I betänkandet behandlar utskottet
regeringens proposition 1995/96:5 Lag om
företagsrekonstruktion. Vidare behandlas
sju motioner som väckts med anledning av
propositionen och elva motioner från den
allmänna motionstiden år 1995.
I propositionen lägger regeringen fram
ett förslag till en lag om
företagsrekonstruktion. Förslaget
innefattar ett nytt insolvensrättsligt
förfarande inom vars ram åtgärder kan
vidtas för att rekonstruera sådana
företag i kris som bedöms ha utsikter
till en fortsatt lönsam verksamhet. En
rekonstruktion kan innefatta såväl
åtgärder som förbättrar rörelsens
resultat som en uppgörelse med
borgenärerna i form av ackord.
Ackordslagens bestämmelser om offentligt
ackord överförs till lagen om
företagsrekonstruktion. Under den tid
som en företagsrekonstruktion pågår har
enligt förslaget näringsidkaren i
princip skydd mot exekutiva åtgärder
från borgenärernas sida och mot att
avtalsmotparter häver ingångna avtal.
När en domstol beslutar om
företagsrekonstruktion skall den
samtidigt utse en rekonstruktör. Dennes
uppgift är att utreda näringsidkarens
problem och att lämna förslag till hur
problemen skall lösas. Borgenärerna
garanteras insyn i och möjligheter att
påverka rekonstruktionsförfarandet. För
att underlätta företagsrekonstruktionen
föreslås att fordringar som uppstår
under förfarandet skall få bästa
allmänna förmånsrätt.
I propositionen föreslås vidare
ändringar i skuldsaneringslagen.
Ändringarna innebär att fysiska personer
som är näringsidkare skall kunna
beviljas skuldsanering, om det finns
särskilda skäl med hänsyn till
näringsverksamhetens ringa omfattning
och enkla beskaffenhet.
Lagen om företagsrekonstruktion och
övriga lagändringar var avsedda att
träda i kraft den 1 februari 1996.
I en motion yrkas avslag på
propositionen. I tre andra motioner
yrkas att förslaget till ändring i
skuldsaneringslagen skall avslås. Övriga
motioner gäller bl.a. olika moment i
rekonstruktionsförfarandet, vissa
rättsverkningar av ett beslut om
företagsrekonstruktion, rekonstruktörens
kompetens, ackord, förmånsrättsordningen
och vissa frågor med anknytning till
denna samt några spörsmål om konkurs.
Konkursförvaltarkollegiernas förening
har inför utskottet framfört synpunkter
på förslaget såvitt gäller
förutsättningarna för beslut om
företagsrekonstruktion. I ärendet har
också inkommit skrivelser från
Grossistförbundet Svensk Handel resp.
Företagarnas Riksorganisation.
I betänkandet behandlar utskottet också
ett i proposition 1995/96:115 framlagt
förslag till lag om ändring i det i
proposition 1995/96:5 framlagda
förslaget till lag om
företagsrekonstruktion.
Beträffande förutsättningarna för ett
beslut om företagsrekonstruktion,
förordar utskottet en ändrad lydelse av
bestämmelsen härom i syfte att
möjliggöra att ett sådant beslut kan
meddelas på ett tidigare stadium.
Utskottet lägger också fram några
förslag som innebär lagtekniska
justeringar samt föreslår av lagtekniska
skäl avslag på ett par av regeringens
lagförslag. Vidare föreslår utskottet,
med bifall till två motioner,
följdändringar i viss annan
lagstiftning. I övrigt tillstyrker
utskottet bifall till lagförslagen med
den ändringen att ikraftträdandet av
lagstiftningen flyttas fram till den 1
september 1996.
Med anledning av ett motionsyrkande (v)
förordar utskottet ett tillkännagivande
om att regeringen skall låta utreda
frågan om rätt för gäldenären att häva
avtal efter ett beslut om
företagsrekonstruktion. Vidare förordar
utskottet med anledning av två
motionsyrkanden (v resp. kds) ett
tillkännagivande om en utredning av
frågan om vilken myndighet som skall
handha statens borgenärsfunktion vid
ackord.
Övriga motionsyrkanden avstyrks.
Till betänkandet har fogats 17
reservationer och ett särskilt yttrande.
Propositionerna
I proposition 1995/96:5 föreslår
regeringen (Justitiedepartementet) -
efter hörande av Lagrådet - att
riksdagen antar de i propositionen
framlagda förslagen till
1. lag om företagsrekonstruktion,
2. lag om ändring i äktenskapsbalken,
3. lag om ändring i föräldrabalken,
4. lag om ändring i lagen (1845:50 s.
1) om handel med lösören, som köparen
låter i säljarens vård kvarbliva,
5. lag om ändring i lagen (1927:77) om
försäkringsavtal,
6. lag om ändring i förmånsrättslagen
(1970:979),
7. lag om ändring i lagen (1995:302) om
ändring i förmånsrättslagen (1970:979),
8. lag om ändring i aktiebolagslagen
(1975:1385),
9. lag om ändring i lagen (1982:188) om
preskription av skattefordringar m.m.,
10. lag om ändring i
utsökningsregisterlagen (1986:617),
11. lag om ändring i lagen (1995:307)
om ändring i utsökningsregisterlagen
(1986:617),
12. lag om ändring i konkurslagen
(1987:672),
13. lag om ändring i köplagen
(1990:931),
14. lag om ändring i lagen (1991:980)
om handel med finansiella instrument,
15. lag om ändring i lagen (1993:891)
om indrivning av statliga fordringar
m.m.,
16. lag om ändring i lagen (1993:892)
om ackord rörande statliga fordringar
m.m.,
17. lag om ändring i
skuldsaneringslagen (1994:334).
Lagförslagen har intagits som bilaga 1
i betänkandet.
I proposition 1995/96:115 föreslår
regeringen (Justitiedepartementet) efter
hörande av Lagrådet - såvitt nu är i
fråga (lagförslag 30) - att riksdagen
antar i propositionen framlagt förslag
till lag om ändring i lagen (1995:000)
om företagsrekonstruktion.
Lagförslaget, som av justitieutskottet
överlämnats till lagutskottet, återfinns
i bilaga 2 till betänkandet. Övriga
lagförslag i proposition 1995/96:115 har
behandlats av justitieutskottet i
betänkandet 1995/96:JuU17.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av
proposition 1995/96:5
1995/96:L11 av Rolf Åbjörnsson m.fl.
(kds) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar om sådan
ändring i förmånsrättslagen (1970:979)
att dels nuvarande 11 § skall upphöra
att gälla, dels att nuvarande 10 a §
skall betecknas 11 § och att 12 och 15
§§ skall kompletteras med följande: 12 §
"Löper en uppsägningstid under konkursen
gäller förmånsrätten endast under den
tid som gäldenärens näringsverksamhet
fortsätter, dock längst under två
månader", 15 § "En fordran med allmän
förmånsrätt tas i första hand ut ur
egendom som inte är föremål för särskild
förmånsrätt. En fordran med allmän
förmånsrätt enligt 10, 11 eller 12 §§
tas dock, om det behövs, ut före
fordringar" med särskild förmånsrätt
enligt 5 eller 12 §§ i annan lös egendom
än tomträtt,
2. att riksdagen beslutar om sådan
ändring i lagen (1993:112) om ackord
rörande statliga fordringar m.m. att
staten företräds av
kronofogdemyndigheten,
3. att riksdagen avslår förslaget om
ändring av skuldsaneringslagen.
1995/96:L12 av Anita Persson m.fl. (s)
vari yrkas
1. att riksdagen beslutar om sådan
ändring i 11 kap. 20 § lagen (1987:667)
om ekonomiska föreningar att beslut om
företagsrekonstruktion skall regi-
streras hos registreringsmyndigheten,
2. att riksdagen beslutar om sådant
tillägg i 16 § handelsregisterlagen
(1974:157) att registrering av beslut om
företagsrekonstruktion skall ske.
1995/96:L13 av Bengt Harding Olson m.fl.
(fp, m, c) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens
proposition (1995/96:5) om
företagsrekonstruktion,
2. att riksdagen begär att regeringen
skyndsamt återkommer med nytt förslag om
rehabilitering av företag.
1995/96:L14 av Rolf Dahlberg m.fl. (m)
vari yrkas
1. att riksdagen beslutar ändra
regeringens förslag avseende
rekonstruktionsplanen i enlighet med
vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar ändra
regeringens förslag avseende ansökan om
företagsrekonstruktion i enlighet med
vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen beslutar ändra
regeringens förslag avseende ackord
under företagsrekonstruktionen i
enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen avslår regeringens
förslag om att utvidga
skuldsaneringslagen till att omfatta
även små näringsidkare i enlighet med
vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen beslutar ändra
regeringens förslag avseende
skattefordringars förmånsrätt i enlighet
med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om reformeringen av systemet med
löneförmånsrätt och lönegaranti.
1995/96:L15 av Per Rosengren m.fl. (v)
vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär
förslag enligt vad i motionen anförts om
gäldenärens avtal, 6.4,
2. att riksdagen antar regeringens
förslag när det gäller rekonstruktör med
den ändring som följer av vad i motionen
anförts om avsnitt 7.1,
3. att riksdagen antar regeringens
förslag när det gäller borgenärens roll
med den ändring som följer av vad i
motionen anförts om avsnitt 7.3,
4. att riksdagen godkänner vad i
motionen anförts om upprättande av en
rekonstruktionsplan, avsnitt 7.4,
5. att riksdagen hos regeringen begär
förslag enligt vad i motionen anförts
om ackord under företagsrekonstruktion,
avsnitt 7.5,
6. att riksdagen hos regeringen begär
förslag enligt vad i motionen anförts
om ordningen mellan lönefordringar och
fordringar med säkerhet i
företagshypotek, avsnitt 8.2,
7. att riksdagen hos regeringen begär
förslag enligt vad i motionen anförts om
nytillkomna fordringar, avsnitt 8.4,
8. att riksdagen hos regeringen begär
förslag enligt vad i motionen anförts om
tidigare genomförda ändringar i
löneförmånsrätten och lönegarantin,
avsnitt 8.7.
1995/96:L16 av Inga Berggren m.fl. (m,
fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förstärkt
sakrättsligt skydd för
återtagandeförbehåll.
1995/96:L17 av Inga-Britt Johansson och
Marianne Carlström (s) vari yrkas att
riksdagen beslutar om sådana ändringar i
annan lagstiftning att bestämmelserna om
företagsrekonstruktion också omfattar
ekonomiska föreningar.
Motioner väckta under den allmänna
motionstiden 1994/95
1994/95:L301 av Rolf Dahlberg m.fl. (m)
vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till ändring av
förmånsrättslagen (1970:979) i enlighet
vad som anförts i motionen om
förmånsrätt för skattefordringar,
2. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till ändring av
förmånsrättslagen (1970:979) i enlighet
med vad som anförts i motionen om
förmånsrätt för lönefordringar,
3. att riksdagen beslutar om ändring i
lagen (1984:649) om företagshypotek i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1994/95:L302 av Bengt Harding Olson (fp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en myndighet för obeståndsmål
och skuldsaneringsärenden.
1994/95:L303 av Rolf Dahlberg m.fl. (m)
vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till ändring i konkurslagen
(1987:672) beträffande förvaltning och
tillsyn i enlighet med vad som anförts i
motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till ändring i konkurslagen
(1987:672) i enlighet med vad som
anförts i motionen,
3. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till ändring i aktiebolagslagen
(1975:1385) i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1994/95:L306 av Kristina Nordström och
Sven-Åke Nygårds (s) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att begränsa möjligheterna
till missbruk i konkursförfaranden,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att underlätta
rekonstruktionen av företag som bedöms
kunna bli livskraftiga.
1994/95:L307 av Hans Andersson m.fl. (v)
vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om sådan ändring av
förmånsrättslagen att arbetstagares
lönefordran ges bästa förmånsrätt.
1994/95:L308 av Eva Flyborg och Bengt
Harding Olson (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om återförsäljning av egendom
till tidigare ägare genom auktion,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om skärpning av
näringsförbudsregleringen,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om uppföljning av
näringsförbudsbesluten,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om bättre skydd för
leverantörsfordringar,
5. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anfört som obligatorisk prövning av
företagsrekonstruktion innan beslut om
konkurs.
1994/95:L309 av Bengt Harding Olson
m.fl. (fp, m, c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om moderniserad
företagsrehabilitering,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en reformerad
förmånsrättsordning.
1994/95:L310 av Agne Hansson m.fl. (c)
vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om ändring i förmånsrättslagen
(1970:979) beträffande s.k. produktiva
lönefordringar i enlighet med vad som
anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om ändring i förmånsrättslagen
(1970:979) beträffande förmånsrätt för
skatte- och avgiftsfordringar i enlighet
med vad som anförts i motionen.
1994/95:L311 av Marianne Andersson m.fl.
(c, m, fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förstärkt
sakrättsligt skydd för
äganderättsförbehåll.
1994/95:L312 av Hans Stenberg m.fl. (s)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om missbruk av
konkursförfarandet,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om förändring i
förmånsrättslagen.
1994/95:Ju221 av Gun Hellsvik m.fl. (m)
vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om avskaffande av
skatteprivilegiet.
Utskottet
Allmän bakgrund
Efterlevnaden av civilrättsliga regler
om betalningsskyldighet regleras i sista
hand av att gäldenärens egendom
tvångsvis genom konkurs kan användas för
att tillgodose fordringsägarna. De
väsentligaste bestämmelserna om konkurs
finns i konkurslagen (1987:672). Vid
sidan av konkurslagen finns flera andra
lagar som har betydelse för
konkursinstitutets funktion. Härvid kan
särskilt nämnas förmånsrättslagen
(1970:979), lönegarantilagen (1992:497)
och ackordslagen (1970:847).
Ett konkursförfarande inleds med att
rätten på ansökan av gäldenär eller
borgenär beslutar om konkurs. Genom
konkursbeslutet förlorar gäldenären
rådigheten över den egendom som ingår i
konkursboet. Rådigheten tillkommer i
stället den förvaltare som utses av
rätten. Förvaltarens uppgift är att
realisera tillgångarna i boet och dela
ut influtna medel till borgenärerna. Vid
förvaltningen skall förvaltaren ta till
vara borgenärernas gemensamma rätt och
bästa samt vidta alla de åtgärder som
kan främja en förmånlig och snabb
avveckling av boet. Konkursreglerna
utgår från att, när flera borgenärer
inte kan få betalt fullt ut för sina
fordringar, förlusten i princip skall
fördelas proportionellt i förhållande
till vars och ens fordran. Konkursens
primära uppgift är att tillhandahålla
ett system för att tvångsvis tillgodose
de konkurrerande betalningsanspråken.
Den ordning i vilken
betalningsanspråken skall tillgodoses
regleras i förmånsrättslagen. I lagen
görs beträffande förmånsrättsordningen
skillnad mellan å ena sidan s.k.
särskilda förmånsrätter, som belastar
endast viss gäldenärens egendom och som
gäller både vid utmätning och i konkurs,
samt å andra sidan s.k. allmänna
förmånsrätter, som avser all gäldenärens
egendom och som gäller enbart i konkurs.
Lönegarantilagen innebär att staten
garanterar prioriterade fordringar på
lön och pension samt att staten övertar
såväl fordringarna som den förmånsrätt
som följer med dem. Staten inträder
således i konkursen som borgenär på
resp. löntagares plats.
Efter ett konkursbeslut kan en
borgenär inte genom samförstånd med
gäldenären eller genom att vidta
indrivningsåtgärder m.m. skaffa sig
företräde framför andra borgenärer. För
att förhindra att enstaka borgenärer
skaffar sig försprång i konkurrensen
mellan fordringsägarna finns dessutom
regler som ger konkursbeslutet en viss
retroaktiv effekt. Sålunda kan betalning
och andra rättshandlingar som företas
inom en viss tidsrymd före konkursen bli
föremål för återvinning till
konkursboet.
En konkurs medför ofta värdeförstöring.
Kravet på att konkursboet skall
avvecklas kan sålunda medföra att
egendom säljs till ett värde som inte
motsvarar det verkliga. Regelsystemet
kan vidare göra det svårt att under
konkursen driva verksamheten på ett
affärsmässigt sätt, och de värden som
finns i företaget, bl.a. good-will, kan
gå till spillo. Vidare kan
konkursförvaltningen vara
kostnadskrävande. För att undvika de
negativa effekterna av en konkurs kan
borgenärerna träffa en uppgörelse med
gäldenären genom ackord. En sådan
uppgörelse innebär i princip att
oprioriterade fordringar reduceras till
en viss procent av det ursprungliga
beloppet. Till skillnad från vad som
gäller vid konkurs behåller gäldenären
sin rådighet över egendomen under
ackordsförfarandet. Ackordslagen
reglerar i princip bara offentliga
ackord, dvs. fall där uppgörelsen kommer
till stånd genom ett beslut av domstol
efter en offentlig ackordsförhandling
och kan genomföras mot en
borgenärsminoritets bestridande.
Liknande bestämmelser finns också i 12
kap. konkurslagen. Detta gör det möjligt
att också inom ramen för en inledd
konkurs åstadkomma ett ackord. Vid sidan
av offentligt ackord förekommer
underhandsackord. Sådana ackord är
formlösa överenskommelser som ingås
frivilligt och kräver samtycke av alla
berörda borgenärer.
Reglerna om offentligt ackord har
kommit till för att förhindra att en
eller ett fåtal borgenärer av tredska
framtvingar en oförmånlig
avvecklingsform. Ackordsförfarandet
enligt ackordslagen kan indelas i två
stadier. Det första inleds med att
domstolen på ansökan av gäldenären
förordnar en god man som skall utreda
och förhandla med borgenärerna om
ackord. Om en frivillig uppgörelse inte
kan träffas men förhandlingarna ändå ger
ett någorlunda positivt resultat inleds
det andra stadiet i ackordsförfarandet
genom att gäldenären ansöker om
förhandling om offentligt ackord. För
att ackordsförslaget skall kunna godtas
och fastställas fordras att det
uppfyller vissa krav i fråga om
ackordsprocent m.m. samt att viss
majoritet av de oprioriterade
borgenärerna biträder förslaget.
Ackordet blir inte gällande förrän det
godkänts av rätten.
Den huvudsakliga skillnaden mellan
ackord och konkurs är att vid ackord
gäldenärsföretaget består och avses
fortsätta med sin verksamhet medan så
inte är fallet vid konkurs. Konkursen
innebär nämligen i allmänhet att
gäldenärsföretaget upplöses och att dess
verksamhet avvecklas, antingen genom
försäljning till ett företag som
fortsätter driften eller genom
realisation av tillgångarna och
nedläggning av driften. Även ackord kan
leda till avveckling men avsikten med
förfarandet är främst att få till stånd
rekonstruktion av ett företags finanser.
Utöver konkurs- och ackordsinstituten
finns inte någon lagreglerad form för
rekonstruktion av företag. I det
praktiska rättslivet har dock vid sidan
av konkurs och ackord utvecklats en
ordning med betalningsinställelse som
ofta föregår konkurs eller ackord. Någon
allmän civilrättslig reglering av
formerna för och verkan av
betalningsinställelse finns inte, men
särskilda bestämmelser om verkan av
betalningsinställelse finns i olika
författningar. Sålunda skall exempelvis
enligt konkurslagen en gäldenär anses
vara insolvent om han har förklarat sig
ställa in sina betalningar.
Betalningsinställelse utgör således en
presumtion för obestånd.
Frågor om ett särskilt rättsligt
förfarande med syfte att återställa
livskraften hos i grunden lönsamma
företag som hamnat i ekonomisk kris har
diskuterats under lång tid och i olika
sammanhang. Hösten 1987 behandlade
utskottet ett antal motioner vari sådana
frågor togs upp. Också motioner som
rörde skuldsanering för fysiska personer
behandlades i detta sammanhang. I sitt
av riksdagen godkända betänkande
1987/88:LU12 uttalade utskottet att
själva konkursförfarandet i sig ofta ger
goda möjligheter till rekonstruktion av
företag som är på obestånd men som på
sikt kan vara livskraftiga. Konkurs som
instrument för företagsrekonstruktioner
innebär emellertid vissa nackdelar. För
ett företag i kris är konkurs ofta en
sista utväg som tillgrips då andra
åtgärder inte visat sig kunna lösa
problemen. Den ekonomiska obalansen i
företaget kan då ha förvärrats och
möjligheterna till en rekonstruktion kan
därför vara begränsade eller
obefintliga. En annan nackdel, anförde
utskottet vidare, är att konkurs
regelmässigt innebär värdeförstöring
samt kan leda till
sysselsättningsproblem och svårigheter
för underleverantörer och
legotillverkare. Till bilden hör också
att det kan vara svårt för ett
konkursdrabbat företag att fortsätta sin
verksamhet eftersom möjligheterna att få
erforderliga krediter från banker och
leverantörer är små. Mot denna bakgrund
finns det, framhöll utskottet, anledning
att närmare överväga om man inte
lagstiftningsvägen kan införa en ordning
som medger att företag i kris får rådrum
för att lösa sina problem.
Rekonstruktionsförsök skulle därmed
kunna påbörjas på ett tidigt stadium och
utsikterna till en ändamålsenlig
återuppbyggnad av livskraftiga företag
kunna öka. Det anförda ledde utskottet
till att frågan om nya former för
rekonstruktion av företag borde bli
föremål för en allsidig och
förutsättningslös översyn. Vid en sådan
översyn borde också den näraliggande
frågan om sanering av fysiska personers
skulder övervägas. Vad utskottet sålunda
anförde gav riksdagen som sin mening
regeringen till känna (rskr.
1987/88:57).
Med anledning av riksdagsbeslutet
tillkallade regeringen år 1988 en
utredning med uppdrag att utreda ett
antal spörsmål på konkursrättens område.
I uppdraget ingick att överväga frågan
om ett nytt rekonstruktionsförfarande
för företag i ekonomisk kris. Därutöver
skulle utredningen med förtur behandla
frågan om skuldsanering för fysiska
personer. Utredningen, som antog namnet
Insolvensutredningen (Ju 1988:02),
överlämnade hösten 1990 delbetänkandet
(SOU 1990:74) Skuldsaneringslag. I det
ämnet antog riksdagen våren 1994 en
skuldsaneringslag (1994:334), som trädde
i kraft den 1 juli samma år (prop.
1993/94:123, bet. LU26). Genom
skuldsaneringslagen har möjligheter
införts för privatpersoner som inte är
näringsidkare att under vissa
förutsättningar helt eller delvis
befrias från en övermäktig skuldbörda.
År 1992 överlämnade Insolvensutredningen
sitt slutbetänkande (SOU 1992:113) Lag
om företagsrekonstruktion. Betänkandet
har remissbehandlats och ligger till
grund för förslagen i nu förevarande
proposition.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås en lag om
företagsrekonstruktion. Lagen
tillhandahåller ett nytt
insolvensrättsligt förfarande - benämnt
företagsrekonstruktion - inom vars ram
åtgärder kan vidtas för att rekonstruera
sådana företag i kris som bedöms ha
utsikter till en fortsatt lönsam
verksamhet.
