I betänkandet behandlas elva motioner
från allmänna motionstiden 1995 som i
huvudsak gäller frågor om offentlighet
och sekretess. Utskottet avstyrker
samtliga motioner. Till betänkandet har
fogats fyra reservationer och ett
särskilt yttrande.
Motionerna
1994/95:K205 av Marianne Samuelsson
m.fl. (mp) vari yrkas
4. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till sådan ändring i
tryckfrihetsförordningen att
medborgarnas grundlagsstadgade rätt till
offentlighet och insyn utvidgas till att
även gälla konsumenternas rätt till
information om produkter, produkternas
innehåll och deras inverkan på hälsa och
miljö.
1994/95:K218 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
vari yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär
förslag för stärkande av
offentlighetsprincipen i enlighet med
vad i motionen anförts.
1994/95:K401 av Bertil Persson (m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om vissa sekretessproblem i
vården.
1994/95:K404 av Göte Jonsson och Ulf
Melin (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en översyn av
sjukvårdssekretessen.
1994/95:K405 av Conny Sandholm m.fl.
(fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utökning och
grundlagsskydd av svensk
offentlighetsprincip och meddelarfrihet.
1994/95:K406 av Stig Grauers och Kent
Olsson (m) vari yrkas att riksdagen
beslutar att sekretesslagen ändras så
att sekretesskydd gäller även för
nämndemän i enlighet med vad som anförts
i motionen.
1994/95:K413 av Bo Holmberg m.fl. (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en kommission för
att utreda och stärka yttrandefriheten
och offentlighetsprincipen i stat,
kommuner och landsting.
1994/95:K428 av Carl-Johan Wilson (fp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen bör överväga
om det behövs en översyn av regler för
hantering och arkivering av
elevhandlingar eller om andra åtgärder
bör vidtagas för att elevernas
integritet skall skyddas på ett
tillfredsställande sätt.
1994/95:K429 av Tomas Eneroth m.fl. (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvidgning av
offentlighetsprincipen.
1994/95:L717 av Yvonne Ruwaida m.fl.
(mp) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om offentliga
livsmedelsprotokoll.
1994/95:U406 av Ingrid Näslund (kds)
vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av reglerna för
sekretess vid skyddsforskning.
Utskottet
Offentlighetsprincipen och
yttrandefriheten m.m. inom
offentlig och privat verksamhet
Motionerna
I motion 1994/1995:K405 av Conny
Sandholm m.fl. (fp) påpekas att i
tryckfrihetsförordningens andra kapitel
stipuleras handlingars offentlighet inom
offentliga verk och myndigheter. Då
denna lagtext skrevs var tanken på att
bolagisera offentlig verksamhet under
privaträttsliga former långt fjärran i
tid. På senare tid då bolagiseringar av
offentlig verksamhet har blivit legio,
har riksdagen kompletterat
lagstiftningen genom t.ex. ändringar i
sekretesslagen och kommunallagen. Enligt
motionärerna har lagstiftningen på detta
sätt anpassats till verkligheten, men
kvar finns två brister. För det första
saknar den del av offentlighetsprincipen
som kompletterats enligt ovan
grundlagsskydd. I motionen påpekas att i
EU-debatten har framförts att EU kommer
att respektera Sveriges
grundlagsskyddade offentlighetsprincip.
Mot den bakgrunden och även för att få
hela offentlighetsprincipen
grundlagsskyddad bör
tryckfrihetsförordningen och annan
berörd lagstiftning kompletteras i denna
del. För det andra talas i
tryckfrihetsförordningen om verk och
myndighet, där kommunal församling
likställs med dessa i detta hänseende,
men offentligt företagande i form av
t.ex. statligt ägda bolag i strikt
mening inte kan omfattas av begreppet
verk och myndighet . Även i detta
avseende bör lagstiftningen kompletteras
för att motsvara dagens verklighet och
krav på offentlighet och insyn. Enligt
motionärerna bör, för att få en
helhetssyn och logiskt samband, även
meddelarfrihetens omfattning och skydd
ses över på samma sätt som
offentlighetsprincipen. Detta bör ges
regeringen till känna.
I motion 1994/95:K413 av Bo Holmberg
m.fl. (s) anförs att under senare år har
flera fall av brott mot yttrandefriheten
för de anställda och brist på insyn
uppmärksammats i offentlig verksamhet.
Kritiken har mest kommit från anställda,
fackliga organisationer och JO, men
också journalister har reagerat. Vidare
påpekas i motionen att man i det svenska
samhället är van vid öppenhet - även för
de anställda på arbetsplatserna. Det är
också en del av vår demokrati. I de
nedskärningstider och systemförändringar
som gällt för den offentliga sektorn är
det enligt motionärerna inte konstigt
att personalen protesterar. Sådana
protester har en del kommunala
arbetsgivare mött med hot eller
repressalier. Vidare anger motionärerna
att vissa kommunal- och landstingsråd
har liknat kommunen eller landstingen
vid ett företag och i något fall anfört
att chefer måste vara lojala mot sin
arbetsgivare. Läkare i chefsställning
som går ut i massmedierna med osakliga
inlägg mot sin arbetsgivare bör få andra
befattningar. I motionen påpekas att
kommuner och landsting inte är några
företag. De är demokratiska
självstyrelseorgan som styrs av
folkvalda och där offentlighetsprincipen
gäller. Öppenhet är en viktig hörnsten i
de demokratiska institutionerna. Enligt
motionärerna finns det också anledning
att uppmärksamma de formellt
tvivelaktiga upphandlingar som gjorts i
både stat och kommun. Mot den här
bakgrunden finns det behov av en
kraftfull markering av yttrandefriheten
och offentlighetsprincipen i stat och
kommun. Motionärerna anser att det bör
tillsättas en representativ kommission
med uppgift att kartlägga problemens
omfattning och lägga fram
åtgärdsförslag. Detta gäller
yttrandefriheten,
offentlighetsprincipen,
meddelarfriheten,
registreringsskyldigheten,
myndighetsbegreppet m.m. Vad som nu
anförts bör ges regeringen till känna.
I motion 1994/95:K429 av Tomas Eneroth
m.fl. (s) påpekas att på det statliga
området gäller för närvarande bara en
begränsad handlingsoffentlighet utanför
myndighetskretsen. Det är fråga om vissa
aktiebolag, t.ex. AB Svensk Bilprovning,
stiftelser m.fl. som på statens uppdrag
har hand om förvaltningsuppgifter som
innefattar myndighetsutövning eller
liknande. Frågan är enligt motionärerna
varför inte statens företag, som
tenderar att bli fler och fler, fullt ut
skall omfattas av samma
offentlighetsregler som kommunernas och
landstingens företag. I motionen påpekas
vidare att det under senare år har
öppnats möjlighet för enskilda personer
eller sammanslutningar att bedriva
verksamhet som tidigare varit
förbehållen kommuner och landsting.
Gemensamt för många av dessa företag är
att de för sin verksamhet är beroende av
tilldelning av skattemedel. Enligt
motionärerna måste regler tillskapas som
garanterar allmänheten möjligheter till
insyn och kontroll i alla företag vars
verksamhet, utan att vara statlig eller
kommunal, ändå huvudsakligen finansieras
med skattemedel. Vad som nu anförts om
utvidgning av offentlighetsprincipen bör
ges regeringen till känna.
I motion 1994/95:K205 av Marianne
Samuelsson m.fl (mp) behandlas frågor om
folkstyrelse. Bland annat anförs att
offentlighetsprincipen i dag endast
gäller inom stat och kommun.
Möjligheterna till insyn och
offentlighet inom företagsvärlden är
däremot mycket begränsade. Motionärerna
påpekar att denna skillnad delvis är
naturlig mot bakgrund av att det finns
ett större allmänintresse av öppenhet
inom det politiska verksamhetsområdet.
Det finns också legitima skäl för
näringslivet att skydda
utvecklingsverksamhet m.m. från insyn.
Men det finns också här ett väsentligt
medborgar- och konsumentintresse som
enligt motionärerna i dag inte
tillgodoses. I motionen anförs att
företagen blir allt större och starkare
och konsumenterna behöver stärkas genom
betydligt bättre tillgång till
information om produkter och deras
effekter på hälsa och miljö. Den
grundlagsstadgade offentligheten och
insynen skall enligt motionärernas
uppfattning därför också utvidgas till
att omfatta konsumenternas rätt till
full information om produkter,
produkternas innehåll och ursprung och
deras inverkan på hälsa och miljö.
Vidare påpekar motionärerna att ett
lagförslag om utvidgad
offentlighetsprincip även måste
innehålla regler om arkivering och
diarieföring för att fungera i
praktiken. Enligt motionärerna bör hos
regeringen begäras ett förslag till
sådan ändring i tryckfrihetsförordningen
att medborgarnas grundlagsskyddade rätt
till offentlighet och insyn utvidgas
till att även gälla konsumenternas rätt
till information om produkter,
produkternas innehåll och deras inverkan
på hälsa och miljö (yrkande 4).
Bakgrund
Offentlighetsprincipen kan definieras
som den grundsats enligt vilken
samhällsorganens verksamhet skall ske
under allmän insyn och kontroll.
Yttrandefriheten och principen om
allmänna handlingars offentlighet är
inslag i offentlighetsprincipen.
Meddelarfriheten, dvs. rätten för var
och en att utom i vissa undantagsfall
lämna uppgifter i vilket ämne som helst
för publicering, kan också ses som en
del av det regelverk som förverkligar
offentlighetsprincipen. För att
förverkliga de syften som bär upp
meddelarfriheten finns vidare regler om
anonymitetsskydd.
I 2 kap. tryckfrihetsförordningen (TF)
regleras allmänna handlingars
offentlighet. Enligt dessa bestämmelser
är en handling allmän, om den förvaras
hos en myndighet och enligt särskilda
bestämmelser anses upprättad hos eller
är inkommen till myndigheten. Med
myndighet likställs enligt 2 kap. TF
riksdagen, kyrkomötet och beslutande
kommunal församling.
Enligt 1 kap. 8 § andra stycket
sekretesslagen (1980:100) skall vad som
föreskrivs i TF om rätt att ta del av
handlingar hos myndigheter i tillämpliga
delar också gälla handlingar hos de
organ som anges i bilaga till lagen, i
den mån handlingarna hör till verksamhet
som nämns där. Bestämmelsen ger
principen om allmänna handlingars
offentlighet ett vidare
tillämpningsområde utanför
myndighetssektorn. Principen görs
tillämplig också hos vissa aktiebolag,
föreningar och stiftelser som på statens
uppdrag handhar förvaltningsuppgifter
som innefattar myndighetsutövning eller
liknande.
Vidare anges i 1 kap. 9 §
sekretesslagen att vad som föreskrivs i
TF om rätt att ta del av handlingar hos
myndighet i tillämpliga delar också
skall gälla handlingar hos aktiebolag,
handelsbolag, ekonomiska föreningar och
stiftelser där kommuner eller landsting
utövar ett rättsligt bestämmande
inflytande.
