Försvarsutskottets betänkande

1995/96:FÖU01

Totalförsvarets förnyelse

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer

1995/96
FöU1

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet
regeringens förslag i proposition
1995/96:12 Totalförsvar i förnyelse.
Betänkandet utgör etapp ett inför det
försvarsbeslut som skall fattas år
1996. Regeringen har i propositionen
lämnat förslag bl.a. till beslut om
säkerhetspolitikens mål vilket berör
utrikesutskottets beredningsområde. Mot
den bakgrunden har utrikes- och
försvarsutskotten gemensamt beslutat
att de skall bereda de
säkerhetspolitiska frågorna i ett
sammansatt utrikes- och
försvarsutskott. Det sammansatta
utrikes- och försvarsutskottet
redovisar sina ställningstaganden i
betänkandet 1995/96:UFöU1 Sveriges
säkerhetspolitik.

Regeringen framhåller i propositionen
att den säkerhetspolitiska utvecklingen
varit gynnsam för Sverige.Väpnade
angrepp som skulle kunna hota Sverige
ter sig i dagens politiska läge
osannolika. Anspråken på
totalförsvarets förmåga kommer därför
att vara begränsade under ett antal
år. Om en situation skulle utveckla sig
som innebär att ett angreppshot
utvecklas mot Sverige bör vi få
betydande politisk förvarning.

I avsnittet om försvarspolitikens
inriktning anger regeringen bl.a. att
totalförsvaret skall ha en betryggande
och situationsanpassad förmåga att möta
hot mot vår nationella suveränitet som
kan uppstå ur det nuvarande
militärstrategiska läget. Utskottet
anser att den syn som regeringen
redovisar bör läggas till grund för det
fortsatta arbetet med etapp två.

När det gäller den ekonomiska ramen
för totalförsvaret framhåller utskottet
att anspråken på totalförsvarets
förmåga är begränsade under ett antal
år framöver. Därför anser
utskottsmajoriteten att den
besparingsinriktning som riksdagen
redan beslutat om kan fullföljas. Det
innebär att utgifterna inom
Försvarsdepartementets område skall
reduceras med 2 miljarder senast fram
till år 1998. Om det säkerhetspolitiska
läget så medger skall ytterligare 2
miljarder sparas stegvis under perioden
1999-2001. Vid de säkerhetspolitiska
kontrollstationer som regeringen skall
redovisa 1996 och 1998, får riksdagen
pröva om det är motiverat att göra
förändringar av den ekonomiska ramen
för totalförsvaret.

Utskottsmajoriteten ställer sig vidare
bakom förslaget att nu uttala sig för
en preliminär omfördelning av 0,4
miljarder kronor till det civila
försvaret.

Moderata samlingspartiet, Folkpartiet
liberalerna, Vänsterpartiet,
Miljöpartiet de gröna och
Kristdemokratiska samhällspartiet har
alla reservationer om den ekonomiska
ramen.

När det gäller behandlingen av
regeringens förslag om totalförsvarets
inriktning anser utskottet, liksom
regeringen, att totalförsvaret inte
bara skall möta traditionella
säkerhetspolititiska hot, utan även ett
bredare spektrum av hot och risker.
Utskottet konstaterar i sammanhanget
att det råder en bred uppslutning bakom
behovet av en helhetssyn för samhällets
hantering av hot och risker i fred och
krig. När det gäller totalförsvarets
framtida uppgifter delar utskottet
regeringens uppfattning att ett väpnat
angrepp utgör det allvarligaste hotet
mot vår nationella säkerhet. Det utgör
långsiktigt den viktigaste
utgångspunkten för både det militära
och civila försvarets planering.
Uppgiften har en dominerande påverkan
på totalförsvarets utformning och
verksamhet.

Mot bakgrund av helhetssynen på de hot
och risker som Sverige kan ställas
inför, bör totalförsvarets uppgifter
utvidgas. Totalförsvaret skall enligt
utskottets mening även utformas för att
kunna medverka i internationella
fredsfrämjande och humanitära insatser.
Det skall även kunna bidra till att
stärka samhällets samlade förmåga att
förebygga och hantera svåra nationella
påfrestningar i fred.

I avsnittet om anpassning av
totalförsvarets förmåga pekar utskottet
på att dagens krigsorganisation inte i
sin helhet är fullt krigsduglig direkt
efter en snabbt genomförd mobilisering.
Det är inte rimligt att i dagens
säkerhetspolititiska läge avsätta de
resurser som skulle vara nödvändiga för
att hela totalförsvaret ständigt skulle
kunna vara fullt stridsdugligt direkt
efter mobilisering. Dessa kostnader
skulle urholka totalförsvaret både
organisatoriskt och kvalitativt.
Utskottet delar därför regeringens
uppfattning om lämpligheten och
nödvändigheten att anpassa
totalförsvarets krigsduglighet, såväl i
det korta perspektivet med hänsyn till
det militärstrategiska läget i vår
omvärld, som mer långsiktigt till
omvärldsutvecklingen i en vidare
mening. Det militära försvaret bör
härvid utformas så att det har förmåga
att, när indikationer föreligger, inom
högst ett år ha höjt krigsdugligheten
för att kunna möta ett angrepp med s.k.
iståndsatta styrkor.

En sådan anpassningsförmåga måste
grundas på noggranna planer över vilken
utbildning och anskaffning av materiel
som behöver ske, samt överväganden över
vilka kritiska faktorer som påverkar
möjligheterna att på ett trovärdigt
sätt genomföra en uppbyggnad. Utskottet
anser det därför angeläget att
regeringen inför försvarsbeslutet 1996
närmare klarlägger dessa frågor för
riksdagen.

Utskottet anser det vidare motiverat
med en översyn av underrättelsetjänsten
för att säkerställa att den ges en
sådan utformning att den svarar mot
totalförsvarets framtida behov. Av
flera skäl bör regeringen ta initiativ
till en sådan översyn.

I avsnittet Inriktning av det militära
försvaret godtar utskottet
inledningsvis vissa av regeringen
angivna utgångspunkter. Den viktigaste
är att förmågan att kunna möta ett
väpnat angrepp också fortsättningsvis
skall utgöra grunden för
totalförsvarets planering. Utskottet
godtar även de uppgifter som regeringen
i propositionen anger om det militära
försvaret. Det skall

- försvara landet mot väpnat angrepp,

- hävda vår territoriella integritet,

- kunna genomföra internationella
fredsfrämjande insatser och

- kunna utnyttjas vid svåra nationella
påfrestningar på samhället i fred.

De två senare uppgifterna är nya
huvuduppgifter. De bör inte utgöra
huvuduppgifter enligt en reservation
från Moderata samlingspartiet.

Utskottets majoritet accepterar, med
vissa kommentarer, den av regeringen
föreslagna principiella inriktningen
för det militära försvaret, vilken
bl.a. innebär att kraven på
krigsduglighet för vissa förband
tillåts gå ned. Samtidigt ställs krav
på anpassningsförmåga för att kunna
möta framtida förändrade hot. Moderata
samlingspartiet reserverar sig mot
denna risktagning.

När det gäller ledningssystemets
utveckling ansluter sig utskottet i
stora delar till vad som anförts i
propositionen men uttrycker samtidigt
en bestämd uppfattning om inriktningen
av underlagsarbetet inför
försvarsbeslutets andra etapp.
Utskottet föreslår ett tillkännagivande
från riksdagen med innebörd att nämnda
arbete måste leda fram till en
helhetslösning där skilda delar av de
militära och civila
ledningsfunktionerna och
ledningssystemen är avstämda mot
varandra.

Utskottets majoritet förordar att
riksdagen godkänner den föreslagna
inriktningen för markstridskrafterna,
sjö- och kustförsvarsstridskrafterna
samt för flygstridskrafterna och övrigt
luftförsvar. Innebörden härav är bl.a.
en framtida krigsorganisation som
omfattar ca 12 armébrigader, ett
territorialförsvar om 250 000 personer
varav 125 000 hemvärn, ca 20
ytstridsfartyg och högst 9 ubåtar samt
ca 12 stridsflygdivisioner med ca 16
basbataljoner. Utskottet förutsätter
att regeringen i nästa etapp för
riksdagen närmare anger inriktningen av
det militära försvarets
krigsorganisation och då också belyser
hur kvalitet och kvantitet avvägts mot
varandra. Moderata samlingspartiet,
Folkpartiet liberalerna och
Vänsterpartiet reserverar sig mot
utskottsmajoritetens uppfattning i
fråga om såväl mark- som
sjö/kustförsvars- och
flygstridskrafternas inriktning.
Miljöpartiet de gröna har reservationer
om sjö/kust- och flygstridskrafterna,
medan Kristdemokratiska samhällspartiet
reserverar sig mot den föreslagna
inriktningen av flygstridskrafterna.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet de
gröna reserverar sig gemensamt till
förmån för ett förbud mot s.k.
antipersonella minor.

Liksom för det militära försvaret
delar utskottet regeringens uppfattning
att även det civila försvarets
uppgifter bör utvidgas.

Det skall

- värna civilbefolkningen, trygga en
livsnödvändig försörjning, säkerställa
de viktigaste samhällsfunktionerna och
bidra till Försvarsmaktens förmåga vid
väpnat angrepp och vid krig i vår
omvärld,

- kunna genomföra internationella
fredsfrämjande och humanitära insatser
och

- stärka samhällets samlade förmåga att
möta svåra nationella påfrestningar i
fred.

Det civila försvaret bör bygga upp
resurser och vidta andra förberedelser
för att kunna medverka i fredsfrämjande
och humanitära insatser. Det civila
försvaret bör även verka för - och
vidta åtgärder - så att samhällets
förmåga stärks inför svåra nationella
påfrestningar i fred. När det gäller
den principella inriktningen av det
civila försvaret anser utskottet att
ökad tonvikt skall läggas på att
åstadkomma en robust och flexibel
infrastruktur främst inom områdena
elförsörjning, telekommunikationer,
informationssystem och ledningssystem.
Ökad prioritet skall vidare läggas på
åtgärder som förbättrar insats- och
katastrofberedskapen t.ex. inom
räddningstjänsten och hälso- och
sjukvården. Behovet av
beredskapsförberedelser i fred när det
gäller försörjning av livsmedel och
industrivaror samt skyddsrumsbyggandet
kan däremot reduceras.

Utskottet tar även upp Riksdagens
revisorers förslag 1994/95:RR11 om det
framtida skyddsrumsbyggandet till
behandling. Regeringen och motioner av
Folkpartiet liberalerna och
Kristdemokratiska samhällspartiet tar
även upp den frågan. Utskottet delar
Riksdagens revisorers uppfattning att
det behövs tydligare kriterier än för
närvarande för skyddsrumsbyggandet. Ett
tydligare hänsynstagande till det
lokala behovet av skydsrum bör därvid
göras. Därmed kan det fysiska skyddet
inom befolkningsskyddet göras
effektivare och billigare. Utskottet
anser sålunda - i likhet med
regeringen, Riksdagens revisorer och
motionärerna - att riktlinjerna för
skyddsrumsbyggandet bör ses över. Även
en ändrad finansiering av
skyddsrumsbyggandet bör prövas i
sammanhanget. Detta bör enligt
utskottets mening riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

I avsnittet om Försvarsmaktens
internationella styrka framhålls att
Sveriges ambitionsnivå bör öka när det
gäller att på olika sätt bidra i
fredsfrämjande insatser. Utskottet
ställer sig därför bakom förslaget att
utvidga totalförsvarets uppgifter i den
riktningen. Mot bakgrund av den
omfattning och bredd som de
internationella insatserna redan har
inom Försvarsmakten - och med hänsyn
till att ambitionsnivån i flera
avseenden skall utvidgas - anser
utskottet att det är motiverat med en
särskild organisation för ändamålet.
Utskottet delar regeringens bedömning
om behovet av att nu inrätta en
särskild internationell styrka inom
Försvarsmakten. Mot den uppfattningen
reserverar sig Miljöpartiet de gröna
som anser att kraft och resurser i
stället bör satsas på den civila
insatsstyrka som regeringen föreslår.

Regeringen ger i propositionen sin syn
på plikttjänstgöringens roll i
totalförsvaret, på behovet av
totalförsvarspliktiga inom militärt och
civilt försvar samt på hur dessa behov
kan tillgodoses. Utskottet ställer sig
bakom en strävan att utbilda och
krigsplacera merparten av dem som
mönstrar eller prövas. Samtidigt pekar
utskottet på den stora betydelsen av de
frivilliga försvarsorganisationerna.
Det fortsatta arbetet bör därför pröva
vilka uttalade personalbehov som kan
tillgodoses genom frivillighet eller på
annat sätt än med grundutbildning.
Utskottet inser det ökade behovet av
bevakning men konstaterar samtidigt att
den i propositionen föreslagna
bevakningsorganisationen kan byggas upp
och bemannas på olika sätt.

Utskottet delar regeringens syn att
det finns behov av resurser som, utöver
att kunna lösa uppgifter vid höjd
beredskap, skall kunna användas vid
långvariga insatser för
räddningstjänsten och vid allvarliga
påfrestningar på det fredstida
samhället. Även här har utskottet
uppfattningen att, på motsvarande sätt
som för det militära försvaret, det
återstår ett flertal frågor att
överväga i det fortsatta
underlagsarbetet inför
försvarsbeslutets andra etapp. Det är
bl.a. viktigt att se till att inte
dubbla resurser byggs upp för samma
ändamål.

Utskottet poängterar behovet av en
helhetssyn på ianspråktagandet av
totalförsvarspliktiga, på de
volymmässiga behoven och på vilken
utbildning som krävs för uppgifterna.
Utskottet förutsätter att regeringen,
med underlag från bl.a. myndigheterna,
klarlägger utestående frågor och
återkommer till riksdagen med ett
avvägt förslag. Med dessa påpekanden
föreslår utskottets majoritet att
riksdagen godkänner vad regeringen
förordar om plikttjänstgöring. Moderata
samlingspartiet och Folkpartiet
liberalerna har avgivit reservationer.

Utskottet föreslår att riksdagen i ett
tillkännagivade begär att regeringen
informerar riksdagen om omfattningen av
problemet med rasism och
främlingsfientlighet i försvaret och om
behovet av eventuella åtgärder däremot.

Utskottet föreslår att riksdagen
godkänner vad regeringen förordar om
anställd personal. Utskottet
förutsätter samtidigt att regeringen i
den redovisning som skall ske till
hösten 1996 ger en sammanhållen syn på
hur personalförsörjningen med fast
anställda, reservofficerare och civila
bör gå till.

Försvarsutskottet ansluter sig till
regeringens bedömning att en svensk
industri som har förmåga att leverera
högteknologiska produkter till det
svenska försvaret har ett stort
säkerhetspolitiskt värde.
Näringsutskottet, som yttrat sig, har
samma uppfattning. Försvarets
materielförsörjning utgör sålunda en
viktig del av försvarspolitiken.

Utskottsmajoriteten ställer sig också
bakom regeringens bedömningar om det
ofrånkomliga i en industriell
anpassning med hänsyn till hur
villkoren på försvarsmaterielområdet
har förändrats. Moderata
samlingspartiet reserverar sig till
förmån för en större bredd av
erforderliga baskompetenser.
Miljöpartiet de gröna anser å sin sida
i en reservation att åtgärder bör
vidtas för att ställa om
försvarsindustrin till civil
produktion.

Utskottet biträder vad regeringen har
anfört om ett ökat internationellt
försvarsmaterielsamarbete och om
behovet av forskning och
teknikutveckling.

Avslutningsvis ges synpunkter på den
fortsatta beredningen av
försvarsbeslutet. Utskottet framhåller
här det angelägna i att utskottet i god
tid förbereder sig för
riksdagsbehandlingen hösten 1996.
Utskottet understryker vikten av
parlamentarisk medverkan i arbetet med
kontrollstationen 1996.

Propositionen

Regeringen har i proposition 1995/96:12

- i avsnitt 2 yrkat

1. att riksdagen godkänner vad
regeringen förordar om
säkerhetspolitikens mål och
försvarspolitikens inriktning (avsnitt
2.3.1 och 2.3.2) (FöU delvis, UFöU
delvis),

- i avsnitt 3 yrkat

1. att riksdagen godkänner vad
regeringen förordar om helhetssyn på
hantering av hot och risker i fred och
krig (avsnitt 3.2),

2. att riksdagen godkänner vad
regeringen förordar om uppgifter för
totalförsvaret (avsnitt 3.3),

3. att riksdagen godkänner vad
regeringen förordar om anpassning
(avsnitt 3.4.1-3.4.4),

- i avsnitt 4 yrkat

1. att riksdagen godkänner vad
regeringen förordar om uppgifter,
principiell inriktning och utveckling i
stort för det militära försvaret
(avsnitt 4.1.1 - 4.1.4),

2. att riksdagen godkänner vad
regeringen förordar om uppgifter och
principiell inriktning för det civila
försvaret (avsnitt 4.2.2 och 4.2.3),

- i avsnitt 5 yrkat

1. att riksdagen godkänner vad
regeringen förordar om totalförsvarets
ekonomiska ram (avsnitt 5.1),

2. att riksdagen godkänner vad
regeringen förordar om avvägning mellan
militärt och civilt försvar (avsnitt
5.2),

3. att riksdagen godkänner vad
regeringen förordar om teknikfaktorn
(avsnitt 5.3),

- i avsnitt 6 yrkat

1. att riksdagen godkänner vad
regeringen förordar om svensk
ambitionsnivå för internationella
fredsfrämjande insatser (avsnitt 6.1.3)
(UFöU),

2. att riksdagen godkänner vad
regeringen förordar om försvarsmaktens
internationella styrka (avsnitt 6.2),

3. att riksdagen godkänner vad
regeringen förordar om civila
internationella styrkor (avsnitt 6.3)
(UFöU),

4. att riksdagen godkänner vad
regeringen förordar om internationella
kontakter (avsnitt 6.5) (UFöU),

- i avsnitt 7 yrkat

1. att riksdagen godkänner vad
regeringen förordar om
plikttjänstgöring (avsnitt 7.1),

2. att riksdagen godkänner vad
regeringen förordar om vid
Försvarsmakten anställd personal
(avsnitt 7.3),

- i avsnitt 8 yrkat

1. att riksdagen godkänner vad
regeringen förordar om grunderna för
försvarets materielförsörjning (avsnitt
8.1 - 8.6) (FöU delvis, UFöU delvis),

2. att riksdagen antar regeringens
förslag till lag om ändring i lagen
(1994:1547) om tullfrihet m.m. (avsnitt
8.7) (överlämnat till SkU).

Förslaget

Förslag 1994/95:RR11

Riksdagens revisorer föreslår

1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad revisorerna
anfört om behovet av ett nytt
planeringssystem för det fysiska
befolkningsskyddet som omfattar hela
befolkningen i områden som bedöms bli
särskilt utsatta i händelse av krig,

2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad revisorerna
anfört om behovet av en
förutsättningslös analys av fördelar
och nackdelar med ett kommunalt
övertagande av även den fysiska delen
av befolkningsskyddet.

Motionerna

Motioner avgivna med anledning av
proposition 1995/96:12 Totalförsvar i
förnyelse

1995/96:Fö1 av Carl Bildt m.fl. (m)
vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om den fortsatta processen
inför försvarsbeslutet 1996,

2. att riksdagen avslår regeringens
förslag om totalekonomisk ram i
enlighet med vad som anförts i
motionen,

3. att riksdagen, vid bifall till
yrkande 2, begär att regeringen
återkommer med ett förbättrat
beslutsunderlag i enlighet med vad som
anförts i motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om uppdrag till Försvarsmakten,

5. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om analys av omslagspunkter i
försvarets förmåga,

6. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om den säkerhetspolitiska och
militärstrategiska utvecklingen i vårt
närområde, (UFöU)

7. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om Sveriges säkerhetspolitik,
särskilt vad gäller betydelsen av ett
långsiktigt synsätt i
försvarsplaneringen, (UFöU)

8. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om försvarspolitikens
inriktning och totalförsvarets
uppgifter, (FöU delvis, UFöU delvis)

9. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om återtagning och anpassning,

10. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av det militära
försvaret,

11. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av utredningen
om ledningssystemets utveckling,

12. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett försvar med hög
kvalitet,

13. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att planeringen av
markstridskrafterna inriktas mot en
krigsorganisation omfattande 14
brigader,

14. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att inom en tioårsperiod
från beslut kunna organisera
ytterligare två fördelningar,

15. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om anskaffning av
attackhelikopterförband,

16. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att särskilt få pröva kort
förbandsomsättning,

17. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om sjö- och
kustförsvarsstridskrafternas
utveckling,

18. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att planeringen av
flygstridskrafterna inriktas mot 14
divisioner JAS 39 Gripen och 21
basbataljoner,

19. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om förbandsproduktion och
grundorganisation,

20. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om ekonomiska förutsättningar
för totalförsvaret,

21. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om internationella insatser,

22. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om plikttjänstgöring,

23. att riksdagen avslår förslaget om
grundutbildning av särskilda
bevakningsförband i enlighet med vad
som anförts i motionen,

24. att riksdagen avslår förslaget om
grundutbildning av civila insatsstyrkor
i enlighet med vad som anförts i
motionen,

25. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en fortsatt
vversyn av befälsordningen för såväl
yrkes- som reservofficerare,

26. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om försvarets
materielförsörjning. (FöU delvis, UFöU
delvis)

1995/96:Fö2 av Anders G Högmark och Jan-
Olof Franzén (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om beslutsunderlag för att
pröva den framtida
Fo-stabsorganisationen,

2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att avvakta med beslut om
Fo-stabernas antal.

1995/96:Fö3 av Gudrun Lindvall m.fl.
(mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om större hänsyn till natur-
och miljövärden än tidigare inom
försvaret,

2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att Försvarsmakten
vid en minskning av sin verksamhet
aktivt strävar efter att lägga ner
sådan verksamhet som vållar olägenheter
från natur- och miljösynpunkt.

1995/96:Fö4 av Birgitta Hambraeus (c)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om civil fredstjänst i
totalförsvaret i det fortsatta
utredningsarbetet. (FöU delvis, UFöU
delvis)

1995/96:Fö5 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om säkerhetspolitiken, (UFöU)

2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktning av
totalförsvaret,

3. att riksdagen beslutar att
totalförsvarets ekonomiska ram skall
vara 2 miljarder kronor mindre än vad
regeringen föreslagit,

4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om personalförsörjning,

5. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om försvarets
materielförsörjning. (UFöU)

1995/96:Fö6 av Annika Nordgren m.fl.
(mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om säkerhetspolitikens mål,
(UFöU)

2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige skall avstå från
det aktiva observatörskapet i VEU,
(UFöU)

3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om neutralitetsbegreppet,
(UFöU)

4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en internationell styrka för
fredsfrämjande insatser, (FöU delvis,
UFöU delvis)

5. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om målet för totalförsvaret,

6. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att förebygga
sårbarhet i samhället genom åtgärder
redan vid planering och genomförande av
olika projekt,

7. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att uppgifter och anslag
till totalförsvaret skall vägas mot
insatser inom andra samhällsområden, så
att den samlade positiva effekten blir
den största möjliga,

8. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om utnyttjande av
totalförsvarsplikten och frivillig
värntjänst,

9. att riksdagen hos regeringen begär
en översyn av lagen (1994:1811) om
disciplinansvar inom totalförsvaret,

10. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om stopp för
krigsmaterielexport och kraftfullt
agerande mot en gemensam
krigsmaterielmarknad under EU:s
regeringskonferens 1996, (FöU delvis,
UFöU delvis)

11. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om skrivningen i propositionen
beträffande sammanvägningen av
försvarspolitiska behov och uppställda
utrikespolitiska restriktioner vid
prövning av enskilda utförselärenden,
(UFöU)

12. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om internationellt initiativ
och engagemang när det gäller bl.a.
nedrustning och metoder för
konfliktlösning som bygger på
icke-våld, (UFöU)

13. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om totalförbud mot
antipersonella minor,

14. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om underrättelser och forskning
inom den vidgade hotbilden,

15. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder mot rasism och
främlingsfientlighet,

16. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om antalet ubåtar,

17. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en beställning av JAS
delserie tre inte skall genomföras,

18. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljöfrågor inom försvaret
och att miljökonsekvensanalyser skall
göras inför nästa etapp i
försvarsbeslutet,

19. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om omställning av två
regementen till miljövärnsregementen,

20. att riksdagen till totalförsvarets
ekonomiska ram för perioden fram till
1998 anvisar 5 000 000 000 kr mindre än
vad regeringen föreslagit med
inriktning mot att ytterligare reducera
försvarskostnaderna med 6 000 000 000
kr fram t.o.m. år 2001.

1995/96:Fö7 av Monica Green m.fl. (s)
vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om säkerhetspolitiken, (UFöU)

2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktning av
totalförsvaret,

3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om internationella insatser,
(UFöU)

4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om
personalförsörjning/försvarets
materielförsörjning.

1995/96:Fö8 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om den säkerhetspolitiska
utvecklingen i Europa, (UFöU)

2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om svensk säkerhetspolitik
(UFöU),

3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om svenskt deltagande i
fredsfrämjande insatser (UFöU),

4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om säkerhetspolitisk kompetens
i Sverige (UFöU),

5. att riksdagen avvisar förslaget
till ekonomiska ramar för försvaret,

6. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om återtagning och anpassning,

7. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om flygstridskrafterna,

8. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om basbataljonerna,

9. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om de marina stridskrafterna,

10. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om försvarsmaterielfrågorna,

11. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om civilförsvaret och
beredskapslagringen,

12. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om skyddsrumsbyggande,

13. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om totalförsvarsplikt och
yrkesarmé,

14. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildning till
civilförsvaret (FöU delvis, UFöU
delvis),

15. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om korttidsutbildad
bevakningspersonal,

16. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om föryngring av officerskåren.

1995/96:Fö9 av Nils Fredrik Aurelius
och Leif Carlson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
vikten av att bevara dagens
försvarsområden och
försvarsområdesstaber.

1995/96:Fö10 av Ola Karlsson och Sten
Tolgfors (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om
förutsättningarna för produktion och
export av försvarsmateriel. (FöU
delvis, UFöU delvis).

1995/96:Fö11 av Åke Carnerö m.fl. (kds)
vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen skall arbeta
för att utveckla en gren av VEU för
fredsfrämjande operationer,
katastrofhjälp och krishantering
(UFöU),

2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige aktivt skall
stödja OSSE:s arbete med att skapa en
regional säkerhetsordning (UFöU),

3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om betydelsen av att
upprätthålla en betydande kvalitativ
förmåga hos totalförsvaret,

4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av en
realiserbarhetsprövning av den
föreslagna höjningen av
krigsdugligheten och
resurskompletteringen,

5. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av svensk
underrättelsetjänst,

6. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om uppföljning av de senaste
årens förändringar inom hälso- och
sjukvården ur beredskapssynpunkt,

7. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ett väl
fungerande uppföljnings- och
utvärderingssystem till följd av lagen
om civilt försvar,

8. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en kontinuerlig redovisning
och utvärdering av kostnaderna för våra
internationella styrkor,

9. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att översynen av ÖCB, SRV
och SPF bör skjutas upp till etapp två,

10. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att riksdagen i särskild
ordning skall besluta om anslag till
militära fredsfrämjande insatser,

11. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om nödvändigheten av att arméns
mekanisering fullföljs,

12. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att
territorialförsvarsförbandens behov av
god rörlighet och materiel av hög
kvalitet beaktas,

13. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av välutrustade
hemvärnsförband,

14. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om antalet flygdivisioner,

15. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om ytstridsfartyg,

16. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att bevara och utveckla
kompetensen på missilområdet,

17. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att förbättra samordningen
av de civila och militära resurserna på
det marina området,

18. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att frågan om
ledningsstrukturen bör skjutas till
försvarsbeslutets etapp två,

19. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en tydlig gränsdragning
görs dels mellan totalförsvarets skilda
delar, dels mellan totalförsvaret och
det övriga samhället när det gäller
hanteringen av svåra nationella
påfrestningar,

20. att riksdagen avslår regeringens
förslag om besparingar om ytterligare 2
miljarder kronor på försvarsramen mot
bakgrund av den säkerhetspolitiska
osäkerheten.

Motioner med anledning av förslag
1994/95:RR11

1994/95:Fö12 av Lennart Rohdin (fp)
vari yrkas att riksdagen med anledning
av Riksdagens revisorers förslag ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om den fortsatta
skyddsrumsplaneringen.

1994/95:Fö13 av Åke Carnerö m.fl. (kds)
vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att konsekvenserna av att
kommunerna ges det fulla ansvaret för
befolkningsskyddet undersöks,

2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en nationell plan bör
utarbetas över hur hela befolkningen
bäst skyddas i händelse av krig,

3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en översyn av nuvarande
planerings- och finansieringssy-stem
bör ske.

Motion avgiven under föregående
riksmöte

1994/95:N276 av Berit Oscarsson och
Göran Magnusson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
omställning från försvarsproduktion
till civil produktion.

Utskottet

Ärendenas behandling

Regeringens proposition 1995/96:12
Totalförsvar i förnyelse bordlades i
kammaren den 5 oktober 1995.
Propositionen jämte tillhörande
motioner hänvisades till
försvarsutskottet för beredning. Under
motionstiden avlämnades 11 motioner med
sammanlagt 96 yrkanden.

Regeringen har i propositionen lämnat
förslag bl. a. till beslut om
säkerhetspolitikens mål vilket berör
utrikesutskottets beredningsområde.
Regeringen aktualiserar i propositionen
en bredare säkerhetspolitisk syn.
Vidare finns ett antal motioner som
väckts under den allmänna motionstiden
under förra riksmötet, remitterade till
utrikesutskottet, som behöver beredas.

Enligt riksdagsordningens 4 kap. 8 §
kan utskott överenskomma med annat
utskott att de skall bereda ärende
gemensamt genom deputerade i sammansatt
utskott. Den nya säkerhetspolitiska
situation som Sverige befinner sig i
motiverar en sammanhållen behandling av
såväl de utrikes- som försvarspolitiska
aspekterna på säkerhetspolitiken.

Mot den bakgrunden har utrikes- och
försvarsutskotten gemensamt beslutat
att i ett sammansatt utskott bereda de
nu aktuella säkerhetspolitiska
frågorna. Det sammansatta utskottet,
som är tillfälligt, har som enda
uppgift att behandla dessa frågor.

Försvarsutskottet har därför
överlämnat regeringens förslag i
proposition 1995/96:12 Totalförsvar i
förnyelse avseende avsnitt 2.4 i den
del som avser säkerhetpolitikens mål,
avsnitt 6.6 punkterna 1, 3 och 4 samt
avsnitt 8.8 punkt 1 i de delar som rör
export av krigsmateriel m.m. jämte
tillhörande motioner till det
sammansatta utrikes- och
försvarsutskottet för gemensam
beredning.

De ställningstaganden som det
sammansatta utskottet gör i sitt
betänkande 1995/96:UFöU1 Sveriges
säkerhetspolitik utgör den
säkerhetspolitiska grunden för
försvarsutskottets överväganden i detta
betänkande.

Försvarsutskottet har vidare
överlämnat regeringens förslag till lag
om ändring i lagen (1994:1547) om
tullfrihet m.m. till skatteutskottet
för beredning.

I detta betänkande tar
försvarsutskottet även upp till
beredning Riksdagens revisorers förslag
1994/95:RR11 angående
skyddsrumsbyggandet samt de motioner
som lämnats i anledning av förslaget.

Näringsutskottet har den 16 november
1995 yttrat sig över propositionen och
tillhörande motioner. Yttrandet bifogas
detta betänkande som bilaga.
Näringsutskottet har vidare den 14
november 1995 till försvarsutskottet
överlämnat motion 1994/95:N276 (s)
angående omställning inom
försvarsindustrin. Denna motion
behandlas i detta betänkande.

Försvarspolitikens inriktning

Utskottet behandlar här vad regeringen
i propositionen (s. 41-44) anfört om
försvarspolitikens inriktning (avsnitt
2.3.2). Inga motioner behandlas i
detta avsnitt.

Regeringen

Den allmänna säkerhetspolitiska
utvecklingen i Europa har varit gynnsam
för Sverige. Väpnade angrepp som skulle
kunna hota Sverige ter sig i dagens
politiska läge osannolika. De rent
militära förutsättningarna för att
genomföra sådana angrepp kommer under
ett antal år framåt att vara starkt
begränsade. Detta gäller i synnerhet
förmågan att genomföra en kustinvasion.
Anspråken på totalförsvarets förmåga
kommer därför att vara begränsade under
ett antal år. De direkta anspråken i
närtid på totalförsvaret är främst att
hävda territoriell integritet, att
bidra till att hantera de påfrestningar
som kan följa i spåren av kriser i vårt
närområde samt stödja vårt
internationella säkerhetspolitiska
engagemang. Om en situation skulle
utveckla sig som innebär att
angreppshot utvecklas mot Sverige bör
vi få betydande politisk förvarning.

Den säkerhetspolitiska stabiliteten i
det nordiska området vilar i dagsläget
inte lika omedelbart som tidigare på
militärstrategiska förhållanden. Likväl
förblir det nordiska området ett
skärningsområde för strategiska
intressen i händelse av en framtida
stormaktskonflikt. Det är framför allt
i norra Europa som Rysslands och USA:s
kärnvapenstrategiska intressen korsas,
och det är också där som både Nato och
EU direkt gränsar till Ryssland.

Totalförsvaret skall ha en betryggande
och situationsanpassad förmåga att möta
hot mot vår nationella suveränitet, som
kan uppstå i det nuvarande aktuella
militärstrategiska läget. Stöd åt
internationell fredsfrämjande
verksamhet skall vid sidan av de
traditionella uppgifterna vara en
huvuduppgift för totalförsvaret.
Totalförsvarets kontinuerliga
förberedelser skall medge en hög
insatsberedskap inom utvalda områden
och en hög ambitionsnivå vad gäller
långvariga insatser. Detta ställer krav
på särskilda förberedelser. För att
möjliggöra effektiva svenska bidrag
krävs anpassning till internationell
standard vad gäller metoder och
materiel. Samarbete med andra länder om
utbildning och övningar bör ske för
att säkerställa effektiv samverkan i
fredsfrämjande verksamhet.

Vidare skall det svenska
totalförsvaret ha förmåga att efter
hand anpassas till
omvärldsutvecklingen. Ingen makt skall
ha anledning att betvivla Sveriges
vilja och förmåga att långsiktigt
försvara sitt territorium mot angrepp.

Totalförsvarets planering skall även
fortsättningsvis utgå från att ett
väpnat angrepp mot Sverige utgör ett
led i en större konflikt.
Totalförsvaret bör utformas så att det
kan medverka till att upprätthålla
Sveriges nationella integritet. Det bör
vidare utformas så att personell och
materiell beredskap finns för
internationella humanitära och
fredsfrämjande insatser.

Vårt medlemskap i EU innebär ökade
möjligheter att hantera eventuella
försörjningskriser. Totalförsvarets
planering bör utgår från att ekonomiska
påtryckningar direkt riktade mot
Sverige skulle komma att aktualiseras
först i ett läge med påtagligt krigshot
i vår del av Europa.

Totalförsvaret bör också utformas för
att kunna bidra till att hantera svåra
nationella påfrestningar och
katastrofer, t.ex. svåra miljöolyckor,
terrorism, stora flyktingströmmar
liksom övriga allvarliga störningar i
samhällets infrastruktur. En helhetssyn
bör eftersträvas för att vi skall kunna
utnyttja samhällets samlade resurser
för att hantera hot och risker i såväl
krig som fred.

Den långsiktiga inriktningen av
totalförsvaret bör enligt regeringens
mening, utöver de grundvärden som
givits ovan, främst bestämmas med
utgångspunkt i bedömningar av
karaktären av framtida konventionell
krigföring i vår del av världen.
Militär doktrinutveckling,
militärteknisk utveckling och
kvalitativ förnyelsetakt bör således
utgöra viktiga utgångspunkter.
Inriktningen skall enligt regeringens
mening kännetecknas av framtidsinriktad
förnyelse med sikte på ett modernt,
flexibelt och därmed utvecklingsbart
totalförsvar i tidsperspektivet bortom
de närmaste tio åren.

Sveriges inhemska kompetens inom
försvarsmaterielområdet utgör en
säkerhetspolitisk och högteknologisk
tillgång. För att tillgodose behovet av
modern försvarsmateriel måste Sverige
samarbeta med andra stater.

Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner vad regeringen förordar om
försvarspolitikens inriktning (avsnitt
2.3.2 i propositionen).

Utskottet

Utskottet noterar att regeringen i
avsnittet om försvarspolitikens
inriktning lämnat en koncentrerad
beskrivning av sin syn på huvuddragen i
och de grundläggande utgångspunkterna
för Sveriges framtida försvarspolitik.
I senare avsnitt av propositionen
utvecklar regeringen mer i detalj
förslagen till mål för totalförsvaret,
de övergripande principiella frågorna
om totalförsvarets utformning och om
ekonomin under försvarsbeslutsperioden.

I flera motioner aktualiseras frågor
som i vissa hänseenden även berör
grunderna i vår försvarspolitik.
Utskottet väljer emellertid att
behandla dessa motioner i senare
avsnitt av detta betänkande där
utskottet mer i detalj kommer in på de
mer konkreta frågeställningarna. Vissa
frågor av säkerhetspolitisk betydelse,
som väckts i ett antal motioner, har
utskottet hänskjutit till beredning i
det sammansatta utrikes- och
försvarsutskottet och kommer sålunda
att behandlas i detta utskotts
betänkande 1995/96:UFöU1 Sveriges
säkerhetspolitik.

Utskottet behandlar i detta
betänkande den första etappen av nästa
försvarsbeslut som planeras omfatta
perioden åren 1997-2001. Genom
propositionen lämnar regeringen förslag
till riksdagens beslut om bl. a.
försvarspolitikens inriktning.
Riksdagens beslut kommer att ligga till
grund för regeringens och
myndigheternas fortsatta arbete med
underlag inför etapp två, som
regeringen kommer att förelägga
riksdagen hösten 1996.

I samband därmed kommer regeringen
även att genomföra en säkerhetspolitisk
kontrollstation som då kommer att
redovisas för riksdagen. Därmed sker en
förnyad politisk prövning av det
säkerhetspolitiska läget och dess
konsekvenser för vår nationella
försvarspolitik.

Utskottet konstaterar sålunda att ett
samlat och slutligt beslut om
Sveriges försvarspolitik kommer att
fattas hösten 1996.

Utskottet anser det emellertid
angeläget att så tidigt - och så
tydligt -som möjligt lägga fast de
grundläggande villkoren i olika
avseenden för det fortsatta arbetet.
Genom att tidigt lägga en politisk
grund för det fortsatta
utredningsarbetet bör övervägandena
kunna fokuseras till de mest väsentliga
frågorna.

Mot bakgrund av vad utskottet nu har
anfört anser utskottet att synen på den
försvarspolitiska inriktningen som
regeringen redovisat bör läggas till
grund för det fortsatta arbetet.
Utskottet föreslår sålunda att
riksdagen godkänner vad regeringen har
förordat om försvarspolitikens
inriktning (avsnitt 2.3.2 i
propositionen).

Ekonomi

Utskottet behandlar här vad regeringen
i propositionen (s. 98-99) har anfört
om ekonomin för totalförsvaret.
Utskottet behandlar även motionerna Fö1
(m partimotion) yrkandena 2, 3 och 20,
Fö5 (v partimotion) yrkande 3, Fö6 (mp
kommittémotion) yrkande 20, Fö8 (fp
partimotion) yrkande 5, Fö11 (kds
kommittémotion) yrkandena 10 och 20.

Regeringen

Regeringen erinrar inledningsvis om att
den ekonomiska ramen för totalförsvaret
under budgetåret 1994/95 uppgick till
totalt ca 40 miljarder kronor. Den
fortsatta planeringen för kommande
försvarsbeslutsperiod skall enligt
regeringen utgå från den ekonomiska ram
som fastställdes av riksdagen med
anledning av den ekonomisk-politiska
propositionen hösten 1994 (prop.
1994/95:25, bet. 1994/95:FiU1, rskr.
1994/95:146). Beslutet innebar att
utgifterna inom Försvarsdepartementets
område skall begränsas med 2 miljarder
kronor, vilket skall uppnås senast år
1998.

Beslutet innebar vidare att
inriktningen inför det försvarsbeslut
som fattas hösten 1996, och som
omfattar perioden 1997-2001, skall leda
fram till ytterligare besparingar om
minst 2 miljarder kronor om det
säkerhetspolitiska läget så medger.

Regeringen bedömer nu att det
säkerhetspolitiska läget medger att
besparingar om totalt 4 miljarder kan
genomföras t.o.m. år 2001. Under
perioden 1999-2001 skall således de
ytterligare utgiftsbegränsningarna om 2
miljarder kronor stegvis genomföras.

I propositionen redovisar regeringen
sin uppfattning att även kostnader för
en internationell styrka för
fredsfrämjande insatser på sikt bör
ingå i totalförsvarsramen. Kostnaden
för militära fredsfrämjande insatser,
som för närvarande är uppförd under
Utrikesdepartementets huvudtitel, bör
fr.o.m. år 1997 föras till
Försvarsdepartementets huvudtitel.

När det gäller resursavvägningen
mellan militärt och civilt försvar bör
den inriktning av totalförsvaret som
regeringen förordar även avspegla sig i
fördelningen av resurserna. Regeringen
förordar bl. a. en ökad utbildning av
totalförsvarspliktiga inom civilt
försvar. Mot den bakgrunden bör
preliminärt 0,4 miljarder kronor
omfördelas till den civila
planeringsramen.

Regeringen anser att den teknikfaktor
som används vid prisomräkningen av de
militära utgifterna, och som infördes i
1992 års försvarsbeslut, även
fortsättningsvis skall ligga till grund
för Försvarsmaktens planering.
Regeringen avser att ta upp systemet
med teknikfaktorn till omprövning i
anslutning till kontrollstationen år
1998.

Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner vad regeringen förordar om

1. totalförsvarets ekonomiska ram

2. avvägningen mellan militärt och
civilt försvar

3. teknikfaktorn.

Motionerna

Moderata samlingspartiet anser i motion
Fö1 (yrkande 2) att riksdagen inte nu
skall ta ställning till regeringens
förslag till ekonomisk ram för
totalförsvaret. Omfattningen av den
tioprocentiga besparing som regeringen
föreslår redovisar enligt motionärerna
inte hela verkligheten. För det första
kommer besparingen i stort sett tas ut
på det militära försvaret. Utöver de
föreslagna reduceringarna med 4
miljarder kommer Försvarsmakten att
behöva finansiera konsekvenserna av
utebliven priskompensation, av fullt
ekonomiskt arbetsgivaransvar, av
materielförslitning utomlands samt för
värnplikt utöver försvarets eget behov.
Enligt motionärerna föreligger det även
ekonomiska osäkerheter om framtidens
priskompensationssystem, räntan på det
s.k. JAS-lånet, teknikfaktorns
tillämpning efter 1998 samt ytterligare
kostnader för högre ambitioner på det
internationella området. Motionärerna
menar att detta sammantaget egentligen
innebär en närmare 20-procentig
reducering av Försvarsmaktens anslag
och verksamhet, i stället för de 10 %
som redovisas av regeringen. Riksdagen
bör därför avslå regeringens förslag
till ekonomisk ram för totalförsvaret.
Om riksdagen bifaller detta anser
motionärerna (yrkande 3) att regeringen
bör återkomma med ett förbättrat
beslutsunderlag.

Enligt motionärernas uppfattning skall
den huvudsakliga inriktningen i 1992
års försvarsbeslut fullföljas. Sålunda
bör totalförsvaret ges en årlig ram som
är avsevärt högre i förhållande till
regeringens förslag (yrkande 20). Inga
omfördelningar mellan militärt och
civilt försvar bör nu aktualiseras.
Vidare avvisas regeringens förslag om
överföring av kostnaderna för
internationell verksamhet från
Utrikesdepartementets till
Försvarsdepartementets huvudtitel. En
dylik överföring riskerar enligt
motionärerna att urholka försvaret av
vårt land till förmån för
internationella insatser.

Folkpartiet liberalerna erinrar i sin
motion Fö8 (yrkande 5) om att de
tidigare ställt sig bakom den
beloppsmässiga inriktningen av
besparingarna inom försvarets område
som riksdagen beslutat om (prop.
1994/95:100, bil. 5, 1994/95:FöU5,
rskr. 1994/95:338) men avvisat
regeringens förslag till utformning av
besparingarna. Vidare framhålls att
Folkpartiet liberalerna i sin
ekonomiska plan föreslagit ytterligare
1 miljard kronor i besparing under
nästa försvarsbeslutsperiod. Enligt
motionärerna är besparingar av denna
storleksordning fortfarande önskvärda.
I propositionen saknas det emellertid
erforderligt underlag för att nu
närmare kunna ta ställning. Regeringen
bör få i uppdrag att inför beslutet
hösten 1996 förelägga ett mer utförligt
beslutsunderlag med en noggrann
redogörelse för den försvarsmässiga
effekten av sina förslag. Motionärerna
anser därför att förslaget till
ekonomisk ram för totalförsvaret bör
avvisas av riksdagen.

Vänsterpartiet redovisar i motion Fö5
(yrkande 3) en annan syn på
inriktningen av totalförsvaret - främst
inom det militära försvaret - än
regeringen. Genom de förändringar som
Vänsterpartiet föreslår medges
besparingar om 2 miljarder kronor
utöver regeringens förslag t.o.m. år
2001. Riksdagen bör därför besluta om
en ekonomisk ram som är 2 miljarder
kronor lägre än den regeringen
föreslagit.

I motion Fö6 (mp kommittémotion),
yrkande 20, redovisar motionärerna att
de inte kan ställa sig bakom den
totalförsvarsram som regeringen
föreslår. Motionärerna föreslår att
riksdagen till totalförsvarets
ekonomiska ram anvisar fem miljarder
mindre än vad regeringen föreslagit
fram till år 1998, med inriktningen att
reducera totalförsvarsramen med
ytterligare sex miljarder kronor fram
till år 2001. Hur stor andel av
totalförsvarsramen som skall höra till
den civila delen av försvaret vill
motionärerna lämna öppet till nästa
etapp av försvarsbeslutet.

I motion Fö11 (kds kommittémotion),
yrkande 20, anförs att regeringen inte
tillräckligt beaktat den
säkerhetspolitiska osäkerheten, den
vidgade tillämpningen av
totalförsvarsplikten samt den höjda
ambitionsnivån för internationella
insatser när det gäller
totalförsvarsramens storlek. Dessa
kommer enligt motionärernas mening att
urholka den föreslagna ramen och de
menar att konsekvenserna av de redan
beslutade besparingarna om 2 miljarder
kronor, och de nya uppgifterna, blir
för omfattande för totalförsvarets
redan hårt ansträngda ram. Motionärerna
avstyrker därför förslaget att reducera
totalförsvarsramen med ytterligare 2
miljarder kronor under perioden 1999
t.o.m. 2001.

När det gäller kostnaderna för en
internationell styrka anser
motionärerna att även kostnader för
eventuell förrådsställning av materiel
samt förslitning av den materiel som
används skall ingå i anslag för
verksamheten. Motionärerna anser mot
den bakgrunden (yrkande 10) att
riksdagen i särskild ordning bör
besluta om storleken på anslaget till
fredsfrämjande verksamhet.

Utskottet

Utskottet behandlar inledningsvis
frågan om den ekonomiska ramen för
totalförsvaret.

Utskottet erinrar inledningsvis om att
riksdagen redan tagit ställning till
omfattningen av de besparingar som bör
göras inom Försvarsdepartementets
område. Utgifterna skall reduceras med
2 miljarder kronor senast till år 1998
jämfört med budgetåret 1994/95. Om det
säkerhetspolitiska läget så medger
skall härutöver ytterligare besparingar
om 2 miljarder genomföras stegvis under
perioden 1999-2001.

Moderata samlingspartiet anser i sin
motion Fö1 (yrkandena 2 och 3) att
riksdagen inte nu bör ta ställning till
en ekonomisk ram. Ett antal ekonomiska
osäkerheter gör att det nu saknas
tillräckligt underlag för ett
ställningstagande. Regeringen bör
därför återkomma med ett förbättrat
beslutsunderlag. Eftersom motionärerna
anser att den huvudsakliga inriktningen
av 1992 års försvarsbeslut bör
fullföljas bör totalförsvaret ges en
högre ram (yrkande 20).

Folkpartiet liberalerna framhåller i
sin motion Fö8 (yrkande 5) att de
tidigare ställt sig bakom
besparingsinriktningens beloppsmässiga
omfattning, men inte dess utformning.
De har även tidigare föreslagit
ytterligare besparingar. Motionärerna
menar emellertid att det nu saknas
underlag för ett konkret
ställningstagande till en ekonomisk
ram. Därför bör regeringsförslaget
avvisas.