En företagsrekonstruktion kan innefatta
såväl en rekonstruktion i sak av en
näringsidkares verksamhet som en
finansiell rekonstruktion. Den kan
alltså syfta både till en förbättring av
verksamhetens resultat och till en
uppgörelse med borgenärerna. En sådan
uppgörelse kan ske genom en frivillig
överenskommelse eller med tillämpning av
regler om offentligt ackord. Det
föreslås att ackordslagen upphävs och
att bestämmelser om offentligt ackord i
stället tas in i lagen om
företagsrekonstruktion.
Under den tid som en
företagsrekonstruktion pågår har
näringsidkaren i princip ett skydd mot
exekutiva åtgärder från borgenärernas
sida och mot att avtalsmotparter häver
ingångna avtal. När en domstol beslutar
om företagsrekonstruktion skall den
samtidigt utse en rekonstruktör. Dennes
uppgift är att dels utreda
näringsidkarens problem, dels ge förslag
till hur problemen skall lösas.
För att underlätta rekonstruktionen,
bl.a. genom att göra det lättare för
näringsidkaren att få ny kredit,
föreslås också att fordringar som
uppstår under en företagsrekonstruktion
skall få bästa allmänna förmånsrätt.
Vissa andra förändringar föreslås också
i förmånsrättslagen.
I propositionen föreslås vidare att
fysiska personer som är näringsidkare
skall kunna beviljas skuldsanering, om
det finns särskilda skäl med hänsyn till
näringsverksamhetens ringa omfattning
och enkla beskaffenhet.
Lagen om företagsrekonstruktion och
övriga lagändringar föreslås träda i
kraft den 1 februari 1996.
Allmänna överväganden
Konkursinstitutet är nödvändigt i ett
utvecklat och dynamiskt samhälle.
Konkurser kan ses som en integrerad del
av en fungerande marknadsekonomi. Är det
fråga om ett gäldenärsföretag som inte
går att rekonstruera, t.ex. på grund av
brist på tillgångar, är konkurs en
oundviklig metod för att avveckla
företaget i syfte att tillgodose
borgenärerna. Finns det anledning att
anta att gäldenären sökt gynna någon
borgenär framför de övriga, kan konkurs
även visa sig vara den lämpligaste
utvägen för att möjliggöra återvinning
av en otillbörlig transaktion eller för
att förhindra ytterligare sådana
transaktioner. Kan man misstänka brott
mot borgenärer framstår konkurs som
regel som oundviklig av den orsaken.
Då Insolvensutredningens förslag till
lag om företagsrekonstruktion lades fram
i november 1992 var antalet
företagskonkurser rekordhögt och i
markant stigande sedan år 1990. Under år
1993 minskade dock antalet konkurser med
drygt 9 % och antalet företagskonkurser
uppgick till närmare 19 000. År 1994
hade antalet sjunkit till omkring 16
000. Den sjunkande tendensen har hållit
i sig även under år 1995. Enligt uppgift
minskade företagskonkurserna då med 20 %
och uppgick till omkring 11 500.
Förhållandena nu är således i viss mån
annorlunda än då Insolvensutredningen
presenterade sitt förslag. Antalet
konkurser, som i viss utsträckning är
betingat av det allmänna
konjunkturläget, måste dock fortfarande
anses vara högt.
Av vad som framgår av propositionen
förekommer ackord i mycket ringa
utsträckning. Under år 1993 förekom
endast 68 förhandlingar om offentligt
ackord vid landets tingsrätter.
Därutöver förordnades, enligt en
preliminär beräkning, i ytterligare 480
fall en god man enligt ackordslagen. I
vilken omfattning dessa förordnanden
lett fram till underhandsackord är inte
känt. Av uppgifterna kan inte dras någon
annan slutsats än att den nuvarande
ackordslagen inte visat sig vara ett så
effektivt instrument för rekonstruktion
av företag som man antog vid lagens
tillkomst år 1970.
Bland de företag som årligen försätts i
konkurs torde flertalet i grunden vara
olönsamma. En brist på lönsamhet kan i
många företag bero på att affärsidén
saknat bärkraft. I andra fall kan
uppkomna kapitalbrister inte ha kunnat
botas. Därutöver finns många företag som
inte kunnat möta konkurrensen på ett
tillräckligt effektivt sätt. Å andra
sidan är det allmänt omvittnat att bland
de konkursdrabbade företagen också finns
sådana som visserligen haft en bärande
affärsidé men som av olika anledningar
råkat i svårigheter som inte varit
möjliga att bemästra. Det kan ha varit
fråga om brist på nödvändigt
riskkapital, organisationsproblem,
otillräcklig marknadsföring eller
brister i företagsledningen.
Enligt utskottet är det viktigt att man
tar till vara alla utvägar för att
hindra onödiga konkurser och att
rättsordningen också tillhandahåller ett
effektivt instrument för rekonstruktion
utan konkurs. Företag som bedöms ha en
bärande affärsidé men som råkar i
svårigheter av det slaget att de kan
övervinnas bör inte avvecklas genom
konkurs. Från såväl samhällsekonomisk
som företagsekonomisk synpunkt är det
viktigt att sådana företag genom
omstrukturering och en finansiell
uppgörelse med borgenärerna i ett tidigt
skede kan återfå livskraft innan krisen
blivit så djup att en realisation av
tillgångarna måste ske genom konkurs.
Numera är det allmänt förekommande att
konkursinstitutet används inte bara för
avveckling av företag utan också för
rekonstruktion. Detta bekräftas också i
flera av de remissyttranden som avgetts
med anledning av Insolvensutredningens
betänkande. Av betänkandet framgår
emellertid att konkursinstitutet inte
alla gånger är lämpligt för
företagsrekonstruktioner.
Konkursförfarandet präglas av en
detaljerad reglering, vilket är
nödvändigt med hänsyn till
konkursföretagets borgenärer.
Regleringen medför emellertid samtidigt
att förfarandet drar ut på tiden och
blir kostsamt.
En del rekonstruktioner som förekommer
inom konkursinstitutets ram har
uppfattats som stötande. Det har då
gällt vad som ibland betecknas som
bekvämlighetskonkurser. För ett
aktiebolag som är insolvent men som har
ambitionen att fortsätta sin verksamhet
kan konkurs ha vissa fördelar som
rekonstruktionsform. Det finns nämligen
inget hinder mot att konkursförvaltaren
anlitar bolagets ställföreträdare att
svara för driften under
konkurstillståndet. De anställda kan
sägas upp och deras uppsägningslöner
under den fortsatta driften betalas med
lönegarantimedel. Vidare blir
skuldsaneringen effektiv eftersom de
oprioriterade borgenärerna ofta inte får
någon utdelning. Ställföreträdaren kan
genom ett nytt bolag förvärva t.ex.
lager, inventarier och andra tillgångar
i konkursbolaget (det s.k. inkråmet).
Möjlighet skapas därigenom för
ställföreträdaren att fortsätta den
verksamhet han tidigare har bedrivit
utan gamla skulder och med det antal
anställda han finner lämpligt.
I sammanhanget bör vidare erinras om
att utvecklingen internationellt går mot
mer flexibla insolvensrättsliga system.
Detta beror på en ökad medvetenhet om
att insolvensrättsliga problem är av
mångskiftande natur och att olika
problem kräver skilda instrument för att
kunna hanteras på ett effektivt sätt ur
såväl den enskildes som samhällets
perspektiv. Sätten att
lagstiftningsvägen lösa de frågor som
uppstår när man väljer ett mer flexibelt
synsätt varierar från rättsordning till
rättsordning. Som en sorts minsta
gemensamma nämnare finns dock, såsom
också anförs i propositionen, ett
markant inslag av utvecklade
rekonstruktionsförfaranden.
Enligt utskottets mening har
utvecklingen klart visat på behovet av
en ordning som medger att företag i kris
får rådrum för att lösa sina problem. En
sådan ordning bör vara enklare, snabbare
och mer flexibel än konkursen och syfta
till att genom en sanering skapa
möjligheter för en ändamålsenlig
återuppbyggnad av livskraftiga företag.
Rekonstruktionsförsök skulle därmed
kunna påbörjas på ett tidigt stadium och
utsikterna till framgångsrika
företagsrekonstruktioner kunna öka.
Detta lagstiftningsbehov bör inte
tillgodoses inom konkursinstitutets ram.
Tvärtom bör, som regeringen anför, i den
utsträckning det är möjligt
konkursinstitutet renodlas mot sin
egentliga uppgift, nämligen att i
ordnade former avveckla i grunden
olönsamma företag. Enligt utskottets
mening kan lagstiftningsbehovet inte
heller i tillräcklig utsträckning
tillgodoses genom ändringar i
ackordslagen. Reglerna om offentligt
ackord är alltför inriktade på
ekonomiska uppgörelser med företagets
borgenärer. En reformerad ackordslag
framstår därför inte som en tillräckligt
verksam lösning.
Utskottet anser mot bakgrund av det
anförda att en särskild lagstiftning om
företagsrekonstruktion för företag i
ekonomisk kris bör komma till stånd.
Det nu framlagda lagförslaget innebär
att alla näringsidkare, oberoende av
verksamhetens omfattning och
associationsform, kan komma i fråga för
företagsrekonstruktion. Vissa
verksamheter, hänförliga till de
finansiella och offentliga sektorerna,
undantas dock. Begreppet näringsidkare
är vidsträckt och täcker såväl juridiska
som fysiska personer som driver näring.
Det omfattar de allra största företagen
likaväl som enmansföretagare. Också den
som jämsides med en anställning driver
någon form av näringsverksamhet är att
anse som näringsidkare. Av
Insolvensutredningens betänkande framgår
att erfarenheterna från utländska
rättssystem tyder på att ett lagreglerat
rekonstruktionsförfarande får sin
största betydelse för stora och
medelstora företag. Utredningen har
emellertid inte funnit skäl att föreslå
någon inskränkning av lagens
tillämpningsområde med hänsyn till
näringsverksamhetens storlek eller form.
Förslaget har i stället utformats så att
det av bl.a. kostnadsskäl också skall
kunna användas av mindre företag. I
likhet med flera remissinstanser påpekar
regeringen att behovet av
rekonstruktioner kan vara väl så stort
hos något mindre företag. Det är därför
enligt regeringens mening angeläget att
inte utesluta någon kategori av
näringsidkare från möjligheten till
företagsrekonstruktion.
I motion L13 av Bengt Harding Olson
m.fl. (fp, m, c) yrkas att riksdagen
skall avslå förslaget till lag om
företagsrekonstruktion och begära att
regeringen skyndsamt återkommer med ett
nytt förslag. Enligt motionärernas
mening är lagförslaget otillräckligt
eftersom det saknar ett förenklat
rekonstruktionsförfarande för små
företag. Vidare måste en ändrad
förmånsrättsordning beträffande
leverantörsfordringar och skatter komma
till stånd där statens förmånsrätt för
skatter är avskaffad. I motionen
framhålls bl.a. den finländska
lagstiftningen om sanering av företag
som förebild. Regler för ett omfattande
förfarande för företagsrekonstruktion är
där kompletterade med ett förenklat
företagssaneringsförfarande. Systemet
innefattar också en radikalt ändrad
förmånsrättsordning (yrkande 1 delvis
och yrkande 2).
Ett tillkännagivande om lagstiftning om
företagsrehabilitering begärs i motion
L309 av Bengt Harding Olson m.fl. (fp,
m, c) (yrkande 1).
Såvitt utskottet kan bedöma har det
framlagda lagförslaget i huvudsak en
utformning som bör kunna tillgodse de
stora och medelstora företagens behov.
Om lagstiftningen kommer att medge en
tillräckligt flexibel tillämpning och
möjliggöra rekonstruktioner även för små
företag är emellertid inte helt säkert.
I sammanhanget måste emellertid beaktas
att ett rekonstruktionsförfarande har
störst betydelse för något större
företag helt enkelt därför att
möjligheterna till rekonstruktion där
oftast är betydligt bättre. Som
framhålls i propositionen kan ett större
företag ha en administration och
produktion som rymmer tillräckliga
möjligheter till flexibilitet och
förändring. Ett sådant företag kan också
ha bättre förutsättningar än ett mindre
att erbjuda säkerhet för en fortsatt
finansiering av rörelsen. Det är, som
regeringen också framhåller, givet att
en blygsam om än yrkesmässig ekonomisk
verksamhet som en enskild person
bedriver däremot ofta inte ger utrymme
för alternativa lösningar och knappast
heller för ny kredit.
Osäkerheten vad gäller de mindre
företagen i nu berört hänseende bör
enligt utskottets mening inte föranleda
att en mycket angelägen reform om
företagsrekonstruktion skjuts på en
obestämd framtid i avvaktan på att
frågan om särskilda regler för ett
förenklat rekonstruktionsförfarande
utreds. I sammanhanget vill utskottet
särskilt peka på att regeringen
framhåller att de lösningar som förordas
i propositionen kan sägas vara
begränsade till vad som bedömts vara
nödvändigt för att
företagsrekonstruktioner skall kunna
vinna tilltro som ett lämpligt sätt att
utan konkurs åtgärda ett företags
betalningssvårigheter. En del förslag om
längre gående, eller i vissa avseenden
annorlunda utformade, åtgärder som
framförts från olika håll kan dock,
menar regeringen, ha fog för sig.
Regeringen utesluter därför inte att en
framtida utvärdering av det
rekonstruktionsförfarande som föreslås
kan leda till att vissa av de förslag
som nu inte framläggs kan få förnyad
aktualitet senare. Utskottet anser sig
mot denna bakgrund ha goda skäl att utgå
från att regeringen är uppmärksam på
frågan huruvida lagstiftningen är
ändamålsenlig och verksam även för
mindre företag. Om det därvid skulle
visa sig att särskilda
lagstiftningsåtgärder är påkallade
förutsätter utskottet att regeringen
återkommer till riksdagen med
erforderliga förslag.
Utskottet har också en viss förståelse
för kritiken i motion L13 mot att
propositionen inte innehåller några
förslag till ändringar i
förmånsrättslagen som på ett mer
påtagligt sätt kan underlätta
företagsrekonstruktioner. Enligt
utskottets mening hade det varit
önskvärt om beredningen av samtliga de
förmånsrättsfrågor, som kan anses vara
av betydelse för möjligheterna till
företagsrekonstruktion, nu hade varit
klar. Vad som anförts i motionen i denna
del bör dock inte heller föranleda att
lagstiftningen om rekonstruktion av
företag skjuts på framtiden. Regeringen
har nämligen den 21 december 1995, efter
det att förevarande proposition
avlämnats till riksdagen, beslutat
direktiv till en parlamentarisk kommitté
som skall utreda frågor om förmånsrätt i
konkurs, lönegaranti och underlaget för
företagshypotek (dir. 1995:163).
Kommitténs huvuduppgifter är att ta
ställning till dels om statens
förmånsrätt för skatter och avgifter bör
slopas, dels om företagshypotek bör ges
en annan ställning än det har i dag och
dels om arbetstagarnas löneskydd vid
arbetsgivarens konkurs kan förbättras
utan att statens kostnader för
lönegarantin ökar. En strävan bör enligt
direktiven vara att
förmånsrättsordningen och anslutande
lagregler är så utformade att
rekonstruktion av livskraftiga företag
underlättas. Uppdraget skall vara
slutfört senast den 31 december 1997.
Utskottet anser det värdefullt att
förmånsrättsfrågorna kommer att få en så
allsidig belysning som direktiven ger
vid handen.
Den i propositionen föreslagna lagen om
företagsrekonstruktion får mot denna
bakgrund i viss mån ses som en första
etapp mot ett mer fullständigt
regelsystem som innefattar också en för
rekonstruktioner lämplig och
ändamålsenlig förmånsrättsordning. Det
kan också enligt utskottets mening vara
av stort värde att viss erfarenhet av
den nya lagstiftningen vunnits när
slutliga ställningstaganden till
förmånsrättsordningen skall göras i
framtiden. Utskottet anser det angeläget
att utredningen om förmånsrättsfrågor i
konkurs arbetar skyndsamt och att en
remissbehandling av framlagda förslag
kan komma till stånd redan under år
1997.
Med det anförda avstyrker utskottet
motion L13 yrkande 1 i denna del och
yrkande 2 samt motion L309 yrkande 1.
Utskottet återkommer i ett senare
avsnitt närmare till
förmånsrättsordningen med anledning av
motionsyrkanden i särskilda
förmånsrättsfrågor.
Utskottets ställningstagande innebär
att yrkande 4 i motion L306 av Kristina
Nordström och Sven-Åke Nygårds (båda s),
vari begärs förslag för att underlätta
rekonstruktion av företag som bedöms
kunna bli livskraftiga, är tillgodosett.
Utskottet övergår därmed till att -
under skilda rubriker - behandla
förslagens närmare innebörd i de delar
som aktualiserats i motionerna eller som
eljest har tilldragit sig utskottets
uppmärksamhet.
Den ekonomiska förutsättningen för
företagsrekonstruktion
Inom insolvensrätten används vissa
begrepp för att beskriva gäldenärens
ekonomiska situation. Ett sådant begrepp
är insolvens eller obestånd. Insolvens
innefattar den ekonomiska situation som
utgör förutsättning för konkurs och
ackord. Med insolvens avses att
gäldenären inte rätteligen kan betala
sina skulder och att denna oförmåga inte
är endast tillfällig. Ett annat
insolvensrättsligt begrepp är
insufficiens, varmed menas att
gäldenärens skulder överstiger hans
tillgångar. Illikviditet innebär att
gäldenären inte har omedelbar tillgång
till vanliga betalningsmedel motsvarande
de förfallna skuldernas belopp. Om en
gäldenär är enbart illikvid, har han
däremot andra tillgångar som kan
användas för att på sikt betala
skulderna. Därutöver förekommer i
insolvensrätten betalningsinställelse,
vilket utgör en presumtion för obestånd.
I propositionen föreslås att endast
företag som vid tiden för ansökan om
rekonstruktion saknar förmåga att betala
sina förfallna skulder skall komma i
fråga för företagsrekonstruktion.
Förslaget innebär med andra ord att det
krävs illikviditet. Något krav på att
företaget är på obestånd ställs alltså
inte upp.
Utgångspunkten för regeringens
resonemang om den grundläggande
ekonomiska förutsättningen för
rekonstruktion är att endast företag med
betalningssvårigheter av någon
omfattning kan antas komma att ansöka om
rekonstruktion. Förutsättningarna för
att besluta om företagsrekonstruktion
bör därför enligt regeringen inte
knytas till någon viss kvalificerad nivå
på företagets betalningssvårigheter.
Regeringen anser således att när det
gäller gäldenärens ekonomiska situation
inga andra krav bör ställas än att denne
i sin ansökan om företagsrekonstruktion
klargör att han inte kan betala sina
fordringar allteftersom de förfaller
till betalning. Det är således, anför
regeringen, tillräckligt att gäldenären
är illikvid.
Konkursförvaltarkollegiernas förening
har inför utskottet framfört kritik mot
förslaget till utformning av den
grundläggande ekonomiska
förutsättningen. Föreningen har därvid
anfört att förslaget innebär en påtaglig
risk för att i många fall erforderliga
företagsrekonstruktioner kommer i gång
för sent.
Utskottet delar de farhågor som sålunda
framförts i ärendet. Enligt utskottets
mening bör det vara möjligt att besluta
om företagsrekonstruktion inte bara när
illikviditeten är ett faktum utan även
när en sådan betalningsoförmåga inträder
inom kort. Den grundläggande ekonomiska
förutsättningen - illikviditet - bör
inte heller vara utformad så att det
krävs en fullständig och otvetydig
utredning om att illikviditet föreligger
eller kommer att inträda inom kort. Det
bör vara tillräckligt att det kan antas
att illikviditet föreligger eller att
sådan oförmåga inträder inom kort.
Utskottet föreslår därför enligt vad som
framgår av bilaga 3 en ändrad lydelse
av regeln om den ekonomiska
förutsättningen. Förslaget innebär
således att även en prognos om
illikviditet eller en risk för
illikviditet kan läggas till grund för
ett beslut om företagsrekonstruktion.
I detta sammanhang tar utskottet upp
motion L308 av Eva Flyborg och Bengt
Harding Olson (båda fp). I motionen
yrkas ett tillkännagivande om att en
obligatorisk prövning av
företagsrekonstruktion skall komma till
stånd innan beslut om konkurs får
meddelas (yrkande 5).
Utskottet kan inte finna att en sådan
ordning som motionärerna förespråkar är
ändamålsenlig. Enligt utskottets mening
måste det i de fall där förutsättningar
inte föreligger för en rekonstruktion
alltid finnas möjligheter att utan
onödig tidsutdräkt direkt kunna få till
stånd konkurs. Med det anförda avstyrker
utskottet bifall till motion L308
yrkande 5.
Ansökan om företagsrekonstruktion
Rätten att ansöka om
företagsrekonstruktion skall enligt
förslaget tillkomma gäldenären och
dennes borgenärer. Om en borgenär
ansöker om företagsrekonstruktion, får
ansökan emellertid bifallas endast om
gäldenären har medgett den. När en
borgenärsansökan skriftligen bestrids av
gäldenären förfaller ansökan och ärendet
skall avskrivas från vidare
handläggning.
I motion L14 vill Rolf Dahlberg m.fl.
(m) att riksdagen skall ändra förslaget
så att endast gäldenären ges rätt att
ansöka om företagsrekonstruktion.
Enligt motionärernas mening medför
regeringens förslag risker för att vissa
borgenärer kommer att utnyttja sin rätt
i syfte att driva in sina fordringar på
samma sätt som i dag förekommer när det
gäller konkursansökningar. Motionärerna
ser fler nackdelar än fördelar med att
införa en rätt för borgenärer att ansöka
om rekonstruktion (yrkande 2).
Utskottet vill erinra om att
rekonstruktionsinstitutets främsta syfte
är att på ett så tidigt stadium som
möjligt av en negativ utveckling för ett
företag ge möjlighet - och incitament -
till nödvändiga förändringar av
verksamheten. Som framhålls i
propositionen torde det förekomma
åtskilliga fall där gäldenären på grund
av bristande resultatuppföljning inte
tillräckligt väl ser de negativa tecknen
eller till följd av överoptimism inte
förmår att tolka dessa tecken rätt. I en
sådan situation är det viktigt att
gäldenärens medkontrahenter kan ta ett
initiativ. Mot denna bakgrund framstår
det som angeläget att flera aktörers
bedömning av ett företags situation
tillåts initiera, om än inte utlösa, en
företagsrekonstruktion. Därtill kommer
att den gäldenär som misstänker att en
borgenärsansökan om rekonstruktion
tillkommit i något orättmätigt syfte
alltid har möjlighet att förhindra ett
fortsatt förfarande genom att bestrida
ansökan.
Utskottet tillstyrker med det anförda
regeringens förslag i nu behandlad del
och avstyrker bifall till motion L14
yrkande 2.
