I betänkandet behandlas proposition
1995/96:127 Några frågor om sekretess
jämte fyra motioner som väckts med
anledning av propositionen och två
motioner från allmänna motionstiden
1995. I propositionen föreslås en rad
ändringar i sekretesslagen. Bland annat
föreslås att uppgifter hos
kronofogdemyndighet som är
tillsynsmyndighet i konkurser samt
uppgifter inom exekutionsväsendet som
angår misstankar om att en gäldenär har
begått viss brottslig verksamhet skall
kunna omfattas av sekretess. Därutöver
föreslås att sekretess skall kunna gälla
hos dessa myndigheter och hos
åklagarmyndigheter för uppgifter som
hänför sig till verksamhet som rör
utredning i frågor om näringsförbud.
Regeringen föreslår också att
personuppgifter som är skyddade av
sekretess hos folkbokföringen får samma
skydd när de förs över till en kommunal
myndighet på grund av särskild
uppgiftsskyldighet om skolpliktiga barn.
I propositionen föreslås därutöver att
sekretess skall gälla i ärenden om
prövning av lämplighet att inneha
luftfartscertifikat m.m. i samma
utsträckning som i ärenden om körkort
och traktorkort.
Vidare föreslås ökad möjlighet till
sekretess när det gäller ärenden hos
Centrala studiestödsnämnden som rör
hemutrustningslån för flyktingar m.fl.
Regeringen föreslår också att
förhandsbesked i taxerings- och
skattefrågor skall kunna omfattas av
sekretess även när uppgifterna
förekommer hos kommuner och landsting.
Propositionen innehåller vidare ett
förslag om att sekretess skall kunna
gälla hos domstolar i mål om ansvar för
brott genom vilket hivinfektion har
eller kan ha överförts. Förslaget syftar
till att skydda hivsmittade brottsoffers
integritet. Dessutom föreslås att
bestämmelsen om domstolssekretess i
vissa brottmål skall utvidgas så att den
omfattar även ärenden som rör i
bestämmelsen angivna brott.
De nya reglerna föreslås träda i kraft
den 1 april 1996.
I propositionen diskuteras vidare
frågor om offentlighet och sekretess hos
enskilda organisationer, sekretess i
ärenden enligt konkurrenslagen,
myndigheters hantering av
framställningar och utlämnande av stora
mängder allmänna handlingar samt
statliga myndigheters utlämnande av
allmänna handlingar enligt
offentlighetsprincipen respektive i
uppdragsverksamhet. Vad gäller dessa
frågor föreslår regeringen inga
författningsändringar.
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag och avstyrker samtliga motioner.
Till betänkandet har fogats en
reservation och ett särskilt yttrande.
Propositionen
I proposition 1995/96:127 föreslås att
riksdagen antar regeringen förslag till
lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100).
Propositionens lagförslag fogas till
detta betänkande som bilaga 1.
Motionerna
Motioner med anledning av proposition
1995/96:127
1995/96:K16 av Christer Eirefelt m.fl.
(fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till sådan
ändring att sekretesskyddet blir
fullgott och lika oavsett instans i mål
och ärenden enligt konkurrenslagen
(1993:20).
1995/96:K17 av Gun Hellsvik m.fl. (m)
vari yrkas att riksdagen beslutar anta
regeringens proposition 1995/96:127 med
ändring av 14 kap. 2 § sekretesslagen i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1995/96:K18 av Rolf Dahlberg m.fl. (m)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvidgat sekretesskydd i mål
och ärenden enligt konkurrenslagen.
1995/96:K19 av Chatrine Pålsson (kds)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att, utifrån en
helhetssyn, se över
sekretesslagstiftningen.
Motioner från allmänna motionstiden
1995
1994/95:K433 av Monica Widnemark (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sekretess över vilka som är
familjehem.
1994/95:So295 av Ingrid Näslund (kds)
vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om ändring av sekretesslagen.
Yttrande från näringsutskottet
På konstitutionsutskottets begäran har
näringsutskottet yttrat sig i ärendet.
Yttrandet har fogats till betänkandet i
bilaga 2.
Utskottet
Inledning
Till grund för propositionen ligger två
promemorior utarbetade inom
Justitiedepartementet.
Sekretesslagen (1980:100, omtryckt
1992:1474) trädde i kraft den 1 januari
1981. Lagen ses fortlöpande över med
hänsyn till ämnesområdets natur och
sekretesslagens vidsträckta
tillämpningsområde. Under våren 1995
utarbetades inom Justitiedepartementet
promemorian Några frågor om sekretess
(Ds 1995:42). Promemorian behandlade
framställningar om och
Justitiedepartementets egna initiativ
till ändringar i sekretesslagen. Vidare
har inom Justitiedepartementet
utarbetats en promemoria om sekretess
vid samarbetet mot ungdomsbrott och
ekobrott (dnr 94-4574). Båda
promemoriorna har remissbehandlats.
I denna proposition behandlar
regeringen de sekretessfrågor som nämnda
promemorior avser med två undantag. Det
ena undantaget rör frågan om sekretess i
förvaltningsärenden med anledning av
brott, vilken behandlades i promemorian
Några frågor om sekretess. Enligt
regeringen bör denna fråga övervägas
ytterligare och i ett större perspektiv
än som gjordes i promemorian. Regeringen
avser att återkomma i frågan. Det andra
undantaget rör sekretessfrågor i samband
med samarbetet vid ungdomsbrott, vilka
regeringen kommer att ta upp i ett
senare sammanhang. Utskottet behandlar
närmare denna fråga med anledning av en
motion (se nedan s. 18).
Regeringen behandlar i denna
proposition även vad som tillkännagivits
i en riksdagsskrivelse om vissa former
för statliga myndigheters
tillhandahållande av allmänna handlingar
(bet. 1992/93:KU38, rskr. 1992/93:414)
samt en redaktionell ändring av 9 kap.
11 § sekretesslagen.
Översyn av sekretesslagstiftningen
Motionen
I motion 1995/96:K19 av Chatrine Pålsson
(kds) anförs att under de senaste åren
har sekretessreglerna ändrats vid ca 150
tillfällen. Förändringarna har dock med
endast ett fåtal undantag legat på
detaljnivå. Något helhetsgrepp har
enligt motionären aldrig tagits. Detta
har resulterat i att reglerna ibland har
fått olämpliga konsekvenser där enskilda
kommit i kläm. Motionären anför att
frågan om sekretess är mycket viktig och
förtjänar att hanteras med varsamhet.
Personlig integritet och rättssäkerhet
måste alltid vara ledstjärna. Vidare
måste medborgarna ha fullt förtroende
för hur känsliga uppgifter hanteras av
myndigheterna. Ingen får känna sig
kränkt. Motionären anför vidare att det
dr viktigt att möta behov av integritet
på nya områden samtidigt som det är
viktigt att det finns en helhetssyn i
sekretesslagstiftningen. Som exempel
nämner hon att i frågor om olika
huvudmannaskap får inga onödiga
gränsdragningar göras så att ett
effektivt arbete omöjliggörs. Enligt
motionären har barn blivit särskilt
drabbade av svagheten i regelverket. I
flera fall har skolsköterskor, dagisbarn
och sköterskor på barnavårdscentraler
hindrats från att ge barn i nöd den
hjälp de behöver. Även i andra fall har
den alltför fragmentariska
sekretesslagstiftningen lett till
svårigheter. Motionären nämner som
exempel härpå området för polisens
arbete och kriminalvården. Vidare anförs
i motionen att för att en helhetssyn
skall vara möjlig bör även de nuvarande
reglerna ses över ur EU-synpunkt.
Konsekvenserna bör utredas med samma
helhetsgrepp som gjordes i
Hälsodatakommitténs betänkande SOU
1995:95. Vad som i motionen anförts om
behovet av att utifrån en helhetssyn se
över sekretesslagstiftningen bör ges
regeringen till känna.
Svar på fråga om sekretesslagstiftningen
Justitieministern avgav i riksdagens
kammare den 6 februari 1996 svar på en
fråga om det behövs göras en översyn av
sekretesslagstiftningen i syfte att få
en helhetssyn. Härvid uppgav
justitieministern att det ligger i
sakens natur att sekretesslagen ofta
ändras. Ändrade samhällsförhållanden
kräver en fortlöpande anpassning av
sekretessreglerna. Hon anförde att det
vore praktiskt för myndigheterna om de
hade färre, mer generella,
sekretessregler att handskas med och om
uppgifter kunde lämnas mellan olika
organ i större utsträckning. Vidare
anförde justitieministern att förenklade
sekretessregler emellertid inte får vara
ett självändamål. Riskerna när det
gäller integritetskränkningar å ena
sidan och urholkning av
offentlighetsprincipen å andra sidan är
enligt henne uppenbara om inte alla
förändringar i sekretesslagstiftningen
föregås av noggranna avvägningar i dessa
hänseenden. Hon anförde att det är den
helhetssyn som hon anser måste råda på
detta område.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att
sekretesslagstiftningen är komplicerad
och svåröverskådlig och att det
självfallet vore önskvärt att den skulle
kunna ändras på så sätt att det blev
enklare att tillämpa de olika
sekretessreglerna. Det går emellertid
enligt utskottets mening inte att bortse
ifrån att integritetshänsyn på olika
områden kräver att undantag i form av
sekretessbestämmelser görs ifrån den
annars gällande principen om allmänna
handlingars offentlighet och rätten att
röja uppgifter ur sådana handlingar.
Ändrade samhällsförhållanden ställer
sålunda krav på en ständigt fortlöpande
anpassning av sekretessbestämmelserna.
En noggrann avvägning mellan
integritetsaspekter och behov av
offentlig insyn måste härvid göras i
varje fall. Mot bakgrund av det anförda
är utskottet för närvarande inte berett
att förorda en sådan översyn som begärs
i motion 1995/96:K19. Motionen avstyrks
därför.
Offentlighet och sekretess i viss
verksamhet hos Sveriges
Riksidrottsförbund
Propositionen
I 1 kap. 8 § sekretesslagen anges att
tryckfrihetsförordningens bestämmelser
om rätt att ta del av handlingar hos
myndighet skall gälla i tillämpliga
delar också handlingar hos de organ som
anges i bilagan till lagen, i den mån
handlingarna hör till den verksamhet som
nämns där. Dessa organ skall vid
tillämpningen av sekretesslagen
jämställas med myndigheter.
Regeringen föreslår att
offentlighetsprincipen och
sekretesslagen skall gälla för sådan
verksamhet hos Sveriges
Riksidrottsförbund som består av
fördelning av statsbidrag till kommuner
för specialidrott inom gymnasieskolan.