Vänsterpartiet föreslår i motion Fö5
(yrkande 3) besparingar om ytterligare
2 miljarder utöver regeringens förslag.
I motion Fö6, yrkande 20, av (mp)
föreslås att försvarsutgifterna
reduceras med 5 miljarder mer än vad
regeringen föreslår t.o.m. 1998 med
inriktning att reducera med ytterligare
6 miljarder fram till år 2001. I motion
Fö11 (kds) yrkande 20, avstyrker
motionärerna förslaget att minska
utgifterna med ytterligare 2 miljarder
kronor efter år 1998.

Regeringen har i propositionen
redovisat sin säkerhetspolitiska
bedömning och därvid kommit fram till
att det gällande riksdagsbeslutet om
inriktningen på besparingarna bör ligga
fast. Försvarsutskottet har hänskjutit
behandlingen av de rent
säkerhetspolitiska frågorna till ett
sammansatt utrikes- och
försvarsutskott. Det sammansatta
utskottets bedömning av Sveriges
säkerhetspolitiska läge m.m. - som
redovisas i betänkandet 1995/96:UFöU1
Sveriges säkerhetspolitik - medför att
försvarsutskottet för sin del inte
finner det motiverat att av
säkerhetspolitiska skäl nu ompröva
riksdagens gällande beslut om
besparingsinriktningen. Anspråken på
totalförsvarets förmåga är enligt
utskottets mening begränsade under ett
antal år framöver. Därför kan den
besparingsinriktning som nu gäller
fullföljas.

Regeringen kommer senare att redovisa
ytterligare säkerhetspolitiska
kontrollstationer år 1996 och år 1998.
Vid dessa tillfällen får riksdagen
sålunda möjlighet att pröva om det av
säkerhetspolitiska skäl är motiverat
att göra förändringar av den ekonomiska
ramen för totalförsvaret.

Utskottet anser det angeläget att nu
klart och entydigt lägga fast de
ekonomiska utgångspunkterna för det
fortsatta arbetet med försvarsbeslutet
år 1996.

Mot bakgrund av vad utskottet nu har
anfört bör riksdagen godkänna vad
regeringen har förordat om
totalförsvarets ekonomiska ram.
Motionerna Fö1 (yrkandena 2, 3 och 20
i denna del), Fö5 (yrkande 3), Fö6
(yrkande 20) Fö8 (yrkande 5) och Fö11
(yrkande 20) bör därför inte bifallas.

När det gäller resursavvägningen
mellan militärt och civilt försvar
föreslår regeringen att preliminärt 0,4
miljarder kronor omfördelas till den
civila planeringsramen vid ett fullt
genomförande av den ökade
utbildningsvolymen för det civila
försvarets räkning.

Moderata samlingspartiet anser i Fö1
(yrkande 20 i denna del) att några
omfördelningar inte nu bör
aktualiseras. I motion Fö6 (mp
kommittémotion) redovisar motionärerna
att de håller öppet till nästa etapp
frågan om hur stor andel av
totalförsvarsramen som skall höra till
den civila delen av försvaret.

Utskottet anser för sin del att det är
motiverat att göra ett preliminärt
ställningstagande till en omavvägning
av totalförsvarsutgifterna på det sätt
som regeringen föreslagit, eftersom
planeringsinriktningen utvidgar det
civila försvarets uppgifter. En slutlig
fördelning av utgifterna blir aktuell
först i samband med försvarsbeslutet då
ett mer detaljerat underlag i frågan
föreligger.

Regeringens förslag bör således
bifallas av riksdagen. Motion Fö1
(yrkande 20) bör avslås i denna del.

När det gäller teknikfaktorns
fortsatta tillämpning anser regeringen
att den bör ligga till grund för
Försvarsmaktens fortsatta planering.
Systemet med att tillämpa en särskild
teknikfaktor vid omräkning av
materielutgifterna bör omprövas i
samband med kontrollstationen år 1998.

Utskottet har ingen annan mening är
regeringen. Regeringens förslag om
teknikfaktorn bör sålunda bifallas av
riksdagen.

I propositionen redovisar regeringen
att kostnaderna för Försvarsmaktens
internationella styrka för
fredsfrämjande insatser fr. o. m. år
1997 bör ingå i totalförsvarsramen och
uppföras på Försvarsdepartementets
huvudtitel.

Moderata samlingspartiet avvisar i
motion Fö1 (yrkande 20 i denna del) en
överföring av dessa utgifter från
Utrikesdepartementets till
Försvarsdepartementets huvudtitel. I
motion Fö11, yrkande 10, (kds)
framhålls att Försvarsmaktens alla
kostnader, t.ex. för förslitning och
förrådshållning av materiel, bör ingå i
anslagsberäkningen och att riksdagen
bör besluta om ett särskilt anslag för
verksamheten.

Utskottet vill inledningsvis erinra om
att regeringen inte nu begärt något
ställningstagande från riksdagen i
denna fråga. Eftersom en av
huvuduppgifterna för Försvarsmakten
framgent skall vara att kunna genomföra
internationella fredsfrämjande
insatser, anser utskottet - i likhet
med regeringen - det rimligt att även
kostnaderna för verksamheten förs upp
på Försvarsdepartementets huvudtitel.
De erfarenheter som görs i
internationella insatser får enligt
utskottets mening en positiv effekt
även för Försvarsmakten. Utskottet
utgår vidare från att samtliga
kostnader som är förenade med
insatserna därvid kommer att budgeteras
på ett särskilt anslag. Därmed
tillgodoses önskemålet i Fö11 (yrkande
10). Riksdagen kommer under våren 1996
genom en särskild lag att närmare
besluta om utgiftsområdena inom
statsbudgeten inför den omläggning av
den statliga budgetprocessen som skall
äga rum. Det blir enligt utskottets
mening aktuellt att först då ta
ställning i denna fråga från riksdagens
sida. Motionerna Fö1 (yrkande 20 i
denna del) och Fö11 (yrkande 10)
behöver därför inte bifallas av
riksdagen.

Totalförsvarets inriktning

Utskottet behandlar här vad regeringen
i propositionen har anfört om en
helhetssyn på hantering av hot och
risker i fred och krig (s. 48-51),
uppgifter för totalförsvaret (s. 52-58)
och anpassning av totalförsvarets
förmåga (s. 58-64). Utskottet behandlar
även motionerna Fö1 (m partimotion)
yrkandena 8 (delvis) och 9, Fö5 (v
partimotion) yrkande 2 (delvis), Fö6
(mp kommittémotion) yrkandena 5, 7 och
14, Fö7 (s) (delvis) yrkande 2, Fö8 (fp
partimotion) yrkande 6 samt Fö11 (kds
kommittémotion) yrkandena 3-5 och 19.

En ny helhetssyn för att möta en vidgad
hotbild

Totalförsvaret innefattar den
verksamhet som är nödvändig för att
förbereda samhället inför yttre hot och
för att ställa om samhället till
krigsförhållanden. Under
krigsförhållanden omfattar
totalförsvaret hela den
samhällsverksamhet som då skall
bedrivas. Totalförsvaret består av en
militär och en civil del. Det militära
och det civila försvaret samverkar och
stöttar varandra för att lösa de
gemensamma uppgifterna.

Regeringen

De senaste årens utveckling gör att
regeringen tecknar en bredare bild av
tänkbara risker, hot och påfrestningar.
Bilden sträcker sig från den hårda
kärnan av mer traditionella
säkerhetspolitiska hot som inte
långsiktigt kan uteslutas, över de nya
konflikter som tenderar att blossa upp
i det kalla krigets spår, till de hot
och risker som följer av den globala
utvecklingen och de moderna samhällenas
sårbarhet. Regeringen anser därför att
en helhetssyn numera måste anläggas för
att möta och hantera hot och risker i
fred och krig.

Med utgångspunkt i denna vidgade
säkerhetssyn skall en helhetssyn prägla
samhällets satsningar och åtgärder för
att förebygga och hantera dessa hot och
risker i såväl fred som krig.
Helhetssynen bör omfatta det som hotar
gemensamma säkerhetsintressen, vårt
nationella oberoende, samhällets
existens eller väsentliga
samhällsvärden i övrigt. Det är mot den
bakgrunden som totalförsvaret nu skall
utformas.

Inom ramen för denna helhetssyn bör -
enligt regeringens mening -
totalförsvaret utformas för att hävda
vårt territorium och vår nationella
integritet samt för att försvara landet
vid ett väpnat angrepp. Härutöver skall
totalförsvaret medverka vid
internationella fredsfrämjande och
humanitära insatser samt att stärka
samhällets förmåga att hantera svåra
nationella påfrestningar i fred, såsom
katastrofer och allvarliga störningar
inom viktiga samhällsfunktioner.

När det gäller ansvarsförhållandena
anser regeringen att den sedan länge i
totalförsvarssammanhang tillämpade
principen att lednings- och
ansvarsförhållandena i fred och i krig
så långt möjligt bör överensstämma,
också bör gälla fortsättningsvis.
Ansvariga myndigheter med uppgifter
inom totalförsvaret bör således
samverka och samordna sin planering och
verksamhet.

Beträffande dimensionering och
utnyttjande av totalförsvarets resurser
anser regeringen att de särskilda
resurser som avdelas för totalförsvaret
så långt möjligt även bör utnyttjas för
att förebygga och hantera svåra
nationella påfrestningar i fred.
Uttnyttjande får dock inte ske på ett
sådant sätt att det inverkar menligt på
beredskap och förmåga att lösa
uppgifterna vid krigsförhållanden.
Militär personal skall heller inte ges
uppgifter utanför det traditionella
militära verksamhetsområdet, som skulle
kunna inrymma tvång eller våld mot
enskilda.

Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner vad regeringen har anfört om
helhetssyn på hantering av hot och
risker i fred och krig (avsnitt 3.2 i
propositionen).

Motionerna

Moderata samlingspartiet delar i motion
Fö1 (yrkande 8 delvis) den helhetssyn
på hantering av hot och risker som
redovisas i propositionen när det
gäller dess grunder och huvuddrag, inte
minst de krav på samverkan inom
totalförsvaret som det kräver. Ett
robust samhälle med så liten sårbarhet
som möjligt är det civila försvarets
första frontlinje.

I motion Fö6 (mp kommittémotion)
yrkande 5 pekar motionärerna på att
regeringen har avgränsat säkerheten att
bara gälla svenska medborgare. Genom
detta har regeringen glömt att omfatta
säkerhetsbegreppet att gälla även
invandrare, flyktingar och
gästarbetare. Därför bör begreppet
medborgare ersättas av begreppet
invånare. Vidare anser motionärerna att
ett robust samhälle utgör ett mycket
viktigt komplement till det militära
försvaret i dagsläget för att på sikt
kunna växla ut det militära försvaret
mot ett starkt civilt försvar. Den
civila delen av totalförsvaret bör
enligt motionärerna tillmätas en större
betydelse, vilket är en naturlig följd
av en utvidgning av det
säkerhetspolitiska begreppet.
Fokuseringen på de militära hotbilderna
har förskjutits mot andra hotbilder,
som sårbarhet i samhället, miljöhot i
form av resursutarmning och
miljöförstöring, ekonomisk fattigdom
och sociala klyftor. Nu återstår det
enligt motionen att ta konsekvenserna
av den vidgade hotbilden i konkreta
beslut som nu skall fattas av riksdag
och regering.

Motionärerna pekar (yrkande 7) vidare
på att propositionen har en snävare syn
på hotbilden och hur effekterna av
säkerhetsfrämjande insatser inom andra
samhällsområden bör prövas, jämfört med
den hållning som redovisades i
Försvarsberedningens rapport
Totalförsvarets utveckling och
förnyelse (Ds 1995:51). Motionärerna
anser det självklart att uppgifter och
anslag till totalförsvaret skall vägas
mot insatser inom andra
samhällsområden, så att den samlade
effekten blir så positiv som möjligt.

Utskottet

Försvarsutskottet har till det
sammansatta utrikes- och
försvarsutskottet hänskjutit
beredningen av de säkerhetspolitiska
frågorna inför nästa försvarsbeslut. I
sitt betänkande 1995/96:UFöU1 Sveriges
säkerhetspolitik behandlar det
sammansatta utskottet den vidgade
hotbild som Sveriges totalförsvar bör
utformas för att möta.

Totalförsvaret skall möta inte bara
traditionella säkerhetspolitiska hot,
utan även ett bredare spektrum av hot
och risker. Enligt utskottets mening
skall totalförsvarets olika satsningar
präglas av en helhetssyn för att möta
den vidgade hotbilden.

Utskottet konstaterar att det finns en
bred uppslutning bland riksdagens
partier bakom behovet av den helhetssyn
som regeringen eftersträvar. Utskottet
förordar sålunda att riksdagen
godkänner vad regeringen förordat om en
helhetssyn på hantering av hot och
risker i fred och krig.

I motion Fö6 (mp) (yrkande 5)
aktualiserar motionärerna frågan om
vilka som skall omfattas av den
säkerhet som skapas av Sveriges
totalförsvar bl.a genom den vidgade
hotbild och den helhetssyn som skall
prägla utforming och ledning av
totalförsvaret. Motionärerna vill även
(yrkande 7) att uppgifter och anslag
till totalförsvaret skall vägas mot
insatser inom andra samhällsområden.

Enligt utskottets mening är
totalförsvaret en angelägenhet för hela
befolkningen, oavsett medborgarskap.
Detta har riksdagen slagit fast genom
lagen (1994:1809) om
totalförsvarsplikt. Utskottet erinrar
vidare om att alla mellan sexton och
sjuttio års ålder och som är bosatta i
Sverige är skyldiga att ingå i
totalförsvaret. Utskottet anser därför
att alla som vistas i Sverige - oavsett
medborgarskap - omfattas av den
säkerhet som totalförsvaret och dess
resurser skapar. Beträffande
avvägningen av totalförsvarets
uppgifter och anslag mot verksamheter
inom andra samhällsområden utgår
utskottet från att den prövningen
genomförs under de fortsatta
försvarsbeslutsförberedelserna. Därmed
tillgodoses önskemålen i motion Fö6
(mp) (yrkandena 5 och 7) som inte bör
bifallas av riksdagen.

Utskottet delar regeringens syn att
militär personal inte skall ges
uppgifter utanför det traditionella
militära verksamhetsområdet som kan
innebära tvång eller våld mot enskilda.
Tolkningen får dock inte göras så
strikt att exempelvis försvarets
resurser - och i det sammanhanget även
militär personal - inte skulle kunna
ställas till civila myndigheters
förfogande i deras myndighetsutövning.
Försvarsmakten skall kunna ingå som
part i samordning eller samverkan som
kan ge praktiska eller ekonomiska
samordningsvinster. Utskottet utesluter
inte att en översyn av regelsystemet i
dessa delar kan vara motiverat inför
nästa etapp.

Totalförsvarets framtida uppgifter

Regeringen

Totalförsvaret skall vara
fredsbevarande genom att fortlöpande ha
en sådan styrka, sammansättning,
ledning, beredskap och uthållighet att
en potentiell angripares förluster och
andra uppoffringar, i samband med ett
försök att utnyttja vårt land, inte ter
sig rimliga i förhållande till
fördelarna. Ett sådant utformat
totalförsvar utgör ett väsentligt
bidrag till stabiliteten i vårt
närområde.

Ett väpnat angrepp utgör det
allvarligaste hotet mot vår nationella
säkerhet och utgör långsiktigt den
viktigaste utgångspunkten för
totalförsvarets planering. Även om
hotet om väpnat angrepp ter sig mycket
begränsat under lång tid framgent,
förblir detta det fundamentala motivet
för våra nationella
försvarsansträngningar. Försvaret skall
kunna fullföljas i alla former -
militära och civila - som folkrätten
medger.

Förmågan att möta ett väpnat angrepp
skall vid varje tidpunkt på ett
betryggande sätt svara mot en aktuell
bedömning av tänkbara hot.
Totalförsvaret skall fortlöpande ha en
betryggande förmåga att förhindra att
en angripare i ett sådant läge genom
överraskande insatser mot vitala
lednings- och samhällsfunktioner
åstadkommer en kollaps av våra
försvarsmöjligheter.

Totalförsvaret skall värna
civilbefolkningen mot verkningarna av
krigshandlingar genom att bereda skydd,
rädda nödlidande, ombesörja vård och
omsorg samt trygga en livsnödvändig
försörjning. Totalförsvarets förmåga
grundas främst på det fredstida
samhällets robusthet och flexibilitet
samt förmåga till omställning.
Samhällets robusthet och flexibilitet
är således en viktig förutsättning för
förmågan att motstå de påfrestningar
som ett väpnat angrepp medför.

Huvudinriktningen skall vara att vi
skall kunna möta en framtida angripare
som utnyttjar strategiska insatsstyrkor
med hög modernitet och kvalitet för att
nå snabba framgångar, oavsett vilka
delar av landet som utgör mål för
angreppet. Det svenska försvaret skall
långsiktigt ha en sådan teknisk
modernitet och förtrogenhet med taktisk
och operativ utveckling som krävs för
att möta de stridskrafter som kan
sättas in mot Sverige.

Angreppsformer som bygger på långvarig
styrkeuppbyggnad i vårt när-område, och
på möjligheter att ge ett angrepp med
strategiska insatsstyrkor ett mera
påtagligt inslag av anfallskraft över
kust eller landgräns, skall däremot i
dag inte på ett avgörande sätt läggas
till grund för totalförsvarets
inriktning. Totalförsvarets förmåga
skall, förutom genom variationer i sin
beredskap, fortlöpande kunna anpassas
strukturellt till mer långtgående
förändringar i det säkerhetspolitiska
och militärstrategiska läget.

Totalförsvarets förberedelser för
konventionellt försvar skall - även
sedan konventionen om förbud mot sådana
stridsmedel trätt i kraft - innefatta
etgärder till skydd mot kemiska
stridsmedel. Syftet skall därvid vara
att ett begränsat utnyttjande av
kemiska stridsmedel vid ett angrepp mot
vårt land inte skall kunna ge en
angripare några avgörande fördelar
eller utgöra ett stort riskmoment vid
fredsfrämjande insatser. I sammanhanget
bör också utvecklingen inom det
bioteknologiska området och dess
tänkbara tillämpning i militära
sammanhang uppmärksammas.
Totalförsvaret bör också kunna lindra
verkningarna för befolkningen av
kärnvapenkrig i vår omvärld.

När det gäller totalförsvarets
fredstida uppgifter anför regeringen
att totalförsvaret skall upprätthålla
respekten för vår nationella
integritet. Totalförsvaret skall
sålunda ha förmåga att ingripa mot
varje form av kränkning av vårt
territorium. En effektiv övervakning
skall upprätthållas längs våra kuster,
särskilt i Östersjön. Skyddet av
svenskt territorium och svenska
intressen skall vid behov snabbt kunna
förstärkas.

Totalförsvaret skall enligt
regeringens mening även utformas för
att kunna medverka i internationella
fredsfrämjande och humanitära insatser.
Det skall också bidra till att stärka
samhällets samlade förmåga att
förebygga och hantera svåra nationella
påfrestningar i fred.

Totalförsvaret skall också aktivt
delta i det framväxande internationella
förtroendeskapande samarbetet inom
försvarsområdet i bl.a. OSSE och PFF.
Uppbyggnad av resurser och
förberedelser för att kunna göra
internationella insatser är, vid sidan
av de traditionella uppgifterna, en
huvuduppgift för totalförsvaret.

Totalförsvaret bör utvecklas så att
internationella insatser med mindre
förband kan ske snabbt, om möjligt
redan i förebyggande syfte och i
förberedd samverkan med främst de
nordiska länderna. Det militära
försvaret skall i samverkan med andra
länder kunna delta med militär styrka i
internationella fredsfrämjande insatser
under mandat från FN och OSSE. När det
gäller deltagande i fredsfrämjande
operationer utesluter inte regeringen
att svensk trupp deltar i sådana
tvingande åtgärder som framgår av FN-
stadgans kapitel VII och som innebär
ingripande mot en fredsstörare.

Totalförsvaret bör även i övrigt med
militär personal och civila resurser
kunna delta i fredsfrämjande och
humanitära insatser och förberedelser
för sådana, i samarbete med FN, OSSE,
EU, VEU och NATO:s program PFF.

Den säkerhetspolitiska situationen i
Europa innebär att uppgifterna för
totalförsvaret har olika innebörd i
skilda tidsperspektiv. På kort sikt är
uppgiften att hävda territoriell
integritet, att hantera konsekvenser av
kriser och konflikter i vårt närområde,
att delta i internationella
fredsfrämjande och humanitära insatser
samt att stärka samhällets förmåga att
möta svåra nationella påfrestningar och
risker i fred. Den traditionella
uppgiften, att möta ett väpnat angrepp
mot Sverige, ter sig däremot i
nuvarande säkerhetspolitiska läge
mindre framträdande.

Regeringen understryker dock att den
långsiktigt dimensionerande uppgiften
för totalförsvaret är att möta ett
väpnat angrepp. Denna uppgift har
emellertid i sig en dominerande
påverkan även på totalförsvarets
utformning och verksamhet i närtid. En
långsiktig försvarsförmåga kan endast
säkerställas genom att en betydande
fortlöpande försvarsförmåga
upprätthålls.

Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner vad regeringen har förordat
om uppgifter för totalförsvaret
(avsnitt 3.3 i propositionen).

Motionerna

Moderata samlingspartiet anser enligt
motion Fö1 (yrkande 8 i denna del) att
det svenska totalförsvaret skall
skydda Sverige mot väpnat angrepp. Ett
utvidgat säkerhetsbegrepp får enligt
motionärernas mening inte urholka denna
förmåga. Den militära hotbilden skall
ligga till grund för försvarspolitikens
inriktning i såväl kort som långt
perspektiv. Det finns anledning att
påpeka att militärt och civilt försvar
inte är kommunicerande kärl i
resurshänseende. Militär
grundutbildning är enbart till för
nationens försvar. Motionärerna avvisar
inte de positiva bieffekter som kan
underlätta rekryteringen till
utlandstjänst, men varje dags
pliktutbildning skall främja försvaret
av Sverige. De nya huvuduppgifter som
regeringen föreslår för totalförsvaret
avvisas av motionärerna.

Vänsterpartiet ansluter sig i Fö5 (v
partimotion), yrkande 2 delvis, till
propositionens uppfattning vad gäller
uppgifter för det militära försvaret,
vikten av förmåga till anpassning till
säkerhetspolitiska förändringar och
förmåga att genomföra internationella
insatser.

I motion Fö11 (kds kommittémotion)
delar motionärerna synen att
totalförsvaret skall bidra till att
stärka samhällets förmåga att hantera
svåra nationella påfrestningar som kan
uppkomma som en följd av kriser,
konflikter eller fredstida katastrofer
i vår omvärld. De resurser som finns i
totalförsvaret bör därför utnyttjas för
att hantera fredstida nationella
påfrestningar. Motionärerna framhåller
dock (yrkande 19) att totalförsvarets
huvuduppgift att bevara vårt lands
frihet och oberoende inte får
försvåras. Det är enligt motionärerna
av stor vikt att en gränsdragning görs
tydlig dels mellan totalförsvarets
skilda delar, dels mellan
totalförsvaret och det övriga
samhället.

I motion Fö7 (yrkande 2 i denna del)
av Monica Green m.fl. (s) instämmer
motionärerna i förslaget att
totalförsvarets resurser skall utformas
för att kunna användas vid
internationella fredsfrämjande och
humanitära insatser.

Utskottet

Totalförsvaret innefattar den
verksamhet som är nödvändig för att
förbereda samhället inför yttre hot och
för att ställa om samhället till
krigsförhållanden. Under
krigsförhållanden omfattar
totalförsvaret hela den
samhällsverksamhet som då skall
bedrivas.

Utskottet delar regeringens
uppfattning att ett väpnat angrepp
utgör det allvarligaste hotet mot vår
nationella säkerhet och utgör
långsiktigt den viktigaste
utgångspunkten för både det militära
och civila försvarets planering.
Uppgiften har en dominerande påverkan
på totalförsvarets utformning och
verksamhet.

Mot bakgrund av den vidgade
säkerhetssynen beträffande olika hot
och risker som Sverige kan ställas
inför , samt med hänsyn till att den
traditionella uppgiften att möta ett
väpnat angrepp mot Sverige i nuvarande
säkerhetspolitiska läge ter sig mindre
framträdande, bör totalförsvarets
uppgifter utvidgas.

Totalförsvaret skall enligt utskottets
mening även utformas för att kunna
medverka i internationella
fredsfrämjande och humanitära insatser.
Det skall också bidra till att stärka
samhällets samlade förmåga att
förebygga och hantera svåra nationella
påfrestningar i fred.

Totalförsvaret skall också aktivt
delta i det framväxande internationella
förtroendeskapande samarbetet inom
försvarsområdet i bl.a. OSSE och PFF.
Uppbyggnad av resurser och
förberedelser för att kunna göra
internationella insatser är, vid sidan
av de traditionella uppgifterna, en
huvuduppgift för totalförsvaret.

Utskottet delar regeringens mening att
effektiva svenska bidrag kräver
anpassning till internationell standard
vad avser metoder och materiel.
Samarbete med andra länder om
utbildning och övningar bör ske för att
säkerställa en effektiv samverkan i
fredsfrämjande insatser. Utskottet
delar vidare regeringens uppfattning
att militär alliansfrihet är helt
förenlig med ett brett svenskt
deltagande i sådant samarbete.

Utskottet anser i likhet med
regeringen att uppgifterna för
totalförsvaret har olika innebörd och
tyngd i skilda tidsperspektiv och
säkerhetspolitiska situationer.

Den långsiktigt dimensionerande
uppgiften för totalförsvaret är att
möta ett väpnat angrepp. Förmågan att
lösa den uppgiften kan bara
säkerställas genom att en betydande
fortlöpande försvarsförmåga
upprätthålls.

På kort sikt och under fredstida
förhållanden är uppgiften att hävda
territoriets integritet och att ingripa
mot kränkningar, att hantera
konsekvenser av kriser och konflikter
i vårt närområde, att delta i
internationella fredsfrämjande och
humanitära insatser samt att stärka
samhällets förmåga att möta svåra
nationella påfrestningar och risker i
fred.

Ett flertal motioner berör regeringens
förslag till totalförsvarets framtida
uppgifter. I Fö1 (m partimotion),
yrkande 8 i denna del, avvisar
motionärerna att internationella
uppgifter skall bli en av
huvuduppgifterna för Försvarsmakten.
Enligt utskottets mening är den
omfattning av de internationella
insatserna, som regeringen närmare
redogjort för, väl förenliga med
uppgiften att möta ett väpnat angrepp
mot vårt land. Utskottet finner för sin
del att den omfattning som anges i
propositionen tvärtom kan ha en
utvecklande effekt för Försvarsmaktens
del.

I motion Fö5 (v partimotion), yrkande
2 i denna del, liksom i Fö7 (s),
yrkande 2 i denna del, biträder
motionärerna förslaget att utvidga
totalförsvarets uppgifter att delta i
internationella insatser. I motion Fö11
(kds kommittémotion), yrkande 19, delar
motionärerna i allt väsentligt
förslaget om totalförsvarets uppgifter
men pekar på vikten av tydliga
gränsdragningar mellan olika uppgifter
och aktörer.

Mot bakgrund av vad utskottet anfört
föreslår utskottet att riksdagen
godkänner vad regeringen förordat om
uppgifter för totalförsvaret, och
riksdagen avslår motionerna Fö1
(yrkande 8 i denna del), Fö5 (yrkande 2
i denna del), Fö7 (yrkande 2 i denna
del) samt Fö11 (yrkande 19).

Totalförsvarets förmåga till anpassning

Regeringen

Väpnade angrepp mot landets frihet och
oberoende ter sig på kort sikt, och så
länge nuvarande säkerhetspolitiska läge
består, som osannolika. Därtill kommer
att de rent militära förutsättningarna
att genomföra sådana angrepp under ett
antal år kommer att vara starkt
begränsade. Anspråken på
totalförsvarets förmåga att möta ett
väpnat angrepp mot vårt land är därför
begränsade under ett antal år.

Mot bakgrund av att angreppshoten på
kort sikt är små, och mot att uppväxten
av nya hot bedöms vara märkbara och ta
viss tid i anspråk, är det enligt
regeringens mening möjligt att göra
besparingar på totalförsvaret.
Försvarsmaktens krigsorganisation kan
därför reduceras, och begränsningar
göras inom det civila försvaret.

Angreppshot kan däremot växa upp om
läget i omvärlden förändras.
Totalförsvaret måste sålunda på ett
betryggande sätt kunna stärka och
anpassa förmågan att möta väpnat
angrepp i takt med den
säkerhetspolitiska utvecklingen i
omvärlden. Detta måste kunna ske både
snabbt genom att krigsdugligheten höjs
hos befintliga förband och i form av
mer långsiktig anpassning varvid nya
förband och system och strukturella
lösningar införs. Förmågan att möta ett
väpnat angrepp behöver enligt
regeringen tillgodoses fullt ut först
efter viss komplettering av utrustning
och utbildning inom högst ett år.
Därför skall särskilda planer upprättas
av Försvars-makten och Överstyrelsen
för civil beredskap för att höja
krigsdugligheten inom ett år hos den
befintliga organisationen.

Regeringen anser att en absolut
förutsättning emellertid är

- dels att tillräcklig och noga planerad
förmåga finns att snabbt och resolut
kunna höja krigsdugligheten,

- dels att en stabil grund byggs upp för
att anpassa försvaret till en tänkbar
hotutveckling på sikt.Regeringen an

Regeringen anser att en förutsättning
för att krigsorganisationen nu skall
kunna reduceras med hänsyn till det
begränsade hotet i nuvarande
omvärldsläge är att samtidigt betydande
satsningar görs för att säkerställa en
kapacitet att, väl i takt med tänkbara
förändringar i omvärlden, bygga ut och
förändra totalförsvarets styrka och
förmåga. Kapacitet för detta ändamål
kan skapas bl.a. genom god tillgång på
officerare, en god inhemsk
militärteknologisk och industriell bas
och ett väl etablerat internationellt
samarbete.

En svårighet med att planera för att
vid behov höja krigsdugligheten och
anpassa totalförsvaret till
förändringar i omvärlden är, enligt
regeringen, att man aldrig kan vara
helt säker på att tillräcklig
information och besluts-kraft kommer
att finnas för att faktiskt genomföra
de åtgärder som skulle erfordras. De
internationella kontakterna och
tillgången på information är dock i dag
mycket större än tidigare.
Förutsättningarna är därmed bättre än
förr, att varsebli och värdera hotande
utvecklingstendenser i omvärlden.
Regeringen anser därför att
underrättelsetjänsten i nuvarande
säkerhetspolitiska läge skall lägga
särskild vikt vid information om
förändringar inom de politiska,
ekonomiska och militära områdena av
betydelse för Sveriges säkerhet.
Underrättelsetjänsten och
försvarsforskningen skall därför
inriktas på att ge underlag för beslut
om att vid behov anpassa
totalförsvarets förmåga.

Regeringen föreslår vidare att
säkerhetspolitiska kontrollstationer
genomförs och resultatet presenteras
för riksdagen, dels hösten 1996, dels
under år 1998. Kontrollstationerna
skall bidra till att det sker en
fortlöpande politisk prövning av det
säkerhetspolitiska läget och dess
konsekvenser för totalförsvarets
beredskap, omfattning och förnyelse.

Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner vad regeringen har förordat
om anpassning (avsnitten 3.4.1-3.4.4 i
propositionen).

Motionerna

Moderata samlingspartiet anser i
partimotion Fö1 (yrkande 9) att den
bästa anpassningsåtgärden är ett
försvar som i sig är tillräcklig starkt
och i tillräcklig mängd innehåller de
funktioner som behöver förstärkas. Att
utveckla en en gång förlorad eller
tidigare aldrig uppnådd förmåga eller
förbandsvolym är enligt motionärernas
mening svårt. Att bygga en stor del av
det svenska försvarets framtid på
politisk förmåga att fatta beslut i tid
och på möjligheten att, när beslut
fattas i tid, uppnå önskad
försvarsförmåga innebär en mycket hög
grad av risktagande. Båda dessa
faktorer innehåller mycket av
förhoppningar och förväntningar.
Motionärerna anser att de bästa
förutsättningarna för ett större och
starkare försvar i morgon, är ett
försvar av hög kvalitet redan i dag.
För att behålla möjligheten till
långsiktig tillväxt måste enligt
motionen nästa försvarsbeslut bl.a.
innehålla fler officerare än vad
organisationen i sig kräver, en mer
omfattande försvarsforskning,
genomtänkta planer för utbildning och
uppsättande av förband, tillgång till
kvalificerade övningsplatser och till
kvalificerade värnpliktiga. Ett större
risktagande med en mer omfattande
återtagning grundat på förband som helt
saknar krigsduglighet avvisas av
motionärerna, liksom vad som i
propositionen antyds om att förbands-
och repetitionsutbildning helt skall
utebli.

Folkpartiet liberalerna påpekar i
motion Fö8 (yrkande 6) att det i
propositionen skisseras lösningar där
merparten av krigsorganisationen är
användbar omedelbart efter
mobilisering, men att man för en annan
del godtar vissa brister i utbildning
och tillgång på förbrukningsmateriel.
Samtliga brister skall enligt
propositionen kunna åtgärdas inom ett
år. Motionärerna är tveksamma om
exakt tolv månader måste vara en norm,
men anser att den av regeringen
föreslagna inriktningen är utmärkt.
Motionen pekar på de förhållanden som
rådde tidigare, då få förband var
direkt användbara efter mobilisering
och många enheter hade grava brister i
utrustning och utbildning. Bristerna
var dramatiskt mycket större än vad
myndigheterna hade redovisat.
Möjligheterna att utöka organisationen
måste förberedas på ett planerat sätt,
t.ex. genom att ha en något större
befälsvolym än vad som behövs för den
befintliga organisationen. Folkpartiet
liberalerna är sålunda positivt till
grundtanken i regeringens förslag. I
motionen framhålls att metoderna för
att återta krigsdugligheten m.m.
varierar mellan olika förbandstyper,
och flera exempel ges i motionen på hur
en sådan beredskap skulle kunna ordnas.

I motion Fö6 (mp kommittémotion) pekas
på att regeringen föreslår att
underrättelsetjänsten skall lägga
särskild vikt vid information om
långsiktiga utvecklingstendenser m.m.
av betydelse för Sveriges säkerhet.
Viktigt är enligt motionärerna (yrkande
14) även att underrättelser inhämtas om
de nya hot som måste beaktas i ett
vidgat säkerhetspolitiskt perspektiv.
Som exempel anges atomubåtar på
Ishavets botten och ökade sociala
klyftor. Motionärerna anser att en
samordning mellan olika myndigheters
kompetensområden måste ske för att
säkerställa att olika hot bedöms
utifrån sakkunskap och inte
traditioner.

I motion Fö11 (kds kommittémotion)
framhålls att hög anpassningsförmåga av
totalförsvaret är av avgörande
betydelse om vi måste höja
krigsdugligheten. Motionärerna menar
dock att det finns svagheter inbyggda
med ett sådant system, t.ex. tolkning
av förvarningssignaler, nödvändiga
politiska beslut, planering,
igångsättning och resursuppbyggnad. En
tillräcklig försvarsförmåga kan enligt
motionärerna (yrkande 3) endast
säkerställas genom att en betydande
kvalitativ förmåga ständigt
upprätthålls inom totalförsvaret. För
att få till stånd den höjning av
krigsdugligheten och
resurskompletteringen som blir
nödvändig, bör (yrkande 4) en
realiserbarhetsprövning göras utifrån
en helhetssyn. Resultat av en sådan
avgör graden av trovärdigheten av
totalförsvarets anpassningsförmåga.
Motionärerna menar vidare att det är
angeläget att underrättelsetjänsten har
resurser att ständigt förse
statsmakterna med beslutsunderlag för
att kunna fatta beslut om en förändrad
krigsduglighet. Därför anser
motionärerna (yrkande 5) att det i det
fortsatta beredningsarbetet bör
övervägas att göra en total översyn av
underrättelsetjänsten för att
säkerställa att omvärldsutvecklingen
fortlöpande kan bevakas.

Utskottet

Utskottet vill redan inledningsvis peka
på att dagens krigsorganisation inte i
sin helhet är fullt krigsduglig direkt
efter en snabbt genomförd mobilisering.
För att totalförsvaret skall bli fullt
krigsdugligt krävs en anpassning av
förmågan genom utbildning och övning,
genom anskaffning av förnödenheter och
viss materiel samt genom utbyggnad av
befästningar m.m.

I 1992 års försvarsbeslut (bet.
1991/92:FöU12, rskr. 337 och 338)
beslutades att Försvarsmakten - inom
ramen för tillgängliga personella och
materiella resurser - skall ha en
beredskap för att snabbt kunna
komplettera utbildningen och den
materiella tillgängligheten så att den
samlade försvarsförmågan förstärks.

Vidare beslutades att Försvarsmakten -
om stormakternas säkerhetspolitiska och
militära handlingsmöjligheter i vårt
närområde långsiktigt tillväxer -
successivt skall kunna öka sin samlade
styrka.

Våren 1993 godkände riksdagen (bet.
1992/93:FöU9 s. 24, rskr. 334) vad
regeringen då förordat i proposition
1992/93:100 bil. 4, om behovet att
precisera kraven på försvarets
beredskap:

Kraven i övrigt på totalförsvarets
förmåga att möta väpnat angrepp över
kust alternativt landgräns, enligt den
ambition som 1992 års försvarsbeslut
anger, behöver fullt ut tillgodoses
först efter något års komplettering av
utrustning och utbildning. Efter en
högst ettårig återtagningsperiod skall
alla väsentliga delar av totalförsvaret
kunna utnyttjas med full effekt
omedelbart efter mobilisering.
Planläggning för en sådan forcerad
återtagning får förutsättas ske utan
direkta ekonomiska restriktioner.

Regeringen framhåller i propositionen
att totalförsvaret skall anpassas mot
bakgrund av den säkerhetspolitiska
utvecklingen i omvärlden. Detta skall
kunna ske dels genom att
krigsdugligheten höjs inom den
befintliga krigsorganisationen, dels i
form av en mer långsiktig anpassning
varvid nya förband, vapensystem och
strukturella lösningar kan komma att
införas. Regeringen föreslår att den
reducerade krigsorganisationen skall ha
en förmåga att möta ett väpnat angrepp
med iståndsatta styrkor fullt ut först
efter viss komplettering av utrustning
och utbildning inom högst ett år.

Moderata samlingspartiet framhåller i
Fö1 (yrkande 9) svårigheterna att
återta förlorad eller aldrig uppnådd
förmåga. Att bygga försvarets framtid
på politisk förmåga att fatta beslut i
rätt tid är ett risktagande. Ett sådant
system kräver noggranna planer och
förberedelser. Folkpartiet liberalerna
anser i Fö8 (yrkande 6) att den
föreslagna inriktningen är utmärkt,
även om viss tveksamhet uttalas till en
norm om tolv månader.

I motion Fö11 (kds kommittémotion),
yrkandena 3 och 4 betonas vikten av att
ständigt upprätthålla en hög kvalitativ
förmåga hos totalförsvaret. Fråga om
att kunna anpassa förmågan på det sätt
som regeringen föreslår bör
realiserbarhetsprövas.

Utskottet ställer sig bakom
regeringens uppfattning att efter en
högst ettårig period alla väsentliga
delar av totalförsvaret skall kunna
utnyttjas med full effekt omedelbart
efter moblisering.

Utskottet har samma uppfattning om de
farhågor som både regeringen och vissa
motionärer hyser till det risktagande
som det innebär att ha ett totalförsvar
som behöver både betydande tid och
omfattande resurser för att nå full
duglighet att möta ett angreppshot mot
vårt land med iståndsatta styrkor. Man
kan också se svårigheterna att i rätt
tid fatta beslut om att sätta i gång
uppbyggnaden med tillräcklig kraft och
målmedvetenhet.

Det är å andra sidan inte rimligt att
- i synnerhet i dagens
säkerhetspolitiska läge - avsätta de
resurser som skulle vara nödvändiga för
att det skulle vara möjligt för
totalförsvaret att i sin helhet
ständigt kunna vara fullt stridsdugligt
att efter en hastigt genomförd
mobilisering kunna möta ett angreppshot
med iståndsatta styrkor. Dessa
kostnader skulle urholka totalförsvaret
både kvalitativt och organisatoriskt.
Den förmågan har vidare totalförsvaret
i realiteten saknat i modern tid. Det
är enligt utskottets mening avgjort
bättre att ha en planlagd, övad och på
andra sätt noggrant förberedd förmåga
till styrkeuppbyggnad, än att behöva
tillgripa oplanerade medel för att
bygga upp ett totalförsvar som eroderat
på ett oplanerat sätt.

Utskottet delar därför regeringens
uppfattning om lämpligheten och
nödvändigheten av att kunna vid behov
anpassa totalförsvarets krigsduglighet,
såväl i det korta perspektivet med
hänsyn till det militärstrategiska
läget i vår omvärld, men även som mer
långsiktigt med hänsyn till
omvärldsutvecklingen i vidare mening.

En sådan anpassningförmåga måste
emellertid sålunda grundas på
noggranna planer över vilken
utbildning och anskaffning av materiel
samt andra förnödenheter som behöver
ske. Vidare bör noggranna överväganden
och studier göras om vilka kritiska
faktorer som ytterst påverkar
totalförsvarets möjligheter att på ett
trovärdigt sätt kunna genomföra en
sådan uppbyggnad. Förmågan att nå full
krigsduglighet inom totalförsvaret
inom högst ett år bör därför
klarläggas. Kostnaderna för att
upprätthålla viss överkapacitet inom
olika funktioner och med olika resurser
bör beräknas. Enligt utskottets mening
är det angeläget att regeringen inför
försvarsbeslutet 1996 för riksdagen
närmare redovisar dels hur en
uppbyggnad (anpassning) av
totalförsvarets krigsduglighet skall
kunna ske, dels hur förmågan till
långsiktig anpassning skall
säkerställas. företrädesvis inom en
tolvmånadersperiod.

Med hänsyn till vad utskottet nu har
anfört föreslår utskottet att riksdagen
godkänner vad regeringen har förordat
om anpassning av totalförsvarets
förmåga.

Såväl regeringen som flera motioner
tar upp underrättelsetjänstens
betydelse för att få underlag för såväl
den kortsiktiga beredskapen att ingripa
mot kränkningar som att besluta om att
höja krigsdugligheten hos
totalförsvaret, men även för att
påverka totalförsvarets mer långsiktiga
utveckling. Utskottet anser för sin del
att det är motiverat med en översyn av
underrrättelsetjänsten bl.a. avseende
dess inriktning, ledning och
organisation f för att därmed
säkerställa att denverksamheten ges en
sådan ledning och utformning som
svarar mot de särskilda behov som den
föreslagna inriktning av totalförsvaret
inriktning erfordrar, bl.a när det
gäller förmågan till kort- och
långsiktig anpassning.

Viktiga delar av
underrättelsetjänstens resurser, t.ex.
Försvarets radioanstalt, Försvarets
forskningsanstalt och Försvarets
materielverk tillhör inte
Försvarsmakten utan är självständiga
myndigheter under regeringen. Med
hänsyn även till verksamhetens
speciella karaktär bör regeringen ta
initiativet till och leda en sådan
översyn.

Mot bakgrund av vad utskottet nu har
anfört bör riksdagen godkänna vad
regeringen förordat om anpassning.
Motionerna Fö1 (yrkande 9), Fö6
(yrkande 14), Fö8 (yrkande 6) och Fö11
(yrkandena 3-5)bör inte bifallas av
riksdagen.

Inriktning av det militära försvaret

Utskottet behandlar här vad regeringen
i propositionen (s. 65-81) har anfört
om inriktningen av det militära
försvaret. Utskottet behandlar också
motionerna Fö1 (m partimotion)
yrkandena 10-15, 17-19, Fö2 (m)
yrkandena 1 och 2, Fö3 (mp) yrkandena
1-2, Fö5 (v partimotion) yrkande 2 i
denna del, Fö6 (mp kommittémotion)
yrkandena 13, 16 och 19, Fö7 (s)
yrkande 2 i denna del, Fö8 (fp
partimotion) yrkandena 7-9, Fö9 (m)
samt Fö11 (kds kommittémotion)
yrkandena 11-15, 17 och 18.

Utgångspunkter

Regeringen

Regeringen anger, utan hemställan till
riksdagen, inledningsvis vissa
utgångspunkter för sina förslag och
konstaterar att ett väpnat angrepp
utgör det allvarligaste hotet mot vår
nationella säkerhet. Långsiktigt utgör
också ett väpnat angrepp den viktigaste
utgångspunkten för totalförsvarets
planering, trots att anspråken på
totalförsvarets förmåga i närtid är
begränsade. Svårigheten att förutsäga
utvecklingen i omvärlden ställer krav
på stor förmåga till anpassning.

Regeringen pekar på vissa drag i
utvecklingen av militär teknik och
doktriner vilka har betydelse för
karaktären på väpnade angrepp som
skulle kunna hota Sverige i en framtid.
Vad som därvid särskilt framhålls är
möjligheten av angrepp med s.k.
strategiska insatsstyrkor som med god
rörlighet och effektiva ledningssystem
sätts in med stor kraft utan långvariga
röjande militära operativa
förberedelser. Den moderna tekniken
kommer att medge vapeninsatser med hög
precison och stridsinsatser dygnet
runt, oavsett väderförhållanden, på ett
fragmenterat stridsfält utan
frontlinjer. Dessa förhållanden sägs
skapa stora svårigheter när det gäller
att leda egna stridskrafter och att
göra insatser för att skydda
civilbefolkningen. Den snabba
utvecklingen sägs redan ha förändrat
förutsättningarna för krigföringen och
kommer på sikt att ytterligare ställa
krav på anpassningsförmåga.

För att kunna möta ett angrepp med
strategiska insatsstyrkor måste det
militära försvaret, enligt regeringen,
ha förmåga både att skydda våra mest
vitala områden och att anfalla en
angripare där och när denne är som
känsligast. Förmågan att leda våra
stridskrafter under mycket svåra
förhållanden är därmed av stor
betydelse, liksom förmågan att övervaka
och luftförsvara vårt territorium.

En grundläggande förutsättning för vår
försvarsförmåga är att vi kan hindra en
angripare att få luftherravälde.

Insatser med B- och C-stridsmedel kan
bli mycket verkningsfulla om inte
motåtgärder har vidtagits. Regeringen
anser därför att fortsatt hänsyn bör
tas till möjligheten av sådana
insatser.

Regeringen anför avslutningsvis
beträffande utgångspunkterna för
inriktningen av det militära försvaret
att kraven på vår försvarsförmåga
förändras om ett angrepp med påtaglig
anfallskraft över landgräns eller kust
skall kunna mötas. Förutom behovet att
kunna bekämpa stridskrafter till sjöss
vkar då de generella kraven på
samordnade egna anfallsoperationer och
på uthållighet.

Utskottet

Utskottet har ingen erinran mot vad
regeringen har anfört om utgångspunkter
för inriktningen av det militära
försvaret.

Uppgifter för det militära försvaret

Regeringen

Regeringen anger att det militära
försvaret, inom ramen för
totalförsvarets uppgifter, skall

- försvara landet mot väpnat angrepp,

- hävda vår territoriella integritet,

- kunna genomföra internationella
fredsfrämjande insatser och

- kunna utnyttjas vid svåra nationella
påfrestningar på samhället i fred.

Försvar mot väpnat angrepp

Regeringen redogör i propositionen för
innebörden av dessa fyra uppgifter. När
det gäller försvar mot väpnat angrepp
hänvisar regeringen till den
säkerhetspolitiska analysen och att
väpnade angrepp mot Sverige i dagens
politiska situation ter sig osannolika.
Mer reella hot kan emellertid uppstå
efter ett antal år. Regeringen
preciserar mot den bakgrunden vilka
typer av angreppshot som i olika
tidsperspektiv bör läggas till grund
för planeringen under den förestående
försvarsbeslutsperioden. Tre olika
tidsdimensioner är därvid aktuella.

Regeringen konstaterar att det inte
finns någon tänkbar angripare som har
omedelbar tillgång till förband för ett
angrepp i sådan omfattning som hittills
legat till grund för svensk
försvarsplanering. Detta gäller så
länge som nuvarande säkerhetspolitiska
och militärstrategiska förhållanden
består. Rent tekniskt skulle det dock
vara möjligt att i ett läge med
oväntade politiska omvälvningar inleda
militära företag mot Sverige med de
resurser som trots allt finns
tillgängliga. Sverige bör därför, även
vid dagens förhållanden, ha en
betryggande förmåga att kunna möta
detta slags angrepp, vilka skulle kunna
riktas mot begränsade geografiska mål
eller mot någon vital samhällsfunktion.
Regeringen kallar sådana möjliga hot
för angreppshot i nuvarande
omvärldsläge.

