I betänkandet behandlas proposition
1995/96:160 Radio- och TV-lag samt
motioner som väckts med anledning av
propositionen. Därutöver behandlas vissa
motioner med anknytning till etermedier
som väckts under allmänna motionstiden
1995.
Regeringen föreslår i propositionen att
sju av de nuvarande lagarna på radio-
och TV-området förs samman till en ny
lag, radio- och TV-lagen. Syftet är i
första hand att få en mer överskådlig
lagstiftning, som kan ligga till grund
för de ändrade regler som kan komma att
behövas till följd av den tekniska
utvecklingen. Förslaget innehåller inga
stora sakliga förändringar.
Utskottet tillstyrker propositionen och
avstyrker de till propositionen hörande
motionerna.
Utskottet avstyrker även övriga
motioner, bland dem sådana som rör
inrättande av en ny markbunden TV-kanal.
Utskottet hänvisar därvid till pågående
beredning.
Till betänkandet har fogats 14
reservationer och tre särskilda
yttranden.
Propositionen
1995/96:160 vari yrkas att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. radio- och TV-lag,
2. lag om ändring i varumärkeslagen
(1960:644),
3. lag om ändring i lagen (1960:729) om
upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk,
4. lag om ändring i patentlagen
(1967:837),
5. lag om ändring i mönsterskyddslagen
(1970:485),
6. lag om ändring i
växtförädlarrättslagen (1971:392),
7. lag om ändring i firmalagen
(1974:156),
8. lag om ändring i lagen (1978:763)
med vissa bestämmelser om marknadsföring
av alkoholdrycker,
9. lag om ändring i lagen (1989:41) om
TV-avgift,
10. lag om ändring i lagen (1990:886)
om granskning och kontroll av filmer och
videogram,
11. lag om ändring i lagen (1991:1559)
med föreskrifter på
tryckfrihetsförordningens och
yttrandefrihetsgrundlagens områden,
12. lag om ändring i lagen (1992:72) om
koncessionsavgift på televisionens
område,
13. lag om ändring i lagen (1992:1685)
om skydd för kretsmönster för
halvledarprodukter,
14. lag om ändring i lokalradiolagen
(1993:120),
15. lag om ändring i tobakslagen
(1993:581),
16. lag om ändring i lagen (1993:1392)
om pliktexemplar av dokument,
17. lag om ändring i lotterilagen
(1994:1000),
18. lag om ändring i
marknadsföringslagen (1995:450).
Lagförslagen är fogade till betänkandet
som bilaga.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av
propositionen
1995/96:K30 av Birgit Friggebo m.fl.
(fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en allmän avreglering av
radio- och TV-lagen och en översyn av
denna med anledning av den nya digitala
tekniken,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utredning av
yttrandefrihetsgrundlagens bestämmelser
om fördelning av frekvensutrymmet i
syfte att säkra mångfalden i etern,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om uppföljning av den praxis som
utbildas genom Justitiekanslerns
förelägganden och de allmänna
domstolarnas tillämpning av lagrummet
beträffande program med ingående
våldsskildringar av verklighetstrogen
karaktär eller med pornografiska bilder,
4. att riksdagen beslutar om sådan
ändring i 2 kap. 1 § andra stycket i
regeringens förslag till radio- och TV-
lag att ingen tidsgräns krävs för
tillstånd för sändningar som är särskilt
anpassade för syn- eller hörselskadade,
5. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett inarbetande av
lokalradiolagen (1993:10) i den
föreslagna radio- och TV-lagen,
6. att riksdagen avslår regeringens
förslag till ändring i 7 § första
stycket lagen (1989:41) om TV-avgift
innebärande en höjning av TV-avgiften.
1995/96:K31 av förste vice talman Anders
Björck m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om olika tillståndsmyndigheter,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att tillstånd icke får
förenas med villkor som rör
programutbudets innehåll,
3. att riksdagen beslutar avskaffa
förbudet mot åsiktsannonsering i
enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen avslår regeringens
förslag att införa en förbudsbestämmelse
mot sändning av TV-program som
innehåller våldsskildringar av
verklighetstrogen karaktär eller
pornografi i enlighet med vad som
anförts i motionen,
5. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökat redaktionellt ansvar för
den självsanerande verksamheten,
6. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om annonsvolymen,
7. att riksdagen avslår regeringens
förslag att ålägga Justitiekanslern att
övervaka efterlevnaden av den nya
förbudsbestämmelsen i enlighet med vad
som anförts i motionen,
8. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om återkallelse av tillstånd.
1995/96:K32 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär
sådan ändring i radio- och TV-lagen att
de kulturpolitiska målen för
etermedierna integreras i lagen enligt
vad i motionen anförts,
2. att riksdagen beslutar att 7 §
första stycket i förslaget till lag om
ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift
får följande lydelse: TV-avgiften är 1
600 kronor för ett år. Den skall betalas
i fyra poster om 400 kronor.
1995/96:Kr7 av Carl Bildt m.fl. (m) vari
yrkas
12. att riksdagen beslutar avslå
regeringens förslag om höjd TV-avgift i
enlighet med vad som anförts i motionen.
Motioner väckta under allmänna
motionstiden 1995
1994/95:K403 av Carl Bildt m.fl. (m)
vari yrkas
5. att riksdagen beslutar att ge
regeringen i uppdrag att omförhandla
avtalet med TV 4 i enlighet med vad som
anförts i motionen,
6. att riksdagen beslutar att
koncessioner för de fjärde och femte
markbundna TV-kanalerna skall erbjudas
fristående intressenter i enlighet med
vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om den framtida fördelningen av
frekvenser för digital radio.
1994/95:K407 av Åke Carnerö m.fl. (kds)
vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om internationella
överenskommelser i syfte att begränsa
utbudet av underhållningsvåld,
1994/95:K416 av Hans Stenberg m.fl. (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en lagändring
innebärande att det blir tillåtet för
svenska TV-tittare att ta emot svenska
program från utländska TV-satelliter.
1994/95:K417 av Olof Johansson m.fl. (c)
vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om etablering av ny markbunden
reklam-TV-kanal,
8. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om svenska initiativ vad gäller
regelverket för gränsöverskridande TV-
sändningar,
9. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts avseende översyn av reglerna och
villkoren för svensk s.k. public access-
television,
10. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om utredning angående beviljande
av koncessioner för lokal reklamradio,
11. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande villkoren för
närradion.
1994/95:K418 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om digital teknik för TV- och
radiosändningar,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en ny TV-kanal i marknätet,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en ny rikstäckande
kommersiell radiokanal,
1994/95:K421 av Anders Ygeman (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om TV-sändningar inom Norden.
1994/95:K427 av Henrik S Järrel (m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av lagen om
satellitsändningar av TV-program.
1994/95:K434 av Georg Andersson m.fl.
(s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för
utveckling av icke-kommersiell lokal
radio och TV.
1994/95:K810 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om behov av etik på datanäten.
1994/95:So294 av Rune Backlund m.fl. (c)
vari yrkas
15. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att funktionshindrades
tillgång till programutbudet i radio och
television skall beaktas i de privata
radio- och televisionskanalernas
sändningar.
1994/95:Kr205 av Birger Schlaug m.fl.
(mp) vari yrkas
23. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att följa upp och utvärdera
Våldsskildringsrådets verksamhet.
1994/95:Kr210 av Berit Andnor m.fl. (s)
vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om krav på textning av
svensktalade inslag i samband med
avtalstecknande mellan svenska staten
och privata TV-bolag.
1994/95:Kr231 av Bengt Lindqvist (s)
vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om funktionshindrades tillgång
till radio och television i privata
marksända kanaler.
1994/95:Kr232 av Tanja Linderborg m.fl.
(v) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att vid förhandlingarna om
nya avtal mellan staten och fristående
företag ta upp frågan om att göra TV-
programmen mer tillgängliga för
funktionshindrade.
1994/95:Kr265 av Gudrun Schyman m.fl.
(v) vari yrkas
11. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om tågordningen för utarbetande
av en lag om radio och TV,
12. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om kulturpolitiska mål i en
framtida radio-TV-lag,
14. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av villkoren för
en svensk "public-access"-television,
15. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en fjärde markbaserad TV-
kanal.
1994/95:A807 av Ingbritt Irhammar m.fl.
(c) vari yrkas
12. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökad uppmärksamhet åt
reklamgranskning i etermedierna.
Utskottet
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att sju av de
nuvarande lagarna på radio- och TV-
området förs samman till en ny lag,
radio- och TV-lagen. Syftet är i första
hand att få en mer överskådlig
lagstiftning, och förslaget innehåller
inga stora sakliga förändringar.
Regeringen anser det angeläget att det
finns en samlad och logiskt uppbyggd lag
som kan ligga till grund för de ändrade
regler som kan komma att behövas till
följd av den tekniska utvecklingen.
En av de ändringar som föreslås är att
tillståndsplikten för sändningar
begränsas något. En annan är ett förbud
mot sändningar av TV-program som
innehåller verklighetstrogna
våldsskildringar eller pornografi under
sådan tid och på sådant sätt att barn
kan se programmen, såvida det inte är
försvarligt att ändå visa programmet.
Efterlevnaden av detta förbud skall
övervakas av Justitiekanslern. Ett
förbud mot TV-reklam för receptbelagda
läkemedel föreslås också. En ny
sanktion, särskild avgift, föreslås för
den som i vissa fall bryter mot
bestämmelser eller villkor om reklam
m.m.
Bakgrund
Yttrandefrihetsgrundlagen, m.m.
Skyddet för yttrandefriheten i bl.a.
radio och television regleras i
yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). Lagen
bygger på samma grundsatser som
tryckfrihetsförordningen (TF), vilket
innebär bl.a. att principerna om
censurförbud och etableringsfrihet med
vissa undantag gäller för hela det
moderna massmedieområdet.
Även om etableringsfrihet är
utgångspunkten för ljudradio och
television, har principen inte helt
kunnat genomföras. Radiofrekvensspektrum
är en begränsad resurs. Det har därför
varit omöjligt att föreskriva en
generell etableringsfrihet för
sändningar som utnyttjar det begränsade
frekvensutrymmet. Etableringsfriheten är
numera grundlagsfäst, men enligt 3 kap.
2 § första stycket
yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) får
rätten att sända radioprogram på annat
sätt än genom tråd regleras genom lag
som innehåller föreskrifter om tillstånd
och villkor för att sända. Av 3 kap. 2 §
andra stycket YGL framgår att det
allmänna skall eftersträva att
radiofrekvenserna tas i anspråk på ett
sätt som leder till vidaste möjliga
yttrandefrihet och informationsfrihet.
Rätten att sända radioprogram på annat
sätt än genom tråd får således enligt 3
kap. 2 § YGL regleras genom lag som
innehåller föreskrifter om tillstånd och
villkor för att sända. Bestämmelsen
lämnar utrymme för det system med avtal
mellan staten och tillståndshavare som
finns i dag såvitt gäller public service-
företagen och TV 4. Vid lagstiftning om
begränsningar i sändningsrätten gäller
vad som föreskrivs i regeringsformen om
begränsningar av grundläggande fri- och
rättigheter (3 kap. 3 § YGL).
Rätt att sända radioprogram genom tråd
har däremot varje svensk medborgare och
svensk juridisk person enligt 3 kap. 1 §
första stycket YGL.
Etableringsfriheten hindrar inte att
det i lag meddelas föreskrifter om
ingripanden mot fortsatt sändning av ett
utbud som inriktas på
våldsframställningar, pornografiska
bilder eller hets mot folkgrupp (3 kap.
1 § andra stycket YGL).
Radiosändning definieras i 1 §
radiolagen som ljud, bild eller annat
meddelande som sänds med hjälp av
elektromagnetiska vågor vilkas
frekvenser är lägre än 3 000 gigahertz
(Ghz) och vilka utbreder sig i rymden
utan särskilt anordnad ledare. För
trådlösa marksändningar av ljudradio-
och TV-program krävs således tillstånd
om sändningarna sker på frekvenser som
är lägre än 3 000 Ghz. Om sändningen
sker över satellit fordras inte
tillstånd.
Europarådets konvention och EG:s TV-
direktiv
Europarådets konvention om
gränsöverskridande television öppnades
för undertecknande den 5 maj 1989.
Sverige har tillträtt konventionen.
EG:s ministerråd antog den 3 oktober
1989 ett direktiv (89/552/EEG) om
samordning av vissa bestämmelser som
fastställts i medlemsstaternas lagar och
andra författningar om utförandet av
sändningsverksamhet för television, det
s.k. TV-direktivet.
Sverige åtog sig redan genom
undertecknandet av EES-avtalet att följa
direktivet. Det gäller för Sverige i
förhållande till EU-länderna och de
länder som ingår i EES-området. Det
genomfördes i svensk rätt genom lagen
(1992:1356) om satellitsändningar av
televisionsprogram till allmänheten.
Konventionens regler är endast
tillämpliga i förhållande till de länder
som inte är medlemmar av EU eller ingår
i EES-området och som har tillträtt
konventionen.
TV-direktivet reglerar TV-sändningar
avsedda för allmänheten oavsett med
vilken teknik sändningen sker. Även
kodade sändningar, som betal-TV-kanaler,
omfattas av regelverket.
Såväl konventionen som TV-direktivet
innehåller regler som syftar till att
främja, reglera och förbjuda vissa typer
av program. Även om dokumenten har många
gemensamma drag, finns viktiga
skillnader som har att göra med deras
olika folkrättsliga status.
En viktig skillnad gäller hur reglerna
skall följas upp. Enligt konventionen
skall en permanent kommitté med uppgift
att tolka konventionen verka för att
lösa konflikter och behandla förslag om
ändringar i konventionen. När tvister
inte går att lösa, tillgrips ett
skiljedomsförfarande. För EU gäller att
EG-domstolen fastställer tolkningen av
EG-rätten. I direktivet föreskrivs en
rapporteringsskyldighet till
kommissionen om de åtgärder som
vidtagits för att implementera
direktivet i den nationella
lagstiftningen.
En annan viktig skillnad mellan
konventionen och TV-direktivet gäller
vilket land som har ansvaret för en
sändning.
Konventionen innebär när det gäller
marksändningar att det land där den
ursprungliga sändningen har ägt rum
ansvarar för att sändningen följer
konventionens regler. För
satellitsändningar är det i första hand
det land som svarar för upplänk till
satellit som bär ansvaret. I andra hand
ansvarar det land som tillhandahållit
frekvens eller sändningskapacitet från
en satellit och därefter det land där
programföretaget har sitt säte.
Direktivets ansvarsregler utgår i
första hand från att det land där
programbolaget har sitt säte skall se
till att sändningarna är i enlighet med
direktivets bestämmelser (den s.k.
sändarlandsprincipen). I andra hand, om
programbolaget inte är baserat i ett EU-
land, ansvarar det EU-land (genom EES-
avtalet även EES-land) som upplåtit
frekvens, upplänk eller
satellitkapacitet.
En TV-sändning skall normalt tas emot i
alla medlemsländer om den är laglig i
det land den utgår från.
I direktivet framhålls 1950 års
Europarådskonvention om mänskliga
rättigheter som central och särskilt
dess artikel 10 om yttrande- och
informationsfrihet. Samtidigt nämns de
regler som medger att stater får besluta
om vissa inskränkningar i
yttrandefriheten.
Vad gäller sändningarnas innehåll kan
bestämmelserna delas in i tre grupper
med sinsemellan olika karaktär, som
syftar till att främja, reglera eller
förbjuda vissa typer av program.
Den första gruppen avspeglar ett av
direktivets huvudsyften, nämligen att
främja distribution och produktion av
europeiska program. Dessa regler har
utformats som bestämmelser om
programandelar för europeiska program.
Direktivet har också regler om att en
viss andel av programutbudet skall vara
framställt av fristående producenter.
Den andra gruppen avser regleringen av
reklamens utformning, omfattning och
inplacering.
Den tredje gruppen regler rör förbud
mot vissa typer av program. Det gäller
pornografi, våld och sändningar som kan
framkalla hat på grundval av ras, kön,
religion och nationalitet. Restriktioner
mot pornografi och våldsskildringar
kopplas till behovet att skydda barn och
unga.
Dessutom finns vissa ordningsregler och
bestämmelser om rapportering och
uppföljning.
För närvarande pågår en översyn av TV-
direktivet.
Aktuella utredningar m.m.
Till grund för de förslag som
regeringen nu lägger fram ligger
Radiolagsutredningens slutbetänkande Ny
lagstiftning om radio och TV (SOU
1994:105).
Radiolagsutredningen tillsattes år 1985
med uppgiften att lämna förslag till ny
radiolagstiftning. Arbetet bedrevs av en
särskild utredare. Utredningen har
överlämnat sex delbetänkanden:
Kabelsändningarna och videocensuren (Ds
U 1985:12), Försöksverksamhet med
nordisk TV från rymden, rättsliga frågor
(Ds U 1987:2), Vidaresändning av
satellitprogram i kabelnät (SOU
1987:63), Vidgad etableringsfrihet för
nya medier (SOU 1989:7), Lagstiftning
för reklam i svensk TV (SOU 1990:7) och
Lagstiftning om satellitsändningar av TV-
program (SOU 1992:31). Förslagen har
lett till omfattande ny lagstiftning.
En särskild utredare (U 1991:10) avgav
nyligen betänkandet Från massmedia till
multimedia (SOU 1996:25). I betänkandet
redovisas olika modeller för hur
television i digital form skulle kunna
distribueras till allmänheten: digitala
sändningar i marknätet,
satellitsändning, sändning i kabel- och
telenät, telenät och övriga
nätmöjligheter. Utredaren föreslår att
digitala TV-sändningar i marknät skall
byggas ut i Sverige. En första etapp
skulle enligt utredaren kunna vara
slutförd våren 1998 och ge
sändningsmöjligheter för åtta
rikstäckande marksända kanaler, dvs. fem
kanaler utöver de nuvarande tre.
Betänkandet remissbehandlas för
närvarande.
Samme utredare avgav år 1994
betänkandet Tekniskt utrymme för
ytterligare TV-sändningar (SOU 1994:34).
Lokal- och närradiokommittén (Ku
1995:04, dir. 1995:123) är en
parlamentariskt sammansatt kommitté med
uppdrag att lägga fram förslag om
ändrade regler för lokala
ljudradiosändningar. De nya reglerna
skall enligt direktiven förbättra
möjligheterna att förverkliga de
ursprungliga intentionerna i fråga om
lokalradions mångfald och lokala
förankring samt möjliggöra att närradion
utvecklas till en livskraftig radio med
lokal anknytning och demokratisk
förankring.
Regeringen tillsatte våren 1995 ett råd
för mångfald inom massmedierna (Ku
1995:01, dir. 1995:13). Rådet har i
uppgift att överväga och föreslå
åtgärder för att stärka mångfalden och
motverka skadlig ägar- och
maktkoncentration inom massmedierna.
Rådet skall följa utvecklingen av
förhållanden som har betydelse för
mångfalden och utreda behovet av
lagstiftning och/eller andra åtgärder
som kan begränsa skadlig koncentration
av ägandet av massmedierna.
Rådet skall bl.a. följa den
internationella utvecklingen, särskilt
inom EU och Europarådet samt de nordiska
länderna. Rådet skall vara svenskt kon-
taktorgan till den expertkommitté
rörande mediekoncentration och mångfald
som Europarådet upprättat och som skall
ha korrespondenter i alla
medlemsstaterna.
En parlamentariskt sammansatt kommitté
(Ju 1994:13, dir. 1994:104 och 1995:14)
har ett uppdrag att se över frågor om
nya medier och grundlagarna m.m. I
uppdraget ingår att analysera
tryckfrihetsförordningens och
yttrandefrihetsgrundlagens tillämplighet
på nya medier som används vid förmedling
av yttranden och annan information till
allmänheten. Mot bakgrund av den
analysen skall kommittén undersöka
frågan om ett grundlagsskydd för moderna
medier som nu inte har ett sådant skydd.
Kommittén skall då utifrån sin studie av
de nuvarande grundlagsreglernas
tillämpningsområde och deras betydelse
för den nya tekniken överväga behovet av
justeringar i detta hänseende. Kommittén
skall vidare analysera den särskilda
frågan om förhållandet mellan
tryckfrihetsförordningens och
yttrandefrihetsgrundlagens bestämmelser
om beslag och konfiskering å ena sidan
och offentlighetsprincipen å den andra.
Arkivfrågor och processrättsliga frågor
skall ingå i analysen.
Kommittén skall föreslå de
grundlagsändringar och andra
lagändringar som den finner motiverade.
Enligt det ursprungliga uppdraget
skulle kommittén även överväga en
ändring i YGL som bättre ger uttryck för
den i praktiken allt friare
etableringsrätten för trådlösa radio-
och TV-sändningar än vad som nu gäller
enligt 3 kap. 2 § YGL. Detta uppdrag
har dock med hänvisning till att frågan
om förändringar av reglerna om
etableringsfrihet i YGL nyligen
analyserats av Radiolagsutredningen
återkallats genom tilläggsdirektiv.
Kommitténs utredningsarbete skall vara
avslutat senast vid utgången av år 1996.
Kommittén om kulturpolitikens
inriktning, Kulturutredningen (Ku
1993:03, dir. 1993:24 och 1994:146),
avgav under förra året betänkandet
Kulturpolitikens inriktning (SOU
1995:84).
Tillståndsskyldigheten
Tillståndsskyldigheten och den nya
tekniken
Gällande ordning
Som framgår av beskrivningen ovan bygger
skyddet i YGL för yttrandefriheten i
bl.a. radio och television på principen
om etableringsfrihet, men principen har
inte helt kunnat genomföras, eftersom
radiofrekvensspektrum är en begränsad
resurs. Rätten att sända radioprogram
genom tråd är däremot inte begränsad av
resursskäl.
Radiolagen innehåller i dag inga
bestämmelser om vem som kan få ett
tillstånd att sända rikstäckande
rundradioprogram. Däremot är det i
motiven förutsatt att regeringen inte
utan att underställa riksdagen frågan
skall ge någon tillstånd till sådana
sändningar (se prop. 1977/78:91 och
prop. 1985/86:109).
För närvarande har fem juridiska
personer tillstånd till TV-sändningar
och till ljudradiosändningar som riktar
sig till hela landet eller till
utlandet. De är Sveriges Television AB,
Sveriges Radio AB, Sveriges
Utbildningsradio AB, TV 4 AB och
Sverigefinska Riksförbundet.
Ett tillstånd att sända lokalradio
omfattar endast ett sändningsområde.
Ingen kan få mer än ett tillstånd, vare
sig direkt eller genom företag där man
har ett bestämmande inflytande.
Tillstånd får inte ges till någon som
ger ut en dagstidning eller har ett
bestämmande inflytande över ett företag
som ger ut en dagstidning eller till ett
företag i vilket någon som ger ut en
dagstidning eller har ett bestämmande
inflytande över ett dagstidningsföretag
har ett bestämmande inflytande.
