I betänkandet behandlas skrivelse
1995/96:120 där regeringen redovisar
tillståndet i miljön och det
miljöpolitiska arbetet under år 1995,
jämte 6 följdmotioner. I betänkandet
behandlas även en motion från allmänna
motionstiden 1995 rörande instiftande av
ett miljöpris.
Utskottet har inga invändningar mot
regeringens redovisning. Samtliga
motioner avstyrks, bl.a. med hänvisning
till vad som anförs i skrivelsen.
Utrikesutskottet har inkommit med
yttrande över skrivelsen och vissa
följdmotioner.
Till betänkandet har fogats 12
reservationer och tre särskilda
yttranden.
Skrivelsen
Regeringen (Miljödepartementet) har i
skrivelse 1995/96:120 berett riksdagen
tillfälle att ta del av regeringens
redovisning av tillståndet i miljön och
det miljöpolitiska arbetet under år
1995.
Skrivelsens huvudsakliga innehåll
I skrivelsen redovisar regeringen
tillståndet i miljön och det
miljöpolitiska arbetet under år 1995.
Därvid anges i vilken utsträckning
viktiga nationella miljömål uppfylls,
och inriktningen på fortsatta åtgärder
presenteras kortfattat. Arbetet för att
skydda Östersjön och Nordsjön
presenteras mer utförligt. Regeringen
redovisar även Sveriges roll i det
internationella miljöarbetet och anför
härvid att man avser att redovisa sin
syn på mål och inriktning av det globala
miljöarbetet i en skrivelse till
riksdagen våren 1996.
Ekonomiska styrmedel är enligt
skrivelsen en viktig del av
miljöpolitiken. Regeringen anför att
miljöskatten på handelsgödsel har höjts,
liksom koldioxidskatten. En översyn sker
av möjligheten till ökad miljörelatering
av skattesystemet, och en översyn av
vägtrafikens samlade beskattning skall
inledas.
Kretsloppsarbetet anges som prioriterat
och producentansvaret skall utvecklas
vidare. I detta sammanhang nämns att
regeringen förbereder krav på
återvinning av uttjänta bilar. Även
skyddet av den biologiska mångfalden
anges som en prioriterad del av
miljöpolitiken. Häri ingår att bevara
naturens variationsrikedom och att
åstadkomma ett hållbart utnyttjande av
naturresurserna. Vidare anförs att
farliga kemikalier skall fasas ut och
att Sverige driver på kemikaliearbetet
inom EU.
På svenskt förslag tar EU fram en
strategi mot försurning. Utsläppen av
ammoniak från jordbruket skall minska,
liksom de skadliga utsläppen från
vedeldning. Ett fortsatt arbete med att
utveckla ett miljöanpassat
transportsystem bedrivs i bl.a.
Kommunikationskommittén.
Beträffande markanvändningspolitik
anför regeringen att en utveckling av
lagstiftning och metoder för planering
och beslutsfattande pågår i syfte att
stödja en långsiktigt hållbar
utveckling. Miljöinslaget i plan- och
bygglagen har också stärkts, bl.a. genom
förbättrad översiktsplanering.
Motionerna
Motioner med anledning av skrivelsen
1995/96:Jo10 av Göte Jonsson m.fl. (m)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn och omprövning av
de miljöpolitiska medlen,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för snabbare
förnyelse av bilparken,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om högre miljö- och
säkerhetskrav på fartyg,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om kompletterande finansiering
från EU av kalkningsinsatser,
5. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om översyn av kriterierna för
ersättning för våtmarksanläggning,
6. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om stödet till vallodling inom
ramen för EU:s miljöprogram.
1995/96:Jo11 av Mariann Ytterberg och
Barbro Hietala Nordlund (s) vari yrkas
att regeringen utarbetar en tydligare,
långsiktigt sektorsövergripande politik
för att ställa om Sverige till ekologisk
uthållighet.
1995/96:Jo12 av Gudrun Lindvall m.fl.
(mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om innehåll i kommande
miljöbokslut vad avser redovisning av
mål, åtgärder och biologisk mångfald,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om begränsningar och förbud mot
användning av kemikalier på
Kemikalieinspektionens Begränsningslista
och Obs-lista,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att nonylfenol och andra
ämnen med hormonkaraktär skall avvecklas
skyndsamt,
4. att riksdagen begär att regeringen
kompletterar Sveriges bidrag till Natura
2000 med ytterligare områden för att
fullt ut följa direktiven vad avser
skydd av hotade arter och biotoper,
5. att riksdagen begär att regeringen
återkommer till riksdagen med förslag
till ytterligare medel för att
säkerställa miljösamarbetet med de forna
öststaterna runt Östersjön och för att
öka kärnsäkerheten i Östeuropa.
1995/96:Jo13 av Eva Eriksson m.fl. (fp)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär att en miljökommission tillkallas
för att analysera nationella miljömål,
deras uppfyllande och hur de skall vägas
samman med andra samhällsmål.
1995/96:Jo14 av Maggi Mikaelsson m.fl.
(v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder med avseende på FN:s
miljöprogram, beträffande Bottenhavet
och Bottenviken, vattenbrist, biologisk
mångfald, statens roll i miljöarbetet,
energipolitiken, Östeuropa, samt lokalt
och regionalt miljöarbete,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att miljöomställningen också
är nödvändig för att klara
sysselsättningen.
1995/96:Jo15 av Lennart Brunander m.fl.
(c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om kretsloppsanpassning,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om Agenda 21 i miljöarbetet,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en tydligare redovisning av
det svenska agerandet på internationell
nivå,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om det s.k. Visbymötet,
5. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om redovisningen av frågan om
kadmium i handelsgödsel,
6. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om redovisning av PVC-frågan,
7. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om redovisning av kärnsäkerhets-
och strålskyddsfrågor.
Motion från allmänna motionstiden 1995
1994/95:Jo612 av Lennart Fremling (fp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inrättande av ett miljöpris.
Yttrande
Utrikesutskottet har avgett yttrande
över skrivelsen jämte vissa motioner, se
bilaga.
Utskottet
Inledning
I detta betänkande behandlas framför
allt de delar av regeringens skrivelse
som berörs av följdmotionerna. Utskottet
har inga invändningar mot regeringens
redovisning i övriga delar.
Delar av skrivelsens innehåll har
tidigare redovisats i samband med
utskottets betänkande om vatten- och
luftvård (1995/96:JoU9). Detta gäller
framför allt redovisningen av arbetet
för att skydda Östersjön och Nordsjön,
samt avsnittet om ett miljöanpassat
transportsystem.
Detta betänkande följer i huvudsak
regeringens disposition i skrivelsen. I
det inledande avsnittet behandlas
motioner av övergripande karaktär om den
miljöpolitiska inriktningen och
miljöpolitikens mål och strategier.
Därpå behandlas motioner som rör mer
specifika frågor, såsom det
internationella miljösamarbetet och
kemikalier. Utskottet behandlar även en
motion från allmänna motionstiden 1995
rörande instiftande av ett miljöpris.
Övergripande miljöfrågor
Skrivelsen
Statens naturvårdsverk har regeringens
uppdrag att årligen redovisa det samlade
miljöarbetet i landet i förhållande till
de mer än hundra nationella miljömål som
antagits av riksdagen. Av de nio mål som
Naturvårdsverket valt att behandla i
årets rapport är det endast ett som för
närvarande uppnås, medan man kommit en
bit på väg vad gäller andra mål.
För att det skall gå att inrikta, följa
upp och utvärdera miljöarbetet mot målen
är det viktigt att målen är entydigt
formulerade samt att de är tidsbestämda
och mätbara. Regeringen har därför
uppdragit åt Agenda 21-kommittén (dir.
M 1995:02) att stämma av hur de miljömål
som riksdagen beslutat om uppfylls och
fungerar. Kommittén skall ha slutfört
sitt arbete före FN:s extra
generalförsamling år 1997. Därefter har
regeringen för avsikt att, med
utgångspunkt i kommitténs arbete,
föreslå nya och omarbetade nationella
miljömål för riksdagen.
Miljöpolitiken bidrar till
moderniseringen av det svenska
näringslivet. Miljöförbättringar har
blivit en viktig konkurrensfördel.
Riksdagen har nyligen fattat beslut
angående proposition 1995/96:25 En
politik för arbete, trygghet och
utveckling (1995/96:FiU1) där regeringen
redovisar sin politik för att stimulera
denna utveckling. Miljöpolitiken kan
också ge fler arbetstillfällen.
Särskilda medel har avsatts för
sysselsättningsskapande åtgärder inom
miljöområdet och för investeringar för
ekologisk omställning.
Kretsloppsarbetet är prioriterat och
producentansvaret utvecklas vidare.
Producenter bör få ett ökat miljöansvar
för de produkter de släpper ut på
marknaden. Målet är att uppnå minimal
miljöpåverkan under produkternas hela
livscykel. Utveckling av miljöanpassad
konstruktion, återvinning och
omhändertagande krävs. Producentansvaret
kan behöva utformas olika för olika
varugrupper, t.ex. genom ett fysiskt
eller ekonomiskt, frivilligt eller
lagstadgat ansvar eller utformas som
krav på information till uppköpare m.fl.
Motionerna
Enligt motion Jo10 (m) yrkande 1 bör den
dåliga måluppfyllelsen inom
miljöpolitiken leda till en omprövning
av de medel som används för att uppfylla
målen. Motionärerna anför att man under
senare år uppmärksammat att marknadens
och kundernas miljökrav snabbare leder
till miljöförbättringar än förbud och
regleringar.
I motion Jo11 (s) anförs att den
nuvarande resursbasen för samhället bör
ersättas med en ekologiskt uthållig
sådan, och samtidigt bör all användning
av energi och råvaror göras så effektiv
att den nya resursbasen blir tillräcklig
för ett modernt välfärdssamhälle. Den
nuvarande höga arbetslösheten och de
stora kostnader den förorsakar gör
samtidigt att investeringar för att
uppnå denna omställning kan genomföras
till låga samhällsekonomiska kostnader.
Ett miljöbokslut som grundligt
behandlar hur miljömålen uppfyllts och
vilka kompletterande åtgärder som
erfordras borde presenteras för
riksdagen årligen enligt yrkande 1 i
motion Jo12 (mp). De uppsatta målen
måste också mer än i dag genomsyra och
styra alla politiska beslut. Vidare
anser motionärerna att det i
miljöredovisningen borde finnas en
översyn över de mest hotade biotoperna
och arterna. Likaså borde tillståndet
för de hotade arterna redovisas. Sådana
redovisningar skulle ge viktig
information om vad som händer i naturen
och fungera som indikatorer på åt vilket
håll utvecklingen går.
Enligt motion Jo13 (fp) är det
uppenbart att det behövs en analys av
miljömålen, måluppfyllelsen och de medel
som står till förfogande. Regeringen bör
därför tillkalla en expertkommission med
uppgift att analysera nationella
miljömål, deras uppfyllande och hur de
skall vägas samman med andra
samhällsmål.
I de delar av motion Jo14 (v) yrkande
1 som behandlas i detta avsnitt anförs
att de aktionsplaner för biologisk
mångfald som bl.a. Naturvårdsverket
utarbetat måste kompletteras med mer
medel till reservatsbildning och
strängare lagstiftning om
aktionsplanerna skall få avsedd verkan.
Enligt motionen uppfattas lagstiftare
och den centrala nivån allt oftare som
bromsklossar i miljöarbetet; exempelvis
fortsätter staten med gigantiska
felinvesteringar i nya motorvägar
samtidigt som kommuner vidtar åtgärder
för att minska biltrafiken i linje med
Agenda 21:s och Riokonferensens
intentioner. Motionärerna anser även att
energifrågorna är så förknippade med
övriga miljöfrågor att regeringen inte
bör lämna skrivelser om miljön utan att
redovisa energifrågorna. I yrkandet
anförs slutligen att för att regionala
miljöstrategier skall kunna fullföljas,
måste en regional politisk nivå finnas
som har makt och befogenhet att
verkställa besluten. Därför är
utvecklingen av landstingen till
regionala parlament ett avgörande steg i
en sådan utveckling. De delar av
motionsyrkandet över vilka
utrikesutskottet har yttrat sig
behandlas i avsnittet om Sverige och det
internationella miljöarbetet. I
motionens yrkande 2 anförs att
miljöomställningen också är nödvändig
för att klara sysselsättningen.
I motion Jo15 (c) yrkande 1 anförs att
ett långsiktigt uthålligt samhälle måste
skapas med en utveckling som tillgodoser
dagens behov utan att inskränka kommande
generationers möjligheter att tillgodose
sina behov. Kretsloppsprincipen måste
vara vägledande när det gäller
användningen av våra naturresurser, och
all användning av dessa bör ske inom
ramen för vad människor och natur tål.
Utskottets överväganden
Utskottet erinrar om att riksdagen under
våren 1991 fattade ett övergripande
beslut om mål och riktlinjer för
miljöpolitiken (prop. 1990/91:90, bet.
JoU30, rskr. 338). Vid detta tillfälle
gjordes en så gott som heltäckande
genomgång av de miljöpolitiska frågorna.
Mål och riktlinjer för den fortsatta
miljöpolitiken diskuterades, liksom hur
de miljöpolitiska ambitionerna skall
förverkligas genom ett brett, integrerat
och decentraliserat arbete.
Utskottet uttalade våren 1995 att en
sammanhållen miljölagstiftning i en ny
miljöbalk bör träda i kraft senast den 1
januari 1998. Utskottet anförde att
inriktningen bör vara att propositionen
föreläggs riksdagen i så god tid att
riksdagsbehandlingen hinner avslutas
före sommaruppehållet år 1997
(1994/95:JoU16).
I den nu framlagda skrivelsen redovisas
för riksdagens information tillståndet i
miljön och det miljöpolitiska arbetet
under år 1995. Regeringen anför dessutom
att den avser förelägga riksdagen
förslag till bl.a. nya och omarbetade
miljömål i en samlad miljöproposition
våren 1998. Utskottet finner att
skrivelsen ger en god översikt över den
aktuella miljösituationen och emotser en
grundligare genomgång av inriktningen av
det miljöpolitiska arbetet i samband med
den aviserade miljöpropositionen.
Några av de motioner som behandlas i
detta avsnitt efterfrågar utvärderingar
av miljöpolitikens mål och medel
och/eller föreslår nya målformuleringar.
Detta gäller bl.a. motion Jo10 yrkande 1
vari anförs att regeringen bör ta
initiativ till en översyn och omprövning
av de miljöpolitiska medlen. Utskottet
delar motionärernas uppfattning att
Naturvårdsverkets redovisning tyder på
att de av riksdagen beslutade eller
godkända miljömålen inte uppfylls i
tillfredsställande grad. Utskottet
förutsätter att regeringen mot denna
bakgrund gör en noggrann översyn och
omprövning av de miljöpolitiska medlen i
den aviserade miljöpolitiska
propositionen. Med det anförda får
motion Jo10 yrkande 1 anses i huvudsak
tillgodosedd, och någon ytterligare
åtgärd från riksdagens sida är inte
nödvändig.
Agenda 21-kommittén har fått i uppdrag
att stämma av hur de miljömål som
riksdagen beslutat om uppfylls och
fungerar. Agenda 21-kommittén är en
parlamentarisk kommitté till vilken är
knuten ett antal experter på olika
områden. Den expertkompetens som
efterfrågas i motion Jo13 torde i stor
utsträckning kunna uppnås även inom
ramen för Agenda 21-kommittén. Motionen
avstyrks i den mån den inte
tillgodosetts genom det anförda.
Även vad gäller de förslag som framförs
i motion Jo11 vill utskottet hänvisa
till den av regeringen aviserade
miljöpolitiska propositionen. I övrigt
vill utskottet erinra om att utskottet
redan i samband med behandlingen av
riktlinjer för en kretsloppsbaserad
utveckling uttalade att de politiska
besluten måste inriktas mot ett
resurssnålt kretsloppssamhälle
(1992/93:JoU14). Motionen torde i
huvudsak vara tillgodosedd med vad som
anförts och avstyrks i den mån så inte
är fallet.
Med anledning av motion Jo12 yrkande 1
vill utskottet erinra om att den
aktuella skrivelsen är avsedd som en
redovisning till riksdagen och således
inte innehåller några direkta förslag om
åtgärder för att uppnå miljömålen.
Enligt utskottets uppfattning utgör
dessa årliga skrivelser även i deras
nuvarande utformning ett värdefullt
underlag för det miljöpolitiska arbetet.
Som anförts ovan förutsätter utskottet
att riksdagen får tillfälle att i
anslutning till kommande
regeringsförslag ta ställning till
förslag till nya målformuleringar eller
ytterligare åtgärder för att fullfölja
och utveckla de miljöpolitiska besluten.
Motion Jo12 yrkande 1 avstyrks med det
anförda.
Såvitt rör de delar av motion Jo14
yrkande 1 som behandlas i detta avsnitt
vill utskottet anföra följande.
Riksdagen beslutade år 1993 om en
strategi för biologisk mångfald med
grundläggande principer för bevarande
och hållbart nyttjande av biologisk
mångfald. På basis av den beskrivning av
läget beträffande den biologiska
mångfalden i Sverige som
Naturvårdsverket utfört, har
aktionsplaner för biologisk mångfald
rörande jordbruk, skogsbruk, fiske och
fysisk planering redovisats av
respektive fackmyndighet. Planerna
bereds för närvarande i
regeringskansliet. Utskottet är med
hänvisning till det arbete som pågår
inte berett att tillstyrka
motionsyrkandet i denna del. Utskottet
konstaterar vidare att motiveringen till
den del av motionsyrkandet som rör
statens roll i miljöarbetet endast
innehåller en beskrivning av bristande
samordning i miljöarbetet mellan stat,
landsting och kommuner. Motionen synes i
denna del inte innehålla några konkreta
förslag. I anslutning till vad som i
motionen anförs angående energifrågornas
koppling till miljön vill utskottet
erinra om att Energikommissionen nyligen
överlämnat sitt slutbetänkande
Omställning av energisystemet (SOU
1995:139). I betänkandet görs en
noggrann granskning av de pågående
energipolitiska programmen för
omställning och utveckling av
energisystemet samt en analys av behovet
av förändringar och ytterligare åtgärder
på området. I uppdraget har även ingått
att granska de åtgärder som vidtagits på
olika nivåer för att minska el- och
bränsleanvändningen. Vid genomgången av
alternativ till kärnkraften har även
deras miljöpåverkan belysts. Utskottet
utgår ifrån att regeringen, i samband
med att den överlämnar sina förslag med
anledning av kommissionens betänkande,
kommer att redovisa sin bedömning av
miljökonsekvenserna av förslagen. I
anslutning till vad som i motionen
anförs om utveckling av landstingen till
regionala parlament hänvisar utskottet
till Agenda 21-kommitténs arbete. Om det
visar sig att den nuvarande strukturen
på den regionala förvaltningen utgör
hinder för miljöarbetet förutsätter
utskottet att kommittén uppmärksammar
detta. Med hänvisning till vad som här
anförts avstyrks motion Jo14 yrkande 1 i
berörda delar. I övrigt vill utskottet
framhålla att det i detta sammanhang
inte finns tillräckligt underlag för att
gå närmare in på frågor som i själva
verket berör grundläggande principer om
det svenska statsskicket och den
kommunala självstyrelsen.
