I betänkandet behandlas sammanlagt 58
motionsyrkanden från den allmänna
motionstiden 1995 om utvecklingen mot
ett kretsloppssamhälle och
avfallshantering. Vidare behandlas
renhållningslagstiftningen och det s.k.
producentansvaret. Samtliga
motionsyrkanden avstyrks, bl.a. med
hänvisning till tidigare
ställningstaganden, aviserade åtgärder
från regeringens sida och pågående
utredningsarbete.
Till betänkandet har fogats 11
reservationer och 4 särskilda yttranden.
Motionerna
1994/95:Jo202 av Olof Johansson m.fl.
(c) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om jordbrukets roll i
kretsloppsarbetet.
1994/95:Jo225 av Gudrun Lindvall (mp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att säkerställa en
fungerande och utvidgad återvinning av
förbrukade matfetter från restauranger,
storkök och industrier.
1994/95:Jo604 av Alf Svensson m.fl.
(kds) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att stimulera
kommunerna att införa differentierade
avfallstaxor för hushållen.
1994/95:Jo609 av Carl Bildt m.fl. (m)
vari yrkas
17. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om energiåtervinning ur avfall
som en naturlig del i
kretsloppsanpassningen.
1994/95:Jo617 av Dan Ericsson m.fl.
(kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett deponiförbud för
elektroniskt skrot,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att tillverkare och
leverantörer av elektronisk apparatur
åläggs skyldighet att innehållsdeklarera
dessa,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en höjd miljöavgift på
miljöfarliga komponenter i
elektronikutrustning,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att höjda miljöavgifter på
elektroniska apparater bör gå till en
fond med syfte att finansiera
omhändertagandet av redan befintligt
elektroniskt avfall,
5. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om auktorisation av
återvinningsföretag.
1994/95:Jo619 av Lennart Fremling (fp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att införa regler
om producentansvar för samtliga typer av
batterier.
1994/95:Jo635 av Inger Lundberg m.fl.
(s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om pant för
miljöfarligt avfall.
1994/95:Jo640 av Bengt Silfverstrand och
Johnny Ahlqvist (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
returpappershantering.
1994/95:Jo641 av Olof Johansson m.fl.
(c) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av
kretsloppsarbetet,
5. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om införande av producentansvar
för bilar, byggvaror, elektriska och
elektroniska produkter senast år 1996,
6. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om införande av producentansvar
för plaster samt för textilier och
möbler senast år 1997,
11. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om kretsloppsanpassning av
jordbruket.
1994/95:Jo642 av Kenth Skårvik (fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för rätt hantering
av smörjmedel och spillolja.
1994/95:Jo644 av Eva Eriksson (fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en ny
renhållningslagstiftning.
1994/95:Jo656 av Gudrun Lindvall m.fl.
(mp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär
en ändring i förordningen om
producentansvar för glasförpackningar
och förpackningar av wellpapp så att
källsorteringen åter blir en kommunal
angelägenhet,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att införa en producentavgift
på förpackningar av wellpapp och glas
och andra förpackningar som ingår i
hushållsavfallet,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om producentansvaret.
1994/95:Jo657 av Karl-Göran Biörsmark
(fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om återvinning av
aluminium.
1994/95:Jo663 av Hanna Zetterberg m.fl.
(v) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om utveckling av
producentansvaret,
4. att riksdagen beslutar att
producentansvaret ges en utformning som
möjliggör mer marknadsmässiga
förutsättningar i återvinnings- och
förädlingsleden,
5. att riksdagen hos regeringen begär
att den utvecklar de biologiska
behandlingsmetoderna av vissa fraktioner
av avfall,
6. att riksdagen hos regeringen begär
att den återkommer med förslag till
normer för innehållet i flygaska, slagg
och kompost för att underlätta
kretsloppshanteringen av dessa
fraktioner,
8. att riksdagen hos regeringen begär
att den återkommer med förslag på
återvinningskrav för fler
system/fraktioner av
förpackningar/material,
9. att riksdagen beslutar att retur-
och återvinningssystem förenklas och
standardiseras så långt som är möjligt
för att underlätta för alla kategorier
av konsumenter,
10. att riksdagen beslutar att det
skall införas tydliga och begripliga
miljövarudeklarationer som visar en
varas miljöpåverkan under hela sitt
kretslopp,
11. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att avloppsvatten från
industrin skall behandlas separat och
därmed även faktureras separat,
12. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att förbättra
hanteringen av va-systemen,
13. att riksdagen hos regeringen begär
att den samordnar avfallsforskningen.
1994/95:Jo664 av Gudrun Schyman m.fl.
(v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till handlingsprogram för olika
samhällssektorers anpassning till
kretsloppssamhället.
1994/95:Jo667 av Ewa Larsson (mp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av översyn av bygg-,
kretslopps-, producentansvars- och
renhållningslagstiftning för att trygga
de juridiska, ekonomiska och fysiska
förutsättningarna för källsortering.
1994/95:Jo670 av Ann-Marie Fagerström
m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om producentens
ansvar för en varas återvinning.
1994/95:Jo672 av Carin Lundberg m.fl.
(s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om hantering av
elektronikskrot.
1994/95:Jo675 av Björn Ericson m.fl. (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om försök och information inför
kretsloppssamhället.
1994/95:Jo687 av Gudrun Lindvall m.fl.
(mp) vari yrkas
20. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om obligatoriskt märkningssystem
för plaster.
1994/95:Jo688 av Gudrun Lindvall och Roy
Ottosson (mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att målsättningen
skall vara att minska produktionen av
avfall med 50 viktprocent på tio år,
3. att riksdagen begär att regeringen
uppdrar åt Naturvårdsverket att arbeta
fram en konkret plan för reduktion av
avfallsmängden med 50 viktprocent,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att målsättningen
skall vara att minska produktionen av
miljöfarligt avfall med 80 % på tio år
gällande den vägda miljörisken,
5. att riksdagen begär att regeringen
uppdrar åt Naturvårdsverket att arbeta
fram en konkret plan för att minska
produktionen av miljöfarligt avfall med
80 % på tio år gällande den vägda
miljörisken,
6. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om Sveriges arbete i
Baselkonventionen,
8. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om upprättande av
materialbalanser,
9. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att
materialbalanser, som företagen
upprättar, skall ligga till grund för
krav på avfallsreduktion,
10. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att krav på
miljövarudeklaration skall ställas i
enlighet med vad i motionen anförts,
12. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om ändring av den kommunala
självkostnadsprincipen,
13. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om införandet av differentierade
taxor i kommunerna,
14. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om genomförandet av långtgående
källsortering i kommunerna,
16. att riksdagen beslutar att förbjuda
all sopförbränning från den 1 januari
1999,
17. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om regelverk för
avfallsdeponier,
18. att riksdagen begär att regeringen
uppdrar åt Naturvårdsverket att
miljöinventera landets soptippar och
avfallsdeponier och därefter kommer med
en plan för vilka som skall läggas ner
respektive behållas,
19. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om komplettering av
producentansvaret med regionala
insamlingsmål,
20. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om komplettering av
producentansvaret med lägsta
insamlingsnivåer på kommunal nivå.
1994/95:Bo524 av Rolf Kenneryd (c) vari
yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till lagstiftning som ger
kommunerna rätt att införa strängare
regler för avfallshantering av
byggavfall.
1994/95:L711 av Agne Hansson m.fl. (c)
vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Kretsloppsdelegationen
också bör beakta det konsumentpolitiska
perspektivet.
1994/95:T210 av Wiggo Komstedt m.fl. (m)
vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en undersökning av höjd
bilskrotningsavgift.
1994/95:T237 av Wiggo Komstedt m.fl. (m)
vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av
skrotningspremien.
Utskottet
Kretsloppsarbetet
Motionerna
Enligt motion Jo641 (c) yrkande 4 måste
kretsloppsanpassning genomföras inom
alla samhällsområden. Materialkretslopp
måste åstadkommas i samhället med hjälp
av bl.a. ett producentansvar för olika
materialslag. Kommunikationerna måste
bli energi- och materialsnåla med hjälp
av bl.a. informationsteknik och
förnybara energislag. Människors krav på
god livsmiljö driver fram utvecklingen
mot sunda hus och god närmiljö. Stad och
land i samverkan skapar nya mönster för
närproduktion av livsmedel, odling och
förädling av energiråvaror och
bioråvaror till industrin. I motion
Jo664 (v) begärs ett förslag till
handlingsprogram för olika
samhällssektorers anpassning till
kretsloppssamhället (yrkande 1). När det
gäller försök och information inför
kretsloppssamhället framhålls i motion
Jo675 (s) att rutinerna för
avfallssortering och kompostering måste
förbättras och läras ut. Enkla
kunskapscentra och
demonstrationsanläggningar måste byggas
upp. Naturvårdsverket bör ges i uppdrag
att tillsammans med
Lantbruksuniversitetet och olika
intresseorganisationer utforma
information till allmänhet, skolor och
kommuner. Enligt motion L711 (c) bör
Kretsloppsdelegationen i sitt arbete
också beakta det konsumentpolitiska
perspektivet (yrkande 6). I motion Jo663
(v) yrkas att den nuvarande forskningen
på avfallsområdet samordnas (yrkande
13).