I propositionen påpekas att det för
närvarande är svårt att avgöra vilka
särskilda lagstiftningsbehov som den nya
digitaltekniken kan komma att medföra.
Genom att frekvensutrymmet kan utnyttjas
mer effektivt med den nya tekniken är
det tänkbart att principen om
etableringsfrihet kan utvidgas till
ytterligare områden. Å andra sidan kan
digitaltekniken komma att föra med sig
nya regleringsbehov, t.ex. när det
gäller krypteringssystem eller sändar
operatörernas verksamhet. Regeringen
återkommer enligt propositionen till
dessa frågor i samband med att ställning
skall tas till förslagen i det nämnda
betänkandet.
Motion
I motion 1995/96:K30 av Birgit Friggebo
m.fl. (fp) yrkande 1 begärs ett
tillkännagivande om en allmän
avreglering av radio och TV och en
översyn av radio- och TV-lagstiftningen
med anledning av den nya digitala
tekniken. Motionärerna vill understryka
att den nya digitaltekniken kommer att
innebära att frekvensutrymmet kommer att
kunna utnyttjas mer effektivt, och de
anser det självklart att lagen, när den
nya tekniken införs, måste ses över på
så sätt att principen om
etableringsfriheten vidgas. Det bör
därför finnas en beredskap för att i det
sammanhanget se över behovet av
detaljregleringar.
I samma motion yrkande 2 begärs en
utredning av yttrandefrihetsgrundlagens
bestämmelser om fördelning av
frekvensutrymmet i syfte att säkra
mångfalden i etern. Motionärerna anser i
denna del att yttrandefrihetsgrundlagen
bör ändras så att den rest av
frekvensutrymmet som återstår, sedan
staten träffat avtal med vissa
programbolag på det sätt som nu sker om
radio- och TV-sändningar riktade till
allmänheten via public service-bolagen
och därutöver en radiofrekvens (eller
fler) per kommun undantagits för för
eningslivets behov, måste utbjudas på
marknaden och försäljas i någon form av
auktions- eller anbudsförfarande. En
parlamentarisk utredning med uppgift att
ge grundlagsskydd åt de fria radio- och
TV-stationerna bör därför åter
tillsättas.
Tidigare riksdagsbehandling
Utskottet behandlade med anledning av fp-
motioner frågan om grundlagsreglering av
frekvensfördelning i sitt av riksdagen
godkända betänkande 1994/95:KU14.
Utskottet redogjorde för innehållet i 3
kap. 2 § första stycket YGL samt för
motivuttalanden till YGL. Vidare
redogjordes för Frekvensutredningens och
Radiolagsutredningens förslag samt för
utredningen om nya medier och
grundlagarna. Därutöver redovisades det
lagstiftningsärende hösten 1994 som
avsåg att avbryta meddelandet av
sändningstillstånd enligt
lokalradiolagen.
Utskottet ansåg i likhet med vad
regeringen anfört i tilläggsdirektiven
till utredningen om nya medier och
grundlagarna att det inte finns något
behov av att ytterligare låta utreda
frågan om ändring av
yttrandefrihetsgrundlagen såvitt gäller
etableringsrätt för trådlösa radio- och
TV-sändningar, och utskottet avstyrkte
motionerna.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin tidigare
bedömning att det inte finns något behov
av att ytterligare låta utreda frågan om
ändring av yttrandefrihetsgrundlagen
såvitt gäller etableringsrätt för
trådlösa radio- och TV-sändningar.
Utskottet avstyrker motion 1995/96:K30
yrkande 2. Utskottet, som utgår från att
regeringen fortlöpande överväger vilka
lagstiftningsåtgärder som den nya
tekniken ger anledning till, vill inte
heller göra något tillkännagivande om
beredskap att se över behovet av
detaljregleringar med anledning av den
nya digitaltekniken. Utskottet avstyrker
även yrkande 1 i motionen.
Upplåtande av ytterligare
frekvensutrymme
Användning av ny teknik m.m.
Det finns möjlighet att med nuvarande
analoga sändningsteknik marksända flera
TV-program i Sverige (se betänkandet
Tekniskt utrymme för ytterligare TV-
sändningar, SOU 1994:34). Sändningarna
kan enligt betänkandet arrangeras enligt
två olika alternativ,
riksnätsalternativet eller
tätortsalternativet.
Enligt riksnätsalternativet bedöms
utrymme kunna skapas för två nya nät av
marksändare. Det fjärde nätet (M4) antas
bestå av 54 huvudsändare med samma
räckvidd som motsvarande sändare i de
nuvarande näten. Tillsammans når de 95 %
av den fast bosatta befolkningen i
Sverige, och om ett tjugotal slavsändare
upprättas ökar befolkningstäckningen
till 98 %, dvs. samma täckningsgrad som
för TV 4-nätet. Det femte nätet (M5)
består av 48 sändare, av vilka ungefär
hälften har något mindre räckvidd än i
nuvarande nät. Befolkningstäckningen är
minst 85 %. Om även frekvenser i den
översta delen av UHF-bandet används kan
ytterligare sex sändare inrättas i M5-
nätet, och sändningarna når i så fall
knappt 95 % av befolkningen.
Enligt tätortsalternativet ges flera
sändningsmöjligheter i tätbefolkade
områden. Om sändarnas räckvidd begränsas
till ca 30 km kan tre nya marksända
program sändas lokalt över 19 större
tätorter.
Den nya digitaltekniken har vissa
egenskaper som gör den överlägsen den
analoga sändningstekniken. Genom att en
digital signal är lättare att uppfatta
än en analog blir känsligheten för
störningar mindre. Sändarna kan göras
svagare, vilket leder till lägre
energiförbrukning. Digitaltekniken är
mycket lämplig för komprimering, dvs.
att överflödig information tas bort före
utsändningen. På så sätt ryms ett större
antal program inom ett givet
frekvensutrymme. Digitala sändningar är
lätta att kryptera, och tekniken lämpar
sig därför väl för betal-TV och
liknande. Digitaltekniken är flexibel
och inte specifikt bunden till radio
eller television.
Sedan ändringar beslutats i radiolagen
(prop. 1994/95:170, bet. KU47, rskr.
369) inleddes försöksverksamhet med
digitala ljudradiosändningar (DAB) av
Sveriges Radio under hösten 1995 i
Stockholmsområdet. Antalet mottagare är
enligt propositionen ännu så länge
ytterst begränsat. En första utvärdering
skall äga rum efter ungefär två år.
I propositionen hänvisas till det
nyligen framlagda betänkandet Från
massmedia till multimedia (SOU 1996:25),
där frågan om digitala marksändningar av
TV behandlas, och som för närvarande
remissbehandlas.
I proposition 1995/96:125 om åtgärder
för att bredda och utveckla användningen
av informationsteknik redovisar
regeringen förslag till mål för en
övergripande nationell IT-strategi.
Regeringen lämnar vidare i den
propositionen förslag till prioriterade
statliga uppgifter och redovisar ett
handlingsprogram för att bredda och
utveckla användningen av
informationsteknik.
Bland övriga insatsområden nämns
kulturpolitiken. I detta avsnitt
meddelas att regeringen avser att
utforma och förankra riktlinjer som
underlättar beslut om snabbt införande
av digitala TV-sändningar i marknätet,
om åtgärder för att stärka och
förtydliga public service-verksamheten
och om insatser för att säkra framtida
svensk TV-produktion med kultur och
kvalitet.
Socialdemokraterna, Centerpartiet och
Folkpartiet har under våren 1996 enats
om riktlinjer som underlättar beslut om
bl.a. att snabbt införa digitala TV-
sändningar i marknätet. Innan beslut kan
fattas om digital uppbyggnad av
marknätet måste dock frågor besvaras om
t.ex. i vilken takt det digitala
marknätet kan byggas ut, hur snabbt det
analoga marknätet kan avvecklas, hur
finansieringen kan ske och vilka
ändringar i lagstiftning som behövs.
I ett interpellationssvar den 18 april
1996 (prot. 1995/96:82) om TV-sändningar
via fiberoptik och kabel erinrade
kulturminister Marita Ulvskog bl.a. om
att det nu finns antagna digitala
sändningsstandarder för satellit och
kabel, att standarden för marksändningar
är klar i princip, även om det formella
beslutet återstår och att ett EG-
direktiv om standarder för bl.a.
digitala TV-sändningar trädde i kraft
under förra året. Hon erinrade vidare om
överenskommelsen mellan
Socialdemokraterna, Centerpartiet och
Folkpartiet.
Innan ett beslut kan fattas måste
enligt kulturministern vissa frågor
klarläggas ytterligare, och regeringen
har givit uppdrag till Post- och
telestyrelsen och NUTEK. En arbetsgrupp
med representanter för olika berörda
organ skulle inom kort tillsättas.
Regeringens arbete bedrevs enligt
kulturministern med sikte på att en
proposition skall kunna läggas fram för
riksdagen under hösten 1996.
Den av kulturministern aviserade
arbetsgruppen har nu tillsatts.
Motioner
Motioner som rör ytterligare
sändningskanaler har väckts under
allmänna motionstiden 1995.
I motion 1994/95:K403 av Carl Bildt
m.fl. (m) yrkande 6 begärs att riksdagen
beslutar att koncessioner för de fjärde
och femte markbundna TV-kanalerna skall
erbjudas fristående intressenter.
Motionärerna anser att de möjligheter
som finns att sända marksänd television
bör utnyttjas fullt ut. Genom att de nya
kanalerna reserveras för nya aktörer
ökar pluralismen och yttrandefriheten
vidgas. Inga andra begränsningar av
yttrandefriheten än de som ges av det
tekniskt möjliga skall accepteras. De
två kvarvarande marksända TV-kanalerna
bör därför frigöras för koncessioner. M4-
nätet bör användas för regional-TV.
Koncessionsgivning till M5-nätet bör
bygga på de erfarenheter som kan följa
av M4-koncessionernas utveckling.
Regelverket för de nya regionala TV-
kanalerna bör utformas generellt och
innehålla så få begränsningar som
möjligt. Krav på minsta andel
egenproduktion och nyhetsrapportering
kan ställas upp för att garantera en
viss lokal förankring och för att
vitalisera den lokala nyhetsbevakningen,
men några övriga krav på
programinnehållet bör inte ställas från
statsmakternas sida. Om det finns fler
intressenter för en frekvens så bör ett
öppet auktionsförfarande tillämpas på
samma sätt som vid fördelningen av den
privata lokalradions frekvenser.
I samma motion yrkande 7 begärs ett
tillkännagivande om den framtida
fördelningen av frekvenser för digital
radio. Motionärerna anser att det är
viktigt att de marksändande digitala
kanalerna fördelas på ett sådant sätt
att konkurrens, mångfald och valfrihet
garanteras. Det innebär att de digitala
kanalerna, när de blir tillgängliga, bör
fördelas på samma sätt som den nuvarande
privata lokalradion, nämligen genom ett
öppet auktionsförfarande. Krav från
Sveriges Radios sida på att få disponera
en större del av de digitala kanalerna
för egna sändningar måste avvisas.
I motion 1994/95:K418 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 1 begärs
ett tillkännagivande om att utrymme
snarast bör upplåtas för digitala radio-
och TV-sändningar i de ytterligare
frekvensband som finns tillgängliga.
I samma motion yrkande 2 begärs ett
tillkännagivande om en ny TV-kanal i
marknätet. Motionärerna anför att de
frekvensmässiga möjligheter som finns
bör utnyttjas för etablerandet av en ny
markbunden reklamfinansierad TV-kanal
och att beslut om att bjuda ut en fjärde
marksänd TV-kanal bör fattas så snart
som möjligt. Kanalen skall dels
innehålla ett sådant utbud av
riksprogram att TV 4 ges en verklig
konkurrens på annonsområdet, dels ge
ökat utrymme för regionala sändningar.
Anbudsförfarandet skall vara så utformat
att båda dessa önskemål kombineras. Även
M4-nätet bör omfattas av krav på att
sändningarna skall vara sakliga och
opartiska, och det bör vara rimligt att
ställa krav på att svenska upphovsmän
ges tillfälle att få sina verk
framförda. Det kan också te sig
naturligt att ställa krav som säkrar att
en viss andel av programmen produceras
regionalt.
I samma motion yrkande 4 begärs ett
tillkännagivande om en ny rikstäckande
kommersiell radiokanal. Motionärerna
anser att Sveriges Radio bör ges
konkurrens på riksnivå genom en
konkurrerande privat reklamfinansierad
rikskanal med kvalitetsambitioner.
Utrymme bör skapas genom en omplanering
av frekvensbandet, och den lösning som
ligger närmast till hands är enligt
motionärerna att minska antalet
närradiokanaler något.
I motion 1994/95:K417 av Olof Johansson
m.fl. (c) yrkande 7 begärs ett
tillkännagivande om etablering av en ny
markbunden reklam-TV-kanal. Motionärerna
anser att det är angeläget att beslut
snarast kan fattas beträffande en ny
marksänd TV-kanal. Motionärerna anser
att TV3 och TV 4 har en monopolliknande
situation i fråga om reklamintäkter, och
ju längre ett beslut om en ny marksänd
TV-kanal dröjer, desto större
monopolvinster kan befintliga företag
göra, och desto mera kapitalkrävande
blir det att erbjuda konkurrens på den
marksända reklam-TV-marknaden.
I motion 1994/95:Kr265 av Gudrun Schyman
m.fl. (v) yrkande 15 begärs ett
tillkännagivande om en fjärde
markbaserad TV-kanal. Motionärerna är
tveksamma till om det verkligen
föreligger ett behov av en sådan, i
synnerhet om den skall vara
reklamfinansierad. Risken är enligt
motionärerna att vi får ytterligare en
kanal med ungefär samma utbud som TV 4
eller TV3. Om en sådan fjärde kanal
skall fylla ett behov borde den ha en
helt annan profil. Ett alternativ vore
att en eventuell fjärde markbaserad
kanal skulle ha sin tonvikt på
utbildning men också kunna användas för
public access .
Utskottets bedömning
I fråga om möjligheterna att öppna en
eller flera nya markbundna TV-kanaler
anser utskottet att beredningen av
betänkandet om digitaliseringen av
svensk television (SOU 1996:40) bör
avvaktas. Kulturministern har ställt i
utsikt en principproposition i frågan
under hösten 1996. Utskottet avstyrker
med hänsyn härtill motionerna
1994/95:K403 yrkandena 6 och 7, 1994/95:
K417 yrkande 7, 1994/95:K418 yrkandena
1, 2 och 4 och 1994/95:Kr265 yrkande 15.
Lokal- och närradiofrågor
Motioner
Olof Johansson m.fl. (c) begär i motion
1994/95:K417 yrkande 10 ett
tillkännagivande om utredning angående
beviljande av koncessioner för lokal
reklamradio. Motionärerna anser att
regeringen bör ge riksdagen en
redogörelse för erfarenheterna av
reklamfinansierad lokalradio och
ifrågasätter om de berörda
radioföretagens verksamhet motsvarar de
uttalanden som gjorts av bl.a. riksdagen
när det gäller krav på mångfald,
självständighet och inriktning. De
privata radioföretagen bör ha en bättre
ägarspridning och lokal förankring. Det
är därför angeläget att en utredning
tillsätts för att kartlägga alternativa
sätt att bevilja koncessioner för lokala
radioföretag. I samma motion yrkande 11
begärs ett tillkännagivande om villkoren
för närradion. Motionärerna anser att
villkoren bör övervägas vad gäller såväl
reglerna för programverksamheten som de
ekonomiska villkoren.
Georg Andersson m.fl. (s) begär i
motion 1994/95:K434 ett tillkännagivande
om åtgärder för utveckling av icke-
kommersiell lokal radio och TV.
Motionärerna ser med stor oro på den
kommersialisering som brett ut sig i
etermedia och anser att staten måste ta
ett ansvar för att idén om lokal-TV och
närradio utan reklam kan förverkligas.
Utskottets bedömning
Som framgår av redovisningen ovan över
aktuella utredningar pågår en utredning
om lokal- och närradion. Motion
1994/95:K417 yrkandena 10 och 11 är
härigenom tillgodosedd. Resultatet av
den pågående utredningen bör enligt
utskottets mening avvaktas, och den
nämnda motionen och motion 1994/95:K434
i den del den avser radiosändningar
avstyrks.
Ny radio- och TV-lagstiftning
Gällande ordning
De radiorättsliga bestämmelserna är för
närvarande spridda i olika
författningar, såsom radiolagen
(1966:755), lagen (1991:2027) om
kabelsändningar till allmänheten
(kabellagen), lagen (1992:1356) om
satellitsändningar av televisionsprogram
till allmänheten (satellitlagen),
närradiolagen (1982:459),
lokalradiolagen (1993:120), lagen
(1986:3) om rundradiosändning av
finländska televisionsprogram, lagen
(1981:508) om radiotidningar, lagen
(1992:72) om koncessionsavgift på
televisionens område (koncessions
avgiftslagen), lagen (1966:78) om förbud
i vissa fall mot rundradiosändning på
öppna havet (piratradiolagen) och lagen
(1993:599) om radiokommunikation
(radiokommunikationslagen).
De grundläggande bestämmelserna finns i
radiolagen. Den gäller både för
sändningar som sker med stöd av
regeringens tillstånd och för vissa
andra tillståndspliktiga sändningar.
Lagen innehåller den terminologi som är
gemensam för de flesta radiorättsliga
författningarna. Enligt 5 § radiolagen
krävs det tillstånd av regeringen för
rätt att här i landet sända
radioprogram i rundradiosändning .
Tillstånd ges för viss tid.
Programföretagens grundläggande
förpliktelser uttrycks genom kraven på
opartiskhet och saklighet och genom den
s.k. demokratibestämmelsen i 6 §. Kraven
på opartiskhet och saklighet gäller
endast för sådana företag som sänder med
stöd av regeringens tillstånd.
Utmärkande för dessa företag är att
regeringen enligt 7 § genom avtal kan
ställa upp villkor för
programverksamheten som t.ex. krav på
att sända ett mångsidigt programutbud,
att ta hänsyn till mediets särskilda
genomslagskraft när det gäller
programmens ämnen och tiden för sändning
av programmen, att på begäran av
myndighet sända meddelande till
allmänheten m.m. Programföretagen avgör
ensamma vad som skall förekomma i en
sändning som företaget anordnar med stöd
av tillståndet. Radiolagen innehåller
också bestämmelser om annonser, om
förbud mot censuringripanden samt om den
granskning som utövas av
Granskningsnämnden för radio och TV.
Radiolagen omfattar inte sändningar
till eller från satelliter.
Kabellagen innehåller föreskrifter om
trådsändningar av radioprogram till
allmänheten som når fler än 100 bostäder
och om skyldigheter för innehavare av
kabelnät där sådana sändningar bedrivs.
I 6 § kabellagen finns en skyldighet för
kabeloperatörer att se till att alla som
bor i anslutna fastigheter kan ta emot
de marksända TV-kanalerna (s.k.
sändningsplikt eller must carry-
skyldighet). Skyldigheten avser
programföretag med tillstånd av
regeringen och s.k. lokala
kabelsändarföretag. Lokala
kabelsändarföretag är företag som har
bildats för att bedriva lokala
kabelsändningar och som kan antas låta
olika intressen och meningsriktningar
komma till tals i sin verksamhet. Sådana
företag utses av Radio- och TV-verket.
Trådnät som inte går till bostäder
eller som omfattar 100 bostäder eller
färre faller utanför regleringen.
Satellitlagen trädde i kraft den 1
januari 1994, dvs. samtidigt med EES-
avtalet. Lagen är tillämplig på
sändningar av TV-program över satellit
till allmänheten i något land som är
bundet av EES-avtalet. För att lagen
skall vara tillämplig skall
satellitprogramföretaget ha sitt hemvist
i Sverige. Alternativt blir lagen
tillämplig om sändningen till satellit
sker från en sändare här i landet eller
med användning av satellitkapacitet som
en svensk fysisk eller juridisk person
förfogar över, om inte
satellitprogramföretaget har sitt
hemvist i ett annat land inom EES.
Det ställs inte upp något krav på
tillstånd för att bedriva
satellitverksamhet. Däremot skall
satellitprogramföretag och
satellitentreprenörer, dvs. de som här i
landet för någon annans räkning bedriver
sändningar av televisionsprogram över
satellit eller som upplåter
satellitkapacitet, vara skyldiga att
anmäla sig för registrering samt att
lämna vissa uppgifter. Anledningen till
detta är att Sverige, för att uppfylla
sina förpliktelser enligt TV-direktivet,
måste veta vilka som bedriver
sändningar, för vilka Sverige är
ansvarigt land.
Granskningsnämnden för radio och TV
övervakar bestämmelserna om
sändningarnas innehåll medan Radio- och
TV-verket ansvarar för bestämmelserna om
registrering och de övriga bestämmelser
som inte faller inom nämndens
ansvarsområde.
Närradiolagen syftar till att bereda
plats för en lokal åsiktsradio. Det är
därför endast vissa sammanslutningar som
kan få tillstånd att bedriva närradio,
t.ex. vissa lokala ideella föreningar,
församlingar inom svenska kyrkan,
studentkårer och närradioföreningar. En
sammanslutnings programutbud får inte,
annat än i begränsad omfattning,
innehålla material som inte har
framställts enbart för den egna
verksamheten. Ytterligare begränsningar
finns för programutbudet.
För närvarande gäller
närradiotillstånd, i motsats till övriga
sändningstillstånd, tills vidare. Beslut
om sändningstid är däremot begränsat
till längst ett år.
Granskningsnämnden för radio och TV
övervakar efterlevnaden av
bestämmelserna om programinnehållet
medan Radio- och TV-verket meddelar
närradiotillstånd och övervakar att de
övriga bestämmelserna efterlevs.
Lokalradiolagen trädde i kraft den 1
april 1993. Den innehåller föreskrifter
om lokala rundradiosändningar av
radioprogram i ljudradio. Den gäller
inte för sändningar som bedrivs med stöd
av radiolagen eller närradiolagen.
Ett tillstånd enligt lagen innebär rätt
att bedriva sådana sändningar som kan
tas emot med god hörbarhet inom ett
sändningsområde som anges i tillståndet.
Ingen kan få mer än ett tillstånd.
Staten, landsting, kommun,
programföretag med tillstånd enligt
radiolagen eller någon som ger ut en
dagstidning kan inte få tillstånd. Varje
tillståndsperiod är åtta år med en rätt
till förlängning med ytterligare en
tillståndsperiod.
Om det finns flera sökande till ett
tillstånd skall fördelningen av
tillståndet ske vid en offentlig
auktion.
Radio- och TV-verket meddelar tillstånd
för lokalradio och beslutar om
återkallelse av sådana tillstånd.
Granskningsnämnden för radio och TV
granskar sändningarnas innehåll.
Enligt lagen (1995:1292) om tillfälliga
bestämmelser i fråga om tillstånd att
sända lokalradio gäller att Radio- och
TV-verket intill utgången av juni 1997
inte skall meddela nya tillstånd att
sända lokalradio enligt lokalradiolagen.