Beträffande sysselsättningen anför
regeringen i skrivelsen att
miljöpolitiken kan ge fler
arbetstillfällen och hänvisar till de
särskilda medel som avsatts för
sysselsättningsskapande åtgärder inom
miljöområdet samt för investeringar för
ekologisk omställning. Enligt utskottets
mening är de synpunkter som framförs i
motion Jo14 yrkande 2 väl förenliga med
de bedömningar som regeringen redovisat
i skrivelsen, och motionen bör ej
föranleda något särskilt uttalande från
riksdagens sida.
Som nämnts ovan behandlade riksdagen
under riksmötet 1992/93 ett förslag från
regeringen om riktlinjer för en
kretsloppsbaserad utveckling (JoU14).
Därvid anfördes bl.a. att en långsiktigt
hållbar utveckling kräver ett mer
resurshushållande samhälle och en renare
varuproduktion än i dag. För att
åstadkomma detta måste produktionen
miljöanpassas och inriktas på att ge
varor sådan utformning och
materialsammansättning att
återanvändning, återvinning eller
återföring till naturens kretslopp
underlättas och avfallet minimeras.
Enligt utskottets uppfattning står detta
uttalande väl i överensstämmelse med vad
som anförs i motion Jo15 yrkande 1.
Regeringen anför också i skrivelsen att
kretsloppsarbetet är prioriterat och att
producentansvaret skall utvecklas
vidare. Syftet med motionen torde vara
tillgodosett med det anförda, och
motionen påkallar ingen ytterligare
åtgärd från riksdagens sida.
Sverige och det internationella
miljöarbetet
Skrivelsen
Det är uppenbart att flertalet
miljöproblem måste lösas genom
internationellt samarbete, t.ex.
försurningen av mark och vatten,
föroreningen av haven, uttunningen av
ozonskiktet, störningar i klimatsystemet
och hoten mot den biologiska mångfalden.
Nya möjligheter att begränsa europeiska
miljöproblem har öppnat sig genom
Sveriges medlemskap i den europeiska
unionen. Även när det gäller de globala
problemen kan EU-samverkan ge ökad tyngd
åt svenska positioner. Regeringen har
senast i skrivelse 1994/95:167 till
riksdagen presenterat sin syn på
inriktningen av det miljöpolitiska
arbetet i EU.
Regeringen har för avsikt att redovisa
sin syn på arbetet med de globala
miljöfrågorna och strävan mot hållbar
utveckling i en regeringsskrivelse som
beräknas bli lämnad till riksdagen våren
1996. Underlag för skrivelsen utgörs av
en promemoria om globala miljöstrategier
som tagits fram inom Miljödepartementet
(Ds 1995:83) och som innehåller mål och
inriktning i arbetet med globala
miljökonventioner och Agenda 21.
Promemorian remissbehandlas för
närvarande.
Förenta nationernas miljöprogram (UNEP)
höll sitt 18:e styrelsemöte i Nairobi i
maj 1995. Viktiga svenska initiativ togs
bl.a. beträffande militären och miljön,
kvinnor och miljön med speciellt budskap
till Beijing-konferensen och UNEP:s roll
i Washingtonprocessen om landbaserade
aktiviteter som hotar kustområdenas
miljö. Nästa reguljära möte med UNEP:s
styrelse äger rum år 1997 och kommer att
hållas redan i januari/februari för att
komma i fas med mötet i kommissionen för
hållbar utveckling i mars som i sin tur
föregår det särskilda mötet med
generalförsamlingen i juni 1997.
FN:s kommission för hållbar utveckling
(CSD) är ansvarigt organ för
uppföljningen av FN:s konferens om miljö
och utveckling som hölls i Rio de
Janeiro år 1992. Kommissionen höll sin
tredje session i New York i april 1995.
Vid detta möte fattades bl.a. ett
uppmärksammat beslut om att upprätta en
panel om skogsbruksfrågor. Sverige, som
redan har spelat en aktiv roll som
observatör i kommissionen, går in som
medlem för perioden 1996/98. Nästa möte
hålls i april-maj 1996 och kommer att
behandla bl.a. tillståndet i atmosfären
och oceanerna.
Klimatkonventionens första partsmöte
hölls i Berlin under våren 1995. Vid
mötet kunde parterna bl.a. enas om att
inleda en ny förhandlingsgenomgång som
skall leda fram till ett protokoll eller
annat juridiskt bindande avtal, dvs.
ändring i konventionen. Förhandlingarna,
som syftar till att begränsa eller
minska utsläppen av växthusgaser, skall
vara avslutade så att ett beslut kan
fattas vid det tredje partsmötet hösten
1997.
Konventionen om biologisk mångfald
undertecknades vid FN:s ovan nämnda
konferens om miljö och utveckling år
1992. Konventionens syfte är att bevara
den biologiska mångfalden, att
åstadkomma ett hållbart nyttjande av de
biologiska resurserna samt att få en
rättvis fördelning av de vinster som
uppstår vid utnyttjandet av genetiska
resurser. Konventionen har i dag 130
fördragsslutande parter. Konventionen
höll sitt andra partsmöte i november
1995. Som underlag för behandlingen av
den marina biologiska mångfalden
arrangerade Sveriges vetenskapliga
kommitté för biologisk mångfald ett
internationellt vetenskapligt symposium
om marin och kustnära biologisk mångfald
i slutet av augusti. Partskonferensen
antog omfattande rekommendationer om
åtgärder för att bevara och hållbart
nyttja den marina biologiska mångfalden.
Rekommendationerna innebär bl.a. krav på
att utveckla och tillämpa ett
miljöanpassat fiske och att införa
integrerad kustområdesplanering. Sverige
var pådrivande för mötets beslut att
påbörja förhandlingar om ett protokoll
till konventionen om säker hantering av
genetiskt modifierade organismer (GMO).
Protokollet kommer att fokuseras på
gränsöverskridande miljöeffekter av GMO,
både vad gäller regler för kontroll av
export och krav på
miljökonsekvensbeskrivningar av
avsiktlig utsättning som kan ha
gränsöverskridande effekter.
Baselkonventionen är en global
konvention som reglerar
gränsöverskridande transporter och
slutligt omhändertagande av farligt
avfall. Vid konventionens tredje
partsmöte i september 1995 beslöts på
nordiskt initiativ att i konventionen ta
in ett förbud mot export från OECD-
länder till icke OECD-länder av farligt
avfall för återvinning. Sverige har
under en följd av år aktivt verkat för
ett sådant förbud. Målet för det
fortsatta konventionsarbetet är primärt
att förtydliga konventionens
definitioner av farligt avfall för att
klart ange vilka typer av avfall som
omfattas av förbudet. Nästa partsmöte
skall hållas hösten 1997.
Sambanden mellan internationell handel
och miljö har kommit att uppmärksammas
alltmer på senare år. I
Världshandelsorganisationen, WTO, finns
en särskild kommitté om handel och miljö
som bl.a. har till uppgift att vid WTO:s
ministerkonferens i Singapore i december
1996 ge rekommendationer om huruvida
ändringar i det multilaterala
handelsregelverket är nödvändiga.
Sverige har, liksom EU, prioriterat
frågan om relationerna mellan
internationella miljöavtal och
handelsreglerna och förespråkar att ett
särskilt undantag för handelsregler som
vidtas inom ramen för miljökonventioner
skall införas i GATT-avtalet. Andra
viktiga diskussionspunkter är
handelseffekter av miljömärkning och
marknadstillträde för i synnerhet u-
länder.
OECD påbörjade våren 1995 en översyn av
Sveriges miljöarbete. Den ingår som ett
led i ett arbete med att se över OECD-
ländernas miljöarbete i stort som
inleddes år 1991. Hittills har elva
länder granskats. Syftet med översynen
är att förbättra såväl medlemsländernas
miljöarbete som det gemensamma
miljöarbetet genom att hjälpa enskilda
regeringar att värdera sina framsteg
inom miljöområdet.
Sveriges statsminister har inbjudit
till en regeringschefskonferens för
Östersjöns randstater som skall hållas i
Visby den 24 maj 1996. Konferensen
kommer att omfatta tre områden varav
miljön runt Östersjön utgör ett.
Konferensen kan i sin miljödel ses som
en uppföljning av
regeringschefskonferensen i Ronneby år
1990 då endast miljöfrågor runt
Östersjön behandlades. Arbetet med att
förbereda miljödelen i Visbykonferensen
startade under sommaren. Sverige har
tagit fram ett utkast till deklaration
vid konferensen vilket just nu
diskuteras mellan de deltagande
länderna. De miljöfrågor som Sverige har
fört fram är framför allt fortsatt hög
prioritering av Östersjöprogrammet,
större uppmärksamhet åt
gränsöverskridande vattendrag och stöd
för att de länder som har sådana
vattendrag skall samarbeta bättre om
hållbart utnyttjande av vattendragen.
Ytterligare frågor som kan komma upp är
bl.a. begränsning av användningen av
miljöfarliga kemikalier, kärnsäkerhet
och utveckling av naturvårdsarbetet. Vid
mötet kommer Sverige också att ta upp
vikten av att alla länder ratificerar
1992 års Helsingforskonvention.
Motionerna
Enligt motion Jo10 (m) yrkande 3 bör
Sverige komplettera det pågående
miljöarbetet vad gäller Östersjön och
Nordsjön med att inom EU aktualisera
frågan om högre miljö- och säkerhetskrav
på fartyg. I motionens yrkande 4 anförs
att försurningsproblemet är starkt
relaterat till utifrån kommande
luftföroreningar. Den största delen av
dessa härrör från övriga EU-länder.
Regeringen bör därför pröva om Sverige
kan erhålla kompletterande finansiering
från EU av kalkningsinsatser.
Mot bakgrund av att kostnaderna kommer
att öka ju längre nödvändiga åtgärder
fördröjs bör regeringen enligt motion
Jo12 (mp) yrkande 5 snarast återkomma
till riksdagen med förslag till
ytterligare medel för att säkerställa
miljösamarbetet runt Östersjön och för
att öka kärnsäkerheten i Europa. Även i
motion Jo14 yrkande 1 anförs det att
Sverige bör öka sina miljöinvesteringar
i Östeuropa.
Såväl i motion Jo14 yrkande 1 som i
motion Jo15 (c) yrkande 3 efterfrågas en
tydligare redovisning av det svenska
agerandet på internationell nivå. I den
senare motionen anförs även att
regeringen skyndsamt bör återkomma till
riksdagen med en redovisning av hur
Visbymötet genomförts och hur man
hanterat det faktum att det förberedande
miljöministermötet blev inställt
(yrkande 4).
I motion Jo14 yrkande 1 anförs även att
regeringen bör ge en utförligare
redovisning av vilka åtgärder som
vidtagits för att komma till rätta med
miljösituationen i Bottenviken. Ett
samlat grepp över vattenhanteringen i
Sverige bör också redovisas.
Utskottets överväganden
I anslutning till motion Jo10 yrkande 3
vill utskottet anföra följande.
Regeringen tillsatte den 22 december
1994 en utredning med uppgift att
utarbeta ett handlingsprogram för ökad
sjösäkerhet. Utredningen skall bl.a.
redovisa en samlad strategi för det
svenska agerandet i EU, IMO och i det
övriga internationella samarbetet.
Uppdraget skall redovisas senast den 15
augusti 1996. Trafikutskottet har i sitt
betänkande 1994/95:TU12 påtalat vikten
av att Sjöfartsverket än mer engagerar
sig i sjösäkerhetsarbetet och att
tyngdpunkten i detta arbete, liksom nu,
bör ligga på det internationella planet.
Vidare ansåg trafikutskottet att arbetet
med att uppnå en minskning av sjöfartens
negativa miljöpåverkan är en annan
mycket angelägen uppgift för
Sjöfartsverket. Utskottet delar
motionärernas uppfattning att högre
miljö- och säkerhetskrav på fartyg är en
viktig fråga som med kraft bör drivas i
internationella fora, men är i avvaktan
på resultatet av utredningens arbete
inte berett att tillstyrka
motionsyrkandet.
Frågan om försurningen och Sveriges
agerande inom EU behandlades av
utskottet under våren 1995. Utskottet
anförde därvid bl.a. att försurningen av
mark och vatten är ett av de mest
allvarliga miljöproblemen i Sverige och
hotar den biologiska mångfalden. Genom
inhemska åtgärder har utsläppen av
försurande ämnen kraftigt reducerats.
Det fortsatta arbetet måste i hög grad
riktas mot Europas utsläpp. En svensk EU-
strategi på miljöområdet måste beakta
denna omständighet (1994/95:JoU23). I
skrivelsen anför regeringen att Sverige
våren 1995 initierade framtagandet av en
samlad aktionsplan på EU-nivå mot
försurning. En första rapport från
kommissionen lades fram för miljörådet i
december 1995. Miljöministrarna antog då
slutsatser mot försurningen, som bl.a.
innebar att kommissionen fick i uppdrag
att ta fram en fördjupad strategi mot
försurningen. EG-kommissionen återkommer
med en sådan senast våren 1997. Vidare
arbetar Sverige aktivt inom EU för att
påverka revideringen av befintliga
direktiv och framtagandet av nya för att
begränsa utsläppen av föroreningar.
Utskottet vill i sammanhanget erinra om
att den särskilde utredare som
tillkallats med uppgift att se över
kalkningsverksamheten för sjöar och
vattendrag även skall undersöka
finansieringsmöjligheter i anslutning
till det svenska medlemskapet i
Europeiska unionen, särskilt avseende de
regionala stödprogrammen. I
det sammanhanget skall utredaren även
beakta behovet av att finansiera
storskalig kalkning av skogsmarker (dir.
1995:87). Motion Jo10 yrkande 4 avstyrks
i den mån den inte tillgodosetts genom
det anförda.
Utrikesutskottet har yttrat sig över
motion Jo12 yrkande 5 och motion Jo14
yrkande 1 i de delar som avser
miljöinsatser i Östeuropa och anför
därvid följande.
Utskottet vill med anledning härav
inledningsvis konstatera att en av
målsättningarna för det svenska
samarbetet med Central- och Östeuropa
från första början har varit att stödja
åtgärder för att förbättra miljön.
Åtgärderna har främst syftat till att
höja kärnsäkerheten, främja vattenrening
och motverka luftföroreningar.
Miljösamarbetet har också varit
prioriterat i det regionala och
internationella samarbetet.
Redan för perioden 1990/91-1994/95
anvisades omkring en miljard kronor för
miljöinsatser i Central- och Östeuropa.
De största insatserna har utformats inom
ramen för det av Helsingforskommissionen
(HELCOM) utarbetade åtgärdsprogrammet
för Östersjön. Där spelar även det
nordiska finansieringsbolaget för
miljöinvesteringar (NEFCO), som bidrar
med finansiering av företag som
tillverkar miljöutrustning och
tillhandahåller miljötjänster i Central-
och Östeuropa, en viktig roll.
Sedan ett nytt program om totalt fyra
miljarder kronor inrättats för Sveriges
samarbete med Central- och Östeuropa
under budgetåren 1995/96-1998, varav 1
718 miljoner kronor för det förlängda
budgetåret 1995/96 (18 månader; av detta
belopp kanaliseras 502 miljoner kronor
via EU), har ytterligare medel för
miljöinsatser anvisats.
Mot bakgrund av det växande
investeringsbehovet har det ansetts
befogat att på miljöområdet ge möjlighet
till investeringsstöd på förmånliga
villkor. För budgetåret 1995/96 anslås
ca 120 miljoner kronor för sådana
investeringar, i första hand inom ramen
för det av Östersjöstaterna gemensamt
antagna Östersjöprogrammet. Prioritet
skall ges åt anläggningar för
avloppsrening, men även
luftreningsåtgärder skall kunna komma
till stånd om sådana insatser kan
möjliggöras via bl.a. samfinansiering.
Ett betydande engagemang från
finansieringsinstitutioner som
Världsbanken och EBRD utgör en viktig
förutsättning för ett framgångsrikt
miljöarbete, inte minst i
Östersjöregionen. Sammanlagt har 169
miljoner kronor anslagits för
miljöinsatser (exklusive medel för
kärnsäkerhetshöjande åtgärder).
Som utskottet tidigare anfört (bet.
1994/95:UU16) är det en realistisk
utgångspunkt för de internationella
insatserna på kärnsäkerhetsområdet att
de aktuella kärnkraftsreaktorerna för
närvarande spelar en betydande roll i
elförsörjningen och att de därför kan
behöva drivas flera år framöver. Det
står samtidigt klart att inga insatser,
varken från svenskt eller
internationellt håll, görs i central-
och östeuropeiska kärnkraftverk för att
förlänga deras tekniska livslängd.
Syftet är uteslutande att åstadkomma en
så säker driftsituation som möjligt
under den överblickbara tid som dessa
verk måste drivas på grund av
energisituationen i berörda stater.
Parallellt med säkerhetssatsningar i
kärnkraftverk är det mot denna bakgrund
angeläget att hjälpa staterna i Central-
och Östeuropa att planera för och
utveckla alternativ, säker och
miljöanpassad energiproduktion och
framför allt att åstadkomma effektivare
och resurssnålare energianvändning. Sida
har att utarbeta förslag avseende
energiinsatser i Central- och Östeuropa.
Riksdagen har för innevarande budgetår
sammantaget anvisat 83 miljoner kronor
för kärnsäkerhet och strålskydd.
Utöver 169 miljoner kronor för
miljöinsatser och 83 miljoner kronor för
kärnsäkerhetshöjande åtgärder har
anvisats 25 miljoner kronor för NEFCO.
Totalt utgör dessa poster i dag ca 16 %
av hela samarbetsramen exklusive
kärnsäkerhet eller ca 27 % om
kärnsäkerheten inkluderas.
Enligt vad utskottet erfarit vid
föredragning i ärendet har Sida nyligen
på uppdrag av regeringen överlämnat en
skrivelse med förslag på investeringar
till ett värde av 120 miljoner kronor
att beslutas under innevarande budgetår.
Det kan i sammanhanget tilläggas att
riksdagen beslutat medge en fördubbling
av kapitalet i NEFCO för en
sexårsperiod. För Sverige innebär detta
en kostnad på omkring 25 miljoner kronor
per år. Försöksverksamhet skall också
inledas med en särskild nordisk
institution för samfinanisering på
förmånliga villkor med internationella
finansieringsinstitutioner. Den svenska
kostnaden beräknas bli ca 12 miljoner
kronor.
Vid utarbetandet av de landstrategier
som vägleder samarbetet med berörda
stater betonas vikten av att inom
områdena miljö, kärnsäkerhet och
strålskydd beakta den internationella
samordning som finns inom ramen för
Environment for Europe-processen.
Utskottet vill framhålla att
insatsernas effekter på miljön inte bara
är en fråga om hur stora belopp som
satsas utan också på mottagarkapacitet
och inställning i de berörda staterna.
Erfarenheterna visar att det gått
relativt långsamt att ta fram och bygga
upp de ofta större investeringsprojekt
som ingår i Östersjöprogrammet.
Utformningen av samarbetets
institutionella ramar har också krävt
sin tid. Efter hand som nationella
strategier tas fram i mottagarländerna
får samarbetet en annan stadga än
tidigare. Som resultat härav prioriterar
dessa länder alltmer s.k. mjuka insatser
(policyutveckling, institutionella
frågor, utbildning etc.), vilka är
nödvändiga förutsättningar för en
hållbar utveckling.
