Justitieutskottets betänkande

1995/96:JUU12

Ny vapenlag

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer

1995/96
JuU12

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet
ett regeringsförslag om en ny, språkligt
och systematiskt omarbetad, vapenlag som
anpassats till internationella krav.
Utskottet tillstyrker förslaget med
vissa justeringar av lagteknisk natur.

Till betänkandet har fogats sju
reservationer varav två från (c) och fem
från (mp).

Propositionen

I proposition 1995/96:52 har regeringen
(Justitiedepartementet) föreslagit att
riksdagen antar de i propositionen
framlagda förslagen till

1. vapenlag,

2. lag om ändring i lagen (1988:254) om
förbud beträffande knivar och andra
farliga föremål,

3. lag om ändring i lagen (1992:1300)
om krigsmateriel,

4. lag om ändring i lagen (1994:122) om
ändring i lagen (1992:1300) om
krigsmateriel,

5. lag om ändring i tullagen
(1994:1550).

Lagförslagen, som granskats av
Lagrådet, har fogats till betänkandet,
se bilaga 1.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av
propositionen

1995/96:Ju6 av Kia Andreasson m.fl. (mp)
vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till sådan ändring i vapenlagen
att sikten som utnyttjar strålning
utanför ögats känslighetsområde skall
omfattas av vapenlagen och tillstånd
skall krävas för innehav,

2. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till sådan ändring i vapenlagen
att paintballvapen skall vara
tillståndspliktiga enligt samma regler
som för annat målskytte,

3. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till sådan ändring i vapenlagen
att tillstånd för handel med skjutvapen
av typ hel- eller halvautomatiska
handeldvapen endast prövas av regeringen
enligt krigsmateriellagen,

4. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till sådan ändring i vapenlagen
att skytteklubbar till polismyndighet
skall anmäla vilka medlemmar som slutar
vara aktiva i klubben,

5. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till sådan ändring i vapenlagen
att det till medlemmar i skytteklubbar
endast utfärdas tidsbegränsade licenser
som måsta styrkas vartannat år,

6. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till sådan ändring i vapenlagen
att behörighetskrav skall inrättas för
att få tillstånd att handla med vapen,

7. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till sådan ändring i vapenlagen
att rapportering av en vapenhandlares
import detaljerat skall rapporteras av
tullen till polisdistrikt,

8. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till sådan ändring i vapenlagen
att alla legala vapen skall förvaras i
godkända säkerhetsskåp enligt SS 3492
och vara SIS-certifierade.

1995/96:Ju7 av Gullan Lindblad (m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en ny lagstiftning
rörande soft air guns.

1995/96:Ju8 av Eskil Erlandsson och
Birgitta Carlsson (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att 3 kap. 8
§ vapenlagen avslutas med följande
mening: "Vad nu har sagts hindrar dock
inte att ett vapen lånas ut av en
skyttesammanslutning för övning eller
tävling på bana eller annan anläggning
som ägs eller drivs av
skyttesammanslutningen",

2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ge kvinno- och
brottsofferjourer möjlighet att bevilja
licenser för pepparspray.

Motioner väckta under allmänna
motionstiden 1995

1994/95:Ju602 av Barbro Andersson m.fl.
(s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en skärpning av
lagstiftningen vad gäller såväl militära
som civila vapen.

1994/95:Ju621 av Roland Larsson (c) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär
förslag till sådan ändring av den s.k.
knivlagen att den även omfattar
stålhättade skor och kängor.

1994/95:Ju623 av Bengt Silfverstrand och
Bo Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av
skärpning av reglerna för vapeninnehav
m.m.

1994/95:Ju629 av Sigge Godin (fp) vari
yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär
en skyndsam totalgenomgång av
vapenhandeln,

3. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till ett program som begränsar
den illegala tillgången till vapen.

1994/95:Ju809 av Olof Johansson m.fl.
(c) vari yrkas

14. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om olaga vapeninnehav och
vapenanvändning vid våldsbrottslighet,

15. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till ändring i lagen (1988:254)
om förbud beträffande knivar och andra
farliga föremål som föreslås i motionen,

1994/95:A807 av Ingbritt Irhammar m.fl.
(c) vari yrkas

50. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om innehav av vapenlicens för
dem som döms för våldsbrott.

Utskottet

Bakgrund

Den nu gällande vapenlagen (1973:1176,
omtryckt 1991:1181), som trädde i kraft
år 1974, innehåller bestämmelser om
enskildas och organisationers m.fl.
befattning med vapen och ammunition.
Lagen kompletteras av vapenförordningen
(1974:123, omtryckt 1991:1257) och av
Rikspolisstyrelsen utgivna föreskrifter
och allmänna råd till
vapenlagstiftningen (RPS FS 1992:2 FAP
551-3). Vad gäller tillverkning och
utförsel av vissa skjutvapen och viss
ammunition finns bestämmelser i lagen
(1992:1300) om krigsmateriel och i
förordningen (1992:1303) om
krigsmateriel. Regler om hantering och
import av ammunition finns även i lagen
(1988:868) om brandfarliga och explosiva
varor.

Utanför vapenlagen faller knivar, andra
stick- och skärvapen samt vissa andra
föremål som, utan att vara skjutvapen,
är ägnade att användas som vapen vid
brott mot liv eller hälsa. Bestämmelser
om sådana föremål finns i lagen
(1988:254) om förbud beträffande knivar
och andra farliga föremål
(knivförbudslagen) och, såvitt avser
införsel, i förordningen (1990:415) om
tillstånd till införsel av vissa farliga
föremål.

Vapenlagen har ändrats vid ett flertal
tillfällen sedan den trädde i kraft. Den
senaste övergripande genomgången av
lagen företogs av 1987 års
vapenutredning som år 1989 lade fram
sitt slutbetänkande (SOU 1989:44)
Översyn av vapanlagstiftningen.
Utredningens förslag ledde bl.a. till
att bestämmelserna om förvärv och
innehav av ammunition skärptes, att det
ställdes högre krav på förvaring av
vapen och ammunition samt att reglerna
om återkallelse av vapentillstånd
förtydligades och i viss mån skärptes
(prop. 1990/91:130, JuU33, rskr. 300).

I ärendet uttalade justitieutskottet
(bet. s. 32) att vapenlagen knappast
kunde sägas uppfylla de krav på
överskådlighet och tillgänglighet som
kan ställas på en modern lagstiftning.
Enligt utskottet borde lagen därför vid
ett lämpligt tillfälle - exempelvis i
samband med en anpassning till en
framtida EG-reglering - ingående ses
över både systematiskt och språkligt.
Vad utskottet anfört gav riksdagen som
sin mening regeringen till känna.

En anpassning av vapenlagen till
internationella krav aktualiserades
sedan EG:s ministerråd i juni 1991
utfärdade ett direktiv (991/477/EEG) om
kontroll av förvärv och innehav av vapen
inom medlemsstaterna, nedan benämnt
vapendirektivet. I direktivet, som
blivit bindande för Sverige i och med
Sveriges inträde i EU den 1 januari
1995, föreskrivs att medlemsstaterna
skall anpassa sin lagstiftning så att
kontrollen av enskildas förvärv och
innehav av vapen och ammunition
uppfyller i vart fall vissa minimikrav.
I direktivet finns också anvisningar om
hur vapen och ammunition skall få föras
över mellan medlemsstaterna och om hur
information om sådana överföringar skall
utbytas.

I ett motionsärende hösten 1992
(1992/93:JuU4) behandlade utskottet ett
antal motioner rörande bl.a.
prövningsförfarandet enligt vapenlagen,
rätten att inneha lasersikten, rätten
att förvärva och inneha ammunition,
behovet av en översyn av
vapenlagstiftningen, förutsättningarna
för att återkalla vapentillstånd,
tillstånd för innehav av samlarvapen
samt förvaringsbestämmelserna
beträffande ammunition. Utskottet, som
hade inhämtat att en utredning om EG-
anpassning m.m. av vapenlagen var
förestående, fann inte skäl att ta
ställning till de yrkanden som
framställts i motionerna. I stället
förutsatte utskottet att de i motionerna
aktualiserade spörsmålen i erforderlig
omfattning skulle tas upp i det kommande
utredningsarbetet.

I det senaste lagstiftningsärendet på
området våren 1993 skärpte riksdagen
straffskalan för olaga vapeninnehav,
respektive överlåtelse eller upplåtelse
av ett skjutvapen till någon som inte är
berättigad att inneha det, genom att en
särskild straffskala om grovt brott
infördes (prop. 1992/93:141, JuU16,
rskr. 220). I detta ärende infördes
också den tidsbegränsade lagen
(1993:206) om ansvarsfrihet vid olaga
vapeninnehav, s.k. vapanamnesti. Genom
denna lag gavs möjlighet för den som
olovligen innehade vapen eller
ammunition att under en begränsad period
lämna in vapnen eller ammunitionen till
polisen utan att därvid dömas till
ansvar. Vapenamnestin ledde till att en
stor mängd vapen och ammunition lämnades
in.

Regeringen tillsatte i mars 1993 en
utredning (dir. 1993:12) med uppdrag att
göra en översyn av vapenlagen
(1973:1176). Utredningen antog namnet
Vapenlagsutredningen. I januari 1994
lade utredningen fram betänkandet (SOU
1994:4) Vapenlagen och EG. Betänkandet
innehåller ett förslag till en ny,
språkligt och systematiskt omarbetad
vapenlag, vari även tagits in bl.a.
sådana förändringar som bedömts
nödvändiga vid ett svenskt inträde i
Europeiska unionen (EU). I betänkandet
behandlas också vissa andra frågor om
vapenlagstiftningens utformning, främst
de som aktualiserades av utskottet i
det ovan nämnda betänkandet
1992/93:JuU4. Utredningens betänkande,
som ligger till huvudsaklig grund för
förslagen i propositionen, har
remissbehandlats.

I propositionen behandlas också ett
förslag som lagts fram i betänkandet
(SOU 1995:53) Samverkan för fred - den
rättsliga regleringen och som avser
regleringen i vapenlagen om vad som
skall gälla för främmande stats militära
styrka som besöker Sverige inom ramen
för internationellt samarbete i
fredsbevarande verksamhet. Detta
betänkande remissbehandlas för
närvarande. Med anledning av en
skrivelse från Svenska jägareförbundet
till regeringen (dnr Ju95/539) tas i
propositionen även upp frågan om
utlåning av skjutvapen till personer som
inte fyllt 18 år.

