I betänkandet behandlar utskottet
regeringens proposition 1995/96:98
Ändrade regler för näringsförbud. I
propositionen föreslås lagändringar som
innebär skärpningar i fråga om
näringsförbud i anledning av brott.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1
juli 1996.
Propositionen, som inte föranlett någon
motion, tillstyrks av utskottet.
Propositionen
I proposition 1995/96:98 Ändrade regler
för näringsförbud föreslår regeringen
(Näringsdepartementet) - efter hörande
av Lagrådet - att riksdagen antar det i
propositionen framlagda förslaget till
lag om ändring i lagen (1986:436) om
näringsförbud.
Lagförslaget har intagits som bilaga
till betänkandet.
Utskottet
Lagen (1986:436) om näringsförbud har
till ändamål att förhindra att personer
som orsakar stora skador genom sin
näringsverksamhet skall kunna fortsätta
med detta. Lagen innebär också en
möjlighet att ingripa med förbud i ett
fall då det skulle framstå som stötande
om en person som har begått allvarliga
oegentligheter i näringsverksamhet trots
detta skulle få fortsätta att ägna sig
åt sådan. Vid lagens tillämpning skall
allmänpreventiva hänsyn tas samtidigt
som det är viktigt att rättssäkerheten
för den enskilde blir
tillfredsställande.
De grundläggande förutsättningarna för
näringsförbud är dels att en
näringsidkare grovt har åsidosatt vad
som ålegat honom i näringsverksamheten,
dels att förbud är påkallat från allmän
synpunkt. För att tillgodose kravet på
rättssäkerhet uppställs som ytterligare
förutsättning att näringsidkaren endera
gjort sig skyldig till brottslighet som
inte är ringa eller i avsevärd
omfattning underlåtit att betala skatt,
tull eller avgift som omfattas av lagen
(1978:880) om betalningssäkring för
skatter, tullar och avgifter. Någon av
dessa ytterligare förutsättningar krävs
dock inte om näringsidkarens verksamhet
försatts i konkurs. Vid bedömningen av
om näringsidkaren i dessa fall grovt
åsidosatt sina åligganden får hänsyn tas
till endast sådana oegentligheter som
förekommit i den verksamhet som försatts
i konkurs. Har näringsverksamheten
bedrivits av en juridisk person får,
under de förutsättningar som enligt vad
nu nämnts gäller för en enskild
näringsidkare, näringsförbud meddelas
den som företräder den juridiska
personen. Ett näringsförbud skall vara
tidsbegränsat och gälla under lägst tre
och högst fem år.
Den som är underkastad näringsförbud
får i princip inte driva
näringsverksamhet. Han får inte heller
vara bolagsman i handelsbolag eller ha
vissa närmare angivna befattningar,
såsom exempelvis styrelseledamot i
aktiebolag. Inte heller får han faktiskt
utöva ledningen av en näringsverksamhet
eller äga så många aktier i ett
aktiebolag att hans andel av röstetalet
för samtliga aktier i bolaget överstiger
50 %. För att förhindra att ett
näringsförbud kringgås har den som är
underkastad ett sådant förbud inte rätt
att vara anställd i en näringsverksamhet
som drivs av en närstående eller i den
näringsverksamhet där han åsidosatt sina
skyldigheter.
Frågor om näringsförbud prövas av
allmän domstol på talan av allmän
åklagare. Om det är uppenbart att grund
för näringsförbud föreligger kan
domstolen, i avvaktan på slutligt
beslut, meddela tillfälligt
näringsförbud. Tillsynen över meddelade
näringsförbud utövas av de
kronofogdemyndigheter som är
tillsynsmyndigheter i konkurs.
Överträdelse av ett meddelat
näringsförbud är straffbart. Ett
näringsförbud som överträds får också
förlängas med högst fem år.
Före 1986 års särskilda lag om
näringsförbud fanns sedan år 1980
bestämmelser i dåvarande konkurslag om
näringsförbud såsom en påföljd för
konkursmissbruk. Dessa bestämmelser
flyttades till den nya lagen om
näringsförbud. Samtidigt infördes
möjligheter att även utan anknytning
till konkurs meddela näringsförbud i
anledning av brott och vid
betalningsunderlåtelse. Ändamålet med
den nya lagen var att institutet
näringsförbud i fortsättningen skulle
spela en större roll i kampen mot
ekonomisk brottslighet. Under flera år
har dock i olika sammanhang ifrågasatts
om näringsförbudsinstitutet fungerar
tillräckligt effektivt. Förslag om
översyn i skilda avseenden av reglerna
om näringsförbud och om att
näringsförbuden bör kungöras har vid
flera tillfällen förts fram bl.a. i
motioner i riksdagen. På senare tid har
vissa lagändringar kommit till stånd i
syfte att förbättra näringsförbudens
effektivitet. Sålunda trädde den 1 juli
1994 en ny regel i aktiebolagslagen
(1975:1385) i kraft som innebär att
personer som belagts med näringsförbud
omedelbart avförs ur
aktiebolagsregistret (prop. 1993/94:196,
bet. LU32, rskr. 422). Motsvarande
ändringar har gjorts i lagen (1987:667)
om ekonomiska föreningar, vilka trätt i
kraft den 1 januari 1995 (prop.