Gäldenärens avtal
En viktig rättsverkan av ett beslut om
företagsrekonstruktion gäller
gäldenärens avtal. Propositionens
förslag i den delen innebär att om
gäldenären har ingått ett avtal som
motparten före beslutet om
företagsrekonstruktion har fått rätt att
häva på grund av gäldenärens dröjsmål,
får motparten inte häva avtalet på grund
av dröjsmålet, om gäldenären med
rekonstruktörens samtycke begär att
avtalet fullföljs. Motparten skall
emellertid inte behöva ta några nya
risker. Han skall därför inte vara
skyldig att prestera enligt avtalet, om
inte gäldenären fullgör sina motsvarande
prestationer eller ställer säkerhet för
dem. Är tiden för motpartens fullgörelse
inte inne, skall gäldenären under vissa
ytterligare förutsättningar vara skyldig
att ställa säkerhet - helt eller delvis
- för sina prestationer. Avtal om
anställning undantas helt från denna
reglering. Någon hävningsrätt för
gäldenären föreslås inte.
I motion L15 av Per Rosengren m.fl. (v)
anförs att gäldenären måste ges
möjlighet att i vissa fall säga upp
avtal. En sådan rätt kan enligt
motionärernas mening vara av avgörande
betydelse för att en rekonstruktion
skall lyckas. Regeringen bör därför
återkomma med förslag i denna riktning
(yrkande 1).
Den i motionen aktualiserade frågan har
varit föremål för en diskussion i
Insolvensutredningen. Enligt utredningen
kan det inte uteslutas att gäldenärens
möjlighet till befrielse från löpande
avtal någon gång kan ha avgörande
betydelse för möjligheterna till
rekonstruktion. Det fallet kan tänkas
att en rekonstruktion innebär att vissa
verksamhetsgrenar i ett företag läggs
ned och att det därmed finns ett uttalat
intresse av att bli kvitt vissa hyres-
och leas- ingavtal.
I propositionen upplyses att det i den
finska lagen om sanering av företag har
föreskrivits att gäldenären skall kunna
säga upp ett tidsbundet hyres- och
leasingavtal så att det upphör två
månader efter uppsägningen oavsett
vilken tid som bestämts i avtalet. Den
ersättning som gäldenären vid ett
förtida upphörande kan bli skyldig att
utge skall bestämmas enligt en särskild
regel som tränger undan eventuella
avvikande avtalsvillkor. Ersättningen
utgör en oprioriterad fordran.
Regeringen konstaterar att det inte
finns underlag för att nu bedöma om en
motsvarande regel bör införas även i
Sverige. Frågan kan dock enligt
regeringen behöva bli föremål för vidare
överväganden sedan den föreslagna lagen
om företagsrekonstruktion kommit att
tillämpas någon tid och därmed
ytterligare erfarenheter vunnits.
Utskottet anser för sin del att det
finns goda skäl att omgående närmare
utreda spörsmålet om en rätt för
gäldenären att säga upp avtal under en
företagsrekonstruktion. Ett lämpligt
sammanhang härför är enligt utskottets
mening den utredning om förmånsrätt i
konkurs som regeringen beslutat om
direktiv till i december 1995.
Regeringen bör sålunda besluta om
tilläggsdirektiv med nu angiven
innebörd.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen
med anledning av motion L15 yrkande 1
som sin mening ge regeringen till känna.
Rekonstruktörens kompetens
När en domstol beslutar om
företagsrekonstruktion skall den enligt
förslaget samtidigt utse en
rekonstruktör. En sådan person skall ha
såväl obeståndsjuridiska kunskaper som
insikter i företagsekonomi och
företagsledning. Normalt bör till
rekonstruktör, enligt vad som anförs i
propositionen, utses en advokat ur
konkursförvaltarkretsen eller en högre
tjänsteman vid ackordscentral. I det
enskilda fallet skall det emellertid
vara möjligt för rätten att förordna
någon annan lämplig person. I den
föreslagna bestämmelsen anges att en
rekonstruktör skall ha den särskilda
insikt och erfarenhet som uppdraget
kräver, ha borgenärernas förtroende samt
även i övrigt vara lämplig för
uppdraget.
Enligt regeringens uppfattning kommer
för en rekonstruktör förmågan att
bedöma de rent affärsmässiga
förutsättningarna för fortsatt drift i
förgrunden på ett annat sätt än vid
konkurs eller ackord. Även en
rekonstruktör måste givetvis, liksom
konkursförvaltaren, undersöka företagets
aktuella ekonomiska situation och bilda
sig en uppfattning om orsakerna till
dess svårigheter. Vidare måste han,
liksom den gode mannen enligt
ackordslagen, ägna uppmärksamhet åt
möjligheterna till rekonstruktion i
finansiellt hänseende. Men
rekonstruktörens viktigaste insats är
att bedöma om gäldenärsföretaget med
återvunnen lönsamhet kan fortsätta att
sälja sin vara eller tjänst på
marknaden. För att kunna göra en sådan
bedömning bör rekonstruktören ha goda
insikter i företagsekonomi, erfarenhet
av företagande, affärssinne,
förhandlingsvana och inte sällan viss
branscherfarenhet. Samtidigt måste
rekonstruktören, eftersom det är fråga
om ett lagreglerat förfarande med
betydande rättsverkningar, besitta såväl
ett allmänjuridiskt som ett obestånds
juridiskt kunnande.
De krav på rekonstruktörens kompetens
som nu har redovisats torde enligt
regeringens mening knappast uppfyllas av
mer än ett begränsat antal personer,
främst advokater med erfarenhet av
större företagskonkurser liksom högre
tjänstemän vid ackordscentralerna. Det
skall heller inte uteslutas att det i
företagsledarnas krets finns personer
med tillräckliga juridiska kunskaper.
Enligt regeringens uppfattning är det
inte lämpligt att ställa upp något
formellt krav på viss utbildning, examen
eller motsvarande för förordnande som
rekonstruktör. Det är i stället rimligt
att ange att rekonstruktören skall ha
den särskilda insikt och erfarenhet som
uppdraget kräver, ha borgenärernas
förtroende och även i övrigt vara
lämplig för uppdraget. Genom en sådan
bestämning blir det - vilket är viktigt
- möjligt att i det särskilda fallet
välja den person som är mest lämpad för
uppdraget. Det kan ställas olika krav
på tyngdpunkten i rekonstruktörens
kompetens beroende på vilket företag som
är föremål för företagsrekonstruktion.
Regeringen anser likväl att när inte
omständigheterna i det enskilda fallet
motiverar annat bör en advokat ur
konkursförvaltarkretsen eller en högre
tjänsteman vid ackordscentral förordnas.
I motion L15 av Per Rosengren m.fl. (v)
anförs att tyngdpunkten i
rekonstruktörens kompetens bör utgöras
av kunskaper i företagsekonomi och
företagsledning i stället för i
juridiskt kunnande. I motionen yrkas att
riksdagen skall anta regeringens förslag
när det gäller rekonstruktör med den
ändring som följer av vad som sålunda
anförts (yrkande 2).
Utskottet anser att det med beaktande
av vad regeringen anfört om
rekonstruktörens kompetens bör vara
möjligt att i det enskilda fallet välja
den person som är mest lämpad för
uppdraget. Eftersom det i normalfallet
torde bli fråga om att utse en advokat
som är konkursförvaltare eller en högre
tjänsteman vid ackordscentral finns
enligt utskottets mening tillräckliga
garantier för att rekonstruktören har
erforderlig erfarenhet av
företagsledning, kunskaper i
obeståndsjuridik och andra relevanta
rättsområden samt vana vid att hantera
situationer i vilka motstående intressen
kan göra sig gällande. Därtill kommer
att regeringens förslag ingalunda
utesluter att det i ett enskilt fall kan
förordnas en rekonstruktör vars bakgrund
är t.ex. ekonomens, företagsledarens,
revisorns eller konsultens. Om
gäldenärens verksamhet är av mycket stor
omfattning eller av komplicerad art
finns dessutom möjligheter att utse fler
än en rekonstruktör.
Någon ändring i regeringens förslag är
med hänvisning till det anförda inte
erforderligt. Utskottet tillstyrker
sålunda förslaget och avstyrker bifall
till motion L15 yrkande 2.
Tidpunkten för förordnande av
rekonstruktör och vissa
tidsfrister
De föreslagna reglerna om prövning av en
ansökan om företagsrekonstruktion
innebär att gäldenärens ansökan, om den
tas upp, skall prövas genast. Om en
borgenärs ansökan tas upp, skall rätten
sätta ut ett sammanträde för prövning av
ansökan. Sammanträdet skall hållas inom
två veckor från det att ansökan kom in
till rätten. Om det finns särskilda
skäl, får det hållas senare, dock senast
inom sex veckor. Till sammanträdet skall
parterna kallas. Gäldenären skall i
kallelsen föreläggas att senast vid
sammanträdet yttra sig över ansökan. I
kallelsen skall även anges att
sammanträdet kommer att ställas in, om
gäldenären före sammanträdet själv
ansöker om företagsrekonstruktion eller
skriftligen medger borgenärens ansökan
och rätten inte särskilt underrättar
honom om att sammanträdet ändå skall
hållas.
Regeringens förslag innebär vidare att
rekonstruktören skall utses samtidigt
som rätten beslutar om
företagsrekonstruktion. Det är alltså
inte möjligt att besluta om
företagsrekonstruktion utan att
samtidigt utse en rekonstruktör. I syfte
att säkerställa att arbetet med
företagsrekonstruktionen omedelbart kan
påbörjas föreslås att rätten i samband
med beslutet om rekonstruktion också
skall bestämma tidpunkt för ett
borgenärssammanträde inför rätten. Ett
sådant sammanträde skall normalt hållas
inom tre veckor. Om det är oundgängligen
nödvändigt får dock sammanträdet hållas
längre fram i tiden. Enligt
propositionen krävs mycket starka skäl
för att ett borgenärssammanträde skall
få hållas senare än inom tre veckor.
Undantagsbestämmelsen kan bli tillämplig
exempelvis när ett stort bolag ansökt om
rekonstruktion. I rekonstruktörens
åligganden ingår att inom en vecka från
beslutet om företagsrekonstruktion
underrätta samtliga kända borgenärer om
beslutet och tillställa dessa visst
material. Till underrättelsen skall
sålunda fogas en preliminär förteckning
över gäldenärens tillgångar och skulder,
gäldenärens senaste balansräkning och de
ytterligare upplysningar som behövs om
hans ekonomiska ställning. Vidare skall
enligt förslaget till underrättelsen
fogas uppgift om orsakerna till
betalningssvårigheterna och om hur
verksamheten kan rekonstrueras.
Därutöver skall underrättelsen innehålla
upplysningar om tidpunkten för
borgenärssammanträde.
I motion L14 av Rolf Dahlberg m.fl. (m)
anförs att en rekonstruktör bör kunna
förordnas omgående, redan efter ansökan
om företagsrekonstruktion. En sådan
ordning skulle innebära att man undviker
tidsförluster och förhindrar onödigt
stora ekonomiska risker för
borgenärerna. Vidare bör, enligt
motionärernas mening, en rekonstruktör
som inte är bekant med företaget få
betydligt längre tid på sig än en vecka
att underrätta borgenärerna om att
företagsrekonstruktion inletts. Av detta
följer att även tidpunkten för
borgenärssammanträdet bör senareläggas.
I motionen yrkas att riksdagen skall
ändra regeringens förslag i enlighet med
vad som sålunda anförts (yrkande 3).
Utskottet har ingen annan uppfattning
dn motionärerna när det gäller behovet
av skyndsamhet beträffande förordnande
av en rekonstruktör. Enligt utskottets
mening bör det emellertid inte komma i
fråga att tidigarelägga tidpunkten för
förordnandet av rekonstruktör. Någon
grund för förordnandet torde nämligen
inte uppkomma förrän rätten har gjort en
materiell prövning av ansökan. Med den
av motionärerna förordade ordningen
skulle i de fall ansökningarna inte
bifalls förordnandena bli meningslösa.
Dessutom skulle i sådana fall som inte
leder till beslut om
företagsrekonstruktion särskilda problem
uppkomma vad gäller rekonstruktörens
rätt till ersättning. I sammanhanget
vill utskottet också hänvisa till
nuvarande bestämmelser om ackord varav
framgår att en materiell prövning av
ansökan måste göras innan god man
förordnas. Vidare bör påpekas att
reglerna om vad en ansökan skall
innehålla innebär att visst
utredningsarbete kommer till stånd redan
innan ansökan prövas och att därmed tid
vunnits i de fall ansökan leder till ett
beslut om rekonstruktion.
De tidsfrister som föreslås i
propositionen när det gäller
underrättelse om beslut om
företagsrekonstruktion och när
borgenärssammanträde skall äga rum är,
såvitt utskottet nu kan bedöma, väl
avvägda för att tillgodose borgenärernas
möjligheter att påverka
rekonstruktionsförfarandet på ett så
tidigt stadium som möjligt. Det kan dock
inte uteslutas att tidsfristerna i
praktiken kan komma att framstå som
alltför snäva. Utskottet förutsätter att
regeringen också uppmärksammar huruvida
förfarandereglerna fått en ändamålsenlig
utformning.
Utskottet tillstyrker med det anförda
lagförslaget i berörda delar och
avstyrker motion L14 yrkande 3.
Rekonstruktionsplanen
De föreslagna reglerna om
rekonstruktionsplanen innebär att en
sådan plan skall upprättas av
rekonstruktören. Av planen skall normalt
framgå såväl hur gäldenärsföretagets
finansiella situation bör lösas som hur
dess resultat skall kunna förbättras.
Planens innehåll förutsätts emellertid
kunna anpassas till omständigheterna i
det enskilda fallet. Några närmare
föreskrifter om vad planen skall
innehålla föreslås inte. Inte heller
finns några förslag som innebär att
planen skall fastställas. Enligt den
föreslagna lagtexten skall planen
redovisa hur syftet med
företagsrekonstruktionen skall uppnås.
Planen skall tillställas rätten och
borgenärerna.
I propositionen framhåller regeringen
vikten av att planens innehåll måste
kunna anpassas till omständigheterna i
det enskilda fallet. Vad en
rekonstruktion kan behöva innebära måste
rimligen kunna variera högst väsentligt.
Även om det inte i lag ges några
föreskrifter om att en
rekonstruktionsplan skall fastställas
eller om formerna och förutsättningarna
för ett fastställande, är det givet att,
om planen skall kunna genomföras, det
fordras en bred enighet bland
borgenärerna liksom mellan dem och
gäldenären om i vart fall dess
huvudsakliga element. Regeringen betonar
vidare att i den mån som en
rekonstruktion medför egentliga ingrepp
i borgenärernas rätt genom att deras
fordringar sätts ned, detta måste ske
antingen genom avtal eller genom
offentligt ackord.
Rolf Dahlberg m.fl. (m) anför i motion
L14 att det framstår som orealistiskt
att borgenärerna kommer att uppnå en
nära 100-procentig enighet om hur ett
företag skall rekonstrueras. För att
rekonstruktionsförfarandet skall bli
meningsfullt måste därför införas en
ordning som innebär att
rekonstruktionsplanen fastställs av
domstol efter det att samtliga
borgenärer haft möjlighet att yttra sig
över planen. En förutsättning för
fastställelse bör därvid vara att viss
majoritet av borgenärerna uttalat sig
för planen. I motionen yrkas att
riksdagen skall ändra regeringens
förslag i enlighet med det anförda
(yrkande 1).
I motion L15 av Per Rosengren m.fl. (v)
anförs att det i motiven närmare bör
klargöras vad en rekonstruktionsplan
skall innehålla. Motionärerna anser att
en rekonstruktionsplan bör innehålla
bl.a. en preliminär betalningsplan,
förslag till finansiering av rörelsen,
en enkel marknadsanalys och en budget
för den närmaste tiden. I motionen yrkas
att riksdagen godkänner vad som sålunda
anförts om rekonstruktionsplanen
(yrkande 4).
Enligt utskottets mening finns det
flera skäl till att en
rekonstruktionsplan inte skall
fastställas av domstol. En sådan ordning
skulle medföra risk för att planens
innehåll onödigtvis formaliseras och
dessutom leda till fördröjning och
fördyringar. Ett krav på fastställelse
synes inte heller ändamålsenligt med
hänsyn till, som också regeringen
påtalat, att det nya
rekonstruktionsförfarandet i princip
bygger på frivillig uppslutning kring
förfarandets olika moment.
Med det anförda tillstyrker utskottet
regeringens förslag och avstyrker bifall
till motion L14 yrkande 1.
Vad sedan gäller motion L15 anser
utskottet för sin del att de anvisningar
som lämnas i propositionen ger en
tillräckligt god vägledning för en
rekonstruktörs ställningstagande till
vad en rekonstruktionsplan skall
innehålla i ett enskilt fall. Något
hinder mot att en rekonstruktionsplan
också redovisar andra förhållanden som
kan vara av värde i det fortsatta
förfarandet finns inte. Några särskilda
uttalanden därom från riksdagens sida
kan inte anses erforderligt.
Det anförda innebär att utskottet
avstyrker motion L15 yrkande 4.
Ackord under företagsrekonstruktion
Förslaget till lag om
företagsrekonstruktion innebär att
offentligt ackord skall kunna komma
till stånd enbart inom ramen för en
företagsrekonstruktion. Ackordslagens
bestämmelser om offentligt ackord
föreslås i sak oförändrade överförda
till ett särskilt kapitel (3 kap.) i den
nya lagen, varvid ackordslagens gode man
föreslås bli ersatt av rekonstruktören.
Kravet på att gäldenären vid ett
offentligt ackord skall erbjuda
borgenärerna betalning med åtminstone 25
% av deras fordringsbelopp behålls.
Undantag skall dock i fortsättningen
kunna göras när det finns särskilda
skäl.
I motion L15 av Per Rosengren m.fl. (v)
yrkas att riksdagen hos regeringen skall
begära ett förslag som innebär att
reglerna om offentligt ackord i lagen om
företagsrekonstruktion får en bättre
samordning med lagens bestämmelser i
övrigt. I motionen hänvisas till att
Riksskatteverket begärt en sådan
samordning (yrkande 5).
Utskottet vill erinra om att Lagrådet
vid sin granskning av lagförslaget
ansett det önskvärt att 3 kap. vid
lämpligt tillfälle blir föremål för en
översyn mot bakgrund av erfarenheterna
av tillämpningen av ackordslagens
motsvarande regler.
Med anledning av Lagrådets och
Riksskatteverkets påpekanden anför
regeringen i propositionen att en sådan
mer långt gående samordning i och för
sig i vissa delar kunde vara tänkbar.
Regeringen framhåller emellertid att ett
offentligt ackord skiljer sig från
övriga skeden i en
företagsrekonstruktion därigenom att
ackordet binder samtliga deltagande
borgenärer, även dem som inte biträtt
förslaget till uppgörelse. Det element
av tvång gentemot vissa borgenärer som
således är, eller kan vara, förbundet
med fastställande av offentligt ackord
gör det, enligt regeringens mening,
nödvändigt med mera preciserade regler
för den delen av förfarandet än som
krävs när en uppgörelse bygger på
samtliga intressenters bifall. Det kan
därför, såvitt regeringen nu anser sig
kunna bedöma, knappast undvaras att det
för offentligt ackord, även inom ramen
för företagsrekonstruktion, ges
särskilda regler om exempelvis ansökan,
bouppteckning och ett formligt
ackordsförslag. Därutöver pekar
regeringen på att det i lagförslaget
uttryckligen angetts att sådana
handlingar och uppgifter som skall
bifogas en begäran om förhandling om
offentligt ackord inte behöver ges in om
de tidigare under
företagsrekonstruktionen har tillställts
rätten och borgenärerna. Mot bl.a. denna
bakgrund är det regeringens uppfattning
att den systematiska samordning som kan
och bör ske i det väsentliga kommit till
stånd.
Utskottet har för sin del ingen annan
uppfattning och avstyrker därför bifall
till motion L15 yrkande 5.
Utskottet övergår därmed till att
behandla en fråga som gäller statens
borgenärsfunktion vid ackord.
Enligt lagen (1993:891) om indrivning
av statliga fordringar m.m. företräds
staten vid indrivning av statens
fordringar på skatter, avgifter m.m. av
kronofogdemyndigheten. Detta innebär
bl.a. att kronofogdemyndigheten får
ansöka om att en gäldenär skall
försättas i konkurs och att myndigheten
skall bevaka den rätt i konkursen som
med anledning av en fordran tillkommer
det allmänna.
I propositionen föreslås att
kronofogdemyndigheten i allmänhet skall
företräda staten som borgenär även vid
företagsrekonstruktion.
När det gäller ackord fullgörs statens
borgenärsfunktion i dag av
skattemyndigheten enligt lagen
(1993:892) om ackord rörande statliga
fordringar m.m. Det innebär att
skattemyndigheten fattar beslut å det
allmännas vägnar om att anta förslag om
ackord som innefattar fordringar på
skatt, avgift etc. I detta avseende
föreslås inte någon ändring i
propositionen.
Ordningen med att skattemyndigheten
också i fortsättningen skall företräda
det allmänna vid ackord kritiseras i
motion L11 av Rolf Åbjörnsson m.fl.
(kds). Enligt motionärerna är nuvarande
ordning orsak till att staten så sällan
accepterar ackordsuppgörelser.
Skattemyndigheten har ingen affärsmässig
kompetens utan företräder enbart en rent
fiskal inriktning. Riksdagen bör därför
besluta om ändring i lagen om ackord
rörande statliga fordringar m.m. av
innebörd att statens borgenärsfunktion
vid ackord skall fullgöras av
kronofogdemyndigheten (yrkande 2).
I motion L15 av Per Rosengren m.fl. (v)
framställs ett liknande yrkande.
Motionärerna anser att
kronofogdemyndigheten är den myndighet
som har klarast blick över företagets
totala ekonomiska situation.
Kronofogdemyndigheten är dessutom, anför
motionärerna, bäst lämpad att ur ett
samhällsekonomiskt perspektiv företräda
staten som borgenär (yrkande 3).
I propositionen anför regeringen att
övervägande skäl talar för att
kronofogdemyndigheten bör företräda det
allmänna vid företagsrekonstruktion i
allmänhet. Det är också den uppfattning
som ligger mest i linje med de allmänna
övervägandena bakom lagen om indrivning
av statliga fordringar m.m. Vid ackord
däremot uppkommer enligt regeringen
bl.a. frågor kring de olika skatte- och
avgiftsfordringarna som
skattemyndigheten får anses vara bäst
skickad att utreda. Regeringen gör
därför den bedömningen att det inte
finns skäl att föreslå någon ändring vad
gäller borgenärsfunktionen vid ackord.
Utskottet har inte någon erinran mot
att kronofogdemyndigheten skall
företräda det allmänna vid
företagsrekonstruktion. Ordningen synes
mest lämplig med hänsyn till att
förfarandet utgör ett alternativ till
konkurs och i flera fall torde leda
vver till konkurs.
När det sedan gäller statens
borgenärsfunktion vid ackord vill
utskottet erinra om att frågan berördes
av utskottet våren 1993 i yttrandet
1992/93:LU6y till skatteutskottet över
proposition 1992/93:198 om indrivning av
statliga fordringar m.m. Utskottet
konstaterade därvid att det i
propositionen inte föreslogs någon
ändring beträffande vilken myndighet som
skall vara behörig att besluta i frågor
om ackordsförslag på skatte- och
avgiftsområdet. Utskottet erinrade också
om att Insolvensutredningen i sitt
betänkande om en lag om
företagsrekonstruktion förordat att
denna funktion såvitt avser skatter och
avgifter flyttas från skattemyndigheten
till kronofogdemyndigheten. Mot
bakgrund av att utredningens betänkande
var föremål för remissbehandling ansåg
utskottet i likhet med föredragande
statsrådet att någon ändring vad gäller
ackordsmyndighet i fråga om
skattefordringar m.m. då inte borde ske.