Yttrandefriheten, dvs. friheten att i
tal, skrift eller bild eller på annat
sätt meddela upplysningar samt uttrycka
tankar, åsikter och känslor, garanteras
i regeringsformen,
tryckfrihetsförordningen och
yttrandefrihetsgrundlagen.
Meddelarfriheten innebär att det i
viss utsträckning är möjligt att
straffritt lämna normalt
sekretessbelagda uppgifter för
publicering i tryckt skrift, radio eller
TV. I 1 kap. 1 § tredje stycket
tryckfrihetsförordningen föreskrivs att
det står envar fritt att i alla de fall
då ej annat är i förordningen
föreskrivet, meddela uppgifter och
underrättelse i vad ämne som helst för
offentliggörande i tryckt skrift. En
motsvarande bestämmelse finns i 1 kap. 2
§ yttrandefrihetsgrundlagen, som gäller
andra medier än tryckt skrift.
Vidare har enligt 1 kap. 1 § fjärde
stycket var och en rätt att anskaffa
uppgifter och underrättelser i vad ämne
som helst för att antingen själv
offentliggöra dem i tryckt skrift eller
lämna meddelande som avses i tredje
stycket. Också undantag från detta
anskaffandeskydd skall ha stöd i
tryckfrihetsförordningen. En motsvarande
bestämmelse finns även i detta fall i 1
kap. 2 § yttrandefrihetsgrundlagen.
I 3 kap. tryckfrihetsförordningen finns
regler om anonymitetsskydd. Detta skydd
består av flera komponenter. En är
rätten till anonymitet som innebär att
författare, meddelare samt utgivare av
icke periodiska skrifter inte är
skyldiga att låta sina namn sättas ut i
skriften (1 §). Vidare finns
bestämmelser om tystnadsplikt i 3 § för
dem som tagit befattning med tillkomsten
eller utgivningen av tryckt skrift och
för dem som varit verksamma vid t.ex.
bokförlag och nyhetsbyråer. Dessa får
enligt huvudregeln inte röja vem som är
författare, meddelare eller utgivare av
en icke periodisk skrift. Därutöver
finns en bestämmelse om
efterforskningsförbud i 4 §. Detta
innebär att myndigheter och andra
allmänna organ inte får efterforska
författaren till en framställning som
har införts eller varit avsedd att
införas i en tryckt skrift, den som har
gett ut eller avsett att ge ut tryckt
skrift eller den som lämnat ett
meddelande för publicering. Författaren,
meddelaren eller utgivaren får dock
efterforskas då detta behövs för åtal
eller annat ingripande som är tillåtet
enligt tryckfrihetsförordningen. I den
mån efterforskning får förekomma, skall
den i 3 § stadgade tystnadsplikten
beaktas. Motsvarande bestämmelser om
anonymitetsskydd finns i 2 kap. 1, 3 och
4 §§ yttrandefrihetsgrundlagen.
Inom myndighetsområdet anses de
offentliga funktionärerna kunna åläggas
tystnadsplikt endast författningsvägen
och inte genom avtal. Utanför detta
område kan däremot avtal träffas om
tystnadsplikt, och sådana anses i
princip bryta meddelarfriheten (prop.
1986/87:151 s. 117-119). I detta
sammanhang kan nämnas att enligt lagen
(1990:409) om skydd för
företagshemligheter kan en arbetstagare
i det privata näringslivet som i strid
med ett avtal med arbetsgivaren röjer
dennes skyddade företagshemligheter
ådömas skadeståndsskyldighet. Detta
gäller dock inte om arbetstagaren röjer
en företagshemlighet för att
offentliggöra eller för behörigt organ
avslöja misstänkt brottslighet av viss
svårhet eller annat allvarligt
missförhållande (2 § i nämnda lag).
Utredningsförslag om grundlagsfäst
meddelarfrihet inom den privata sektorn
Frågan om att utvidga meddelarfriheten
utanför myndighetsområdet har flera
gånger varit föremål för utredning och
övervägande. Yttrandefrihetsutredningen
(SOU 1983:70) tog upp frågan och ansåg
att som allmän princip borde gälla att
meddelarfriheten inte skulle medföra att
företagens möjligheter att fungera på
marknaden äventyrades. Förslag lämnades
om en utvidgning av meddelarfriheten.
Frågan behandlades utförligt i en år
1986 avlämnad lagrådsremiss om förstärkt
grundlagsskydd för yttrandefriheten m.m.
(intagen i prop. 1986/87:151).
Slutsatsen av övervägandena blev att
övertygande skäl i och för sig kunde
anföras för tanken att meddelarfriheten
borde gälla också utanför
myndighetsområdet men att något förslag
inte kunde läggas fram i
lagstiftningsärendet. I betänkandet KU
1987/88:36 ansåg konstitutionsutskottet
att det fanns skäl att utvidga
meddelarfriheten att i princip gälla
förhållandet även utanför den offentliga
sektorn. Enligt utskottet var det
material som förelåg i ärendet inte
tillräckligt. Utskottet ansåg att
regeringen i stället borde se till att
frågan blev föremål för utredning.
Konstitutionsutskottets uttalande ledde
till att Meddelarskyddskommittén
tillkallades. Kommittén föreslog i
betänkandet Meddelarrätt (SOU 1990:12)
en grundlagsreglering om en viss
begränsad rätt för enskilda inom företag
och organisationer att lämna uppgifter,
som omfattas av avtalad tystnadsplikt,
för publicering utan att drabbas av
rättsliga sanktioner.
Kommittéförslaget behandlades i
proposition 1990/91:64 om
yttrandefrihetsgrundlag. Där
konstaterades att förslaget mött starkt
motstånd bland remissinstanserna. Med
hänsyn härtill stod det enligt
propositionen klart att det inte var
möjligt att föra fram frågan om en
vidgad insyn inom den privata sektorn
till grundlagstiftning i samband med
1991 års riksdagsval. Vidare stod det
enligt propositionen klart att en
lagstiftning av det slag som finns
redovisad i kommitténs betänkande - med
grundlagsfäst meddelarfrihet inom
privata företag och andra privata
organisationer - inte kunde förordas i
det dåvarande läget. Frågan borde ägnas
fortsatt uppmärksamhet och göras till
föremål för vidare överväganden.
Regeringen ansåg sig inte beredd att då
förorda någon särskild inriktning på
beredningsarbetet utan ansåg att
erfarenheterna av lagstiftningen om
skydd för företagshemligheter borde
avvaktas.
Vid riksdagsbehandlingen av
grundlagsärendet anförde
konstitutionsutskottet (bet.
1990/91:KU21) att det var angeläget att
öka insynen i det privata näringslivet
och i de stora organisationerna. Vilken
väg man lagstiftningstekniskt skulle gå
var enligt utskottet en komplicerad
fråga. Också utskottet konstaterade att
det inte hade varit möjligt att föra
fram frågan om ett förstärkt
meddelarskydd på den privata sektorn
inför riksdagsvalet år 1991. Liksom
regeringen ansåg utskottet att frågan
borde ägnas fortsatt uppmärksamhet.
Senare års riksdagsbehandling
Med anledning av några motionsyrkanden
hänvisade konstitutionsutskottet vid
riksmötet 1992/93 till sitt tidigare
uttalande i ovan nämnda grundlagsärende
om att frågan borde ägnas fortsatt
uppmärksamhet. Något särskilt uttalande
från riksdagen ansågs inte påkallat
(bet. 1992/93:KU2).
Frågan om insyn, meddelarfrihet och
anonymitetsskydd i kommunala företag
berördes under riksmötet 1993/94 i ett
lagstiftningsärende om
handlingsoffentligheten i kommunala
företag. I ärendet föreslogs en ny
regel, 1 kap. 9 §, i sekretesslagen
(1980:100) av innebörd att vad som
förskrivs i tryckfrihetsförordningen om
rätt att ta del av allmänna handlingar
hos myndighet i tillämpliga delar också
gäller handlingar hos aktiebolag,
handelsbolag, ekonomiska föreningar och
stiftelser där kommuner eller landsting
utövar ett rättsligt bestämmande
inflytande. Riksdagen antog förslaget
och bestämmelsen trädde i kraft den 1
januari 1995.
I den proposition som låg till grund
för förslaget (prop. 1993/94:48) anförde
regeringen att något uttryckligt
undantag i lag från principen om
meddelarfrihet inte borde göras för de
kommunala företagens del. Allmänhetens
intresse av insyn kunde enligt
regeringen sägas vara större i de
kommunala företagen, vilka ytterst
garanteras av kommunala medel, än i de
privata. Samma ordning borde gälla i de
kommunala företagens verksamhet som i de
kommunala myndigheterna, om inte
särskilda skäl talade för något annat.
Regeringen ansåg för sin del inte att
det fanns några sådana skäl och föreslog
därför ingen inskränkning av
meddelarfriheten. Konstitutionsutskottet
delade denna bedömning (bet.
1993/94:KU13).
I ärendet hade Lagrådet anfört att det
emellertid ändå kan kvarstå vissa
skillnader vad gäller meddelarfriheten
jämfört med de kommunala myndigheterna.
Lagrådet gav några exempel på detta och
kom till slutsatsen att det åtminstone
finns en viss risk för att utrymmet för
meddelarfriheten krymps när en kommunal
verksamhet flyttas från en nämnd till
ett kommunägt bolag eller jämställt
organ som behandlas som myndighet när
det gäller handlingsoffentligheten.
Lagrådet hade även pekat på att
efterforskningsförbudet inte torde gälla
i de kommunala företagen.
Konstitutionsutskottet menade att de av
Lagrådet aktualiserade problemen med
tillämpningen av meddelarfriheten borde
ägnas fortsatt uppmärksamhet och ansåg
för sin del att frågan om ett utbyggt
meddelarskydd i de kommunala företagen
som omfattades av propositionens förslag
kunde behöva bli föremål för utredning.
Intill dess att erfarenheter av den nya
regleringen hade vunnits borde riksdagen
enligt utskottets mening dock inte vidta
några åtgärder.
Under riksmötet 1993/94 behandlade
utskottet ett annat lagstiftningsärende
på det kommunala området (bet.
1993/94:KU40). Ärendet hade väckts genom
proposition 1993/94:188 om lokal
demokrati. Med anledning av ett flertal
motioner föreslog utskottet ett
tillkännagivande till regeringen om
behovet av en samlad uppföljning och
utvärdering av de reformer och
omfattande förändringar som hade skett
inom den kommunala sektorn. En för
uppföljningen och utvärderingen viktig
fråga var enligt utskottet
offentlighetsprincipens tillämpning inom
den kommunala verksamheten, vilket
angavs bl.a. innefatta frågor om
meddelarskydd och anonymitetsskydd. I
sammanhanget uttalade utskottet att
frågan om tillämpningen av
offentlighetsprincipen i helt privatägda
företag, som bedriver kommunal
verksamhet på entreprenad, givetvis hade
ett samband med möjligheten till insyn
och kontroll. Utskottet ansåg att det
borde finnas ett parlamentariskt inslag
i uppföljnings- och utvärderingsarbetet.