Enligt motion Jo202 (c) yrkande 3 måste
jordbrukets roll i kretsloppsarbetet
utvecklas. Många av dagens skador på
miljön beror på användningen av ändliga
råvaror - en användning i strid med
kretsloppsprincipen. Jordbruket kan
genom en övergång till miljövänlig
produktion av råvaror för energi- och
industrisektorn vara en betydelsefull
resurs i det fortsatta
kretsloppsarbetet. Beträffande
kretsloppsanpassningen av jordbruket
framhålls i motion Jo641 (c) yrkande 11
bl.a. möjligheten att producera
bioråvara och återföra stadens
restprodukter som näring. Vidare bör
olika styrmedel för att gynna en
kretsloppsanpassning utredas och
användningen av handelsgödsel och
bekämpningsmedel minskas. Kadmium i
handelsgödsel bör avvecklas helt och
reglerna för hantering av stallgödsel
skärpas. Som mål bör gälla att 10 % av
arealen skall vara ekologiskt odlad.
Utskottets överväganden
År 1993 beslutade riksdagen om riktlinjer
för en kretsloppsanpassad
samhällsutveckling (1992/93:JoU14, rskr.
344). Riktlinjerna omfattade
miljöpolitiken, utvecklingen mot ett
kretsloppssamhälle, samhällsplanering
m.m. Alla miljöpolitiska beslut skall
vara inriktade mot att effektivisera
resurshushållningen och främja
kretsloppssamhället. Miljöpolitiken
skall underlätta industrins anpassning
till kretsloppssamhället, bl.a. genom
att skapa goda förutsättningar för
användning av förnybara resurser,
energisnåla processer, återanvändning
och återvinning. Åtgärder inom jord- och
skogsbruket, i transportsektorn, inom
energiförsörjningen och i industrin
skall inriktas mot ett resurssnålt
kretsloppssamhälle. När det gäller
samhällsplaneringen skall alla beslut
vara inriktade mot att effektivisera och
främja kretsloppssamhället. Kommunerna
spelar i detta sammanhang en
betydelsefull roll i arbetet för att
omsätta och konkretisera Riokonferensens
handlingsprogram Agenda 21 i lokala
program för en hållbar utveckling.
Centrala och regionala myndigheter har
till uppgift att stödja kommunerna i
detta arbete. Vidare skall alla
förändringar i markens och vattnets
användning främja utvecklingen av en
långsiktigt god livsmiljö.
I en årligen återkommande skrivelse
(senast 1995/96:120) presenterar
regeringen en redovisning av tillståndet
i miljön och det miljöpolitiska arbetet.
Under förra riksmötet redovisades bl.a.
inriktningen av det fortsatta arbetet
med en kretsloppsanpassad
samhällsutveckling. Riksdagen ställde
sig bakom de redovisade huvudlinjerna
för detta arbete (skr. 1994/95:120,
JoU16, rskr. 306). Härvid framhölls
bl.a. att en långsiktigt hållbar
utveckling vad gäller varor och
produkter förutsätter att alla
samhällssektorer deltar och engageras i
att ändra beteenden från att vara
belastande och förbrukande till att
värna om vår miljö och våra
naturresurser. Detta innebär bl.a. ökat
miljöansvar för producenterna av varor
och produkter samt utvecklandet av en
strategi för kretsloppsanpassad
varuproduktion. Vidare betonades
betydelsen av att konsumenterna i ökad
grad stimuleras att göra ett bra
miljöval mellan produkter med likvärdig
funktion. Här spelar miljömärkning och
varuinformation en stor roll.
Utskottet konstaterar
sammanfattningsvis att en långsiktigt
hållbar utveckling förutsätter att
samhället förändras från ett förbrukande
och belastande samhälle till ett
kretsloppssamhälle. Omsorg om människan
och människans livsmiljö är också en
omsorg om naturen. Naturen sätter
allmänna ramar för mänsklig verksamhet
men samtidigt påverkar människans
politiska, ekonomiska och sociala
villkor förhållandena i naturen. En
politik för hållbar utveckling måste
därför utgå från människans villkor och
ekosystemets långsiktiga bärighet, både
nationellt och globalt. Enligt
utskottets mening är de synpunkter som
framförs i motionerna Jo641 yrkande 4,
Jo664 yrkande 1 och Jo675 väl förenliga
med den nu redovisade inriktningen av
det miljöpolitiska arbetet som både
regering och riksdag tidigare ställt sig
bakom. Något särskilt riksdagsuttalande
med anledning av motionerna synes därför
inte påkallat.
När det gäller jordbrukets roll i
kretsloppsarbetet bör utöver vad som
anförts ovan bl.a. framhållas att ett av
syftena med beslutet våren 1990 om en ny
livsmedelspolitik var att få en bättre
miljö. I samband med riksdagens beslut
med anledning av anslutningsfördraget
med EU (1994/95:JoU7, rskr. 126)
framhölls att stödformerna i jordbruket
skall baseras på större miljöhänsyn i
det konventionella jordbruket. Med
anledning av EU-medlemskapet har Sverige
infört ett miljöprogram i enlighet med
EU:s regler bestående av tre
delprogram. Programmen, som kan sägas ha
utformats i linje med 1990 års
livsmedelspolitiska beslut, omfattar
landskapsvård, miljökänsliga områden och
stöd till ekologisk odling. Vidare har
miljöavgifterna på handelsgödsel och
bekämpningsmedel höjts (se prop.
1994/95:100 bil. 10, JoU13). Det
övergripande målet för den svenska
jordbrukspolitiken är en god hushållning
med samhällets totala resurser.
Sektorsansvaret för miljöfrågorna har
som redovisats ovan lagts fast av
riksdagen. Miljömålet för
jordbrukssektorn är att slå vakt om ett
rikt och varierat odlingslandskap, att
bevara den biologiska mångfalden samt
att minimera jordbrukets miljöbelastning
på grund av växtnäringsläckage och
användningen av bekämpningsmedel. Det är
enligt utskottets mening angeläget att
slå vakt om detta miljömål i det
fortsatta arbetet. Vad som nu anförts
ligger väl i linje med syftet i
motionerna Jo202 yrkande 3 och Jo641
yrkande 11 som därför kan lämnas utan
någon riksdagens vidare åtgärd.
När det gäller de i motion L711 yrkande
6 framförda synpunkterna beträffande det
konsumentpolitiska perspektivet erinrar
utskottet om att Kretsloppsdelegationen
i juni 1995 redovisat ett förslag till
strategi för hur arbete med en
kretsloppsanpassning av varusektorn
skall bedrivas i syfte att åstadkomma en
kretsloppsanpassad samhällsutveckling. I
förslaget framhålls bl.a. konsumenternas
roll och betydelsen av efterfrågan av
miljöanpassade varor. Därmed torde
syftet med motion L711 yrkande 6 i allt
väsentligt vara tillgodosett. Yrkandet
påkallar således ingen ytterligare
riksdagens åtgärd.
Vid den senaste budgetbehandlingen
(1994/95:JoU14, rskr. 257) fattades
beslut om att samordna
avfallsforskningen. Vid Naturvårdsverket
inrättades en särskild nämnd,
Avfallsforskningsnämnden, med uppgift
att besluta om fördelning av
forskningsmedel m.m. Därmed avskaffades
Avfallsforskningsrådet. Det anförda
innebär enligt utskottets mening att
syftet med motion Jo663 yrkande 13 i
allt väsentligt är tillgodosett.
Motionen avstyrks i berörd del.
Avfallshantering
Motionerna
Avfallshantering i allmänhet
I motion Jo663 (v) yrkande 5 framhålls
att de biologiska behandlingsmetoderna
av vissa fraktioner av avfall måste
utvecklas. Regeringen bör återkomma med
förslag på återvinningskrav för fler
system/fraktioner av förpackningar och
material (yrkande 8). Vidare bör
riksdagen besluta att retur- och
återvinningssystem skall förenklas och
standardiseras så långt som möjligt.
Härigenom underlättas avfallshanteringen
för alla kategorier av konsumenter
(yrkande 9). Enligt motion Jo688 (mp)
yrkande 2 skall målsättningen vara att
minska produktionen av avfall med 50
viktprocent på tio år. Naturvårdsverket
skall ges i uppdrag att arbeta fram en
konkret plan för reduktion av
avfallsmängden med 50 viktprocent
(yrkande 3). Vidare bör ett detaljerat
förslag om ett regelverk för
avfallsdeponier utarbetas (yrkande 17).
Naturvårdsverket bör ges i uppdrag att
miljöinventera landets soptippar och
avfallsdeponier och därefter komma med
en plan för vilka som skall läggas ner
respektive behållas (yrkande 18).
