I betänkandet behandlas
förvaltningskontorets förslag
1995/96:RFK4 till lag om ändring i lagen
(1994:1065) om ekonomiska villkor för
riksdagens ledamöter, som utarbetats av
en särskild beredningsgrupp. Förslaget
innebär i korthet att reglerna för
riksdagens ersättning till ledamöterna
för rese- och logikostnader, ökade
levnadsomkostnader samt för övriga
kostnader får en ny utformning.
Dessutom föreslås att en ny bestämmelse
om vidgade dispensmöjligheter vid
beräkning av ålderspension tillförs
övergångsbestämmelserna i samma lag.
Utskottet tillstyrker förslaget med
några mindre ändringar i lagtexten. De
nya bestämmelserna föreslås träda i
kraft den 1 januari 1997.
I betänkandet behandlas också sex
motioner, varav tre väckts under den
allmänna motionstiden 1995 och tre
väckts med anledning av förslaget.
Utskottet avstyrker motionerna med
undantag av ett yrkande avseende lagens
utformning av regeln om högsta
nattraktamente, som tillstyrks.
Till betänkandet har fogats tre
reservationer, av vilka två anmälts av
Vänsterpartiet och Miljöpartiet
gemensamt och en av Miljöpartiet ensamt.
Förslaget
1995/96:RFK4 vari yrkas att riksdagen
antar förvaltningskontorets förslag till
lag om ändring i lagen (1994:1065) om
ekonomiska villkor för riksdagens
ledamöter m.m.
Motionerna
Motioner väckta under allmänna
motionstiden 1994/95
1994/95:K302 av Bertil Persson (m) vari
yrkas att riksdagen beslutar att ur
pensionssynpunkt bör tjänstgöring som
riksdagsman, landstingsråd och
kommunalråd vara likvärdiga.
1994/95:K711 av Sten Andersson (m) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att tydliggöra motiven för
att riksdagsledamöter skall erhålla
traktamentsersättningar som skiljer sig
från övriga medborgare.
1994/95:K802 av Bertil Persson (m) vari
yrkas att riksdagen beslutar utreda hur
riksdagsledamöternas resurser på
hemorten skall kunna stärkas.
Motioner väckta med anledning av
förslaget
1995/96:K20 av Lennart Hedquist och
Gustaf von Essen (m) vari yrkas
1. att riksdagen med anledning av vad i
motionen anförts avslår förslag
1995/96:RFK4,
2. att riksdagen uppdrar åt
förvaltningskontoret att återkomma med
förslaget när det försetts med
kostnadsberäkning.
1995/96:K21 av förste vice talman Anders
Björck m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen avslår
förvaltningsstyrelsens förslag att
reglera den högsta ersättningsnivån för
nattraktamente (4 000 kr) i
lagstiftningen i enlighet med vad som
anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger
förvaltningsstyrelsen till känna vad i
motionen anförts om kartläggning av
riksdagsledamöternas resmönster,
3. att riksdagen som sin mening uttalar
att riksdagsledamöterna även
fortsättningsvis skall erhålla årskort
på tåg utan prövning.
1995/96:K22 av Peter Eriksson m.fl. (mp)
vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att helt
avskaffa det nuvarande systemet med
kostnadsersättning för riksdagens
ledamöter,
2. att riksdagen beslutar att
ersättningen för logikostnader i
Stockholm för riksdagens ledamöter
begränsas till högst 2 500 kr/månad,
3. att riksdagen beslutar att
ersättningen till riksdagens ledamöter
för resor med egen bil begränsas till 13
kr/mil.
Utskottet
Bakgrund
En särskild arbetsgrupp, som tillsattes
av förvaltningsstyrelsen i februari 1995
och som har haft i uppgift att se över
lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor
för riksdagens ledamöter, har i december
1995 överlämnat sitt förslag till
författningsändringar till
förvaltningsstyrelsen. Styrelsen har vid
sin beredning av förslaget tillfört en
bestämmelse till punkt 4 av
övergångsbestämmelserna avseende
beräkningen av ålderspensionen.
Styrelsen har i december 1995 beslutat
överlämna förslaget 1995/96:RFK4 till
riksdagen.
Förslaget innebär i korta drag
följande.
När det gäller ersättning för
resekostnader m.m. är grundtanken i det
nya ersättningssystemet att samma
förutsättningar för ersättning vid
tjänsteresor som gäller i samhället i
övrigt skall gälla också för riksdagens
ledamöter. De villkor som råder för
riksdagens anställda skall enligt
förslaget vara utgångspunkten för de nya
reglerna.
Enligt förslaget skall riksdagen svara
för samtliga kostnader som uppkommer vid
resorna, dvs. resekostnader, kostnader
för logi samt merutgifter för måltider
m.m. (ökade levnadsomkostnader). Även de
resor i tjänsten som görs till Stockholm
eller till andra platser under delar av
riksmötet då riksdagen inte är samlad
skall ersättas. Ledamöter som är bosatta
i Stockholm skall få ersättning för
tjänsteresor ute i landet. Ledamoten
själv avgör lämpligaste färdmedel med
hänsyn till kostnader och tidsåtgång. En
resepolicy kommer att fastställas av
förvaltningsstyrelsen. Ledamöterna skall
enligt förslaget ha rätt till ersättning
vid såväl flerdygns- som
endagsförrättningar överstigande fyra
timmar. För sådana förrättningar ersätts
ledamöterna med ett schablonbelopp på
1/120 av basbeloppet, f.n. 300 kronor,
per dygn för flerdygnsförrättningar och
på 1/275 av basbeloppet, f.n. 130
kronor, för endagsförrättning. Riksdagen
föreslås härutöver svara för
logikostnaderna. För ledamöter som bor
mer än 50 kilometer från riksdagen
ersätts de faktiska kostnaderna för
bostad i Stockholm upp till ett högsta
belopp om 4 000 kronor/månad.
När det gäller kostnadsersättningen
föreslås att riksdagen skall
tillhandahålla sådan teknisk utrustning
som krävs för att ledamöterna skall
kunna utföra sitt uppdrag på ett
effektivt sätt. För närvarande svarar
riksdagen för inköp av persondatorer för
användning i bostaden, inköp av
personsökare och abonnemangsavgifter för
dessa och för mobiltelefoner. Förslaget
innebär att riksdagen härutöver också
står för inköp av telefax i bostaden och
för anslutnings-, abonnemangs- och
samtalsavgifter för en tjänstetelefon
som är knuten till persondatorn och
faxen. Riksdagen bör enligt förslaget
vidare bekosta även inköpen av
mobiltelefoner. För samtalsavgifter för
mobiltelefonerna skall enligt förslaget
ledamöterna själva stå.
Kostnadsersättningen föreslås sänkas
med cirka 10 % till en nivå motsvarande
15 % av basbeloppet. Motivet till detta
är den samlade effekten av de ändringar
av ersättningen i olika avseenden som
föreslås.
Avslag på förslaget
Motionen
I följdmotion 1995/96:K20 hemställer
Lennart Hedquist och Gustaf von Essen,
båda (m), att riksdagen avslår förslag
1995/96:RFK4 (yrkande 1) och att
riksdagen uppdrar åt
förvaltningskontoret att återkomma med
förslaget när det försetts med
kostnadsberäkning (yrkande 2).
Motionärerna förmodar att förslagen är
starkt kostnadsdrivande och att
kostnadsökningarna inte kompenseras av
den föreslagna mindre reduktionen av den
generella kostnadsersättningen eller
omläggningen av traktamentsreglerna.
Motionärerna anser att det skulle vara
intressant att få ta del av
beredningsgruppens kalkyler för de olika
delförslagen. Om det ställer sig svårt
att presentera en totalkalkyl kan olika
kostnadsalternativ med skilda antaganden
om ledamöternas och partigruppernas
beteenden och önskemål med de nya
reglerna anges.
Beräknade kostnadskonsekvenser av
förslaget
Beräkningar av kostnadskonsekvenserna av
förslaget har gjorts inom
beredningsgruppen. Dessa beräkningar har
med nödvändighet i vissa delar varit
relativt grova och schablonmässiga och
bygger på osäkra antaganden om hur
ledamöterna kommer att bete sig när det
gäller t.ex. resor i det föreslagna
systemet.
Av beräkningarna, som redovisats för
utskottet, framgår att en viss
kostnadsminskning kan förutses vad
gäller traktamentsersättningen och vissa
ökningar kan förutses vad gäller
resekostnadsersättningen och kostnaderna
för teknisk utrustning. Med justering
för den föreslagna reduceringen av
kostnadsersättningen beräknas den totala
nettokostnaden för de föreslagna
förändringarna uppgå till minst 3
miljoner kronor.