Begränsningarna i mottagarkapaciteten
kan bero på olika saker. Vanligast är
institutionella svårigheter samt att
idéer och uppslag inte omsatts i
framtagna projektplaner.
Genomförandemöjligheterna för olika
projekt beror, förutom på
förutsättningarna i mottagarländerna,
också på möjligheterna till
internationell finansiering i de
enskilda fallen och på koordineringen på
givarsidan. Sammanfattningsvis pekar
dessa faktorer på att de belopp som,
inom ramen för östbiståndet, lämpligen
bör avsättas för miljöbistånd kommer att
variera över tiden.
Enligt utskottets mening är det
väsentligt att stödet för
miljösamarbetet i Östersjöområdet även
fortsättningsvis får hög prioritet. Det
är härvidlag angeläget att också EU gör
kraftfulla insatser. Utskottet noterar i
sammanhanget att EU:s TACIS-program nu
innehåller ett miljömål. Även inom PHARE
finns en miljöstrategi, och
miljökomponenten inom det programmet
uppgår till i storleksordningen 10 %.
Enligt utrikesutskottets uppfattning
kan motionerna Jo12 (mp) yrkande 5 och
Jo14 (v) yrkande 1 (delvis) besvaras med
vad som ovan anförts.
Jordbruksutskottet anser i likhet med
utrikesutskottet att motionerna kan
anses tillgodosedda med det anförda.
Motionerna Jo12 yrkande 5 och Jo14
yrkande 1 (i berörd del) avstyrks.
Beträffande redovisningen av det
svenska agerandet på internationell nivå
anför utrikesutskottet att regeringens
skrivelse täcker ett mycket brett
område, och den behandlar miljöfrågor
alltifrån ett lokalt till ett globalt
perspektiv. Mot denna bakgrund anser
utrikesutskottet att detaljeringsgraden
i redovisningen är väl avvägd.
Utrikesutskottet konstaterar vidare att
regeringen i olika sammanhang givit
redogörelser av det slag som efterfrågas
i motionerna Jo14 yrkande 1 (delvis) och
Jo15 yrkande 3. Vidare utgår
utrikesutskottet, i anslutning till vad
som anförs i motion Jo15 yrkande 4,
ifrån att regeringen i kommande
redovisningar av miljöarbetet följer upp
vad som i föreliggande skrivelse sägs om
Visbymötet och därvid redogör för de
resultat som framkommer. Med hänvisning
till detta och till att ett
miljöministermöte kommer att äga rum
till hösten, anser utrikesutskottet att
motionen inte behöver föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Jordbruksutskottet ansluter sig till
utrikesutskottets överväganden och
avstyrker motionerna Jo14 yrkande 1 (i
berörd del) och Jo15 yrkandena 3 och 4.
Utrikesutskottet har även yttrat sig
över motion Jo14 yrkande 1 i de delar
som rör Bottenhavet och Bottenviken samt
vattenbrist och anför därvid bl.a.
följande.
I flera motioner berörs frågor med
anknytning till Östersjön. Sålunda
anförs bl.a. i motion Jo14 (v) yrkande 1
(berörd del) att miljösituationen i
Bottenviken och Bottenhavet bör
uppmärksammas.
Med anledning härav får utskottet
konstatera att regeringen i skrivelsen
talar om hela innanhavet Östersjön och
att skrivelsen innehåller konkreta
uppgifter om förhållandena i Bottniska
viken. Utskottet utgår från att
regeringen i Östersjösammanhang även
fortsättningsvis beaktar förhållandena i
Bottenhavet och Bottniska viken.
Mot bakgrund av det anförda anser
utskottet att motionärernas önskemål i
detta avseende redan kan anses vara
tillgodosedda.
I samma yrkande begärs att regeringen
tar fram en strategi för hur Sverige
skall agera i internationella fora vad
avser frågor som rör vattenhantering.
I anledning av yrkandet i denna del
noterar utskottet att miljöministern i
ett frågesvar i riksdagen den 21 mars
1994 redovisat regeringens syn på
lämplig strategi för att komma till
rätta med problem rörande den marina
miljön. Miljöministern anförde därvid
bl.a. att erfarenheten pekar på att
regionala havsmiljöavtal, sådana som
Helsingforskonventionen, har större
förutsättningar att bli framgångsrika än
avtal med global täckning. Regionala
olikheter och skilda förutsättningar att
klara miljöbelastning, bl.a. mellan i-
länder och utvecklingsländer, talar för
regionala avtal. Sverige har därför i
internationella sammanhang i första hand
prövat möjligheten att få till stånd
regionala avtal. På detta sätt har vi
under många år agerat internationellt
för att förbättra skyddet av havet,
bl.a. mot utsläpp från landbaserade
källor. Detta har främst skett inom
ramen för Helsingforskommissionen,
Pariskommissionen och den s.k.
Nordsjökonferensen.
Miljöministern framhåller emellertid i
sitt svar att satsningen på regionala
avtal inte utesluter en global
konvention. Hon nämner också att visst
gemensamt nordiskt agerande förekommit
när det gäller en global konvention.
Regeringens bedömning är dock att
möjligheten att enas om ett allmänt,
globalt, juridiskt bindande instrument
för skyddet av havsmiljön, utöver
havsrättskonventionen som trädde i kraft
i slutet av 1994, är mycket liten.
Utskottet noterar i sammanhanget att,
sedan miljöministern lämnade sitt svar,
UNEP vid sitt möte i Washington hösten
1995 antagit ett globalt
handlingsprogram för reglering av de
landbaserade aktiviteternas påverkan på
den marina miljön. Utskottet konstaterar
också att regeringen under våren kommer
att förelägga riksdagen en proposition
om Sveriges tillträde till
havsrättskonventionen.
Det finns inte någon global strategi
för skydd av färskvattenresurserna,
trots att dessa i allt högre grad hotas
av miljöförstöring och överutnyttjande.
Vid 1994 års session av CSD (FN:s
kommission för hållbar utveckling;
Commission on Sustainable Development)
tog Sverige därför initiativ till en
utvärdering av de globala
vattenresurserna genom vilken de globala
vattentillgångarna och deras utnyttjande
skall klarläggas. Avsikten är att de
framkomna resultaten skall utgöra
underlag för ett förslag till en global
strategi och för åtgärder för ett
hållbart utnyttjande av
vattenresurserna. Enligt vad utskottet
erfarit har Stockholm Environment
Institute (SEI) fått i uppgift att i
nära samverkan med berörda FN-organ göra
utvärderingen, vilken skall presenteras
vid CSD 1997 inför FN:s
generalförsamlings specialsession 1997.
Miljödepartementet har (Ds 1995:83)
angivit att Sverige prioriterar följande
frågor för att uppnå ett hållbart
utnyttjande av färskvattenresurser:
- Den globala vattenstrategin bör inte
isolerat omfatta dricksvatten och
sanitet utan även t.ex. frågor om vatten
för jordbruksändamål och vatten för
industriella ändamål. Samtliga sektorers
behov och utnyttjande av
vattenresurserna bör beaktas.
- Det är viktigt att samverkan mellan
effekter på mark, luft och vatten
analyseras.
- I ljuset av den globala
vattenutvärderingen inför CSD 1997 kan
det finnas anledning att se över det
internationella regelsystemet och det
globala samarbetet gällande
färskvattenfrågor.
Avsikten med det miljömål som finns för
det svenska biståndet är att integrera
miljöaspekterna i allt bistånd så att
det i sin helhet bidrar till en hållbar
utveckling. Detta gäller både det
bilaterala och det multilaterala
biståndet. Inom biståndet görs insatser
vad avser såväl marin miljövård som
vattenresurser.
I samband med Stockholms
vattensymposium i augusti 1995 föreslog
UNDP och Världsbanken att ett Global
Water Partnership (GWP) skulle bildas.
Utgångspunkten var att den ökande
insikten att färskvatten är en bristvara
och att utnyttjandet av denna resurs
måste utgå från tillgången därav och
inte, som hittills, enbart efterfrågan.
Syftet är främst att stödja den fattiga
majoriteten av världens befolkning genom
att medverka till en effektivare
användning av världens vattenresurser i
enlighet med de riktlinjer som anges i
Agenda 21.
Vid ett möte som arrangerades i
samarbete mellan Sida, UNDP och
Världsbanken i Stockholm i början av
december 1995 uttrycktes ett starkt stöd
för förslaget att bilda GWP som ett
förstärkt nätverk. Vid mötet deltog ett
sjuttiotal representanter från 54
multilaterala och bilaterala
biståndsorganisationer, enskilda
organisationer, yrkesorganisationer och
utvecklingsländer. Sida åtog sig att stå
som värd för det sekretariat som kommer
att samordna GWP:s inledande verksamhet.
Finansiella bidrag till övriga
aktiviteter väntas från andra
biståndsgivare, främst Världsbanken. GWP
kommer att arbeta med att öka utbytet
mellan givare och andra intressenter för
att samordna riktlinjer och policies för
nyttjande av vatten.
För Sveriges del innebär, som framhålls
i regeringens skrivelse 1994/95:167, EU-
medlemskapet nya möjligheter att delta i
det europeiska arbetet. Det skapar även
nya förutsättningar när det gäller
sättet att arbeta med globala
miljöfrågor. Inom EU förhandlas ofta
fram gemensamma ställningstaganden inför
agerande i olika internationella
sammanhang. Det har, enligt utskottets
uppfattning, stor betydelse vid
förhandlingar i globala sammanhang att
EU enat kan driva en linje som nära
överensstämmer med svenska intressen.
Enligt vad utskottet erfarit pågår ett
arbete med att ta fram en svensk
hållning i frågor som rör EU:s framtida
vattenpolicy. Syftet är att utarbeta en
principiell bas för svensk hållning i
framtida diskussioner om kommande
direktiv eller revidering av befintliga
direktiv.
Utskottet vill betona vikten av att
arbetet med frågor rörande vatten,
främst färskvatten, är mycket angeläget.
Utskottet anser därför det vara av
central betydelse att det svenska
agerandet på området utgår från en
genomarbetad grundsyn. Det arbete som
pågår, vad avser såväl planering som
genomförande, synes ligga väl i linje
härmed.
Enligt utrikesutskottets uppfattning
kan motion Jo14 (v) yrkande 1, i den del
som rör en strategi för hur Sverige
skall agera i internationella fora vad
avser frågor som rör vattenhantering,
anses besvarad med vad utskottet ovan
anfört.
Jordbruksutskottet anser i likhet med
utrikesutskottet att syftet med motion
Jo14 yrkande 1 (i berörd del) kan anses
tillgodosett med det anförda, och
motionen kräver ingen ytterligare åtgärd
från riksdagens sida.
Kemikalier
Skrivelsen
Kemikaliekontrollens syfte är att minska
riskerna för skador på människa och
miljö av kemiska ämnen, produkter och
varor. En utgångspunkt för
kemikaliekontrollen är att tillverkare
och importörer har huvudansvar för de
kemiska ämnen, produkter eller varor som
de levererar. Användare och andra som
hanterar kemikalier ansvarar för att den
faktiska hanteringen inte orsakar
skador. Tillsynsmyndigheternas
viktigaste uppgifter är att se till att
företagen gör vad som behövs för att
minska och undanröja miljö- och
hälsorisker. Som övergripande mål för
kemikaliekontrollen skall gälla de
kunskapsmål, produktmål samt
hanteringsmål som angetts i proposition
1993/94:163.
Flödena och användningen av hälso- och
miljöfarliga kemikalier bör minska. De
flöden som ändock innehåller farliga
kemikalier bör i möjligaste mån slutas.
Användningen av de mest skadliga ämnena
bör avvecklas (prop. 1990/91:90, bet.
JoU30, rskr. 338). Regeringen avser att
förbjuda export av kvicksilver samt
kemiska föreningar där kvicksilver
ingår. Detta ingår som ett led i
kvicksilveravvecklingen och syftar till
att motverka risken med att kvicksilver
och kvicksilverhaltiga varor sprids på
den internationella marknaden.
Begränsningar vad gäller användande och
handhavande har genomförts bl.a. för
klorerade lösningsmedel och
bekämpningsmedel. Problemet med
förekomsten av kemikalier i textilier
har också uppmärksammats genom ett möte
med importörer och producenter av
textilier. Vidare uppmärksammades de
miljöproblem som är knutna till
användningen av klorföreningar vid en
utfrågning som genomfördes i november.
I sin egenskap av ordförandeland för
det s.k. Intergovernmental forum for
chemical safety inbjöd Sverige ett antal
miljöministrar och industriföreträdare
till ett möte i Stockholm den 15 och 16
januari 1996. Avsikten med mötet var att
initiera en dialog mellan industri och
regeringar i fråga om uppfyllande av de
åtaganden som gjorts i Agenda 21.
Sverige driver också ett aktivt
kemikaliearbete inom EU. I enlighet med
anslutningsfördraget arbetar EG-
kommissionen med att se över sin
kemikalielagstiftning så att den höjs
till den svenska nivån för hälso- och
miljöskydd. EU skall före år 1999 ha
genomfört förändringar som motsvarar de
svenska undantagen.
Regeringen har i juni 1995 uppdragit åt
Kemikalieinspektionen att föreslå
åtgärder för att minimera risker med
olika tillsatser till PVC. I uppdraget
ingår också att föreslå åtgärder vad
gäller användningen av stabilisatorer,
mjukgörare och blyinnehållande pigment i
PVC. Vidare ingår att revidera
befintliga avvecklingsplaner för ämnen
som används som tillsatser i PVC samt i
förekommande fall ta fram förslag till
preciserade avvecklingsplaner för
använda ämnen i PVC. Förslag till
riktlinjer för märkning av PVC-plaster
skall också tas fram i syfte att hos
branschen initiera införandet av sådan
märkning. Regeringen har också uppdragit
till Naturvårdsverket att redovisa
förslag till åtgärder för ett
miljöriktigt omhändertagande av uttjänta
varor och produkter av PVC samt föreslå
åtgärder för att styra uttjänta PVC-
produkter till lämplig behandlingsmetod.
Vidare ingår att bedöma miljöeffekterna
av konventionell deponering av PVC-
produkter. Båda uppdragen skall
redovisas senast den 30 juni 1996. En
viktig grund för det fortsatta arbetet
är riksdagens behandling av PVC-frågan.
Jordbruksutskottet har i betänkande
1995/96:JoU8 gjort en samlad bedömning i
frågan, och riksdagen har på grundval av
detta gett regeringen till känna vad
utskottet anfört, bl.a. vad gäller
minskning av den negativa miljöpåverkan
från klortillverkningen för PVC-
tillverkning och avveckling av bly och
organiska tennföreningar som
stabilisatorer i PVC.
Sverige har tagit initiativ till
gemensamma åtgärder inom EU beträffande
PVC, t.ex. vad gäller minimering av
risker med användningen av additiv i
PVC, avveckling av kvicksilveranvändning
vid tillverkning av klor samt utredning
av risker vid avfallshantering av
uttjänta PVC-produkter med hänsyn till
att gamla PVC-produkter kan innehålla
additiv med erkänt farliga miljö- och
hälsorisker, t.ex. kadmium. Bedömning av
miljörisker vid förbränning av PVC ingår
också.
Motionerna
Enligt motion Jo12 (mp) yrkande 2 bör
regeringen ges i uppdrag att återkomma
med förslag om begränsningar och förbud
i användningen av kemikalier på
Kemikalieinspektionens begränsnings- och
OBS-lista. Motionärerna anser även att
nonylfenol och andra ämnen med
hormonkaraktär bör avvecklas snarast
(yrkande 3).
I motion Jo15 (c) yrkande 5 påtalas att
regeringen felaktigt angivit att kadmium
i handelsgödsel är förbjudet. I yrkande
6 anförs att regeringen bör redovisa hur
man avser agera för att tillgodose
riksdagens tillkännagivande om och
bedömning av PVC-frågan.
Utskottets överväganden
Flertalet av de frågor som tas upp i
skrivelsen under den aktuella rubriken
har behandlats av utskottet under
innevarande riksmöte, bl.a. i betänkande
1995/95:JoU8 om PVC och betänkande
1995/96:JoU10 om kemikaliekontroll.
Regeringens skrivelse utgör ett
värdefullt komplement till utskottets
överväganden och anger på ett
översiktligt sätt hur regeringen
bedrivit arbetet under året samt anger
vissa riktlinjer för det fortsatta
arbetet.
Begränsning av användningen av kemiska
ämnen som innebär stora risker är en
viktig del av arbetet med att förebygga
och undanröja hälso- och miljörisker med
kemikalier. Normalt åligger det var och
en som hanterar kemikalier att bedöma
det lämpliga i att använda en viss
kemikalie för ett visst ändamål och
sörja för en säker hantering av de
kemikalier man valt. Detta ligger i
skyldigheten att iaktta allmän aktsamhet
som lagstiftningen lägger på t.ex. den
som tillverkar, använder eller säljer
kemikalier. I vissa fall har det bedömts
nödvändigt med central styrning av
kemikalieförekomsten genom förbud eller
ställningstagande av riksdag, regering
eller centrala myndigheter. I
Kemikalieinspektionens begränsningslista
finns en sammanställning över sådana
centralt styrda begränsningar. Syftet
med publikationen är att i samlad form
redovisa för företag och andra hanterare
vilka kemiska ämnen som från hälso-
eller miljösynpunkt är föremål för
generella inskränkningar av användningen
och hur dessa ser ut.
I lagen (1985:426) om kemiska
produkter (LKP) uttrycks i klartext
skyldigheten att undvika farliga kemiska
produkter som kan ersättas med mindre
farliga. I Kemikalieinspektionens OBS-
lista anges ett större antal ämnen som
från risksynpunkt kräver särskild
uppmärksamhet vid hanteringen.
Kemikalieinspektionen anger i förordet
till publikationen att riskreduktion är
ett mångfacetterat arbetsfält med ofta
många vägar tillgängliga för att nå
önskade resultat, från förbud till
ibland ganska enkla åtgärder för att nå
en säker hantering. Detta gäller även
för mycket farliga ämnen. Att ett ämne
finns på OBS-listan innebär inte ett
förbud mot användningen av det. Listan
är som benämningen anger just ett
observandum för företag och andra
kemikaliehanterare.
Lagen om kemiska produkter bygger på
principen att de som hanterar kemikalier
har det grundläggande ansvaret för
kemikaliekontrollen. Myndigheternas
uppgift är att genom tillsyn kontrollera
att företagen lever upp till det ansvar
som åläggs dem enligt lagstiftningen.
Enligt utskottets uppfattning är
begränsnings- och OBS-listan goda
hjälpmedel för att underlätta för
kemikalieanvändarna att leva upp till
det ansvar som ålagts dem. Utskottet
anser att det är nödvändigt att
kontinuerligt utvärdera effekterna av
olika kemiska produkter för att minimera
hälso- och miljörisker förknippade med
dem. Den närmare innebörden av motion
Jo12 yrkande 2 framstår som oklar för
utskottet. Som framgår av redovisningen
ovan har regeringen,
Kemikalieinspektionen och vissa andra
myndigheter redan beslutat om vissa
begränsningar avseende bl.a. de ämnen
som omfattas av den s.k.
begränsningslistan. I den mån motionen
syftar till ytterligare förbud eller
restriktioner anser utskottet att sådana
beslut bör fattas utifrån andra
utgångspunkter än det faktum att ämnena
finns upptagna på nämnda listor. Motion
Jo12 yrkande 2 avstyrks.