Lagen om rundradiosändning av finländska
televisionsprogram ger möjlighet till
sändning av en finländsk programkanal
trådlöst över Storstockholmsområdet samt
i kabel i 24 kommuner utanför detta
område. Regeringen har meddelat
tillstånd för Sverigefinska
Riksförbundet att intill utgången av år
1996 bedriva vidaresändningar enligt
lagen. Sändningen skall bestå av en
vidaresändning av program som samtidigt
sänds eller kort tid dessförinnan sänts
i Finland med stöd av tillstånd från
Finlands regering.
Ett sändningstillstånd får förenas med
särskilda villkor. Dessa får avse vilka
radiosändare som får användas,
sändningens räckvidd,
programverksamhetens omfattning samt
förbud mot eller föreskrifter om
kommersiell reklam.
Enligt lagen om radiotidningar skall
radiotidningen vara ett radioprogram
avsett för synskadade och får endast
återge innehållet i vissa typer av
dagstidningar eller sammanställningar av
innehållet i sådana tidningar. Tillstånd
att sända en radiotidning kan endast ges
till ägaren av den nyhetstidning som
skall vara förlagan till versionen.
Tillståndet får förenas med villkor,
dock endast villkor avseende
sändningstid samt placeringen,
frekvensen och effekten hos sändaren.
Tillstånd att sända radiotidning i
rundradiosändning meddelas av
Taltidningsnämnden.
I koncessionsavgiftslagen föreskrivs att
ett programbolag som enligt 5 §
radiolagen har tillstånd att i hela
landet sända TV-program i
rundradiosändning skall betala
koncessionsavgift till staten under
förutsättning att företaget har rätt att
sända reklam mot vederlag i en sådan
sändning och är ensamt om den rätten här
i landet. Lagen kan således gälla endast
för ett reklamfinansierat programföretag
i sänder. För närvarande gäller lagen
för TV 4 AB. Om regeringen meddelar
ytterligare ett tillstånd att bedriva
reklamfinansierade sändningar över hela
landet blir lagen inte tillämplig och
avgiftsplikten upphör.
Lagen innehåller bestämmelser om
beräkning av avgift, fastställande och
betalning av avgift, återbetalning,
omprövning och överklagande m.m. samt om
verkställighet.
Piratradiolagen förbjuder
rundradiosändning från radioanläggning
på öppna havet eller i luftrummet
däröver om sändningen kan tas emot i
något av de länder som är anslutna till
Europarådets överenskommelse eller om
sändningen orsakar menlig störning för
radiotrafik i något av dessa länder.
Radiokommunikationslagen innehåller
bestämmelser om innehav och användning
av radioanläggningar och om användning
av radiovågor för kommunikation m.m.
Utgångspunkten för regleringen är att
staten har det övergripande ansvaret för
frekvensanvändningen. Bestämmelserna
syftar till att främja ett effektivt
nyttjande av möjligheterna till
radiokommunikation och andra
användningar av radiovågor. Regleringen
bygger på ett tillståndsförfarande. Det
krävs tillstånd för att här i landet
eller på ett svenskt fartyg eller
luftfartyg utomlands få inneha eller
använda en radiosändare.
Propositionen
Sammanföring av olika lagar
Regeringen föreslår att de
radiorättsliga författningarna förs
samman till en gemensam lag, radio- och
TV-lagen. Bestämmelserna om lokalradio
skall dock tills vidare finnas kvar i
lokalradiolagen. Den radio- och TV-lag
som föreslås avses således ersätta
radiolagen, närradiolagen, lagen om
rundradiosändning av finländska
televisionsprogram, lagen om
radiotidningar, lagen om
satellitsändningar av televisionsprogram
till allmänheten, lagen om
kabelsändningar till allmänheten och
lagen om förbud i vissa fall mot
rundradiosändning på öppna havet. Den
nya lagen leder också till
följdändringar i lokalradiolagen och i
ett antal andra författningar.
Radio- och TV-lagen skall reglera
ljudradio- och televisionssändningar
till allmänheten samt innehållet i
sådana sändningar. Lagen skall, liksom
kabellagen, med visst undantag vara
tillämplig på sändningar genom tråd
endast om de når fler än 100 bostäder.
Den skall också omfatta bl.a. sådana
satellitsända TV-program som nu regleras
i satellitlagen samt satellitsända
ljudradioprogram.
I fråga om lokalradiolagen påpekar
regeringen att den hösten 1995 efter ett
tillkännagivande av riksdagen tillsatt
Lokal- och närradiokommittén med uppdrag
att lägga fram förslag om ändrade regler
för lokala ljudradiosändningar och att
kommitténs uppdrag skall redovisas
senast den 1 oktober 1996. Regeringen
anser att den nuvarande lokalradiolagen
bör fortsätta att gälla i avvaktan på
resultatet av kommitténs arbete. Detta
är också en förutsättning för att lagen
(1995:1292) om tillfälliga bestämmelser
i fråga om tillstånd att sända
lokalradio skall ha någon effekt.
De nu gällande avtalen med public
service-bolagen upphör med utgången av
år 1996. Regeringen lämnar i proposition
1995/96:161 förslag om villkor för
public service-företagen för perioden
den 1 januari 1997-den 31 december 2001.
För att koncessionsvillkor skall kunna
beslutas med stöd av den nya lagen bör
den träda i kraft något före årsskiftet,
och regeringen föreslår ikraftträdande
den 1 december 1996. Regeringen anser
att en ny radio- och TV-lag bör träda i
kraft i anslutning till tidpunkten då
den nya tillståndsperioden för public
service-bolagen börjar löpa, och
regeringen bedömer det som angeläget att
lägga fram förslag till en ny radio- och
TV-lag även om bestämmelserna om
lokalradio får tas in i den nya lagen
senare.
Tillståndsplikten
Regeringen föreslår att tillstånd skall
krävas endast för sådana ljudradio- och
televisionssändningar som sker med hjälp
av radio på frekvenser under 3 Ghz.
Samtliga radiosändningar, oberoende av
innehåll, som utnyttjar lägre frekvenser
än 3 Ghz kommer i princip att omfattas
av lagens tillståndsplikt, medan på
högre frekvenser sändningar kommer att
kunna ske utan tillstånd på i princip
samma villkor som gäller för
kabeldistribution.
Vissa undantag från tillståndsplikten
föreslås för sändningar av sökbar text-
TV och för sändningar som är särskilt
anpassade för syn- eller hörselskadade.
Skyldighet att anmäla sig för
registrering skall gälla, inte bara som
hittills för den som bedriver
sändningsverksamhet via satellit och
satellitentreprenör, utan också för
annan som bedriver sändningsverksamhet
för vilken det inte behövs tillstånd.
Ingen skall kunna få mer än ett
tillstånd av regeringen, och villkor för
sändningstillstånd skall få innebära att
ägarförhållandena i ett företag som får
tillståndet inte får förändras i mer än
begränsad omfattning (3 kap. 4 §).
Regeringen anför i fråga om skälen till
detta förslag att den utveckling mot
nätverkssamarbete mellan
tillståndshavare för lokalradion som
inträffat visar att det finns ett stort
behov av regler för att hindra
koncentration av ägandet av
radiostationer till ett fåtal personer
och bolag. Skälet att hindra
ägarkoncentration är enligt regeringen i
ännu högre grad väsentligt när det
gäller televisionssändningar och
rikstäckande radiosändningar där
frekvenserna är färre. Det är av största
vikt att de ännu fåtaliga tillstånd som
kan ges inte kan förvärvas av en och
samma tillståndshavare. Detta skulle
innebära att yttrandefriheten och
åsiktsbildningen i etern beskars
samtidigt som risken för missbruk av
mediet ökade. Ett villkor av det angivna
innehållet är otvivelaktigt en
yttrandefrihetsinskränkning. Regeringen
hänvisar till att statsmakterna ansett
att villkor om vem som äger ett företag
med tillstånd bör få uppställas (prop.
1990/91:149 som föregick beslutet om att
inrätta den tredje markkanalen).
Eftersom aktier kan säljas fritt vore
det helt meningslöst att uppställa
villkor om ägande, om villkoret inte
också gällde under tillståndstiden.
Genom denna bestämmelse ges stöd åt
sådana villkor om ägande som återfinns i
avtalet med TV 4.
Tillstånd att sända radio- och TV-
program skall i vissa fall kunna
återkallas. Ett skäl för att tillstånd
som meddelats av regeringen skall kunna
återkallas är att tillståndshavaren
förvärvat flera tillstånd (11 kap. 2 §).
Återkallelse får dock beslutas endast om
det i betraktande av skälen för åtgärden
inte framstår som alltför ingripande.
De behörighetsbestämmelser som gäller
för när- och lokalradion skall i
avvaktan på resultatet av Lokal- och
närradiokommitténs kommande förslag
gälla även i fortsättningen.
De regler som skall gälla för innehållet
i alla slags sändningar skall framgå av
radio- och TV-lagen. Till sändningar för
vilka regeringen meddelar tillstånd
skall kunna knytas villkor av olika
slag. Villkor som rör tillståndets
innehåll, innebörd och bestånd skall
huvudsakligen framgå direkt av
bestämmelser i lagen. Den föreslagna
radio- och TV-lagen innehåller en
uttömmande uppräkning av de olika
villkor för sändningstillståndet som
regeringen skall få ställa.
Endast skyldigheter som gäller för alla
sändningar av en viss art bör enligt
regeringen regleras genom direkta
bestämmelser i lagen. Bestämmelser som
har med själva sändningsinnehållet samt
tillståndets innebörd och bestånd att
göra skall också framgå direkt av lag.
Detsamma gäller bestämmelser om straff
m.m.
Motioner
Lokalradiolagen
I motion 1995/96:K30 av Birgit Friggebo
m.fl. (fp) yrkande 5 begärs ett
tillkännagivande om att lokalradiolagen
(1993:10) bör inarbetas i den föreslagna
radio- och TV-lagen. Motionärerna anser
att regeringens argument för att inte
också lokalradiolagen inarbetats i den
nya lagen inte är hållbara och att
regeringen därför bör återkomma till
riksdagen med ett lagförslag där också
lokalradiolagen arbetats in.
Förhållandet till de kulturpolitiska
målen
I partimotioner från Vänsterpartiet tas
förhållandet upp mellan en ny radio- och
TV-lag och de kulturpolitiska målen.
I en motion från allmänna motionstiden,
1994/95:Kr265 av Gudrun Schyman m.fl.
(v), begärs tillkännagivanden dels om
tågordningen för utarbetande av en lag
om radio och TV (yrkande 11), dels om
kulturpolitiska mål i en framtida radio-
och TV-lag (yrkande 12). Motionärerna
anser att det bör hållas en
genomgripande diskussion och
fastställande av de kultur- och
yttrandefrihetspolitiska målen innan
eller samtidigt med att en ny
lagstiftning på radio- och TV-området
genomförs. Därefter kan
myndighetsorganisationen revideras för
att överensstämma med mål och
lagstiftning.
I den med anledning av propositionen
väckta motion 1995/96:K32 av Gudrun
Schyman m.fl. (v) yrkande 1 begärs sådan
ändring i radio- och TV-lagen att de
kulturpolitiska målen för etermedierna
integreras i lagen. Motionärerna anför
att målen för kulturpolitiken i stort
torde vara tillämpliga också på radio-
och TV-området och kan sammanfattas på
följande sätt: Att värna yttrandefrihet
och öppenhet, att främja mångfald, att
utveckla kontakter med omvärlden, att
bevara och levandegöra vårt kulturarv,
att främja konstnärlig förnyelse och
kvalitet, att bevaka barns och ungdomars
rättigheter och intressen och utveckla
ett brett deltagande. Motionärerna anser
att de kulturpolitiska och
mediepolitiska målen måste integreras i
radio- och TV-lagen och att regeringen
bör få i uppdrag att återkomma till
riksdagen med förslag till ny paragraf i
radio- och TV-lagen så att de
kulturpolitiska målen integreras i
lagen.
Förbud mot att äga flera TV-stationer
I motion 1995/96:K31 av förste vice
talman Anders Björck m.fl. (m) begärs
ett tillkännagivande i fråga om
återkallelse av tillstånd (yrkande 8).
Motionärerna anser att ett förbud mot
att äga flera TV-stationer i samma
spridningsområde är fullt tillräckligt
för att motverka tendenser till
monopolsituationer och att det inte bör
finnas något hinder mot att äga flera TV-
stationer om de sänder inom olika
områden. En sådan utveckling möjliggörs
enligt motionärerna genom att de
förutsättningar som redan finns för att
etablera två nya nät för marksänd
television utnyttjas fullt ut, och i
linje härmed bör de två kvarvarande
marksända TV-kanalerna snarast frigöras
för koncession.
Utskottets bedömning
Såvitt avser inarbetande av
lokalradiolagen i radio- och TV-lagen
delar utskottet regeringens bedömning
att den nuvarande lokalradiolagen i
avvaktan på resultatet av Lokal- och
närradiokommitténs arbete bör fortsätta
att gälla, med av den nya lagen
föranledda ändringar. Utskottet
avstyrker således motion 1995/96:K30
yrkande 5.
Såvitt avser radio- och TV-lagens
förhållande till de kulturpolitiska
målen vill utskottet till en början
erinra om de skäl som regeringen anfört
för att en samlad radio- och TV-lag bör
antas redan nu och om att beredningen av
Kulturutredningens betänkande inte är
avslutad. Utskottet vill också erinra om
att lagen ger möjlighet att förena
sändningstillstånd med vissa villkor.
Utskottet anser inte att det därutöver
finns anledning att i radio- och TV-
lagen ta in övergripande kulturpolitiska
mål.
Utskottet avstyrker med det anförda
motionerna 1995/96:K32 yrkande 1 och
1994/95:Kr265 yrkandena 11 och 12.
Det förbud mot att äga fler än en TV-
station utan begränsning till visst
spridningsområde som tas upp i motion
1995/96:K31 yrkande 8 har sin bakgrund i
önskan att motverka ägarkoncentration
inom medierna. Utskottet avstyrker
motionen i denna del.
Tillståndsmyndigheter
Gällande ordning
Enligt nuvarande bestämmelser i
radiolagen (1966:755) och lagen (1986:3)
om rundradiosändning av finländska
televisionsprogram ger regeringen
tillstånd till de TV-sändningar och
ljudradiosändningar som riktar sig till
hela landet eller till utlandet.
Tillstånd att sända lokalradio eller
närradio meddelas av Radio- och TV-
verket.
För den försöksverksamhet med digitala
ljudradiosändningar (DAB) som inleddes
under hösten 1995 är det regeringen som
beslutar om sändningstillstånd. Radio-
och TV-verket tar emot ansökan och
lämnar förslag till regeringen om vilka
som bör meddelas tillstånd.
Propositionen
Regeringen föreslås liksom hittills vara
tillståndsmyndighet för dels
televisionssändningar, dels
ljudradiosändningar i hela landet eller
till utlandet. Ett tillstånd som
regeringen meddelar innebär även rätt
att samtidigt sända det antal program i
varje område som anges i tillståndet.
Radio- och TV-verket föreslås liksom
hittills meddela tillstånd att sända
närradio och lokalradio.
Regeringen föreslår att en möjlighet
införs att meddela tillstånd för
tillfälliga sändningar. Radio- och TV-
verket skall få meddela tillstånd att
under en begränsad tid om högst två
veckor sända TV-program eller
ljudradioprogram som inte är närradio
eller lokalradio.
Regeringen föreslås vidare få möjlighet
att, om det finns särskilda skäl till
det, meddela tillstånd att sända
ljudradioprogram i lokala sändningar som
inte uppfyller kraven för närradio eller
lokalradio.
Tillstånd till lokala digitala
ljudradiosändningar skall också
fortsättningsvis under inledningsskedet
ges av regeringen.
Regeringen anser att det inte finns
anledning att i det aktuella
sammanhanget föreslå någon förändring av
de grundläggande reglerna i fråga om
tillståndsgivningen men påpekar att
framtida sändningsteknik kan medföra att
den nuvarande ordningen kan ifrågasättas
och förändras men anser att sådana
överväganden ligger utanför ramen för
ärendet.
Motion
I motion 1995/96:K31 av förste vice
talman Anders Björck m.fl. (m) yrkas ett
tillkännagivande om olika
tillståndsmyndigheter (yrkande 1).
Motionärerna ställer sig mycket
tveksamma till uppdelningen att
regeringen skall vara
tillståndsmyndighet för
televisionssändningar och för
ljudradiosändningar i hela landet eller
till utlandet, medan Radio- och TV-
verket skall vara tillståndsmyndighet
för närradio och lokalradio. De anser
det i varje fall inte kunna godtas att
regeringen skall vara
tillståndsmyndighet även för regionala
och lokala TV-sändningar.
Utskottets bedömning
Utskottet delar regeringens bedömning
att det inte finns anledning att nu göra
någon förändring av de grundläggande
reglerna i fråga om tillståndsgivningen
men att framtida sändningsteknik kan
medföra att den nuvarande ordningen kan
förändras. Utskottet tillstyrker
propositionen i denna del och avstyrker
motion K31 yrkande 1.
Undantag från tillståndsplikten
Gällande ordning
En del av TV-signalens
överföringsmöjligheter kan användas för
att sända särskild textinformation, text-
TV. För att sända de textade
informationssidorna används som regel
outnyttjat utrymme i TV-signalen, det
s.k. bildsläckningsintervallet. I andra
fall kan en hel kanal eller delar av en
kanal tas i anspråk.
Sändningar av s.k. radiotidningar
regleras som ovan redovisats i
radiotidningslagen. En radiotidning är
ett radioprogram som är avsett för
synskadade och som innehåller en version
av en allmän nyhetstidning av
dagspresskaraktär och/eller
sammanställningar av sådana versioner.
Syftet med sändningar av radiotidningar
är att bereda synskadade samma
möjligheter som seende att ta del av
dagstidningarna redan på morgonen.
Radiotidningar får sändas i
rundradiosändning efter tillstånd av
Taltidningsnämnden. Tillstånd kan under
vissa förutsättningar ges till ägaren av
den dagstidning som ges ut som
radiotidning.
I statens avtal med Sveriges Radio
föreskrivs att bolaget är skyldigt att
ge utrymme för radiotidningsverksamhet.
Radiosändningarna sker nattetid på
Sveriges Radios frekvenser när sändarna
i övrigt inte utnyttjas. Utgivning kan
erhålla statligt stöd. För närvarande
finns 81 dagstidningar tillgängliga som
radiotidningar.
De digitalt överförda RATS/RAPS-
tidningarna överförs till mottagaren
genom etern med hjälp av datorer och en
FM- eller TV-sändare. Hos mottagaren
erfordras en läsutrustning som består
av en mottagare och en dator. Texten kan
då återges antingen i form av syntetiskt
tal (RATS) eller punktskrift (RAPS).
Överföringen går väsentligen snabbare än
för inlästa talutgåvor.
I kabelnät får radiotidningar, liksom
andra program, sändas utan tillstånd.
Propositionen
Vissa undantag från tillståndsplikten
föreslås fortsatt gälla för sändningar
av sökbar text-TV och för sändningar som
är särskilt anpassade för syn- eller
hörselskadade.
Eftersom text-TV använder det
outnyttjade bildsläckningsintervallet
som är ett utrymme som annars inte
utnyttjas finns enligt propositionen
inte något behov av att styra
frekvensanvändningen. Något tillstånd
föreslås därför inte för sändningar av
sökbar text-TV som sker från en
radiosändare där det bedrivs andra
sändningar med stöd av tillstånd enligt
lagen oavsett om det är programföretaget
självt eller någon som detta upplåtit
bildsläckningsintervallet till som
sänder sådan text-TV.
Undantag från tillståndsplikten
föreslås också för sändningar som är
särskilt anpassade för syn- eller
hörselskadade och som äger rum under
högst fyra timmar om dygnet över en
sändare som används för andra sådana
sändningar.
Enligt propositionen är det för
närvarande endast ett fåtal
dagstidningar som använder sig av
RATS/RAPS-metoden, och regeringen anser
att sändningar under högst fyra timmar
av dygnet bör få ske med undantag från
tillståndsplikt.
Samma lösning bör enligt propositionen
gälla för sändningar av program särskilt
anpassade för hörselskadade. Med sådana
program avses i första hand program på
teckenspråk. Enbart den omständigheten
att sändningarna är textade innebär inte
att de kan anses särskilt anpassade för
denna grupp.
Bland de villkor för ett
sändningstillstånd som regeringen
föreslås få föreskriva enligt 3 kap. 2 §
finns skyldighet att bereda utrymme för
sändningar som är särskilt anpassade för
syn- eller hörselskadade.
Lagförslaget möjliggör också icke
tillståndspliktiga sändningar av
radiotidningar över sändare som annars
används för närradio.
Den registreringsplikt som regeringen
föreslår för även annan
tillståndsbefriad sändningsverksamhet än
satellitsändningar avser även sändningar
som är särskilt anpassade för syn- eller
hörselskadade.
En bestämmelse om utseende av utgivare
för s.k. sammanställda radiotidningar
föreslås införas i lagen (1991:1551) med
föreskrifter på
tryckfrihetsförordningens och
yttrandefrihetsgrundlagens områden
(tillämpningslagen).
Motion
I motion 1995/96:K30 av Birgit Friggebo
m.fl. (fp) yrkande 4 begärs att
riksdagen beslutar om sådan ändring i 2
kap. 1 § andra stycket i regeringens
förslag till radio- och TV-lag att ingen
tidsgräns krävs för tillstånd för
sändningar som är särskilt anpassade för
syn- eller hörselskadade. Motionärerna
hänvisar till att Taltidningsnämnden
under remissbehandlingen var kritisk
till den av utredningen föreslagna
tidsgränsen för tillståndsbefrielse
eftersom en sådan kan innebära problem
för de digitalt överförda RATS/RAPS-
tidningarna och att tidsramen nu är
bestämd till sju timmar på grund av att
det kan uppstå kö i överföringssystemet
och behovet av repetition. Motionärerna
hänvisar vidare till behovet av att
bereda synskadade samma möjligheter som
seende att ta del av tidningar och
ifrågasätter behovet av en tidsgräns för
tillståndsbefrielse.
Utskottets bedömning
Utskottet erinrar om att förslaget
innebär att sådana sändningar som
hittills sänts med stöd av tillstånd som
meddelats enligt radiotidningslagen i
fortsättningen skall få sändas utan
särskilt tillstånd och att sändningarna
avses ske på ledigt utrymme inom någon
annans tillstånd. Det är därför enligt
utskottets mening rimligt med en
tidsgräns för sådana tillståndsfria
sändningar. Enligt propositionen är det
för närvarande endast ett fåtal
dagstidningar som använder sig av den
digitalt överförda RATS/RAPS-metoden.
