Utskottet behandlar här 40
motionsyrkanden om kemikaliekontroll
m.m. från allmänna motionstiden 1995.
Motionerna avser bl.a. lagstiftning och
riktlinjer rörande kemikaliekontrollen.
I denna del hänvisar utskottet främst
till Miljöbalksutredningens verksamhet.
En stor del av motionerna tar upp
frågor om specificerade åtgärder mot
vissa kemiska produkter där
beslutanderätten delegerats till
regeringen och berörda myndigheter.
Enligt utskottets mening är det
angeläget att åtgärder vidtas för att
motverka negativa hälso- och
miljöeffekter av samtliga produkter som
berörs i betänkandet. I flera fall
måste dock utskottet konstatera att det
varken är lämpligt eller möjligt att
inom ramen för utskottets
beredningsprocess göra en långtgående
detaljstyrning av
Kemikalieinspektionens verksamhet i
olika frågor rörande kemiska produkter.
Liksom hittills bör regeringen och
berörda myndigheter arbeta med en hög
ambitionsnivå med utgångspunkt i
riksdagens mer övergripande beslut om
mål och riktlinjer för
kemikaliekontrollen. Samtliga motioner
avstyrks, i flera fall dock med
uttalanden om att de berörda
produkterna måste ägnas fortsatt
uppmärksamhet inom kemikaliekontrollen.
Till betänkandet fogas 11
reservationer (v, mp) och 4 särskilda
yttranden.
Motionerna
1994/95:Jo626 av Ingrid Andersson m.fl.
(s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av ökade
och samordnade insatser för att minska
spridning av kadmium.
1994/95:Jo629 av Barbro Johansson m.fl.
(mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att
substitutionsprincipen bör användas för
att snarast ersätta nonylfenol,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om regler vid tillverkning av
ett nytt kemiskt ämne.
1994/95:Jo641 av Olof Johansson m.fl.
(c) vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om föreskrifter för tillämpning
av substitutionsprincipen.
1994/95:Jo646 av Barbro Johansson (mp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna att
försiktighetsprincipen bör gälla vid
märkning av dieselolja med den gröna
färgblandning som tillsammans med oljan
kallas den gröna dieseln.
1994/95:Jo653 av Kia Andreasson m.fl.
(mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att upphöra med att
impregnera trä med arsenik, krom,
kreosot, koppar och tenn,
2. att riksdagen hos regeringen begär
en utredning om möjligheten att
impregnera trä med ättiksyra,
3. att riksdagen hos regeringen begär
att den under en övergångstid innan
förbudet trätt i kraft inför avgift för
träskyddsmedel med 250 kr/kg arsenik,
150 kr/kg krom samt lämpliga avgifter
för kreosot, koppar och tenn.
1994/95:Jo661 av Gudrun Lindvall m.fl.
(mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om dispens att använda
metylenklorid efter den 1 januari 1996,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om utsläpp av metylenklorid.
1994/95:Jo664 av Gudrun Schyman m.fl.
(v) vari yrkas
13. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att arbetet med att
förverkliga substitutionsprincipen
skall intensifieras,
14. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den omvända bevisbördan
skall införas i lagen om kemiska
produkter.
1994/95:Jo669 av Rigmor Ahlstedt m.fl.
(c, fp, v, mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att snabbt ta
fram ett helhetsprogram för
förebyggande av kadmiumorsakade skador
på miljö och hälsa,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att utse en
nationell instans som yttersta ansvarig
för detta arbete.
1994/95:Jo679 av Sonja Fransson m.fl.
(s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att fastställa en tidpunkt
för avvecklingen av de mest
miljöskadliga ämnena,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att identifiera ytterligare
miljöfarliga stabila organiska ämnen,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utreda införande av
miljöavgifter på stabila organiska
ämnen.
1994/95:Jo682 av Lars Björkman (m) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att reglerna för användande
av lösningsmedlen trikloretylen,
metylenklorid och perkloretylen bör
harmoniseras som ett led i EU-
medlemskapet,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att upphäva förbudet mot
användning av dessa medel.
1994/95:Jo687 av Gudrun Lindvall m.fl.
(mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att de som
bedriver tillståndspliktig miljöfarlig
verksamhet skall åläggas att upprätta
materialbalanser årligen, i enlighet
med vad i motionen anförts,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett stärkande av
substitutionsprincipen (LKP),
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om försiktighetsprincipen som
vägledande för miljöarbetet,
5. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en skärpning av straffen för
miljöbrott,
6. att riksdagen hos regeringen begär
att Naturvårdsverket utreder hur en
verksamhet med oanmälda
stickprovskontroller kan startas upp
igen,
8. att riksdagen hos regeringen begär
att Naturvårdsverket utreder hur man
från statens sida kan stärka
kommunernas resurser att inspektera
tillståndspliktiga anläggningar,
9. att riksdagen hos regeringen begär
att Naturvårdsverket utreder hur man
från statens sida kan stärka
kommunernas resurser att bistå
kommunala företag med kemikaliekunskap,
i enlighet med vad i motionen anförts,
16. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om Kemikalieinspektionens
internationella arbete,
17. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om spridning av vissa svenska
kemikalielagar till andra länder via
internationella fora, i enlighet med
vad i motionen anförts,
19. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om obligatorisk
miljövarudeklaration (MVD),
23. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om snabbare avveckling av
klorerade lösningsmedel,
29. att riksdagen beslutar förbjuda
all försäljning av batterier
innehållande kadmium från den 1 januari
1996,
30. att riksdagen beslutar förbjuda
all försäljning av varor och produkter
innehållande kadmium från den 1 januari
1997,
31. att riksdagen beslutar förbjuda
all användning av kvicksilver - utom i
forskningssammanhang - från den 1
januari 1998,
32. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om kommunalt ansvar för
slutdeponi av kvicksilverhaltiga varor
och produkter,
33. att riksdagen beslutar förbjuda
användning av bly i ammunition och som
sänke för fiske från den 1 januari
1996,
36. att riksdagen hos regeringen begär
att Naturvårdsverket tar fram lämpliga
åtgärder så att användningen av
nonylfenol minskar och på sikt upphör.
1994/95:A216 av Barbro Johansson m.fl.
(mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att substitutionsprincipen i
lagen om kemiska produkter skall gälla
när ett hälso- och miljöfarligt ämne
används i produktionen,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att försiktighetsprincipen
skall gälla vid utbyte av ett hälso-
och miljöfarligt ämne mot ett mindre
skadligt och miljövänligare ämne.
1994/95:So488 av Gudrun Lindvall m.fl.
(mp) vari yrkas
5. att riksdagen hos regeringen begär
en utredning med uppdrag att
identifiera kemikalier i barns
omgivning som bör förbjudas,
6. att riksdagen beslutar förbjuda
formalin i kläder och lakan.
Utfrågningar
Utskottet har den 7 november 1995
hållit en utfrågning med
Kemikalieinspektionen och den 5
december 1995 en utfrågning med
Miljöbalksutredningen.
Utskottet
Inledning
I detta betänkande behandlas 40
motionsyrkanden från allmänna
motionstiden 1995 om kemikaliekontroll
m.m. Motionerna indelas i två
huvudgrupper, dels sådana som berör mer
övergripande frågor om lagstiftning,
mål och riktlinjer m.m., dels sådana
som innehåller yrkanden om förbud eller
andra restriktioner mot specificerade
produkter och varor. I det sistnämnda
avsnittet gör utskottet några
principiella uttalanden om den roll-
och ansvarsfördelning som bör råda
mellan riksdagen och statsmakterna i
övrigt i frågor som delegerats till
regeringen och berörda
sektorsmyndigheter.
När det gäller författningsstrukturen
på kemikaliekontrollens område vill
utskottet erinra om följande. Lagen
(1985:426) om kemiska produkter (LKP)
är i stora delar en utpräglad
ramlagstiftning. Det innebär att
riksdagen i lagtexten lagt fast de
grundläggande principerna för hantering
av kemiska produkter. I flera
paragrafer har riksdagen delegerat
beslutanderätten och föreskriftsrätten
till regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer. Det gäller bl.a.
sådana beslut som syftar till att
förbjuda, inskränka eller meddela andra
villkor för användningen av
specificerade kemiska produkter.
Ett exempel på ett sådant bemyndigande
är 12 § LKP, som föreskriver att
regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer får förbjuda
hantering, import eller export av en
kemisk produkt, om det är av särskild
betydelse från hälso- och
miljöskyddssynpunkt.
Genom en lagändring som trätt i kraft
den 1 juli 1995 har riksdagen
bemyndigat regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer att
meddela de föreskrifter om hantering
m.m. av kemiska produkter som behövs
till följd av Sveriges medlemskap i
Europeiska unionen (se 1994/95:JoU21).
I förordningen (1985:835) om kemiska
produkter finns närmare bestämmelser om
vilka befogenheter som delegerats till
berörda myndigheter, främst
Kemikalieinspektionen. Av förordningen
framgår vidare att ytterligare
föreskrifter beträffande vissa kemiska
produkter m.m. finns i 15 särskilt
angivna förordningar. Vidare finns
bestämmelser om försäljning och
förvaring av vissa flyktiga
lösningsmedel m.m.
I Kemikalieinspektionens
författningssamling KIFS 1995:1 finns
en förteckning över myndighetens
föreskrifter och allmänna råd som
gäller inom myndighetens
verksamhetsområde den 1 januari 1995.
Förteckningen omfattar ett fyrtiotal
föreskrifter och råd.
Tidigare riksdagsbeslut om
kemikaliekontrollens inriktning m.m.
Vid behandlingen av proposition
1993/94:163 om riktlinjer för en
fortsatt kretsloppsanpassning av
samhället tog riksdagen ställning
principiellt till inriktning och
omfattning av kemikaliekontrollen
(1994/95:JoU23). Utskottet anförde
därvid bl.a. att kemikaliekontrollen
ingår i arbetet för en långsiktigt
hållbar utveckling.
Riskbegränsningsarbetet och
substitutionsprincipens tillämpning bör
vidareutvecklas och särskild vikt bör
läggas på samarbete inom EG/EFTA samt
på insatser för hjälp till uppbyggnad
av kemikaliekontroll i Baltikum och
Östeuropa. Ökad vikt bör läggas vid
stöd och vägledning till kommuner och
små företag.
I regeringens skrivelse 1994/95:120 om
miljön - vårt gemensamma ansvar (se
1994/95:JoU16) anfördes bl.a. följande.
Spridningen av skadliga ämnen som
medför risk för miljö och hälsa bör
begränsas så långt möjligt. Konsumenter
och producenter av miljöskadliga
produkter har ett ansvar att begränsa
användningen av skadliga produkter till
att inte använda mer än vad som krävs
och att undvika skadliga produkter som
kan ersättas med mindre skadliga då
alternativ finns. Skadliga ämnen i
varor och produkter bör minska så att
ämnena inte sprids via avfall och
restprodukter.
