I detta betänkande tillstyrker utskottet ett
lagförslag som gör det möjligt för Sverige att
verkställa framställningar om utlämning och andra
former av internationell rättshjälp till den av
FN:s säkerhetsråd inrättade Internationella
tribunalen för Rwanda. Lagförslaget ger också
möjlighet till att i Sverige i vissa fall
verkställa fängelsestraff som utdömts av
Rwandatribunalen eller Jugoslavientribunalen.
Propositionen
I proposition 1995/96:48 har regeringen
(Justitiedepartementet) föreslagit att riksdagen
antar de i propositionen framlagda förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1994:569) med
anledning av inrättandet av Internationella
tribunalen för brott i f.d. Jugoslavien,
2. lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet
och privilegier i vissa fall.
Lagförslagen, som granskats av Lagrådet, har
fogats till betänkandet, se bilaga.
Utskottet
Inledning
Den 25 maj 1993 antog Förenta nationernas (FN)
säkerhetsråd resolution 827 (1993) om att inrätta
en internationell tribunal för att beivra brott
mot internationell humanitär rätt och krigets
lagar som begåtts i f.d. Jugoslavien
(Jugoslavientribunalen). Sverige har därefter
genomfört lagstiftning om Sveriges skyldighet att
bistå tribunalen med utlämning och andra former av
internationell rättshjälp (prop. 1993/94:142,
JuU29, rskr. 376, SFS 1994:569-571). De svenska
reglerna har tagits in i den särskilda lagen
(1994:569) med anledning av inrättandet av
Internationella tribunalen för brott i f.d.
Jugoslavien. Lagen hänvisar i möjligaste
utsträckning till den befintliga svenska
lagstiftningen om internationell rättshjälp på
brottmålsområdet.
Den 8 november 1994 antog säkerhetsrådet
resolution 955 (1994) om att inrätta en
internationell tribunal för att beivra folkmord
och andra allvarliga brott mot internationell
humanitär rätt som begåtts under år 1994 i Rwanda
eller av medborgare i Rwanda på angränsande
staters territorium (Rwandatribunalen). I den nu
aktuella propositionen lämnas förslag till bl.a.
den lagstiftning som krävs för att Sverige skall
kunna uppfylla de förpliktelser som följer av
resolutionen om inrättandet av Rwandatribunalen.
Till grund för propositionen ligger ett utkast
till lagrådsremiss som Riksåklagaren,
Rikspolisstyrelsen och Kriminalvårdsstyrelsen
getts tillfälle att lämna synpunkter på.
Bakgrund
Den 6 april 1994 omkom Rwandas och Burundis
presidenter vid en flygolycka intill flygplatsen i
Rwandas huvudstad Kigali. Händelsen utlöste
omfattande stridigheter och massakrer på etnisk
grund som enligt rapporter också innebar
allvarliga kränkningar av internationell humanitär
rätt.
FN:s säkerhetsråd uttryckte i en resolution i maj
1994 stark oro över de fortlöpande rapporterna om
omfattande, systematiska och flagranta kränkningar
av internationell humanitär rätt i Rwanda. Rådet
påtalade särskilt att gärningar som begås i avsikt
att, helt eller delvis, förinta en etnisk grupp
utgjorde ett brott mot folkrätten. Vidare
fastställde rådet i samma resolution att
situationen i Rwanda utgjorde ett hot mot fred och
säkerhet i området.
Efter undersökning av en av generalsekreteraren
tillsatt expertkommission fastställde
säkerhetsrådet i en resolution 955 (1994) den 8
november 1994 att situationen i Rwanda fortsatte
att utgöra ett hot mot internationell fred och
säkerhet och beslutade, med stöd av kapitel VII i
FN:s stadga, att inrätta en internationell
tribunal för lagföring av personer ansvariga för
brott mot den humanitära rätten i Rwanda och dess
grannstater under år 1994 och att anta en stadga
för tribunalen. Resolutionen och stadgan finns
intagna i svensk översättning i propositionen
(bilagorna 1 och 2).
Bestämmelserna i kapitel VII i FN:s stadga ger
säkerhetsrådet behörighet att vidta åtgärder för
att upprätthålla eller återställa internationell
fred och säkerhet, och sådana beslut är bindande
för alla FN:s medlemsstater.
Rwandatribunalens fullständiga namn är
Internationella brottmålstribunalen för lagföring
av personer som är ansvariga för folkmord och
andra allvarliga överträdelser av internationell
humanitär rätt begångna på Rwandas territorium,
och av rwandiska medborgare som är ansvariga för
folkmord och andra liknande brott som har begåtts
på grannländernas territorium mellan den 1 januari
1994 och den 31 december 1994. Tribunalen skall ha
sitt säte i Arusha i Tanzania och består av tre i
förhållande till varandra självständiga delar:
domstolen, åklagarmyndigheten och
registratorskontoret. Domstolen är i sin tur
uppdelad på två rättegångskamrar och en kammare
för överklaganden. De sex domarna i tribunalens
båda rättegångskamrar har valts av FN:s
generalförsamling i en sluten omröstning den 25
maj 1995. Domarna har antagit en processordning
för tribunalen.
Rwandatribunalen skall ha viss institutionell
samhörighet med Jugoslavientribunalen. Kammaren
för överklagande är identisk med
Jugoslavientribunalens och vidare är
åklagarämbetet gemensamt för de båda tribunalerna.
Ett mindre sambandskontor kommer att inrättas i
Haag, där Jugoslavientribunalen har sitt säte.
Rwandatribunalens stadga överensstämmer i
huvudsak med stadgan för Jugoslavientribunalen.
