I detta betänkande behandlas regeringens
förslag till permanentning av rätts
prövningslagen och möjlighet till
muntlig förhandling i dessa ärenden samt
de med anledning av propositionen väckta
motionerna. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag och avstyrker
motionerna. I ärendet finns tre
reservationer.
Propositionen
1995/96:133 vari yrkas att riksdagen
antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1988:205) om
rättsprövning av vissa
förvaltningsbeslut.
Propositionens lagförslag fogas till
detta betänkande som bilaga.
Motionerna
1995/96:K26 av Bengt Harding Olson (fp)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om vidgat tillämpningsområde för
rättsprövning,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en regel om
fullföljdshänvisning,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om generell dröjsmålstalan.
1995/96:K27 av förste vice talman Anders
Björck m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till sådan ändring om utvidgning
av rättsprövningslagens
tillämpningsområde som anförts i
motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till sådan ändring om att införa
en generell möjlighet till
dröjsmålstalan i förvaltningsärenden som
anförts i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om hur den judiciella kontrollen
i övrigt kan förstärkas genom att beslut
i förvaltningsärenden överprövas av
allmän förvaltningsdomstol.
1995/96:K28 av Kenneth Kvist (v) vari
yrkas att riksdagen beslutar att
avgöranden som kan bli föremål för
rättsprövning skall vara försedda med
besvärshänvisning.
1995/96:K29 av Peter Eriksson (mp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att rättsprövningslagen bör
omarbetas och ändras till att omfatta
även prövning av den materiella frågan i
dess helhet så att tillämpningen bättre
överensstämmer med Europakonventionen
och svensk rätt,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den nuvarande
inskränkningen såvitt avser hänvisningen
i rättsprövningslagen till 8 kap. 3 §
regeringsformen modifieras till att
omfatta inte bara åligganden utan även
rättigheter.
Utskottet
Inledning
Lagen (1988:205) om rättsprövning av
vissa förvaltningsbeslut trädde i kraft
den 1 juni 1988. Lagen tillkom efter det
att Europadomstolen för de mänskliga
rättigheterna funnit att Sverige i flera
fall kränkt Europakonventionen för de
mänskliga rättigheternas
(Europakonventionen) artikel 6.1 genom
att klaganden inte hade möjlighet att få
sitt ärende prövat i domstol.
Rättsprövningslagen infördes därför i
syfte att säkerställa att svensk rätt
motsvarar Europakonventionens krav på
tillgång till domstolsprövning enligt
artikel 6.1 (prop. 1987/88:69, bet.
1987/88:KU38, rskr. 1987/88:189).
Enligt artikel 6.1 i Europakonventionen
gäller bl.a. att var och en, vid
prövningen av hans civila rättigheter
och skyldigheter, skall vara berättigad
till en rättvis och offentlig
förhandling inom skälig tid och inför en
oavhängig och opartisk domstol, som
upprättas enligt lag. Vid tiden för
Sveriges anslutning till
Europakonventionen år 1952 ansågs att
bestämmelserna i artikel 6 om
rättegångsgarantier i full utsträckning
var täckta av rättegångsbalken (RB)
(prop. 1951:165, s. 12). Vid den
tidpunkten förutsattes att uttrycket
civila rättigheter och skyldigheter
syftade på sådant som traditionellt
brukar räknas till civilrätten.
Europadomstolen har emellertid senare i
ett stort antal mål ansett att även
tillämpningen av vissa regler i den
offentliga rätten, som rör förhållandet
mellan enskilda personer och det
allmänna, gäller civila rättigheter och
skyldigheter i den mening som avses i
konventionen.
Enligt rättsprövningslagen kan
rättsprövning endast ske för sådana
beslut som gäller myndighetsutövning mot
enskild och som annars endast kan prövas
av domstol efter ansökan om resning.
Dessutom skall beslutet inte vara
möjligt att överklaga i annan ordning (1
§). Rättsprövningen omfattar endast de
förhållanden som regleras i 8 kap. 2
eller 3 §§ regeringsformen (RF). Dessa
paragrafer omfattar dels föreskrifter om
enskildas personliga ställning samt om
deras personliga och ekonomiska
förhållanden inbördes, dels förhållandet
mellan enskilda och det allmänna, som
gäller åligganden för enskilda eller i
övrigt avser ingrepp i enskildas
personliga eller ekonomiska
förhållanden.