Enligt utskottet borde regeringen
återkomma till riksdagen med en
redogörelse för arbetet senast vid
utgången av år 1996. Riksdagen beslutade
om ett tillkännagivande i enlighet med
detta (rskr. 1993/94:379).
I enlighet med riksdagsbeslutet
beslutade regeringen i december 1994 att
tillkalla en parlamentarisk kommitté.
Den har till uppgift att göra en samlad
utvärdering av de reformer och
omfattande förändringar som har skett i
kommunernas och landstingens
organisation och verksamhetsformer samt
föreslå åtgärder som utvecklar och
stärker medborgarnas inflytande över det
fortsatta förnyelsearbetet (dir.
1994:151).
I direktiven anför regeringen att det i
diskussionen om det kommunala
förnyelsearbetet har förts fram förslag
om att öka medborgarnas möjligheter till
insyn och kontroll av kommunal
verksamhet. Därför bör kommittén ägna
särskild uppmärksamhet åt denna fråga.
Regeringen konstaterar vidare att för
verksamhet som drivs på entreprenad åt
kommunen av privata bolag, stiftelser,
föreningar eller enskilda gäller fr.o.m.
den 1 juli 1994 enligt 6 kap. 7 §
kommunallagen (1991:900) att nämnderna
har ett ansvar för sådan verksamhet och
att de enligt 3 kap. 19 § skall
tillförsäkra sig möjligheter att
kontrollera och följa upp verksamheten.
Den information som kommunen därvid får
tillgång till kommer att utgöra en
allmän handling och vara tillgänglig för
allmänheten med de inskränkningar som
följer av sekretesslagen (1980:100).
Regeringen konstaterar härvid att det i
den allmänna debatten har rests krav på
att insynen bör vara bredare. Vidare
anger regeringen att riksdagen i samband
med behandling av propositionen om lokal
demokrati också ansåg att förslagen om
ett förstärkt kommunalt ansvar och
kontroll över entreprenadverksamhet
innebär en förbättring, men att de inte
är tillräckliga för att tillgodose det
behov av medborgerlig insyn och
kontroll som här gör sig gällande (bet.
1993/94:KU40 s. 42-43).
Därutöver anför regeringen bl.a. att
det från demokratisk synpunkt kan
finnas risker med att delar av den
offentliga verksamheten undandras den
grundlagsskyddade rätten till insyn
genom att den bedrivs av ett privat
företag. Kommittén skall därför föreslå
åtgärder som ökar medborgarnas
möjligheter till insyn i och kontroll av
kommunal verksamhet, främst då denna
bedrivs på entreprenad. I detta arbete
ingår även frågan om allmänhetens behov
av insyn innan kommunen bundit upp sig i
ett avtal med en entreprenör. I arbetet
bör resultatet av Socialtjänstkommitténs
uppdrag beaktas (SOU 1994:139).
Vidare konstaterar regeringen att
kommunalt anställda, liksom alla andra,
har en grundlagsskyddad rätt att delta i
den offentliga debatten. De anställda
har i vissa fall upplevt att de inte har
kunnat delta i den offentliga debatten
eller framföra kritik på sin arbetsplats
av rädsla för olika typer av
repressalier. JO har i några fall riktat
kritik mot vissa ledande kommunala
befattningshavares agerande mot de
anställda i sådana fall. Utredningen
skall därför analysera och klargöra
vidden av de kommunalt anställdas
yttrandefrihet.
Regeringen anför att reglerna i
tryckfrihetsförordningen om
meddelarfrihet, anonymitetsskydd och
efterforskningsförbud gäller för
kommunala myndigheter. Härvid hänvisar
regeringen till vad Lagrådet med
anledning av proposition 1993/94:48
Handlingsoffentlighet i kommunala
företag konstaterat vad gäller en risk
för att utrymmet för meddelarfrihet
krymps när kommunal verksamhet flyttas
från en nämnd till ett kommunägt bolag
eller jämställt organ som behandlas som
myndighet när det gäller
handlingsoffentligheten. Bestämmelser om
anonymitetsskydd för den som lämnar
uppgifter till massmedier gäller fullt
ut i kommunala företag (se prop.
1993/94:48 s. 34-37). Härvid påpekar
regeringen att riksdagen har ansett att
tillämpningen av meddelarfriheten bör
ägnas fortsatt uppmärksamhet och att
tillämpningen kan behöva bli föremål för
ytterligare utredning när erfarenhet
vunnits om de nya reglernas tillämpning
(bet. 1993/94:KU13 s. 19). Enligt
regeringen bör kommittén därför följa
upp tillämpningen och de första
erfarenheterna av
offentlighetsprincipens tillämpning i
kommunala företag och vid behov lämna
förslag till åtgärder. Information om
den kommunala verksamheten bör vara
lättillgänglig. Regeringen påpekar att
tillämpningen av gällande regler för
insyn och rätt att ta del av allmänna
handlingar i några fall har kritiserats
av JO. Utredningen bör överväga om
särskilda åtgärder krävs för att nå en
bättre tillämpning av gällande regler.
Kommitténs uppdrag skall vara avslutat
senast den 31 december 1996. Vidare har
kommittén aviserat att den kommer att
avlämna ett delbetänkande under juni
1996, där man kommer att behandla frågan
om insyn i kommunal verksamhet som
bedrivs på entreprenad.
Under föregående riksmöte behandlade
konstitutionsutskottet ett antal
motionsyrkanden som behandlade frågor om
ökad insyn i verksamheter som bedrivs
med allmänna medel i form av bolag eller
andra associationsformer (bet.
1994/95:KU14). Utskottet avstyrkte dessa
motioner med hänvisning till att man
borde avvakta arbetet i utredningen för
utvärdering och vidareutveckling av det
kommunala förnyelsearbetet. Därutöver
behandlade utskottet en motion, vari
begärdes att meddelarskyddet skulle
utvidgas till att gälla utanför den
offentliga sektorn. Utskottet hänvisade
härvid till sitt uttalande i samband med
första behandlingen av ärendet om
yttrandefrihetsgrundlagen, där utskottet
framhållit att det var angeläget att öka
insynen i det privata näringslivet och i
de stora organisationerna. Utskottet
hade dock konstaterat att denna fråga
lagstiftningstekniskt var mycket svår
att lösa med hänsyn till de olika
motstående intressen som gör sig
gällande. Även nämnda motion avstyrktes
med hänsyn till arbetet i den kommunala
förnyelsekommittén. I fråga om
utskottets yttrande i denna del
avlämnades en reservation (fp, c, v och
mp). Reservanterna ansåg att en
meddelarfrihet i förhållande mellan
enskilda skulle innebära en värdefull
utbyggnad av det tryckfrihetsrättsliga
skyddet i vårt land. Med de
begränsningar och undantag som måste bli
nödvändiga kunde risken för allvarliga
publicitetsskador undvikas. Enligt
reservanterna fanns det skäl att på nytt
pröva en grundlagsreglering om rätt för
enskilda inom företag och organisationer
att lämna uppgifter som omfattas av
avtalsgrundad tystnadsplikt för
publicering utan att drabbas av straff
eller andra rättsföljder. Prövningen
borde inriktas på att riksdagen skulle
föreläggas förslag i ämnet och borde
kunna ske parallellt med arbetet med att
utvärdera det kommunala
förnyelsearbetet. I enlighet med detta
tillstyrkte reservanterna motionen om
att meddelarskyddet skulle utvidgas till
att gälla utanför den offentliga
sektorn.
Översyn av den statliga förvaltningens
uppgifter och organisation
Regeringen beslutade i juni 1995 att
tillkalla en kommission med uppdrag att,
med utgångspunkt i nuvarande statliga
åtaganden och därav följande uppgifter
för statliga myndigheter eller andra
organ, bl.a. göra en analys av om
nuvarande former för organisation och
styrning av statlig förvaltning och
verksamhet är ändamålsenliga i
förhållande till de uppgifter och mål
som fastlagts av regering och riksdag
(dir. 1995:93). I direktiven framhåller
regeringen bl.a. vad gäller behovet av
en översyn att användningen av bolags-
och stiftelseformer i statlig verksamhet
förutsätter att staten inte frånhänder
sig ansvaret för och möjligheterna till
styrning och kontroll av verksamheten.
En tydlig ägarpolicy och effektiva
styrnings- och kontrollsystem är därför
nödvändiga. På detta område krävs enligt
regeringen en ökad tydlighet. Regeringen
anför därutöver att särskilda
överväganden också behöver göras för att
inte rätten till insyn i den offentliga
verksamheten skall urholkas. En
utgångspunkt för kommissionens arbete
skall enligt regeringen vara de
grundläggande krav på demokratisk
styrning, insyn och kontroll,
rättssäkerhet, effektivitet och
tillgänglighet som måste ställas på och
tillgodoses av den statliga
förvaltningen. Kommissionens arbete
skall vara avslutat senast den 31
december 1996.
Utvärdering av lagen om skydd för
företagshemligheter
Justitieministern avgav i riksdagens
kammare den 1 februari 1996 ett svar på
en interpellation om meddelarsskyddets
och efterforskningsförbudets omfattning
och om regeringen avser att ta något
initiativ för att förstärka dessa
rättigheter i grundlagarna. Härvid
konstaterade ministern att
tryckfrihetsförordningen och
yttrandefrihetsgrundlagen inte utgör
något hinder för att enskilda t.ex. i
ett anställninsgförhållande träffar
avtal - uttryckligen eller underförstått
- som bryter meddelarfriheten och därmed
också meddelarskyddet. Även om ett
sådant avtal träffats finns det enligt
lagen om skydd för företagshemligheter
emellertid en möjlighet för en
arbetstagare att utan risk för påföljder
avslöja allvarliga missförhållanden i
arbetsgivarens verksamhet.
Justitieministern anförde att
rättspraxis på området dock är ringa.
Hon anförde vidare att större enskilda
företag kan träffa avgöranden och beslut
som är av väsentlig betydelse för
enskildas liv och hälsa och att stora
intresseorganisationer kan ha uppgifter
som får till följd att deras beslut kan
ha verkningar som är jämförbara med dem
som meddelas av myndigheter. Enligt
justitieministern kunde den
omständigheten att lagen om skydd för
företagshemligheter inte har tillämpats
inte tas till intäkt för att man inte
skulle vara uppmärksam på dessa frågor.
Hon anförde att hon avser att ta
initiativ till att lagen utvärderas.
Utskottets bedömning
Som framgår av det föregående har såväl
den kommunala förnyelsekommittén som
kommissionen om den statliga
förvaltningens uppgifter och
organisation i uppdrag att behandla
frågor som tas upp i motionerna
1994/95:K405, 1994/95:K413 och
1994/95:K429. Vidare torde den aviserade
vversynen av lagen om skydd för
företagshemligheter kunna ge uppslag i
frågan om meddelarfrihetens omfattning i
både den offentliga och den privata
bolagsverksamheten. Mot denna bakgrund
får enligt utskottets mening syftet med
nämnda motioner anses tillgodosett.