Utskottet har under detta riksmöte
(1995/96:JoU10) avstyrkt en motion med
liknande innehåll som i motion Jo12
yrkande 3 med följande motivering:
I samband med 1991 års miljöpolitiska
beslut uttalades att användningen av
nonylfenol bör minska med 90 % till år
2000. Detta sker genom frivilliga
åtaganden och genom tillämpning av
substitutionsprincipen. Den användning
som återstår år 2000 får endast ske om
risken för spridning i miljön är mycket
liten. På sikt bör all användning
upphöra. Naturvårdsverket och
Kemikalieinspektionen har i uppdrag att
följa utvecklingen och vid behov föreslå
ytterligare åtgärder.
Utskottet finner inte anledning att nu
ändra sin ståndpunkt och avstyrker
motion Jo12 yrkande 3 med erinran om att
riksdagens beslut i denna fråga fattades
så sent som den 31 januari 1996.
I anslutning till motion Jo15 yrkande 5
vill utskottet framhålla att den
påtalade uppgiften om kadmium i
handelsgödsel i skrivelsen är resultatet
av en felskrivning. Utskottet erinrar om
att Sverige inte har något förbud mot
kadmium i handelsgödsel. Ett gränsvärde
finns dock som är satt till högst 100 mg
kadmium per kg fosfor (SFS 1985:839,
ändrad 1994:1601). Motionen får anses
tillgodosedd med det anförda och
påkallar ingen ytterligare åtgärd från
riksdagens sida.
Regeringen anför i skrivelsen att
riksdagens uttalanden i PVC-frågan är en
viktig grund för regeringens fortsatta
arbete med frågan. Regeringen ger
dessutom en utförlig beskrivning av hur
arbetet inom det aktuella området
bedrivs, såväl nationellt som inom EU.
Utskottet vill i sammanhanget erinra om
att den typ av redovisning som
efterfrågas i motion Jo15 yrkande 6
normalt görs i regeringens årligen
framlagda skrivelse med redogörelse för
behandlingen av riksdagens skrivelser
till regeringen. Motionen får anses
tillgodosedd med det anförda och
avstyrks i den mån så inte är fallet.
Biologisk mångfald och naturskydd
Skrivelsen
Riksdagen beslutade år 1993 om en
strategi för biologisk mångfald med
grundläggande principer för bevarande
och hållbart utnyttjande av biologisk
mångfald. Strategin omfattar dels en
miljöanpassning av olika
samhällsverksamheter, dels skydd av
värdefulla naturområden.
År 1994 lämnade Naturvårdsverket i
samarbete med andra berörda statliga
verk och institutioner en beskrivning av
läget beträffande den biologiska
mångfalden i Sverige, den s.k.
landsstudien. På basis av främst
landsstudien har aktionsplaner för
biologisk mångfald rörande jordbruk,
skogsbruk, fiske och fysisk planering
redovisats av respektive fackmyndighet.
Vidare har Naturvårdsverket utöver en
aktionsplan för det egna ansvarsområdet
även utvärderat de sektorsvisa
aktionsplanerna under hösten 1995.
Medlemskapet i EU innebär på
naturvårdsområdet att Sverige skall peka
ut och skydda ett antal områden av
gemenskapsintresse som tillsammans med
områden i andra länder skall utgöra ett
sammanhängande ekologiskt nätverk
benämnt Natura 2000. Styrande för
arbetet är dels rådets direktiv om
bevarande av livsmiljöer samt vilda djur
och växter, det s.k. art- och
habitatdirektivet, dels rådets direktiv
om bevarande av vilda fåglar, det s.k.
fågeldirektivet. I kommissionens
habitatkommitté har Sverige fått gehör
för att de nordiska fjällområdena inte
skall anses utgöra en del av EU:s
boreala biografiska region utan i
stället skall anses som en separat del
av den alpina regionen.
Ett omfattande urvals- och
sammanställningsarbete rörande områden
som uppfyller kriterierna i direktiven
pågår. Bl.a. har regeringen i en
delredovisning till EG-kommissionen i
oktober månad angett 343 områden i
landet som skulle kunna ingå i Natura
2000. Föreslagna områden är skyddade
enligt naturvårdslagen eller är
domänreservat. Regeringen har aviserat
att ytterligare områden kommer att
föreslås ingå i Natura 2000. Regeringen
verkar också för att de särskilda
förhållandena i Sverige i högre grad
skall beaktas vid nätverkets utformning.
Sverige och Finland har upprättat ett
gemensamt förslag för komplettering av
habitatdirektivet med sådana livsmiljöer
och arter som har stor betydelse för
naturvården i våra nordliga regioner.
Genom EU:s miljöfond LIFE ges stöd för
projekt inom bl.a. naturvård. Vid årets
fördelning av medel har Sverige erhållit
stöd för projekt avseende bevarande av
den vitryggiga hackspettens livsmiljöer
samt bevarande av vissa våtmarker enligt
myrskyddsplanen.
Restaureringen av Hornborgasjön har
slutförts. Vidare har regeringen
beslutat att ett vidsträckt område i
Norrbotten benämnt det lappländska
världsarvsområdet skall föreslås som
område på UNESCO:s världsarvslista.
Motionen
Enligt motion Jo12 (mp) yrkande 4 bör
regeringen komplettera Sveriges bidrag
till Natura 2000 med ytterligare områden
för att fullt ut följa direktiven vad
avser skydd av hotade arter och
biotoper.
Utskottets överväganden
Regeringen ger i skrivelsen en god bild
av de åtgärder som vidtagits för
biologisk mångfald och naturskydd. Dessa
åtgärder är av stor betydelse för att
uppnå de miljömål riksdagen beslutat om
och för att leva upp till
internationella åtaganden på området.
Utskottet har nyligen behandlat frågor
med anknytning till EU:s art- och
habitatdirektiv i sitt betänkande om
jakt och viltvård (1995/96:JoU12). Vad
beträffar Natura 2000 hänvisade
utskottet till ett pressmeddelande från
Miljödepartementet enligt vilket
regeringen föreslagit att 563 områden
skall ingå i nätverket. I
pressmeddelandet framhålls också att
förslaget bara är inledningen till en
mycket viktig process och att det senare
kommer att kompletteras med fler
områden. Motion Jo12 yrkande 4 torde
vara tillgodosedd med det anförda och
påkallar ingen ytterligare riksdagens
åtgärd.
EU:s miljöprogram för jordbruket
Skrivelsen
Regeringen har fattat beslut om ett
miljöprogram för jordbruket i enlighet
med rådets förordning (EEG) nr 2078/92
av den 30 juni 1992 om
produktionsmetoder inom jordbruket som
är förenliga med miljöskydds- och
naturvårdskraven.
Miljöprogrammet rymmer ett flertal
åtgärder fördelade på tre delprogram,
som syftar till att bevara eller
förbättra den biologiska mångfalden och
miljötillståndet i odlingslandskapet.
Det tidigare programmet för
landskapsvård är infasat och utökat.
Vidare ingår åtgärder inom miljökänsliga
områden för att anlägga våtmarker och
kantzoner m.m. Det utgår även ersättning
för bevarande av utrotningshotade
husdjursraser och för ekologisk odling.
1,5 miljarder kronor per år är avsatt
under en femårsperiod för genomförandet
av miljöprogrammet.
Motionen
Enligt motion Jo10 (m) yrkande 5 bör
regeringen, i syfte att öka intresset
för att anlägga våtmarker i
jordbruksbygder, se över ersättningen
för våtmarksanläggning, så att
ersättningen blir avhängig markens
produktionsförmåga. Enligt yrkande 6 i
samma motion tyder mycket på att
miljöprogrammet skulle kunna disponeras
och utnyttjas bättre än vad som sker i
dag. För att göra detta möjligt bör
regeringen överväga att utöka stödet
till vallodlingen så att stödet kan ges
till fler områden än i dag.
Utskottets överväganden
Riksdagen godkände genom beslut i
december 1994 (1994/95:JoU7) och mars
1995 (1994/95:JoU13) riktlinjerna för
det svenska miljöprogrammet för
jordbruket enligt förordning (EEG) nr
2078/92. Utskottet ansåg därvid att ett
generellt arealstöd till vall och
betesmark, differentierat efter
områdenas odlingsbetingelser, borde
kunna lämnas inom stödområdena 14 samt i
södra Sveriges s.k. LFA-områden (område
5). Regeringen har därefter utarbetat
ett svenskt miljöprogram för jordbruket
som godkändes av kommissionen den 17
augusti 1995.
Miljöstödet för bevarande av ett öppet
odlingslandskap lämnas i stödområde 15.
Syftet är att stimulera användningen av
jordbruksmark på ett sätt som förbättrar
eller upprätthåller landskapet och
förhindrar omfattande nedläggning av
jordbruksmark. Den areal som berättigar
till miljöstöd för bevarande av ett
öppet odlingslandskap är slåttervall,
betesvall samt naturbetesmark.
Stödbeloppen varierar mellan 400 och
2 700 kr/ha beroende på område och typ
av vall. För att få del av stödet måste
jordbrukaren förbinda sig att sköta
marken på visst sätt under en period av
fem år. För slåttervall gäller bl.a. att
skiftet skall slås årligen och att
kemisk bekämpning inte får utföras.
Inom ramen för miljöprogrammet kan stöd
även lämnas för våtmarker och småvatten
som återställs eller anläggs på åkermark
i Götaland eller Svealand. Stödperioden
omfattar 20 år. De första fem åren är
stödet 4 800 kr per hektar, de
resterande 15 åren uppgår det till 2 500
kr per hektar.
Regeringen har den 22 februari 1996
gett Jordbruksverket och
Naturvårdsverket i uppdrag att göra en
samlad utvärdering av miljöprogrammet. I
uppdraget ingår bl.a. att granska
kriterierna för områdesavgränsning för
stödet för att bevara ett öppet
odlingslandskap. Enligt utskottets
uppfattning överensstämmer det ovan
nämnda uppdraget väl med vad som
föreslås i motion Jo10 yrkande 6, och
motionen påkallar således ingen
ytterligare åtgärd från riksdagens sida.
Även motion Jo10 yrkande 5 avstyrks med
hänvisning till den ovan nämnda
utredningen.
Ett miljöanpassat transportsystem
Skrivelsen
Arbetet med trafikens miljöanpassning
måste drivas vidare på ett kraftfullt
sätt. Det bör även fortsättningsvis
baseras på en avvägning mellan behovet
av att utveckla transporter för att möta
2000-talets transportbehov och
nödvändigheten av att öka
transportsystemets miljöanpassning.
Kommunikationskommitténs (K 1995:01)
arbete kommer att i ett delbetänkande
den 1 mars 1996 och i ett slutbetänkande
den 1 december 1996 ge ett underlag för
regeringens fortsatta arbete med att
miljöanpassa transporterna.
Naturvårdsverket driver i samarbete med
trafikverken och andra aktörer inom
transportsektorn ett projekt om ett
miljöanpassat transportsystem, som
kommer att användas som underlag i
Kommunikationskommitténs arbete.
Länsstyrelsernas arbete med en regional
samhällsplanering för ett miljöanpassat
transportsystem har genom Boverket
redovisats till regeringen och kommer
också att användas som underlag i
Kommunikationskommittén. Det behövs
ytterligare åtgärder för att förbättra
fordon och bränslen.
Miljöklassutredningen har nyligen lagt
fram sitt slutbetänkande med förslag om
miljöklassning av snöskotrar (SOU
1995:97). Förslagen innebär, om de
genomförs, att de mycket höga
kolväteutsläppen, liksom
bulleremissionerna, minskar.
Huvudinriktningen för Sveriges arbete
med trafik- och miljöfrågorna i EU är
att medverka till utvecklingen av ett
mer miljöanpassat transportsystem i
Europa. I sak innebär det bl.a. skärpta
miljökrav på fordon och bränslen, att
investeringar i infrastrukturen bidrar
till ett miljöanpassat transportsystem
och samordnas med övriga planer för
markanvändning och att
miljökonsekvensbeskrivningar utvecklas.
Regeringen avser att göra en översyn av
vägtrafikens samlade beskattning i syfte
att förbättra den samlade styreffekten
med avseende på miljö och
trafiksäkerhet.
Motionen
Enligt motion Jo10 (m) yrkande 2 drar
Sverige på sig onödiga miljöbelastningar
genom den för Västeuropa unikt
ålderstigna bilparken. Regeringen bör
därför analysera vilka konkreta åtgärder
som krävs för att få till stånd en
snabbare förnyelse av bilparken.
Utskottets överväganden
Enligt utskottets uppfattning ger
regeringen i skrivelsen en god överblick
över det aktuella arbetet, såväl
nationellt som internationellt, med att
åstadkomma ett miljöanpassat
transportsystem.
Vad gäller den fråga som aktualiseras i
motion Jo10 yrkande 2 om bilparkens
förnyelse vill utskottet hänvisa till
den översyn av vägtrafikens samlade
beskattning som regeringen avser
genomföra. Syftet med översynen är att
förbättra den samlade styreffekten med
avseende på miljö och trafiksäkerhet.
Utskottet erinrar även om att riksdagen
nyligen fattat ett beslut (1995/96:
FiU1) som innebär att den tidigare
beslutade höjningen av
försäljningsskatten på vissa motorfordon
ersätts med en höjning av
fordonsskatten. Denna åtgärd torde
innebära att förnyelsen av bilparken
stimuleras, vilket gynnar miljön.
Motionen avstyrks med det anförda.
Agenda 21
Skrivelsen
Vid FN:s konferens om miljö och
utveckling i Rio de Janeiro 1992 antogs
Agenda 21, ett program för hållbar
utveckling.
Den av regeringen tillkallade Agenda 21-
kommittén (M 1995:02) påbörjade sitt
arbete under våren 1995. Kommitténs
uppgift är att medverka i arbetet med
att utveckla, fördjupa och förankra
Agenda 21 och i utarbetandet av Sveriges
rapport till FN:s extra
generalförsamling om hållbar utveckling
år 1997. Agenda 21-kommittén skall inför
detta tillfälle lämna underlag till ett
svenskt förslag till handelsprogram för
miljö och utveckling inför nästa
århundrade. Kommitténs uppgift är också
att hålla sig informerad om Agenda 21-
arbetet på lokal, regional och nationell
nivå inom föreningsliv, näringsliv och
myndigheter.
Arbetet inom ramen för Agenda 21 på
lokal och regional nivå har nu engagerat
såväl länsstyrelser och kommuner som
näringsliv och föreningar och enskilda
organisationer. Regeringen har bl.a. i
proposition 1993/94:111 Med sikte på en
hållbar utveckling framhållit att varje
län bör ha en regional miljöstrategi och
att denna bör genomföras i bred
samverkan mellan länsstyrelsen,
kommunerna och landsting å ena sidan
och näringslivet å den andra.
Länsstyrelserna satsar stora resurser på
arbetet med sina lokala miljöstrategier.
Hittills har 10 län fått strategierna
antagna av sina styrelser som riktlinjer
för fortsatt arbete.
De flesta kommuner har i dag i någon
form påbörjat arbetet med lokala Agenda
21. Många kommuner har Agenda 21-
samordnare och i
kommunalförvaltningarnas regi anordnas
seminarier, kurser och praktisk
rådgivning för allmänheten. Även för
innevarande budgetår har regeringen
avsatt medel (10,5 miljoner kronor) som
stöd för det lokala Agenda 21-arbetet.
Naturvårdsverket har genom beslut i
december 1995 fördelat dessa medel i
form av bidrag till kommuner och ideella
organisationer. Verket har också fått i
uppdrag att före den 31 maj 1996
utvärdera och redovisa resultaten av de
projekt som under budgetåret 1994/95
fick s.k. Agenda 21-stöd.
Motionen
En uthållig utveckling, såväl nationellt
som globalt, måste enligt yrkande 2 i
motion Jo15 (c) bygga på de enskilda
människornas engagemang och kunskap om
miljöproblemen. Det är därför viktigt
att det fortsatta Agenda 21-arbetet har
ett underifrånperspektiv. Utvecklingen
av de lokala agendorna måste ske utan
centrala påtryckningar i form av
föreskrifter eller liknande.
Motionärerna hänvisar också till att
Centerpartiet tidigare föreslagit att
vissa kommuner i landet under en
försöksperiod skall få möjlighet att
själva fatta beslut om förändringar i
den egna kommunen som ligger i linje med
förslagen i den egna Agenda 21.
Utskottets överväganden
Utskottet delar motionärernas åsikt att
en uthållig utveckling till stor del
måste bygga på de enskilda människornas
engagemang och kunskap om
miljöproblemen. Det arbete som bedrivs
inom ramen för Agenda 21, och som
beskrivs i skrivelsen, står enligt
utskottets uppfattning väl i linje med
denna uppfattning. Frågan om frikommuner
har behandlats i betänkande
1995/96:JoU2, och utskottet anförde
därvid att det övervägande intrycket är
att det kommunala arbetet med Agenda 21
bedrivs aktivt och intensivt och att det
inte i första hand är gällande
rättsregler som lägger hinder i vägen
för detta arbete. I den mån
inskränkningarna i de kommunala
befogenheterna skulle visa sig utgöra
ett problem förutsatte utskottet att
såväl Agenda 21-kommittén som
Miljöbalksutredningen uppmärksammar
denna fråga. Utskottet vidhåller denna
uppfattning, och motion Jo15 yrkande 2
avstyrks i den mån den ej kan anses
tillgodosedd med det anförda.
Övrigt
Motionerna
Enligt motion Jo15 (c) yrkande 7 bör
Statens kärnkraftinspektions (SKI) och
Statens strålskyddsinstituts ((SSI)
bedömningar av säkerhets- och
strålskyddsläget vid de svenska
kärnkraftverken, m.m. i fortsättningen
åtföljas av regeringens egen redovisning
och bedömning av frågorna.
I motion Jo612 (fp) anförs att ett
miljöpris bör inrättas av regeringen för
att stimulera utvecklingen på global
nivå. Det vore en fördel om priset kunde
knytas till Alfred Nobels namn, men även
om detta inte är möjligt bör frågan
övervägas.
Utskottets överväganden
Utskottet har erfarit att orsaken till
att årets skrivelse inte innehåller
någon bedömning av regeringen vad gäller
kärnsäkerhet och strålskydd är att
myndigheternas redovisning fördröjdes
kraftigt till följd av att man ville
avvakta resultatet av granskningen av
reaktorn i Oskarshamn 1. Regeringen
kommer att redovisa sin bedömning i
samband med den proposition som kommer
att föreläggas riksdagen med anledning
av Energikommissionens betänkande.
Enligt utskottets uppfattning är det
värdefullt att regelbundet få ta del av
regeringens bedömningar i dessa frågor,
och utskottet utgår ifrån att regeringen
även fortsättningsvis kommer att ha som
utgångspunkt att dessa bedömningar skall
åtfölja myndigheternas redovisningar om
kärnsäkerhet och strålskydd. Motion Jo15
yrkande 7 torde vara tillgodosedd med
vad som här anförts och avstyrks i den
mån så inte är fallet.