Kunskapen behöver öka om kemiska
produkters risker för hälsa och miljö
såväl i hushållen som inom industrin.
Mindre företag bör också få kunskaps-
och kompetensstöd vad gäller
kemikalielagstiftning samt hantering av
kemiska risker från miljösynpunkt. Det
pågående riskbegränsningsarbetet vad
gäller skadliga kemiska produkter bör
intensifieras. Arbetet med att byta ut
miljö- och hälsoskadliga kemikalier mot
mindre skadliga, dvs. tillämpningen av
substitutionsprincipen, måste
kraftfullt drivas vidare.
Arbetet med att reducera såväl risker
med som användningen av
bekämpningsmedel inom jordbruket måste
offensivt fortsätta i den riktning som
nu sker. Utvecklingen måste också
följas vad gäller
bekämpningsmedelsanvändningen inom
jordbruket. Insatser för
förhandsgranskning av biocider och
biologiska bekämpningsmedel är viktiga.
De centrala myndigheterna har en
viktig roll i informationsarbetet till
regionala lokala myndigheter. Stödet
bör förbättras till regionala och
lokala tillsynsmyndigheter inom
kemikalieområdet om hur
riskbegränsningsarbetet kan bedrivas.
Man bör även stödja en ökad
kompetensutveckling inom detta område.
Om industrins eller branschens
frivilliga insatser för att genomföra
begränsnings- eller substitutionsarbete
går långsammare än vad som är tekniskt
och ekonomiskt möjligt i förhållande
till kalkylerade miljövinster får andra
åtgärder övervägas, såsom ekonomiska
styrmedel.
På kemikalieområdet måste Sverige
driva på arbetet inom EU med
kemikaliekontrollen med utgångspunkt
från Sveriges nationella mål. Samtidigt
måste Sverige göra särskilda insatser
för en regelutveckling som tillgodoser
de svenska behoven på de områden där
tidsbegränsade undantag föreligger i
medlemskapsavtalet. Arbetet inom OECD
bör inriktas på att främja
integrationen mellan OECD och andra
internationella organ, t.ex. FN:s
Intergovernmental Forum on Chemical
Safety. Arbetet inom Nordiska
ministerrådet bör också utnyttjas för
att driva för Sverige angelägna
kemikaliefrågor.
Insatserna mot Östeuropa för att öka
kunskapen om kemikaliers egenskaper och
risker samt om lagstiftning är
angelägna i såväl ett internationellt
perspektiv som för att säkerställa en
låg miljöbelastning på Östersjön och i
Sverige.
Lagstiftning och riktlinjer rörande
kemikaliekontrollen m.m.
Motionerna
I motion Jo629 (mp) anförs att ett
kemiskt ämne ej bör få tillverkas om
det inte är nödvändigt för samhället
och bevisligen ofarligt (yrkande 2).
Några motioner tar upp tillämpningen
av substitutionsprincipen enligt 5§
LKP. Enligt motion Jo641 (c) yrkande 10
behövs en uppbackning av kommunerna och
Kemikalieinspektionen i fråga om
tillämpningen. Ett särskilt stöd behövs
till små och medelstora företag. Enligt
motionerna Jo664 (v) yrkande 13 och
Jo687 (mp) yrkande 3 bör arbetet med
substitutionsprincipen intensifieras. I
mp-motionen anförs att kommunerna bör
få uttrycklig rätt att förbjuda varor
och produkter i handeln utifrån denna
princip. Den skall även utvidgas till
att gälla alla varor och produkter.
Enligt v-motionen bör principen förenas
med ett klassificeringssystem som i sin
tur kombineras med ett avgiftssystem.
Enligt yrkande 14 i motion Jo664 bör
den omvända bevisbördan lagfästas i
LKP. I mp-motionen Jo687 yrkande 4
förordas att särskild tyngd ges för
försiktighetsprincipen på
kemikaliesidan. Enligt motion A216 (mp)
yrkande 2 bör substitutionsprincipen
gälla när ett hälso- och miljöfarligt
ämne används i produktionen. När ett
ersättningsämne används skall
försiktighetsprincipen gälla för detta
ämne (yrkande 3).
I motion Jo687 yrkas i övrigt att de
som bedriver tillståndspliktig
verksamhet enligt miljöskyddslagen
årligen skall upprätta
materialbalanser, att straffen för
miljöbrott skärps, att Naturvårdsverket
utreder en verksamhet med oanmälda
stickprovskontroller i företagen, att
en utredning görs om hur staten kan
stärka kommunernas resurser för tillsyn
och inspektion av tillståndspliktiga
anläggningar, att det utreds hur
kommunerna kan bistå företagen med
kemikaliekunskap, att
Kemikalieinspektionen aktivt sprider
kunskaper om kemikalier till våra
grannländer och till tredje världen,
att regeringen verkar för att sprida
svenska kemikalielagar till andra
länder via internationella organ som
Nordiska ministerrådet, OECD och FN:s
kemiorgan, att obligatorisk
miljövarudeklaration krävs för kemiska
produkter och varor (yrkandena 2, 5, 6,
8, 9, 16, 17 och 19).
Utskottets överväganden
Behovsprövning m.m.
I anslutning till motion Jo629 vill
utskottet erinra om att utskottet
tidigare behandlat motioner syftande
till en allmän behovsprövning av
kemiska produkter m.m. (se bl.a.
1990/91:JoU20). Ordalydelsen i motion
Jo629 tyder på att motionären tänkt sig
någon form av offentligrättslig
kontroll och förhandsprövning av nya
kemiska ämnen utifrån en nödvän-
dighetsbedömning och en riskbedömning.
Det framgår dock inte vilka kriterier
som skulle ligga till grund för en
sådan behovsprövning. Som utskottet
tidigare anfört är det i det närmaste
omöjligt att ange objektiva och
enhetliga kriterier för en
behovsprövning av kemiska ämnen,
produkter och varor. När det gäller
riskbedömningen bör påpekas att Sverige
deltar i EU:s system för
förhandsgranskning av nya kemiska
ämnen. Inga nya ämnen kan sedan den 1
januari 1995 införas i Sverige utan att
vara undersökta med avseende på hälso-
och miljöfarlighet.
Undersökningsresultaten skall redovisas
för Kemikalieinspektionen, som har
möjlighet att vidta åtgärder om den
bedömer att den avsedda användningen av
ämnet inte kan accepteras från
risksynpunkt (KIFS 1994:5).
Beträffande bekämpningsmedel gäller
sedan lång tid tillbaka att de
förhandsprövas av Kemikalieinspektionen
på sätt som närmare framgår av
förordningen (1985:836) om
bekämpningsmedel. Motion Jo629 yrkande
2 avstyrks.
Substitutionsprincipen m.m.
I samband med utfrågningen med
Kemikalieinspektionen har utskottet
erfarit att myndigheten kontinuerligt
utvecklar sitt stöd till kommunerna i
fråga om tillämpningen av
substitutionsprincipen. Detta görs
fr.o.m. innevarande budgetår inom ramen
för en egen verksamhetsgren. Principen
ägnas särskild uppmärksamhet vid de
seminarier som KemI regelbundet ordnar
för tjänstemän på länsstyrelser och
kommuner och i skriftlig information av
olika slag. KemI har sammanställt olika
förteckningar, däribland den s.k.
begränsningslistan, som omfattar ett 70-
tal ämnen där användningen begränsats i
något avseende. Vidare har man
upprättat en förteckning, den s.k. OBS-
listan, över ca 250 ämnen med så
skadliga egenskaper att de kräver
särskild uppmärksamhet vid användningen
och för vilka substitution är särskilt
angelägen. I ytterligare en
förteckning, klassificeringslistan,
anges 1 500 ämnen med upplysning om hur
ämnena är klassificerade med avseende
på hälso- och miljöfarlighet och hur de
skall märkas. Listorna ger underlag och
råd för jämförande bedömning av
kemikalier och för goda produktval vid
tillämpning av substitutionsprincipen.
KemI har behandlat principen i
rapporterna Utbytesregeln (1991) och
Kemikalietillsyn i leverantörsledet
(1994) och i publikationen Agenda 21
och lokal kemikaliekontroll (1993). I
publikationsserien Råd och tips för
tillsyn över kemikaliehanteringen
riktad till miljönämnderna har
tillämpningen av substitutionsprincipen
behandlats flera gånger, liksom i den
periodiska publikationen Information
från KemI. KemI har lämnat förslag till
regeringen angående stöd till mindre
företag. Behovet av stöd är av sådan
omfattning och karaktär att det endast
undantagsvis kan lämnas av lokala eller
centrala myndigheter. Inspektionen har
föreslagit en försöksverksamhet
omfattande hänvisningsservice,
utbildning och utvecklingsinsatser.
Beträffande substitutionsprincipens
genomslag i det praktiska arbetet
anförde Kemikalieinspektionen vid
utfrågningen att principen i
arbetsmiljösammanhang numera tillämpas
på det sätt som riksdagen avsett. När
det gäller olika ämnens effekter på den
yttre miljön finns fortfarande vissa
svårigheter, bl.a. beroende på att
kunskaperna från forskning och
praktiska erfarenheter är begränsade i
fråga om vissa ämnens miljöeffekter.
Utskottet vill för sin del erinra om
att riksdagen vid flera tillfällen
understrukit substitutionsprincipens
betydelse (se bl.a. 1992/93:JoU14 s.
39). Av Kemikalieinspektionens
redovisning framgår också att frågan
ägnats en betydande uppmärksamhet och
stora ansträngningar från myndighetens
sida, bl.a. i verksamheten gentemot
kommunerna. Även om det fortfarande kan
ifrågasättas om syftet med paragrafen
uppnåtts i tillfredsställande grad
anser utskottet det föga meningsfullt
att riksdagen nu upprepar tidigare
gjorda uttalanden. Det är heller inte
meningsfullt att, som yrkas i några
motioner, uttala att
substitutionsprincipen eller
försiktighetsprincipen skall tillämpas
i olika, närmare angivna sammanhang. I
och med att riksdagen beslutat en
lagparagraf om substitution är det en
självklarhet att bestämmelsen skall
tillämpas i samtliga fall som omfattas
av dess tillämpningsområde. Skulle
riksdagen anse att en lagbestämmelse
och i samband därmed gjorda
motivuttalanden inte leder till avsett
resultat ankommer det på riksdagen att
i första hand överväga behovet av
skärpt lagstiftning. Emellertid ingår
både den lagtekniska utformningen av
substitutionsprincipen och
uppföljningen av den praktiska
tillämpningen av denna princip som en
väsentlig del i Miljöbalksutredningens
uppdrag. Utskottet har den 5 december
1995 i samband med en utfrågning med
utredningen fått närmare information om
detta arbete. Mot bakgrund av det
anförda anser utskottet det mindre
lämpligt att nu ta upp frågan om
ändring av LKP i detta avseende.
