I betänkandet behandlar utskottet propositionen
1995/96:11 Muskö örlogsvarvs framtid, jämte
tillhörande motioner.
Utskottet föreslår att Muskö örlogsvarvs
verksamhet på Muskö skall förbli under statligt
huvudmannaskap. Inriktningen bör sålunda vara att
inte bolagisera eller privatisera
varvsverksamheten, vilket hittills varit
riksdagens avsikt.
Utskottet föreslår vidare att regeringen
bemyndigas att sälja den verksamhet som bedrivs av
örlogsvarvet på Rindö i Vaxholm (Rindövarvet).
Propositionen
Ärendet och dess beredning
Muskö örlogsvarv har sin organisatoriska hemort på
Muskö i Haninge kommun. Örlogsvarvet har två
verksamhetsställen belägna dels i en
berganläggning på Muskö, dels på Rindö i
Vaxholmsområdet.
Vid varvsanläggningen på Muskö genomförs marint
underhåll, främst fartygsunderhåll. I de
underhållsarbeten som utförs där ingår omfattande
översyner och modifieringar av fartyg. Omkring 330
personer är antalet anställda vid den del av Muskö
örlogsvarv som ligger på Muskö.
Rindövarvet inordnades organisatoriskt som en
särskild enhet i Muskö örlogsvarv i samband med
att Ostkustens marinkommando bildades år 1990.
Rindövarvet har till främsta uppgift att
underhålla båtar i drift vid andra
kustartilleribrigaden med Vaxholms
kustartilleriregemente. Varvet utför i smärre
omfattning även arbeten åt andra statliga
myndigheter och åt enstaka civila kunder. Antalet
anställda uppgår till omkring 35 personer.
I proposition 1992/93:100 bilaga 5 föreslog
regeringen att riksdagen skulle bemyndiga
regeringen att få överlåta statens tillgångar och
skulder i verksamheten vid Muskövarvet till ett
statligt eller privatägt aktiebolag. Riksdagen
(bet. 1992/93:FöU9, rskr. 1992/93:333) beslutade i
enlighet med regeringens förslag.
Vid ärendets behandling i försvarsutskottet
reserverade sig de socialdemokratiska ledamöterna.
De anförde att utskottet borde avvisa regeringens
förslag, som skulle öppna möjlighet för ett privat
aktiebolag att överta driften av Muskövarvet.
Enligt reservanterna borde Muskövarvet förbli en
av staten kontrollerad verksamhet. Man uteslöt
dock inte möjligheten att verksamheten vid varvet
skulle kunna bedrivas av ett statligt bolag.
Sedan de militära myndigheterna den 1 juli 1994
omorganiserats till en enda myndighet -
Försvarsmakten - är Muskö örlogsvarv en
självständig resultatenhet i Försvarsmakten.
I juni 1994 tillkallade chefen för
Försvarsdepartementet en särskild utredare (f. d.
generaldirektören Carl-Olov Ternryd) för att
närmare utreda förutsättningarna för ett förändrat
huvudmannaskap för Muskövarvet, antingen genom
försäljning eller genom uthyrning till ett
statligt eller privat aktiebolag. Utredningsmannen
har emellertid kommit till uppfattningen att
Muskövarvets verksamhet - inne i den komplexa
Musköanläggningen och i nära samarbete med olika
försvarsfunktioner - inte lämpar sig för drift
utanför försvarets ägo. Det är enligt
utredningsmannens mening inte möjligt för ett
aktiebolag - statligt eller privat - att operera
på ett marknadsmässigt och företagsmässigt sätt
med de stora begränsningar som därvid skulle
gälla.
När det gäller Rindövarvet anser utredningsmannen
däremot att en bolagisering är en lämplig
utvecklingsväg. Varvets verksamhet kan med fördel
kombineras med en civil produktion, och en
privatisering begränsar de statliga
investeringsbehoven i en eftersatt industrimiljö.
Huvuddelen av Rindövarvet bör avvecklas som en
militär driftenhet.
Regeringens överväganden
Musköanläggningen
En viktig utgångspunkt - när man överväger ett ändrat
huvudmannaskap för varvsverksamheten på Muskö -
är de operativa krav som måste ställas på varvet i
kris och krig. Dessa krav medför att det måste
finnas en minsta omfattning av verksamheten i
fredstid, som kan ge en sådan kapacitet och
kompetens att en nödvändig beredskap kan
upprätthållas.