Några tillkommande, administrativa
kostnader för t.ex. nyanställning av
personal till följd av den föreslagna
nyordningen räknar förvaltningskontoret
för närvarande inte med enligt vad
utskottet erfarit. Det nya ersättningssy-
stemet innebär både att arbetsuppgifter
bortfaller och att nya tillkommer. Det
går inte i dag att med säkerhet bedöma
hur mycket merarbete som uppkommer men
avsikten är att det skall klaras av med
hjälp av nya dataprogram och ett
förändrat arbetssätt bl.a. inom ekonomi-
och personalenheterna.
Utskottets bedömning
Motionärernas krav enligt yrkande 2 har
med den nyss redovisade beräkningen av
förslagets kostnadskonsekvenser
tillgodosetts. Därmed har också grunden
för avslagsyrkandet (yrkande 1)
undanröjts, varför motionen i sin helhet
avstyrks.
Ersättning för ökade levnadsomkostnader
Nuvarande regler
Enligt 4 kap. 1 § lagen (1994:1065) om
ekonomiska villkor för riksdagens
ledamöter får en ledamot som från sin
bostad på hemorten har längre färdväg än
50 kilometer till Riksdagshuset
traktamente för varje påbörjat dygn, för
tid då riksmöte pågår, med undantag för
uppehåll i samband med jul och nyår.
Traktamentet uppgår till 1/150 av
basbeloppet enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring. Detta är det s.k.
riksdagstraktamentet, som bygger på att
en ledamot av riksdagen anses ha sin
bostad som tjänsteställe, vilket innebär
att resorna till Stockholm betraktas som
tjänsteresor. Traktamentet skall täcka
dels merkostnader för måltider och
diverse småutgifter, dels logikostnader.
Utöver riksdagstraktamentet betalas
traktamente för resor med anledning av
sammanträden eller annan förrättning
under tid då riksdagen inte är samlad.
Riksdagstraktamentet är skattepliktigt
i sin helhet. Om bostaden är belägen mer
än 50 km från Riksdagshuset och
tjänsteförrättningen är förenad med
övernattning medges avdrag för ökade
levnadsomkostnader vid taxeringen.
Avdrag för logikostnader medges med det
belopp som svarar mot de faktiska
kostnaderna eller med ett
schablonbelopp.
Gällande regler för riksdagstraktamentet
skiljer sig i flera avseenden från vad
som förekommer i samhället i övrigt.
Riksdagstraktamentet utbetalas, med
visst undantag, för varje dag under den
tid riksdagen är samlad, medan det
vanliga utanför riksdagen är att den som
gör en tjänsteresa får ersättning för
såväl rese- och logikostnader som ökade
levnadsomkostnader i form av
traktamente, vilket utgår endast för de
dagar som förrättningen pågår. En annan
skillnad är att riksdagstraktamente inte
betalas vid resor under tid då riksdagen
inte är samlad med undantag för
utskottssammanträden under
sommaruppehållet, även om resan är
föranledd av uppdraget som
riksdagsledamot. Inte heller betalas
traktamente för tjänsteresor till annan
ort än Stockholm.
Förslag till nytt ersättningssystem
Utgångspunkter
Grundtanken i det föreslagna
ersättningssystemet är att i möjligaste
mån samma förutsättningar skall gälla
för riksdagen som för samhället i
övrigt. Det innebär bl.a. att
traktamente bör utgå endast för de
faktiska resor ledamöterna gör för att
fullgöra riksdagsarbetet och att
riksdagen bör svara för samtliga
kostnader som uppkommer med anledning av
tjänsteresorna. Det kan enligt förslaget
vara praktiskt att utgå från de villkor
som gäller för de anställda i riksdagen,
när villkoren för ett nytt
ersättningssystem för ledamöterna skall
läggas fast. Förslaget utgår från att
traktamentet i enlighet med
kommunalskattelagens bestämmelser även i
fortsättningen är skattepliktigt.
Med hänvisning till de förändringar som
blir en konsekvens av att bl.a.
riksmötet kommer att öppnas tidigare
från och med 1996/97 års riksmöte
föreslås att riksdagstraktamentet i
fortsättningen utgår för ledamöternas
enskilda arbete i Stockholm även under
de delar av riksmötet då riksdagen inte
är samlad.
Eftersom riksdagen i dag svarar för
merparten av resekostnaderna för
förrättningar utanför den egna
valkretsen och utanför Stockholm som
görs med anledning av riksdagsuppdraget
är det enligt förslaget logiskt att inte
endast resekostnader utan även
logikostnader och ökade
levnadsomkostnader skall ersättas vid
denna typ av förrättningar. Därför bör
traktamentsrätten gälla även för
ledamöter som är bosatta i Stockholm,
förutsatt att förrättningsorten är
belägen mer än 50 kilometer från
bostaden och att resan har samband med
uppdraget som riksdagsledamot.
Ledamöterna bör enligt förslaget ha rätt
till ersättning för ökade
levnadsomkostnader också vid
endagsförrättningar, varför en ny
ersättning bör införas, benämnd
förrättningstillägg, som avses utbetalas
vid förrättningar som pågår längre än
fyra timmar.
Nya ersättningsbelopp
Enligt förslaget bör
traktamentsersättningens storlek
relateras till vad som gäller för
riksdagens anställda och förenklas så
att ett genomsnittsbelopp fastställs för
samtliga dagar vid
flerdygnsförrättningar, oavsett hur
länge förrättningen pågår. Beloppet bör
grundas på ett genomsnitt av den
sammanlagda ersättning som betalas till
de anställda i riksdagen, dvs. summan av
traktamentet och förrättningstillägget.
Vid endagsförrättning bör ett
genomsnittsbelopp betalas oberoende av
förrättningens längd (om förrättningen
pågår mer än fyra timmar). Det föreslås
att dagsersättningen vid
flerdygnsförrättningar fastställs till
1/120 och vid endagsförrättningar till
1/275 av basbeloppet och att beloppen
rundas av till närmaste tiotal kronor.
Ersättning för logikostnader -
nattraktamente
Ledamöternas kostnader för boendet i
Stockholm varierar avsevärt mellan dem
som hyr s.k. kombirum och dem som hyr
lägenheter i riksdagens bostadshus.
Enligt förslaget kan ett sätt att jämna
ut dessa skillnader vara att riksdagen
ersätter boendekostnaderna i Stockholm.
Det föreslås att så sker och att
ersättning ges motsvarande de faktiska
kostnaderna upp till ett tak som i
princip svarar mot den högsta
månadshyran för riksdagens bostäder,
avrundat till 4 000 kr. Ersättningen ges
efter uppvisande av kontrakt eller
hyresavi i de fall ledamoten hyr privat.
För att täcka ledamöternas logikostnader
föreslås att en ny ersättning införs,
benämnd nattraktamente, som bör
utbetalas månadsvis under hela året.
Motionerna
I motion 1994/95:K711 yrkande 1, väckt
under den allmänna motionstiden 1995,
begär Sten Andersson (m) att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna
vad som anförts i motionen om att
tydliggöra motiven för att
riksdagsledamöternas traktamentsvillkor
skiljer sig från vad som gäller för
övriga medborgare. Enligt motionären
borde i ett demokratiskt samhälle alla
vara överens om vikten och
nödvändigheten av medborgarnas
engagemang och intresse för politik. Det
är enligt motionären viktigt att alla
nödvändiga åtgärder vidtas för att
förståelsen för politiken och politikers
situation behålls. Motionären
exemplifierar med
traktamentsbestämmelserna för
riksdagsledamöterna, främst det
förhållandet att alla ledamöter oavsett
hemort får traktamentsersättning. Detta
bör enligt motionären göras begripligt
om förståelse skall erhållas bland
medborgarna.
I följdmotion 1995/96:K21 av Anders
Björck m.fl. (m) begärs att riksdagen
avslår förvaltningsstyrelsens förslag
att reglera den högsta ersättningsnivån
för nattraktamente (4 000 kr) i
lagstiftningen (yrkande 1). Motionärerna
ifrågasätter om detta är en
ändamålsenlig reglering. De anser att
det inte är lämpligt att ytterligare
belasta en redan arbetstyngd riksdag med
att fatta beslut om återkommande
justering av högsta beloppsgränsen för
ledamöternas nattraktamenten. Det
framstår dessutom från
författningsteknisk synpunkt som
opraktiskt att lagstiftning fordras för
varje ny justering av hyresnivån. På
denna grund avråder motionärerna från
att införa en exakt angiven högsta
ersättningsnivå i lagtexten (5 kap. 1 §
tredje stycket, 3 § samt 5 § i
lagförslaget).
I följdmotion 1995/96:K22 av Peter
Eriksson m.fl. (mp) hemställs att
riksdagen beslutar att ersättningen för
logikostnader i Stockholm för riksdagens
ledamöter begränsas till högst 2 500 kr
per månad (yrkande 2). Motionärerna
stöder inte förvaltningskontorets
strävan att jämna ut skillnader i
kostnader mellan dem som valt s.k.
kombirum och dem som har lägenhet.