Motionerna bör därför avslås.
I motion 1994/95:K205 yrkande 4 begärs
att tryckfrihetsförordningen skall
ändras på ett sådant sätt att
medborgarnas grundlagstadgade rätt till
offentlighet och insyn utvidgas till att
även gälla konsumenternas rätt till
information om produkter, produkternas
innehåll och deras inverkan på hälsa och
miljö. Utskottet konstaterar härvid att
frågan om tillämpningen av principen om
allmänna handlingars offentlighet skall
utvidgas till att gälla utanför
myndighetsområdet har diskuterats flera
gånger. I dessa sammanhang har
framhållits att handlingsoffentligheten
har till syfte att utgöra en garanti för
rättssäkerhet och effektivitet i
förvaltningen och folkstyret (prop.
1986/87:
151 s. 148). I samband med att den
offentliga förvaltningen har fått nya
mål och i allt större utsträckning
kommit att läggas på organ som står
utanför det traditionella
myndighetsområdet har
tillämpningsområdet för
handlingsoffentligheten utvidgats till
att omfatta även vissa enskilda organ
som på statens uppdrag handhar
förvaltningsuppgifter som innefattar
myndighetsutövning eller liknande. Som
redovisats i det föregående omfattas
sedan den 1 januari 1995 också
aktiebolag, handelsbolag, ekonomiska
föreningar och stiftelser där kommuner
eller landsting utövar ett rättsligt
bestämmande inflytande av principen om
handlingsoffentlighet. En utgångspunkt
för dessa lagstiftningsärenden har varit
att principen om handlingsoffentlighet,
med hänsyn till dess syfte, skall gälla
allmänna angelägenheter. Som exempel
härpå kan nämnas att i samband med
sistnämnda lagstiftningsärende lämnades
kommunala företag i form av ideella
föreningar utanför den föreslagna
utvidgningen av reglerna om offentlighet
och sekretess. Motiveringen härför
angavs vara att den verksamhet som dessa
föreningar bedriver inte motsvarar sådan
verksamhet som normalt eller lika väl
kan skötas av en kommunal myndighet
(prop. 1993/94:48 s. 19).
Enligt utskottets mening saknas
anledning att frångå det principiella
synsätt som hitintills präglat
diskussionerna om en utvidgning av
handlingsoffentligheten utanför
myndighetsområdet. Vad gäller
konsumentområdet vill utskottet vidare
erinra om den verksamhet som bedrivs
från det allmännas sida på såväl statlig
som lokal nivå och som avser bl.a.
marknadskontroll och stöd till enskilda
konsumenter. Från det allmännas sida
lämnas också bidrag till enskilda
konsumentorganisationer. Mot denna
bakgrund bör motion 1994/95:K205 yrkande
4 avslås.
Bevakning av offentlighetsprincipen
Motionen
I motion 1994/95:K218 av Gudrun Schyman
m.fl. (v) behandlas frågor om Sveriges
roll och uppgifter i EU. Bland annat
anförs att inför folkomröstningen om EU
lovade ja-sidans företrädare att
offentlighetsprincipen inte skulle
rubbas av ett EU-inträde och att det
skulle upprätthållas en svensk
offentlighetsnivå för EU-handlingar.
Hittills har detta enligt motionärerna
inte infriats. Vidare anförs i motionen
att ett minimikrav är att regeringen
regelbundet redovisar vilka handlingar
som helt eller delvis bedömts vara
sekretessbelagda av hänsyn till EU och
dess medlemsstater. Därmed kan
fortlöpande ske en kontroll av huruvida
den svenska offentlighetsprincipen
urvattnas eller ej. Med anledning av de
nya villkor för offentlighetsprincipen
som enligt motionärernas uppfattning av
allt att döma följer av EU-medlemskapet
- men även till följd av den
kommunikationstekniska utvecklingen -
bör övervägas någon form av
offentlighetsombudsman som skall
bevaka att offentlighetsprincipen inte
urgröps utan förstärks. Enligt
motionärerna bör hos regeringen begäras
förslag för stärkande av
offentlighetsprincipen i enlighet med
vad som nu anförts (yrkande 3).
Tidigare riksdagsbehandling
Under föregående riksmöte behandlade
riksdagen regeringens proposition
1994/95:19 angående Sveriges medlemskap
i Europeiska unionen. I samband med
detta behandlades motioner med yrkanden
om ett förstärkt skydd för
offentlighetsprincipen vid ett
medlemskap i EU och om att EU-handlingar
inte skulle omfattas av bestämmelserna
om utrikessekretess.
Konstitutionsutskottet avlämnade ett
yttrande till utrikesutskottet
(1994/95:KU2y). I fråga om de nämnda
motionsyrkandena uttalade
konstitutionsutskottet att aktuella
frågor berördes i en då nyligen framlagd
proposition om utrikessekretess (prop.
1994/95:112). Utskottet skulle därför få
anledning att ta ställning till frågorna
vid behandlingen av denna proposition.
Enligt utskottet borde denna behandling
inte föregripas och avstyrkte därför
motionerna.
Utskottet konstaterade dock att frågan
om vilken påverkan ett EU-medlemskap kan
ha på den svenska offentlighetsprincipen
och meddelarfriheten hade varit en av de
mest uppmärksammade i den allmänna
debatten sedan
medlemskapsförhandlingarna inleddes.
Vidare uttalade utskottet att tryck- och
yttrandefrihetslagstiftningen liksom
offentlighetsreglerna är nationella
angelägenheter och att
gemenskapsinstitutionerna inte har någon
befogenhet att harmonisera reglerna på
dessa lagstiftningsområden. De
beröringspunkter som ändå kan uppkomma
mellan EG-rätten och vår
offentlighetsprincip och meddelarfrihet
gäller andra avgränsade områden som har
betydelse för den inre marknadens
funktion och där institutionerna har
befogenhet att fatta beslut. Här kunde
konflikter enligt utskottet inte
uteslutas. Men om konflikter skulle
uppkomma, borde det enligt utskottets
mening vara möjligt att med framgång
hävda den centrala ställning som
offentlighetsprincipen och
meddelarfriheten har i vårt
konstitutionella system.
Under föregående riksmöte behandlade
riksdagen även propositionen 1994/95:112
med förslag till omläggning av
utrikessekretessens tillämpning i
Sverige. Förslaget innebar att ett
enhetligt, rakt skaderekvisit skulle
införas i 2 kap. 1 § sekretesslagen
(1980:100), vilken reglerar den s.k.
utrikessekretessen. I enlighet med detta
skulle en presumtion för offentlighet
gälla för uppgifter såväl hos regeringen
och inom utrikesrepresentationer som hos
andra myndigheter.
Vid behandlingen av propositionen
framhöll konstitutionsutskottet
betydelsen av en noggrann skadeprövning
(bet. 1994/95:KU18). Ett hemlighållande
av en uppgift kunde bara försvaras i det
fall ett utlämnande kunde medföra skada.
Enligt utskottet kunde det inte
uteslutas att konflikter uppstår i de
fall svenska myndigheter efter
skadeprövningen väljer att lämna ut
handlingar som avsändare inom EU valt
att beteckna som hemliga. Vidare
konstaterade utskottet att den ändring
som nu förordades innebar en viktig
omläggning av utrikessekretessens
tillämpning. Inte minst skulle den komma
att få betydelse för regeringen och
regeringskansliet. Regeringens
tillämpning av de nya reglerna kunde bli
vägledande för hur utrikessekretessen
skall tillämpas när det gäller EU-
frågor. Utskottet noterade härvid att
regeringen förklarat att det var dess
avsikt att tillämpningen skulle ske på
ett sätt som åstadkommer en så långt
gående öppenhet som över huvud taget är
möjlig utan att det skadar vårt land.
Vidare tillade utskottet att det kunde
finnas anledning för utskottet att
närmare följa denna praxis i samband med
utskottets granskning av
regeringsärendenas handläggning.
I två motioner begärdes en särreglering
med innebörd att uppgifter i EU-
samarbetet som berör svensk lagstiftning
eller inrikes förhållanden endast skulle
kunna hållas hemliga med stöd av andra
bestämmelser i sekretesslagen än den som
reglerar utrikessekretessen. Utskottet
delade regeringens bedömning att
underlag saknades för att lägga fram ett
förslag av den angivna innebörden.
Utskottet ansåg att frågan borde kunna
beaktas i samband med den noggranna
uppföljning av utvecklingen i
utrikessekretessfrågor som regeringen
aviserat i propositionen. Med hänsyn
härtill avstyrkte utskottet motionerna.
Vidare tillstyrkte utskottet regeringens
förslag. Riksdagen följde utskottet
(rskr. 1994/95:128) och ändringarna
trädde i kraft den 1 januari 1995 (SFS
1994:1695).
Under innevarande riksmöte behandlar
konstitutionsutskottet ett
granskningsärende angående regeringens
och regeringskansliets prövning av
utlämnande av handlingar i ärenden som
berör Sveriges förhållande till EU
(ärende 1995/96:7).
Utskottets bedömning
Som redovisats ovan har utskottet haft
anledning att tidigare behandla frågan
om den svenska offentlighetsprincipens
ställning vid ett medlemskap i EU. Bland
annat konstaterade utskottet i samband
med riksdagsbehandlingen av regeringens
proposition 1994/95:19 angående Sveriges
medlemskap i EU att frågan om vilken
påverkan ett EU-medlemskap kan ha på den
svenska offentlighetsprincipen och
meddelarfriheten hade varit en av de
mest uppmärksammade i den allmänna
debatten sedan
medlemskapsförhandlingarna inletts
(1994/95:KU2y). Utskottet uttalade
vidare att tryck- och
yttrandefrihetslagstiftningen liksom
offentlighetsreglerna är nationella
angelägenheter och att
gemenskapsinstitutionerna inte har någon
befogenhet att harmonisera reglerna på
dessa lagstiftningsområden. Om
konflikter skulle uppkomma, borde det
enligt utskottets mening vara möjligt
att med framgång hävda den centrala
ställning som offentlighetsprincipen har
i vårt konstitutionella system.
Utskottet fick vidare anledning att
återkomma till frågan vid behandlingen
av regeringens proposition 1994/95:112
med förslag till omläggning av
utrikessekretessens tillämpning i
Sverige. Av redogörelsen i det
föregående framgår att utskottet i detta
sammmanhang framhöll betydelsen av en
noggrann skadeprövning (bet.
1994/95:KU18). Ett hemlighållande av en
uppgift kunde enligt utskottets mening
bara försvaras i det fall ett utlämnande
kunde medföra skada. Utskottet anförde
att det inte kunde uteslutas att
konflikter uppstår i de fall svenska
myndigheter efter skadeprövningen väljer
att lämna ut handlingar som avsändare
inom EU valt att beteckna som hemliga.