Med det anförda föreslår utskottet att
motionerna A216 yrkande 2, Jo641
yrkande 10, Jo664 yrkande 13 och
Jo687 yrkande 3 lämnas utan vidare
åtgärd. Som framgår av det ovan anförda
är motionerna helt eller delvis
tillgodosedda.
Också försiktighetsprincipen och
principen om den omvända bevisbördan
ingår i Miljöbalksutredningens uppdrag,
liksom straffsatserna i
miljölagstiftningen. Som utskottet
anfört ovan är det inte meningsfullt
att understryka det självklara
förhållandet att en viss lagparagraf
skall tillämpas i vissa situationer,
när dessa situationer under alla
förhållanden omfattas av lagens
tillämpningsområde. Med hänvisning till
det anförda avstyrks motionerna A216
yrkande 3 och Jo687 yrkandena 4 och 5.
I enlighet med det anförda avstyrks
även motion Jo664 yrkande 14.
Materialbalanser, stickprovskontroller
m.m.
I anslutning till motion Jo687 yrkande
2 om materialbalanser vill utskottet
understryka att materialbalanser kan
upprättas inom ramen för frivillig
miljörevision enligt lagen (1994:1596)
om frivillig miljöstyrning och
miljörevision. För verksamhet som är
tillståndspliktig enligt
miljöskyddslagen kan föreskrivas krav
på materialbalanser i samband med
miljökonsekvensbeskrivningen. Någon
ytterligare åtgärd med anledning av
detta motionsyrkande är således inte
nödvändig.
Enligt yrkande 6 i samma motion bör
Naturvårdsverket utreda en verksamhet
med oanmälda stickprovskontroller,
motsvarande den s.k. Svarta bussen, som
förekom tidigare. Utskottet anser inte
att det finns anledning för riksdagen
att detaljstyra verkets löpande arbete
på angivet sätt. Skälen härtill är
flera. Ett praktiskt skäl är att
utskottet inte kan utesluta att verket
på eget ansvar kan finna metoder för
tillsynsverksamheten som är lika
effektiva eller mer effektiva från
olika synpunkter än de i motionen
föreslagna. I de föreskrifter som
reglerar Naturvårdsverkets verksamhet
finns inget som hindrar att verkat
anordnar kontroll och tillsyn på det
sätt som anses lämpligt.
Vid kontakter med Naturvårdsverket
har utskottet fått upplysningen att det
tidigare förekommit kontrollbesök vid
vissa industrier men att dessa inte var
oanmälda utan överenskomna i förväg. På
grund av de stora kostnader som är
förenade med en i Stockholm placerad
inspektionsenhet som opererar över
hela landet försöker verket i dag
engagera länsstyrelser och kommuner att
göra motsvarande kontroller, med verket
som samordnande myndighet. Ett exempel
på sådan verksamhet är den kontroll av
kemtvättbranschen som företogs för
några år sedan. Enligt verkets
bedömning är denna inriktning av
kontrollverksamheten mera
kostnadseffektiv.
Utskottet vill i övrigt understryka
att riksdagen med verkan fr.o.m.
budgetåret 1991/92 infört en ny
budgetmodell som syftar till att öka
långsiktigheten i myndigheternas
planeringsförutsättningar. Den nya
anslagsformen innebär att myndigheterna
normalt får full frihet att fördela
tilldelade förvaltningsmedel mellan
olika resursslag. Med hänvisning till
det anförda avstyrks motion Jo687
yrkande 6.
Frågan om eventuell förstärkning av
kommunernas resurser för tillsyn
sammanhänger med Miljöbalksutredningens
arbete, som bl.a. omfattar kommunernas
totala ansvar för miljö- och
naturvårdsfrågor. Vidare hänvisar
utskottet till uppgifterna i detta
betänkande om Kemikalieinspektionens
stöd- och informationsverksamhet
gentemot kommunerna. Det bör tilläggas
att 69 § miljöskyddslagen innehåller
bestämmelser som ger kommunerna rätt
att finansiera tillsynen med avgifter.
I proposition 1995/96:87 föreslår
regeringen ett bemyndigande i
naturvårdslagen som ger kommunerna
möjlighet att ta ut avgift för kommunal
verksamhet också enligt denna lag. Om
de angivna finansieringsmöjligheterna
utnyttjas bör resursproblemen kunna
hanteras på ett tillfredsställande
sätt. Motion Jo687 yrkande 8 avstyrks
därför.
Utskottet har i det föregående
utförligt redovisat
Kemikalieinspektionens arbete med stöd
och information till kommunerna och
till mindre företag i kemikaliefrågor.
Den fråga som tas upp i motion Jo687
yrkande 9 är således redan beaktad och
föremål för åtgärder. Motionen påkallar
i denna del ingen vidare åtgärd.
I enlighet med yrkande 16 i motion
Jo687 arbetar Kemikalieinspektionen
redan intensivt i internationella
sammanhang, med aktivt kunskapsutbyte
bl.a. med Östeuropa. Inom OECD, FN och
andra internationella organ pågår ett
intensivt arbete för att förmedla den
svenska synen på hur kemikaliekontroll
bör bedrivas. Som ett exempel bland
många kan nämnas att Sverige för
närvarande har ordförandeposten i
Intergovernmental Forum for Chemical
Safety (jfr även 1993/94:JoU23 s. 15
f.). I angivna betänkande finns en
utförlig redovisning av det
internationella kemikaliearbetet. I
skrivelse 1994/95:120 Miljön - vårt
gemensamma ansvar understryker
regeringen vikten av det
internationella kemikaliearbetet i EU,
OECD och Nordiska ministerrådet.
Insatserna mot Östeuropa för att öka
kunskapen om kemikaliers risker och
egenskaper samt om lagstiftning anges
som angelägna. Utskottet ser således
ingen motsättning mellan yrkandena 16
och 17 i motion Jo687 och den
inriktning av arbetet som förordats och
tillämpas på detta område.
Utskottet avstyrker motion Jo687
yrkande 19 om obligatorisk
miljövarudeklaration med hänvisning
till att Kretsloppsdelegationen har i
uppdrag att föreslå en strategi för
kretsloppsanpassning inom varusektorn
(dir. 1995:23). Som exempel på
styrmedel för denna anpassning anges
bl.a. miljövarudeklarationer.
Yrkanden angående vissa kemiska
produkter m.m.
Allmänna synpunkter på
ansvarsfördelningen inom kemikaliekon
- trollen
I ett antal motioner som behandlas i
det följande framställs yrkanden
rörande en lång rad kemiska produkter
och varor. I några fall ställs
preciserade krav på förbud utan
undantag för angivna produkter vid en
viss tidpunkt eller att befintliga
dispensmöjligheter enligt gällande
regeringsförordningar och
myndighetsföreskrifter inte skall
tillämpas.
Utskottet vill inledningsvis framhålla
att det av hälso- och miljöskäl
givetvis är angeläget att åtgärder
vidtas mot samtliga de produkter som
räknas upp i motionerna. I samband med
utfrågningen med Kemikalieinspektionen
framgick det dock att inget av de
angivna ämnena undgått inspektionens
uppmärksamhet. På grund härav och med
hänvisning till att riksdagen i 12 §
lagen om kemiska produkter (LKP) gett
regeringen och Kemikalieinspektionen de
nödvändiga statsrättsliga
befogenheterna att ingripa med förbud
och restriktioner mot kemiska produkter
har utskottet inte ansett det
nödvändigt att därutöver föreslå några
särskilda uttalanden angående vissa,
specificerade produkter. Skulle
riksdagen utan att beakta de angivna
omständigheterna ändå göra en lång rad
tillkännagivanden om de aktuella
produkterna kan det möjligen leda till
vissa miljövinster på motsvarande
områden. Detta förutsätter dock att
myndigheten har tillräckliga resurser
för uppgiften och att åtgärderna är
praktiskt realiserbara, vid sidan av
allt det arbete som bedrivs på övriga
områden av kemikaliekontrollen. En
viktig omständighet som bör påpekas är
nämligen att det utöver de motionsvägen
aktualiserade produkterna finns andra
problemområden som är väl så viktiga
att uppmärksamma i kemikaliekontrollen.
Enbart inom ramen för det
begränsningsuppdrag som
Kemikalieinspektionen erhållit har som
målsättning beslutats att 2550 nya
begränsningsplaner skall utarbetas
under en femårsperiod. Enligt
utskottets mening finns det således en
risk att en politisk detaljstyrning av
myndighetsarbetet kan leda till
låsningar och bristande flexibilitet
som på längre sikt minskar
effektiviteten i det viktiga arbetet
mot hälso- och miljöriskerna i dagens
industrisamhälle. Det bästa resultatet
torde uppnås om regeringen och
Kemikalieinspektionen som hittills
arbetar med högsta möjliga
ambitionsnivå inom ramen för de mer
övergripande beslut som riksdagen
fattar om mål och riktlinjer för
kemikaliekontrollen.
Det bör tilläggas att några av de i
motionerna föreslagna insatserna
förutsätter resurser och arbetsmetoder
som är svåra att förena med utskottens
karaktär av politiska beslutsorgan med
begränsade personalresurser. Dessa
frågor har utförligt redovisats i
Riksdagsutredningens betänkande
Reformera riksdagsarbetet (1993/94:TK1
s. 98 f.). Inom kemikaliekontrollen kan
det t.ex. i många fall vara nödvändigt
att hålla överläggningar med berörda
branscher, att inhämta vetenskaplig
dokumentation och annan information om
tillgängliga ersättningsämnen, att
undersöka dispensmöjligheter och
dispensbehov samt över huvud taget att
skaffa en överblick över de praktiska
effekterna av vissa åtgärder mot
kemiska produkter och den lämpliga
prioriteringsordningen mellan förbud
och restriktioner med stöd av 12 § LKP.
Också av dessa skäl är det enligt
utskottets mening mest ändamålsenligt
att frågorna hänvisas till den behöriga
myndigheten, som under lång tid byggt
upp en betydande specialistkompetens
och värdefulla erfarenheter av
tillämpningen av LKP.
Utskottet redovisar i det följande
sina kommentarer med anknytning till
varje produkt eller produktområde som
blivit föremål för motionsyrkanden.
Kadmium
Motionerna
Enligt motion Jo625 (s) krävs det ökade
och samordnade insatser mot spridningen
av kadmium. Liknande synpunkter
framförs i motionerna Jo669 (c, fp, v,
mp) och Jo687 (mp) yrkandena 29 och 30.