Läget i omvärlden kan förändras så att
ett angrepp mot Sverige ter sig som en
realistisk möjlighet. Det tar dock
avsevärd tid att förändra de rent
militära möjligheterna att genomföra
ett angrepp. De styrkor som enligt
regeringens bedömning i första hand kan
komma att sättas i stånd för ett
angrepp är sådana flyg- och
markstridskrafter som utgör viktiga
komponenter i s.k. strategiska
insatsstyrkor. Om politiska och
ekonomiska förutsättningar för en sådan
utveckling har uppstått torde
angreppsstyrkor kunna sättas i stånd
inom några år så länge befintlig
materiel och personal kan utnyttjas.
Inträffar denna situation måste, enligt
regeringen, det svenska försvarets
krigsduglighet på ett betryggande sätt
kunna höjas i minst motsvarande takt.

Regeringen anser att det finns goda
möjligheter till insyn i en utveckling
där angrepssstyrkor sätts i stånd.
Därmed finns en grund för anpassning av
det svenska försvarets krigsduglighet.
Det hot mot Sverige som skulle kunna
växa upp som följd av en sådan
händelseutveckling kallar regeringen
för angreppshot med iståndsatta
styrkor.

På lång sikt är den säkerhetspolitiska
och militärstrategiska utvecklingen
mycket mer svårförutsägbar. Enligt
regeringens bedömning talar dock mycket
för att framtida krig kommer att
karakteriseras av kvalificerad
militärteknik och användning av
strategiska insatsstyrkor. Regeringen
anser därför att en betryggande
långsiktig grund för att kunna
utveckla den svenska försvarsförmågan i
takt med en sådan omväldsförändring bör
eftersträvas. Långsiktigt inriktade
åtgärder bör sålunda i första hand
syfta till att utveckla vår förmåga att
kunna möta angrepp med moderna
strategiska insatsstyrkor.

Enligt regeringens mening skall det
emellertid heller inte uteslutas att en
mer omfattande förmåga till anfall över
landgräns och hav - som ett komplement
till strategiska insatsstyrkor - skulle
kunna växa upp i vårt närområde.
Regeringen anser dock att en sådan
utveckling kommer att ta lång tid i
anspråk. Den kan därför i huvudsak
mötas genom tillväxt av ett försvar som
i första hand har utformats mot angrepp
med strategiska insatsstyrkor.

Detta breda spektrum av hot som bör
påverka långsiktiga åtgärder inom
försvaret kallar regeringen för
angreppshot på lång sikt.

Hävda vår territoriella integritet

Den andra uppgiften för det militära
försvaret - att hävda vår territoriella
integritet - innebär enligt regeringen
bl.a. övervakning av vårt territorium
och luftrum samt att kunna ingripa mot
kränkningar eller andra överträdelser
av internationell eller svensk rätt.
Regeringen eftersträvar en ökad
samordning som leder till att civila
och militära resurser utnyttjas bättre
när de på olika sätt bidrar till
hävdandet av den territoriella
integriteten.

Det kaderorganiserade militära
försvaret skall sålunda under normala
fredsförhållanden ha tillräcklig
förmåga - i samverkan med andra
resurser - att hävda vår territioriella
integritet. Om spänningen stiger,
särskilt som följd av
säkerhetspolitiska kriser i vårt
närområde, kan det krävas att
krigsorganisationen efter hand
mobiliseras.

Internationella fredsfrämjande insatser

Försvarsmakten har sedan 1950-talet på
olika sätt medverkat i internationella
fredsfrämjande insatser. Regeringen
föreslår nu att sådan medverkan skall
vara en av de fyra uppgifterna för det
militära försvaret. Innebörden härav är
främst ökade krav på beredskap för
sådana insatser.

Regeringen anser sålunda att
erforderlig handlingsfrihet i detta
avseende föreligger om det inom ramen
för utbildningssystemet är möjligt att
ha väsentliga delar av två bataljoner,
eller motsvarande styrka, ständigt
insatta eller hållna i beredskap.
Regeringen anser också att
tidsbegränsade och förberedda insatser
skall kunna ske med specialenheter,
t.ex. för minspaning och minröjning
samt för transporter och sjukvård.
Härutöver erfordras personal för att
tjänstgöra i staber och som
observatörer i minst nuvarande
omfattning.

Insatser med större styrkor eller med
andra slags stridskrafter kan också
komma att aktualiseras. Enligt
regeringens bedömning erfordras dock
inte några särskilda förberedelser
eller beredskapsåtgärder för sådana
situationer.

Regeringen anser att de svenska
insatserna skall kunna ske på två sätt;
dels ingående i på förhand samordnade
multinationella beredskapsförband, dels
insatser inom ramen för tillfälligt
sammansatta internationella styrkor.
Härvid är det viktigt att det nordiska
samarbetet vidareutvecklas.

Ställa resurser till förfogande i fred

Organisationens innehåll och beredskap,
liksom den militära utbildningen i
bl.a. sjukvårdstjänst, fältarbeten och
brandskydd, gör det miliära försvaret
till en värdefull och också nödvändig
resurs i många sammanhang. Enligt
regeringens uppfattning bör dock inte
uppgiften att ställa resurser till
förfogande vid svåra nationella
påfrestningar på samhället i fred styra
det militära försvarets utveckling i
stort. Däremot bör stor hänsyn tas till
denna uppgift vid t.ex. utformningen av
materielsystem och vid
verksamhetsplaneringen. Förberedelser
för att kunna lösa denna uppgift behövs
inom såväl det militära som det civila
försvaret, bl.a. i form av samövningar.

Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner vad regeringen förordar om
uppgifter, principiell inriktning och
utveckling i stort för det militära
försvaret i den del som rör uppgifter
(avsnitt 4.1.2 i propositionen).

Utskottet

Regeringen anger fyra uppgifter för
det militära försvaret. Den första är
försvar mot väpnat angrepp. Regeringen
beskriver skilda angreppshot som i
olika tidsperspektiv bör vara styrande
för planeringen under den kommande
försvarsbeslutsperioden för det
militära försvaret, nämligen

- angreppshot i nuvarande omvärldsläge,

- angreppshot med iståndsatta styrkor
och

- angreppshot på lång sikt.

Utskottet har i det föregående anslutit
sig till regeringens uttalande att ett
väpnat angrepp utgör det allvarligaste
hotet mot vår nationella säkerhet och
därmed långsiktigt är den viktigaste
utgångspunkten för totalförsvarets
planering.

Utskottet har inget att erinra mot den
av regeringen givna
uppgiftsindelningen. Samtliga fyra
uppgifter för det militära försvaret
har ett nära sammanhang med dess
förmåga att lösa den fundamentala
uppgiften att försvara landet mot
väpnade angrepp. Även under perioder då
bedömningen av tänkbara hot leder till
att det endast finns små anspråk på
omedelbar militär förmåga, måste det
militära försvarets verksamhet och
utveckling präglas av att uppgiften att
försvara landet mot väpnade angrepp är
det yttersta motivet för det militära
försvarets existens.

Det militära försvaret skall, enligt
regeringen, ha tillräcklig förmåga att
hävda vår territoriella integritet.
Enligt utskottets mening är hävdandet
av vår territoriella integritet en
grundläggande förutsättning för vår
säkerhetspolitik. Väsentligt, och
styrande för det militära försvarets
utveckling, är därmed kravet på att
kunna ingripa mot varje form av
kränkning av vårt territorium. Luckor i
övervaknings- och insatssystemen får
inte förekomma, om de kan utnyttjas
systematiskt och därmed kunna tolkas
som att vi har släppt kontrollen över
vårt territorium.

Regeringen föreslår att medverkan i
internationella fredsfrämjande insatser
skall skrivas in som en uppgift för det
militära försvaret. Detta kommer att
ställa krav på främst en ökad beredskap
för sådana insatser. Utskottet anser
för sin del att en sådan utökning av
uppgifterna i förhållande till vad
riksdagen beslutade i 1992 års
försvarsbeslut (prop. 1991/92:102, bet.
1991/92:FöU12, rskr. 1991/92:337 och
338) är motiverad, dels med hänsyn till
att svensk militär personal sedan lång
tid deltagit i internationella
fredsfrämjande insatser, dels behovet
att höja ambitionen för sådana
insatser.

Utskottet delar regeringens
uppfattning att förberedelserna för att
kunna ställa militära resurser till
förfogande i katastrofsituationer i
fred bör utvecklas. Det gäller såväl
personella resurser, t.ex. befäl och
värnpliktiga som genomför
grundutbildning, som olika materiella
resurser, exempelvis fartyg,
helikoptrar och bandvagnar. Det gäller
även kommunikations- och
ledningskapacitet. Det är därmed
motiverat att formellt tilldela det
militära försvaret uppgiften att kunna
ställa resurser till förfogande vid
sådana tillfällen. Utskottet anser,
liksom regeringen, att denna uppgift
inte skall vara styrande för det
militära försvarets utveckling i stort.

Med utgångspunkt i det som här har
anförts föreslår utskottet att
riksdagen godkänner vad regeringen
förordar om uppgifter, principiell
inriktning och utveckling i stort för
det militära försvaret i den del som
rör uppgifter (avsnitt 4.1.2 i
propositionen).

Principiell inriktning

Regeringen

Regeringen anser att det militära
försvaret bör utformas dels så att det
kan utvecklas i steg för att kunna möta
olika typer av angreppshot i skilda
tidsperspektiv, dels för att kunna lösa
övriga huvuduppgifter.

Grundnivå

Regeringen definierar en grundnivå.
Denna skall svara mot alla erforderliga
åtgärder som behövs så länge som
nuvarande säkerhetspolitiska och
militärstrategiska läge består.
Grundnivån bör enligt regeringen
utformas så att det militära försvaret
kan

- hävda vår territoriella integritet,

- genomföra internationella insatser,

- utnyttjas vid svåra nationella
påfrestningar på samhället i fred och

- möta tänkbara angreppshot i nuvarande
omvärdsläge.

Grundnivån skall också innehålla
åtgärder som gör det möjligt att
anpassa försvaret till ett förändrat
läge i omvärlden. Det skall sålunda
vara möjligt att

- höja krigsdugligheten om ett
angreppshot med iståndsatta styrkor
skulle börja utvecklas och

- möta ett spektrum av angreppshot på
lång sikt.

Enligt regeringen är det tre uppgifter
som ställer dimensionerande krav på
krigsorganisationen i närtid, nämligen

- att kunna hävda den territoriella
integriteten,

- att kunna genomföra internationella
insatser och

- att kuna anpassa försvaret till
förändrade säkerhetspolitiska
situationer.

Kravet att kunna möta de angreppshot
som trots allt är tänkbara i nuvarande
omvärldsläge är enligt regeringen inte
dimensionerande. Detta krav bedöms
nämligen i allt väsentligt bli
tillgodosett genom de åtgärder som
vidtas med utgångspunkt i de tre andra
nyss nämnda uppgifterna.

Regeringen föreslår att det militära
försvaret i grundnivån utformas så att
det inom högst ett år har förmågan att
ha höjahöja krigsdugligheten för att
kunna möta angreppshot med iståndsatta
styrkor. Regeringen bedömer härvid att
det inom en ettårsperiod är möjligt att
komplettera utbildningen, tillföra
enklare materiel och förnödenheter samt
att bygga ut anläggningar. Härutöver
kan insats- och
mobiliseringsberedskapen höjas.
Regeringen förutsätter sålunda att
organisationsstrukturen med vapen- och
ledningssystem, befälskadern samt
grundutbildade soldater redan finns i
grundnivån.

Anpassning på längre sikt

När det gäller åtgärder för anpassning
på längre sikt är det regeringens
uppfattning att dessa åtgärder redan i
grundnivån skall ge en tillräcklig bas
och handlingsfrihet för den framtida
utvecklingen. Som antytts tidigare bör
därvid föreställningar om framtida
krigs karaktär vara styrande.
Satsningar bör ske inom områden där det
tar lång tid att bygga upp kompetens
och resurser.

Förändringar i omvärlden kan komma att
kräva en anpassning av planeringen för
det svenska försvarets utveckling.
Statsmakternas inriktning kan behöva
förändras, liksom uppgifter,
ambitionsnivåer och ekonomiska
resurser. Regeringen anger att sådana
förändringar normalt bör bestämmas i
ett nytt flerårigt försvarsbeslut. En
förändrad säkerhetspolitisk utveckling
i omvärlden kan dock ställa krav på
förändrad inriktning redan tidigare.

Enligt regeringens bedömning skapas
genom de förutsatta åtgärderna i
grundnivån förutsättningar för att i
kommande försvarsbeslut anpassa det
militära försvarets utveckling,
kvalitativt och kvantitativt, till den
förväntade utvecklingen i omvärlden.

Konsekvenser för planeringen

Regeringen anger, som en del i den
principiella inriktningen, även vissa
konsekvenser för planeringen. Normalt
är det kostnadseffektivt att underhålla
försvarssystem så att de kan behållas
hela sin operativa livslängd.
Regeringen anser emellertid att de
stora säkerhetspolitiska förändringarna
kraftigt har reducerat de operativa
behoven inom många områden, i varje
fall för de närmaste åren. Härav följer
att vidmakthållandet av gamla system
kan ifrågasättas. Planeringen bör
därför utgå från behoven de närmaste
åren och den handlingsfrihet som behövs
för framtiden, oberoende av motiven för
tidigare investeringar. Vapensystem som
anskaffats med tidigare behov som
grund, och för vilka behov inte kan
identifieras under återstående
livslängd, bör alltså enligt
regeringens mening avvecklas. Det är
viktigare att nu göra nyinvesteringar
som svarar mot framtida tänkbara behov.

Regeringen anser det angeläget att
snarast efter den 1 januari 1997
genomföra erforderliga förändringar i
totalförsvarets struktur för att uppnå
besparingar och för att frigöra
resurser för de nya uppgifterna. De
strukturella förändringarna bör således
genomföras så snabbt som möjligt även
om de kan leda till betydande
olägenheter. Regeringen anser vidare
att en viss obalans kan accepteras
under de närmaste åren mellan operativa
funktioner när det gäller förmågan att
kunna möta mer omfattande väpnade
angrepp. Likaså är det acceptabelt med
vissa effektivitetsbrister som följd av
förändringskraven.

Regeringen hemställer att riksdagen
godkänner vad regeringen förordar om
uppgifter, principiell inriktning och
utveckling i stort för det militära
försvaret i den del som rör utveckling
i stort (avsnitt 4.1.3 i
propositionen).

Motionerna

I Moderata samlingspartiets partimotion
Fö1 (m) anförs att dimensionerande för
Sveriges försvar är och bör vara risken
för ett överraskande, dolt iscensatt
angrepp med lättrörliga styrkor av hög
kvalitet, s.k. strategiskt överfall.
Väsentligt för att möta ett sådant
angrepp sägs vara att kunna försvara
egna kraftcentra för att undvika
försvarskollaps, för att kunna
omgruppera styrkor för fortsatt försvar
samt för att vinna tid för att söka
hjälp utifrån. Kraftsamling av förband
och försvarsförmåga bör enligt
motionärerna således ske till sådana
kraftcentra. Handlingsfrihet bör
säkerställas genom tillräckligt många
effektiva förband med flexibel förmåga
samt med tillämpning av en strategi som
gör att hjälp utifrån ter sig
meningsfull. Frågan om en tidsvinnande
strategi är således viktig. Den ger
säkerhetspolitiskt handlingsutrymme. I
övrigt anser motionärerna att de
målsättningar för krigets förande som
ingår i 1992 års försvarsbeslut
alltjämt har relevans.

Avsaknaden av entydiga angreppsfall
gör att försvarets förmåga att kunna
möta skilda hot måste öka. En fortsatt
modernisering i takt med teknik- och
doktrinutvecklingen anser därvid
motionärerna ger de bästa
förutsättningarna för att kunna möta
olika framtida hot.

Vad som sålunda anförts om
inriktningen av det militära försvaret
hemställer motionärerna att riksdagen
som sin mening skall ge regeringen till
känna (yrkande 10).

Utskottet

Regeringen anger en grundnivå vars
inriktning skall möjliggöra att det
militära försvaret kan möta kraven i
nuvarande säkerhetspolitiska och
militärstrategiska läge. Härutöver
skall grundnivån innehålla åtgärder som
gör det möjligt att anpassa försvaret
till ett förändrat omvärdsläge, dels
inom ett år, dels på längre sikt.

Utskottet delar regeringens
uppfattning att kravet på att i
nuvarande omvärldsläge kunna möta trots
allt tänkbara angreppshot inte bör vara
dimensionerande för krigsorganisationen
i förhållande till andra uppgifter i
närtid.

Utskottet ställer sig bakom vad
regeringen anför om att tidigare
anskaffade vapensystem, som det inte
finns ett klart behov av under
återstående livslängd, kan avvecklas.

Utskottet kan acceptera den
risktagning som följer av att låta
krigsdugligheten för förbanden variera
men att den inom högst ett år skall ha
höjts så att ett angreppshot med
iståndsatta styrkor kan mötas.
Utskottet har ett motsvarande synsätt
när det gäller åtgärder och
handlingsfrihet för en anpassning av
det militära försvaret till en framtida
utveckling på längre sikt. 1992 års
försvarsbeslut byggde på samma
principer. De villkor som utskottet
åsyftar är dels att
underrättelsetjänst, säkerhetspolitiska
bedömningar och beslutsordning med
trovärdig säkerhet måste kunna varna i
tid, dels att anpassningskraven är
realistiska. Utskottet förutsätter att
regeringen i sin redovisning till
riksdagen av underlaget inför
försvarsbeslutets andra etapp
klarlägger dessa förhållanden, liksom
vilka särskilda kostnader som följer av
anpassningskraven. Med denna förklaring
föreslår utskottet att riksdagen
godkänner vad regeringen förordar om
uppgifter, principiell inriktning och
utveckling i stort för det militära
försvaret i den del som rör principiell
inriktning (avsnitt 4.1.3 i
propositionen). Samtidigt bör
partimotion Fö1 (m) yrkande 10 avslås.

Utveckling i stort

Regeringen

Regeringen konstaterar inledningsvis
att den i många avseenden har samma syn
på utvecklingen i stort av det militära
försvaret som Försvarsmakten har
redovisat på jämförbara ekonomiska
nivåer. De skillnader som föreligger
hänför regeringen främst till synen på
behovet av försvarsförmåga i närtid och
till plikttjänstgöringens omfattning.
Regeringen föreslår att den inriktning
som i det följande anges för
krigsorganisationens utveckling läggs
till huvudsaklig grund för
förberedelserna för den andra etappen
av försvarsbeslutet.

Ledningssystemet

Regeringen

Regeringen anser att ledningssystemet
har stor betydelse i den framtida
stridsmiljön. Det bör förändras för att
klara kraven på snabbhet, uthållighet
och självständigt uppträdande.

En omprövning av det nuvarande
ledningssystemets utformning bör,
enligt regeringen, genomföras så att
riksdagen kan ta ställning till
principfrågorna i försvarsbeslutets
andra etapp hösten 1996.

Regeringen anser vidare att den
nuvarande ledningsstrukturen, främst på
den lägre regionala nivån, bör
reduceras. Tidiga beslut bör här kunna
fattas mot bakgrund av den långsiktiga
inriktningen av ledningssystemet.
Enligt regeringens bedömning kan
antalet försvarsområden minskas med ca
en tredjedel. Antalet marin- och
flygkommandon bör också omprövas.

Motionerna

I Moderata samlingspartiets partimotion
Fö1 (m) framhålls att dagens och
framtidens teknologiska landvinningar,
främst avseende informationsteknologin,
skapar helt nya förutsättningar för
underrättelsetjänst och för utformning
av lednings-, stridslednings- och
sambandssystem. Samtidigt kan på ganska
kort sikt hela stridens förande
förändras. Enligt motionärerna behövs
en genomgripande genomlysning av
ledningsfunktionen, vilket i sin tur
kan leda till förändringar i
ledningsstruktur och informationsflöde.
Om det är detta som regeringen avser
med sitt förslag, bör det enligt
motionärerna accepteras av riksdagen.
Om inte, bör utredningen kompletteras
med det som är mer väsentligt än
ledningsorganisationen i sig, nämligen
ledningsstruktur och
ledningsfunktionens utveckling i de
hänseenden som berörts i motionen.
Frågorna rörande C4 I bör därvid
vvervägas i en särskild utredning vid
sidan om den utredning som regeringen
aviserat om ledningsorganisationen
(yrkande 11).

Motionärerna i kommittémotion Fö11
(kds) betonar vikten av att de
frivilliga försvarsorganisationernas
verksamhet knyts till Försvarsmakten så
nära som möjligt på lokal och regional
nivå. De konstaterar härefter att med
regeringsförslagets reduktion av
antalet försvarsområden med ca en
tredjedel så förloras ett viktigt stöd
för frivilligverksamheten. Enligt
motionen bör konsekvenserna av en
reducerad ledningsstruktur belysas
grundligt och därför frågan hänskjutas
till etapp två av försvarsbeslutet
(yrkande 18).

Ett i stort likalydande resonemang
förs i motion Fö2 (m) av Anders G
Högmark och Jan-Olof Franzén.
Motionärerna anser inte
beslutsunderlaget fullgott och yrkar
därför att detta kompletteras (yrkande
1) samt att beslutet om
försvarsområdesstabernas antal i
avvaktan härpå skjuts upp (yrkande 2).

Motionärerna i motion Fö9 (m) av Nils
Fredrik Aurelius och Leif Carlson har
från motsvarande utgångspunkter svårt
att förstå motiven bakom propositionens
förslag att reducera antalet
försvarsområden och försvars-
områdesstaber. Dessa bör i stället
bevaras så länge den nuvarande
länsindelningen består, vilket
riksdagen bör ge regeringen till känna.

Vänsterpartiet ansluter sig i sin
partimotion Fö5 (v) till
regeringsförslaget att genomföra
förändringar i ledningssystemet.
Motionärerna anser dock att det skulle
varit värdefullt att redan nu slå fast
att militärområdesindelningen bör
överges (yrkande 2 i denna del).

Utskottet

Den nya säkerhetspolitiska situationen
innebär att totalförsvarets
ledningsorganisation i krig och i fred
behöver förändras. Utskottet delar
regeringens uppfattning om vikten av
att ha ett effektivt fungerande
ledningssystem i de framtida
situationer och stridsmiljöer som kan
förutses, liksom för aktuella
ledningsuppgifter i den fredstida
verksamheten. Utskottet ansluter sig
också till regeringens syn på behovet
att ompröva det nuvarande
ledningssystemet med hänsyn till andra
förändrade villkor, inte minst den
tekniska utvecklingen.

Utvecklingen av militärtekniken och de
militära doktrinerna gör det emellertid
möjligt att dra relativt tydliga
slutsatser om karaktären av de väpnade
angrepp som Sverige skulle hotas av i
en framtid. I de av regeringen angivna
utgångspunkterna för inriktningen av
det militära försvaret anges att
förmågan att leda våra stridskrafter
under mycket svåra förhållanden har
stor betydelse. Utskottet har sagt sig
dela denna uppfattning och anser för
sin del att innebörden härav är att en
effektiv ledning skall kunna utövas vid
ett väpnat angrepp mot vårt land som
insätts överraskande och med stor kraft
mot många mål över hela vårt
territorium. Angreppet kan pågå dygnet
runt och oavsett väderförhållanden.

Det är enligt utskottets mening
betydelsefullt att den översyn som
regeringen har initierat - och som
skall ge underlag för
principställningstaganden i
försvarsbeslutets andra etapp - blir
genomgripande och leder fram till en
helhetslösning där skilda delar är
avstämda mot varandra. Frågorna om C4I
(Command, Control, Communication,
Computer & Intelligence) skall
övervägas i det sammanhanget. Det
framtida militära ledningssystemet
måste sålunda vara i balans med hänsyn
till

- antalet förband som skall ledas och de
uppgifter som dessa förband skall lösa
i krig och fred,

- behovet av samverkan med olika delar
av det civila försvaret i krig och i
fred,

- utvecklingen av civila
ledningsstrukturer i fred och i krig
och

- den tekniska utvecklingen, främst inom
informationsteknologin.

Det är uppenbart att
försvarsområdesnivån samt marin- och
flygkommandona till funktion och antal
noga skall prövas i denna process,
liksom andra ledningsnivåer och
ledningsorgan, som t.ex. den centrala
nivån och militärområden. Att nu låsa
sig till en viss volymmässig reduktion
av antalet försvarsområden, utan att se
hur väl ett sådant beslut passar in i
helheten, vore olämpligt. Utskottet har
inte heller uppfattat att sådana
låsningar skulle vara regeringens
avsikt. Utskottet vill i sammanhanget
understryka vad regeringen i
propositionen anfört om betydelsen av
att kunna säkerställa de frivilliga
försvarsorganisationernas verksamhet på
lokal och regional nivå.

Utskottet förutsätter sålunda att
regeringen hösten 1996 utifrån en
helhetssyn förelägger riksdagen ett
underlag för principställningstaganden
om det framtida militära
ledningssystemets utveckling.

Vad utskottet här med anledning av
propositionen och motionerna Fö1 (m)
yrkande 11, Fö2 (m), Fö5 (v) yrkande 2
i denna del, Fö9 (m) och Fö11 (kds)
yrkande 18 anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

Markstridskrafterna

Regeringen

Landets stora yta är en av grunderna
för dimensioneringen av
markstridskrafterna. Regeringen anser
att fältförbanden totalt bör omfatta ca
tolv brigader i tre fördelningar med
erforderliga fördelningsförband. Alla
fältförbanden behöver inte i dagsläget
ha full krigsduglighet.

Regeringen anför att det i grundnivån
är två uppgifter som ställer de största
kraven. Den ena är att kunna genomföra
internationella insatser. Den andra att
skapa en grund för att vid behov
relativt snabbt kunna höja
krigsdugligheten och långsiktigt
utveckla försvaret. Regeringen bedömer
att ca 20 % av dem som grundutbildas
till förband med full krigsduglighet,
lämpade för internationella insatser,
kan komma att tjänstgöra i den
internationella styrkan.

Territorialförsvaret bör enligt
regeringens mening omfatta ca 250 000
personer. Häri ingår hemvärnet, vars
beslutade utökning till ca 125 000
personer bör fullföljas. Det
traditionella territorialförsvaret,
bestående av förband med lokala
uppgifter och begränsad operativ
rörlighet, bör kunna begränsas till ca
90 000 personer. För att begränsa
effekterna av en sådan reducering bör,
enligt regeringen, övervägas att direkt
grundutbilda vissa
totalförsvarspliktiga för
bevakningsuppgifter. Dessa soldater
föreslås i grupp- eller plutonsenheter
kunna utnyttjas för att förbättra
skyddet för sådana totalförsvarsobjekt
som med den reducerade
krigsorganisationen inte längre kan
försvaras eller bevakas. Denna funktion
med soldater utbildade för
bevakningsuppgifter bör efter hand
byggas ut till att omfatta omkring 40
000 personer.

Regeringen bedömer att ett eventuellt
beslut om en långsiktig tillväxt av
markstridskrafterna kan komma att leda
till en krigsorganisation som omfattar
ytterligare en fördelning med fyra
brigader samt ett utökat
territorialförsvar.

Motionerna

I Moderata samlingspartiets partimotion
Fö1 (m) anförs att den avgörande
grunden för att dimensionera våra
markstridskrafter är kraven som följer
av landets stora yta. Just därför anses
regeringens förslag orealistiskt, såväl
vad gäller ambitionsnivå i närtid som
efter en anpassning eller upprustning.
Motionärerna anser att detta blir
särskilt påtagligt eftersom de
existerande förbanden riskerar att få
så låg kvalitet att de inte kan lösa
sina uppgifter på det moderna
stridsfältet. Riksdagen föreslås ge
regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ett försvar med hög
kvalitet (yrkande 12).

Samma motionärer hävdar att hela
Sverige inte kan försvaras med 12
brigader med tveksam kvalitet.
Utgångspunkten bör i stället vara att
behålla 14 av arméns brigader samtidigt
som kvaliteten i dessa ökas markant.
Bl.a. bör huvuddelen av brigaderna,
helst alla, utrustas med moderna
stridsvagnar (yrkande 13). I motionen
föreslås förberedelser för att inom en
tioårsperiod förstärka försvaret med
ytterligare två fördelningar om vardera
fyra brigader (yrkande 14).

Vid sidan av de kvalificerade
brigaderna bör, enligt motionen,
tillföras en attackhelikopterbataljon
med fullt moderna helikoptrar.
Anskaffning bör beslutas redan nu men
genomföras efter år 2001. Ett kompani
med begagnade helikoptrar bör dock
anskaffas under innevarande period
(yrkande 15).

I Vänsterpartiets partimotion Fö5 (v)
görs en annan bedömning.
Förberedelserna inför nästa
försvarsbeslut bör - vad gäller
markstridskrafterna - inriktas mot en
krigsorganisation med 10 brigader
(yrkande 2 i denna del).

Miljöpartiet de grönas partimotion Fö6
(mp) behandlar en fråga som närmast har
anknytning till markstridsförbanden,
nämligen förbud mot antipersonella
minor. Motionärerna anför att när denna
fråga senast behandlades i riksdagen
ville majoriteten avvakta de
internationella beslut som kunde komma
att fattas. Sedan dess har EU-
parlamentet antagit två resolutioner
som uppmanar medlemsländerna att införa
ensidiga förbud mot dessa minor.
Motionärerna redogör också för frågans
aktuella läge i USA, Frankrike,
Österrike och Norge, alla länder som
har upphört använda antipersonella
minor eller avser att besluta om detta.
Med hänsyn till vad som hänt sedan
riksdagen senast behandlade ärendet
anser motionärerna att arbetet med
nästa etapp i försvarsbeslutet bör utgå
från ett totalförbud mot antipersonella
minor (yrkande 13).

Kristdemokratiska samhällspartiet
anser i sin kommittépartimotion Fö11
(kds) att landets stora yta är en grund
för dimensionering av
markstridskrafterna. För att kunna lösa
uppgifterna krävs välutbildade och
välutrustade krigsförband. Tilltron
till arméns förmåga att lösa sina
uppgifter grundar sig mycket på den
materiella kvaliteten hos förbanden.
Motionärerna anser det sålunda
nödvändigt att arméns mekanisering
fullföljs för att krigsförbanden skall
kunna få hög rörlighet, bra skydd och
god anfallsförmåga. En välutbildad
officerskår sägs också vara en
nödvändighet, inte minst för att kunna
höja krigsdugligheten (yrkande 11).

Samma motionärer konstaterar att
regeringsförslaget innebär att
terriotorialförsvaret reduceras från
165 000 till ca 90 000 personer. För
att lindra effekterna av denna
omfattande minskning måste behovet av
god rörlighet och materiel av hög
kvalitet beaktas (yrkande 12).

Härutöver anser motionärerna att
föreställningarna om ett framtida krigs
karaktär stärker behovet av
hemvärnsförband med modern materiel
(yrkande 13). Samtidigt konstateras att
det bör finnas goda förutsättningar att
förse våra hemvärnsförband med
erforderlig utrustning när antalet
fältförband minskar.

Utskottet

Utskottet delar regeringens uppfattning
att landets stora yta är en av
grunderna för dimensioneringen av
markstridskrafterna. Detta framförs
också i partimotion Fö1 (m) och
kommittémotion Fö11 (kds).

Utskottet ansluter sig också till
regeringens syn att alla fältförband
inte behöver ha full krigsduglighet i
rådande omvärldsläge, under
förutsättning att en relativt snabb
höjning förbereds.

Utskottet har i det föregående tagit
ställning till en ekonomisk ram för det
militära försvaret för den kommande
försvarsbeslutsperioden. Utifrån dessa
ekonomiska förutsättningar anser
utskottet det vara rimligt att, som
regeringen föreslår, inrikta
planeringen mot en krigsorganisation
uppbyggd kring tre fördelningar med ca
12 brigader och ett territorialförsvar
som omfattar ca 250 000 personer.
Utskottet bedömer också, liksom
regeringen, att ett eventuellt beslut
om långsiktig tillväxt av
markstridskrafterna kan leda till att
krigsorganisationen omfattar
ytterligare en fördelning med fyra
brigader och ett större
territorialförsvar. Härav följer att
riksdagen bör avslå partimotion Fö1 (m)
yrkandena 13 och 14, vilka förordar en
större och mer resurskrävande
krigsorganisation.

Det anförda innebär att riksdagen
heller inte bör bifalla Vänsterpartiets
i partimotion Fö5 (v) yrkande 2
framförda förslag om en inriktning mot
tio armébrigader.

Utskottet har kännedom om att
jämförande studier och försök sker med
utländska attackhelikoptrar. Någon
anskaffning är hittills inte
planerad.har förståelse för att det
finns ett behov att utöka
krigsorganisationen med
attackhelikopterförband men delar inte
Moderata samlingspartiets syn att
beslut härom bör fattas redan nu.
Frågan om att införa detta
kvalificerade - och kostnadskrävande -
förband måste avvägas mot andra
funktioner och förband inom given
ekonomisk ram. Utskottet utgår från att
frågan studeras vidare inför etapp två
och att regeringen återkommer till
riksdagen för det fall en anskaffning
bedöms aktuell. Partimotion Fö1 (m)
yrkande 15 bör således inte bifallas.

Hög personell och materiell kvalitet
är nödvändig för att fältförbanden med
utsikt till framgång skall kunna lösa
sina uppgifter i en framtida
stridsmiljö. Kravet på kvalitet var en
av hörnstenarna i 1992 års
försvarsbeslut (prop. 1991/92:102, bet.
1991/92:FöU12, rskr. 1991/92:337 och
338) och bör gälla också för en
framtida reducerad organisation.
Kvalitetskrav måste också ställas på
det territoriella försvaret, inkl.
hemvärnet. Territorialförsvaret har
viktiga uppgifter när det gäller
övervakning och bevakning av landets
stora yta och i försvaret av
infrastrukturen. De territoriella
förbanden bidrar därmed till att säkra
fältförbandens operationsfrihet så att
dessa inte binds för sekundära
uppgifter.

Utskottet utgår från att regeringen,
när den återkommer till riksdagen
hösten 1996, särskilt belyser hur
kvalitet och kvantitet avvägts i
förhållande till varandra. Det är
således utskottets uppfattning att
regeringen i pågående underlagsarbete
kommer att pröva de kvalitetsapekter
som uttrycks i partimotion Fö1 (m)
yrkande 12 och i kommittémotion Fö11
(kds) yrkandena 11-13. Dessa yrkanden
bör därför inte bifallas.

Utskottet övergår härefter till att
behandla frågan om antipersonella
minor, aktualiserad genom
kommittémotion Fö6 (mp) yrkande 13 som
förespråkar ett förbud.

Utskottet behandlade under föregående
riksmöte ingående frågan om ett sådant
(bet. 1994/95:Fö4, rskr. 1994/95:338).
Utskottets ställningstagande innebar
att beslutsunderlaget borde fördjupas
och ärendet avgöras när sådant underlag
förelåg. Som följd härav har regeringen
gett Försvarsmakten i uppdrag att till
i mars 1996 redovisa behovet av
truppminor samt taktiska, operativa,
organisatoriska, ekonomiska och andra
konsekvenser av försvarsalternativ som
inte innehåller truppminor. Utskottet
anser det vara oriktigt, även om EU-
parlamentet har uttalat sig till förmån
för ensidiga nationella förbud, att
inte invänta begärt beslutsunderlag och
ett förslag från regeringen, antingen
som en del i försvarsbeslutets andra
etapp eller i särskild ordning. Härav
följer att kommittémotion Fö6 (mp)
yrkande 13 inte bör bifallas.

Sjö- och kustförsvarsstridskrafterna

Regeringen

Regeringen anför beträffande
utvecklingen i stort av sjö- och
kustförsvarsstridskrafterna att behovet
av sjöstridskrafter i grundnivån främst
bestäms av uppgiften att hävda vår
territoriella integritet. Härutöver
kommer behov som utgår från kraven på
tillväxtförmåga och långsiktig
anpassning.

Regeringen bedömer behovet vara ca 20
ytstridsfartyg. Högst nio ubåtar och
huvuddelen av minröjningskapaciteten
bör behållas. Full krigsduglighet för
fartyg och basorganisation behöver inte
uppnås förrän efter särskilt beslutade
åtgärder för en sådan höjning.

Regeringen anser att de rörliga
kustförsvarsförbanden i huvudsak bör
behållas. För vissa enheter kan brister
i krigsdugligheten accepteras i
grundnivån. Högt prioriterade delar av
de fasta kustförsvarsförbanden bör
behållas och kunna utnyttjas efter
erforderlig höjning av
krigsdugligheten. Resterande delar av
den fasta organisationen avvecklas.

Motionerna

Moderata samlingspartiet anser i sin
partimotion Fö1 (m) att den slutliga
avvägningen mellan sjöstridskrafter och
kustförsvarsförband bör anstå till dess
att försvarets behov av
sjömålskapacitet har övervägts
ytterligare. En sådan utredning, som
kan komma att påverka prioriteringen
mellan försvarsgrenarna, bör också
behandla antalet ubåtar och
ytstridsfartyg.

I motionen avvisas regeringens förslag
om sänkt krigsduglighet för de
sjögående förbanden.
Sjöstridskrafternas fortsatta
modernisering, vilken är nödvändig för
att kunna acceptera färre enheter,
kräver enligt motionärernas mening
anskaffning av såväl ubåt 2000 som
ytstridsfartyg 2000.

Motionärerna föreslår att riksdagen
som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om sjö-
och kustförsvarsstridskrafternas
utveckling (yrkande 17).

Kristdemokraterna pekar i sin
kommittémotion Fö11 (kds) på behovet av
tillräckliga resurser för övervakning
och hävdande av vår integritet. Det
skall, som också propositionen betonar,
vara möjligt att ingripa mot varje form
av kränkning. För att inte luckor skall
finnas i övervaknings- och
insatssystemet måste erforderliga
marina resurser avdelas för Kattegatt
och Skagerack med sina betydelsefulla
importhamnar. I det fortsatta
beredningsarbetet bör därför
ytterligare analyser göras innan
antalet ytstridsfartyg beslutas
(yrkande 15).

Samma motionärer noterar att
propositionen uttrycker behov av ökad
samordning och bättre utnyttjande av
militära och civila resurser i
övervakningen av vårt territorium. Inom
det marina området bör då, enligt
motionärerna, särskilt uppmärksammas
möjligheterna att samordna
verksamhetsplanering och utbildning
(yrkande 17).

Folkpartiet liberalerns partimotion
Fö8 (fp) behandlar också frågan om
antalet ubåtar. Där sägs att om det
gäller att spara kostnader så är det
väl så intressant att diskutera hur
många ubåtar som hålls i drift som att
diskutera frågan om anskaffning av nya.
Motionärerna framhåller också att det
kan vara kostnadsmässigt fördelaktigare
att behålla ubåtar längre om man därmed
kan hoppa över en hel generation,
jämfört med att skrota dem i förtid och
köpa nya fartyg. Vad som sålunda
anförts om de marina stridskrafterna
bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna (yrkande 9).

Miljöpartiet de gröna kan inte förstå
att regeringen i propositionen föreslår
nio ubåtar när försvarsberedningen
angav sju som behov. Enligt partiets
kommittémotion Fö6 (mp) har inte några
säkerhetspolitiska eller andra
förändringar inträffat sedan
beredningen lämnade sin rapport och som
i så fall skulle kunna motivera
ytterligare ubåtar. Detta bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna
(yrkande 16).

Vänsterpartiet hävdar i sin
partimotion Fö5 (v) att antalet ubåtar
snarast bör minskas till sju (yrkande 2
i denna del).

Utskottet

Utskottet ansluter sig till vad
regeringen i propositionen anför om att
kravet på att kunna hävda vår
territoriella integritet samt kravet på
tillväxtförmåga och långsiktig
anpassning skall styra behovet av
sjöstridskrafter i grundnivån.
Utskottet kan också - liksom
beträffande markstridskrafterna - i
nuvarande omvärldsläge acceptera en
sänkt krigsduglighet för vissa förband
under förutsättning att denna relativt
snabbt efter beslut kan höjas.

Mot bakgrund av utskottets tidigare
redovisade ställningstagande till
framtida ekonomisk ram för det militära
försvaret, anser utskottet den av
regeringen i propositionen angivna
planeringsinriktningen med ca 20
ytstridsfartyg, högst 9 ubåtar och en i
stort bibehållen minröjningskapacitet
vara rimlig. Det resonemang beträffande
behovet av kvalitativ förnyelse som
utskottet förde i anslutning till
arméstridskrafternas utveckling gäller
i lika hög grad för sjö- och
kustförsvarsstridskrafterna. Utskottet
utgår således från att regeringen i det
kommande förslaget till riksdagen
redogör för avvägningen mellan
kvantitet och kvalitet samt eventuella
avsteg som gjorts från den preliminära
inriktningen till följd av dessa
överväganden. I sammanhanget bör också
för- och nackdelar med att i förtid ta
system ur drift vägas mot att anskaffa
nya system.

En fråga som i det fortsatta
underlagsarbetet bör övervägas
särskilt, och där resultatet bör
redovisas för riksdagen, är det
framtida behovet av kapacitet för
sjömålsbekämpning. En samlad bedömning
bör härvid ske för alla system som har
sjömålsbekämpning som uppgift:
attackflyg, ytattack, ubåtar,
kustförsvarsförband och minsystem.

Utskottet utgår således från att det
fortsatta underlagsarbetet kommer att
granska flertalet av de
frågeställningar som förs fram i
partimotion Fö1 (m) yrkande 17,
partimotion Fö8 (fp) yrkande 9 och
kommittémotion Fö11 (kds) yrkande 15.
Dessa motionsyrkanden bör därför
avslås.

Utskottet delar till fullo
motionärernas uppfattning i
kommittémotion Fö11 (kds) om det
önskvärda i att förbättra samordningen
av de civila och militära resurserna på
det marina området. Exempelvis bör, som
motionärerna anför, resurserna för
övervakningen av vårt territorium kunna
samordnas mer än i dagsläget, liksom
verksamhetsplanering och utbildning.
Utskottet utgår från att den tillsatta
sjöverksamhetskommittén (dir. 1993:136
och 1994:158) i sina överväganden
granskar de frågor som motionen
aktualiserar. Utskottet vill i
sammanhanget påminna om vad det i det
föregående under Totalförsvarets
inriktning anfört om att försvarets
resurser - och i det sammanhanget
militär personal - skall kunna ställas
till civila myndigheters förfogande i
deras myndighetsutövning.
Utredningsarbetet skall enligt
direktiven vara avslutat vid utgången
av år 1995Kommittémotion Fö11 (kds)
yrkande 17 bör därför inte bifallas.

Vad utskottet anfört i det föregående
innebär att riksdagen inte heller bör
bifalla partimotion Fö5 (v) yrkande 2 i
denna del och kommittémotion Fö6 (mp)
yrkande 16.

Flygstridskrafter och övrigt
luftförsvar

Regeringen

När det gäller utvecklingen av
flygstridskrafter och övrigt
luftförsvar hänvisar regeringen till
vad som tidigare anförts om
luftförsvarets stora betydelse. Redan i
grundnivån måste flygstridskrafterna
sålunda utformas och dimensioneras i
ett långsiktigt tidsperspektiv. Kraven
på krigsduglighet och uthållighet anser
dock regeringen kunna begränsas.

I grundnivån bör enligt regeringens
bedömning ingå ca tolv divisioner
stridsflyg med jakt-, attack- och
spaningskapacitet. På sikt bör alla
dessa divisioner utgöras av JAS 39
Gripen-förband. Det lätta attackflygets
omfattning m.m. bör övervägas
ytterligare.

Regeringen anser också luftvärnet vara
en viktig del av luftförsvaret.
Åtgärder för att modernisera och förnya
luftvärnet fordrar dock ytterligare
överväganden.

Det militära transportflyget har stor
betydelse såväl i fred som i krig. Dess
kapacitet bör i huvudsak behållas.

Regeringen anser att
stridsledningsorganisationen i alla
väsentliga avseenden måste finnas med i
grundnivån. Den måste snabbt kunna nå
full kapacitet. Pågående utveckling bör
fortsätta.

Bassystemet bedömer regeringen skall
kunna reduceras till ca 16
basbataljoner. I samband med en allmän
höjning av krigsdugligheten bör
bassystemet snabbt kunna ges full
effekt. Först i ett tillväxtläge bör
bassystemet byggas ut.

-----------------------------
--

Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner vad regeringen förordar om
uppgifter, principiell inriktning och
utveckling i stort för det militära för-

svaret, den del som rör utvecklingen i
stort (avsnitt 4.1.4 i propositionen).

-----------------------------
--

Motionerna

Moderaterna anser i sin partimotion Fö1
(m) att en inriktning mot 12 divisioner
JAS 39 Gripen och 16 basbataljoner
innebär för hög risktagning när det
gäller uthålligheten i luftförsvaret
efter år 2006. För att ersätta de JA 37
Viggen som fram till dess bidrar till
luftförsvarsförmågan, bör redan
beslutas att anskaffa ytterligare två
divisioner JAS 39 Gripen. Samtidigt bör
inriktningen vara en krigsorganisation
med 21 basbataljoner, eftersom deras
antal har stor betydelse för
uthålligheten i luftförsvaret.
Riksdagen bör ge regeringen detta till
känna (yrkande 18).

Eftersom försvaret långsiktigt skall
utformas för att kunna möta en
angripare i alla delar av landet, anser
Kristdemokraterna att vår
luftförsvarsförmåga måste ges sådan
uthållighet att arméstridskrafternas
mobilisering och uppmarsch möjliggörs.
Motionärerna anser därför att en
planeringsinriktning mot 12 divisioner
ger otillfredsställande uthållighet i
luftförsvaret. Enligt kommittémotionen
Fö11 (kds) vore 14 divisioner mera
rimligt med hänsyn till kravet att
hindra att en angripare får
luftherravälde, vilket riksdagen som
sin mening bör ge regeringen till känna
(yrkande 14).

Folkpartiet liberalerna för i sin
partimotion Fö8 (fp) fram en annan
möjlighet att - åtminstone 10-15 år
framåt - ha handlingsfrihet att öka
luftförsvarets kapacitet. Man skulle
därvid kunna gå ned från dagens 16 till
12 aktiva flygdivisioner men ändå
behålla redan anskaffade flygplan till
en större organisation. Kostnaderna för
bränsle, underhåll och utbildning
skulle minska samtidigt som det finns
en option att efter beslut utöka
organisationen med 1-3 divisioner. Vad
som anförts om flygstridskrafterna bör
riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna (yrkande 7).

Samma motionärer godtar bedömningen
att inga ytterligare flygbaser behöver
byggas de närmaste åren. Däremot
avvisas förslaget att reducera antalet
basbataljoner till 16, eftersom detta
skulle inskränka möjligheten att nyttja
flygförbanden alltför mycket. För att
kunna tillåta ett större antal
basbataljoner föreslås att vissa av dem
skulle kunna ges lägre beredskap med
krav på återtagningstid för full
krigsduglighet. Detta bör riksdagen ge
regeringen till känna (yrkande 8).

I tre motioner vänder sig respektive
motionärer mot en anskaffning av
delserie tre av JAS 39 Gripen. Sålunda
anför Miljöpartiet de gröna i sin
kommittemotion Fö6 (mp) att det kämpat
mot JAS från början. Projektet sägs
utgöra en felaktig prioritering och
pengarna skulle kunna investeras
betydligt mer effektivt till gagn för
vår gemensamma säkerhet. En beställning
av JAS delserie tre bör alltså inte ske
(yrkande 17).

Motsvarande yrkanden framförs i
Vänsterpartiets partimotion Fö5 (v)
(yrkande 2 i denna del) och i motion
Fö7 av Monica Green m.fl. (s) (yrkande
2 i denna del).

Utskottet

Utskottet delar regeringens syn på
luftförsvarets stora betydelse och att
flygstridskrafternas utformning och
dimensionering måste ske i ett
långsiktigt perspektiv redan på
grundnivån. Vissa brister i
krigsdugligheten kan - liksom för armé-
och sjöstridskrafterna - accepteras i
det nära tidsperspektivet under
förutsättning att den relativt snabbt
kan höjas efter ett beslut.

Utskottet ansluter sig vidare till
regeringens bedömning att luftvärnet
har en viktig roll i luftförsvaret, men
att beslut om luftvärnets framtida
utformning kan anstå till hösten 1996.

Med utgångspunkt i den
säkerhetspolitiska bedömning och den
ekonomiska ram som utskottet i det
föregående ställt sig bakom, godtar
utskottet den av regeringen förordade
inriktningen mot ca 12
stridsflygdivisioner. På sikt bör dessa
vara utrustade med JAS 39 Gripen.
Utskottet godtar också en inriktning
mot en krigsorganisation med 16
basbataljoner, under förutsättning att
av regeringen angivna förberedelser
genomförs för att kunna höja
krigsdugligheten, respektive för
anpassning och tillväxt.

Härav följer att riksdagen bör avslå
partimotion Fö1 (m) yrkande 18,
partimotion Fö8 (fp) yrkande 8 och
kommittémotion Fö11 (kds) yrkande 14, i
vilka förordas en större och mer
resurskrävande organisation.