Spörsmålet om borgenärsfunktionen
beträffande skatter och avgifter
berördes av utskottet även våren 1994
vid behandlingen av skuldsaneringslagen
(se bet. 1993/94:LU26). I betänkandet
uttalade utskottet med anledning av en
motion att det kunde ifrågasättas om
inte statens borgenärsfunktion vid
skuldsanering borde innehas av
kronofogdemyndigheten i stället för av
skattemyndigheten, vilket regeringen
föreslagit i propositionen i ärendet
(prop. 1993/94:123). Frågan om
borgenärsfunktionen för skatter m.m.
borde dock enligt utskottet inte
regleras annorlunda för skuldsanering än
vad som gäller för ackord. Utskottet
erinrade om de tidigare övervägandena i
frågan och konstaterade vidare att
Insolvensutredningens förslag ännu inte
föranlett någon proposition. I avvaktan
härpå ansåg utskottet att någon ändring
inte borde ske beträffande statens
borgenärsfunktion vid ackord. I linje
med vad utskottet uttalat tidigare ansåg
utskottet att skattemyndigheten tills
vidare också borde ges möjlighet att
godta förslag om skuldsanering.
Utskottet tillstyrkte sålunda
regeringens förslag i denna del och
avstyrkte bifall till det då aktuella
motionsyrkandet.
Utskottet anser för sin del att starka
skäl talar för att regeringen nu
förutsättningslöst låter utreda frågan
om vilken myndighet som skall företräda
staten vid ackord som omfattar skatter
och allmänna avgifter. Enligt utskottets
mening torde det vara lämpligt att i
sammanhanget också på nytt överväga
frågan om statens borgenärsfunktion vid
skuldsanering enligt skuldsanerings
lagen. Det bör ankomma på regeringen att
närmare bestämma formerna för
utredningsarbetets bedrivande. Utskottet
vill dock understryka vikten av att
utredningen bedrivs skyndsamt.
Vad utskottet sålunda anfört bör
riksdagen med anledning av motionerna
L11 yrkande 2 och L15 yrkande 3 som sin
mening ge regeringen till känna.
Förmånsrättsordningen
När konkurs inträffat skall, om medel
finns i konkursboet, betalning först
utgå för konkurskostnaderna och för
annan skuld som konkursboet ådragit sig
(s.k. massagäld). Av boets återstående
medel sker därefter utdelning till
borgenärerna i en viss ordning, den s.k.
förmånsrättsordningen. Bestämmelser om i
vilken ordning olika fordringar skall
betalas finns, som nämnts inledningsvis,
i förmånsrättslagen.
Förmånsrättslagen skiljer mellan
särskild och allmän förmånsrätt.
Särskild förmånsrätt gäller vid
utmätning och konkurs samt belastar viss
egendom. Särskild förmånsrätt följer
bl.a. med företagshypotek, varmed avses
en säkerhetsrätt på grund av inteckning
i en näringsidkares lösa egendom, och
med inteckning i fast egendom. Allmän
förmånsrätt gäller endast vid konkurs
och avser all egendom som ingår i
gäldenärens konkursbo. Allmän
förmånsrätt har t.ex. under vissa
förutsättningar fordringar på skatt samt
vissa fordringar på lön.
Förmånsrättslagen reglerar den inbördes
företrädesrätten mellan särskilda
förmånsrätter resp. allmänna
förmånsrätter. Särskild förmånsrätt har
i princip företräde framför allmän
förmånsrätt. Fordran med bästa allmänna
förmånsrätt har dock företräde framför
exempelvis företagshypotek. Fordringar
utan förmånsrätt, dvs. oprioriterade
fordringar, har inbördes lika rätt.
Lönegarantilagen kan allmänt sägas
innebära att staten garanterar
prioriterade lönefordringar enligt
förmånsrättslagen och övertar
fordringarna - med motsvarande
förmånsrätt - samt inträder i konkursen
som borgenär. Sedan den 1 juli 1994
gäller en s.k. karensregel i
lönegarantilagen. Bestämmelsen syftar
till att begränsa missbruk av
lönegarantisystemet som har negativa
effekter på konkurrensen. Karensregeln
innebär att lönegaranti skall kunna
lämnas endast en gång under en
tidsperiod om två år för lönefordringar
som har uppstått i huvudsakligen samma
verksamhet. Enligt den ursprungliga
lydelsen av regeln gällde emellertid
lönegarantin om arbetstagaren har
anvisats anställningen av den offentliga
arbetsförmedlingen. Genom en lagändring,
som trädde i kraft den 1 juli 1995,
infördes ytterligare en
undantagsbestämmelse som innebär att
lönegarantin gäller om det finns
särskilda skäl för det.
I propositionen föreslås att
fordringar, inklusive lönefordringar,
som grundas på avtal som gäldenären med
rekonstruktörens samtycke träffat under
en företagsrekonstruktion som föregått
konkursen skall vara förenade med bästa
allmänna förmånsrätt (s.k. nytillkomna
fordringar). Vidare föreslås att
förmånsrätten avseende vissa revisions-
och bokföringskostnader förstärks.
Sådana fordringar som nu nämnts föreslås
få förmånsrätt före bl.a. fordringar med
säkerhet i företagshypotek. Därutöver
föreslås nya bestämmelser i
förmånsrättslagen och konkurslagen i
syfte att klargöra hur fordringar som i
förmånsrättshänseende kommer efter
vanliga oprioriterade fordringar, s.k.
efterställda fordringar, skall behandlas
i samband med ackord.
Beträffande löneförmånsrätten gör
regeringen bedömningen att denna bör
vara kvar. Däremot föreslås vissa
ändringar när det gäller förmånsrätt för
lönefordringar före
företagsrekonstruktion. Har en
företagsrekonstruktion föregått en
konkurs, skall arbetstagarna ha ett
särskilt skydd för löner som förfallit
till betalning före ansökan om
företagsrekonstruktion. Ges en
konkursansökan in inom ett år från det
att en företagsrekonstruktion upphörde,
skall förmånsrätten för lön - om det är
förmånligare för arbetstagaren - omfatta
fordringar som förfallit till betalning
inom tre månader före beslutet om
företagsrekonstruktion i stället för
fordringar som har förfallit till
betalning under samma tid före
konkursansökningen. Förmånsrätten för
lönefordringar kan dock aldrig omfatta
mer än sammanlagt sex månader.
Insolvensutredningen föreslog två
ytterligare ändringar i
förmånsrättsordningen. Den ena innebar
att statens förmånsrätt för vissa skatte-
och avgiftsfordringar skulle avskaffas.
Den andra innebar att vissa
lönefordringar - fordringar på s.k.
produktiv lön - skulle ges förmånsrätt
framför fordringar med säkerhet i
företagshypotek. Den av utredningen
föreslagna ordningen innebär att
lönefordringar före konkurs och
uppsägningslön för den tid under vilken
gäldenärens verksamhet fortsätter efter
konkursutbrottet, dock längst under två
månader, skall ha förmånsrätt före
fordringar förenade med säkerhet i
företagshypotek. Det huvudsakliga
motivet bakom dessa förslag var att
ändringarna på olika sätt skulle
förbättra möjligheterna att genomföra
företagsrekonstruktioner. Sålunda menade
utredningen att kreditgivare med
säkerhet i företagshypotek borde ges
ökade incitament att följa och ingripa i
utvecklingen hos ett företag som är på
väg in i en ekonomisk kris. Härigenom,
anförde utredningen vidare, skapas
bättre förutsättningar för att få till
stånd en rekonstruktion av företaget
utan konkurs och indirekt bättre
utsikter för de icke prioriterade
borgenärerna att få betalt. Beträffande
skälen för att avskaffa
skatteförmånsrätten anförde
Insolvensutredningen att en sådan
förändring bör bidra till att stärka
oprioriterade borgenärers ställning. Ett
avskaffande av förmånsrätten för skatter
skulle dessutom, enligt
Insolvensutredningen, främja
rekonstruktion utan konkurs och stärka
utsikterna till ackordsuppgörelser.
Tvingas staten att delta i sådana
uppgörelser som skatteborgenär bedömde
utredningen att antalet ackord skulle
öka. Staten kommer nämligen då, anförde
utredningen, att få ett större intresse
att medverka till ekonomiska uppgörelser
mellan gäldenären och borgenärerna.
Propositionen innehåller inte något
förslag till förändring av ordningen
mellan lönefordringar och fordringar med
säkerhet i företagshypotek. Inte heller
föreslås att förmånsrätten för skatter
och allmänna avgifter avskaffas. Enligt
regeringens mening bör
Insolvensutredningens förslag till
förändringar i förmånsrättsordningen
inte för närvarande genomföras.
Förändringar i den riktning som
utredningen föreslagit bör emellertid
studeras vidare. Det bör enligt
regeringen göras av en ny utredning.
I ett stort antal motioner tas frågor
upp om ändringar i förmånsrättsordningen
i syfte att underlätta möjligheterna
till företagsrekonstruktion. I motion
L11 av Rolf Åbjörnsson m.fl. (kds) yrkas
att riksdagen skall besluta den
ändringen i förmånsrättslagen att
statens förmånsrätt för skatter och
allmänna avgifter slopas och att
fordringar avseende s.k. produktiv lön
ges förmånsrätt framför fordringar med
säkerhet i företagshypotek. Enligt
motionärerna är, som regelsystemet i dag
är utformat, en konkurs en mycket
attraktiv form för rekonstruktion av en
verksamhet genom att lönegarantisystemet
utnyttjas. Verksamheten kan därmed
fortsätta under konkursen utan att detta
är företagsekonomiskt motiverat. Om man
förbättrar förmånsrätten för produktiva
löner kommer verksamheten att i stället
drivas vidare med lönemedel ur
konkursboet. Det skulle garantera att
driften bara fortsätter om det är
företagsekonomiskt godtagbart. I
motionen anförs vidare att ackord i
praktiken omöjliggörs genom statens
förmånsrätt för skatter m.m. Härigenom
försvåras allvarligt möjligheterna att
utnyttja den nya lagstiftningen (yrkande
1).
Rolf Dahlberg m.fl. (m) yrkar i motion
L14 att riksdagen skall ändra
regeringens förslag så att fordringar på
skatter m.m. blir efterställda. Genom
detta skulle leverantörsfordringarnas
ställning förbättras i
förmånsrättshänseende och möjligheterna
till företagsrekonstruktion öka avsevärt
(yrkande 5). I motionen anförs vidare
att lönegarantin inte bör automatiskt
sammankopplas med vilken prioritet
lönefordran har. Medlen, som inbetalas
av arbetsgivarna, bör som en garanti
tillkomma de anställda precis som den
ersättning den anställde erhåller vid
sjukdom. För att få en så enkel
administration som möjligt och därigenom
göra hanteringen billigare bör dessa
arbetsgivaravgifter gå till
försäkringskassan, som skall ombesörja
utbetalningarna efter dagens
ersättningsmodell vid sjukförsäkring. I
motionen yrkas att riksdagen som sin
mening bör ge regeringen till känna vad
som sålunda anförts om reformering av
systemet med löneförmånsrätt och
lönegaranti (yrkande 6).
Även i motion L301 av Rolf Dahlberg
m.fl. (m) framhålls önskemålet att
stärka leverantörernas ställning som
skäl för att slopa förmånsrätten för
skatter m.m. Ett annat skäl som
framhålls i motionen är att staten är
den borgenär som är bäst skickad att
kunna ingripa på ett tidigt stadium av
ett företags kris. Om staten gavs
anledning att bevaka sina fordringar på
samma villkor som övriga fordringsägare
skulle också oseriös företagsamhet
sannolikt kunna upptäckas betydligt
snabbare än vad som sker i dag. I
motionen yrkas sålunda att regeringen
skall lägga fram ett förslag om att
avskaffa skatteprivilegiet (yrkande 1).
I motionen anförs också att avgörande
för att ett rekonstruktionsförsök skall
lyckas är att de anställda medverkar.
Den anställdes löneanspråk för tiden
närmast före och efter ett konkursbeslut
skall därför ha bättre förmånsrätt än
företagshypotek. Motionärerna begär ett
tillkännagivande i enlighet härmed
(yrkande 2).
Samma inriktning har motion Ju221 av
Gun Hellsvik m.fl. (m). I motionen yrkas
sålunda ett tillkännagivande om att
skatteprivilegiet skall avskaffas
(yrkande 8).
I motion L310 av Agne Hansson m.fl. (c)
anförs att om s.k. produktiva löner får
förmånsrätt före företagshypotek kommer
bankerna att få incitament att medverka
i rekonstruktion av krisdrabbade
företag. Om förmånsrätten för skatter
m.m. tas bort skulle det innebära att
den totala utdelningen till
oprioriterade borgenärer, t.ex.
leverantörer, ökar. Ett avskaffande av
statens förmånsrätt skulle också främja
rekonstruktion utan konkurs. I motionen
yrkas att regeringen lägger fram förslag
till ändringar av förmånsrättsordningen
i angivna hänseenden.
Produktiva löners ställning i
förmånsrättshänseende tas också upp i
motion L15 av Per Rosengren m.fl. (v). I
motionen yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om att
produktiva löner skall ha förmånsrätt
före företagshypotek. Institutet
företagshypotek skapar enligt
motionärerna orättvisor mellan olika
borgenärer (yrkande 6).
Enligt motion L308 av Eva Flyborg och
Bengt Harding Olson (båda fp) innebär
den oprioriterade ställningen för
leverantörsfordringarna att en konkurs
ofta för med sig serier av ytterligare
konkurser på leverantörssidan, s.k.
dominokonkurser. I motionen begärs ett
tillkännagivande om att
leverantörsfordringar skall ha en bättre
ställning (yrkande 4).
Bengt Harding Olson m.fl. (fp, m, c)
anser i motion L309 att ett effektivt
rekonstruktionssystem för företag
förutsätter sådana förändringar i
förmånsrättsordningen att samtliga
borgenärer får incitament att medverka
till företagsrekonstruktion i stället
för konkurs. En målsättning bör därvid
vara att begränsa antalet förmånsrätter.
Enligt motionärerna kan den nyordning
beträffande förmånsrättsordningen som
införts i Finland tjäna som förebild. I
motionen yrkas sålunda ett
tillkännagivande om en reformerad
förmånsrättsordning (yrkande 2).
Några av motionsyrkandena gäller
prioriteten för lönefordringar i
allmänhet. I motion L312 av Hans
Stenberg m.fl. (s) anförs att de
anställdas löneskydd i konkurs har
försämrats på senare år till förmån för
oprioriterade borgenärer. I motionen
yrkas att förmånsrätten för löner
snarast återställs till sin tidigare
omfattning (yrkande 2).
Även i motion L307 av Hans Andersson
m.fl. (v) hänvisas till de försämringar
som införts beträffande
löneförmånsrätten. I motionen yrkas att
regeringen lägger fram förslag om att ge
lönefordringar bästa allmänna
förmånsrätt (yrkande 1).
Den tidigare redovisade karensregeln i
lönegarantilagen tas upp i motion L15 av
Per Rosengren m.fl. (v). Enligt motionen
dr regeln orättvis mot de anställda.
Karensregeln bör bara gälla vid
uppenbart missbruk och där det står
klart att missbruket grundas på ett
handlande i samförstånd mellan
arbetsgivare och anställda. Riksdagen
bör hos regeringen begära förslag till
lagändring i enlighet härmed (yrkande
8). I motionen begärs vidare ett förslag
från regeringen om att löner under en
företagsrekonstruktion skall ha
förmånsrätt som nytillkomna fordringar.
Starka sociala skäl talar enligt
motionärerna för en sådan förmånsrätt
(yrkande 7).
Utskottet har ingen annan uppfattning
än motionärerna när det gäller
förmånsrättsordningens betydelse för
möjligheterna att framgångsrikt kunna
genomföra företagsrekonstruktioner. Som
regeringen anför bör
förmånsrättsordningen dels medverka till
att en rekonstruktion kommer till stånd
i de fall då företaget är livskraftigt,
dels också medverka till att
rekonstruktionsarbetet kan bedrivas på
ett effektivt sätt. Enligt utskottets
mening hade det varit önskvärt om
regeringen i förevarande proposition
också lagt fram förslag till
ytterligare ändringar i
förmånsrättslagen för att öka
möjligheterna till rekonstruktion. Som
regeringen anför är det emellertid inte
bara de önskemål som hänger samman med
företagsrekonstruktion som skall beaktas
vid utformningen av
förmånsrättsordningen. När en förändring
i förmånsrättsordningen övervägs bör
hänsyn tas till alla väsentliga effekter
av förändringen. Förmånsrättsordningen
avgör nämligen hur värdefull en säkerhet
är vid kreditgivning och spelar
därigenom en avgörande roll för vilka
säkerheter som används och för vilka
möjligheter ett företag har att få
kredit. Vidare har förmånsrättsordningen
betydelse för hur förlusterna vid en
konkurs fördelas mellan olika
borgenärskategorier. Därmed har den
också betydelse för vissa borgenärers
ekonomiska situation, och den är även av
intresse för statens finanser.
Beträffande det i propositionen
aviserade utredningsarbetet har, vilket
inledningsvis redovisats, regeringen
den 21 december 1995 beslutat direktiv
för en kommitté som skall utreda frågor
om förmånsrätt i konkurs, lönegaranti
och underlaget för företagshypotek (dir.
1995:163). Kommitténs huvuduppgifter är
att ta ställning till dels om statens
förmånsrätt för skatter och avgifter bör
slopas, dels om företagshypotek bör ges
en annan ställning än det har i dag och
dels om arbetstagarnas löneskydd vid
arbetsgivarens konkurs kan förbättras
utan att statens kostnader för
lönegarantin ökar. De
samhällsekonomiska konsekvenserna av
eventuella ändringar i
förmånsrättsordningen skall övervägas,
bl.a. hur kreditgivningen till företagen
påverkas. En strävan bör enligt
direktiven vara att
förmånsrättsordningen och anslutande
lagregler är så utformade att
rekonstruktion av livskraftiga företag
underlättas. Inriktningen bör vara att
de oprioriterade borgenärernas situation
helst skall stärkas.
När det gäller frågan om förmånsrätten
för skatter och avgifter bör slopas
skall enligt direktiven särskild vikt
fästas vid de samhällsekonomiska
aspekterna, bl.a. förmånsrättens
inverkan på kreditgivningen till
företag. De statsfinansiella
konsekvenserna av ett avskaffande är en
viktig faktor. Möjligheterna att
genomföra lyckade
företagsrekonstruktioner skall också
tillmätas särskild betydelse.
Beträffande förmånsrätt för fordringar
med säkerhet i företagshypotek anförs i
direktiven att utredningen skall
överväga företagshypotekets ställning
mot bakgrund av önskemålet att reglerna
skall främja företagsrekonstruktioner.
Därvid skall utredningen särskilt
studera effekterna av företagshypoteket
på kreditgivningen i stort, bl.a. på
bankernas och leverantörernas agerande i
deras egenskap av kreditgivare, och på
de oprioriterade borgenärernas ställning
i konkurs.
I fråga om löneförmånsrätten och
lönegarantin skall utredningen enligt
direktiven överväga på vilket sätt
reglerna om lönegaranti och
löneförmånsrätt bör ändras för att
arbetstagarnas skydd skall bli så
heltäckande som möjligt. Vikten av att
stävja företagares missbruk av
lönegarantin skall beaktas liksom
statens kostnader för garantin.
Inriktningen skall vara att förslag om
regeländringar skall utformas så att de
inte innebär ökade kostnader för staten.
Även fortsättningsvis torde enligt
direktiven utgångspunkten böra vara att
lönegarantin skall ersätta endast
fordringar som omfattas av förmånsrätt.
Skulle utredningen anse att kopplingen
mellan de båda regelsystemen bör lösas
upp, är dock utredningen oförhindrad att
lägga fram förslag med ett sådant
innehåll.
Mot bakgrund av vad som sålunda
redovisats konstaterar utskottet att
det i kommitténs uppdrag ingår att
överväga förändringar i
förmånsrättsordningen i alla de
avseenden som berörs i de nu aktuella
motionsyrkandena. Med hänsyn härtill
anser utskottet att yrkandena nu inte
bör föranleda några
lagstiftningsåtgärder och inte heller
något annat initiativ från riksdagens
sida. Enligt utskottets mening är det
värdefullt att förmånsrättsordningen
genom utredningen får en allsidig
belysning. Utskottet vill än en gång
understryka vikten av att utredningen,
med hänsyn till förmånsrättsordningens
betydelse för företagsrekonstruktion,
arbetar skyndsamt.
Utskottet avstyrker med det anförda
motionerna L11 yrkande 1, L14 yrkandena
5 och 6, L15 yrkandena 6 och 8, L301
yrkandena 1 och 2, L307 yrkande 1, L308
yrkande 4, L309 yrkande 2, L310, L312
yrkande 2 samt Ju221 yrkande 8.
Med anledning av yrkande 7 i motion L15
vill utskottet framhålla att en
förutsättning för den förmånsrätt för
s.k. nytillkomna fordringar som
regeringen nu föreslår, och som avser
även fordringar på lön, är att fordran
grundas på avtal som gäldenären träffat
under den tid företagsrekonstruktion
pågår. För lönefordringars del innebär
det att anställningsavtalet, på vilket
lönekraven grundas, skall ha ingåtts
under rekonstruktionsperioden. När det
gäller förmånsrätten för lönefordringar
som grundas på avtal som träffats före
rekonstruktionsförfarandet vill
utskottet åter peka på att det ingår i
uppdraget för utredningen om förmånsrätt
i konkurs, m.m. att överväga
omfattningen av löneförmånsrätten i
syfte att arbetstagarnas skydd skall bli
så heltäckande som möjligt. Utskottet
anser med hänsyn till det anförda att
motion L15 yrkande 7 inte bör föranleda
någon riksdagens vidare åtgärd och
avstyrker motionsyrkandet.
Utskottet behandlar i detta sammanhang
några andra frågor med anknytning till
förmånsrättsordningen som tagits upp i
skilda motioner.
Av vad som redovisats framgår att
särskild förmånsrätt följer med
företagshypotek. Vilken egendom som
omfattas av företagshypotek framgår av
lagen (1984:649) om företagshypotek. I
enlighet härmed omfattar företagshypotek
en näringsidkares lösa egendom i den mån
egendomen hör till den intecknade
verksamheten. Vissa slag av lös egendom
ingår dock inte i hypoteksegendomen,
såsom kassa- och banktillgodohavanden,
aktier och obligationer samt skepp,
luftfartyg och annan egendom som kan
vara föremål för panträtt på grund av
inteckning.
I motion L301 av Rolf Dahlberg m.fl.