Den utbyggnad av den digitala tekniken
som regeringen aviserar innebär att fler
sändningar kommer att kunna rymmas inom
samma frekvensutrymme. Frågan om
tidsgränsen för särskilt anpassade
sändningar kan därför inom en snar
framtid komma i ett annat läge. I
avvaktan på den nya tekniken anser
utskottet att den i propositionen
föreslagna lösningen bör godtas, och
utskottet avstyrker motion 1995/96:K30
yrkande 4.
Regler om innehållet i allmänhet
Gällande ordning
I radiolagen finns en föreskrift att
rätten att sända program skall utövas
opartiskt och sakligt samt att därvid
skall beaktas att en vidsträckt
yttrandefrihet och informationsfrihet
skall råda i ljudradion och
televisionen. Programverksamheten skall
som helhet präglas av det demokratiska
statsskickets grundidéer samt principen
om alla människors lika värde och den
enskilda människans frihet och
värdighet.
Bland de villkor som kan tas in i avtal
mellan regeringen och programföretaget
finns skyldigheten att sända ett
mångsidigt programutbud. Ett annat
villkor avser skyldigheten att ta hänsyn
till ljudradions och televisionens
särskilda genomslagskraft när det gäller
programmens ämnen och utformning samt
tiden för sändning av programmen.
De programföretag som i dag har
tillstånd enligt radiolagen att sända
rundradio skall utöva sin rätt opartiskt
och sakligt. Kravet skall ses mot
bakgrund av att det inte råder någon
etableringsfrihet och att det således
finns begränsade möjligheter att
balansera ett program som sänds av ett
programföretag av ett annat program
eller programinslag som sänds av ett
annat programföretag. Någon motsvarande
bestämmelse för televisionssändningar
genom kabel, satellit eller för lokala
ljudradiosändningar finns inte. För
kabelsändningar råder etableringsfrihet.
Såvitt gäller satellitsändningar har
ansetts att etableringsfrihet nära nog
kan anses råda och att det inte är
motiverat att införa bestämmelser om
saklighet och opartiskhet för sådana
sändningar (prop. 1992/93:75 s. 26).
Den s.k. demokratibestämmelsen som i
dag finns i radiolagen och satellitlagen
föreskriver att programverksamheten som
helhet skall präglas av det demokratiska
statsskickets grundidéer samt principen
om alla människors lika värde och den
enskilda människans frihet och
värdighet.
Orden det demokratiska statsskickets
grundidéer avser beteckningen på en
statsform som bygger på fri
åsiktsbildning, allmän och lika rösträtt
samt fria och hemliga val. Uttrycket
alla människors lika värde och den
enskilda människans frihet och
värdighet avser de sidor av
demokratibegreppet som anknyter till
bl.a. förhållandet mellan människor,
t.ex. fördömande av rasism, våld och
brutalitet samt hävdande av jämställdhet
mellan könen (prop. 1977/78:91 s. 230).
Demokratibestämmelsen infördes i
satellitlagen år 1992 i syfte att
tillsammans med andra bestämmelser
uppfylla artikel 12 och 22 i TV-
direktivet (prop. 1992/93:75 s. 26 och
51).
Artikel 12 reglerar innehållet i TV-
reklamen. Av artikeln framgår att
reklamen inte får undergräva respekten
för den mänskliga värdigheten,
diskriminera någon på grund av ras, kön,
eller nationalitet, angripa religiös
eller politisk övertygelse, uppmuntra
ett beteende som är skadligt för hälsa
eller säkerhet eller uppmuntra ett
beteende som är skadligt för miljön.
Artikel 22 syftar till att skydda
minderåriga från TV-program som
innehåller t.ex. våld och pornografi.
Enligt artikeln skall medlemsstaterna
säkerställa att TV-sändningar från TV-
programföretag inom respektive stats
jurisdiktion inte inkluderar program som
allvarligt kan skada den fysiska,
mentala eller moraliska utvecklingen hos
minderåriga, särskilt program som
innehåller pornografi eller meningslöst
våld. Hänsyn till minderåriga skall även
tas i fråga om andra program som kan
antas vara skadliga på samma sätt,
såvida de inte sänds på tider då
minderåriga inom sändningsområdet
normalt inte hör eller ser sådana
sändningar.
I resp. bolags avtal med staten och i
satellitlagen finns också bestämmelser
att de programföretag som sänder
ljudradio och television med stöd av
tillstånd av regeringen samt
satellitprogramföretagen skall ta hänsyn
till ljudradions och televisionens
särskilda genomslagskraft såvitt avser
programmens ämnen, utformning samt tiden
för sändning av dessa.
Med uttrycket ljudradions och
televisionens särskilda genomslagskraft
avses att medierna vänder sig till
hemmen och till en stor allmän publik,
där alla åldrar är företrädda, samt att
programmen kan påverka lyssnare och
tittare starkt. Uttrycket har behandlats
i flera förarbeten samt i Radionämndens
och Granskningsnämndens praxis (jfr
prop. 1977/78:91 s. 194-196, prop.
1985/86:99 s. 28-29, prop. 1990/91:149
s. 141-142). Exempel på program som kan
verka skrämmande eller upprörande är
program som innehåller våldsskildringar
eller sexuella skildringar, som speglar
bruket av alkohol eller narkotika på ett
felaktigt sätt, som uppenbart kränker
ettdera könet, som uppenbart kränker
människor med viss hudfärg,
nationalitet, religion eller sexuell
läggning, som uppenbart kränker
människor med olika former av handikapp
och sjukdomar, som uppmanar till brott
eller speglar sådana handlingar på ett
felaktigt sätt. Enligt Radionämndens och
Granskningsnämndens praxis är kraven på
återhållsamhet strängare när det gäller
inslag som sänds före kl. 21.00. Oavsett
tidpunkten för sändningen beaktas vid
bedömningen i vilken mån tittarna
förvarnats om skrämmande scener.
Granskningsnämnden
Som ovan angivits är enligt
Radionämndens och Granskningsnämndens
praxis kraven på återhållsamhet
strängare när det gäller inslag som
sänds före kl. 21.00. Oavsett tidpunkten
för sändningen beaktas vid bedömningen i
vilken mån tittarna förvarnats om
skrämmande scener.
Radionämnden (och Granskningsnämnden)
har i ett flertal beslut uttalat att
programföretagen bör iaktta särskild
försiktighet när det gäller
våldsskildringar som sänds under tider
då barn kan förväntas ta del av
programmen. Nämnden har i sin praxis
tillämpat en strängare bedömningsnorm
när det gäller program/inslag som sänts
före kl. 21.00 (s.k. tidig kvällstid) än
när det gäller sändningar efter kl.
21.00 (s.k. sen kvällstid). Av
Radionämndens praxis framgår också att
nämnden beaktar i vad mån varning om
våldsscener har föregått sändningen och
vidare är programsammanhanget av
betydelse. På motsvarande sätt har
nämnden bedömt även sexuella
skildringar.
Programsammanhanget kan vara att syftet
med framställningen är att meddela
nyheter eller stimulera till debatt.
EBU:s riktlinjer för våld i TV-utbudet
I fråga om Sveriges Television gäller,
som redovisas i kulturutskottets
betänkande 1995/96:KrU12, att bolaget
har antagit European Broadcasting Unions
(EBU) riktlinjer för våld i TV-utbudet.
Enligt dessa riktlinjer skall det finnas
en allmänt vedertagen tidpunkt, en s.k.
vattendelare i programtablån. Allt som
sänds före denna tidpunkt bör lämpa sig
för tittare i alla åldrar, inklusive
barn. Efter denna tidpunkt får
föräldrarna ta ansvaret för barnens
tittande.
Avtalet om TV 4
Enligt det hittillsvarande TV 4-avtalet
skall Nordisk Television AB sända ett
mångsidigt programutbud av god kvalitet.
Programutbudet skall utformas så att det
i skälig omfattning tillgodoser
skiftande behov och intressen hos
landets befolkning och så att utrymme
ges åt en mångfald av olika åsikter och
meningsriktningar. Sändningarna skall
innehålla såväl nyhetsprogram som TV-
dramatik. Möjligheten att bli
ytterligare en kanal för
opinionsbildning skall tas tillvara
bl.a. genom att slå vakt om den fria
åsiktsbildningen. Programmen skall ge
kunskaper och upplevelser, förmedla
erfarenheter och skänka god
underhållning.
I övrigt föreskrivs i avtalet bl.a. att
hänsyn skall tas till televisionens
särskilda genomslagskraft när det gäller
programmens ämnen och utformning samt
tiden för sändning av programmet.
Skyldigheten om programutbudet innebär
bl.a. att förmedla nyheter, kommentera
dessa och belysa händelser och skeenden
och därvid ge den allsidiga information
som medborgarna behöver för att vara
orienterade, att stimulera till debatt i
samhälls- och kulturfrågor, att granska
myndigheter, organisationer och företag
som har inflytande på beslut som rör
medborgarna samt spegla verksamheten
inom sådana organ och att utveckla
mediets möjligheter att förmedla
upplevelser och stimulera fantasin.
Propositionen
Förslaget
Den föreslagna radio- och TV-lagen
innehåller i 6 kap. bestämmelser om
sändningarnas innehåll m.m. Regeringen
föreslår att den s.k. demokratiregeln
skall ingå även i den nya lagen. Sålunda
föreslås en bestämmelse i 6 kap. 1 § att
den som sänder TV-program eller som
sänder ljudradioprogram efter tillstånd
av regeringen skall se till att
programverksamheten som helhet präglas
av det demokratiska statsskickets
grundidéer och principen om alla
människors lika värde och den enskilda
människans frihet och värdighet. Vidare
föreslås i 6 kap. 2 § förbud mot att
sända TV-program som innehåller ingående
våldsskildringar av verklighetstrogen
karaktär eller pornografiska bilder
under sådan tid och på sådant sätt att
det finns en betydande risk för att barn
kan se programmen, såvida det inte av
särskilda skäl ändå är försvarligt.
Någon allmän bestämmelse om opartiskhet
och saklighet föreslås inte. Däremot
skall tillstånd som meddelas av
regeringen få förenas med villkor av
sådant innehåll.
De villkor som regeringen skall kunna
föreskriva i sändningstillstånd anges i
3 kap. radio- och TV-lagen.
Sändningstillstånd som meddelas av
regeringen skall enligt 3 kap. 1 § få
förenas med villkor som innebär att
sändningsrätten skall utövas opartiskt
och sakligt samt med beaktande av att en
vidsträckt yttrandefrihet och
informationsfrihet skall råda i
ljudradion och televisionen.
Bland de villkor som regeringen
föreslås få föreskriva i övrigt finns i
3 kap. 2 § skyldigheten att ta hänsyn
till ljudradions och televisionens
särskilda genomslagskraft när det gäller
programmens ämnen och utformning samt
tiden för sändning av programmen. Andra
villkor som avser programinnehållet är
skyldighet att sända genmälen, att i
programverksamheten respektera den
enskildes privatliv och att sända ett
mångsidigt programutbud samt skyldighet
även för ljudradiosändning att sända
beriktiganden.
Uppräkningen av olika villkor för
sändningstillstånd som regeringen skall
få ställa avses vara uttömmande.
Regeringens skäl för förslaget
I propositionen framhålls att en från
principiella utgångspunkter nära till
hands liggande lösning vore att samtliga
förutsättningar för sändningsrätten
skall framgå direkt genom bestämmelser i
lag. Det är dock ofrånkomligen så att en
stor mängd krav, som inte gäller för
annan sändningsverksamhet bör kunna
ställas på verksamhet som bedrivs med
stöd av regeringens tillstånd. En lag
som innehåller samtliga de krav som nu
framgår av avtal skulle bli mycket
vidlyftig och förmodligen snart även
inaktuell om det över huvud taget är
lagtekniskt möjligt att konstruera en
sådan lag. En stor fördel med att
behålla den nuvarande ordningen är att
lagen därigenom lättare kan anpassas
till den framtida tekniska och
massmediepolitiska utvecklingen. Denna
utveckling kan framöver väl komma att
innebära att staten helt eller delvis
kommer att avstå från att ställa vissa
villkor på sändningsverksamheten.
Regeringen anser därför att den
smidigaste lösningen är att regeringen
även i fortsättningen får förena
sändningstillstånd med villkor. Endast
skyldigheter som gäller för alla
sändningar av en viss art bör regleras
genom direkta bestämmelser i lagen, och
förpliktigande bestämmelser som endast
gäller för företag som sänder med stöd
av regeringens tillstånd bör således
kunna ges i form av villkor för
sändningstillståndet. Följer inte
tillståndshavaren ett villkor som är
kopplat till sändningstillståndet kan
detta återkallas. Lagens villkor skall
motsvara de villkor som för närvarande
finns i avtalen med de programföretag
som har tillstånd av regeringen.
Regeringen anger att en viss
restriktivitet bör iakttas vid
utformningen av specificerade villkor
mot bakgrund av bestämmelsen i 3 kap. 4
§ YGL om det redaktionella oberoendet.
Specificerade bestämmelser har
emellertid enligt propositionen i
jämförelse med bestämmelser av generell
målsättningskaraktär sina fördelar
eftersom programföretaget får en bättre
uppfattning om vad det har att rätta sig
efter och de övervakande myndigheternas
kontroll av att villkoret följs
underlättas.
I fråga om uttrycket ljudradions och
televisionens särskilda genomslagskraft
påpekas i propositionen att härmed avses
att medierna vänder sig till hemmen och
till en stor allmän publik, där alla
åldrar är företrädda, samt att
programmen kan påverka lyssnare och
tittare starkt. Uttrycket har behandlats
i flera förarbeten samt i Radionämndens
och Granskningsnämndens praxis. Enligt
dessas praxis är återhållsamhet
strängare när det gäller inslag som
sänds före kl. 21.00, och oavsett
tidpunkten för sändningen beaktas vid
bedömningen i vilken mån tittarna
förvarnats om skrämmande scener.
När en bestämmelse om televisionens
genomslagskraft infördes i satellitlagen
var det enligt propositionen för att
tillgodose de allmänna krav som ställs
på programmen enligt artikel 22 i TV-
direktivet. En motsvarande bestämmelse
skulle därför kunna införas i den nya
radio- och TV-lagen. Innebörden av en
bestämmelse om mediets särskilda
genomslagskraft förändras dock enligt
regeringen ständigt. Av Radionämndens
och Granskningsnämndens praxis framgår
att medan vissa förfaranden som en gång
i tiden ansågs som skadliga eller
upprörande har fallit bort, har andra
tillkommit. Detta betyder att det kan
vara svårt för den sändande att förutse
om ett visst inslag strider mot
bestämmelsen eller inte. Det kan därför
diskuteras om det är tillräckligt med
ett krav på att hänsyn skall tas till
mediets genomslagskraft för att
tillgodose artikel 22 i TV-direktivet.
Det är därför enligt regeringen bättre
att i lagtext ange vad som enligt
gällande och sannolik framtida
uppfattning kan tänkas skada barn. Genom
att bestämmelsen om våld och pornografi
förs in i lagen gäller den alla
televisionssändningar som omfattas av
lagen, såväl genom marknätet som genom
satellit och kabel. För
kabelsändningarna innebär detta till
viss del en förändring. I kabellagen
finns en bestämmelse som tar sikte på
denna typ av sändningar men som endast
gäller för egensändningar.
Bestämmelsen kommer även att gälla de
programföretag som i sina
tillståndsvillkor är skyldiga att ta
hänsyn till mediets särskilda
genomslagskraft. - Tillståndsvillkoret
om mediets genomslagskraft kräver ett
hänsynstagande till andra skrämmande
eller upprörande skildringar än de som
lagbestämmelsen omfattar, vilket enligt
regeringen innebär att bestämmelserna
till viss del kan komplettera varandra
men i några fall kan bli tillämpliga på
samma skildring och sändning.
Regeringen påpekar att sändningar av
program som innefattar
barnpornografibrott, olaga
våldsskildring m.m. är förbjudna enligt
brottsbalken och YGL. Den som sprider
barnpornografiska bilder genom att sända
program som innehåller sådana bilder,
kan dömas för barnpornografibrott. För
olaga våldsskildring kan den dömas som
skildrar sexuellt våld eller tvång och
den som genom rörliga bilder närgånget
eller utdraget skildrar grovt våld mot
människor eller djur. Om det i ett TV-
program uppmanas till eller görs försök
att förleda annan - TV-tittaren - till
att begå brott kan utgivaren dömas för
uppvigling. Även brottet hets mot
folkgrupp kan bli aktuellt.
Motion
I motion 1995/96:K31 av förste vice
talman Anders Björck m.fl. (m) yrkande 2
begärs ett tillkännagivande om att
tillstånd inte bör få förenas med
villkor som rör programutbudets
innehåll. Motionärerna kritiserar att
regeringen skall kunna förena ett
tillstånd med villkor som innebär att
sändningsrätten skall utövas opartiskt
och sakligt. Regeringen bör i varje fall
inte ha rätt att ställa krav på
opartiskhet och saklighet för andra TV-
sändningar än rikstäckande sådana, dvs.
i princip public service-företagens
sändningar. I fråga om regionala och
lokala TV-sändningar finns det ingen
anledning att regeringen skall ha rätt
att på detta sätt lägga sig i hur en
viss programverksamhet utövas.
Motionärerna yrkar i samma motion
yrkande 4 avslag på regeringens förslag
att införa en sådan förbudsbestämmelse
mot sändning av TV-program som
innehåller våldsskildringar av
verklighetstrogen karaktär eller
pornografi som föreslås i propositionen.
De hänvisar till att olaga
våldsskildring redan är straffbelagt och
befarar att rättstillämpningsproblem kan
uppstå om det införs ytterligare en
kriminalisering av våldsskildringar. Det
är också enligt deras grundsyn mer
naturligt att överlåta till föräldrar
eller andra vuxna som finns i barns
närhet att ta ansvar för barns TV-
tittande än att låta staten göra det.
Vidare begär de i yrkande 5 ett
tillkännagivande om ökat redaktionellt
ansvar för den självsanerande
verksamheten.
Tidigare riksdagsbehandling av frågan om
att reglera sammansättningen av
programutbud
Vid sin behandling av proposition
1990/91:149 om radio- och TV-frågor, som
innebar att den marksända televisionen i
Sverige öppnades för reklamfinansierade
sändningar behandlade utskottet (bet.
1990/91:KU39) bl.a. en motion där
regleringen av programutbudets
sammansättning ifrågasattes. Utskottet
delade därvid regeringens uppfattning
att tillkomsten av ett nytt
reklamfinansierat TV-företag borde
medföra ett brett programutbud. För att
säkerställa en godtagbar mångsidighet i
programutbudet borde regler härom tas in
i avtalet med programföretaget.
Utskottets bedömning
I den föreslagna lagen anges inte direkt
samtliga förutsättningar för
sändningsrätten. I stället anges
uttömmande i lagen vilka villkor som
regeringen skall kunna knyta till
tillstånd. En stor fördel med denna
ordning är att tillämpningen lättare kan
anpassas till den framtida tekniska och
massmediepolitiska utvecklingen. Denna
utveckling kan enligt regeringen
framöver väl komma att innebära att
staten helt eller delvis avstår från att
ställa vissa villkor på
sändningsverksamheten.
Som framhålls i propositionen bör mot
bakgrund av bestämmelsen i 3 kap. 4 §
YGL om det redaktionella oberoendet en
viss restriktivitet iakttas vid
utformningen av villkor. I jämförelse
med bestämmelser av generell
målsättningskaraktär har emellertid
specificerade bestämmelser sina
fördelar. Programföretaget får en bättre
uppfattning om vad det har att rätta sig
efter, och de övervakande myndigheternas
kontroll av att villkoret följs
underlättas.
Med dessa erinringar anser utskottet
alltjämt att de villkor som regeringen
skall kunna knyta till ett
sändningstillstånd även fortsättningsvis
bör kunna avse programutbudets innehåll
enligt propositionen. Beträffande det av
motionärerna särskilt kritiserade
villkoret - krav på opartiskhet och
saklighet - vill utskottet peka på vad
regeringen framhållit, nämligen att den
tekniska och mediepolitiska utvecklingen
kan komma att innebära att staten helt
eller delvis avstår från att ställa de
villkor på sändningsverksamheten som
lagstiftningen medger.
Utskottet avstyrker med det anförda
motion 1995/96:K31 yrkande 2.
I fråga om det föreslagna förbudet mot
sändning av ingående våldsskildringar
m.m. delar utskottet regeringens
uppfattning att förbudet behövs.
Utskottet vill dock understryka att
förbudet inte får leda till att en
korrekt nyhetsförmedling förhindras.
Utskottet anser att den praxis som
utbildats av Granskningsnämnden i fråga
om tid och sätt för sändning även
fortsättningsvis bör tjäna till ledning.
Utskottet tillstyrker med det anförda
propositionen i denna del och avstyrker
motion 1995/96:K31 yrkandena 4 och 5.
Funktionshindrades tillgång till radio-
och TV-program
Gällande ordning
Som ovan nämnts finns i radiolagen en
föreskrift att rätten att sända program
skall utövas opartiskt och sakligt samt
att därvid skall beaktas att en
vidsträckt yttrandefrihet och
informationsfrihet skall råda i
ljudradion och televisionen.
Programverksamheten skall som helhet
präglas av det demokratiska
statsskickets grundidéer samt principen
om alla människors lika värde och den
enskilda människans frihet och
värdighet.
Bland de villkor som kan tas in i avtal
mellan regeringen och programföretaget
finns skyldigheten att sända ett
mångsidigt programutbud.
Någon särskild föreskrift om att
utforma sändningar med hänsyn till
funktionshindrade finns inte. En sådan
skyldighet har ansetts rymmas i
skyldigheten att sända ett mångsidigt
programutbud.
Avtalet om TV 4
Enligt det hittillsvarande TV 4-avtalet
skall Nordisk Television AB sända ett
mångsidigt programutbud av god kvalitet.
Programutbudet skall utformas så att det
i skälig omfattning tillgodoser
skiftande behov och intressen hos
landets befolkning och så att utrymme
ges åt en mångfald av olika åsikter och
meningsriktningar. Sändningarna skall
innehålla såväl nyhetsprogram som TV-
dramatik. Möjligheten att bli
ytterligare en kanal för
opinionsbildning skall tas tillvara
bl.a. genom att slå vakt om den fria
åsiktsbildningen. Programmen skall ge
kunskaper och upplevelser, förmedla
erfarenheter och skänka god
underhållning.
Skyldigheten om programutbudet innebär
bl.a. att förmedla nyheter, kommentera
dessa och belysa händelser och skeenden
och därvid ge den allsidiga information
som medborgarna behöver för att vara
orienterade, att stimulera till debatt i
samhälls- och kulturfrågor, att granska
myndigheter, organisationer och företag
som har inflytande på beslut som rör
medborgarna samt spegla verksamheten
inom sådana organ och att utveckla
mediets möjligheter att förmedla
upplevelser och stimulera fantasin.
I avtalet finns inte någon särskild
bestämmelse om tillgodoseende av
funktionshindrades speciella behov.