Närmare om EU:s vapendirektiv

EG:s ministerråd har som framgått ovan
utfärdat ett direktiv (91/477/EEG) om
kontroll av förvärv och innehav av vapen
inom medlemsstaterna, vanligen benämnt
vapendirektivet, vilket blev bindande
för Sverige genom inträdet i EU den 1
januari 1995.

Vapendirektivet syftar till att få till
stånd en delvis harmoniserad
lagstiftning i dessa frågor mellan
medlemsstaterna. I direktivets ingress
deklareras att det kan vara lämpligt att
bestämma vilka kategorier av skjutvapen
som privatpersoner inte alls får
förvärva eller inneha eller som de får
inneha endast med tillstånd eller efter
anmälan. Vidare anförs att det i princip
inte bör vara tillåtet att ta med
skjutvapen mellan länderna, men att
detta kan medges om ett förfarande antas
som ger staterna möjlighet att få
underrättelse om att ett skjutvapen förs
in i respektive land. Smidigare regler
bör dock antas för jakt eller
tävlingsskytte för att inte inkräkta på
den fria rörligheten mer än nödvändigt.

Vapendirektivet berör inte
medlemsstaternas rätt att vidta åtgärder
mot illegal vapenhandel. Inte heller
berörs staternas rätt att utfärda
nationella bestämmelser om tillstånd att
inneha vapen eller om jakt och tävling
med vapen. Direktivet gäller inte heller
sådana förvärv och innehav av vapen som
är förenliga med nationell rätt och som
avser de väpnade styrkorna, polisen
eller offentliga myndigheter och inte
heller sådana vapensamlare och
kulturella historiska institutioner som
har statens godkännande för sin
verksamhet. Direktivet tar inte upp
kommersiella överlåtelser av krigsvapen
och ammunition till sådana vapen.

Vapendirektivet anger det minsta krav
som medlemsstaternas lagstiftning skall
uppfylla men tillåter dessa att hålla en
högre skyddsnivå. Den speciella procedur
med europeiska skjutvapenpass som avser
jägare och tävlingsskyttar och som
behandlas i direktivet skall dock alltid
kunna tillämpas med i direktivet angivna
begränsningar.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till
en ny, språkligt och systematiskt
omarbetad, vapenlag. I huvudsak bygger
förslaget på bestämmelserna i den nu
gällande vapenlagen.

Propositionen innehåller förslag till
sådana ändringar av vapenlagstiftningen
som behövs för att i svensk rätt
genomföra EG:s vapendirektiv.
Anpassningen innebär en viss skärpning
av bestämmelserna om innehav av
ammunition samt vissa ändringar av
bestämmelserna om införsel av skjutvapen
och ammunition till Sverige. För att
uppfylla direktivets krav föreslås
vidare att regeringen skall bemyndigas
föreskriva att tillstånd skall krävas
för överföring av skjutvapen och
ammunition till ett annat land.
Därigenom ges också regeringen möjlighet
att meddela bestämmelser om utsläppande
på marknaden och övervakning av
explosiva varor för civilt bruk
(95/15/EEG). Den höga skyddsnivån som
gäller i Sverige beträffande innehav av
vapen och ammunition förändras inte på
grund av förslagen.

Bestämmelserna om överklagande av
beslut enligt vapenlagen föreslås
ändrade så att polismyndighetens beslut
skall överklagas till länsrätten i
stället för som i dag till
länsstyrelsen. Kammarrätten skall pröva
ett överklagande från länsrätten endast
om kammarrätten meddelat
prövningstillstånd.

Vidare föreslås att polismyndigheten
undantagsvis skall få bevilja tillstånd
att skjuta med ett vapen för vilket
tillstånd till innehav meddelats för
annat ändamål än skjutning.

Det föreslås också att den som har
särskilt tillstånd att inneha extra
vapendelar skall få byta ut dessa mot
nya likadana utan att söka nytt
tillstånd.

Härutöver behandlas i propositionen
frågor om lasersikten, signalvapen,
tårgassprayer och andra liknande sprayer
samt frågor om s.k. paintballvapen.

Lagändringarna föreslås träda i kraft
den 1 april 1996.

Överväganden

Inledning

Utskottet kan konstatera att den nu
gällande vapenlagen är över 20 år gammal
och att den sedan ikraftträdandet har
ändrats vid ett stort antal tillfällen.
Vapenlagen framstår i dag som både
ålderdomlig och svårtillgänglig. Den har
heller inte anpassats till relevanta
direktiv inom EG. Utskottet anser därför
att det nu är dags att besluta om en ny
vapenlag som anpassats till EG:s
bestämmelser och som i språkligt och
systematiskt hänseende uppfyller de krav
som bör ställas på en modern
lagstiftning.

Utskottet ser i princip positivt på de
förslag som läggs fram i propositionen.
Med anledning av ett antal
motionsyrkanden som väckts i anslutning
till propositionen återkommer utskottet
i det följande till vissa enskildheter i
de framlagda förslagen.

I ärendet föreligger även ett antal
motionsyrkanden som väckts dels med
anledning av propositionen, dels under
den allmänna motionstiden 1995 och som
inte direkt tar sikte på propositionens
förslag utan främst berör frågor om hur
vapenkontrollen skall kunna förbättras.
Dessa motionsyrkanden behandlas i den
avslutande delen av betänkandet.

Lasersikten

I motion 1995/96:Ju6 (mp) begärs att
lasersikten och liknande sikten skall
bli tillståndspliktiga enligt den nya
vapenlagen.

Ett lasersikte är ett riktmedel som kan
monteras på olika typer av skjutvapen.
Det är så konstruerat att det sänder en
kompakt ljusstråle i vapnets
skottriktning. Ljusstrålen skapar en
lysande röd punkt på det föremål den
träffar. Det är meningen att siktet
skall ställas in så att den röda punkten
överensstämmer med den punkt där ett
skott från vapnet träffar. Eftersom
punkten blir svårare att se på ett
längre avstånd ingår ofta en kikare i
siktet.

Det kan i sammanhanget nämnas att olika
laserinstrument har ett betydande
användningsområde i yrkeslivet, t.ex.
som riktinstrument vid
anläggningsarbeten, i medicinsk
verksamhet och som s.k. laserpekare till
overheadapparater.

Riktmedel för vapen såsom t.ex.
kikarsikten och lasersikten omfattas
inte av bestämmelserna i vapenlagen och
de är således inte tillståndspliktiga
enligt denna lag. Något förslag om
tillståndsplikt läggs inte heller fram i
propositionen, jfr 1 kap. 3 § i
förslaget till ny vapenlag. För
laseranordningar finns däremot särskilda
bestämmelser i strålskyddslagen
(1988:220). Laser klassbestäms enligt
Statens strålskyddsinstituts
författningssamling med hänsyn till
strålningsegenskaperna. För de högre
klasserna gäller krav på tillstånd. De
lasersikten som finns i handeln är
emellertid klassade i någon av de lägsta
klasserna och är i princip ofarliga för
det oskyddade ögat.

Vapenlagsutredningen föreslår i sitt
betänkande (s. 99 f) att lasersikten
skall omfattas av vapenlagen och att
tillstånd skall krävas för innehav.
Utredningen motiverar sin ståndpunkt med
att det inte råder någon tvekan om att
lasersikten kan användas vid allvarlig
brottslighet och att samhällets
uppmärksamhet därför är påkallad samt
att behov av lasersikten endast kan
föreligga under mycket speciella
förhållanden.

Flera av remissinstanserna, bl.a.
Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen,
har ifrågasatt eller avstyrkt
utredningens förslag i denna del. De
framhåller att lasersikten inte utgör
något problem ur polisiär synpunkt och
att införandet av tillståndsplikt skulle
skapa en ökad byråkrati som inte är
motiverad. Även Statens kriminaltekniska
laboratorium, SKL, har ställt sig
tveksamt till utredningens förslag och
bl.a. påpekat att användbarheten av ett
lasersikte är störst på korta avstånd
och under dåliga ljusförhållanden. I
sådana sammanhang är enligt SKL en
tillståndsfri laserpekare lika
användbar. SKL framhåller också att
lasersikten kan vara svåra att särskilja
från laserpekare och att utredningens
förslag därför inte skulle få den effekt
som eftersträvades.

Enligt vad regeringen anför i
propositionen (s. 64) bör utredningens
förslag i denna del inte genomföras. Vid
detta ställningstagande hänvisar
regeringen till vad SKL anfört om
gränsdragningsproblem till instrument
som rimligen inte bör falla under
vapenlagstiftningens område och
möjligheten att ersätta lasersikten med
annan liknande utrustning. Regeringen
avser dock att mycket noga följa
utvecklingen på detta område och
eterkomma till riksdagen om det skulle
visa sig att det finns ett mer påtagligt
behov av tillstånd för innehav av
lasersikten.

Utskottet instämmer i regeringens
uppfattning att lasersikten inte bör
omfattas av tillståndsplikt enligt
vapenlagen. Utskottet noterar att
regeringen avser att mycket noga följa
utvecklingen på området och vid behov
återkomma till riksdagen. Motion
1995/96:Ju6 i nu aktuell del avstyrks.

Beviljande av vapentillstånd för
pepparspray

I motion 1995/96:Ju8 (c) föreslås att
kvinno- och brottsofferjourer skall få
möjlighet att bevilja tillstånd för
innehav av pepparspray.

Frågor om tillstånd enligt vapenlagen
handläggs enligt 7 § i lagen (2 kap. 2 §
förslaget till ny vapenlag) exklusivt av
polismyndigheten.

Vapenlagens bestämmelser omfattar,
förutom skjutvapen i egentlig mening,
även vissa andra föremål som räknas upp
i 1 § andra stycket vapenlagen (1 kap. 3
§ förslaget till ny vapenlag). Bland
dessa föremål nämns särskilt
tårgasanordningar. Med tårgasanordningar
torde avses även andra anordningar som
till verkan och ändamål är jämförliga
därmed (jfr prop. 1973:166 s. 134).