Domstolarna har enligt
rättsprövningslagen att pröva om ett
förvaltningsbeslut strider mot någon
rättsregel. I förarbetena till lagen
(prop. 1987/88:69, s. 23 f.) uttalades
att prövningen bör inriktas på frågor om
rättsenlighet och att detta innebär att
Regeringsrätten även bör kunna överpröva
den faktabedömning som ligger till grund
för tillämpningen av föreskrifter.
Vidare anfördes att Regeringsrätten även
bör kunna pröva om det förekommit något
fel i förfarandet som kan ha påverkat
utgången i ärendet samt om beslutet
uppfyller RF:s krav på saklighet och
opartiskhet och allas likhet inför
lagen. Bakgrunden till detta är att
Europadomstolen tolkat artikel 6.1 så
att en domstol skall vara behörig att
bedöma saken i hela dess vidd ( to
determine all the aspects of the
matter ). Detta krav anses inte uppfyllt
om domstolen bara har befogenhet att
göra en inskränkt laglighetsprövning som
utesluter bedömning och bevisvärdering.
Mål enligt rättsprövningslagen omfattar
beslut fattade av regeringen eller någon
förvaltningsmyndighet som sista instans.
Ursprungligen var det endast
Regeringsrätten som hade kompetens att
pröva mål enligt denna lag, men till
följd av måltillströmningen förändrades
lagen fr.o.m. den 1 januari 1995 så att
kammarrätt prövar beslut meddelade av
förvaltningsmyndighet medan
Regeringsrätten endast prövar beslut
meddelade av regeringen (prop.
1994/95:27, bet. 1994/95:JuU6, rskr.
1994/95:165, SFS 1994:1759).
I den nu aktuella propositionen
föreslår regeringen bl.a. att
rättsprövnings-lagen permanentas.
Justitieministern har inför utskottet
redogjort för regeringens förslag och
besvarat frågor.
Överklagande av förvaltningsbeslut i
domstol
Propositionen
I Sverige har under en lång tid pågått
en utveckling mot att allt fler
förvaltningsbeslut överprövas av
domstolar, särskilt i fall där inslaget
av rättslig prövning överväger. Fri- och
rättighetskommittén föreslog att
huvudregeln skall vara att
förvaltningsmyndigheternas beslut skall
kunna överklagas hos en allmän
förvaltningsdomstol.
Kommittén ansåg att det från
rättsskyddssynpunkt ofta framstod som en
fördel för den enskilde att få sina
klagomål i förvaltningsärenden prövade
av en instans utanför det administrativa
besvärssystemet. Detta skulle också
ligga i linje med Sveriges
internationella åtaganden, då främst
Europakonventionens krav på
domstolsprövning. Kommittén ansåg också
att regeringen borde vara den instans
som prövar överklaganden endast i de
fall det är oundgängligen nödvändigt för
att utöva en politisk styrning av
praxis. Detta ledde utredningen till
slutsatsen att en ny princip borde
införas i förvaltningsrätten där
utgångspunkten skulle vara att
förvaltningsärenden hos
förvaltningsmyndigheter får överprövas
av de allmänna förvaltningsdomstolarna,
såvida något annat inte är särskilt
föreskrivet.
Inom Justitiedepartementet pågår ett
beredningsarbete i denna fråga.
Motioner
I motion 1995/96:K27 yrkande 3 av Anders
Björck m.fl. (m) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna
att detta beredningsarbete slutförs utan
dröjsmål och att riksdagen därigenom
föreläggs ett förslag till lagändringar
för att ytterligare säkerställa att
artikel 6 i Europakonventionen får
genomslag i tillämpningen.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att arbete med de
frågor som berörs i motionen pågår i
Justitiedepartementet. Utskottet vill
inte föregripa detta arbete och
avstyrker därför motion K27 yrkande 3.
Permanentning av lagen
Propositionen
Regeringen föreslår att
rättsprövningslagen permanentas. Lagen,
som trädde i kraft den 1 juni 1988, var
avsedd att tillämpas på beslut som
meddelades till utgången av år 1991.
Lagens giltighetstid har därefter
förlängts vid två tillfällen, vid det
senaste tillfället till utgången av år
1997 (prop. 1994/95:27, bet.
1994/95:JuU6, rskr. 1994/95:165, SFS
1994:1759).