I fyrpartimotionen Jo669 redovisas
utförligt de miljömedicinska problem
som är förenade med spridningen av den
giftiga tungmetallen kadmium. Enligt
motionen krävs ett helhetsprogram för
förebyggande av kadmiumorsakade skador
på miljö och hälsa. En nationell
instans bör utses som ytterst ansvarig
för detta arbete. I motion Jo687
redovisas särskilt problemen med
kadmiumhaltiga batterier. Inga åtgärder
har satts in för att stoppa spridningen
av kadmium i naturen från dessa varor,
trots flera larm från miljörörelsen.
Motionärerna yrkar att riksdagen
beslutar om förbud mot all försäljning
av batterier innehållande kadmium från
den 1 januari 1996 och förbud mot all
försäljning av varor och produkter
innehållande kadmium från den 1 januari
1997.
Utskottets överväganden
Utskottet delar motionärernas bedömning
att spridningen av kadmium är ett
allvarligt problem från miljö- och
folkhälsosynpunkt. Vid utfrågningen
med Kemikalieinspektionen framgick det
att spridningen av kadmium genom
mänsklig påverkan fortfarande kraftigt
överstiger den spridning som beror på
naturlig förekomst i miljön. De
restriktioner beträffande användningen
av kadmium som beslutats finns i
huvudsak samlade i förordningen
(1985:839) om kadmium. De innebär
bl.a. att kadmiumämne inte får användas
för ytbehandling eller som stabilisator
eller som färgämne. Varor som har
ytbehandlats med ett kadmiumämne eller
som innehåller ett sådant ämne som
stabilisator eller som färgämne får
inte yrkesmässigt saluföras eller
överlåtas. Varorna får inte
yrkesmässigt importeras från länder som
inte är medlemmar i Europeiska unionen.
Gödselmedel som innehåller högre
kadmiumhalt än 100 g per ton fosfor får
inte saluföras eller överlåtas. I
samband med 1991 års miljöpolitiska
beslut uttalades att utsläppen av
kadmium bör minska kraftigt. Statens
jordbruksverk har därefter fått i
uppdrag att utvärdera effektiviteten av
miljöavgifter på kadmium i
handelsgödsel enligt lagen (1984:409)
om avgift på gödselmedel. Uppdraget
skall redovisas den 31 december 1995.
Naturvårdsverket har i uppdrag att till
den 1 april 1996 föreslå utsläpps- och
reduktionsmål för olika ekosystem och
recipienter för stabila organiska
ämnen och metaller, bl.a. kadmium.
I olika internationella sammanhang
pågår ett arbete för att minska utsläpp
av tungmetaller, bl.a. inom
Genèvekonventionen och de marina
konventionerna. Kemikalieinspektionen
driver frågan i OECD och EU med
målsättningen att få till stånd
begränsningar av användningen och
spridningen av kadmium.
Utskottet delar också motionärernas
uppfattning att det krävs ytterligare
åtgärder mot spridningen av kadmium.
Utskottet förutsätter att regeringen
och ansvariga myndigheter även i
fortsättningen ägnar stor uppmärksamhet
åt denna viktiga hälso- och miljöfråga.
När det gäller administrationen av
detta arbete anser utskottet att
Naturvårdsverket väl motsvarar kraven
på en instans med det samordnande
ansvaret, på det sätt som anges i
motion Jo669. I förordningen
(1988:518) med instruktion för
Naturvårdsverket anges att verket skall
vara samlande och pådrivande i
miljöarbetet, både nationellt och
internationellt. I de bestämmelser som
reglerar verkets särskilda uppgifter
anges bl.a. att verket i förhållande
till sektorsmyndigheter samt regionala
och lokala myndigheter skall arbeta med
mål, vägledning, samordning och
uppföljning som rör miljöarbetet. I
avvaktan på resultatet av den
verksamhet som angetts ovan är
utskottet inte berett att precisera hur
det fortsatta arbetet mot spridning av
kadmium bör bedrivas. Motionerna Jo626
och Jo669 bör kunna anses delvis
tillgodosedda med det anförda och bör
inte för närvarande föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Av skäl som anförts tidigare i
betänkandet har utskottet inte
möjlighet att i detalj överblicka
förutsättningarna för och effekterna av
ett totalt försäljningsförbud mot
samtliga produkter som innehåller
kadmium från den 1 januari 1997. Därmed
avstyrks motion Jo687 yrkande 30.
En viktig källa till spridning av
kadmium är förbrukade miljöfarliga
batterier. Frågan om åtgärder mot
miljöfarliga batterier har vid flera
tillfällen behandlats i riksdagen.
Hanteringen av miljöfarliga batterier
regleras i förordningen (1989:974) om
miljöfarliga batterier. Syftet med
förordningen är att förhindra utsläpp
till miljön av kadmium, kvicksilver och
bly från batterier. Regeringen har
våren 1995 tillkallat en särskild
utredare med uppdrag att göra en samlad
översyn av insamling och
omhändertagande m.m. av förbrukade
miljöfarliga batterier. I direktiven
(dir. 1995:64) redovisas bl.a. de
problem som uppstått i samband med
insamlingen av sådana batterier.
Uppdraget skall redovisas senare under
detta riksmöte.
Utskottet anser det lämpligt att
avvakta resultatet av den ovannämnda
utredningen och föreslår att yrkande 29
i motion Jo687 om förbud mot
kadmiumbatterier redan från den 1
januari 1996 avslås.
Kvicksilver och bly
Motionen
Enligt motion Jo687 (mp) bör riksdagen
besluta om förbud mot all användning av
kvicksilver, utom i
forskningssammanhang, från den 1
januari 1998. Kommunerna bör åläggas
att svara för slutdeponi av lysrör,
lampor och andra produkter som
innehåller kvicksilver från den 1 juli
1994. Kvicksilvret är så farligt att
någon återanvändning ej kan tillåtas;
det måste komma ur kretsloppet. Bly i
ammunition och som sänke för fiske
måste förbjudas från den 1 januari 1996
(yrkandena 3133).
Utskottets överväganden
Riksdagen har i olika sammanhang, bl.a.
i samband med 1991 års miljöpolitiska
beslut, uttalat att användningen av bly
på sikt bör avvecklas. Frågan om en
miljöriktig hantering av kvicksilver
har behandlats utförligt i samband med
regeringens förslag om bättre kontroll
över miljöfarligt avfall respektive
riktlinjer för en fortsatt
kretsloppsanpassning av samhället
(1993/94:JoU16 och 1993/94:JoU23).
Därvid har bl.a. understrukits att
diffus spridning av kvicksilver inte
hör hemma i ett kretsloppssamhälle.
Användningen av amalgam i tandvården
skall avvecklas till år 1997. Övrig
användning av kvicksilver skall
avvecklas till år 2000 (JoU23 s. 24).
I sistnämnda betänkande riktades ett
tillkännagivande till regeringen om
åtgärder mot internationell handel med
kvicksilver. I skrivelse 1994/95:120
(s. 31) anförs att arbete pågår med ett
åtgärdsprogram för insamling av
uttjänta varor och produkter
innehållande kvicksilver. En plan för
slutförvaring av upparbetat
kvicksilverhaltigt avfall bör
fastställas.
Från Naturvårdsverket har nyligen
meddelats att man arbetar för att få
bort allt kvicksilver ur kretsloppet.
För detta ändamål har verket delat ut
3,7 miljoner kronor till olika
kvicksilverinsamlingar.
Bestämmelser om kvicksilverhaltiga
varor finns bl.a. i förordningen
(1991:1290) om vissa kvicksilverhaltiga
varor och i Kemikalieinspektionens
föreskrifter KIFS 1992:7 och 9.
I samband med 1991 års miljöpolitiska
beslut uttalades att blyanvändningen på
sikt bör avvecklas genom i huvudsak
frivilliga åtgärder. I enlighet med de
konventioner Sverige anslutit sig till
har riksdagen lagt fast målet att
Sveriges utsläpp av bly skall minskas
med 70 % över tidsperioden 19851995. I
Naturvårdsverkets föreskrifter SNFS
1994:3 har förbud meddelats mot
användningen av blyhagel i vissa
våtmarksområden.
Från Kemikalieinspektionen har
meddelats att inspektionen arbetar för
en avveckling av kvicksilver- och
blyanvändningen, inkl. bly i ammunition
och sänken.
Utskottet avstyrker motion Jo687
yrkandena 3133 i den mån motionen ej
tillgodoses genom vad som anförts ovan.
I den del motionärerna yrkar ett
riksdagsuttalande om kommunalt ansvar
för kvicksilverhaltigt avfall från den
1 juli 1994 måste utskottet konstatera
att riksdagen knappast kan besluta i en
sådan fråga med retroaktiv verkan.
Utskottet anser sig inte heller ha
beredningsunderlag för att föreslå
preciserade förbud för all användning
av kvicksilver från den 1 januari 1998
respektive användning av bly i
ammunition och sänken från den 1
januari 1996.
Nonylfenol
Motionerna
I motion Jo629 (mp) yrkande 1 redovisas
utförligt de miljö- och hälsoproblem
som är förenade med nonylfenol. Detta
är ett bioackumulerande miljögift som
bl.a. ingår i tvättmedel och plaster.
Det har visat sig att nonylfenol har
samma verkningar som östrogen. Det kan
även påverka mannens spermier negativt.
Ämnet har lett till att det föds pojkar
med missbildade könsorgan, och inom
djurvärlden har bl.a. krokodiler och
olika fiskarter drabbats. Enligt
motionen bör substitutionsprincipen
tillämpas för att ersätta nonylfenol.
I motion Jo687 anförs liknande
synpunkter (yrkande 36). Där yrkas
att Naturvårdsverket får i uppdrag att
föreslå lämpliga åtgärder så att
användningen av nonylfenol minskar och
på sikt upphör.
Utskottets överväganden
I samband med 1991 års miljöpolitiska
beslut uttalades att användningen av
nonylfenol bör minska med 90 % till år
2000. Detta sker genom frivilliga
åtaganden och genom tillämpning av
substitutionsprincipen. Den användning
som återstår år 2000 får endast ske om
risken för spridning i miljön är mycket
liten. På sikt bör all användning
upphöra. Naturvårdsverket och
Kemikalieinspektionen har i uppdrag att
följa utvecklingen och vid behov
föreslå ytterligare åtgärder. Det
anförda innebär att riksdagen uttalat
sig för en tillämpning och en
målinriktning som överensstämmer med
båda motionerna och att berörda
myndigheter har den uppgift som
efterlyses i motion Jo687. Motionerna
är således tillgodosedda utan
ytterligare åtgärder från riksdagens
sida.
Grön diesel
Motionen
I motion Jo646 (mp) yrkas att
försiktighetsprincipen bör gälla vid
märkning av dieselolja med den gröna
färgblandning som tillsammans med oljan
kallas den gröna dieseln. En utredning
har visserligen visat att
färgblandningen är ofarlig, men en
vädjan är ändå enligt motionen att här
låta försiktighetsprincipen gälla, när
ämnet nu tillåts.