Renhållningslagstiftningen
Enligt motion Jo644 (fp) är den
nuvarande renhållningslagstiftningen ett
hinder för kretsloppet. I dag finns
starka krafter som på eget initiativ
vill verka för att arbeta med
kretsloppsfrågor. Regelverket bör då
framför allt inriktas på miljömässiga
åligganden. En utredning bör tillkallas
för att se över lagstiftningen i detta
hänseende. Enligt motion Jo656 (mp)
yrkande 3 bör källsortering åter blir en
kommunal angelägenhet. Detta kräver
enligt motionärerna vissa förändringar i
förordningen om producentansvar. Även i
motion Jo667 (mp) konstateras att
lagstiftningen motverkar förverkligandet
av kretsloppsprincipen. Enligt
motionären behövs en översyn av bygg-,
kretslopps-, producentansvars- och
renhållningslagstiftningen för att
trygga de juridiska, ekonomiska och
fysiska förutsättningarna för
källsortering. Förändringar i
lagstiftningen krävs även i motion Jo688
(mp). Enligt yrkande 14 bör långtgående
krav på källsortering i kommunerna
skrivas in i renhållningslagen. I
samband därmed bör begreppet definieras
bättre eftersom nuvarande
producentansvar omöjliggör
källsortering. Vidare bör
producentansvaret kompletteras med
regionala insamlingsmål. Därigenom
undviker man att producenterna når
insamlingsmålen utan att ta ansvar för
den mer kostnadskrävande glesbygden
(yrkande 19). Enligt yrkande 20 bör
producentansvaret dessutom kompletteras
med lägsta insamlingsnivåer på kommunal
nivå.
Enligt motion Jo604 (kds) yrkande 7
krävs åtgärder för att stimulera
kommunerna att införa differentierade
avfallstaxor för hushållen. Även i
motion Jo688 (mp) yrkande 12 framhålls
betydelsen av ökade möjligheter till
differentierade soptaxor. Enligt
motionärerna krävs en ändring av den
kommunala självkostnadsprincipen.
Regeringen bör i samråd med kommunerna
diskutera en plan för införandet av
differentierad sopavgift (yrkande 13).
Vissa avfallsfrågor
Enligt motion Jo225 (mp) måste en
fungerande och utvidgad återvinning av
förbrukade matfetter från restauranger,
storkök och industrier säkerställas. I
motion Jo663 (v) yrkas att regeringen
återkommer med förslag till normer för
innehållet i flygaska, slagg och kompost
för att underlätta kretsloppshanteringen
av dessa fraktioner. Ett uppdrag bör ges
till Naturvårdsverket (yrkande 6).
Avloppsvatten från industrin skall
behandlas separat och därmed även
faktureras separat (yrkande 11). Vidare
efterlyses åtgärder för att förbättra
hanteringen av va-systemen. Man bör
utveckla kretsloppsinriktade alternativ
till de vattenburna systemen (yrkande
12).
Enligt motion Jo635 (s) bör systemet
med pant för vissa material utvidgas
till att omfatta miljöfarligt avfall som
batterier och lysrör. Frågan bör utredas
vidare. Enligt motion Jo688 (mp) yrkande
4 skall målsättningen vara att minska
produktionen av miljöfarligt avfall med
80 % på tio år gällande den vägda
miljörisken. Naturvårdsverket bör ges i
uppdrag att arbeta fram en konkret plan
för att minska produktionen av
miljöfarligt avfall med 80 % på tio år
gällande den vägda miljörisken (yrkande
5). Enligt motionärerna bör Sverige vara
pådrivande så att EU följer
Baselkonventionen (yrkande 6).
Enligt motion Jo609 (m) yrkande 17 bör
energiåtervinning ur avfall betraktas
som en naturlig del i
kretsloppsanpassningen. Detta är ett
betydelsefullt alternativ i ett
glesbefolkat land och kan ersätta
bränslen. I motion Jo688 (mp) yrkas att
all sopförbränning förbjuds från den 1
januari 1999 (yrkande 16).
Utskottets överväganden
Avfallshantering i allmänhet
Utvecklingen mot ett kretsloppssamhälle
förutsätter ett effektivt
resursutnyttjande, återanvändning och
återvinning. Det avfall som trots allt
uppkommer skall behandlas så att råvaror
återanvänds, återvinns eller omhändertas
på det sätt som kan krävas för en
miljömässigt godtagbar avfallshantering.
Kretsloppsarbetet måste således drivas
vidare med kraft, och mängderna avfall
bör minskas ytterligare. Näringslivet
bör miljöanpassas ytterligare genom krav
på hänsyn i företagen till miljön som
helhet inklusive ansvar för produktens
miljöpåverkan under användning och då
den till slut kasseras. Staten bör vara
pådrivande i detta arbete och även på
olika sätt underlätta denna process. På
regeringens uppdrag arbetar
Naturvårdsverket för närvarande med en
aktionsplan för avfall ( Avfall 2000 )
vilken skall innehålla begränsningsmål
för olika avfallsslag, åtgärdsmål för
avfallsbehandlingen samt förslag till
styrmedel och ansvarsförhållanden och
den organisation som behövs för att
åstadkomma en miljöanpassad och
resurshushållande avfallshantering i ett
kretsloppssamhälle. Planen skall
överlämnas till regeringen under
innevarande år. Mot bakgrund av det
anförda avstyrks motionerna Jo663
yrkandena 5, 8 och 9 samt Jo688
yrkandena 2 och 3 i den mån de inte kan
anses tillgodosedda med vad utskottet
anfört.
När det gäller det i motion Jo688
framförda kravet på en inventering av
landets avfallsdeponier bör
uppmärksammas att Naturvårdsverket och
Renhållningsverksföreningen för
närvarande arbetar med en sådan
inventering. Denna inventering bör
enligt utskottets mening kunna ligga
till grund för de ytterligare åtgärder
som kan anses erforderliga för att
åstadkomma en mer miljöanpassad
avfallshantering på detta område. Enligt
utskottets bedömning är motion Jo688
yrkande 18 med det anförda i allt
väsentligt tillgodosedd. Yrkandet
påkallar således ingen ytterligare
riksdagens åtgärd.
Enligt gällande lagstiftning råder
tillståndsplikt för all miljöfarlig
verksamhet. Denna tillståndsplikt
omfattar även avfallsdeponier. I motion
Jo688 yrkande 17 aktualiseras nu frågan
om utarbetandet av ett nytt regelverk
för avfallsdeponier och soptippar.
Utskottet vill med anledning härav
erinra om att Miljöbalksutredningen i
sitt arbete (dir. 1994:134) skall lämna
förslag till en närmare integrering av
olika delar av miljölagstiftningen och
därvid ägna särskild uppmärksamhet åt
att smälta samman bestämmelserna om
hälsoskydd och miljöfarlig verksamhet.
Enligt utskottets mening är det
lämpligt att avvakta resultatet av
Miljöbalksutredningens arbete i detta
hänseende, och därför föreslås att
motion Jo688 yrkande 17 lämnas utan
någon riksdagens vidare åtgärd.
Renhållningslagstiftningen
I flera motioner framförs krav på
förändringar i
renhållningslagstiftningen. Utskottet
vill med anledning härav framhålla
följande. Som anförts ovan har
Miljöbalksutredningen regeringens
uppdrag att utarbeta ett nytt förslag
till miljöbalk. Syftet med detta arbete
är bl.a. att genomföra en närmare
integrering av olika delar av
miljölagstiftningen. Mot bakgrund av att
frågor om producentansvar och andra
frågor som rör kretsloppsanpassning har
en vidare tillämpning än den som kan
åstadkommas genom
renhållningslagstiftningen har
utredningen även getts i uppdrag att
överväga i vad mån kretsloppsfrågorna
skall regleras utanför det kapitel i
balken som rör avfallshanteringen. Med
anledning härav har utredningen tillsatt
en särskild arbetsgrupp för
avfallsfrågor och kretslopp. Som
utskottet redovisat ovan har
Naturvårdsverket dessutom regeringens
uppdrag att utarbeta en aktionsplan för
avfall ( Avfall 2000 ) vilken skall
innehålla begränsningsmål för olika
avfallsslag, åtgärdsmål för
avfallsbehandlingen samt förslag till
styrmedel och ansvarsförhållanden och
den organisation som behövs för att
estadkomma en miljöanpassad och
resurshushållande avfallshantering i ett
kretsloppssamhälle. Naturvårdsverket har
även regeringens uppdrag att utreda
behovet av ytterligare åtgärder
beträffande producentansvaret för papper
och glas. Uppdraget skall redovisas
under våren 1996. I detta sammanhang bör
även uppmärksammas att
Kretsloppsdelegationen lämnat ett
förslag till en strategi för hur arbetet
med kretsloppsanpassning av varusektorn
skall bedrivas i syfte att åstadkomma en
kretsloppsanpassad samhällsutveckling.
Delegationen förespråkar bl.a. ett
generellt producentansvar, eventuellt
kopplat till en särskild kretsloppslag.
Mot bakgrund av det anförda är utskottet
inte berett att nu föreslå någon
riksdagens åtgärd med anledning av
motionerna Jo644, Jo656 yrkande 3, Jo667
och Jo688 yrkandena 14, 19 och 20.
Motionerna avstyrks i berörda delar.
År 1991 ändrades renhållningslagen för
att säkerställa kommunernas möjligheter
att differentiera avfallstaxan i
styrande syfte. Självkostnadsprincipen
gäller dock fortfarande för den totala
avfallshanteringen, dvs. någon vinst får
ej uppkomma för den totala hanteringen
(prop. 1990/91:90, JoU30). Enligt
renhållningslagen får avgiften tas ut på
sådant sätt att återanvändning,
återvinning eller annan miljövänlig
avfallshantering stimuleras (16 §). Mot
bakgrund av det anförda föreslår
utskottet att motionerna Jo604 yrkande 7
och Jo688 yrkandena 12 och 13 lämnas
utan vidare åtgärd.