Utskottet anser det resonemang som
förs i partimotion Fö8 (fp) om
handlingsfrihet för att kunna utöka
luftförsvarets kapacitet vara
intressant, om kostnaderna är rimliga
och inte tränger ut investeringar.
Samtidigt hänvisar utskottet till att
det, i anslutning till regeringens
redovisning av konsekvenserna för
planeringen, ställt sig bakom
bedömningen att materiel som anskaffats
med tidigare behov som grund kan
avvecklas, såvitt det inte finns ett
klart behov av den aktuella materielen
under dess återstående livslängd.
Utskottet utgår från att den fråga som
motionärerna tar upp i anslutning till
yrkande 7 övervägs i det pågående
underlagsarbetet inför etapp två. Med
detta konstaterande anser utskottet att
partimotion Fö8 (fp) yrkande 7 inte bör
bifallas.

Hittills har flygplan m.m. till 8
stridsflygdivisioner JAS 39 Gripen
beslutats. En inriktning mot ca 12
divisioner, som utskottet således
accepterar, innebär att flygplan med
tillhörande utrustning till ytterligare
ca 4 divisioner JAS 39 Gripen behöver
anskaffas. Riksdagen bör därmed avslå
partimotion Fö5 (v) yrkande 2 i denna
del, kommittémotion Fö6 (mp) yrkande 17
och motion Fö7 (s) yrkande 2 i denna
del.

Med de preciseringar och
förutsättningar som framgått av det
föregående föreslår utskottet att
riksdagen godkänner vad regeringen
förordar om uppgifter, principiell
inriktning och utveckling i stort för
det militära försvaret, i den del som
rör utvecklingen i stort (avsnitt 4.1.4
i propositionen).

------------------
-----

Utskottet har här stegvis behandlat
avsnitten 4.1.2-4.1.4 i propositionen.
Utskottet har beträffande
ledningssystemet föreslagit att
riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet har anfört.
Utskottet föreslår sammanfattningsvis
att riksdagen, med de preciseringar och
förutsättningar som framgått av det
föregående, godkänner vad regeringen i
övrigt förordar om uppgifter,
principiell inriktning och utveckling i
stort för det militära försvaret.

Försvaret och miljön

Regeringen

Regeringen redogör, utan att lämna
förslag till riksdagen, för läget
beträffande försvaret och miljön.
Regeringen erinrar härvid inledningsvis
om att riksdagen beslutat om nationella
miljömål i olika avseenden. Regeringen
erinrar vidare om statsmakternas
ställningstaganden om försvaret och
miljön (prop. 1992/93:100 bil. 5, bet.
FöU9, rskr. 333 och prop. 1993/94:111,
bet. JoU19, rskr. 256). Som följd härav
har lagts fast en miljöpolicy för
Försvarsmakten. I denna framgår att det
övergripande målet i miljöhänseende för
Försvarsmakten är att vara
fredsbevarande för att därmed förhindra
den katastrofala miljöförstöring som
ett krig för med sig. I övrigt är målen
bl.a. att se till att miljöhänsyn tas i
all planering och verksamhet, att
minska buller och användning av
skadliga ämnen samt att bistå vid
inträffade miljökatastrofer och andra
olyckor. Enligt regeringen genomför
Försvarsmakten nu stegvis sin
miljöpolicy.

Härutöver erinrar regeringen om att
det i förordningen (1994:642) med
instruktion för Försvarsmakten i 4 §
anges att Försvarsmakten, med beaktande
av de krav som huvuduppgifterna
ställer, skall väga in miljöaspekterna
i sin verksamhet i fred. Dessutom
gäller att stora delar av Försvars-
maktens verksamhet nu också prövas
enligt miljöskyddslagen.

I sin fortsatta redogörelse om
försvaret och miljöfrågorna anmäler
regeringen att den tagit initiativ till
ett internationellt FN-möte i Linköping
i juni 1995. Vid mötet diskuterades
bl.a. miljöproblem förknippade med den
militära verksamheten. Regeringen anser
att Sverige genom att arrangera detta
möte på ett påtagligt sätt bidragit
till att föra upp försvarsfrågorna på
den internationella dagordningen. Det
fortsatta arbetet bör drivas i
internationella organisationer, främst
FN:s ekonomiska kommission för Europa
(UN/ECE) i samarbete med bl.a. NATO:s
miljökommitté. Regeringen avser vidare
att fördjupa behandlingen av frågor om
försvaret och miljön inom det nordiska
samarbetet och att uppdra åt
Försvarsmakten att på myndighetsnivå
vidareutveckla detta samarbete.

Motionerna

I Miljöpartiets kommittémotion Fö6 (mp)
kritiseras regeringens redovisning. Den
sägs inte innehålla något nytt och
framåtsyftande. Motionärerna anser att
det är oerhört betydelsefullt att
försvaret finns i täten när det gäller
miljöfrågorna, särskilt när miljöhoten
nu ingår i det säkerhetspolitiska
begreppet. Motionärerna ger exempel på
åtgärder som enligt deras uppfattning
går i motsatt riktning. Att
Försvarsmakten har vissa undantag från
gällande miljölagar är inte heller
acceptabelt.

Enligt motionärerna måste i nästa
etapp av försvarsbeslutet de
miljömässiga effekterna beaktas inför
beslut om lokalisering av övnings- och
skjutfält. Riksdagen har (bet.
1994/95:FöU4, rskr. 338) visat den
viljeinriktningen, vilken nu bör slås
fast. Riksdagen bör också slå fast att
Försvarsmakten skall göra
miljökonsekvensbeskrivningar av de
förslag som kommer att presenteras
inför nästa etapp i försvarsbeslutet
(yrkande 18).

I motion Fö3 av Gudrun Lindvall m.fl.
(mp) konstateras att Försvarsmakten nu
arbetar för att bli mer hänsynsfull mot
miljön. Försvarsmakten sägs dock ha
lång väg att gå innan man lyckats
övertyga allmänheten om att det finns
en verklig vilja bakom den uttalade
målsättningen. I samband med den
reduktion av försvaret som måste ske
med hänsyn till minskade ekonomiska
ramar bör sålunda stor vikt läggas vid
möjligheterna att gynna natur- och
miljövärden. Motionärena anser som
följd härav dels att försvaret skall ta
större hänsyn än tidigare till natur-
och miljövärden (yrkande 1), dels att
Försvarsmakten vid en minskning av sin
verksamhet aktivt bör sträva efter att
lägga ned sådan verksamhet som vållar
olägenhet från natur- och miljösynpunkt
(yrkande 2).

Motionärerna Monica Green m.fl. anser
i motion Fö7 (s) att det är bra att
propositionen innehåller ett avsnitt om
försvaret och miljön. Motionärerna
utgår från att de olika underlag som nu
tas fram i miljöfrågor av regeringen
redovisas för riksdagen och i
tillämpliga delar blir föremål för
beslut. Detta bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna
(yrkande 2 i denna del).

Utskottet

Utskottet konstaterar att en
miljöpolicy sedan några år gäller för
Försvarsmakten. Den genomförs
successivt.

Utskottet har inhämtat att
Försvarsmakten, Luftfartsverket,
Statens naturvårdsverk och Försvarets
forskningsanstalt till regeringen
redovisat skilda uppdrag om flygbuller,
skottbuller och miljöstrategi för
Försvars-makten. Samtliga frågor har
betydelse för försvarets miljöarbete
och bereds nu inom regeringskansliet.

Utskottet konstaterar vidare att
regeringen i förordningen (1994:642)
med instruktion för Försvarsmakten har
infört en särskild miljöparagraf. Denna
bestämmelse anger att Försvarsmakten,
med beaktande av de krav som
huvuduppgifterna ställer, skall väga in
miljöaspekterna vid sin verksamhet i
fred.

Utskottet anser, liksom regeringen,
att miljöfrågorna är viktiga i
försvarsverksamheten och att det också
är angeläget att föra upp
försvarsmiljöfrågorna på dagordningen i
det internationella samarbetet, framför
allt med de nordiska länderna.

Utskottet erinrar om att det vid sin
behandling av regeringens budgetförslag
(prop. 1994/95:100 bil. 5, bet
1994/95:FöU4 s. 89) under föregående
riksmöte ansåg att regeringen genom den
författning som lagts fast för
Försvarsmakten skapat en god grund för
ett aktivt och engagerat miljöarbete.

Frågor om miljökonsekvensbeskrivningar
regleras i 5 kap. naturresurslagen
(1987:12) (NRL) och i förordningen
(1991:738) om
miljökonsekvensbeskrivningar.
Miljökonsekvensbeskrivningar skall
sålunda enligt 5 kap. 1§ NRL upprättas
vid anläggande av vissa angivna
verksamheter. Regeringen kan härutöver
(5 kap. 2 §) föreskriva om
miljökonsekvensbeskrivning i andra
fall, t.ex. för skjutfält. Så har
exempelvis skett vid den pågående
prövningen av flottiljflygplatserna
enligt miljöskyddslagen (1969:387).

Utskottet ansåg under föregående
riksmöte (bet. 1994/95:FöU4 s. 89) att
några ytterligare - specialriktade -
lagregler från riksdagens sida avseende
Försvarsmakten för närvarande inte
behövdes. Utskottet gör nu ingen annan
bedömning.

Vad utskottet här har anfört innebär
således att det ankommer på regeringen
att bestämma behovet av att upprätta
miljökonsekvensbeskrivningar som en del
i underlaget inför försvarsbeslutets
andra etapp. Härav följer att riksdagen
inte bör bifalla kommittémototion Fö6
(mp) yrkande 18.

Det anförda innebär vidare att inte
heller motionerna Fö3 (mp) och Fö7 (s)
yrkande 2 i denna del bör bifallas.

Bedömda konsekvenser

Regeringen

Regeringen anför att det inte är
möjligt att nu ta ställning till
enskildheter i den framtida
utvecklingen innan en helhetslösning
kan överblickas. Inriktningens
konsekvenser kan först då slutligt
anges. I några viktiga avseenden
redovisar dock regeringen sina
bedömningar.

Regeringen anser att differentieringen
av grundutbildningen kan drivas längre
än i dag. För delar av
krigsorganisationen krävs en
fullständig och allsidig utbildning.
För andra delar, som inte behöver uppnå
fullständig förmåga förrän efter
genomförd höjning av krigsdugligheten,
kan främst den förbandsinriktade delen
av grundutbildningen reduceras eller
utgå. Förbandsomsättningstiderna bör
varieras med hänsyn till olika förbands
behov.

Förändringarna i krigsorganisationen
m.m. bör leda till att vissa
utbildningsanläggningar läggs ned.
Försvarsberedningen har sålunda gjort
bedömningen att ett tiotal fredsförband
kan komma att läggas ned men regeringen
betonar vikten av en helhetslösning
byggd på ett brett underlag. Att
besluta om förändringar i
grundorganisationen med nedläggning av
fredsförband är därför inte aktuellt
förrän hösten 1996 i den andra etappen
av försvarsbeslutet.

Regeringen bedömer att sammanlagt 3
500 till 4 000 yrkesofficerare och
civila kommer att behöva lämna sina
tjänster under försvarsbeslutsperioden
som en följd av direkta
organisationsförändringar. En dryg
tredjedel antas vara civila. Denna
personalavveckling sägs endast till
mindre del kunna ske genom s.k.
naturlig avgång.

Regeringen anför att det ekonomiska
trycket på materielanskaffningen kommer
att vara högt, särskilt under
försvarsbeslutsperiodens första del,
innan minskningen av organisationen
gett fullt utslag i försvarsekonomin.
Planerad anskaffning av några större
materielobjekt kan behöva omprövas och
ett antal mindre sådana kan behöva
senareläggas eller utgå. Regeringen
bedömer att detta kommer att medföra
betydande konsekvenser för den svenska
försvarsindustrin.

Motionerna

I enlighet med förslagen i Moderata
samlingspartiets partimotion Fö1 (m) om
fler brigader och flottiljer anser
motionärerna att nedskärningarna i
grundorganisationen måste bli mindre än
vad Försvarsberedningen har angett. Hur
stora bör avgöras efter den översyn av
principerna för förbandsproduktionen
som regeringen aviserar i
propositionen. Vad som anförts om
grundorganisationen föreslås att
riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna (yrkande 19 i denna del).

I Miljöpartiet de grönas
kommittémotion Fö6 (mp) förordas att
myndigheterna ges i uppgift att inför
nästa etapp av försvarsbeslutet
redovisa en omställning av två
regementen till miljövärnsregementen
under försvarsbeslutsperioden (yrkande
19). Motionärerna anser att
utbildningen vid miljövärnsregementena
skall ske i enlighet med den vidgade
hotbilden med tyngdpunkt i specifika
insatser för miljön.

Utskottet

Utskottet noterar att regeringens
redogörelse för de bedömda
konsekvenserna inte åtföljs av några
förslag till riksdagen. Utskottet vill
ändå nämna att det i huvudsak kan
ansluta sig till vad regeringen anför
om differentiering av grundutbildning,
avveckling av utbildningsanläggningar,
minskning av antalet anställda och
konsekvenser för den svenska
försvarsindustrin. Samtidigt
understryker utskottet vad regeringen
anför om att det inte nu är möjligt att
ta ställning till enskildheter i den
framtida utvecklingen, innan helheten
kan överblickas.

Utskottet kan således hålla med
motionärerna i Moderata
samlingspartiets partimotion Fö1 (m) om
att den konkreta omfattningen av
nedskärningarna i grundorganisationen
får avgöras efter det att behovet av
förbandsproduktion har klarlagts i
regeringens underlagsarbete. I motionen
förordas dock en mer omfattande
krigsorganisation, med därtill hörande
större grundorganisation, än vad
utskottets majoritet har förutsatt.
Härav följer att partimotion Fö1 (m)
yrkande 19 i denna del bör avslås.

Utskottet har vid flera tidigare
tillfällen, senast under föregående
riksmöte (bet. 1994/95:FöU4 s. 90),
avstyrkt framställningar om att inrätta
miljövärnsregementen. Utskottet anser
inte att något inträffat som föranleder
en ny bedömning i frågan.
Kommittémotion Fö6 (mp) yrkande 19 i
denna del bör därför avslås.

Inriktning av det civila försvaret

Utskottet behandlar här vad regeringen
i propositionen (s. 82-90) har anfört
om uppgifter för och principiell
inriktning av det civila försvaret.
Utskottet behandlar också motionerna
Fö8 (fp partimotion) yrkande 11, Fö6
(mp kommittémotion) yrkande 6 samt Fö11
(kds kommittémotion) yrkandena 6, 7 och
9.

Vidare behandlar utskottet förslag
1994/95:RR11 från Riksdagens revisorer
angående skyddsrumsbyggandet samt
motionerna 1994/95:Fö12 (fp) och
1994/95:Fö13 (kds) som lämnats under
föregående års riksmöte. I anslutning
till behandlingen av förslaget
behandlas även motion 1995/96:Fö8 (fp)
yrkande 12, som också berör
skyddsrumsbyggandet.

Uppgifterna för det civila försvaret

Det civila försvaret omfattar all den
civila verksamhet som ingår i
totalförsvaret, dvs. alla de
beredskapsförberedelser som statliga
civila myndigheter, kommuner, landsting
och kyrkliga kommuner samt enskilda och
företag vidtar i fredstid och all den
civila verksamhet som behövs under
krigsförhållanden för att stödja
Försvarsmakten, skydda och rädda liv
och egendom, trygga en livsnödvändig
försörjning och upprätthålla viktiga
samhällsfunktioner. Det civila
försvaret är alltså inte någon
myndighet eller organisation.

Regeringen

De centrala utgångspunkterna för
utformningen av det civila försvaret
måste enligt regeringen vara en
bedömning av det framtida krigets
karaktär och samhällets utveckling. En
angripare förväntas slå mot de mest
sårbara delarna av totalförsvaret för
att utnyttja dess svagaste delar.
Samhällsfunktioner som elförsörjning,
telekommunikationer, transporter,
ledningssy-stem samt informations- och
nyhetsförmedling kommer att vara av
särskilt stort intresse för angriparen
att slå ut. Civilbefolkningen kommer
att drabbas hårt av ett krig där
fienden på detta sätt försöker utnyttja
sårbarheter i det svenska samhället.

I ett framtida krig kan insatser av
strategiska insatsstyrkor, som i ett
snabbt förlopp och i kombination med
sabotageåtgärder söker störa viktiga
samhällsfunktioner, bedömas bli
centrala inslag. Det är därför av
avgörande betydelse att för
totalförsvaret viktiga anläggningar kan
bevakas och skyddas. Regeringen
framhåller att den förmågan måste
finnas i hela landet. Regeringen anser
att betydligt större vikt än hittills
måste läggas vid förmågan att bevaka
och skydda objekt som är viktiga för
totalförsvaret.

De senaste decenniernas
samhällsutveckling har inneburit en
ökad sårbarhet bl.a. genom att
störningar inom ett område kan få
långtgående konsekvenser inom andra.
En storskalig produktions- och
distributionsapparat påverkar
försörjningsberedskapen och ökar risken
för att en enstaka olycka skall få
allvarliga konsekvenser för människor
och miljö.

Bilden av tänkbara hot och risker
måste enligt regeringen numera tecknas
i ett bredare spektrum än tidigare.
Bilden sträcker sig från en hård kärna
av traditionella säkerhetspolitiska hot
över de nya konflikter som kan blossa
upp i det kalla krigets spår, till de
hot som följer av den globala
utvecklingen och de moderna samhällenas
sårbarhet.

Regeringen anser att denna utveckling
kräver en helhetssyn på hot och risker.
Samhällets åtgärder i fred och krig
måste därför integreras. Kriget är
visserligen enligt regeringen den
allvarligaste påfrestningen, men en
ökad uppmärksamhet måste ges åt de icke-
militära hoten, t.ex. katastrofer och
allvarliga störningar inom viktiga
samhällsfunktioner.

Regeringen har därför i sina
säkerhetspolitiska överväganden
föreslagit ett vidgat säkerhetsbegrepp.
Begreppet skall även inkludera skydd
för landet och befolkningen i samband
med svåra nationella påfrestningar i
fred. Åtgärder för att medverka i
internationella fredsfrämjande och
humanitära insatser skall även ingå.
Förändringen innebär enligt regeringens
mening en utvidgning av det civila
försvarets uppgifter och en viss
tyngdpunktsförskjutning i
totalförsvarets verksamhet.

Regeringen föreslår att uppgifterna
för det civila totalförsvaret skall
vara att:

- värna civilbefolkningen, trygga en
livsnödvändig försörjning, säker
ställa de viktigaste
samhällsfunktionerna och bidra till
Försvarsmaktens förmåga vid ett väpnat
angrepp och vid krig i vår omvärld,

- kunna genomföra internationella
fredsfrämjande och humanitära insatser
och

- stärka samhällets samlade förmåga att
möta svåra nationella påfrestningar i
fred.

När det gäller uppgifterna vid väpnat
angrepp betonar regeringen att det även
inom det civila försvaret skall
bedrivas en planering som motsvarar det
militära försvarets förberedelser för
att höja krigsdugligheten. Det är
därvid fråga om att under en
ettårsperiod stärka förmågan inom
särskilt centrala områden. Ett
trovärdigt totalförsvar förutsätter att
civilbefolkningen så långt möjligt
värnas mot krigets verkningar.
Regeringen anser mot den bakgrunden
det vara särskilt väsentligt att
behoven av befolkningskydd och hälso-
och sjukvård kan tillgodoses.

Även om det moderna kriget i flertalet
fall förväntas få ett kort förlopp så
måste åtgärder vidtas för att trygga en
livsnödvändig försörjning. En central
uppgift för det civila försvaret är
vidare att åstadkomma en tillräcklig
stryktålighet hos samhällets mest
vitala funktioner, bl.a. elförsörjning,
telekommunikationer, informationssystem
och ledningssystem.

Det civila försvaret bör vidare enligt
regeringens mening bygga upp resurser
och vidta andra förberedelser för att
kunna medverka i internationella
fredsfrämjande och humanitära insatser.
Regeringen anser att den uppgiften bör
påverka utformningen av
beredskapsåtgärderna inom det civila
försvaret.

Det civila försvaret bör även verka
för - och vidta åtgärder - så att
samhällets förmåga stärks inför svåra
nationella påfrestningar i fred. När
beredskapsåtgärderna för väpnat angrepp
dimensioneras och utformas, bör hänsyn
tas till de nya uppgifterna för det
civila försvaret, så att dess resurser
kan utnyttjas inom hela hotskalan. En
ökad samordning och en långtgående
integrering av resurser för krig och
fred bör enligt regeringens mening
eftersträvas.

Ansvaret för att åstadkomma en
beredskap att möta svåra nationella
påfrestningar i fred åvilar i princip
den som bedriver verksamheten i fred
och inom vars område sådana
påfrestningar kan komma. Regeringen
framhåller att dess förslag inte
innebär någon ändring av detta synsätt
och inte heller innebär något behov av
ändring av räddningstjänstlagens
(1986:1102) bestämmelser om hur
samhällets räddningstjänst skall
organiseras och bedrivas.

Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner vad regeringen har förordat
om uppgifter för det civila försvaret
(avsnitt 4.2.2 i propositionen).

Utskottet

Utskottet konstaterar att inga
motionärer har ifrågasatt regeringens
förslag till uppgifter för det civila
försvaret. Utskottet har ingen annan
mening än regeringen och förordar
därför att riksdagen godkänner vad
regeringen förordat om uppgifter för
det civila försvaret.

Principiell inriktning

Regeringen

Regeringen tar även upp vissa frågor
som rör den principiella inriktningen
av det civila försvaret. Den grad av
robusthet och flexibilitet som
samhällets grundstruktur har är
avgörande för förmågan att klara
extrema påfrestningar i fred och vid
ett väpnat angrepp. Grundstrukturen
byggs upp av långsiktiga investeringar
genom särskilda åtgärder som har stor
marginalnytta när det gäller att
förbättra den långsiktiga säkerheten.
Att genomföra åtgärder senare kan vara
svårt eller t.o.m. omöjligt.

Företag, organisationer och
myndigheter bör i sin planering av
verksamheten beakta riskerna i
samhället i ett totalt fred-krig-
perspektiv. De kostnadskrävande
beredskapsåtgärder som hittills gjorts
har grundats på behoven inför ett
väpnat angrepp. Regeringen anser att
sådana beredskapsåtgärder framgent även
bör göras utifrån de krav som ställs
vid nationella påfrestningar samt vid
internationella insatser.

Regeringen anser att den nya
inriktningen för det civila försvaret
innebär en ökad tonvikt på att
åstadkomma en robust och flexibel
infrastruktur. Det gäller i första hand
inom områdena elförsörjning,
telekommunikationer, informationssystem
och ledningssystem.

Ökad prioritet bör vidare ges åt
åtgärder som förbättrar insats- och
katastrofberedskapen, t.ex. inom
räddningstjänsten och hälso- och
sjukvården. Att även trygga
informationsförmedlingen bör enligt
regeringen fortsatt vara en högt
prioriterad uppgift.

Slutligen bör säkerhetsskyddsfrågorna
ges en ökad vikt. Det är angeläget att
åstadkomma en bevakning av viktiga
skyddsobjekt för att möta hoten mot
dessa objekt från sabotageaktioner,
terroristangrepp och vid krig.

Med hänsyn till de förändrade
uppgifterna för det civila försvaret,
den ändrade hotbilden vid angrepp samt
inte minst genom den kapacitet som
redan byggts upp anser regeringen att
de ekonomiska anspråken inom vissa
områden av det civila försvaret kan
tonas ned. Det gäller försörjningen
med livsmedel och industrivaror samt
skyddsrumsbyggandet för
befolkningsskyddet.

När det gäller synen på
befolkningskyddets utveckling
framhåller regeringen att
befolkningskyddet i krig bör bestå av
ett system med flera samverkande delar:
fysiskt skydd, andningsskydd,
information, utrymning och
inkvartering. Det framtida
skyddssystemet bör vara flexibelt och
differentierat så att det finns en
handlingsberedskap inför förändringar,
t.ex. av hotbilden, genom ny
vapenteknik eller av
samhällsutvecklingen.

Regeringen betonar vikten av att
produktionen av skyddsrum i fred, och
underhållet av dessa, i framtiden
begränsas till de mest utsatta
områdena. Möjligheten att i större
utsträckning än i dag bygga enklare
skydd, s.k. skyddade utrymmen, bör tas
till vara. En översyn bör enligt
regeringens mening därför göras av det
nuvarande systemet för byggande av
skyddsrum. I detta sammanhang bör även
utrymningsplaneringen ses över.

Regeringen föreslår följande grunder
för utformningen av
försörjningsberedskapen med livsmedel,
s.k. strategiska varor och olja för
krig och neutralitet.

Behovet av att efter högst ett års
höjning av försvarsförmågan kunna
tillgodose försörjningen vid ett
angrepp med iståndsatta styrkor på det
sätt som beskrivits i propositionens
avsnitt 4.1.2 bör enligt regeringens
mening vara styrande för planeringen.
Försörjningen måste även säkerställas
vid ett sådant angrepp som trots allt
skulle kunna ske i nuvarande
omvärldsläge.

När det gäller åtgärderna inom
livsmedelsområdet bör dessa i första
hand avse beredskapslagring av
halvfabrikat och färdigvaror
lokaliserade till de delar av landet
där försörjningsproblem kan bedömas
uppstå, väsentligen Norrland.

Riksdagen har nyligen beslutat om
ändrade principer för beredskapslagring
av olja. De ny principerna innebär en
minskning av de statliga
beredskapslagren och att ansvaret för
beredskapslagring av olja, och dess
finansiering, tas över av
oljebranschen.

Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner vad regeringen förordat om
principiell inriktning för det civila
försvaret (avsnitt 4.2.3 i
propositionen).

Motionerna

Folkpartiet liberalerna menar i Fö8 (fp
partimotion), yrkande 11, att behovet
av lagring och andra åtgärder för att
klara av försörjningslägen med
avspärring naturligtvis har minskat
radikalt sedan det kalla krigets
slut. Motionärerna avskriver det
tidigare scenariot med ett europeiskt
storkrig som skulle kunna leda till
långvariga handelshinder. Svenskt
totalförsvar skall enligt motionen
kunna möta den typen av militära
aktioner som är militärtekniskt möjliga
utan egentligen förvarning. Detta
ställer knappast krav på en
försörjningsberedskap av det slag vi
tidigare räknade med. Däremot finns det
skäl att ägna stor uppmärksamhet åt
åtgärder som ökar stryktåligheten och
uthålligheten i telekommunikationer,
elförsörjning och transporter.
Sjuktransportkapaciteten liksom
tillgången på läkemedel och
förbrukningsmateriel har stor betydelse
och bör därför uppmärksammas.

Folkpartiet liberalerna anser att
merparten av den hittillsvarande
statliga lagringen bör upphöra, men att
vi bör ha en beredskap att vid behov
kunna bygga upp lager som kan behövas
om hotbilden blir allvarligare.
Sammantaget innebär detta, enligt
motionärerna, att Sverige bör kunna
göra betydande neddragningar inom
försörjningsområdet. En del av dessa
besparingar bör möjligggöra ökade
satsningar på säkerhet i fråga om
telekommunikationer och elförsörjning.

I motion Fö6 (mp kommittémotion),
yrkande 6, framhålls att det nu
återstår för riksdag och regering att
ta konsekvenserna av den vidgade
hotbilden för att minska sårbarheten,
vidta krafttag mot miljöförstöringen
samt öka insatserna i olika
internationella fora. De åtgärder man
kan göra redan på planerings- och
genomförandestadiet av olika projekt
för att minska sårbarheten och
miljöpåverkan blir även billigare i det
långa loppet.

I motion Fö11 (kds kommittémotion)
framhålls (yrkande 6) att andelen äldre
ökar behovet av vård och omsorg.
Socialtjänsten och sjukvården kommer i
kriser och i krig att utsättas för stor
belastning. Hälso- och sjukvården samt
socialtjänsten i krig och kris måste
därför planeras noga. Motionärerna
anser därför att konsekvenserna av de
senaste årens förändringar inom hälso-
och sjukvården noggrant bör följas upp
ur beredskapssynpunkt. Motionärerna
anser vidare (yrkande 7) att det behövs
ett väl fungerande uppföljnings- och
utvärderingssystem för att följa upp
den lokala verksamheten efter det att
den nya lagen om civilt försvar trätt i
kraft. Regeringen aviserar i
propositionen en översyn av uppgifter
och organisation för den centrala nivån
inom det civila försvaret. I motionen
förordas (yrkande 9) att den aviserade
översynen av Överstyrelsen för civil
beredskap, Statens räddningsverk och
Styrelsen för psykologiskt försvar bör
skjutas upp till etapp två av
försvarsbeslutet.

Utskottet

Utskottet delar regeringens
uppfattning att det är samhällets
grundstrukturs robusthet och
flexibilitet i olika avseenden som är
avgörande för förmågan att klara
extrema påfrestningar i fred och vid
ett väpnat angrepp. Det är främst genom
långsiktiga investeringar i fred som
grundstrukturens förmåga byggs upp.
Utskottet anser vidare att framtida
beredskapsåtgärder inom den civila
delen av totalförsvaret även skall
utformas för att samhället skall öka
sin förmåga att möta nationella
påfrestningar i fred, samt för att dess
resurser skall kunna utnyttjas vid
internationella humanitära insatser.

Regeringen anser att det civila
försvaret framgent skall lägga ökad
tonvikt på att åstadkomma en robust och
flexibel infrastruktur främst inom
områdena elförsörjning,
telekommunikationer, informationssystem
och ledningssystem. Utskottet betonar i
sammanhanget betydelsen av att även det
civila totalförsvarets lednings- och
informationssystem är tillräckligt
ändamålsenligt och uthålligt. De civila
och militära ledningssystemen bör
utvecklas i nära samverkan. Ökad
prioritet skall vidare läggas vid
åtgärder som förbättrar insats- och
katastrofberedskapen t.ex. inom
räddningstjänsten och hälso- och
sjukvården. Behovet av
beredskapsförberedelser i fred när det
gäller försörjningen av livsmedel och
industrivaror samt skyddsrumsbyggandet
kan däremot reduceras.

Folkpartiet liberalerna framhåller i
motion Fö8 (yrkande 11) att behovet av
lagring för att klara
avspärrningslägen har minskat radikalt.
Däremot finns det skäl att ägna stor
uppmärksamhet åt åtgärder som ökar
stryktåligheten och uthålligheten i
telekommunikationer, elförsörjning och
transporter. Folkpartiet anser att
merparten av den statliga lagringen bör
kunna upphöra. I motion Fö11 (kds
kommittémotion) (yrkande 6), framhålls
det framtida behovet av hälso- och
sjukvård samt socialtjänst i kriser och
krig.

Utskottet konstaterar att
motionärernas uppfattning ligger väl i
linje med vad regeringen har uttalat i
frågan. Förmågan att upprätthålla god
uthållighet inom samhällsviktiga
funktioner såsom elförsörjning,
telekommunikationer, informationssystem
samt transporter skall enligt
utskottets mening sålunda prioriteras
högt liksom hälso- och sjukvården samt
socialtjänsten.

Beredskapslagringen av livsmedel och
andra s.k. strategiska industrivaror
liksom produktionen av skyddsrum i fred
bör ha en väsentligt lägre prioritet.
Därmed tillgodoses de synpunkter som
motionärerna för fram i detta
avseende.

När det gäller frågan om att följa upp
hälso- och sjukvården från
beredskapssynpunkt har utskottet
inhämtat att regeringen nyligen
uppdragit åt Överstyrelsen för civil
beredskap att genomföra en utvärdering
av funktionen hälso- och sjukvård,
varför motionärernas förslag i denna
del redan är tillgodosett.

I motion Fö6 (mp), yrkande 6,
framhålls att riksdag och regering nu
måste ta konsekvenserna av den vidgade
hotbilden.

Utskottet har all anledning att utgå
från att synen på den vidgade hotbild
som utskottet ställt sig bakom ligger
till grund för den fortsatta
försvarsplaneringen och
beredskapsförberedelserna i övrigt av
regeringen och myndigheterna. Något
särskilt uttalande från riksdagens sida
torde därför inte vara nödvändigt.

I motion Fö11, yrkande 7, framhålls
behovet av ett väl fungerande
uppföljnings- och utvärderingssystem av
den lokala verksamheten inom det civila
försvaret.

Utskottet erinrar om att
civilförsvaret kommunaliserades den 1
juli 1995 varvid kommunerna först då
övertog sina nya uppgifter inom
befolkningsskyddet och
räddningstjänsten under beredskap och
krig. Utskottet har inget att invända
rent principiellt mot motionärernas
uppfattning om behovet av uppföljning
och utvärdering. Med hänsyn till att
uppgifterna lades på primärkommunerna
helt nyligen, torde inte något
tillkännagivande från riksdagens sida
behövas redan nu.

I motionens yrkande 9 anses att
översynen av Överstyrelsen för civil
beredskap, Statens räddningsverk och
Styrelsen för psykologiskt försvar bör
skjutas upp till nästa etapp.

Utskottet anser för sin del att det
bör ankomma på regeringen att närmare
bestämma om hur utredningsarbetet bör
läggas upp i denna del.

Mot bakgrund av vad utskottet nu har
anfört föreslår utskottet att riksdagen
godkänner vad regeringen har förordat
om principiell inriktning för det
civila försvaret. Utskottet anser
vidare att motionerna Fö6 (yrkande 6),
Fö8 (yrkande 11) samt Fö11 (yrkandena
6, 7 och 9) inte bör bifallas av
riksdagen.

Riksdagens revisorer

Riksdagens revisorer har den 26 april
1995 lämnat riksdagen förslag
(1994/95:RR11) med anledning av sin
granskning av skyddsrumsbyggandet.
Granskningen har genomförts på förslag
av försvarsutskottet. Riksdagens
revisorer erinrar inledningsvis om att
riksdagen den 15 december 1994
beslutade om en ny lag om civilt
försvar (bet. 1994/95:FöU2, rskr. 80).
Genom den nya lagen upphör
civilförsvaret som en statlig
organisation. I stället blir
befolkningsskydd och räddningstjänst en
kommunal uppgift även under höjd
beredskap.

Revisorernas uppfattning är att de
risker som bedöms föreligga i olika
områden måste vara avgörande för hur
det fysiska skyddet bör utformas.
Utgifterna för skyddsrum och andra
skydd måste vägas mot andra angelägna
ändamål. Revisorerna anser att
riksdagen bör begära att regeringen
utformar tydliga kriterier för
skyddsrumsbyggandet. Dessa kriterier
bör redovisas för riksdagen inför det
försvarspolitiska beslut som riksdagen
väntas fatta 1996.

Revisorerna redovisar en bedömning att
det skulle ta 30-40 år att bygga bort
eller radikalt minska bristen på
skyddsrumsplatser. Huruvida de 300- 400
miljoner kronor som årligen satsas på
skyddsrumsbyggande i framför allt
nyproducerade bostäder verkligen
åstadkommer det mest effektiva
befolkningsskyddet, behöver undersökas
närmare. De allvarligaste bristerna
inom befolkningsskyddet måste enligt
revisorernas uppfattning avhjälpas på
kortare tid än vad som nu planeras.
Riksdagen bör därför uppmana regeringen
att presentera en plan för hur riskerna
för befolkningen kan begränsas.

Revisorerna menar vidare att det - om
skyddsrummen fortfarande skall vara en
statlig angelägenhet - behövs ett nytt
planeringssystem som är mindre beroende
av den aktuella nyproduktionen av
bostäder och som på ett tydligare sätt
än för närvarande baseras på
bedömningar om befolkningens behov av
skydd. Riksdagen behöver också bättre
möjligheter att styra och följa upp
skyddsrumsbyggandet.

Eftersom befolkningsskyddet numera är
en kommunal angelägenhet aktualiserar
revisorerna samtidigt frågan om
skyddsrumsbyggande även i
fortsättningen bör vara en statlig
angelägenhet. Ansvaret för det fysiska
befolkningsskyddet bör enligt
revisorernas uppfattning prövas inför
nästa försvarsbeslut. Regeringen bör
ges i uppdrag att mycket
förutsättningslöst analysera fördelar
och nackdelar med ett kommunalt
övertagande av även den fysiska delen
av befolkningskyddet.

Riksdagens revisorer föreslår att
riksdagen ger regeringen till känna vad
revisorerna anfört om

- behovet av ett nytt planeringssystem
för det fysiska befolkningsskyddet som
omfattar hela befolkningen i områden
som bedöms bli särskilt utsatta i
händelse av krig,

- behovet av en förutsättningslös analys
av fördelar och nackdelar med ett
kommunalt övertagande av även den
fysiska delen av befolkningsskyddet.

Motionerna

I motion 1994/95:Fö12 (fp) erinras om
att Folkpartiet liberalerna i ett
decennium pläderat för en omläggning av
det svenska skyddsrumsbyggandet i
områden utan sannolika mål för en
angripare. Enligt motionen har
skyddsrumsbyggandet inte styrts av
rimliga hotbilder för framtiden. Därför
är det angeläget att tillstyrka
förslaget från Riksdagens revisorer om
att riksdagen bör begära att regeringen
utformar tydliga kriterier för
skyddsrumsbyggandet och att dessa bör
redovisas för riksdagen inför det
försvarspolitiska beslutet 1996.
Statens utgifter kan minska. Skyddet
till människor kan bli mer rationellt.
Riksdagens intentioner måste enligt
motionen äntligen få genomslag på detta
område, där myndigheternas konservatism
och revirtänkande haft så olyckliga
effekter.

I motion 1995/96:Fö8 (yrkande 12) tar
Folkpartiet liberalerna åter upp frågan
om skyddsrumsbyggandet. Motionen
hänvisar till Folkpartiets ingående
behandling av frågan i sin motion
1994/95:Fö12 i anledning av Riksdagens
revisorers förslag 1994/95:RR11 om
skyddsrumsbyggandet. Enligt motionen
bör den kommunala planeringen syfta
till att separera bostadsbyggandet och
uppförandet av anläggningar som kan
antas bli utsatta för fientlig
bekämpning. Det bör därför vara möjligt
att högst väsentligt dra ner på
anslagen för byggande av skyddsrum. De
medel som frigörs bör användas t.ex.
för att finansiera den ökade
utbildningen av pliktpersonal och
frivilliga inom den civila delen inom
totalförsvaret. Vidare finns det enligt
motionen anledning att ifrågasätta att
staten direkt betalar alla
investeringar i skyddsrum. Därför bör
det göras en översyn av principerna
för finansiering av skyddsrum.

I motion 1994/95:Fö13 av Åke Carnerö
m.fl. (kds) erinras om att
befolkningsskyddet och
krigsräddningstjänsten fr.o.m. den 1
juli 1995 är en kommunal uppgift även
under beredskap och krig. Kommunerna
skall bestämma inom vilka områden det
skall finnas skyddrum och skyddade
utrymmen. Enligt motionärerna (yrkande
1) bör det göras en analys över
konsekvenserna vid ett kommunalt
övertagande av det fulla ansvaret för
den fysiska delen av
befolkningsskyddet. Vidare erinrar
motionärerna om bristen på
skyddsrumsplatser och den tid som det
skulle ta att bygga bort denna. Därför
är det viktigt (yrkande 2) att utarbeta
en nationell plan över hur hela
befolkningen skall skyddas i händelse
av krig. I motionen föreslås även
(yrkande 3) att det bör göras en
översyn av nuvarande planerings- och
finansieringssystem för att
statsmakterna bättre skall kunna följa
upp och styra skyddsrumsbyggandet.

Utskottet

Utskottet delar Riksdagens revisorers
mening att det behövs tydligare
kriterier än för närvarande för
skyddsrumsbyggandet. Ett tydligare
hänsynstagande till det lokala behovet
av skyddsrum - eller andra former av
skyddade utrymmen - bör enlig
utskottets mening göras för att
utformningen av det fysiska skyddet
inom befolkningsskyddet skall kunna
göras effektivare och billigare i fred.

Även regeringen framhåller i
propositionen att produktionen av
skyddsrum i fred i framtiden bör
begränsas till de mest utsatta
områdena. Möjligheterna att i större
utsträckning bygga s.k. skyddade
utrymmen bör enligt regeringens mening
tas till vara. Utskottet ställer sig
bakom regeringens uppfattning.

Därmed, bedömer utskottet, skapas
förutsättningar för att sänka
utgifterna för byggandet av skyddsrum
och avväga dessa utgifter mot andra
angelägna totalförsvarsändamål.

Liknande uppfattningar förs fram i
motionerna 1994/95:Fö12 (fp) och
1995/96:Fö8 (yrkande 12) av Folkpartiet
liberalerna.

Utskottet konstaterar sålunda att
regeringens, Riksdagens revisorers och
motionärernas uppfattningar ligger i
linje med varandra. Utskottet anser mot
den bakgrunden att de riktlinjer som nu
ligger till grund för
skyddsrumsbyggandet bör ses över. De
nya kriterierna bör redovisas för
riksdagen i samband med förslaget till
försvarsbeslut som läggs fram hösten
1996.

Utskottet vill även ta upp frågan om
det kommunala övertagandet av ansvaret
för befolkningsskyddet och
räddningstjänsten under beredskap i
krig även bör medföra att ansvaret för
finansiering av skyddsrum förs över
till kommunerna.

Behovet av en översyn av även den
frågan aktualiseras av Riksdagens
revisorer och i motion 1994/95:Fö12
(fp) samt i 1995/96:Fö8 (yrkande 12).
Liknande tankegångar förs även fram i
motion 1994/95:Fö13. Där förordas en
analys av ett fullständigt kommunalt
övertagande av ansvaret för
befolkningsskyddet (yrkande 1). Vidare
pekas på behovet av en nationell plan
över hur befolkningen skall kunna
skyddas (yrkande 2). Vidare
aktualiseras en översyn av planerings-
och finansieringssystemet för
skyddsrumsbyggandet (yrkande 3).

Utskottet anser vidare att det finns
skäl att frågan om hur
skyddsrumsbyggandet skall finansieras
m.m. bör övervägas i detta samlade
sammanhang. Möjligheten för regeringen
- och ytterst riksdagen - att närmare
styra produktionen m.m. av det fysiska
skyddet inom befolkningsskyddets ram
bör därvidlag uppmärksammas särskilt.
Regeringens överväganden och förslag
bör även de redovisas för riksdagen
hösten 1996.

Med anledning av regeringens förslag i
propositionen, Riksdagens revisorers
förslag 1994/95:RR11 samt motionerna
1994/95:Fö12 (fp), 1994/95:Fö13 (kds)
och 1995/96:Fö8 (fp) (yrkande 12)
föreslår utskottet att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet har anfört om
skyddsrumsbyggandet.

Försvarsmaktens internationella styrka

Utskottet behandlar här vad regeringen
i propositionen (s. 106-107) har anfört
om Försvarsmaktens internationella
styrka. Vad regeringen i övrigt har
anfört om svensk ambitionsnivå för
internationella fredsfrämjande insatser
(avsnitt 6.1.3 i propositionen), civila
internationella styrkor (avsnitt 6.3 i
propositionen) samt om internationella
kontakter (avsnitt 6.5 i propositionen)
jämte de motioner som är hänförliga
till dessa avsnitt i propositionen har
försvarsutskottet hänskjutit till
gemensam beredning med utrikesutskottet
i det Sammansatta utrikes- och
försvarsutskottet (UFöU). Utskottet
behandlar även motionerna Fö1 (m
partimotion) yrkande 21, Fö6 (mp
kommittémotion) yrkande 4 (delvis) samt
Fö11 (kds kommittémotion) yrkande 8.

Regeringen

Genom att delta i fredsfrämjande och
humanitära insatser kan Sverige bidra
till fred och säkerhet. Sveriges
förmåga, möjligheter och
förutsättningar i detta avseende bör
förbättras. Fredsbyggandet kräver
insatser från många olika delar av
samhället. Totalförsvarets del i denna
verksamhet avser främst de
fredsfrämjande och humanitära
insatserna. Regeringen anser att
deltagande i sådana insatser framgent
skall vara en av totalförsvarets
huvuduppgifter.

När det gäller ambitionsnivån för
internationella fredsfrämjande insatser
anser regeringen att Sverige - utifrån
ett vidgat säkerhetspolitiskt synsätt -
skall stärka sina bidrag i detta
avseende. Regeringen anser därför att
ambitionsnivån i totalförsvarets
utlandsinsatser skall höjas. Särskilt
bör förmågan utvecklas att snabbt kunna
igångsätta verkningsfulla insatser.

Regeringen anser att ambitionsnivån
för de fredsfrämjande insatserna i
totalförsvaret inte bara kan mätas i
kvantitativa mått, utan t.ex. även
genom den beredskap för medverkan som
Sverige är berett att upprätthålla.

Försvarsmakten skall därför organisera
en särskild internationell styrka för
fredsfrämjande insatser under mandat av
FN eller Organisationen för säkerhet
och samarbete i Europa (OSSE).

Härutöver bör enligt regeringens
mening organiseras särskilda civila
insatsstyrkor för humanitära insatser,
vilka skall vara ett komplement till
andra svenska insatser inom ramen för
internationellt samordnade humanitära
aktioner.

Enligt regeringen bör försvarsmaktens
internationella styrka organiseras med
en chef och stab, personal och förband
i beredskap, under utbildning eller i
tjänst utomlands i pågående operationer
under mandat av FN och OSSE. I styrkan
bör även ingå Försvarets
internationella centrum (SWEDINT).

Styrkan skall - utöver skytteförband -
även bestå av specialenheter för t.ex.
ledning, fältarbeten, sjukvård och
transporter. Möjligheten att även
använda specialenheterna i civila,
humanitära insatser bör säkerställas.
Styrkans sammansättning skall väl
återspegla den internationella
efterfrågan.

Personalen till den internationella
styrkan skall enligt regeringens mening
rekryteras på frivillig väg. Om det
uppstår rekryteringsmässiga svårigheter
för Sverige att fullfölja sina
åtaganden är regeringen inte främmande
för att vid nyanställning av anställd
personal till Försvarsmakten,
föreskriva att anställningen kan komma
att omfatta även tjänst i
fredsfrämjande verksamhet i utlandet.
Utbildning skall ske för att utveckla
samverkan mellan civila och militära
enheter inom ramen för
multifunktionella styrkor. Förbanden
skall ha en hög utbildningsnivå och en
god materiell standard. Hög skyddsnivå,
modern materiel, effektiv sjukvård och
säkra ledningsfunktioner är
grundvillkor.

I normalfallet räknar regeringen med
att 800-1400 personer samtidigt skall
kunna tjänstgöra utomlands. Under
kortare tid bör insatsvolymen kunna gå
utöver angiven nivå. En extra hög
insatsberedskap bör därutöver
upprätthållas för ett eller två
kompanier. Dessa bör kunna insättas
inom 15 -30 dagar efter regeringens
beslut om svensk medverkan. En
rekognosceringsstyrka bör kunna sändas
till området inom en vecka. Personalen
i dessa enheter bör omfattas av
särskilda beredskapskontrakt. En
förbandssamordning med andra länder som
ställer liknande snabbinsatta förband
till förfogande bör eftersträvas. Det
nordiska samarbetet bör därvid utgöra
en grund.

Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner vad regeringen förordat om
Försvarsmaktens internationella styrka
(avsnitt 6.2).

Motionerna

I motion Fö1 (m partimotion), yrkande
21, framhåller Moderata
samlingspartiet att internationella
insatser är en naturlig del av
försvarets uppgifter. Deltagandet i
sådana är en viktig del av svensk
säkerhetspolitik. Dagens ambitionsnivå
för de internationella insatserna är
rimliga. Förslaget om en
snabbinsatsstyrka bör ses positivt men
prövas ekonomiskt. När det gäller
organisationen för internationella
insatser bör man inte bygga upp
dubbelkompetens utan basera insatserna
på existerande militära och civila
strukturer. Kostnaderna för en
materiell förslitning och hur dessa
ersätts samt kostnaderna för
snabbinsatsstyrkan återstår att
utreda. Motionärerna delar regeringens
förslag om en särskild stab m.m., men
ser inget behov av stora
organisatoriska förändringar.

I motion Fö6 (mp kommittémotion)
anförs (yrkande 4 i denna del)) att
Sveriges internationella insatser bör
vara av övervägande humanitär,
konfliktförebyggande och fredsbevarande
karaktär. Sverige bör bygga vidare på
det koncept för insatser under mandat
av FN och OSSE som vi nu har, i stället
för att upprätta en militär
insatsstyrka.

Kraft och resurser bör satsas på den
civila insatsstyrka som regeringen
föreslår.

I motion Fö11 (kds kommittémotion),
framhålls (yrkande 8) att
personalförsörjning, utbildning, högre
insatsberedskap, samverkan med andra
länders stridskrafter och civila
insatsstyrkor kräver resurser som
medför ökade kostnader. Insatsernas
karaktär kräver att den allra bästa
materielen tas ur våra
mobiliseringsförråd. Det anser
motionärerna mot bakgrund av att det är
viktigt att priset för våra
internationella styrkor redovisas och
utvärderas kontinuerligt.
Totalförsvarets internationella
insatser får inte urholka
totalförsvarets ekonomiska ramar eller
minska möjligheten att fullgöra
uppgifterna i det fredstida samhället.