Enligt motionärerna är det rimligt att
ledamöter med ett bättre boende också
får ta på sig ökade personliga
kostnader. Förslaget att ledamöterna får
ersättning upp till 4 000 kr per månad
kan locka till dyrare boende och därmed
bli kostnadsdrivande samt förvärra den
redan ansträngda hyresmarknaden i
Stockholms innerstad.
Utskottets bedömning
I motion 1994/95:K711 yrkande 1 begärs
att riksdagen tydliggör motiven för att
riksdagsledamöternas traktamenten
skiljer sig från vad som gäller övriga
medborgare, så att medborgarna skall
förstå under vilka villkor ledamöterna
arbetar.
Som framgått av det föregående syftar
det framlagda förslaget i grunden till
att ta bort sådana skillnader som
karaktäriserar det nuvarande systemet
och att bringa ersättningssystemet i
överensstämmelse med vad som gäller i
samhället i övrigt. Någon redovisning av
det slag som efterlyses i motionen
behövs enligt utskottets mening därför
inte, varför motion 1994/95:K711 yrkande
1 avstyrks.
I följdmotion 1995/96:K22 yrkande 2
(mp) begärs att ersättningen för
logikostnader i Stockholm för
ledamöterna begränsas till 2 500
kr/månad. Motionärernas motiv för sin
ståndpunkt är att de ledamöter som
väljer ett bättre boende än t.ex.
kombirum själva bör bära kostnaderna för
detta. Utskottet, som finner
förvaltningsstyrelsens förslag (4 000
kr/månad) välavvägt med hänsyn till
syftet att jämna ut boendekostnaderna,
avstyrker motionen i denna del.
I följdmotion 1995/96:K21 yrkande 1 (m)
yrkas avslag på förslaget att i lag
reglera den högsta ersättningsnivån för
nattraktamente. Den föreslagna
ordningen, enligt vilken lagändring
krävs för varje justering av
ersättningsnivån, är enligt motionärerna
opraktisk. Utskottet instämmer i denna
invändning och föreslår en ändring i
lagtexten (5 kap. 1 § tredje stycket, 3
§ samt 5 §) med innebörd att
ersättningen skall uppgå till ett belopp
som Riksdagens förvaltningskontor
fastställer. Utskottet förutsätter att
förvaltningskontoret därvid kommer att
tillämpa samma principer för
hyressättningen av riksdagens bostäder
som för närvarande tillämpas.
Utskottet har inga invändningar mot
förslaget till nytt ersättningssystem i
övriga avseenden såväl när det gäller
principerna som ersättningsbeloppens
storlek och tillstyrker därför förslaget
i denna del.
Ersättning för resekostnader
Nuvarande regler
Enligt 6 kap. 1 § lagen (1994:1065) om
ekonomiska villkor för riksdagens
ledamöter får en ledamot anlita inrikes
järnvägar och statliga busslinjer på
riksdagens bekostnad. Detsamma gäller
för resor med flyg som har samband med
uppdraget. Enligt 6 kap. 2 § får
förvaltningskontoret föreskriva att en
ledamot får anlita annat färdmedel än
som anges i 1 § samt har rätt till
traktamente vid resa med anledning av
uppdraget som ledamot av riksdagen.
Enligt tillämpningsföreskrifterna
tilldelas ledamöter och ersättare ett
riksdagskort för inrikes resor. Kortet
gäller bl.a. som årskort på SJ samt som
ett debiteringskort på riksdagen för
inköp av biljett på inrikes reguljära
flyglinjer. Vidare äger en ledamot bl.a.
rätt till ersättning för båtresa mellan
Gotland och fastlandet, för resa med
andra kollektiva trafikmedel än statliga
för färd till och från närmaste
järnvägsstation eller flygplats om resan
sker med anledning av uppdraget samt för
resor med egen bil i vissa situationer.
En ledamot eller en talmans- eller
statsrådsersättare, som är
stadigvarande bosatt inom
Storstockholmsområdet, tilldelas ett
årskort för färd med Storstockholms
lokaltrafik (SL). Andra ersättare inom
samma område får motsvarande
resekostnader ersatta mot räkning. En
ledamot som inte är berättigad till
traktamente får för varje riksmöte
använda riksdagskortet för 25 resor med
taxi för resor mellan riksdagshuset och
bostaden efter sena sammanträden.
Förslag angående regler för
resekostnadsersättning
Enligt förslaget bör inrikes resor som
företas under utövandet av
riksdagsuppdraget behandlas på samma
sätt som tjänsteresor för tjänstemän i
riksdagen och ersättningen skall utgå
enligt de regler som gäller för
tjänstemännen. Det innebär att riksdagen
betalar tjänsteresor med hänsyn till det
faktiska färdsättet och den färdväg som
föranleds av förrättningen. Färdmedel
kan vara egen bil, hyrbil, taxi eller
allmänna kommunikationer. Vid
flerdygnsförrättning utanför bostaden
betalar riksdagen för logikostnaden.
Talmanskonferensen bör enligt förslaget
få det övergripande ansvaret för
ledamöternas utrikes resor inklusive
enskilda kontaktresor till EU-
institutioner.
Konsekvenserna av de nya bestämmelserna
blir bl.a. att beslut om resa och
färdmedel görs av ledamoten själv med
beaktande av tids- och kostnadsaspekter.
Enligt förslaget skall
förvaltningskontoret, i syfte att få
till stånd ett ekonomiskt och effektivt
resande, tillsammans med den enskilde
ledamoten kartlägga vederbörandes
planerade resemönster. Vidare bör
förvaltningsstyrelsen fastställa en
resepolicy för att ge ytterligare
preciseringar utöver lagtexten.
Förvaltningsstyrelsen föreslås
regelbundet följa upp
riksdagsledamöternas resekostnader på
liknande sätt som sker med andra
kostnader i riksdagen, bl.a. med hjälp
av utfallsrapporter och resestatistik.
Styrelsen får därmed en överskådlig bild
av resekostnaderna.
Motionerna
Anders Björck m.fl. (m) föreslår i
följdmotion 1995/96:K21 att riksdagen
som sin mening ger förvaltningsstyrelsen
till känna vad som anförts i motionen om
kartläggning av riksdagsledamöternas
resemönster (yrkande 2). Motionärerna
anför bl.a. att all form av kartläggning
eller granskning av människors beteende,
såväl i tjänsten som privat, väcker
viktiga frågor om integritetshänsyn.
Förslaget om att kartlägga ledamöternas
resemönster synes enligt motionärerna
inte ha föregåtts av någon djupare
analys av integritetsfrågorna. Vid en
intresseavvägning mellan förvaltningens
behov av att kartlägga ledamöternas
resemönster och ledamöternas behov av
att värna integriteten anser
motionärerna att integritetshänsynen
måste väga tyngst. I annat fall kan
t.ex. den framtida rekryteringen av
riksdagsledamöter allvarligt komma att
försvåras, anser motionärerna.
Motionärerna förutsätter också att
reglerna och tillämpningen av den
aviserade redovisningsskyldigheten
utformas så att ledamöternas integritet
inte träds för när.
I samma motion (yrkande 3) hemställs
att riksdagsledamöterna även
fortsättningsvis skall erhålla årskort
på tåg utan prövning. Det föreslagna
systemet, som innebär att varje ledamots
behov av årskort på flyg eller tåg skall
prövas mot ledamotens faktiska resande,
innebär ett avsteg från den ordning som
gällt sedan mycket länge. Ett
bibehållande av det nuvarande systemet
skulle enligt motionärerna sannolikt
medföra bättre upphandlingsvillkor än om
färre ledamöter ges rätt till kort.
Nyordningen riskerar att motverka syftet
att förbilliga reskostnaderna, anser
motionärerna.
Peter Eriksson m.fl. (mp) hemställer i
följdmotion 1995/96:K22 att riksdagen
beslutar att ersättningen till
riksdagens ledamöter för resor med egen
bil begränsas till 13 kr per mil
(yrkande 3). Den föreslagna
ersättningsnivån på 26 kr per mil är
mycket generös enligt motionärerna, och
det vore fel om ledamöterna skulle kunna
tjäna pengar på att resa med egen bil i
tjänsten. En ersättning på halva nivån
är tillräckligt, anser motionärerna, som
dessutom menar att detta system medför
minsta möjliga administration och
krångel.