I propositionen (s. 69) anförs att
tårgasanordningar sedan lång tid
tillbaka omfattats av vapenlagen och
varit underkastade samma krav på
tillstånd m.m. som skjutvapen. Det
saknas enligt regeringen skäl att i
detta sammanhang överväga att ändra
denna ordning. Även om risken är liten
att någon skall tillfogas allvarliga
skador av tårgas, har
tårgasanordningarna enligt propositionen
karaktär av vapen. Syftet är att under
en begräsad tid fysiskt sätta en person
ur spel. Utöver de polisiära
användningsområdena är tårgas
anordningarna avsedda att användas i
självförsvar. Enligt propositionen är de
emellertid lika effektiva som
angreppsvapen. Det har bl.a. visat sig
att tårgassprayer ofta kommer till
användning vid rån och liknande
överfall.

Sprayer för försvarsändamål kan enligt
SKL och Försvarets forskningsanstalt,
FOA, delas in i fyra kategorier.

Sprayer i kategori A innehåller tårgas
och är alltså direkt hänförliga till
tårgasanordningar.

Sprayer i kategori B innehåller andra
tårretande ämnen än tårgaser. Hit hör de
s.k. pepparsprayerna. Den aktiva
substansen i pepparspray, capsaicin, har
en liknande verkan som tårgas.

Till kategori C hänförs sprayer som
innehåller ämnen som inte är direkt
irritationsframkallande och som enligt
FOA kan förmodas ha låg giftighet.
Sprayer i denna kategori har ofta till
syfte att märka ut en angripare för
framtida identifiering. De skiljer sig
således väsentligt i fråga om verkan och
ändamål från tårgasanordningarna.

Sprayer i kategori D slutligen ger
temporär bedövning eller förlamning. De
kan därför, även utan att irritera ögon,
hud eller slemhinnor, ha en kraftigt
prestationsnedsättande effekt.

Enligt propositionen bör, förutom
sprayerna i kategori A, även sprayerna i
kategori B, bl.a. pepparspray, och D
falla under vapenlagen och vara
tillståndspliktiga. Därmed skulle det
direkt av lagtexten framgå att bl.a.
pepparspray omfattas av vapenlagens
tillståndsbestämmelser.

För att klargöra vapenlagens omfattning
när det gäller olika skyddssprayer och
för att undvika eventuella tveksamheter
i legalitetshänseende föreslås i
propositionen en justering av
uppräkningen 1 § andra stycket
vapenlagen (1 kap. 3 § förslaget till ny
vapenlag) genom att ett förtydligande
tillägg görs i paragrafen.

Regeringen har inte funnit skäl att i
propositionen ta upp frågan om i vilken
utsträckning tillstånd bör beviljas för
tårgasanordningar eller andra
tillståndspliktiga sprayer. I
Rikspolisens föreskrifter och allmänna
råd till vapenlagstiftningen (avsnitt
6.2) anges att tillståndsgivningen
beträffande gaspistoler och andra
likartade vapen - exempelvis spray - bör
vara mycket restriktiv och att tillstånd
endast bör beviljas undantagsvis, när
ett synnerligen starkt behov föreligger.

Frågan om tillståndsgivningens
omfattning har fått ökad aktualitet
genom att Rikspolisstyrelsen har inlett
en försöksverksamhet där hotade kvinnor
som komplement till s.k. trygghetspaket,
som innehåller olika larmanordningar,
efter vederbörlig tillståndsprövning i
varje enskilt fall också utrustats med
pepparspray eller tårgasspray.
Regeringen har genom ett beslut den 18
november 1993 uppdragit åt
Rikspolissstyrelsen att utvärdera
försöksverksamheten. Utvärderingen
beräknas av Rikspolisstyrelsen vara
färdig i början av september 1996.

Utskottet konstaterar att frågor om
vapentillstånd enligt vapenlagen för
närvarande handläggs av
polismyndigheten. Utskottet finner detta
vara en ändamålsenlig ordning. Förslaget
i motion 1995/96:Ju8 om att även vissa
fristående organisationer skulle få
handlägga vissa typer av vapenärenden är
enligt utskottets mening inte
acceptabelt ur bl.a. kontroll- och
säkerhetssynpunkt. Utskottet ser däremot
positivt på den försöksverksamhet med
att förse vissa hotade kvinnor med
skyddsspray som nu bedrivs av
Rikspolisstyrelsen. Med det anförda
tillstyrker utskottet propositionen i
denna del och avstyrker bifall till
motion 1995/96:Ju8.

Paintballvapen

I motion 1995/96:Ju6 (mp) föreslås att
s.k. paintballvapen skall vara
tillståndspliktiga enligt vapenlagen.

Paintballvapen är benämningen på en typ
av kolsyredrivna vapen som till utseende
påminner om stridsvapen. Dessa vapen
laddas med ampuller som består av ett
gelatinskal och har ett innehåll av
flytande färg. Vapnen och amunitionen
används vid stridsliknande spel och
lekar.

Enligt 5 § andra stycket vapenlagen (2
kap. 1 § andra stycket förslaget till ny
vapenlag) krävs inte tillstånd för den
som fyllt 18 år att inneha, driva handel
med eller föra in ett kolsyre-, luft-
eller fjädervapen som är avsett för
målskjutning eller ett harpungevär, allt
under förutsättning att vapnet har en i
förhållande till andra vapen begränsad
effekt.

Enligt 1 a § vapenförordningen skall
ett kolsyre- luft- eller fjädervapen
anses ha en sådan begränsad effekt om en
projektil från vapnet fyra meter från
pipans mynning har en anslagsenergi som
är mindre än 10 joule. När det gäller
hel- eller halvautomatiska vapen av
dessa slag är motsvarande gräns 3 joule.

Statens kriminaltekniska laboratorium,
SKL, testar kolsyre-, luft- och
fjädervapen för att avgöra om dessa
skall anses vara effektbegränsade eller
inte. På de paintballvapen som
undersökts av SKL har en anslagsenergi
på mellan fem och nio joule uppmätts.
Hel- och halvautomatiska vapen används
på grund av den låga tillåtna
anslagsenergin inte i stridslekarna.

I sitt remissyttrande i ärendet har SKL
bl.a. påpekat att paintballvapen på ett
enkelt sätt kan ändras så att hastighet
och anslagsenergi uppnår ett högre
värde. Det finns enligt SKL anledning
att tro att de vapen som finns på
marknaden kan ha högre prestanda än det
vapen som klassificerats. Ett sådan
förhöjt värde ökar emellertid
projektilens farlighet endast
marginellt. Risken för en framtida
allmän prestandahöjning för
paintballvapen torde enligt SKL inte
heller vara speciellt stor beroende på
att det finns praktiska faktorer hos
vapnen och ammunitionen som naturligt
begränsar prestandan.

SKL anser på de anförda skälen att
klassificeringen av paintballvapen inte
är meningsfull i sin nuvarande form. SKL
föreslår att man föreskriver antingen
att alla hel- och halvautomatiska
skjutvapen skall vara tillståndspliktiga
och de övriga tillståndsfria för den som
fyllt 18 år eller att samtliga
paintballvapen skall vara tillståndsfria
för personer som fyllt 18 år. Enligt
SKL:s uppfattning finns det ur
vapenteknisk synvinkel ingen större
anledning till särbehandling av de olika
typerna av paintballvapen; eldhastighet
och projektilens farlighet skiljer sig
inte åt.

Enligt propositionen (s. 72) torde det
andra kravet för att vapnen skall anses
tillståndsfria för personer över 18 år -
att de är avsedda för målskjutning - i
praktiken ha kommit att anses uppfyllt
när det gäller paintballvapen. I varje
fall har såvitt regeringen känner till
ingen myndighet ingripit mot att
personer som fyllt 18 år utan tillstånd
importerat, sålt eller innehaft
paintballvapen med begränsad effekt.

I propositionen anförs vidare att
utgångspunkten vid fastställande av
tillståndspliktens omfattning bör vara
den direkta farligheten hos
paintballvapen och risken i övrigt för
att dessa skall komma att användas som
hjälpmedel vid allvarlig brottslighet.
Det har enligt propositionen inte
framkommit att paintballvapen i sig
skulle ha orsakat några allvarliga
skador. Det hänvisas också till att
penetreringsförmågan hos projektilen
från ett paintballvapen är väsentligt
mindre än hos projektilen från ett
effektbegränsat luftgevär. Luftgevär av
denna typ har sedan länge varit
tillståndsfria för personer som fyllt 18
år. Det finns enligt propositionen
heller inget stöd för att paintballvapen
skulle utgöra en fara i
brottssammanhang; vapnen har ett
relativt särpräglat utseende och kan
svårligen förväxlas med ordinära
handeldvapen.

När det sedan gäller aspekten att
aktiviteter med paintballvapen i vissa
fall skulle kunna ge intryck av att
förhärliga utövandet av våld anförs i
propositionen att ingenting har
framkommit som tyder på att det skulle
föreligga något samband mellan utövande
av paintballskytte och och
våldsbenägenhet i övrigt. Även om man
enligt propositionen kan anföra
invändningar från etiska utgångspunkter
mot att anordna stridsliknande spel och
lekar med paintballvapen så finns det
knappast skäl att ingripa mot dessa med
stöd av vapenlagstiftningen. Man bör,
anförs det, hålla i minnet att också
flera etablerade sporter är inspirerade
av verklig våldsutövning mellan
människor. Enligt propositionen finns
det anledning att tro att
paintballskyttet med tiden i allt större
utsträckning kommer att bedrivas i
organiserade former och att
tävlingsmomentet därvid kommer att bli
mer framträdande än likheterna med en
verklig eldstrid.

Med hänsyn till bl.a. det anförda
förordar regeringen att paintballvapen i
princip bör vara tillståndsfria för
personer som fyllt 18 år. Mot bakgrund
av vad SKL uttalat om
paintballprojektilernas anslagsenergi
och vapnens prestanda i övrigt anser
regeringen dessutom att de i
vapenförordningen uppställda
effektgränserna bör avskaffas såvitt
gäller paintballvapen. Dessutom bör
enligt regeringen såväl hel- som
halvautomatiska och övriga
paintballvapen anses ha en sådan
begränsad effekt som avses i 5 § andra
stycket vapenlagen. En föreskrift om
detta bör tas in i vapenförordningen.