Utskottet

Sverige har medverkat i FN:s
fredsbevarande insatser sedan slutet av
1940-talet och därvid bidragit både med
militära förband och enskilda. Sedan
några år tillbaka medverkar Sverige
även i liknande insatser under mandat
av Organisationen för säkerhet och
samarbete i Europa (OSSE). Det finns
således en lång och omfattande
erfarenhet inom Försvarsmakten att
medverka i internationella
fredsbevarande operationer och andra
liknande insatser. Försvarsmakten
organiserar även rent civila resurser
för humanitära insatser t.ex. i
samband med katastrofer genom
Swedrelief.

Sveriges ambitionsnivå bör öka när det
gäller att på olika sätt bidra i
fredsfrämjande insatser. Regeringen har
därför föreslagit riksdagen att
totalförsvarets uppgifter nu skall
utvidgas till att även omfatta förmåga
att delta i internationella
fredsfrämjande och humanitära insatser.
Utskottet har tidigare i detta
betänkande ställt sig bakom förslaget
till utvidgningen av uppgifterna.

Regeringen föreslår mot den bakgrunden
att Försvarsmakten skall organisera en
särskild styrka inom Försvarsmakten. I
propositionen lämnas vidare förslag
till styrkans organisation, utbildning
och insatsberedskap m.m. Regeringen
betonar betydelsen av att Sverige skall
kunna delta i ett tidigt skede i
fredsfrämjande insatser och att
beredskapen för att göra detta bör
höjas.

Moderata samlingspartiet anser i Fö1
(yrkande 21) att förslaget om en
insatsstyrka bör ses positivt men
prövas ekonomiskt. I motion Fö6 (mp
kommittémotion), yrkande 4 delvis,
anser motionärerna att Sverige bör
bygga vidare på det koncept för
insatser som vi har nu, i stället för
att inrätta en militär styrka. Kraft
och resurser bör satsas på den civila
insatsstyrka som regeringen föreslår.

Utskottet delar regeringens bedömning
om behovet av att det nu inrättas en
särskild internationell styrka inom
Försvarsmakten. Mot bakgrund av den
omfattning och bredd som de
internationella insatserna redan har
inom Försvarsmakten, och med hänsyn
till att ambitionsnivån i flera
avseenden skall utvidgas jämfört med
dagsläget, anser utskottet det
motiverat med en särskild organisation
för ändamålet. Den internationella
styrkan bör - under överbefälhavaren -
ledas av en chef på hög nivå. Därmed
underlättas samordningen av alla de
olika verksamheter inom Försvarsmakten
som blir nödvändig för att ge
trovärdighet åt att kunna bedriva
verksamheten med den omfattning och
ambitionsnivå som regeringen förordar.
Inte minst i olika internationella
sammanhang är det viktigt att
Försvarsmakten representeras av en
tydligt utpekad ansvarig chef.

Regeringen pekar på att utbildning
skall ske för att utveckla samverkan
mellan såväl militära som civila
styrkor i multifunktionella insatser.
Utskottet delar regeringens bedömning
om behovet av detta och understryker
samtidigt vikten av att en sådan
utbildning organiseras i Sverige för
svenska civila och militära enheter som
kan komma att samarbeta i utlandet.
Svenska enheter och ledande chefer bör
vara tränade för att verka inom
multifunktionella fredsfrämjande och
humanitära insatser. För att åstadkomma
en sådan samverkansutbildning, t.ex. av
SWEDINT, kan särskilda resurser behöva
avsättas.

Utskottet anser vidare att regeringen
och Försvarsmakten aktivt bör verka för
att fler officerare - och annan
personal - än i dag ges möjlighet till
tjänstgöring i FN:s olika organ som är
verksamma med att planlägga, utbilda
och leda fredsfrämjande operationer.
Sveriges mångåriga erfarenheter inom
området kan därmed tillgodogöras inom
FN. Vidare ges svensk personal
möjlighet till insyn och påverkan i
dessa organ vilket enligt utskottets
mening är särskilt angeläget eftersom
fredsfrämjande insatser inom bl.a. FN:s
ram blir en utvidgad uppgift för
Försvarsmakten.

Moderata samlingspartiet framhåller i
Fö1 (yrkande 21) att kostnaderna för
materiell förslitning och hur dessa
ersätts samt kostnaderna för snabb-
insatsstyrkan återstår att utreda. I
motion Fö11 (kds kommittémotion,
yrkande 8, framhålls att det är viktig
att kostnaderna för våra
internationella styrkor redovisas och
att dessa inte får urholka
totalförsvarets ekonomiska ramar.

Utskottet har tidigare något berört
vissa budgetfrågor i sammanhanget.
Utskottet delar motionärernas syn på
vikten av en fullständig och
rättvisande budgetering samt
uppföljning av samtliga kostnader för
totalförsvarets internationella
insatser. Utskottet har ingen annan
mening än motionärerna och utgår från
att regeringen i kommande budgetförslag
och årsredovisningar har detta som
utgångspunkt. Därmed torde
motionärernas önskemål i detta avseende
tillgodoses. När det gäller påverkan på
totalförsvarets ekonomiska ram och dess
eventuella konsekvenser, anser
utskottet att den frågan bör prövas i
det årliga budgetarbetet. Något
uttalande behövs sålunda inte nu.

Mot bakgrund av vad utskottet nu har
anfört föreslår utskottet att riksdagen
godkänner vad regeringen förordat om
Försvarsmaktens internationella styrka
(avsnitt 6.2.). Motionerna Fö1 (yrkande
21), Fö6 (yrkande 4 i denna del) samt
Fö11 (yrkande 8) bör samtidigt avslås
av riksdagen.

Personalförsörjning

Utskottet behandlar här vad regeringen
i propositionen (s. 115-130) har anfört
om personalförsörjningen i
totalförsvaret. Utskottet behandlar
också motionerna Fö1 (m partimotion)
yrkandena 16, 19 i denna del, 22-25,
Fö5 (v partimotion) yrkande 4, Fö6 (mp
kommittémotion) yrkandena 8-9, 15 samt
Fö8 (fp partimotion) yrkandena 13-16.

Plikttjänstgöring

Regeringen

Plikt för ett folkförsvar med vidgade
uppgifter

Regeringen anför att det nya
säkerhetspolitiska läget och de
föreslagna vidgade uppgifterna för
totalförsvaret på flera sätt ändrar
förutsättningarna för att använda
pliktpersonal.

Regeringen anser att inskrivning och
utbildning inom ramen för en
totalförsvarsplikt i princip bör ske
till totalförsvarets alla uppgifter.
Alla tjänstbara män och kvinnor skall
ses som en resurs för totalförsvaret.
En bred folklig uppslutning kring
landets säkerhets- och försvarspolitik,
där var och en med personliga insatser
bidrar med sin kunskap och sin förmåga,
utgör en stor tillgång.
Förutsättningarna för en sådan
folkförankring bör grundläggas redan i
skolan och sedan vidareutvecklas genom
plikttjänstgöring. Enligt regeringen
bör skolan härvid lägga större vikt vid
att förmedla kunskaper om
totalförsvarets vidgade roll såväl
nationellt som internationellt.

Efter att ha redogjort för
totalförsvarspliktens omfattning
konstaterar regeringen att
totalförsvarstanken kommer till uttryck
genom att tjänstgöringen kan fullgöras
som värnplikt, civilplikt eller allmän
tjänsteplikt. Genom tillämpning av den
allmänna tjänsteplikten kommer en stor
del av arbetskraften, inte minst
kvinnor, att under höjd beredskap
fortsätta med sina ordinarie
arbetsuppgifter och därmed ingå i
totalförsvaret.

Med den breda säkerhetspolitiska syn
som regeringen utgår från, och de
tillkommande fredstida uppgifter som
totalförsvaret föreslås få, finns
tillkommer enligt regeringen
ytterligare ett antal nya angelägna
behov av pliktpersonal. När dessutom
antalet förband i Försvarsmaktens
krigsorganisation kommer att minska kan
pliktpersonal användas för annat andra
behov inom totalförsvaret än de
militära behoven.

Regeringen anser det synnerligen
angeläget att kvinnor i större
utsträckning engageras i
totalförsvaret. Det kan ske inom ramen
för totalförsvarsplikten eller i
frivillig verksamhet. Det är även
värdefullt om fler kvinnor anställs som
befäl i Försvarsmakten och som
utbildare vid Räddningsverkets skolor.

Regeringen anser det vidare viktigt
för försvaret, för samhället och för
den enskilde individen att alla
medborgare möts av samma positiva krav
och förväntningar. Medborgare med
invandrarbakgrund bör därför inte bara
formellt utan också i realiteten ha en
plats i totalförsvaret på samma sätt
som alla andra. Totalförsvarsplikten
bidrar därigenom inte bara till att
skapa ett bra totalförsvar, utan också
till integration mellan olika
samhällsskikt och delar av
befolkningen. Det breda nyttjandet av
pliktpersonal, och engagemanget av
folkrörelser, säkerställer samtidigt en
insyn och delaktighet som är nödvändig,
dels för en öppen och informerad debatt
om totalförsvaret, dels för
parlamentarisk styrning och kontroll.

Regeringen framhåller också att
plikttjänstgöringen lägger en grund för
rekrytering till frivilligrörelserna
liksom till både militära och civila
fredsfrämjande och humanitära insatser
i utlandet.

Regeringen anser det därför angeläget
att så många som möjligt av dem som
mönstrat eller antagningsprövats också
ges en längre grundutbildning för
uppgifter i totalförsvaret. Även i
framtiden kan det av olika skäl vara
nödvändigt att placera personer i en
utbildningsreserv om de för tillfället
inte kan ges utbildning.
Utbildningsreservens storlek måste dock
begränsas.

Utbildningens karaktär och omfattning
kommer att variera avsevärt med hänsyn
till befattning. Samtidigt som det är
väsentligt att så gott som alla som
mönstrat -, och som har
förutsättningnar att fullgöra sin
värnplikt eller civilplikt -, ges
utbildning för någon befattning i
totalförsvaret, är det också viktigt
att hushålla med resurserna. Enligt
regeringen uppfattning bör
grundutbildningstiden för dem som
mönstrat i allmänhet omfatta mer än 60
dagar.

Utbildning för traditionella uppgifter
vid höjd beredskap

Regeringen anser att pliktpersonal,
liksom hittills, bör utbildas för
totalförsvarets uppgifter i krig och i
övrigt vid höjd beredskap. Härvid bör
inom det militära försvaret
totalförsvarspliktiga, också liksom
hittills, efter utbildnbingen i regel
krigsplaceras i allsidigt användbara
fältförband. Efter viss tid bör de
sedan föras över till
territorialförsvaret med mer lokalt
bundna uppgifter. Grundutbildningen
härför har hittills omfattat minst 220
dagar. Regeringen bedömer att
utbildningen till de allsidigt
användbara förbanden också i framtiden
behöver vara relativt omfattande.
Likväl bör utbildningstiden för vissa
kategorier kunna understiga 220 dagar.
En översyn bör därför göras i syfte att
differentiera och anpassa
utbildningstiden till olika
befattningar.

Sålunda bör enligt regeringen
övervägas om den avslutande
förbandsutbildningen, liksom
repetitionsutbildningen, kan begränsas
eller slopas för vissa förband.
Kompletterande utbildning skulle då ske
om och när det säkerhetspolitiska läget
så kräver. Vidare bör övervägas att för
vissa förband övergå till en individvis
omsättning.

Å andra sidan, anför regeringen, kan
den tekniska utvecklingen komma att
ställa krav på längre utbildning för
vissa befattningar. Möjligheterna till
ökad samordning mellan militär och
civil totalförsvarsutbildning bör också
prövas. Med den nya lagen (1994:1809)
om totalförsvarsplikt finns möjlighet
att grundutbilda även andra
totalförsvarspliktiga än vapenfria för
det civila försvarets behov. Formerna
för detta behöver utvecklas enligt
regeringen. Härvid bör undersökas
möjligheterna att ytterligare avkorta
utbildningstiderna för de vapenfria.

Utbildningen för krig och för andra
uppgifter vid höjd beredskap bör,
enligt regeringen, inom såväl militärt
som civilt försvar genomföras på ett
sådant sätt att en frivillig
rekrytering till internationell
verksamhet underlättas.

Utnyttjande av totalförsvarsplikten

Försvarsmakten har i sitt förslag till
regeringen i den aktuella ekonomiska
nivån förutsatt en kraftig begränsdning
av krigsorganisationen och en
koncentration till få men allsidigt
användbara förband med hög materiell
och personell kvalitet. För denna
organisation behövs enligt
Försvarsmakten endast 22 000
totalförsvarspliktiga årligen, jämfört
med 33 000 för närvarande. Det civila
försvaret har för sina traditionella
uppgifter anmält ett behov på mellan 2
000 och 3 000 totalförsvarspliktiga per
år.

Enligt regeringens uppfattning måste
dock frågan om hur många
totalförsvarspliktiga som skall
utnyttjas ses i ett vidare perspektiv.
Det är nödvändigt att också väga in den
stora säkerhetspolitiska och
samhälleliga betydelse som en bred
pliktutbildning har för
folkförankringen av försvaret. När det
dessutom finns nytillkomna angelägna
behov inom såväl militärt som civilt
försvar bör, som en utgångspunkt,
gälla, att en stor del av de män som
mönstrar och de kvinnor som vill
genomgå en längre grundutbildning,
också få göra detta.

Regeringen har översiktligt studerat
några områden där behov finns av fler
totalförsvarspliktiga.

För Försvarsmakten vore det
fördelaktigt med en snabbare omsättning
av åtminstone vissa förband.
Krigsdugligheten skulle då lättare
kunna hållas hög, behovet av
repetitionsutbildning minska och
överföring av personal till
territorialförsvaret kunna öka. En
sådan lösning vore dock dyrbar.

Som anförts i det föregående finns det
ett stort behov av att kunna bevaka
olika skyddsobjekt. Det skulle därför
vara en fördel om särskilda
bevakningssoldater kunde utbildas och
också tas i anspråk redan i fredstida
hotsituationer. Regeringen anser också
att man därmed också skulle skapa en
bättre rekryteringsbas för bl.a.
hemvärnet.

Inom det civila försvaret finns, med
de nya föreslagna uppgifterna, ett
behov av fler personer för
insatsuppgifter. De skulle också
förstärka samhällets förmåga att
hantera katastrofer i fred och
påfrestningar vid höjd beredskap.

Enligt regeringens mening bör fortsatt
planering inför försvarsbeslutets andra
etapp närmare klarlägga hur en mer
omfattande utbildning av
totalförsvarspliktiga skall ske.
Regeringen pekar här på tre särskilt
angelägna områden; utbildning av
bevakningssoldater, beredskapspoliser
och en lätt tillgänglig
förstärkningsresurs för det civila
försvaret. Försvarsmakten och
Överstyrelsen för civil beredskap skall
lämna förslag om utformning av en
utvidgad utbildning av
totalförsvarspliktiga.

Ökat behov av bevakning

Enligt uppskattningar som regeringen
gjort kommer med Försvarsmaktens
förslag till krigsorganisation mindre
än hälften av skyddsobjekten inom
totalförsvaret att kunna ges militär
bevakning. Som tidigare nämnts kan för
uppgiften särskilt utbildade
bevakningssoldater fylla detta behov.
Utbildningstiden för dessa kan vara
relativt kort. Som också nämnts
tidigare kan de bevakningsutbildade
utgöra en rekryteringsbas för hemvärnet
varigenom det skulle bli möjligt att
utöka detta.

Bevakningssoldater som redan tidigt
kan tas i anspråk i ett läge med
förhöjd spänning eller andra svåra
påfrestningar i fred skulle vidare
utgöra ett säkerhetspolitiskt
instrument som kan utnyttjas i ett
brett spektrum av hot och risker.

Vissa delar av de bevakningsutbildade
bör, enligt regeringen, efter
kompletterande utbildning kunna ingå i
andra krigsförband som efter särskilda
beslut skall utvecklas för att kunna
möta ett framtida säkerhetspolitiskt
hot.

Civil utbildning för nationella och
internationella beredskapsbehov

Som nämnts finns anledning att stärka
samhällets förmåga att hantera svåra
nationella påfrestningar i fred och vid
höjd beredskap. Sådana påfrestningar
kan följa på kriser, konflikter eller
katastrofer i vår omvärld eller inom
landet i fred. De kan också uppstå i
lägen där landets frihet och oberoende
hotas och om vi är i krig. Regeringen
anser att civila beredskapsstyrkor bör
upprättas för att det skall finnas en
lätttillgänglig personalresurs som kan
sättas in i sådana situationer.

Grundutbildningen, som kan ske vid
Räddningsverkets skolor och i
kommunerna, bör till längd och innehåll
anpassas till de skilda uppgifterna för
den personal som ingår i
beredskapsstyrkan. Huvuddelen av
utbildningen förutser regeringen kommer
att ägnas åt räddningstjänst, vård och
omsorg, skydd av miljön samt allmän
totalförsvarskunskap och folkrätt. De
totalförsvarspliktiga bör kunna
användas i den kommunala
räddningstjänsten redan under
utbildningen och då delta i insatser
vid t.ex. stora skogsbränder,
översvämningar och miljöolyckor.
Krigsplacering bör företrädesvis ske i
kommunernas och landstingens
beredskapsorganisation.

Härutöver bör utbildning kunna ske
till andra befattningar som kan
förstärka resurserna för t.ex.
omhändertagande av flyktingar och
evakuerade, omsorgsuppgifter eller kust-
och gränsbevakning.

Den civila beredskapspersonalen bör,
enligt regeringen, i allmänhet kunna
omsättas relativt snabbt och ersättas
med nyutbildad personal efter ett antal
år. Beslut om att ta i anspråk den
civila beredskapspersonalen för annat
än ren räddningstjänst i fred bör
fattas av regeringen.

Beredskapspersonalen utgör också en
rekryteringsbas för civil
internationell fredsfrämjande och
humanitär verksamhet.

Regeringen har i det föregående
förordat att det inför
försvarsbeslutets nästa etapp närmare
prövas hur insatser med civila styrkor
i internationell fredsfrämjande och
humanitär verksamhet kan organiseras
och förberedas så att insatser kan ske
snabbt och effektivt utifrån de behov
som faktiskt föreligger.

Fördelning av pliktpersonal med längre
grundutbildning

Regeringen bedömer att ca 50 000 män
årligen kommer att mönstra. Härtill
kommer ett svårbedömt antal frivilliga
kvinnor. Regeringen bedömer vidare att
av de ca 45 000 män som är lämpliga för
militär eller civil grundutbildning
kommer 2 000-3 000 att ansöka om att få
vara vapenfria. De kan endast utnyttjas
inom det civila försvaret.
Försvarsmakten har, med aktuella
ekonomiska förutsättningar, anmält
behov av 22 000 värnpliktiga årligen.

Regeringen konstaterar att ytterligare
ca 23 000 totalförsvarspliktiga skulle
kunna disponeras för det militära eller
civila försvaret. Som grund för
planeringen inför etapp två i
försvarsbeslutet anser regeringen att
följande ramvillkor bör gälla:

- Försvarsmakten bör utbilda ca 30 000
totalförsvarspliktiga varje år.

- Det civila försvaret bör ge ca 10 000
totalförsvarspliktiga s.k. längre
grundutbildning för civila
beredskapsuppgifter varje år.

En allmän översyn av all
pliktutbildning inom totalförsvaret bör
också ske för att ytterligare kunna
differentiera utbildningstiden,
effektivisera och rationalisera
verksamheten samt sänka
utbildningskostnaderna. Antalet
totalförsvarspliktiga som placeras i
utbildningsreserven bör begränsas.

Totalförsvarspliktiga i mobiliserings-
och förplägnadstjänst

Regeringen anmäler att den avser att ge
Försvarsmakten i uppdrag att ompröva
behovet av totalförsvarspliktiga i
mobiliserings- och förplägnadstjänst.

Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner vad regeringen förordar om
plikttjänstgöring (avsnitt 7.1 i
propositionen).

Motionerna

Moderata samlingspartiet anser i sin
partimotion Fö1 (m) att systemet för
förbandsomsättning förtjänar en
ytterligare belysning. I motionen
konstateras att dagens
förbandsomsättning sker med ofta långa
intervall vilket gör att kunskaper och
färdigheter är svåra att upprätthålla,
särskilt som repövningar används som
budgetregulator. Den snabba
militärtekniska utvecklingen
accentuerar problemet.

En viktig framtidsfråga är därmed,
enligt motionärerna, hur kvaliteten på
våra förband skall kunna upprätthållas
inom ramen för värnplikts- och
förbandsomsättningssystemet. Kort
förbandsomsättning bedöms därvid vara
ett bättre alternativ än annan utökning
av grundutbildning av pliktpersonal,
t.ex. av bevakningsförband och civila
insatsstyrkor. Frågan om kort
förbandsutbildning bör därför prövas
särskilt, vilket riksdagen som sin
mening bör ge regeringen till känna
(yrkande 16).

Däremot motsätter sig motionärerna en
korttidsutbildning av soldater som
krigsplaceras i stridande befattningar
(yrkande 19 i denna del).

I samma partimotion anser motionärerna
att det är anmärkningsvärt att
regeringen har övergett de
grundprinciper som lades fast med
utgångspunkt i Pliktutredningens
förslag. Motionärerna avvisar
regeringens syn på en plikttjänstgöring
som till sin volym kopplas direkt till
försvarsviljan och försvarets folkliga
förankring. Avgörande för en hög
försvarsvilja är fast mer förtroendet
för totalförsvarets förmåga att kunna
lösa sina uppgifter. Om inte detta
förtroende finns, kan i stället det
föreslagna pliktsystemet få den rakt
motsatta effekten, nämligen att
försvarsviljan minskar. Motionärerna
föreslår att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som
anförts om plikttjänstgöring (yrkande
22).

Moderata samlingspartiet ser behov av
bevakning av olika skyddsvärda objekt,
men behoven måste ställas mot andra
behov inom totalförsvaret. I
partimotion Fö1 (m) sägs
regeringsförslaget sakna en sådan
analys. Motionärerna anser att
regeringsförslaget om att införa
särskilda bevakningsförband saknar
berättigande på propositionens
ekonomiska nivå. Andra lösningar bör
sökas, t.ex. ökad rekrytering av
hemvärnsmän, kortare förbandsomsättning
samt utnyttjande av redan utbildade
värnpliktiga upp till 47 års ålder.
Förslaget att grundutbilda särskilda
bevakningsförband bör därför avvisas av
riksdagen (yrkande 23).

Moderata samlingspartiet anser att den
föreslagna organisationen med civila
insatsstyrkor är onödig. I partimotion
Fö1 (m) hävdas att det inte finns några
starka motiv för att upprätta civila
insatsstyrkor i det underlag som
myndigheterna redovisade när arbetet
med försvarsbeslutet inleddes. De behov
som faktiskt finns sägs redan i dag
kunna tillgodoses med den personal som
finns i totalförsvaret och utan avkall
på förmågan att kunna möta väpnat
angrepp eller att hävda vår
territoriella integritet. Regeringens
förslag om att sammanföra befintlig
svensk kompetens till en civil
insatsstyrka för internationella
uppgifter förtjänar emellertid att
prövas. Motionärerna förordar att
riksdagen avslår förslaget om
grundutbildning av civila insatsstyrkor
i enlighet med vad som anförts i
motionen (yrkande 24).

Vänsterpartiet är tveksamt till en
inriktning som innebär att Försvars-
makten skall grundutbilda 30 000 per
år. I partimotion Fö5 (v) anförs att
det kan finnas behov av utbildning av
bevakningssoldater, men då är det detta
behov som skall vara styrande, och
inget annat. Vad som i denna del i
motionen anförts om personalförsörjning
bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna (yrkande 4).

Miljöpartiet de gröna kritiserar
kopplingen mellan antalet utbildade och
folkförankringen. I partimotionen Fö6
(mp) hävdas att det inte finns några
vetenskapliga belägg för en sådan
koppling. I stället finns risk att den
av regeringen föreslagna principen blir
kontraproduktiv och motverkar det
egentliga syftet - att öka
folkförankringen.

Enligt motionärerna krävs ett nytt
system för utbildning inom
totalförsvaret, byggt på frivillighet i
kombination med meriter och motivation
- en värntjänst. För att kombinera den
folkliga förankringen med
frivilligheten måste vissa villkor
uppfyllas. Värntjänsten skall vara
öppen för kvinnor och män.
Utbildningens innehåll skall vara
anpassat till det vidgade
säkerhetspolitiska begreppet och ge
meriter, t.ex. högskolepoäng.
Tyngdpunkten i värntjänsten skall vara
internationella och nationella insatser
vid miljöarbete, stora påfrestningar på
samhället vid t.ex. katastrofer i fred
samt förebyggande fredsarbete.
Motionärerna föreslår att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna
vad som anförts om utnyttjande av
totalförsvarsplikten och frivillig
värntjänst (yrkande 8).

Folkpartiet liberalerna hävdar i sin
partimotion Fö8 (fp) att
Pliktutredningen, med företrädare för
alla dåvarande riksdagspartier, gjorde
en långt mer noggrann genomgång av
principer och praktiska problem kring
pliktlagstiftningen än någon tidigare
utredning gjort. Utredningen tog
avstånd från varje tanke på en
yrkesarmé. Förslagen har sedan
godtagits av en enig riksdag. Enligt
motionärena var de viktigaste inslagen
att de tidigare separata pliktlagarna
ersattes av en totalförsvarsplikt, att
direktrekrytering infördes också till
civila försvarsuppgifter samt att
krigsorganisationens behov av personal
skulle vara styrande för hur många som
skulle utbildas och för
utbildningstiden. Motionärerna trycker
på att totalförsvarsplikten innebär att
man fått möjlighet till en rationell
personalförsörjning oavsett hur
personalbehoven kan komma att utvecklas
i framtiden.

Samma motionärer anser det vara
illavarslande när nu propositionen vill
gå ifrån Pliktutredningens principer
och återinföra ett oflexibelt system.
Motionärerna anser det också
anmärkningsvärt att ett av motiven för
frångåendet sägs vara att undvika en
yrkesarmé. Det finns lika litet nu, som
förr, någon som pläderar för en
yrkesarmé. Vad som sålunda i motion Fö8
(fp) anförts om totalförsvarsplikt och
yrkesarmé bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna (yrkande 13).

Folkpartiet anför vidare i sin
partimotion att det är önskvärt att
1996 års försvarsbeslut innehåller en
klar inriktning på hur många som
behöver utbildas för civila
totalförsvarsuppgifter, inkl. beredskap
för fredstida katastrofer, under den
närmaste femårsperioden. Motionärerna
anser att den principiella
utgångspunkten måste vara att utgå från
det faktiska behovet av personal för
olika uppgifter och sedan låta detta
styra hur många som tas ut och hur lång
utbildning de skall ha. Den som är
uttagen till utbildning skall alltså
känna att dess innehåll styrs av ett
reellt behov. Motionärerna avvisar
således propositionens principiella
inriktning mot att ca 10 000 skall ges
s.k. längre grundutbildning för civila
beredskapsuppgifter. Längre
utbildningstider än som behövs för
uppgiften innebär en onödig
statsutgift. Med dessa utgångspunkter
anser motionärerna också att det för
närvarande inte finns underlag för att
ta ställning till propositionens
förslag om att inrätta en civilbrigad.
Vad som sålunda anförts i motionen om
utbildning till det civila försvaret
bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna (yrkande 14).

Frågan om en särskild
bevakningsorganisation med
korttidsutbildade soldater behandlas
också i Folkpartiet liberalernas
partimotion Fö8 (fp). Där sägs att det
måste råda mycket stor osäkerhet om
behovet av en så stor
bevakningsorganisation som 40 000
personer. Frågan skulle kunna ses,
anför motionärerna, i ett något vidare
perspektiv om man betraktar
bevakningsorganisationen som en allmän
lokal militär resurs som kan användas
också för annat än bevakning. I så fall
bör det samlade utnyttjandet av denna
organisation studeras tillsammans med
hemvärnets och
frivilligorganisationernas uppgifter
och hur dessa resp. organisationer
samverkar med polis och kommunala
organ. Motionärerna varnar för att
bygga upp delvis parallella
organisationer.

Folkpartiet säger sig, med dessa
reservationer, i princip inte ha något
emot att man i framtiden direktutbildar
bevakningsförband. Däremot avvisas
bestämt att sådan utbildning genomförs
de närmaste 15-20 åren då det militära
försvaret har ett stort överskott av
tidigare utbildade värnpliktiga med
minst 7,5 månaders utbildning (yrkande
15).

Utskottet

Regeringen ger i propositionen, under
särskilda rubriker, sin syn på
plikttjänstgöringens roll i
totalförsvaret, på behovet av
totalförsvarspliktiga inom såväl det
militära som det civila försvaret samt
på hur dessa behov skall kunna
tillgodoses. I motionsyrkanden ges
förslag till andra principiella
synsätt, liksom till skilda lösningar i
mera avgränsade frågor. Eftersom de
olika frågorna i stora delar är
beroende av varandra har utskottet här
valt att göra en samlad behandling av
alla frågor som väckts av regeringen
och i olika motioner och som rör
tjänstgöring med totalförsvarsplikt.

Regeringen förutsätter ett vidgat
behov av totalförsvarspliktiga i
förhållande till de bedömningar som låg
till grund för Pliktutredningens
förslag till regeringen och den
därefter av riksdagen beslutade lagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt
(prop. 1994/95:6, bet. 1994/95:FöU1,
rskr. 1994/95:78 och 79). Dessa ökade
behov utgår härvid från såväl en
bredare säkerhetspolitisk syn som från
tillkommande behov i fred och vid höjd
beredskap. Regeringen anför i
propositionen att den översiktligt har
studerat några områden där det finns
sådana behov av totalförsvarspliktiga.
Främst gäller det för
bevakningsuppgifter inom det militära
försvaret och för att förstärka
samhällets förmåga att klara
katastrofer i fred och påfrestningar
vid höjd beredskap. Regeringen anför
vidare att det i den fortsatta
planeringen inför försvarsbeslutets
andra etapp närmare skall klarläggas
vilka behov som skall tillgodoses med
totalförsvarspliktiga och hur
utbildningen av pliktpersonalen skall
organiseras.

Utskottet delar regeringens bedömning
beträffande värdet av ett brett
folkligt deltagande i totalförsvaret.
Totalförsvarspliktiga skall utbildas
för de uppgifter som totalförsvaret har
att lösa. Utskottet ställer sig bakom
en strävan att - utifrån god
hushållning med resurserna - utbilda
och krigsplacera merparten av dem som
mönstrar eller prövas. De som tas ut
men inte utbildas, utan i stället
placeras i utbildningsreserven, är en
viktig resurs för den händelse att
anpassningsåtgärder behöver vidtas vid
ett försämrat säkerhetspolitiskt läge.

Samtidigt vill utskottet peka på att
de frivilliga försvarsorganisationerna
har stor betydelse i sammanhanget. De
frivilliga försvarsorganisationernas
utbildning, övning och aktiva medverkan
i olika delar av totalförsvaret bidrar
till ett effektivt totalförsvar och
dess folkliga förankring. En
förutsättning för att kunna
upprätthålla en hög kompetens och ett
brett folkligt engagemang i de
frivilliga försvarsorganisationernas
verksamhet är, enligt utskottets
mening, att organisationerna ges
stimulerande och krävande uppgifter i
totalförsvarets krigs- och
beredskapsorganisationer. I det
fortsatta utredningsarbetet bör därför
även allvarligt prövas vilka uttalade
personalbehov som kan tillgodoses genom
de frivilliga försvarsorganisationernas
medverkan eller på annat sätt än genom
grundutbildning..

Utskottet delar regeringens
uppfattning att de
totalförsvarspliktigas utbildning måste
kunna få variera avsevärt med hänsyn
till karaktär och omfattning av de
befattningar som de
totalförsvarspliktiga skall besätta i
den militära resp. civila krigs- eller
beredskapsorganisationen. Fler bör
således inte utbildas - och inte längre
tid - än vad uppgiften kräver.

Utskottet har inhämtat att regeringen
gett Försvarsmakten och Överstyrelsen
för civil beredskap i uppdrag att
fördjupa underlaget när det gäller
behovet av totalförsvarspliktiga och
hur utbildningen av dessa bör
organiseras. I uppdraget ingår att göra
en översyn av utbildningstiderna i
syfte att uppnå en större
differentiering och anpassning av
utbildningen till olika befattningar.

En hög försvarsvilja grundläggs av ett
förtroende för totalförsvarets förmåga
att kunna lösa sina uppgifter och att
utbildningen är avstämd mot
uppgifterna. Utskottet utgår från att
det i det nämnda underlagsarbetet inför
etapp två ingår som en viktig del att
bedöma att den förutsatta breddningen
av totalförsvarsplikten också leder
till avsedda positiva effekter. Härav
följer att vad som anförts i
partimotion Fö1 (m) yrkande 22 om
plikttjänstgöring torde bli beaktat.
Motionsyrkandet bör därför inte
bifallas. Med samma motiv bör inte
heller riksdagen bifalla partimotion
Fö6 (mp) yrkande 8 i den del som rör
försvarsvilja och folkförankring.

Utskottet delar inte Folkpartiet
liberalernas farhågor i partimotion Fö8
(fp) för att den föreslagna breddningen
av totalförsvarspliktens tillämpning
skulle återföra nackdelar som fanns i
det tidigare pliktsystemet. Klart
definierade, och i etapp två närmare
preciserade, organisatoriskt motiverade
behov skall enligt utskottets mening
alltfort vara styrande för uttagning,
utbildning och krigsplacering. Inte
heller finns det någon som förordar en
yrkesarmé, vilket också motionärerna
påpekar. Partimotion Fö8 (fp) yrkande
13 torde därmed i huvudsak vara
tillgodosett varför det inte bör
bifallas av riksdagen.

Lagen (1994:1809) om
totalförsvarsplikt trädde i kraft den 1
juli 1995. I samband med
lagstiftningsärendet ansåg en i princip
enig remissopinion att totalförsvarets
personalförsörjning även i
fortsättningen skall tryggas genom ett
pliktsystem. Pliktsystemet har ansetts
vara en förutsättning för att förankra
försvarsviljan hos hela befolkningen.
Utskottet ser inga skäl för en annan
syn i denna fråga. Utskottet vill här
också peka på att frivillig uttagning,
utbildning och krigsplacering genom de
frivilliga försvarsorganisationernas
medverkan sedan lång tid varit ett
betydelsefullt sätt att tillgodose
totalförsvarets personalbehov av såväl
män som kvinnor. Härav följer att
riksdagen bör avslå Miljöpartiet de
grönas i partimotion Fö6 (mp) yrkande 8
framförda förslag om en frivillig
värntjänst.

När det gäller ianspråktagande och
fördelning av totalförsvarspliktiga
anser regeringen att den fortsatta
planeringen bör utgå från ramvillkoret
att Försvarsmakten skall utbilda ca 30
000 totalförsvarspliktiga per år och
det civila försvaret utbilda ca 10 000
per år med s.k. längre grundutbildning.
Regeringen anför samtidigt att en
allmän översyn bör ske av
pliktutbildningen inom totalförsvaret,
bl.a. för att effektivisera denna och
sänka utbildningskostnaderna.

Utskottet kan konstatera att den i
propositionen föreslagna
bevakningsorganisationen kan byggas upp
och bemannas på olika sätt. Regeringen
förutsätter sålunda en kort
grundutbildFolkpartiet liberalerna
ifrågasätter i sin partimotion Fö8 (fp)
inte behovet av bevakningssoldater men
anser grundutbildning av sådana vara
onödig så länge det finns redan
utbildade värnpliktiga som inte har
någon krigsplacering (yrkande 15).
Moderata samlingspartiet vidimerar de
tillkommande bevakningsuppgifterna men
vill se andra lösningar än genom att
grundutbilda särskilda
bevakningsförband, t.ex. genom att
utöka hemvärnet och ge det de
tillkommande bevakningsuppgifterna
eller genom att
bevakningsorganisationen bemannas med
överföringsvärnpliktiga från
fältförband med förhållandevis kort
förbandsomsättning (Fö1 partimotion (m)
yrkande 23).

Målet är att utöka
hemvärnsorganisationen till 125 000 män
och kvinnor. Utskottet kan konstatera
att målet långt ifrån har nåtts, vilket
utskottet anser allvarligt. har inhämat
att det ännu återstår ett betydande
antal att rekryteraEn
bevakningsorganisation skulle kunna
utgöra del av rekryteringsbasen till
hemvärnet. Även utbildade värnpliktiga
som till följd av
organisationsförändringar inte kunnat
krigsplaceras utgör en
rekryteringsgrund till hemvärnet.
Utskottet vill poängtera betydelsen av
att hemvärnsorganisationen personellt
och materiellt utvecklas mot beslutade
mål.

Beroende på vilken väg som väljs för
att bygga upp och i ett
fortvarighetstillstånd bemanna en
bevakningsorganisation, kommer såväl
det årliga utbildningsbehovet som
kostnader att skilja sig för olika
alternativ. Kostnaderna påverkas också
av krigsorganisationens storlek.

Utskottet utgår från att
Försvarsmakten och regeringen, i det
underlagsarbete som initierats,
granskar för- och nackdelar med skilda
sätt att lösa de tillkommande
bevakningsuppgifterna och för riksdagen
redovisar ett utifrån en helhetssyn
avvägt förslag under hösten 1996. Med
denna utgångspunkt bör vad som anförs i
partimotion Fö1 (m) yrkande 23 och
partimotion Fö8 (fp) yrkande 15 i stora
delar kunna bli tillgodosett. Likaså
bör nämnda underlagsarbete, vilket
propositionen antyder, också innefatta
en särskild granskning av kort
förbandsomsättning vilket förordas i
partimotion Fö1 (m) yrkande 16. Detta
skulle bl.a. ge ett väsentligt högre
grundutbildningsbehov. Riksdagen bör
därför inte bifalla de tre nyss nämnda
motionsyrkandena.

Riksdagen bör heller inte bifalla
Vänsterpartiets partimotion Fö5 (v)
yrkande 4, där tveksamhet framförs om
det totala årliga utbildningsbehovet
för Försvarsmakten. Denna fråga
förutsätter utskottet bli ingående
behandlad i det pågående
underlagsarbetet inför etapp två.

Utskottet delar regeringens syn att
det finns behov av resurser som, utöver
att kunna lösa uppgifter vid höjd
beredskap, också skall kunna användas
vid långvariga insatser för
räddningstjänsten och vid nationella
katastrofer och allvarliga
påfrestningar på det fredstida
samhället. Härvid bör beaktas att
militära resurser - personal och
materiel vid grundutbildningsförband -
också kan utnyttjas för sådana
uppgifter, vilket också regelmässigt
sker vid exempelvis större skogsbränder
och översvämningar. Dessa särskilda
resurser som regeringen avser skall
även kunna utgöra del i basen för
sammansättning av enheter för
internationella humanitära insatser.

Utskottet har uppfattat att det,
precis som för det militära försvaret,
återstår ett flertal frågor att lösa i
det fortsatta arbetet med underlaget
till försvarsbeslutets andra etapp. En
sådan fråga gäller att precisera för
vilka uppgifter och i vilka funktioner
civila beredskapsenheter skall
utnyttjas och vilket utbildningsbehov
som följer härav, och som inte kan
tillgodoses genom frivilliga eller
genom att med allmän tjänsteplikt ta i
anspråk dem som redan i fred löser
motsvarande uppgifter. Här behöver
bl.a. en avvägning ske i
uppgiftsfördelningen mellan militära
och civila ansvarsområden, t.ex. i
fråga om bevakning av militära och
civila skyddsobjekt. Över huvud taget
är det viktigt att inte dubbla resurser
byggs upp för samma ändamål. Utskottet
har i det föregående framhållit att
militära resurser, om det är
ändamålsenligt, skall kunna utnyttjas i
civil myndighetsutövning. En annan
fråga är huvudmannaskapet för
utbildning och krigsplacering för olika
enheter samt tillhörande finansiering.
Här behöver bl.a. ansvarsfördelningen
mellan statliga myndigheter, kommuner,
landsting och i beredskapen engagerade
bolag närmare klarläggas. En tredje
fråga rör behovet av
författningsändringar.

Utskottet förutsätter, i likhet med
vad som nyss anförts beträffande det
militära försvaret, att det av
regeringen initierade underlagsarbetet
skall klarlägga utestående frågor och i
ett avvägt förslag redovisa behov,
uppgifter, utbildning och organisation.

Vad som utskottet här har anfört
innebär att flera av de
frågeställningar som berörs i de båda
partimotionerna Fö1 (m) yrkande 24 och
Fö8 (fp) yrkande 14 torde bli
behandlade i underlagsarbetet fram till
hösten 1996. Riksdagen bör därför avslå
dessa båda motionsyrkanden.

Utskottet vill sammanfattningsvis i
denna del poängtera nödvändigheten av
en helhetssyn på ianspråktagandet av
totalförsvarspliktiga, på de
volymmässiga behoven och på vilken
utbildning som krävs för uppgifterna.
Det finns olika sätt att tillgodose
behoven - uttagning med plikt och
grundutbildning, uttagning med
tjänsteplikt utan behov av
grundutbildning samt frivillighet.
Utskottet uppfattar propositionens
redovisning som inriktande och därmed
som en grund för att i det fortsatta
arbetet närmare pröva och konkretisera
olika idéer och förslag. Denna process
kan också komma att påverka avvägningen
mellan uppgifter för militärt och
civilt försvar och därmed
sammanhängande finansiering. Vidare kan
möjligheterna till anpassning skilja
sig åt beroende på olika val när det
gäller personalförsörjningen. Även
detta bör klarläggas. I avvaktan på ett
fördjupat underlag vill utskottet
sålunda inte binda sig för i närtid
erforderliga utbildningsvolymer. Med de
påpekanden som framgår av det anförda
föreslår utskottet att riksdagen
godkänner vad regeringen förordar om
plikttjänstgöring (avsnitt 7.1 i
propositionen). Utskottet föreslår
vidare att riksdagen avslår motionerna
Fö1 (m) yrkandena 16, 19 i denna del,
22 - 24, Fö5 (v) yrkande 4, Fö6 (mp)
yrkande 8 samt Fö8 (fp) yrkandena 13 -
15.

Motioner om disciplinansvar och rasism

Utskottet har här valt att behandla två
motionsyrkanden som rör personalfrågor
men som inte har någon direkt
anknytning till propositionens
bedömningar eller förslag.

Miljöpartiet de gröna anför i sin
kommittémotion Fö6 (mp) att Försvars-
makten bör arbeta för en
attitydförändring så att medbestämmande
skall genomsyra det dagliga arbetet.
Lagen (1994:1811) om disciplinansvar
inom totalförsvaret och
medinflytandeförordningen bör ses över
tillsammans med företrädare för de
totalförsvarspliktiga (yrkande 9).
Översynen bör bl.a. inriktas på att
straff inte får drabba olika beroende
på ekonomisk status samt att
utegångsförbud tas bort som påföljd.

I samma motion förordas att
Försvarsmakten skall åläggas att aktivt
arbeta mot rasism och
främlingsfientliget ute på förbanden.
Ger en officer uttryck för rasistiska
eller främlingsfientliga åsikter bör
denne omedelbart avstängas från att
utbilda totalförsvarspliktiga. Vidare
föreslås att arbetslagstiftningen ses
över så att möjligheter skapas för att
kunna säga upp personal som följd av
rasistiska och främlingsfientliga
åsikter. Vad som i motionen anförts om
åtgärder mot rasism och
främlingsfientlighet bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna
(yrkande 15).

Utskottet

Utskottet konstaterar att lagen
(1994:1811) om disciplinansvar trätt i
kraft så nyligen som den 1 juli 1995.
Utskottet ser nu inget skäl för att
föreslå någon ändring i denna lag.

I frågan om medinflytande för
totalförsvarspliktiga har utskottet
erfarit att regeringen under våren 1995
utfärdat förordningen (1995:808) om
medinflytande för värnpliktiga.
Förordningen trädde också i kraft den 1
juli 1995. Vidare har regeringen gett
Utredningen om totalförsvarspliktigas
sociala och ekonomiska situation m.m.
(dir. 1995:61) i uppdrag att bl.a.
utvärdera hur de totalförsvarspliktigas
medinflytande fungerar. Härutöver kan
nämnas att Nämnden för personalvård för
totalförsvarspliktiga (1994:648) vid
sina besök på förband och skolor också
följer upp hur medinflytandet fungerar.

Mot bakgrund av vad som här har
anförts anser utskottet att riksdagen
inte bör bifalla kommittémotion Fö6
(mp) yrkande 9.

Utskottet anser att rasim och andra
former av främlingsfientlighet
extremism är en allvarlig företeelse
och därför aktivt bör motarbetas med
alla de medel som är förenliga med vår
demokrati och vårt rättsväsende. Inom
totalförsvaret gäller detta självfallet
oavsett var det rasistiska beteendet
förekommer - hos anställda eller hos
totalförsvarspliktiga. Den som med
utgångspunkt i rasistiska eller
främlingsfientliga handlingar i övrigt
extrema åsikter eller beteenden visar
sig uppenbart olämplig för sin tjänst
bör självfallet med lagliga medel kunna
skiljas från tjänsten.

Utskottet har erfarit att det inom
Försvarsmakten aktivt bedrivs ett
arbete mot rasism och
främlingsfientlighet. Detta är bra. Mot
bakgrund av frågans allvar anser
utskottet att regeringen bör informera
riksdagen om problemets omfattning, om
vilka åtgärder som initierats eller
avses vidtas samt om det finns behov av
ändrad lagreglering. Utskottet avser
senare att ta upp etikfrågorna inom
försvaret ur ett bredare perspektiv.Vad
som här anförts med anledning av
kommittémotion Fö6 (mp) yrkande 15 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

Anställda vid Försvarsmakten

Regeringen

Åldersstrukturen inom
yrkesofficerskåren svarar enligt
regeringens mening inte mot
verksamhetens långsiktiga behov.
Obalansen består huvudsakligen i att
det finns för få yngre yrkesofficerare
för krigs- och fredsorganisationen och
för många äldre. Behovet av god
tillgång på unga instruktörer
accentueras också av kravet på att
kunna utöka krigsorganisationen om det
säkerhetspolitiska läget skulle kräva
detta.

För att rätta till den åldersmässiga
obalansen bör enligt regeringen sy-
stemet för kompetensförsörjning ses
över. Under alla omständigheter bör
detta bygga på en jämn och balanserad
utbildning och rekrytering av yrkes-
officerare.

Kriterierna för yrkesofficerarnas
tjänstbarhet bör vara flexibla med
hänsyn till bl.a. ålder och
individuella förutsättningar. Behoven
kan även påverkas av om det finns andra
sätt att tillgodose dem än med
yrkesofficerare. Exempelvis bör det
prövas om inte reservofficerare,
totalförsvarspliktigt befäl och
personal ur de frivilliga
försvarsorganisationerna i ökad
omfattning skulle kunna användas i
förbandsproduktionen.

Det minskande antalet yngre
yrkesofficerare förutsätter att
reservofficerare övertar vissa
uppgifter i krigsorganisationen. Det
bör också enligt regeringen vara
möjligt att i vissa funktioner ersätta
yrkesofficerare med civila
specialister.

Utbildningen av yrkes- och
reservofficerare samt civil personal

Den s.k. nivåhöjande utbildningen för
yrkesofficerare omfattar 4-6,5 år.
Enligt regeringen bör denna utbildning
ses över för att med fortsatta krav på
kvalitet frigöra yrkesofficerare till
förbandsproduktionen. Former för
meritvärdering av utbildningen bör
också ingå, liksom åtgärder för att
underlätta yrkesväxling till arbeten
utanför Försvarsmakten.

I det föregående angavs att
reservofficerare i högre utsträckning
bör användas i förbandsproduktionen. De
bör kunna anställas i perioder upp till
några år. Denna nya roll för
reservofficerare måste därför också
beaktas i utbildningen.

Den civila personalen kommer att ha en
viktig roll i det framtida militära
försvaret. Enligt regeringens
uppfattning kommer också delvis nya
krav att ställas på de civila i det
totalförsvar med vidgade uppgifter som
tidigare beskrivits. Det är också
viktigt att den civila personalens
kompetens tas till vara i grund- och
krigsorganisationen. Detta måste mötas
med en adekvat utbildning och
utveckling.

Personalrörlighet

Regeringen konstaterar att många
yrkesofficerare ofta placeras i s.k.
karriärbefattningar kortare tid än tre
år vilket negativt påverkar
effektivitet, kompetensuppbyggnad och
kontinuitet. Det finns också
personalpolitiska nackdelar.

Enligt regeringen bör Försvarsmakten
därför ges i uppdrag att redovisa
åtgärder som kan bidra till en bättre
långsiktighet i bemanningsarbetet och
hur detta påverkar den enskilde
yrkesofficeren. Behovet av författnings-
ändringar skall också anges.