De särskilda problem som är en följd av
Muskövarvets belägenhet i berganläggningen i Muskö
måste beaktas. Dessa rör bl.a. förhållandet till
andra verksamheter i anläggningen, stödfunktioner
som el, VVS, säkerhetsskydd m.m.
Ett viktigt skäl till att förändra Muskövarvets
ställning och till den dåvarande regeringens
förslag till riksdagen, var att ansvariga militära
myndigheter bedömde att det fanns en betydande
rationaliseringspotential vid varvet. Att överföra
verksamheten i privat regi bedömdes vara ett
effektivt sätt att rationalisera den.
En utarrendering av varvet på Muskö skulle enligt
regeringens mening medföra nackdelar för staten.
Varvet ligger geografiskt lämpligt i förhållande
till sjöstridskrafternas viktiga operationsområden
i Östersjön. Anläggningen på Muskö har även stor
betydelse på grund av dess starka fysiska skydd.
För att behålla en sådan varvskapacitet och
kompetens som den marina beredskapen kräver,
behövs en fredstida beläggning som motsvarar minst
två tredjedelar av den nuvarande volymen på Muskö.
Om driften förs över till ett bolag måste detta
krav säkerställas genom långsiktiga kontrakt
mellan staten och bolaget, kompletterat med att
bolaget vid beredskap blir ett s.k. K-företag.
Detta innebär att en kommersiell drift av varvet
måste omgärdas med förhållandevis långtgående krav
och begränsningar för varvets verksamhetsvolym,
utnyttjande och beläggning. En privat intressent
kommer enligt regeringens bedömning att kräva
beläggningsgarantier.
Vidare innebär säkerhetsskyddet för
berganläggningen att möjligheterna att tillföra
civil produktion till Muskövarvet är mycket
begränsade.
Utredningen har enligt regeringens mening på ett
övertygande sätt visat att en överföring av
verksamheten vid Muskövarvet till ett privat bolag
- om det skulle finnas någon privat intressent som
är villig att ta över verksamheten med de krav och
begränsningar som måste gälla - skulle medföra
nackdelar för staten, främst till följd av varvets
belägenhet i berganläggningen. Samma svårighet
skulle uppstå om verksamheten överfördes till ett
statligt bolag.
Regeringen anser sålunda att övervägande skäl
talar för att varvsverksamheten på Muskö bör
förbli under statligt huvudmannaskap.
Rindövarvet
Utredaren har funnit att en bolagisering är en lämplig
utvecklingsväg för Rindövarvet. Enligt regeringens
mening lämpar sig Rindövarvet för privat drift.
Försvarsmakten anlitar redan i dag i stor
utsträckning privata varv för underhåll av
kustartilleriets båtar, på Gotland, på Västkusten
och i viss utsträckning även på mindre varv i
Stockholms skärgård. Erfarenheterna av detta är
goda. Operativt möter det inget hinder att
utarrendera varvsrörelsen. Rindövarvet ligger
geografiskt tillräckligt avskilt för att kunna
utarrenderas.
På varvet finns för närvarande ett stort
investeringsbehov. Det är därför fördelaktigt att
bredda verksamheten med civil produktion som till
del kan bära investeringarna.
Regeringen anser sålunda att varvsrörelsen vid
Rindövarvet bör kunna privatiseras. Detta kan ske
genom utarrendering eller försäljning av varvets
mark, lokaler och andra tillgångar.
Omfördelning av marinens fartygsunderhåll
I olika sammanhang har det aktualiserats att överföra
underhållsarbeten från Muskövarvet till
tillverkningsvarven i södra Sverige, framför allt
till Karlskronavarvet, för att stödja dessa varv
vid svackor i nytillverkningen.
Regeringen ser inga fördelar med att överföra
underhållsarbetena till andra varv. Det skulle
enligt regeringens mening stöta på stora praktiska
svårigheter att kortsiktigt överbrygga en svacka i
nytillverkningen vid Karlskronavarvet genom att
överföra underhållsarbeten dit. Att varaktigt
överföra underhåll torde inte heller på något
avgörande sätt påverka förutsättningarna för
Karlskronavarvets överlevnad som
tillverkningsvarv.
Regeringen anser att upphandling av
underhållsarbeten för marinen bör ske så att
största möjliga effektivitet säkerställs. Härvid
måste beaktas att beredskapskravet på kapacitet
och kompetens vid varvsanläggningen på Muskö
kräver en viss minsta fredstida beläggning.