Denna verksamhet hos
Riksidrottsförbundet bör därför anges i
bilagan till sekretesslagen.
Den 1 juli 1995 trädde lagen (1995:361)
om överlämnande av
förvaltningsuppgifter till Sveriges
Riksidrottsförbund i kraft. Lagen
innebär bl.a. att en särskild medelsram
avsätts för bidrag till specialidrotten.
Denna medelsram disponerar
Riksidrottsförbundet, som fördelar medel
till de kommuner som anordnar
riksidrottsgymnasier. I
budgetpropositionen (prop. 1994/95:
100 bil. 9 och 14) anförde regeringen
att handläggningen av dessa frågor bör
omfattas av offentlighetsprincipen och
att regeringen skulle återkomma till
riksdagen med de förslag till ändringar
av bilagan till sekretesslagen som
behövdes.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag i denna del.
Sekretess vid samarbete mot ekonomisk
brottslighet
Propositionen
Sekretess för konkursförvaltares anmälan
Regeringen föreslår att uppgifter hos en
kronofogdemyndighet som är
tillsynsmyndighet i konkurser och
uppgifter inom exekutionsväsendet som
rör misstankar om att en gäldenär har
begått ekonomiska brott skall kunna
hållas hemliga. Förslaget innebär att en
bestämmelse med denna innebörd införs i
5 kap. 1 § sekretesslagen.
Enligt 7 kap. 16 § konkurslagen
(1987:672) åligger det
konkursförvaltaren att omedelbart
underrätta åklagaren, om han under
förvaltningen av konkursboet finner att
gäldenären kan misstänkas för vissa
brott. En sådan anmälan torde oftast
leda till att en förundersökning inleds.
Uppgifterna som hänför sig till
förundersökningen kan då hållas hemliga
för gäldenären med stöd av 5 kap. 1 §
första stycket 1 sekretesslagen. Denna
möjlighet kan enligt regeringen vara av
stor betydelse i inledningen av en
utredning av brottsmisstanken mot
gäldenären.
Regeringen anför att det är vanligt att
konkursförvaltaren skickar en kopia av
anmälan till kronofogdemyndighet som är
tillsynsmyndighet i konkurser (TSM) och
även till annan kronofogdemyndighet.
Orsaken till detta kan vara att TSM
enligt konkurslagen skall övervaka
konkursförvaltningen och att
kronofogdemyndigheten har en
anmälningsplikt till åklagaren enligt 9
§ lagen om näringsförbud (1986:436).
Förundersökningssekretess enligt 5 kap.
1 § första stycket 1 sekretesslagen kan
inte tillämpas på dessa uppgifter hos
TSM eller hos kronofogdemyndigheten. Det
finns inte heller någon annan
bestämmelse som kan åberopas mot
gäldenären själv för att skydda det
allmännas brottsbeivrande verksamhet.
Sekretessen hos åklagarmyndigheten till
skydd för den brottsbeivrande
verksamheten kan därmed bli meningslös i
förhållande till gäldenären. En
bestämmelse om att uppgifterna i
konkursförvaltarens anmälan kan bli
föremål för sekretess även hos TSM och
kronofogdemyndighet till skydd för
brottsbeivrande verksamhet bör därför
införas. Sekretessen bör därvid omfatta
de uppgifter som förvaltaren enligt 7
kap.
16 § konkurslagen är skyldig att
rapportera till åklagaren.
Sekretess för uppgifter inför ett
yrkande om näringsförbud
Regeringen föreslår att det i 5 kap. 1 §
sekretesslagen även införs en
bestämmelse med innebörd att sekretess
skall gälla hos tillsynsmyndighet i
konkurs och inom exekutionsväsendet för
uppgifter som hänför sig till verksamhet
som rör utredning i frågor om
näringsförbud.
Enligt 7 kap. 16 § konkurslagen skall
konkursförvaltaren omedelbart underrätta
åklagaren om han under förvaltningen
uppmärksammar förfaranden som kan
föranleda näringsförbud. Om inte
förvaltaren fullgör denna skyldighet,
skall TSM göra en sådan anmälan (41 §
konkursförordningen [1987:916] ). Även
kronofogdemyndighet är enligt 9 § lagen
om näringsförbud i vissa fall skyldig
att till åklagaren anmäla att det kan
finnas skäl för näringsförbud. De
uppgifter som kan komma att ligga till
grund för ett beslut om näringsförbud
kan enligt regeringen inte sägas höra
till någon av de verksamheter som för
närvarande anges i 5 kap. 1 § 1-3
sekretesslagen. Uppgifterna kan därför
inte hållas hemliga för gäldenären om de
inte kommer från åklagaren ur en
förundersökning. Är det fråga om en
uppgift om överträdelse av näringsförbud
kan det däremot anses att myndigheterna
biträder åklagaren med att beivra brott,
varför sekretess kan gälla hos
myndigheterna och då även gentemot
gäldenären. Denna skillnad i
sekretesshänseende kan enligt regeringen
innebära att gäldenären i många fall på
ett mycket tidigt stadium kan ta del av
uppgifter som senare kan läggas till
grund för ett yrkande om näringsförbud,
och med anledning av dessa uppgifter
vidta åtgärder som stör utredningen och
kanske ytterst omöjliggör ett
näringsförbud. Regeringen anför att
behovet av sekretess är lika stort när
ett näringsförbud övervägs som då det är
fråga om att utreda en överträdelse av
ett näringsförbud. En bestämmelse som
möjliggör sekretess för uppgifter som
rör en utredning om näringsförbud bör
därför införas.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag i denna del.
Sekretess hos Statens skolverk i
tillsynsverksamhet som avser fristående
skolor
Propositionen
Regeringen föreslår att sekretess skall
gälla hos Statens skolverk i
tillsynsverksamhet som avser fristående
skolor för uppgifter om enskildas
personliga förhållanden som härrör från
bl.a. skolans elevvårdande verksamhet.
Sekretessen skall gälla om det inte står
klart att uppgifterna kan röjas utan att
den enskilde eller någon närstående
lider men. Undantag från sekretessen
skall enligt regeringen gälla för
Skolverkets beslut i ärenden. En
bestämmelse med denna innebörd bör
införas som nytt femte stycke i 7 kap. 9
§ sekretesslagen. Regeringen föreslår
vidare att meddelarfriheten skall vara
begränsad, utom såvitt avser uppgifter i
ärenden om tillrättaförande av elever
eller skiljande av elever från vidare
studier.
När det gäller det offentliga
skolväsendet finns regler om sekretess
till skydd för enskildas personliga
förhållanden i vissa fall på skolans
område i 7 kap. 9 § sekretesslagen.
Denna sekretess överförs till Skolverket
i dess tillsynsverksamhet över det
offentliga skolväsendet enligt 13 kap. 1
§ sekretesslagen. Sekretessen gäller
inte om uppgifterna tas in i beslut hos
Skolverket (13 kap. 6 §). Fristående
skolor omfattas däremot inte av
offentlighetsprincipen, och
sekretesslagen är inte tillämplig på
deras verksamhet. Uppgifter om enskildas
personliga förhållanden som lämnas från
fristående skolor till Skolverket i
samband med verkets tillsynsverksamhet
är därför inte skyddade av sekretess i
den utsträckning som gäller när samma
slag av uppgifter lämnas från skolor
inom det offentliga skolväsendet.
Regeringen anser att detta förhållande
är otillfredsställande.
Regeringen anför att det kan vara svårt
att bedöma från vilken del av
verksamheten uppgifter härrör när de
kommit in till Skolverket från en
fristående skola. Det gäller särskilt om
uppgifterna härrör från elevvården,
eftersom friskolorna kan vara
organiserade på ett helt annat sätt när
det gäller denna än som är vanligt inom
det offentliga skolväsendet. Därför är
det enligt regeringen lämpligast att
förena en sådan sekretessbestämmelse med
ett enhetligt skaderekvisit. Avsikten är
emellertid inte att begreppet elevvård
skall ha en annan innebörd än den som
gäller beträffande det offentliga
skolväsendet. Vidare anför regeringen
att de uppgifter om enskildas personliga
förhållanden som härrör från skolan och
som kan bli aktuella hos Skolverket i
tillsynssammanhang ofta torde vara av
mycket känslig natur. Skaderekvisitet
bör därför vara omvänt, dvs. det skall
råda en presumtion för sekretess.
Av uppräkningen i 16 kap. 1 §
sekretesslagen framgår att
meddelarfriheten viker för den
tystnadsplikt som följer av 7 kap. 9 §
sekretesslagen, såvitt avser uppgifter
som hänför sig till annat än ärenden om
tillrättaförande av elever eller
skiljande av elever från vidare studier.
Enligt regeringen bör tystnadsplikten
som följer av den nu föreslagna
bestämmelsen ha motsvarande företräde.
Regeringen har beaktat Lagrådets
synpunkter.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag i denna del.
Överföring av folkbokföringssekretess
till kommun
Tidigare riksdagsbehandling
Konstitutionsutskottet behandlade i sitt
betänkande 1992/93:KU38 bl.a. en motion
vari begärdes att det i sekretesslagen
införs ett sekretesskydd för uppgifter
ur folkbokföringsregistret som
skattemyndighet i enlighet med
föreskriven skyldighet lämnat till
kommunerna. Enligt motionären kunde en
person som förföljer en kvinna och inte
får hennes adress genom
folkbokföringsregistret vända sig till
kommunens skolstyrelse och där begära
och erhålla uppgift om kvinnans
hemmavarande barns adress. Utskottet
anförde att mycket talade för att det
borde införas en möjlighet för kommun
eller skola att sekretessbelägga
adressuppgifter enligt samma regler som
gäller för folkbokföringsverksamheten
eller att det påtalade problemet löstes
författningsvägen på något annat sätt.
Frågan torde enligt utskottet ses över i
lämpligt sammanhang inom ramen för den
fortlöpande uppföljning och översyn av
sekretesslagstiftningen som pågår inom
regeringskansliet. Detta borde enligt
utskottet ges regeringen till känna.
Riksdagen följde utskottet (rskr.
1992/93:414).
Propositionen
Regeringen föreslår att om sekretess
gäller för en uppgift om enskilds
personliga förhållanden i verksamhet som
avser folkbokföringen och uppgiften
lämnas till en kommunal myndighet enligt
särskild uppgiftsskyldighet om
skolpliktiga barn, skall sekretessen
också gälla hos den kommunala
myndigheten. En bestämmelse med denna
innebörd bör införas som ett nytt andra
stycke i 7 kap. 15 § sekretesslagen.