I anslutning till motion Jo612 vill
utskottet erinra om att det i olika
sammanhang utdelas belöningar för
forskningsinsatser och andra
prestationer som har anknytning till
miljövården och andra närliggande
områden. Exempel härpå är
Crafoordpriset, Right Livelihoodpriset
och de priser som utdelas av
Vattenbrukarnas riksförbund och
Stockholm Water Foundation. Uppräkningen
är givetvis inte fullständig. Det rör
sig huvudsakligen om stiftelser och
andra icke offentligrättsliga
institutioner som i princip är
undantagna från det beslutsområde som
riksdagen och statsmakterna förfogar
över. Samma förhållande råder
beträffande Nobelstiftelsen, vars
styrelse tagit principbeslut om att inga
nya pris skall instiftas i Alfred Nobels
namn. Vidare bör nämnas att Nordiska
rådet beslutat instifta ett natur- och
miljöpris som utdelades första gången i
november 1995. Prissumman är 350 000
danska kronor, och mottagaren erhöll
priset på grund av sina insatser för
bevarande av utrotningshotade djur- och
växtarter. Utskottet vill i detta
sammanhang också framhålla att 1995 års
Nobelpris i kemi innebär ett starkt
erkännande av miljöfrågornas relevans i
ett naturvetenskapligt perspektiv.
Utskottet delar motionärens uppfattning
att belöningar för insatser på
miljöområdet kan stimulera utvecklingen
men är inte berett att föreslå något
initiativ från statsmakternas sida för
att inrätta ytterligare priser på detta
område. Motionen avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande omprövning av de
miljöpolitiska medlen
att riksdagen avslår motion
1995/96:Jo10 yrkande 1
res. 1 (m),
2. beträffande tillkallande av
en expertkommission
att riksdagen avslår motion
1995/96:Jo13,
res. 2 (fp)
3. beträffande omställning till
ekologisk uthållighet
att riksdagen avslår motion
1995/96:Jo11,
4. beträffande miljöbokslut
att riksdagen avslår motion
1995/96:Jo12 yrkande 1,
res. 3 (mp)
5. beträffande biologisk
mångfald, m.m.
att riksdagen avslår motion
1995/96:Jo14 yrkande 1 i motsvarande
del,
6. beträffande
sysselsättningsaspekter i
miljöpolitiken
att riksdagen avslår motion
1995/96:Jo14 yrkande 2,
7. beträffande
kretsloppsprincipen
att riksdagen avslår motion
1995/96:Jo15 yrkande 1,
8. beträffande ökade miljö- och
säkerhetskrav på fartyg
att riksdagen avslår motion
1995/96:Jo10 yrkande 3,
res. 4 (m)
9. beträffande finansiering av
kalkningsinsatser
att riksdagen avslår motion
1995/96:Jo10 yrkande 4,
10. beträffande miljösamarbete
med Östeuropa
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:Jo12 yrkande 5 och 1995/96:
Jo14 yrkande 1 i motsvarande del,
res. 5 (mp)
11. beträffande redovisning av
det svenska agerandet på
internationell nivå
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:Jo14 yrkande 1 i motsvarande
del och 1995/96:Jo15 yrkandena 3 och
4,
12. beträffande miljösituationen
i Bottenviken, m.m.
att riksdagen avslår motion
1995/96:Jo14 yrkande 1 i motsvarande
del,
13. beträffande förslag om
begränsningar och förbud i
användningen av kemikalier
att riksdagen avslår motion
1995/96:Jo12 yrkande 2,
res. 6 (mp)
14. beträffande nonylfenol,
m.m.
att riksdagen avslår motion
1995/96:Jo12 yrkande 3,
res. 7 (mp)
15. beträffande kadmium i
handelsgödsel
att riksdagen avslår motion
1995/96:Jo15 yrkande 5,
16. beträffande PVC
att riksdagen avslår motion
1995/96:Jo15 yrkande 6,
17. beträffande Natura 2000
att riksdagen avslår motion
1995/96:Jo12 yrkande 4,
res. 8 (mp)
18. beträffande EU:s
miljöprogram för jordbruket
att riksdagen avslår motion
1995/96:Jo10 yrkande 6,
res. 9 (m, fp, mp)
19. beträffande stöd till
anläggning av våtmarker
att riksdagen avslår motion
1995/96:Jo10 yrkande 5,
res. 10 (m)
20. beträffande bilparkens
förnyelse
att riksdagen avslår motion
1995/96:Jo10 yrkande 2,
res. 11 (m)
21. beträffande Agenda 21
att riksdagen avslår motion
1995/96:Jo15 yrkande 2,
22. beträffande redovisning av
regeringens bedömningar avseende
kärnsäkerhet och strålskydd
att riksdagen avslår motion
1995/96:Jo15 yrkande 7,
res. 12 (c, mp)
23. beträffande instiftande av
ett miljöpris
att riksdagen avslår motion
1994/95:Jo612,
24. beträffande skrivelsen
att riksdagen lägger skrivelse
1995/96:120 till handlingarna.
Stockholm den 7 mars 1996
På jordbruksutskottets vägnar
Lennart Daléus
I beslutet har deltagit: Lennart Daléus
(c), Sinikka Bohlin (s), Göte Jonsson
(m), Leif Marklund (s), Ingvar Eriksson
(m), Alf Eriksson (s), Ingemar Josefsson
(s), Carl G Nilsson (m), Eva Eriksson
(fp), Ann-Kristine Johansson (s), Maggi
Mikaelsson (v), Åsa Stenberg (s), Gudrun
Lindvall (mp), Michael Hagberg (s), Siw
Wittgren-Ahl (s), Ola Sundell (m) och
Birgitta Carlsson (c).
Reservationer
1. Omprövning av de miljöpolitiska
medlen (mom. 1)
Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G
Nilsson och Ola Sundell (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 6 börjar med Några av och
slutar med inte nödvändig bort ha
följande lydelse:
Naturvårdsverket har granskat ett antal
av de miljömål som antagits av
riksdagen. Men bara ett av de nio
miljömål som granskats har uppnåtts.
Regeringens resonemang i anslutning till
detta nedslående resultat är enligt
utskottets uppfattning otillräckligt.
Det är viktigt att miljömålen formuleras
på rätt sätt och att de är mätbara. Men
Naturvårdsverkets granskning borde också
leda till en omprövning av de medel som
används för att uppfylla miljömålen.
Under senare år har man på miljöområdet
alltmer uppmärksammat att marknadens och
kundernas miljökrav snabbare leder till
miljöförbättringar än förbud och
regleringar. Det faktum att bara ett av
nio granskade miljömål uppnåtts bör
kunna ge vägledning om vilka medel i
miljöarbetet som är mest effektiva. En
översyn och omprövning av de
miljöpolitiska medlen mot bakgrund av
granskningen av miljömålen bör därför
komma till stånd. Vad utskottet här
anfört med anledning av motion Jo10
yrkande 1 bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1
bort ha följande lydelse:
1. beträffande omprövning av de
miljöpolitiska medlen
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:Jo10 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
2. Tillkallande av en expertkommission
(mom. 2)
Eva Eriksson (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 6 börjar med Agenda 21-
kommittén och slutar med det anförda
bort ha följande lydelse:
Av regeringens skrivelse framgår att
flera olika miljömål som fastställts av
riksdagen inte kommer att uppnås.
Utskottet anser därför att det är
uppenbart att det behövs en analys av
målen, måluppfyllelsen och de medel som
står till förfogande. Dessutom behöver
ett antal mätmetoder diskuteras.
Ytterligare en fråga som bör belysas är
maktstrukturerna i miljöpolitiken, t.ex.
vem som definierar vad som är
miljöproblem. Utskottet anser att
miljöpolitiska mål måste nås. Om så inte
sker måste man ta reda på orsaken. Man
måste också undersöka hur målen är
formulerade och om det finns några
grundläggande fel i själva
formuleringen.
Enligt utskottets uppfattning bör en
miljökommission tillkallas för att
analysera miljömålen. Agenda 21-
kommittén är viktig, men den skall
genomföra det arbete som var tänkt från
början och kan inte ersätta en
miljökommission. Vad utskottet här
anfört med anledning av motion Jo13 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 2
bort ha följande lydelse:
2. beträffande tillkallande av en
expertkommission
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:Jo13 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
3. Miljöbokslut (mom. 4)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 7 börjar med Med anledning
och slutar med det anförda bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning borde
regeringen årligen presentera ett
miljöbokslut som grundligt behandlar hur
miljömålen uppfyllts och vilka
kompletterande åtgärder som erfordras. I
föreliggande skrivelse konstateras
endast att många av miljömålen inte
uppfylls.
I den årliga miljöredovisningen bör
även finnas en översyn av de mest hotade
biotoperna och arterna. Likaså borde
tillståndet för de hotade arterna
redovisas. Sådana redovisningar skulle
ge viktig information om vad som händer
i naturen och fungera som indikatorer åt
vilket håll utvecklingen går. Minskar
antalet individer inom de hotade arterna
visar det att miljöpolitiken inte ger
önskat resultat och att åtgärder krävs.
Ökar antalet individer inom de hotade
arterna vet vi att utvecklingen går åt
rätt håll.
I skrivelsen bör också redovisas vilka
inventeringsbehov som föreligger för att
öka kunskapen. Aktuella exempel är de
akuta behoven av inventering av de stora
rovdjuren och kungsörn. Vad utskottet
här anfört med anledning av motion Jo12
yrkande 1 bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4
bort ha följande lydelse:
4. beträffande miljöbokslut
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:Jo12 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
4. Ökade miljö- och säkerhetskrav på
fartyg (mom. 8)
Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G
Nilsson och Ola Sundell (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 11 börjar med I anslutning
och slutar med tillstyrka
motionsyrkandet bort ha följande
lydelse:
Det ålderstigna tonnaget på Östersjön
och Nordsjön ger upphov till både
miljöproblem och sjösäkerhetsproblem.
Högre miljö- och säkerhetskrav på fartyg
kan dock bara åstadkommas inom ramen för
internationella överenskommelser. Enligt
utskottets uppfattning bör regeringen
därför komplettera det pågående
miljöarbetet vad gäller Östersjön och
Nordsjön med att aktualisera frågan om
sådana krav inom EU. Vad utskottet här
anfört med anledning av motion Jo10
yrkande 3 bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 8
bort ha följande lydelse:
8. beträffande ökade miljö- och
säkerhetskrav på fartyg
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:Jo10 yrkande 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
5. Miljösamarbete med Östeuropa (mom.
10)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 13 börjar med Jordbruks-
utskottet anser och på slutar med del)
avstyrks bort ha följande lydelse:
I regeringens proposition 1994/95:160
Sveriges samarbete med Central- och
Östeuropa framhölls att en av
målsättningarna med samarbetet är att
stödja åtgärder för att förbättra
miljön. Vid behandlingen av
propositionen ansåg flera partier att de
anslagna medlen inte räckte till de
åtgärder som måste vidtas utan begärde
ytterligare medel för ändamålet
(1994/95:JoU4).
Eleffektiviseringar, nya ledningsnät
och alternativ energiproduktion anges i
skrivelsen som nya verksamhetsfält i
miljöarbetet vilka kan resultera i
nedläggning av mindre säkra
kärnkraftverk.
Enligt skrivelsen kommer man på
Visbykonferensen att diskutera
ytterligare åtgärder för att förbättra
miljön runt och i Östersjön. Utskottet
vill i sammanhanget erinra om att
kostnaden för många insatser kan öka
kraftigt ju längre åtgärder fördröjs.
Enligt utskottets uppfattning är det
därför viktigt att medel finns
tillgängliga för snabba insatser. Vad
utskottet här anfört med anledning av
motion Jo12 yrkande 5 bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
Motion Jo14 yrkande 1 avstyrks i berörd
del i den mån den inte kan anses
tillgodosedd genom det anförda.
dels att utskottets hemställan under 10
bort ha följande lydelse:
10. beträffande miljösamarbete med
Östeuropa
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:Jo12 yrkande 5 och med avslag
på motion 1995/96:Jo14 yrkande 1 i
berörd del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
6. Förslag om begränsningar och förbud i
användningen av kemikalier (mom. 13)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 18 börjar med Lagen om och
slutar med 2 avstyrks bort ha följande
lydelse:
En risk med medlemskapet i EU är att
arbetet med att begränsa och förbjuda
användningen av för miljö och hälsa
farliga kemikalier avstannar, trots
insikten om att kemikalier i varor är
ett ökande miljöproblem. Under senare år
har det enligt utskottets uppfattning
skett ytterst litet på kemikalieområdet.
För att visa att Sverige även
fortsättningsvis avser att föra en
restriktiv kemikaliepolitik anser
utskottet att det är befogat med en ny
översyn av begränsningar och förbud
motsvarande den som genomfördes i
samband med utarbetandet av regeringens
proposition 1990/91:90 En god livsmiljö,
där förslag av detta slag presenterades.
Dessa förslag antogs sedan av riksdagen
(bet. 1990/91:JoU30) och har varit
vägledande för det fortsatta
kemikaliearbetet. På
Kemikalieinspektionens begränsnings- och
obslistor finns ämnen upptagna vars
användning utskottet, i likhet med vad
som anförs i motion Jo12, anser bör
begränsas för att på sikt förbjudas. Hit
hör ämnen som tungmetaller och deras
föreningar, stabila organiska föreningar
och organiska lösningsmedel. Utskottet
anser därför att regeringen bör
återkomma med förslag om ytterligare
begränsningar och förbud i användningen
av de kemikalier som finns uppsatta på
Kemikalieinspektionens begränsnings- och
obslistor. Vad utskottet här anfört med
anledning av motion Jo12 yrkande 2 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 13
bort ha följande lydelse:
13. beträffande förslag om
begränsningar och förbud i
användningen av kemikalier
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:Jo12 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
7. Nonylfenol, m.m. (mom. 14)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 18 börjar med Utskottet har
och slutar med januari 1996 bort ha
följande lydelse:
Många kemikalier som används har visat
sig ha hormonliknande effekter i levande
organismer. En sådan kemikalie är
nonylfenol som bl.a. används i
tvättmedel och plaster. Den är såväl
bioackumulerande som toxisk. Nonylfenol
liknar det kvinnliga könshormonet
östrogen och kan ge upphov till otydliga
könskaraktärer och minskad
spermieproduktion hos handjur av fiskar
och kräldjur. Andra ämnen med liknande
verkan är DDE och DEHP.
Enligt utskottets uppfattning måste de
problem som dessa ämnen kan ge upphov
till uppmärksammas i betydligt högre
utsträckning än vad som sker i dag.
Nonylfenol och andra ämnen med
hormonkaraktär bör avvecklas snarast.
Vad utskottet här anfört med anledning
av motion Jo12 yrkande 3 bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 14
bort ha följande lydelse:
14. beträffande nonylfenol, m.m.
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:Jo12 yrkande 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
8. Natura 2000 (mom. 17)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 20 börjar med Utskottet har
och slutar med riksdagens åtgärd bort
ha följande lydelse:
Regeringen har till kommissionen lämnat
förslag om vilka områden i Sverige som
skall ingå i det sammanhängande nätverk
av skyddade områden i Europa som kallas
Natura 2000. Av de av länsstyrelserna
föreslagna 2 800 områdena återfinns
endast 563 i regeringens förslag.
Naturvårdsverket godkände vid en första
granskning 1 273 områden och ansåg att
det antalet var nödvändigt för att
uppfylla art- och habitatdirektivet och
fågeldirektivet. Enligt utskottets
uppfattning måste det av
Naturvårdsverket föreslagna antalet
områden vara en lägsta gräns för hur
många svenska områden som skall ingå i
Natura 2000. Regeringen bör därför
komplettera Sveriges förslag till
områden som skall ingå i Natura 2000 för
att fullt ut följa direktiven vad avser
skydd av hotade arter och biotoper. Vad
utskottet här anfört med anledning av
motion Jo12 yrkande 4 bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 17
bort ha följande lydelse:
17. beträffande Natura 2000
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:Jo12 yrkande 4 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
9. EU:s miljöprogram för jordbruket
(mom. 18)
Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson (m),
Carl G Nilsson (m), Eva Eriksson (fp),
Gudrun Lindvall (mp) och Ola Sundell (m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 21 börjar med Regeringen har
och slutar med riksdagens sida bort ha
följande lydelse:
Regeringen bör pröva nya vägar för att
minska näringsläckaget från
jordbruksmarken. Ett sätt att göra detta
är att använda EU:s miljöprogram för
jordbruket. Programmet skulle dessutom
enligt utskottets uppfattning kunna
disponeras och utnyttjas bättre än vad
som sker i dag. För att åstadkomma detta
bör regeringen överväga att utöka stödet
till vallodlingen inom ramen för EU:s
miljöprogram så att stödet kan ges till
fler områden än i dag. Åtgärden kan öka
andelen grön mark och få en viktig
miljöeffekt. Vad utskottet här anfört
med anledning av motion Jo10 yrkande 6
bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 18
bort ha följande lydelse:
18. beträffande EU:s miljöprogram
för jordbruket
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:Jo10 yrkande 6 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
10. Stöd till anläggning av våtmarker
(mom. 19)
Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G
Nilsson och Ola Sundell (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 21 börjar med Även motion
och slutar med nämnda utredningen bort
ha följande lydelse:
Våtmarkerna har stor betydelse för
vattenreningen och den biologiska
mångfalden. Särskilt i jordbruksbygder
har våtmarker minskat genom utdikning
och torrläggning. Därför är det viktigt
att insatserna för att återskapa
våtmarker i dessa områden sker på rätt
sätt. För att öka intresset för
anläggande av våtmarker i
jordbruksområden bör regeringen se över
ersättningen för våtmarksanläggningar så
att ersättningen blir avhängig markens
produktionsförmåga. Enligt regeringens
miljöredovisning kan det komma att
krävas ytterligare åtgärder för att
minska näringsläckaget från
jordbruksmark. Samtidigt är det
uppenbart att det hittillsvarande medlet
för detta, skattehöjningar på
handelsgödsel, leder till utslagning av
svensk livsmedelsproduktion till förmån
för intensiv jordbruksproduktion i
närliggande länder. Vad utskottet här
anfört med anledning av motion Jo10
yrkande 5 bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 19
bort ha följande lydelse:
19. beträffande stöd till anläggning
av våtmarker
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:Jo10 yrkande 5 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
11. Bilparkens förnyelse (mom. 20)
Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G
Nilsson och Ola Sundell (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 22 börjar med Vad gäller och
slutar med det anförda bort ha
följande lydelse:
Sverige drar på sig onödiga
miljöbelastningar genom den för
Västeuropa unikt ålderstigna bilparken.
Hade den svenska bilparken förnyats i
samma takt som i exempelvis Tyskland
hade andelen katalysatorrenade bilar i
Sverige varit betydligt högre. Om
bilparken förnyats i samma omfattning
under 1990-talet som under 1980-talet
hade kväveoxidutsläppen från biltrafiken
varit upp till 37 % lägre än i dag.
Den ålderstigna bilparken är enligt
utskottet uppfattning ett miljöproblem
som dess värre försummas i det pågående
miljöarbetet. Regeringen bör därför
analysera vilka konkreta åtgärder som
krävs för att få till stånd en snabbare
förnyelse av bilparken. Vad utskottet
här anfört med anledning av motion Jo10
yrkande 2 bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 20
bort ha följande lydelse:
20. beträffande bilparkens förnyelse
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:Jo10 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
12. Redovisning av regeringens
bedömningar avseende kärnsäkerhet och
strålskydd (mom. 22)
Lennart Daléus (c), Gudrun Lindvall (mp)
och Birgitta Carlsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 24 börjar med Utskottet har
och slutar med är fallet bort ha
följande lydelse:
I skrivelsen redovisas som en bilaga
SKI:s och SSI:s bedömning av
kärnsäkerhet och strålskydd. Detta sker
utan någon kommentar från regeringens
sida och utan någon bedömning av det
gångna årets erfarenheter. Regeringens
ambitioner på området redovisas inte
heller. Utskottet anser det angeläget
att redovisningen i den aktuella bilagan
i fortsättningen åtföljs av regeringens
egen redovisning och framtidsbedömning.