Vissa avfallsfrågor
Kommunerna har ansvaret att såsom
tillsynsmyndighet enligt
miljöskyddslagen och i flertalet fall
såsom huvudman för allmänna va-
anläggningar tillse att bl.a. förbrukade
matfetter tas om hand på ett
miljömässigt godtagbart sätt. Med det
anförda avstyrks motion Jo225.
Utskottet är utöver ovan redovisade
riktlinjer för en kretsloppsanpassad
samhällsutveckling inte berett att
föreslå något uttalande från riksdagens
sida med anledning av de i motion Jo663
yrkande 6 framförda kraven beträffande
flygaska, slagg och kompost. Enligt vad
utskottet erfarit arbetar
Naturvårdsverket för närvarande med att
ta fram normer för restprodukter i bl.a.
kompost. Motionen avstyrks i berörd del.
När det gäller de i motion Jo663
yrkandena 11 och 12 framförda
synpunkterna beträffande avloppsvatten
från industrin bör följande framhållas.
Industrin går mot en process med slutna
system, dvs. avloppsvattnet från
industrin renas separat innan det släpps
ut alternativt återanvänds. Vid varje
koncessionsprövning ses dessutom
möjligheterna över att ytterligare rena
industrins utsläpp. Vidare har
kommunerna redan i dag möjlighet att
neka att ta emot industrins
avloppsvatten och att fakturera det man
tar emot separat. Enligt utskottets
bedömning är syftet med motion Jo663
yrkandena 11 och 12 med det anförda i
allt väsentligt tillgodosett. Yrkandena
påkallar således ingen ytterligare
riksdagens åtgärd.
De övergripande målen på avfallsområdet
är bl.a. minskade avfallsmängder och en
minskad farlighet hos detta avfall. Som
framhållits ovan måste arbetet med att
minska mängderna miljöfarligt avfall
kraftfullt fortsätta. För vissa slag av
miljöfarligt avfall bör producentansvar
övervägas. Arbete pågår med
åtgärdsprogram för insamling av uttjänta
varor och produkter innehållande
kvicksilver. Vidare har regeringen
uppgivit att en plan för slutförvaring
av upparbetat kvicksilver skall
fastställas. Som utskottet redovisat
ovan har Naturvårdsverket dessutom
regeringens uppdrag att ta fram
kvantitativa mål och åtgärder för en
förbättrad avfallshantering ( Avfall
2000 ). Med det anförda föreslår
utskottet att motionerna Jo635 och Jo688
yrkandena 4 och 5 lämnas utan någon
riksdagens vidare åtgärd.
Vid Baselkonventionens tredje partsmöte
i september 1995 lyckades Sverige och EU
tillsammans med Norge få igenom ett
exportförbud för farligt avfall för
återvinning från OECD-länder till icke
OECD-länder som ett tillägg till
konventionen. Detta förbud träder i
kraft den 1 januari 1998. Sverige har
redan infört ett sådant förbud i den
förordning (SFS 1995:701) som
kompletterar EG:s förordning (EEG nr
259/93) om övervakning och kontroll av
avfallstransporter inom, till och från
Europeiska gemenskapen. Vid EU:s
miljöministermöte i Luxemburg i oktober
1995 enades man om att EU skall anta
Baselkonventionens nya regler. Förslag
om förändrad lagstiftning ligger för
närvarande hos EU-parlamentet. Det
anförda tillgodoser enligt utskottets
mening syftet med motion Jo688 yrkande
6. Yrkandet avstyrks.
I samband med att riksdagen våren 1993
lade fast riktlinjerna för en
kretsloppsanpassad samhällsutveckling
(1992/93:JoU14, rskr. 344) framhölls att
återanvändning i princip borde
prioriteras före materialåtervinning,
energiutvinning och i sista hand
deponering. I valet mellan dessa
alternativ skall alltid den metod som
bäst hushållar med resurser prioriteras.
I ovan nämnda uppdrag till
Naturvårdsverket att utarbeta en
aktionsplan för avfallshanteringen ingår
bl.a. att ta fram kriterier för vilka
avfallsslag som bör tas emot vid
deponier och vilka som bör gå till
förbränning. Med det anförda avstyrks
motionerna Jo609 yrkande 17 och Jo688
yrkande 16 i den mån de inte kan anses
tillgodosedda.
Producentansvaret
Motionerna
Producentansvaret i allmänhet m.m.
Enligt motion Jo663 (v) yrkandena 3 och
4 måste formerna för producent- ansvaret
utövas förbättras ytterligare.
Producentansvaret skall ges en sådan
utformning som möjliggör mer
marknadsmässiga förutsättningar i
återvinnings- och förädlingsleden.
Syftet var ej att ersätta det kommunala
monopolet med ett annat monopolliknande
tillstånd. I motion Jo670 (s) framhålls
att producenterna inte tar sitt ansvar
på mindre orter. Därför krävs en annan
utformning där producenten i större
utsträckning blir ansvarig för varans
återvinning.
I motion Jo663 (v) yrkas att riksdagen
beslutar att det skall införas tydliga
och begripliga miljövarudeklarationer
som visar en varas miljöpåverkan under
hela sitt kretslopp (yrkande 10). Krav
på sådana deklarationer framförs även i
motion Jo688 (mp) yrkande 10. Enligt
sistnämnda motion (yrkande 8) bör krav
införas på upprättande av
materialbalanser. Dessa skall upprättas
av företagen och ligga till grund för
krav på avfallsreduktion (yrkande 9).
Varor och produkter
Enligt motion Jo617 (kds) bör ett
deponiförbud för elektroniskt skrot
införas (yrkande 1). Vidare bör
tillverkare och leverantörer av
elektronisk apparatur åläggas skyldighet
att innehållsdeklarera dessa (yrkande
2). Miljöavgiften på miljöfarliga
komponenter i elektronikutrustning bör
höjas (yrkande 3) och denna avgift på
elektroniska apparater bör gå till en
fond med syfte att finansiera
omhändertagandet av redan befintligt
elektroniskt avfall (yrkande 4). De
återvinningsföretag som tar hand om
elektroniskt skrot bör bli föremål för
auktorisation (yrkande 5). Enligt motion
Jo672 (s) krävs ett samlat grepp för att
effektivt utnyttja vunnen teknik
beträffande omhändertagandet av
elektronikskrot. Lagstiftningen bör
skärpas för att påskynda utvecklingen av
producentansvaret.
I motion Jo641 (c) yrkas att ett
producentansvar införs för bilar,
byggvaror, elektriska och elektroniska
produkter senast år 1996 (yrkande 5).
Vidare bör ett sådant ansvar införas för
plaster samt för textilier och möbler
senast år 1997 (yrkande 6). Enligt
motion Jo687 (mp) yrkande 20 bör det
införas ett obligatoriskt
märkningssystem för plaster. I motion
Bo524 (c) yrkande 2 begärs ett förslag
till lagstiftning som ger kommunerna
rätt att införa strängare regler för
hanteringen av byggavfall. Enligt motion
T210 (m) yrkande 8 bör möjligheterna att
på ett ekonomiskt och effektivt sätt
förnya bilparken genom höjd
bilskrotningsavgift undersökas. Den
högre avgiften skall användas till att
finansiera en höjd skrotningspremie.
Även i motion T237 (m) yrkande 9
framförs krav på en översyn av
skrotningspremien.
I motion Jo619 (fp) framhålls behovet
av att införa regler om producent-
ansvar för samtliga typer av batterier.
Enligt motion Jo640 (s) måste
returpappershanteringen ses över.
Kommunerna förlorar pengar. Man bör
därför överväga att införa ett s.k. Dual-
system där hela den kommersiella kedjan
får ta över det ekonomiska och praktiska
ansvaret. I motion Jo642 (fp) framförs
krav på åtgärder för att åstadkomma en
godtagbar hantering av smörjmedel och
spillolja. I motion Jo656 (mp) yrkande 1
begärs en ändring i förordningen om
producentansvar för glasförpackningar
och förpackningar av wellpapp så att
källsorteringen åter blir en kommunal
angelägenhet. Vidare bör en
producentavgift på förpackningar av
wellpapp och glas och andra
förpackningar som ingår i
hushållsavfallet införas (yrkande 2).
Enligt motion Jo657 (fp) måste allt
aluminium, som cirkulerar i samhället,
tillvaratas och återvinnas.
Utskottets överväganden
Producentansvaret i allmänhet m.m.
Kretsloppsdelegationen har den 1 juni
1995 redovisat ett förslag till en
strategi för hur arbetet med en
kretsloppsanpassning av varusektorn
skall bedrivas i syfte att åstadkomma en
kretsloppsanpassad samhällsutveckling. I
denna strategi ingår att ange viktiga
materialströmmar och varuområden som det
med hänsyn till hälsa, miljö och
hushållning med naturresurser är mest
angeläget att få kontroll över.