(m) yrkas att riksdagen skall besluta
upphäva undantaget för kassa- och
banktillgodohavanden. Enligt
motionärerna medför undantaget osäkerhet
beträffande säkerhetens värde vid skilda
tidpunkter. Eftersom det var hänsyn till
förmånsrätten för skattefordringar som
föranledde undantaget är tiden nu enligt
motionen mogen att i samband med ett
slopande av denna förmånsrätt även
upphäva ifrågavarande undantag för
kassamedel m.m. (yrkande 3).
I propositionen gör regeringen
bedömningen att kassamedel,
banktillgodohavanden och liknande
tillgångar inte heller i fortsättningen
skall omfattas av företagshypotek. För
den skull, anför regeringen vidare, bör
dock frågan inte anses avgjord en gång
för alla. Om den utredning som
regeringen avser att tillsätta skulle
finna att en reform skulle innebära
klara fördelar bör en ändring kunna
övervägas på nytt.
Av direktiven till utredningen om
förmånsrätt i konkurs framgår att
utredningen också skall överväga om
det finns skäl att ändra reglerna om
underlaget för företagshypotek, bl.a. om
kassa- och bankmedel bör omfattas av
säkerheten. Särskilt skall prövas om
strävandena att få till stånd en väl
fungerande rekonstruktionsordning
underlättas med en annan reglering än
den nuvarande.
I avvaktan på resultatet av
utredningens överväganden anser
utskottet att riksdagen nu inte bör ta
initiativ till några
lagstiftningsåtgärder. Utskottet
avstyrker därför motion L301 yrkande 3.
Enligt gällande rätt är ett s.k.
återtagandeförbehåll i ett köpeavtal i
princip sakrättsligt giltigt tills varan
är fullt betald. Säljaren kan alltså vid
köparens insolvens kräva att varorna
skall frånskiljas köparens övriga
egendom och återställas till säljaren.
Denne har med andra ord separationsrätt
till godset innebärande att han har
företräde till detta före köparens
övriga borgenärer. Som ett viktigt
undantag gäller dock att någon sådan
rätt inte tillkommer säljaren när
köparen trots förbehållet haft rätt att
förfoga över varan före betalning genom
att infoga den i annan egendom, förbruka
den eller sälja den vidare.
I en motion med anledning av
propositionen, motion L16 av Inga
Berggren m.fl. (m, fp), begärs ett
tillkännagivande om att det sakrättsliga
skyddet för återtagandeförbehåll bör
stärkas. I motionen anförs bl.a. att en
av flera förklaringar till den
dramatiska ökningen av antalet konkurser
under senare år är det svaga
sakrättsliga skyddet för
återtagandeförbehåll. Även vid en
internationell jämförelse är skyddet
svagt.
Ett liknande yrkande framställs i
motion L311 av Marianne Andersson m.fl.
(c, m, fp).
Frågan om separationsrätt vid
försäljning med återtagandeförbehåll har
behandlats av Kommissionslagskommittén i
dess slutbetänkande (SOU 1988:63)
Kommission och dylikt. Kommittén
föreslår inte någon principiell
förändring beträffande förutsättningarna
för sådan separationsrätt. Även
Insolvensutredningen har övervägt
spörsmålet eftersom det ansetts ha ett
nära samband med utredningens förslag i
övrigt. Inte heller denna utredning
föreslår en utvidgad giltighet av
återtagandeförbehåll.
I den förevarande propositionen gör
regeringen bedömningen att möjligheten
att få separationsrätt vid
återtagandeförbehåll för närvarande inte
bör utvidgas. Regeringen hänvisar till
att Kommissionslagskommitténs
slutbetänkande för närvarande bereds i
Justitiedepartementet. Beredningen av
betänkandet bör enligt regeringen
avvaktas, och regeringen anser att någon
ändring i reglerna nu inte bör göras.
Enligt vad utskottet erfarit är
Kommissionslagskommitténs slutbetänkande
alltjämt under beredning i
Justitiedepartementet. I avvaktan på
resultatet av denna beredning bör
riksdagen nu inte ta något särskilt
initiativ till lagstiftning beträffande
den sakrättsliga giltigheten av
återtagandeförbehåll. Utskottet
avstyrker därför motionerna L16 och
L311.
Skuldsanering för vissa näringsidkare
Enligt skuldsaneringslagen (1994:334)
kan skuldsanering komma i fråga för en
gäldenär med hemvist i Sverige som är
fysisk person och inte är näringsidkare.
I propositionen föreslås att
skuldsaneringslagen skall vara
tillämplig även för fysiska personer som
är näringsidkare, men endast om det med
hänsyn till näringsverksamhetens ringa
omfattning och övriga omständigheter
finns särskilda skäl för skuldsanering.
I motion L11 av Rolf Åbjörnsson m.fl.
(kds) anförs att förslaget är olämpligt.
Det är mycket viktigt att
skuldsaneringslagens innebörd är
entydig. Möjligheterna att missbruka
lagen skall vara helt eliminerade.
Skuldsanering bör enligt motionärerna
endast komma i fråga för en person som
helt avstår från att bedriva näring.
Förutom de gränsdragningsproblem som
förslaget medför förhåller det sig så
att oegentligheter är vanligt
förekommande i de verksamheter som
avses omfattas av utvidgningen. I
motionen yrkas att riksdagen skall avslå
förslaget (yrkande 3).
Även i motion L13 av Bengt Harding
Olson m.fl. (fp, m, c) framhålls de
gränsdragningsproblem som skulle uppstå
med förslaget till utvidgning av
skuldsaneringslagen. Motionärerna anser
vidare att tillämpningsområdet
beträffande näringsidkare blir orimligt
snävt om utvidgningen, som regeringen
föreslår, skall omfatta endast
näringsverksamhet med karaktär av
extraknäck . De mindre företagens behov
i sammanhanget kommer enligt motionen
därför inte att tillgodoses genom
förslaget. I motionen yrkas att
propositionen skall avslås i nu
ifrågavarande del (yrkande 1 delvis).
Rolf Dahlberg m.fl. (m) framhåller i
motion L14 att borgensmän till
gäldenären har en utsatt position om ett
skuldsaneringsförfarande kommer till
stånd. Med regeringens förslag kommer
detta att gälla även för borgensmän till
företagare som erhåller skuldsanering. I
motionen yrkas att riksdagen skall
avslå förslaget (yrkande 4).
Enligt regeringen finns det flera skäl
till att de näringsidkare vars
verksamhet har en mycket blygsam
omfattning bör kunna komma i fråga för
ett särskilt saneringsförfarande. Bland
annat talar intresset av ett flexibelt
insolvensrättsligt system för det.
Åsyftade gäldenärer gör regelmässigt
inte heller någon mer betydande
åtskillnad mellan näringsverksamhetens
ekonomi och privatekonomin.
Näringsverksamheten är så ringa till sin
omfattning att intäkterna från den
endast i begränsad omfattning kan bidra
till försörjningen. Den verksamhet som
bedrivs är dessutom ofta nära förknippad
med den person som bedriver den.
Skuldsaneringslagens sociala karaktär
innebär också att den lagen och dess
former för skuldsanering passar väl för
sådana små näringsidkare. De kostnader
för den enskilde som är förenade med ett
skuldsaneringsförfarande jämfört med vad
det kostar att inleda
företagsrekonstruktion enligt
regeringens förslag talar också för att
skuldsaneringsförfarandet bör öppnas för
de riktigt små näringsidkarna.
Mot denna bakgrund bör enligt
regeringen tillämpningsområdet för
skuldsaneringslagen vidgas så att även
vissa kategorier av näringsidkare kan
komma i fråga för skuldsanering. För att
en fysisk person som är näringsidkare
skall kunna beviljas skuldsanering bör
krävas att den bedrivna
näringsverksamheten är av ringa
omfattning såväl omsättningsmässigt som
vad gäller den tid gäldenären lägger ned
på verksamheten. De näringsidkare som
avses är de vars näringsverksamhet
närmast har karaktären av extraknäck .
Förutom näringsverksamhetens omfattning
bör också hänsyn tas till rörelsens
beskaffenhet. För att skuldsanering
skall kunna komma i fråga bör
förhållandena kring näringsverksamheten
vara enkla.
Utskottet vill för sin del än en gång
understryka betydelsen av att
lagstiftningen om företagsrekonstruktion
är flexibel och i princip tillämplig på
näringsidkare oavsett omfattning på
verksamheten. Det torde emellertid
förhålla sig så att en grupp av
näringsidkare vars verksamhet har en
mycket blygsam omfattning, av praktiska
och kostnadsmässiga skäl, inte kan komma
i fråga för företagsrekonstruktion. Som
regeringen framhåller riskerar sålunda
de riktigt små näringsidkarna att hamna
mellan två stolar . Utskottet delar
således regeringens bedömning att det
finns ett behov av ett
saneringsförfarande även för denna
kategori gäldenärer och att det ligger
närmast till hands att göra en försiktig
utvidgning av skuldsaneringslagen och
låta dess former för skuldsanering bli
tillämpliga.
Utskottet har dock en viss förståelse
för de farhågor som uttalats i
motionerna beträffande de
gränsdragningsproblem som kan uppstå med
den nu diskuterade utvidgningen av
skuldsaneringslagen. Utskottet vill
därför understryka att det även i
fortsättningen endast är fysiska
personer som kan komma i fråga för
skuldsanering. De näringsidkare som
avses med förslaget är de som driver
rörelse som fysiska personer i eget namn
och därför inte har privatekonomin och
rörelseekonomin åtskild. Utskottet utgår
från att regeringen noga följer
tillämpningen av skuldsaneringslagen och
dr särskilt uppmärksam på om
gränsdragningsproblem eller andra
svårigheter uppkommer med anledning av
den nu aktuella utvidgningen av lagens
tillämpningsområde.
Det anförda innebär att utskottet
tillstyrker regeringens förslag till
utvidgning av skuldsaneringslagens
tillämpningsområde och att motionerna
L11 yrkande 3, L13 yrkande 1 i denna del
och L14 yrkande 4 avstyrks.
Några andra konkursrättsliga frågor
I detta avsnitt behandlar utskottet ett
antal frågor som berör
konkursförfarandet och som tagits upp i
motioner från den allmänna motionstiden
1995.
Med fristdag avses i konkurslagen dagen
då en ansökan om gäldenärens försättande
i konkurs kom in till tingsrätten.
Fristdagen bildar utgångspunkt för de
olika frister som gäller för
återvinning av rättshandlingar m.m. i
konkurs.
I motion L303 av Rolf Dahlberg m.fl.
(m) föreslås att fristdagen i stället
skall vara den dag styrelsen i ett
aktiebolag finner att
kontrollbalansräkningen utvisar att
aktiekapitalet är mer än till hälften
förbrukat. Försummelse att upprätta
kontrollbalansräkning skall medföra
personligt betalningsansvar för
styrelseledamöter för den skada
borgenärerna åsamkas. Motionärerna yrkar
att riksdagen hos regeringen begär
ändringar i bl.a. konkurslagen i
enlighet med vad som anförts i motionen
(yrkandena 2 och 3).
En motion med samma innehåll
behandlades av riksdagen våren 1994 i
betänkandet 1993/94:LU20. Utskottet
framhöll där att insufficiens - att
skulderna överstiger tillgångarna - inte
ansetts tillräckligt för att motivera
konkurs. Konkurslagens ståndpunkt är i
stället att frågan om konkurs är för
handen bör avgöras efter en mera
allsidig och nyanserad bedömning av
olika ekonomiska faktorer än den som
avspeglas i begreppet insufficiens.
Vidare konstaterade utskottet att det
gällande insolvensbegreppet som grund
för konkurs är en sedan länge väl
förankrad princip i konkursrätten.
Utskottet gör inte någon annan bedömning
i dag och är därför inte heller nu
berett att förorda en sådan ingripande
förändring av konkursförutsättningarna
som förslagen i motion L303 innebär. Det
bör också framhållas att förslaget till
en lag om företagsrekonstruktion innebär
en möjlighet att ingripa tidigare mot
företag som kommit i
betalningssvårigheter. I sammanhanget
kan vidare nämnas att
Borgenärsbrottsutredningen (Fi 1993:08)
haft i uppdrag att bl.a. utreda
förutsättningarna för att ersätta
nuvarande obeståndsrekvisit med ett mera
lättillämpbart rekvisit (dir. 1993:23
och 1994:94). I sitt nyligen framlagda
slutbetänkande (SOU 1996:30)
Borgenärsbrotten - en översyn av 11 kap.
brottsbalken anför utredningen att det
inte skulle vara någon framkomlig väg
att i straffbestämmelserna om
borgenärsbrott överge
obeståndsrekvisitet och övergå till en
konstruktion som bygger på ett
insufficiensbegrepp.
Med det anförda avstyrker utskottet
motion L303 yrkandena 2 och 3.
Genom ett konkursbeslut förlorar
gäldenären rådigheten över den egendom
som ingår i konkursboet. Rådigheten
tillkommer i stället förvaltaren, som
utses av rätten efter hörande av
tillsynsmyndigheten. Förvaltarens
allmänna åligganden är att ta till vara
borgenärernas gemensamma rätt och bästa
samt vidta alla de åtgärder som främjar
en förmånlig och snabb avveckling av
boet. Konkursförvaltningen skall stå
under tillsyn av en tillsynsmyndighet.
Tillsynsmyndigheter är vissa
kronofogdemyndigheter som av regeringen
utsetts därtill.
Enligt motion L303 av Rolf Dahlberg
m.fl. (m) bör konkursförfarandet
anpassas till sin huvudfunktion,
nämligen att tillgodose borgenärerna.
Motionärerna anser att det starkt kan
betvivlas att nuvarande ordning med en
till kronofogdemyndigheten knuten
tillsynsmyndighet är ägnad att främja
detta huvudintresse.
Konkursförvaltningen bör därför, när det
är fråga om aktiebolags konkurs,
principiellt ordnas på ett sätt som
motsvarar regleringen i
aktiebolagslagen, med den skillnaden att
borgenärerna övertar aktieägarnas
befogenheter. Tillsynen skulle kunna
läggas över på Finansinspektionen.
Motionärerna hemställer att riksdagen
hos regeringen begär förslag till
ändring i konkurslagen beträffande
förvaltning och tillsyn i enlighet med
vad som anförs i motionen (yrkande 1).
Motioner med liknande innehåll
behandlades av utskottet våren 1994
(bet. 1993/94:LU20). I sitt av riksdagen
godkända betänkande avstyrkte utskottet
motionerna med hänvisning till att de
där aktualiserade frågorna om
konkursförvaltningen och
tillsynsverksamheten var föremål för
överväganden i skilda sammanhang. De
överväganden som avsågs var bl.a.
Domstolsutredningens förslag i
betänkandet (SOU 1991:106) Domstolarna
inför 2000-talet angående omfördelning
av uppgifter mellan domstolar,
tillsynsmyndigheter och förvaltare i
fråga om konkurshanteringen och en
utredning inom Riksrevisionsverket om
konkurshanteringssystemet med särskild
inriktning på tillsynsfrågorna.
Riksrevisionsverket har numera
presenterat resultatet av sitt arbete i
rapporten (RRV 1994:13) Tillsyn vid
konkurs. Beredning av frågor om
konkursförvaltningens organisation och
tillsynsfunktionen på grundval av bl.a.
denna rapport och Domstolsutredningens
betänkande pågår för närvarande inom
Justitiedepartementet. I avvaktan på att
denna beredning blir klar bör inte någon
åtgärd från riksdagens sida vidtas med
anledning av motion L303 yrkande 1.
Utskottet avstyrker sålunda
motionsyrkandet.
I motion L302 föreslår Bengt Harding
Olson (fp) att en särskild
obeståndsmyndighet inrättas med uppgift
att sköta konkurs- och ackordsärenden,
frågor om företagsrekonstruktion och
skuldsanering samt hanteringen av
lönegarantin. En sådan myndighet skulle
kraftigt effektivisera hela verksamheten
och särskilt samhällets bekämpning av
den ekonomiska brottsligheten.
Som framgått ovan pågår för närvarande
beredning inom Justitiedepartementet av
frågor om konkursförvaltningens
organisation och tillsynsverksamheten. I
avvaktan på resultatet av denna
beredning finns det inte någon anledning
för riksdagen att nu vidta några
särskilda åtgärder med anledning av
motionen. Utskottet avstyrker därför
motion L302.
En särskild fråga som uppmärksammats
under senare år är de s.k.
bekvämlighetskonkurserna. Med sådana
konkurser menas att konkurser kommit att
betraktas som en möjlighet för ett
företag att reducera sin skuldbörda,
framför allt i fråga om de oprioriterade
leverantörsskulderna, och sedan kunna
återuppta verksamheten med ökad
konkurrenskraft efter en rekonstruktion.
Denna typ av konkurser anses planerade i
så måtto att ägarens ekonomiska
intressen och avsikt att efter konkursen
kunna driva rörelsen vidare, i
huvudsakligen samma omfattning men med
väsentligt minskad skuldbörda, är satta
i förgrunden. Konkursens ekonomiska
konsekvenser drabbar i dessa fall endast
borgenärerna, främst de oprioriterade,
och inte aktieägarna. Det är vidare inte
sällan fråga om förfaranden som utgör
led i en planerad brottslig verksamhet.
I motion L306 av Kristina Nordström
och Sven-Åke Nygårds (båda s) yrkas att
regeringen skall lägga fram förslag till
åtgärder som kraftigt begränsar
möjligheterna till missbruk av
konkursförfarandet (yrkande 3).
Motionärerna pekar särskilt på
förekomsten av s.k.
bekvämlighetskonkurser.
Ett liknande yrkande framställs i
motion L312 av Hans Stenberg m.fl. (s).
Enligt motionärerna är huvudproblemet
inte att löntagare missbrukar
lönegarantisystemet utan att företagare
missbrukar konkursinstitutet (yrkande
1).
Eva Flyborg och Bengt Harding Olson
(båda fp) begär i motion L308 ett
tillkännagivande om att
konkursförvaltaren endast skall få sälja
tillbaka egendom till en f.d. ägare
efter ett offentligt anbudsförfarande
eller vid offentlig auktion (yrkande 1).
Enligt motionen bör man också i syfte
att bekämpa konkursmissbruket skärpa
näringsförbudslagstiftningen och bättre
följa upp meddelade näringsförbud
(yrkandena 2 och 3).
Utskottet vill framhålla att under
senare år beslutade ändringar i
konkurslagstiftningen varit inriktade på
bl.a. åtgärder mot olika former av
konkursmissbruk. Sålunda beslutade
riksdagen våren 1995 om en ändring i
konkurslagen av innebörd att försäljning
av ett konkursbos egendom till
konkursgäldenären eller någon honom
närstående fysisk eller juridisk person
skall föregås av ett offentligt
anbudsförfarande (prop. 1994/95:189,
bet. 1994/95:LU31, rskr. 411).
Ändringen, som trädde i kraft den 1 juli
1995, syftar till att komma åt
bekvämlighetskonkurserna. Samtidigt
beslutade riksdagen ett antal
ytterligare lagändringar för att
möjliggöra åtgärder mot konkursmissbruk.
Dessa tar särskilt sikte på
konkursgäldenärens skyldigheter under
konkursförfarandet.
Lagstiftningsarbetet har ingalunda
avstannat. Nyligen har riksdagen
beslutat skärpta regler för
näringsförbud i anledning av brott
(prop. 1995/96:98, bet. LU22, rskr.
212). Samtidigt förbättrades
möjligheterna att övervaka hur meddelade
näringsförbud efterlevs. Regeringen har
vidare, i enlighet med vad som
aviserades i nyssnämnda proposition,
beslutat tillkalla en särskild utredare
för att se över bestämmelserna om
näringsförbud i samband med
betalningsunderlåtelse och konkurs i
lagen om näringsförbud. Enligt
direktiven för uppdraget (dir. 1996:20)
är syftet med översynen att åstadkomma
tydligare regler för att härigenom
underlätta en effektivare tillämpning av
lagen i dessa fall. Uppdraget skall
redovisas senast den 31 december 1996.
Med hänsyn till vad som nu redovisats
finner utskottet inte anledning att i
detta sammanhang ta några initiativ till
ytterligare åtgärder med angivet syfte.
Utskottet avstyrker därför motionerna
L306 yrkande 3, L308 yrkandena 1-3 och
L312 yrkande 1.
Övriga frågor
I 13 kap. 20 § aktiebolagslagen finns
vissa bestämmelser om att tingsrätt
skall underrätta
registreringsmyndigheten om vissa beslut
angående konkurs och offentligt ackord.
Motsvarande bestämmelser finns i 11 kap.
20 § lagen (1987:667) om ekonomiska
föreningar och i handelsregisterlagen
(1974:157). I förevarande proposition
föreslås endast en ändring i nämnda
bestämmelse i aktiebolagslagen av
innebörd att underrättelseskyldigheten
när det gäller vissa beslut enligt
ackordslagen i stället avser motsvarande
beslut enligt lagen om
företagsrekonstruktion.
I motionerna L12 av Anita Persson m.fl.
(s) samt L17 av Inga-Britt Johansson och
Marianne Carlström (båda s) yrkas att
motsvarande ändringar skall göras i
lagen om ekonomiska föreningar och
handelsregisterlagen.
Som framhålls i motionerna är den nya
lagstiftningen om företagsrekonstruktion
tillämplig på näringsidkare oavsett
storleken på verksamheten och oavsett
associationsform. Med hänsyn härtill
skall, som motionärerna yrkar,
lagändringar som motsvarar de som
regeringen föreslår i 13 kap. 20 §
aktiebolagslagen också införas i de
angivna lagrummen i lagen om ekonomiska
föreningar resp. handelsregisterlagen.
Utskottet tillstyrker sålunda bifall
till motionerna och framlägger i bilaga
4 förslag till erforderliga
lagändringar.
Under beredningen av ärendet har
utskottet uppmärksammat att vissa
ytterligare lagtekniska justeringar
behöver göras i regeringens lagförslag.
Ändringarna rör lagen om
företagsrekonstruktion och
förmånsrättslagen. Utskottet lägger i
bilaga 3 till betänkandet fram förslag
till några lagändringar.
En annan åtgärd som bör vidtas gäller
den i proposition 1995/96:115 föreslagna
ändringen i lagen om
företagsrekonstruktion (lagförslag 30),
som är en följdändring till den nya
lagen om domstolsärenden. Detta
lagförslag bör arbetas in i förslaget
till lag om företagsrekonstruktion.
Utskottet framlägger vidare - med
anledning av regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1845:50 s. 1) om
handel med lösören, som köparen låter i
säljarens vård kvarbliva (lagförslag 4)
- ett eget förslag till ny lydelse av 3
§ nämnda lag, enligt vad som framgår av
bilaga 4. Skälet härtill är att
riksdagen nyligen har beslutat en viss
annan ändring i paragrafen i fråga,
vilken skall träda i kraft den 1 juli
1996 (prop. 1995/96:115, JuU17, rskr.
193).
Utskottet föreslår också att riksdagen
avslår regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1995:302) om ändring i
förmånsrättslagen (lagförslag 7),
eftersom ändringslagen trätt i kraft den
1 april 1996 (se prop. 1994/95:49, LU6,
rskr. 172). Den sakliga ändringen bör i
stället åstadkommas genom den av
utskottet i bilaga 3 föreslagna
dndringen i 10 § förmånsrättslagen.