Utskottets överväganden
Utskottet erinrar om att utredningen om
märkningssystemet för vissa
oljeprodukter lagt fram ett betänkande
med titeln Grön diesel - miljö- och
hälsorisker (SOU 1995:3). I betänkandet
görs en noggrann genomgång av de
ifrågasatta riskerna. Enligt
sammanfattningen i betänkandet måste
riskerna ur miljömedicinsk och
ekotoxikologisk synvinkel bedömas som
utomordentligt små både på kort och
lång sikt när de aktuella ämnena
används för avsett ändamål.
Utskottet erinrar vidare om att den
s.k. försiktighetsprincipen har kommit
till uttryck i olika lagar på
miljöområdet, bl.a. lagen om kemiska
produkter (LKP) och miljöskyddslagen. I
detta sammanhang torde den förstnämnda
lagen ha störst intresse. I 5 § LKP
har principen uttryckts så att det
åligger den som hanterar eller
importerar en kemisk produkt att vidta
de åtgärder och iaktta de
försiktighetsmått i övrigt som behövs
för att hindra eller motverka skada på
människor eller i miljön. Regeln om
försiktighetsmått riktar sig till alla
som på ett eller annat sätt befattar
sig med hanteringen av en kemisk
produkt i den mening detta begrepp har
enligt 2 § LKP och till alla som
importerar kemiska produkter. Regeln
omfattar således även användning i
konsumentledet samt privat import.
Av ordalydelsen i motionen förefaller
det som om motionärens uppmaning att
iaktta försiktighetsprincipen riktar
sig till en obestämd krets av individer
eller företag som på något sätt
hanterar s.k. grön diesel. Motionen är
således inte tillräckligt preciserad
för att kunna bifallas av riksdagen.
Utskottet avstyrker motion Jo646.
Lösningsmedel - trikloretylen,
metylenklorid och perkloretylen m.m.
Motionerna
I motion Jo661 (mp) anförs att förbudet
mot metylenklorid inte får urholkas
genom dispenser till
läkemedelsindustrin (yrkande 1). Vidare
förordas ett tillkännagivande om
utsläpp av metylenklorid (yrkande 3).
Även yrkande 3 tycks syfta på de
utsläpp som följer av eventuell dispens
till läkemedelsindustrin (Astra). En
dispens efter 1 januari 1996 är
oacceptabel. I motion Jo687 (mp)
yrkande 23 anförs att avvecklingen av
klorerade lösningsmedel måste ske
snabbare.
Enligt motion Jo682 (m) bör reglerna
om lösningsmedel (trikloretylen,
metylklorid, perkloretylen)
harmoniseras som ett led i
medlemskapet. Ensidiga förbud i Sverige
medför risk att ett stort antal
arbetsplatser försvinner från landet
och etableras i en annan EU-nation.
Utskottets överväganden
I samband med 1991 års miljöpolitiska
beslut uttalades att metylenklorid och
trikloretylen bör avvecklas helt till
utgången av år 1995.
I förordningen (1991:1289) om
klorerade lösningsmedel anges en rad
lösningsmedel som inte får saluhållas
eller överlåtas till konsumenter för
enskilt bruk resp. överlåtas eller
användas för yrkesmässigt bruk. Enligt
förordningen får Kemikalieinspektionen
besluta om undantag genom föreskrifter
eller i enskilda fall. För undantag i
enskilda fall krävs synnerliga skäl.
När undantag medges får inspektionen ta
ut en avgift enligt 19 § lagen om
kemiska produkter.
I Kemikalieinspektionens
detaljföreskrifter KIFS 1995:6 anges
under vilka förutsättningar klorerade
lösningsmedel får användas trots
förbudet i 1991 års förordning.
Reglerna innebär i korthet att
generella undantag endast medges för
forskning, utveckling och analysarbete.
Under år 1996 får dessutom
trikloretylen användas för avfettning
och avvattning under vissa, noggrant
angivna förutsättningar.
Miljödepartementet anordnade den 20
november 1995 en utfrågning om klor och
klorföreningar. Representanter för alla
berörda parter såsom miljörörelse,
myndigheter, forskare och industri
deltog i utfrågningen.
Den 21 november 1995 besvarade
miljöministern en fråga angående
klorerade lösningsmedel (prot.
1995/96:26). I svaret hänvisas till de
bestämmelser (se ovan) som innebär att
förbuden mot trikloretylen och
metylenklorid som planerat träder i
kraft den 1 januari 1996. Med hänsyn
till anpassningssvårigheter för vissa
företag får trikloretylen under vissa
förutsättningar användas för avfettning
och avvattning under år 1996.
Användning av metylenklorid är, som
framgår av gällande förordning,
tillåten endast efter dispens i
enskilda fall om den individuella
prövningen visar att det finns
synnerliga skäl. I regeringskansliet
undersöks möjligheterna att i de
enskilda fallen från år 1996 och framåt
sätta dispensavgifterna så högt att
detta bidrar till attt påverka
företagen att snabbt genomföra en
omställning.
Som framgår av det anförda är frågan
om dispens för användning av
metylenklorid en utpräglad
myndighetsfråga, och utskottet hänvisar
härvidlag till vad som anförts i det
föregående om rollfördelningen mellan
riksdagen och ansvariga myndigheter.
Utskottet kan självfallet inte gå in på
en bedömning av enskilda fall där
dispens från förbudet aktualiserats (se
11 kap. 7 § regeringsformen). Utskottet
avstyrker därmed motion Jo661 yrkande
3, till den del yrkandet avser dispens
till läkemedelsföretaget Astra.
Utskottet avstyrker även yrkande 1 i
motionen med hänvisning till de
dispensregler som ovan redovisats.
Likaså avstyrks motion Jo687 yrkande
23 med hänvisning till redovisningen
ovan.
Motion Jo682 avstyrks med hänvisning
till att Kemikalieinspektionen anfört
att man verkar inom ramen för EU:s
arbete med begränsning av kemiska ämnen
och därvid försöker förmå EU att införa
samma begränsningar av klorerade
lösningsmedel som Sverige.
Stabila organiska ämnen
Motionerna
I motion Jo679 (s) anförs att
avvecklingen av de mest miljöfarliga
ämnena går långsamt. Som exempel nämns
bl.a. bromerade flamskyddsmedel,
organiska tennföreningar och vissa
mjukgörare i plastindustrin. En
tidpunkt för avvecklingen av de
skadligaste ämnena bör fastställas av
regeringen. Arbetet med att identifiera
ytterligare miljöfarliga stabila
organiska ämnen måste intensifieras
genom att det s.k.
begränsningsuppdraget påskyndas.
Möjligheten att införa miljöavgifter på
de angivna ämnena bör utredas.
Utskottets överväganden
I samband med 1991 års miljöpolitiska
beslut uttalades att utsläppen av
stabila organiska ämnen bör begränsas
så att de till sekelskiftet nått en
sådan nivå att miljön inte tar skada.
På sikt skall dessa ämnen inte få
förekomma i miljön. Frågan om åtgärder
mot skadliga ämnen togs senast upp i
skrivelse 1994/95:120 (s. 29 f.) i form
av en mer allmän redovisning av mål och
riktlinjer och en lägesbeskrivning (se
även del II s. 21 i skrivelsen). Under
de senaste årtiondena har halterna av
DDT, toxafener, PCB, dioxinlika PCB
och dioxiner i vävnader sjunkit.
Däremot ökar koncentrationerna av PBDE
i sillgrissleägg. Ämnet finns i
flamskyddsmedel. Utsläppen av klorerade
organiska ämnen från massaindustrin har
minskat väsentligt.
Stabila organiska ämnen är en viktig
ämnesgrupp i det uppdrag som
Kemikalieinspektionen erhållit avseende
riskbegränsning av kemikalier. Som
målsättning gäller att 2550 nya
begränsningsplaner skall utarbetas
under en femårsperiod. Utskottet
förutsätter att åtgärderna mot stabila
organiska ämnen får hög prioritet i det
fortsatta arbetet. Motion Jo679
yrkandena 1 och 2 avstyrks i den mån de
ej tillgodosetts med det anförda.
Frågan om miljöavgifter på
miljöskadliga ämnen har behandlats i
olika sammanhang. Den allmänna
principen att ekonomiska styrmedel bör
användas i ökad utsträckning i
miljöpolitiken har riksdagen vid flera
tillfällen ställt sig bakom. En
omfattande genomgång av vilka styrmedel
som kan vara lämpliga för olika
produkter och verksamheter gjordes av
Miljöavgiftsutredningen i betänkandet
Sätt värde på miljön (SOU 1990:59).
Utskottet är inte berett att nu föreslå
några särskilda åtgärder i detta
avseende beträffande stabila organiska
ämnen. Yrkande 3 i motion Jo679
avstyrks.
Impregneringsmedel m.m.
Motionen
I motion Jo653 (mp) anförs att det
fortfarande är tillåtet att i viss
utsträckning använda miljöfarliga
träskyddsmedel och virke som behandlats
med sådana medel. Befintliga
föreskrifter och tillsynen enligt LKP
fungerar dåligt i dag. Enligt motionen
bör man upphöra med att impregnera trä
med arsenik, krom, kreosot, koppar och
tenn. Möjligheten att impregnera trä
med ättiksyra bör utredas. Under en
övergångstid, innan förbud trätt i
kraft, bör träskyddsmedel beläggas med
avgifter: 250 kr per kg för arsenik,
150 kr per kg för krom och lämpliga
avgifter för kreosot, koppar och tenn.
Utskottets överväganden
I samband med 1991 års miljöpolitiska
beslut uttalades att användningen av
arsenik och kromföreningar i
träskyddsmedel måste minska kraftigt.
Träskyddsmedlen är noga reglerade bl.a.
i Kemikalieinspektionens författning
KIFS 1990:10. Vidare har inspektionen
gett ut allmänna råd i anslutning till
föreskrifterna (1991:4). Beträffande
organiska tennföreningar finns
föreskrifter om s.k.
antifoulingprodukter i KIFS 1988:3 och
1992:6. Inspektionen följer löpande
utvecklingen och undersöker lämpliga
ersättningsämnen. Ättiksyra är enligt
inspektionen inte aktuellt som
träskyddsmedel men har nyligen i
utspädd lösning godkänts för
ogräsbekämpning som komplement till
andra preparat. Med hänvisning till det
anförda och till vad utskottet ovan
anfört om rollfördelningen på
kemikaliekontrollens område avstyrker
utskottet motion Jo653.