Propositionen
Som ovan redovisats föreslår regeringen
att den s.k. demokratiregeln skall ingå
även i den nya lagen. Sålunda föreslås
en bestämmelse i 6 kap. 1 § att den som
sänder TV-program eller som sänder
ljudradioprogram efter tillstånd av
regeringen skall se till att
programverksamheten som helhet präglas
av det demokratiska statsskickets
grundidéer och principen om alla
människors lika värde och den enskilda
människans frihet och värdighet.
Sändningstillstånd som meddelas av
regeringen föreslås enligt 3 kap. 1 § få
förenas med villkor som innebär att
sändningsrätten skall utövas opartiskt
och sakligt samt med beaktande av att en
vidsträckt yttrandefrihet och
informationsfrihet skall råda i
ljudradion och televisionen.
Bland de villkor som regeringen
föreslås få föreskriva i övrigt finns i
3 kap. 2 § skyldighet att utforma
sändningar på ett sådant sätt att de
blir tillgängliga för funktionshindrade.
Enligt kommentaren till lagrummet ger
bemyndigandet regeringen rätt att ställa
villkor om olika åtgärder för att
personer med t.ex. syn- eller
hörselnedsättning skall kunna ta del av
programmen. Som exempel på sådana
villkor kan nämnas skyldighet att texta
även svenskspråkiga program. I
tillståndsvillkor kan även anges
omfattningen av åtgärderna, t.ex. att en
viss lägsta andel av programmen skall
vara textade. Genom att krav av detta
slag får ställas som tillståndsvillkor
kan enligt propositionen även andra
programföretag än de avgiftsfinansierade
åläggas skyldighet att göra programmen
lättare tillgängliga för
funktionshindrade. Bestämmelsen innebär
inte någon skyldighet att sända program
som är särskilt avsedda för
funktionshindrade.
Motioner
Frågan om funktionshindrades tillgång
till radio- och TV-programmen har tagits
upp i fyra motioner under allmänna
motionstiden 1995.
Rune Backlund m.fl. (c) begär i motion
1994/95:So294 yrkande 15 att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att
funktionshindrades tillgång till
programutbudet i radio och television
skall beaktas i de privata radio- och
televisionskanalernas sändningar.
Tanja Linderborg m.fl. (v) begär i
motion 1994/95:Kr232 yrkande 2 att
riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att
vid förhandlingarna om nya avtal mellan
staten och fristående företag ta upp
frågan om att göra TV-programmen mer
tillgängliga för funktionshindrade.
Bengt Lindqvist (s) begär i motion
1994/95:Kr231 yrkande 2 att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om
funktionshindrades tillgång till radio
och television i privata marksända
kanaler. Motionären hänvisar till
Handikapputredningens förslag att man i
framtida koncessionsavtal mellan staten
och fristående TV-företag i
sändningstimmar anger respektive
företags åtagande och att samma krav på
anpassning av utbudet bör ställas på
dessa företag som på de
avgiftsfinansierade företagen.
Slutligen begär Berit Andnor m.fl. (s)
i motion 1994/95:Kr210 yrkande 2 att
riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
krav på textning av svensktalade inslag
i samband med avtalstecknande mellan
svenska staten och privata TV-bolag.
Tidigare riksdagsbehandling
Kulturutskottet behandlade under
föregående riksmöte motsvarande motioner
såvitt avser programverksamheten hos de
avgiftsfinansierade programföretagen (se
bet. 1994/95:KrU26). Kulturutskottet
hänvisade till att det vid flera
tillfällen tidigare behandlat frågan om
dessa företags skyldighet att göra
programmen tillgängliga för
funktionshindrade och återgav
redogörelsen i bet. 1993/94:KrU29 om
gällande avtal mellan staten och
programföretagen samt för dessas
överenskommelse i november 1994 om
programverksamheten om och för
funktionshindrade.
Kulturutskottet nämnde också i
sammanhanget regeringens då nyligen
avlämnade proposition om digitala
ljudradiosändningar. Kulturutskottet
påpekade att den digitala
sändningstekniken, DAB, skulle ge större
tålighet mot störningar än den nuvarande
analoga sändningstekniken och att, om
det frekvensutrymme som i dag används
för analoga sändningar i stället skulle
användas för sändningar med DAB-teknik
skulle ett betydligt större antal
program med olika innehåll kunna sändas
samtidigt än vad som är möjligt för
närvarande. De tekniska begränsningarna
skulle då få mindre betydelse för
möjligheterna att bedriva
radiosändningar.
Kulturutskottet erinrade om
programföretagens självständighet och om
att det ankom på dessa att inom givna
ekonomiska ramar göra de prioriteringar
som krävs för att uppfylla målen med
verksamheten. Public service-företagen
avgjorde således själva vad som skall
sändas med beaktande av vad som stadgas
i radiolagen och i avtalen med staten.
Enligt avtalen mellan staten och de
avgiftsfinansierade programföretagen
skulle särskild hänsyn tas till
funktionshindrade.
Enligt kulturutskottets uppfattning var
frågorna om funktionshindrades möjlighet
att ta del av radio- och TV-utbudet av
sådan betydelse att de självklart måste
bli föremål för en grundlig beredning
innan en ny avtalsperiod med
programföretagen påbörjades. Den
tekniska utvecklingen torde komma att
innebära stora fördelar för
funktionshindrade på både radio- och TV-
området. Kulturutskottet förutsatte
därför att funktionshindrades behov
beaktades vid de försök med digital
ljudradiosändning som föreslogs starta
inom kort. Utvecklingen av digitala TV-
sändningar låg tidsmässigt något efter
den som gäller radioområdet. Även på TV-
området torde dock tekniken kunna
innebära stora möjligheter för
distribution av olika programtyper.
Utskottets bedömning
Enligt utskottets uppfattning är det
självfallet av mycket stor betydelse att
funktionshindrade ges möjlighet att ta
del av det ordinarie programutbudet i
radio och TV. Den tekniska utvecklingen
inger också stora förhoppningar om
möjliga förbättringar i detta avseende.
Regeringen föreslår att ett av de
villkor som skall kunna föreskrivas i
ett tillstånd skall vara skyldighet att
utforma sändningar på ett sådant sätt
att de blir tillgängliga för
funktionshindrade. Utskottet utgår från
att regeringen vid tillståndsgivningen
kommer att noga beakta den demokratiska
aspekten av att människor inte
onödigtvis skall hindras av syn eller
hörselnedsättning att ta del av det
utbud som andra har tillgång till.
Utskottet avstyrker med detta motionerna
1994/95:So294 yrkande 15, 1994/95:Kr210
yrkande 2, 1994/95:Kr231 yrkande 2 och
1994/95:
Kr232 yrkande 2.
Regler om reklam och annan annonsering
Gällande ordning
Europarådets konvention
Europarådets konvention om
gränsöverskridande television medger i
artikel 28 uttryckligen att en stat har
striktare och mer detaljerade regler än
konventionens i fråga om sändningar som
ligger under statens jurisdiktion. I
fråga om sättet att uppfylla
konventionens krav ges vidare staterna
en betydande frihet. Konventionens syfte
är att underlätta gränsöverskridande TV-
sändningar som riktar sig till
allmänheten. Den sändande staten är
ansvarig för att konventionens regler
följs. Sändande stat när det gäller
satellitsändningar är i första hand den
stat från vilken upplänkningen görs.
Om sändningarna uppfyller konventionens
krav har de mottagande länderna åtagit
sig att inte hindra mottagning eller
vidaresändning på sitt territorium.
Reklam skall vara hederlig och får inte
vara vilseledande eller på annat sätt
strida mot konsumenternas intressen.
Reklam som riktar sig till barn eller
där barn förekommer får inte innehålla
något som skadar deras intressen, och
reklamen skall ta hänsyn till barns
särskilda känslighet. Högsta tillåtna
reklamtid är 15 % av den dagliga
sändningstiden. Om mängden punktreklam
inte överstiger 15 % får dock den högsta
reklamtiden vara 20 % för att ge plats
åt teleshopping , som får sändas högst
en timme per dag.
Artikel 13 ställer krav på hur reklamen
skall presenteras. Ett reklaminslag
skall kunna identifieras tydligt. I
princip skall reklamen sändas i block.
Reklamen skall enligt huvudregeln sändas
mellan de egentliga programmen. Det är
emellertid enligt konventionen tillåtet
att avbryta ett program med reklam under
förutsättning att programmets karaktär
inte går förlorad därigenom och
rättighetshavarnas ställning inte träds
för när. Program som består av
självständiga delar får endast avbrytas
genom att reklaminslagen sänds mellan
delarna. Om program av annat slag
avbryts måste det gå minst 20 minuter
mellan varje avbrott. I fråga om filmer
och liknande verk som är längre än 45
minuter, t.ex. biograffilmer och TV-
filmer, gäller en mer restriktiv
reglering. Ett sådant verk får avbrytas
endast en gång för varje hel 45-
minutersperiod. Reklamavbrott får inte
göras i gudstjänster och inte heller i
nyhets- eller aktualitetsprogram,
dokumentärer, religiösa program eller
barnprogram som är kortare än 30
minuter. Gränsöverskridande reklam för
tobak är inte tillåten, medan
alkoholreklam tillåts med vissa
restriktioner. Det är vidare förbjudet
att göra reklam för receptbelagda
läkemedel.
EG:s TV-direktiv
EG:s TV-direktiv motsvarar i allt
väsentligt konventionens bestämmelser.
Direktivet tillåter enskilda stater att
ha strängare eller mer detaljerade
regler för programföretag under sin
jurisdiktion (artikel 3). Artikel 18
tillåter restriktiva föreskrifter om
högsta tillåtna reklammängd för att
avväga intresset för TV-annonsering mot
det allmänna intresset. Därvid skall
särskild hänsyn tas till televisionens
roll för att tillhandahålla kultur och
underhållning samt skydd för pluralism i
information och media.
Svenska bestämmelser
I 1 kap. 12 § andra stycket YGL sägs att
bestämmelserna i YGL inte hindrar att
det i lag meddelas föreskrifter om
förbud i övrigt mot kommersiell reklam i
radioprogram eller om villkor för sådan
reklam utöver vad som följer av
paragrafens första stycke. Detsamma
gäller föreskrifter om förbud mot eller
villkor för annan annonsering och
sändning av program som helt eller
delvis bekostas av annan än den som
bedriver programverksamheten. Denna
grundlagsbestämmelse tillåter alltså att
reklam förbjuds genom lag, eller att det
i lag föreskrivs villkor för reklamen.
Utrymme för censur eller för att
straffrättsligt ålägga någon annan än
utgivaren ansvaret för
yttrandefrihetsbrott finns däremot inte.
Som exempel på regler som tillåts nämns
i förarbetena bl.a. regler om mängden
annonser, hur annonser får sättas in och
hur marknadsföringslagen blir tillämplig
på reklam i TV.
Reklam i TV eller ljudradio blev
tillåten den 1 juli 1991 genom de
ändringar i radiolagen som gjordes med
anledning av att en ny marksänd TV-kanal
tillskapades. Sedan dess har reklam
tillåtits och reglerats även i fråga om
andra former av ljudradio och TV -
kabelsändningar, lokalradio, närradio,
satellitsändningar och de särskilda
finska sändningarna.
Reklam är enligt 1 § radiolagen ett
radioprogram som är avsett att främja en
näringsidkares avsättning av en vara, en
tjänst eller någon annan nyttighet. I 6
§ föreskrivs bl.a. att ett
programföretag inte får i
programverksamheten mot vederlag eller
annars på ett otillbörligt sätt gynna
ett kommersiellt intresse.
Programföretaget får dock i fråga om
någon som har bekostat ett program helt
eller delvis lämna uppgift om vem
bidragsgivaren är.
Sverige har utnyttjat möjligheten att
ställa strängare villkor än Europarådets
konvention och EG-direktivet bl.a. när
det gäller mängden reklam, reklamens
placering, alkoholreklam och reklam
riktad till barn.
Bestämmelser om annonser i televisionen
finns i 8-15 §§ radiolagen.
Under annonstid får det endast
förekomma reklam och andra program som
någon har uppdragit åt programföretaget
att sända, programföretagets reklam för
egen kommersiell verksamhet och
programglimtar. Av en annons skall
framgå i vems intresse sändningen sker.
Annonser får inte syfta till att vinna
stöd för politiska eller religiösa
åsikter eller åsikter i intressefrågor
på arbetsmarknaden. En annons med reklam
får inte syfta till att fånga
uppmärksamheten hos barn under 12 år.
Annonserna skall omges av särskilda
signaturer som markerar att den som
sänder under den angivna tiden i
huvudsak gör detta på uppdrag av andra.
Signaturen skall i televisionen bestå av
både ljud och bild.
Annonstiden får inte vara kortare än en
minut. Enstaka reklaminslag får
förekomma endast undantagsvis.
Något förbud mot läkemedelsreklam finns
inte i den radiorättsliga
lagstiftningen. I avtalen med de fyra
programföretagen och i satellitlagen
finns ett förbud mot att sända program
som sponsrats av någon vars huvudsakliga
verksamhet gäller tillverkning eller
försäljning av receptbelagda läkemedel.
Åsiktsannonser och andra program som
inte är reklam men som sänds på uppdrag
av någon annan än programföretaget
omfattas inte av begreppen
marknadsföring och reklam.
Radiolagstiftningen innehåller vissa
restriktioner även vad gäller sändningar
av sådana program. I likhet med reklam
får de endast sändas under annonstid.
Annonser i marksänd television och
rikstäckande ljudradio får, som ovan
nämnts, inte syfta till att vinna stöd
för politiska eller religiösa åsikter
eller åsikter i intressefrågor på
arbetsmarknaden. Av motiveringen till
bestämmelsen framgår att bestämmelsen
hänger samman med kravet på opartiskhet.
Utom de olika radiorättsliga lagarna
gäller för reklam i radio och TV även de
marknadsrättsliga lagarna:
marknadsföringslagen (1995:450),
tobakslagen (1993:581) och lagen
(1978:763) med vissa bestämmelser om
marknadsföring av alkoholdrycker.
I marknadsföringslagen avses med
marknadsföring reklam och andra åtgärder
i näringsverksamhet som är ägnade att
främja avsättningen av och tillgången
till produkter. I lagen finns ett förbud
mot vilseledande reklam. Med produkter
avses varor, tjänster, fast egendom,
arbetstillfällen och andra nyttigheter.
I samtliga radiorättsliga författningar
finns en bestämmelse om att det skall
framgå i vems intresse en annons sänds.
Enligt marknadsföringslagen skall det
tydligt framgå vem som svarar för
marknadsföringen. Bestämmelsen
överensstämmer i stort med radiorättens
bestämmelse om sändarangivelse. En
betydelsefull skillnad är dock att
marknadsföringslagen inte omfattar
åsiktsannonsering och andra program som
inte är reklam men som sänds på uppdrag
av någon annan.
Bestämmelserna i den radiorättsliga
lagstiftningen riktar sig i första hand
till programföretagen. Inte i något fall
kan en annonsör drabbas av sanktioner
enligt de radiorättsliga lagarna. En
annonsör kan dock genom
marknadsföringsrättens s.k.
lagstridighetsprincip tvingas beakta
även radiolagstiftningen. Om en annons
t.ex. har ett innehåll som strider mot
barnreklamförbudet är det således
möjligt att Granskningsnämnden för radio
och TV skulle ingripa mot
programföretaget. Konsumentombudsmannen
skulle därutöver kunna ingripa mot
annonsören. Konsumentombudsmannen skulle
emellertid även kunna ingripa mot
programföretaget. Bestämmelserna i de
marknadsrättsliga lagarna riktar sig
visserligen i första hand till
annonsörerna, men även de som medverkat
till den aktuella överträdelsen, t.ex.
reklambyråer och programföretag som ofta
fungerar som ett led mellan annonsören
och dennes kundkrets, kan omfattas.
Den beskrivna regleringen medför att
ett och samma reklaminslag kan komma att
prövas utifrån samma utgångspunkt enligt
såväl den radiorättsliga som den
marknadsrättsliga lagstiftningen. Den
radiorättsliga prövningen är förlagd
till allmän förvaltningsdomstol, medan
den marknadsrättsliga prövningen sker i
Stockholms tingsrätt och
Marknadsdomstolen.
Några specifika bestämmelser om
sponsring finns inte i radiolagen.
Sådana bestämmelser har i stället tagits
in i de avtal som slutits med respektive
programföretag.
Likalydande bestämmelser om sponsring
finns däremot i de övriga radiorättsliga
lagarna: närradiolagen, lokalradiolagen,
kabellagen och satellitlagen. Sponsorn
skall enligt dessa bestämmelser anges
före eller efter programmet.
Avtalet om TV 4
I statens avtal med Nordisk Television
AB om TV 4 hänvisas beträffande villkor
för sändningsrätten till 6 och 8-15 §§
radiolagen, för vilka bestämmelser
redogjorts ovan. Därutöver föreskrivs i
2 § i avtalet att bolaget endast under
annonstid får sända reklam mot vederlag
och program mot betalning. I 3 § i
avtalet anges villkor för sändning av
sponsrade program.
Propositionen
Regeringen föreslår att regler om reklam
och annan annonsering som är specifika
för ljudradio- och TV-sändningar
placeras i den nya radio- och TV-lagen.
I lagen görs en hänvisning till förbuden
att sända reklam för alkoholdrycker och
tobaksvaror i alkoholreklamlagen och
tobakslagen.
Radiolagstiftningens reklambegrepp
skall vara detsamma som marknadsrättens.
Ett samlingsbegrepp annons införs som
rymmer såväl reklam som andra program
som sänds på uppdrag av någon annan.
Nu gällande regler som syftar till att
identifiera annonser behålls
huvudsakligen oförändrade.
De regler som för närvarande gäller i
fråga om högsta tillåtna mängd annonser
samt placeringen av dessa behålls.
Mängden reklam i närradion skall dock
anpassas till vad som gäller för
lokalradion.
Ett förbud införs i radio- och TV-lagen
mot TV-reklam för receptbelagda
läkemedel och medicinsk behandling som
är tillgänglig endast efter ordination.
Reglerna i radiolagen, kabellagen och
satellitlagen om reklam riktad till barn
överförs i stort sett oförändrade till
den nya lagen. Det innebär att TV-reklam
inte får syfta till att fånga
uppmärksamheten hos barn under tolv år,
att det i TV-reklam inte får uppträda
personer eller figurer som spelar en
framträdande roll i program som
huvudsakligen vänder sig till barn under
tolv år samt att reklam inte får
förekomma omedelbart före eller efter
ett TV-program eller en del av ett TV-
program som huvudsakligen vänder sig
till barn under tolv år.
För sändningar för vilka det ställts
upp ett villkor om opartiskhet skall
automatiskt följa ett förbud mot
åsiktsreklam (6 kap. 5 §). Mängden
åsiktsannonser i andra sändningar skall
rymmas inom den tillåtna mängden
annonser som totalt är tillåten för
mediet.
Motioner
Reklamfrågor tas upp i tre motioner.
I motion 1995/96:K31 av förste vice
talman Anders Björck m.fl. (m) yrkande 3
begärs beslut om att avskaffa förbudet
mot åsiktsannonsering. Motionärerna
anser att åsiktsreklam skulle vara till
gagn för den fria åsiktsbildningen och
därmed samhällsdebatten i stort och att
den dominans som public service-
företagen sedan länge har över
nyhetsförmedlingen tenderar att
allvarligt snedvrida samhällsdebatten.
Motionärerna hänvisar till att svenska
folket enligt eftervalsanalyser vid de
senaste valen inte ansett sig ha fått
tillräckligt med information om de
politiska partiernas olika
ställningstaganden i viktiga frågor och
att detta primärt är en demokratifråga
som nödvändigtvis bör få sin lösning
senast inför nästa val.
I samma motion yrkande 6 begärs ett
tillkännagivande om annonsvolymen. Den
bör enligt motionärerna anpassas till
vad TV-direktivet medger, och den
radiorättsliga regleringen bör vara lika
för de olika sändningsformerna. Samma
regler som i dag gäller för reklam i
lokalradio, och som föreslås bli
gällande för närradio, bör därför
införas för övriga sändningar. Ytterst
anser dock motionärerna att den
möjlighet som yttrandefrihetsgrundlagen
ger att genom särskild lag förbjuda
reklam i radio och TV bör utmönstras.
I en motion från allmänna motionstiden
1995, 1994/95:K427 av Henrik S Järrel
(m), begärs en översyn av lagen om
satellitsändningar av TV-program.
Motionären kritiserar gällande regler,
som innebär att samma regler gäller för
all annonsering och sponsring av program
som riktar sig till TV-publik här i
Sverige oavsett distributionsform.
I en annan motion från allmänna
motionstiden 1995, 1994/95:K403 av Carl
Bildt m.fl. (m) yrkande 5, begär
motionärerna att regeringen skall få i
uppdrag att omförhandla avtalet med TV
4. Enligt motionärernas mening motverkar
de reklambegränsningar som finns i
avtalet med TV 4 sitt syfte. Förbudet
att låta reklam avbryta program leder
till uppstyckning i mindre program och
motverkar sändningen av längre program,
t.ex. långfilmer. Någon annan
begränsning av reklamen än den som finns
i andra medier bör enligt motionärerna
inte förekomma. Även i denna motion
anförs att förbudet mot åsiktsreklam
lägger band på den fria
opinionsbildningen.
Tidigare riksdagsbehandling
Frågan om åsiktsreklam behandlades av
utskottet i dess betänkande 1990/91:KU39
om radio- och TV-frågor. Utskottet
erinrade därvid till en början om att
den då föreslagna föreskriften om förbud
mot åsiktsreklam skulle ges stöd i 1
kap. 12 § andra stycket
yttrandefrihetsgrundlagen. Utskottet
ansåg att det är av stor betydelse att
olika meningar och åsikter får komma
fram i televisionen och att ingen skall
kunna utnyttja mediet för att oemotsagd
föra fram sina uppfattningar eller
förhindra att meningsmotståndare kommer
till tals. En ordning som innebar att
endast de som förfogar över stora
ekonomiska resurser kan använda TV-
mediet för opinionsbildning och
propaganda minskade emellertid enligt
utskottet möjligheterna till en allsidig
debatt, och som anfördes i propositionen
var detta till nackdel för demokratin
och yttrandefriheten i samhället. Att
förhindra en sådan ordning var enligt
utskottet ett sådant särskilt viktigt
skäl som avses i 2 kap. 13 §
regeringsformen. Utskottet tillstyrkte
regeringens förslag och avstyrkte den
föreliggande motionen.
I utskottets betänkande 1993/94:KU3
behandlades även andra frågor om reklam.
Utskottet erinrade däri om att genom
avtalet mellan staten och Nordisk
Television AB bestämts att företaget
endast under annonstid i televisionen
får sända reklam mot vederlag och att
förslaget om högsta tillåtna annonsvolym
behandlades ingående i förslaget om ny
reklamfinansierad tredje TV-kanal (prop.