1994/95:67, bet. LU11, rskr. 111).
Vidare har efter beslut av riksdagen
våren 1994 (prop. 1993/94:171, bet.
LU36, rskr. 351) ansvaret för
näringsförbudsregistret den 1 juli 1994
förts över från Riksskatteverket till
Patent- och registreringsverket.
Härigenom har uppnåtts en bättre
samordning med de andra register som
förs hos Patent- och registreringsverket
och en rationalisering av arbetet kring
näringsförbudsregistret.
I sammanhanget bör vidare nämnas att
regeringen i december 1994 inrättat en
särskild arbetsgrupp inom
regeringskansliet för bekämpande av
ekonomisk brottslighet, regeringens
ekobrottsberedning. Beredningen har
utarbetat en strategi för kampen mot den
ekonomiska brottsligheten som godtagits
av riksdagen (skr. 1994/95:217, bet.
JuU25, rskr. 412). Strategin innehåller
ett brett åtgärdsprogram som berör både
myndigheterna och näringslivet. Några av
huvudpunkterna är att myndigheterna
skall utveckla och effektivisera sin
verksamhet när det gäller att förebygga,
upptäcka samt utreda och lagföra
ekonomisk brottslighet och att
näringslivet skall ta ett större ansvar
för bekämpningen av denna. Vidare skall
näringsförbud användas i större
utsträckning. För närvarande bereds inom
regeringskansliet vissa
sektorsövergripande mål och riktlinjer
för myndigheternas arbete mot den
ekonomiska brottsligheten. Enligt
ekobrottsberedningens strategi är
avsikten att i dessa riktlinjer
framhålla vikten av att frågor om
näringsförbud beaktas i myndigheternas
handläggning och att myndigheterna bör
införa rutiner som gör det möjligt att
leva upp till intentionerna i
näringsförbudslagstiftningen.
Våren 1994 tillkallade regeringen en
särskild utredare med uppdrag att
utvärdera tillämpningen av lagen om
näringsförbud och ge förslag till de
ändringar i regelsystemet som bedömdes
nödvändiga för att lagen skall fungera
effektivt samt pröva om tillsynen över
näringsförbuden bör förändras (dir.
1994:25). Utredningen, som antog namnet
Näringsförbudsutredningen, överlämnade i
februari 1995 betänkandet (SOU 1995:1)
Ett renodlat näringsförbud.
Näringsförbudsutredningens betänkande
och remissvaren ligger till grund för
förslagen i förevarande proposition.
I propositionen föreslås lagändringar
som innebär skärpningar i fråga om
näringsförbud i anledning av brott. Om
det är påkallat från allmän synpunkt,
skall näringsförbud meddelas den som i
egenskap av enskild näringsidkare grovt
åsidosatt vad som ålegat honom i
näringsverksamhet och därvid gjort sig
skyldig till brottslighet som inte är
ringa. Detta innebär att näringsförbud i
princip alltid skall meddelas vid
brottslighet som inte är ringa om det är
påkallat från allmän synpunkt. Har
näringsidkaren i näringsverksamheten
gjort sig skyldig till brott för vilket
lägsta straffet är fängelse i sex
månader, skall enligt förslaget
näringsförbud anses påkallat från allmän
synpunkt, om inte särskilda skäl talar
mot det. Beträffande förbudstiden
föreslås att näringsförbud skall
meddelas för en tid av lägst tre år och
högst tio år. Längsta tiden för
näringsförbud förlängs således med fem
år. Lagförslaget innebär vidare att det
i lagtexten uttryckligen föreskrivs att
det är förbjudet för den som ålagts
näringsförbud att vara firmatecknare för
juridisk person. När det gäller
överträdelse av näringsförbud föreslås
en skärpning så till vida att
förbudstiden normalt skall förlängas.
Vidare föreslås att domstolen skall
pröva om det är lämpligt att medge viss
tid för avveckling av en
näringsverksamhet innan ett beslut om
näringsförbud börjar gälla. Förslaget
innebär en skärpning i förhållande till
gällande rätt, som föreskriver att
avvecklingstid skall vara obligatorisk,
om tiden behövs för avvecklingsåtgärder.