Avslutningsvis anförs att skytte med
paintballvapen bör anses utgöra
målskytte. Alternativet, att skapa en
särreglering för paintballvapen, finner
regeringen inte befogat. I denna del
anförs att paintballvapen inte syftar
till att åstadkomma annan effekt än att
markera en träff på en motspelare, som
får förutsättas vara införstådd med
denna konsekvens av spelet. Även om det
således är fråga om skytte mot levande
mål anser regeringen att paintballvapen
i vapenlagens mening - där avsikten
främst är att utesluta andra
användningsområden - bör anses vara
avsedda för målskjutning.

Utskottet instämmer i regeringens
bedömningar beträffande paintballvapen
och avstyrker bifall till motion
1995/96:Ju6 i denna del.

Utlåning av vapen i vissa fall

I motion 1995/96:Ju8 (c) föreslås en
ändring i förslaget till vapenlag av
innebörd att det vid övnings- eller
tävlingsskytte hos en
skyttesammanslutning skall vara tillåtet
att utan särskilt tillstånd av
polismyndigheten låna ut skjutvapen till
den som fått ett skjutvapen förklarat
förverkat eller ett vapentillstånd
återkallat.

Ett skjutvapen får enligt 23 § andra
stycket vapenlagen (3 kap. 2 § förslaget
till ny vapenlag) inte lånas ut till den
som kan antas komma att missbruka
vapnet. Enligt 23 § första stycket
vapenlagen (3 kap. 8 § förslaget till ny
vapenlag) får skjutvapen som huvudregel
inte heller lånas ut till den som fått
skjutvapen förklarat förverkat eller
tillstånd till innehav av skjutvapen
återkallat. Som ett undantag från den
sistnämnda regeln gäller att vapen
efter särskilt tillstånd av
polismyndigheten får lånas ut för övning
eller tävling som äger rum under uppsikt
av en skyttesammanslutning.

Bestämmelserna om hinder för
vapenutlåning är straffsanktionerade i
37 § vapenlagen (9 kap. 1 § förslaget
till ny vapenlag). Straffregleringen
innebär att den som uppsåtligen innehar,
överlåter eller lånar ut ett skjutvapen
till någon som inte har rätt att inneha
vapnet döms till fängelse i högst ett
år. Är brottet grovt döms till fängelse
i lägst sex månader och högst fyra år.
Om gärningen har begåtts av oaktsamhet
eller om brottet är ringa är påföljden
böter eller fängelse i högst sex
månader.

Av intresse i sammanhanget är
möjligheterna för en enskild att få del
av polismyndighetens uppgifter om
beviljade och återkallade vapentillstånd
m.m. Enligt 5 kap. 5 § sekretesslagen
(1980:100) gäller sekretess hos
polismyndighet i verksamhet, som avser
förande av eller uttag ur vapenregister,
för uppgift som har tillförts registret,
om det inte står klart att uppgiften kan
röjas utan fara för att vapen eller
ammunition kommer till brottslig
användning. Under samma förutsättning
gäller sekretess i verksamhet som avser
folkbokföringen för uppgift som hänför
sig till vapenregister.

I den proposition som föregick
införandet av denna sekretessbestämmelse
nämndes, förutom brottsspaning, seriös
forskning som ett berättigat skäl att
hämta uppgifter ur vapenregistret och
folkbokföringsregistret (prop.
1990/91:130 s. 50).

Vid remissbehandlingen av betänkandet
Vapenlagen och EG har Svenska
jägareförbundet hänvisat till ett
tidigare avfattat remissyttrande i
vilket förbundet anför att det inte är
rimligt att kräva att de ansvariga för
vapenutlåning vid
skyttesammanslutningarna - provledare
för jägarexamen, skjutledare och
instruktörer - i varje enskilt fall
skall göra en kontroll av om utlåning av
vapen får ske. Som exempel nämns att
vver 30 000 personer avlägger prov för
jägarexamen varje år. Jägareförbundet
påpekar också bl.a. att vapenutlåningen
vid skjutbanor sker under sträng
kontroll och att det såvitt bekant
aldrig förekommit något missbruk vid
sådan utlåning. Mot denna bakgrund anser
jägareförbundet att kravet på tillstånd
av polismyndigheten inte bör gälla vid
utlåning av vapen av
skyttesammanslutning för övning eller
tävling på bana eller annan anläggning
som ägs eller drivs av sammanslutningen.

Utskottet konstaterar att syftet med
motionsönskemålet synes vara att en
skjutledare inte skall behöva riskera
straffrättslig påföljd för den utlåning
av vapen som sker inom ramen för en
skyttesammanslutnings övnings- eller
tävlingsverksamhet.

Problemet torde här vara att inte bara
uppsåt utan också oaktsamhet vid
utlåningen kan föranleda straffansvar.

Utskottet har förstått att den aktuella
lagregleringen har lett till en viss
osäkerhet inom skyttesammanslutningarna
när det gäller en skjutledares ansvar i
nu aktuellt hänseende. Utskottet anser
emellertid att det skulle föra för långt
att på det sätt som motionärerna
föreslår vidga möjligheterna till
vapenutlåning till den krets av personer
som det här är fråga om.

I sammanhanget vill utskottet framhålla
att en skjutledares ansvar för att
kontrollera om det i det enskilda fallet
erfordras särskilt tillstånd för
utlåning av vapen vid övning eller
tävling inom en skyttesammanslutning
måste ses i belysning av att en
skjutledare har mycket begränsade
möjligheter att i praktiken efterforska
hur det förhåller sig härmed.

Vad som enligt utskottets mening kan
krävas i fråga om aktsamhet av
skjutledaren är att han med hjälp av
frågor till den som vill låna ett
skjutvapen försöker utröna om det
föreligger någon omständighet som gör
att det behövs tillstånd av
polismyndigheten för att utlåning skall
få ske. Om så visar sig vara fallet bör
naturligtvis ett tillstånd uppvisas. I
annat fall finns det enligt utskottets
mening inte skäl för skjutledaren att
försöka göra ytterligare
efterforskningar eller att vägra att
låna ut skjutvapnet såvida det inte
föreligger någon särskild omständighet
som ger honom anledning att misstänka
att utlåning inte får ske.

Utskottet tillstyrker regeringens
förslag i nu aktuell del och hemställer
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:Ju8 godkänner vad utskottet nu
har anfört.

Propositionen i övrigt

Utrikesutskottet har i sitt denna dag
justerade betänkande 1995/96:UU3
behandlat en proposition (1995/96:31) om
en ny myndighet för kontroll över
krigsmateriel och andra strategiskt
känsliga produkter. Regeringens förslag
i det ärendet beträffande lagen
(1992:1300) om krigsmateriel måste
samordnas med det i detta ärende
föreliggande förslaget till lag om
ändring i dels denna lag, dels lagen
(1994:112) om ändring i lagen om
krigsmateriel.

Vissa andra vapenfrågor

Skärpning av vapenlagstiftningen m.m.

Som framgått ovan är avsikten med
propositionen inte primärt att lägga
fram förslag som skall förbättra
kontrollen av vapen utan att få till
stånd en språklig och systematisk
modernisering av vapenlagen och att
anpassa denna till EG:s vapendirektiv.

För att få underlag för kommande
förslag som skall förbättra
vapenkontrollen tillsatte regeringen i
mars 1995 en utredning (dir. 1995:39)
med uppgift att göra en genomgripande
översyn av vapenlagstiftningen med
inriktning på att förebygga våldsbrott.
Utredningen har tagit namnet 1995 års
vapenutredning. I utredningens översyn
skall ingå dels en utvärdering av de
ändringar i vapenlagen som företogs på
förslag av 1987 års vapenutredning, dels
en utvärdering av lagen om förbud
beträffande knivar och andra farliga
föremål. Utredningen skall därutöver på
en rad olika punkter överväga om
lagstiftningen om skjutvapen, knivar och
andra farliga föremål kan förbättras.
Dessutom skall utredningen bedöma
möjligheterna till ett utökat
internationellt samarbete mot illegal
spridning av skjutvapen, särskilt inom
EU.

Utredningsuppdraget ingår enligt
regeringen som ett led i en bred
satsning mot våldet i samhället där ett
av målen är att skapa ett samhälle där
endast legal hantering av vapen
förekommer.

Utredningen skall i ett delbetänkande
under hösten 1995 ta sig an frågan om en
utvärdering av knivförbudslagen samt
utformningen av ett förbud mot att
medföra skjutvapen på allmän plats.
Utredningens arbete i övrigt skall
redovisas före utgången av år 1996.

I sammanhanget bör också nämnas att
Rikspolisstyrelsen hösten 1992 tillsatte
en projektgrupp med uppdrag att efter en
kartläggning presentera en samlad bild
av vilka åtgärder som bör vidtas för att
motverka en fortsatt spridning av
illegala vapen i samhället. I mars 1995
publicerade projektgruppen rapporten
(RPS Rapport 1995:2) Illegala vapen, i
vilken läggs fram en rad förslag för att
minska förekomsten av illegala vapen i
samhället.

De förslag som lagts fram i
Rikspolisstyrelsens rapport och som
gäller civila vapen skall beredas vidare
av 1995 års vapenutredning.

I motionerna 1994/95:Ju602 (s),
1994/95:Ju623 (s) och 1994/95:Ju809 (c)
begärs mot bakgrund av
våldsbrottslighetens omfattning en
skärpning av vapenlagstiftningen. I
motion 1994/95:Ju629 (fp) begärs mot
samma bakgrund att den legala handeln
med vapen utvärderas och att regeringen
skall lägga fram ett handlingsprogram
för hur antalet illegala vapen skall
minskas.

Utskottet ser med oro på det ökande
våldet i samhället och på den stora
användningen av skjutvapen och andra
vapenanordningar i brottslig verksamhet.
Mot denna bakgrund är det enligt
utskottets mening tillfredsställande att
regeringen har tillsatt en utredning med
uppgift att göra en genomgripande
översyn av vapenlagstiftningen med
inriktning på att förebygga våldsbrott.
Genom det pågående utredningsarbetet får
önskemålen i motionerna 1994/95:Ju602,
1994/95:Ju623, 1994/95:Ju629 och
1994/95:Ju809 om en skärpning av
vapenlagstiftningen m.m. anses vara
väsentligen tillgodosedda. Motionerna
avstyrks.

I det följande behandlar utskottet ett
antal motionsyrkanden som innehåller
förslag om olika åtgärder för att skärpa
vapenkontrollen och som har bäring på
det nu nämnda utredningsarbetet.
Avsnittet avslutas med en samlad
bedömning av de olika frågorna.