Regeringen pekar på flera avgöranden i
Europadomstolen som ger starkt stöd för
antagandet att denna domstol godtar
rättsprövningslagens omfattning i
rättsprövningsärenden.
Rättsprövningslagen har nu varit i
kraft drygt sju år, och erfarenheterna
av lagens tillämpning har hittills
enligt regeringen varit goda. Detta
sammantaget med det faktum att
rättsprövningsinstitutet tycks motsvara
de krav på domstolsprövning som
Europakonventionen ställer leder
regeringen till slutsatsen att tiden nu
är mogen för en permanentning av lagen.
Motioner
I motion 1995/96:K29 yrkande 1 av Peter
Eriksson (mp) hemställs att rätts
prövningslagen bör omarbetas till att
även omfatta prövning av materiella
frågor i dess helhet så att
tillämpningen bättre överensstämmer med
Europakonventionen. Enligt motionen
visar Regeringsrättens praxis att den
prövning som görs inom
rättsprövningsinstitutet enbart är en
laglighetsprövning. Visserligen görs en
bedömning av fakta och en
bevisvärdering, men enbart för att kunna
bedöma huruvida det prövade beslutet
ryms inom den handlingsfrihet som
lagstiftaren har givit beslutande
myndighet. På miljörättens område är
övervägande delen av reglerna av sådant
slag att de beslutande myndigheterna har
eller förefaller ha en betydande
handlingsfrihet vid sitt
beslutsfattande. Av detta följer i
praktiken att en laglighetsprövning av
sådana beslut mycket sällan kan leda
till en ändring.
Utskottets bedömning
Rättsprövningslagen tillkom 1988 och har
alltså varit i kraft i snart åtta år.
Utskottet delar regeringens bedömning
att erfarenheterna varit goda av lagens
tillämpning.
Utskottet konstaterar också, som ovan
berörts, att ett omfattande arbete pågår
med att lägga om instansordningen i
förvaltningsärenden. Arbetet syftar till
att låta allmän förvaltningsdomstol, då
företrädesvis länsrätt, bli den instans
dit enskilda överklagar beslut fattade
av förvaltningsmyndighet. Detta
tillgodoser således Europakonventionens
krav på rätt till domstolsprövning. En
konsekvens av detta blir att antalet mål
som kan bli föremål för rättsprövning
kommer att minska. Utskottet finner det
emellertid angeläget att bibehålla
möjligheten till rättsprövning inte
minst med hänsyn till våra
internationella åtaganden.
I likhet med regeringen anser utskottet
också att såväl Europadomstolen som
Europakommissionen i skilda avgöranden
godtagit prövningens omfattning i
rättsprövningsärenden. Utskottet delar
således inte uppfattningen i motion K29
yrkande 1 att rättsprövningslagen
behöver omarbetas för att bättre
överensstämma med Europakonventionen.
Utskottet tillstyrker således
regeringens förslag om permanentning av
rättsprövningslagen och avstyrker
motionen.
Muntlig förhandling i
rättsprövningsärenden
Propositionen
Regeringen föreslår att en bestämmelse
om muntlig förhandling införs i
rättsprövningslagen. Enligt denna skall
domstolen hålla muntlig förhandling, om
sökanden begär det och en sådan
förhandling inte är uppenbart obehövlig.
Rättsprövningslagen innehåller inga
särskilda bestämmelser om
handläggningsform. Sådana bestämmelser
finns i förvaltningsprocesslagen
(1971:291). I förvaltningsprocessen
gäller som huvudregel enligt 9 §
förvaltningsprocesslagen att förfarandet
är skriftligt. Domstolarna, inklusive
Regeringsrätten, får hålla muntlig
förhandling beträffande en viss fråga,
när det kan antas vara till fördel för
utredningen eller främja ett avgörande
av målet. I kammarrätterna (och
länsrätterna) gäller dessutom att
muntlig förhandling skall hållas, om en
enskild som för talan i målet begär det
samt förhandlingen inte är obehövlig och
inte heller särskilda skäl talar emot
det. Enligt Europakonventionen skall var
och en vid prövningen av hans civila
rättigheter och skyldigheter ha rätt
till en rättvis och offentlig
förhandling ( a fair and public
hearing ).
Utskottets bedömning
Utskottet delar regeringens bedömning
vad gäller frågan om muntlig förhandling
och tillstyrker propositionen i denna
del.