Vidare framhöll utskottet att
regeringens tillämpning av de nya
reglerna kunde bli vägledande för hur
utrikessekretessen skall tillämpas när
det gäller EU-frågor. Härvid noterade
utskottet att regeringen förklarat att
dess avsikt var att tillämpningen skulle
ske på ett sätt som åstadkommer en så
långt gående öppenhet som över huvud
taget är möjlig utan att det skadar vårt
land. Utskottet anförde att det kunde
finnas anledning för utskottet att
närmare följa denna praxis i samband med
utskottets granskning av
regeringsärendenas handläggning.
Som tidigare nämnts har utskottet under
innevarande riksmöte påbörjat en
granskning som avser regeringens och
regeringskansliets prövning av
utlämnande av handlingar i ärenden som
berör Sveriges förhållande till EU. Mot
bakgrund av det anförda får enligt
utskottets mening motion 1994/95:K218
yrkande 3 i huvudsak anses tillgodosedd.
Motionen avstyrks därför.
Sekretess för nämndemäns personuppgifter
Motionen
I motion 1994/95:K406 av Stig Grauers
och Kent Olsson (m) påpekas att genom
beslut vid riksmötet 1993/94 ändrades
sekretesslagen för att stärka skyddet
för uppgifter om vissa
offentliganställdas bostadsadresser,
hemtelefonnummer och personnummer.
Motivet för denna ändring var att skydda
personer vid domstolarna som i sin
rättsutövning riskerar att utsättas för
våld eller annat allvarligt men om
uppgifterna lämnas ut. Enligt
motionärerna riskerar även nämndemännen
att utsättas för detta. Något
sekretesskydd för deras personuppgifter
finns inte. Motionärerna anför att
lekmannainflytandet i domstolarna är en
betydelsefull och omistlig del av
rättssamhället och måste för att kunna
utövas på ett oklanderligt sätt åtnjuta
samma skydd som den anställda personalen
vid domstolarna åtnjuter. Riksdagen bör
därför besluta att ändra sekretesslagen
så att sekretesskydd gäller även för
nämndemän.
Bakgrund
Enligt 7 kap. 11 § fjärde stycket
sekretesslagen (1980:100) gäller
sekretess i myndighets
personaladministrativa verksamhet för
uppgift om enskilds personliga
förhållanden, om det kan antas att den
enskilde eller någon honom närstående
utsätts för våld eller annat allvarligt
men om uppgiften röjs. Vidare gäller, i
den utsträckning regeringen föreskriver,
sekretess i personaladministrativ
verksamhet hos myndighet där personalen
särskilt kan riskera att utsättas för
sådant men. Sekretessen gäller för
uppgift om enskilds bostadsadress,
hemtelefonnummer och personnummer, om
det inte står klart att uppgiften kan
röjas utan att den enskilde eller någon
honom närstående lider men om uppgiften
röjs. Sistnämnda bestämmelse infördes
genom en ändring i sekretesslagen som
trädde i kraft den 1 juli 1994 (prop.
1993/94:165, bet. 1993/94:KU38, rskr.
1993/94:382). Av 1 a §
sekretessförordningen (1980:
657) framgår att sådan sekretess bl.a.
gäller hos domstolarna.
Regeringsrätten har i ett avgörande
från år 1989 (RÅ 1989 not 519)
fastställt en dom av Kammarrätten i
Jönköping gällande utbekommande av
personuppgifter om domstolsledamöter.
Enligt kammarrättens dom kunde
personuppgifter om varken de nämndemän
eller de lagfarna domare som dömt i ett
visst brottmål lämnas ut med
tillämpning av 7 kap. 11 § fjärde
stycket enligt dess dåvarande lydelse.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att det av
Regeringsrättens avgörande RÅ 1989 not
519 framgår att också nämndemäns
personuppgifter anses ingå i en domstols
personaladministrativa verksamhet i den
mening som avses i den nu aktuella
sekretessbestämmelsen. Nämndemän
åtnjuter i detta hänseende således samma
sekretesskydd som en domstols lagfarna
ledamöter. Det sekretessskydd som
efterfrågas i motion 1994/95:K406 torde
därmed tillgodoses genom nu gällande
bestämmelser. Mot denna bakgrund
avstyrker utskottet motionen.
Sekretess inom hälso- och sjukvården
Överföring av uppgifter mellan
verksamheter i kommuner och landsting
Motionen
I motion 1994/95:K401 av Bertil Persson
(m) påpekas att i samband med bl.a.
Ädelreformen har i de landstingsfria
städerna - exempelvis Malmö - vissa
delar av primärvården överförts till
socialförvaltningarna. Detta har enligt
motionären fått den konsekvensen att
information om patienter från
primärvården inte är åtkomlig när besök
på jourtid görs på akutmottagning.
Röntgenavdelningar och laboratorier får
inte lämna ut socialvårdens data till
sjukvården. Detta uppenbara misstag
måste enligt motionären snarast rättas
till, eftersom nuvarande förhållande är
till förfång för patienternas säkerhet.
Detta bör ges regeringen till känna.
Gällande regler
Enligt 7 kap. 1 § sekretesslagen
(1980:100) gäller med vissa undantag
sekretess inom den offentliga hälso- och
sjukvården för uppgifter om enskildas
hälsotillstånd eller andra personliga
förhållanden, om det inte står klart att
uppgifterna kan röjas utan att den
enskilde eller någon honom närstående
lider men. Sekretessen inom
socialtjänsten för uppgifter om
enskildas personliga förhållanden är
enligt 7 kap. 4 § första stycket
sekretesslagen utformad på samma sätt.
Om sekretess gäller för uppgifter hos
en myndighet, får uppgifterna inte
heller röjas för andra myndigheter i
andra fall än som anges i sekretesslagen
eller i en lag eller förordning till
vilken sekretesslagen hänvisar (1 kap. 3
§ första stycket). Begränsningarna i
möjligheten att lämna uppgifter mellan
olika myndigheter gäller också i
förhållandet mellan olika
verksamhetsgrenar inom samma myndighet,
om de är att betrakta som självständiga
i förhållande till varandra (1 kap. 3 §
andra stycket).
I sekretesslagen finns flera
undantagsbestämmelser, som innebär att
en uppgift får lämnas ut trots att
sekretess normalt gäller för den. Av 1
kap. 5 § framgår att sekretess inte
hindrar att en uppgift lämnas ut, om det
är nödvändigt för att den utlämnande
myndigheten skall kunna fullgöra sin
egen verksamhet. Bestämmelsen skall
tillämpas restriktivt och kan inte
åberopas för att hjälpa en annan
myndighet att fullgöra sin verksamhet
(prop. 1979/80:2 del A s. 465 och 494).
Vidare sägs i 14 kap. 1 § att sekretess
inte hindrar att en uppgift lämnas till
en annan myndighet, om
uppgiftsskyldighet följer av lag eller
förordning. Bestämmelser om sådan
uppgiftsskyldighet för myndigheterna på
vårdområdet finns i ett flertal
författningar.
Enligt 14 kap. 3 §, den s.k.
generalklausulen, får vidare
sekretessbelagd uppgift lämnas till
myndighet, om det är uppenbart att
intresset av att uppgiften lämnas har
företräde framför det intresse som
sekretessen skall skydda. Bestämmelsen
gäller dock inte inom området för hälso-
och sjukvårdssekretess och
socialtjänstsekretess. Skälet till detta
är att vården bygger på att den enskilde
skall känna förtroende för dem som har
hand om vården. En konsekvens är att
samråd med andra myndigheter i princip
inte skall ske utan den enskildes
samtycke (jfr. prop. 1981/82:186 s. 14
f.).
Av 14 kap. 4 § framgår att som
huvudregel gäller inte sekretess till
skydd för enskild i förhållande till den
enskilde själv och kan i övrigt helt
eller delvis efterges av honom.
Bakgrund
Genom den s.k. Ädelreformen gavs
kommunerna ett samlat ansvar för
långvarig service och vård av äldre och
handikappade. Kommunernas ansvar för
långvarig vård till äldre och
handikappade utvidgades. Hälso- och
sjukvårdslagen kom att reglera
kommunernas skyldighet att erbjuda god
hälso- och sjukvård. Vidare infördes en
lagstadgad rätt för kommunerna att från
landstingen överta sjukhem och andra
somatiska långvårdsinrättningar.
Kommunerna gavs också ett kostnadsansvar
för sådan somatisk långtidssjukvård som
man inte har verksamhetsansvar för.
Reformen trädde i kraft den 1 januari
1992 (prop. 1990/91:14, bet.
1990/91:SoU9, rskr. 1990/91:97).
I propositionen 1990/91:14 framhölls
(s. 85) att den verksamhet som enligt
reformen skulle komma att läggas på
kommunerna - avseende såväl insatser av
hälso- och sjukvårdskaraktär som
insatser av socialtjänstkaraktär - i
sekretesshänseende skulle komma att
omfattas av dels reglerna i 7 kap. 1-3
§§ sekretesslagen (hälso- och
sjukvårdssekretess), dels reglerna i 7
kap. 4-6 §§ sekretesslagen
(socialtjänstsekretess). Vidare
konstaterades i propositionen att detta
inte hade någon betydelse eftersom såväl
skaderekvisiten som sekretesstidens
längd m.m. var desamma inom såväl
socialtjänsten som hälso- och
sjukvården. Någon ändring i
sekretesslagen i dessa delar föreslogs
därför inte. Däremot föreslogs att 7
kap. 4 §§ skulle kompletteras med en
bestämmelse om att sekretess inte skulle
gälla för uppgifter i anmälan och beslut
i ärenden om ansvar eller behörighet för
personal inom kommunal hälso- och
sjukvård. Bestämmelsen utgjorde en
motsvarighet till 7 kap. 2 § 4
sekretesslagen som förhindrar hälso- och
sjukvårdssekretess för uppgifter i
anmälan och beslut i ärende hos hälso-
och sjukvårdens ansvarsnämnd.
Konstitutionsutskottet avgav ett
yttrande till socialutskottet vid
riksdagsbehandlingen av propositionen
(1990/91:KU3y). Utskottets slutsats blev
att den föreslagna reformen inte
medförde behov av ytterligare
lagändringar på sekretessområdet än vad
regeringen föreslagit. Socialutskottet
delade konstitutionsutskottets
bedömning. Riksdagen följde utskottet.
I proposition 1990/91:14 aviserades att
en proposition senare skulle avlämnas om
försök med kommunalt huvudmannaskap för
primärvården. En sådan
försöksverksamhet inleddes därefter den
1 januari 1992 (prop. 1990/91:121, bet.
1990/91:SoU21, rskr. 1990/91:362).
Försöksverksamheten, som avser fem
kommuner, skall pågå t.o.m. år 1996. Vid
beredningen av ärendet berördes inte
frågor om sekretess.
Socialstyrelsen ansvarar för
uppföljningen av Ädelreformen och har
med anledning av detta arbete årligen
avlämnat rapporter. En slutrapport
kommer att avlämnas senast den 9 april
1996. Även försöksverksamheten med
kommunalt huvudmannaskap för
primärvården har följts upp av
Socialstyrelsen. I denna uppföljning har
hittills två rapporter avlämnats och en
slutrapport kommer att avlämnas under
våren 1997. Enligt uppgift från
Socialstyrelsen har i
uppföljningsarbetet inte aktualiserats
det problem som motionären pekar på.