Utskottets bedömning
I följdmotion K21 yrkande 2 (m)
aktualiseras vad som sägs i förslaget om
en kartläggning av ledamöternas
planerade resemönster. Enligt
motionärerna måste integritetshänsynen i
detta sammanhang väga tyngre än
förvaltningens behov av att kartlägga
resemönstret. Utskottet instämmer i
denna bedömning och utgår, i likhet med
motionärerna, från att den aviserade
redovisningsskyldigheten utformas så att
ledamöternas integritet inte träds för
när. Utskottet har erfarit att skälen
till den föreslagna årliga genomgången
för beräkning av omfattningen av
ledamöternas resor är att man vill dels
förbättra sin service till ledamöterna
genom att underlätta deras resande, dels
skapa ett tillförlitligt underlag för
förhandlingar med trafikföretag som SJ
samt flyg- och taxiföretag om
mängdrabatter, en metod som visat sig
framgångsrik. Förvaltningen har i detta
sammanhang enligt egen utsago inget
intresse av att ta in detaljuppgifter om
ledamöternas resande. Med hänvisning
till dessa klarlägganden anser sig
utskottet kunna ställa sig bakom
förslaget i denna del. Motionärernas
önskemål får därmed anses tillgodosedda,
varför motionen avstyrks i denna del.
I samma motion, yrkande 3, hemställs
att ledamöterna även fortsättningsvis
skall erhålla årskort på tåg utan
föregående prövning. En mera restriktiv
hållning riskerar enligt motionärerna
att motverka syftet att förbilliga
reskostnaderna. Utskottet har från
förvaltningskontoret inhämtat att alla
ledamöter även inom det föreslagna
systemet kommer att erhålla årskort på
SJ. Eftersom motionärernas önskemål
därigenom tillgodoses, avstyrks motionen
i denna del.
När det gäller reglerna för ersättning
vid färd med egen bil, föreslås samma
nivåer som gäller för statsförvaltningen
generellt, dvs. dels en nivå med en
skattefri del på 13 kronor per mil och
en skattepliktig del på 13 kronor, dels
en nivå med enbart det skattefria
beloppet på 13 kronor per mil. Det finns
enligt utskottets mening goda skäl att
införa dessa bestämmelser även för
riksdagsledamöterna, som därmed får
samma villkor som tjänstemän i
riksdagsförvaltningen. Motion K22
yrkande 3 (mp) enligt vilken
ersättningen borde begränsas till 13
kronor per mil avstyrks.
Utskottet tillstyrker således förslaget
även i denna del. Det får ankomma på
riksdagens förvaltningskontor att i
tillämpningsföreskrifter till lagen
närmare precisera när de olika nivåerna
för bilersättning skall gälla.
Kostnadsersättning och viss teknisk
utrustning
Gällande regler och praxis
Enligt 5 kap. 1 § lagen (1994:1065) om
ekonomiska villkor för riksdagens
ledamöter är en ledamot berättigad till
kostnadsersättning, som per månad utgör
16 2/3 % av basbeloppet, vilket
motsvarar två basbelopp per år. För
ledamot som disponerar viss teknisk
utrustning tillhörig riksdagen minskas
enligt 2 § kostnadsersättningen enligt
föreskrifter som förvaltningskontoret
meddelar.
Kostnadsersättningen utgör enligt
anvisningarna till kommunalskattelagen
skattepliktig intäkt. De särskilda
omkostnader som riksdagsuppdraget medför
och som inte avses täckas av reskostnads-
och traktamentsersättningen får dras av
helt. För bilkostnader och traktamenten
gäller särskilda avdragsregler.
Riksdagen bidrar till enskilda
studieresor och till utrikesresor via
stödet till partigrupperna för
deltagande i internationella
konferenser. Riksdagen bekostar också en
del av ledamöternas språkutbildning.
Riksdagen svarar också för kostnaderna
för viss teknisk utrustning i bostaden
(persondator, personsökare) samt
abonnemangsavgiften för personsökare och
mobiltelefoner. Ledamöterna svarar
själva för inköpskostnaderna för telefax
i bostaden och mobiltelefon.
Kostnader som ledamöterna själva står
för är utöver de nämnda bl.a.
driftkostnader för telefax,
portokostnader, representation,
kostnader för vissa tidningar,
tidskrifter och litteratur, studieresor,
konferenser och serviceavgifter till
partikanslier.
Förslag angående kostnadsersättning och
viss teknisk utrustning
Enligt förslaget bör riksdagen
tillhandahålla den tekniska utrustning
som krävs för att ledamöterna skall
kunna utföra sitt uppdrag på ett
effektivt sätt. Riksdagen bör därför
svara för inköp av persondator och
telefax i bostaden och för anslutnings-,
abonnemangs- och samtalsavgifter för ett
därtill knutet telefonabonnemang.
Riksdagen bör vidare bekosta inköp och
abonnemangsavgifter för mobiltelefon och
personsökare, medan ledamöterna själva
bör stå för mobiltelefonernas
samtalsavgifter.
Mot bakgrund av samtliga förslag till
ändringar av ledamöternas ekonomiska
villkor föreslås att
kostnadsersättningen bör sänkas något,
från 16 2/3 % till 15 % av basbeloppet,
vilket motsvarar en sänkning med 10 %.
Motionen
Peter Eriksson m.fl. (mp) hemställer i
följdmotion 1995/96:K22 att riksdagen
beslutar att helt avskaffa det nuvarande
systemet med kostnadsersättning för
riksdagens ledamöter (yrkande 1).
Motionärerna konstaterar att den s.k.
kostnadsersättningen kvarstår i stort
sett oförändrad trots att ledamöterna
får betydande förbättringar av
förmånerna sammantaget. Detta innebär i
praktiken en betydande lönehöjning,
vilket inte kan anses rimligt med tanke
på statens budget och resultatet av
löneförhandlingarna i samhället i
övrigt. Riksdagen skulle spara 22,4
miljoner kronor per år om
kostnadsersättningen avskaffades.
Utskottets bedömning
Förslaget i denna del innebär att
riksdagen tillhandahåller den tekniska
utrustning, däribland datorutrustning,
telefax, telefon, mobiltelefon och
personsökare, som krävs för att
ledamöterna skall kunna utföra sitt
uppdrag på ett effektivt sätt. Riksdagen
skall enligt förslaget även svara för
huvuddelen av de kostnader som har
samband med användingen av utrustningen.
För de förbättringar som genomförs
enligt förslaget får ledamöterna
vidkännas en viss reducering av
kostnadsersättningen. I följdmotion K22
yrkande 1 (mp) hemställs att systemet
med kostnadsersättning avskaffas helt
med hänsyn till de sammantagna
förbättringar som förslaget innehåller.
Enligt utskottets mening synes den
reducering av kostnadsersättningen som
förslaget innebär vara rimligt
tilltagen. Mot denna bakgrund avstyrks
motion K22 i denna del.
Övriga frågor
Pensionsbestämmelser för
riksdagsledamöter och kommunalt
förtroendevalda
Gällande pensionsbestämmelser för
riksdagsledamöterna
Riksdagsledamöternas ekonomiska villkor
regleras i lagen (1994:1065) om
ekonomiska villkor för riksdagens
ledamöter.
Egenpensionsförmånerna är enligt 7 kap.
1 § ålderspension, sjukpension och
egenlivränta. För rätt till
ålderspension fordras enligt 8 kap. 1 §
att ledamoten fullgjort minst sex
riksdagsår och vid avgången fyllt 50 år.
För hel ålderspension fordras minst tolv
riksdagsår enligt 8 kap. 3 §.
Rätt till jukpension föreligger enligt 9
kap. 1 § för en ledamot som frånträder
sitt uppdrag och uppbär hel
förtidspension eller helt sjukbidrag
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring. För hel sjukpension fordras
enligt 9 kap. 3 § tolv riksdagsår.
En ledamot som lämnar riksdagen och
därvid fullgjort minst tre
sammanhängande riksdagsår före den månad
ledamoten fyller 65 år och inte är
berättigad till ålderspension har enligt
10 kap. 1 § rätt till egenlivränta.
Rätt till inkomstgaranti föreligger
enligt 13 kap. 1-3 §§ om en ledamot
lämnar riksdagen före 65 års ålder. För
en ledamot som tjänstgjort mellan tre
och fem år gäller inkomstgarantin ett år
och är 80 % av garantiunderlaget
(ledamotsarvodet plus vissa fasta
arvoden vid avgångstillfället). En
ledamot som lämnar riksdagen efter en
sammanhängande tid av minst sex år är
berättigad till garanti i två år om
ledamoten inte uppnått 40 års ålder, i
fem år om ledamoten uppnått 40 men inte
50 års ålder, och till utgången av den
månad då ledamoten fyller 65 år om
ledamoten uppnått 50 års ålder. Hel
inkomstgaranti utbetalas efter 12
riksdagsår och utgör 80 % av
garantiunderlaget det första året och
därefter 66 %. Den som tjänstgjort
mellan 6 och 11 år får fr.o.m. det andra
året reducerad garanti, 33-60,5 %.
När det gäller pensionsgrundande tid för
riksdagens ledamöter är det endast tiden
som riksdagsledamot som ligger till
grund för fastställande av
inkomstgaranti och/eller egenpension.