Rättsprövningslagens tillämpningsområde
Propositionen
Som tidigare framhållits omfattar
rättsprövningen de förhållanden som
avses i 8 kap. 2 eller 3 §§ RF, dvs. rör
tillämpningen av civilrättsliga eller
betungande offentligrättsliga normer.
Ärenden som gynnande beslut, t.ex.
rätten till statliga lån och bidrag, kan
inte bli föremål för rättsprövning. Av
Europadomstolens praxis framgår dock att
begreppet civila rättigheter och
skyldigheter också kan avse rätten till
sociala förmåner inom olika
försäkringssy- stem.
I svensk rätt finns flera exempel på
att beslut avseende statliga bidrag och
stöd i olika former inte kan överklagas
till domstol. Regeringsrätten har prövat
ärenden om vissa statliga bidrag till
jordbrukare kan anses röra civila
rättigheter enligt artikel 6.1.
Regeringsrätten anförde i sitt beslut
den 22 november 1995 (mål nr 4302-1995)
att även om det finns omständigheter som
i viss mån kan anses tala för att rätten
till de aktuella ekonomiska bidragen
faller inom tillämpningsområdet för
artikel 6, kan några säkra uttalanden om
att så är fallet för närvarande inte
göras.
Europadomstolen har gett begreppet
civila rättigheter och skyldigheter en
allt vidare tolkning. Huruvida tvister
om statliga bidrag och stöd på
jordbrukets område kan anses gälla
civila rättigheter har ännu inte prövats
av Europadomstolen.
Enligt regeringen krävs noggranna
överväganden för att utvidga lagens
tillämpningsområde, varför något förslag
inte lämnas i denna del. Regeringen
kommer att följa rättsutvecklingen noga
och avser att återkomma om behov av att
ändra rättsprövningslagen uppstår.
Motioner
I motion 1995/96:K26 yrkande 1 av Bengt
Harding Olson (fp) hemställs att
rättsprövningslagens tillämpningsområde
vidgas. Motionären konstaterar att målet
med rättsprövningslagen är en
harmonisering av den svenska rätten i
förhållande till Europakonventionen.
Därför krävs att rättsprövningslagen
knyter an till konventionens uttryck
civila rättigheter och skyldigheter .
I motion 1995/96:K27 yrkande 1 av
Anders Björck m.fl. (m) hemställs att
rättsprövningslagens tillämpningsområde
utvidgas. Motionärerna knyter an till
regeringens resonemang om att
praxisutvecklingen vad gäller
tillämpningen är oklar och att det är
omöjligt att vara helt säker på att den
svenska lagstiftningen på alla punkter
överensstämmer med konventionen. För att
undvika onödig oklarhet och att minska
risken för att Sverige skall fällas för
brott mot konventionen bör regeringen
skyndsamt återkomma till riksdagen med
förslag till erforderlig lagändring.
I motion 1995/96:K29 yrkande 2 av Peter
Eriksson (mp) hemställs att rätts
prövningslagens tillämpningsområde
modifieras till att omfatta även
gynnande beslut.
Utskottets bedömning
Frågan om rättsprövningslagens
tillämpningsområde är komplicerad och i
stor utsträckning avhängig av
rättsutvecklingen vid Europadomstolen.
Utskottet finner att frågan om lagens
tillämpningsområde ytterligare måste
övervägas särskilt vad gäller gynnande
beslut. Regeringen framhåller att den
kommer att följa rättsutvecklingen noga
och avser att återkomma om behovet av
att ändra rättsprövningslagen uppstår.
Något uttalande från riksdagens sida i
detta hänseende är således inte
erforderligt. Motionerna K26 yrkande 1,
K27 yrkande 1 och K29 yrkande 2
avstyrks.
Fullföljdshänvisning
Propositionen
Regeringen finner inte skäl att införa
en regel om fullföljdshänvisning i
samband med avgöranden som kan bli
föremål för rättsprövning.
Regeringen gör den bedömningen att
eftersom inget framkommit som ger
anledning att bedöma frågan om
fullföljdshänvisning annorlunda i dag än
som skedde vid tillkomsten av
rättsprövningslagen, saknas skäl att
lägga fram förslag om
fullföljdshänvisning.
