I betänkandet behandlar utskottet
proposition 1995/96:26 Vissa ändringar
i varumärkeslagen och firmalagen som en
följd av rådets förordning om
gemenskapsvarumärken.
Som en komplettering till förordningen
föreslås bl.a. att bara en domstol i
Sverige - Stockholms tingsrätt - skall
vara behörig att pröva mål om intrång i
ett gemenskapsvarumärke och att intrång
i ett sådant varumärke skall kunna leda
till straffansvar. Vidare föreslås att
ett gemenskapsvarumärke skall vara
hinder mot en senare svensk ansökan om
registrering av ett förväxlingsbart
varumärke eller av en förväxlingsbar
firma.
För att närma den svenska
varumärkesrätten till den
gemenskapsrättsliga varumärkesordningen
föreslås att det skall vara möjligt
att pantsätta också rätten till ett
varumärke som registrerats enligt
varumärkeslagen samt även rätten till
en ansökan om en registrering. Det
sakrättsliga skyddet skall enligt
förslaget åstadkommas genom att
pantsättningsavtalet registreras hos
Patent- och registreringsverket (PRV).
De nya reglerna föreslås träda i kraft
den 1 januari 1996.
Inga motioner har väckts med anledning
av propositionen. Utskottet tillstyrker
bifall till regeringens förslag.
Propositionen
I proposition 1995/96:26 föreslår
regeringen (Justitiedepartementet) att
riksdagen antar de i propositionen
framlagda förslagen till
1. lag om ändring i varumärkeslagen
(1960:644),
2. lag om ändring i firmalagen
(1974:156),
3. lag om ändring i lagen (1994:1510)
om ändringar i varumärkeslagen
(1960:644).
Lagförslagen har intagits i bilaga till
betänkandet.
Utskottet
Skyddet för varumärken, dvs.
kännetecken för varor och tjänster som
tillhandahålls i en näringsverksamhet,
regleras i Sverige i varumärkeslagen
(1960:644). Inom EG regleras
varumärkesrätten av två rättsakter.
Den ena är rådets första direktiv
89/104/EEG från den 21 december 1988 om
tillnärmningen av medlemsstaternas
varumärkeslagar. Reglerna i detta
direktiv har, med ett undantag som rör
beaktande av det s.k.
gemenskapsvarumärket vid prövningen av
svenska varumärkesansökningar, redan
införts i den svenska lagstiftningen
som en följd av Sveriges åtaganden
enligt EES-avtalet (prop. 1992/93:48,
bet. 1992/93:LU17).
Den andra rättsakten är rådets
förordning (EG) nr 40/94 från den 20
december 1993 om gemenskapsvarumärken.
Genom förordningen etableras ett
gemenskapsrättsligt varumärkessystem
som innebär att man genom en enda
ansökan om registrering kan få
ensamrätt till ett kännetecken i hela
gemenskapen. Förordningen trädde i
kraft den 15 mars 1994. Det
gemenskapsrättsliga varumärkessystemet
skall handhas av ett särskilt inrättat
organ, Byrån för harmonisering inom den
inre marknaden, varumärken och mönster
(Varumärkesbyrån). Ansökningar om
registrering skall kunna göras direkt
hos byrån eller till
registreringsmyndigheten i en
medlemsstat. Varumärkesbyrån beräknas
kunna ta emot ansökningar tidigast den
1 januari 1996. Förutsättningarna för
registrering av ett gemenskapsvarumärke
regleras uteslutande av EG-förord
ningen.
Genom Sveriges medlemskap i EU är
förordningen om gemenskapsvarumärken
direkt tillämplig i Sverige.
Förordningen medger emellertid i vissa
avseenden och förutsätter i andra
avseenden att den kompletteras med
nationella bestämmelser.
I förevarande proposition framlägger
regeringen förslag till ändringar i
varumärkeslagen (1960:644) och
firmalagen (1974:156) som syftar till
att EG-förordningen om
gemenskapsvarumärken skall kunna få
avsedda verkningar i Sverige. Förslaget
grundar sig på en inom
Justitiedepartementet upprättad
promemoria, Vissa ändringar i
varumärkeslagen och firmalagen som en
följd av EG-förordningen om
gemenskapsvarumärken (Ju 95/2267).
Promemorian har remissbehandlats. De i
propositionen föreslagna ändringarna i
varumärkeslagen gäller, förutom
avgifter och straffansvar, behörig
domstol för gemenskapsvarumärken, ett
gemenskapsvarumärkes inverkan på senare
ansökningar om registrering av
varumärken samt pantsättning av svenska
varumärken m.m. De nya reglerna
föreslås träda i kraft den 1 januari
1996.