Sistnämnda stadga har utförligt kommenterats i
proposition 1993/94:142 (s. 14-22) till vilket här
hänvisas. Rwandatribunalen har kompetens att
lagföra personer som är ansvariga för allvarliga
brott mot internationell humanitär rätt begångna
på Rwandas territorium och att lagföra rwandiska
medborgare som är ansvariga för sådana brott
begångna på grannstaternas territorier mellan den
1 januari 1994 och den 31 december 1994 i enlighet
med vad stadgan föreskriver. Lagföring kan ske för
vissa i stadgan uppräknade brott (artiklarna 2-4),
det gäller bl.a. folkmord, brott mot mänskligheten
och brott mot liv och hälsa, frihet och frid,
sexualbrott m.m. Med folkmord förstås vissa
avsiktliga handlingar som riktas mot en folkgrupp
som sådan. Till grund ligger 1948 års
folkmordskonvention. Med brott mot mänskligheten
förstås brott som begås som en del av ett
omfattande eller systematiskt angrepp riktat mot
varje civilbefolkning på nationell, politisk,
etnisk, rasmässig eller religiös grund och som
avser mord, utrotning, förslavning, deportering,
fängslande, tortyr, våldtäkt, förföljelse på
politiska, rasmässiga och religiösa grunder samt
andra inhumana handlingar.
Som framgått ovan är alla FN:s medlemsstater
folkrättsligt bundna genom säkerhetsrådets beslut
om att inrätta Rwandatribunalen. Alla stater är
således, enligt artikel 28 i tribunalens stadga,
skyldiga att samarbeta med tribunalen angående
förundersökning och åtal. Staterna skall vara
tribunalen behjälplig i alla stadier av ett ärende
och säkerställa att nationella myndigheter lämnar
tribunalen rättsligt bistånd vid insamlande av
bevis, hörande av vittnen, misstänkta och
experter, identifiering och lokalisering av
personer och delgivning. Medlemsstaterna skall
vidare bistå tribunalen med att gripa eller häkta
personer och överlämna eller överföra en tilltalad
till tribunalen.
Staterna är vidare skyldiga att tillförsäkra
tribunalens tjänstemän privilegier och immunitet.
Motsvarande förpliktelser gäller beträffande
Jugoslavientribunalen.
Propositionen
I propositionen föreslås lagändringar som gör det
möjligt för Sverige att i samma utsträckning som i
förhållande till Jugoslavientribunalen verkställa
framställningar om utlämning och andra former av
internationell rättshjälp till Rwandatribunalen.
Enligt regeringsförslaget skall föreskrifterna i
lagen (1994:569) med anledning av inrättandet av
Internationella tribunalen för brott i f.d.
Jugoslavien gälla även i förhållande till
Rwandatribunalen. Den lagen avspeglar, anförs det,
de lagstiftningsåtgärder som var nödvändiga för
att uppfylla förpliktelserna i
Jugoslavientribunalens stadga. Bestämmelserna om
internationell rättshjälp, överförande av
lagföring och doms rättskraft är identiska i de
båda stadgorna och det bedöms att det inte finns
några nytillkomna bestämmelser i Rwandatribunalens
stadga som ställer krav på ytterligare
lagstiftning.
Vidare föreslås att lagen kompletteras med
bestämmelser som gör det möjligt att i Sverige
verkställa fängelsestraff som någon av
tribunalerna ådömt en svensk medborgare eller en
utlänning med hemvist i eller på annat sätt med
stark anknytning till Sverige. Bakom detta förslag
ligger att Sverige åtagit sig att gentemot
Jugoslavientribunalen i vissa fall verkställa
utdömda fängelsestraff. Åtagandet skall, anförs
det, ses mot bakgrund av att en av
förutsättningarna för att tribunalerna skall kunna
fullgöra sina uppdrag är att enskilda stater åtar
sig att verkställa fängelsestraff. Tribunalernas
möjlighet att verka förutsätter således, anförs
det i propositionen, att det finns en
beredvillighet hos stater att medverka vid
verkställighet av straff som tribunalerna utdömt.
Något motsvarande åtagande har inte gjorts när det
gäller Rwandatribunalen, men regeringen anser att
samma överväganden kan göras beträffande
fängelsestraff utdömt av denna tribunal. Frågan om
verkställighet här i landet skall avgöras av
regeringen.
I propositionen föreslås också att det öppnas en
möjlighet att tillåta transport genom Sverige av
en person som av någon av tribunalerna ådömts ett
fängelsestraff som skall verkställas i en annan
stat.
Slutligen föreslås att lagen (1976:661) om
immunitet och privilegier i vissa fall skall
omfatta Rwandatribunalen och till denna anknutna
personer.
Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 januari
1996.
Överväganden
Utskottet delar de bedömningar som görs i
propositionen och har inget att erinra mot de
lagförslag som läggs fram.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande Rwandatribunalen
att riksdagen antar det i proposition 1995/96:48 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen
(1994:569) med anledning av inrättandet av
Internationella tribunalen för brott i f.d.
Jugoslavien,
2. beträffande immunitet och
privilegier
att riksdagen antar det i propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen
(1976:661) om immunitet och privilegier i
vissa fall.
Stockholm den 21 november 1995
På justitieutskottets vägnar
Gun Hellsvik
I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Lars-
Erik Lövdén (s), Birthe Sörestedt (s), Göran
Magnusson (s), Sigrid Bolkéus (s), Göthe Knutson
(m), Märta Johansson (s), Ingbritt Irhammar (c),
Margareta Sandgren (s), Anders G Högmark (m), Siw
Persson (fp), Ann-Marie Fagerström (s), Alice
Åström (v), Pär Nuder (s), Maud Ekendahl (m) och
Kia Andreasson (mp).