Motionerna
I motionerna 1995/96:K26 yrkande 2 av
Bengt Harding Olson (fp) och 1995/96:K28
av Kenneth Kvist (v) hemställs att
regler om fullföljdshänvisning införs.
Enligt motion K26 är en grundläggande
förutsättning för ett fungerande
rättssamhälle att medborgarna känner
till sina rättigheter. Därför behövs en
fullföljdshänvisning som informerar den
berörde medborgaren om möjligheten till
rättsprövning av det förvaltningsbeslut
som gått honom emot.
Enligt motion K28 innebär rättsprövning
en förstärkning av den enskildes rätt
gentemot det allmänna, och det är av
särskild vikt att denna möjlighet inte
förbehålls några få väl insatta. Enligt
motionen behövs därför en regel som i
samma anda som 21 § förvaltningslagen
stadgar att om beslutet går parten emot
och kan överklagas skall han underrättas
om hur han kan överklaga det.
Frågans tidigare behandling
Propositionen om Europakonventionen och
rätten till domstolsprövning i Sverige
(prop. 1987/88:69) innehöll inga förslag
om bestämmelser om fullföljdshänvisning.
Regeringen utgick från att
prövningsmöjligheten skulle spridas och
att det var myndigheternas skyldighet
att lämna allmänna upplysningar om
rätten till överprövning i enlighet med
den serviceskyldighet som föreskrivs i
förvaltningslagen. Enligt regeringen
skulle fullföljdshänvisning lätt bli för
stel med tanke på rättsprövningslagens
tillämpningsområde (prop. 1987/88:69, s.
29).
Utskottet anförde i sitt betänkande
(1987/88:KU38, s. 8) att rättsprövning
ligger utanför den ordinarie
instansordningen. Utskottet hänvisade
också till att det i fråga om
kommunalbesvär inte finns någon
skyldighet i lag om underrättelse om
rätten att anföra kommunalbesvär.
Utifrån detta fann utskottet ingen
anledning att föreslå någon skyldighet
om att fullföljdshänvisning skall
meddelas.
I samband med att frågan om att
förlänga rättsprövningslagen
aktualiserades 1991/92 väcktes en motion
om att införa regler för
fullföljdshänvisning. Utskottet
(1991/92:KU12) förutsatte att regeringen
skulle pröva frågan om
fullföljdshänvisning i samband med
avgöranden som kunde bli föremål för
rättsprövning.
Utskottets bedömning
När beslut av en förvaltningsmyndighet i
ett förvaltningsärende kan överklagas är
förvaltningslagens regler om
underrättelse om beslut (21 §)
tillämpliga. Enligt denna bestämmelse
skall parten, om beslutet går honom emot
och kan överklagas, underrättas om hur
han kan överklaga det. Följs vissa
formföreskrifter för överklagandet skall
överklagandet prövas av den domstol
eller myndighet som överklagandet är
riktat till. Här bortses från att det i
vissa fall krävs prövningstillstånd.
När det gäller beslut i
förvaltningsärende av regeringen eller
förvaltningsmyndighet som inte är
överklagningsbara kan rättsprövning bli
aktuell men endast om förutsättningarna
i 1 § rättsprövningslagen är uppfyllda.
Huruvida detta är fallet avgörs av den
domstol - Regeringsrätten eller
kammarrätt - som har att pröva en
ansökan om rättsprövning och inte av den
myndighet som fattat beslutet. En
upplysning om möjligheten till
rättsprövning kan alltså inte likställas
med en fullföljdshänvisning enligt
förvaltningslagen.
Enligt utskottets uppfattning bör
myndigheterna i enlighet med sin
serviceskyldighet i förvaltningslagen
allmänt informera om möjligheten till
rättsprövning. Detta gäller självfallet
även regeringen, även om
förvaltningslagen inte formellt gäller
hos regeringen. Att i varje enskilt
ärende, där rättsprövning eventuellt
skulle kunna komma i fråga, ge en
upplysning om denna möjlighet anser
utskottet däremot inte rimligt. I
sammanhanget vill utskottet också erinra
om att utvecklingen går i riktning mot
att förvaltningsbeslut i allt större
utsträckning blir överklagningsbara i
domstol och att de rättsområden där
rättsprövning är aktuell således
minskar.
Med hänvisning till det anförda avstyrks
motionerna K26 yrkande 2 och K28.