Riksdagen tar således vid fastställande
av de nämnda förmånerna inte någon
hänsyn till eventuell annan tid som hel-
eller deltidsengagerad förtroendevald i
kommun eller landsting.
I lagen (1994:1065) om ekonomiska
villkor för riksdagens ledamöter finns
inga regler om samordning av
riksdagspension med annan
pensionsförmån. Däremot finns sådana
regler när det gäller inkomstgaranti.
Samordningen skall i detta fall ske
enligt 13 kap. 9-12 §§ i den nämnda
lagen med andra inkomster (även
pensioner) med undantag av ett basbelopp
per år.
Riksdagsledamöternas egenpension
samordnas med statlig tjänstepension
enligt förordningen (1995:268).
Dispenseringsmöjligheter inom
inkomstgarantin m.m.
Som framgått av redovisningen ovan är
regelverket för de olika
pensionsformerna uppbyggt så att det
finns relativt strikta regler för när en
ledamot över huvud taget kommer i
åtnjutande av en viss pensionsförmån,
vad som krävs för att få full pension
och hur förmånerna beräknas i utrymmet
mellan den nedre och den övre
kvalifikationsgränsen. Den s.k.
tidsfaktorn är här bestämmande. För
t.ex. ålderspensionen är tidsfaktorn
relationen mellan antalet hela
riksdagsår och talet 12. Den som t.ex.
har fullgjort sex riksdagsår och fyllt
50 år får tidsfaktorn 0,5.
Inom ramen för inkomstgarantin, där
kvalifikationstiden är minst tre
riksdagsår sammanhängande före 65 års
ålder, finns särskilda dispensregler i
13 kap. 5 § lagen (1994:1065) om
ekonomiska villkor för riksdagens
ledamöter.
Inkomstgarantin tillämpas för avgångna
ledamöter som har 3-6 riksdagsår bakom
sig men som inte är berättigade till
ålderspension. Enligt den nämnda
bestämmelsen får förvaltningskontoret
förlänga den tid under vilken garantin
gäller med högst ett år, om vederbörande
varit ledamot kortare sammanhängande tid
än 6 år eller minst 6 år. I det
sistnämnda fallet ät villkoren att
ledamoten inte uppnått 40 års ålder
eller uppnått 40 men inte 50 års ålder.
Ett annat dispenseringsalternativ enligt
samma bestämmelse är att även
tjänstgöringstid som inte är
sammanhängande får tillgodoräknas.
För hel sjukpension fordras 12
riksdagsår enligt 9 kap. 3 § den nämnda
lagen, men för den som inte fullgjort 12
år tillgodoräknas även återstående år
fram till 65.
Enligt förslag 1995/96:RFK5, som avser
bestämmelser om ekonomiska villkor för
Sveriges företrädare i
Europaparlamentet, skall sättet att
beräkna antalet år ändras i en för
ledamöterna i den svenska riksdagen och
Europaparlamentet mer gynnsam riktning.
Enligt den föreslagna lydelsen i 1 kap.
3 § lagen (1994:1065) om ekonomiska
villkor för riksdagens ledamöter skall,
om viss tid inte kan tillgodoräknas som
helt år (365 dagar), tiden anses som ett
helt år om den uppgår till minst 270
dagar. Förslaget behandlas i ett
kommande betänkande från KU.
Pensionsbestämmelser för hel- och
deltidsengagerade förtroendevalda i
kommuner och landsting
Kommunalt förtroendevaldas
pensionsvillkor framgår av ett
normalpensionsreglemente, PRF-KL, i
lydelse från 1 januari 1992. Reglementet
rekommenderas av Kommunförbundets
respektive Landstingsförbundets
styrelser att antas i de enskilda
kommunerna och landstingen. För
heltidsengagerad förtroendevald följer
man normalt PRF-KL, men det finns
avvikelser hos enskilda kommuner bl.a.
när det gäller samordning. För
deltidsengagerade finns det flera
variationer, t.ex. att bestämmelser om
visstidspension saknas.
Enligt 1 § 1 mom. PRF-KL gäller
reglementet för heltidssysselsatta
förtroendevalda, deltidssysselsatta med
minst 40 % av heltidssysselsättning och
för vilka kommunen beslutat att
reglementet skall gälla samt den som
tidigare varit förtroendevald hos
kommunen och på grund härav är
berättigad till pensionsförmån enligt
reglementet.
Enligt 2 mom. gäller inte reglementet
för förtroendevald som vid tillträdet av
uppdrag äger uppbära egenpension på
grund av anställning eller annat uppdrag
eller om den förtroendevalde uppnått 65
års ålder.
Kommunen kan dock för särskilt fall
besluta att reglementet skall gälla och
därvid fastställa de villkor i fråga om
pensionsrättens omfattning m.m. som kan
finnas motiverade. Kommunen kan t.ex.
besluta om pensionsrättens omfattning
för de fall då full pensionsrätt inte
föreligger.
Enligt 2 § 1 mom. är pensionsförmånerna
egenpension, efterlevandepension och
livränta. För hel pension erfordras
enligt 5 § 1 mom. att den
pensionsgrundande tiden är minst 12 år.
Visstidspension utges enligt 10 § 1 mom.
till heltidssysselsatt förtroendevald
som före 65 års ålder avgår från sitt
heltidsuppdrag vid utgången av
mandatperioden utan att avgången
föranleds av sjukdom.
Pensionsmyndigheten kan på
förtroendevalds begäran besluta att för
den förtroendevalde i stället för
visstidspension skall föreligga rätt
till livränta. Sådan livränta utges
fr.o.m. den månad varunder den
förtroendevalde fyller 65 år.
Den kommunala visstidspensionen
samordnas enligt mom. 4 med
förvärvsinkomst på grund av
anställning, offentligt uppdrag eller
annat förvärvsarbete . Samordning skall
således ske med riksdagsarvode,
inkomstgaranti och även andra
skattepliktiga inkomster som
riksdagsledamoten har.
Även anställning i kommun och landsting
kan påverka den förtroendevaldes
pensionsförmåner.
Problem med anknytning till samordning
av pensioner
Som framgått av det föregående är
samordning av pensioner, där olika
huvudmän är involverade, komplicerat. En
effekt är att flera begränsade pensioner
som inte samordnas kan totalt ge mer än
hel pension som resultat. Problem kan
uppstå om t.ex. en avgående
riksdagsledamot med rätt till
inkomstgaranti från riksdagen också har
en kommunal visstidspension. Vid en
tillämpning av huvudreglerna kan den
avgående ledamoten i ett sådant fall
drabbas av dubbelsamordning, innebärande
reducering av såväl den kommunala
pensionen som inkomstgarantin från
riksdagen. Enligt vad utskottet har
erfarit har ingen drabbats av en sådan
dubbelsamordning, eftersom berörda
kommuner genom Kommunernas
pensionsanstalt (KPA) avstått från
samordning.
Förslag till ändring i
övergångsbestämmelserna
Enligt punkt 4 övergångsbestämmelserna
till lagen (1994:1065) om ekonomiska
villkor för riksdagens ledamöter är en
riksdagsledamot som lämnar sitt uppdrag
under riksmötet 1993/94 och för vilken
ålderspension skall fastställas enligt
de nya bestämmelserna berättigad till en
ålderspension som minst motsvarar
tidsfaktorn multiplicerad med 22 % av
ledamotsarvodet vid avgångstillfället.
I den praktiska tillämpningen av denna
regel har det enligt beredningsgruppen
visat sig finnas behov av att, om
särskilda skäl föreligger, kunna
bestämma ålderspensionen på motsvarande
sätt också för den ledamot som under
samma tidsperiod lämnar riksdagen men
för vilken ålderspensionen skall
fastställas enligt de äldre
bestämmelserna. Det föreslås därför att
övergångsbestämmelserna kompletteras med
en sådan vidgad dispensmöjlighet.
Motionen
I motion 1994/95:K302 väckt under den
allmänna motionstiden 1995 begär Bertil
Persson (m) att riksdagen beslutar att
tjänstgöring som riksdagsman,
landstingsråd och kommunalråd bör vara
likvärdiga. Utgångspunkten för motionen
är att ett utövande av ett uppdrag som
riksdagsledamot, landstingsråd eller
kommunalråd under en tolvårsperiod
medför rätt till full pension. Kortare
perioder än tolv år i flera av de nämnda
funktionerna medför dock inte full
pension, eftersom pensionsförhållanden
inte samordnas på det politiska området.
Enligt motionärens mening bör
pensionsförhållandena samordnas så att
tjänstgöring i tolv år som
heltidspolitiker berättigar till pension
oavsett om det sker som riksdagsledamot
eller landstings- eller kommunalråd.