Det förslag som lämnas beträffande
lagen (1995:307) om ändring i
utsökningsregisterlagen (1986:617)
(lagförslag 11) har riksdagen delvis
genomfört i annat sammanhang, och
lagändringen har trätt i kraft den 1
april 1996 (se bet. 1995/96:LU29, rskr.
167). Med hänsyn härtill och till
innehållet i regeringens lagförslag 10
angående lag om ändring i
utsökningsregisterlagen såvitt avser 6 §
förordar utskottet att lagförslag 11
avslås.
Den nya lagstiftningen har i
propositionen föreslagits träda i kraft
den 1 februari 1996.
Riksdagsbehandlingen av propositionen
har emellertid inte kunnat avslutas före
denna tidpunkt. Med hänsyn till att det
är angeläget att den nya lagstiftningen
träder i kraft snarast möjligt, men
också till att erforderlig tid kan
behövas för informationsinsatser,
förordar utskottet att
ikraftträdandetidpunkten bestäms till
den 1 september 1996.
Utskottet har inte någon erinran mot de
delar av propositionen som inte
särskilt har berörts.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande avslag på
förslaget till lag om
företagsrekonstruktion, m.m.
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:L13 yrkande 1 i denna del och
yrkande 2 samt 1994/95:L309 yrkande 1,
res. 1 (fp, mp)
2. beträffande åtgärder för att
underlätta företagsrekonstruktion
att riksdagen avslår motion
1994/95:L306 yrkande 4,
3. beträffande ekonomisk
förutsättning för
företagsrekonstruktion
att riksdagen antar regeringens
förslag till lag om
företagsrekonstruktion såvitt avser 2
kap. 6 § första stycket med den
ändringen att stycket erhåller i
bilaga 3 som Utskottets förslag
betecknade lydelse,
4. beträffande obligatorisk
prövning av företagsrekonstruktion
att riksdagen avslår motion
1994/95:L308 yrkande 5,
res. 2 (fp)
5. beträffande ansökan om
företagsrekonstruktion
att riksdagen med avslag på motion
1995/96:L14 yrkande 2 antar 2 kap. 1
§, 3-5 §§, 6 § tredje stycket, 7-9 §§
samt 4 kap. 13 § förslaget till lag
om företagsrekonstruktion,
res. 3 (m)
6. beträffande gäldenärens
avtal
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:L15 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
7. beträffande rekonstruktörens
kompetens
att riksdagen med avslag på motion
1995/96:L15 yrkande 2 antar 2 kap. 11
§ förslaget till lag om
företagsrekonstruktion,
8. beträffande vissa
tidsfrister m.m.
att riksdagen med avslag på motion
1995/96:L14 yrkande 3 antar 2 kap. 10
och 13 §§ förslaget till lag om
företagsrekonstruktion,
res. 4 (m)
9. beträffande
rekonstruktionsplanen
att riksdagen med avslag på motionerna
1995/96:L14 yrkande 1 och 1995/96:L15
yrkande 4 antar 2 kap. 12 § förslaget
till lag om företagsrekonstruktion,
res. 5 (m)
10. beträffande
ackordsreglerna
att riksdagen avslår motion
1995/96:L15 yrkande 5,
11. beträffande statens
borgenärsfunktion vid ackord
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:L11 yrkande 2 och
1995/96:L15 yrkande 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
res. 6 (m)
12. beträffande
förmånsrättslagen
att riksdagen
dels med avslag på motionerna
1995/96:L11 yrkande 1, 1995/96:L14
yrkandena 5 och 6, 1995/96:L15
yrkandena 6-8, 1994/95:L301 yrkandena
1 och 2, 1994/95:L307 yrkande 1,
1994/95:L308 yrkande 4, 1994/95:L309
yrkande 2, 1994/95:L310, 1994/95:L312
yrkande 2 samt 1994/95:Ju221 yrkande 8
antar regeringens förslag till lag om
ändring i förmånsrättslagen (1970:979)
med de ändringarna att 10 § samt
ikraftträdande- och
övergångsbestämmelserna erhåller i
bilaga 3 som Utskottets förslag
betecknade lydelse,
dels avslår regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1995:302) om
ändring i förmånsrättslagen
(1970:979),
res. 7 (m)
res. 8 (c)
res. 9 (fp)
res.10 (mp)
13. beträffande underlaget för
företagshypotek
att riksdagen avslår motion
1994/95:L301 yrkande 3,
res. 11 (m)
14. beträffande
återtagandeförbehåll
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:L16 och 1994/95:L311,
res. 12 ( c, fp)
15. beträffande skuldsanering
för vissa näringsidkare
att riksdagen med avslag på motionerna
1995/96:L11 yrkande 3, 1995/96:L13
yrkande 1 i denna del och 1995/96:L14
yrkande 4 antar regeringens förslag
till lag om ändring i
skuldsaneringslagen (1994:334), med
den ändringen att tidpunkten för
lagens ikraftträdande bestäms till den
1 september 1996,
res. 13 (m)
res. 14 (fp)
16. beträffande lagen om
företagsrekonstruktion i övrigt
att riksdagen med bifall till
proposition 1995/96:5 i denna del och
proposition 1995/96:115 i denna del
antar det i förstnämnda proposition
framlagda förslaget till lag om
företagsrekonstruktion, i den mån
lagförslaget inte omfattas av vad
utskottet hemställt ovan, med de
ändringarna att
dels orden central föreningsbank i 1
kap. 3 § första stycket byts ut mot
medlemsbank ,
dels siffran 1 i 3 kap. 14 § första
stycket utgår ur lagrummet,
dels 4 kap. 1 § erhåller följande
lydelse:
Om inte annat föreskrivs, gäller lagen
(1996:242) om domstolsärenden för
rättens handläggning enligt denna lag.
dels 4 kap. 2 § erhåller följande
lydelse:
En sådan förhandling som avses i 3 kap.
23 § första stycket skall äga rum så
snart som möjligt. Om rekonstruktören,
gäldenären eller en borgenär uteblir
från förhandlingen, hindrar det inte att
ackordsfrågan prövas och avgörs.
dels 4 kap. 3 § utgår,
dels 4 kap. 4-15 §§ betecknas 4 kap.
3-14 §§,
dels hänvisningen i 4 kap. 6 § skall
avse 4 §, hänvisningen i 4 kap. 7 §
skall avse 4 och 5 §§, hänvisningen i
4 kap. 9 § skall avse 7 §,
hänvisningen i 4 kap. 10 § skall avse
7 § första stycket eller 8 § andra
stycket samt hänvisningen i 4 kap. 15
§ skall avse 13 §,
dels ock att tidpunkten för lagens
ikraftträdande bestäms till den 1
september 1996,
17. beträffande
lösöresköpslagen
att riksdagen med bifall till
proposition 1995/96:5 i denna del
antar av utskottet i bilaga 4 framlagt
förslag till lag om ändring i lagen
(1845:50 s. 1) om handel med lösören,
som köparen låter i säljarens vård
kvarbliva,
18. beträffande
utsökningsregisterlagen
att riksdagen
dels antar regeringens förslag till
lag om ändring i
utsökningsregisterlagen (1986:617),
dels avslår regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1995:307) om
ändring i utsökningsregisterlagen
(1986:617).
att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:L12 och 1995/96:L17
antar de av utskottet i bilaga 4
framlagda förslagen till
dels lag om ändring i
handelsregisterlagen (1974:157),
dels lag om ändring i lagen (1987:667)
om ekonomiska föreningar,
20. beträffande övriga
lagförslag
att riksdagen antar regeringens
förslag till
dels lag om ändring i
äktenskapsbalken,
dels lag om ändring i föräldrabalken,
dels lag om ändring i lagen (1927:77)
om försäkringsavtal,
dels lag om ändring i
aktiebolagslagen (1975:1385),
dels lag om ändring i lagen (1982:188)
om preskription av skattefordringar
m.m.,
dels lag om ändring i konkurslagen
(1987:672),
dels lag om ändring i köplagen
(1990:931),
dels lag om ändring i lagen (1991:980)
om handel med finansiella instrument,
dels lag om ändring i lagen (1993:891)
om indrivning av statliga fordringar
m.m.,
dels ock lag om ändring i lagen
(1993:892) om ackord rörande statliga
fordringar m.m.,
med den ändringen att tidpunkten för
lagarnas ikraftträdande bestäms till
den 1 september 1996,
21. beträffande fristdagen i
konkurs m.m.
att riksdagen avslår motion
1994/95:L303 yrkandena 2 och 3,
res. 15 (m)
22. beträffande
konkursförvaltningen
att riksdagen avslår motion 1994/95:
L303 yrkande 1,
res. 16 (m)
23. beträffande
obeståndsmyndighet
att riksdagen avslår motion
1994/95:L302,
res. 17 (fp)
24. beträffande åtgärder mot
konkursmissbruk
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:L306 yrkande 3, 1994/95:L308
yrkandena 1-3 samt 1994/95:L312
yrkande 1.
Stockholm den 21 maj 1996
På lagutskottets vägnar
Agne Hansson
I beslutet har deltagit: Agne Hansson
(c), Anita Persson (s), Bengt Kronblad
(s), Carin Lundberg (s), Rune Berglund
(s), Stig Rindborg (m), Karin Olsson
(s), Eva Arvidsson (s), Henrik S Järrel
(m), Bengt Harding Olson (fp), Inger
Segelström (s), Anders Ygeman (s),Tomas
Högström (m), Yvonne Ruwaida (mp),
Birgitta Carlsson (c), Marietta de
Pourbaix-Lundin (m) och Per Rosengren
(v).
Reservationer
1. Avslag på förslaget till lag om
företagsrekonstruktion, m.m. (mom. 1)
Bengt Harding Olson (fp) och Yvonne
Ruwaida (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 12 börjar med Såvitt
utskottet och på s. 13 slutar med
yrkande 1 bort ha följande lydelse:
Utskottet vill med anledning av
motionerna framhålla vikten av att en ny
lagstiftning om rekonstruktion av
företag ges en flexibel utformning så
att den kan tillämpas på företag av
olika storlekar. Utskottet delar
uppfattningen i motion L13 att
propositionen inte tillgodoser de mindre
företagens behov, eftersom lagförslaget
saknar regler om ett förenklat
rekonstruktionsförfarande för denna
kategori. Enligt utskottets mening är
vidare reformen, som anförs i motion
L13, otillräcklig för sitt syfte även av
den anledningen att den inte innefattar
en förbättrad ställning i
förmånsrättshänseende för
leverantörsfordringar och ett
avskaffande av förmånsrätten för skatter
och allmänna avgifter.
En ny lagstiftning om rehabilitering av
företag - som är en lämpligare allmän
beteckning för förfarandet - bör
utformas med två alternativa system för
rehabiliteringen, efter förebild av den
finländska lagstiftningen om
företagssanering. En sådan lag bör
sålunda innehålla en fullständig
reglering av de åtgärder som avser en
omfattande företagsrekonstruktion. När
företagets problem är av enklare
beskaffenhet och främst hänför sig till
skuldsituationen bör ett förenklat
förfarande för företagssanering kunna
användas. Lagstiftningen bör därför
också innehålla regler om en sådan
enklare ordning.
När det gäller förmånsrättsordningen
anser utskottet i likhet med
motionärerna att antalet förmånsrätter
allmänt sett bör minska så att en större
rättvisa åstadkoms mellan borgenärerna.
Härigenom torde incitamenten öka hos
samtliga borgenärsgrupper för att
åstadkomma angelägna
företagsrekonstruktioner i stället för
att låta företagen gå i konkurs. Som
nämnts bör i främsta rummet statens
förmånsrätt för skatter och allmänna
avgifter slopas liksom
leverantörsfordringarnas ställning
förbättras på bekostnad av
företagshypoteket. Enligt utskottets
mening är dessa förändringar av
förmånsrättsordningen av så väsentlig
betydelse för en effektiv lagstiftning
om företagsrehabilitering att det saknas
anledning att genomföra det föreliggande
förslaget till lagstiftning om
företagsrekonstruktion ens som en första
etapp i avvaktan på att olika frågor om
förmånsrätt utreds i särskild ordning.
Med hänvisning till det anförda bör
propositionen nu avslås och regeringen
skyndsamt återkomma med ett nytt förslag
till lagstiftning om rehabilitering av
företag. Ett sådant förslag bör i
enlighet med det ovan sagda innehålla
regler om ett förenklat förfarande för
mindre företag och inbegripa en
förändrad förmånsrättsordning främst vad
gäller skattefordringarnas och
leverantörsfordringarnas ställning.
Till följd av det anförda avstyrker
utskottet, med bifall till motion L13
yrkande 1 i denna del, det i
propositionen framlagda förslaget till
lag om företagsrekonstruktion. Vad
utskottet i övrigt ovan anfört om ett
nytt förslag till lag om
företagsrekonstruktion bör riksdagen med
bifall till motion L13 yrkande 2 och med
anledning av motion L309 yrkande 1 som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1
bort ha följande lydelse:
1. beträffande avslag på förslaget
till lag om företagsrekonstruktion,
m.m.
att riksdagen
dels med bifall till motion 1995/96:L13
yrkande 1 i denna del avslår proposition
1995/96:5 utom såvitt avser lag om
ändring i skuldsaneringslagen
(1994:334),
dels med bifall till motion 1995/96:L13
yrkande 2 och med anledning av motion
1994/95:L309 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
2. Obligatorisk prövning av
företagsrekonstruktion (mom. 4)
Bengt Harding Olson (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 15 börjar med Utskottet kan
och slutar med yrkande 5 bort ha
följande lydelse:
Utskottet vill understryka att en
lagstiftning om företagsrehabilitering
med all säkerhet ökar möjligheterna att
rädda företag som har
utvecklingsmöjligheter och minskar
antalet onödiga konkurser. För att
lagstiftningen skall få åsyftad verkan
måste emellertid, som framhålls i motion
L308, införas en obligatorisk prövning
av möjligheterna till
företagsrekonstruktion innan ett
konkursförfarande inleds. Regeringen bör
snarast återkomma till riksdagen med
förslag till erforderliga lagändringar.
dels att utskottets hemställan under 4
bort ha följande lydelse:
4. beträffande obligatorisk
prövning av företagsrekonstruktion
att riksdagen med bifall till motion
1994/95:L308 yrkande 5 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
3. Ansökan om företagsrekonstruktion
(mom. 5)
Stig Rindborg, Henrik S Järrel, Tomas
Högström och Marietta de Pourbaix-Lundin
(alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 15 börjar med Utskottet vill
och slutar med yrkande 2 bort ha
följande lydelse:
Utskottet vill för sin del framhålla
att det främst ligger i näringsidkarens
eget intresse att försöka rädda
företaget och återställa lönsamheten
genom att ansöka om
företagsrekonstruktion i god tid. Som
anförs i motion L14 skapas, genom
möjligheten att en borgenär får ansöka
om företagsrekonstruktion, en risk för
ansökningar som inte syftar till seriösa
rekonstruktionsförsök utan i stället
till att vissa borgenärer kan tillskansa
sig fördelar i ett senare
indrivningsförfarande på bekostnad av
andra borgenärer. Missbruk i detta syfte
förekommer i dag i konkursförfarandet.
Mot denna bakgrund kan utskottet i
likhet med motionärerna inte ställa sig
bakom lagförslaget i nu ifrågavarande
del. Utskottet förordar i stället en
ordning där endast gäldenären har rätt
att ansöka om företagsrekonstruktion.
Regeringen bör omgående återkomma till
riksdagen med förslag till de ändringar
av lagen om företagsrekonstruktion som
föranleds härav. I avvaktan härpå får
det nu framlagda förslaget godtas som en
provisorisk lösning.
Vad utskottet sålunda anfört bör
riksdagen med anledning av motion L14
yrkande 2 som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 5
bort ha följande lydelse:
5. beträffande ansökan om
företagsrekonstruktion
att riksdagen
dels med anledning av motion
1995/96:L14 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
dels antar 2 kap. 1 §, 3-5 §§, 6 §
tredje stycket, 7-9 §§ samt 4 kap. 13 §
förslaget till lag om
företagsrekonstruktion.
4. Vissa tidsfrister m.m. (mom. 8)
Stig Rindborg, Henrik S Järrel, Tomas
Högström och Marietta de Pourbaix-Lundin
(alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 19 börjar med De tidsfrister
och slutar med yrkande 3 bort ha
följande lydelse:
När det gäller de tidsfrister som
föreslås i propositionen beträffande
underrättelse om beslut om
företagsrekonstruktion och när
borgenärssammanträde skall äga rum delar
utskottet de farhågor som framförs i
motion L14 att fristerna i praktiken
kommer att visa sig alltför snäva. En
viss utsträckning av tidsfristerna är
enligt utskottets mening påkallat och
kommer att gagna förfarandet utan att
krav på skyndsamhet i handläggningen
äventyras. Regeringen får återkomma till
riksdagen med förslag till preciserade
ändringar i lagen om
företagsrekonstruktion. I avbidan på att
så sker får det föreliggande
lagförslaget godtas som en provisorisk
lösning.
Vad utskottet sålunda anfört bör
riksdagen med anledning av motion L14
yrkande 3 som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 8
bort ha följande lydelse:
8. beträffande vissa tidsfrister
m.m.
att riksdagen
dels med anledning av motion
1995/96:L14 yrkande 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
dels antar 2 kap. 10 och 13 §§
förslaget till lag om
företagsrekonstruktion.
5. Rekonstruktionsplanen (mom. 9)
Stig Rindborg, Henrik S Järrel, Tomas
Högström och Marietta de Pourbaix-Lundin
(alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 20 börjar med Enligt
utskottets och slutar med yrkande 1
bort ha följande lydelse:
Utskottet delar bedömningen i motion
L14 att det är orealistiskt att, som
lagförslaget, utgå från att ett
rekonstruktionsförfarande skall kunna
genomföras med i princip total
uppslutning från borgenärernas sida. En
sådan modell kan missbrukas av vissa
borgenärer. Som motionärerna anför bör i
syfte att effektivisera förfarandet den
ordningen införas att
rekonstruktionsplanen skall fastställas
av domstol sedan borgenärerna haft
tillfälle att uttala sig över
rekonstruktörens förslag till plan. En
förutsättning för beslut om
fastställelse bör vara att viss
majoritet av borgenärerna uttalat sig
till förmån för rekonstruktionsplanen.
Enligt utskottets mening får det ankomma
på regeringen att snarast återkomma till
riksdagen med förslag till erforderliga
ändringar i lagen om
företagsrekonstruktion. I avvaktan härpå
får det nu framlagda lagförslaget godtas
tills vidare.
Vad utskottet sålunda anfört bör
riksdagen med anledning av motion L14
yrkande 1 som sin mening ger regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 9
bort ha följande lydelse:
9. beträffande rekonstruktionsplanen
att riksdagen
dels med anledning av motion
1995/96:L14 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
dels med avslag på motion 1995/96:L15
yrkande 4 antar 2 kap. 12 § förslaget
till lag om företagsrekonstruktion.
6. Statens borgenärsfunktion vid ackord
(mom. 11)
Stig Rindborg, Henrik S Järrel, Tomas
Högström och Marietta de Pourbaix-Lundin
(alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 23 börjar med Utskottet
anser och slutar med till känna bort
ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motion
L11 att ackordsuppgörelser ofta
försvåras av att staten i sådana
sammanhang företräds av
skattemyndigheten. Denna myndighet
saknar tillräcklig kompetens för att
kunna göra sådana affärsmässiga
överväganden som är nödvändiga vid
ackordsförhandlingar.
Kronofogdemyndigheten däremot har en god
överblick över ett företags totala
ekonomiska situation och är därför den
myndighet som är bäst lämpad att
företräda staten som borgenär. Som
framhålls i motion L11 talar ett
avskaffande av statens förmånsrätt för
skatter m.m. också starkt för att
kronofogdemyndigheten övertar statens
borgenärsfunktion. En förändring av
statens borgenärsfunktion i den riktning
som nu förordats skulle - i förening med
att skatteförmånsrätten avskaffas -
avsevärt förbättra möjligheterna att
utom konkurs rekonstruera företag. En
avsevärd fördel med förändringen är
också att staten skulle företrädas av en
och samma myndighet under hela
rekonstruktionsförfarandet, liksom vid
en eventuell efterföljande konkurs.
Utskottet anser sålunda att riksdagen
med bifall till motionerna L11 yrkande 2
och L15 yrkande 3 bör anta det av
reservanterna i bilaga 5 framlagda
förslaget till ändring i lagen om ackord
rörande statliga fordringar m.m.
dels att utskottets hemställan under 11
bort ha följande lydelse:
11. beträffande statens
borgenärsfunktion vid ackord
att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:L11 yrkande 2 och
1995/96:L15 yrkande 3
dels beslutar att 2 och 4 §§ lagen
(1993:892) om ackord rörande statliga
fordringar m.m. skall erhålla ändrad
lydelse i enlighet med Reservanternas
förslag i bilaga 5,
dels beslutar om sådan ändring av
ingressen till regeringens förslag
till lag om ändring i lagen (1993:892)
om ackord rörande statliga fordringar
m.m. som föranleds härav.
7. Förmånsrättslagen (mom. 12)
Stig Rindborg, Henrik S Järrel, Tomas
Högström och Marietta de Pourbaix-Lundin
(alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 26 börjar med Utskottet har
och på s. 28 slutar med yrkande 8 bort
ha följande lydelse:
Som framhålls i motion L301 är staten
regelmässigt den borgenär som har bäst
inblick i en gäldenärs
betalningsförmåga. Staten kan därför på
ett tidigt stadium bli varse tecken på
betalningssvårigheter i ett företag. Om
förmånsrätten för skatter och allmänna
avgifter togs bort skulle staten få
incitament att tidigare ingripa i ett
företag som befinner sig i begynnande
ekonomiska svårigheter. Staten skulle
härvid som likaberättigad med andra
oprioriterade fordringsägare få större
möjligheter att verka för lösningar utom
konkurs. Statens företrädare skulle vid
ackordsförhandlingar inte behöva hävda
att staten skall ha full utdelning innan
exempelvis leverantörer får någon
utdelning. Det allmänna kommer därmed,
som Insolvensutredningen också anfört,
att få ett större intresse av att
medverka till ekonomiska uppgörelser
mellan gäldenären och borgenärerna.
Detta kommer att främja möjligheterna
till företagsrekonstruktion. Ett annat
väsentligt skäl till att slopa
förmånsrätten för skatter, som särskilt
påpekas i motion L14, är att utdelningen
till oprioriterade borgenärer härigenom
skulle komma att öka. Därmed stärks
leverantörernas ställning och antalet
följdkonkurser för denna
borgenärskategori kan förväntas minska.
Utskottet vill understryka att en sådan
reform väsentligt skulle gynna
borgenärernas ställning i allmänhet i
ett rekonstruktionsförfarande och därmed
skapa betydligt bättre förutsättningar
för lyckosamma rekonstruktioner.
Enligt utskottets mening torde de
positiva effekterna av ett avskaffande
av skatteförmånsrätten vara tillräckligt
underbyggda vid det här laget.