Utskottets bedömning
I motionen påtalas att problem kan
uppstå om sekretessbelagda uppgifter
behöver överföras från kommunalt till
landstingskommunalt bedriven
sjukvårdsverksamhet.
Som framgår av redogörelsen ovan
föreligger enligt huvudregeln hinder mot
att överföra sekretessbelagda uppgifter
mellan myndigheter och även mellan olika
verksamhetsgrenar inom samma myndighet,
om de är att betrakta som självständiga
i förhållande till varandra (1 kap. 3 §
sekretesslagen). Utskottet konstaterar
att de problem som påtalas i motionen
sålunda lika gärna kan uppstå inom den
landstingsbedrivna sjukvården, i den mån
uppgifterna överförs mellan skilda
myndigheter eller självständiga
verksamhetsgrenar inom en myndighet.
Frågan om sekretess inom och mellan
myndigheter på hälso- och
sjukvårdsområdet behandlades utförligt i
proposition 1990/91:111. I detta
sammanhang erinrade föredragande
statsrådet om att hälso- och
sjukvårdslagstiftningen bygger på att
vården av den enskilde patienten skall
ske i samråd med honom själv och att det
därför är ett naturligt inslag i vården
att inhämta patientens samtycke till att
hans journalhandlingar lämnas vidare
till annan myndighet (s. 24). Utskottet
utgår ifrån att de problem som påtalas i
motionen i huvudsak kan lösas genom att
patientens samtycke inhämtas. Mot
bakgrund av det anförda är utskottet
inte berett att förorda någon ändring av
sekretessbestämmelserna på detta område.
Motionen avstyrks därför.
Hälso- och sjukvårdens
uppgiftsskyldighet i förhållande till
allmän försäkringskassa m.m.
Motionen
I motion 1994/95:K404 av Göte Jonsson
och Ulf Melin (m) påpekas att en
övergripande målsättning är att aktiva
insatser skall göras för att begränsa
långtidssjukskrivningar. För att uppnå
dessa målsättningar krävs insatser från
olika parter, bl.a. från
försäkringskassa och läkare.
Sjukvårdssekretessen kan nu försvåra
dessa kontakter, eftersom en läkare inte
får lämna ut uppgifter till
försäkringskassan utan patientens
medgivande. Enligt motionärerna är det
angeläget att rehabiliteringsarbetet kan
bedrivas effektivt och utan onödiga
hinder. Läkarna bör därför få möjlighet
att på förfrågan - och när det inte är
till men för behandlingen - lämna
erforderliga uppgifter till
försäkringskassan. Sjukvårdssekretessen
bör därför ses över. Detta bör ges
regeringen till känna.
Gällande regler
Som redovisats i föregående avsnitt
gäller enligt 7 kap. 1 § sekretesslagen
(1980:100) med vissa undantag sekretess
inom hälso- och sjukvården för uppgifter
om enskildas hälsotillstånd eller andra
personliga förhållanden, om det inte
står klart att uppgifterna kan röjas
utan att den enskilde eller någon honom
närstående lider men.
Vidare redovisades att det av 14 kap. 1
§ framgår att sekretess dock inte
hindrar att uppgift lämnas till regering
och riksdag och ej heller att uppgift
lämnas till annan myndighet, om
uppgiftsskyldighet följer av lag eller
förordning.
Enligt 20 kap. 9 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring skall statliga och
kommunala myndigheter ävensom
arbetsgivare och försäkringsinrättningar
på begäran lämna bl.a.
Riksförsäkringsverket och allmän
försäkringskassa uppgift för namngiven
person rörande förhållande, som är av
betydelse för tillämpningen av denna
lag.
Vad gäller den enskilda hälso- och
sjukvården stadgas i 8 § lagen
(1994:953) om åligganden för personal
inom hälso- och sjukvården att den som
tillhör eller har tillhört hälso- och
sjukvårdspersonalen inte får röja vad
han eller hon i sin verksamhet har fått
veta om en enskilds hälsotillstånd eller
andra personliga förhållanden. Som
obehörigt röjande anses inte att någon
fullgör uppgiftsskyldighet som följer av
lag eller förordning.
Utredning om intyg och utlåtanden som
utfärdas av hälso- och sjukvårdspersonal
i yrkesutövningen
Regeringen beslutade i mars 1993 att
tillsätta en utredning med uppdrag att
se över bestämmelserna för hälso- och
sjukvårdspersonal att i tjänsten utfärda
intyg och utlåtanden samt föreslå de
förändringar som kan behöva göras för
att denna verksamhet skall kunna
fullgöras på ett bra sätt (dir.
1993:36). Utredningen avlämnade i juni
1994 sitt betänkande Om intyg och
utlåtanden som utfärdas av hälso- och
sjukvårdspersonal i yrkesutövningen (SOU
1994:71).
Utredningen behandlar bl.a. frågan om
hälso- och sjukvårdspersonals
uppgiftsskyldighet i förhållande till
Riksförsäkringsverket och allmän
försäkringskassa. Härvid anför
utredningen bl.a. att det i de flesta
fall inte torde vara svårt att få ett
samtycke av patienten till att lämna ut
behövliga uppgifter till
försäkringskassorna, i synnerhet om det
råder ett gott förhållande mellan denne
och den som skall lämna uppgifterna (s.
148). Härvid konstaterar utredningen att
den uppgiftsskyldighet som föreskrivs i
20 kap. 9 § lagen om allmän försäkring
för statliga och kommunala myndigheter
m.fl. att lämna bl.a.
Riksförsäkringsverket och
försäkringskassan uppgifter gäller
oberoende av samtycke från patienten.
Enligt utredningen kan man emellertid
inte bortse ifrån att den ökande
privatiseringen inom hälso- och
sjukvården kan göra att
försäkringskassorna inte får del av
sådana uppgifter som är av största
betydelse för deras bedömning av
hälsotillståndet hos en viss person och
behovet av sjukskrivning och eventuella
rehabiliteringsuppgifter m.m.
Utredningen anför att det visserligen
torde röra sig om få fall, där
försäkringskasssorna inte kan få
patientens samtycke till att de erhåller
erforderliga uppgifter. Behovet av en i
lag föreskriven uppgiftsskyldighet kan
därför tyckas vara litet. Med hänsyn
till utvecklingen inom hälso- och
sjukvården mot ökad privatisering och
det förhållandet att bestämmelsen om
sekretessgenombrott i nu avsett
hänseende i 20 kap. 9 § lagen om allmän
försäkring endast gäller den offentliga
vården anser utredningen att nämnda
paragraf bör kompletteras på så sätt,
att samma skyldighet att lämna uppgifter
om patienter till bl.a.
försäkringskassor, som dessa behöver för
tillämpningen av lagen om allmän
försäkring, skall gälla oberoende av om
vården ges i offentlig eller privat
regi. Givetvis skall enligt utredningen
sekretesskydd även i fortsättningen
gälla för andra uppgifter om en patients
hälsotillstånd m.m. som hälso- och
sjukvårdspersonalen har tillgång till.
Vidare föreslår utredningen att en
bestämmelse om nämnda
sekretessgenombrott skall införas i
lagen om åligganden för personal inom
hälso- och sjukvården.
Enligt uppgift från Socialdepartementet
planeras utredningens förslag i nu
berörd del att behandlas i en
proposition om tillsynsfrågor, som
beräknas att föreläggas riksdagen under
hösten 1996.
Utskottets bedömning
Som framgår av det föregående pågår för
närvarande beredning inom
regeringskansliet beträffande den fråga
som tas upp i motion 1994/95:K404.
Enligt utskottets mening bör detta
beredningsarbete avvaktas. Utskottet
avstyrker därför motionen.
Hantering av elevhandlingar
Motionen
I motion 1994/95:K428 av Carl-Johan
Wilson (fp) anförs att det finns
anledning att för skolornas personal
aktualisera sekretessens betydelse när
det gäller förvaring och arkivering av
anteckningsmaterial från studie- och
yrkesorienteringssamtal,
elevkonferenser, skolhälsovård m.m.
Enligt motionären bör regeringen
överväga om det behövs en översyn av
regler för hantering och arkivering av
elevhandlingar eller om andra åtgärder
bör vidtas för att elevernas integritet
skall skyddas på ett tillfredsställande
sätt.
Gällande regler m.m.
Sekretess
Enligt 7 kap. 9 § första stycket
sekretesslagen gäller i grundskolan,
gymnasieskolan, särskolan, specialskolan
och sameskolan samt i en kommunal
riksinternatskola sekretess för uppgift
som hänför sig till psykologisk
undersökning eller behandling och för
uppgift om enskilds personliga
förhållanden hos psykolog eller kurator,
om det inte står klart att uppgiften kan
röjas utan att den som uppgiften rör
eller någon honom närstående lider men.
Vidare sägs i 7 kap. 9 § andra stycket
att sekretess gäller på samma område
dels i skolans elevvårdande verksamhet i
övrigt för uppgift om enskilds
personliga förhållanden, dels för
uppgift som hänför sig till ärende om
tillrättaförande av elev eller om
skiljande av elev från vidare studier.
Sekretessen gäller dock endast, om det
kan antas att den som uppgiften rör
eller någon honom närstående lider men
om uppgiften röjs. Sekretessen gäller
däremot inte beslut i elevvårdsärende
eller i annat ärende som nu nämnts.
För den elevvård som bedrivs av
skolläkare och skolsköterskor gäller
bestämmelserna i 7 kap. 1 §
sekretesslagen om hälso- och
sjukvårdssekretess.
Registrering, arkivering m.m.
Enligt 15 kap. 1 § sekretesslagen gäller
som huvudregel att när allmän handling
kommit in till eller upprättats hos
myndigheten skall handlingen registreras
utan dröjsmål, om det inte är uppenbart
att den är av ringa betydelse för
myndighetens verksamhet. I fråga om
allmänna handlingar, för vilka sekretess
inte gäller, får dock registrering
underlåtas om handlingarna hålls så
ordnade att det utan svårighet kan
fastställas om handling har kommit in
eller upprättats.
I 15 kap. 2 § uppställs vissa
minimikrav vad gäller uppgifterna i ett
register (diarium). Av registret skall
framgå 1. datum, då handlingen kom in
eller upprättades, 2. diarienummer eller
annan beteckning som åsatts handlingen,
3. i förekommande fall från vem
handlingen har kommit in eller till vem
den har expedierats samt 4. i korthet
vad handlingen rör. Uppgifter enligt 3
och 4 skall dock utelämnas eller
särskiljas om det behövs för att
registret i övriga delar skall kunna
företes för allmänheten.
I arkivlagen (1990:782) ges bestämmelser
om bl.a. myndigheternas arkiv.