Handel med vapen

I motion 1995/96:Ju6 (mp) föreslås att
tillstånd för handel med hel- och
halvautomatiska vapen skall beviljas av
regeringen i enlighet med bestämmelserna
i krigsmateriellagen. I samma motion
förordas restriktivare bestämmelser för
tillstånd att bedriva handel med vapen i
övrigt.

Tillståndsärenden enligt vapenlagen
handläggs enligt 7 § i lagen (2 kap. 2 §
förslaget till ny vapenlag) av
polismyndigheten.

I lagen (1992:1300) om krigsmateriel
finns särskilda bestämmelser om
krigsmateriel och andra strategiskt
känsliga produkter. Tillstånd för
utförsel m.m. enligt lagen beviljas av
ett statsråd eller, i vissa viktigare
ärenden, av regeringen. Syftet med lagen
är att säkerställa att utrikes-,
säkerhets- och försvarspolitiska
överväganden görs vid tillståndsprövning
rörande vissa särskilt känsliga
produkter.

I sammanhanget kan nämnas att
regeringen i den tidigare nämnda
propositionen (1995/96:31) om en ny
myndighet för kontroll över
krigsmateriel och andra strategiskt
känsliga produkter har föreslagit att
Krigsmaterielinspektionen skall ombildas
till en ny myndighet, Inspektionen för
strategiska produkter, som skall pröva
merparten av de ärenden om kontroll över
krigsmateriel m.m. som regeringen eller
ett statsråd i dag har till uppgift att
pröva.

Tillstånd att driva handel med
skjutvapen får enligt 18 och 19 §§
vapenlagen (2 kap. 10 § förslaget till
ny vapenlag ) meddelas den som är
berättigad att driva handel i allmänhet,
har de kunskaper som behövs samt är
ordentlig och pålitlig. Tillstånd får
meddelas endast för handel som skall
bedrivas yrkesmässigt. Tillståndet
medför rätt att inneha skjutvapen. Det
får begränsas till att omfatta vissa
typer av skjutvapen eller ett visst
antal vapen åt gången.

För handel med skjutvapen som bedrivs
av en juridisk person skall enligt 25 §
vapenförordningen finnas en föreståndare
som är godkänd av polismyndigheten och
som ansvarar för att rörelsen bedrivs
riktigt.

I Rikspolisstyrelsens föreskrifter och
allmänna råd till vapenlagstiftningen
(avsnitt 12) finns närmare anvisningar
om vad polismyndigheten skall beakta vid
tillståndsprövningen när det gäller den
sökandes kunskaper, ordentlighet och
pålitlighet samt yrkesmässighet.

1995 års vapenutredning har i uppdrag
att bl.a. se över reglerna om handel med
skjutvapen och om automatiska vapen. I
utredningens direktiv anförs att en
fråga som uppmärksammats i olika
sammanhang är förutsättningarna för att
få bedriva handel med skjutvapen och
kontrollen av sådan verksamhet. Ett
relativt stort antal personer har enligt
direktiven tillstånd till vapenhandel.
En fråga som enligt direktiven bör
uppmärksammas är om kraven på säker
förvaring av skjutvapen hos
vapenhandlare är tillräckligt högt
ställda. I direktiven konstateras vidare
att många vapenhandlare har tillstånd
att bedriva handel även med automatiska
skjutvapen. Med hänsyn till den
restriktivitet som bör gälla för
beviljande av tillstånd till innehav av
sådana vapen och den begränsning av
marknaden som följer därav, kan det
enligt direktiven ifrågasättas om
generella tillstånd till handel med
automatiska vapen alls bör beviljas.

Kontrollen av vapenhandlares vapenimport

I motion 1995/96:Ju6 (mp) anförs att
tullen bör rapportera till
Rikspolisstyrelsen den import av vapen
som görs av vapenhandlare.

Av 20 § vapenlagen (2 kap. 16 §
förslaget till ny vapenlag) framgår att
den som har rätt att bedriva handel med
skjutvapen får meddelas tillstånd att
till Sverige föra in sådana skjutvapen
som omfattas av handelstillståndet.

När ett sådant tillstånd utfärdats får
vapenhandlaren utan att ansöka om
tillstånd i det enskilda fallet föra in
den typ av vapen och det antal vapen som
handelstillståndet omfattar. Någon
begränsning av hur många gånger införsel
får ske finns inte. I praktiken
inskränks dock möjligheterna till
vapeninförsel av att vapenhandlaren vid
ett och samma tillfälle inte får inneha
fler vapen än vad tillståndet omfattar.

Enligt 27-30 §§ vapenförordningen skall
en vapenhandlares förvärv av vapen ske
efter skriftlig rekvisition. Över
rekvisitionerna skall handlaren föra en
särskild inköpsförteckning. Handlaren är
även skyldig att föra anteckningar i en
särskild försäljningsförteckning över
försålda vapen. Det åligger
polismyndigheten att minst en gång om
året låta granska en handlares
inköpsförteckningar och
försäljningsförteckningar samt, när
anledning finns till det, hans lager av
vapen.

Vid införsel till Sverige av skjutvapen
svarar tullen för nödvändiga
kontrollåtgärder i samband med
förtullningen. Tullen rapporterar inte
till polisen den vapenimport som sker.
När den enskilda polismyndigheten
kontrollerar en vapenhandlares inköps-
och försäljningsförteckningar m.m. vet
den således inte om samtliga importerade
vapen tagits upp i dessa förteckningar.

I Rikspolisstyrelsens rapport Illegala
vapen föreslås att Rikspolisstyrelsen
inleder förhandlingar med
Generaltullstyrelsen för att nå en
överenskommelse om att tullen skall ta
kopior av samtliga inköpshandlingar när
en vapenhandlare för in skjutvapen i
landet. Kopiorna skulle sedan
tillställas den lokala polismyndigheten
för att användas vid kontroll av att
vapenhandlaren inte tar in fler vapen i
landet än handelstillståndet omfattar
och att samtliga införda vapen ingår i
den lagliga verksamheten.

Enligt vad utskottet inhämtat avser
Rikspolisstyrelsen att inom kort ta upp
den aktuella frågan till diskussion med
Generaltullstyrelsen.

I sammanhanget bör också nämnas att det
i 3 kap. i EG:s vapendirektiv finns
bestämmelser om formaliteter för
förflyttning av vapen inom gemenskapen.
Dessa bestämmelser innebär bl.a. att
myndigheterna i det land från vilket
överföring av vapen sker skall ha lämnat
tillstånd till detta - antingen för det
enskilda fallet eller i form av ett
generellt tillstånd - och att varje
medlemsstat skall lämna alla relevanta
upplysningar om slutliga överföringar av
skjutvapen till den medlemsstat till
vars territorium överföringen har skett.
För Sveriges del är Rikspolisstyrelsen
den myndighet som har att mottaga sådana
upplysningar. Såvitt är bekant för
utskottet tillämpas vapendirektivets
bestämmelser i nu nämnt avseende ännu så
länge bara i begränsad omfattning av
berörda stater.

Som nämnts ovan ingår det i uppdraget
för 1995 års vapenutredning att se över
reglerna om handel med skjutvapen. I
denna del anförs i utredningens direktiv
bl.a. att det har ifrågasatts om
kontrollen av vapenhandlares import av
skjutvapen är tillräcklig. Utredningen
skall också överväga och ta ställning
till de förslag som lagts fram i
Rikspolisstyrelsens rapport Illegala
vapen. Under arbetet skall utredningen
samråda med Rikspolisstyrelsen och med
de övriga myndigheter som kan vara
berörda av de olika sakfrågorna.

Vapentillstånd för målskytte m.m.

I motion 1995/96:Ju6 (mp) föreslås att
vapentillstånd för målskytte endast
skall beviljas för begränsad tid och att
en skytteförening skall vara skyldig att
anmäla till polismyndigheten när en
medlem går ur föreningen.

Av 10 § vapenlagen (2 kap. 5 §
förslaget till ny vapenlag) framgår att
ett tillstånd att inneha vapen får
tidsbegränsas om det med hänsyn till
särskilda omständigheter kan förutses
att behovet av vapnet inte kommer att
bli varaktigt. Ett tillstånd får enligt
29 § (6 kap. 1 § förslaget till ny
vapenlag) återkallas, förutom vid
misskötsamhet, om förutsättningarna för
tillståndet inte längre finns eller det
annars finns någon skälig anledning att
återkalla tillståndet.

Möjligheten att tidsbegränsa ett
tillstånd att inneha ett vapen bör
enligt Rikspolisstyrelsens föreskrifter
och allmänna råd (avsnitt 7) tillämpas
restriktivt, särskilt när det gäller
jaktvapen. Bestämmelsen tar i första
hand sikte på tillstånd att inneha
enhandsvapen och automatiska vapen. En
tidsbegränsning av tillstånd att inneha
sådana vapen för målskjutning bör dock
enligt Rikspolisstyrelsens anvisningar
inte ske generellt utan efter prövning i
varje enskilt fall.

I Rikspolisstyrelsens anvisningar
framhålls också (avsnitt 17.1.2) att den
som inte är aktiv medlem i en
skytteförening normalt inte kan anses ha
behov av att inneha målskyttevapen och
att återkallelse kan komma i fråga i
denna situation.

I betänkandet Översyn av
vapenlagstiftningen (SOU 1989:44 s. 169)
lades fram ett förslag om skyldighet för
skytteföreningar att till
polismyndigheten rapportera vilka
medlemmar som lämnat föreningen.
Förslaget togs emellertid inte upp i den
efterföljande propositionen om ändringar
i vapenlagen m.m. (prop. 1990/91:130 s.
47). I propositionen anfördes att man
bör undvika att ålägga enskilda
organisationer att rapportera
förhållanden till myndigheter som kan
föranleda åtgärder mot en enskild
person. Särskilt gällde detta enligt
propositionen i förhållande till
medlemmar eller tidigare sådana.

I Rikspolisstyrelsens rapport Illegala
vapen (s. 76 f) föreslås att
skytteföreningar skall vara skyldiga att
rapportera till polismyndigheten när en
medlem lämnar föreningen utan att gå med
i någon ny. I rapporten (s. 69 f)
föreslås också att den som för första
gången ansöker om vapentillstånd för
målskjutning skall få ett tillstånd som
är tidsbegränsat till två år. Efter
denna prövotid skall den sökande för att
få ett permanent tillstånd visa att han
fortfarande är aktiv målskytt och i
övrigt uppfyller ställda krav.