Kvinnor i det militära försvaret

Regeringen redogör för de viktigaste
förslagen som framkom vid en konferens
för kvinnliga officerare och aspiranter
våren 1995 och anför bl.a.:

Försvarsmakten bör vidta åtgärder för
att antalet kvinnor i
krigsorganisationen skall bli betydligt
större. Rekryteringen bör därför bli
mer aktiv liksom att
antagningsprövningen bättre bör
anpassas till kvinnors förutsättningar
och till de många olika uppgifter som
yrkesofficerare har att lösa. Vidare
bör introduktionen till officersyrket
förbättras. Aktiva åtgärder bör också
vidtas för att behålla de kvinnor som i
dag finns i yrket.

Regeringen anmäler att den avser att
även i framtiden ordna denna typ av
konferens.

Härutöver anser regeringen att
Försvarsmakten bör medverka till att
kvinnor som tjänstgör där, efter norsk
förebild, kan bilda nätverk för utbyte
av erfarenheter och för att ge varandra
hjälp och stöd. Regeringen anser i
detta sammanhang det vara viktigt att
kvinnliga förebilder skapas inom
Försvarsmakten.

Regeringen nämner att Försvarsmakten
inlett ett projekt benämnt Den kreativa
olikheten. Detta arbete bör fullföljas
och erfarenheterna tas till vara, bl.a.
i utbildningen vid officershögskolorna.

Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner vad regeringen förordar om
vid Försvarsmakten anställd personal
(avsnitt 7.3 i propositionen).

Motionerna

En kompetent befälskår är vid sidan av
fortsatt hög materiell kvalitet den
viktigaste förutsättningen för god
krigsduglighet och hög försvarseffekt
enligt Moderata samlingspartiets
partimotion Fö1 (m). Inskränkningar i
förbandsutbildning och
repetitionsövningar, vilka varit
vanliga sedan 1980-talet, sägs utgöra
det allvarligaste hotet mot befälets
kompetens och därmed mot försvarets
personella funktionsduglighet.
Motionärerna anser att propositionen
endast i förbigående berör
officerskårens betydelse.

Motionärerna påminner om att utskottet
nyligen (bet. 1994/95:FöU14 s. 131)
förutsatte att frågan om
befälsordningen - för såväl reserv- som
yrkesofficerare - bereds på ett sådant
sätt att resultatet blir en
sammanhållen syn på frågorna.
Regeringens förslag sägs tvärtom vara
fokuserade på enskildheter och inte på
de stora avgörande problemen. För att
tillgodose vad utskottet förutsatt bör
därför enligt motionärernas mening en
utredning om befälsordningen för såväl
yrkes- som reservofficerare snarast
tillsättas (yrkande 25).

I Folkpartiet liberalernas partimotion
Fö8 (fp) anser motionärerna att det
finns skäl att ha ett visst överskott
av yrkesbefäl. Därmed har man en
möjlighet att vid behov utöka
organisationen utan att behöva vänta
den tid som det tar att utbilda t.ex.
nya kompanichefer. Detta
befälsöverskott ger också ökade
möjligheter att ha svenskt befäl ute i
FN-tjänst utan att detta inverkar
menligt på värnpliktsutbildningen.
Dessa behov gäller främst yrkesbefäl
under 40 år. Enligt motionärerna vore
det därför en stor fördel om försvaret
kunde få ett system där en betydande
del av officerarna slutar senast vid 40
år. Att föryngra officerskåren sägs
vara en av de viktigaste åtgärderna för
att höja kvaliteten och bygga in en bra
återtagningsförmåga i försvaret, vilket
riksdagen bör ge regeringen till känna
(yrkande 16).

Utskottet

Regeringen konstaterar i propositionen
en åldersmässig obalans inom
yrkesofficerskåren och föreslår att
systemet för kompetensförsörjning ses
över. Härvid bör bl.a. prövas om
reservofficerare, och också civila,
skulle kunna utnyttjas mer i
utbildningsverksamheten.
Långsiktigheten bör bli bättre i
bemanningsarbetet och andelen kvinnor
öka i det militära försvaret.

Utskottet har i dessa delar ingen
erinran mot vad regeringen anför och
vill understryka betydelsen av vad som
i propositionen sägs om åtgärder för
att öka antalet kvinnor i försvaret.

Utskottet vill vidare understryka vad
regeringen och partimotion Fö8 (fp)
anfört om att ha fler officerare än vad
krigsorganisationens behov motiverar.
Utskottet anser för sin del att det
finns främst två skäl för detta. Det
ena är kravet på att vid en förändring
av det säkerhetspolitiska läget kunna
utöka krigsorganisationen. Kompani- och
bataljonschefer måste härvid ha
rekryterats fem-tio år innan de nya
förbanden sätts upp. En anpassning som
innebär en höjning av krigsdugligheten
vid befintliga förband kan vidare
behöva befäl och instruktörer utöver
normalläget för att klara en forcerad
utbildning. Det andra skälet är att
kunna bemanna de förband som skall lösa
internationella fredsfrämjande insatser
utan att den normala grundutbildningen
allvarligt störs på grund av
befälsbrist. Utan att vara ett
dimensionerande krav erfordras
ytterligare officerare i
grundorganisationen för att kunna
stödja frivilligorganisationerna i
deras arbete och för att ersätta de som
är elever och lärare vid olika skolor.

Utskottet har inhämtat att
Försvarsmakten fått i uppdrag att
redovisa vilka åtgärder som bör vidtas
för att komma till rätta med obalansen
i åldersstrukturen hos
yrkesofficerarna. Försvarsmakten skall
därvid särskilt redovisa hur andra
personalkategorier än yrkesofficerare i
ökad utsträckning skulle kunna
utnyttjas i utbildningen. Behovet av
rättslig reglering skall belysas.

Utskottet har vidare erfarit att
regeringen avser att uppdra åt
Försvarsmakten att göra en översyn av
reserv- och yrkesofficerarnas
utbildning.

Utskottet erinrar om att det i samband
med budgetbehandlingen vid föregående
riksmöte (bet. 1994/95:FöU4, s. 131)
förutsatte att frågan om
befälsordningen - för såväl reserv- som
yrkesofficerare - bereds på ett sådant
sätt att den resulterar i en
sammanhållen syn på
personalförsörjningen med anställda. I
sammanhanget betonade bl.a. utskottet
den stora betydelse som
reservofficerarna har för att förse
Försvarsmaktens krigsorganisation med
chefer och kvalificerade
stabsmedlemmar. Den nu föreliggande
redovisningen behandlar endast olika
delfrågor. Den fyller sålunda enligt
utskottets mening inte kraven på en
samlad syn. Utskottet förutsätter
därför att resultatet från nyss nämnda
utredningsuppdrag skall ge erforderligt
underlag för att regeringen skall kunna
göra den efterfrågade redovisningen
till riksdagen hösten 1996. Med denna
förutsättning torde de frågor som
aktualiseras i partimotionerna Fö1 (m)
yrkande 25 och Fö8 (fp) yrkande 16 i
huvudsak komma att bli behandlade.
Motionsyrkandena bör sålunda inte
bifallas av riksdagen.

Med av utskottet här anförda
preciseringar föreslår utskottet att
riksdagen godkänner vad regeringen
förordar om vid Försvarsmakten anställd
personal (avsnitt 7.3 i propositionen).

Försvarets materielförsörjning

För att samordna behandlingen av vissa
förslag i propositionen har, som
tidigare nämnts, utrikes- och
försvarsutskotten bildat ett gemensamt
utskott - sammansatta utrikes- och
försvarsutskottet. Detta utskott
behandlar i ett eget betänkande till
del frågor som rör försvarets
materielförsörjning, nämligen
vapenexport och internationellt
samarbete. Det sammansatta utskottet
behandlar också partimotionerna Fö1 (m)
yrkande 26 delvis och Fö5 (v) yrkande
5, kommittémotion Fö6 (mp) yrkandena 10
delvis och 11 samt motion Fö10 (m)
delvis.

FörsvarsuUtskottet behandlar här vad
regeringen i propositionen (s. 131-
140) har anfört om försvarets
materielförsörjning utom de delar som
behandlas av det sammansatta utskottet.
Försvarsutskottet behandlar också
motionerna Fö1 (m partimotion) yrkande
26 delvis, Fö6 (mp) kommittémotion
yrkande 10 delvis, Fö7 (s) yrkande 4
och Fö8 (fp partimotion) yrkande 10,
Fö10 (m) delvis och Fö11 (kds
kommittémotion) yrkande 16 samt motion
1994/95:N276 (s), vilken överlämnats
från näringsutskottet.

Näringsutskottet har (1995/96:NU2y)
yttrat sig över proposition 1995/96:12
jämte motioner, såvitt rör
näringsutskottets beredningsområde.

Betydelsen av en svensk
försvarsindustri. Prioriteringar

Regeringen

Regeringen slår inledningsvis fast att
den svenska försvarsindustrins förmåga
att leverera högteknologiska produkter
till det svenska försvaret har ett
stort försvars- och säkerhetspolitiskt
värde. Regeringen konstaterar samtidigt
att den säkerhetspolitiska utvecklingen
i vår omvärld, den minskande
krigsorganisationen och de ökande
kostnaderna för försvarsmateriel har
bidragit till att behovet av och
möjligheterna till en heltäckande
självständig försvarsindustri har
avtagit. Inhemsk kompetens och
tillverkningskapacitet riskerar således
att försvinna inom flera områden.
Regeringen anser därför att en
långsiktig strategi bör utarbetas så
att de mest värdefulla
teknologiområdena kan behållas. Vidare
ter sig en ökad fredstida samverkan
från svensk försvarsindustri i
internationella sammanhang inte bara
naturlig och önskvärd utan också
nödvändig. Inom vissa områden är det
dock av mycket stor säkerhetspolitisk
betydelse, och också nödvändigt, att
behålla egen kompetens inom landet,
exempelvis när det gäller
telekrigföring och krypto.

Regeringen framhåller att det är en
grundläggande uppgift - en
beställarroll - för Försvarsmakten och
Försvarets materielverk att på det mest
kostnadseffektiva sättet tillgodose
Försvarsmaktens långsiktiga
materielbehov. Materielanskaffningar
och teknologisatsningar skall
säkerställa en kompetens som gör att
anskaffade system kan utnyttjas
rationellt under såväl fred som i kris
och krig. Tydliga förutsättningar i
form av materielplaner och
prioriteringar underlättar för den
svenska försvarsindustrin att
självständigt anpassa sig till
förändrade villkor.

Regeringen har analyserat nyttan med
en inhemsk försvarsindustri ur olika
aspekter. Den har därvid funnit att två
försvarspolitiska urvalsgrunder är
viktigare än andra när det gäller att
med särskilda åtgärder säkerställa
inhemsk kapacitet. Den ena är förmågan
att göra det möjligt för Sverige att
utnyttja redan anskaffad materiel utan
att vara beroende utifrån, den andra är
att hålla en kompetens inom områden där
vi inte kan anskaffa materiel utomlands
och som är väsentlig för vår operativa
effekt.

Regeringen har också studerat
möjligheten till forcerad
försvarsindustriell produktion i kris
och krig. Regeringen anför i denna
fråga att det under loppet av några år
är troligt att man kan förstärka
Försvarsmaktens materieltillgångar
genom att öka leveranstakten i pågående
produktion och genom att modifiera
befintlig materiel. Detta förutsätter
dock god tillgång på importerade
komponenter och delsystem, vilket
medför stora osäkerheter. Möjligheten
till forcerad försvarsindustriell
produktion bör därför enligt regeringen
inte utgöra en grund för
Försvarsmaktens planering eller en
grund för prioritering.

Om ett läge skulle uppstå i framtiden
med en långsiktigt ökande rustning i
omvärlden, kan försvarsmateriel bli en
bristvara och svårtillgänglig, särskilt
för en alliansfri mindre stat.
Regeringen framhåller att en inhemsk
försvarsindustri med ett brett
utlandssamarbete då kan underlätta
försvarets materielförsörjning.

Regeringen anser att de
försvarspolitiskt viktigaste delarna av
det teknologiska kunnandet utgör en
strukturoberoende baskompetens som
återfinns i industrin, hos
totalförsvarsmyndigheter och vid
universitet och högskolor. Den bör
säkerställas inom områdena

- telekrigteknik (medel och motmedel
inklusive sensorteknik),

- avancerad signaturanpassningsteknik
(mot upptäckt och identifiering),

- undervattensteknik (för svenska
förhållanden),

- flygteknik (för vidmakthållande av JAS
39 Gripen på längre sikt) och

- underhåll och vidmakthållande av de
system som ingår i krigsorganisationen.

Även andra teknologiområden kan vara
viktiga för att underlätta
Försvarsmaktens långsiktiga anpassning.
Denna fråga bör enligt regeringen
ytterligare övervägas, varvid det
internationella samarbetet bör
uppmärksammas.

Likaså anser regeringen att det behövs
ytterligare överväganden när det gäller
ammunitionsindustrins villkor.

Regeringen betonar att satsningarna på
baskompetensen måste ske långsiktigt
och kostnadseffektivt, i första hand
genom beställningar av utveckling och
produktion av försvarsmateriel men
också genom statliga uppdrag om s.k.
teknikutveckling.

Regeringen pekar också på möjligheten
för försvarets myndigheter att till
regeringen hemställa om undantag från
lagen (1992:1528) om offentlig
upphandling om det är nödvändigt för
att säkerställa baskompetensen. I vissa
fall får även Försvarets materielverk
fatta beslut om undantag. Regeringens
krav på industriell samverkan samt
andra former av kompensationsåtaganden
skall dessutom i första hand riktas mot
de prioriterade områdena. Likaså bör
Försvarsmaktens forsknings- och
teknologisatsningar tillvarata
möjligheterna att bevara prioriterad
kompetens.

Övrig försvarsindustriell kompetens
utgör enligt regeringen en
säkerhetspolitisk och teknologisk
tillgång. Upphandling skall emellertid
ske i konkurrens samt med beaktande av
kompensationserbjudanden och behovet av
prioriterad långsiktig teknologi- och
materielförsörjning.

Internationellt materielsamarbete och
gemensam anskaffning är ett sätt att få
tillgång till ny teknik och nya system
till en lägre kostnad än vid inhemsk
utveckling. Internationellt samarbete
innebär emellertid ofta starka
bindningar som kan vara svåra att bryta
om försvarets materielbehov skulle
förändras. Enligt regeringen bör därför
gemensam anskaffning bara ske av
materiel där Försvarsmaktens behov
bedöms kvarstå även vid förändrade
förhållanden.

Försvarsmakten bör enligt regeringen
ta tillvara möjligheterna att spara
kostnader genom att använda civila
komponenter och tillämpningar.

Primärt är det industrins uppgift att
genomföra den anpassning som nu
förestår. Mot bakgrund av industrins
starka beroende av politiskt grundade
restriktioner är det enligt regeringens
uppfattning rimligt att staten söker
underlätta industrins anpassning under
detta skede. Härvid bör industrins
möjligheter till internationellt
samarbete aktivt underlättas. Härutöver
kan olika generella politiska medel
komma att aktualiseras.

Motionerna

I Moderata samlingspartiets partimotion
Fö1 (m) betonas att svensk
försvarsindustri även i fortsättningen
är en viktig säkerhetspolitisk
tillgång. Grunden för
försvarsindustripolitiken måste vara
att industrin får leverera den materiel
som gynnar det svenska
säkerhetsintresset bäst. Regional- och
arbetsmarknadspolitiska skäl skall inte
få avgöra. Enligt motionärerna talar
allt för en fortsatt nedgång på den
försvarsindustriella marknaden. Detta
torde innebära att Sverige inte ens med
stora tilläggsanslag kan behålla den
nuvarande industrikompetensen. En
nödvändig omstruktureringsprocess har
redan inletts. Den politiska uppgiften
är därvid att prioritera mellan olika
kompetenser.

Motionärerna delar regeringens
bedömningar om behoven av
baskompetenser men anser att de områden
som redovisas är alltför snävt
tilltagna. För att i tillräcklig grad
kunna stödja försvaret - och ytterst de
säkerhetspolitiska målen - behövs högre
målsättningar för den
försvarsindustriella kompetensen.
Motionärerna tycker därför att det är
anmärkningsvärt att riksdagen avkrävs
ett helhetsbeslut när underlag saknas
för avvägning mellan delarna. De stora
projekt som nu finns i planerna är
exempelvis nödvändiga för att kunna
säkerställa den materiella förnyelse
som är det viktigaste resultatet av
1992 års försvarsbeslut. Vad som i
partimotion Fö1 (m) anförts om
betydelsen av svensk försvarsindustri
och prioriteringar bör sålunda
riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna (yrkande 26 i denna del).

Miljöpartiet de gröna anser i sin
kommittémotion Fö6 (mp) att en
omställning av krigsmaterielindustrin
till civil produktion måste inledas
snarast (yrkande 10 i denna del).

Folkpartiet liberalerna accepterar i
sin partimotion Fö8 (fp) den
prioritering som görs i propositionen
av vilka kompetensområden som i första
hand bör bevaras, även om avgränsningen
är snävare än i tidigare
försvarsbeslut.

Motionärerna pekar på att de stora
neddragningarna av krigsorganisationen
i olika länder gjort det möjligt att
köpa modern begagnad försvarsmateriel.
Detta, i kombination med
livstidsförlängning av materiel, gör
att import av begagnad materiel är ett
alternativ i många sammanhang.
Motionärerna vill peka på ett exempel
där det finns anledning att studera
möjligheterna att söka få köpa begagnad
materiel nämligen attackhelikoptrar,
vilket riksdagen bör ge regeringen till
känna (yrkande 10 i denna del).

Med hänsyn till de antaganden som görs
om ett framtida krigs karaktär, där
stategiska insatsstyrkor utnyttjar
kvalificerad militärteknik, är det
enligt Kristdemokratiska
samhällspartiet viktigt att vi har
förmåga att skydda våra mest vitala
områden, övervaka vårt territorium och
kunna leda stridskrafterna under mycket
svåra förhållanden. Den tekniska och
materiella förnyelsen får därför inte
avstanna. Exempelvis måste vi, enligt
motionärerna, ha möjlighet att bevara
och utveckla vår kompetens på
missilområdet. En modernisering och
förnyelse av luftvärnet är nödvändig.
Därför behövs inte de ytterligare
överväganden som regeringen i
propositionen anser erforderliga.
Riksdagen föreslås sålunda som sin
mening ge regeringen till känna vad som
i kommittémotion Fö11 (kds) anförts om
att bevara kompetensen på missilområdet
(yrkande 16).

Motion Fö7 av Monica Green m.fl. (s)
antar att de besparingar som föreslås i
propositionen kan leda till
neddragningar både inom försvarsmakten
och försvarsindustrin. Detta gör det
angeläget med medvetna åtgärder för att
underlätta en omställning till civila
projekt. Motionärerna hemställer att
riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad som anförts om
försvarets materielförsörjning (yrkande
4).

I motion Fö10 anser Ola Karlsson och
Sven Tolgfors (m) att internationell
samverkan kommer att vara allt
viktigare för att industrin skall kunna
bevara sin kompetens och
konkurrenskraft. Härför ställs krav på
att statsmakten inte prioriterar bort
viktiga kompetensområden. Motionärerna
pekar på att den höga svenska
kompetensen inom artilleri-,
ammunitions- och missilområdena
möjliggjort en internationell
samverkan. Vad som i motionen i denna
del anförts om förutsättningarna för
produktion och export av
försvarsmateriel bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

Näringsutskottet har till
försvarsutskottet överlämnat motion
N276 av Berit Oscarsson och Göran
Magnusson (s), vilken avgivits under
föregående riksmöte. Motionärerna anför
att de minskande försvarsanslagen har
inneburit stora förändringar och
påfrestningar för försvarsindustrin.
Många arbetstillfällen har försvunnit
och många är hotade. Med utgångspunkt i
situationen i Arboga, där företag med
anknytning till försvaret står för
cirka en tredjedel av arbetsmarknaden,
kräver motionärerna statliga åtgärder
för en omställning till civil
produktion. Staten har enligt
motionärerna ett ansvar för att bidra
till att förändringen kan ske i ordnade
former. För att underlätta
omställningen behövs en tillfällig
inplacering i stödområdet eller ett
särskilt stöd till försvarsindustrin.
Vad som sålunda i motion N276 (s)
anförts om omställning från
försvarsproduktion till civil
produktion bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.

Näringsutskottet

Näringsutskottet anför i sitt yttrande
att antalet anställda i den svenska
försvarsindustrin har minskat relativt
kraftigt under senare år, med omkring 7
000 från år 1990 till år 1994. Antalet
sysselsatta var år 1994 ca 21 000
personer. Samma år levererade företagen
försvarsmateriel till ett värde av ca
15 miljarder kronor. Av leveranserna
gick ca 70 % till det svenska
försvaret, ca 9 % till övriga nordiska
länder, Schweiz och Österrike och ca 21
% till övriga länder.

Näringsutskottet anför vidare att
riksdagen vid flera tidigare tillfällen
behandlat motioner med krav på
omställning till civil produktion,
senast hösten 1992.

Näringsutskottet informerar att
näringsminister Sten Heckscher nyligen
har uppdragit åt f.d. generaldirektören
Per Borg att snabbutreda möjligheterna
för svensk försvarsindustri att
utveckla den civila produktionen.
Utredaren skall kartlägga pågående
utvecklingsarbete inom
materielindustrin och det system som
finns för att fånga upp nya användbara
idéer som utvecklas i det ordinarie
arbetet. I utredningen skall också
beskrivas de hinder som gör att få
idéer kommersialiseras eller leder till
avknoppning.

Näringsutskottet anser att den svenska
försvarsindustrins förmåga att leverera
högteknologiska produkter till det
svenska försvaret självfallet har ett
stort försvars- och säkerhetspolitiskt
värde. Härtill kommer att det
kvalificerade tekniska
utvecklingsarbete som bedrivs i denna
industri blir till nytta även i andra
industribranscher. Mot den bakgrunden
instämmer näringsutskottet i vad
propositionen anför om att betydelsen
av utlandssamarbete för svensk
försvarsindustri kommer att öka och att
en utveckling mot ökat samarbete med
företrädesvis europeisk industri är
angelägen. Från strikt näringspolitisk
utgångspunkt, och utan att gå in på
frågan om ändrad lagstiftning, anser
vidare näringsutskottet att det kan
vara av värde att se över eventuella
hinder som försvårar för svensk
försvarsindustri att delta i främst
europeisk men även övrig internationell
samverkan.

Näringsutskottet säger sig inte ha
någon erinran mot propositionens
prioriteringar men anser att det finns
skäl att pröva om ytterligare områden
bör tillföras kategorin prioriterade
områden. Utskottet avstyrker sålunda de
aktuella yrkandena i motionerna Fö1
(m), Fö10 (m) och Fö11 (kds). Inte
heller bör motion Fö8 (fp) i nu berörd
del föranleda någon åtgärd från
riksdagens sida.

När det gäller frågan om omställning
till civil produktion vill
näringsutskottet återigen framhålla att
en sådan omställning inte bör
åstadkommas på administrativ väg. Det
åligger i första hand industrin att ta
initiativ till erforderliga
strukturåtgärder. Den nämnda nyligen
tillsatta utredningen kommer att ge
underlag för att kunna bedöma
eventuella hinder för utveckling av
civila produkter inom
försvarsindustrin. I avvaktan på
utredningsresultatet bör riksdagen -
enligt näringsutskottet - avslå
motionerna 1995/96:N276 (s) och Fö7 (s)
yrkande 4.

FörsvarsuUtskottet

FörsvarsuUtskottet ansluter sig till
regeringens och näringsutskottets
bedömningar att en svensk industri som
har förmåga att leverera
högteknologiska produkter till det
svenska försvaret har ett stort
säkerhetspolitiskt värde.
Försvarsmaktens långsiktiga
materielförsörjning utgör därmed en
viktig del av försvarspolitiken.

Utskottet anser också att en
långsiktig strategi bör utarbetas för
att kunna behålla de mest värdefulla
teknologiområdena.

Utskottet kan vidare ställa sig bakom
regeringens indelning i struktur-
oberoende baskompetenser respektive
övriga kompetenser samt de teknik-
områden som bör ingå i den
strukturoberoende baskompetensen.

Även utskottet anser det ofrånkomligt
med en industriell anpassning med
hänsyn till hur villkoren på
försvarsmaterielområdet har förändrats.
Primärt är det industrins uppgift att
genomföra den anpassning som nu
förestår men det är rimligt att staten
söker underlätta såväl vaktslåendet om
vitala kompetenser som nödvändig
omställning. Härvid bör industrins
möjligheter till internationellt
samarbete aktivt underlättas.

Moderata samlingspartiet anser i sin
partimotion Fö1 (m) att de av
regeringen angivna baskompetenserna är
för snävt tilltagna. De stora projekt
som nu finns i planerna anses bl.a.
nödvändiga för att kunna säkerställa
den materiella förnyelsen i linje med
1992 års försvarsbeslut (yrkande 26 i
denna del). Utskottet anser för sin del
att fortsatt teknisk och materiell
förnyelse av totalförsvaret är
utomordentligt viktig. Denna fråga har
tidigare berörts när utskottet
behandlade inriktningen av det militära
försvaret. Utskottet har erfarit att
regeringen gett Försvarsmakten i
uppdrag att utreda vilken övrig
försvarsindustriell kompetens som kan
vara av avgörande betydelse för
krigsdugligheten. Det är därför
nödvändigt att inför etapp två av
försvarsbeslutet, när myndigheternas
underlag och förslag föreligger, noga
pröva om försvarets materielförsörjning
kan tillgodoses på ett
tillfredsställande sätt. Att nu göra
generella uttalanden om de stora
projekten i materielplanerna anser inte
utskottet vara lämpligt. Partimotion
Fö1 (m) yrkande 26 i denna del bör
därför inte bifallas.

Inte heller bör riksdagen nu uttala
sig om kompetensbehovet inom mis-
silområdet, eller för den delen
ammunitionsområdet. Utskottet har
inhämtat att regeringen av
Försvarsmakten begärt en plan för hur
luftvärnsfunktionen bör utvecklas.
Frågan om behovet av industriell
kompetens och tillverkningskapacitet
när det gäller luftvärnsmissiler bör
således avgöras hösten 1996, vilket
harmonierar med vad utskottet tidigare
anfört beträffande utvecklingen av
flygstridskrafter och övrigt
luftförsvar. Likaså kommer behoven inom
ammunitionsområdet att övervägas
ytterligare. Härav följer att
kommittémotion Fö11 (kds) yrkande 16
liksom motion Fö10 (m) bör avslås.

Motionerna Fö6 (mp), Fö7 (s) och N276
(s) förordar samtliga ett statligt
ingripande för att underlätta övergång
till civil produktion vid
försvarsindustrin. Näringsutskottet
anför i frågan att en sådan omställning
inte bör genomföras på administrativ
väg utan i första hand är ett ansvar
för berörda industrier.
Näringsutskottet hänvisar vidare till
att en nyligen tillsatt utredning
studerar frågan om möjligheterna att
utveckla civil produktion vid
försvarsindustrierna.

Försvarsutskottet delar
näringsutskottets bedömningar
beträffande omställning av
försvarsindustri till civil produktion.
Riksdagen bör således avslå motionerna
1994/95:N276 (s), Fö6 (mp) yrkande 10 i
denna del och Fö7 (s) yrkande 4.

Försvarsindustrins internationella
villkor. Kompensationsaffärer

Regeringen

Regeringen konstaterar att exporten av
försvarsmateriel har stor
försvarspolitisk betydelse. Den medför
en minskad belastning på
försvarsanslagen och bidrar till
säkerställd industriell kompetens och
kapacitet. Företagens
överlevnadsmöjligheter stärks liksom
deras möjligheter att investera egna
medel i en långsiktig
teknologiförsörjning.

Regeringen konstaterar vidare att den
internationella avspänningen har fått
vittgående konsekvenser för all
försvarsindustri genom att såväl
hemmamarknad som exportmöjligheter
minskat. Trots neddragningar finns det
fortfarande en stor internationell
överkapacitet. För att kunna utnyttja
de svenska företagens exportpotential
är det viktigt att även regeringen och
svenska myndigheter aktivt stöttar
försvarsindustrins exportansträngningar
av större materielprojekt, givet att
ansträngningarna är förenliga med
reglerna för svensk
krigsmaterielexport.

När det gäller internationellt
samarbete anför regeringen att det är
företagens ansvar att finna lämpliga
samarbetspartner och samarbetsprojekt.
Försvarsmaterielsamarbete skapar
förutsättningar för att bevara inhemsk
kompetens inom viktiga områden. En
utveckling mot ökat samarbete mellan
svensk försvarsindustri och
företrädesvis europeisk industri
accepteras av regeringen och bör
understödjas. Sålunda bör regeringen,
Försvarsmakten och Försvarets
materielverk aktivt stärka
försvarsindustrins möjligheter att
samarbeta med utländska företag.

Regeringen anser att Sveriges
medlemskap i EU och
observatörsställning i Västeuropeiska
unionen (VEU) kan skapa goda
förutsättningar för en mer
kostnadseffektiv anskaffning av
försvarsmateriel. Sverige har härvid
behov av att delta i arbetet i Western
European Armaments Group (WEAG). Ett
aktivt svenskt agerande i olika
internationella fora ger också
möjlighet att påverka inriktningen av
en framväxande europeisk
försvarsindustripolitik och en
förbättring av de långsiktiga villkoren
för svensk försvarsindustri. Företagen
kan ges möjlighet att konkurrera med
andra europeiska företag på lika
villkor.

Industriell samverkan, motköp och
andra former av kompensationsåtaganden
är en del av regeringens
försvarspolitik och ett medel för att
tillgodose landets behov av industriell
kapacitet och kompetens på
försvarsmaterielområdet. Åtagandena
skall uppfylla säkerhets- och
försvarspolitiska mål och riktas mot
den svenska försvarsindustrin.
Försvarsmaktens och upphandlande
myndigheters hantering av dessa frågor
skall grundas på den inriktning som
regeringen ger.

Direkta kompensationskrav bör endast
ställas inom områden där det är
väsentligt att av försvars- och
säkerhetspolitiska skäl kunna ha en
underhålls- och
vidmakthållandekapacitet och sådan
kapacitet som inte kan erhållas utan
ekonomiskt tillskott.
Kompensationsåtaganden i övrigt bör
bestå av indirekta åtaganden riktade
till svensk försvarsindustri eller
svenska försvarsmyndigheter. De bör i
första hand avse prioriterade
teknikområden.

Kompensationsaffärer bör enligt
regeringen normalt endast förekomma vid
större upphandlingar.

Motionerna

Folkpartiet liberalerna anser i sin
partimotion Fö8 (fp) att det finns
starka skäl, bl.a. krav på långsiktig
handlingsfrihet, för att i fråga om
försvarsteknologi söka samarbete med i
första hand Norden och övriga Europa,
men på en del områden också med
industrier i USA. Vidare anför
motionärerna att utvecklingsarbete i
framtiden inte lika klart som hittills
behöver vara direkt knutet till en
serieproducerad anskaffning. Detta kan
leda till relativt sett större
neddragningar på tillverkningssidan än
på utvecklingssidan. Även detta talar
för ett utökat samarbete mellan svensk
och utländsk försvarsindustri. Vad som
i motion Fö8 (fp) yrkande 10 i denna
del anförts om försvarsmaterielfrågorna
bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

I partimotion Fö1 (m) konstateras att
en god försvarsindustriell samordning
uppnåtts på nationell nivå. Samtidigt
poängteras att det för svensk
försvarsindustri ännu återstår att
fullt ut ta steget in i internationellt
samarbete, vilket sägs vara nödvändigt
för industrins överlevnad som
leverantör av högkvalitativ och
relativt sett billig materiel till det
svenska försvaret. Motionärerna
hemställer att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som i
partimotion Fö1 (m) yrkande 26 i denna
del anförts om försvarets
materielförsörjning.

Utskottet

Utskottet har vid flera tidigare
tillfällen, t.ex. i sitt yttrande till
utrikesutskottet om förslag till lag om
export av krigsmateriel (prop.
1991/92:174, yttr. 1992/93:FöU2y),
betonat att exporten har stor
försvarspolitisk betydelse. Som
regeringen framhåller i den nu aktuella
propositionen bidrar en svensk export
av försvarsmateriel till att minska
våra egna utvecklingskostnader och till
att upprätthålla önskvärd kompetens och
kapacitet för att kunna utveckla och
tillverka materiel till det svenska
försvaret. Utskottet delar regeringens
uppfattning att regeringen och svenska
myndigheter, inom ramen för reglerna
för svensk krigsmaterielexport, aktivt
bör stötta försvarsindustrins
exportansträngningar av sådana projekt
som har betydelse för våra möjligheter
att bevara och utveckla sådan önskvärd
kompetens och kapacitet.

Frågor som rör internationellt
samarbete inom försvarsindustriområdet
som följd av Sveriges inträde i den
europeiska unionen behandlas i det från
utrikes- och försvarsutskotten
tillfälligt sammansatta utskottets
betänkande 1995/96:UFöU1. I det
sammanhanget behandlas också
partimotion Fö1 (m) yrkande 26 i denna
del och kommittémotion Fö6 (mp) yrkande
10.

I mera allmänna termer anför
regeringen i propositionen att
utvecklingen går mot ett ökat
internationellt
försvarsmaterielsamarbete och att detta
bör understödjas. Det är dock
företagens ansvar att finna lämpliga
samarbets-partner och
samverkansprojekt. Utskottet har för
sin del ingen annan uppfattning och
konstaterar att såväl partimotion Fö1
(m) yrkande 26 som partimotion Fö8 (fp)
yrkande 10 poängterar betydelsen av ett
utökat industrisamarbete för att
säkerställa framför allt
utvecklingskompetensen inom de
viktigaste teknologiområdena. Även
näringsutskottet betonar denna aspekt i
sitt yttrande. Motionsyrkandena får
därmed anses vara beaktade i denna del
och bör därmed inte bifallas.

Regeringen framhåller i propositionen
att motköp och andra former av
kompensationsåtaganden är en del av
regeringens försvarspolitik och kan
bidra till att upprätthålla önskvärd
industriell tillverkningskapacitet och
utvecklingskompetens. Utskottet
ansluter sig till denna syn och vill
betona att sådana åtaganden skall vara
förenliga med de säkerhets- och
försvarspolitiska målen och riktas mot
svensk industri. De bör endast få
förekomma vid större upphandlingar.

Forskning och teknikutveckling

Regeringen

Den utveckling som beskrivits i det
föregående betyder att försvarets
tekniska myndigheter i minskad
omfattning kommer att specificera
utvecklingsuppdrag till svensk
industri. Samtidigt ökar behovet att
samarbeta med andra länder och att
specificera, prova och utvärdera
utländska eller i vissa fall
samutvecklade system. Inom områden där
det är säkerhetspolitiskt angeläget med
en inhemsk försvarsindustri kan olika
riktade forsknings- och
utvecklingsinsatser behöva göras.
Sådana insatser kan också erfordras för
att upprätthålla kompetens som
kvalificerad och välinformerad köpare
av utländsk materiel.

Regeringen anmäler att den nyligen
gett Ingenjörsvetenskapsakademien i
uppdrag att genomföra projektet
Forskning för industri och försvar. I
detta skall förutsättningarna för att
utveckla forskning och utveckling av
betydelse för både militära och civila
tillämpningar undersökas.

Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner vad regeringen förordar om
grunderna för försvarets
materielförsörjning (avsnitten 8.1-8.6
i propositionen).

Utskottet

Utskottet har ingen erinran mot vad
regeringen anför om forskning och
teknikutveckling.

Mot bakgrund av vad utskottet har
anfört i det föregående föreslår
utskottet sammanfattningsvis att
riksdagen godkänner vad regeringen
förordar om grunderna för försvarets
materielförsörjning (avsnitten 8.1-8.6
i propositionen).

Ärendets fortsatta beredning

Regeringen

Regeringen lämnar inga förslag till
riksdagen om ärendets fortsatta
beredning men anför att den andra
etappen i försvarsbeslutet kommer att
omfatta regeringens och riksdagens
respektive ställningstaganden till den
närmare inriktningen av det militära
försvarets krigsorganisation och det
militära försvarets grundorganisation i
fred. Det kommer också att omfatta den
närmare inriktningen av det civila
försvarets verksamhet i krig och i
fred. Regeringen avser att under hösten
1996 förelägga riksdagen ett förslag om
etapp två.

Motionen

I Moderata samlingspartiets partimotion
Fö1 (m) hävdas att regeringens underlag
är så ofullständigt och osäkerheterna
så många att det inte kan ligga till
grund för ett heltäckande beslut om
säkerhets- och försvarspolitiken. En
parlamentarisk kommitté bör därför
tillsättas för att ta fram ett mer
fullständigt underlag för ett
heltäckande beslut om säkerhets- och
försvarspolitikens inriktning. Därmed
skulle principbesluten skjutas ett år
framåt i tiden. Vad som sålunda i
motionen anförts om den fortsatta
processen inför 1996 års försvarsbeslut
bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna (yrkande 1).

Alternativt föreslår motionärerna
kompletteringar dels genom att
Försvarsmakten och andra myndigheter
får i uppdrag att redovisa behovet av
stridskrafter för att fullfölja 1992
års försvarsbeslut samt studier på
vissa delområden inom militärt försvar
(yrkande 4), dels analysera
omslagspunkter för försvarets förmåga
att stödja den valda säkerhetspolitiska
linjen (yrkande 5).

Utskottet

Riksdagens ställningstagande till vad
utskottet föreslår i detta betänkande
avslutar den första etappen i
försvarsbeslutet. Häri ingår bl.a. en
säkerhetspolitisk bedömning, till
uppgifterna för totalförsvaret, den
principiella inriktningen för det
militära försvaret och för det civila
försvaret. Vidare ingår vissa
grundläggande utgångspunkter för den
framtida ekonomiska resurstilldelningen
och för personalförsörjningen.

I försvarsbeslutets andra etapp skall
riksdagen besluta om den närmare
inriktningen av det militära försvarets
krigsorganisation och om den
grundorganisation i fred som skall
vidmakthålla och utveckla
krigsorganisationen. Beslutet kommer
också att innehålla den närmare
inriktningen av det civila försvarets
verksamhet i krig och i fred samt hur
dessa verksamheter skall försörjas med
personal, materiel och anläggningar.

Utskottet har i det föregående pekat
på flera områden där beslutsunderlaget
behöver fördjupas, bl.a.
ledningssystemets utveckling och
försörjningen med personal till såväl
det militära som det civila försvaret.

Nämnda förhållanden gör enligt
utskottets mening det mycket angeläget
att i god tid förbereda utskottet inför
den behandling som skall äga rum hösten
1996 när regeringen lämnar sin
proposition till riksdagen. Ett syfte
med dessa förberedelser, sett ur
utskottets perspektiv, är att skaffa
sig goda kunskaper om de frågor som
kommer upp till behandling och vilka
huvudproblem som dessa inrymmer.

Utskottet avser sålunda, med
utgångspunkt i sin uppföljningsroll,
att aktivt följa förberedelsearbetet
med försvarsbeslutets etapp två.

Regeringen föreslår en
säkerhetspolitisk kontrollstation
hösten 1996. Utskottet har, som
framgått i det föregående, biträtt
förslaget. Utskottet understryker
vikten av ett särskilt beredningsarbete
med parlamentarisk medverkan inför
kontrollstationen 1996. Utskottet har
erfarit att regeringen delar den
uppfattningen.

Utskottet konstaterar att det ankommer
på regeringen att fatta de
organisatoriska beslut som kan anses
erforderliga för det fortsatta
underlagsarbetet.

Utskottet anser att det inte är någon
principiell skillnad i kravet på
beslutsunderlag i förhållande till vad
som hävdas behov av i partimotion Fö1
(m) yrkande 1. Underlaget skall kunna
ligga till grund för ett heltäckande
beslut om säkerhets- och
försvarspolitikens inriktning. Enligt
utskottets mening bör arbetet inriktas
mot att beslut kan fattas hösten 1996,
inte ett år senare. I denna del bör
därför inte motion Fö1 (m) yrkande 1
bifallas.

Utskottet anser, vilket framgått
tidigare, att det är de nu aktuella
säkerhetspolitiska bedömningarna och
ekonomiska förutsättningarna som skall
vara grund för den framtida
krigsorganisationen.
Utredningsresurserna bör därmed kunna
utnyttjas bättre för att ta fram
aktuellt beslutsunderlag, bl.a. i de
delar som utskottet efterfrågat, än att
analysera behovet av stridskrafter för
att fullfölja 1992 års försvarsbeslut.
Partimotion Fö1 (m) yrkande 4 bör
således avslås. Inte heller yrkande 5
bör bifallas, eftersom utskottet
förutsätter att de analyser av
omslagspunkter som motionärerna pekar
på kommer att ingå i det aktuella
underlagsarbetet.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande
försvarspolitikens inriktning

att riksdagen med bifall till
propositionen godkänner vad
regeringen förordat,

res. 1 (m)

2. beträffande totalförsvarets
ekonomiska ram

att riksdagen med bifall till
propositionen och med avslag på
motionerna1995/96:Fö1 yrkandena 2,
3 och 20 i denna del, 1995/96:Fö5
yrkande 3, 1995/96:Fö6 yrkande 20,
1995/96:Fö8 yrkande 5 och
1995/96:Fö11 yrkande 20 godkänner
vad regeringen förordat,

res. 2 (m)

res. 3 (fp)

res. 4 (v)

res. 5 (mp)

res. 6 (kds)

3. beträffande avvägningen
mellan militärt och civilt försvar

att riksdagen med bifall till
propositionen och med avslag på
motion 1995/96:Fö1 yrkande 20 i
denna del godkänner vad regeringen
förordat,

res. 7 (m)

4. beträffande teknikfaktorn

att riksdagen med bifall till
propositionen godkänner vad
regeringen förordat,

5. beträffande ostnaderna för
Försvarsmaktens internationella
styrka

att riksdagen avslår motionerna
1995/96:Fö1 yrkande 20 i denna del
och 1995/96: Fö11 yrkande 10,

6. beträffande helhetssyn på
hantering av hot och risker

att riksdagen med bifall till
propositionen och med avslag på
motion 1995/96:Fö6 yrkandena 5 och
7 godkänner vad regeringen
förordat,

res. 8 (mp)

7. beträffande uppgifter för
totalförsvaret

att riksdagen med bifall till
propositionen och med avslag på
motionerna 1995/96:Fö1 yrkande 8 i
denna del, 1995/96:Fö5 yrkande 2 i
denna del, 1995/96:Fö7 yrkande 2 i
denna del och 1995/96:Fö11
yrkande19 godkänner vad regeringen
förordat,

res. 9 (m)

8. beträffande totalförsvarets
förmåga till anpasssning

att riksdagen med bifall till
propositionen och med avslag på
motionerna 1995/96:Fö1 yrkande 9,
1995/96:Fö6 yrkande 14, 1995/96:Fö8
yrkande 6 och 1995/96:Fö11
yrkandena 3-5 godkänner vad
regeringen förordat,

9. beträffande det militära
ledningssystemets utveckling

att riksdagen med anledning av
propositionen och motionerna
1995/96:Fö1 yrkande 11,
1995/96:Fö2, 1995/96:Fö5 yrkande 2
i denna del, 1995/96:Fö9 och
1995/96:Fö11 yrkande18 som sin
mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

10. beträffande uppgifter,
principiell inriktning och utveckling
i stort för det militära försvaret i
övrigt

att riksdagen med bifall till
propositionen och med avslag på
motionerna 1995/96:Fö1 yrkandena
10, 12-15, 17 och 18, 1995/96:Fö5
yrkande 2 i denna del, 1995/96:Fö6
yrkandena 16 och 17, 1995/96:Fö7
yrkande 2 i denna del, 1995/96:Fö8
yrkandena 7-9 och 1995/96:Fö11
yrkandena 11-15 samt 17 godkänner
vad regeringen förordat,

res. 10 (m)

res. 11 (fp)

res. 12 (v)

res. 13 (mp)

res. 14 (kds)

11. beträffande nationellt
förbud mot s.k. antipersonella
minor

att riksdagen avslår motion
1995/96:Fö6 yrkande 13,

res. 15 (v, mp)

12. beträffande försvaret och
miljön

att riksdagen avslår motionerna
1995/96:Fö3, 1995/96:Fö6 yrkande 18
och 1995/96:Fö7 yrkande 2 i denna
del,

res. 16 (mp)

13. beträffande bedömda
konsekvenser

att riksdagen avslår motionerna
1995/96:Fö1 yrkande 19 i denna del
och 1995/96:Fö6 yrkande 19,

14. beträffande uppgifter för
det civila försvaret

att riksdagen med bifall till
propositionen godkänner vad
regeringen förordat,

15. beträffande principiell
inriktning för det civila försvaret

att riksdagen med bifall till
propositionen och med avslag på
motionerna 1995/96:Fö6 yrkande 6,
1995/96:Fö8 yrkande 11 och
1995/96:Fö11 yrkandena 6, 7 och 9
godkänner vad regeringen förordat,

16. beträffande
skyddsrumsbyggandet

att riksdagen med anledning av
propositionen, Riksdagens
revisorers förslag 1995/96:RR11 och
motionerna 1994/95:Fö12,
1994/95:Fö13 och 1995/96:Fö8
yrkande 12 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,

17. beträffande Försvarsmaktens
internationella styrka

att riksdagen med bifall till
propositionen och med avslag på
motionerna 1995/96:Fö1 yrkande 21,
1995/96:Fö6 yrkande 4 i denna del
och 1995/96:Fö11 yrkande 8
godkänner vad regeringen förordat,

res. 17 (m)

res. 18 (mp)

18. beträffande
plikttjänstgöring

att riksdagen med bifall till
propositionen och med avslag på
motionerna 1995/96:Fö1 yrkandena
16, 19 i denna del, 22-24,
1995/96:Fö5 yrkande 4, 1995/96:Fö6
yrkande 8 och 1995/96:Fö8 yrkandena
13-15 godkänner vad regeringen
förordat,

res. 19 (fp)

res. 20 (mp)

19. beträffande disciplinansvar

att riksdagen avslår motion
1995/96:Fö6 yrkande 9,

20. beträffande rasism och andra
former av främlingsfientligheter

att riksdagen med anledning av
motion 1995/96:Fö6 yrkande 15 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

21. beträffande vid
Försvarsmakten anställd personal

att riksdagen med bifall till
propositionen och med avslag på
motionerna 1995/96:Fö1 yrkande 25
och 1995/96:Fö8 yrkande16 godkänner
vad regeringen förordat,

22. beträffande grunderna för
för försvarets materielförsörjning

att riksdagen med bifall till
propositionen och med avslag på
motionerna 1994/95:N276,
1995/96:Fö1 yrkande 26 i denna del,
1995/96:Fö6 yrkande 10 i denna del,
1995/96:Fö7 yrkande 4, 1995/96:Fö8
yrkande 10, 1995/96:Fö10 i denna
del och 1995/96:Fö11 yrkande 16
godkänner vad regeringen förordat,

res. 21 (m)

res. 22 (mp)

23. beträffande ärendets
fortsatta beredning

att riksdagen avslår motion 1995/96:Fö1
yrkandena 1, 4 och 5.

Stockholm den 23 november 1995

På försvarsutskottets vägnar

Arne Andersson

I beslutet har deltagit: Arne Andersson
(m), Britt Bohlin (s), Iréne Vestlund
(s), Christer Skoog (s), Sven Lundberg
(s), Henrik Landerholm (m), Karin
Wegestål (s), Anders Svärd (c), Ola
Rask (s), My Persson (m), Lennart
Rohdin (fp), Birgitta Gidblom (s), Jan
Jennehag (v), Håkan Juholt (s), Olle
Lindström (m), Annika Nordgren (mp) och
Åke Carnerö (kds).

Reservationer

1. Försvarspolitikens inriktning (mom.
1)

Arne Andersson, Henrik Landerholm, My
Persson och Olle Lindström (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande
på s. 17 som börjar med Mot bakgrund
och slutar med i propositionen bort
ha följande lydelse:

I propositionens avsnitt 2.3.2 görs en
sammanfattning av regeringens förslag
på en mängd av de områden som särskilt
redovisas i andra delar av
propositionen. De allmänna
utgångspunkter och den redovisning av
inriktningen som här motsägs av
utskottets ställningstaganden i övrigt,
bl.a. vad avser huvuduppgifterna, kan
sålunda inte som helhet godkännas av
utskottet. Utskottet redovisar under
övriga rubriker sina ställningstaganden
i alla de avseenden som redovisas i
avsnittet 2.3.2.

Riksdagen bör enligt utskottets mening
sålunda inte bifalla regeringens
förslag att godkänna vad regeringen har
förordat om försvarspolitikens
inriktning.

dels att utskottets hemställan under
moment 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande försvarspolitikens
inriktning

att riksdagen med anledning av
propositionen som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,

2. Totalförsvarets ekonomiska ram (mom.
2)

Arne Andersson, Henrik Landerholm, My
Persson och Olle Lindström (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande
på s. 21 som börjar med Det
sammansatta utskottet och slutar med
inte bifallas bort ha följande
lydelse:

Det sammansatta utskottets bedömning
av Sveriges säkerhetspolitiska läge
m.m. - som redovisas i betänkandet
1995/96:UFöU1 Sveriges säkerhetspolitik
- medför att försvarsutskottet för sin
del inte finner det motiverat att av
säkerhetspolitiska skäl godta
regeringens förslag om
besparingsinriktning.