Enligt 3 § bildas myndigheternas arkiv
av de allmänna handlingarna från
myndigheternas verksamhet och sådana
handlingar som avses i 2 kap. 9 §
tryckfrihetsförordningen
(minnesanteckningar, utkast eller
koncept till myndighets beslut eller
skrivelse eller därmed jämställd
handling) och som myndigheten beslutar
skall tas om hand för arkivering. Vidare
sägs att myndigheternas arkiv skall
bevaras, hållas ordnade och vårdas så
att de tillgodoser rätten att ta del av
allmänna handlingar, behovet av
information för rättsskipningen och
förvaltningen och forskningens behov.
I 6 § anges att i arkivvården ingår att
myndigheterna skall organisera arkivet
på ett sådant sätt att rätten att ta del
av allmänna handlingar underlättas samt
upprätta dels en arkivbeskrivning som
ger information om vilka slag av
handlingar som kan finnas i
myndigheternas arkiv och hur arkivet är
organiserat, dels en systematisk
arkivförteckning. Vidare skall
myndigheterna skydda arkiven mot skada,
tillgrepp och obehörig åtkomst, avgränsa
arkivet genom att fastställa vilka
handlingar som skall vara
arkivhandlingar och verkställa
föreskriven gallring av arkivet.
För skolläkare och skolsköterskor
verksamma inom skolhälsovården gäller
skyldighet enligt patientjournallagen
(1985:562) att föra patientjournal (9 §
första stycket 1). Vad gäller rätten att
ta del av journalhandlingar inom den
allmänna hälso- och sjukvården hänvisar
patientjournallagen till bestämmelserna
i tryckfrihetsförordningen och
sekretesslagen (15 §). Vidare sägs i 7 §
att varje journalhandling skall hanteras
och förvaras så, att obehöriga inte får
tillgång till den.
Enligt uppgift från Riksdagens ombudsmän
har JO under senare år företagit
inspektioner på vissa skolor.
Inspektionerna har bl.a. avsett
hantering av allmänna handlingar. I
samband med dessa inspektioner har
genomgående konstaterats brister vad
gäller dessa skolors hantering av
allmänna handlingar. Bland annat har
brister iakttagits vad gäller rutinerna
för registering och förvaring av
handlingar i enlighet med bestämmelserna
i 15 kap. sekretesslagen.
Utskottets bedömning
Utskottet vill framhålla betydelsen av
att personer som genom sin verksamhet
inom den offentliga sektorn kommer i
beröring med hantering av allmänna
handlingar och därtill knutna frågor om
sekretess, registrering, arkivering och
gallring m.m. har erforderliga kunskaper
i sådana frågor. Vad gäller skolans
område torde personalens eventuella
utbildnings- och informationsbehov om
gällande regler på detta område i första
hand vara en fråga för kommunerna.
Utskottet är för närvarande inte berett
att förorda att regeringen skall vidta
någon särskild åtgärd med anledning av
vad som anförs i motion 1994/95:K428.
Motionen avstyrks därför.
Offentliga livsmedelsprotokoll
Motionen
I motion 1994/95:L717 av Yvonne Ruwaida
m.fl. (mp) behandlas frågor om
konsumentpolitiken. Motionärerna anför
att det finns all anledning att bevaka
hanteringen av offentlighetsprincipen
efter vårt inträde i EU och även vid
behov flytta fram positionerna.
Livsmedelskontrollen som sker i
kommunerna med bl.a. inspektioner och
provtagning kan bli ett ännu effektivare
påtryckningsmedel om resultaten av
kontrollen regelmässigt offentliggörs. I
motionen anförs att producenter och
butiker har skydd i sekretesslagen med
hänsyn främst till skyddet för enskilds
ekonomiska förhållanden . Enligt
motionärerna kan undantag emellertid
göras om intresset av allmän kännedom
om förhållanden som rör människors
hälsa, miljö eller redligheten i handeln
eller liknande allmänintresse har sådan
vikt att uppgiften bör lämnas ut . I
motionen anförs att frågan om en uppgift
- t.ex. ett protokoll från
Livsmedelsinspektionen - skall lämnas ut
eller inte avgörs av enskilda tjänstemän
i kommunerna och hanteringen är inte
enhetlig. Enligt motionärerna måste det
allmänna intresset - t.ex. att få veta
att en viss butik ofta säljer dåligt
kött - väga tyngre än att skydda en
butik mot dålig reklam . Detta skulle
dessutom påverka butiksinnehavare till
en bättre livsmedelshantering. Enligt
motionärerna skall därför protokoll och
provtagningar från
livsmedelsinspektioner vara offentliga.
Det anförda bör ges regeringen till
känna (yrkande 6).
Gällande regler
Enligt 8 kap. 6 § första stycket
sekretesslagen gäller sekretess, i den
utsträckning regeringen föreskriver det,
i statlig myndighets verksamhet som
består i utredning, planering
prisreglering, tillståndsgivning,
tillsyn eller stödverksamhet med
avseende på produktion, handel,
transportverksamhet eller näringslivet i
övrigt. Sekretessen gäller för uppgift
om dels enskilds affärs- eller
driftsförhållanden, uppfinningar eller
forskningsresultat, om det kan antas att
den enskilde lider skada om uppgiften
röjs, dels andra ekonomiska eller
personliga förhållanden för den som har
trätt i affärsförbindelse eller liknande
förbindelse med den som är föremål för
myndighetens verksamhet.
Av 2 § sekretessförordningen (1980:657)
framgår att sekretess enligt 8 kap. 6 §
sekretesslagen gäller i den utsträckning
som anges i bilagan till förordningen. I
bilagan anges under punkt 33 att
sekretess gäller i verksamhet som avser
tillståndsgivning och tillsyn enligt
livsmedelslagen (1971:511),
livsmedelsförordningen (1971:807) och
kungörelsen (1974:271) om kontroll vid
utförsel av livsmedel eller enligt
motsvarande äldre bestämmelser. Vidare
anges som begränsningar i sekretessen
att den inte gäller beslut i ärenden och
inte för uppgifter i tillsynsverksamhet,
om intresset av allmän kännedom om
förhållande som rör människors hälsa,
miljön eller redligheten i handeln eller
ett liknande allmänintresse har sådan
vikt att de bör lämnas ut.
Utskottets bedömning
Som redovisats ovan finns enligt nu
gällande bestämmelser möjlighet att vid
sekretessprövningen väga in allmänhetens
behov av insyn i tillsynsverksamheten
avseende livsmedelshantering. Vidare kan
konstateras att beslut i nu aktuella
ärenden inte omfattas av sekretess.
Enligt utskottets mening är
offentlighetsintresset därmed
tillgodosett. Någon ändring i gällande
bestämmelser med anledning av vad som
anförts i motion 1994/95:L717 yrkande 6
bör därför inte företas. Motionen
avstyrks därmed.
Sekretess rörande skyddsforskning
Motionen
I motion 1994/95:U406 av Ingrid Näslund
(kds) behandlas frågor om genetisk
krigföring. Motionären anför bl.a. att
1972 års konvention om biologiska vapen,
som förbjuder forskning, utveckling och
lagring av sådana vapen, inte utgör
tillräckligt skydd. Den tillåter enligt
motionären exempelvis skyddsforskning på
biologiska vapen. Hon anför att sådan
forskning ger kunskap om dels hur
befolkningen kan skyddas mot biologiska
vapen, dels hur nya biologiska vapen kan
framställas. Problemet är enligt
motionären att vad som i verkligheten
kan klassas som offensiv
försvarsforskning eller defensiv
skyddsforskning är mycket svårt att
avgöra. Hon anför att mycket av
skyddsforskningen är hemlig, vilket
motiveras med att befolkningen och de
egna soldaterna inte bör oroas. Enligt
motionären bör reglerna rörande
sekretessen för skyddsforskning ses
över. Det bör ges regeringen till känna
(yrkande 3).
Bakgrund
Enligt 2 kap. 2 § första stycket
sekretesslagen gäller sekretess för
uppgift som angår verksamhet för att
försvara landet eller planläggning eller
annan förberedelse av sådan verksamhet
eller som i övrigt rör totalförsvaret,
om det kan antas att det skadar landets
försvar eller på annat sätt vållar fara
för rikets säkerhet om uppgiften röjs.
Vid Försvarets forskningsanstalt (FOA)
bedrivs vid dess avdelning i Umeå
forskning avseende s.k. ABC-skydd
(Atomvapen, Biologiska vapen, Kemiska
vapen). Enligt uppgift från FOA är
verksamheten vid avdelningen i Umeå
enbart inriktad på skyddsforskning.
Någon verksamhet som skulle kunna
betecknas som offensiv försvarsforskning
bedrivs inte. Vad gäller de handlingar
som härrör från forskningen, t.ex.
forskningsrapporter, förekommer enligt
FOA i princip inte att dessa beläggs med
sekretess.
Utskottets bedömning
Utskottet noterar att utrikesutskottet i
sitt betänkande 1994/95:UU19 har
behandlat den nu aktuella motionen i
övriga delar. Utrikesutskottet har
härvid uttalat att det är angeläget att
man från svensk sida fortsatt verkar för
att genteknikens framsteg inte utnyttjas
för utvecklande av nya biologiska vapen
och att konventionen om biologiska vapen
förstärks med kontrollmöjligheter.
Vidare anförde utskottet bl.a. att de
ökade möjligheterna att missbruka den
tekniska utvecklingen för att ta fram
genetiskt selektiva vapen noga följs av
FOA i samverkan med
universitetsforskare.
Konstitutionsutskottet vill för sin del
instämma i att det är angeläget med ett
aktivt svenskt engagemang i de frågor
som tas upp i motionen. Enligt
utskottets mening saknas dock anledning
att anta att en ändring av de svenska
sekretessreglerna skulle kunna
underlätta detta arbete. Motion
1994/95:U406 yrkande 3 bör därför
avslås.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande
offentlighetsprincipen och
meddelarfriheten m.m. inom offentlig
och privat verksamhet
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:K405, 1994/95:K413 och
1994/95:K429,
res. 1 ( fp, c, v,
mp)
2. beträffande
handlingsoffentlighet inom
konsumentområdet
att riksdagen avslår motion
1994/95:K205 yrkande 4,
res. 2 (v, mp)
3. beträffande bevakning av
offentlighetsprincipen
att riksdagen avslår motion
1994/95:K218 yrkande 3,
res. 3 (v)
4. beträffande sekretess för
nämndemäns personuppgifter
att riksdagen avslår motion
1994/95:K406,
5. beträffande sekretess inom
hälso- och sjukvården
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:K401 och 1994/95:K404,
6. beträffande hantering av
elevhandlingar
att riksdagen avslår motion
1994/95:K428,
7. beträffande offentliga
livsmedelsprotokoll
att riksdagen avslår motion
1994/95:L717 yrkande 6,
res. 4 (mp)
8. beträffande sekretess rörande
skyddsforskning
att riksdagen avslår motion
1994/95:U406 yrkande 3.