Som tidigare nämnts ingår det i
uppdraget för 1995 års vapenutredning
att följa upp de förslag som lagts fram
av Rikspolisstyrelsen för att förbättra
vapenkontrollen. Av direktiven framgår
också bl.a. att utredningen skall
överväga hur polismyndighetens
möjligheter att få information om sådana
förhållanden som kan föranleda
återkallelse av tillstånd skall kunna
förbättras.

Förvaring av skjutvapen

I motion 1995/96:Ju6 (mp) efterfrågas
föreskrifter om att vapen skall förvaras
i vissa typgodkända säkerhetsskåp.

I 26 § vapenlagen (5 kap. 1 och 2 §§
förslaget till ny vapenlag) stadgas som
huvudregel att den som innehar ett
skjutvapen eller ammunition är skyldig
att ta hand om egendomen och hålla den
under sådan uppsikt att det inte är fara
för att någon obehörig kommer åt den.
Skjutvapen skall enligt bestämmelsen
förvaras under säkert lås eller på annat
lika betryggande sätt. Om förvaringen
inte sker i säkerhetsskåp eller i annat
lika säkert förvaringsutrymme skall, om
detta är möjligt utan avsevärd
svårighet, en vapendel tas bort från
vapnet så att det inte kan användas.
Vapen, vapendel och ammunition skall
förvaras var för sig.

Vad gäller vapenhandlare får enligt 19
§ vapenlagen (2 kap. 10 § förslaget till
ny vapenlag) i deras handelstillstånd
föreskrivas att vapnen skall förvaras på
visst sätt.

Rikspolisstyrelsen meddelar enligt 21 §
vapenförordningen särskilda föreskrifter
om bl.a. vapenhandlares förvaring av
tillståndspliktiga vapen och vad som
skall gälla för förvaring hos andra
vapeninnehavare.

I Rikspolisstyrelsens föreskrifter och
allmänna råd till vapenlagstiftningen
(avsnitt 16) finns förskrifter om bl.a.
vilka krav som skall ställas på
säkerhetsskåp i nu aktuellt hänseende.
För vapenhandlare och andra som förvarar
ett större antal vapen gäller särskilda
föreskrifter om förvaringen.

I direktiven till 1995 års
vapenutredning anförs att det nu är dags
att utvärdera bl.a. bestämmelserna om
förvaring av skjutvapen och kontrollen
av reglerna om förvaring. Utredningen
bör enligt direktiven även överväga om
kraven på säker förvaring av skjutvapen
hos vapenhandlare är tillräckligt högt
ställda.

Soft air guns

I motion 1995/96:Ju7 (m) begärs ett
förbud mot att saluföra s.k. soft air
guns.

Under den senaste tiden har en ny typ
av luft- eller gasdrivna enhandsvapen
börjat marknadsföras under namnet soft
air guns. Dessa är avsedda för målskytte
med en plastkula och har en relativt
ringa effekt. Till det yttre är de
emellertid mycket lika ordinära
handeldvapen.

Flertalet soft air guns torde utgöra
sådana effektsvaga vapen som enligt 5 §
vapenlagen (2 kap. 1 § andra stycket
förslaget till ny vapenlag) får innehas
utan tillstånd av den som är över 18 år.

Marknadsdomstolen har nyligen avgjort
ett mål där Konsumentombudsmannen, KO,
med stöd av bestämmelserna i
produktsäkerhetslagen (1988:1604) yrkade
att Marknadsdomstolen med hänsyn till
risken för personskador på barn och
ungdomar skulle förbjuda ett företag att
tillhandahålla bl.a. soft air guns.

Marknadsdomstolen konstaterar i sin dom
(Dnr B 1/95) att för att det skall vara
möjligt att meddela säljförbud för soft
air guns enligt produktsäkerhetslagen
fordras att det inte i annan författning
har meddelats särskilda bestämmelser om
varan med samma ändamål som förbudet
skulle fylla. Enligt marknadsdomstolen
får vapenlagens bestämmelser, som ju
innebär att soft air guns endast får
överlåtas till den som är över 18 år, i
aktuellt avseende anses fylla samma
ändamål i säkerhetshänseende som ett
säljförbud enligt produktsäkerhetslagen
skulle göra. Produktsäkerhetslagen är
sålunda inte tillämplig. Förbud för det
aktuella företaget att sälja soft air
guns fick därför inte meddelas och KO:s
talan lämnades därmed utan bifall.

I direktiven till 1995 års
vapenutredning anförs att det har
förekommit incidenter, där polisen
uppfattat ett soft air gun såsom ett
allvarligt hot och stått i begrepp att
använda sina tjänstevapen i nödvärn.
Risken är enligt direktiven också stor
för att denna vapentyp skall komma att
användas vid rån. Förekomsten av soft
air guns ger enligt direktiven anledning
att överväga om någon form av reglering
av införsel och tillhandahållandet av
vapenattrapper och andra föremål som kan
förväxlas med fungerande skjutvapen bör
införas. Därvid skall beaktas såväl de
brottsförebyggande aspekterna som risken
för att nödvärnssituationer kan uppstå.

Återkallelse av vapentillstånd vid
våldsbrottslighet

I motion 1994/95:A807 (c) anförs att det
är angeläget att vapentillstånd
återkallas vid våldsbrott.

I 29 § vapenlagen (6 kap. 1 § förslaget
till ny vapenlag) stadgas att ett
tillstånd till att inneha eller införa
skjutvapen får återkallas bl.a. om
tillståndshavaren missbrukat vapnet,
visat oaktsamhet med vapnet, på annat
sätt visat att han är olämplig att
inneha vapen eller det annars finns
någon skälig anledning att återkalla
tillståndet.

För återkallelse av ett tillstånd att
driva handel med vapen finns särskilda
bestämmelser i 31 § vapenlagen (6 kap. 3
§ förslaget till ny vapenlag).

Enligt Rikspolisstyrelsens föreskrifter
och allmänna råd till
vapenlagstiftningen (avsnitt 17.1.1) bör
frågan om en persons fortsatta
vapeninnehav regelmässigt omprövas när
innehavaren dömts för grovt brott, i
första hand där vapen kommit till
användning, dömts för frihetsstraff för
brott mot jaktlagstiftningen, missbrukat
vapen, grovt åsidosatt regler för
förvaring av vapen, förfallit till
allvarlig asocialitet eller missbrukat
alkohol, narkotika m.m., dömts för grovt
rattfylleri eller drabbats av sådan
allvarlig sjukdom att hans lämplighet
kan ifrågasättas.

Som exempel på gärningar som kan leda
till återkallelse av tillstånd att
inneha vapen nämns bl.a. brott som
innefattar brukande av våld mot annan
person såsom mord, dråp och misshandel
och andra hänsynslösa beteenden mot
annan person såsom människorov, olaga
frihetsberövande och olaga hot.

Särskilda anvisningar lämnas för
ärenden som gäller återkallelse av
tillstånd att bedriva handel med vapen.

Inom polismyndigheterna finns vissa
rutiner för att följa upp
brottsutredningar så att det i
förekommande fall sker en omprövning av
vapentillståndet när någon döms för
brott av det slag som nämnts ovan. När
flera polismyndigheter är inblandade kan
dock brister i rapporteringen uppstå.

För att underlätta för en
polismyndighet att få information om
förhållanden som kan ligga till grund
för återkallelse av vapentillstånd m.m.
finns i vapenlagstiftningen vissa
bestämmelser om underrättelseskyldighet.

I 46 § vapenlagen (6 kap. 6 § förslaget
till ny vapenlag) stadgas att om den som
är intagen på sjukvårdsinrättning för
vård av en psykisk störning innehar
eller kan tänkas inneha skjutvapen och
det kan antas att han inte bör inneha
ett sådant vapen, skall den läkare som
är ansvarig för den psykiatriska vården
omedelbart anmäla förhållandet till
polismyndigheten i den ort där patienten
är folkbokförd.

Vidare framgår av 54 §
vapenförordningen bl.a. att om domstol
har funnit någon skyldig till brott mot
vapenlagen eller vapenförordningen eller
till annat brott vid vilket skjutvapen
använts eller om högre rätt har avgjort
ett mål vari sådan dom meddelats, skall
kopia av domen eller beslutet samma dag
sändas till polismyndigheten i den
dömdes folkbokföringsort. Samma
underrättelseskyldighet gäller när
domstol har lämnat yrkande om
förverkande enligt vapenlagen helt eller
delvis utan bifall.

I uppdraget för 1995 års vapenutredning
ingår att överväga om bestämmelserna om
återkallelse av tillstånd enligt
vapenlagen är utformade på ett
ändamålsenligt sätt med beaktande både
av rättssäkerhetsaspekten och intresset
av att kunna förebygga missbruk av
skjutvapen. I det sammanhanget skall
utredningen även överväga hur
polismyndighetens möjligheter att få
information om sådana förhållanden som
kan föranleda återkallelse av tillstånd
skall kunna förbättras.

Knivförbudslagen

I motion 1994/95:Ju809 (c) föreslås att
knivförbudslagens bestämmelser skall
gälla även på restauranger och i
liknande lokaler, och i motion
1994/95:Ju621 (c) föreslås att det i
lagen intas ett förbud mot stålhättade
skor och kängor.

I lagen (1988:254) om förbud
beträffande knivar och andra farliga
föremål (knivförbudslagen) föreskrivs
som huvudregel att knivar, andra stick-
och skärvapen och andra föremål som är
ägnade att användas som vapen vid brott
mot liv eller hälsa inte får innehas på
allmän plats eller inom skolområde där
grundskole- eller gymnasieundervisning
bedrivs.

I samband med att knivförbudslagen
dndrades i ett ärende våren 1990 (prop.
1989/90:129, JuU35, rskr. 287) tog
utskottet bl.a. ställning för att
knivförbudslagen borde utvärderas. Detta
gav riksdagen som sin mening regeringen
till känna.