Enligt 7 kap. 15 § första stycket 1
sekretesslagen gäller sekretess i
verksamhet som avser folkbokföringen
eller annan liknande registrering av
befolkningen och, i den utsträckning
regeringen föreskriver det, i annan
verksamhet som avser registrering av
betydande del av befolkningen. Sekretess
gäller för uppgift om enskilds
personliga förhållanden om det av
särskild anledning kan antas att den
enskilde eller någon honom närstående
lider men om uppgiften röjs.
I 14 kap. 1 § sekretesslagen anges att
en uppgift som omfattas av sekretess får
lämnas till en annan myndighet, om
uppgiftsskyldigheten följer av lag eller
förordning. Enligt 75 §
folkbokföringskungörelsen (1967:495)
skall skattemyndigheterna lämna
kommunerna uppgift om skolpliktiga barns
adress i kommunen.
Regeringen anför att även om t.ex. en
adress omfattas av sekretess inom
folkbokföringen, blir den offentlig hos
en kommun när skattemyndigheten
uppfyller sin skyldighet enligt
folkbokföringskungörelsen att lämna skol-
pliktiga barns adresser till kommunen.
Enligt regeringen torde en sådan ordning
inte ha förutsetts. Vidare anför
regeringen att det av
konstitutionsutskottet redovisade
problemet gäller uppgifter från
folkbokföringen som lämnas till kommuner
på grund av uppgiftsskyldighet om
skolpliktiga barn. Den föreslagna
ändringen begränsas därför till att avse
uppgifter som lämnats till en kommunal
myndighet enligt särskild
uppgiftsskyldighet om skolpliktiga barn.
Regeringen anför, i enlighet med vad
Lagrådet påpekat, att av detta följer
att uppgiften normalt inte blir
sekretessbelagd hos skolan utan endast
hos den kommunala myndighet gentemot
vilken skattemyndigheten uppfyller sin
uppgiftsskyldighet.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att den nu
föreslagna sekretessbestämmelsen innebär
att sekretess gäller endast hos den
kommunala myndighet som tagit emot
uppgifter om skolpliktiga barn enligt
skattemyndighetens särskilda
uppgiftsskyldighet. Bestämmelsen innebär
således inte att sekretess gäller
adressuppgifter och liknande uppgifter i
skolan vid sidan av vad som följer av
elevvårdssekretessen enligt 7 kap. 9 §
sekretesslagen. Regeringens förslag
torde dock innebära att de uppgifter som
till följd av förslaget kommer att kunna
skyddas av sekretess hos den kommunala
myndigheten inte kommer att överföras
från denna till skolan.
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag i denna del.
Sekretess för uppgifter i ärenden
angående luftfartscertifikat m.m.
Propositionen
Regeringen föreslår att sekretess skall
gälla i ett ärende om prövning av någons
lämplighet att ha luftfartscertifikat
eller ett sådant behörighetsbevis som
avses i luftfartslagen (1957:297) för
uppgift om enskilds hälsotillstånd eller
andra personliga förhållanden om det kan
antas att den som uppgiften rör eller
någon honom närstående lider betydande
men om uppgiften röjs. En bestämmelse
med denna innebörd bör införas i 7 kap.
31 § första stycket sekretesslagen.
Enligt regeringen talar mycket för att
integritetskänsliga uppgifter i
Luftfartsverkets verksamhet borde
omfattas av sekretess på samma sätt som
gäller för sådana uppgifter i
körkortsärenden. Flygverksamheten kan
eventuellt uppfattas som farligare än
t.ex. biltrafiken. Regeringen finner
emellertid inte att det skall ställas
högre krav på insyn i ärenden om
lämplighet för luftfartscertifikat än i
körkortsärenden. Ett skydd mot
utlämnande av integritetskänsliga
uppgifter torde också kunna underlätta
för myndigheterna att få tillgång till
uppgifter som den enskilde betraktar som
strängt personliga. En bestämmelse om
sekretess som omfattar dessa uppgifter
bör enligt regeringen därför införas.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag i denna del.
Sekretess hos Skolverkets
överklagandenämnd
Propositionen
Regeringen föreslår att sekretess skall
gälla i ärenden om överklagande hos
Skolväsendets överklagandenämnd för
uppgift om enskilds personliga
förhållanden, om det kan antas att den
enskilde eller någon honom närstående
lider men om uppgiften röjs. Sekretess
skall enligt förslaget inte gälla för
nämndens beslut i sådana ärenden. En
bestämmelse med denna innebörd bör
införas som en ny paragraf, 7 kap. 36 §,
i sekretesslagen.
Skolväsendets överklagandenämnd, som
inrättades 1991, har till uppgift att
pröva överklaganden av vissa beslut på
skolväsendets område. Vilka beslut som
får överklagas till nämnden anges i
skollagen (1985:100) och i föreskrifter
som meddelas av regeringen.
Regeringen anför att många uppgifter
som kommer in till Skolväsendets
överklagandenämnd rör enskildas
personliga förhållanden och kan vara av
mycket integritetskänsligt slag. Enligt
regeringen bör det inte få förekomma att
någon avstår från rätten att överklaga
till nämnden på den grunden att den
missnöjde befarar att allmänheten skall
få kännedom om sådana känsliga
personliga uppgifter som det kan vara
fråga om i dessa fall. Mycket talar
således för att offentlighetsintresset
skall få vika när det gäller dessa
ärenden. Regeringen föreslår därför att
en bestämmelse om sekretess skall
införas till skydd för uppgifter om
enskildas personliga förhållanden i
ärenden hos nämnden.
Offentlighetsintresset får enligt
regeringen anses tillgodosett genom att
sekretessen begränsas till att inte
gälla nämndens beslut. Sekretessen bör
begränsas med ett rakt skaderekvisit,
dvs. det skall råda en presumtion för
offentlighet. Regeringen anför att detta
dock innebär att alla typiskt sett
känsliga uppgifter, såsom uppgifter om
t.ex. hälsovård och personliga problem
av olika slag, kan omfattas av
sekretess.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag i denna del.
Sekretess hos kommuner och landsting för
uppgifter som rör förhandsbesked i
taxerings- eller skattefrågor
Gällande bestämmelser
Enligt 9 kap. 1 § första stycket
sekretesslagen gäller sekretess i
myndighets verksamhet, som avser
bestämmande av skatt eller som avser
taxering eller i övrigt fastställande av
underlag för bestämmande av skatt, för
uppgift om enskilds personliga eller
ekonomiska förhållanden.
Sekretessen är med tre undantag
absolut, dvs. något skaderekvisit finns
inte. Ett av undantagen gäller sekretess
hos domstol. I första stycket anges
härvid att för uppgift hos domstol
gäller sekretess endast om det kan antas
att den enskilde lider skada eller men
om uppgiften röjs.
I 9 kap. 1 § tredje stycket sägs vidare
att sekretessen inte gäller beslut,
varigenom skatt eller pensionsgrundande
inkomst bestäms eller underlag för
bestämmande av skatt fastställs. Detta
gäller dock inte bl.a. beslut i ärende
om förhandsbesked i taxerings- eller
skattefråga. Sådana beslut är således
inte undantagna från sekretessen.
Propositionen
Regeringen föreslår att uppgifter om
enskilds personliga eller ekonomiska
förhållanden som lämnas till en kommun
eller ett landsting i ett ärende om
förhandsbesked i en taxerings- eller
skattefråga skall omfattas av samma
sekretess hos kommunen eller landstinget
som hos skattemyndigheten. En
bestämmelse med denna innebörd bör
införas i 9 kap. 1 § första stycket
sekretesslagen.
Regeringen anför att ärenden om
förhandsbesked rörande tolkning eller
tillämpning av skattelag räknas som
sådan verksamhet som avses i 9 kap. 1 §
första stycket sekretesslagen.
Skatterättsnämnden prövar ansökningar om
förhandsbesked. Förhandsbesked får
överklagas hos Regeringsrätten av
sökanden (den skattskyldige) och
Riksskatteverket. Om beslutet avser
fastighetstaxering eller taxering till
kommunal inkomstskatt får enligt 9 §
lagen (1951:442) om förhandsbesked i
taxeringsfrågor (FHBL) också
vederbörande kommun och landsting
överklaga förhandsbeskedet. Enligt 8 §
FHBL skall förhandsbeskedet sändas till
sökanden och Riksskatteverket.
Kommunerna och landstingen har däremot
ingen sådan uttrycklig rätt enligt FHBL
att få förhandsbeskedet översänt.
Regeringen erinrar dock om att det i 21
§ förvaltningslagen (1986:223) stadgas
att part skall, om det inte är uppenbart
obehövligt, underrättas om innehållet i
beslut varigenom en myndighet avgör ett
ärende, om det avser myndighetsutövning
mot någon enskild. Om beslutet går
parten emot skall han ges
besvärshänvisning. Detsamma gäller när
någon som inte är part, men har rätt att
överklaga, begär att få ta del av
beslutet. Enligt regeringen har kommunen
och landstinget därmed, åtminstone i
viss utsträckning, rätt att få del av
förhandsbesked. De har dessutom rätt
till partsinsyn när de har blivit parter
i ärenden som gäller förhandsbesked (16
§ förvaltningslagen jämförd med 14 kap.
5 § sekretesslagen).
Enligt förarbetena till sekretesslagen
täcks inte bara själva taxeringsärendena
av det i 9 kap. 1 § använda uttrycket
verksamhet som avser bestämmande av
skatt , utan också t.ex. sådan
verksamhet som innefattar att företräda
det allmänna som part i skatteprocess
vid domstol. Paragrafen är också
tillämplig i skatteprocessen hos
domstolarna (prop. 1979/80:2 Del A, s.
258). Regeringen anför att man kan hävda
att om en kommun eller ett landsting
överklagar ett förhandsbesked företräder
de det allmänna som part i en
skatteprocess. Bestämmelsen om
skattesekretess i 9 kap. 1 § skulle
därmed vara tillämplig på uppgifter som
kommunen eller landstinget får
beträffande förhandsbesked i de fall de
överklagar ett förhandsbesked. I de fall
kommunen eller landstinget endast är
mottagare av ett förhandsbesked finns
enligt regeringen mindre anledning att
anse att de deltar i verksamhet som
avser bestämmande av skatt. Regeringen
anför att det saknas skäl till att
uppgifter hos kommunerna eller
landstingen som rör förhandsbesked inte
skall omfattas av sekretess i samma
utsträckning som hos
skattemyndigheterna. En bestämmelse om
sekretess hos kommuner och landsting bör
därför införas.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag i denna del.
Sekretess hos Centrala
studiestödsnämnden i ansökningar som rör
lån till hemutrustning för flyktingar
m.fl.