Stockholm den 22 februari 1996
På konstitutionsutskottets vägnar
Birgit Friggebo
I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo
(fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina
Rönnung (s), Ingvar Johnsson (s), Widar
Andersson (s), Birger Hagård (m), Tone
Tingsgård (s), Björn von Sydow (s),
Jerry Martinger (m), Barbro Hietala
Nordlund (s), Kenneth Kvist (v), Inger
René (m), Peter Eriksson (mp), Håkan
Holmberg (fp), Nils-Göran Holmqvist (s),
Sivert Carlsson (c) och Henrik S Järrel
(m).
Reservationer
1. Offentlighetsprincipen och
meddelarfriheten m.m. inom offentlig och
privat verksamhet (mom. 1)
Birgit Friggebo (fp), Kenneth Kvist (v),
Peter Eriksson (mp), Håkan Holmberg (fp)
och Sivert Carlsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 10 börjar med Som framgår
och på s. 11 slutar med därför avslås
bort ha följande lydelse:
I motion 1994/95:K405 anförs att
tryckfrihetsförordningen och annan
berörd lagstiftning bör kompletteras på
så sätt att offentlighetsprincipen ges
ett grundlagsskydd även vad avser
statliga och kommunala bolag. Vidare
anförs i motionen att även
meddelarfrihetens omfattning och skydd
bör ses över på motsvarande sätt. Även i
motion 1994/95:K413 framförs krav på att
stärka offentlighetsprincipen och
yttrandefriheten i stat, kommun och
landsting. Krav på att
offentlighetsprincipen skall utvidgas
till att gälla statliga bolag i samma
omfattning som för närvarande är fallet
i fråga om de kommunala bolagen framförs
i motion 1994/95:K429.
Utskottet delar de uppfattningar som
framförs i motionerna att det är
angeläget att stärka
offentlighetsprincipens ställning i den
offentliga verksamhet som bedrivs
utanför det egentliga myndighetsområdet.
Enligt utskottets mening bör detta ske
genom att kompletteringar görs i, i
första hand, tryckfrihetsförordningen.
Meddelarfrihetens utrymme i de kommunala
och statliga bolagen bör vidare
klargöras och vid behov stärkas genom
komplettering i grundlag. En fråga som
helt nära ansluter till det sistnämnda
är behovet av att öka insynen i det
privata näringslivet och i de stora
organisationerna. Utskottet har, som
redovisats, i tidigare sammanhang
framhållit detta behov. Enligt
utskottets mening är det därför
angeläget att ånyo pröva frågan om en
grundlagsreglerad rätt för enskilda inom
företag och organisationer att för
publicering lämna uppgifter utan att
drabbas av rättsliga sanktioner.
Utskottet konstaterar att de ovan
redovisade utredningarna på det
kommunala och statliga området samt den
aviserade utvärderingen av lagen om
skydd för företagshemligheter kommer att
beröra de nu aktuella frågorna. Enligt
utskottets mening bör dock redan nu
markeras att en översyn bör inriktas på
att lämna förslag om en utvidgning av
grundlagsregleringen när det gäller
såväl offentlighetsprincipen inom den
offentliga bolagsverksamheten som
skyddet för meddelarfriheten inom både
den offentliga och privata
bolagsverksamheten i enlighet med vad
som anförts ovan. Vad som nu anförts bör
enligt utskottets mening med bifall till
motion 1994/95:K405 och med anledning av
motionerna 1994/95:K413 och K429 ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1
bort ha följande lydelse:
1. beträffande
offentlighetsprincipen och
meddelarfriheten m.m. inom offentlig
och privat verksamhet
att riksdagen med bifall till motion
1994/95:K405 och med anledning av
motionerna 1994/95:K413 och 1994/95:K429
som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
2. Handlingsoffentlighet inom
konsumentområdet (mom. 2)
Kenneth Kvist (v) och Peter Eriksson
(mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 11 börjar med I motion och
på samma sida slutar med yrkande 4
avslås bort ha följande lydelse:
Enligt nu gällande ordning är principen
om allmänna handlingars offentlighet
utsträckt till att endast gälla i
verksamhet som har anknytning till stat
och kommun. Utskottet konstaterar att
vad däremot gäller det privata
näringslivet ligger det i sakens natur
att det inom detta område såsom
grundprincip kan hävdas att det finns
legitima skäl att hålla vissa
förhållanden hemliga. Det går dock
enligt utskottets mening inte att bortse
ifrån att det finns ett alltmer växande
behov från allmänhetens sida att få
insyn även inom den privata sektorn.
Detta gäller särskilt, såsom anförs i
motion 1994/95:K205, konsumenternas
behov av att få tillgång till
information om produkter och dess
effekter på hälsa och miljö. Enligt
utskottet mening bör därför
tillämpningsområdet för principen om
handlingsoffentlighet utsträckas till
att även gälla konsumentområdet. Såsom
påpekas i motionen bör erforderliga
kompletteringar även göras vad avser
regler om arkivering och diarieföring.
Vad utskottet nu anfört bör med bifall
till motion 1994/95:K205 yrkande 4 ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2
bort ha följande lydelse:
2. beträffande handlingsoffentlighet
inom konsumentområdet
att riksdagen med bifall till motion
1994/95:K205 yrkande 4 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
3. Bevakning av offentlighetsprincipen
(mom. 3)
Kenneth Kvist (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 13 börjar med Som redovisats
och på s. 14 slutar med avstyrks
därför bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening finns
anledning att befara att den svenska
offentlighetsprincipen kommer att
urholkas i fråga om de handlingar som
berör Sveriges förhållande till EU. Det
finns därför ett behov av att särskilt
bevaka hur hanteringen av
framställningar om utlämnande av EU-
handlingar bedrivs. Som redovisats ovan
genomför utskottet under innevarande
riksmöte en granskning av regeringens
och regeringskansliets prövning av
utlämnande av EU-handlingar. Utskottet
anser emellertid att den nu efterfrågade
bevakningen av offentlighetsprincipen
bör pågå fortlöpande och att det
kontinuerligt skall finnas en möjlighet
att få framställningar behandlade som
gäller missförhållanden på detta område.
Något lämpligt kontrollorgan bör därför
få som särskild uppgift att ansvara för
denna bevakning. Enligt utskottets
mening bör regeringen ges i uppdrag att
överväga de närmare formerna för en
sådan bevakning. Vad utskottet nu anfört
bör med bifall till motion 1994/95:K218
yrkande 3 ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3
bort ha följande lydelse:
3. beträffande bevakning av
offentlighetsprincipen
att riksdagen med bifall till motion
1994/95:K218 yrkande 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
4. Offentliga livsmedelsprotokoll (mom.
7)
Peter Eriksson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 23 börjar med Som redovisats
och på samma sida slutar med avstyrks
därmed bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att det enligt
gällande sekretessbestämmelser finns en
viss möjlighet att tillgodose
allmänhetens behov av insyn i
livsmedelshanteringen. Enligt utskottets
mening är denna möjlighet emellertid
långt ifrån tillräcklig. Allmänintresset
på detta område måste, särskilt mot
bakgrund av att Sverige numera är medlem
i EU, anses väga så tungt att det saknas
tillräckliga skäl att ta hänsyn till
enskilda handlares och producenters
eventuella behov av viss integritet.
Sekretessen på detta område bör enligt
utskottets mening därför tas bort. Vad
som nu anförts bör med bifall till
motion 1994/95:L717 yrkande 6 ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7
bort ha följande lydelse:
7. beträffande offentliga
livsmedelsprotokoll
att riksdagen med bifall till motion
1994/95:L717 yrkande 6 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
Särskilt yttrande
Birger Hagård, Jerry Martinger, Inger
René och Henrik S Järrel (m) anför:
I Sverige har massmedierna en mycket
stor frihet. Endast bestämmelserna om
tryck- och yttrandefrihetsbrott anger
gränserna för tryck- och
yttrandefriheten. Inom dessa gränser
förekommer emellertid frivilliga
publiceringsregler. Dessa syftar till
att förhindra oriktiga eller alltför
ofullständiga meddelanden och att skydda
den enskilde mot onödigt lidande. Regler
om sådana publiceringsinskränkningar har
av hävd inte ansetts få förekomma i
grundlagarna. Den frihet som härigenom
garanteras massmedierna måste dock anses
förpliktande. Under senare tid har
utvecklingen inom massmedieområdet visat
på allvarliga missförhållanden som
enligt vår mening ger anledning till
oro. Vi vill särskilt peka på
journalistik som kränker privatlivets
helgd genom att enskildas privata
förhållanden offentliggörs och där
enskilda åsamkas också ekonomisk skada
utan godtagbara skäl för publiceringen i
fråga. Enligt vår mening är det av stort
samhällsintresse att sådana företeelser
motverkas och att en god publicistisk
sed upprätthålls. På etermediernas
område finns regler om beriktigande och
genmäle via hänvisning till radiolagen i
public service-företagens avtal med
staten. Vad gäller pressens område finns
sedan länge en självsanerande verksamhet
som bedrivs på frivillighetens grund. Vi
vill ifrågasätta om denna ordning är
tillräcklig för att i dag upprätthålla
en godtagbar etisk nivå på det som
publiceras. Det bör därför övervägas om
inte ytterligare åtgärder kan vidtas.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Motionerna 1
Utskottet 2
Offentlighetsprincipen och
yttrandefriheten m.m. inom
offentlig och privat verksamhet 2
Motionerna 2
Bakgrund 4
Utredningsförslag om
grundlagsfäst meddelarfrihet inom
den privata sektorn 5
Senare års riksdagsbehandling 6
Översyn av den statliga
förvaltningens uppgifter och
organisation 10
Utvärdering av lagen om skydd för
företagshemligheter 10
Utskottets bedömning 10
Bevakning av
offentlighetsprincipen 11
Motionen 11
Tidigare riksdagsbehandling 12
Utskottets bedömning 13
Sekretess för nämndemäns
personuppgifter 14
Motionen 14
Bakgrund 14
Utskottets bedömning 15
Sekretess inom hälso- och
sjukvården 15
Överföring av uppgifter mellan
verksamheter i kommuner och
landsting 15
Hälso- och sjukvårdens
uppgiftsskyldighet i förhållande
till allmän försäkringskassa m.m. 18
Hantering av elevhandlingar 20
Motionen 20
Gällande regler m.m. 20
Utskottets bedömning 21
Offentliga livsmedelsprotokoll 22
Motionen 22
Gällande regler 22
Utskottets bedömning 23
Sekretess rörande skyddsforskning 23
Motionen 23
Bakgrund 23
Utskottets bedömning 24
Hemställan 24
Reservationer 25
1. Offentlighetsprincipen och
meddelarfriheten m.m. inom
offentlig och privat verksamhet
(mom. 1) 25
2. Handlingsoffentlighet inom
konsumentområdet (mom. 2) 26
3. Bevakning av
offentlighetsprincipen (mom. 3) 27
4. Offentliga livsmedelsprotokoll
(mom. 7) 27
Särskilt yttrande 28
Gotab, Stockholm 1996