1995 års vapenutredning har i uppgift
att se över knivförbudslagen och att
presentera sina överväganden beträffande
denna i ett delbetänkande denna höst. I
utredningens översyn skall ingå att göra
en utvärdering av lagen i enlighet med
vad justitieutskottet uttalat.
Utredningen skall bl.a. överväga om
knivförbudet bör utvidgas till att gälla
också på andra platser än i dag, t.ex. i
myndigheters lokaler dit allmänheten har
tillträde, eller om ett generellt förbud
att inneha vissa föremål bör införas.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar när det gäller
förslagen i motion 1995/96:Ju6
beträffande reglerna om handel med
vapen, kontroll av vapenhandlares
vapenimport, vapentillstånd för
målskytte m.m. samt förvaring av
skjutvapen att detta är frågor som 1995
års vapenutredning har i uppdrag att se
över. Utskottet vill i sammanhanget
särskilt peka på betydelsen av att
frågan om en skärpt kontroll av
vapenhandlarnas införsel av skjutvapen
närmare övervägs. Utskottet noterar med
tillfredsställelse att RPS inom kort
avser att ta upp diskussioner med
Generaltullstyrelsen i denna fråga.
Utredningens överväganden och de
förestående överläggningarna på
myndighetsnivå bör inte föregripas av
riksdagen med något initiativ i de
aktuella spörsmålen. Motion 1995/96:Ju6
i denna del avstyrks.

Inte heller önskemålet i motion
1995/96:Ju7 om en lagreglering av
handeln med soft air guns bör mot
bakgrund av det pågående
utredningsarbetet bli föremål för någon
åtgärd från riksdagens sida. Utskottet
avstyrker motionen.

Utskottet instämmer i vad som påpekas i
motion 1994/95:A807 om att det är
viktigt att det vid våldsbrott görs en
prövning av om vapentillstånd skall
återkallas. Även i denna fråga pågår
utredningsarbete. Utskottet utgår från
att man i det sammanhanget ser över
rapporteringsrutinerna inom polisen när
det gäller brott som bör föranleda
återkallelse av vapentillstånd. Motionen
avstyrks i nu aktuell del.

Vidare konstaterar utskottet att det
ingår i uppdraget för 1995 års
vapenutredning att se över
bestämmelserna i knivförbudslagen. Inte
heller motion 1994/95:Ju809 bör därför
föranleda något initiativ från
riksdagens sida. Motionerna avstyrks
således.

Avslutningsvis konstaterar utskottet
att det skulle föra alltför långt att ge
knivförbudslagen ett så vidsträckt
tillämpningsområde som föreslås i motion
1994/95:Ju621. Utskottet kan således
inte ställa sig bakom ett införande av
ett förbud mot stålhättade skor och
kängor i knivförbudslagen. Även denna
motion avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande lasersikten

att riksdagen med avslag på motion
1995/96:Ju6 yrkande 1 antar det i
proposition 1995/96:52 framlagda
förslaget till vapenlag såvitt avser
1 kap. 3 §,

res. 1 (mp)

2. beträffande vapentillstånd
för skyddsspray

att riksdagen med avslag på motion
1995/96:Ju8 yrkande 2 antar
regeringens förslag till vapenlag
såvitt avser 2 kap. 2 §,

3. beträffande paintballvapen

att riksdagen med avslag på motion
1995/96:Ju6 yrkande 2 antar
regeringens förslag till vapenlag
såvitt avser 2 kap. 1 §,

res. 2 (mp)

4. beträffande utlåning av vapen
i vissa fall

att riksdagen dels med anledning av
motion 1995/96:Ju8 yrkande 1 godkänner
vad utskottet anfört, dels antar
regeringens förslag till vapenlag
såvitt avser 3 kap. 8 §,

5. beträffande förslaget till
vapenlag i övrigt

att riksdagen antar regeringens
förslag till vapenlag i den mån det
inte omfattas av utskottets hemställan
i det föregående,

6. beträffande lagen om
krigsmateriel

att riksdagen med anledning av
regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1992:1300) om
krigsmateriel och lag om ändring i
lagen (1994:122) om ändring i lagen
(1992:1300) om krigsmateriel antar det
av utskottet i bilaga 2 framlagda
förslaget till lag om ändring i den
förstnämnda lagen,

7. beträffande övriga
lagförslag

att riksdagen antar regeringens
förslag till

a) lag om ändring i lagen (1988:254)
om förbud beträffander knivar och
andra farliga föremål,

b) lag om ändring i tullagen
(1994:1550),

8. beträffande skärpning av
vapenlagstiftningen

att riksdagen avslår motionerna
1994/95:Ju602, 1994/95:Ju623,
1994/95:Ju629 yrkandena 1 och 3 och
1994/95:Ju809 yrkande 14,

9. beträffande handel med vapen
m.m.

att riksdagen avslår motion
1995/96:Ju6 yrkandena 3, 4, 5, 6, 7
och 8,

res. 3 (mp)

10. beträffande soft air guns

att riksdagen avslår motion
1995/96:Ju7,

res. 4 (mp)

11. beträffande återkallelse av
vapentillstånd vid våldsbrottslighet

att riksdagen avslår motion
1994/95:A807 yrkande 50,

res. 5 (c)

12. beträffande
knivförbudslagen

att riksdagen avslår motion
1994/95:Ju809 yrkande 15,

res. 6 (c)

13. beträffande förbud mot
stålhättade skor och kängor

att riksdagen avslår motion
1994/95:Ju621.

res. 7 (mp)

Stockholm den 5 december 1995

På justitieutskottets vägnar

Gun Hellsvik

I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik
(m), Birthe Sörestedt (s), Göran
Magnusson (s), Sigrid Bolkéus (s), Märta
Johansson (s), Ingbritt Irhammar (c),
Margareta Sandgren (s), Anders G Högmark
(m), Ann-Marie Fagerström (s), Alice
Åström (v), Pär Nuder (s), Maud Ekendahl
(m), Kia Andreasson (mp), Helena Frisk
(s), Jeppe Johnsson (m) och Bengt
Harding Olson (fp).

Reservationer

1. Lasersikten (mom. 1)

Kia Andreasson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande
på s. 7 som börjar med Utskottet
instämmer och slutar med del avstyrks
bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att lasersikten
och liknande sikten, t.ex. sådana som är
avsedda för skjutning i mörker, har
speciella egenskaper som gör att de kan
komma att användas vid brottslig
verksamhet. Sikten av angivet slag bör
enligt utskottets mening därför vara
tillståndspliktiga enligt vapenlagen.
Det får ankomma på regeringen att
snarast återkomma till riksdagen med ett
lagförslag i enlighet härmed. Vad
utskottet har anfört bör riksdagen med
anledning av motion 1995/96:Ju6 i denna
del som sin mening ge regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under 1
bort ha följande lydelse:

1. beträffande lasersikten

att riksdagen dels antar det i
proposition 1995/96:52 framlagda
förslaget till vapenlag såvitt avser 1
kap. 3 §, dels med anledning av motion
1995/96:Ju6 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

2. Paintballvapen (mom. 3)

Kia Andreasson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande
på s. 11 som börjar med Utskottet
instämmer och slutar med denna del
bort ha följande lydelse:

Skjutning med paintballvapen mot andra
människor är enligt utskottets
uppfattning en verksamhet som inte kan
accepteras ur etisk synpunkt. De
stridsliknande spel och lekar som äger
rum med vapnen leder till att våld
uppmuntras och förhärligas.
Paintballskyttet kan dessutom antas ha
en särskild lockelse på unga människor.
Eftersom vapnen i dag säljs i den
vanliga handeln finns det stor risk för
att de kommer i händerna på ungdomar
under 18 års ålder. Utskottet finner mot
bl.a. denna bakgrund att det bör krävas
tillstånd enligt vapenlagen för innehav
av paintballvapen. Utskottet delar inte
heller regeringens uppfattning att
skjutning med paintballvapen mot
människor i vapenlagens mening skall
bedömas som målskjutning. I vapenlagen
bör föreskrivas att tillstånd till
innehav av paintballvapen endast får
beviljas medlemmar i föreningar som i
likhet med vanliga skytteföreningar
endast bedriver skjutning mot måltavlor.
Utskottet anser att regeringen snarast
bör återkomma till riksdagen med ett
lagförslag i enlighet med vad utskottet
här har anfört. Detta bör riksdagen med
anledning av motion 1995/96:Ju6 i denna
del som sin mening ge regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under 3
bort ha följande lydelse:

3. beträffande paintballvapen

att riksdagen dels antar regeringens
förslag till vapenlag såvitt avser
2 kap. 1 §, dels med anledning av
motion 1995/96:Ju6 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

3. Handel med vapen m.m. (mom. 9)

Kia Andreasson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande
på s. 20 som börjar med Utskottet
konstataerar och slutar med denna del
avstyrks bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det är angeläget
att en rad åtgärder snarast vidtas för
att minska förekomsten av såväl legala
som illegala vapen i samhället. För att
polisen skall få bättre kontroll över
den import av vapen som görs av
vapenhandlare bör tullen rapportera
denna import till polisen. Regeringen
bör övervaka att de överläggningar som
nu skall äga rum mellan polisen och
tullen i denna fråga snabbt leder till
positivt resultat. Om så inte skulle bli
fallet bör regeringen skyndsamt besluta
om nödvändiga föreskrifter eller
lagförslag. Vidare bör enligt utskottets
mening tillstånd till innehav av hel-
och halvautomatiska vapen i
fortsättningen beviljas av regeringen
och bestämmelser härom tas in i lagen om
krigsmateriel. Bestämmelserna i övrigt
för att driva handel med vapen bör
skärpas så att färre personer får
bedriva sådan handel. Utskottet anser
också att det måste bli lättare att
återkalla vapentillstånd för målskyttar
som inte längre bedriver
målskytteverksamhet. I
vapenlagstiftningen bör således intas
bestämmelser om att vapentillstånd för
målskjutning endast skall beviljas för
begränsad tid och att en
skyttesammanslutning skall vara skyldig
att anmäla till polismyndigheten när en
medlem går ur sammanslutningen. Dessutom
bör föreskrivas att alla vapen skall
förvaras i säkerhetsskåp som godkänts
enligt Svensk Standard SS 3492 och är
certifierade av
Standardiseringskommissionen i Sverige
(SIS). Det ankommer på regeringen att
snarast återkomma till riksdagen med
lagförslag eller besluta om ändringar i
vapenförordningen i enlighet med de
riktlinjer som utskottet här har dragit
upp. Vad utskottet anfört bör riksdagen
med anledning av motion 1995/96:Ju6 i
denna del som sin mening ge regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under 9
bort ha följande lydelse:

9. beträffande handel med vapen m.m.

att riksdagen med anledning av motion
1995/96:Ju6 yrkandena 3, 4, 5, 6, 7
och 8 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

4. Soft air guns (mom. 10)

Kia Andreasson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande
på s. 20 som börjar med Inte heller
och slutar med avstyrker motionen bort
ha följande lydelse:

När det gäller soft air guns
konstaterar utskottet att deras likhet
med riktiga vapen har medfört att de
kommit till användning vid rån och olika
brott som innefattar hot mot person. Det
har också förekommit incidenter där
polisen uppfattat soft air guns som
riktiga vapen och stått i begrepp att
använda sina tjänstevapen i nödvärn.
Soft air guns kan dessutom förorsaka
t.ex. ögonskador när de avfyras. Mot
denna bakgrund, och för att minska
risken för spridning av soft air guns
till barn och ungdomar, anser utskottet
att dessa vapen skall vara
tillståndspliktiga enligt vapenlagen.
Regeringen bör snarast förelägga
riksdagen ett lagförslag i enlighet
härmed. Detta bör riksdagen med
anledning av motion 1995/96:Ju7 som sin
mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 10
bort ha följande lydelse:

10. beträffande soft air guns

att riksdagen med anledning av motion
1995/96:Ju7 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,

5. Återkallelse av vapentillstånd vid
våldsbrottslighet
(mom. 11)

Ingbritt Irhammar (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande
på s. 20 som börjar med Utskottet
instämmer och slutar med aktuell del
bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det är av yttersta
vikt att det vid våldsbrott görs en
prövning av om vapentillstånd skall
återkallas. För att säkerställa att en
sådan prövning vid behov kommer till
stånd behövs enligt utskottets
uppfattning en förbättrad rapportering,
inte minst inom polisen, när det gäller
brottslighet som kan föranleda
återkallelse av vapentillstånd. Det får
ankomma på regeringen att se till att
nödvändiga åtgärder vidtas i detta
hänseende. Vad utskottet anfört bör
riksdagen med anledning av motion
1994/95:A807 i denna del som sin mening
ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 11
bort ha följande lydelse:

11. beträffande återkallelse av
vapentillstånd vid våldsbrottslighet

att riksdagen med anledning av motion
1994/95:A807 yrkande 50 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

6. Knivförbudslagen (mom. 12)

Ingbritt Irhammar (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande
på s. 20 som börjar med Vidare
konstateras och slutar med avstyrks
således bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att knivar och
andra stick- och skärvapen allt oftare
kommer till användning vid våldsbrott i
samband med nöjesliv på restauranger och
dansställen.

Möjligheten att förebygga denna
brottslighet begränsas bl.a. av att
knivförbudslagen inte är tillämplig i
nöjeslokaler, utan endast på allmän
plats och inom vissa skolområden.
Utskottet anser att det nu finns skäl
att utvidga knivförbudslagens
tillämpningsområde till restauranger och
liknande där nöjesliv bedrivs.
Regeringen bör återkomma till riksdagen
med ett förslag i enlighet med
utskottets önskemål. Vad utskottet nu
har anfört bör riksdagen med anledning
av motion 1994/95:Ju809 i denna del som
sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 12
bort ha följande lydelse:

12. beträffande knivförbudslagen

att riksdagen med anledning av motion
1994/95:Ju809 yrkande 15 som sin
mening ger regeringen till känna, vad
utskottet anfört,

7. Förbud mot stålhättade skor och
kängor (mom. 13)

Kia Andreasson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande
på s. 20 som börjar med Avslutningsvis
konstateras och slutar med motionen
avstyrks bort ha följande lydelse:

När det gäller stålhättade skor och
kängor konstaterar utskottet att sådana
skodon, om de inte används under
utövande av viss yrkesverksamhet,
normalt inte kan ha något annat
användningsområde än att fungera som ett
vapen att hota med eller använda i
gatuslagsmålsliknande situationer. Det
har ju också visat sig att skor av detta
slag bl.a. kommit till användning av
s.k. skinnskallar vid oprovocerad
gatumisshandel. Utskottet anser mot
denna bakgrund att det finns skäl att i
knivförbudslagen införa ett förbud mot
stålhättade skor och kängor. Förbudet
bör utformas så att legitim användning
inom t.ex. yrkeslivet av sådana skor
inte förhindras. Regeringen bör snarast
återkomma till riksdagen med ett förslag
i enlighet med vad som här skisserats.
Det anförda bör riksdagen med anledning
av motion 1994/95:Ju621 som sin mening
ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 13
bort ha följande lydelse:

13. beträffande förbud mot
stålhättade skor och kängor

att riksdagen med anledning av motion
1994/95:Ju621 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört.

Regeringens lagförslag

Utskottets lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen
(1992:1300) om krigsmateriel

Härigenom föreskrivs att 3, 4 och 6 §§
lagen (1992:1300) om krigsmateriel skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse1 Föreslagen lydelse

3 §

Krigsmateriel får inte tillverkas här
i landet utan tillstånd.

Regeringen får meddela föreskrifter
om undantag från detta tillståndskrav
för

1. ändring eller 1. ändring eller
ombyggnad av ombyggnad av
skjutvapen i de skjutvapen i de
fall som avses i fall som avses i
24 § första 4 kap. 1 §
stycket vapenlagen vapenlagen (1996:
(1973:1176), 0000),

2. tillverkning av enstaka skjutvapen
och av ammunition för tillverkarens
eget bruk,

3. årlig tillverkning för medicinska
eller farmaceutiska ändamål eller för
forskningsändamål av högst 100 gram
kemiska produkter som klassificeras
som krigsmateriel.

Bestämmelsen i första stycket gäller
inte för sådana statliga myndigheter
som inte är affärsverk.

4 §

Verksamhet som avser
tillhandhållahållande av
krigsmateriel, uppfinningar rörande
krigsmateriel och metoder för
framställning av sådan materiel får
inte bedrivas här i landet utan
tillstånd.

Svenska myndigheter, svenska företag
samt den som är bosatt eller
stadigvarande vistas här får inte
heller utom landet bedriva sådan
verksamhet utan tillstånd.

Bestämmelserna i första och andra
styckena gäller inte för sådana
statliga myndigheter som inte är
affärsverk.

Tillstånd enligt första eller andra
stycket behövs inte för verksamhet som
avser tillhandahållande av
krigsmateriel till svenska statliga
myndigheter eller sådana tillverkare
som har tillstånd att tillverka
krigsmateriel av det slag
tillhandahållandet gäller. Inte heller
behöver innehavare av
tillverkningstillstånd ha tillstånd
enligt första eller andra stycket, om
verksamheten avser tillhandahållande
av krigsmateriel som tillhör
tillståndshavaren och som finns inom
landet eller tillhandahållande av
uppfinning eller metod för
framställning av krigsmateriel till
svenska statliga myndigheter eller
sådana tillverkare som har tillstånd
att tillverka krigsmateriel av det
slag tillhandahållandet gäller.

Regeringen får Regeringen får
meddela meddela
föreskrifter om föreskrifter om
undantag från undantag från
tillståndskravet tillståndskravet
enligt första och enligt första och
andra styckena i andra styckena i
fråga om sådan fråga om sådan
handel med handel med
skjutvapen som skjutvapen som
regleNuvarande regleFöreslagen
lydelse lydelse

ras genom ras genom
föreskrifterna i föreskrifterna i
vapenlagen vapenlagen
(1973:1176) eller (1996:0000) eller
sådan hantering av sådan hantering av
ammunition eller ammunition eller
annan explosiv annan explosiv
vara som regleras vara som regleras
genom genom
föreskrifterna i föreskrifterna i
lagen (1988:868) lagen (1988:868)
om brandfarliga om brandfarliga
och explosiva och explosiva
varor. varor.

6 §
Krigsmateriel får inte föras ut ur
landet utan tillstånd, om inte annat
följer av denna lag eller annan
författning. I fråga om programvara
likställs med utförsel överföring till
utlandet genom telekommunikation eller
på annat liknande sätt.
Regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om utförsel av
1. skjutvapen och tillhörande
ammunition för enskild persons räkning
samt skjutvapen och därtill hörande
ammunition för användning vid jakt,
tävling eller övning utom riket,
2. skjutvapen för reparation, översyn
eller annan liknande åtgärd,
3. skjutvapen som förts in i landet
för åtgärd som avses i 2,
4. sådana jakt- 4. sådana jakt-
och och
tävlingsskjutvapen tävlingsskjutvapen
och tillhörande och tillhörande
ammunition som har ammunition som har
förts in i landet i förts in i landet i
enlighet med enlighet med
bestämmelserna i 16 bestämmelserna i 2
§ 2 vapenlagen kap. 13 § b
(1973:1176). vapenlagen
(1996:0000).

______________

Denna lag träder i kraft den 1 april
1996.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Motionerna 1

Motioner väckta med anledning av
propositionen 1

Motioner väckta under allmänna
motionstiden 1995 2

Utskottet 3

Bakgrund 3

Närmare om EU:s vapendirektiv 4

Propositionens huvudsakliga
innehåll 5

Överväganden 6

Inledning 6

Lasersikten 6

Beviljande av vapentillstånd för
pepparspray 7

Paintballvapen 9

Utlåning av vapen i vissa fall 11

Propositionen i övrigt 12

Vissa andra vapenfrågor 12

Skärpning av vapenlagstiftningen
m.m. 12
Handel med vapen 14
Kontrollen av vapenhandlares vapenimport 15
Vapentillstånd för målskytte m.m.16
Förvaring av skjutvapen 17
Soft air guns 17
Återkallelse av vapentillstånd vid våldsbrottslighet
18
Knivförbudslagen 19
Utskottets bedömning 20

Hemställan 20

Reservationer 22

1. Lasersikten (mom. 1) 22

2. Paintballvapen (mom. 3) 22

3. Handel med vapen m.m. (mom. 9) 23

4. Soft air guns (mom. 10) 24

5. Återkallelse av vapentillstånd
vid våldsbrottslighet (mom.11) 24

6. Knivförbudslagen (mom. 12) 24

7. Förbud mot stålhättade skor och
kängor (mom. 13) 25

Bilagor:

1. Regeringens lagförslag 26

2. Utskottets lagförslag44

_______________________________
1 Lydelse enligt bet 1995/96:UU3.