Patent- och registreringsverket (PRV)
skall få ta ut en avgift med belopp som
regeringen bestämmer. Avgift skall få
tas ut dels för ansökningar om
gemenskapsvarumärken som görs via
verket, dels för ansökningar om
omvandling av ett gemenskapsvarumärke
till en svensk ansökan, dels ock för
ärenden om utfärdande av intyg för den
som avser att vara ombud inför
Varumärkesbyrån.
För att i första och andra instans
handlägga mål om intrång i eller
giltigheten av ett gemenskapsvarumärke
skall enligt förordningen ett så
begränsat antal domstolar som möjligt
utses. Enligt regeringen finns det
anledning att i ett inledande skede
koncentrera mål om intrång i
gemenskapsvarumärke som väcks i Sverige
till endast en domstol, nämligen
Stockholms tingsrätt. Sedan systemet
varit i kraft en tid kan det enligt
regeringen vara lämpligt att utvärdera
effekterna av den nya ordningen.
Regeringen föreslår vidare att
varumärkeslagens regler om straffansvar
vid varumärkesintrång skall göras
tillämpliga också på intrång i ett
gemenskapsvarumärke. Detsamma föreslås
beträffande lagens regler om vite, ska
destånd och säkerhetsåtgärder.
Till följd av att förordningen genom
Sveriges medlemskap i den europeiska
unionen blivit direkt tillämplig i
Sverige, blir det nödvändigt att i
varumärkeslagen införa direktivets
regler om beaktande av
gemenskapsvarumärke vid prövningen av
senare ansökningar om registrering av
varumärken. I propositionen föreslås
därför att, vid prövningen av
ansökningar om varumärken och
internationella varumärken som skall
gälla i Sverige, äldre förväxlingsbara
gemenskapsvarumärken skall vara hinder
för registrering respektive giltighet
av varumärket i Sverige. Därtill
föreslås att det i firmalagen (1974:56)
skall anges att äldre
gemenskapsvarumärken utgör hinder mot
registrering av en förväxlingsbar
firma.
Av förordningen följer att ett
gemenskapsvarumärke kan utmätas. Vidare
kan ett gemenskapsvarumärke eller en
ansökan om ett sådant enligt
förordningen användas som säkerhet.
Detta är en skillnad i förhållande till
den svenska varumärkesrätten, enligt
vilken det anses följa av förbudet mot
utmätning av en varumärkesrätt att
rätten inte heller kan pantsättas.
Som framhålls i propositionen kan ett
varumärke ofta representera ett
betydande värde och om det kan
utnyttjas som säkerhet för lån kan det
underlätta finansieringen av
innehavarens verksamhet. Enligt
regeringen är det inte önskvärt att den
som väljer att skydda sin rätt genom
registrering enligt nationell
lagstiftning inte har samma möjligheter
i detta avseende som förordningen ger.
Det skulle nämligen innebära en risk
för att det inhemska systemet i det
enskilda fallet konkurreras ut av EG-
systemet även i sådana fall då ett
varumärke inte är intressant för den
gemensamma marknaden som helhet.
Regeringen föreslår bl.a. mot den
bakgrunden att det införs
pantsättningsregler i den svenska
varumärkeslagen så att den står i
harmoni med det system som finns på
gemenskapsnivå. Regeringen har valt att
utforma de föreslagna reglerna om
pantsättning av varumärken så att de
svarar mot de som tidigare har införts
om pantsättning av patent.
Utskottet kan med tillfredsställelse
konstatera att regeringens förslag -
utöver de utfyllande bestämmelser i
anslutning till förordningen som
oundgängligen krävs - präglas av en
konsekvent ambition att bringa den
nationella varumärkesrätten i nära
överensstämmelse med
gemenskapsvarumärkesrätten. Utskottet
tillstyrker bifall till propositionen.
Hemställan
Utskottet hemställer
beträffande lagförslagen
att riksdagen antar regeringens
förslag till
dels lag om ändring i
varumärkeslagen (1960:644),
dels lag om ändring i firmalagen
(1974:156),
dels lag om ändring i lagen (1994:1510)
om ändring i varumärkeslagen
(1960:644).
Stockholm den 21 november 1995
På lagutskottets vägnar
Agne Hansson
I beslutet har deltagit: Agne Hansson
(c), Anita Persson (s), Bengt Kronblad
(s), Rune Berglund (s), Stig Rindborg
(m), Karin Olsson (s), Eva Arvidsson
(s), Henrik S Järrel (m), Bengt Harding
Olson (fp), Inger Segelström (s), Tanja
Linderborg (v), Sven-Erik Österberg
(s), Göran R Hedberg (m), Yvonne
Ruwaida (mp), Birgitta Carlsson (c),
Eva Persson Sellin (s) och Marietta de
Pourbaix-Lundin (m).
Propositionens lagförslag
1 Förslag till lag om ändring i
varumärkeslagen (1960:644)
2 Förslag till lag om ändring i
firmalagen (1974:156)
3 Förslag till lag om ändring i lagen
(1994:1510) om ändring i
varumärkeslagen (1960:644)