Vad utskottet här anfört med anledning
av motion Jo15 yrkande 7 bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 22
bort ha följande lydelse:
22. beträffande redovisning av
regeringens bedömningar avseende
kärnsäkerhet och strålskydd
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:Jo15 yrkande 7 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Miljösamarbete med Östeuropa, m.m.
Maggi Mikaelsson (v) anför:
I Vänsterpartiets motion har vi lyft
fram de områden där vi tycker att
regeringens skrivelse gett en alltför
knapphändig beskrivning av läget samt
lyft fram några områden som vi saknat.
Eftersom detta betänkande behandlar en
skrivelse där regeringen gjort en
redovisning av det miljöpolitiska
arbetet under år 1995, och då vi i vår
motion anger att vi har för avsikt att
konkretisera våra krav inför höstens
budgetproposition, har jag valt att inte
reservera mig i detta betänkande.
Vänsterpartiet delar uppfattningen i
flera av reservationerna, och vi har i
andra sammanhang lyft fram flera av de
krav som redovisas.
Det gäller t.ex. miljösamarbetet med
Östeuropa där vi i betänkande
1994/95:JoU4 samt i yttrande till
utrikesutskottet 1994/95:JoU4y
konstaterat att regeringens åtgärder är
otillräckliga mot bakgrund av att en
miljösanering av Östersjön
kostnadsberäknats till ca 150 miljarder
kronor. Vi har därför krävt att
regeringen skall lägga fram en
långsiktig plan och finansiering för
Östersjöns bevarande.
När det gäller EU:s miljöstöd till
jordbruket har vi i reservationer till
flera andra betänkanden, bl.a
1994/95:JoU7 och 13, påtalat betydelsen
av stöd till vallodlingen i Sverige. Vi
kan också konstatera att inträdet i EU:s
jordbrukssystem medfört stora negativa
konsekvenser, framför allt för
mjölkproducenter.
Jag anser också att det är viktigt att
ha en årlig uppföljning och utvärdering
av miljömål och andra miljöbeslut som
riksdagen fattat för att kunna anlägga
en helhetssyn på miljöfrågorna.
2. Finansiering av kalkningsinsatser
(mom. 9)
Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G
Nilsson och Ola Sundell (alla m) anför:
Försurningsproblemet är starkt relaterat
till utifrån kommande luftföroreningar.
Den största andelen av dessa härrör från
övriga EU-länder. Regeringen bör därför
pröva om Sverige kan erhålla
kompletterande finansiering från EU av
kalkningsinsatser.
Vidare är vår uppfattning att
beslutsgången borde kunna förenklas och
effektiviseras om länsstyrelserna tog
över kommunernas uppgifter på detta
område. Avrinningsområdenas storlek gör
att länsnivån geografiskt sett är mer
lämplig för att överblicka kalkningen.
Det bör också vara möjligt för fler län
med relativt små kalkningsinsatser att
samordna verksamheten. Målstyrningen bör
kunna ökas i upphandlingen av kalkningen
genom att definierade miljömål för olika
mätpunkter upphandlas.
3. EU:s miljöprogram för jordbruket
(mom. 18)
Lennart Daléus och Birgitta Carlsson
(båda c) anför:
Riksdagen har fattat beslut om ramarna
för det miljöstöd i jordbruket som
medfinansieras av EU för budgetåret
1995/96. Ansvaret för den närmare
hanteringen av stödets utformning ligger
på regeringen och Jordbruksverket. En
kontinuerlig uppföljning av utvecklingen
av dessa stöd måste givetvis göras. En
utvärdering utförs för närvarande av
Jordbruksverket och Naturvårdsverket.
Dessa utvärderingar kan bl.a. ligga till
grund för den fortsatta diskussionen.
Utrikesutskottets yttrande
1995/96:UU3y
Vår miljö
Till jordbruksutskottet
Jordbruksutskottet har den 8 februari
1996 beslutat bereda utrikesutskottet
tillfälle avge yttrande över skrivelsen
1995/96:120 Vår miljö - miljöarbetet
under året jämte följdmotioner i de
delar som berör utrikesutskottets
beredningsområde.
Utrikesutskottets yttrande avser
skrivelsen i de delar som berör
utskottets beredningsområde jämte
motionerna 1995/96:Jo12 (mp) yrkande 5,
1995/96:Jo14 (v) yrkande 1 (delvis) samt
1995/96:Jo15 (c) yrkandena 3 och 4.
Skrivelsen
I skrivelsen presenterar regeringen en
redovisning av tillståndet i miljön samt
det miljöpolitiska arbetet under år
1995.
Motionerna
1995/96:Jo12 av Gudrun Lindvall m.fl.
(mp) vari yrkas
5. att riksdagen begär att regeringen
återkommer till riksdagen med förslag
till ytterligare medel för att
säkerställa miljösamarbetet med de forna
öststaterna runt Östersjön och för att
vka kärnsäkerheten i Östeuropa.
1995/96:Jo14 av Maggi Mikaelsson m.fl.
(v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder med avseende på FN:s
miljöprogram beträffande Bottenhavet och
Bottenviken, vattenbrist, biologisk
mångfald, statens roll i miljöarbetet,
energipolitiken, Östeuropa samt lokalt
och regionalt miljöarbete (delvis),
1995/96:Jo15 av Lennart Brunander m.fl.
(c) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en tydligare redovisning av
det svenska agerandet på internationell
nivå,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om det s.k. Visbymötet.
Utrikesutskottet
Sammanfattning av skrivelsen
I avsnittet Sverige och det
internationella miljöarbetet konstateras
inledningsvis att det är uppenbart att
flertalet miljöproblem, till exempel
försurningen av mark och vatten, måste
lösas genom internationellt samarbete.
Nya möjligheter att begränsa europeiska
miljöproblem har öppnat sig genom
Sveriges medlemskap i EU. Även när det
gäller de globala problemen kan EU-
samverkan ge ökad tyngd åt svenska
positioner.
Regeringen nämner i skrivelsen att den
har för avsikt att redovisa sin syn på
mål och inriktning av det globala
miljöarbetet i en skrivelse till
riksdagen våren 1996. Regeringen avser
också att förelägga riksdagen förslag
till bl.a. nya och omarbetade miljömål i
en samlad miljöproposition våren 1998.
Förenta nationernas miljöprogram
Förenta nationernas miljöprogram, United
Nations Environment Programme (UNEP),
höll sitt 18:e styrelsemöte i Nairobi i
maj 1995. Viktiga svenska initiativ togs
beträffande militären och miljön,
kvinnor och miljön med speciellt budskap
till Beijingkonferensen, UNEP:s roll i
Washingtonprocessen om landbaserade
aktiviteter som hotar kustområdenas
miljö och långlivade organiska ämnen
samt frågan om vissa farliga, nationellt
förbjudna kemikalier. Sverige bidrog
också aktivt till att få till stånd en
tidig förberedelseprocess för en översyn
av styrformer och andra utestående
institutionella frågor inför
generalförsamlingens specialsession år
1997.
Vid UNEP:s möte i Washingtonprocessen
(hösten 1995) antogs ett globalt
handlingsprogram för reglering av de
landbaserade aktiviteternas påverkan på
den marina miljön.
En UNEP-konferens om militären och
miljön hölls i Linköping i juni 1995.
Mötet diskuterade militära aktiviteter
och miljön i fredstid. Underlag för
fortsatt internationellt arbete med att
utarbeta riktlinjer för miljöpolicy för
den militära sektorn togs fram.
Nästa reguljära möte med UNEP:s
styrelse äger rum år 1997.
FN:s kommission för hållbar utveckling
FN:s kommission för hållbar utveckling
är ansvarigt organ för uppföljningen av
FN:s konferens om miljö och utveckling i
Rio de Janeiro 1992. Kommissionen höll
sin tredje session i New York i april
1995. Sverige, som redan har spelat en
aktiv roll som observatör, går in som
medlem för perioden 1996-98.
Det mest uppmärksammade beslutet var
att upprätta en panel om skogsfrågor.
Skogspanelen skall göra en genomgång av
skogsekosystemen globalt med avseende på
bl.a. hot och orsaker till hoten och
diskutera förslag till lösningar på
olika skogsproblem. Panelen skall också
göra en översyn av existerande
internationella organisationer med
ansvar för skogsfrågor och andra
mellanstatliga överenskommelser. Panelen
kommer även att behandla
handelsrelaterade frågor samt frågor
angående transfereringar av teknologi
och finansiella resurser.
Klimat
Klimatkonventionens första partsmöte
hölls i Berlin under våren 1995.
Vid mötet kunde parterna enas bl.a. om
följande:
- Industriländernas åtaganden är inte
tillräckliga, man behöver ta fram
åtaganden som gäller efter år 2000.
- En ny förhandlingsomgång skall leda
fram till ett protokoll eller annat
juridiskt bindande avtal, dvs. en
ändring i konventionen.
- Förhandlingarna skall vara avslutade så
att ett beslut kan tas vid det tredje
partsmötet hösten 1997.
Syftet med de nya förhandlingarna är att
begränsa eller minska utsläppen av
växthusgaser. Man skall sätta upp
kvantifierade utsläppsmål för perioderna
fram till år 2005, 2010 och 2020. Ett
nytt juridiskt bindande avtal skall
vidare omfatta industriländerna och ta
hänsyn till de olika ländernas
förutsättningar och förmåga att bidra
till den globala ansträngningen att
minska klimatpåverkan.
En annan fråga är om länderna skall
kunna vidta åtgärder utomlands och få
räkna sig utsläppsminskningarna till
godo. Detta angreppssätt, som kallas
gemensamt genomförande, har varit
kontroversiellt under hela
förhandlingsprocessen. Överenskommelsen
i Berlin innebär att en pilotfas för
aktiviteter som genomförs gemensamt
startas omedelbart.
Konventionen om biologisk mångfald
Konventionen om biologisk mångfald
undertecknades vid FN:s konferens om
miljö och utveckling i Rio de Janeiro år
1992. Konventionens syfte är att bevara
den biologiska mångfalden, att
åstadkomma ett hållbart nyttjande av de
biologiska resurserna samt att få en
rättvis fördelning av de vinster som
uppstår vid utnyttjandet av genetiska
resurser. Konventionen har i dag 130
fördragsslutande parter.
Konventionen har hållit sitt andra
partsmöte i november 1995.
Partskonferensen antog omfattande
rekommendationer om åtgärder för att
bevara och hållbart nyttja den marina
biologiska mångfalden.
Rekommendationerna innebär bl.a. krav på
att utveckla och tillämpa ett
miljöanpassat fiske och att införa
integrerad kustområdesplanering.
Sverige var pådrivande för mötets
beslut att påbörja förhandlingar om ett
protokoll till konventionen om säker
hantering av genetiskt modifierade
organismer (GMO).
Baselkonventionen
Baselkonventionen är en global
konvention, som reglerar
gränsöverskridande transporter och
slutligt omhändertagande av farligt
avfall.
Vid konventionens tredje partsmöte i
september 1995 beslöts på nordiskt
initiativ att i konventionen ta in ett
förbud mot export från OECD-länder till
icke OECD-länder av farligt avfall för
återvinning. Sverige har under en följd
av år aktivt verkat för ett sådant
förbud. Förbudet träder i kraft den 1
januari 1998. Förbud att exportera
farligt avfall från OECD-länder till
icke OECD-länder för slutligt
omhändertagande gäller sedan tidigare.
Målet för det fortsatta
konventionsarbetet är primärt att
förtydliga konventionens definitioner av
farligt avfall för att klart ange vilka
typer av avfall som omfattas av
förbudet.
Andra frågor som också prioriteras de
närmaste åren är samarbete kring
bekämpandet av illegal export och import
av farligt avfall. Vidare håller man på
att utarbeta ett protokoll för ansvar
och kompensation knutet till
konventionen för att reglera ansvars-
och ersättningsfrågor i händelse av
olyckor i samband med gränsöverskridande
transporter av farligt avfall.
Miljö och handel
Sambanden mellan internationell handel
och miljöpolitik har kommit att
uppmärksammas alltmer på senare år. I
världshandelsorganisationen WTO finns en
särskild kommitté om handel och miljö
som bl.a. har till uppgift att vid WTO:s
ministerkonferens i Singapore i december
1996 ge rekommendationer om huruvida
ändringar i det multilaterala
handelsregelverket är nödvändiga.
Sverige har, liksom EU, prioriterat
frågan om relationerna mellan
internationella miljöavtal och
handelsreglerna och förespråkar att ett
särskilt undantag för handelsåtgärder
som vidtas inom ramen för
miljökonventioner skall införas i GATT-
avtalet. Andra viktiga
diskussionspunkter är handelseffekter av
miljömärkning och marknadstillträde för
i synnerhet u-länder.
Som EU-medlem är Sverige bunden av EU:s
externa handelspolitik och kommissionen
för Sveriges talan i WTO. För att kunna
driva på arbetet i WTO samarbetar
Sverige aktivt med andra likasinnade
medlemsstater och med kommissionen.
OECD:s översyn av Sveriges miljöarbete
OECD påbörjade våren 1995 en översyn av
Sveriges miljöarbete. Den ingår som ett
led i ett arbete med att se över OECD-
ländernas miljöarbete i stort som
inleddes 1991. Hittills har 11 länder
granskats.
Översynen av Sverige avslutas i maj
1996.
Visbykonferensen och miljöministermöte
Sveriges statsminister har inbjudit till
en regeringschefskonferens för
Östersjöns randstater som skall hållas i
Visby den 3-4 maj 1996. Konferensen
kommer att omfatta tre områden varav
miljön runt Östersjön utgör ett.
Konferensen kan i sin miljödel ses som
en uppföljning av
regeringschefskonferensen i Ronneby år
1990 då endast miljöfrågor runt
Östersjön behandlades. Konferensen
väntas öppna möjligheter att flytta fram
positionerna vad gäller miljöfrågorna
och att knyta samman dessa frågor med
ekonomisk utveckling och mellanfolkligt
samarbete runt Östersjön.
Arbetet med att förbereda miljödelen i
Visbykonferensen startade under
sommaren. Sverige har tagit fram ett
utkast till deklaration vid konferensen
vilket just nu håller på att diskuteras
mellan de deltagande länderna. De
miljöfrågor som Sverige har fört fram är
framför allt fortsatt hög prioritering
av Östersjöprogrammet, större
uppmärksamhet åt gränsöverskridande
vattendrag och stöd för att de länder
som har sådana vattendrag skall
samarbeta bättre om ett hållbart
utnyttjande av vattendragen.
Ytterligare frågor som kan vara
aktuella är att kärnkraftssäkerheten
behöver höjas, att naturvårdsarbetet
måste utvecklas och stärkas samt att
uthålligt fiske bör understödjas. Även
EU:s Östeuropautvidgning kommer att
behandlas. Det närmare innehållet håller
på att utformas via diskussioner med
våra grannländer runt Östersjön.
Vid Visbymötet kommer Sverige också att
ta upp vikten av att alla länder
ratificerar 1992 års
Helsingforskonvention.
Sverige har inbjudit till ett informellt
miljöministermöte för länderna runt
Östersjön. Mötet skall hållas i mars
1996. Avsikten med detta möte är att
inleda ett arbete med att ta fram en
Agenda 21 för Östersjön. Mötet kommer
att ägnas åt miljödelen av Visbymötet
samt åt ytterligare åtgärder som är
avgörande för att begränsa
miljöbelastningen i Östersjön.
Östersjön
Effekterna av de åtgärder som har
vidtagits för att minska
miljöbelastningen från Baltikum,
Ryssland och Polen har ännu inte
utvärderats. Det står dock klart att
utsläppen från en del industrier i öst
har minskat på grund av den ekonomiska
omstruktureringen vilket har tvingat
dessa industrier att stänga. Utsläppen
från jordbruket i öst torde också ha
minskat av samma anledning. Fortfarande
är dock de största föroreningskällorna i
såväl öst som väst avloppsvatten,
industrier och jordbruk.
Inom ramen för Helsingforskommissionen,
HELCOM, utarbetas en tredje rapport om
tillståndet i Östersjön. Denna rapport
som beräknas vara klar hösten 1996
kommer att innehålla mer omfattande och
tillförlitliga uppgifter än tidigare
rapporter om Östersjön. Den närmast
föregående rapporten presenterades år
1990.
Miljömål för Östersjön
Målet för Sveriges miljöinsatser i
Central- och Östeuropa är att stödja
miljösamarbetet och vidta åtgärder för
att bevara och förbättra miljön,
särskilt i och kring Östersjön.
För att påskynda Östersjöns
återhämtning finns sedan år 1992 ett
åtgärdsprogram vilket är grundat på
gemensamma prioriteringar av länderna i
regionen av hur Östersjöns ekologiska
balans bör säkerställas och återställas.
I programmet beskrivs vilka insatser som
bör vidtas under den kommande 20-
årsperioden för att återställa
Östersjöns ekologiska balans. Utöver
invest-eringsprogrammet för de 132
utsläppskällor som identifierats i
programmet, varav ca 100 stycken ligger
i de f.d. öststaterna, behandlar det
också behovet av lagar, regleringar och
väl fungerande myndigheter, ökad
miljömedvetenhet och utbildning hos
befolkningen samt kunskapsöverföring
till länderna i öst. Utsläppskällorna
som tas upp i programmet är de objekt
som man bedömer bör åtgärdas först.
Utsläppskällorna består framför allt av
avloppsvatten, industrier och jordbruk.
Inför Visbykonferensen kommer HELCOM
att ta fram en rapport om hur
Östersjöprogrammet har framskridit och
vid vilka av de 132 identifierade
föroreningskällorna som det för
närvarande pågår investeringar, vilka
som inte längre anses vara stora
föroreningskällor på grund av genomförda
investeringar och vid vilka
föroreningskällor inget ännu har gjorts
etc. Denna rapport bör också ge en
indikation om i vilka delar
Östersjöprogrammet behöver kompletteras
och i vilka delar som större
ansträngningar måste göras. Det är bl.a.
uppenbart att arbetet framöver inte bara
kan avse de stora punktutsläppen - hot
spots - utan att uppmärksamhet även
måste ägnas de många medelstora och
mindre utsläppskällorna och diffusa
utsläpp.
EU:s Östeuropautvidgning
Vissa länder i Central- och Östeuropa
har tecknat associationsavtal med EU.
Avtalen innebär ett närmande till EU och
därmed till de miljöregler som finns
inom EU. En anpassning till EU:s
miljöregler för dessa länder kommer att
vara ett stort steg mot en bättre miljö
i och kring Östersjön.