Dröjsmålstalan
Propositionen
Regeringen lämnar inget förslag i fråga
om att införa någon generell möjlighet
till s.k. dröjsmålstalan i
förvaltningsärenden.
Dröjsmålstalan innebär i huvudsak,
enligt Fri- och rättighetsutredningens
förslag, att om en myndighet inte har
avgjort ett ärende inom sex månader från
det att det väcktes, får parten begära
att länsrätten prövar om ärendet onödigt
uppehålls. När det gäller
regeringsärende prövas frågan av
Regeringsrätten. Om domstolen finner att
så är fallet, skall den förelägga
myndigheten att avgöra målet inom en
bestämd tid. Om myndigheten inte följer
föreläggandet, får domstolen på begäran
av parten förordna att ärendet
överlämnas för avgörande till den
myndighet som skulle ha prövat ett
överklagande. Saknas en sådan
överinstans, får domstolen själv överta
ärendet eller förordna att ärendet skall
prövas på annat sätt.
Skälen för ett sådant förslag skulle
enligt utredningen vara en harmonisering
i förhållande till den europeiska
standarden. Liknande dröjsmålsinstitut
finns i flera europeiska stater.
Regeringen konstaterar för det första
att det redan i dag finns regler om en
skyndsam ärendehandläggning, främst
reglerad i 7 § förvaltningslagen
(1986:223). Det finns också andra
instanser som kan agera i frågor om
långsam handläggning, bl.a. JO och JK.
Därutöver ifrågasätter regeringen om det
finns ett faktiskt behov av att införa
en generell regel om dröjsmålstalan. Mot
denna bakgrund avstår regeringen från
att lämna något förslag om
dröjsmålstalan.
Motioner
I motion 1995/96:K26 yrkande 3 av Bengt
Harding Olson (fp) samt i motion
1995/96:K27 yrkande 2 av Anders Björck
m.fl. (m) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag till ändring av
rättsprövningslagen om att införa en
generell möjlighet till dröjsmålstalan i
förvaltningsärenden.
Enligt motion K27 är den som är
missnöjd med en myndighets handläggning
av ett enskilt ärende och vill påtala
detta hänvisad till att klaga hos JO, JK
eller andra tillsynsorgan. Enligt
motionärernas uppfattning tillgodoser
inte detta de rättssäkerhetsbehov som
föreligger. För att stärka den enskildes
rättssäkerhet och för att anpassa svensk
lagstiftning till våra internationella
åtaganden är det enligt motionärernas
uppfattning nödvändigt att införa en
regel om generell möjlighet till
dröjsmålstalan i förvaltningsärenden.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att lagstiftningen
redan i dag ställer krav på skyndsam
handläggning hos myndigheter och verk.
Vidare finns flera institutioner,
däribland JO och JK, dit enskilda eller
juridiska personer kan vända sig om en
myndighet brister i iaktttagandet av
dessa regler. JO och JK kan också på
eget initiativ ta upp enskilda ärenden
till granskning. Någon ytterligare
lagreglering synes för närvarande inte
vara påkallad. Utskottet delar därför
regeringens bedömning och avstyrker
motionerna K26 yrkande 3 av och K27
yrkande 2.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande överklagande av
förvaltningsbeslut i domstol
att riksdagen att riksdagen avslår
motion 1995/96:K27 yrkande 3,
2. beträffande omarbetning av
rättsprövningslagen
att riksdagen avslår motion
1995/96:K29 yrkande 1,
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:K26 yrkande 1, 1995/96:K27
yrkande 1 och 1995/96:K29 yrkande 2,
res. 1 (m, fp, v,
mp)
4. beträffande
fullföljdshänvisning
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:K26 yrkande 2 och 1995/96:
K28,
res. 2 (fp, v, mp)
5. beträffande dröjsmålstalan
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:K26 yrkande 3 och 1995/96:
K27 yrkande 2,
res. 3 (m, v)
6. beträffande förslag till lag
om ändring i lagen (1988:205) om
rättsprövning av vissa
förvaltningsbeslut
att riksdagen antar regeringens förslag.