Propositionen
Regeringen föreslår att den sekretess
som gäller för uppgift om enskilds
personliga eller ekonomiska förhållanden
i ärenden hos Centrala studie-
stödsnämnden (CSN) om lån till
hemutrustning för flyktingar och vissa
andra utlänningar utvidgas till att
omfatta även ansökningar i sådana
ärenden. En bestämmelse med denna
innebörd bör införas i 9 kap. 5 § andra
stycket sekretesslagen.
Sekretess gäller med stöd av 9 kap. 5 §
tredje stycket sekretesslagen för
uppgift om enskilds personliga och
ekonomiska förhållanden i bl.a. ärenden
hos CSN om lån till hemutrustning för
flyktingar och vissa andra utlänningar,
om det kan antas att den enskilde lider
skada eller men om uppgiften röjs.
Sekretessen gäller emellertid inte
uppgifter i ansökningar eller beslut i
sådana ärenden. Regeringen anför att
ansökningar som rör hemutrustningslån
ofta kan innehålla mycket känsliga
uppgifter om enskildas personliga eller
ekonomiska förhållanden. Sådana
uppgifter bör därför enligt regeringen
kunna omfattas av sekretess i samma
utsträckning som gäller när uppgifterna
förekommer i ärendet i övrigt.
Allmänhetens intresse av insyn i det
allmännas utlåningsverksamhet på detta
område får anses tillgodosett genom att
beslutet i sådana ärenden är offentliga.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag i denna del.
Sekretess hos allmänna domstolar i vissa
mål och ärenden
Sekretess hos domstolar i mål om ansvar
för brott genom vilket hivinfektion har
eller kan ha överförts
Propositionen
Regeringen föreslår att sekretess skall
gälla för uppgifter hos domstolar i mål
om ansvar för brott genom vilket
hivinfektion har eller kan ha överförts.
En bestämmelse med denna innebörd bör
införas i 9 kap. 16 § första stycket
sekretesslagen. Vidare föreslår
regeringen att sekretessen i mål enligt
9 kap. 16 § skall gälla även i ärenden
som rör brott som avses där.
Enligt 9 kap. 16 § sekretesslagen
gäller sekretess hos domstol i mål om
ansvar för sexualbrott, utpressning,
brytande av post- eller telehemlighet,
intrång i förvar eller olovlig
avlyssning, för uppgift om enskilds
personliga eller ekonomiska
förhållanden, om det kan antas att den
enskilde eller någon honom närstående
lider skada eller men om uppgiften röjs.
Sekretessen gäller också i mål om ansvar
för barnpornografibrott eller
motsvarande tryckfrihets- eller
yttrandefrihetsbrott för uppgift om en
ung person som skildras i pornografisk
bild. På samma sätt gäller sekretess i
mål om ersättning för skada med
anledning av sådana brott. Sekretessen
gäller inte för uppgift om vem som är
tilltalad eller svarande i målet.
Regeringen anför att någon
sekretessbestämmelse som särskilt
skyddar uppgifter hos domstolar om
enskildas förhållanden i mål om ansvar
för brott där överföring av hivinfektion
kan ha förekommit finns inte (jfr NJA
1995 s. 119). Fortfarande finns det
enligt regeringen stor okunskap och
många fördomar om människor som har
drabbats av en sådan infektion. Det
gäller framför allt hur smittspridningen
går till. Det är därför viktigt att
informera om sjukdomen och att med kraft
bekämpa de fördomar som finns.
Regeringen anför att det emellertid inte
går att bortse från att de uppgifter som
rör hivinfektion kan vara mycket
känsliga och att den enskilde kan lida
stort men om uppgifterna blir
offentliga. Det är mot denna bakgrund
inte otänkbart att en person som har
blivit hivsmittad eller riskerat att
smittas genom brott inte polisanmäler
saken av rädsla för att förhållandet
därigenom skulle bli allmänt känt.
Enligt regeringen skall en person som
utsatts för ett sådant brott
naturligtvis inte behöva göra
överväganden av det slaget. Regeringen
anser det vara oacceptabelt att den som
sprider hivinfektion inte lagförs därför
att målsäganden inte vill att det blir
känt att han eller hon drabbats eller
har riskerat att drabbas av infektionen.
Enligt regeringens mening innebär det
anförda att de intressen som talar för
ett skydd för integriteten i domstolarna
för hivsmittade brottsoffer och sådana
brottsoffer som utsatts för risken att
smittas väger tyngre än
offentlighetsintresset.
Regeringen anför att sekretessen enligt
9 kap. 16 § är förenad med ett rakt
skaderekvisit, vilket innebär en
presumtion för offentlighet, men också
att känsliga uppgifter av aktuellt slag
kan skyddas. Detta skaderekvisit synes
enligt regeringen vara väl avvägt även i
detta fall.
Vidare anför regeringen att det hos
domstolarna även förekommer ärenden som
rör de brott som avses i 9 kap. 16 §
sekretesslagen, t.ex. begäran om
målsägandebiträde. Uppgifter i sådana
ärenden kan i viss utsträckning
sekretessbeläggas med stöd av andra
bestämmelser, t.ex. bestämmelserna om
förundersökningssekretess (5 kap. 1 §
och 9 kap. 17 §). För de fall
uppgifterna kommer in till domstolen
från målsäganden själv eller dennes
ombud gäller dock inte
förundersökningssekretessen. Andra fall
där det nu torde saknas möjlighet att
förordna om sekretess är enligt
regeringen vid ansökan om resning i
brottmål som avser ett brott som avses i
9 kap. 16 §. Regeringen anför att av
samma skäl som finns för sekretess i mål
om ansvar eller skadestånd bör uppgifter
i ett ärende hos domstol som rör brott
som avses i 9 kap. 16 § kunna omfattas
av sekretess i den utsträckning som
gäller i dessa mål.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag i denna del.
Sekretess hos domstolar i mål och
ärenden enligt konkurrenslagen (1993:20)
Propositionen
Sekretess gäller med stöd av 8 kap. 6 §
sekretesslagen jämförd med 2 §
sekretessförordningen (1980:657) och
punkt 17 i bilagan till förordningen i
verksamhet som består i utredning och
tillsyn hos Konkurrensverket för
uppgifter om enskilds affärs- eller
driftsförhållanden, uppfinningar eller
forskningsresultat, om det kan antas att
den enskilde lider skada om uppgifterna
röjs. Sekretessen gäller även för
uppgifter om andra ekonomiska eller
personliga förhållanden för den som har
trätt i affärsförbindelse med den som är
föremål för myndighetens verksamhet.
Denna sekretess är absolut.
Uppgifter angående ett företag som
finns hos Stockholms tingsrätt eller
Marknadsdomstolen i ärenden enligt
konkurrenslagen kan vara föremål för
sekretess hos domstolen enligt 8 kap. 17
§ sekretesslagen. Enligt denna
bestämmelse gäller sekretess hos domstol
i mål eller ärenden för uppgift om
myndighets eller enskilds affärs- eller
driftförhållanden, om det kan antas att
den som uppgiften rör lider avsevärd
skada om uppgiften röjs.
Regeringen anför att sistnämnda lagtext
innebär att sådana uppgifter om affärs-
eller driftförhållanden som affärsidkare
gärna vill hålla för sig själva men
vilkas röjande inte kan antas få några
nämnvärda ekonomiska konsekvenser inte
omfattas av lagrummet. Med hänsyn till
intresset av offentlighet vid domstolar
har det enligt regeringen inte funnits
anledning att låta dessa fall omfattas
av en allmän regel om sekretess hos
domstol (prop. 1979/80:2, Del A, s.
248). Det gäller alltså olika
förutsättningar för sekretess för en
uppgift beroende av om uppgiften finns
hos Konkurrensverket eller hos domstol.
Posten AB har i en framställning till
Justitiedepartementet hemställt om en
lagändring som innebär att
sekretessskyddet för företagshemligheter
blir detsamma i domstolarna som hos
Konkurrensverket i ärenden som har
överklagats till domstol enligt 60 eller
63 § konkurrenslagen (1993:20) eller i
vart fall att sekretesskyddet skall
stärkas.
Regeringen anför att handläggningen hos
domstolar i största möjliga utsträckning
skall vara föremål för allmänhetens
insyn. Mot detta måste vägas behovet av
skydd för en enskild part. Enligt
regeringen är i mål och ärenden enligt
konkurrenslagen dessutom domstolarnas
praxisskapande roll avgörande för
lagstiftningens sammantagna ekonomiska
effekter på marknaden. Behovet av insyn
måste därför även här vägas mot risken
för att en alltför vidsträckt insyn i
ekonomiska förhållanden kan leda till
att ärenden inte förs vidare till
domstol av en enskild part trots att
allmänintresset av en prövning är stor.
Regeringen anför att en särskild
utredare nyligen har tillkallats för att
följa upp de första erfarenheterna av
konkurrenslagen (dir. 1995:136). I
uppdraget ingår bl.a. att redovisa de
hittillsvarande erfarenheterna från
tillämpningen av lagen i domstol, t.ex.
överklaganden av Konkurrensverkets
beslut. Uppdraget skall redovisas
slutligt senast den 31 december 1996.
Regeringen framhåller att
konkurrenslagstiftningen är relativt ny
och att en uppföljning nu har påbörjats.
Mot bakgrund härav och då det enligt
regeringens mening ännu inte går att dra
några bestämda slutsatser om vilken
praxis som kommer att gälla vid
tillämpningen av nuvarande
sekretessregler i dessa mål och ärenden,
anser regeringen att någon ändring av
sekretesslagen som Posten AB föreslagit
inte nu bör genomföras.
Motionerna
I motion 1995/96:K16 av Christer
Eirefelt m.fl. (fp) anförs att det vore
olyckligt att, såsom flera
remissinstanser påpekat, bristande
sekretesskydd leder till att företag
avstår från att överklaga
Konkurrensverkets beslut. Skillnaden i
sekretesskyddet enligt nuvarande
lagstiftning mellan domstolar, å ena
sidan, och Konkurrensverket, å andra
sidan, har lett till flera fall där
företag avstått från att överklaga
beslut. Detta är enligt motionärerna
inte förenligt med rättssäkerhet.
Uppgifter som företag lämnar till
Konkurrensverket är typiskt sett sådana
som företagen betraktar som
affärshemligheter. Motionärerna anser
att det är oacceptabelt att
sekretesskyddet är lägre hos domstolarna
än hos Konkurrensverket. Riksdagen bör
därför hos regeringen begära förslag
till sådan ändring av sekretesslagen att
sekretesskyddet blir fullgott och lika
oavsett instans i mål och ärenden enligt
konkurrenslagen.