Regeringens förslag till beslut
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner vad
regeringen förordar om Muskö örlogsvarvs framtida
ägarförhållanden och bemyndigar regeringen att
privatisera Muskö örlogsvarvs verksamhetsställe på
Rindö genom utarrendering eller försäljning av
staten tillhörig mark och andra tillgångar.
Motionerna
Yrkandena
1995/96:Fö12 av Sten Andersson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att koncentrera
underhållet av örlogsfartyg till Malmö och
Karlskrona.
1995/96:Fö13 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om Muskövarvets
konkurrenssituation,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om eventuell
omprövning av beslut om Muskö örlogsvarvs framtida
ägarförhållande.
1995/96:Fö14 av Yvonne Sandberg-Fries m.fl. (s)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
affärsmässighet vid upphandling av marinens
underhåll och översyner av fartyg,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om Muskövarvets
organisatoriska form.
Sammanfattning
I motion 1995/96:Fö12 av Sten Andersson (m) anses
att regeringsförslaget ur militär och ekonomisk
synvinkel är felaktigt. Det är av största vikt att
de resurser som ställs till försvaret används
effektivt. Motionären framhåller att Kockums
Marine Systems AB i Malmö och Karlskronavarvet
har tillverkat och tillverkar den överväldigande
delen av svenska örlogsfartyg.
Regeringsförslaget gör - enligt motionären - att
de båda skeppsbyggnadsvarven inte ges möjligheter
att fullt ut utnyttja den kompetens avseende
reparation och underhåll av örlogsfartyg som finns
där. Ur rent militär synvinkel är de båda varvens
geografiska läge inte på något vis negativt.
Motionären anser att Muskövarvets verksamhet kan
läggas i "malpåse" och personal från Kockums
Marine Systems AB och Karlskronavarvet
krigsplaceras där.
I motion 1995/96:Fö13 av Marietta de Pourbaix-
Lundin (m) påpekas att möjligheten för Muskövarvet
att behålla och utveckla hög kompetens i hög grad
kommer att bero på kommande försvarsbeslut. Om
Försvarsmaktens behov minskar innebär detta
sannolikt en väsentlig neddragning av
varvsverksamheten på Muskö.
Det finns all anledning att följa utvecklingen.
Den konkurrensmöjlighet med det privata
näringslivet som varvet har måste hållas på en
begränsad nivå och kännetecknas av sund
konkurrens. Skattemedel får enligt motionären inte
användas för att skapa konkurrens- och
prissättningsfördelar.
Om den situation skulle uppstå att varvet i allt
högre utsträckning tvingas konkurrera med
näringslivet om civila uppdrag, måste enligt
motionären beslutet om ett statligt huvudmannaskap
omprövas.
I motion 1995/96:Fö14 av Yvonne Sandberg-Fries
m.fl. (s) framhålls att det dagliga underhållet av
marinens fartyg bör upphandlas under konkurrens.
När det gäller större översyner bör dessa
konkurrensutsättas, inte minst på grund av
Försvarsmaktens ekonomiska situation.
Enligt motionärernas mening är en
konkurrensneutral upphandling av större översyner
och en uppdelning av det dagliga underhållet
mellan flera varv en förutsättning för att
vidmakthålla en kompetens att bygga stridsfartyg.
Om en konkurrensneutral upphandling av större
översyner skall kunna ske måste Muskövarvet övergå
från nuvarande organisation till en självständig
och fristående myndighet under
Försvarsdepartementet.
Utskottet
Enligt nu gällande beslut av riksdagen (bet.
1992/93:FöU9, rskr. 1992/93:333) har regeringen
fått ett bemyndigande att överlåta statens
tillgångar och skulder i verksamheten vid
Muskövarvet. Bemyndigandet var emellertid försett
med vissa villkor, som försvarsutskottet reste i
samband med sin tidigare behandling av ärendet.
Utskottet förutsatte att en eventuell köpare
skulle förplikta sig att tillgodose vissa krav
från statens sida, bl.a. för att säkerställa att
varvets krigsuppgifter skulle kunna utföras.
Regeringen har genom en utredning nu närmare
prövat de praktiska förutsättningarna för att
förverkliga en försäljning av varvsverksamheten.
Utredningen och regeringen har därvid kommit fram
till att det inte är realistiskt att tro att ett
bolag - statligt eller privat - skulle vara berett
att ikläda sig de restriktioner och förpliktelser
som skulle behöva vara förenade med ett förvärv.
Det skulle uppstå betydande nackdelar för staten
genom att ha varvsverksamheten inne i
Musköanläggningen i form av ett aktiebolag, som
samtidigt skulle ha normala kommersiella
utvecklingsmöjligheter.