Utskottet delar uppfattningen framförd
i partimotion Fö1 (m) yrkande 2 att
riksdagen inte nu skall ta ställning
till regeringens förslag till ekonomisk
ram för totalförsvaret. Omfattningen av
den 10-procentiga besparing som
regeringen föreslår är inte hela
verkligheten. Besparingen kommer i
stort sett att tas ut på det militära
försvaret. Utöver de föreslagna
reduceringarna med 4 miljarder kronor
kommer Försvarsmakten att behöva
finansiera konsekvenserna av utebliven
priskompensation, av fullt ekonomiskt
arbetsgivaransvar, av
materielförslitning utomlands samt för
värnplikt utöver försvarets eget behov.

Enligt utskottets mening föreligger
det även ekonomiska osäkerheter om
framtidens priskompensationssystem,
räntan på det s.k. JAS-lånet,
teknikfaktorns tillämpning efter 1998
samt ytterligare kostnader för högre
ambitioner på det internationella
området. Detta riskerar sammantaget
egentligen en närmare 20-procentig
reducering av Försvarsmaktens anslag
och verksamhet, i stället för de 10 %
som redovisas av regeringen. Den
huvudsakliga inriktningen i 1992 års
försvarsbeslut bör fullföljas. Sålunda
bör totalförsvaret ges en årlig ram som
är minst 4 miljarder kronor högre än
regeringens förslag. Därmed bör
regeringens förslag till ekonomisk ram
för totalförsvaret avslås.

Mot bakgrund av vad utskottet nu har
anfört bör riksdagen bifalla motion Fö1
yrkandena 2, 3 och 20 i denna del och
avslå motionerna Fö5 yrkande 3, Fö6
yrkande 20, Fö8 yrkande 5 och Fö11
yrkande 20.

dels att utskottets hemställan under
moment 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande totalförsvarets
ekonomiska ram

att riksdagen med bifall till
motion 1995/96:Fö1 yrkandena 2, 3
och 20 i denna del och med avslag
på propositionen och motionerna
1995/96:Fö5 yrkande 3, 1995/96:Fö6
yrkande 20, 1995/96:Fö8 yrkande 5
och 1995/96:Fö11 yrkande 20 som sin
mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

3. Totalförsvarets ekonomiska ram (mom.
2)

Lennat Rohdin (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande
på s. 21 som börjar med Regeringen
har och slutar med bör därför inte
bifallas bort ha följande lydelse:

Det kalla krigets slut och
blockpolitikens upplösning har i många
av Europas stater liksom i USA lett
till stundom mycket rejäla minskningar
av försvarsanslagen, och särskilt i
förhållande till de ökande anslagen
under 1980-talet. Sveriges
försvarsbeslut år 1992 innebar en
ökning av försvars-anslaget i syfte att
återställa tidigare försummelser i
kvalitativt hänseende. Därmed utgjorde
Sverige tillsammans med Turkiet de
europeiska länder som ökade sina
försvarskostnader. Till länder med i
stort sett oförändrade försvarsanslag
hör Norge och Finland, vilket skall ses
mot bakgrund av förhållandena i
nordvästra Ryssland.

1992 års försvarsbeslut har urholkats
rejält som en följd av landets
ekonomiska utveckling. Sparpaketet
hösten 1992 och det svarta hålet som
följd främst av kronans urholkade värde
har båda bidragit till detta. Det stora
budgetunderskottet och inte minst den
oförändrat höga arbetslösheten kastar
mörka skuggor inför nästa
lågkonjunktur. Det finns anledning att
befara att det kommer att ta lång tid
innan svensk samhällsekonomi är i
balans, vilket ställer ytterligare krav
på effektivisering och besparingar.

Försvaret med en årsbudget på ca 40
miljarder kronor utgör en stor sektor i
statsbudgeten och kan därför inte
utgöra någon fredad zon i detta
avseende. Kommer vi inte till rätta med
den svenska samhällsekonomin blir det
mindre pengar också till försvaret. Nya
sparpaket och låg köpkraft hos kronan
riskerar att medföra nya, plötsliga
urholkningar av försvarsanslagen. En
väl underbyggd och långsiktig
anpassning av försvarsbudgeten till
landets ekonomiska förutsättningar är
bästa grunden för stabilitet och
långsiktighet i försvarets framtida
utformning.

Regeringen föreslog i sin ekonomisk-
politiska proposition (prop.
1994/95:25) att försvarsanslagen skulle
sänkas med 2 miljarder kronor t.o.m.
budgetåret 1988 och - om det
säkerhetspolitiska läget tillåter det -
ytterligare minst 2 miljarder kronor
t.o.m. budgetåret 2001. I
budgetpropositionen (prop. 1994/95:100,
bil. 5) återkom förslaget. Riksdagen
har ställt sig bakom den beloppsmässiga
inriktningen. I Folkpartiets
långsiktiga ekonomiska plan med
anledning av
kompletteringspropositionen våren 1995
föreslås ytterligare 1 miljard kronor i
besparing inom försvarsbudgeten under
nästa försvarsbeslutsperiod.
Besparingar av åtminstone denna
storleksordning är fortfarande
önskvärda. Ingenting talar hitills för
att de skulle vara omöjliga att
genomföra på ett ansvarsfullt sätt.

I nu föreliggande beslutsunderlag i
propositionen Totalförsvar i förnyelse
saknas däremot erforderligt underlag
för att nu närmare kunna ta ställning.
Regeringen bör få i uppdrag att inför
riksdagens beslut hösten 1996 förelägga
ett mer utförligt beslutsunderlag med
en noggrann redogörelse för den
försvarsmässiga effekten av sina
förslag. Förslaget till ekonomisk ram
bör därför avvisas.

dels att utskottets hemställan under
moment 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande totalförsvarets
ekonomiska ram

att riksdagen med bifall till
motion 1995/96:Fö8 yrkande 5 och
med avslag på propositionen och
motionerna 1995/96:Fö1 yrkandena 2,
3 och 20 i denna del, 1995/96:Fö5
yrkande 3, 1995/96:Fö6 yrkande 20
och 1995/96:Fö11 yrkande 20 som sin
mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

4. Totalförsvarets ekonomiska ram (mom.
2)

Jan Jennehag (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande
på s. 21 som börjar med Det
sammansatta utskottet och slutar med
gäller fullföljas bort ha följande
lydelse:

Det sammansatta utskottets bedömning
m.m. - som redovisas i betänkandet
1995/96:UFöU1 Sveriges säkerhetspolitik
- medför att försvarsutskottet för sin
del finner det möjligt att av
säkerhetspolitiska skäl ompröva
riksdagens gällande beslut om
besparingsinriktningen. Anspråken på
totalförsvarets förmåga är enligt
utskottets mening begränsade under ett
antal år framöver. Därför kan en
besparing på ytterligare 2 miljarder
kronor utöver regeringens förslag
genomföras.

dels att utskottets hemställan under
moment 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande totalförsvarets
ekonomiska ram

att riksdagen med bifall till
motion 1995/96:Fö5 yrkande 3 och
med avslag på propositionen och
motionerna 1995/96:Fö1 yrkandena 2,
3 och 20 i denna del, 1995/96:Fö6
yrkande 20, 1995/96:Fö8 yrkande 5
och 1995/96:Fö11 yrkande 20 som sin
mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

5. Totalförsvarets ekonomiska ram (mom.
2)

Annika Nordgren (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande
på s. 21 som börjar med Regeringen
har och slutar med inte bifallas
bort ha följande lydelse:

Regeringen föreslår en besparing på 4
miljarder kronor fram till år 2001. Av
dessa fyra är redan 1,3 miljarder
sparade. Det återstår 0,7 miljarder
till år 1998. I den totalförsvarsramen
räknar regeringen bl.a. in delserie tre
av JAS, internationell insatsstyrka,
utökad tillämpning av
totalförsvarsplikt och nio ubåtar i
stället för sju som Försvarsberedningen
föreslog. Dessa utgiftsposter, och vad
det innebär i form av investeringar och
organisationsstruktur, ställer sig inte
utskottet bakom. Därför kan inte
utskottet instämma i den
totalförsvarsram som regeringen
föreslår. Utskottet föreslår att 7
miljarder kronor sparas till år 1998
med inriktning att därefter ytterligare
reducera totalförsvarsramen med 6
miljarder kronor fram till år 2001.

Under de kontrollstationer som skall
genomföras ämnar utskottet mer
definitivt ta ställning till de
besparingar som kan ske mellan 1998 och
2001. Hur stor andel av
totalförsvarsramen som skall höra till
den civila delen av försvaret lämnas
öppet till nästa etapp i
försvarsbeslutet.

dels att utskottets hemställan under
moment 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande totalförsvarets
ekonomiska ram

att riksdagen med bifall till
motion 1995/96:Fö6 yrkande 20 och
med avslag på propositionen och
motionerna 1995/96:Fö1 yrkandena 2,
3 och 20 i denna del, 1995/96:Fö5
yrkande 3, 1995/96:Fö8 yrkande 5
och 1995/96:Fö11 yrkande 20 som sin
mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

6. Totalförsvarets ekonomiska ram (mom.
2)

Åke Carnerö (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande
på s. 21 som börjar med Det
sammansatta och slutar med inte
bifallas bort ha följande lydelse:

På grund av den rådande
säkerhetspolitiska osäkerheten i vår
omvärld, den utvidgade tillämpningen av
totalförsvarsplikten, den höjda
ambitionsnivån vad gäller
internationella insatser samt att
totalförsvaret skall utformas utifrån
en vidgad säkerhetssyn krävs enligt
utskottets mening att ytterligare
resurser utöver de av regeringen
föreslagna ställs till försvarets
förfogande.

Konsekvenserna av den redan beslutade
besparingen på 2 miljarder kronor fram
t.o.m. år 1998 tillsammans med de nya
uppgifter som tillagts blir omfattande
i totalförsvarets redan hårt ansträngda
ram. Utskottet avstyrker därför
förslaget om ytterligare
utgiftsbegränsningar om 2 miljarder
kronor under perioden 1999-2001.

Mot bakgrund av vad utskottet nu har
anfört bör riksdagen bifalla
kommittémotion Fö11 yrkande 20.

dels att utskottets hemställan under
moment 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande totalförsvarets
ekonomiska ram

att riksdagen med bifall till
motion 1995/96:Fö11 yrkande 20 och
med avslag på propositionen och
motionerna 1995/96:Fö1 yrkandena 2,
3 och 20 i denna del, 1995/96:Fö5
yrkande 3, 1995/96:Fö6 yrkande 20
och 1995/96:Fö8 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

7. Avvägningen mellan militärt och
civilt försvar (mom. 3)

Arne Andersson, Henrik Landerholm, My
Persson och Olle Lindström (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande
på s. 21 som börjar med Utskottet
anser och på s. 22 slutar med avslås
i denna del bort ha följande lydelse:

Utskottet framhåller i avsnittet
plikttjänstgöring att det för de av
regeringen föreslagna civila
beredskapsstyrkorna inte på något sätt
kan förutsättas att dessa skall sättas
upp genom grundutbildning av
civilpliktiga. Tvärtom framhåller
utskottet att andra vägar såsom
frivillig rekrytering, genom allmän
tjänsteplikt eller genom att
uppgifterna löses med rent militära
resurser i övrigt - t.ex. personal och
materiel vid grundutbildningsförband -
i första hand bör prövas. Eftersom
grundutbildning av pliktpersonal för
dessa behov sålunda inte bör genomföras
saknas enligt utskottets mening helt
motiv för den av regeringen föreslagna
preliminära omfördelningen av 400
miljoner kronor från militärt till
civilt försvar. Regeringens förslag
avseende resursavvägningen mellan
militärt och civilt försvar bör sålunda
avslås.

dels att utskottets hemställan under
moment 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande avvägningen mellan
militärt och civilt försvar

att riksdagen med bifall till
motion 1995/96:Fö1 yrkande 20 i
denna del och med avslag på
propositionen som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,

8. Helhetssyn på hantering av hot och
risker (mom. 6)

Annika Nordgren (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande
på s. 25 som börjar med Beträffande
avvägningen och slutar med av
riksdagen bort ha följande lydelse:

I Försvarsberedningens rapport
Totalförsvarets utveckling och
förnyelse (Ds 1995:51) finns en central
mening. Beredningen skriver: Efter
bedömningen av den samlade bilden av
militära och icke-militära hot, skall
totalförsvarets närmare uppgifter och
anslag prövas gentemot insatser för
säkerhet på andra samhällsområden, så
att den samlade positiva effekten blir
den största möjliga. Därvid måste också
en avvägning ske såväl mellan det
militära och det civila försvaret som
inom respektive del.

I propositionen har dock denna
formulering tagits bort och ersatts av
följande mening: Efter bedömningen av
den samlade bilden av militära och icke-
militära hot, skall totalförsvarets
närmare uppgifter och resurser prövas.
Därvid måste en avvägning ske såväl
mellan det militära och det civila
försvaret som inom respektive del.

Detta är, enligt utskottets mening, en
insnävning gentemot
Försvarsberedningens förslag. Utskottet
vill därför slå fast att uppgifter och
anslag till totalförsvaret skall vägas
mot insatser inom andra samhällsområden
i kommande
försvarsbeslutsförberedelser, så att
den samlade positiva effekten blir den
största möjliga.

dels att utskottets hemställan under
moment 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande helhetssyn på
hantering av hot och risker

att riksdagen med bifall till
motion 1995/96:Fö6 yrkandena 5 och
7 och med anledning av
propositionen som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,

9. Uppgifter för totalförsvaret (mom.
7)

Arne Andersson, Henrik Landerholm, My
Persson och Olle Lindström (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande
på s. 29 som börjar med Uppbyggnad av
resurser och slutar med (yrkande 19)
bort ha följande lydelse:

Utskottet delar regeringens mening att
effektiva svenska bidrag kräver
anpassning till internationell standard
vad avser metoder och materiel.
Samarbete med andra länder om
utbildning och övningar bör ske för att
säkerställa en effektiv samverkan i
fredsfrämjande insatser. Utskottet
delar vidare regeringens uppfattning
att militär alliansfrihet är helt
förenlig med ett brett svenskt
deltagande i sådant samarbete.

Utskottet anser i likhet med
regeringen att uppgifterna för
totalförsvaret har olika innebörd och
tyngd i skilda tidsperspektiv och
säkerhetspolitiska situationer men att
detta faktum ändå inte förändrar det
faktum att den dimensionerande
uppgiften för totalförsvaret är att
möta ett väpnat angrepp. Förmågan att
lösa den uppgiften kan bara
säkerställas genom att en betydande
fortlöpande försvarsförmåga
upprätthålls.

I Fö1 (m partimotion) yrkande 8 i
denna del avvisar motionärerna att
internationella uppgifter och att möta
svåra nationella påfrestningar och
risker i fred skall jämställas med
värnandet av vår territoriella
integritet och försvaret mot väpnat
angrepp.

Utskottet delar denna uppfattning och
menar att det är viktigt att särskilja
de grundläggande motiven för
totalförsvarets existens från andra
uppgifter. Den omfattning och
inriktning av de internationella
uppgifterna som regeringen närmare
redogjort för är sannolikt väl
förenliga med uppgiften att möta väpnat
angrepp, men får inte tillåtas
överskugga eller urholka denna förmåga.

Ett jämställande av internationella
insatser med det nationella försvaret
kan enligt utskottets mening ske först
när och om Sverige i en fungerande
europeisk eller internationell freds-
och säkerhetsordning ges sådana
säkerhetsgarantier och skapar sådana
relationer att våra internationella
insatser kan ses som likvärdiga med
försvaret av vårt eget land.

I motion Fö5 (v partimotion), yrkande
2 i denna del, liksom i Fö7 (s),
yrkande 2 i denna del, biträder
motionärerna förslaget att utvidga
totalförsvarets uppgifter att delta i
internationella insatser. I motion Fö11
(kds kommittémotion), yrkande 19, delar
motionärerna i allt väsentligt
förslaget om totalförsvarets uppgifter,
men pekar på vikten av tydliga
gränsdragningar mellan olika uppgifter
och aktörer.

Med bifall till motion Fö1 yrkande 8 i
denna del och de ändringar som framgår
av det anförda föreslår utskottet att
riksdagen godkänner vad regeringen
förordat om uppgifter för
totalförsvaret och att riksdagen i
enlighet med det anförda avslår
motionerna Fö5 yrkande 2 i denna del,
Fö7 yrkande 2 i denna del samt Fö11
yrkande 19.

dels att utskottets hemställan under
moment 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande uppgifter för
totalförsvaret

att riksdagen med bifall till
motion 1995/96:Fö1 yrkande 8 i
denna del, med anledning av
propositionen och med avslag på
motionerna 1995/96:Fö5 yrkande 2 i
denna del, 1995/96:Fö7 yrkande 2 i
denna del och 1995/96:Fö11 yrkande
19 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

10. Uppgifter, principiell inriktning
och utveckling i stort för det militära
försvaret i övrigt (mom. 10)

Arne Andersson, Henrik Landerholm, My
Persson och Olle Lindström (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande
på s. 39 som börjar med Utskottet har
i det och slutar med väpnade angrepp
bort ha följande lydelse:

Utskottet delar inte regeringens
uppfattning avseende huvuduppgifterna
för det militära försvaret. Det
militära försvarets huvuduppgifter är
enligt utskottets mening att hävda vår
territoriella integritet och försvar
mot väpnat angrepp. I övrigt bör de
uppgifter som fastställdes i 1992 års
försvarsbeslut i tillämpliga delar
alltjämt gälla för det militära
försvaret. Uppgifterna att medverka i
internationella fredsfrämjande insatser
och att ställa militära resurser till
förfogande i katastrofsituationer i
fred är viktiga, men i förhållande till
de båda först nämnda av lägre dignitet.
Riksdagen bör sålunda enligt utskottets
mening bifalla yrkande 10 i denna del i
partimotion Fö1 (m).

dels att den del av utskottets yttrande
på s. 43 som börjar med Med denna och
slutar med yrkande 10 avslås" bort ha
följande lydelse:

Utskottet är emellertid tveksamt till
den problemfria bild som regeringen
redovisar av anpassningsproblematiken i
detta avsnitt. De bedömningar
regeringen gör avseende komplettering
av utbildning, tillförsel av enklare
materiel samt utbyggnad av anläggningar
kan, liksom resonemanget kring
reducerad eller utebliven
förbandsutbildning i avsnitt 4.1.5,
enligt utskottets mening ifrågasättas.
Med de ändringar som framgår av det
anförda föreslår utskottet att
riksdagen godkänner vad regeringen
förordat om uppgifter, principiell
inriktning och utveckling i stort för
det militära försvaret (avsnitt 4.1.3 i
propositionen). Samtidigt bör motion
Fö1 (m) yrkande 10 bifallas.

dels att den del av utskottets yttrande
på s. 47 som börjar med Utskottet har
i det föregående och på s. 48 slutar
med därför inte bifallas" bort ha
följande lydelse:

Utskottet har i det föregående tagit
ställning till en ungefärlig ekonomisk
inriktning för det militära försvaret
för den kommande
försvarsbeslutsperioden. Utifrån dessa
ekonomiska förutsättningar anser
utskottet det vara rimligt att inrikta
planeringen mot en krigsorganisation
uppbyggd kring ca 14 brigader och ett
territorialförsvar som omfattar ca 250
000 personer. Utskottet vill också vad
gäller markstridskrafterna särskilt
betona vikten av ett försvar med hög
kvalitet och god förmåga att lösa
förelagda uppgifter. Därför bör
majoriteten av brigaderna utrustas med
moderna stridsvagnar. Utskottet bedömer
också, till skillnad från regeringen,
att ett eventuellt beslut om långsiktig
tillväxt av markstridskrafterna kan
leda till att krigsorganisationen
omfattar ytterligare två fördelningar
med vardera fyra brigader och ett
större territorialförsvar. Härav följer
att riksdagen bör bifalla partimotion
Fö1 (m) yrkandena 13 och 14, vilka
förordar en större och mer
resurskrävande krigsorganisation.

Det anförda innebär att riksdagen inte
bör bifalla Vänsterpartiets i
partimotion Fö5 (v) yrkande 2 framförda
förslag om en inriktning mot tio
armébrigader.

Utskottet har kännedom om att
jämförande studier och försök sker med
utländska attackhelikoptrar. Någon
anskaffning är hittills inte planerad.
Utskottet utgår från att frågan
studeras inför etapp två och att
regeringen återkommer till riksdagen
med förslag om anskaffningsbeslut. En
tydlig viljeinriktning är emellertid
enligt utskottets mening lämplig att
ange redan nu, därför bör partimotion
Fö1 (m) yrkande 15 således bifallas.

Hög personell och materiell kvalitet
är nödvändig för att fältförbanden med
utsikt till framgång skall kunna lösa
sina uppgifter i en framtida
stridsmiljö. Kravet på kvalitet var en
av hörnstenarna i 1992 års
försvarsbeslut (prop. 1991/92:102, bet.
1991/92:FöU12, rskr. 1991/92:337 och
338) och bör gälla också för en
framtida reducerad organisation.
Kvalitetskrav måste också ställas på
det territoriella försvaret, inklusive
hemvärnet. Territorialförsvaret har
viktiga uppgifter när det gäller
övervakning och bevakning av landets
stora yta och i försvaret av
infrastrukturen. De territoriella
förbanden bidrar därmed till att säkra
fältförbandens operationsfrihet så att
dessa inte binds för sekundära
uppgifter.

Utskottet förutsätter att regeringen,
när den återkommer till riksdagen
hösten 1996, särskilt belyser hur
kvalitet och kvantitet avvägts i
förhållande till varandra. Det är
således utskottets uppfattning att
regeringen i pågående underlagsarbete
särskilt bör beakta de
kvalitetsaspekter som uttrycks i
partimotion Fö1 (m) yrkande 12 och i
kommittémotion Fö11 (kds) yrkandena
11-13 som sålunda bör bifallas.

dels att den del av utskottets yttrande
på s. 50 som börjar med Mot bakgrund
av och på s. 51 slutar med därför
avslås" bort ha följande lydelse:

Mot bakgrund av utskottets tidigare
redovisade ställningstaganden till
framtida ekonomisk nivå för det
militära försvaret, anser utskottet att
en planeringsinriktning med ca 20
ytstridsfartyg, minst 9 ubåtar och en i
stort bibehållen minröjningskapacitet
är rimlig. Det resonemang beträffande
behovet av kvalitativ förnyelse som
utskottet förde i anslutning till
arméstridskrafternas utveckling gäller
i lika hög grad för sjö- och
kustförsvarsstridskrafterna. Betydelsen
av att med sjöstridskrafter kunna
försvara hela Sveriges kust bör vidare
understrykas.

Utskottet vill emellertid särskilt
peka på vikten av att regeringen i det
kommande förslaget till riksdagen
redogör för avvägningen mellan
kvantitet och kvalitet samt eventuella
avsteg som gjorts från den preliminära
inriktningen till följd av dessa
överväganden. I sammanhanget bör också
för- och nackdelar med att i förtid ta
system ur drift vägas mot att anskaffa
nya system. Betydelsen av att med
kontinuerlig förnyelse - bl.a. med YSS
2000 och Ubåt 2000 - förnya
sjöstridskrafterna kan inte
överskattas.

En fråga som i det fortsatta
underlagsarbetet bör övervägas
särskilt, och där resultatet bör
redovisas för riksdagen, är det
framtida behovet av kapacitet för
sjömålsbekämpning. En samlad bedömning
bör härvid ske för alla system som har
sjömålsbekämpning som uppgift:
attackflyg, ytattack, ubåtar,
kustförsvarsförband och minsystem.

Utskottet menar således att regeringen
i det fortsatta underlagsarbetet
särskilt bör beakta vad som anförs i
partimotion Fö1 (m) yrkande 17. Detta
motionsyrkande bör därför bifallas.
Utskottet förutsätter vidare att
regeringen granskar de frågeställningar
som tas upp i partimotion Fö8 (fp)
yrkande 9 och kommittémotion Fö11 (kds)
yrkande 15. Dessa motionsyrkanden bör
inte bifallas av riksdagen.

dels att den del av utskottets yttrande
på s. 53 som börjar med Med
utgångspunkt och på s. 54 slutar med
det militära försvaret bort ha
följande lydelse:

Med utgångspunkt i den
säkerhetspolitiska bedömningen och en i
förhållande till 1992 års
försvarsbeslut i stort oförändrad
ekonomi, avvisar utskottet den av
regeringen förordade inriktningen mot
ca 12 stridsflygdivisioner. Utskottets
mening är att uthålligheten i
luftförsvaret kräver ca 14 divisioner
JAS 39 Gripen och de 21 basbataljoner
som är den naturliga konsekvensen av
ett tidigare nämnt divisionsantal.

Härav följer att riksdagen bör bifalla
partimotion Fö1 (m) yrkande 18 och
kommittémotion Fö11 (kds) yrkande 14, i
vilka förordas en större och mer
resurskrävande organisation. Motion Fö8
(fp) yrkande 8 bör i enlighet med
resonemanget i det föregående avslås.

Utskottet anser det resonemang som
förs i partimotion Fö8 (fp) om
handlingsfrihet för att kunna utöka
luftförsvarets kapacitet vara
intressant, om kostnaderna är rimliga
och inte tränger ut investeringar.
Samtidigt hänvisar utskottet till att
det i anslutning till regeringens
redovisning av konsekvenserna för
planeringen ställt sig bakom
bedömningen att materiel som anskaffats
med tidigare behov som grund kan
avvecklas, såvitt det inte finns ett
klart behov av den aktuella materielen
under dess återstående livslängd.
Utskottet utgår från att den fråga som
motionärerna tar upp i anslutning till
yrkande 7 övervägs i det pågående
underlagsarbetet inför etapp två. Med
detta konstaterande anser utskottet att
partimotion Fö8 (fp) yrkande 7 inte bör
bifallas.

Hittills har flygplan m.m. till 8
stridsflygdivisioner JAS 39 Gripen
beslutats. En inriktning mot ca 14
divisioner, som utskottet förordar,
innebär att flygplan med tillhörande
utrustning till ytterligare ca 6
divisioner JAS 39 Gripen behöver
anskaffas. Riksdagen bör därmed avslå
partimotion Fö5 (v) yrkande 2 i denna
del, kommittémotion Fö6 (mp) yrkande 17
och motion Fö7 (s) yrkande 2 i denna
del.

Med de ändringar som framgått av det
föregående föreslår utskottet att
riksdagen godkänner vad regeringen
förordar om uppgifter, principiell
inriktning och utveckling i stort för
det militära försvaret i den del som
rör utvecklingen i stort (avsnitt 4.1.4
i propositionen).

-------------------------

Utskottet har här stegvis behandlat
avsnitten 4.1.2-4.1.4 i propositionen.
Utskottet har beträffande
ledningssystemet föreslagit att
riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet har anfört.
Utskottet föreslår sammanfattningsvis
att riksdagen, med de ändringar och
förutsättningar som framgått av det
föregående, godkänner vad regeringen i
övrigt förordar om uppgifter,
principiell inriktning och utveckling i
stort för det militära försvaret.

dels att utskottets hemställan under
moment 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande uppgifter,
principiell inriktning och
utveckling i stort för det militära
försvaret i övrigt

att riksdagen med bifall till
motion 1995/96:Fö1 yrkandena 10,
12-15, 17 och 18, med anledning av
propositionen och med avslag på
motionerna 1995/96:Fö5 yrkande 2 i
denna del, 1995/96:Fö6 yrkandena 16
och 17, 1995/96:Fö7 yrkande 2 i
denna del, 1995/96:Fö8 yrkandena
7-9 och 1995/96:Fö11 yrkandena
11-15 och 17 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,

11. Uppgifter, principiell inriktning
och utveckling i stort för det militära
försvaret i övrigt (mom. 10)

Lennart Rohdin (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande
på s. 47 som börjar med Utskottet har
och på s. 48 slutar med därför inte
bifallas bort ha följande lydelse:

I nu föreliggande beslutsunderlag i
propositionen saknas erforderligt
underlag för att nu närmare kunna ta
ställning till den ekonomiska ramen för
totalförsvaret och därmed den viktiga
frågan om dimensioneringen av
markstridskrafterna avseende antalet
förband och organisationsenheter av
olika slag. Regeringen bör därför få i
uppdrag att inför riksdagens beslut
hösten 1996 förelägga ett mer utförligt
beslutsunderlag med en noggrann
redogörelse för den försvarsmässiga
effekten av sina förslag.

Utgångspunkten bör vara ett
fullföljande av principerna i 1987 och
1992 års försvarsbeslut att återställa
tidigare försummelser och att förbättra
såväl den materiella som
utbildningsmässiga kvaliteten inom det
militära försvaret och i särskilt hög
grad inom markstridskrafterna. I detta
sammanhang skall t.ex. frågan om
anskaffning av attackhelikoptrar. ses,
vilken kan få hög aktualitet inom kort.

dels att den del av utskottets yttrande
på s. 50 som börjar med Mot bakgrund
och på s. 51 slutar med därför avslås
bort ha följande lydelse:

I nu föreliggande beslutsunderlag i
propositionen saknas erforderligt
underlag för att nu närmare kunna ta
ställning till den ekonomiska ramen för
totalförsvaret och därmed den viktiga
frågan om dimensioneringen av sjö- och
kustförsvarsstridskrafterna avseende
antalet förband och
organisationsenheter av olika slag.
Regeringen bör därför få i uppdrag att
inför riksdagens beslut hösten 1996
förelägga ett mer utförligt
beslutsunderlag med en noggrann
redogörelse för den försvarsmässiga
effekten av sina förslag.

Inom de marina stridskrafterna måste
en bedömning göras såväl av hur många
fartyg som hålls i drift som av frågan
om anskaffning av nya. Det kan t.ex.
vara kostnadsmässigt fördelaktigare att
behålla fartyg i drift längre, om man
därmed kan hoppa över en hel
generation, jämfört med att skrota dem
i förtid och snart därefter köpa nya
fartyg.

dels att den del av utskottets yttrande
på s. 53 som börjar med Med
utgångspunkt och slutar med bör
bifallas bort ha följande lydelse:

I nu föreliggande beslutsunderlag i
propositionen saknas erforderligt
underlag för att nu närmare kunna ta
ställning till den ekonomiska ramen för
totalförsvaret och därmed den viktiga
frågan om dimensioneringen av
flygstridskrafter och övrigt
luftförsvar avseende antalet förband
och organisationsenheter av olika slag.
Regeringen bör därför få i uppdrag att
inför riksdagens beslut hösten 1996
förelägga ett mer utförligt
beslutsunderlag med en noggrann
redogörelse för den försvarsmässiga
effekten av sina förslag.

Inom luftförsvaret bör t.ex. belysas
möjligheten att åtminstone för 10-15 år
framåt ha handlingsfrihet att öka
detsamma, genom att behålla redan
anskaffade flygplan i sådant antal att
det räcker till en större organisation
med kanske 1-3 divisioner. Även om
antalet flygdivisioner minskar finns
behov av en ganska omfattande
basorganisation. En minskning av
antalet basbataljoner till ca 16 skulle
minska flexibiliteten i utnyttjandet av
flygförbanden alltför mycket.
Alternativt kan man tillåta att
beredskapsgraden på vissa sänks eller
att personalinnehållet i bataljonerna
minskas något.

dels att utskottets hemställan under
moment 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande uppgifter,
principiell inriktning och
utveckling i stort för det militära
försvaret i övrigt

att riksdagen med bifall till
motion 1995/96:Fö8 yrkandena 7-9,
med anledning av propositionen och
med avslag på motionerna
1995/96:Fö1 yrkandena 10, 12-15, 17
och 18, 1995/96:Fö5 yrkande 2 i
denna del, 1995/96:Fö6 yrkandena 16
och 17, 1995/96:Fö7 yrkande 2 i
denna del och 1995/96:Fö11
yrkandena 11-15 och 17 som sin
mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

12. Uppgifter, principiell inriktning
och utveckling i stort för det militära
försvaret i övrigt (mom. 10)

Jan Jennehag (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande
på s. 47 som börjar med Utskottet har
och på s. 48 slutar med därför inte
bifallas bort ha följande lydelse:

Utifrån dessa ekonomiska
förutsättningar - som innebär en större
besparing än regeringens förslag -
anser utskottet det vara rimligt att
snarast inrikta planeringen mot en
krigsorganisation uppbyggd kring 10
brigader. Omfattningen av
territorialförsvaret bör enligt
utskottets mening utredas ytterligare.
Utskottet anser inte - till skillnad
från regeringen - att ett eventuellt
beslut om långsiktig tillväxt av
markstridskrafterna bör preciseras.

dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 50 börjar med Mot bakgrund
och på s. 51 slutar med därför avslås
bort ha följande lydelse:

Utifrån givna ekonomiska
förutsättningar - som innebär en större
besparing än regeringens förslag -
anser utskottet det vara rimligt att
snarast inrikta planeringen mot en
krigsorganisation som innehåller ca 20
ytstridsfartyg, 7 ubåtar och en i stort
bibehållen minröjningskapacitet.

dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 53 börjar med Hittills har
och på s. 54 slutar med militära
försvaret bort ha följande lydelse:

Utifrån givna ekonomiska
förutsättningar - som innebär en större
besparing än regeringens förslag -
anser utskottet det vara rimligt att
snarast inrikta planeringen mot att
inte beställa delserie tre av JAS 39
Gripen.

Med de ändringar som framgått av det
föregående föreslår utskottet att
riksdagen godkänner vad regeringen
förordar om uppgifter, principiell
inriktning och utveckling i stort för
det militära försvaret, i den del som
rör utvecklingen i stort.

-------------------------
------

Utskottet har här stegvis behandlat
avsnitten 4.1.2-4.1.4 i propositionen.
Utskottet har beträffande
ledningssystemet föreslagit att
riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet har anfört.
Utskottet föreslår sammanfattningsvis
att riksdagen, med de ändringar och
förutsättningar som framgått av det
föregående, godkänner vad regeringen i
övrigt förordar om uppgifter,
principiell inriktning och utveckling i
stort för det militära försvaret.

dels att utskottets hemställan under
moment 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande uppgifter,
principiell inriktning och
utveckling i stort för det militära
försvaret i övrigt

att riksdagen med bifall till
motion 1995/96:Fö5 yrkande 2 i
denna del, med anledning av
propositionen och med avslag på
motionerna 1995/96:Fö1 yrkandena
10, 12-15, 17 och 18, 1995/96:Fö6
yrkandena 16 och 17, 1995/96:Fö7
yrkande 2 i denna del, 1995/96:Fö8
yrkandena 7-9 och 1995/96:Fö11
yrkandena 11-15 och 17 som sin
mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

13. Uppgifter, principiell inriktning
och utveckling i stort för det militära
försvaret i övrigt (mom. 10)

Annika Nordgren (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande
på s. 50 börjar med Mot bakgrund och
på s. 51 slutar med därför avslås
bort ha följande lydelse:

I propositionen föreslår regeringen
att det skall finnas högst 9 ubåtar i
det svenska försvaret.
Försvarsberedningen gjorde en annan
bedömning och föreslår 7 ubåtar i
rapporten Totalförsvarets utveckling
och förnyelse (Ds 1995:51).

Utskottet anser, i likhet med vad
regeringen ger uttryck för i
propositionen, att totalförsvarets
uppgifter måste utgöra grunden för
totalförsvarets utformning. Hänsyn till
andra samhällsmål, såsom regional- och
sysselsättningspolitiska mål, får
prövas i annan ordning och vapensystem
m.m. som skapats med tidigare behov som
grund och för vilka behov inte kan
identifieras under återstående
livslängd, bör snarast avvecklas.

Sverige har, eller har beställt, 7
moderna ubåtar varav 2 inte ännu är
levererade. Det är således orimligt att
beställa 2 ubåtar i en ny ubåtsserie.
Kommittémotion Fö6 yrkande 16 bör
således bifallas.

dels att den del av utskottets yttrande
på s. 53 som börjar med Hittills har
och på s. 54 slutar med militära
försvaret bort ha följande lydelse:

I propositionen föreslås att ca 12
divisioner stridsflyg med
jakt/attack/spaningskapacitet bör ingå
i grundnivån och att samtliga
divisioner på sikt bör utgöras av JAS
39 Gripen-förband. Hittills har
flygplan m.m. till 8
stridsflygdivisioner beslutats.
Regeringens förslag innebär således
ytterligare beställningar av JAS 39
Gripen. Utskottet anser att detta är
orimligt. Det är en felaktig
prioritering och de stora kostnader för
Sveriges skattebetalare som detta
innebär skulle, enligt utskottets
mening, kunna investeras betydligt mer
effektivt för vår gemensamma säkerhet.
Kommittémotion Fö6 yrkande 17 bör
således bifallas.

Med de ändringar som framgått av det
föregående föreslår utskottet att
riksdagen godkänner vad regeringen
förordar om uppgifter, principiell
inriktning och utveckling i stort för
det militära försvaret, i den del som
rör utvecklingen i stort.

-------------------------
------

Utskottet har här stegvis behandlat
avsnitten 4.1.2-4.1.4 i propositionen.
Utskottet har beträffande
ledningssystemet föreslagit att
riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet har anfört.
Utskottet föreslår sammanfattningsvis
att riksdagen, med de ändringar och
förutsättningar som framgått av det
föregående, godkänner vad regeringen i
övrigt förordar om uppgifter,
principiell inriktning och utveckling i
stort för det militära försvaret.

dels att utskottets hemställan under
moment 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande uppgifter,
principiell inriktning och
utveckling i stort för det militära
försvaret i övrigt

att riksdagen med bifall till
motion 1995/96:Fö6 yrkandena 16 och
17, med anledning av propositionen
och med avslag på motionerna
1995/96:Fö1 yrkandena 10, 12-15, 17
och 18, 1995/96:Fö5 yrkande 2 i
denna del 1995/96:Fö7 yrkande 2 i
denna del, 1995/96:Fö8 yrkandena
7-9 och 1995/96:Fö11 yrkandena
11-15 och 17 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,

14. Uppgifter, principiell inriktning
och utveckling i stort för det militära
försvaret i övrigt (mom. 10)

Åke Carnerö (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande
på s. 53 som börjar med Med
utgångspunkt och slutar med
resurskrävande organisation bort ha
följande lydelse:

En grundläggande förutsättning för vår
försvarsförmåga är att vi kan hindra en
angripare att få herravälde i luften,
dvs. vår förmåga till luftförsvar.

Eftersom vårt totalförsvar skall
utformas för att kunna möta en
angripare som utnyttjar moderna,
strategiska insatsstyrkor för att nå
snabba framgångar, oavsett vilka delar
av landet som är mål för angreppet,
måste vår luftförsvarsförmåga ges sådan
uthållighet att arméstridskrafternas
mobilisering och uppmarsch kan tryggas.

Utskottet anser för sin del att 14
stridsflygdivisioner är vad som
erfordras för att Sverige skall kunna
få den rimliga uthållighet som krävs
för att hindra en angripare att få
luftherravälde. Ju längre uthållighet
våra flygstridskrafter har desto bättre
skydd kan vi ge våra soldater och vår
civilbefolkning i händelse av angrepp.

Mot bakgrund av vad utskottet här
anfört bör riksdagen bifalla
kommittémotion Fö11 yrkande 14.

dels att den del av utskottets yttrande
på s. 53 som börjar med Med de och på
s. 54 slutar med militära försvaret
bort ha följande lydelse:

Med de ändringar som framgått av det
föregående föreslår utskottet att
riksdagen godkänner vad regeringen
förordar om uppgifter, principiell
inriktning och utveckling i stort för
det militära försvaret, i den del som
rör utvecklingen i stort.

-------------------------
------

Utskottet har här stegvis behandlat
avsnitten 4.1.2-4.1.4 i propositionen.
Utskottet har beträffande
ledningssystemet föreslagit att
riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet har anfört.
Utskottet föreslår sammanfattningsvis
att riksdagen, med de ändringar och
förutsättningar som framgått av det
föregående, godkänner vad regeringen i
övrigt förordar om uppgifter,
principiell inriktning och utveckling i
stort för det militära försvaret.

dels att utskottets hemställan under
moment 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande uppgifter,
principiell inriktning och
utveckling i stort för det militära
försvaret i övrigt

att riksdagen med bifall till
motion 1995/96:Fö11 yrkande 14, med
anledning av propositionen och med
avslag på motionerna 1995/96:Fö1
yrkandena 10, 12-15, 17 och 18,
1995/96:Fö5 yrkande 2 i denna del,
1995/96:Fö6 yrkandena 16 och 17,
1995/96:Fö7 yrkande 2 i denna del,
1995/96:Fö8 yrkandena 7-9 och
1995/96:Fö11 yrkandena 11-13, 15
och 17 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,

15. Nationellt förbud mot s.k.
antipersonella minor (mom.11)

Jan Jennehag (v) och Annika Nordgren
(mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande
på s. 48 som börjar med Utskottet
behandlade och slutar med inte bör
bifallas bort ha följande lydelse:

Det finns inga humana vapen. Men det
finns vapen som är särskilt inhumana,
ty de är till för att lemlästa
människor och omöjliggöra normalt liv
under lång tid efter det att konflikter
har upphört.

Minor är billiga att köpa, men dyra
att röja. De billigaste minorna kostar
tre dollar, medan den genomsnittliga
kostnaden för att röja dem är ungefär
100 dollar. Över 100 miljoner landminor
har lagts ut i mer än 60 länder. Under
1994 röjdes enligt FN ca 200 000 minor,
medan 2 miljoner nya minor lades ut.

Sverige arbetar internationellt för
ett totalförbud mot lagring, användning
och handel av antipersonella minor.

I våras behandlade utskottet ett antal
motioner från Miljöpartiet de gröna,
Centerpartiet och Vänsterpartiet som
krävde ett svenskt totalförbud.
Utskottsmajoriteten avslog då
motionerna med motiveringen att det var
nödvändigt att avvakta internationella
beslut om totalförbud samt ett
utredningsuppdrag som regeringen givit
Försvarsmakten för att utifrån
nuvarande struktur på Försvarsmakten
redovisa behovet av antipersonella
minor samt vilka taktiska, operativa,
organisatoriska, ekonomiska och övriga
konsekvenser som skulle uppstå om andra
alternativ än antipersonella minor
användes i krigsorganisationen.

Utskottet noterar nu att mycket har
hänt på det internationella planet,
Belgien har antagit ett totalförbud,
liksom Österrike och Norge. EU-
parlamentet har under sommaren antagit
två resolutioner som uppmanar
medlemsländerna att införa ensidiga
förbud. Sverige skulle inte längre gå
före vid ett totalförbud, vi skulle
följa efter.

Med hänsyn till de fakta som har
tillkommit sedan utskottet senast
behandlade frågan om antipersonella
minor, bör riksdagen ge regeringen till
känna att inför arbetet med nästa etapp
i försvarsbeslutet bör planeringen utgå
ifrån ett svenskt totalförbud mot
antipersonella minor.

dels att utskottets hemställan under
moment 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande nationellt förbud
mot s.k. antipersonella minor

att riksdagen med med bifall till
motion 1995/96:Fö6 yrkande 13 ger
regeringen till känna vad utskottet
har anfört,

16. Försvaret och miljön (mom. 12)

Annika Nordgren (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande
på s. 56 som börjar med Utskottet
ansåg och slutar med bör bifallas
bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det av
stor betydelse att totalförsvaret finns
i täten när det gäller miljöfrågorna,
särskilt nu när miljöhoten ingår i det
säkerhetspolitiska begreppet.
Försvarets miljöengagemang, i teori men
framför allt i praktik, har givetvis
betydelse även för folkförankringen.

I lägesredovisningen över miljöarbetet
(Försvarsmaktsplan 95, som lämnats mot
bakgrund av vad som angavs i prop.
1993/94:111 Med sikte på en hållbar
utveckling) skriver man att hänsyn till
miljön beaktas vid all planering och
verksamhet.

Exempel på agerande i motsatt riktning
är t.ex. överklagande av
bullerbegränsningar som ålagts
flygflottiljer och krav på inlösen av
fastigheter för att utvidga övningsfält
t.ex. i Skaraborg, vilket berör många
människor i Varola och Gräshult och ett
stort markområde. Varje år skjuts det
ut 50 ton ammunition i Vättern! Det är
naturligtvis oacceptabelt. Ett annat
exempel är FMV:s skjutplats inom
naturreservatet Torhamns udde med dess
stora inverkan på ornitologiska värden.

Försvarsmakten har vissa undantag från
gällande lagar, det gäller t.ex. för
haloner. Undantag från gällande lagar
är enligt utskottets mening inte
förenligt med det ovan anförda om
vikten av att vara i täten när det
gäller miljöfrågorna.

De miljömässiga effekterna av beslut
rörande t.ex. lokaliseringar av övnings-
och skjutfält måste beaktas inför etapp
två av försvarsbeslutet. Utskottet har
i betänkande 1994/95:FöU4 anfört:
Utskottet förutsätter emellertid att
regeringen i samband med
förberedelserna inför nästa
försvarsbeslut överväger även
miljökonsekvenserna av olika
förändringar i Försvarsmaktens marina
grundorganisation. Detta bör
självfallet gälla hela
grundorganisationen. Riksdagen bör ge
regeringen till känna att
Försvarsmakten skall göra
miljökonsekvensbeskrivningar av de
förslag man kommer att presentera inför
nästa etapp av försvarsbeslutet.

Som ett led i kampen mot
miljöförstöring och för fred bör
militärens resurser i form av materiel,
organisations- och ledningsförmåga tas
tillvara genom att ställa om två
regementen till miljövärnsregementen.
Detta bör vara genomfört senast 1998.

dels att utskottets hemställan under
moment 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande försvaret och
miljön

att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:Fö3 och
1995/96:Fö6 yrkande 18 och med
avslag på motion 1995/96:Fö7
yrkande 2 i denna del som sin
mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

17. Försvarsmaktens internationella
styrka (mom. 17)

Arne Andersson, Henrik Landerholm, My
Persson och Olle Lindström (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande
på s. 71 som börjar med Något
uttalande och slutar med av
riksdagen bort ha följande lydelse:

Frågan om storleken på kostnader som
kommer att följa på de
ambitionsökningar regeringen
översiktligt anger gör att underlag
saknas för att ta ställning till t.ex.
den angivna snabbinsatsstyrkan. Denna
styrka bör prövas positivt, men nyttan
i en slutlig avvägning bör enligt
utskottets mening ställas mot de
kostnader denna höjning av kapaciteten
innebär.

Vad gäller upprättandet av en civil
insatsstyrka för internationella
insatser bör särskilt de ekonomiska
konsekvenserna av regeringens förslag
belysas inför försvarsbeslutet hösten
1996.

Mot bakgrund av vad utskottet nu har
anfört och med bifall till motion Fö1
yrkande 21 och Fö11 yrkande 8 föreslås
att riksdagen godkänner vad regeringen
förordat om Försvarsmaktens
internationella styrka. Fö6 yrkande 4 i
denna del bör samtidigt avslås av
riksdagen.

dels att utskottets hemställan under
moment 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande Försvarsmaktens
internationella styrka

att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:Fö1 yrkande 21
och 1995/96:Fö11 yrkande 8, med
anledning av propositionen och med
avslag på motion 1995/96:Fö6
yrkande 4 i denna del som sin
mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

18. Försvarsmaktens internationella
styrka (mom. 17)

Annika Nordgren (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande
på s. 70 som börjar med Utskottet
delar och slutar med ansvarig chef
bort ha följande lydelse:

Regeringen föreslår att en
internationell styrka för
fredsfrämjande insatser skall
organiseras. Vissa delar därav skall
hålla särskilt hög insatsberedskap för
att t.ex. kunna ingå i multinationella
snabbinsatsstyrkor.