I motion 1995/96:K18 av Rolf Dahlberg
m.fl. (m) anförs att de brister i
sekretesskyddet som nu tydliggjorts
snabbt måste avhjälpas. Det är enligt
motionärerna från rättssäkerhetssynpunkt
mycket allvarligt om enskilda avstår
från att utnyttja sina rättsliga
möjligheter att få beslut av
Konkurrensverket överprövade av domstol.
Härvid bör framhållas, vilket regeringen
också gör, att domstolarnas
praxisskapande roll i konkurrensfrågor
har en övergripande marknadsekonomisk
betydelse och att brister i
sekretesskyddets utformning inte bör få
hindra att en rättslig prövning kommer
till stånd. Motionärerna anför att ett
tungt vägande skäl för att utvidga
sekretesskyddet i mål och ärenden i
domstol alltså är att det bättre skulle
gagna rättssäkerheten och den framtida
prejudikatbildningen på
konkurrensrättens område. Enligt
motionärerna är det hög tid att nu
utvidga sekretesskyddet i domstolarna så
att samma sekretessskydd gäller för de
olika instanser som prövar frågor enligt
konkurrenslagen. Mot denna bakgrund bör
regeringen snarast möjligt efter det att
pågående utredning skyndsamt slutfört
sitt uppdrag återkomma till riksdagen
med förslag i denna riktning.
Motionärerna anser att vad som i
motionen anförts om ett utvidgat
sekretesskydd i mål och ärenden enligt
konkurrenslagen bör ges regeringen till
känna.
Yttrande från näringsutskottet
Konstitutionsutskottet har berett
näringsutskottet tillfälle att yttra sig
över regeringens förslag jämte motioner
i nu aktuell del.
I sitt yttrande (1995/96:NU6y) anför
näringsutskottet att det i linje med vad
som anförs i motionerna 1995/96:K18 och
1995/96:K16 anser att det finns skäl att
se över sekretesslagstiftningen
beträffande konkurrensärenden. Utskottet
konstaterar att enligt direktiven för
den särskilde utredare som tillkallats
med uppdrag att följa upp de första
erfarenheterna av den nya
konkurrenslagen skall denne bl.a.
redovisa hittillsvarande erfarenheter av
tillämpningen av lagen i domstol. Hit
hör även förhållanden som kan påverka en
parts benägenhet att överklaga
Konkurrensverkets beslut.
Näringsutskottet har inhämtat att frågan
också uppmärksammas i en enkät om
hittillsvarande erfarenheter av
konkurrenslagen som utredaren nyligen
tillställt ett stort antal myndigheter
och andra intressenter. Därför
förutsätter utskottet att frågor om
effekterna av gällande sekretessregler
snarast blir föremål för ingående
överväganden från utredarens sida och
att riksdagen därefter skyndsamt kommer
att få anledning att återkomma till
frågan. Med det anförda finner utskottet
att syftet med nämnda motioner i allt
väsentligt blir tillgodosett. Något
uttalande härutöver från riksdagens sida
är därför enligt näringsutskottet inte
erforderligt.
Konstitutionsutskottets bedömning
Konstitutionsutskottet instämmer i vad
näringsutskottet anfört och anser
således att syftet med motionerna
1995/96:K18 och 1995/96:K16 är
tillgodosett. Motionerna avstyrks
därför.
Uppgifter om familjehems adresser
Propositionen
Enligt 7 kap. 4 § sekretesslagen gäller
sekretess inom socialtjänsten för
uppgift om enskilds personliga
förhållanden, om det inte står klart att
uppgiften kan röjas utan att den
enskilde eller någon honom närstående
lider men. Regeringen anför att det i
rättspraxis har ansetts att bestämmelsen
hindrar att namn- och adressuppgifter
avseende familjehem lämnas ut till en
familjehemsförening som vill ta kontakt
med familjehemmen för att informera om
föreningens verksamhet (RÅ 1990 not.
481).
Regeringen anför att bestämmelsen i 7
kap. 4 § är utformad med en presumtion
för sekretess med hänsyn till att
uppgifter inom socialtjänsten ofta är
mycket integritetskänsliga. Enligt
regeringen torde information om
föreningar av nu aktuellt slag utan
större svårigheter kunna förmedlas genom
att t.ex. kommunerna lämnar information
om familjehemsföreningar till
familjehemmen, varvid
familjehemsföräldrarna själva får välja
att ta kontakt med en dylik förening.
Det förhållandet att en
familjehemsförening önskar informera om
sin verksamhet utgör enligt regeringens
mening inte ett tillräckligt skäl för en
författningsändring.
Tidigare riksdagsbehandling
I konstitutionsutskottets betänkande
1993/94:KU38 behandlades bl.a. en motion
vari begärdes lättnader i sekretessen
beträffande uppgifter om familjehem.
Enligt motionären fanns det ett behov av
att lätta på sekretessen för uppgifter
om familjehemmens adresser så att de kan
lämnas ut i den omfattning som kan anses
rimlig för att familjer med samma
problemområden skall kunna få stöd av
varandra. Utskottet förutsatte att
frågan skulle bli föremål för
bedömningar i det fortlöpande
översynsarbete i fråga om sekretesslagen
som pågår inom regeringskansliet och
avstyrkte motionen. Riksdagen följde
utskottet (rskr. 1993/94:382).
Motionerna
I två motioner från allmänna
motionstiden 1995 behandlas frågan om
sekretess för uppgift om familjehems
adresser.
I motion 1994/95:K433 av Monica
Widnemark (s) anförs att det, med
anledning av de rapporter som har kommit
om att kommunerna inte tar fullt ansvar
och utvecklar familjehemsvården såsom
riksdagen tänkt sig, t.ex.
Socialstyrelsens rapport Vård av unga
utom hemmet och Riksdagens revisorers
kritik, inte är till gagn att
sekretessen för familjehemmen behålls.
Enligt motionären har familjehemmens
egna intresseorganisationer stått för
den utveckling som funnits inom
familjehemsvården. Deras möjlighet att
nå alla familjehem med den utbildning
och information som finns skulle
förbättras om inte sekretessen fanns.
Motionären anför att Regeringsrätten vid
sin senaste prövning hävdat att det
skulle vara till men för den enskilde om
inte sekretessen bibehölls för uppgiften
om att man driver ett familjehem. Detta
är enligt motionären ett beslut utifrån
felaktiga grunder och ger dubbla budskap
till alla parter. När familjehemmen får
sitt uppdrag får de absolut inte
försättas i tron att det är deras ensak
hur familjehemmet bedrivs.
Socialtjänstlagens målsättning är att
barnen skall tillbaka till sin familj,
och om detta inte är möjligt skall de i
varje fall ha möjlighet att hålla
kontakten med sin ursprungsfamilj. Att
då behålla sekretessen för vilka som
driver familjehem med ovanstående
motivering verkar enligt motionären inte
logiskt. Utöver detta är det ett
otidsenligt synsätt vad gäller
familjehemsvården att det skall kunna gå
att hålla hemligt att man driver ett
familjehem. I motionen hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
sekretess över vilka som driver
familjehem.
I motion 1994/95:So295 av Ingrid
Näslund (kds) anförs att en rapport
visar på att 50 % av familjehemmen inte
ens känner till att det finns två
organisationer som tillvaratar deras
intressen. Rapporten motbevisar att
kommunerna klarar av sitt
informationsansvar. Enligt motionärerna
fungerar samarbetet väl mellan
organisation och familjehemsenhet i de
många kommuner där det finns
lokalföreningar av någon av
familjehemsorganisationerna.
Motionärerna anför vidare att
arbetskamrater är mycket viktiga på
andra arbetsplatser och i en sluten
miljö som denna är de ännu viktigare.
Därför bör sekretesslagen ändras så att
det tydligt framgår att organisationer
som i första hand tillvaratar de
omhändertagnas intressen samt arbetar
för en utveckling och förbättring av
familjevård skall ha tillgång till
familjehemmens adresser. Detta bör ges
regeringen till känna (yrkande 4).
Utskottets bedömning
Utskottet delar regeringens bedömning
att det förhållandet att familjehems-
föreningarna önskar informera om sin
verksamhet inte utgör ett tillräckligt
skäl att ändra gällande
sekretessbestämmelser. Familjehemmens
behov av att få information om
familjehemsföreningarna bör dessutom,
såsom regeringen anfört, kunna
tillgodoses genom att t.ex. kommunerna
förmedlar sådan information. Enligt
utskottets mening bör motionerna
1994/95:K433 och 1994/95:So295 yrkande 4
därför avslås.
Sekretess vid samarbetet mot
ungdomsbrott
Propositionen
Som redovisats ovan anför regeringen att
frågor om sekretess i samband med
samarbetet vid ungdomsbrott har
behandlats i en inom
Justitiedepartementet utarbetad
promemoria. Dessa sekretessfrågor avser
regeringen att ta upp i ett senare
sammanhang.
Motionen
I motion 1995/96:K17 av Gun Hellsvik
m.fl. (m) anförs att regeringen redan nu
borde ha lämnat förslag till en
lagändring i sekretesslagen i syfte att
underlätta polisens och socialtjänstens
brottsförebyggande insatser mot
ungdomar. Motionärerna anför vidare att
Brottsförebyggande rådet (BRÅ) i en
rapport redan 1990 konstaterade att
anledningen till de samarbetsproblem som
förelåg mellan polisen och
socialtjänsten framför allt berodde på
de sekretessbestämmelser som var
tillämpliga för de olika myndigheterna.
Därefter tillsattes
Ungdomsbrottskommittén som i sitt
betänkande SOU 1993:35 konstaterade att
man inom såväl socialtjänsten som
polisen ansåg att sekretesslagen
medförde problem vad gällde
möjligheterna till samarbete med andra
myndigheter. En särskild utredare
tillsattes därefter med uppdrag att
utreda frågan om sekretessreglernas
utformning eller tillämpning i onödan
hindrade samarbetet mellan de
myndigheter som handlägger ungdomsmål.
Samarbetet mellan polisen och
socialtjänsten skulle särskilt belysas.
Motionärerna anför att utredaren i sin
promemoria Ju 1994:E konstaterade att
samma problem avseende samarbetet och
informationsutbytet mellan polisen och
socialtjänsten som redovisades i BRÅ:s
rapport och i Ungdomsbrottskommitténs
betänkande alltjämt kvarstod. I
promemorian föreslås att 14 kap. 2 §
sekretesslagen kompletteras med ett nytt
stycke, som innebär att
socialtjänstsekretessen inte hindrar att
uppgifter om ungdomar och deras
närstående lämnas till polisen i vissa
fall. Sådana uppgifter skall enligt
förslaget få lämnas om det finns en
påtaglig risk att den unge skall begå
brott och uppgifterna dessutom kan antas
bidra till att förhindra brott. Enligt
motionärernas uppfattning är det
angeläget att promemorians förslag
skyndsamt leder till lagstiftning.