Kemikalier i barns omgivning -
allergier
Motionen
I motion So488 (mp) yrkandena 5 och 6
framhålls att allergierna ökar i
Sverige, framför allt bland barn. Det
är viktigt att identifiera vilka
kemikalier i barns omgivning som bör
förbjudas. En utredning bör tillsättas
med detta syfte. Vidare bör riksdagen
besluta om förbud mot formalin i kläder
och lakan.
Utskottets överväganden
Enligt uppgift från
Kemikalieinspektionen är formalinhalten
i textilier numera låg sedan
inspektionen flera gånger agerat mot
användning av formaldehyd i textilier
m.m. Inspektionen har nyligen påbörjat
ett projekt om kemikalier i textilier.
I projektet ingår inspektion av
textilimportörer och deras varor för
att förmå varje företag att ta sitt
ansvar för att människor och miljö inte
skadas. Projektet syftar också till att
ge underlag för överväganden om behov
av och utformning av generella åtgärder
mot kemiska ämnen i textilier, inkl.
eventuella ytterligare åtgärder mot
formalin. Enbart ett nationellt förbud
mot formalin är enligt inspektionen
inte verkningsfullt på grund av den
stora textilimporten.
Socialutskottet har nyligen avgett ett
betänkande där problemen med allergier
behandlas på ett mer övergripande sätt
(1995/96:SoU1). Där framgår att flera
myndigheter och organisationer har
uppgifter inom folkhälsoarbetet. En
särskild utredare har tillkallats för
att utarbeta ett handlingsprogram för
att minska de miljörelaterade
hälsoriskerna i Sverige
(Miljöhälsoutredningen, dir. 1995:68).
Folkhälsoinstitutet har ett särskilt
program för allergier som bl.a.
innefattar allergipreventiv forskning.
I november 1995 har
Kemikalieinspektionen publicerat en
informationsskrift om allergi och
kemiska produkter. Där framgår bl.a.
att inspektionen har klassificerat 236
ämnen som allergiframkallande. De
flesta av dagens allergiklassade ämnen
gäller risken för kontaktallergi. EU är
på väg att utöka kriterierna för
allergi så att fler ämnen som kan ge
luftvägsallergi förs in på
klassificeringslistan. Därmed ökar
kraven på företagen att kontrollera att
de kemiska ämnen de använder inte är
skadliga för hälsan.
Också i dessa frågor anser utskottet
att de närmare övervägandena om
lämpliga beslut och åtgärder bör
överlämnas till berörda myndigheter. I
övrigt hänvisas till socialutskottets
utförliga redovisning angående
utrednings- och forskningsverksamhet på
allergiområdet och till
Kemikalieinspektionens insatser.
Utskottet förutsätter att den angivna
verksamheten kommer att ge underlag för
nödvändiga åtgärder för att begränsa
förekomsten av kemikalier i barns
omgivning och föreslår att motion
So488 yrkande 5 lämnas utan vidare
åtgärd.
Utskottet anser sig ej ha tillräckligt
underlag för att föreslå ett
riksdagsbeslut om förbud mot formalin i
kläder och lakan. Om ett sådant förbud
skall bli verkningsfullt krävs för
övrigt motsvarande åtgärder mot
importen av textilier. Utskottet
avstyrker yrkande 6 i motion So488.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande behovsprövning
m.m.
att riksdagen avslår motion
1994/95:Jo629 yrkande 2,
2. beträffande
substitutionsprincipen
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:A216 yrkande 2, 1994/95:Jo641
yrkande 10, 1994/95:Jo664 yrkande 13
och 1994/95: Jo687 yrkande 3,
3. beträffande
försiktighetsprincipen
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:A216 yrkande 3 och
1994/95:Jo687 yrkande 4,
4. beträffande den omvända
bevisbördan
att riksdagen avslår motion
1994/95:Jo664 yrkande 14,
5. beträffande skärpta straff för
miljöbrott
att riksdagen avslår motion
1994/95:Jo687 yrkande 5,
6. beträffande
materialbalanser
att riksdagen avslår motion
1994/95:Jo687 yrkande 2,
res. 1 (mp)
7. beträffande
stickprovskontroller av
Naturvårdsverket
att riksdagen avslår motion
1994/95:Jo687 yrkande 6,
8. beträffande kommunala
resurser för miljötillsyn
att riksdagen avslår motion
1994/95:Jo687 yrkande 8,
res. 2 (mp) -
delvis
9. beträffande kemikaliekunskap
i företagen
att riksdagen avslår motion
1994/95:Jo687 yrkande 9,
res. 2 (mp) -
delvis
10. beträffande spridning av
kemikaliekunskap och svenska lagar
till andra länder
att riksdagen avslår motion
1994/95:Jo687 yrkandena 16 och 17,
11. beträffande obligatorisk
miljövarudeklaration
att riksdagen avslår motion
1994/95:Jo687 yrkande 19,
res. 3 (v, mp)
12. beträffande insatser mot
spridning av kadmium
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:Jo626 och 1994/95:Jo669,
res. 4 (v, mp)
13. beträffande förbud mot all
försäljning av varor och produkter
innehållande kadmium från den 1
januari 1997
att riksdagen avslår motion
1994/95:Jo687 yrkande 30,
res. 5 (mp) -
delvis
14. beträffande förbud mot all
försäljning av kadmiumbatterier den 1
januari 1996
att riksdagen avslår motion
1994/95:Jo687 yrkande 29,
res. 5 (mp) -
delvis
15. beträffande förbud mot all
användning av kvicksilver den 1
januari 1998
att riksdagen avslår motion
1994/95:Jo687 yrkande 31,
res. 6 (mp)
16. beträffande kommunalt ansvar
för kvicksilverhaltigt avfall
att riksdagen avslår motion
1994/95:Jo687 yrkande 32,
17. beträffande förbud mot bly i
ammunition och sänken den 1 januari
1996
att riksdagen avslår motion
1994/95:Jo687 yrkande 33,
18. beträffande användning av
nonylfenol
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:Jo629 yrkande 1 och
1994/95:Jo687 yrkande 36,
res. 7 (mp)
19. beträffande uttalande om
försiktighetsprincipen vid användning
av s.k. grön diesel
att riksdagen avslår motion
1994/95:Jo646,
20. beträffande förbud mot
dispens för användning av
metylenklorid
att riksdagen avslår motion
1994/95:Jo661 yrkandena 1 och 3,
res. 8 (mp)
21. beträffande snabbare
avveckling av klorerade
lösningsmedel
att riksdagen avslår motion
1994/95:Jo687 yrkande 23,
res. 9 (mp)
22. beträffande harmonisering av
bestämmelser om lösningsmedel
att riksdagen avslår motion
1994/95:Jo682,
23. beträffande stabila
organiska ämnen
att riksdagen avslår motion
1994/95:Jo679,
24. beträffande förbud mot
impregnering av trä med arsenik,
krom, kreosot, koppar och tenn
att riksdagen avslår motion
1994/95:Jo653 yrkande 1,
res. 10 (mp) -
delvis
25. beträffande utredning av
ättiksyra som alternativt
impregneringsmedel
att riksdagen avslår motion
1994/95:Jo653 yrkande 2,
26. beträffande avgifter för
träskyddsmedel i avvaktan på förbud
att riksdagen avslår motion
1994/95:Jo653 yrkande 3,
res. 10 (mp) -
delvis
27. beträffande kemikalier i
barns omgivning
att riksdagen avslår motion
1994/95:So488 yrkande 5,
28. beträffande riksdagsbeslut
om förbud mot formalin i kläder och
lakan
att riksdagen avslår motion
1994/95:So488 yrkande 6.
res. 11 (mp)
Stockholm den 7 december 1995
På jordbruksutskottets vägnar
Lennart Daléus
I beslutet har deltagit: Lennart Daléus
(c), Sinikka Bohlin (s), Göte Jonsson
(m), Kaj Larsson (s), Leif Marklund
(s), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson
(s), Ingemar Josefsson (s), Carl G
Nilsson (m), Eva Eriksson (fp), Maggi
Mikaelsson (v), Åsa Stenberg (s), Eva
Björne (m), Gudrun Lindvall (mp),
Lennart Brunander (c), Michael Hagberg
(s) och Siw Wittgren-Ahl (s).
Reservationer
1. Materialbalanser (mom. 6)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
på s. 9 som börjar med I anslutning
och slutar med inte nödvändig bort
ha följande lydelse:
I likhet med vad som anförs i motion
Jo687 anser utskottet att den som
bedriver tillståndspliktig verksamhet
där olika material hanteras skall vara
skyldig att årligen upprätta
materialbalanser. I materialbalanserna
skall redovisas vilka ämnen som köps in
till företaget, hur de olika ämnena
används och vad som släpps ut till
luft, vatten eller genom
fabriksportarna. En bättre redovisning
över materialflödena gör det lättare
för kontrollmyndigheten att få insyn i,
överblicka och kontrollera
verksamheten. Materialbalanserna kan
också användas för att ställa krav på
reduktion av de avfallsmängder som
produceras. Regeringen bör utarbeta de
författningsändringar som behövs för
att tillgodose motionen. Vad utskottet
anfört med anledning av yrkande 2 i
motionen bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6
bort ha följande lydelse:
6. beträffande materialbalanser
att riksdagen med anledning av
motion 1995/96:Jo687 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
2. Kommunala resurser för
miljötillsyn och kemikaliekunskap i
företagen (mom. 8 och 9)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
på s. 10 som börjar med Frågan om och
slutar med vidare åtgärd bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar synpunkterna i motion
Jo687 angående behovet av förstärkta
kommunala resurser för tillsyn och
inspektion av anläggningar som bedriver
miljöfarlig verksamhet. Utvecklingen
går för närvarande mot ett ökat
kommunalt ansvar för både miljövård och
naturvård. Samtidigt kan det
konstateras att kommunerna i allmänhet
fått en försämrad ekonomi under de
senaste åren. Det innebär att
tidsutrymmet mellan inspektionerna ökar
och att otillåtna kemiska utsläpp
fortgår under längre tid innan de blir
upptäckta. Kommunerna har också sämre
möjligheter att bistå företag i
kommunen med kemikaliekunskap, bl.a.
information om utbytesprincipen.