En diskussion har förts om huruvida
undantag från EU:s miljöregler bör vara
möjliga för dessa länder när och om de
blir medlemmar i EU. Sverige bör som
utgångspunkt för sitt EU-arbete verka
för att de skall uppfylla alla EG-regler
på miljöområdet. Så korta övergångstider
som möjligt skall eftersträvas. För att
detta skall vara möjligt stödjer Sverige
redan genom sitt bilaterala
miljösamarbete dessa länders successiva
närmande till EG:s miljöregler. Sverige
bör också driva att EG-stöd, framför
allt inom ramen för EU:s
östbiståndsprogram Phare respektive
Tacis, i större utsträckning används
till detta ändamål.
Sverige bör också verka för att EU:s
finansiella stöd till Central- och
Östeuropa i ökad utsträckning används
till investeringar som kan förbättra
miljön. Sverige har även medverkat till
att miljön blev ett av de prioriterade
områdena i Tacis-programmet när reglerna
för hur detta program skall kunna
användas nyligen reviderades.
Bistånd
Vid många av de identifierade 132
föroreningskällorna, i
Östersjöprogrammet, kan investeringar
svårligen finansieras enbart med
nationella medel. Multilateralt eller
bilateralt stöd är i dessa fall ofta en
förutsättning för att en investering
skall kunna komma till stånd. Sverige
deltar genom Sida i direkta
investeringar i ett tiotal olika projekt
vid reningsverk. För budgetåret 1995/96
har 169 miljoner kronor avsatts för
miljöåtgärder i Central- och Östeuropa
med tyngdpunkt på Östersjöprogrammet.
Därtill kommer 83 miljoner kronor för
kärnsäkerhet och strålskydd och 50
miljoner kronor till NUTEK:s
energieffektiviseringsprogram.
På initiativ av de nordiska miljö- och
finansministrarna utarbetade en nordisk
ad hoc-grupp i början av år 1995 en
rapport om miljöinsatser i Nordens
närområde. Rapporten har diskuterats vid
ett flertal tillfällen i den nordiska
kretsen under året, och i oktober månad
togs ett beslut om att på försöksbasis
inrätta en nordisk facilitet för mjuk
finansiering av miljöinsatser i Östersjö-
och Barentsregionen främst i form av
gåvomedel. Faciliteten kommer att knytas
till det nordiska
miljöfinansieringsbolaget (NEFCO). Den
kommer att under år 1996 bidra med 9,7
miljoner danska kronor till faciliteten
vilken skall användas för finansiering
av projekt som bidrar till genomförandet
av Östersjö- och Barentsprogrammen.
Därutöver har under hösten även tagits
beslut om att fördubbla NEFCO:s
grundkapital till 80 miljoner ecu.
Det fortsatta arbetet för miljön i och
kring Östersjön
Att stödja en miljömässigt hållbar
utveckling i Central- och Östeuropa,
särskilt i och kring Östersjön, samt att
återställa den ekologiska balansen i
Östersjön är centrala frågor i
regeringens politik. För att kunna driva
dessa frågor vidare har såsom tidigare
nämnts inbjudan gjorts till en regerings
chefskonferens i Visby i maj 1996.
Sverige kommer att verka för att
centrala inslag blir EU:s
Östeuropautvidgning, minskade utsläpp
från trafikområdet inklusive sjöfart
samt minskade utsläpp från jordbruket.
Vad gäller Östeuropautvidgningen är det
viktigt att inträdet i EU kan ske så
snart som möjligt. För att detta skall
vara möjligt krävs omfattande insatser
för bl.a. tillnärmning av EU:s
miljöregler. En anpassning till och
implementering av EU:s miljöregler för
dessa länder kommer att innebära ett
stort steg framåt för miljön i
Östeuroparegionen.
1974 års och 1992 års konvention om
skydd av Östersjöns marina miljö
(Helsingforskommissionen, HELCOM) är den
grundläggande konventionen för
miljöarbetet i och kring Östersjön.
Konventionen omfattar alla former av
havsföroreningar. Sverige kommer att
verka för att 1992 års konvention
ratificeras av alla kontrakterade
länder. Ryssland, Polen, Litauen samt
Danmark är de länder som kvarstår.
Vidare kommer Sverige att verka för att
ett bindande annex till konventionen
utarbetas vad gäller miljövänligare
jordbruk.
Sverige kommer också att verka för att
den strategi för att förbättra
mottagningsanordningar för fartygsavfall
som nyligen har tagits fram inom ramen
för HELCOM genomförs snabbt. Finansiellt
stöd kan eventuellt behöva lämnas till
de baltiska länderna, Polen och Ryssland
för att strategin skall bli
framgångsrik.
Sverige kommer även fortsättningsvis
att ha en hög profil och vara drivande
vad gäller HELCOM:s arbete och även
stödja Baltikums, Rysslands och Polens
möjligheter att följa konventionens
intentioner.
Vad gäller Östersjöprogrammets olika
inslag pågår en diskussion om att
eventuellt komplettera Östersjöprogammet
med nya s.k. hot spots.
Grundinställningen från Sverige vad
gäller Östersjöprogrammet är att det
hittills har varit framgångsrikt och att
det är viktigt att få ett fortsatt
politiskt åtagande vad gäller
genomförandet av programmet.
Nordsjön
Problembilden i Nordsjön är
mångfacetterad, till stor del beroende
på att området är tätbefolkat, starkt
industrialiserat, på sina håll har ett
intensivt jordbruk, är exploaterat med
avseende på utvinning av olja och gas
samt utgör ett av världens tätast
sjötrafikerade hav.
Sverige har under lång tid arbetat
aktivt inom flera internationella
konventioner som berör Nordsjöns miljö.
De s.k. Nordsjökonferenserna utgör en
viktig del i detta arbete. Sommaren 1995
undertecknade Nordsjöländernas
miljöministrar den fjärde Nordsjö
deklarationen. I deklarationen anges
gemensamma mål som syftar till att
väsentligen förbättra Nordsjöns miljö
inom flera olika områden. Målen skall
uppnås genom nationella åtgärder i
respektive land.
För att uppnå många av de mål som
beslutades i Nordsjökonferensen kommer
att krävas både nationella åtgärder och
ett samfällt agerande i flera olika
regionala och internationella organ
såsom FAO, EU, IMO och MARPOL. Oslo- och
Pariskonventionen (OSPAR) har dessutom
ett särskilt ansvar i detta avseende för
att konkretisera många av de
övergripande mål som beslutades på
konferensen. Både EU och OSPAR kommer
dessutom att utgöra de organ som kan
erbjuda det organisatoriska ramverk som
krävs för effektivt genomförande av
åtgärderna.
Generellt gäller för de flesta av
Nordsjöländerna att de uppsatta målen
inte uppnåtts inom de angivna
tidsramarna.
Det svenska arbetet med att förbättra
den marina miljön i Nordsjön fokuseras
på åtgärder för att minska utsläppen av
miljögifter. I det regionala
Nordsjöarbetet, inom ramen för den s.k.
Nordsjökonferensen, har man formulerat
målet att inom 25 år få ner utsläppen
till oskadliga nivåer eller nollnivåer.
1990 beslöt sig Nordsjöstaterna för att
arbeta fram ett gemensamt program för
att bevara den biologiska mångfalden i
Nordsjön. Särskilt sälar, havs- och
kustfåglar skulle skyddas. Fortfarande
saknas dock ett gemensamt program för
skydd av Nordsjöns arter. Sverige verkar
för att ekologiska mål upprättas för
Nordsjön och dess kuster.
Det fortsatta Nordsjöarbetet kommer att
ske inom ramen för en speciell
Nordsjökommitté, vars sekretariat
handhas av Norge. Nästa
Nordsjökonferens, som beräknas äga rum
under perioden år 2000-2002, kommer att
äga rum i Norge.
Sverige och miljöarbetet i EU
Utgångspunkter
Det svenska miljöpolitiska arbetet i EU
grundar sig på den strategi som
regeringen i mars redovisade för
riksdagen (skr. 1994/95:167).
Huvuduppgiften är att arbeta för en
långsiktigt hållbar utveckling i Europa
i linje med slutsatserna från
Riokonferensen. Regeringen redovisar i
skrivelsen fyra prioriterade sakområden
som ligger till grund för det svenska
miljöarbetet i EU:
- Kampen mot försurning och
klimatförändringar.
- Arbetet för kretsloppsanpassning.
- En höjd ambitionsnivå när det gäller
kemikaliekontroll och minskad an-
vändning av bekämpningsmedel.
- Bevarandet av biologisk mångfald.
Miljöarbetet i EU under 1995
Någon samlad politik för att komma till
rätta med problemen med försurning av
mark och vatten har tidigare inte
funnits inom EU. Sverige begärde därför
vid miljörådsmötet i mars 1995 att
kommissionen skulle ta fram en särskild
strategi mot försurning. Begäran mottogs
positivt och kommissionen har nu
påbörjat detta arbete, som sker med
bistånd från svensk expertis. En första
redogörelse från kommissionen lades fram
vid miljörådsmötet i december 1995.
Rådet beslöt att kommissionen senast
första halvåret 1997 skall ta fram en
genomarbetad strategi för att få ner
utsläppen till vad naturen tål.
Sverige fick i medlemskapsförhandlingar
fyraåriga övergångslösningar för de EG-
direktiv som rör bl.a. klassificering
och märkning av farliga ämnen och
preparat samt begränsning av saluförande
och användning av farliga ämnen. Vid
miljörådsmötet i mars 1995 lovade
kommissionen att påbörja den översyn av
EG-lagstiftningen på dessa områden som
skall ske enligt anslutningsfördraget.
Enligt kommissionen är en utgångspunkt
för översynen att inget medlemsland
skall behöva sänka sina krav. Arbetet
har påbörjats i expertgrupper under
kommissionen.
Efter ett nordiskt initiativ enades
EU:s miljöministrar vid miljörådsmötet i
juni om att det principbeslut som
fattats av Baselkonventionens parter om
att förbjuda avfallstransporter till
länder utanför OECD i sin helhet bör tas
in i konventionstexten. EU-linjen blev
framgångsrik vid det möte med
Baselkonventionens parter som ägde rum i
september, och EU:s miljöministrar har
därefter enats om att principbeslutet
också skall tas in i rådets förordning
(EEG) 259/93 om övervakning och kontroll
av avfallstransporter.
Efter ett långvarigt arbete fattades i
juni beslut om en gemensam ståndpunkt
beträffande en ny förordning om
förbättrad tillämpning inom EU av
konventionen om internationell handel
med vilda djur och växter.
Sverige har under året delredovisat de
områden som skall ingå i ett
sammanhängande nät av skyddsvärda
naturområden i Europa (Natura 2000).
Sverige har också understrukit behovet
av att stödja naturvården i de öst- och
centraleuropeiska länderna.
Under året har EU-kommissionen i
samarbete med medlemsländerna tagit fram
förslag till hur gemensamma miljöprojekt
skulle kunna genomföras av flera
medlemsländer tillsammans, s.k. Joint
Environmental Projects (JEPS). Syftet är
att projekten skall förstärka gemensamma
och mer koordinerade investeringar i
infrastruktur på vatten- och
avfallsområdena.
Enligt förslaget bör JEPS ges
finansiellt stöd på samma sätt som trans-
europeiska nätverk för infrastruktur på
transport-, energi- och
telekommunikationsområdena nu ges EU-
stöd. Sverige deltar aktivt i arbetet
med JEPS utifrån målsättningen att
pilotprojket bör komma i gång så snart
som möjligt och att de ges stöd på minst
lika förmånliga villkor som andra
infrastrukturprojekt.
EU:s femte miljöhandlingsprogram, som
antogs år 1992 och avser perioden fram
till år 2000, är för närvarande föremål
för översyn. Europeiska gemenskapernas
kommission har bl.a. med hjälp av
medlemsstaterna gått igenom läget
beträffande genomförandet. Arbetet visar
att framsteg gjorts på flera områden,
men att detta långtifrån är
tillräckligt. Utvecklingen på
transportområdet framhålls som särskilt
oroande. Ett beslut i rådet avses bli
fattat under år 1996.
Det fortsatta arbetet i EU
Arbetet i EU under år 1996 kommer i stor
utsträckning att inriktas på
regeringskonferensen om ändringar i
fördragen, som skall inledas under
våren. Sverige har under förberedelserna
för konferensen understrukit att
miljöfrågorna måste tas upp vid en
diskussion om fördragsändringar. Bland
annat arbetar Sverige för att
Riokonferensens slutsatser om hållbar
utveckling bör avspeglas i fördragen
samt att miljöaspekterna på ett bättre
sätt skall integreras i arbetet inom
andra politikområden, som t.ex. jordbruk
och trafik. I den slutliga rapporten
från den s.k. reflektionsgruppen, som
förberett dagordningen för
regeringskonferensen, har också
miljöfrågorna fått en framträdande roll.
En annan övergripande fråga av mycket
stor betydelse är arbetet med att
förbereda ett framtida medlemskap för de
central- och östeuropeiska länder som nu
har associationsavtal med EU.
Kommissionen har inlett ett arbete med
att se över hur dessa länder skall kunna
anpassa sig till EU:s miljökrav. Det är
från svenska utgångspunkter viktigt att
verka för att detta arbete prioriteras.
Sammanfattning av motionerna
I kommittémotion Jo12 (mp) yrkande 5
anförs att de medel som riksdagen, efter
förslag i proposition 1994/95:160
Sveriges samarbete med Central- och
Östeuropa, anvisat till stöd för
åtgärder för att förbättra miljön inte
räckt till de nödvändiga insatserna.
Såväl på det informella
miljöministermötet i mars 1996 som på
Visbykonferensen i maj kommer man att
diskutera ytterligare kostnadskrävande
insatser. Ju längre nödvändiga åtgärder
fördröjs, desto högre kommer kostnaderna
att bli. Mot denna bakgrund begär
motionärerna att regeringen återkommer
till riksdagen med förslag om att
ytterligare medel anvisas för att
säkerställa miljösamarbetet med de forna
öststaterna runt Östersjön och för att
öka kärnsäkerheten i Östeuropa.
Yrkande 1 i kommittémotion Jo14 (v)
berör i delar frågor som faller inom
utrikesutskottets beredningsområde.
Motionärerna framhåller bl.a. att
regeringens skrivelse i den del som ger
en redovisning av FN:s miljöprogram
endast i allmänna ordalag redovisar att
viktiga svenska initiativ tagits
beträffande militären och miljön,
kvinnor och miljön m.m. Enligt deras
uppfattning hade det varit värdefullt
med en mera utförlig redovisning av det
svenska agerandet.
I samma yrkande påpekas också att den
globala bristen på rent vatten redan i
dag är ett allvarligt hot mot världens
livsmedelsförsörjning; konstbevattning
och sjunkande grundvattennivåer leder
till försaltning och förstörda jordar.
Enligt motionärernas uppfattning bör
regeringen ta fram en strategi för hur
Sverige skall agera i internationella
fora vad avser frågor som rör
vattenhantering.
I yrkande 1 (berörd del) konstateras
också att vissa utsläpp i Östeuropa
minskar. Detta beror emellertid till
stor del på att verksamheter tvingas
stänga på grund av bristande lönsamhet.
Både av arbetsmarknadsskäl och miljöskäl
finns det nu behov av en gigantisk och
kraftfull satsning på svenska
miljöinvesteringar i Östeuropa. Bara i
vårt närområde - Baltikum, Ryssland och
Polen - finns det potential för
miljardinvesteringar i ny teknik och
kunskap. Dylika skulle skapa både
arbetstillfällen och bättre miljö i alla
inblandade stater.
Centerns kommittémotion Jo15 innehåller
bl.a. yrkanden om redovisningen av det
svenska agerandet på internationell nivå
i miljöfrågor (yrkande 3) och om
förberedelserna inför det s.k.
Visbymötet (yrkande 4).
I det första av dessa yrkanden framför
motionärerna kritiska synpunkter på
regeringens beskrivning av Sveriges
agerande i internationella fora. Det är
svårt att med enbart regeringens egna,
uppskattande, ord se hur andra stater
agerat och få en uppfattning om på
vilket sätt Sverige kan anses ha gjort
de för frågan avgörande insatserna.
Motionärerna yrkar att det bör ges
regeringen till känna att en tydligare
redovisning görs framgent av det svenska
agerandet på internationell nivå.
Förberedelsearbetet inför den s.k.
Visbykonferensen mellan
Östersjöstaternas regeringschefer tas
upp i motionens yrkande 4. Motionärerna
framför där uppfattningen att regeringen
misslyckats med att få till stånd ett
förberedande miljöministermöte. De anser
att konsekvensen därav blir att
miljödelen av Visbykonferensen blir
svagare och sämre förankrad än vad som
ursprungligen var planerat, eftersom
fortsatta åtgärder på flera sakområden
är beroende av det numera inställda
miljöministermötet. Riksdagen bör mot
denna bakgrund ge till känna att
regeringen skyndsamt återkommer till
riksdagen med en redovisning av hur
Visbymötet genomförts och hur man
hanterar den i motionen nämnda bristen i
planeringen.
Utrikesutskottets överväganden
Miljöhoten måste mötas gemensamt av det
internationella samfundet. Det är därför
angeläget att internationella avtal
träffas och följs samt att samarbetet
såväl regionalt som globalt fortlöpande
utvecklas. Utskottet har tidigare
framhållit den vikt det härvidlag fäster
vid ett resultatinriktat svenskt
engagemang för att motverka
miljöförstörelse och för att förbättra
miljön.
I föreliggande skrivelse redovisas
tillståndet i miljön och det
miljöpolitiska arbetet under år 1995. Av
det avsnitt i skrivelsen som rör
internationella förhållanden framgår att
arbetet med de globala miljöfrågorna,
t.ex. föroreningen av haven,
klimatfrågan, ozonskiktet och den
biologiska mångfalden, har krävt ökade
insatser under året, vilket också
inneburit att framsteg gjorts.
I motion Jo15 (c) yrkande 3 anförs att
regeringen i kommande skrivelser
tydligare bör redovisa det svenska
agerandet på internationell nivå.
Motsvarande krav framförs i motion Jo14
(v) yrkande 1 (berörd del).
Regeringens skrivelse täcker ett mycket
brett område, och den behandlar
miljöfrågor alltifrån ett lokalt till
ett globalt perspektiv. Mot denna
bakgrund anser utskottet att
detaljeringsgraden i redovisningen är
väl avvägd. Utskottet konstaterar vidare
att regeringen i olika sammanhang givit
redogörelser av det slag motionärerna
efterlyser. Således redovisas exempelvis
årligen i den s.k. blåboken ( Förenta
Nationernas generalförsamling 19XX.
Aktstycken utgivna av
utrikesdepartementet. Ny serie I:A)
Sveriges insatser i
generalförsamlingsarbetet. Frågor
rörande behandlingen av miljö och
hållbar utveckling inom FN-systemet
behandlas även i regeringens skrivelse
1995/96:40 FN inför framtiden.
Regeringen har också i olika
propositioner och skrivelser till
riksdagen, senast i proposition
1995/96:42 om godkännande av FN:s
konvention för bekämpning av
ökenspridning, redovisat svenskt
agerande på olika specialområden.
Miljöfrågorna inför EU:s
ministerkonferens 1996 (IGC) behandlas i
regeringens skrivelse 1995/96:30. I
föreliggande skrivelse säger regeringen
att den har för avsikt att i en särskild
skrivelse, som beräknas bli lämnad till
riksdagen våren 1996, redovisa sin syn
på arbetet med de globala miljöfrågorna
och strävan mot en hållbar utveckling. I
årets propositionsförteckning har
regeringen även anmält en skrivelse om
Sveriges internationella
utvecklingssamarbete för hållbar
utveckling, vilken, enligt vad utskottet
erfarit, bl.a. kommer att beröra
miljöfrågor.