Utskottets bedömning
Motionären vill ha en lösning på
problemet med att ett mångårigt
engagemang som heltidspolitiker i
kommunal verksamhet och i riksdagen inte
alltid leder till pensionsförmåner, som
svarar mot tolv års verksamhet hos en
huvudman. Utskottet anser för sin del
att en riksdagsledamots verksamhet som
heltidsengagerad förtroendevald utanför
riksdagen i pensionshänseende inte bör
sammankopplas med uppdraget som
riksdagsledamot. Något behov av en
generell samordning av riksdags- och
kommunala pensioner finns enligt
utskottets mening inte. Med hänvisning
till vad utskottet här anfört avstyrks
motion 1994/95:K302.
I förvaltningsstyrelsens förslag
1995/96:RFK4 föreslås en ändring i punkt
4 övergångsbestämmelserna till lagen
(1994:1065) om ekonomiska villkor för
riksdagens ledamöter. Enligt förslaget
bör bestämmelserna kompletteras med en
vidgad dispensmöjlighet för ledamöter
som lämnar sitt uppdrag under riksmötet
1993/94 och för vilka ålderspensionen
skall fastställas enligt de äldre
bestämmelserna. Utskottet tillstyrker
förslaget i denna del.
Ledamöternas kansli- och
biträdesresurser
Gällande bestämmelser
Enligt 1 § lagen (1994:1066) om statligt
bidrag till partigrupperna utgår bidrag
i form av gruppkanslibidrag,
ledamotsbidrag och resebidrag.
Gruppkanslibidraget består enligt 4 § av
grundbelopp och tilläggsbelopp, som
bestäms för ett budgetår i sänder av
förvaltningsstyrelsen. En partigrupp som
företräder ett regeringsparti är
berättigad till ett och övriga
partigrupper till två grundbelopp. En
partigrupp är enligt 6 § berättigad till
så många tilläggsbelopp som motsvarar
det antal riksdagsmandat som tillfallit
partiet vid det senaste riksdagsvalet.
Ledamotsbidraget är enligt 10 § avsett
för utredar-, assistent- och
kontorshjälp åt riksdagsledamöterna.
Bidraget bestäms för ett budgetår i
sänder av riksdagens
förvaltningsstyrelse. Bidraget bestäms
sedan den 1 juli 1995 efter normen
kostnader för en assistent per 2,5
ledamöter. Enligt riksdagens beslut
våren 1995 skall bidraget från den 1
januari 1997 beräknas enligt normen en
assistent per två ledamöter.
Resebidrag enligt 14 § är avsett för
ledamöternas deltagande i
internationella konferenser utomlands
och andra utrikes resor.
Motionen
I motion 1994/95:K802, väckt under den
allmänna motionstiden 1995, yrkar Bertil
Persson (m) att riksdagen beslutar
utreda hur riksdagsledamöternas resurser
på hemorten skall kunna stärkas. Det
läggs enligt motionären allt större vikt
vid att riksdagsledamöterna aktivt
verkar i sina valkretsar. Inte minst
övergången till personval accentuerar
detta. De praktiska resurserna för detta
är enligt motionären ytterligt
begränsade. Mot denna bakgrund är det
enligt motionären angeläget att
åstadkomma en förbättring vad avser
bl.a. tillgång till lokaler och
kansliresurser. En sådan utredning bör
snarast inledas, anser motionären.
Tidigare behandling
I samband med behandlingen våren 1989 av
förvaltningsstyrelsens förslag till
höjning av den särskilda
kostnadsersättningen gjorde
konstitutionsutskottet vissa
principuttalanden angående ledamotstödet
(1988/89:KU39). Förslaget i denna del
innebar att man genom den höjda
kostnadsersättningen försökte åstadkomma
en så stor valfrihet som möjligt för de
enskilda ledamöterna vad gällde tekniska
hjälpmedel m.m. Avsikten var att
ledamöterna skulle kunna utnyttja den
ökade kostnadsersättningen till att
själva införskaffa teknisk utrustning
eller till att ordna med stöd i arbetet
på hemorten i annan form.
Den föreslagna lösningen gav enligt
utskottet största möjliga frihet för
ledamöterna att välja teknisk utrustning
och annat stöd utifrån den egna
arbetssituationen. Utskottet, som också
ansåg det ur demokratisk synpunkt
viktigt att ledamöterna själva kan
bestämma hur uppdraget skall fullgöras
och avgöra vilket stöd de behöver i sitt
arbete, tillstyrkte
förvaltningsstyrelsens förslag i denna
del.
I ett senare betänkande (bet.
1993/94:KU18) behandlade utskottet
motioner i vilka föreslogs att de
enskilda ledamöterna personligen borde
få disponera över en viss del av de
ekonomiska resurser som går till
partierna. Utskottet konstaterade att
det fanns olika uppfattningar bland
ledamöterna om hur servicen kan
organiseras beroende på att man arbetar
på olika sätt. Enligt utskottets mening
står det partierna fritt att låta
ledamöterna disponera en viss del av
stödet till partigrupperna, i den mån
det finns ett starkt önskemål om detta.
Innan resultatet av en pågående
utredning av det utbyggda stödet förelåg
var utskottet dock inte berett att ta
upp frågan om en omläggning av det
ekonomiska stödet till partierna i den
riktning motionärerna ville.
Enligt vad utskottet erfarit föranledde
denna utredning inte någon åtgärd av
förvaltningsstyrelsen. Av en allmän
serviceenkät redovisad hösten 1994
framgår att en stor del av ledamöterna
önskade ytterligare stöd i det politiska
arbetet i form av hjälp från
sekreterare/assistenter eller politiska
sekreterare/handläggare. I några fall
efterfrågades även hjälp hemma i den
egna valkretsen. Enligt
förvaltningskontoret finns det en
möjlighet att inom ramen för en allmän
serviceenkät under våren 1996 ställa
vissa frågor till ledamöterna angående
deras syn på det administrativa stöd de
får.
Utskottets bedömning
I motion 1994/95:K802 yrkas att
riksdagen beslutar utreda hur
riksdagsledamöternas praktiska resurser
på hemorten skall kunna stärkas, främst
avseende lokaler och kansliresurser.
Som framgått av avsnittet
Kostnadsersättning och viss teknisk
utrustning föreslår
förvaltningsstyrelsen förbättringar vad
gäller ledamöternas tekniska utrustning.
Denna utrustning har enligt utskottets
mening ett direkt samband med de
praktiska resurser på hemorten som
motionären tar upp. När det gäller
lokaler och kansliresurser på hemorten
hänvisar utskottet till tidigare
uttalanden enligt vilka
kostnadsersättningen avses göra det
möjligt för ledamöterna att bl.a. ordna
med stöd i arbetet på hemorten (bet.
1988/89:KU39) och att det står partierna
fritt att låta ledamöterna disponera en
viss del av stödet till partigrupperna,
om det finns ett starkt önskemål om
detta (bet. 1993/94:KU18). Med
hänvisning till vad utskottet här anfört
avstyrks motionen.
Lagförslaget
I (nya) 5 kap. 1 § tredje stycket
föreslås, med hänvisning till vad som
anförts i följdmotionen K21 yrkande 1
och av utskottet i det föregående, att
uttrycket dock högst med 4 000 kronor
per månad bör ersättas med upp till
ett högsta belopp per månad som
riksdagens förvaltningskontor beslutar .
Denna ändring för med sig att även 5
kap. 3 och 5 §§ bör ändras på
motsvarande sätt.
När det gäller tidpunkten för
ikraftträdandet föreslår utskottet den 1
januari 1997.
Utskottet har i sitt förslag till lag
om ändring i lagen (1994:1065) om
ekonomiska villkor för riksdagens
ledamöter även infört vissa
redaktionella ändringar i
beredningsgruppens förslag i
1995/96:RFK4.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande avslag på
förslaget 1995/96:RFK4 i sin helhet
att riksdagen avslår motion
1995/96:K20,
2. beträffande tydliggörande av
motiven för riksdagsledamöternas
traktamentsvillkor
att riksdagen avslår motion
1994/95:K711 yrkande 1,
3. beträffande högsta
ersättningsnivån för nattraktamente
att riksdagen med avslag på motion
1995/96:K22 yrkande 2 bifaller förslag
1995/96:RFK4 i denna del,
res. 1 (v, mp)
4. beträffande lagreglering av
den högsta ersättningsnivån för
nattraktamente
att riksdagen med anledning av förslag
1995/96:RFK4 och motion 1995/96:K21
yrkande 1 godkänner vad utskottet
anfört i denna del,
5. beträffande kartläggning av
riksdagsledamöternas planerade
resemönster
att riksdagen med anledning av
förslag 1995/96:RFK4 och med avslag på
motion 1995/96:K21 yrkande 2 godkänner
vad utskottets anfört i denna del,
6. beträffande
riksdagsledamöternas tillgång till
årskort på tåg
att riksdagen med anledning av förslag
1995/96:RFK4 och med avslag på motion
1995/96:K21 yrkande 3 godkänner vad
utskottet anfört i denna del,
7. beträffande reglerna för
ersättning vid färd med egen bil
att riksdagen med avslag på motion
1995/96:K22 yrkande 3 bifaller förslag
1995/96:RFK4 i denna del,
res. 2 (mp)
8. beträffande
kostnadsersättning och viss teknisk
utrustning
att riksdagen med avslag på motion
1995/96:K22 yrkande 1 bifaller förslag
1995/96:RFK4 i denna del,
res. 3 (v, mp)
9. beträffande samordning av
riksdagspensionen med andra
pensioner
att riksdagen avslår motion
1994/95:K302,
10. beträffande
riksdagsledamöternas kansli- och
biträdesresurser
att riksdagen avslår motion
1994/95:K802,
11. beträffande lagförslaget
att riksdagen med anledning av förslag
1995/96:RFK4 bifaller utskottets förslag
enligt bilaga.