Lagförslaget innehåller också en ny
regel om att det till en dom eller ett
beslut som innefattar näringsförbud
skall fogas en särskild handling med
uppgift om förbudets innebörd. En ny
regel föreslås också om att
tillsynsmyndigheterna i konkurs, som
även i fortsättningen bör övervaka hur
de meddelade näringsförbuden efterlevs,
för sin tillsyn skall ha rätt att få
biträde av polisen. Lag- ändringarna är
avsedda att träda i kraft den 1 juli
1996.
Förslaget innebär att möjligheten att
meddela näringsförbud i andra fall än i
anledning av brott behålls. Enligt
regeringen finns det dock ett behov av
att se över bestämmelserna om
näringsförbud i samband med
betalningsunderlåtelse och konkurs för
att öka förutsebarheten och för att ge
de rättstillämpande myndigheterna
vägledning. I sammanhanget kan nämnas
att regeringen nyligen beslutat
tillkalla en särskild utredare för att
se över bestämmelserna om näringsförbud
i samband med betalningsunderlåtelse och
konkurs i lagen om näringsförbud. Enligt
direktiven (dir. 1996:20) för uppdraget
är syftet med översynen att åstadkomma
tydligare regler för att härigenom
underlätta en effektivare tillämpning av
lagen i dessa fall. Utredaren skall
också överväga vilka åtgärder som kan
vidtas för att öka möjligheterna för en
mer frekvent tillämpning av lagen vid
åsidosättanden i näringsverksamhet
utöver brott, betalningsunderlåtelse och
konkurs såsom t.ex. vid åsidosättanden
av marknads- och konkurrensrättsliga
regler, arbetsmiljö- och miljöregler,
civilrättsliga skyldigheter m.m. Vidare
skall utredaren överväga om det skall
vara möjligt att meddela näringsförbud
enbart på grund av sådana
åsidosättanden. Enligt direktiven skall
uppdraget redovisas senast den 31
december 1996.
När det gäller frågan om kungörelse av
näringsförbud anförs i propositionen att
regeringens strategi mot den ekonomiska
brottsligheten innebär att större ansvar
läggs på näringslivet självt när det
gäller att stävja sådan brottslighet.
Näringslivet måste genom ökad s.k.
affärskontroll bli bättre på att skydda
sig mot denna brottslighet. I
propositionen hänvisas till att
regeringen i juni 1995 uppdragit åt
Patent- och registreringsverket att
verka för en ökad och effektiv
affärskontroll genom att utveckla ett
lämpligt och lättillgängligt system för
denna kontroll. För att kunna skapa goda
förutsättningar för den seriösa
näringsverksamheten är det således
enligt regeringen ett mycket stort
allmänintresse att seriösa näringsidkare
på ett effektivt sätt får kännedom om
vilka näringsidkare som meddelats
näringsförbud. Ett kungörelseförfarande
när det gäller näringsförbud skulle göra
dessa uppgifter mera tillgängliga och
underlätta för seriösa näringsidkare att
skydda sig mot personer belagda med
näringsförbud. En konsekvens av denna
förbättrade information bör enligt
regeringen också bli att överträdelser
av näringsförbud lättare kan upptäckas.
Regeringen avser att återkomma till
frågan om var och på vilket sätt
näringsförbuden skall kungöras.
Utskottet anser i likhet med regeringen
att förstärkta insatser mot ekonomisk
brottslighet är av väsentlig betydelse
för att främja ett bra näringslivsklimat
med väl fungerande marknader. Enligt
utskottets mening är det av stor vikt
att samhället kan ingripa med
näringsförbud mot personer som har
begått allvarliga oegentligheter i
näringsverksamhet. En effektiv
näringsförbudslagstiftning är ett
väsentligt medel för att motverka
ekonomisk brottslighet. Utskottet har
ingen erinran mot att det i
propositionen framlagda lagförslaget
genomförs.
Hemställan
Utskottet hemställer
beträffande näringsförbud i
anledning av brott
att riksdagen antar regeringens
förslag till lag om ändring i lagen
(1986:436) om näringsförbud.
Stockholm den 26 mars 1996
På lagutskottets vägnar
Agne Hansson
I beslutet har deltagit: Agne Hansson
(c), Anita Persson (s), Carin Lundberg
(s), Rune Berglund (s), Stig Rindborg
(m), Karin Olsson (s), Eva Arvidsson
(s), Henrik S Järrel (m), Bengt Harding
Olson (fp), Inger Segelström (s), Tanja
Linderborg (v), Sven-Erik Österberg (s),
Tomas Högström (m), Anders Ygeman (s),
Marietta de Pourbaix-Lundin (m) och
Rigmor Ahlstedt (c).
Propositionens lagförslag
Förslag till lag om ändring i lagen
(1986:436) om närings-
förbud