Regeringen bör utreda hur man från
statens sida kan stärka kommunernas
resurser för den verksamhet som här
anges. Vad utskottet anfört med
anledning av yrkandena 8 och 9 i
motionen bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 8
bort ha följande lydelse:
8. beträffande kommunala resurser
för miljötillsyn
att riksdagen med anledning av
motion 1994/95:Jo687 yrkande 8
som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 9
bort ha följande lydelse:
9. beträffande kemikaliekunskap i
företagen
att riksdagen med anledning av
motion 1994/95:Jo687 yrkande 9 som
sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
3. Obligatorisk miljövarudeklaration
(mom. 11)
Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun
Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
på s. 10 som börjar med Utskottet
avstyrker och på s. 11 slutar med
bl.a. miljövarudeklarationer bort ha
följande lydelse:
Industrins kemiska produkter och varor
står för en allt större del av
miljöförstöringen. Det finns i dag
ungefär 15 000 kemiska ämnen på den
svenska marknaden. Nya tillkommer hela
tiden. För att underlätta kontrollen
och ge konsumenter en möjlighet till
såväl val som kunskap bör, som anförs i
motion Jo687 (mp),
miljövarudeklarationer (MVD) bli
obligatoriska för kemiska produkter och
varor. Syftet med MVD skall vara att
informera om hur produkterna/varorna
bör användas och att underlätta för
användarna. I Avfallsskatteutredningens
betänkande (SOU 1994:114) finns ett
förslag om MVD som kan utgöra grund för
vidare åtgärder. I en MVD bör ingå en
förteckning över alla miljörelevanta
ämnen som varan innehåller och som har
använts vid dess tillverkning. Vidare
bör det finnas uppgift om energiåtgång
vid tillverkningen, hur varan skall
hanteras och hur avfallshanteringen är
tänkt att fungera. MVD skall finnas på
alla varor och produkter och ersätter
alltså inte miljömärkning av typ Svanen
eller Bra Miljöval. Vad utskottet
anfört med anledning av yrkande 19 i
motionen bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 11
bort ha följande lydelse:
11. beträffande
miljövarudeklaration
att riksdagen med anledning av
motion 1994/95:Jo687 yrkande 19 som
sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
4. Insatser mot spridning av kadmium
(mom. 12)
Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun
Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
på s. 13 som börjar med Utskottet
delar också slutar med riksdagens
åtgärd bort ha följande lydelse:
De åtgärder som redovisats ovan är
enligt utskottets mening inte
tillräckliga för att hantera de
allvarliga hälso- och miljöproblem som
orsakas av kadmium. Utskottet ansluter
sig till synpunkterna i motion Jo669,
där riskerna med kadmiumspridningen
utförligt redovisas. Som framgår av
motionen har kadmiumbelastningen av
åkerjorden successivt ökat under hela
1900-talet. Befolkningen exponeras i
dag huvudsakligen via födan.
Spannmålsprodukter står för en stor del
av födointaget. Exempelvis har
kadmiumhalten i vetekärnor sannolikt
fördubblats under 1900-talet.
Markförsurningen ökar växternas upptag
av kadmium. Kronisk exponering för
kadmium kan leda till njurskador med
bl.a. benskörhet och njursvikt som
följd. I Uppsala läns landsting har
frågan nyligen varit föremål för
miljömedicinsk och toxikologisk
utredning. I länet finns särskild
kompetens inom området metaller-miljö-
hälsa genom Metallbiologiskt centrum.
Utskottet delar motionärernas åsikt att
det behövs ett sammanhållet program för
förebyggande av kadmiumorsakade skador.
Ett sådant program kräver åtgärder på
både nationell och internationell nivå.
Eftersom det i dag är otydligt var det
nationellt övergripande ansvaret ligger
för denna miljömedicinska
folkhälsofråga måste en nationell
instans utses som får huvudansvaret för
ett sådant program. Åtgärderna måste
särskilt inriktas på fyra huvudpunkter,
nämligen minskad användning av
kadmiumhaltiga gödselmedel, minskad
användning och hantering av
kadmiumhaltiga produkter, minskning av
det luftburna nedfallet av kadmium och
försurande ämnen samt minskat
tobaksbruk. Vad utskottet anfört med
anledning av motionerna Jo626 och Jo669
bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 12
bort ha följande lydelse:
12. beträffande insatser mot
spridning av kadmium
att riksdagen med anledning av
motionerna 1994/95:Jo626 och
1994/95:Jo669 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
5. Förbud mot all försäljning av varor
och produkter innehållande kadmium från
den 1 januari 1997 och förbud mot all
försäljning av kadmiumbatterier den 1
januari 1996 (mom. 13 och 14)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
på s. 13 som börjar med Av skäl och
på s. 14 slutar med 1996 avslås bort
ha följande lydelse:
Det av riksdagen antagna målet att
minska utsläppen av kadmium med 50 %
mellan 1985 och 1995 nås inte.
Utskottet delar motionärernas oro över
det faktum att kadmiumhalten i spannmål
är fortsatt hög liksom att
producentansvaret för nickel-
kadmiumbatterier inte fungerar
tillfredsställande. I avvaktan på ett
samlat åtgärdsprogram mot kadmium (res.
4) bör åtgärder vidtas snarast möjligt
mot försäljning och annan hantering av
kadmiumhaltiga varor och produkter. Som
motionärerna anfört finns fullgoda
alternativ till kadmium inom alla
användningsområden. I enlighet med vad
som yrkas i motion Jo687 bör all
försäljning av varor och produkter som
innehåller kadmium förbjudas från den 1
januari 1997. Särskild uppmärksamhet
måste ägnas åt batterier i
dagligvaruhandeln. Ett stort problem är
användningen av uppladdningsbara nickel-
kadmiumbatterier i t.ex.
mobiltelefoner. I vissa fall är
batterierna t.o.m. fastmonterade i
apparaterna. Eftersom batterier står
för mer än 90 % av kadmiumomsättningen
i Sverige är det alarmerande att
insamlingen av förbrukade nickel-
kadmiumbatterier inte har nått upp till
de nivåer som riksdagen förutsatt.
Därför krävs ett förbud mot försäljning
av batterier med kadmium. Då
riksdagsbehandlingen av detta yrkande i
motionen dragit ut på tiden bör
tidpunkten för förbudet bestämmas till
den 1 januari 1997, inte den 1 januari
1996, som anges i motionen. Även
kadmium i varor och produkter sprider
kadmium i naturen, framför allt vid
avfallshantering. Ett totalt
försäljningsförbud för produkter
innehållande kadmium bör därför införas
den 1 januari 1997. Vad utskottet
anfört med anledning av yrkandena 29
och 30 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 13
bort ha följande lydelse:
13. beträffande förbud mot all
försäljning av varor och produkter
innehållande kadmium från den 1
januari 1997
att riksdagen med anledning av
motion 1994/95:Jo687 yrkande 30 som
sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 14
bort ha följande lydelse:
14. beträffande förbud mot all
försäljning av kadmiumbatterier den
1 januari 1996
att riksdagen med anledning av
motion 1994/95:Jo687 yrkande 29 som
sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
6. Förbud mot all användning av
kvicksilver den 1 januari 1998 (mom.
15)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
på s. 15 som börjar med Utskottet
avstyrker och slutar med januari
1996 bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i motion Jo687 i
den del motionärerna föreslår förbud
mot all användning av kvicksilver
fr.o.m. år 1998 (yrkande 31). Som
framgår av motionen ökar fortfarande
halterna av tungmetaller i marken,
bl.a. bly och kvicksilver. Dessa
tungmetaller, som bioackumuleras, ger
allvarliga och bestående skador på
människor, djur och växter. Utskottet
förutsätter dessutom att frågorna om
kvicksilverhaltigt avfall och
användningen av bly ägnas stor
uppmärksamhet i det fortsatta arbetet.
Avvecklingen av bly har delvis varit
framgångsrik. Fortfarande används bly i
ammunition och sänken. Även problemet
med gamla blymantlade kablar behöver
ses över. Vad utskottet med anledning
av motion Jo687 yrkande 31 anfört om
förbud mot användning av kvicksilver -
utom i forskning - bör ges regeringen
till känna. Yrkandena 32 och 33 bör
tills vidare lämnas utan vidare åtgärd.
dels att utskottets hemställan under 15
bort ha följande lydelse:
15. beträffande förbud mot all
användning av kvicksilver den 1
januari 1998
att riksdagen med anledning av
motion 1994/95:Jo687 yrkande 31 som
sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
7. Användning av nonylfenol (mom. 18)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
på s. 15 som börjar med I samband och
slutar med riksdagens sida bort ha
följande lydelse:
Utskottet instämmer i vad som anförs i
motionerna Jo629 och Jo687 om behovet
att avveckla användningen av
nonylfenol. Framför allt i motion Jo629
ges en utförlig redovisning av
nonylfenolets negativa miljö- och
hälsoeffekter. Ämnet används i
tvättmedel och i plaster. Nonylfenol är
ett bioackumulerande miljögift, dödligt
giftigt i större koncentrationer. Vid
lägre halter hämmar det tillväxten hos
växter. Det är mycket giftigt för
vattenorganismer och kan redan vid låg
koncentation och kortvarig exponering
orsaka skadliga långtidseffekter.
Undersökningar har visat att ämnet
också har samma verkan som det
kvinnliga könshormonet östrogen.
Studier av ämnets effekt på krokodiler
och olika fiskarter visar att redan
låga koncentrationer ger dålig
utveckling av de manliga könsorganen.
Miljögifter med endokrina egenskaper
börjar uppmärksammas alltmer. Även hos
människan ökar antalet pojkar med
defekta könsorgan, och antalet levande
spermier hos män sjunker enligt danska
studier. Som anförs i motion Jo629 bör
utbytesregeln i lagen om kemiska
produkter tillämpas för att snarast ta
bort nonylfenol från produktionen.
Vidare bör regeringen ge
Naturvårdsverket i uppdrag att föreslå
lämpliga åtgärder så att den totala
användningen av nonylfenol minskar och
på sikt upphör. Vad utskottet anfört
med anledning av motionerna Jo629 och
Jo687 i berörda delar bör ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 18
bort ha följande lydelse:
18. beträffande användning av
nonylfenol
att riksdagen med anledning av
motionerna 1994/95:Jo629 yrkande 1
och 1994/95:Jo687 yrkande 36 som
sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
8. Förbud mot dispens för användning
av metylenklorid (mom. 20)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
på s. 17 som börjar med Som framgår
och på s. 18 slutar med ovan
redovisats bort ha följande lydelse:
Som anförs i motion Jo661 är klorerade
lösningsmedel en ämnesgrupp som ofta
har både cancerogena och mutagena
effekter. Ett sådant ämne är
metylenklorid, som bl.a. används i
stora mängder i läkemedelsindustrin.
Metylenklorid är ett av flera klorerade
lösningsmedel som förbjuds i Sverige
från den 1 januari 1996. Som
motionärerna anfört får förbudet inte
urholkas genom dispenser, t.ex. till
läkemedelsindustrin. Dispenser efter
den 1 januari 1996 får således inte
förekomma. Vad utskottet anfört med
anledning av motion Jo661 yrkande 1 bör
ges regeringen till känna. Yrkande 3
har i huvudsak samma syfte och bör ej
föranleda någon åtgärd.
dels att utskottets hemställan under
20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande förbud mot dispens
för användning av metylenklorid
att riksdagen med anledning av
motion 1994/95:Jo661 yrkande 1 och
med avslag på motion 1994/95:Jo661
yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
9. Snabbare avveckling av klorerade
lösningsmedel (mom. 21)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
på s. 18 som börjar med Likaså
avstyrks och slutar med
redovisningen ovan bort ha följande
lydelse:
Metylenklorid är endast ett av flera
klorerade lösningsmedel som har
negativa effekter på hälsa och miljö.