Delegationen föreslår att ett generellt
producent- ansvar införs eventuellt
kopplat till en särskild kretsloppslag.
Som åtgärder för att sluta
materialkretsloppen anges
kvalitetssäkring av återvunnet material
och genomgång av befintliga standarder
som kan förhindra återanvändning och
återvinning. Uppgifter om andel
återvunnet material vid
miljövarudeklaration och miljömärkning
av produkter anges som en annan
möjlighet. I detta sammanhang bör även
nämnas att Naturvårdsverket i samråd med
industrin bedriver ett projekt om
miljövarudeklarationer.
Vidare har delegationen till regeringen
lämnat en översiktlig verksamhetsplan
med redovisning av inriktningen för det
fortsatta arbetet som skall bedrivas
längst t.o.m. den 31 december 1996.
Strategiarbetet skall fördjupas. Hit hör
hinder och möjligheter för
materialkretslopp, olika aktörers roller
i kretsloppsanpassningen, transport- och
logistikfrågor, nya material från
kretsloppssynpunkt, förhållandet
miljöbelastning/varors ökande livslängd
och analys av näringslivsstruktur och
drivkrafter.
Producenter bör få ett ökat miljöansvar
för de produkter de släpper ut på
marknaden. Målet är att uppnå minimal
miljöpåverkan under produkternas
livscykel. Utveckling av miljöanpassad
konstruktion, återvinning och
omhändertagande krävs. Producentansvaret
kan behöva utformas olika för olika
varugrupper, t.ex. genom fysiskt eller
ekonomiskt frivilligt eller lagstadgat
ansvar eller utformas som krav på
information till uppköpare m.fl. I mars
1995 erhöll Naturvårdsverket regeringens
uppdrag att utreda behovet av åtgärder
på områden där producentansvaret enligt
renhållningslagen redan införts.
Uppdraget går ut på att utvärdera och
redovisa hur systemen för de olika
varugrupperna hittills fungerat samt
lämna förslag till eventuella
författningsändringar. Uppdraget skall
slutredovisas under våren 1996.
Utskottet konstaterar avslutningsvis
att det av redovisningen ovan framgår
att regeringen och berörda myndigheter
med uppmärksamhet följer utvecklingen på
detta område och vid behov har
möjlighet att genom ändringar i
lagstiftningen eller på annat sätt
successivt åstadkomma en alltmer
ändamålsenlig reglering av
producentansvaret. Enligt utskottets
bedömning är syftet med motionerna Jo663
yrkandena 3 och 4 och Jo670 med det
anförda i allt väsentligt tillgodosett.
Yrkandena påkallar således ingen
ytterligare riksdagens åtgärd.
Utskottet gör samma bedömning
beträffande motionerna Jo663 yrkande 10
och Jo688 yrkande 10.
Materialbalanser kan upprättas inom
ramen för frivillig miljörevision enligt
miljöskyddslagen (1969:387). Vidare har
EU:s förordning (EEG nr 1836/93) om
frivillig miljöstyrning och
miljörevision genom Sveriges medlemskap
i EU blivit tillämplig även i Sverige.
För tillståndspliktig verksamhet enligt
miljöskyddslagen föreligger krav på
miljökonsekvensbeskrivningar. Dessa kan
bl.a. innefatta materialbalanser om
detta anses nödvändigt. Med det anförda
avstyrks motion Jo688 yrkandena 8 och 9.
Varor och produkter
Kretsloppsdelegationen skall enligt sina
grunddirektiv (dir. 1993:67) utforma en
strategi för utvecklingen mot ett
kretsloppsanpassat samhälle med
producentansvar för varorna.
Delegationen skall ange vilka
materialströmmar och varuområden som det
med hänsyn till hälsa, miljö och
hushållning med naturresurser är mest
angeläget att få kontroll över.
Delegationen skall vidare successivt
lämna förslag till regeringen om
producentansvar för nya varugrupper.
Arbetet skall ske i samarbete med
berörda myndigheter och berört
näringsliv liksom
forskningsinstitutioner m.m. Den 1 juni
1995 presenterade Kretsloppsdelegationen
ett förslag till producentansvar för
bilar. Förslaget bereds för närvarande
inom regeringskansliet. Ytterligare
produktgrupper som kan komma att
omfattas av producentansvar utreds för
närvarande av Kretsloppsdelegationen.
Arbetet omfattar elektronik och
elektriska produkter samt bygg- och
rivningsavfall, och förslag skall lämnas
till regeringen under våren 1996. Med
det anförda föreslår utskottet att
motionerna Jo617 yrkandena 1, 2, 3, 4
och 5, Jo641 yrkande 5, Jo672 och Bo524
yrkande 2 lämnas utan någon riksdagens
vidare åtgärd.
Textilier och möbler är produktgrupper
som enligt Kretsloppsdelegationen är
aktuella i det fortsatta arbetet. Enligt
delegationen bör vidare aktionsplaner
tas fram för olika materialslag, i
första hand plaster och metaller. Detta
skall ske i samarbete med berörda
branscher, forskningsorgan och
myndigheter som Naturvårdsverket och
Kemikalieinspektionen. Med det anförda
avstyrks motionerna Jo641 yrkande 6 och
Jo687 yrkande 20 i den mån de inte kan
anses tillgodosedda med vad utskottet
anfört.
Bilskrotningspremien och
skrotningsavgiften höjdes våren 1991
till 1 500 kr. Som anförts ovan har
Kretsloppsdelegationen i juni 1995
lämnat ett förslag om producentansvar
för bilar till regeringen. Förslaget
bereds för närvarande inom
regeringskansliet. I avvaktan på
resultatet härav anser utskottet det
inte meningsfullt att nu föreslå något
riksdagsuttalande med anledning av
motionerna T210 yrkande 8 och T237
yrkande 9. Motionerna avstyrks i berörda
delar.
Insamlingen av miljöfarliga nickel-
kadmiumbatterier (NiCd) nådde inte upp
till det av riksdagen uppställda
insamlingsmålet om 90 % vid den
fastställda tidpunkten den 1 juli 1995.
Insamlingen var då endast 35 % . Mot
bakgrund av detta tillsatte regeringen i
april 1995 en särskild utredare som
skall se över insamling och
omhändertagande m.m. av miljöfarliga
batterier. Utredningen skall se över
hanteringen av alla batterityper
innehållande kvicksilver, NiCd och bly.
Resultatet skall redovisas till
regeringen under våren 1996. Enligt
utskottet finns det skäl att avvakta
resultatet av ifrågavarande utredning.
Därmed avstyrks motion Jo619.
Som utskottet nämnt ovan har regeringen
gett Naturvårdsverket i uppdrag att
utreda behovet av åtgärder på områden
där producentansvar har införts. Dessa
områden är för närvarande förpackningar,
däck och returpapper. I uppdraget ingår
att utvärdera och redovisa hur systemen
för de olika varugrupperna hittills har
fungerat och hur producenterna fullgör
sitt ansvar. Naturvårdsverket skall även
analysera och bedöma sannolikheten för
att de uppställda målen nås inom angiven
tid samt i förekommande fall lämna
förslag på erforderliga
författningsändringar. Uppdraget skall
slutredovisas under våren 1996. En
delredovisning (lägesbeskrivning) har
lämnats till regeringen i oktober 1995.
Härav framgår bl.a. att det finns ett
behov av samverkan mellan producenter
och kommuner för att lösa eventuella
problem. Naturvårdsverket anser inte att
det för närvarande finns anledning att
förändra systemet för returpapper. När
det gäller förpackningar av glas
framhåller verket att problemen håller
på att rättas till. Ersättningsnivåerna
har ändrats och Svensk Glasåtervinnings
prognos är att avtal för ca 240 kommuner
skall finnas i november 1995. Mot
bakgrund av det anförda är utskottet
inte berett att föreslå något uttalande
från riksdagens sida med anledning av
motionerna Jo640, Jo656 yrkandena 1 och
2 samt Jo657. Motionerna avstyrks i
berörda delar.
Bioråvaruutredningen har i sitt
betänkande Växande råvaror (SOU 1994:13)
uppmärksammat problemen beträffande
mineraloljebaserade smörjmedel.
Utredningen har föreslagit en
miljöavgift på smörjoljor eventuellt
förenad med en möjlighet till
restitution. Förslaget bereds inom
regeringskansliet. Mot bakgrund av det
anförda föreslår utskottet att motion
Jo642 lämnas utan vidare åtgärd.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande
kretsloppsarbetet
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:Jo641 yrkande 4, 1994/95:
Jo664 yrkande 1 och 1994/95:Jo675,
2. beträffande jordbrukets roll
i kretsloppsarbetet
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:Jo202 yrkande 3 och 1994/95:
Jo641 yrkande 11,
3. beträffande det
konsumentpolitiska perspektivet
att riksdagen avslår motion
1994/95:L711 yrkande 6,
4. beträffande
avfallsforskningen
att riksdagen avslår motion
1994/95:Jo663 yrkande 13,
5. beträffande
avfallshanteringen i allmänhet
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:Jo663 yrkandena 5, 8 och 9
samt 1994/95:Jo688 yrkandena 2 och 3,
res. 1 (v)
6. beträffande inventering av
avfallsdeponier
att riksdagen avslår motion
1994/95:Jo688 yrkande 18,
7. beträffande ett nytt
regelverk för deponier
att riksdagen avslår motion
1994/95:Jo688 yrkande 17,
8. beträffande förändrad
renhållningslagstiftning m.m.