Regeringen bör därför omgående lägga
fram ett förslag för riksdagen om
avskaffande av förmånsrätten för
fordringar på skatter och allmänna
avgifter.
För att en företagsrekonstruktion skall
lyckas är, som framhålls i motion L301,
det också av avgörande betydelse att de
anställdas fortsatta insatser i
produktionen kan garanteras. De
anställdas löneanspråk för tiden närmast
före och efter ett konkursbeslut bör
därför ha bättre förmånsrätt än
företagshypotek. Fördelarna med en sådan
förändring av förmånsrättsordningen är
enligt utskottets mening också
tillräckligt klarlagda för att
regeringen skyndsamt skall kunna lägga
fram förslag till erforderliga
lagändringar.
Vad särskilt gäller lönegarantin anser
utskottet i likhet med motion L14 att
ett nytt lönegarantisystem bör utformas
efter förebild av den ordning som gäller
inom den allmänna sjukförsäkringen.
Härigenom skulle hanteringen av
lönersättningen vid konkurs förenklas
och kostnaderna nedbringas. De
arbetsgivaravgifter som finansierar
lönegarantisystemet bör sålunda
tillföras försäkringskassorna.
Försäkringskassan skall utbetala
garantimedel till de anställda vilka
förvaltaren i konkursen har anmält för
kassan. Den anställde har sedan, som
varje annan borgenär, att bevaka sin
fordran enligt anställningsavtalet med
arbetsgivaren. Det åligger förvaltaren
att vid utdelning på lönefordran göra
avdrag för vad löntagaren erhållit i
lönegarantimedel från försäkringskassan
eller som massagäld som förvaltaren
betalat. Systemet bör vidare möjliggöra
för förvaltaren vid avvecklingen av
konkursföretaget eller vid en
rekonstruktion av detsamma att låta
anställda arbeta vidare.
Den modell som nu skisserats torde
vara betydligt enklare och billigare att
administrera än det nuvarande
lönegarantisystemet. Genom det
föreslagna systemet bör också
missbruksmöjligheterna bli mindre än i
dag och lönegarantin inte i samma
utsträckning kunna utnyttjas för att
tillskansa sig otillbörliga
konkurrensfördelar gentemot andra
företag på marknaden. Det får ankomma på
regeringen att i enlighet med de angivna
riktlinjerna mer i detalj utforma
förslag till ett nytt lönegarantisystem
och återkomma till riksdagen. I avvaktan
på sådana förslag får det föreliggande
förslaget till ändring i
förmånsrättslagen godtas som en
provisorisk lösning.
Vad utskottet nu anfört om
skattefordringars förmånsrätt m.m. bör
riksdagen med anledning av de nu
aktuella motionerna som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 12
bort ha följande lydelse:
12. beträffande förmånsrättslagen
att riksdagen
dels med anledning av motionerna
1995/96:L11 yrkande 1, 1995/96:L14
yrkandena 5 och 6, 1995/96:L15
yrkandena 6-8, 1994/95:L301 yrkandena
1 och 2, 1994/95:L307 yrkande 1,
1994/95: L308 yrkande 4, 1994/95:L309
yrkande 2, 1994/95:L310, 1994/95:
L312 yrkande 2 och 1994/95:Ju221
yrkande 8 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört om skattefordringars
förmånsrätt, m.m.,
dels antar regeringens förslag till
lag om ändring i förmånsrättslagen
(1970:979) med de ändringarna att 10 §
samt ikraftträdande- och
övergångsbestämmelserna erhåller i
bilaga 3 som Utskottets förslag
betecknade lydelse,
dels ock avslår regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1995:302) om
ändring i förmånsrättslagen (1970:979).
8. Förmånsrättslagen (mom. 12)
Agne Hansson och Birgitta Carlsson (båda
c) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 26 börjar med Utskottet har
och på s. 28 slutar med yrkande 8 bort
ha följande lydelse:
Utskottet instämmer till alla delar i
den bedömning som görs i motion L310 att
det höga antalet konkurser under senare
år särskilt hårt har drabbat små och
medelstora företag. I denna kategori är
företagen ofta leverantörer till större
företag. Genom att leverantörsskulderna
är oprioriterade erhålls sällan i
konkurs någon utdelning att tala om.
Även konkursmissbruk i form av s.k.
bekvämlighetskonkurser har främst gått
ut över leverantörerna. Ett sådant
planlagt missbruk av konkursinstitutet
snedvrider också konkurrensen till
nackdel för andra företag i branschen
vilket ytterst missgynnar konsumenterna.
Missbruket bygger också ofta på ett inte
avsett utnyttjande av
lönegarantisystemet. Som framhålls av
motionärerna måste
obeståndslagstiftningen vara utformad så
att den hindrar onödiga konkurser och
minskar möjligheterna till systematiskt
missbruk av konkursinstitutet. En bättre
lagstiftning i detta avseende skulle
också gagna kampen mot den ekonomiska
brottsligheten, som ofta utnyttjar de
nuvarande svagheterna i
konkurslagstiftningen.
En starkt bidragande orsak till
underleverantörernas nu redovisade
svårigheter är, som anförs i motion
L310, den förmånsrättsställning som
statens fordringar på skatter och
allmänna avgifter har. Ett avskaffande
av förmånsrätten för skattefordringar
m.m. skulle innebära att den totala
utdelningen på oprioriterade fordringar
ökar och att antalet följdkonkurser hos
leverantörsföretag minskar i betydande
omfattning. En annan positiv effekt av
ett upphävande av skatteförmånsrätten,
som också framhållits av
Insolvensutredningen, är att staten som
borgenär får anledning att i god tid
ingripa i ett företag i begynnande
ekonomisk kris. Som anförs i motionen
torde härigenom möjligheterna att uppnå
ackordsuppgörelser öka, vilket kommer
att främja strävan att rekonstruera
företag. Det anförda innebär således att
utskottet förordar att förmånsrätten för
skatter och allmänna avgifter upphävs.
Som också framhålls i motion L310 bör
förmånsrättsordningen även ge incitament
för bankerna att medverka i
företagsrekonstruktioner. Detta kan
uppnås genom att fordringar på s.k.
produktiva löner ges förmånsrätt före
företagshypotek. Härigenom skulle banker
och andra innehavare av företagshypotek
bli mer angelägna om att förhindra att
ekonomiska kriser uppkommer i företagen
och aktivt medverka i rekonstruktioner.
Samtidigt skulle den snedvridning av
konkurrensen som
bekvämlighetskonkurserna innebär, med
deras överutnyttjande av lönegarantin,
mildras. Utskottet instämmer sålunda
också i önskemålet i motion L310 att
s.k. produktiva löner bör ges
förmånsrätt framför företagshypotek.
Det bör ankomma på regeringen att
omgående återkomma med erforderliga
lagförslag i enlighet med vad utskottet
nu anfört. I avvaktan på sådana
lagförslag får det framlagda förslaget
till ändring i förmånsrättslagen godtas
som en provisorisk lösning.
Vad utskottet sålunda anfört om
förmånsrätt för produktiva löner m.m.
bör riksdagen med bifall till motion
L310 och med anledning av de övriga nu
aktuella motionsyrkandena som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 12
bort ha följande lydelse:
12. beträffande förmånsrättslagen
att riksdagen
dels med bifall till motion
1994/95:L310 samt med anledning av
motionerna 1995/96:L11 yrkande 1,
1995/96:L14 yrkandena 5 och 6,
1995/96:L15 yrkandena 6-8,
1994/95:L301 yrkandena 1 och 2,
1994/95:L307 yrkande 1, 1994/95:L308
yrkande 4, 1994/95:L309 yrkande 2,
1994/95:L312 yrkande 2 och
1994/95:Ju221 yrkande 8 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om förmånsrätt för
produktiva löner, m.m.,
dels antar regeringens förslag till
lag om ändring i förmånsrättslagen
(1970:979) med de ändringarna att 10 §
samt ikraftträdande- och
övergångsbestämmelserna erhåller i
bilaga 3 som Utskottets förslag
betecknade lydelse,
dels ock avslår regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1995:302) om
ändring i förmånsrättslagen (1970:979).
9. Förmånsrättslagen (mom. 12)
Bengt Harding Olson (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 26 börjar med Utskottet har
och på s. 28 slutar med yrkande 8 bort
ha följande lydelse:
Utskottet vill i likhet med motionerna
L308 och L309 understryka
förmånsrättsordningens betydelse för
möjligheterna att framgångsrikt kunna
genomföra företagsrekonstruktioner.
Förmånsrättsordningen bör sålunda dels
medverka till att en rekonstruktion
kommer till stånd i de fall företaget är
livskraftigt, dels också bidra till att
rekonstruktionsarbetet kan bedrivas på
ett effektivt sätt.
Enligt utskottets mening bör även
borgenärer med prioriterade fordringar -
exempelvis vissa lönefordringar,
fordringar med säkerhet i
företagshypotek och skattefordringar -
ges ökade incitament att följa och
ingripa i utvecklingen hos ett företag
som är på väg in i en ekonomisk kris.
Härigenom skapas bättre förutsättningar
för att få till stånd en rekonstruktion
av företaget utan konkurs och även ökade
utsikter för de icke prioriterade
borgenärerna att få betalt.
Det får ankomma på regeringen att
omgående återkomma till riksdagen med
erforderliga lagförslag i enlighet med
det anförda.
Vad utskottet nu anfört om en
reformerad förmånsrättsordning bör
riksdagen med bifall till motionerna
L308 yrkande 4 och L309 yrkande 2 samt
med anledning av de övriga nu aktuella
motionsyrkandena som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 12
bort ha följande lydelse:
12. beträffande förmånsrättslagen
att riksdagen
dels med bifall till motionerna
1994/95:L308 yrkande 4 och
1994/95:L309 yrkande 2 samt med
anledning av motionerna 1995/96:L11
yrkande 1, 1995/96:L14 yrkandena 5
och 6, 1995/96:L15 yrkandena 6-8,
1994/95:L301 yrkandena 1 och 2,
1994/95:L307 yrkande 1, 1994/95:L310,
1994/95:L312 yrkande 2 och
1994/95:Ju221 yrkande 8 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om en reformerad
förmånsrättsordning,
dels antar regeringens förslag till
lag om ändring i förmånsrättslagen
(1970:979) med de ändringarna att 10 §
samt ikraftträdande- och
övergångsbestämmelserna erhåller i
bilaga 3 som Utskottets förslag
betecknade lydelse,
dels ock avslår regeringens förslag
till lag om ändring i lagen (1995:302)
om ändring i förmånsrättslagen
(1970:979).
10. Förmånsrättslagen (mom.12)
Yvonne Ruwaida (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 26 börjar med Utskottet har
och på s. 28 slutar med avstyrker
motionsyrkandet bort ha följande
lydelse:
Som framhålls i motionerna L308 och
L309 har förmånsrättsordningen en
avgörande betydelse för möjligheterna
att framgångsrikt kunna genomföra
företagsrekonstruktioner. För att
åstadkomma att förmånsrättsordningen får
denna verkan bör även borgenärer med
prioriterade fordringar - exempelvis
staten med förmånsrätt för sina
skattefordringar - ges ökade incitament
att följa och ingripa i utvecklingen hos
ett företag som är på väg in i en
ekonomisk kris. Härigenom skapas bättre
förutsättningar för att få till stånd en
rekonstruktion av företaget utan konkurs
och även ökade utsikter för de icke
prioriterade borgenärerna att få betalt.
Vad gäller yrkande 8 i motion L15 vill
utskottet i likhet med motionärerna
framhålla att de försämringar som under
senare år genomförts beträffande
löneskyddet hårt drabbat arbetstagarna.
Vad särskilt beträffar lönegarantin
innebär den s.k. karensregeln alltjämt
en orättvis behandling av de anställda.
Som framhålls i motionen bör
karensregeln bara gälla vid uppenbart
missbruk och där det står klart att
missbruket grundas på ett handlande i
samförstånd mellan arbetsgivare och
anställda.
Utskottet anser vidare i likhet med
motion L15 yrkande 7 att löner under en
företagsrekonstruktion bör få
förmånsrätt som för nytillkomna
fordringar i allmänhet enligt
regeringens förslag. Som motionärerna
framhåller talar starka skäl för en
sådan prioriterad ställning för dessa
löneanspråk. Arbetstagarna riskerar
annars att stå helt utan löneskydd under
en rekonstruktionsperiod.
Regeringen bör snarast återkomma med
förslag till erforderliga lagändringar
enligt vad som nu anförts.
Vad utskottet sålunda anfört om
lönefordringars förmånsrätt m.m. bör
riksdagen med bifall till motionerna L15
yrkandena 7 och 8, L308 yrkande 4 och
L309 yrkande 2 samt med anledning av de
övriga motionsyrkandena som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 12
bort ha följande lydelse:
12. beträffande förmånsrättslagen
att riksdagen
dels med bifall till motionerna
1995/96:L15 yrkandena 7 och 8,
1994/95:L308 yrkande 4 och
1994/95:L309 yrkande 2 samt med
anledning av motionerna 1995/96:L11
yrkande 1, 1995/96:L14 yrkandena 5
och 6, 1995/96:L15 yrkande 6,
1994/95:L301 yrkandena 1 och 2,
1994/95:L307 yrkande 1, 1994/95:L310,
1994/95:L312 yrkande 2 och
1994/95:Ju221 yrkande 8 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om lönefordringars
förmånsrätt m.m.,
dels antar regeringens förslag till
lag om ändring i förmånsrättslagen
(1970:979) med de ändringarna att 10 §
samt ikraftträdande- och
övergångsbestämmelserna erhåller i
bilaga 3 som Utskottets förslag
betecknade lydelse,
dels ock avslår regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1995:302) om
ändring i förmånsrättslagen (1970:979).
11. Underlaget för företagshypotek (mom.
13)
Stig Rindborg, Henrik S Järrel, Tomas
Högström och Marietta de Pourbaix-Lundin
(alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 29 börjar med I avvaktan och
slutar med yrkande 3 bort ha följande
lydelse:
Utskottet vill för sin del framhålla
sambandet mellan den nuvarande ordningen
att kassa- och banktillgodohavanden inte
ingår i underlaget för företagshypotek
och förmånsrätten för skatter och
allmänna avgifter. Som påpekas i motion
L301 bortfaller ett avgörande argument
för att behålla undantaget i det fall
förmånsrätten för skatter m.m.
avskaffas. Med hänsyn till
angelägenheten av att
skatteförmånsrätten snarast upphävs
talar starka skäl sålunda för att den
inteckningsbara egendomen vid
företagshypotek vidgas på sätt
motionärerna förordar. Det skulle stärka
skyddet för borgenärer med
företagsinteckningar utan att följderna
för andra fordringsägare blir orättvisa.
Enligt utskottets mening är fördelarna
med en utvidgning av hypoteksunderlaget
tillräckligt väl underbyggda. Regeringen
bör därför omgående lägga fram ett
förslag för riksdagen till erforderlig
lagändring.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen
med anledning av motion L301 yrkande 3
som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 13
bort ha följande lydelse:
13. beträffande underlaget för
företagshypotek
att riksdagen med anledning av motion
1994/95:L301 yrkande 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 29 börjar med Enligt vad och
på s. 30 slutar med och L311 bort ha
följande lydelse:
Som framhålls i motionerna L16 och L311
är en bidragande orsak till det höga
antalet konkurser i Sverige att det
sakrättsliga skyddet för
äganderättsförbehåll är för svagt. Ett
utvidgat skydd för sådana förbehåll
skulle stärka främst leverantörernas
ställning och medföra att
kreditmöjligheterna allmänt sett ökar.
Åtgärden skulle också innebära att en
leverantör som säljer med
äganderättsförbehåll sakrättsligt sett
erhåller ett skydd liknande det som
gäller vid försäljning genom kommission.
En annan fördel, som framhålls i
motionerna, är att rättslig
överensstämmelse uppnås med vad som
gäller i flera av de länder som är
Sveriges viktigaste handelspartners. Det
får ankomma på regeringen att återkomma
till riksdagen med erforderliga
lagförslag. Vad nu anförts bör riksdagen
med bifall till motionerna L16 och L311
som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 14
bort ha följande lydelse:
14. beträffande återtagandeförbehåll
att riksdagen med bifall till motionerna
1995/96:L16 och 1994/95:L311 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
13. Skuldsanering för vissa
näringsidkare (mom. 15)
Stig Rindborg, Henrik S Järrel, Tomas
Högström och Marietta de Pourbaix-Lundin
(alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 31 börjar med Utskottet vill
och slutar med 4 avstyrks bort ha
följande lydelse:
Som framhållits av såväl
Insolvensutredningen som i förarbetena
till skuldsaneringslagen är det
betydelsefullt med en klar gräns mellan
skuldsanering och andra former av
insolvensbehandling. Begreppet
näringsidkare är vidsträckt och
innefattar inte bara den som driver och
livnär sig på en industriell rörelse, en
handelsrörelse eller exempelvis ett
jordbruk. Hit hör också den som jämsides
med en anställning driver någon form av
näringsverksamhet. Genom en utvidgning
av skuldsaneringslagen i enlighet med
regeringens förslag tillkommer problemet
att på ett entydigt sätt ange vilka
näringsidkare som skulle omfattas av
skuldsanering. Enligt utskottets mening
är det vidare inte rimligt att den som
befinner sig i en situation av
överskuldsättning skall kunna fortsätta
att bedriva näringsverksamhet, om än i
liten skala. En utvidgning av
skuldsaneringsinstitutet på sätt
regeringen föreslår innebär också att
riskerna för missbruk av institutet
ökar. Det bör vidare framhållas att den
som gått i borgen för en gäldenär
riskerar att komma i ekonomiska
svårigheter om gäldenären beviljas
skuldsanering enligt
skuldsaneringslagen. Vid en utvidgning
av lagens tillämpningsområde i enlighet
med regeringens förslag riskerar sålunda
även borgensmän till näringsidkare som
beviljas skuldsanering att hamna i
ekonomiska bekymmer. Som anförs i motion
L14 kan detta allmänt sett inte vara
till gagn för småföretagandet.
Det anförda leder enligt utskottets
mening till att skuldsanering även i
fortsättningen bör vara renodlad för
rent privatekonomiska förhållanden.
Utskottet anser därför i likhet med
motionärerna att tillämpningsområdet för
skuldsaneringslagen inte bör utvidgas
såsom regeringen föreslår. Förslaget bör
sålunda - med bifall till motionerna L11
yrkande 3, L13 yrkande 1 i denna del och
L14 yrkande 4 - avslås.
dels att utskottets hemställan under 15
bort ha följande lydelse:
15. beträffande skuldsanering för
vissa näringsidkare
att riksdagen med bifall till motionerna
1995/96:L11 yrkande 3, 1995/96:L13
yrkande 1 i denna del och 1995/96:L14
yrkande 4 avslår regeringens förslag
till lag om ändring i
skuldsaneringslagen (1994:334).
14. Skuldsanering för vissa
näringsidkare (mom. 15)
Bengt Harding Olson (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 31 börjar med Utskottet vill
och slutar med 4 avstyrks bort ha
följande lydelse:
Utskottet vill än en gång framhålla att
propositionen inte tillgodoser de mindre
företagens behov av
företagsrekonstruktion. Som framhålls i
motion L13 strider vidare en utvidgning
av skuldsaneringslagen till att omfatta
vissa näringsidkare mot principen att
skuldsaneringsinstitutet är avsett för
rent privatekonomiska förhållanden.
Sistnämnda förslag är dessutom behäftat
med andra nackdelar. Stora
tillämpningssvårigheter uppkommer dels
inom skuldsaneringslagen vid
gränsdragningen mellan privatekonomi och
företagsekonomi dels mellan
skuldsaneringslagen och lagen om
företagsrekonstruktion. Vidare blir
skuldsaneringslagens tillämpningsområde
orimligt snävt om detta skall omfatta
näringsverksamhet som närmast har
karaktären av extraknäck och om
förutom alla redan gällande krav för
skuldsanering även skall krävas
särskilda skäl . De mindre företagens
problem kommer uppenbarligen att hamna
mellan stolarna och deras berättigade
behov av rekonstruktion blir
uppenbarligen inte tillgodosett.
Som utskottet tidigare förordat måste
de mindre företagens berättigade krav på
möjligheter till företagsrekonstruktion
mötas genom särskilda regler om ett
förenklat förfarande för
företagssanering beträffande denna
kategori. Här kan den finländska
lagstiftningen på området tjäna som
förebild.
Utskottet anser med hänvisning till det
anförda att regeringens förslag till
utvidgat tillämpningsområde för
skuldsaneringslagen bör avslås.
dels att utskottets hemställan under 15
bort ha följande lydelse:
15. beträffande skuldsanering för
vissa näringsidkare
att riksdagen med bifall till motionerna
1995/96:L11 yrkande 3, 1995/96:L13
yrkande 1 i denna del och 1995/96:L14
yrkande 4 avslår regeringens förslag
till lag om ändring i
skuldsaneringslagen (1994:334).
15. Fristdagen i konkurs m.m. (mom. 21)
Stig Rindborg, Henrik S Järrel, Tomas
Högström och Marietta de Pourbaix-Lundin
(alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 32 börjar med En motion och
slutar med och 3 bort ha följande
lydelse:
Som anförs i motion L303 kan
borgenärernas rätt i ett aktiebolag inte
anses var i fara så länge tillgångarna
överstiger skulderna i bolaget. Den för
borgenärerna kritiska tidpunkten
uppkommer däremot när skyldighet
inträder för aktiebolaget att träda i
likvidation, dvs. när bolagets eget
kapital understiger hälften av det
registrerade aktiekapitalet.
I aktiebolagslagen föreskrivs vissa
skyldigheter för styrelsen i den
situationen att det finns skäl att anta
att mer än halva aktiekapitalet är
förbrukat i bolaget. Sålunda skall
styrelsen ofördröjligen upprätta en s.k.
kontrollbalansräkning. Visar denna att
mer än halva aktiekapitalet förbrukats i
bolaget skall styrelsen snarast möjligt
till bolagsstämman hänskjuta frågan om
bolaget skall träda i likvidation.
Bolaget kan undgå likvidationsplikt om
det på bolagsstämma som hålls inom åtta
månader efter hänskjutandet godkänns en
balansräkning som utvisar att det egna
kapitalet uppgår till det registrerade
aktiekapitalet. För styrelseledamöter
gäller att de svarar solidariskt för
bolagets förpliktelser om de underlåter
att fullgöra vad som åligger dem i de
angivna avseendena.
Den nu redovisade kritiska tidpunkten
enligt aktiebolagslagen kan jämföras med
den s.k. fristdagen enligt konkurslagen,
som är den dag då en ansökan om
gäldenärens försättande i konkurs kom in
till tingsrätten. Fristdagen bildar
utgångspunkt för de olika frister som
gäller för återvinning av
rättshandlingar m.m. i konkurs.
Utskottet delar uppfattningen i motion
L303 att vad som är den kritiska
tidpunkten enligt aktiebolagslagen också
bör vara det enligt konkurslagen.