Stockholm den 19 mars 1996
På konstitutionsutskottets vägnar
Birgit Friggebo
I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo
(fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina
Rönnung (s), Anders Björck (m), Ingvar
Johnsson (s), Widar Andersson (s), Tone
Tingsgård (s), Birgitta Hambraeus (c),
Björn von Sydow (s), Jerry Martinger
(m), Kenneth Kvist (v), Pär-Axel
Sahlberg (s), Inger René (m), Peter
Eriksson (mp), Håkan Holmberg (fp), Nils-
Göran Holmqvist (s) och Nils Fredrik
Aurelius (m).
Reservationer
1. Högsta ersättningsnivån för
nattraktamente (mom. 3)
Kenneth Kvist (v) och Peter Eriksson
(mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 7 börjar med I följdmotion
1995/96:K22 och slutar med i denna
del bort ha följande lydelse:
Utskottet stöder inte strävan efter att
jämna ut skillnader i kostnader mellan
dem som har s.k. kombirum i riksdagens
hus och dem som har lägenhet. Enligt
utskottets mening är det rimligt att en
högre kvalitet i boendet medför ökade
personliga kostnader. Den föreslagna
ersättningsnivån, upp till 4 000
kr/månad, kan enligt utskottets mening
bli kostnadsdrivande för riksdagen genom
att ledamöterna lockas till ett dyrare
boende. Enligt utskottets mening kommer
riksdagen sannolikt också att behöva
anskaffa betydligt fler lägenheter än
vad som hittills varit fallet, vilket
medför att riksdagen medverkar till att
förvärra den redan ansträngda
hyresmarknaden i Stockholms innerstad.
Mot denna bakgrund förordar utskottet
att ersättningen begränsas till högst
2 500 kr/månad.
dels att utskottets hemställan under 3
bort ha följande lydelse:
3. beträffande högsta
ersättningsnivån för nattraktamente
att riksdagen med avslag på förslag
1995/96:RFK4 i denna del bifaller
motion 1995/96:K22 yrkande 2,
2. Reglerna för ersättning vid färd med
egen bil (mom. 7)
Peter Eriksson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 10 börjar med När det gäller
och slutar med per mil avstyrks bort
ha följande lydelse:
De föreslagna reglerna är enligt
utskottets mening mycket generösa och
bygger sannolikt på föreställningen att
denna typ av resor bland riksdagens
tjänstemän inte är så vanligt
förekommande. Riksdagsledamöterna reser
däremot i betydande utsträckning med
egen bil. Det vore enligt utskottets
mening fel om ledamöterna skulle tjäna
pengar på detta resande, varför en
ersättning med 13 kr/mil är en
tillräcklig ersättning, en ordning som
dessutom skulle minimera administration
och krångel.
dels att utskottets hemställan under 7
bort ha följande lydelse:
7. beträffande reglerna för
ersättning vid färd med egen bil
att riksdagen med avslag på förslag
1995/96:RFK4 i denna del bifaller
motion 1995/96:K22 yrkande 3,
3. Kostnadsersättning och viss teknisk
utrustning (mom. 8)
Kenneth Kvist (v) och Peter Eriksson
(mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 11 börjar med Förslaget i
denna och slutar med i denna del bort
ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att trots att det
nya systemet innebär att ledamöterna
erhåller fri bostad i Stockholm, fler
tekniska hjälpmedel och full ersättning
för telefon i hemmet och för resor inom
landet i tjänsten, kvarstår den s.k.
kostnadsersättningen nästan helt intakt.
Detta innebär i praktiken en betydande
lönehöjning, vilket enligt utskottets
mening inte kan anses rimligt med tanke
på statens budget och resultatet av
löneförhandlingarna inom samhället i
övrigt. Enligt utskottets mening bör
kostnadsersättningen avskaffas, vilket
leder till en besparing på 22,4 miljoner
kronor/år.
dels att utskottets hemställan under 8
bort ha följande lydelse:
8. beträffande kostnadsersättning
och viss teknisk utrustning
att riksdagen med avslag på förslag
1995/96:RFK4 i denna del bifaller motion
1995/96:K22 yrkande 1,
Bilaga
Utskottets förslag till Lag om ändring i
lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor
för riksdagens ledamöter
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen
(1994:1065) om ekonomiska villkor för
riksdagens ledamöter
dels att nuvarande 4, 5 och 6 kap. skall
betecknas 5, 6 respektive 4 kap.,
dels att 3 kap. 4 §, nya 4-6 kap.,
rubrikerna till 4-6 kap. och punkterna 3
och 4 av övergångsbestämmelserna till
lagen skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
4 §
Beviljas en ledamot ledighet under mer
än femton dagar i följd av annat skäl än
offentligt uppdrag, militärtjänstgöring,
sjukdom, vård av barn m.fl. görs avdrag
från arvodet med två tredjedelar från
och med den sextonde dagen.
Om en ledamot är ledig från sitt
uppdrag på grund av sjukdom, görs avdrag
för samma tid från arvodet och
tilläggsarvodet i enlighet med de
bestämmelser om sjukavdrag som gäller
för arbetstagare hos riksdagen. Avdraget
skall dock beräknas på grundval av
arvodet och tilläggsarvodet delat med
antalet kalenderdagar i månaden.
Om en ledamot får
föräldrapenning
eller tillfällig
föräldrapenning och
för samma tid får
arvode skall arvo
det minskas med ett
belopp som motsva
rar uppburen
föräldrapenning
eller tillfällig
föräldrapenning.
6 kap. Reseförmåner 4 kap.
Resekostnadsersättn
ing
1 §
En ledamot får Med tjänsteresa
anlita inrikes järn avses en resa som
vägar och statliga en ledamot företar
busslinjer på riks som ett led i
dagens bekostnad. utövandet av sitt
Detsamma gäller för uppdrag som
sådana resor med riksdagsledamot.
reguljära flyg Ledamotens bostad
linjer som avser på hemorten
utövandet av betraktas därvid
uppdraget som riks som tjänsteställe.
dagsledamot.
2 §
Riksdagens En ledamot har
förvaltningskontor rätt till ersätt
får föreskriva att ning för kostnader
en ledamot för tjänsteresor
med belopp
1. på riksdagens motsvarande den
bekostnad får faktiska kostnaden.
anlita annat Ersättning för
färdmedel än som kostnader för tjäns
anges i 1 §, teresor med egen
bil betalas med de
2. har rätt till belopp som gäller
traktamente vid för tjänstemän inom
resa med anledning den inre riksdags
av uppdraget som förvaltningen och
riksdagsledamot. fastställs av
Riksdagens
förvaltningskontor.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §
Ledamoten beslutar
själv om inri-kes
tjänsteresor och om
lämpligt färdmedel
med hänsyn tagen
till kostnads- och
tidsaspekter. Leda-
moten skall därvid
utnyttja sådana
rabatter, årskort
och liknande
färdbevis eller
handlingar som
Riksdagens förvalt
ningskontor till-
handahåller med
hänsyn tagen till
ledamotens
resemönster.
Utrikes
tjänsteresa
beslutas av
talmanskonferensen
eller den som
talmanskonferensen
bestämmer.
4 kap. Traktamente 5 kap. Traktamente
m.m.
1 §
En ledamot som En ledamot har
från sin bostad på rätt till
hemorten har längre traktamente enligt
färdväg än 50 andra-fjärde
kilometer till styckena om
Riksdagshuset får förutsättningarna
traktamente för för avdrag för
varje påbörjat dygn ökade
med en levnadskostnader är
etthundrafemtiondel uppfyllda enligt
av basbeloppet punkt 3 av
enligt lagen anvisningarna till
(1962:381) om 33 §
allmän försäkring. kommunalskattelagen
(1928:
Traktamente utgår 370).
dock inte för tid
mellan det sista D a g t r a k t a
sammanträdet i m e n t e vid
kammaren i december flerdygns
och det första i förrättning i
januari eller Sverige betalas för
mellan det sista varje hel dag som
sammanträdet i tagits i anspråk
kammaren i juni och för förrättningen
det första under med ett belopp som
det följande motsvarar en
riksmötet, om inte etthundratjugondel
ledamoten deltar i av basbeloppet
sammanträde eller enligt lagen
annan förrättning (1962:381) om
för riksdagen i allmän försäkring
Stockholm. avrundat till
närmaste tiotal
kronor. Har
förrättningen
påbörjats efter kl.