Andra ämnen, som t.ex. diklormetan,
trikloreten, tetrakloreten och
perkloretylen, utgör en stor fara för
det centrala nervsystemet och är
cancerframkallande. I likhet med vad
som anförs i motion Jo687 anser
utskottet att den pågående avvecklingen
av klorerade lösningsmedel måste
påskyndas. Vad utskottet anfört med
anledning av yrkande 23 i motionen bör
ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 21
bort ha följande lydelse:
21. beträffande snabbare
avveckling av klorerade
lösningsmedel
att riksdagen med anledning av motion
1994/95:Jo687 yrkande 23 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
10. Förbud mot impregnering av trä med
arsenik, krom, kreosot, koppar och tenn
och avgifter för träskyddsmedel i
avvaktan på förbud (mom. 24 och 26)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
på s. 19 som börjar med I samband och
slutar med motion Jo653 bort ha
följande lydelse:
Som anförs i motion Jo653 måste
användningen av träskyddsmedel minska
kraftigt, eftersom de medför en
spridning av biologiskt aktiva ämnen
som är riskabla för miljön. Det gäller
särskilt arsenik, krom, koppar, tenn
och kreosot. Spridning av ämnena sker
dels genom urlakning från virke som är
i bruk, dels när virket blir avfall.
Tillsyn och efterlevnad av gällande
föreskrifter uppvisar stora brister.
Enligt föreskrifterna skall försäljaren
informera sig om hur kunden avser att
använda virket och då enbart sälja en
produkt med tillåtet
impregneringsmedel. I praktiken
fungerar inte detta. Träskyddsmedel
omfattas av utbytesregeln i lagen om
kemiska produkter, och de miljöfarliga
impregneringsmedlen borde substitueras
då miljövänligare alternativ finns.
Försök med ättiksyra verkar lovande,
och trä så impregnerat försäljs i dag i
Sverige. Även alternativ som stål,
betong och kompositmaterial finns.
Enligt utskottets mening måste vi nu gå
vidare och helt utesluta de angivna
ämnena som träskyddsmedel. I avvaktan
på att ämnena förbjuds och för att
skynda på framtagande av alternativ bör
avgifter tas ut med 250 kr per kg
arsenik, 150 kr per kg för krom samt
med lämpliga belopp för kreosot, koppar
och tenn. Vad utskottet anfört med
anledning av yrkandena 1 och 3 i
motionen bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 24
bort ha följande lydelse:
24. beträffande förbud mot
impregnering av trä med arsenik,
krom, kreosot, koppar och tenn
att riksdagen med anledning av
motion 1994/95:Jo653 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 26
bort ha följande lydelse:
26. beträffande avgifter för
träskyddsmedel i avvaktan på förbud
att riksdagen med anledning av
motion 1994/95:Jo653 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
11. Riksdagsbeslut om förbud mot
formalin i kläder och lakan (mom. 28)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
på s. 20 som börjar med Utskottet
anser och slutar med motion So488
bort ha följande lydelse:
Som anförs i motion So488 är
allergierna, särskilt bland barn, ett
ökande folkhälsoproblem. Senaste
siffrorna säger att 70 % av alla barn
har eller har haft någon form av
allergisk eller överkänslig reaktion.
Även vuxna drabbas av allergier och
överkänsligheter, något som tidigare
ansågs omöjligt. Åtgärder måste vidtas
så att barn och vuxna exponeras för så
få allergiframkallande ämnen som
möjligt. Förmågan att ta upp olika
ämnen via huden är stor och utnyttjas
medicinskt. Ett litet barns hud tar
mycket lätt upp ämnen, varför det är
angeläget att ämnen med känd risk att
framkalla allergier och överkänslighet
inte används på sådant sätt att risken
finns att så sker. Ett exempel på en
sådan kemikalie är formalin, som
används i kläder och lakan för att
tyget skall se slätt ut. Formalin i
barnkläder är förbjudet i t.ex. Finland
och Japan. Eftersom förekomst av
allergi och överkänslighet är så
utbredd i Sverige är ett liknande
förbud angeläget. Riksdagen bör, i
enlighet med yrkande 6 i motionen,
uttala sig för ett förbud mot formalin
i kläder och lakan.
dels att utskottets hemställan under 28
bort ha följande lydelse:
28. beträffande riksdagsbeslut om
förbud mot formalin i kläder och
lakan
att riksdagen med anledning av
motion 1994/95:So488 yrkande 6 som
sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
Särskilda Särskilda yttranden
1. Behovsprövning m.m.
Gudrun Lindvall (mp) anför:
I dag finns ungefär 15 000 kemiska
ämnen på den svenska marknaden och
över 100 000 internationellt. Dessa
finns i varor och produkter varav
endast ett fåtal granskats innan de
släpps ut på marknaden. Farligheten av
olika kombinationer av ämnen undersöks
mycket sällan. I och med medlemskapet i
EU ökar problemet eftersom den fria
rörligheten av varor är en av unionens
stöttepelare. En vara som säljs i ett
EU-land skall också få säljas i de
andra. Varken försiktighetsprincipen
eller substitutionsprincipen tillämpas
därvidlag. Sverige har fått ett antal
undantag för ämnen, som ingår i varor,
men är förbjudna här. Miljöpartiet
anser det mycket angeläget att finna
former för kontroller av nya ämnen på
marknaden för att undvika framtida
miljöproblem och att reglerna skärps så
att en produkts ofarlighet är bevisad
innan den tillåts.
2. Substitutionsprincipen m.m.
Gudrun Lindvall (mp) anför:
I motionerna A216 och Jo687 tar
Miljöpartiet de gröna upp frågor om
substitutionsprincipen,
försiktighetsprincipen och skärpta
straff för miljöbrott. Dessa frågor är
mycket viktiga för miljöarbetet. I
framtagandet av en ny miljöbalk torde
dessa frågor komma att belysas och för
att inte föregå Miljöbalkutredningens
förslag väljer vi nu att endast betona
vissa synpunkter i ett särskilt
yttrande.
Miljöpartiet anser att
substitutionsprincipen måste stärkas,
bl.a. genom att principen utvidgas till
att gälla alla varor och produkter.
Försiktighetsprincipen, som kräver att
en vara skall vara bevisat ofarlig
innan den släpps ut på marknaden, måste
stärkas vad avser kemikalier. I dag
finns ett ämne på marknaden till dess
att dess skadeverkningar bevisats. Den
omvända bevisföringen borde gälla. Vad
beträffar skärpning av straff för
miljöbrott anser vi detta väsentligt
och förutsätter att detta ses över i
samband med ny miljöbalk.
3. Spridning av kemikaliekunskap och
svenska lagar till andra länder
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Miljöpartiet de gröna anser det
väsentligt att Sverige agerar
kraftfullt i internationella sammanhang
där miljö- och kemikaliefrågor
diskuteras och finner det
tillfredsställande att så också
framhålls i betänkandet.
Vi vill dock fästa uppmärksamheten på
de förhållanden som råder beträffande
WTO, där agerande utifrån
substitutionsprincipen och
försiktighetsprincipen anses strida mot
den fria världshandelns principer.
Detta har lett till konflikter såväl
avseende nötkött från djur behandlade
med hormoner och skinn från djur
fångade med bensax. Det är av yttersta
vikt att Sverige trycker på både inom
EU och som nation för att såväl
substitutionsprincipen som
försiktighetsprincipen accepteras inom
GATT/WTO och ges en framskjuten plats i
dess regelverk.
4. Stabila organiska ämnen
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Stabila organiska ämnen är mycket
otrevliga miljögifter. Miljöpartiet de
gröna delar motionärernas åsikter och
anser förslagen i motionen mycket
angelägna. Vi anser i likhet med
motionären att en tidpunkt för
avveckling av t.ex. bromerade
flamskyddsmedel och mjukgörare i plast
dr angeläget. För att påskynda
utvecklingen anser vi i likhet med
motionärerna att miljöavgifter skall
införas. Vi delar även uppfattningen
att det s.k. begränsningsuppdraget
skall påskyndas, eftersom mängden och
antalet stabila organiska kemikalier i
vår miljö totalt sett inte minskar. I
likhet med utskottet förutsätter vi att
åtgärder mot stabila organiska
kemikalier prioriteras och nöjer oss
därför med ett särskilt yttrande.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Motionerna 1
Utfrågningar 4
Utskottet 4
Inledning 4
Tidigare riksdagsbeslut om
kemikaliekontrollens inriktning m.m.5
Lagstiftning och riktlinjer rörande
kemikaliekontrollen m.m. 6
Motionerna 6
Utskottets överväganden 7
Yrkanden angående vissa kemiska
produkter m.m. 11
Allmänna synpunkter på
ansvarsfördelningen inom
kemikaliekon- trollen 11
Kadmium 12
Kvicksilver och bly 14
Nonylfenol 15
Grön diesel 15
Lösningsmedel - trikloretylen,
metylenklorid och perkloretylen
m.m. 16
Stabila organiska ämnen 18
Impregneringsmedel m.m. 19
Kemikalier i barns omgivning -
allergier 19
Hemställan 20
Reservationer 23
1. Materialbalanser (mom. 6) 23
2. Kommunala resurser för
miljötillsyn och kemikaliekunskap i
företagen (mom. 8 och 9) 23
3. Obligatorisk miljövarudeklaration
(mom. 11) 24
4. Insatser mot spridning av kadmium
(mom. 12) 24
5. Förbud mot all försäljning av
varor och produkter innehållande
kadmium från den 1 januari 1997 och
förbud mot all försäljning av
kadmiumbatterier den 1 januari 1996
(mom. 13 och 14) 25
6. Förbud mot all användning av
kvicksilver den 1 januari 1998 (mom.
15) 26
7. Användning av nonylfenol (mom. 18)2
7
8. Förbud mot dispens för användning
av metylenklorid (mom. 20) 27
9. Snabbare avveckling av klorerade
lösningsmedel (mom. 21) 28
10. Förbud mot impregnering av trä
med arsenik, krom, kreosot, koppar
och tenn och avgifter för
träskyddsmedel i avvaktan på förbud
(mom. 24 och 26) 28
11. Riksdagsbeslut om förbud mot
formalin i kläder och lakan (mom. 28)2
9
Särskilda yttranden 30
1. Behovsprövning m.m. 30
2. Substitutionsprincipen m.m. 30
3. Spridning av kemikaliekunskap och
svenska lagar till andra länder 31