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:Jo644, 1994/95:Jo656 yrkande
3, 1994/95:Jo667 och 1994/95:Jo688
yrkandena 14, 19 och 20,
res. 2 (mp)
9. beträffande differentierad
avfallstaxa
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:Jo604 yrkande 7 och 1994/95:
Jo688 yrkandena 12 och 13,
10. beträffande förbrukade
matfetter
att riksdagen avslår motion
1994/95:Jo225,
11. beträffande kompost, m.m.
att riksdagen avslår motion
1994/95:Jo663 yrkande 6,
12. beträffande industrins
avloppsvatten
att riksdagen avslår motion
1994/95:Jo663 yrkandena 11 och 12,
res. 3 (v)
13. beträffande miljöfarligt
avfall
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:Jo635 och 1994/95:Jo688
yrkandena 4 och 5,
res. 4 (mp)
14. beträffande
Baselkonventionen
att riksdagen avslår motion
1994/95:Jo688 yrkande 6,
15. beträffande förbränning av
avfall
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:Jo609 yrkande 17 och
1994/95:Jo688 yrkande 16,
res. 5 (m)
res. 6 (mp)
16. beträffande
producentansvaret i allmänhet
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:Jo663 yrkandena 3 och 4 samt
1994/95:Jo670,
res. 7 (v)
17. beträffande
miljövarudeklarationer
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:Jo663 yrkande 10 och
1994/95:Jo688 yrkande 10,
res. 8 (v, mp)
18. beträffande
materialbalanser
att riksdagen avslår motion
1994/95:Jo688 yrkandena 8 och 9,
res. 9 (mp)
19. beträffande nya områden för
producentansvar
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:Jo617, 1994/95:641 yrkande 5,
1994/95:Jo672 och 1994/95:Bo524
yrkande 2,
20. beträffande plaster och
textilier m.m.
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:Jo641 yrkande 6 och 1994/95:
Jo687 yrkande 20,
21. beträffande
bilskrotningspremien m.m.
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:T210 yrkande 8 och 1994/95:
T237 yrkande 9,
res. 10 (m)
22. beträffande miljöfarliga
batterier
att riksdagen avslår motion
1994/95:Jo619,
23. beträffande
producentansvaret för
förpackningar
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:Jo640, 1994/95:Jo656 yrkandena
1 och 2 samt 1994/95:Jo657,
res. 11 (mp)
24. beträffande omhändertagandet
av spillolja
att riksdagen avslår motion
1994/95:Jo642.
Stockholm den 23 januari 1996
På jordbruksutskottets vägnar
Lennart Daléus
I beslutet har deltagit: Lennart Daléus
(c), Sinikka Bohlin (s), Inge Carlsson
(s), Göte Jonsson (m), Kaj Larsson (s),
Leif Marklund (s), Ingvar Eriksson (m),
Alf Eriksson (s), Ingemar Josefsson (s),
Carl G Nilsson (m), Eva Eriksson (fp),
Ann-Kristine Johansson (s), Maggi
Mikaelsson (v), Åsa Stenberg (s), Eva
Björne (m), Gudrun Lindvall (mp) och
Lennart Brunander (c).
Reservationer
1. Avfallshanteringen i allmänhet (mom.
5)
Maggi Mikaelsson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 9 börjar med Utvecklingen
mot och slutar med utskottet anfört
bort ha följande lydelse:
Utvecklingen mot - - - (=utskottet) - -
- ett kretsloppssamhälle. Flera
utredningar har gjorts vad gäller
materialåtervinning som pekar på att
sådan återvinning för flera fraktioner
är att föredra framför förbränning. Det
är dock viktigt att man inte glömmer det
primära målet, återanvändning. Flergångs-
och refillsystem bör ytterligare
undersökas och utvecklas. Det bör vara
möjligt att ha ett recirkulationssystem
för t.ex. glasburkar och
wellpappkartonger, så att återbruk blir
intressant. Ett sådant
recirkulationssystem förutsätter ett
utvecklat standardiserat system. I dag
har vi ett system med återanvändning av
glasflaskor för läsk, vatten, öl och
vin. Enligt utskottets mening borde det
systemet byggas ut och omfatta även
andra stora områden. Det vi i dag säljer
i konservburkar skulle kunna göras om
till återanvändningsbara glasburkar,
etc. Att inte återanvända dessa burkar,
flaskor, m.m. på ett organiserat sätt
innebär ett slöseri med resurser. Att ha
återanvändningsbara förpackningar för
mjölk och andra mejeriprodukter är
heller ingen omöjlighet. Systemen bör
även förenklas så långt som möjligt för
konsumenterna. Vad utskottet anfört med
anledning av motion Jo663 yrkande 9 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna. Motionerna Jo663 yrkandena 5
och 8 samt Jo688 yrkandena 2 och 3
avstyrks i den mån de inte kan anses
tillgodosedda med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 5
bort ha följande lydelse:
5. beträffande avfallshanteringen i
allmänhet
att riksdagen med anledning av motion
1994/95:Jo663 yrkande 9 och med avslag
på motionerna 1994/95:Jo663 yrkandena
5 och 8 samt 1994/95:Jo688 yrkandena 2
och 3 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 10 börjar med I flera och på
s. 11 slutar med berörda delar bort ha
följande lydelse:
Källsortering av sopor både i hushållen
och i företagen kan minska både
resursslöseri och miljöproblem. Med
långtgående källsortering, krav på att
ta hänsyn till avfallshanteringen redan
i produktionen och kompostering
och/eller biogasframställning av den
organiska fraktionen minskar
avfallsmängderna mycket kraftigt och
sopförbränning blir obehövlig. De
organiska resterna kan sedan återföras
till jordbruket medan biogasen från
komposteringen exempelvis kan driva
kollektivtrafiken. Källsortering av
hushållsavfallet i kommunerna bör
stimuleras, och krav på sådan sortering
bör skrivas in i renhållningslagen.
Samtidigt bör begreppet definieras
bättre. En stor del av den källsortering
som kommunen hittills har svarat för
omöjliggörs nu av producentansvaret. En
stor del av hushållssoporna är
förpackningar av olika slag.
Användningen av retursystem för
förpackningar bör utökas kraftigt. I
dag finns retursystem för förpackningar
nästan enbart när det gäller drycker.
Det införda producentansvaret för
förpackningar lämnar mycket övrigt att
önska. De nationella insamlingsmålen
måste kompletteras med regionala
insamlingsmål och en lägsta
insamlingsnivå på kommunal nivå, detta
för att undvika att producenterna når
insamlingsmålen utan att alls bry sig om
den mer kostnadskrävande insamlingen i
glesbygdskommuner. Vad utskottet anfört
med anledning av motionerna Jo656
yrkande 3, Jo667 och Jo688 yrkandena 14,
19 och 20 bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna. Motion Jo644
avstyrks i den mån den inte kan anses
tillgodosedd med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 8
bort ha följande lydelse:
8. beträffande förändrad
renhållningslagstiftning m.m.
att riksdagen med anledning av
motionerna 1994/95:Jo656 yrkande 3,
1994/95:Jo667 och 1994/95:Jo688
yrkandena 14, 19 och 20 samt med
avslag på motion 1994/95:Jo644 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
3. Industrins avloppsvatten (mom. 12)
Maggi Mikaelsson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 11 börjar med När det och
slutar med riksdagens åtgärd bort ha
följande lydelse:
I Sverige förbrukar vi internationellt
sett stora mängder med vatten och vi är
vana vid och gynnade av god
vattentillgång. Våra reningssystem vad
gäller vatten fungerar så att vi blandar
stora mängder vatten från många olika
förbrukare för att renas på samma
ställe. En mycket stor del av
bebyggelsen är ansluten till kommunala
reningsverk. Problemen vid verken är att
avloppsvattnet på flera håll innehåller
komponenter som försvårar behandlingen.