12.00 avresedagen
eller avslutats
före kl. 19.00
hemresedagen skall
traktamente betalas
med halva det
nämnda beloppet.
Har ledamot som
har rätt till dag
traktamente
tillhandahållits
kostförmån skall
traktamentet
reduceras med
hänsyn härtill,
såvida inte
förmånen avser fri
kost som till
handahållits på
allmänna transport
medel vid
tjänsteresa och som
inte utgör
skattepliktig in
täkt. Ersättning
för logikostnad i
Sverige (n a t t-
t r a k t a m e n t
e) betalas med be
lopp motsvarande vi
sad kostnad upp
till ett högsta
belopp per månad
som Riksdagens
förvaltningskontor
bestämmer. Vid
särskild tjänsteför
rätt-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
ning i Sverige mer
än fem mil från
bostaden och
Riksdagshuset
betalas dock
ersättning för
faktisk logikostnad
som föranleds av
förrättningen.
Vid
flerdygnsförrättnin
g utomlands betalas
ersättning för
ökade
levnadskostnader
enligt de villkor
och med de belopp
som gäller för
tjänstemän inom den
inre
rikdagsförvaltninge
n och fastställs av
Riksdagens
förvaltningskontor.
2 §
En ledamot som
uppfyller
förutsättningarna i
1 § för rätt till
traktamente, utom
såvitt avser kravet
på övernattning på
förrättningsorten,
har rätt till f ö r
r ä t t n i n g s t
i l l- l ä g g vid
endagsförrättningar
i Sverige mer än
fem mil från
bostaden, om
förrättningen varar
mer än fyra timmar.
Förrättningstillägg
betalas med ett
belopp som
motsvarar en
tvåhundrasjuttiofem
tedel av
basbeloppet enligt
lagen (1962:381) om
allmän försäkring
avrundat till
närmaste tiotal
kronor.
Har ledamot som
har rätt till
förrättningstillägg
tillhandahållits
kostförmån skall
förrättningstillägg
et reduceras med
hänsyn härtill,
såvida inte
förmånen avser fri
kost som
tillhandahållits på
allmänna
transportmedel vid
tjänsteresa och som
inte utgör
skattepliktig
intäkt.
2 § 3 §
Om en ersättare, Om en ersättare,
som inte kan som inte kan
beredas bostad i beredas bostad i
riksdagens hus, har riksdagens hus, har
kostnader för högre logikostnader
övernattning som än det högsta
överstiger hälften belopp per månad
av traktamentet för som betalas enligt
dygn, kan 1 § tredje stycket
förvaltnings får Riksdagens för
kontoret bevilja valtningskontor, om
särskild ersättning det finns särskilda
härför. skäl, betala högre
ersättning.
3 §
Om en ledamot vid
ledighet som är
kortare än sexton
dagar har uppburit
traktamente för hel
dag på annan grund
än enligt denna
lag, halveras
traktamentet enligt
1 § för det eller
de dygn det andra
traktamentet har
uppburits.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 §
Om en ledamot är
ledig i mer än
femton dagar i
följd, halveras
traktamentet enligt
1 § för dygn från
och med den första
dagen. Vid ledighet
i mer än femton
dagar i följd
minskas
traktamentet för
dygn till en fjär
dedel från och med
den sextonde dagen.
5 § 4 §
Efter ledighet i Efter ledighet i
mer än nittio dagar mer än nittio dagar
i följd betalas i följd betalas
inte något trakta inte någon ersätt
mente. ning för logikost
nad om det inte
finns särskilda
skäl.
5 §
Om det finns
synnerliga skäl får
förvaltningskontore
t, efter ansökan av
ledamot, betala
ersättning för
kostnad som är
förenad med den
bostad där
ledamoten är
folkbok-förd men
där nattraktamente
inte betalas för
denna eller någon
an-nan egen bostad.
Ersättningen får
inte överstiga det
högsta belopp per
månad som betalas
enligt 1 § tredje
stycket.
5 kap. 6 kap.
Kostnadsersättning Kostnadsersättning
och viss teknisk och viss teknisk
utrustning utrustning
1 §
En ledamot är En ledamot är
berättigad till berättigad till
kostnadsersättning. kostnadsersättning.
Kostnadsersättninge Kostnadsersättninge
n för månad utgör n för månad utgör
16 2/3 procent av 15 procent av
basbeloppet enligt basbeloppet enligt
lagen (1962:381) om lagen (1962:381) om
allmän försäkring. allmän försäkring.
Vice talmännen är berättigade till
extra kostnadsersättning för månad med 5
procent av basbeloppet enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
2 §1
För ledamot som Riksdagen
disponerar viss tillhandahåller
teknisk utrustning ledamöter sådan tek
tillhörig riksdagen nisk utrustning som
minskas är av väsentlig
kostnadsersätt betydelse för
ningen enligt utförande av
föreskrifter som uppdraget som leda
meddelas av mot i riksdagen.
riksdagens förvalt
ningskontor.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Övergångsbestämmelser
3. För en 3. För en
riksdagsledamot, riksdagsledamot,
som vid utgången av som vid utgången av
valperioden valperioden
1991-1994 fyllt 40 1991-1994 fyllt 40
år och har minst år och har minst
sex års sex års
sammanhängande tid sammanhängande tid
som som riks-
riksdagsledamot, dagsledamot, gäller
gäller att garanti att garanti kan
kan utbetalas utbetalas längst
längst till till ingången av
ingången av den den månad då leda
månad då ledamoten moten fyller 65
fyller 65 år. år. Därefter
föreligger rätt
till ål-
derspension.
4. En
riksdagsledamot, 4. En
som läm-nar sitt riksdagsledamot,
uppdrag under som lämnar sitt
riksmötet 1993/94 uppdrag under
och för vilken riksmötet 1993/94
ålderspen-sion och för vilken
skall fastställas ålderspen-sion
enligt de nya skall fastställas
bestämmelserna, är enligt de nya
berättigad till en bestämmelserna, är
ålderspension som berättigad till en
minst motsvarar ålderspension som
tidsfaktorn minst motsvarar
multiplicerad med tidsfaktorn
22 procent av multiplicerad med
ledamotsarvodet vid 22 procent av
avgångstillfället. ledamotsarvodet vid
avgångstillfället.
Om särskilda skäl
föreligger, får
samma garantiregel
tillämpas för en
riksdagsledamot som
lämnar sitt uppdrag
under riksmötet
1993/94 och för
vilken
ålderspension skall
fastställas enligt
de gamla
bestämmelserna.
_____________
Denna lag träder i kraft den 1 januari
1997.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Förslaget 1
Motionerna 1
Motioner väckta under allmänna
motionstiden 1994/95 1
Motioner väckta med anledning av
förslaget 2
Utskottet 2
Bakgrund 2
Avslag på förslaget 3
Motionen 3
Beräknade kostnadskonsekvenser av
förslaget 3
Utskottets bedömning 4
Ersättning för ökade
levnadsomkostnader 4
Nuvarande regler 4
Förslag till nytt
ersättningssystem 5
Motionerna 6
Utskottets bedömning 7
Ersättning för resekostnader 7
Nuvarande regler 7
Förslag angående regler för
resekostnadsersättning 8
Motionerna 8
Utskottets bedömning 9
Kostnadsersättning och viss
teknisk utrustning 10
Gällande regler och praxis 10
Förslag angående
kostnadsersättning och viss
teknisk utrustning 10
Motionen 11
Utskottets bedömning 11
Övriga frågor 11
Pensionsbestämmelser för
riksdagsledamöter och kommunalt
förtroendevalda 11
Förslag till ändring i
övergångsbestämmelserna 14
Motionen 14
Utskottets bedömning 15
Ledamöternas kansli- och
biträdesresurser 15
Lagförslaget 17
Hemställan 17
Reservationer 19
1. Högsta ersättningsnivån för
nattraktamente (mom. 3) 19
2. Reglerna för ersättning vid
färd med egen bil (mom. 7) 19
3. Kostnadsersättning och viss
teknisk utrustning (mom. 8) 20
Bilaga 21
Utskottets förslag till Lag om
ändring i lagen (1994:1065) om
ekonomiska villkor för riksdagens
ledamöter 21
Gotab, Stockholm 1996
_______________________________
1 Senaste lydelse 1995:798.