1990/91:149 s. 99). I propositionen
framhölls att frågan om hur stor
annonsvolym ett reklam-TV-företag bör få
ha är beroende på hur man gör
intresseavvägningen mellan dem som
berörs av frågan. Publikens intresse är
enligt propositionen att få följa TV-
programmen så ostört som möjligt. Ju
större annonsvolymen är desto mer störs
man som tittare. Detta intresse talar
enligt propositionen för en liten högsta
annonsvolym. Programföretaget däremot
har intresse av en stor högsta
annonsvolym för att få större intäkter.
Också publiken kan emellertid ha
intresse av en stor annonsvolym,
eftersom det kan ge bättre
förutsättningar för mer påkostade
program. Enligt det föredragande
statsrådet utgjorde förslaget en rimlig
kompromiss mellan de motstående
intressena. Intresset av publikens
möjligheter till ostörd upplevelse av
programmen gjorde sig också gällande i
fråga om avbrott i programmen för
annonser.
De svenska lagreglerna om reklam i
radio och TV är således, framhöll
utskottet, resultatet av avvägningar
mellan skilda intressen där särskild
hänsyn - beroende bl.a. på mediets
genomslagskraft - tagits till publikens
behov av ostörd upplevelse och även till
barns särskilda känslighet, och
radiolagens förbud mot s.k. åsiktsreklam
grundar sig på behovet av allsidig
debatt och på lagens krav på opartiskhet
i sändningarna. Enligt utskottets mening
saknades anledning att frångå dessa
bedömningar, och utskottet var därför
inte berett förorda att EG-direktivet
och Europakonventionens regler skulle
gälla i Sverige utan sådana
inskränkningar som finns i den svenska
lagstiftningen och som direktivet och
konventionen också medger. Utskottet
ansåg mot den bakgrunden inte heller att
det behövdes något tillkännagivande till
regeringen vare sig om kabellagens
reklamregler, konsekvenserna av
detaljreglering, om reklamens påverkan
på barn, om ansvarsfull reklam eller om
omförhandling av avtalet mellan staten
och Nordisk Television AB.
Utskottets bedömning
I fråga om möjligheten till
åsiktsannonser vill utskottet erinra om
att ett förbud mot sådana annonser, som
utskottet framhöll i betänkandet
1990/91:KU39, ges stöd i 1 kap. 12 §
andra stycket YGL. Förbudet avser enligt
propositionen sändningar för vilka
villkor om opartiskhet gäller och avser
annonser för politiska eller religiösa
åsikter eller åsikter i intressefrågor
på arbetsmarknaden (6 kap. 5 §).
Utskottet anser alltjämt att det är av
stor betydelse att olika meningar och
åsikter får komma fram i televisionen
och att ingen skall kunna utnyttja
mediet för att oemotsagd föra fram sina
uppfattningar eller förhindra att
meningsmotståndare kommer till tals.
Likaså anser utskottet alltjämt att en
ordning som innebär att endast de som
förfogar över stora ekonomiska resurser
kan använda TV-mediet för
opinionsbildning och propaganda minskar
möjligheterna till en allsidig debatt
och detta är till nackdel för demokratin
och yttrandefriheten i samhället. Att
förhindra en sådan ordning är enligt
utskottet ett sådant särskilt viktigt
skäl som avses i 2 kap. 13 §
regeringsformen.
Utskottet tillstyrker med det anförda
propositionen i denna del och avstyrker
motion 1995/96:K31 yrkande 3.
Beträffande de övriga frågor om reklam
som tas upp i motionerna vill utskottet
i huvudsak hänvisa till vad som anfördes
i betänkandet 1993/94:KU3. De svenska
lagreglerna om reklam i radio och TV är
resultatet av avvägningar mellan skilda
intressen, och utskottet är inte berett
förorda att EG-direktivet och
Europakonventionens regler skall gälla i
Sverige utan sådana inskränkningar som
finns i den svenska lagstiftningen och
som direktivet och konventionen också
medger. Mot den bakgrunden avstyrker
utskottet motionerna 1995/96:K31
yrkande 6, 1994/95:K403 yrkande 5 och
1994/95:K427.
Tillsyn m.m.
Gällande ordning
Granskningsnämnden för radio och TV
övervakar genom granskning i efterhand
efterlevnaden av lagbestämmelser och
avtalsvillkor om sändningarnas innehåll
(17 §).
Granskningsnämnden kan förelägga
programföretaget att följa vissa
bestämmelser eller avtalsvillkor (17 a
§). Detta gäller framför allt
bestämmelser och villkor om annonser.
Nämnden kan också förena ett
föreläggande med vite. Beslut om
vitesföreläggande kan överklagas hos
kammarrätten.
Som framgår av avsnittet om reklam
ovan, kan ett reklaminslag prövas i
enlighet med såväl den radiorättsliga
som marknadsrättsliga ordningen. Den
marknadsrättsliga prövningen sker i
Stockholms tingsrätt och
Marknadsdomstolen.
Propositionen
Regeringen föreslår att Justitiekanslern
(JK) skall övervaka det föreslagna
förbudet mot TV-sändningar av program
med ingående våldsskildringar av
verklighetstrogen karaktär eller med
pornografiska bilder under sådan tid och
på sådant sätt att det finns en
betydande risk för att barn kan se
programmen, om det inte av särskilda
skäl ändå är försvarligt (9 kap. 1 §).
JK skall kunna förelägga den som vid
upprepade tillfällen bryter mot förbudet
att upphöra med sådana sändningar (10
kap. 11 §). Föreläggandet får förenas
med vite.
JK skall också vara den som för talan
om återkallelse av tillstånd på grund av
överträdelse av villkor för tillståndet
och om överträdelse av bl.a.
våldsskildringsförbudet.
Granskningsnämnden för radio och TV
skall övervaka att sändningarnas
innehåll i övrigt stämmer överens med
tillståndsvillkoren och lagens
bestämmelser. Bland tillståndsvillkoren
som Granskningsnämnden skall övervaka
efterlevnaden av finns skyldigheten att
ta hänsyn till ljudradions och
televisionens särskilda genomslagskraft
när det gäller programmens ämnen och
utformning samt tiden för sändning av
programmen. Konsumentombudsmannen skall
övervaka förbuden mot reklam riktad mot
barn, läkemedelsreklam och
nyhetskommentatorers medverkan i reklam.
Övriga bestämmelser övervakas av Radio-
och TV-verket.
Som skäl för förslaget att JK skall
övervaka förbudet mot att sända
våldsframställningar och pornografiska
bilder anför regeringen (s. 128) att
det, för att förbudet skall vara
meningsfullt, måste finnas möjlighet
till reaktioner. Reaktionen bör enligt
regeringen vara vitesföreläggande. Dessa
förelägganden grundar sig på bedömningar
som har nära samröre med bedömningar om
vad som kan anses utgöra missbruk av
yttrandefriheten. Det bör därför enligt
regeringen endast vara JK som skall
kunna besluta om dessa förelägganden.
Det ligger då närmast till hands att JK
dven övervakar bestämmelsens
efterlevnad.
Regeringen anser (s. 98) att det inte
innebär något nämnvärt problem om både
JK och Granskningsnämnden skulle pröva
samma sändning med utgångspunkt från
olika regler, eftersom endast
lagbestämmelsen är sanktionerad på annat
sätt än genom en skyldighet att redogöra
för nämndens beslut.
Motioner om JK:s tillsyn
I motion 1995/96:K31 av förste vice
talman Anders Björck m.fl. (m) yrkande 7
yrkas avslag på regeringens förslag att
ålägga JK att övervaka efterlevnaden av
den nya förbudsbestämmelsen.
Motionärerna hänvisar till sin
inställning till ansvarsfördelning
mellan föräldrar, övriga vuxna och
public service-företagen samt till
dessas redaktionella ansvar för
självsanerande verksamhet. I ett fritt
och öppet samhälle har enligt
motionärerna alla medier, liksom alla
medborgare, ett ansvar som går utöver
det som lagen kräver. Att ta risken att
utsätta barn för våldsskildringar och
pornografi är inte förenligt med de krav
publiken har rätt att ställa på såväl TV-
kanaler som andra medier, och ett
komplement till det egna ansvarstagandet
skulle kunna vara att överlåta
kontrollen av att etiska regler
efterlevs till ett eget branschorgan,
förslagsvis motsvarande pressens
opinionsnämnd. Motionärerna anser att
det, med hänsyn till det allvarliga
statsfinansiella läge som landet
befinner sig i, inte är rimligt att
belasta JK med ytterligare
arbetsuppgifter.
I motion 1995/96:K30 av Birgit Friggebo
m.fl. (fp) yrkande 3 begärs ett
tillkännagivande om att regeringen noga
bör följa den praxis som utbildas genom
JK:s förelägganden och de allmänna
domstolarnas tillämpning av lagrummet
beträffande program med ingående
våldsskildringar av verklighetstrogen
karaktär eller med pornografiska bilder.
Motionärerna anser att den föreslagna
bestämmelsen i radio- och TV-lagen måste
omfatta enbart sådana skildringar som är
betydligt mer våldsamma än de som
bestämmelsen i de hittillsvarande
avtalen syftar på, inte i vissa delar
komplettera varandra. Det vore enligt
motionärerna oacceptabelt om ett
nyhetsinslag som friats av
Granskningsnämnden på grund av att
programföretaget iakttagit sina
skyldigheter att beakta mediets
genomslagskraft riskerade att kritiseras
av JK med stöd av bestämmelserna i 6
kap. 2 § radio- och TV-lagen.
Utskottets bedömning
Utskottet delar regeringens uppfattning
att de bedömningar som det kan bli fråga
om vid övervakningen av förbudet mot att
sända vissa skildringar av våld och
pornografiska bilder har nära samröre
med bedömningar om vad som kan anses
utgöra missbruk av yttrandefriheten.
Utskottet tillstyrker därför regeringens
förslag att denna övervakning skall
ankomma på JK och avstyrker motion
1995/96:K31 yrkande 7.
Utskottet anser emellertid att risken
för att gränsdragningen mellan
Justitiekanslerns och
Granskningsnämndens övervakning ger
upphov till problem är beaktansvärd.
Liksom motionärerna i motion 1995/96:K30
yrkande 3 anser därför utskottet att
regeringen noga bör följa den praxis som
utbildas genom Justitiekanslerns
verksamhet och vidta de åtgärder som
uppföljningen ger anledning till.
Utskottet utgår från att så sker och
godtar därmed regeringens förslag i
denna del och avstyrker motionen.
Konsumentverkets verksamhet
Motion
Motion 1994/95:A807 av Ingbritt Irhammar
m.fl. (c) från allmänna motionstiden
1995 avser kvinnors livsvillkor. I
yrkande 12 begärs ett tillkännagivande
om att Konsumentverket bör ägna ökad
uppmärksamhet åt reklamgranskning i
etermedierna.
Utskottets bedömning
Konsumentverket är central
förvaltningsmyndighet för
konsumentfrågor med huvudansvar för att
genomföra den statliga
konsumentpolitiken. Konsumentverkets
generaldirektör har som
Konsumentombudsman vissa uppgifter
enligt marknadsföringslagen (1995:450).
Bl.a. kan han ingripa mot näringsidkare
vars marknadsföring strider mot god
marknadsföringssed eller på annat sätt
är otillbörlig mot konsumenter eller
näringsidkare. En näringsidkare får inte
i sin marknadsföring använda
vilseledande reklam. Några bestämmelser
om diskriminerande reklam finns inte i
marknadsföringslagen (prop. 1994/95:123
s. 87 f., bet. LU16 s. 23 f.).
Som ovan angivits gäller för reklam i
radio och TV utom de radiorättsliga
lagarna även de marknadsrättsliga
lagarna: marknadsföringslagen,
tobakslagen (1993:581) och lagen
(1978:763) med vissa bestämmelser om
marknadsföring av alkoholdrycker. De
marknadsrättsliga lagarna övervakas av
Konsumentombudsmannen. En hänvisning
till Konsumentombudsmannens övervakning
föreslås i 9 kap. 2 § radio- och TV-
lagen och avser efterlevnaden av
bestämmelserna om bl.a. reklam riktad
till barn och reklam om receptbelagda
läkemedel.
Den beskrivna regleringen medför att
ett och samma reklaminslag kan komma att
prövas utifrån samma utgångspunkt enligt
såväl den radiorättsliga som den
marknadsrättsliga lagstiftningen. Den
radiorättsliga prövningen är förlagd
till allmän förvaltningsdomstol, medan
den marknadsrättsliga prövningen sker i
Stockholms tingsrätt och
Marknadsdomstolen.
Utskottet anser inte att riksdagen med
anledning av motion 1994/95:A807 yrkande
12 bör göra något uttalande om
inriktningen av verksamheten hos
Konsumentverket.
Skyldighet att vidaresända vissa program
i kabelnät
Gällande ordning
Innehavare av kabelnät är enligt
kabellagen skyldiga att se till att de
boende i anslutna fastigheter har
möjlighet att ta emot vissa program.
Bestämmelsen motiverades med att var och
en som är ansluten till ett kabelnät
skall kunna ta in de rundradioprogram
som sänds från markstationer och som är
avsedda att tas emot på orten med normal
antennutrustning. Skyldigheten avser
programföretag med tillstånd av
regeringen och s.k. lokala
kabelsändarföretag. För lokala
kabelsändarföretag skall utrymme
tillhandahållas kostnadsfritt. Lokala
kabelsändarföretag är företag som har
bildats för att bedriva lokala
kabelsändningar och som kan antas låta
olika intressen och meningsriktningar
komma till tals i sin verksamhet.
Skyldigheten att vidaresända gäller för
kabelnät som når fler än 100 bostäder.
Propositionen
Regeringen föreslår att nuvarande regler
om skyldighet för innehavare av kabelnät
att se till att vissa program kan tas
emot av de boende i anslutna fastigheter
behålls och, såvitt avser sändningar
från programföretag med tillstånd av
regeringen, utvidgas till att gälla för
kabelnät som når fler än tio bostäder.
Även skyldigheten att bereda plats för
de lokala kabelsändarföretagens
sändningar behålls, och den skall även
fortsättningsvis som huvudregel bara
gälla om sändningarna kan tas emot i
fler än 100 bostäder.
Om det finns särskilda skäl får Radio-
och TV-verket medge undantag från de
angivna skyldigheterna.
Motioner
Distribution i kabelnäten av icke-
kommersiella lokala TV-sändningar tas
upp i tre motioner.
I motion 1994/95:K417 av Olof Johansson
m.fl. (c) yrkande 9 begärs ett
tillkännagivande om översyn av reglerna
och villkoren för svensk s.k. public
access-television. Motionärerna anser
att icke-kommersiella lokala TV-
producenter skall ha rätt till
kostnadsfri distribution i kabelnäten
och att det finns skäl att överväga de
nuvarande bestämmelserna och villkoren
för denna television. Även i motion
1994/95:Kr265 av Gudrun Schyman m.fl.
(v) yrkande 14 begärs en översyn av
villkoren för en svensk public access-
television. Motionärerna anför att ett
relativt nytt inslag inom TV-mediet är
de icke-kommersiella lokala
kabelsändarföretagen. Dessa kanaler är
bärare av en demokratisk tradition och
en väg till ett bredare deltagande
liksom till att utveckla de lokala
samhällena och människornas kontakt med
dessa. Enligt motionärernas mening bör
regeringen ges i uppdrag att se över
dessa företags villkor i olika
avseenden: deras sändningsvillkor, om de
i framtiden kan sända markbaserat osv.
Över huvud taget behöver man se över
bestämmelserna för och den vidare
utvecklingen av en svensk television som
tillgodoser s.k. public access.
I den i avsnittet om lokal- och
närradion nämnda motion 1994/95:K434 av
Georg Andersson m.fl. (s) tas upp även
frågan om åtgärder för utveckling av
icke-kommersiell lokal TV. Motionärerna
ser med stor oro på den
kommersialisering som brett ut sig i
etermedia och anser att staten måste ta
ett ansvar för att idén om lokal-TV utan
reklam kan förverkligas.
Utskottets bedömning
Nuvarande ordning, som föreslås gälla
även i fortsättningen, innebär att
utrymme för sändningar av lokala
kabelsändarföretag skall tillhandahållas
kostnadsfritt i kabelnät som når fler än
100 bostäder. Utskottet anser inte att
någon översyn av reglerna är påkallad,
och utskottet avstyrker motionerna
1994/95:K417 yrkande 9, 1994/95:K434 i
denna del och 1994/95:Kr265 yrkande 14.
TV-avgiften
Gällande ordning m.m.
Public service-verksamheten, inklusive
Radio Swedens programverksamhet för
utlandssändningar, finansieras med TV-
avgiftsmedel. Influtna avgiftsmedel
placeras på räntebärande räkning, det
s.k. rundradiokontot, hos
Riksgäldskontoret. Riksdagen anvisar
medel ur rundradiokontot till public
service-verksamheten. Utbetalningen av
medlen värdesäkras med utgångspunkt i
ett särskilt kompensationsindex. Staten
tillhandahåller genom Riksgäldskontoret
det rörelsekapital rundradiorörelsen
behöver, om avgiftsmedlen ur
likviditetssynpunkt inte räcker till.
Även Granskningsnämnden för Radio och TV
finansieras delvis med medel ur
rundradiokontot.
Sveriges Television har sedan den 1
augusti 1991 möjlighet att sända
sponsrade program om sändningen gäller
en allmän sammankomst eller en offentlig
tillställning som anordnas av någon
annan än programföretaget.
Sponsorsintäkterna för Sveriges
Television uppgick år 1995 till ca 16
mkr och år 1994 till ca 18 mkr (mindre
än 1 % av de totala intäkterna).
Sveriges Radio har sedan den 1 januari
1993 möjlighet att sända sponsrade
program. SR:s styrelse beslöt dock,
efter vissa sponsringsförsök år 1993,
att avstå från sponsring försåvitt den
ekonomiska situationen för SR inte
ändrades. I samband med 1995 års
besparingskrav beslöt styrelsen att
börja med sponsring igen under år 1996.
SR:s sponsringsintäkter under år 1996
beräknas uppgå till ca 6 mkr.
Riksdagen fastställer TV-avgiftens
storlek. Den är för närvarande 1 476 kr
eller 369 kr per tremånadersperiod.
Antalet TV-avgiftsbetalande hushåll
uppgick år 1995 till drygt 3,3 miljoner.
Teracom Svensk Rundradio AB tillför
rundradiokontot årligen dels ett belopp
motsvarande kompensation för värdet av
hittills gjorda direktavskrivna
investeringar, dels ett belopp
motsvarande avkastningskravet på den
konkurrensutsatta verksamheten.
Rundradiokontot tillfördes tidigare
intäkter från TV 4 genom
koncessionsavgifter, men TV 4:s
koncessionsavgifter som inbetalas efter
den 1 januari 1996 skall redovisas på
inkomsttitel på statsbudgeten i stället
för i rundradiorörelsen.
Propositioner
Regeringen föreslår i proposition
1995/96:161 En radio och TV i
allmänhetens tjänst 1997-2001 att
avgiften höjs med 48 kr (3,1 %) till
1 524 kr fr.o.m. den 1 januari 1997.
Bakgrunden till förslaget redovisas
också i den propositionen. - Av
lagtekniska skäl läggs dock förslaget
till ändring av den aktuella paragrafen
i lagen om TV-avgift fram i den här
behandlade propositionen. I denna
föreslås nämligen även vissa andra
ändringar i lagen om TV-avgift.
I proposition 1995/96:161 anges att de
totala intäkterna i rundradiokontot
under verksamhetsåret 1994 uppgick till
ca 5 305 mkr, en ökning med ca 196 mkr
jämfört med år 1993. De totala
kostnaderna 1994 uppgick till närmare
5 150 mkr, en ökning med ca 204 mkr
jämfört med år 1993. Ränteintäkter
uppgick 1994 till drygt 45 mkr, vilket
är en ökning med drygt 10 mkr jämfört
med året innan. Med beaktande av 1993
års överskott på omkring 84 mkr uppgick
rundradiorörelsens ackumulerade
överskott till drygt 284 mkr.
I samma proposition föreslås att
programföretagen även i fortsättningen
skall finansieras med medel som anvisas
från rundradiokontot, och TV-avgifterna
skall oavkortat gå till finansiering av
public service-verksamheten.
Motioner
Förslaget om höjning av TV-avgiften har
föranlett tre motioner.
I motionerna 1995/96:Kr7 av Carl Bildt
m.fl. (m) yrkande 12 och 1995/96:K30 av
Birgit Friggebo m.fl. (fp) yrkande 6
yrkas avslag på förslaget. I m-motionen
anförs att det inom ramen för det
uppdrag som public service-företagen bör
ha i framtiden med en koncentration till
en respektive två kanaler saknas
anledning att utöver redan nu beslutade
höjningar ytterligare höja TV-avgiften
och att det inför framtiden finns
anledning att se över systemet för
avgiftsuppbörd och den nuvarande
finansieringsmodellen. I fp-motionen
anförs två skäl till avslagsyrkandet:
dels får höjningen ett starkt genomslag
i konsumentprisindex, dels är det inte
rimligt att licensbetalarna skall betala
att regeringen tidigare försvagat
radiofonden.
I motion 1995/96:K32 av Gudrun Schyman
m.fl. (v) yrkande 2 föreslås i stället
en höjning av TV-avgiften till 1 600 kr.
Motionärerna anser det oerhört viktigt
att public service-kanalerna har en stor
mångfald och en hög kvalitet i
verksamheten och motsätter sig både
sponsring och reklam i programmen. De
pekar på kommande stora
investeringskostnader och anser att
målen för verksamheten inte går att
uppfylla utan att ge avkall på
kvalitetsmålet. Den av regeringen
föreslagna höjningen är därför enligt
motionärerna otillräcklig.
Kulturutskottets bedömning av
rundradiokontot
Kulturutskottet gör i sitt betänkande
1995/96:KrU12 om en radio och TV i
allmänhetens tjänst 1997-2001
bedömningen att det med utgångspunkt i
de förutsättningar som anges i
propositionen och de prognoser som
gjorts beträffande ingående balans i
rundradiokontot m.m. kommer att finnas
ett överskott på rundradiokontot under
hela år 1997.
Beträffande den sammanlagda
medelsberäkningen för de tre
programföretagen för år 1997 anser
kulturutskottet att den bör uppgå till
4 758,9 mkr i 1994 års prisläge.
Utskottets bedömning
Kulturutskottet har beräknat att det med
den höjning av TV-avgiften som föreslås
av regeringen kommer att finnas ett
överskott på rundradiokontot under hela
år 1997. Kulturutskottet har inte anfört
någon invändning mot den föreslagna
höjningen. Det förhållandet att det
under nästa år kommer att finnas
överskott på rundradiokontot kan enligt
konstitutionsutskottets mening inte
anföras som skäl för att avslå den
höjning som föreslås i propositionerna
utan frågan måste ses ur ett mer
långsiktigt perspektiv.
Socialdemokraterna och Miljöpartiet de
gröna ingick våren 1995 en
överenskommelse om att överskottsmedel i
radiofonden skall kunna användas till
att snabbt bygga ut den digitala
tekniken för public service-
verksamheten.