Slammet innehåller höga halter av vissa
tungmetaller och kemiska substanser. Att
spåra exakta orsaker till varför
sammansättningen på vattnet ser ut som
den gör kan vara mycket svårt eftersom
antalet abonnenter är mycket stort och
av skiftande art. På många håll läcker
det in stora mängder regnvatten i
ledningarna vilket får till följd att
reningsverkets kapacitet inte räcker
till. Vatten måste släppas ut orenat. I
delar av äldre system finns fortfaande
dagvattenledningar kopplade till
avloppsnätet. Avloppsvatten från
industrier bör därför i större
utsträckning behandlas separat, och man
bör undersöka möjligheterna att
fakturera industrierna för kostnaderna
för denna rening. På sikt måste man
hitta alternativ till vårt vattenburna
avloppssystem som är
kretsloppsinriktade. Det skall vara ett
slutet system där näringsämnena återförs
till marken och där våra vattendrag
skonas från föroreningar och onödig
näringstillförsel. Vad utskottet anfört
med anledning av motion Jo663 yrkandena
11 och 12 bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 12
bort ha följande lydelse:
12. beträffande industrins
avloppsvatten
att riksdagen med anledning av motion
1994/95:Jo663 yrkandena 11 och 12 som
sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
4. Miljöfarligt avfall (mom. 13)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 11 börjar med De
övergripande och slutar med vidare
åtgärd bort ha följande lydelse:
I Sverige produceras årligen över 300
000 ton miljöfarligt avfall, och mängden
har ökat under senare år. Oljeavfall och
avfall innehållande tungmetaller står
för drygt två tredjedelar. Kunskapen om
hur mycket miljöfarligt avfall som finns
i landet är dålig och mängderna beräknas
dessutom öka. Särskilda åtgärder måste
nu vidtas när det gäller det
miljöfarliga avfallet. Målsättningen bör
vara att minska produktionen av sådant
avfall med 80 % på tio år gällande den
vägda miljörisken. Naturvårdsverket bör
ges i uppdrag att utarbeta ett konkret
förslag med åtgärder för att minska
produktionen i enlighet härmed. Vad
utskottet anfört med anledning av motion
Jo688 yrkandena 4 och 5 bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
Motion Jo635 avstyrks i den mån den inte
kan anses tillgodosedd med vad utskottet
anfört.
dels att utskottets hemställan under 13
bort ha följande lydelse:
13. beträffande miljöfarligt avfall
att riksdagen med anledning av motion
1994/95:Jo688 yrkandena 4 och 5 samt
med avslag på motion 1994/95:Jo635 som
sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
5. Förbränning av avfall (mom. 15)
Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G
Nilsson och Eva Björne (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 12 börjar med I samband och
slutar med anses tillgodosedda bort ha
följande lydelse:
Resurseffektivitet bör vara vägledande
för det fortsatta kretsloppsarbetet.
Frånvaron av detaljreglering underlättar
att nå det slutliga målet. Det är
viktigt att den mest ändamålsenliga
lösningen för ökat kretslopp används i
varje enskilt fall. Såväl ökad
återanvändning, återvinning som
energiåtervinning är möjliga vägar för
att minska avfallsproblemen. I en del
fall kan återanvändningen av varor leda
till kraftigt ökade transporter med
negativa följder för miljön. I ett
glesbefolkat land som Sverige är
energiåtervinning ur avfall därför ett
mycket intressant alternativ. Flera
undersökningar pekar på att detta är det
mest miljövänliga sättet att omhänderta
vissa typer av avfall. Särskilda
miljöfördelar uppnås genom att man tack
vare energiåtervinning ur avfall kan
ersätta kol, olja eller andra bränslen
som bl.a. bidrar till växthuseffekten.
Enligt utskottets mening bör
energiåtervinning av avfall utgöra en
viktig del i en ökad
kretsloppsanpassning liksom
återanvändning av varor och återvinning
av material. Vad utskottet anfört med
anledning av motion Jo609 yrkande 17 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna. Motion Jo688 yrkande 16
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 15
bort ha följande lydelse:
15. beträffande förbränning av
avfall
att riksdagen med anledning av motion
1994/95:Jo609 yrkande 17 och med
avslag på motion 1994/95:Jo688 yrkande
16 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
6. Förbränning av avfall (mom. 15)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 12 börjar med I samband och
slutar med anses tillgodosedda bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör
sopförbränningen vara helt avvecklad
senast den 1 januari 1999.
Sopförbränning är miljöfarlig, och nya
gifter som inte finns i avfallet kan
bildas vid förbränningen. Rökgasrening
minskar utsläppen till luft kraftigt men
de miljöfarliga ämnena finns kvar i
kondensatet. Detta måste deponeras
tillsammans med askan. Med
sopförbränning avses givetvis
förbränning av avfall som inte är
kraftigt sorterat. Förbränning av
överblivet virke från byggen och andra
liknande typer av förbränning kan enligt
utskottets mening betraktas som
användning av biobränslen och inte som
sopförbränning. Vad utskottet anfört med
anledning av motion Jo688 yrkande 16 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna. Därmed avstyrks motion Jo609
yrkande 17.
dels att utskottets hemställan under 15
bort ha följande lydelse:
15. beträffande förbränning av
avfall
att riksdagen med anledning av motion
1994/95:Jo688 yrkande 16 och med
avslag på motion 1994/95:Jo609 yrkande
17 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
7. Producentansvaret i allmänhet (mom.
16)
Maggi Mikaelsson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 13 börjar med
SKretsloppsdelegationen har och på s.
14 slutar med riksdagens åtgärd bort
ha följande lydelse:
En vital del i en framtida förändrad
avfallshantering är de satsningar på
materialåtervinning som nu sker inom
ramen för producentansvaret.
Producentansvaret har medfört att
tillverkaren/distributören av olika
varor har fått ett ansvar med ett större
utvecklingstryck på förebyggande
insatser, produkt-utveckling,
processförändring etc. Men formerna för
hur producentansvaret utövas kan
förbättras ytterligare. Tidigare hade
kommunerna ett renhållningsmonopol som
också omfattade delar av
återvinningsverksamheten. Såväl glas-
som tidningspappersinsamlingar har
bedrivits av många kommuner under lång
tid. Ersättningen för denna verksamhet
har dock inte täckt
insamlingskostnaderna. Genom
producentansvaret har näringslivet fått
fysiskt och ekonomiskt ansvar för att
uppnå fastställda insamlingsmål.
Paradoxen är emellertid att det gamla av
många hårt kritiserade kommunala
monopolet nu har ersatts av ett privat
monopol eller oligopol. Endast
materialbolagen (oftast ägda av de stora
koncernerna i resp. bransch) har rätt
att teckna avtal om vem som skall ägna
sig åt insamlingsverksamheten. Det
skulle vara bättre ur näringspolitisk
synpunkt om alla som samlade in
exempelvis glas också kunde sälja
materialet till en slutanvändare. Även
Konkurrensverket har varit kritiskt till
den nuvarande konstruktionen men
hittills avstått från att agera med
tanke på lagstiftarens ambition att
snabbt öka materialåtervinningen. Men i
förlängningen kommer den nuvarande
ordningen att motverka det övergripande
syftet. Därför anser utskottet att det
nuvarande producentansvaret för
förpackningar bör ges en utformning som
möjliggör mer marknadsmässiga
förutsättningar i de olika
förädlingsleden. Vad utskottet anfört
med anledning av motion Jo663 yrkandena
3 och 4 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Motion Jo670
avstyrks i den mån den inte kan anses
tillgodosedd med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 16
bort ha följande lydelse:
16. beträffande producentansvaret i
allmänhet
att riksdagen med anledning av motion
1994/95:Jo663 yrkandena 3 och 4 samt
med avslag på motion 1994/95:Jo670 som
sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
8. Miljövarudeklarationer (mom. 17)
Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall
(mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 14 börjar med Utskottet gör
och slutar med yrkande 10 bort ha
följande lydelse:
En obligatorisk miljövarudeklaration
bör införas för att underätta för
användare att välja rätt produkter och
för att informera om hur varorna bör
hanteras. Konsumenterna kräver att det
finns begripliga och tydliga
innehållsförteckningar.
Avfallsskatteutredningen (SOU1994:114)
har i sitt betänkande bl.a. föreslagit
att en sådan deklaration skall införas
från den 1 januari 1997. I en
miljövarudeklaration bör ingå en
förteckning över alla miljörelevanta
ämnen som varan innehåller och som har
använts vid dess tillverkning. Vidare
bör finnas information om energiåtgång
vid tillverkningen, hur varan skall
hanteras och hur avfallshanteringen är
tänkt att fungera. Miljövarude-
klarationen bör även innehålla en
transportdeklaration som redovisar hur
och varifrån varan transporterats.
Miljövarudeklarationen skall finnas på
alla varor och produkter och ersätter
alltså inte befintlig miljömärkning som
Svanen eller Bra Miljöval. Regeringen
bör utarbeta ett förslag om en
obligatorisk miljövarudeklaration i
enlighet med Avfallsskatteutredningens
förslag. Vad utskottet anfört med
anledning av motionerna Jo663 yrkande 10
och Jo688 yrkande 10 bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 17
bort ha följande lydelse:
17. beträffande
miljövarudeklarationer
att riksdagen med anledning av
motionerna 1994/95:Jo663 yrkande 10
och 1994/95:Jo688 yrkande 10 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
9. Materialbalanser (mom. 18)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 14 börjar med
Materialbalanser kan och slutar med 8
och 9 bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör de som
bedriver tillståndspliktig miljöfarlig
verksamhet där material hanteras åläggas
att upprätta materialbalanser varje år.