Stockholm den 25 april 1996
På konstitutionsutskottets vägnar
Birgit Friggebo
I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo
(fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina
Rönnung (s), Axel Andersson (s), Tone
Tingsgård (s), Birgitta Hambraeus (c),
Barbro Hietala Nordlund (s), Jerry
Martinger (m), Kenneth Kvist (v), Mats
Berglind (s), Inger René (m), Peter
Eriksson (mp), Håkan Holmberg (fp), Nils-
Göran Holmqvist (s), Nils Fredrik
Aurelius (m) och Barbro Andersson (s).
Birgit Friggebo (fp), Jerry Martinger
(m), Kenneth Kvist (v), Inger René (m),
Peter Eriksson (mp), Håkan Holmberg (fp)
och Nils Fredrik Aurelius (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 6 börjar med Frågan om och
på s. 7 slutar med avstyrks bort ha
följande lydelse:
Frågan om rättsprövningslagens
tillämpningsområde är komplicerad och i
stor utsträckning avhängig av
rättsutvecklingen vid Europadomstolen.
Utskottet finner att frågan om lagens
tillämpningsområde ytterligare måste
övervägas särskilt vad gäller gynnande
beslut. Regeringen bör därför återkomma
till riksdagen med förslag om utvidgning
av lagens tillämpningsområde. Detta bör
med anledning av motionerna K26 yrkande
1, K27 yrkande 1, och K29 yrkande 2 ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under
moment 3 bort ha följande lydelse:
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:K26 yrkande 1,
1995/96:K27 yrkande 1 och 1995/96:K29
yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört.
2. Fullföljdshänvisning (mom. 4)
Birgit Friggebo (fp), Kenneth Kvist (v),
Håkan Holmberg (fp) och Peter Eriksson
(mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
på s. 8 som börjar med Enligt
utskottets uppfattning och slutar med
K28 bort ha följande lydelse:
Utskottet vill understryka vikten av
att lika förutsättningar gäller för alla
medborgare när det gäller att uttnyttja
möjligheten till rättsprövning. Därför
bör som huvudprincip gälla att
information om möjlighet till
rättsprövning meddelas i de fall där
rättsprövning kan bli aktuell.
Regeringen bör skyndsamt återkomma till
riksdagen med förslag i denna del. Detta
bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna med anledning av
motionerna K26 yrkande 2 och K28.
dels att utskottets hemställan under
moment 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande
fullföljdshänvisning
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:K26 yrkande 2 och
1995/96:K28 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört.
3. Dröjsmålstalan (mom. 5)
Jerry Martinger (m), Kenneth Kvist (v),
Inger René (m) och Nils Fredrik Aurelius
(m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
på s. 9 som börjar med Utskottet
konstaterar och slutar med yrkande 2
bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att Sverige till
skillnad från många nordiska och
europeiska länder saknar någon generell
möjlighet för den enskilde att i domstol
få prövat myndigheternas
handläggningstider. Även om den enskilde
kan klaga hos JO, JK eller andra
tillsynsorgan tillgodoser detta inte de
rättsskyddsbehov som föreligger.
I arbetet med att stärka den enskildes
rättssäkerhet och för att anpassa svensk
lagstiftning till Sveriges
internationella åtaganden är det
nödvändigt att komplettera
lagstiftningen med en generell regel om
möjlighet till dröjsmålstalan i
förvaltningsärenden. Detta bör riksdagen
med anledning av motion K27 yrkande 2 ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under
moment 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande dröjsmålstalan
att riksdagen med anledning av motion
K27 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört.
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1988:205) om
rättsprövning av vissa
förvaltningsbeslut
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen
(1988:205) om rättsprövning av vissa
förvaltningsbeslut
dels att det i lagen skall införas en
ny paragraf, 3 a §, samt närmast före
3 a § en ny rubrik av följande lydelse,
dels att ikraftträdandebestämmelserna
till lagen skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Muntlig
förhandling
3 a §
Domstolen skall
hålla muntlig
förhandling, om
__________ sökanden begär det
och det inte är
Denna lag träder i uppenbart
kraft den 1 juni obehövligt.
1988. Den tillämpas
på beslut som __________
meddelas under
tiden från Denna lag träder i
ikraftträdandet kraft den 1 juni
till utgången av år 1988.
1997.
__________
Denna lag träder i
kraft den 1 juli
1996.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Propositionen 1
Motionerna 1
Utskottet 2
Hemställan 9
Reservationer 10
Bilaga: Förslag till lag om ändring i
lagen (1988:205) om rättsprövning av
vissa förvaltningsbeslut12