Riksdagen bör således besluta anta
regeringens lagförslag med den ändringen
att 14 kap. 2 § sekretesslagen
kompletteras med ett nytt stycke i
enlighet med vad som anförts i motionen.
Promemoria om sekretess vid samarbetet
mot ungdomsbrott
I Justitiedepartementets promemoria Ju
1994:E Sekretess vid samarbetet mot
ungdomsbrott och ekobrott föreslås bl.a.
att det i 14 kap. 2 § sekretesslagen
(SekrL) införs ett nytt stycke, som
innebär att socialtjänstsekretessen inte
hindrar att uppgifter om ungdomar och
deras närstående lämnas till polisen i
vissa fall. Sådana uppgifter skall få
lämnas, om det finns en påtaglig risk
att den unge skall begå brott och
uppgifterna dessutom kan antas bidra
till att förhindra brott. Syftet med den
föreslagna ändringen anges vara att
underlätta socialtjänstens och polisens
brottsförebyggande insatser när det
gäller ungdomar.
I promemorian anförs att kontakter som
har tagits i ärendet med Riksåklagaren,
Rikspolisstyrelsen och
Kriminalvårdsstyrelsen bekräftar att det
förekommer samarbetsproblem mellan
framför allt polisen och socialtjänsten
och att de sekretessbestämmelser som är
tillämpliga för de olika myndigheterna
är en av anledningarna till detta. Det
är framför allt polisen som - i arbetet
med ungdomar som är på väg in i
kriminalitet - vill få uppgifter dels om
den unges personliga förhållanden, dels
om vilka åtgärder socialtjänsten har
genomfört eller avser att genomföra. Med
dessa uppgifter som underlag anser
polisen att man lättare skulle kunna
förhindra att en underårig fortsätter en
utveckling mot brottslighet och
missanpassning.
Enligt promemorian synes det
huvudsakliga skälet till de problem som
påtalats vara den långtgående
sekretessen inom socialtjänsten. Det
omvända skaderekvisitet som gäller på
socialtjänstens område medför att
uppgifter om en enskilds personliga
förhållanden inte kan lämnas ut utan
dennes samtycke, om inte uppgifterna är
helt harmlösa. Så snart uppgifterna kan
leda till ingripanden eller andra
åtgärder som den enskilde uppfattar som
negativa för honom föreligger hinder mot
att lämna ut dem. I promemorian anförs
vidare att det emellertid inte är
uteslutet att lämna ut sekretessbelagda
uppgifter till andra myndigheter,
eftersom vissa undantag finns. En
föreskrift i en lag eller förordning att
uppgifter skall lämnas till en annan
myndighet gäller sålunda framför
sekretessen (14 kap. 1 § SekrL). När
det gäller adressuppgifter finns en
föreskrift om att socialtjänsten måste
lämna ut uppgifter till bl.a. polisen om
huruvida någon vistas i ett hem för vård
eller boende (66 § socialtjänstlagen).
Ett annat undantag är att misstankar om
brott, som finns hos socialtjänsten, får
lämnas ut om misstankarna gäller
antingen brott för vilket inte är
stadgat lindrigare straff än fängelse i
två år eller brott enligt 3, 4 och 6
kap. brottsbalken mot någon som inte
fyllt arton år (14 kap. 2 § SekrL). Det
kanske viktigaste undantaget torde
enligt promemorian vara det som innebär
att den enskilde själv har rätt att
förfoga över den sekretess som gäller i
hans intresse. Han kan samtycka till att
uppgifter om honom lämnas ut till andra
myndigheter (14 kap. 4 § SekrL).
Enligt promemorian framgår av det sagda
att utrymmet för socialtjänstens
tjänstemän att lämna ut uppgifter, även
om man beaktar undantagsbestämmelserna,
är mycket begränsat. Vidare anförs i
promemorian att bakgrunden till den
långtgående sekretessen inom
socialtjänstområdet är den avgörande
betydelse det har för
socialtjänstmyndigheterna att den
enskilde kan känna sig förvissad om att
de uppgifter han lämnar inte blir kända
för andra än dem som handlägger hans
ärende. Socialtjänstlagens grundläggande
principer om frivillighet och
självbestämmande har haft en avgörande
betydelse för reglernas utformning.
Lagstiftaren har i tidigare
lagstiftningsärenden iakttagit stor
återhållsamhet och undvikit att införa
mer generella begränsningar i
sekretessen trots att det stått klart
att den restriktiva
sekretesslagstiftningen kan medföra
problem vid samarbetet mellan olika
myndigheter.
I promemorian anförs vidare att de
problem som förekommer vid
myndigheternas brottsförebyggande arbete
beträffande ungdomar främst uppstår i
det vardagliga samarbetet mellan i
första hand polisen och socialtjänsten.
Problem förekommer även i de lokala
samarbetsorgan som arbetar
brottsförebyggande. Några andra problem
som har sin grund i
sekretesslagstiftningen tycks emellertid
inte förekomma i samarbetet mellan nu
berörda myndigheter. Vad som nu bör
övervägas är enligt promemorian därför
om några lättnader i sekretessen bör
göras på socialtjänstområdet. Härvid
anförs att några sådana åtgärder i syfte
att underlätta ett uppgiftslämnande i
rent brottsbeivrande syfte av
principiella skäl inte bör vidtas. När
det däremot gäller det
brottsförebyggande arbetet är
situationen enligt promemorian något
annorlunda. Det är särskilt i denna
verksamhet som polisen kan behöva få
information om den underåriges
personliga förhållanden. Vidare anförs
att polisen och socialtjänsten härigenom
bättre gemensamt kan verka för att ge
den unge stöd och hjälp som förhindrar
en brottskarriär. Om uppgifter lämnas ut
från socialtjänsten i detta syfte, kan
det enligt promemorian knappast hävdas
att uppgiftslämnandet skulle komma i
strid med socialtjänstlagens
grundprinciper.
Enligt promemorian skall uppgifter få
lämnas endast om sådana ungdomar som är
på väg in i en brottskarriär eller som
befinner sig riskzonen till
kriminalitet. Det är således fråga om
ungdomar som redan har begått brott
eller som kanske därför kan befaras
fortsätta begå brott. Uppgifterna kan
också beröra ungdomar som lever i en
sådan miljö att det finns en stor risk
att de hemfaller i kriminalitet. För att
uppgifterna skall få lämnas ut måste det
också finnas skäl att tro att
uppgifterna kan bidra till att förhindra
att den unge begår brott.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att frågor om
sekretess i samband med samarbetet vid
ungdomsbrott alltjämt är föremål för
beredning inom regeringskansliet. Enligt
utskottets mening bör detta
beredningsarbete avvaktas. Motion
1995/96:K17 avstyrks därför.
Statliga myndigheters tillhandahållande
av allmänna handlingar enligt
offentlighetsprincipen respektive i
uppdragsverksamhet
Tidigare riksdagsbehandling
I konstitutionsutskottets betänkande
1992/93:KU38 behandlades bl.a. en motion
i vilken pekades på de problem som
uppstår när myndigheter med
uppdragsverksamhet inte anger att
handlingar kan lämnas ut mot en lägre
avgift enligt offentlighetsprincipen än
om de lämnas ut i uppdragsverksamheten.
Riksdagen borde, enligt motionären, hos
regeringen begära ett förslag till hur
medborgarnas rätt till insyn enligt
offentlighetsprincipen skulle
säkerställas hos myndigheter med
uppdragsverksamhet.
Utskottet anförde att frågan om
myndigheternas utlämnande av allmänna
handlingar antingen i uppdragsverksamhet
eller i enlighet med
offentlighetsprincipen hade fått ett
klargörande genom den ändring av
förordningen om statliga myndigheters
serviceskyldighet m.m. (1980:900) som
trätt i kraft den 1 juli 1992 (SFS
1992:193). Enligt utskottet talade dock
mycket för att ändringen inte nått fram
till de statliga myndigheter som i sin
uppdragsverksamhet försäljer uppgifter
ur allmänna handlingar. Mot bakgrund av
vägledningsskyldigheten enligt 4 §
förvaltningslagen (1986:26) åligger det
myndigheterna att - utan att det
särskilt begärs - informera om
möjligheten att få kopia av allmän
handling om detta är billigare än om
uppgiften tillhandahålls i myndighetens
uppdragsverksamhet. Utskottet anförde
att det var angeläget att så sker. Detta
borde enligt utskottet ges regeringen
till känna. Riksdagen följde utskottet
(rskr. 1992/93:414).
Propositionen
Regeringen anför att en statlig
myndighet enligt bestämmelserna i
avgiftsförordningen (1992:91), som
trädde i kraft samtidigt som den av
konstitutionsutskottet nämnda ändringen
i förordningen om statliga myndigheters
service-skyldighet m.m., skall ta ut
avgift för att den efter särskild
begäran lämnar ut t.ex. en kopia av en
allmän handling (15 §). Avgiften skall
tas ut med visst belopp (16-22 §§).
Vidare anför regeringen att Riksdagens
ombudsmän har överlämnat ett beslut av
den 8 april 1991 angående Patent- och
registreringsverket (PRV) till
regeringen och väckt frågan om översyn
av författningsregleringen avseende
avgiftsuttag för utlämnande av allmän
handling inom PRV:s verksamhetsområde.
Efter regeringens beslut den 9 april
1992 med tillstånd för PRV att sälja
uppgifter ur personregister och
regeringens beslut om att införa
avgiftsförordningen lades
framställningen från Riksdagens
ombudsmän till handlingarna.
Regeringen pekar därutöver på att den i
två beslut den 21 september 1995
behandlat överklagande av en
länsstyrelse respektive ett landsarkivs
beslut att påföra avgifter för utfående
av kopior av allmänna handlingar med
stöd av kungörelsen (1946:679) angående
kommissionärer hos myndigheter
tillhörande statsförvaltningen
respektive förordningen (1995:679) med
instruktion för Riksarkivet och
landsarkiven. I besluten uttalade
regeringen bl.a. att den som hos en
myndighet önskar att ta del av en allmän
handling har rätt att mot fastställd
avgift få t.ex. en kopia av handlingen,
att sådan avgift får tas ut med stöd av
avgiftsförordningen samt att
avgiftsbestämmelser i nämnda kungörelse
respektive instruktion inte är
tillämpliga i fall som avser rätten att
enligt tryckfrihetsförordningen få kopia
av allmän handling.