I materialbalanserna skall redovisas vad
som köps in till företaget, vilka
mängder av olika ämnen och vad som
släpps ut till omgivningen. En bättre
kontroll över materialflödena kommer att
göra det lättare att hantera
miljöproblemen. Materialbalanserna kan
också användas för att ställa krav på
reduktion av de avfallsmängder som
produceras. Vad utskottet anfört med
anledning av motion Jo688 yrkandena 8
och 9 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 18
bort ha följande lydelse:
18. beträffande materialbalanser
att riksdagen med anledning av motion
1994/95:Jo688 yrkandena 8 och 9 som
sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
10. Bilskrotningspremien m.m. (mom. 21)
Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G
Nilsson och Eva Björne (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 15 börjar med
Bilskrotningspremien och och slutar
med berörda delar bort ha följande
lydelse:
Den svenska försäljningsskatten
(accisen) på bilar är förhållandevis hög
och motverkar därmed en förnyelse av
fordonsparken. Sänkt skattebelastning på
bilfamiljerna skulle troligen ge en ökad
nybilsförsäljning. Vidare är
skrotningspremien relativt låg vilket i
sin tur inte stimulerar till en
utgallring av äldre fordon. Om en höjd
skrotningspremie finansieras genom höjd
skrotningsavgift vid försäljning av nya
bilar riskerar dock en sådan höjning av
nybilspriset att motverka en ökad
bilförsäljning. I debatten har det
föreslagits att finansieringen av den
höjda bilskrotningspremien kan ske genom
en höjning av skatten för äldre bilar.
Även en sådan finansieringsform riskerar
att motverka en ökad nybilsförsäljning,
eftersom innehavarna av de äldre bilarna
då får en ännu sämre hushållsekonomi. Om
bilskrotningspremien höjs är det också
viktigt att se till att det inte är
bilskrotningsföretagen som tar hem
vinsterna. Enligt utskottets mening bör
dessa faktorer ses över i syfte att
stimulera till en snabbare föryngring av
fordonsparken. Vad utskottet anfört med
anledning av motionerna T210 yrkande 8
och T237 yrkande 9 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 21
bort ha följande lydelse:
21. beträffande bilskrotningspremien
m.m.
att riksdagen med anledning av
motionerna 1994/95:T210 yrkande 8 och
1994/95: T237 yrkande 9 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
11. Producentansvaret för förpackningar
(mom. 23)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 15 börjar med Som utskottet
och slutar med berörda delar bort ha
följande lydelse:
Avsikten med producentansvaret var att
få i gång en insamling, återvinning och
på sikt minskning av produkter. Vad
beträffar glas och returpapper från
hushållen har effekten inte alls blivit
denna. I stället har diskussionen
handlat om själva insamlandet. Kommuner
med ambitioner känner sig överkörda och
möjligheterna att leva upp till
innevånarnas förväntningar har raserats.
Producentansvaret måste se olika ut för
returpapper och förpackningar som kommer
från hushållen och för andra produkter
som bildäck och datorer. Att
förpackningar av glas och returpapper
inte skall hamna på tippen är alla
överens om. De skall återanvändas eller
återvinnas. Målet måste dock vara att
mängden förpackningar skall minska. I
ett hållbart samhälle måste dagens
resursslöseri och ohämmade
energianvändning minskas radikalt.
Producent-ansvaret för returpapper och
förpackningar måste vara utformat på ett
sådant sätt att det endast lönar sig för
producenten att minska mängden material.
En kommun som är ambitiös och vill ha en
hög servicenivå med många behållare
skall kunna ha det i framtiden. Med
dagens producentansvar blir det
omöjligt. Med en betalning per ton
oavsett servicenivå kommer en ambitiös
kommun inte att få kostnadstäckning om
man inte tar ut mellanskillnaden via
skattsedeln. Inför därför en
producentavgift för returpapper, glas
och andra förpackningar i
hushållsavfallet. Låt kommunerna
bibehålla insamlingsansvaret.
Producentavgiften skall betalas av
producenterna och vara så tilltagen att
den ger full kostnadstäckning för
hanteringen i kommunerna. Den skall
naturligtvis variera för olika
produktslag och måste ha en miljöprofil
där förpackningar av glas och papper
gynnas framför plast. Producenterna
skall åläggas att köpa in allt som
samlas in i kommunerna. Med en produ-
centavgift kan en kommun ha ett högre
insamlingsmål än det som anges i
förordningen om producentansvar. 70 %
återanvändning eller återvinning för
glas är ett mål som flera kommuner redan
passerat. Med producentavgift och
insamlingen kvar i kommunens regi finns
möjligheter för intresserade och
ambitiösa kommunpolitiker att driva på
utvecklingen. Vad utskottet anfört med
anledning av motion Jo565 yrkandena 1
och 2 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Motionerna Jo640
och Jo657 avstyrks i den mån de inte kan
anses tillgodosedda med vad utskottet
anfört.
dels att utskottets hemställan under 23
bort ha följande lydelse:
23. beträffande producentansvaret
för förpackningar
att riksdagen med anledning av motion
1994/95:Jo656 yrkandena 1 och 2 samt
med avslag på motionerna 1994/95:Jo640
och 1994/95:Jo657 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
Särskilda yttranden
1. Avfallshanteringen i allmänhet (mom.
5)
Maggi Mikaelsson (v) anför:
Det bästa avfallet är det som aldrig
uppstår. I Naturvårdsverkets arbete med
att upprätta en aktionsplan för avfall
är det viktigt att utgångspunkten för
avfallshantering är en minimering av de
totala avfallsmängderna. Det är också
viktigt att utveckla de biologiska
behandlingsmetoderna av vissa
avfallsfraktioner liksom att utveckla
metoder för att återvinna fler
fraktioner av förpackningar och
material. Jag förutsätter att detta
kommer att beaktas i Naturvårdsverkets
arbete och jag kommer att följa frågan.
2. Avfallshanteringen i allmänhet (mom.
5)
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Miljöpartiet de gröna anser att mängden
avfall i samhället måste minska. I dag
koncentreras diskussionen mer runt vad
som kan återvinnas och på vilket sätt,
och den grundläggande diskussionen, att
minska mängden avfall, har kommit i
skuggan. Vi menar att den diskussionen
är den viktiga. Att som i dag producera
en stor mängd produkter, förpackningar
o.d., som sker, är omöjligt i ett
långsiktigt hållbart samhälle. I ett
sådant samhälle måste såväl de ändliga
resurserna, metaller till exempel, som
de oändliga, trä och papper, hanteras på
ett helt annat sätt än i dag. Dagens
sätt att leva innebär ett enormt
resursslöseri både vad gäller
energianvändning och förbrukning av
naturresurser. Mot bakgrund av detta
föreslår Miljöpartiet att ett nytt mål
skall antas, som innebär att
produktionen av avfall skall minska med
50 viktsprocent på tio år. Vi vill också
ge Naturvårdsverket i uppdrag att ta
fram en konkret plan på hur detta skall
ske. Trots att vi inte får gehör för
dessa förslag reserverar vi oss inte i
detta betänkande, eftersom
Naturvårdsverket nu arbetar med planen
Avfall 2000, där förslag på åtgärder för
att begränsa mängden avfall skall
presenteras. Vi förutsätter att detta
leder till ett förslag från regeringen
om hur en miljöanpassad och resurssnål
avfallshantering skall se ut i
framtiden. Vi återkommer i det
sammanhanget.
I betänkandet framhåller utskottet att
Miljöbalksutredningen har getts i
uppdrag att överväga i vad mån
kretsloppsfrågorna skall regleras
utanför det kapitel i balken som rör
avfallshanteringen. Vidare har
Naturvårdsverket fått regeringens
uppdrag att utarbeta en aktionsplan för
avfall och att utreda vissa frågor i
anslutning till producentansvaret för
papper och glas. Mot den bakgrunden vill
utskottet nu inte föreslå några åtgärder
från riksdagen med syfte att reformera
renhållningslagstiftningen. För egen del
vill jag inte invända mot att utskottet
inväntar förslag från pågående
utredningsarbete. Däremot vill jag
understryka att de starkaste skälen för
att reformera renhållningslagstiftningen
inte är att införa nya regleringar. De
viktigaste motiven är tvärtom att öppna
för ett nytänkande och en
avmonopolisering, som skulle tillföra
avfallsbranschen kreativitet och
dynamik. Den skyldighet och det
vvergripande ansvar som gavs kommunerna
i renhållningslagstiftningen har i dag
omtolkats till en rättighet. Hanteringen
av avfall sker därför till en
övervägande del i kommunala monopol.
Hushåll och företag är ofta hänvisade
till ett enda alternativ, när det gäller
hantering och behandling av de
restprodukter som uppkommer vid
produktion och konsumtion, trots att
andra och från miljösynpunkt bättre
alternativ finns att tillgå.
Renhållningslagstiftningen är ett hinder
för kretsloppsarbetet och bör därför
ersättas av en ny lag. Jag förutsätter
att miljö- och konkurrensmyndigheter
lika väl som marknadsaktörer har
inflytande över det regeringsförslag
riksdagen väntar på. Folkpartiet
liberalerna förväntar sig en
lagstiftning, som tar vara på det goda i
människors uppfinningsrikedom och
företagsamhet och därigenom stimulerar
utvecklingen mot ett kretsloppsanpassat
samhälle.
4. Miljöfarliga batterier (mom. 22)
Maggi Mikaelsson (v) anför:
Det är Vänsterpartiets uppfattning att
miljöfarliga batterier skall förbjudas.
Det gäller t.ex. NiCd (nickel-kadmium)-
batterier. I betänkandet JoU10 om
kemikaliekontroll har vi krävt åtgärder
mot kadmium. I avvaktan på den
batteriutredning som kommer att
presenteras inom kort avstår jag nu från
reservation.