Med det anförda tillstyrker
konstitutionsutskottet förslaget i
propositionen och avstyrker motionerna
1995/96:K30 yrkande 6 och 1995/96:Kr7
yrkande 12 och, då det inte finns någon
anledning till ytterligare höjning av
avgiften, 1995/96:K32 yrkande 2.
Lagförslagen i övrigt
Radio- och TV-lagen
Regeringens förslag till radio- och TV-
lag har inte föranlett några motioner i
de delar som inte berörts ovan.
Utskottet har inte någon erinran mot
förslaget i dessa övriga delar.
Övriga lagförslag
I propositionen föreslås vad som
huvudsakligen är följdändringar i en rad
lagar. I förslaget till lag om ändring
i lokalradiolagen finns i 31 b § en
föreskrift att den som åsidosätter vad
som sägs i 24, 25 eller 26 § får åläggas
att betala en särskild avgift.
Hänvisningen bör omfatta även 27 §, och
utskottet föreslår att lagtexten
utformas i enlighet härmed.
Utskottet har i övrigt ingen erinran
mot förslagen.
Övriga frågor enligt motioner från
allmänna motionstiden
Internationellt samarbete
Motioner
I motion 1994/95:K417 av Olof Johansson
m.fl. (c) yrkande 8 begärs ett
tillkännagivande om svenska initiativ
vad gäller regelverket för
gränsöverskridande TV-sändningar.
Motionärerna anför att
internationaliseringen av TV-mediet har
gjort att nationella TV-kanaler inte
arbetar under likartade villkor som
utlandsbaserade företag som sänder via
satellit, även om de senare uteslutande
eller till övervägande del riktar sig
till den svenska publiken. Det är av det
skälet angeläget att Sverige aktivt
arbetar för en förstärkning av det
internationella regelverket för
gränsöverskridande TV-sändningar.
Strävan bör vara att regelverket skall
vara så utformat att public service-
företagens ställning garanteras och att
konkurrensneutralitet så långt möjligt
kan hävdas mellan nationella TV-företag
och företag som via satellit som sänder
från annat land riktat till samma
publik. Sverige bör verka för ett sådant
regelverk bl.a. inom EU och Europarådet.
I motion 1994/95:K407 av Åke Carnerö
m.fl. (kds) yrkande 2 begärs ett
tillkännagivande om internationella
överenskommelser i syfte att begränsa
utbudet av underhållningsvåld.
Motionärerna anser att det inte är
tillräckligt om ett enskilt land som
Sverige skulle skärpa reglerna mot
medievåldet eftersom det internationella
utbudet av underhållningsvåld når oss
snabbt via satellitkanalerna. Sverige
bör därför inom det nordiska samarbetets
ram och i Europeiska unionen följa
utvecklingen på medieområdet och verka
för gemensamma regler som begränsar
utbudet av grovt underhållningsvåld.
Bakgrund
Ovan redovisas Europarådets konvention
om gränsöverskridande television och
EG:s TV-direktiv. Vidare redovisas att
Rådet för mångfald inom massmedierna
enligt sina direktiv bl.a. skall följa
den internationella utvecklingen,
särskilt inom EU och Europarådet samt de
nordiska länderna. Rådet skall också
vara svenskt kontaktorgan till den
expertkommitté rörande
mediekoncentration och mångfald som
Europarådet upprättat och som skall ha
korrespondenter i alla medlemsstaterna.
Utskottets bedömning
Samarbete om gränsöverskridande
television är som ovan framgår en fråga
både för Europarådet och EU. Utskottet
utgår från att regeringen noga bevakar
dessa frågor, och utskottet anser inte
att några tillkännagivanden behövs med
anledning av motionerna 1994/95:K407
yrkande 2 och 1994/95:K417 yrkande 8.
Mottagning av TV-program inom Norden
Motioner
I motion 1994/95:K416 av Hans Stenberg
m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande om
behovet av en lagändring som gör det
tillåtet för svenska TV-tittare att ta
emot svenska program från utländska TV-
satelliter. Motionärerna anför att många
människor i Sverige inte har möjlighet
att se de markbaserade TV-sändningarna
på grund av dåliga
mottagningsförhållanden. Eftersom ca 98
% av hushållen har goda
mottagningsförhållanden är det inte
troligt att utbyggnaden av slavsändare
kommer att fortsätta i någon större
omfattning. Om sändningarna också skulle
ske via satellit, skulle det finnas en
möjlighet för de 2 % av hushållen som i
dag saknar möjlighet att se TV 1 och
TV 2 att ta in programmen via
parabolantenn. Det är emellertid enligt
motionen inte lagligt att ta emot TV 1
och TV 2 från den norska satellit som
sänder de svenska kanalerna.
Lagstiftningen bör ändras på denna
punkt.
I motion 1994/95:K421 av Anders Ygeman
(s) begärs ett tillkännagivande om TV-
sändningar inom Norden. Motionären anser
att det vore ett sätt att stärka den
nordiska identiteten att utbyta TV-
sändningar så att det är möjligt att se
norsk, dansk och finsk TV i Sverige och
vice versa. Vidaresändning av nordisk TV
kan av kostnadsskäl antagligen inte ske
via det markbaserade nätet, då detta
skulle kräva utrustning för
rundradiosändningar för fem nya TV-
kanaler. Däremot skulle det nu utbyggda
kabelnätet runt om i Sverige kunna
utnyttjas för dylika ändamål genom att
koncession för kabelnät villkoras med
vidaresändning av nordiska TV-kanaler
eller att detta skrivs in som en
förutsättning. Motionären önskar att
frågan om vidaresändning av övriga
nordiska länders television i Sverige
och av den svenska televisionen i övriga
nordiska länder utreds.
Bakgrund
Enligt avtalet med Sveriges Radio och
Sveriges Television skall minst 99,8 %
av den fast bosatta befolkningen kunna
ta emot programmen från marksändare.
Programföretagen skall köpa
utsändningstjänster för marksändningar
av Teracom. Bakgrunden till bestämmelsen
är bl.a. att beredskaps- och
säkerhetsskäl talar för ett sammanhållet
distributionsnät i statlig ägo.
Sveriges Television använder sig inte
av satellitsändningar. Däremot är det
sändarnät som används av TV 4 uppbyggt
på så sätt att programmen överförs till
marksändarna med hjälp av satellit.
Personer som bor utom räckhåll för
marksändarna kan ta emot programmen
direkt från satelliten.
I proposition 1991/92:140 om den
avgiftsfinansierade radio- och TV-
verksamheten 1993-1996 m.m. angav
regeringen att även Sveriges Television
borde kunna ges möjlighet att använda
satellitdistribution för att nå mindre
delar av befolkningen, och därvid avsågs
i första hand sådana hushåll som i dag
inte nås från marksändare. Om Sveriges
Television senare under avtalsperioden
skulle överväga en sådan lösning borde
det ankomma på regeringen att i avtal
reglera de närmare villkoren.
Sveriges Televisions program sänds på
norskt initiativ upp till satellit för
matning av kabelnät i Norge. Av
upphovsrättsliga skäl får dessa
sändningar dock inte tas emot utanför
Norge.
Sveriges Television har i sin digital-
TV-policy redovisat att man på kort sikt
vill få till stånd digitala sändningar
via satellit med inriktning på hushåll
med dålig mottagning i Sverige,
svensktalande i Finland samt
utlandssvenskar i övriga Europa.
Förslag i proposition 1995/96:161 m.m.
Om ett programföretag vill uppfylla en
del av skyldigheten om nåbarhet genom
satellit eller annars inleda nya
sändningar över satellit, behöver
regeringens medgivande inhämtas. Genom
satellitsändningar skulle det vidare bli
möjligt att ta emot Sveriges Televisions
program utanför Sverige, under
förutsättning att vissa upphovsrättsliga
frågor kan lösas.
Frågan om på vilket sätt Sveriges
Televisions program skall distribueras
har ett nära samband med frågan om
vilken teknik för TV-sändningar som
skall användas i i framtiden. Inför de
viktiga avgöranden som kommer att behöva
träffas är det angeläget att
programföretagen agerar i enlighet med
den strategi för tekniska förändringar
som statsmakterna kan komma att fatta
beslut om. Därför bör regeringens
medgivande inhämtas före beslut om att
inleda nya satellitsändningar.
Kulturutskottet anser i sitt betänkande
i denna del, med anledning av en motion
(m) om att SVT skall få tillstånd att
omedelbart inleda digitala sändningar
via satellit, att det arbete som pågår i
en arbetsgrupp inom Kulturdepartementet,
och som innebär att
distributionsfrågorna analyseras, inte
bör föregripas. Utskottet godtar därför
regeringens förslag om att regeringens
medgivande skall inhämtas om ett
programföretag vill uppfylla en del av
sin skyldighet att nå så gott som hela
befolkningen genom satellitsändningar.
Sveriges Television har i en skrivelse i
april 1996 till regeringen ansökt om
förhandlingar om ett sådant avtal om
satellitdistribution som nämndes i
propositionen om dess verksamhet under
innevarande avtalsperiod.
Utskottets bedömning
Den fråga om förbättrade
mottagningsförhållanden som tas upp i
motion 1994/95:K416 har nära samband med
utvecklingen av den nya tekniken för TV-
sändningar och om vilken teknik för
sådana sändningar som skall användas i
framtiden. Frågan har också
aktualiserats inom regeringskansliet
genom Sveriges Televisions ovan nämnda
skrivelse. Utskottet anser att
beredningen av detta ärende bör avvaktas
och anser inte att motionen bör leda
till något riksdagens tillkännagivande.
Nordiskt utbyte av TV-sändningar finns,
som berörts ovan, mellan Sverige och
Finland. Detta utbyte innebär att i de
delar av Finland som har svenskspråkig
befolkning kan en specialskapad kanal,
SVT 4, med program från SVT 1 och SVT 2
tas emot och att i dels
Storstockholmsområdet, dels särskilda
delar av Sverige en motsvarande
specialskapad kanal av finländsk TV kan
tas emot. Något formaliserat utbyte med
Norge eller Danmark förekommer däremot
inte.
Nordiska rådet antog vid sin 42:a
session den 1-4 mars 1993 en
rekommendation till Nordiska
ministerrådet att vidta åtgärder för att
kraftigt öka det nordiska TV-samarbetet
i syfte att möjliggöra en överföring av
grannländernas TV-program mellan de
nordiska länderna (se redog.
1993/94:NR1). Rådets kulturutskott hade
uttalat sin besvikelse över bristen på
visioner beträffande närmare TV-
samarbete inom Norden samt framhållit
att ministerrådet skyndsamt borde
besluta om överföring av grannländernas
TV-program och därvid särskilt
prioritera TV-samarbetet inom barn- och
ungdomsområdet.
Mångåriga försök att nå en
överenskommelse om internordiskt utbyte
har hittills fallit på att kostnaderna
beräknats bli alltför höga och att de
upphovsrättsliga frågorna, även frånsett
kostnaderna, blir mycket komplicerade.
Från Sveriges Television AB har som
ytterligare en komplikation pekats på
att den yttrandefrihetsrättsliga
lagstiftningen har olika utformning i de
olika länderna, och att frågor som hör
ihop med programansvar måste lösas.
Utskottet anser att det vore värdefullt
med vidgade möjligheter att i ett
nordiskt land ta emot TV-program från
andra nordiska program. Någon utredning
av det slag som begärs i motion
1994/95:K421 finner utskottet emellertid
inte nu skäl till.
Våldsskildringsrådets arbete
Våldsskildringsrådet (U 1990:03, dir.
1990:40) inrättades år 1990 med uppgift
att samordna verksamhet mot skadliga
våldsskildringar i rörliga bilder.
Rådet har avgivit ett antal rapporter
och skrifter. Bland dessa kan i rådets
skriftserie nämnas nr 9:
Våldsskildringar i TV-nyheter och nr 10:
Våldet i bildmedierna, reflektioner
utifrån en attitydundersökning. Nyligen
har rådet också givit ut skriften 40
timmar i veckan - En studie av våld i
sex svenska TV-kanaler, som bygger på en
veckas granskning av programutbudet i
SVT:s två kanaler, TV 3, TV 4, Kanal fem
och TV 1000.
I motion 1994/95:Kr205 av Birger Schlaug
m.fl. (mp) yrkande 23 begärs ett
tillkännagivande om att regeringen noga
bör följa upp och utvärdera
Våldsskildringsrådets verksamhet.
Utskottet behandlade motioner om
skadliga våldsskildringar i medierna i
sitt av riksdagen godkända betänkande
1994/95:KU14. Utskottet hänvisade därvid
till Våldsskildringsrådets verksamhet
och avstyrkte föreliggande motioner.
Utskottet utgår från att regeringen
följer rådets verksamhet och avstyrker
motion 1994/95:Kr205 yrkande 23.
Etik på datanäten
I motion 1994/95:K810 av Lars Leijonborg
m.fl. (fp) yrkande 6 begärs ett
tillkännagivande om behovet av etik på
datanäten. Enligt motionärerna bör
etiska användarprinciper formuleras för
att motverka oetiskt bruk av tjänster
och brottslig kontaktverksamhet på
datanäten. Detta bör enligt motionärerna
ske i samverkan mellan företrädare för
användarorganisationer och berörda
branscher inom data- och teleområdet,
och Konsumentverket kan spela en viktig
förmedlande roll. Motionärerna pekar på
att etiska rekommendationer har
utarbetats av EEMA, European Electronic
Mail Association. Viktigt är också att
arbetet samordnas över världen.
I början av 1995 tillsattes en
kommission (SB 1995:01, dir. 1995:1) för
att främja en bred användning av
informationsteknik. Kommissionen skall
vara rådgivande till regeringen i
övergripande och strategiska frågor inom
informationsteknikens område.
En särskild utredare, IT-utredningen
(Ju 1994:00, dir. 1994:42), har haft
till uppgift att utarbeta sådana förslag
till rättslig reglering som kan behövas
i samband med inrättandet av s.k.
elektroniska anslagstavlor och för
användningen av elektroniska dokument
inom både förvaltningen och
näringslivet. Utredningen har i mars
1996 avlämnat betänkandet Elektronisk
dokumenthantering (SOU 1996:40).
Utredningen föreslår i fråga om
elektroniska anslagstavlor en särskild
lag med vissa undantag från datalagen -
och därmed från EG:s dataskyddsdirektiv
- så att ett fritt meningsutbyte inte
hindras. Vidare föreslås bestämmelser i
den särskilda lagen för att hindra
missbruk av sådana elektroniska
förmedlingstjänster. Eftersom den
användare som ligger bakom ett missbruk
ofta inte kan återfinnas till följd av
utformningen av de tekniska och
administrativa rutinerna i anknytning
till elektroniska förmedlingstjänster,
föreslås att den som tillhandahåller en
tjänst för förmedling av elektroniska
meddelanden skall informera om bl.a. vem
som tillhandahåller tjänsten samt ha
uppsikt över den. För vissa fall
föreslås också en skyldighet att
förhindra fortsatt spridning av
meddelanden och att denna skyldighet
samt skyldigheten att informera
användarna straffsanktioneras. Slutligen
föreslås en bestämmelse om att datorer
och andra hjälpmedel som har använts vid
brott enligt den föreslagna lagen skall
få förklaras förverkade, om åtgärden
behövs för att förebygga brott eller det
annars finns särskilda skäl.
Barnpornografiutredningen (Ju 1994:14,
dir. 1994:117) skall utreda på vilket
sätt och med vilka medel barnpornografi
bäst kan bekämpas. Kommittén skall
därför undersöka på vilka områden det
krävs insatser för att på ett effektivt
sätt förebygga att det produceras och
distribueras barnpornografiskt material
samt närmare överväga vilka ändringar i
lagstiftningen och vilka andra åtgärder
som kan anses motiverade för att
förhindra förekomst och spridning av
barnpornografiskt material. Därvid skall
frågor om kriminalisering av innehav och
annan befattning med barnpornografi
övervägas särskilt. Kommittén skall
samråda med kommittén om nya medier och
grundlagarna (se inledningen av detta
betänkande), varvid särskilt skall
beaktas innebörden av den tekniska
utvecklingen och de ökade distributions-
och framställningsmöjligheter som denna
medför beträffande barnpornografiska
bilder.
Utskottet konstaterar att utredningar på
området pågår och avstyrker motion
1994/95:K810 yrkande 6.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande översyn av radio-
och TV-lagstiftningen
att riksdagen avslår motion
1995/96:K30 yrkandena 1 och 2,
res. 1 (m, fp)
2. beträffande tillstånd till
nya kanaler
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:K403 yrkandena 6 och 7,
1994/95:K417 yrkande 7, 1994/95:K418
yrkandena 1, 2 och 4 och
1994/95:Kr265 yrkande 15,
res. 2 (m)
3. beträffande lokal- och
närradio
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:K417 yrkandena 10 och 11 och
1994/95:K434 i denna del,
4. beträffande lokalradiolagen
att riksdagen avslår motion
1995/96:K30 yrkande 5,
res. 3 (fp)
5. beträffande radio- och TV-
lagen och de kulturpolitiska målen
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:K32 yrkande 1 och
1994/95:Kr265 yrkandena 11 och 12,
res. 4 (v)
6. beträffande förbud att äga
fler TV-stationer
att riksdagen avslår motion
1995/96:K31 yrkande 8,
res. 5 (m)
7. beträffande
tillståndsmyndighet
att riksdagen avslår motion
1995/96:K31 yrkande 1,
res. 6 (m)
8. beträffande undantag från
tillståndsplikt
att riksdagen med avslag på motion
1995/96:K30 yrkande 4 antar
regeringens förslag till radio- och
TV-lag såvitt avser 2 kap. 1 §,
9. beträffande innehållet i
programutbud
att riksdagen med avslag på motion
1995/96:K31 yrkandena 2, 4 och 5
antar regeringens förslag till radio-
och TV-lag såvitt avser 6 kap. 2 §,
res. 7 (m)
res. 8 (mp) - motiv
10. beträffande tillgång till
radio- och TV-program
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:So294 yrkande 15,
1994/95:Kr210 yrkande 2,
1994/95:Kr231 yrkande 2 och 1994/95:
Kr232 yrkande 2,
11. beträffande förbud mot
åsiktsannonser
att riksdagen med avslag på motion
1995/96:K31 yrkande 3 antar
regeringens förslag till radio- och
TV-lag såvitt avser 6 kap. 5 §,
res. 9 (m, fp)
12. beträffande tillåten
annonsvolym m.m.
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:K31 yrkande 6, 1994/95:
K403 yrkande 5 och 1994/95:K427,
res. 10 (m)
13. beträffande JK:s
tillsynsskyldighet
att riksdagen med avslag på
motionerna 1995/96:K30 yrkande 3 och
1995/96:K31 yrkande 7 antar
regeringens förslag till radio- och
TV-lag såvitt avser 9 kap. 1 §,
res. 11 (m)
14. beträffande Konsumentverkets
verksamhet
att riksdagen avslår motion
1994/95:A807 yrkande 12,
15. beträffande icke-
kommersiella lokala TV-företag
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:K417 yrkande 9, 1994/95:K434
i denna del och 1994/95:Kr265
yrkande 14,
16. beträffande TV-avgiften
att riksdagen med avslag på
motionerna 1995/96:K30 yrkande 6,
1995/96:K32 yrkande 2 och
1995/96:Kr7 yrkande 12 antar
regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1989:41) om TV-
avgift såvitt avser 7 §,
res. 12 (m)
res. 13 (fp)
res. 14 (v)
17. beträffande lagförslagen
att riksdagen antar regeringens
förslag till
1. radio- och TV-lag i vad förslaget
inte berörts ovan under momenten 8,
9, 11 eller 13,
2. lag om ändring i varumärkeslagen
(1960:644) med den ändringen att i
ingressen ordet varumärkningslagen
skall bytas ut mot varumärkeslagen ,
3. lag om ändring i lagen (1960:729)
om upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk,
4. lag om ändring i patentlagen
(1967:837),
5. lag om ändring i
mönsterskyddslagen (1970:485),
6. lag om ändring i
växtförädlarrättslagen (1971:392),
7. lag om ändring i firmalagen
(1974:156),
8. lag om ändring i lagen (1978:763)
med vissa bestämmelser om
marknadsföring av alkoholdrycker,
9. lag om ändring i lagen (1989:41)
om TV-avgift i vad förslaget inte
berörts ovan under moment 16,
10. lag om ändring i lagen (1990:886)
om granskning och kontroll av filmer
och videogram,
11. lag om ändring i lagen
(1991:1559) med föreskrifter på
tryckfrihetsförordningens och
yttrandefrihetsgrundlagens områden,
12. lag om ändring i lagen (1992:72)
om koncessionsavgift på televisionens
område,
13. lag om ändring i lagen
(1992:1685) om skydd för kretsmönster
för halvledarprodukter,
14. lag om ändring i lokalradiolagen
(1993:120) med den ändringen att 31 b
§ första stycket skall ha följande
lydelse: Den som åsidosätter vad som
sägs i 24, 25, 26 eller 27 § får
åläggas att betala en särskild
avgift. ,
15. lag om ändring i tobakslagen
(1993:581),
16. lag om ändring i lagen
(1993:1392) om pliktexemplar av
dokument,
17. lag om ändring i lotterilagen
(1994:1000),
18. lag om ändring i
marknadsföringslagen (1995:450),
18. beträffande internationellt
samarbete
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:K407 yrkande 2 och
1994/95:K417 yrkande 8,
19. beträffande mottagning av TV-
program inom Norden
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:K416 och 1994/95:K421,
20. beträffande
Våldsskildringsrådets arbete
att riksdagen avslår motion
1994/95:Kr205 yrkande 23,
21. beträffande etik på
datanäten
att riksdagen avslår motion 1994/95:K810
yrkande 6.
Stockholm den 28 maj 1996
På konstitutionsutskottets vägnar
Birgit Friggebo
I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo
(fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina
Rönnung (s), Anders Björck (m), Axel
Andersson (s), Widar Andersson (s), Tone
Tingsgård (s), Birgitta Hambraeus (c),
Barbro Hietala Nordlund (s), Jerry
Martinger (m), Pär-Axel Sahlberg (s),
Kenneth Kvist (v), Mats Berglind (s),
Inger René (m), Peter Eriksson (mp),
Håkan Holmberg (fp) och Nils Fredrik
Aurelius (m).
Reservationer
1. Översyn av radio- och TV-
lagstiftningen (mom. 1)
Birgit Friggebo (fp), Anders Björck (m),
Jerry Martinger (m), Inger René (m),
Håkan Holmberg (fp) och Nils Fredrik
Aurelius (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 11 börjar med Utskottet
vidhåller och slutar med i motionen.
bort ha följande lydelse:
Den nuvarande regleringen i
yttrandefrihetsgrundlagen när det gäller
principerna för hur tillgängligt
eterutrymme skall fördelas är enligt
utskottets mening alltför allmänt
hållen. Utvecklingen visar att det finns
ett behov av att stärka de fristående
radio- och TV-bolagens ställning när det
gäller rätten till frekvenser.