Fristdagen i konkurs bör därför
tidigareläggas och vara den tidpunkt då
kontrollbalansräkningen utvisar att
aktiekapitalet är till mer än hälften
förbrukat. En sådan ordning skulle i
hög grad gagna fordringsägarna i ett
aktiebolag. Regeringen bör lägga fram
förslag till en sådan ändring i
konkurslagen.
Som motionärerna anför bör vidare
försummelse av styrelseledamöter att
fullgöra vad som åligger dem när denna
tidpunkt inträtt innebära inte bara ett
personligt ansvar för de förpliktelser
bolaget ingår utan även ett ansvar för
den skada som uppkommer. Ett förslag
till ändring i aktiebolagslagen med
denna innebörd bör framläggas för
riksdagen.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen
med bifall till motion L303 yrkandena 2
och 3 som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 21
bort ha följande lydelse:
21. beträffande fristdagen i konkurs
m.m.
att riksdagen med bifall till motion
1994/95:L303 yrkandena 2 och 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
16. Konkursförvaltningen (mom. 22)
Stig Rindborg, Henrik S Järrel, Tomas
Högström och Marietta de Pourbaix-Lundin
(alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 32 börjar med Motioner med
och på s. 33 slutar med sålunda
motionsyrkandet bort ha följande
lydelse:
Utskottet vill erinra om att
konkursförvaltarens allmänna åliggande
är att avveckla konkursboet så snabbt
och förmånligt som möjligt och därvid ta
till vara borgenärernas gemensamma rätt
och bästa. Enligt utskottets mening
finns det emellertid bestämmelser i
konkurslagen som i viss mån motverkar
syftet att tillgodose borgenärerna. Som
framhålls i motion L303 kan det
betvivlas att ordningen med att
förvaltningen skall stå under tillsyn av
en tillsynsmyndighet främjar de syften
som konkursförfarandet har.
Utskottet delar motionärernas
uppfattning att konkursförvaltningen i
stället bör ordnas på ett sätt som
överensstämmer med reglerna för
förvaltningen av aktiebolag i
aktiebolagslagen och att fordringsägarna
i konkursen därvid inträder i
aktieägarnas roll och funktioner. Detta
innebär att borgenärerna i princip skall
utse förvaltaren i konkursen. Vidare
skall borgenärssammanträdena organiseras
mer som bolagsstämmorna i aktiebolag.
Patent- och registreringsverket skall
för företag i konkurs kunna få en sådan
registrerande och kontrollerande
funktion som verket redan har för
aktiebolag i drift. I syfte att
förbättra kvaliteten på
konkursförvaltningen skall vidare
förvaltningen granskas av
Finansinspektionen.
Enligt utskottets mening bör
konkurslagen ändras i enlighet med de
riktlinjer för en reform som nu angetts.
Regeringen får återkomma till riksdagen
med förslag till erforderliga
lagändringar. Vad utskottet nu anfört
bör riksdagen med bifall till motion
L303 yrkande 1 som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 22
bort ha följande lydelse:
22. beträffande konkursförvaltningen
att riksdagen med bifall till motion
1994/95:L303 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
17. Obeståndsmyndighet (mom. 23)
Bengt Harding Olson (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 33 börjar med Som framgått
och slutar med motion L302 bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motion
L302 att organisationen på
obeståndsområdet är splittrad och att
effektiviteten i verksamheten bör
förbättras, inte minst till gagn för
kampen mot den ekonomiska
brottsligheten. En väsentlig åtgärd för
att samordna samhällets insatser och
rationalisera hanteringen av olika
obeståndsfrågor är, som motionären
föreslår, att tillskapa en fristående
obeståndsmyndighet eller självständig
enhet inom en regional
kronofogdemyndighet. Denna myndighet
skall ha till uppgift att handha konkurs-
och ackordsärenden, ärenden om
företagsrekonstruktion resp.
skuldsanering för fysiska personer samt
hanteringen av lönegarantisystemet. Som
framhålls i motionen torde inrättandet
av en sådan myndighet innebära
väsentliga besparingar för staten och
minskade förluster för borgenärerna i
konkurs. Regeringen bör överväga det nu
aktuella spörsmålet närmare och
återkomma till riksdagen med
erforderliga förslag. Vad utskottet nu
anfört bör riksdagen med bifall till
motion L302 som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 23
bort ha följande lydelse:
23. beträffande obeståndsmyndighet
att riksdagen med bifall till motion
1994/95:L302 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört.
Särskilt yttrande
Skuldsanering för vissa näringsidkare
Agne Hansson och Birgitta Carlsson (båda
c) anför:
Principiella invändningar kan enligt vår
mening resas mot att utvidga
tillämpningsområdet för
skuldsaneringslagen alltför mycket.
Skuldsaneringslagen är och skall i
första hand vara av social karaktär och
omfatta enskilda personer. Vi har
emellertid inte motsatt oss möjligheten
att även vissa näringsidkare kan komma i
fråga för skuldsanering. Förutsättningen
är som framhålls i betänkandet att
näringsverksamheten bedrivs i ringa
omfattning och att endast fysiska
personer skall kunna komma i fråga för
skuldsanering. I den meningen bör
skuldsaneringslagen vara till fördel för
att underlätta och motivera att
nyföretagandet stimuleras och genom att
de som satsar på att bygga upp ett
företag inte à priori är uteslutna från
möjligheter att på ett ordnat sätt kunna
sanera sina skulder.
Däremot är enligt vår uppfattning det
föreliggande förslaget till lag om
företagsrekonstruktion bristfälligt i
den meningen att det inte i tillräcklig
omfattning tar hänsyn till de små
företagens behov av rekonstruktion. Ett
rekonstruktionsförfarande med den
innebörd som avses med den föreslagna
lagstiftningen blir enligt vår mening i
många fall alltför komplicerat och
kostsamt för de mindre företagen. Det
är, som nämnts, inte heller någon
tillfredsställande lösning på detta
problem att utvidga skuldsaneringslagens
tillämpningsområde på sätt regeringen
föreslår.
Mot den angivna bakgrunden vill vi
understryka vikten av att regeringen
snarast överväger om man inte, efter
förebild av den finländska
lagstiftningen om företagssanering, i
lagen om företagsrekonstruktion kan
införa särskilda regler för ett
förenklat förfarande för rekonstruktion
av mindre företag. Regeringen får
återkomma med erforderliga lagförslag
till riksdagen.
I proposition 1995/96:5 framlagda
lagförslag
1 Förslag till lag om
företagsrekonstruktion
2 Förslag till lag om ändring i
äktenskapsbalken
3 Förslag till lag om ändring i
föräldrabalken
4 Förslag till lag om ändring i lagen
(1845:50 s. 1) om handel med lösören,
som köparen låter i säljarens vård
kvarbliva
5 Förslag till lag om ändring i lagen
(1927:77) om försäkringsavtal
6 Förslag till lag om ändring i
förmånsrättslagen (1970:979)
7 Förslag till lag om ändring i lagen
(1995:302) om ändring i
förmånsrättslagen (1970:979)
8 Förslag till lag om ändring i
aktiebolagslagen (1975:1385)
9 Förslag till lag om ändring i lagen
(1982:188) om preskription av
skattefordringar m.m.
10 Förslag till lag om ändring i
utsökningsregisterlagen (1986:617)
11 Förslag till lag om ändring i lagen
(1995:307) om ändring i
utsökningsregisterlagen (1986:617)
12 Förslag till lag om ändring i
konkurslagen (1987:672)
13 Förslag till lag om ändring i
köplagen (1990:931)
14 Förslag till lag om ändring i lagen
(1991:980) om handel med finansiella
instrument
15 Förslag till lag om ändring i lagen
(1993:891) om indrivning av statliga
fordringar m.m.
16 Förslag till lag om ändring i lagen
(1993:892) om ackord rörande statliga
fordringar m.m.
17 Förslag till lag om ändring i
skuldsaneringslagen (1994:334)
I proposition 1995/96:115 framlagt
lagförslag
Förslag till lag om ändring i lagen
(1995:000) om företags-
rekonstruktion
Av utskottet föreslagna ändringar i
regeringens
lagförslag
1 Förslaget till lag om
företagsrekonstruktion
Regeringens förslag Utskottets förslag
2 kap.
6 §
En förutsättning En förutsättning
för att beslut om för att beslut om
företagsrekonstrukt företagsrekonstrukt
ion skall meddelas ion skall meddelas
är att gäldenären är att det kan
vid tiden för antas att
ansökningen inte gäldenären inte
kan betala sina kan betala sina
förfallna skulder. förfallna skulder
eller att sådan
oförmåga inträder
inom kort.
Beslut om företagsrekonstruktion får
inte meddelas, om det saknas skälig
anledning att anta att syftet med
företagsrekonstruktionen kan uppnås.
En ansökan av en borgenär får bifallas
endast om gäldenären har medgett
ansökan.
2 Förslaget till lag om ändring i
förmånsrättslagen (1970:979)
Regeringens förslag Utskottets förslag
10 § 3
Allmän förmånsrätt följer med
1. den kostnad som borgenär haft för
försättande av gäldenären i konkurs och
för beslut att ett dödsbos egendom skall
avträdas till förvaltning av
boutredningsman samt begravnings- och
bouppteckningskostnader när gäldenären
avlidit före konkursbeslutet,
2. arvode och kostnadsersättning till
rekonstruktör enligt lagen (1995:000) om
företagsrekonstruktion, tillsynsman
enligt nämnda lag eller konkurslagen
(1987:672) eller förordnad
boutredningsman, om fordringen avser tid
inom sex månader innan
konkursansökningen gjordes eller
därefter,
3. kostnad för särskilda åtgärder som
under den tid som nämnts under 2
vidtagits med rekonstruktörens eller
tillsynsmannens godkännande eller av
boutredningsmannen och uppenbart varit
till borgenärernas bästa,
4. som grundar sig 4. andra
på avtal som fordringar som
gäldenären med grundar sig på
rekonstruktörens avtal som
samtycke träffat. gäldenären med
rekonstruktörens
samtycke träffat
under en
företagsrekonstrukt
ion enligt lagen om
företagsrekonstrukt
ion.
Förmånsrätt enligt första stycket 1-3
gäller endast i den mån beloppet med
hänsyn till omständigheterna är skäligt.
____________ ____________
1. Denna lag 1. Denna lag
träder i kraft den träder i kraft den
1 februari 1996. 1 september 1996.
2. I fråga om 2. I fråga om
förmånsrätt i förmånsrätt i
konkurs som har konkurs som har
beslutats på grund beslutats på grund
av en ansökan som av en ansökan som
gjorts före den 1 gjorts före den 1
februari 1996 september 1996
gäller 10 och 15 §§ gäller 10 och 15 §§
i deras äldre i deras äldre
lydelse. lydelse.
Av utskottet framlagda lagförslag
1 Förslag till lag om ändring i lagen
(1845:50 s.1) om handel med lösören, som
köparen låter i säljarens vård kvarbliva
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen
(1845:50 s.1) om handel med lösören, som
köparen låter i säljarens vård kvarbliva
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse 1 Föreslagen lydelse
3 §
Är köpeavhandling så Är köpeavhandling så
upprättad och upprättad och
behandlad, som i 1 behandlad, som i 1
§ sägs, men § sägs, men
inträffar utmätning inträffar utmätning
inom trettio dagar inom trettio dagar
efter det efter det
avhandlingen gavs avhandlingen gavs
in till in till
kronofogdemyndighet kronofogdemyndighet
en i det län där en i det län där
egendomen finns, egendomen finns,
eller försätts eller försätts
säljaren i konkurs säljaren i konkurs
efter ansökning, efter ansökning,
som gjorts inom som gjorts inom
sagda tid, är den sagda tid, är den
sålda egendomen ej sålda egendomen ej
fredad från att fredad från att
utmätas eller att utmätas eller att
räknas till räknas till
konkursboet. konkursboet.
Detsamma gäller, Detsamma gäller,
när ansökan om när ansökan om
förordnande av god företagsrekonstrukt
man enligt ion enligt lagen
ackordslagen (1996:000) om
(1970:847) gjorts företagsrekonstrukt
inom nämnda tid och ion gjorts inom
konkurs följt på nämnda tid och
ansökan, som gjorts konkurs följt på
inom tre veckor ansökan, som gjorts
från det att verkan under
av företagsrekonstrukt
godmansförordnandet ionen eller inom
förföll eller, när tre veckor från det
förhandling om att rätten beslutat
offentligt ackord att
följt, företagsrekonstrukt
ackordsfrågan ionen skall
avgjordes. Görs upphöra. Görs efter
efter utgången av utgången av den i
den i första första punkten
punkten angivna angivna tiden jäv
tiden jäv mot mot köpeavhandling,
köpeavhandling, vilken är så
vilken är så upprättad och
upprättad och behandlad, som nyss
behandlad, som nyss sagts, är, om jävet
sagts, är, om jävet görs vid
görs vid utmätningstillfälle
utmätningstillfälle , fordringsägaren
, fordringsägaren skyldig att, om han
skyldig att, om han vill fullfölja
vill fullfölja jävet, inom en
jävet, inom en månad därefter
månad därefter väcka talan mot
väcka talan mot såväl säljaren som
såväl säljaren som köparen vid
köparen vid tingsrätten i den
tingsrätten i den ort där egendomen
ort där egendomen finns. Gör han inte
finns. Gör han inte det, har han
det, har han förlorat sin talan.
förlorat sin talan. Godset skall genast
Godset skall genast beläggas med
beläggas med kvarstad och
kvarstad och sökanden skall, om
sökanden skall, om han vill att
han vill att åtgärden skall
åtgärden skall bestå, inom fjorton
bestå, inom fjorton dagar efter
dagar efter utmätningsförrättni
utmätningsförrättni ngen hos
ngen hos kronofogdemyndighet
kronofogdemyndighet en ställa full
en ställa full borgen för den
borgen för den kostnad och skada,
kostnad och skada, som kan orsakas av
som kan orsakas av kvarstaden. Var
kvarstaden. Var säljarens egendom
säljarens egendom avträdd till
avträdd till konkurs, skall vad
konkurs, skall vad om återvin-
om
ning av lös egendom
återvinning av lös till konkursbo är
egendom till stadgat i 4 kap. 19
konkursbo är och 20 §§
stadgat i 4 kap. 19 konkurslagen
och 20 §§ (1987:672) äga
konkurslagen motsvarande
(1987:672) äga tillämpning.
motsvarande
tillämpning. Vad som nu sagts
om konkurs äger
Vad som nu sagts motsvarande
om konkurs äger tillämpning om i
motsvarande stället offentligt
tillämpning om i ackord fastställes.
stället offentligt I fråga om talan
ackord fastställes. med anledning av
I fråga om talan ackordsförhandling
med anledning av tillämpas 3 kap. 6
ackordsförhandling och 7 §§ lagen om
äga 17 och 18 §§ företagsrekonstrukt
ackordslagen ion.
(1970:847)
motsvarande
tillämpning.
____________
1. Denna lag träder i kraft den 1
september 1996.
2. Har god man förordnats enligt
ackordslagen (1970:847) före
ikraftträdandet gäller dock äldre
bestämmelser.
2 Förslag till lag om ändring i
handelsregisterlagen (1974:157)
Härigenom föreskrivs att 16 §
handelsregisterlagen (1974:157) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
16 § 1
Om avförande av firma ur registret,
sedan dom om hävande av
firmaregistrering vunnit laga kraft,
finns bestämmelser i firmalagen
(1974:156).
Har i annat fall genom dom som vunnit
laga kraft förklarats, att införing i
registret ej bort ske eller att beslut
som registrerats är ogiltigt eller att i
annat fall visst förhållande som
registrerats ej föreligger, skall
registreringen avföras ur registret. Dom
i mål som här avses skall genom
domstolens försorg i avskrift sändas
till registreringsmyndigheten.
Om bolagsman genom dom skilts från
rätten att teckna bolagets firma, skall
uppgift härom registreras även om domen
icke vunnit laga kraft.
Försätts en näringsidkare i konkurs,
skall tingsrätten för registrering
underrätta registreringsmyndigheten om
beslutet, vem som har utsetts till
konkursförvaltare och vilken
tillsynsmyndighet som utövar tillsyn
över förvaltningen. Har högre rätt
upphävt ett beslut om konkurs, skall
tingsrätten anmäla detta för
registrering. När en konkurs har
avslutats, skall rätten genast sända
meddelande om detta för registrering.
Vad i föregående
stycke föreskrivits
äger motsvarande
tillämpning, om ett
beslut om
företagsrekonstrukt
ion enligt lagen
(1996:000) om
företagsrekonstrukt
ion har meddelats,
högre rätt har
upphävt ett sådant
beslut eller en
företagsrekonstrukt
ion har upphört.
Denna lag trdder i kraft den 1
september 1996.
3 Förslag till lag om ändring i lagen
(1987:667) om ekonomiska föreningar
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 20 §
lagen (1987:667) om ekonomiska
föreningar skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 kap.
20 § 1
Om en förening Om en förening
försätts i konkurs försätts i konkurs
eller om eller beslut om
förhandling om företagsrekonstrukt
offentligt ackord ion enligt lagen
inleds för (1996:000) om
föreningen, skall företagsrekonstrukt
tingsrätten för ion meddelas för
registrering föreningen, skall
underrätta tingsrätten för
registreringsmyndig registrering
heten om beslutet, underrätta
vem som har utsetts registrerings
till myndigheten om
konkursförvaltare beslutet, vem som
och vilken har utsetts till
tillsynsmyndighet konkursförvaltare
som utövar tillsyn och vilken
över förvaltningen. tillsynsmyndighet
som utövar tillsyn
över förvaltningen.
Under konkursen företräds föreningen
som konkursgäldenär av den styrelse och
verkställande direktör eller de
likvidatorer som finns vid konkursens
början. Även under konkursen gäller dock
bestämmelserna i denna lag om rätt att
avgå, om entledigande och om
nytillsättning.
När en konkurs har När en konkurs har
avslutats eller en avslutats eller en
förhandling om företagsrekonstrukt
offentligt ackord ion enligt lagen om
har avslutats på företagsrekonstrukt
annat sätt än genom ion har upphört,
konkurs, skall skall tingsrätten
tingsrätten genast genast för
för registrering registrering
underrätta underrätta
registrerings registrerings
myndigheten och i myndigheten och i
det förra fallet det förra fallet
ange om något ange om något
överskott finns överskott finns
eller inte. eller inte.
Tingsrätten skall Tingsrätten skall
även för även för
registrering registrering
underrätta underrätta
registrerings registrerings
myndigheten när myndigheten när
högre rätt har högre rätt har
upphävt ett beslut upphävt ett beslut
att försätta att försätta
föreningen i föreningen i
konkurs eller att konkurs eller ett
inleda förhandling beslut om
om offentligt företagsrekonstrukt
ackord. ion.
1. Denna lag trdder i kraft den 1
september 1996.
2. Om sedant fvrhellande avseende
fvrhandling om offentligt ackord enligt
ackordslagen (1970:847) som anges i 11
kap. 20 ' i dess dldre lydelse intrdffar
efter ikrafttrddandet, gdller paragrafen
i den dldre lydelsen.
Reservanternas förslag till ändring i
lagen (1993:892) om
ackord rörande statliga fordringar m.m.
Nuvarande lydelse Reservanternas
förslag
2 § 1
Beslut om att anta Beslut om att anta
förslag om ackord förslag om ackord
eller godta förslag eller godta förslag
om frivillig om frivillig
skuldsanering skuldsanering
fattas av fattas av
skattemyndigheten i kronofogdemyndighet
det län där en i det län där
gäldenärens gäldenären har sitt
hemortskommun är hemvist eller där
belägen. Om egendom som tillhör
gäldenären saknar gälldenären finns.
hemortskommun i Om gäldenären inte
landet fattas har hemvist i
beslutet av landet fattas
Skattemyndigheten i beslutet av
Stockholms län. kronofogdemyndighet
en i det län där
gäldenärens
arbetsgivare finns.
4 §
I ett ärende om I ett ärende om
ackord skall ackord skall
kronofogdemyndighet skattemyndigheten
en beredas beredas tillfälle
tillfälle att yttra att yttra sig, om
sig, om det inte det inte kan anses
kan anses obehövligt.
obehövligt.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Propositionerna 2
Motionerna 3
Motioner väckta med anledning av
proposition 1995/96:5 3
Motioner väckta under den allmänna
motionstiden 1994/95 4
Utskottet 6
Allmän bakgrund 6
Propositionens huvudsakliga
innehåll 9
Allmänna överväganden 9
Den ekonomiska förutsättningen för
företagsrekonstruktion 14
Ansökan om företagsrekonstruktion 15
Gäldenärens avtal 15
Rekonstruktörens kompetens 16
Tidpunkten för förordnande av
rekonstruktör och vissa
tidsfrister 18
Rekonstruktionsplanen 19
Ackord under
företagsrekonstruktion 20
Förmånsrättsordningen 23
Skuldsanering för vissa
näringsidkare 30
Några andra konkursrättsliga
frågor 31
Övriga frågor 34
Hemställan 35
Reservationer 39
1. Avslag på förslaget till lag om
företagsrekonstruktion, m.m. (fp,
mp) 39
2. Obligatorisk prövning av
företagsrekonstruktion (fp) 40
3. Ansökan om
företagsrekonstruktion (m) 41
4. Vissa tidsfrister m.m. (m) 41
5. Rekonstruktionsplanen (m) 42
6. Statens borgenärsfunktion vid
ackord (m) 42
7. Förmånsrättslagen (m) 43
8. Förmånsrättslagen (c) 45
9. Förmånsrättslagen (fp) 46
10. Förmånsrättslagen (mp) 47
11. Underlaget för företagshypotek
(m) 48
12. Återtagandeförbehåll (c, fp) 49
13. Skuldsanering för vissa
näringsidkare (m) 50
14. Skuldsanering för vissa
näringsidkare (fp) 50
15. Fristdagen i konkurs m.m. (m) 51
16. Konkursförvaltningen (m) 52
17. Obeståndsmyndighet (fp) 53
Särskilt yttrande 54
Skuldsanering för vissa
näringsidkare (c) 54
Bilaga 1 I proposition 1995/96:5
framlagda lagförslag 55
Bilaga 2 I proposition 1995/96:115
framlagt lagförslag 99
Bilaga 3 Av utskottet föreslagna
ändringar i regeringens lagförslag 100
1 Förslaget till lag om
företagsrekonstruktion 100
2 Förslaget till lag om ändring i
förmånsrättslagen (1970:979) 101
Bilaga 4 Av utskottet framlagda
lagförslag 102
1 Förslag till lag om ändring i
lagen (1845:50 s.1) om handel med
lösören, som köparen låter i
säljarens vård kvarbliva 102
2 Förslag till lag om ändring i
handelsregisterlagen (1974:157) 104
3 Förslag till lag om ändring i
lagen (1987:667) om ekonomiska
föreningar 105
Bilaga 5 Reservanternas förslag till
ändring i lagen (1993:892) om ackord
rörande statliga fordringar m.m. 106
_______________________________
3 Senaste lydelse 1987:694
1 Lydelse enligt riksdagens beslut
(prop. 1995/96:115, bet. 1995/96:JuU17,
rskr. 1995/96:193)
1 Senaste lydelse 1995:794
1 Senaste lydelse 1995:795
1 Senaste lydelse 1994:345