Utskottet gör ingen annan bedömning än
utredningen och regeringen. Utskottet anser därför
- i likhet med regeringen - att varvet även
fortsättningsvis bör ha statligt huvudmannaskap.
Någon försäljning av verksamheten är således inte
längre aktuell.
I motion 1995/96:Fö14 yrkande 2 av Yvonne
Sandberg-Fries m.fl. (s) förordas att varvet
ombildas till en självständig statlig myndighet
under regeringen. Skälet är att skapa en mer
konkurrensneutral verksamhet från Muskövarvets
sida i förhållande till andra civila varv.
Utskottet finner för sin del inga övertygande
skäl för att den av motionärerna förordade
organisationsformen skulle vara överlägsen,
jämfört med att vara en klart avgränsad
resultatenhet inom Försvarsmakten, som regeringen
nu förordar. Utskottet är därvid angeläget om att
det - bl.a. i rationaliseringssyfte - skapas en
sådan ordning att varvets kostnader och
produktivitet kan följas upp och därmed jämföras
med andra varv. En större konkurrensneutralitet
kan därmed uppnås.
I motion 1995/96:Fö13 av Marietta de Pourbaix-
Lundin (m) förordas att det statliga
huvudmannaskapet för varvet omprövas under år
1998. Motionären strävar efter
konkurrensneutralitet mellan olika varv.
Utskottet utgår för sin del från att regeringen
återkommer till riksdagen vid ett senare tillfälle
om den finner att det av något skäl - t.ex. de som
förs fram i motionerna - är ändamålsenligt att
byta organisations- och ägarform för varvet. Något
ytterligare uttalande från riksdagens sida behövs
inte nu.
I motion 1995/96:Fö12 av Sten Andersson (m)
föreslås att varvsverksamheten vid Muskövarvet
läggs ned och att marinens fartygsunderhåll
koncentreras till varv i södra Sverige. Att sprida
ut marinens fartygsunderhåll på flera varv
föreslås även i motion 1995/96:Fö14 (s).
Utskottet anser det rimligt att det upprätthålls
ett betydande och kvalificerat fartygsunderhåll i
Musköanläggningen, med tanke på att såväl
anläggningen som de resurser som finns vid varvet
är integrerade delar av marinstridskrafternas
underhållsorganisation. Utskottet anser att det
bör vara Försvarsmakten - eller ytterst regeringen
- som av operativa och kommersiella skäl avgör
från vilka varv och i vilken omfattning som
fartygsunderhållet skall upphandlas. Någon
reglering av detta bör inte göras av riksdagen.
Utskottet övergår därmed till att behandla
ägandeförhållandet för Muskö örlogsvarvs
verksamhetsställe på Rindö i Vaxholm
(Rindövarvet), som tidigare inte har behandlats av
riksdagen.
Regeringen anser att Rindövarvet bör kunna
privatiseras. Förutsättningarna för en privat
intressent - ur restriktionshänseende - är där
väsentligt bättre jämfört med i Musköanläggningen.
Olägenheterna för staten är små eller obefintliga.
Utskottet har inget att invända mot att ge
regeringen ett bemyndigande att sälja statens
tillgångar och skulder i Rindövarvet, om den
finner att en försäljning eller utarrendering kan
göras på villkor som är fördelaktiga för staten
som helhet.
Mot bakgrund av vad utskottet nu har anfört
förordar utskottet att riksdagen godkänner vad
regeringen förordat i propositionen och avslår
motionerna Fö12 (m), Fö13 (m) och Fö14 (s).
Hemställan
Utskottet hemställer
att riksdagen med bifall till proposition
1995/96:11 avslår motionerna 1995/96:Fö12,
1995/96:Fö13 och 1995/96:Fö14.
Vidare hemställer utskottet att riksdagen beslutar att
avgöra ärendet efter endast en bordläggning.
Stockholm den 7 december 1995
På försvarsutskottets vägnar
Arne Andersson
I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Britt
Bohlin (s), Iréne Vestlund (s), Christer Skoog
(s), Sven Lundberg (s), Henrik Landerholm (m), Ola
Rask (s), Birgitta Gidblom (s), Jan Jennehag (v),
Håkan Juholt (s), Olle Lindström (m), Annika
Nordgren (mp), Åke Carnerö (kds), Jörgen Persson
(s), Rolf Gunnarsson (m), Erik Arthur Egervärn (c)
och Eva Flyborg (fp).