Yttrandefrihetsgrundlagen bör därför
preciseras på denna punkt. Huvudregeln
bör vara att tillgängliga frekvenser
skall erbjudas på marknaden och
försäljas genom auktions- eller
anbudsförfarande. För public service-
företagens och föreningsradions
sändningar bör dock frekvenser fördelas
efter de principer som nu gäller. En
parlamentarisk utredning bör få i
uppdrag att föreslå ett grundlagsskydd
för de fria radio- och TV-stationerna i
enlighet med den nu angivna principen.
Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Utskottet
tillstyrker således motionen.
dels att utskottets hemställan under 1
bort ha följande lydelse:
1. beträffande översyn av radio- och
TV-lagstiftningen
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:K30 yrkandena 1 och 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
2. Tillstånd till nya kanaler (mom. 2)
Anders Björck, Jerry Martinger, Inger
René och Nils Fredrik Aurelius (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 14 börjar med I fråga om och
slutar med yrkande 15. bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att det är av stor vikt
att öka mångfalden och främja
yttrandefriheten inom etermedia. Enligt
utskottets uppfattning bör därför det
kvarvarande utrymmet för två marksända
TV-kanaler, så som föreslås i motion
1994/95:K403, snarast bjudas ut till
fristående intressenter. M4-nätet bör
användas för regional-TV. Om det finns
fler intressenter för en frekvens, bör
ett öppet auktionsförfarande tillämpas.
Samma förfarande bör, som föreslås i
samma motion, tillämpas vid den framtida
fördelningen av frekvenser för digital
radio. Detta ger enligt utskottets
mening bäst garantier för konkurrens,
mångfald och valfrihet.
dels att utskottets hemställan under 2
bort ha följande lydelse:
2. beträffande tillstånd till nya
kanaler
att riksdagen med bifall till motion
1994/95:K403 yrkandena 6 och 7 och
med anledning av motionerna
1994/95:K417 yrkande 7 och
1994/95:K418 yrkandena 1, 2 och 4 och
med avslag på motion 1994/95:Kr265
yrkande 15 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
3. Lokalradiolagen (mom. 4)
Birgit Friggebo (fp) och Håkan Holmberg
(fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 21 börjar med Såvitt avser
inarbetande och slutar med yrkande 5.
bort ha följande lydelse:
Regeringen anger i propositionen att
syftet med den nya lagen i första hand
är att få en mer överskådlig
lagstiftning som kan ligga till grund
för de ändrade regler som kan komma att
behövas till följd av den tekniska
utvecklingen. Utskottet har ingen annan
uppfattning än regeringen om behovet av
en mer överskådlig lagstiftning. Det är
därför också enligt utskottets mening
olyckligt att förslaget till radio- och
TV-lag inte omfattar bestämmelserna om
lokalradio. Det av regeringen anförda
argumentet att resultatet av Lokal- och
närradiokommitténs arbete bör avvaktas
är enligt utskottets mening inte
hållbart, eftersom ändringar ändå - som
regeringen också föreslår - måste göras
i lokalradiolagen. Utskottet delar inte
heller regeringens uppfattning att
lokalradiolagen bör behållas av hänsyn
till den s.k. stopplagens effekt.
Med hänsyn till det anförda anser
utskottet att regeringen snarast bör
återkomma till riksdagen med ett förslag
till radio- och TV-lag som omfattar
också lokalradiolagens bestämmelser.
dels att utskottets hemställan under 4
bort ha följande lydelse:
4. beträffande lokalradiolagen
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:K30 yrkande 5 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
4. Radio- och TV-lagen och de
kulturpolitiska målen (mom. 5)
Kenneth Kvist (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 21 börjar med Såvitt avser
radio- och slutar med och 12. bort ha
följande lydelse:
Verksamheten inom etermedierna är
enligt utskottets mening en viktig del
av det kulturpolitiska området, och
utskottet anser att det hade varit
lämpligt om den kulturpolitiska
proposition som länge aviserats hade
kunnat behandlas före förslaget till
radio- och TV-lag. De kulturpolitiska
målen hade då kunnat tas in i
lagförslaget. Utskottet anser att dessa
mål - att värna om yttrandefrihet och
öppenhet, att främja mångfald, att
utveckla kontakter med omvärlden, att
bevara och levandegöra vårt kulturarv,
att främja konstnärlig förnyelse och
kvalitet, att bevaka barns och ungdomars
rättigheter och intressen och utveckla
ett brett deltagande - bör integreras i
radio- och TV-lagen. Regeringen bör
därför återkomma till riksdagen med ett
sådant förslag.
dels att utskottets hemställan under 5
bort ha följande lydelse:
5. beträffande radio- och TV-lagen
och de kulturpolitiska målen
att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:K32 yrkande 1 och
1994/95:Kr265 yrkande 12 och med
anledning av motion 1994/95:Kr265
yrkande 11 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
5. Förbud att äga fler TV-stationer
(mom. 6)
Anders Björck, Jerry Martinger, Inger
René och Nils Fredrik Aurelius (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 21 börjar med Det förbud och
slutar med i denna del. bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är ett
förbud mot att äga fler TV-stationer i
samma spridningsområde fullt
tillräckligt för att motverka tendenser
till monopolsituationer. Det bör därför
inte finnas något hinder mot att äga
fler TV-stationer om de sänder inom
olika områden. Någon anledning till
återkallelse av tillstånd därför att
tillståndshavaren har förvärvat mer än
ett tillstånd föreligger därför inte
heller.
Regeringen bör med hänsyn till det
anförda återkomma till riksdagen med
förslag till ändring av radio- och TV-
lagen i dessa avseenden.
dels att utskottets hemställan under 6
bort ha följande lydelse:
6. beträffande förbud att äga fler
TV-stationer
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:K31 yrkande 8 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
6. Tillståndsmyndighet (mom. 7)
Anders Björck, Jerry Martinger, Inger
René och Nils Fredrik Aurelius (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 22 börjar med Utskottet
delar och slutar med yrkande 1. bort
ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är
uppdelningen mellan regeringen och Radio-
och TV-verket av befogenheten att
besluta om sändningstillstånd mindre
lämplig. Regeringen bör i vart fall inte
vara tillståndsmyndighet för regionala
och lokala TV-sändningar.
Ett nytt förslag om befogenheten att
lämna sändningstillstånd bör därför
läggas fram.
dels att utskottets hemställan under 7
bort ha följande lydelse:
7. beträffande tillståndsmyndighet
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:K31 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
7. Innehållet i programutbud (mom. 9)
Anders Björck, Jerry Martinger, Inger
René och Nils Fredrik Aurelius (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 30 börjar med I den och på
s. 31 slutar med och 5. bort ha
följande lydelse:
Som framhålls i motion 1994/96:K31 är
olaga våldsskildring redan straffbelagt.
Det går enligt utskottets mening inte
att bortse från att
rättstillämpningsproblem kan uppstå om
ytterligare en bestämmelse om
kriminalisering av våldsskildringar
införs. Utskottet anser också att
ansvaret för barns TV-tittande inte i
första hand bör ankomma på staten utan
bör åvila föräldrar och andra vuxna i
barns närhet. Vidare bör TV-företagen ta
ett ökat redaktionellt ansvar för den
självsanerande verksamheten. Det är
enligt utskottets mening inte förenligt
med de krav publiken har rätt att ställa
på såväl TV-kanaler som andra medier att
dessa tar risken att utsätta barn för
våldsskildringar och pornografi.
Utskottet anser inte heller att villkor
bör kunna ställas upp om opartiskhet och
saklighet i den utsträckning som
regeringens lagförslag medger. Möjligen
bör sådana villkor kunna föreskrivas i
fråga om rikstäckande TV-sändningar inom
public service-verksamheten. Någon
anledning att föreskriva sådana villkor
för regionala eller lokala TV-sändningar
anser utskottet inte föreligga.
Med hänsyn till det anförda avstyrker
utskottet förslaget om förbud mot att
sända program med ingående
våldsskildringar av verklighetstrogen
karaktär eller med pornografiska bilder
under sådan tid och på sådant sätt att
det finns en betydande risk för att barn
kan se programmen, om det inte av
särskilda skäl ändå är försvarligt.
Vad utskottet i övrigt anfört bör ges
regeringen till känna, och regeringen
bör återkomma till riksdagen med de
förslag som tillkännagivandet ger
anledning till.
dels att utskottets hemställan under 9
bort ha följande lydelse:
9. beträffande innehållet i
programutbud
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:K31 yrkandena 2, 4 och 5 dels
avslår regeringens förslag till radio-
och TV-lag såvitt avser 6 kap. 2 §,
dels som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
8. Innehållet i programutbud (mom. 9,
motiveringen)
Peter Eriksson (mp) anser att den del av
utskottets yttrande som på s. 31 börjar
med I fråga om och slutar med och 5.
bort ha följande lydelse:
I fråga om det föreslagna förbudet mot
sändning av ingående våldsskildringar
m.m. delar utskottet regeringens
uppfattning att förbudet behövs.
Utskottet anser också att den praxis som
utbildats av Granskningsnämnden i fråga
om tid och sätt för sändning bör kunna
utvecklas för att i enlighet med
propositionens syfte stärka skyddet för
barn mot våldsskildringar.
Utskottet tillstyrker med det anförda
propositionen i denna del och avstyrker
motion 1995/96:K31 yrkandena 4 och 5.
9. Förbud mot åsiktsannonser (mom. 11)
Birgit Friggebo (fp), Anders Björck (m),
Jerry Martinger (m), Inger René (m),
Håkan Holmberg (fp) och Nils Fredrik
Aurelius (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 40 börjar med I fråga om och
slutar med yrkande 3. bort ha följande
lydelse:
Regeringen har som skäl för förslaget
anfört att de opinionsbildare som
förfogar över de största ekonomiska
resurserna helt skulle dominera
åsiktsreklamen. Enligt utskottets mening
kan det ifrågasättas om detta räcker för
att förbudet skall vara förenligt med
bestämmelserna i regeringsformen.
Enligt utskottets mening utgör den
föreslagna bestämmelsen om förbud mot
åsiktsreklam en begränsning av
yttrandefriheten i televisionen. För att
en sådan bestämmelse skall vara förenlig
med bestämmelserna i 2 kap. 12 och 13 §§
regeringsformen fordras att det skall
föreligga särskilt viktiga skäl. Såvitt
avser sändningar utanför den
avgiftsfinansierade verksamheten kan
enligt utskottets mening detta krav inte
anses uppfyllt. Utskottet anser
därutöver att det är tveksamt om den
föreslagna förbudsregeln kan få den
avsedda effekten. Utskottet kan också
förutse svåra gränsdragningsproblem.
På grund av det anförda avstyrker
utskottet, som begärs i motion
1995/96:K31, regeringens förslag i denna
del.
dels att utskottets hemställan under 11
bort ha följande lydelse:
11. beträffande förbud mot
åsiktsannonser
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:K31 yrkande 3 avslår
regeringens förslag till radio- och
TV-lag såvitt avser 6 kap. 5 §,
10. Tillåten annonsvolym m.m. (mom. 12)
Anders Björck, Jerry Martinger, Inger
René och Nils Fredrik Aurelius (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 40 börjar med Beträffande de
och slutar med 1994/95:K427. bort ha
följande lydelse:
Bestämmelsen i 1 kap. 12 § andra
stycket YGL har tillkommit för att hålla
de s.k. public service-företagen fria
från reklam men har i praktiken också
kommit att tillämpas för andra
fristående programföretag. Den bör
därför på sikt avskaffas.
Bestämmelserna om annonsvolymen bör
enligt utskottets uppfattning anpassas
till vad EG:s TV-direktiv medger. De
regler som gäller för reklam i
lokalradio bör införas även för övriga
sändningar. De reklambegränsningar som
finns i gällande avtal med TV 4
motverkar enligt utskottets uppfattning
sitt syfte och leder till att längre
program, som långfilmer, styckas upp i
mindre program. Vid omförhandlingen med
TV 4 bör därför dessa begränsningar inte
tas med. Vidare bör bestämmelserna för
satellitsändningar ses över.
dels att utskottets hemställan under 12
bort ha följande lydelse:
12. beträffande tillåten annonsvolym
m.m.
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:K31 yrkande 6,
1994/95:K403 yrkande 5 och
1994/95:K427 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
11. JK:s tillsynsskyldighet (mom. 13)
Anders Björck, Jerry Martinger, Inger
René och Nils Fredrik Aurelius (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 42 börjar med Utskottet
delar och slutar med avstyrker
motionen. bort ha följande lydelse:
Som utskottet framhållit ovan bör
ansvaret för barns TV-tittande i första
hand tas av föräldrar och andra vuxna i
barns närhet, och TV-bolagen bör själva
ta sitt redaktionella ansvar. Ett
komplement till det egna ansvarstagandet
skulle enligt utskottets mening kunna
vara att ett branschorgan, motsvarande
Pressens opinionsnämnd, övervakar att
etiska regler efterlevs. Utskottet anser
det i vart fall inte rimligt att belasta
JK med uppgiften att övervaka ett förbud
i radio- och TV-lagen mot att sända
vissa våldsskildringar m.m., och
utskottet avstyrker regeringens förslag
i denna del.
dels att utskottets hemställan under 13
bort ha följande lydelse:
13. beträffande JK:s
tillsynsskyldighet
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:K31 yrkande 7 och med
anledning av motion 1995/96:K30
yrkande 3 avslår regeringens förslag
till radio- och TV-lag såvitt avser 9
kap. 1 §,
12. TV-avgiften (mom. 16)
Anders Björck, Jerry Martinger, Inger
René och Nils Fredrik Aurelius (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 46 börjar med Kulturutskottet
har och slutar med yrkande 2. bort ha
följande lydelse:
Kulturutskottet har beräknat att det
med den höjning av TV-avgiften som
föreslås av regeringen kommer att finnas
ett överskott på rundradiokontot under
hela år 1997. Även om finansieringen av
programföretagen inom public service-
verksamheten måste ses på längre sikt än
så, anser utskottet att detta
förhållande understryker att någon
ytterligare höjning av TV-avgiften inte
bör beslutas nu.
Mot en höjning talar det förhållandet
att public service-företagens uppdrag
inför framtiden bör koncentreras, och
att det därför finns anledning att se
över systemet för avgiftsuppbörd och den
nuvarande finansieringsmodellen.
Av nu angivna skäl avstyrker utskottet
regeringens förslag i denna del och
motion 1995/96:K32 yrkande 2.
dels att utskottets hemställan under 16
bort ha följande lydelse:
16. beträffande TV-avgiften
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Kr7 yrkande 12 och med
anledning av motion 1995/96:K30
yrkande 6 och med avslag på motion
1995/96:K32 yrkande 2 avslår
regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1989:41) om TV-
avgift såvitt avser 7 §,
13. TV-avgiften (mom. 16)
Birgit Friggebo (fp) och Håkan Holmberg
(fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 46 börjar med Kulturutskottet
har och slutar med yrkande 2. bort ha
följande lydelse:
Utskottet vill understryka vad
regeringen framhåller i propositionen om
att TV-avgiften oavkortat skall gå till
finansiering av public service-
verksamheten.
Kulturutskottet har beräknat att det
med den höjning av TV-avgiften som
föreslås av regeringen kommer att finnas
ett överskott på rundradiokontot under
hela år 1997. Även om finansieringen av
programföretagen inom public service-
verksamheten måste ses på längre sikt än
så, anser utskottet att detta
förhållande understryker att någon
ytterligare höjning av TV-avgiften inte
bör beslutas nu.
Mot en höjning talar flera
omständigheter: dels att höjningen får
ett starkt genomslag i
konsumentprisindex, dels att det inte är
rimligt att avgiftsbetalarna nu skall
ersätta den försvagning av radiofonden
som statsmakterna nyligen tvingat fram,
och dels att TV-avgiften inte skall
finansiera annat än public service-
verksamheten.
dels att utskottets hemställan under 16
bort ha följande lydelse:
16. beträffande TV-avgiften
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:K30 yrkande 6 och med
anledning av motion 1995/96:Kr7
yrkande 12 och med avslag på motion
1995/96:K32 yrkande 2 avslår
regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1989:41) om TV-
avgift såvitt avser 7 §,
14. TV-avgiften (mom. 16)
Kenneth Kvist (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 46 börjar med Kulturutskottet
har och slutar med yrkande 2. bort ha
följande lydelse:
Kulturutskottet har beräknat att det
med den höjning av TV-avgiften som
föreslås av regeringen kommer att finnas
ett överskott på rundradiokontot under
hela år 1997. Ett överskott uppstår
endast till följd av att
programföretagen utsatts för alltför
stora nedskärningskrav, och utskottet
anser att medelstilldelningen bör höjas.
Enligt konstitutionsutskottets mening
behövs ett överskott för att säkerställa
en stor mångfald och hög kvalitet i
public service-verksamheten.
Konstitutionsutskottet föreslår därför
att avgiften höjs till 1 600 kr per år.
dels att utskottets hemställan under 16
bort ha följande lydelse:
16. beträffande TV-avgiften
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:K32 yrkande 2 och med avslag på
motionerna 1995/96:K30 yrkande 6 och
1995/96:Kr7 yrkande 12 antar regeringens
förslag till lag om ändring i lagen
(1989:41) om TV-avgift såvitt avser 7 §
med den ändringen att första stycket
erhåller följande lydelse: TV-avgiften
är 1 600 kronor för ett år. Den skall
betalas i fyra poster om 400 kronor. ,
Om det inte blir möjligt att snabbt
införa den digitala tekniken bör
regeringen redan i höst återkomma med
ett förslag om etablering av en ny
markbunden reklam-TV-kanal. Eftersom
frågan om digital TV är under beredning
avstår vi nu från att föra fram frågan
om M4 i en reservation.
2. Tillstånd till nya kanaler (mom. 2)
Kenneth Kvist (v) anför:
Jag anser att en eventuell fjärde
markbaserad kanal bör ha en annan profil
än de reklamfinansierade TV3 och TV 4.
En fjärde kanal bör i stället ha sin
tonvikt på utbildning och kunna användas
för s.k. public access.
I avvaktan på den proposition som
kulturministern har aviserat till hösten
har jag emellertid inte något yrkande i
saken.
3. Mottagning av TV-program inom Norden
(mom. 19)
Anders Björck, Jerry Martinger, Inger
René och Nils Fredrik Aurelius (alla m)
anför:
Frågan om mottagning i de nordiska
länderna av de andra nordiska ländernas
TV-kanaler har länge varit föremål för
överläggningar och välvilliga
uttalanden. Om en lösning hade nåtts
inom ramen för Nordsat-projektet hade
sådan mottagning nu varit möjlig.
Regeringens förslag till lagtext
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Propositionen 1
Motionerna 2
Motioner väckta med anledning av
propositionen 2
Motioner väckta under allmänna
motionstiden 1995 3
Utskottet 5
Propositionens huvudsakliga
innehåll 5
Bakgrund 6
Yttrandefrihetsgrundlagen, m.m. 6
Europarådets konvention och EG:s
TV-direktiv 6
Aktuella utredningar m.m. 8
Tillståndsskyldigheten 9
Tillståndsskyldigheten och den
nya tekniken 9
Gällande ordning 9
Motion 10
Tidigare riksdagsbehandling 11
Utskottets bedömning 11
Upplåtande av ytterligare
frekvensutrymme 11
Användning av ny teknik m.m. 11
Motioner 13
Utskottets bedömning 14
Lokal- och närradiofrågor 14
Motioner 14
Utskottets bedömning 15
Ny radio- och TV-lagstiftning 15
Gällande ordning 15
Propositionen 18
Motioner 20
Utskottets bedömning 21
Tillståndsmyndigheter 21
Gällande ordning 21
Propositionen 22
Motion 22
Utskottets bedömning 22
Undantag från tillståndsplikten 23
Gällande ordning 23
Propositionen 23
Motion 24
Utskottets bedömning 24
Regler om innehållet i allmänhet 25
Gällande ordning 25
Granskningsnämnden 26
EBU:s riktlinjer för våld i TV-
utbudet 27
Avtalet om TV 4 27
Propositionen 27
Motion 30
Tidigare riksdagsbehandling av
frågan om att reglera
sammansättningen av programutbud 30
Utskottets bedömning 30
Funktionshindrades tillgång till
radio- och TV-program 31
Gällande ordning 31
Avtalet om TV 4 31
Propositionen 32
Motioner 32
Tidigare riksdagsbehandling 33
Utskottets bedömning 34
Regler om reklam och annan
annonsering 34
Gällande ordning 34
Europarådets konvention 34
EG:s TV-direktiv 35
Svenska bestämmelser 35
Avtalet om TV 4 37
Propositionen 37
Motioner 38
Tidigare riksdagsbehandling 39
Utskottets bedömning 40
Tillsyn m.m. 40
Gällande ordning 40
Propositionen 41
Motioner om JK:s tillsyn 41
Utskottets bedömning 42
Konsumentverkets verksamhet 42
Motion 42
Utskottets bedömning 42
Skyldighet att vidaresända vissa
program i kabelnät 43
Gällande ordning 43
Propositionen 43
Motioner 44
Utskottets bedömning 44
TV-avgiften 44
Gällande ordning m.m. 44
Propositioner 45
Motioner 45
Kulturutskottets bedömning av
rundradiokontot 46
Utskottets bedömning 46
Lagförslagen i övrigt 47
Övriga frågor enligt motioner från
allmänna motionstiden 47
Internationellt samarbete 47
Motioner 47
Bakgrund 47
Utskottets bedömning 48
Mottagning av TV-program inom
Norden 48
Motioner 48
Bakgrund 48
Förslag i proposition
1995/96:161 m.m. 49
Utskottets bedömning 50
Våldsskildringsrådets arbete 50
Etik på datanäten 51
Hemställan 52
Reservationer 55
1. Översyn av radio- och TV-
lagstiftningen (mom. 1) 55
2. Tillstånd till nya kanaler (mom.
2) 55
3. Lokalradiolagen (mom. 4) 56
4. Radio- och TV-lagen och de
kulturpolitiska målen (mom. 5) 56
5. Förbud att äga fler TV-stationer
(mom. 6) 57
6. Tillståndsmyndighet (mom. 7) 57
7. Innehållet i programutbud (mom.
9) 57
8. Innehållet i programutbud (mom.
9, motiveringen) 58
9. Förbud mot åsiktsannonser (mom.
11) 58
10. Tillåten annonsvolym m.m. (mom.
12) 59
11. JK:s tillsynsskyldighet (mom.
13) 60
12. TV-avgiften (mom. 16) 60
13. TV-avgiften (mom. 16) 61
14. TV-avgiften (mom. 16) 61
Särskilda yttranden 62
1. Tillstånd till nya kanaler (mom.
2) 62
2. Tillstånd till nya kanaler (mom.
2) 62
3. Mottagning av TV-program inom Norden
(mom. 19)62