Regeringen anför att det i detta
sammanhang kan nämnas att
Finansdepartementet den 24 februari 1995
har uppdragit åt en konsult att ta fram
en informationsskrift som informerar om
bl.a. offentlighetsprincipen,
sekretesslagen och insynsregler enligt
förvaltnings- och kommunallagarna.
Informationen skall i första hand riktas
till förtroendevalda, chefer och
handläggare i kommuner och landsting.
Enligt uppgift från regeringskansliet är
skriften fortfarande under utarbetande.
Enligt regeringen kan det konstateras
att regeringens arbete genom de åtgärder
som har vidtagits ligger i linje med vad
konstitutionsutskottet anfört och
riksdagen givit regeringen till känna.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att det, mot
bakgrund av gällande regler och de
åtgärder som vidtagits från regeringens
sida, kan förväntas att statliga
myndigheter tillhandahåller kopior av
allmänna handlingar mot avgift som
fastställs i härvidlag tillämpliga
bestämmelser, vilka återfinns i
avgiftsförordningen. Någon ytterligare
åtgärd i denna fråga synes därför enligt
utskottets mening inte erforderlig.
Övrigt
Propositionen
Regeringen föreslår att en redaktionell
ändring görs i 7 kap. 11 § fjärde
stycket sekretesslagen som innebär att
texten om uppgiften röjs i sista
meningen tas bort.
Vidare anför regeringen att andra
stycket i 9 kap. 21 § bör förtydligas
genom att ombudsmannen ändras till
Ombudsmannen mot etnisk
diskriminering , vilket är det korrekta
namnet enligt lagen (1994:134) mot
etnisk diskriminering.
Slutligen anför regeringen att Sidas
fullständiga namn sedan den 1 juli 1995
är Styrelsen för internationellt
utvecklingssamarbete. En ändring bör med
hänsyn härtill göras i 9 kap. 11 § andra
stycket, där Sida omnämns med
myndighetens äldre namn.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag i denna del.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande översyn av
sekretesslagstiftningen
att riksdagen avslår motion
1995/96:K19,
2. beträffande sekretess hos
domstolar i mål och ärenden enligt
konkurrenslagen
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:K16 och 1995/96:K18,
3. beträffande uppgifter om
familjehems adresser
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:K433 och 1994/95:So295 yrkande
4,
4. beträffande sekretess vid
samarbetet mot ungdomsbrott
att riksdagen avslår motion
1995/96:K17,
res. (m)
5. beträffande regeringens
förslag till lag om ändring i
sekretesslagen
att riksdagen antar regeringens förslag
till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100).
Stockholm den 22 februari 1996
På konstitutionsutskottets vägnar
Birgit Friggebo
I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo
(fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina
Rönnung (s), Ingvar Johnsson (s), Widar
Andersson (s), Birger Hagård (m), Tone
Tingsgård (s), Björn von Sydow (s),
Jerry Martinger (m), Barbro Hietala
Nordlund (s), Kenneth Kvist (v), Inger
René (m), Peter Eriksson (mp), Håkan
Holmberg (fp), Nils-Göran Holmqvist (s),
Sivert Carlsson (c) och Henrik S Järrel
(m).
Reservation
Sekretess vid samarbetet mot
ungdomsbrott (mom. 4)
Birger Hagård, Jerry Martinger, Inger
René och Henrik S Järrel (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 20 börjar med Utskottet
konstaterar och slutar med avstyrks
därför bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det
angeläget att skyndsamt få till stånd en
förbättring när det gäller
socialtjänstens och polisens möjligheter
att utbyta information i syfte att
förebygga ungdomsbrottslighet. Behovet
av en effektiv brottsförebyggande
verksamhet gentemot unga människor som
riskerar att fastna i kriminalitet kan
inte nog betonas. De överväganden som
gjorts i ovan nämnda promemoria, liksom
resultatet i tidigare utredningsarbete i
denna fråga, utgör enligt utskottet en
tillräcklig grund för att redan nu
genomföra promemorians förslag till
författningsändring. Utskottet anser
således att det inte finns några skäl
att ytterligare bereda denna fråga i
regeringskansliet. Enligt utskottets
mening bör ändringen i sekretesslagen
göras genom att 14 kap. 2 § kompletteras
med ett nytt stycke i enlighet med vad
som föreslås i promemorian. Utskottet
bifaller därmed motion 1995/96:K17.
dels att utskottets hemställan under 4
bort ha följande lydelse:
4. beträffande sekretess vid
samarbetet mot ungdomsbrott
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:K17 antar följande
Förslag till lag om ändring i
sekretesslagen (1980:100)
Härigenom föreskrivs att 14 kap. 2 §
sekretesslagen (1980:100) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
14 kap.
2 §
Sekretess hindrar inte att uppgift i
annat fall än som avses i 1 § lämnas
till myndighet, om uppgiften behövs där
för
1. förundersökning, rättegång, ärende
om disciplinansvar eller skiljande från
anställning eller annat jämförbart
rättsligt förfarande vid myndigheten mot
någon rörande hans deltagande i
verksamheten vid den myndighet där
uppgiften förekommer,
2. omprövning av beslut eller åtgärd av
den myndighet där uppgiften förekommer,
eller
3. tillsyn över eller revision hos den
myndighet där uppgiften förekommer.
Sekretess hindrar inte att uppgift
lämnas i muntligt eller skriftligt
yttrande av sakkunnig till domstol eller
myndighet som bedriver förundersökning i
brottmål.
Sekretess hindrar inte att uppgift om
enskilds adress, telefonnummer och
arbetsplats lämnas till en myndighet, om
uppgiften behövs där för delgivning
enligt delgivningslagen (1970:428).
Uppgift hos myndighet som driver
televerksamhet om enskilds telefonnummer
får dock, om den enskilde hos
myndigheten begärt att abonnemanget
skall hållas hemligt och uppgiften
omfattas av sekretess enligt 9 kap. 8 §
tredje stycket, lämnas ut endast om den
myndighet som begär uppgiften finner att
det kan antas att den som söks för
delgivning håller sig undan eller att
det annars finns synnerliga skäl.
Sekretess hindrar inte att uppgift som
angår misstanke om brott lämnas till
åklagarmyndighet, polismyndighet eller
annan myndighet som har att ingripa mot
brottet, om fängelse är föreskrivet för
brottet och detta kan antas föranleda
annan påföljd än böter.
För uppgift som omfattas av sekretess
enligt 7 kap. 1-6, 33 och 34 §§, 8 kap.
8 § första stycket, 9 eller 15 § eller 9
kap. 4 eller 7 §, 8 § första eller andra
stycket eller 9 § andra stycket gäller
vad som föreskrivs i fjärde stycket
endast såvitt angår misstanke om brott
för vilket inte är föreskrivet
lindrigare straff än fängelse i två år.
Dock hindrar sekretess enligt 7 kap. 1,
4, 33 eller 34 § inte att uppgift som
angår misstanke om brott enligt 3, 4
eller 6 kap. brottsbalken mot någon som
inte har fyllt arton år lämnas till
åklagarmyndighet eller polismyndighet.
Tredje och fjärde styckena gäller inte
uppgift som omfattas av sekretess enligt
9 kap. 9 § första stycket.
Sekretess enligt 7
kap. 4 § första och
tredje styckena
hindrar inte att
uppgift om enskild,
som inte fyllt
arton år, eller
närstående till
denne lämnas från
myndighet inom
socialtjänsten till
polismyndighet, om
det finns en
påtaglig risk att
den unge skall begå
brott och uppgiften
kan antas bidra
till att förhindra
brott.
Sekretess enligt 7 kap. 1 § och 4 §
första och tredje styckena hindrar inte
att uppgift om enskild, som inte fyllt
arton år eller som fortgående missbrukar
alkohol, narkotika eller flyktiga
lösningsmedel, eller närstående till
denne lämnas från myndighet inom hälso-
och sjukvården och socialtjänsten till
annan sådan myndighet, om det behövs för
att den enskilde skall få nödvändig
vård, behandling eller annat stöd.
Detsamma gäller i fråga om lämnande av
uppgift om gravid kvinna eller
närstående till henne, om det behövs för
en nödvändig insats till skydd för det
väntade barnet.
_____________
Denna lag trdder i kraft den 1 april
1996.
Sdrskilt yttrande
Birgit Friggebo och Hekan Holmberg (fp)
anfvr:
I en folkpartistisk motion under
riksmvtet 1992/93 begdrdes att ett
sekretessskydd skulle infvras fvr
uppgifter ur folkbokfvringsregister som
skattemyndighet i enlighet med
fvreskriven skyldighet ldmnat till
kommunerna. Konstitutionsutskottet
tillstyrkte motionen och anfvrde hdrvid
att mycket talade fvr att det borde
infvras en mvjlighet fvr kommun eller
skola att sekretessbeldgga
adressuppgifter enligt samma regler som
gdller fvr folkbokfvringsverksamheten
eller att det petalade problemet lvstes
fvrfattningsvdgen pe annat sdtt.
Riksdagen fvljde utskottet. Regeringens
nu ldmnade fvrslag innebdr att sekretess
gdller endast hos den kommunala
myndighet som har tagit emot uppgifter
om skolpliktiga barn. Sekretess kommer
således inte att gälla för
adressuppgifter och liknande uppgifter
hos skolan utöver vad som följer av nu
gällande regler om elevvårdssekretess.
Enligt vår mening kan det därmed finnas
anledning att befara att det skydd som
åsyftades i den nämnda motionen inte
helt och hållet kommer att kunna
uppfyllas. Vi vill därför framhålla att
erfarenheterna av den nu föreslagna
sekretessbestämmelsen noggrant måste
följas upp.
Förslag till lag om ändring i
sekretesslagen (1980:100)
Näringsutskottets yttrande
1995/96:NU6y
Några frågor om sekretess
Till konstitutionsutskottet
Konstitutionsutskottet har berett
näringsutskottet tillfälle att yttra sig
över proposition 1995/96:127 om några
frågor om sekretess jämte motioner
såvitt gäller frågan om sekretess hos
domstolar i mål och ärenden enligt
konkurrenslagen (1993:20).
Näringsutskottet
Bakgrund
Enligt sekretesslagen (1980:100) och
sekretessförordningen (1980:657) gäller
sekretess beträffande utredningar och
tillsyn hos Konkurrensverket för
uppgifter om enskilds affärs- eller
driftförhållanden, uppfinningar eller
forskningsresultat, om det kan antas att
den enskilde lider skada om uppgifterna
röjs. Sekretess gäller också för
uppgifter om andra ekonomiska eller
personliga förhållanden för den som har
trätt i affärsförbindelse med den som är
föremål för myndighetens verksamhet och
är då absolut, dvs. uppgifterna omfattas
av sekretess även om man kan konstatera
att någon skada inte skulle kunna uppstå
om uppgifterna lämnas ut.