Mot denna bakgrund anser utskottet att
det är obehövligt att tillmötesgå
motionärernas krav på ett
tillkännagivande.
I motion Jo15 (c) yrkande 4 krävs att
regeringen skyndsamt återkommer till
riksdagen med en redovisning av hur det
s.k. Visbymötet genomförts och hur
regeringen hanterar vad motionärerna
anser vara brister i planeringen.
Utskottet utgår från att regeringen i
kommande redovisningar av miljöarbetet
följer upp vad som i föreliggande
skrivelse sägs om Visbymötet och därvid
redogör för de resultat som framkommer.
Inom ramen för Helsingforskommissionen,
HELCOM, utarbetas för närvarande en
tredje rapport om tillståndet i
Östersjön. Denna rapport, som beräknas
vara klar hösten 1996, kommer att vara
mera omfattande än närmast föregående
rapport från 1990. Utskottet har vid
föredragning i detta ärende erfarit att
ett miljöministermöte planeras äga rum
till hösten, vid vilket såväl rapporten
om tillståndet i Östersjön som
resultaten från Visbykonferensen kan
beaktas.
Utskottet menar mot denna bakgrund att
motionen inte behöver föranleda någon
riksdagens åtgärd.
I flera motioner berörs frågor med
anknytning till Östersjön. Sålunda
anförs bl.a. i motion Jo14 (v) yrkande 1
(berörd del) att miljösituationen i
Bottenviken och Bottenhavet bör
uppmärksammas.
Med anledning härav får utskottet
konstatera att regeringen i skrivelsen
talar om hela innanhavet Östersjön och
att skrivelsen innehåller konkreta
uppgifter om förhållandena i Bottniska
viken. Utskottet utgår från att
regeringen i Östersjösammanhang även
fortsättningsvis beaktar förhållandena i
Bottenhavet och Bottniska viken.
Mot bakgrund av det anförda anser
utskottet att motionärernas önskemål i
detta avseende redan kan anses vara
tillgodosedda.
I samma yrkande begärs att regeringen
tar fram en strategi för hur Sverige
skall agera i internationella fora vad
avser frågor som rör vattenhantering.
I anledning av yrkandet i denna del
noterar utskottet att miljöministern i
ett frågesvar i riksdagen den 21 mars
1994 redovisat regeringens syn på
lämplig strategi för att komma till
rätta med problem rörande den marina
miljön. Miljöministern anförde därvid
bl.a. att erfarenheten pekar på att
regionala havsmiljöavtal, sådana som
Helsingforskonventionen, har större
förutsättningar att bli framgångsrika än
avtal med global täckning. Regionala
olikheter och skilda förutsättningar att
klara miljöbelastning, bl.a. mellan i-
länder och utvecklingsländer, talar för
regionala avtal. Sverige har därför i
internationella sammanhang i första hand
prövat möjligheten att få till stånd
regionala avtal. På detta sätt har vi
under många år agerat internationellt
för att förbättra skyddet av havet,
bl.a. mot utsläpp från landbaserade
källor. Detta har främst skett inom
ramen för Helsingforskommissionen,
Pariskommissionen och den s.k.
Nordsjökonferensen.
Miljöministern framhåller emellertid i
sitt svar att satsningen på regionala
avtal inte utesluter en global
konvention. Hon nämner också att visst
gemensamt nordiskt agerande förekommit
när det gäller en global konvention.
Regeringens bedömning är dock att
möjligheten att enas om ett allmänt,
globalt, juridiskt bindande instrument
för skyddet av havsmiljön, utöver
havsrättskonventionen som trädde i kraft
i slutet av 1994, är mycket liten.
Utskottet noterar i sammanhanget att,
sedan miljöministern lämnade sitt svar,
UNEP vid sitt möte i Washington hösten
1995 antagit ett globalt
handlingsprogram för reglering av de
landbaserade aktiviteternas påverkan på
den marina miljön. Utskottet konstaterar
också att regeringen under våren kommer
att förelägga riksdagen en proposition
om Sveriges tillträde till
havsrättskonventionen.
Det finns inte någon global strategi
för skydd av färskvattenresurserna,
trots att dessa i allt högre grad hotas
av miljöförstöring och överutnyttjande.
Vid 1994 års session av CSD (FN:s
kommission för hållbar utveckling;
Commission on Sustainable Development)
tog Sverige därför initiativ till en
utvärdering av de globala
vattenresurserna genom vilken de globala
vattentillgångarna och deras utnyttjande
skall klarläggas. Avsikten är att de
framkomna resultaten skall utgöra
underlag för ett förslag till en global
strategi och för åtgärder för ett
hållbart utnyttjande av
vattenresurserna. Enligt vad utskottet
erfarit har Stockholm Environment
Institute (SEI) fått i uppgift att i
nära samverkan med berörda FN-organ göra
utvärderingen, vilken skall presenteras
vid CSD 1997 inför FN:s
generalförsamlings specialsession 1997.
Miljödepartementet har (Ds 1995:83)
angivit att Sverige prioriterar följande
frågor för att uppnå ett hållbart
utnyttjande av färskvattenresurser:
- Den globala vattenstrategin bör inte
isolerat omfatta dricksvatten och
sanitet utan även t.ex. frågor om vatten
för jordbruksändamål och vatten för
industriella ändamål. Samtliga sektorers
behov och utnyttjande av
vattenresurserna bör beaktas.
- Det är viktigt att samverkan mellan
effekter på mark, luft och vatten
analyseras.
- I ljuset av den globala
vattenutvärderingen inför CSD 1997 kan
det finnas anledning att se över det
internationella regelsystemet och det
globala samarbetet gällande
färskvattenfrågor.
Avsikten med det miljömål som finns för
det svenska biståndet är att integrera
miljöaspekterna i allt bistånd så att
det i sin helhet bidrar till en hållbar
utveckling. Detta gäller både det
bilaterala och det multilaterala
biståndet. Inom biståndet görs insatser
vad avser såväl marin miljövård som
vattenresurser.
I samband med Stockholms
vattensymposium i augusti 1995 föreslog
UNDP och Världsbanken att ett Global
Water Partnership (GWP) skulle bildas.
Utgångspunkten var att den ökande
insikten att färskvatten är en bristvara
och att utnyttjandet av denna resurs
måste utgå från tillgången därav och
inte, som hittills, enbart efterfrågan.
Syftet är främst att stödja den fattiga
majoriteten av världens befolkning genom
att medverka till en effektivare
användning av världens vattenresurser i
enlighet med de riktlinjer som anges i
Agenda 21.
Vid ett möte som arrangerades i
samarbete mellan Sida, UNDP och
Världsbanken i Stockholm i början av
december 1995 uttrycktes ett starkt stöd
för förslaget att bilda GWP som ett
förstärkt nätverk. Vid mötet deltog ett
sjuttiotal representanter från 54
multilaterala och bilaterala
biståndsorganisationer, enskilda
organisationer, yrkesorganisationer och
utvecklingsländer. Sida åtog sig att stå
som värd för det sekretariat som kommer
att samordna GWP:s inledande verksamhet.
Finansiella bidrag till övriga
aktiviteter väntas från andra
biståndsgivare, främst Världsbanken. GWP
kommer att arbeta med att öka utbytet
mellan givare och andra intressenter för
att samordna riktlinjer och policies för
nyttjande av vatten.
För Sveriges del innebär, som framhålls
i regeringens skrivelse 1994/95:167, EU-
medlemskapet nya möjligheter att delta i
det europeiska arbetet. Det skapar även
nya förutsättningar när det gäller
sättet att arbeta med globala
miljöfrågor. Inom EU förhandlas ofta
fram gemensamma ställningstaganden inför
agerande i olika internationella
sammanhang. Det har, enligt utskottets
uppfattning, stor betydelse vid
förhandlingar i globala sammanhang att
EU enat kan driva en linje som nära
överensstämmer med svenska intressen.
Enligt vad utskottet erfarit pågår ett
arbete med att ta fram en svensk
hållning i frågor som rör EU:s framtida
vattenpolicy. Syftet är att utarbeta en
principiell bas för svensk hållning i
framtida diskussioner om kommande
direktiv eller revidering av befintliga
direktiv.
Utskottet vill betona vikten av att
arbetet med frågor rörande vatten,
främst färskvatten, är mycket angeläget.
Utskottet anser därför det vara av
central betydelse att det svenska
agerandet på området utgår från en
genomarbetad grundsyn. Det arbete som
pågår, vad avser såväl planering som
genomförande, synes ligga väl i linje
härmed.
Enligt utskottets uppfattning kan motion
Jo14 (v) yrkande 1, i den del som rör en
strategi för hur Sverige skall agera i
internationella fora vad avser frågor
som rör vattenhantering, anses besvarad
med vad utskottet ovan anfört.
I motionerna Jo12 (mp) yrkande 5 och
Jo14 (v) yrkande 1 (delvis) reses frågor
om omfattningen av insatserna för
miljösamarbetet inom ramen för Sveriges
samarbete med staterna i Östeuropa. I
den förstnämnda motionen behandlas också
frågan om kärnsäkerhet.
Utskottet vill med anledning härav
inledningsvis konstatera att en av
målsättningarna för det svenska
samarbetet med Central- och Östeuropa
från första början har varit att stödja
åtgärder för att förbättra miljön.
Åtgärderna har främst syftat till att
höja kärnsäkerheten, främja vattenrening
och motverka luftföroreningar.
Miljösamarbetet har också varit
prioriterat i det regionala och
internationella samarbetet.
Redan för perioden 1990/91-1994/95
anvisades omkring en miljard kronor för
miljöinsatser i Central- och Östeuropa.
De största insatserna har utformats inom
ramen för det av Helsingforskommissionen
(HELCOM) utarbetade åtgärdsprogrammet
för Östersjön. Där spelar även det
nordiska finansieringsbolaget för
miljöinvesteringar (NEFCO), som bidrar
med finansiering av företag som
tillverkar miljöutrustning och
tillhandahåller miljötjänster i Central-
och Östeuropa, en viktig roll.
Sedan ett nytt program om totalt fyra
miljarder kronor inrättats för Sveriges
samarbete med Central- och Östeuropa
under budgetåren 1995/96-1998, varav 1
718 miljoner kronor för det förlängda
budgetåret 1995/96 (18 månader; av detta
belopp kanaliseras 502 miljoner kronor
via EU), har ytterligare medel för
miljöinsatser anvisats.
Mot bakgrund av det växande
investeringsbehovet har det ansetts
befogat att på miljöområdet ge möjlighet
till investeringsstöd på förmånliga
villkor. För budgetåret 1995/96 anslås
ca 120 miljoner kronor för sådana
investeringar, i första hand inom ramen
för det av Östersjöstaterna gemensamt
antagna Östersjöprogrammet. Prioritet
skall ges åt anläggningar för
avloppsrening, men även
luftreningsåtgärder skall kunna komma
till stånd om sådana insatser kan
möjliggöras via bl.a. samfinansiering.
Ett betydande engagemang från
finansieringsinstitutioner som
Världsbanken och EBRD utgör en viktig
förutsättning för ett framgångsrikt
miljöarbete, inte minst i
Östersjöregionen. Sammanlagt har 169
miljoner kronor anslagits för
miljöinsatser (exklusive medel för
kärnsäkerhetshöjande åtgärder).
Som utskottet tidigare anfört (bet.
1994/95:UU16) är det en realistisk
utgångspunkt för de internationella
insatserna på kärnsäkerhetsområdet att
de aktuella kärnkraftsreaktorerna för
närvarande spelar en betydande roll i
elförsörjningen och att de därför kan
behöva drivas flera år framöver. Det
står samtidigt klart att inga insatser,
varken från svenskt eller
internationellt håll, görs i central-
och östeuropeiska kärnkraftverk för att
förlänga deras tekniska livslängd.
Syftet är uteslutande att åstadkomma en
så säker driftsituation som möjligt
under den överblickbara tid som dessa
verk måste drivas på grund av
energisituationen i berörda stater.
Parallellt med säkerhetssatsningar i
kärnkraftverk är det mot denna bakgrund
angeläget att hjälpa staterna i Central-
och Östeuropa att planera för och
utveckla alternativ, säker och
miljöanpassad energiproduktion och
framför allt att åstadkomma effektivare
och resurssnålare energianvändning. Sida
har att utarbeta förslag avseende
energiinsatser i Central- och Östeuropa.
Riksdagen har för innevarande budgetår
sammantaget anvisat 83 miljoner kronor
för kärnsäkerhet och strålskydd.
Utöver 169 miljoner kronor för
miljöinsatser och 83 miljoner kronor för
kärnsäkerhetshöjande åtgärder har
anvisats 25 miljoner kronor för NEFCO.
Totalt utgör dessa poster i dag ca 16 %
av hela samarbetsramen exklusive
kärnsäkerhet eller ca 27 % om
kärnsäkerheten inkluderas.
Enligt vad utskottet erfarit vid
föredragning i ärendet har Sida nyligen
på uppdrag av regeringen överlämnat en
skrivelse med förslag på investeringar
till ett värde av 120 miljoner kronor
att beslutas under innevarande budgetår.
Det kan i sammanhanget tilläggas att
riksdagen beslutat medge en fördubbling
av kapitalet i NEFCO för en
sexårsperiod. För Sverige innebär detta
en kostnad på omkring 25 miljoner kronor
per år. Försöksverksamhet skall också
inledas med en särskild nordisk
institution för samfinanisering på
förmånliga villkor med internationella
finansieringsinstitutioner. Den svenska
kostnaden beräknas bli ca 12 miljoner
kronor.
Vid utarbetandet av de landstrategier
som vägleder samarbetet med berörda
stater betonas vikten av att inom
områdena miljö, kärnsäkerhet och
strålskydd beakta den internationella
samordning som finns inom ramen för
Environment for Europe-processen.
Utskottet vill framhålla att
insatsernas effekter på miljön inte bara
är en fråga om hur stora belopp som
satsas utan också på mottagarkapacitet
och inställning i de berörda staterna.
Erfarenheterna visar att det gått
relativt långsamt att ta fram och bygga
upp de ofta större investeringsprojekt
som ingår i Östersjöprogrammet.
Utformningen av samarbetets
institutionella ramar har också krävt
sin tid. Efter hand som nationella
strategier tas fram i mottagarländerna
får samarbetet en annan stadga än
tidigare. Som resultat härav prioriterar
dessa länder alltmer s.k. mjuka insatser
(policyutveckling, institutionella
frågor, utbildning etc.), vilka är
nödvändiga förutsättningar för en
hållbar utveckling.
Begränsningarna i mottagarkapaciteten
kan bero på olika saker. Vanligast är
institutionella svårigheter samt att
idéer och uppslag inte omsatts i
framtagna projektplaner.
Genomförandemöjligheterna för olika
projekt beror, förutom på
förutsättningarna i mottagarländerna,
också på möjligheterna till
internationell finansiering i de
enskilda fallen och på koordineringen på
givarsidan. Sammanfattningsvis pekar
dessa faktorer på att de belopp som,
inom ramen för östbiståndet, lämpligen
bör avsättas för miljöbistånd kommer att
variera över tiden.
Enligt utskottets mening är det
väsentligt att stödet för
miljösamarbetet i Östersjöområdet även
fortsättningsvis får hög prioritet. Det
är härvidlag angeläget att också EU gör
kraftfulla insatser. Utskottet noterar i
sammanhanget att EU:s Tacis-program nu
innehåller ett miljömål. Även inom Phare
finns en miljöstrategi, och
miljökomponenten inom det programmet
uppgår till i storleksordningen 10 %.
Enligt utskottets uppfattning kan
motionerna Jo12 (mp) yrkande 5 och Jo14
(v) yrkande 1 (delvis) besvaras med vad
som ovan anförts.
Stockholm den 22 februari 1996
På utrikesutskottets vägnar
Viola Furubjelke
I beslutet har deltagit: Viola
Furubjelke (s), Göran Lennmarker (m),
Axel Andersson (s), Inger Koch (m),
Yvonne Sandberg-Fries (s), Helena
Nilsson (c), Berndt Ekholm (s), Bertil
Persson (m), Karl-Göran Biörsmark (fp),
Lena Klevenås (s), Eva Zetterberg (v),
Urban Ahlin (s), Lars Hjertén (m), Bodil
Francke Ohlsson (mp), Ingrid Näslund
(kds), Carina Hägg (s) och Ronny Olander
(s).
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Skrivelsen 1
Skrivelsens huvudsakliga innehåll 1
Motionerna 2
Motioner med anledning av
skrivelsen 2
Motion från allmänna motionstiden
1995 3
Yttrande 3
Utskottet 4
Inledning 4
Övergripande miljöfrågor 4
Skrivelsen 4
Motionerna 5
Utskottets överväganden 6
Sverige och det internationella
miljöarbetet 8
Skrivelsen 8
Motionerna 10
Utskottets överväganden 11
Kemikalier 16
Skrivelsen 16
Motionerna 17
Utskottets överväganden 17
Biologisk mångfald och naturskydd 19
Skrivelsen 19
Motionen 20
Utskottets överväganden 20
EU:s miljöprogram för jordbruket 20
Skrivelsen 20
Motionen 21
Utskottets överväganden 21
Ett miljöanpassat transportsystem 21
Skrivelsen 21
Motionen 22
Utskottets överväganden 22
Agenda 21 23
Skrivelsen 23
Motionen 23
Utskottets överväganden 24
Övrigt 24
Motionerna 24
Utskottets överväganden 24
Hemställan 25
Reservationer 27
1. Omprövning av de miljöpolitiska
medlen (mom. 1) 27
2. Tillkallande av en
expertkommission (mom. 2) 27
3. Miljöbokslut (mom. 4) 28
4. Ökade miljö- och säkerhetskrav
på fartyg (mom. 8) 28
5. Miljösamarbete med Östeuropa
(mom. 10) 29
6. Förslag om begränsningar och
förbud i användningen av
kemikalier (mom. 13) 29
7. Nonylfenol, m.m. (mom. 14) 30
8. Natura 2000 (mom. 17) 31
9. EU:s miljöprogram för
jordbruket (mom. 18) 31
10. Stöd till anläggning av
våtmarker (mom. 19) 32
11. Bilparkens förnyelse (mom. 20) 32
12. Redovisning av regeringens
bedömningar avseende
kärnsäkerhet och strålskydd
(mom. 22) 33
Särskilda yttranden 33
1. Miljösamarbete med Östeuropa,
m.m. 33
2. Finansiering av
kalkningsinsatser 34
3. EU:s miljöprogram för
jordbruket 34
Utrikesutskottets yttrande 35
Till jordbruksutskottet 35
Skrivelsen 35
Motionerna 35
Utrikesutskottet 36
Sammanfattning av skrivelsen 36
Förenta nationernas miljöprogram 36
FN:s kommission för hållbar
utveckling 36
Klimat 37
Konventionen om biologisk
mångfald 37
Baselkonventionen 38
Miljö och handel 38
OECD:s översyn av Sveriges
miljöarbete 38
Visbykonferensen och
miljöministermöte 38
Östersjön 39
Nordsjön 42
Sverige och miljöarbetet i EU 42
Sammanfattning av motionerna 44
Utrikesutskottets överväganden 45
Gotab, Stockholm 1996