Stockholms tingsrätt prövar
överklaganden av Konkurrensverkets
beslut, och överinstans är
Marknadsdomstolen. De uppgifter angående
ett företag som Stockholms tingsrätt
eller Marknadsdomstolen får del av i
ärenden enligt konkurrenslagen kan vara
föremål för sekretess enligt
sekretesslagen. I dessa fall gäller
sekretessen uppgifter om myndigheters
eller enskildas affärs- eller
driftförhållanden om det kan antas att
den som uppgiften rör lider avsevärd
skada om uppgiften röjs. Denna
bestämmelse gäller enskildas ekonomiska
förhållanden i alla slags ärenden och
mål i domstol och innebär en stark
presumtion för offentlighet.
Bestämmelsen är utformad så att
uppgifterna omfattas av sekretess endast
när behovet av sekretess väger mycket
tungt.
I de aktuella fallen gäller således
olika förutsättningar för sekretess för
en uppgift beroende på var uppgiften
finns; en uppgift som är sekretessbelagd
hos Konkurrensverket är inte
nödvändigtvis sekretessbelagd när den
har överförts till domstol.
Under våren 1995 utarbetades inom
Justitiedepartementet promemorian Några
frågor om sekretess (Ds 1995:42). I
promemorian behandlas bl.a. en
framställning i frågan från Posten AB
vari i första hand begärs sådan lag-
ändring att sekretesskyddet för
företagshemligheter blir detsamma i
domstolarna som hos Konkurrensverket i
berörda konkurrensärenden, eller i andra
hand att sekretesskyddet stärks i sådana
ärenden. Vad gäller det här aktuella
området görs i promemorian sammantaget
den bedömningen att det inte föreligger
tillräckliga skäl för att ytterligare
inskränka offentligheten i domstolarna i
ärenden enligt konkurrenslagen.
Propositionen
I proposition 1995/96:127 föreslås vissa
ändringar i sekretesslagen. Enligt
regeringen bör dock inte någon utökad
möjlighet till sekretess i mål och
ärenden enligt konkurrenslagen införas
nu.
Regeringen framhåller i propositionen
att handläggningen hos domstolar i
största möjliga utsträckning skall vara
föremål för allmänhetens insyn. Mot
detta måste vägas behovet av skydd för
en enskild part. I mål och ärenden
enligt konkurrenslagen är domstolarnas
praxisskapande roll dessutom avgörande
för lagstiftningens sammantagna
ekonomiska effekter på marknaden.
Behovet av insyn måste därför här,
påpekas det, även vägas mot risken för
att en alltför vidsträckt insyn i
ekonomiska förhållanden kan leda till
att ärenden inte förs vidare till
domstol av enskild part trots att
allmänintresset av en prövning är stort.
Den nya konkurrenslagen, som trädde i
kraft den 1 juli 1993, innebar stora
förändringar i det konkurrensrättsliga
regelsystemet. Förbud, kraftiga
sanktioner och en delvis ny
instansordning i domstol infördes.
Regeringen erinrar om att den nyligen
låtit tillkalla en särskild utredare
(vice ordföranden i Marknadsdomstolen
Lars Jonson) för att följa upp den nya
lagen. I uppdraget (dir. 1995:136) ingår
bl.a. att redovisa de hittillsvarande
erfarenheterna från tillämpningen av
lagen i domstol, t.ex. överklaganden av
Konkurrensverkets beslut. Uppdraget
skall redovisas slutligt senast den 31
december 1996 men får avrapporteras i
etapper.
Mot bakgrund av den pågående
uppföljningen av den nya konkurrenslagen
och då det enligt regeringen ännu inte
går att dra några bestämda slutsatser om
vilken praxis som kommer att gälla vid
tillämpningen av nuvarande
sekretessregler i dessa mål och ärenden,
anser regeringen att någon ändring av
sekretesslagen som Posten AB föreslagit
inte bör genomföras nu.
Motionerna
I två motioner framförs invändningar mot
regeringens bedömning i denna del.
Enligt motionärerna bör sekretesslagen
ändras så att sekretesskyddet i mål och
ärenden enligt konkurrenslagen blir
fullgott och lika oavsett instans.
I motion 1995/96:K18 (m) hävdas att det
från rättssäkerhetssynpunkt är mycket
allvarligt om enskilda avstår från att
utnyttja sina rättsliga möjligheter att
få beslut av Konkurrensverket
överprövade i domstol. Motionärerna
framhåller vidare att domstolarnas
praxisskapande roll i konkurrensfrågor
är av övergripande marknadsekonomisk
betydelse och att brister i
sekretessskyddet inte bör få hindra en
rättslig prövning. Sekretesskyddet i
domstolarna bör därför utvidgas så att
samma skydd gäller för de olika
instanser som prövar frågor enligt
konkurrenslagen, anför motionärerna och
menar att regeringen snarast möjligt
efter det att den pågående utredningen
skyndsamt slutfört sitt uppdrag bör
återkomma till riksdagen med förslag i
denna riktning.
I motion 1995/96:K16 (fp) sägs att
regeringen bör beakta de synpunkter som
flera remissinstanser, däribland
Konkurrensverket, Marknadsdomstolen och
Kammarrätten i Stockholm, har framfört i
frågan, nämligen att det vore olyckligt
om företag avstår från att överklaga
Konkurrensverkets beslut på grund av
brister i sekretesskyddet. Enligt
Konkurrensverket har detta redan
inträffat, vilket självfallet inte är
förenligt med rättssäkerheten, påpekas
det. Eftersom uppgifter som företag
lämnar till Konkurrensverket typiskt
sett är sådana som företaget betecknar
som affärshemligheter finner
motionärerna det oacceptabelt att
sekretesskyddet i domstol är lägre än
hos Konkurrensverket.
Utskottets ställningstagande
I linje med vad som anförs i motionerna
1995/96:K18 (m) och 1995/96:K16 (fp)
anser näringsutskottet att det finns
skäl att se över sekretesslagstiftningen
beräffande konkurrensärenden. Som
tidigare nämnts har regeringen låtit
tillkalla en särskild utredare med
uppdrag att följa upp den nya
konkurrenslagen. Enligt direktiven skall
utredaren bl.a. redovisa erfarenheter av
tillämpningen av lagen i domstol. Hit
hör även förhållanden som kan påverka en
parts benägenhet att överklaga
Konkurrensverkets beslut.
Näringsutskottet har inhämtat att frågan
också uppmärksammas i den enkät om
hittillsvarande erfarenheter av
konkurrenslagen som utredaren nyligen
tillställt ett stort antal myndigheter
och andra intressenter. Näringsutskottet
förutsätter därför att frågor om
effekterna av gällande sekretessregler
snarast blir föremål för ingående
överväganden från utredarens sida och
att riksdagen därefter skyndsamt får
anledning att återkomma till frågan. Med
det anförda finner näringsutskottet att
syftet med motionerna 1995/96:K16 (fp)
och 1995/96:K18 (m) i allt väsentligt
blir tillgodosett. Något uttalande
härutöver från riksdagens sida är därför
enligt näringsutskottets mening inte
erforderligt.
Stockholm den 20 februari 1996
På näringsutskottets vägnar
Birgitta Johansson
I beslutet har deltagit: Birgitta
Johansson (s), Christer Eirefelt (fp),
Karin Falkmer (m), Reynoldh Furustrand
(s), Mikael Odenberg (m), Sylvia
Lindgren (s), Kjell Ericsson (c), Barbro
Andersson (s), Chris Heister (m), Marie
Granlund (s), Lennart Beijer (v), Dag
Ericson (s), Ola Karlsson (m), Eva Goës
(mp), Göran Hägglund (kds), Laila Bäck
(s) och Frank Lassen (s).
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Propositionen 2
Motionerna 2
Motioner med anledning av
proposition 1995/96:127 2
Motioner från allmänna
motionstiden 1995 2
Yttrande från näringsutskottet 2
Utskottet 2
Inledning 2
Översyn av sekretesslagstiftningen 3
Motionen 3
Svar på fråga om
sekretesslagstiftningen 4
Utskottets bedömning 4
Offentlighet och sekretess i viss
verksamhet hos Sveriges
Riksidrottsförbund 4
Propositionen 4
Utskottets bedömning 5
Sekretess vid samarbete mot
ekonomisk brottslighet 5
Propositionen 5
Utskottets bedömning 6
Sekretess hos Statens skolverk i
tillsynsverksamhet som avser
fristående skolor 6
Propositionen 6
Utskottets bedömning 7
Överföring av
folkbokföringssekretess till
kommun 7
Tidigare riksdagsbehandling 7
Propositionen 8
Utskottets bedömning 9
Sekretess för uppgifter i ärenden
angående luftfartscertifikat m.m. 9
Propositionen 9
Utskottets bedömning 9
Sekretess hos Skolverkets
överklagandenämnd 9
Propositionen 9
Utskottets bedömning 10
Sekretess hos kommuner och
landsting för uppgifter som rör
förhandsbesked i taxerings- eller
skattefrågor 10
Gällande bestämmelser 10
Propositionen 11
Utskottets bedömning 11
Sekretess hos Centrala
studiestödsnämnden i ansökningar
som rör lån till hemutrustning för
flyktingar m.fl. 12
Propositionen 12
Utskottets bedömning 12
Sekretess hos allmänna domstolar i
vissa mål och ärenden 12
Sekretess hos domstolar i mål om
ansvar för brott genom vilket
hivinfektion har eller kan ha
överförts 12
Sekretess hos domstolar i mål och
ärenden enligt konkurrenslagen
(1993:20) 14
Uppgifter om familjehems adresser 16
Propositionen 16
Tidigare riksdagsbehandling 16
Motionerna 17
Utskottets bedömning 18
Sekretess vid samarbetet mot
ungdomsbrott 18
Propositionen 18
Motionen 18
Promemoria om sekretess vid
samarbetet mot ungdomsbrott 19
Utskottets bedömning 20
Statliga myndigheters
tillhandahållande av allmänna
handlingar enligt
offentlighetsprincipen respektive
i uppdragsverksamhet 20
Tidigare riksdagsbehandling 20
Propositionen 21
Utskottets bedömning 22
Övrigt 22
Propositionen 22
Utskottets bedömning 22
Hemställan 22
Reservation 23
Sekretess vid samarbetet mot
ungdomsbrott (mom. 4) 23
Förslag till lag om ändring i
sekretesslagen (1980:100) 24
Särskilt yttrande 25
Bilaga 1 Förslag till lag om ändring
i sekretesslagen (1980:100) 26
Bilaga 2 Näringsutskottets yttrande
36
Gotab, Stockholm 1996