Sveriges internationella insatser bör
enligt utskottet vara av övervägande
humanitär, konfliktförebyggande och
fredsbevarande karaktär. Sverige bör
bygga vidare på det koncept för
insatser under mandat av FN eller OSSE
som vi nu har i stället för att
upprätta en militär insatsstyrka. Kraft
och resurser bör satsas på den civila
insatsstyrka som regeringen föreslår
och som har en viktig roll för att
förebygga att kriser och konflikter
uppkommer.

dels att den del av utskottets yttrande
på s. 71 som börjar med Mot bakgrund
och slutar med av riksdagen bort ha
följande lydelse:

Mot bakgrund av vad utskottet nu har
anfört med anledning av propositionen
och med bifall till motion Fö6 yrkande
4 i denna del föreslås att riksdagen
som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om
Försvarsmaktens internationella styrka.
Samtidigt bör motionerna Fö1 yrkande 21
och Fö11 yrkande 8 avslås av riksdagen.

dels att utskottets hemställan under
moment 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande Försvarsmaktens
internationella styrka

att riksdagen med bifall till
motion 1995/96:Fö6 yrkande 4 i
denna del, med anledning av
propositionen och med avslag på
motionerna 1995/96:Fö1 yrkande 21
och 1995/96:Fö11 yrkande 8 som sin
mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

19. Plikttjänstgöring (mom. 18)

Lennart Rohdin (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande
på s. 79 som börjar med Utskottet
delar och på s. 83 slutar med
yrkandena 13-15 bort ha följande
lydelse:

Totalförsvarsplikt

Pliktutredningen föreslog att de
tidigare separata pliktlagarna skulle
ersättas av en lag om
totalförsvarsplikt. Direktrekrytering
infördes till civila
totalförsvarsuppgifter samtidigt som
principen att utbildningskullarnas
storlek och olika utbildningars längd
skulle utgå från krigsorganisationens
behov slogs fast. Samtidigt beslöts på
förslag av försvarsutskottet att det
tidigare prövningsförfarandet för
vapenfri tjänst skulle avskaffas.
Pliktutredningen, med företrädare för
samtliga dåvarande riksdagspartier,
genomförde en långt mer noggrann
genomgång av principer och praktiska
problem kring pliktlagstiftning rörande
totalförsvaret än någon tidigare
utredning gjort.

Utredningen tog starkt avstånd från
varje tanke på en yrkesarmé : De
värnpliktiga kommer från många skilda
verksamheter i samhället. De bidrar med
sina olika kunskaper och erfarenheter
till mångfalden i den militära
verksamheten. I ett yrkesförsvar skulle
standarden i det här avseendet bli
betydligt lägre. Utredningen hänvisade
till att det militära försvarets
krigsorganisation utgörs till bara tio
procent av anställda, medan det stora
flertalet är värnpliktiga. Mycket klart
uttalades: Det är utredningens
bestämda uppfattning att Sverige ska
behålla systemet med ett
värnpliktsförsvar. (SOU1992:139).

Pliktutredningen var helt enig när den
föreslog att behovet skall styra och
att man genom den nya
totalförsvarsplikten skulle ta ett
samlat grepp på hela totalförsvaret.
Den första principen hade godtagits av
riksdagen i 1992 års försvarsbeslut
medan totalförsvarsplikten utifrån
utredningens förslag beslöts av en enig
riksdag på grundval av propositionen
1994/95:6. Totalförsvarsplikten innebär
att man kan få en rationell
personalförsörjning oavsett hur
personalbehoven kan komma att utvecklas
i framtiden, såväl kvantitativt som i
fråga om utbildningsbehoven för olika
uppgifter.

Utbildningsreserven är avsedd att
byggas upp så, att man upp till tio år
efter mönstring har en överblick över
personer som kan tas ut för utbildning
om behovet skulle öka till följd av en
förvärrad hotbild. I och för sig skulle
utbildningsreserven kunna vara
betydligt mindre, om man tror att
kapaciteten att kunna nyutbilda i ett
skärpt läge är begränsad. Det gäller
nog den militära sidan, men man kan
tänka sig ett läge där flertalet
kommuner använder egna anläggningar för
att ge praktisk utbildning inom t.ex.
räddningstjänst och omsorg. En stor
utbildningsreserv har också fördelen
att ge större möjligheter att
tillgodose behov av specialkompetens,
inte minst regionalt.

Bland kriterierna för vilka som skall
tas ut för utbildning fäste
Pliktutredningen stor vikt vid
individens egna önskemål. Bakom låg
inte minst danska erfarenheter av att
den som får en önskad utbildningsplats
ofta presterar bättre än den som är
ohågad, även om den senare i några
avseenden skulle ha bättre värden på
det ena eller andra testmomentet.
Riksdagsbeslutet 1992 och
Pliktutredningens förslag var alltså
stora steg framåt för att ge en
förstärkt kvalitet inom både militärt
och civilt försvar. Det är
illavarslande att propositionen nu vill
vrida klockan tillbaka.

Propositionens tankegångar synes oss
vara en återgång till gammalt tänkande,
att folklig förankring av
totalförsvaret helt är en fråga om hur
stor andel av männen som grundutbildas.
Med en totalförsvarsplikt och i ett
modernt samhälle med många
servicefunktioner kommer flertalet
vuxna medborgare att i krig ha viktiga
uppgifter att utföra, flertalet med
koppling till deras fredstida
arbetsplatser. Det är föga risk att en
del står utan uppgifter. Tvärtom är det
i ett krigsläge sannolikt att behovet
att snabbt utföra arbetsuppgifter, att
komplettera försörjningen och att ta
hand om skadade och sjuka, att svara
för barnen och att söka mildra
verkningarna av krigshandlingar gör att
mänsklig arbetskraft kommer att te sig
som en bristvara i krig, trots att
vissa tillverkningar och annan
fredstida verksamhet upphör.

Det finns ytterligare en allvarlig
dimension. Frångår man principerna i
1992 års enhälliga riksdagsbeslut att
utbildningsvolymen skall bestämmas av
totalförsvarsbehoven och i stället
hävdar, att det är en princip i sig att
alla män skall ges en grundutbildning,
signalerar man att staten ser vapenbruk
som en del av mansrollen.

Utbildar man ett antal tusen personer
fler per år än nödvändigt i vapenbruk,
ökas naturligtvis också helt i onödan
riskerna att en del av detta spiller
över i form av brottslighet. Detta
kunde tidigare möjligen te sig som en
teoretisk konstruktion, men de senare
åren har givit mycket allvarliga
exempel på hur militärt utbildade
använt både dessa kunskaper och
militära vapen för massmord, våldsbrott
och överfall. Riksdagens beslut om
totalförsvarsplikt möjliggjorde att man
på ett helt annat sätt än tidigare kan
undanta brotts- och våldsbenägna
personer från vapenutbildning.

Utbildning till civilförsvaret

Vad gäller de civila delarna av
totalförsvaret måste djupt beklagas att
förslagen om direktrekrytering av unga
så länge förhindrades. Hade en sådan
införts t.ex. för 15 år sedan skulle vi
i dag ha haft en betydande grupp
personer i åldrarna 20-35 år utbildade
för uppgifter inom bl.a.
räddningstjänst. Vill man ha en
någorlunda jämn åldersfördelning i en
organisation, vilket har många fördelar
och också undviker snabba utökningar
och inskränkningar i
utbildningsverksamheten, behövs alltså
en långsiktig inriktning.

Enligt vår mening är det önskvärt att
1996 års försvarsbeslut innehåller en
klar inriktning på hur många som bör
utbildas för civila
totalförsvarsuppgifter, inkl. beredskap
mot fredstida katastrofer, under den
närmaste femårsperioden.
Utbildningstidernas längd bör varieras,
också i syfte att vinna erfarenheter av
olika utbildningssätt och
utbildningsmål. Det finns således för
närvarande inte tillräckligt underlag
för att ta ställning till
propositionens förslag om inrättande av
en civilbrigad.

En viss utbildning kan ske i en följd
eller vara uppdelad i olika avsnitt
under en längre tid. Så mycket som
möjligt av utbildning bör ske i den
egna kommunen. Man bör pröva olika
storlekar på utbildningsgrupper, inslag
av självstudier, kvällsundervisning och
andra alternativ. En del av
utbildningen kan kanske utföras i
frivilligorganisationers regi. Över
huvud borde här finnas ett stort
utrymme för kreativitet och nytänkande,
där de lokala initiativen bör ges så
stort utrymme som möjligt. Det sämsta
vore att söka efterlikna den gamla
militära centralismen, där allt skall
göras precis på samma sätt av alla och
vara strikt styrt uppifrån.

I propositionen antyds att de enheter
som skall grundutbildas för insatser i
kommunen skall avses för såväl
räddningstjänst som vård. Den enskildes
utbildning bör dock inte bli så
disparat som propositionen antyder.
Kommunen har inte personal som
tjänstgör både i räddningstjänsten och
äldreomsorgen, eftersom en brandman och
en hemsamarit knappast kan växla
arbetsuppgifter med varandra. Vårt
intryck är att olika befattningar bör
ha huvudinriktning mot olika
verksamheter, som omsorg,
räddningstjänst, samband, transporter,
bevakning eller vad det kan vara. Sedan
kan grupper med olika utbildning arbeta
tillsammans i olika lägen.

Den principiella utgångspunkten måste
vara att utgå från det faktiska behovet
av personal och utbildning, och sedan
låta detta styra hur många som tas ut.
Befattningsanalyser skall styra
utbildningsmål för respektive uppgift.
Dessa två grundprinciper från
Pliktutredningen och riksdagsbeslutet
1992 skulle ryckas undan om man vänder
på resonemanget och baserar tankegången
på en könsfixering och menar att i
princip samtliga män skall
grundutbildas.

En sådan inriktning har flera
skadeverkningar. Det leder till helt
omotiverad mansdominans också inom
civila delar av totalförsvaret. Om det
för en viss uppgift räcker med en kort
utbildning, som enligt Pliktutredningen
kan åläggas den enskilde oavsett kön,
får man sannolikt en bra blandning av
män och kvinnor. Om man av "idelogiska"
skäl pressar upp utbildningstiden i
syfte att kunna ge samtliga män en
längre utbildning blir verksamheten i
fråga starkt mansdominerad. Det vore en
utveckling helt i strid mot en allmän
strävan att i samhället att få jämnare
könsfördelning i olika verksamheter.

Korttidsutbildade bevakningssoldater

I propositionen föreslås en utökad
bevakningsorganisation.
Bevakningsenheter har funnits länge i
svenskt totalförsvar och har
organiserats på olika sätt. Olika
utbildningsmål bör leda till olika
längd på grundutbildningen. Denna tanke
som för några år sedan ansågs helt
förkastlig och möttes av det vanliga
slagordet att leda till "yrkesförsvar"
godtas nu i propositionen, som föreslår
att man gör en genomgång över hela
linjen för att söka möjligheter till
besparingar och kortare
utbildningstider genom att bättre
beakta civila kunskaper och nya
utbildningsmetoder.

Mot denna bakgrund har utskottet i
princip inget emot att man i framtiden
direktutbildar bevakningsförband
ungefär med den tid för uppgiften som
fanns för de tidigare
"bevakningsvärnpliktiga". Men vi
motsätter oss bestämt att sådan
utbildning genomförs de närmaste 15-20
åren, då det militära försvaret har ett
stort överskott av tidigare utbildade
värnpliktiga med minst 7,5 månaders
utbildning. Det har lett till att
försvaret i dag har en lägre medelålder
i den totala krigsorganisationen än
någonsin i modern tid. Först efter år
2020 kommer detta "överskott" att vara
helt borta.

Regeringen skissar en
bevakningsorganisation med omkring 40
000 personer. Det måste råda mycket
stor osäkerhet om det föreligger ett så
stort behov. Frågan skulle kunna ses i
ett något vidare perspektiv, om man
betraktar den som en mer allmän lokal
militär resurs, som kan användas också
för andra ändamål. I så fall bör man
fundera kring det samlade utnyttjandet
av denna bevakningsorganisation,
hemvärnet och det främst med
frivilligpersonal bemannade
observationssystemet LOMOS
(efterföljare till den tidigare optiska
luftbevakningen) och dessa organs
samverkan med polis och kommunala
organ. Man bör undvika att bygga upp
alltför många delvis parallella
organisationer.

Om man ändå föreställer sig en
bevakningsorganisation om 40 000
personer och långsiktigt beräknar en
genomsnittlig krigsplaceringstid om 15
år skulle för omsättning av en sådan
organisation krävas omkring 2 600
nyutbildade per år. Det skulle kunna
bli en rimlig inriktning från omkring
år 2010 och framåt. Fram till dess
finns över huvud inget behov av direkt-
utbildning till bevakningstjänst,
eftersom Sverige har ett historiskt
unikt överskott av redan utbildade
värnpliktiga. Det vore ett
iögonenfallande slöseri med
skattemedel.

Inte bara statsfinansiella skäl talar
mot att inleda utbildning som inte
sakligt behövs. Principiellt viktigare
är relationen mellan den enskilde och
staten. Staten bör med tvångslag kunna
ålägga den enskilde uppoffringar för en
uppgift i totalförsvaret. Men det blir
helt orimligt, om man tar in ett stort
antal personer trots att det redan
finns mer än nog av redan utbildade.
Principen måste vara att staten har
motiv när den begär uppoffringar av
enskilda, uppoffringen kan inte vara
ett självändamål. Påfrestningarna på
den enskilde skall vara rationellt
motiverade. Den som tas ut för en
utbildning skall känna att utbildningen
och dess innehåll styrs av ett reellt
behov.

Två månaders utbildning kan låta
litet, men för en högskolestuderande
innebär det att minst en termins
studier blir allvarligt störda.
Vederbörande får svårt att följa
kursplanen. I ett pliktsystem får man
alltid påfrestningar på enskilda, men
den politiska målsättningen borde
rimligen vara att söka minimera dessa,
inte maximera dem. Grundprincipen bör
därför vara att inte utbilda fler än
som behövs, och att strävan hela tiden
skall vara att låta utbildningsmålet
styra utbildningens längd.

dels att utskottets hemställan under
moment 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande plikttjänstgöring

att riksdagen med bifall till
motion 1995/96:Fö8 yrkandena 13-15
och med avslag på propositionen och
motionerna 1995/96:Fö1 yrkandena 16
och 19 i denna del, 1995/96:Fö5
yrkande 4 och 1995/96:Fö6 yrkande 8
som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

20. Plikttjänstgöring (mom. 18)

Annika Nordgren (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 80 börjar med Lagen
(1994:1809) och slutar med frivillig
värntjänst bort ha följande lydelse:

Det finns inget vetenskapligt belägg
för att antalet utbildade skulle vara
direkt kopplat till hur stark
folkförankringen är. Det är ett
antagande som är byggt på en politisk
hypotes. Risken är att det blir
kontraproduktivt och motverkar det
egentliga syftet - att öka
folkförankringen.

Viktigare för folkförankringen är att
utbildningen innehåller sådant som är
relevant och viktigt sett i ett
helhetsperspektiv på hotbilder.
Motivationen hänger också givetvis på
hur den totalförsvarspliktige uppfattar
sin utbildningstid.

Enligt utskottets mening krävs det ett
nytt system för utbildning inom
totalförsvaret som bygger på
frivillighet kombinerat med meriter och
motivation. Utskottet vill inte ha en
yrkesarmé, militären får inte bli en
separat maktfaktor i samhället. För att
kombinera den folkliga förankringen med
frivilligheten finns det ett antal
viktiga komponenter som måste
genomföras. Värntjänsten skall vara
öppen för kvinnor och män.
Utbildningens innehåll skall vara
anpassat till det vidgade
säkerhetspolitiska begreppet och ge
meriter vid genomgången utbildning,
såsom t.ex. utbildningsbevis och
tilläggspoäng till högskolan. Värt att
beakta är den naturliga merit som
miljökunskap utgör på arbetsmarknaden,
och detta meritvärde lär bara öka under
2000-talet.

Tyngdpunkten på värntjänsten skall
vara internationella och nationella
insatser vid miljöarbete, vid stora
stora påfrestningar på samhället vid
t.ex. katastrofer i fredstid,
konfliktlösning byggd på ickevåld och
förebyggande fredsarbete i enlighet med
kommittémotion Fö6 (mp). Riksdagen bör
sålunda bifalla yrkande 8 i motionen.

dels att den del av utskottets yttrande
på s. 82 som börjar med Med de
påpekanden och på s. 83 slutar med
yrkandena 13-15 bort ha följande
lydelse:

Utskottet föreslår att riksdagen med
bifall till motion Fö6 (mp) yrkande 8,
med anledning av propositionen och med
avslag på motionerna F51 (m) yrkandena
16 och 19 i denna del, Fö5 (v) yrkande
4 och Fö8 (fp) yrkandena 13-15 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under
moment 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande plikttjänstgöring

att riksdagen med bifall till
motion 1995/96:Fö6 yrkande 8, med
anledning av propositionen och med
avslag på motionerna 1995/96:Fö1
yrkandena 16 och 19 i denna del,
1995/96:Fö5 yrkande 4 och
1995/96:Fö8 yrkandena 13-15 som sin
mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

21. Grunderna för för försvarets
materielförsörjning (mom. 22)

Arne Andersson, Henrik Landerholm, My
Persson och Olle Lindström (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande
på s. 93 som börjar med Utskottet kan
och på s. 94 slutar med bör avslås
bort ha följande lydelse:

Utskottet kan vidare ställa sig bakom
regeringens indelning struktur-
oberoende baskompetenser respektive
övriga kompetenser. Vilka teknik-
områden som bör ingå i den
strukturoberoende baskompetensen måste
emellertid enligt utskottets mening
övervägas ytterligare. Dessutom bör
särskild hänsyn tas till de områden -
som utan att definieras som
baskompetens - har goda förutsättningar
för fortsatt internationell samverkan
och export.

Även utskottet anser det ofrånkomligt
med en industriell anpassning med
hänsyn till hur villkoren på
försvarsmaterielområdet har förändrats.
Primärt är det industrins uppgift att
genomföra den anpassning som nu
förestår men det är rimligt att staten
söker underlätta såväl vaktslåendet om
vitala kompetenser som nödvändig
omställning. Härvid bör industrins
möjligheter till internationellt
samarbete aktivt underlättas.

Moderata samlingspartiet anser i sin
partimotion Fö1 (m) att de av
regeringen angivna baskompetenserna är
för snävt tilltagna. De stora projekt
som nu finns i planerna anses bl.a.
nödvändiga för att kunna säkerställa
den materiella förnyelsen i linje med
1992 års försvarsbeslut (yrkande 26).
Utskottet anser för sin del att
fortsatt teknisk och materiell
förnyelse av totalförsvaret är
utomordentligt viktig. Denna fråga har
tidigare berörts när utskottet
behandlade inriktningen av det militära
försvaret. Utskottet har erfarit att
regeringen gett Försvarsmakten i
uppdrag att utreda vilken övrig
försvarsindustriell kompetens som kan
vara av avgörande betydelse för
krigsdugligheten. Det är därför
nödvändigt att inför etapp två av
försvarsbeslutet, när myndigheternas
underlag och förslag föreligger, noga
pröva om försvarets materielförsörjning
kan tillgodoses på ett
tillfredsställande sätt. De projekt som
nämns av motionen är emellertid av
sådan betydelse att de redan nu kan
fastslås. Partimotion Fö1 (m) yrkande
26 bör därför bifallas.

Riksdagen bör däremot inte nu uttala
sig om kompetensbehovet inom
missilområdet, eller för den delen
ammunitionsområdet. Utskottet har
inhämtat att regeringen av
Försvarsmakten begärt en plan för hur
luftvärnsfunktionen bör utvecklas.
Denna utredning får emellertid inte
utgöra förevändning för att inte
fortsätta utvecklingen av Rb 23 BAMSE.
Frågan om behovet av industriell
kompetens och tillverkningskapacitet
när det gäller luftvärnsmissiler bör
emellertid avgöras hösten 1996, vilket
harmonierar med vad utskottet tidigare
anfört beträffande utvecklingen av
flygstridskrafter och övrigt
luftförsvar. Likaså kommer behoven inom
ammunitionsområdet att övervägas
ytterligare. Härav följer att
kommittémotion Fö11 (kds) yrkande 16
bör avslås.

dels att utskottets hemställan under
moment 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande grunderna för för
försvarets materielförsörjning

att riksdagen med bifall till
motion 1995/96:Fö1 yrkande 26 i
denna del, med anledning av
propositionen och med avslag på
motionerna 1994/95:N276,
1995/96:Fö6 yrkande 10 i denna del,
1995/96:Fö7 yrkande 4, 1995/96:Fö8
yrkande 10, 1995/96:Fö10 i denna
del och 1995/96:Fö11 yrkande 16 som
sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

22. Grunderna för för försvarets
materielförsörjning (mom. 22)

Annika Nordgren (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande
på s. 94 som börjar med
Försvarsutskottet delar och slutar
med yrkande 4 bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening måste svensk
krigsmaterielexport upphöra. Som
konsekvens måste utveckling och inköp
av ny krigsmateriel till det svenska
försvaret bedömas utifrån den samlade
bilden av militära och icke-militära
hot. Efter den bedömningen skall, i
enlighet med kommittémotion Fö6 (mp)
yrkande 6, totalförsvarets närmare
uppgifter och anslag prövas gentemot
insatser för säkerhet på andra
samhällsområden, så att den samlade
positiva effekten blir den största
möjliga. Därvid måste också en
avvägning ske såväl mellan det militära
och det civila försvaret som inom
respektive del. Detta innebär att
krigsmaterielindustrin måste ställas om
till civil produktion. Utskottet
välkomnar den nu tillsatta utredningen
om möjligheterna att utveckla den
civila produktionen inom krigsmateriel-
industrin. Utredaren skall redovisa
resultatet av sitt arbete senast den 15
februari 1996. Därefter bör regeringen,
enligt utskottets uppfattning, snarast
återkomma med förslag som underlättar
och främjar en övergång till civil
produktion. Kommittémotion Fö6 yrkande
10 bör sålunda bifallas i denna del.

dels att utskottets hemställan under
moment 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande grunderna för för
försvarets materielförsörjning

att riksdagen med bifall till
motion 1995/96:Fö6 yrkande 10 i
denna del, med anledning av
propositionen och med avslag på
motionerna 1994/95:N276,
1995/96:Fö1 yrkande 26 i denna del,
1995/96:Fö7 yrkande 4, 1995/96:Fö8
yrkande 10, 1995/96:Fö10 i denna
del och 1995/96:Fö11 yrkande 16 som
sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Försvarspolitikens inriktning (mom.
1)

Lennart Rohdin (fp) anför:

I avsnittet Försvarspolitikens
inriktning sammanfattar regeringen sina
tankegångar och förslag i propositionen
i övrigt. Jag har på berörda avsnitt
avgivit reservationer och särskilda
yttranden där Folkpartiets syn skiljer
sig från regeringens. Vad utskottet i
korthet anför om detta avsnitt beaktar
jag därför i vad jag anför under andra
avsnitt utan att detta särskilt anges.

2. Teknikfaktorn (mom. 4)

Arne Andersson, Henrik Landerholm, My
Persson och Olle Lindström (alla m)
anför:

Utskottets ställningstagande avseende
teknikfaktorns framtid är i likhet med
regeringens ett välkommet avsteg från
den politik som fördes av den
socialdemokratiska oppositionen i
samband med och under tiden efter 1992
års försvarsbeslut. Det är av stort
värde att det nu tycks råda en bred
enighet om betydelsen av särskild
kompensation för de fördyringar som,
utöver använda index, krävs för att
inte helt urholka materielanslagen. Vi
finner det däremot mindre välbetänkt av
utskottets majoritet att endast
utsträcka denna nyvunna klarsyn till
och med 1998. Enligt vår mening bör
teknikfaktorn även efter detta år
utgöra en naturlig grund för försvarets
budgetering och planering. Om detta ges
anledning att återkomma till i
försvarsbeslutet 1996.

3. Kostnaderna för Försvarsmaktens
internationella styrka (mom. 5)

Arne Andersson, Henrik Landerholm, My
Persson och Olle Lindström (alla m)
anför:

Regeringen har i propositionen aviserat
om än ej föreslagit en överflyttning av
det nuvarande anslaget B 9 från
Utrikesdepartementets huvudtitel till
Försvarsdepartementets huvudtitel.
Utskottet konstaterar att något
ställningstagande i detta avseende för
närvarande inte är aktuellt. Det finns
likväl anledning att redan understryka
det motstånd mot denna aviserade
förändring som redovisas i partimotion
Fö1 (m).

Eftersom vi inte anser att
internationella insatser är en uppgift
i nivå med försvaret mot väpnat angrepp
och därmed värnet av vårt lands
territoriella integritet, ter det sig
naturligt att ansvaret för anslaget
ligger kvar hos det departement som har
ansvaret för efterfrågan av
internationella insatser.

Utskottet har i motsats till
regeringen särskilt pekat på det
angelägna i att anslaget - oavsett
under vilken huvudtitel det slutligen
placeras - rättvisande kommer att
innehålla alla de utgifter som de
internationella insatserna innebär.
Detta är särskilt väsentligt för att
dessa utgifter inte skall tillåtas
urholka förmågan i det vi anser vara
försvarets huvuduppgift, nämligen att
försvara Sverige.

4. Totalförsvarets förmåga till
anpassning (mom. 8)

Annika Nordgren (mp) anför:

Jag delar regeringens åsikt att sådana
förhållanden särskilt bör uppmärksammas
som kan leda till nya eller förstärkta
hot eller andra svåra nationella
påfrestningar. Det är ytterst viktigt
att detta resonemang får reella
konsekvenser, och därför bör medel
framgent föras över från den
traditionellt inriktade
försvarsforskningen till den forskning
som gäller nya hot och risker i
enlighet med det vidgade
hotbildsbegreppet.

Enligt min mening bör den
säkerhetspolitiskt och militärt
inriktade underrättelsetjänsten, vid
sidan av information om långsiktiga
utvecklingstendenser och förändringar
inom politiska, ekonomiska och militära
områden av betydelse för Sveriges
säkerhet, inhämta underrättelser om
utvecklingstendenser och bedömningar
rörande de nya hot som också måste
beaktas i ett säkerhetspolitiskt
perspektiv. Här måste en samordning ske
mellan olika myndigheters
kompetensområden för att säkerställa
att olika hot bedöms utifrån
sakkunskap, och inte tradition.

5. Bedömda konsekvenser (mom. 13)

Arne Andersson, Henrik Landerholm, My
Persson och Olle Lindström (alla m)
anför:

I avsnittet 4.1.5. redovisar regeringen
- utan begäran om riksdagens
godkännande - bedömda konsekvenser som
förslagen i övrigt har på bl.a.
personalvolym och grundorganisation.
Eftersom vårt förslag till
krigsorganisation är större än
regeringens leder detta självfallet
till andra konse-kvenser än de som där
redovisas.

Det övergripande målet för
förbandsproduktionen är - förutom
främst operativa motiv och
utvecklingsmöjligheter - i allmänhet
att minska produktionskostnaderna.
Enligt vår mening förutsätter detta
inte alltid nedläggning av förband i
grundorganisationen. Det är positivt
att regeringen tagit fasta på det
moderata förslaget att låta genomföra
en större översyn av systemet för
förbandsproduktion inom försvaret.

I avsnittet redovisas förutom dessa
allmänna konsekvenser en inriktning som
vi direkt tar avstånd från. Regeringen
pekar på att man som anpassningsåtgärd
på kort sikt överväger att låta främst
den förbandsinriktade delen av
grundutbildningen reduceras eller utgå.
Enligt vår mening är en första
förutsättning för att den ettåriga
återtagnings/anpassningstiden skall
kunna innehållas att utbildningen av
försvarets förband just skapar förband.
Att ta bort förbandsutbildningen skapar
enskilda soldater i en
utbildningsreserv. Dessa reserver kan
inte lösa någon uppgift direkt efter
mobilisering. Sålunda handlar det inte
längre om anpassning av
krigsdugligheten, utan om att förband
helt kommer att sakna krigsduglighet
och därmed i egentlig mening inte kan
betecknas som förband. Vi konstaterar
vidare att riksdagen inte tagit
ställning i frågan och förutsätter att
förslaget inte återkommer i regeringens
proposition inför försvarsbeslutet
1996.

6. Bedömda konsekvenser (mom. 13)

Lennart Rohdin (fp) anför:

I nu föreliggande beslutsunderlag i
propositionen saknas erforderligt
underlag för att nu närmare kunna ta
ställning till den ekonomiska ramen för
totalförsvaret och därmed den viktiga
frågan om dimensioneringen av
stridskrafterna avseende antalet
förband och organisationsenheter av
olika slag. Regeringen bör därför få i
uppdrag att inför riksdagens beslut
hösten 1996 förelägga ett mer utförligt
beslutsunderlag med en noggrann
redogörelse för den försvarsmässiga
effekten av sina förslag. Först
därefter är det möjligt att göra en mer
seriös bedömning av behov av
förändringar i krigs- och
utbildningsorganisationen.

7. Principiell inriktning för det
civila försvaret (mom. 15)

Annika Nordgren (mp) anför:

Försvarsberedningen utvecklade i den
säkerhetspolitiska rapporten Sverige i
Europa och världen (Ds 1995:28) vilka
hot och risker vi står inför i dag och
i framtiden. Rapporten tar upp bärare
av risker, såsom internationella
finansiella flöden utanför staters
kontroll, massarbetslöshet, fattigdom,
och man konstaterar att det råder en
mycket svår ekonomisk och ekologisk
situation i vårt närområde. Långsiktiga
miljöhot såsom försurning och
klimatpåverkan nämns också.

Försvarsberedningen konstaterar att vi
lever i ett sårbart samhälle.
Sårbarheten gäller inte minst för olika
tekniska system, och
Försvarsberedningen pekar på
utnyttjande och drift av kärnkraft som
ett särskilt viktigt område. Ett robust
och ekologiskt samhällsbygge innebär
vinster i både freds- och krigstid.
Regeringen skriver i propositionen:
Grundstrukturen byggs väsentligen upp
genom långsiktiga investeringar och det
är i samband med
investeringstillfällena som särskilda
åtgärder med stor marginalnytta för att
förbättra långsiktiga säkerheten bör
vidtas. Att genomföra kompletterande
åtgärder senare ställer sig av olika
skäl ofta svårt eller t.o.m. omöjligt.

Jag anser att man bör göra
konsekvensbeskrivningar ur
sårbarhetssynpunkt, liksom
miljökonsekvensbeskrivningar. Ett par
exempel på samhällsinvesteringar som
borde vara självklara att granska ur
ett sårbarhetsper-spektiv är vårt
framtida energisystem och
infrastrukturinvesteringar som
Öresundsbron.

När det gäller människors kunskaper om
sårbarhetsaspekter och hur man kan
förbättra sin egen säkerhet, samt hur
ett ekologiskt samhällsbygge förbättrar
både miljö och robusthet, har
politiker, folkrörelser och frivillig-
organisationer en stor uppgift.

8. Disciplinansvar (mom. 19)

Lennart Rohdin (fp) anför:

I takt med att andelen män och kvinnor
som i en årskull uttas till
pliktutbildning i totalförsvaret
minskar, aktualiseras givetvis frågor
rörande ekonomisk ersättning och övriga
arbetsvillkor för dem som genomgår
utbildningen. Dit hör frågor rörande
ersättning under utbildning liksom vid
utbildningens avslutande. Likaså i
vilken utsträckning moment eller
avsnitt av utbildningen kan integreras
i högskoleutbildning och därmed
underlätta att dessa ger meritering för
det civila arbetslivet. Övriga
arbetsvillkor inom pliktutbildningen
måste givetvis ges med det civila
arbets- och utbildningslivet likartad
utformning. Det är i detta sammanhang
angeläget att det redan i dag förlegade
och för krigsmakten särskilda
disciplinsystemet ses över.

9. Vid Försvarsmakten anställd personal
(mom. 21)

Lennart Rohdin (fp) anför:

Det vore en stor fördel om försvaret
kunde få ett system där en betydande
del av officerarna slutar senast vid 40
år. Sedan länge finns en officerskår
med olycklig åldersstruktur i
förhållande till behoven i krig och
fred. Propositionen förordar
möjligheten att för längre eller
kortare tid använda reservofficerare.
Det kan vara ett komplement, men den
lösningen har nackdelen att
reservofficerarna har betydligt mindre
skolning och träning i
utbildningsrollen.

Lösningen kunde i stället vara att
officersyrket i framtiden betraktas som
ett yrke upp till 30-40 års ålder, utom
för den mindre grupp som avancerar till
högre befäl. Övriga kunde med olika
åtgärder ges generösa villkor för
utbildning som underlättar övergång
till andra yrken, men att de därefter
står kvar i reserven. Att föryngra
officerskåren är en av de viktigaste
åtgärderna för att höja kvaliteten och
bygga in bra återtagningsförmåga i
försvaret.

10. Ärendets fortsatta beredning (mom.
23)

Arne Andersson, Henrik Landerholm, My
Persson och Olle Lindström (alla m)
anför:

Under utskottsbehandlingen av
regeringens proposition 1995/96:12 har
det efter hand kommit att stå klart för
oss att majoriteten av Centerpartiet
och Socialdemokraterna inte varit
beredda att ta konsekvenserna av det
bristfälliga underlag som riksdagen
delgivits.

Utan att ta hänsyn till att viktiga
delar som plikt- och
anpassningsfrågorna och
materielförsörjning varken innehålls-
eller kostnadsmässigt analyserats
fortsätter beslutsfattandet som om
ingenting hänt.

Utskottsbehandlingens karaktär av
kontrollstation - som tidigare
aviserats - motsägs helt av den
kallsinnighet som visats inför att ta
konsekvenserna av faktiska
omvärldsförändringar. Den uteblivna
implementeringen av CFE-avtalet, som
markant förändrar de försvarspolitiska
planeringsförutsättningarna i vårt
närområde, har lika litet som
stämningsförändringarna i det ryska
politiska livet eller bl.a. Norges
ökade ekonomiska satsningar på
försvaret tillåtits störa bilden.
Diskrepansen mellan verkligheten som på
ett förtjänstfullt sätt beskrivs i
betänkande UFöU:1 och konsekvenserna i
form av resurser till det militära
försvaret är allvarlig.

Den besparing som beslutades av
riksdagen efter den ekonomisk-politiska
propositionen hösten 1994 fullföljs
sålunda utan att vi känner
konsekvenserna och samtidigt som vi ser
starka motiv till en allvarligare
omvärldsbedömning än tidigare. Det är
enligt vår mening kortsynt och skadligt
för Sveriges förmåga att stödja sin
egen frihet och säkerhet.

I vår partimotion Fö1 yrkande 1 har vi
föreslagit att en parlamentarisk
försvarskommitté ges i uppdrag att
bringa ordning och struktur i
förberedelserna inför nästa beslut.
Detta förslag lades i förhoppningen att
utskottets majoritet under
utskottsbehandlingen skulle inse
underlagets otillräcklighet och ansluta
sig till vår bedömning av vilka
åtgärder som krävs och vilket
ytterligare underlag (yrkandena 3 och
4) som behövs för att skapa bästa
möjliga förutsättningar för ett
realistiskt och heltäckande
försvarsbeslut. Så har inte blivit
fallet.

Utskottets förslag till fortsatt
beredning av ärendet är, inom ramen för
det beslut riksdagen med största
sannolikhet kommer att fatta och med
hänvisning till vad som ovan anförts,
möjligt att acceptera. Med utskottets
yttrande förutsätter vi att vårt
förslag i yrkande 5 avseende analys om
omslagspunkter i försvarets förmåga
kommer att tillgodoses.

Näringsutskottets yttrande

1995/96:NU2y

Totalförsvar i förnyelse

Till försvarsutskottet

Försvarsutskottet har berett
näringsutskottet tillfälle att yttra
sig över proposition 1995/96:12 om
totalförsvar i förnyelse jämte
motioner, såvitt propositionen och
motionerna rör näringsutskottets
beredningsområde.

Till näringsutskottet har från
allmänna motionstiden hänvisats motion
1994/95:N276 (s) med krav på åtgärder
för att främja omställningen inom
försvarsindustrin mot civil produktion.
Denna motion överlämnas till
försvarsutskottet - under förutsättning
av dess medgivande - med det yttrande
som här följer.

Näringsutskottet

Inledning

För att samordna behandlingen av vissa
förslag i propositionen har utrikes-
och försvarsutskotten bildat ett
gemensamt utskott - sammansatta utrikes-
och försvarsutskottet. Detta utskott
skall i ett separat betänkande behandla
frågor om säkerhetspolitiken,
internationella insatser och
krigsmaterielexporten. Övriga frågor i
propositionen behandlas av
försvarsutskottet.

De frågor i propositionen och
motionerna som näringsutskottet främst
har att beröra gäller den svenska
krigsmaterielindustrin. Frågor om
lagstiftningen för
krigsmaterielexporten ligger dock
utanför utskottets beredningsområde.

Propositionen

Regeringens förslag till nästa
försvarsbeslut, som omfattar åren 1997
- 2001, läggs fram i två etapper. I
den nu aktuella propositionen, etapp 1,
redovisas förslag till
ställningstaganden avseende
säkerhetspolitiken, försvarspolitiken,
målen för totalförsvaret, övergripande
principiella frågor om totalförsvarets
utformning och struktur samt ekonomin.
Förslagen i etapp 2, som kommer att
avlämnas till riksdagen hösten 1996,
omfattar statsmakternas
ställningstaganden till den närmare
inriktningen av det militära försvarets
krigsorganisation, det militära
försvarets grundorganisation i fred
samt det civila försvarets verksamhet i
krig och fred. I beslutsprocessen är
också kontrollstationer inlagda.

Med hänsyn till det säkerhetspolitiska
läget anser regeringen att
krigsorganisationen kan reduceras.
Denna minskning medför i sin tur att
behovet av bl.a. nya stridsfordon,
fartyg och flygplan minskar. Samtidigt
kvarstår dock eller ökar de
kvalitetsmässiga förnyelsebehoven.
Planerad anskaffning av några större
materielobjekt kan behöva omprövas,
medan ett antal smärre objekt kan komma
att senareläggas eller utgå helt.
Regeringen bedömer att detta kommer att
få betydande konsekvenser för svensk
försvarsindustri. Enligt regeringen
torde en fortsatt strukturomvandling,
såväl nationellt som internationellt,
vara nödvändig för att industrin skall
kunna bibehålla sin kompetens inom
flera områden.

Regeringen utvecklar i avsnitt 8 i
propositionen (s. 131) sin syn på
försvarets materielförsörjning och
behovet av såväl inhemsk industri som
samarbete med andra länder. Där
föreslås bl.a. att riksdagen godkänner
vad regeringen förordar om grunderna
för försvarets materielförsörjning.
Regeringen föreslår sammanfattningsvis
att följande principer skall ligga till
grund för försvarets
materielförsörjning:

- Försvarsmakten och Försvarets
materielverk skall utifrån en
beställarroll på det mest
kostnadseffektiva sättet tillgodose det
militära försvarets långsiktiga
materielbehov.

- Försvarsmakten bör säkerställa en
bevarad inhemsk kompetens inom de
försvarspolitiskt mest värdefulla
teknologiområdena. Dessa områden bedöms
vara telekrigteknik, avancerad
signaturanpassningsteknik,
undervattensteknik, flygteknik för
vidmakthållande av JAS 39 Gripen på
längre sikt, samt underhåll och
vidmakthållande av de system som ingår
i krigsorganisationen.

Beträffande ammunitionsindustrins
villkor anser regeringen att
ytterligare överväganden erfordras. Det
kan också finnas skäl att studera även
andra teknologiområdens betydelse.

Enligt regeringen bör en långsiktig
strategi utarbetas så att de
försvarspolitiskt mest värdefulla och
för anpassning och tillväxt mest
nödvändiga teknologiområdena och
kompetenserna kan vidmakthållas. Det
aviseras om att Försvarsmakten skall
ges i uppdrag att efter hörande av
Försvarets materielverk inrikta den
långsiktiga planeringen på ett sådant
sätt att en inhemsk kompetens kan
bevaras inom nämnda områden. Till dessa
områden kan det också behöva göras
olika typer av riktade forsknings- och
utvecklingsinsatser. Regeringens krav
på industriell samverkan och andra
former av kompensationsåtaganden skall
dessutom i första hand riktas till de
prioriterade områdena.

I propositionen behandlas vidare
frågor om försvarsindustrins
internationella villkor. Det betonas
att exporten av krigsmateriel har stor
betydelse ur försvarspolitisk
synvinkel. För att behovet av en
inhemsk försvarsindustriell kapacitet
skall kunna tillgodoses krävs att de
svenska företagen ges möjlighet att
exportera. Betydelsen för svensk
försvarsindustri av utlandssamarbete
framhålls i propositionen. Regeringen
bedömer att samarbetet kommer att öka
framöver och fäster härvid stor vikt
vid det nordiska ramavtal kring
försvarsmaterielsamarbete som ingicks
år 1994. Enligt regeringen är en
utveckling mot ökat samarbete mellan
svensk försvarsindustri och
företrädesvis europeisk industri
betydelsefull. Det erinras dock om att
samarbetet måste ske inom ramen för
våra allmänna utrikespolitiska mål och
gällande riktlinjer för svensk
krigsmaterielexport.

Motionerna

I sju av de elva motioner som väckts
med anledning av propositionen berörs
frågor om den svenska
krigsmaterielindustrin. Härtill kommer
motion 1994/95:N276 (s) från allmänna
motionstiden, som tidigare hänvisats
till näringsutskottet.

I motion 1995/96:Fö7 (s) konstateras
att de föreslagna besparingarna i
propositionen kan förväntas leda till
neddragningar inom bl.a.
försvarsindustrin. Enligt motionärerna
är det därför angeläget med medvetna
åtgärder för att underlätta en
omställning till civil produktion.

Sådana åtgärder efterlyses också i
motion 1994/95:N276 (s), som tar
utgångspunkt i situationen i regionen
kring Arboga där företag med anknytning
till försvaret sägs stå för en
tredjedel av sysselsättningen. Enligt
motionärerna har staten ett ansvar för
att bidra till att omställningen inom
försvarsindustrin kan ske i ordnade
former. Sverige behöver mer av den
högteknologiska industriverksamhet som
det här är fråga om, heter det i
motionen. Där föreslås att den berörda
regionen skall bli tillfälligt
inplacerad i stödområdet eller
alternativt att det skall beviljas ett
särskilt stöd till omställningen inom
försvarsindustrin.

Svensk försvarsindustri kommer även
fortsättningsvis att vara en viktig
säkerhetspolitisk tillgång, anförs det
i motion 1995/96:Fö1 (m). Alla fakta
talar emellertid för en ytterligare
nedgång av den försvarsindustriella
marknaden, påpekar motionärerna. De
anser att ett ökat internationellt
samarbete på området är en
förutsättning för industrins överlevnad
och framtida produktutveckling och för
möjligheterna att förse Sverige med
högkvalitativ utrustning till rimliga
priser. För att den svenska
försvarsindustrin skall erbjudas
möjlighet att delta i sådant
internationellt samarbete krävs dock,
sägs det, att industrins kompetens är
tillräckligt hög. Bland annat av den
anledningen anser motionärerna att den
prioritering av olika teknologiområden
som görs i propositionen är alltför
snäv. De anför vidare att det krävs
högre målsättningar för den inhemska
materielindustrin för att försvaret -
och ytterst våra säkerhetspolitiska mål
- skall kunna stödjas i tillräcklig
grad. I motionen sägs också att den
svenska försvarsindustrin, i likhet med
krigsmaterielindustrin i andra länder,
är beroende av ett starkt stöd på
politisk nivå beträffande export och
internationell samverkan.

Liknande synpunkter utvecklas i motion
1995/96:Fö10 (m). Där framhålls att den
högkvalificerade försvarsindustrin i
Sverige är resultatet från en
kombination av högindustriell
kompetens, duktiga och förutseende
beställare hos det svenska försvaret
samt möjligheter att exportera
krigsmateriel. För att industrins
kompetens och konkurrenskraft skall
kunna bevaras krävs enligt motionärerna
dels att exportreglerna avpassas så att
det blir möjligt att samverka och sälja
gemensamma produkter, dels att
teknologiområdena inte prioriteras bort
från statsmakternas sida. Artilleri,
ammunition och missiler är alla områden
där hög svensk kompetens gör eller har
gjort internationell samverkan möjlig,
heter det avslutningsvis i motionen.

Kompetensen på missilområdet berörs
även i motion 1995/96:Fö11 (kds).
Enligt motionärerna är en modernisering
och förnyelse av luftvärnet nödvändig
och därför måste kompetensen på
missilområdet utvecklas; några
ytterligare överväganden på det
teknologiområdet är sålunda inte
erforderliga, anförs det. I motionen
betonas vidare vikten av ytterligare
europeiskt samarbete beträffande
krigsmateriel.

Enligt vad som sägs i motion
1995/96:Fö8 (fp) är den prioritering
som görs i propositionen beträffande
teknologiområden med behov av inhemsk
kompetens snävare än inför tidigare
försvarsbeslut men sannolikt en rimlig
inriktning inför framtiden. I motionen
betonas skillnaden mellan
utvecklingsarbete och ren produktion;
metoden att satsa på kunskapsutveckling
utan direkt samband med serieleverans
kan bli vanligare framöver med
minskande försvarsorganisationer. Även
i denna motion pläderas för ett utökat
samarbete mellan svensk och utländsk
försvarsindustri. Samtidigt påpekas att
det finns länder, t.ex. Tyskland, där
neddragningarna av försvarsindustrin
har varit kraftigare än i Sverige.

I de två resterande motionerna - som i
denna del behandlas av det sammansatta
utrikes- och försvarsutskottet -
redovisas en kritisk inställning till
svensk krigsmaterielexport.
Vänsterpartiets åsikt är att svensk
vapenexport skall upphöra, anförs det
sålunda i motion 1995/96:Fö5 (v). Med
den utgångspunkten avvisar motionärerna
förslagen om ökat samarbete mellan
svensk och utländsk försvarsindustri.
De tar också avstånd från förslag om
att staten på ett aktivt sätt skall
stötta försvarsindustrins
exportansträngningar.

Krigsmaterielindustrin måste ställas
om till civil produktion, sägs det -
utan yrkande i saken - i motion
1995/96:Fö6 (mp). Enligt motionärerna
bör denna omställning inledas snarast.
De anför vidare att hänsyn till
arbetsmarknads- eller regionalpolitiska
mål inte skall tas vid utveckling,
beställning eller beslut om export av
krigsmateriel.

Vissa kompletterande uppgifter

Den svenska försvarsindustrin

Antalet anställda i den svenska
försvarsindustrin har minskat relativt
kraftigt under senare år. Enligt
uppgifter från Sveriges
försvarsindustriförening var totalt ca
21 000 personer sysselsatta i
försvarsindustrin år 1994. Härav var ca
16 000 sysselsatta med
försvarsmateriel, en minskning med ca 7
000 personer jämfört med år 1990.
Andelen personer i företagen som
arbetade med försvarsmateriel var
relativt oförändrad - ca 75 procent. År
1994 levererade företagen
försvarsmateriel till ett värde av ca
15 miljarder kronor. Av leveranserna
gick ca 70 procent till det svenska
försvaret, ca 9 procent till övriga
nordiska länder, Schweiz och Österrike
och ca 21 procent till övriga länder.

Tidigare riksdagsbehandling

Riksdagen har vid återkommande
tillfällen behandlat motioner med krav
på omställning till civil produktion
inom krigsmaterielindustrin.
Näringsutskottet tog upp frågan senast
hösten 1992 i ett yttrande
(1992/93:NU2y) till försvarsutskottet
över en proposition med förslag till ny
lag om krigsmateriel (prop.
1991/92:174). Näringsutskottet anförde
därvid att det av hänsyn till det
svenska försvaret är angeläget med en
inhemsk krigsmaterielindustri.
Utskottet påpekade även att det
kvalificerade tekniska
utvecklingsarbete som bedrivs inom
denna industri också kommer andra indu-
stribranscher till del.
Näringsutskottet avvisade förslag om
att söka åstadkomma en omställning av
krigsmaterielindustrin på administrativ
väg. Mot bakgrund av att militär
produktion skiljer sig i väsentlig
utsträckning från civil produktion är
en övergång till civil produktion en
komplicerad process. Utskottet
underströk att det i första hand
åligger de aktuella företagen själva
att ta initiativ till erforderliga
strukturåtgärder. Statsmakterna har
samtidigt att beakta vilka konsekvenser
sådana strukturförändringar får för det
svenska försvaret. Om
omstruktureringarna leder till
friställning av arbetskraft måste de
åtgärder som står till förfogande inom
ramen för bl.a. arbetsmarknads-,
utbildnings- och regionalpolitiken
sättas in, fortsatte näringsutskottet.
I en avvikande mening (v) efterlystes
initiativ från regeringen för
inrättande av omställningsfonder för
att främja en övergång till civil
produktion. Fonderna skulle finansieras
genom en avgift på
krigsmaterielexporten. Vidare skulle
staten under en omställningsperiod åta
sig att täcka delar av sitt behov av
aktuella civila produkter från de
berörda företagen.

Ny utredning

Näringsminister Sten Heckscher har i
dagarna uppdragit åt f.d.
generaldirektören Per Borg att
snabbutreda möjligheterna för svensk
försvarsindustri att utveckla den
civila produktionen. I ett
pressmeddelande från
Näringsdepartementet med anledning av
uppdraget påpekas att det i samband med
utvecklingen av militär materiel
frekvent förekommer att idéer till nya
produkter för civilt bruk kommer fram.
Endast ett fåtal av dessa produkter
kommer dock till utförande eller
kommersiell användning. Utredaren skall
kartlägga pågående utvecklingsarbete
inom materielindustrin och det system
som finns för att fånga upp nya
användbara idéer som utvecklas i det
ordinarie arbetet. I utredningen skall
också beskrivas de hinder som gör att
få idéer kommersialiseras eller leder
till avknoppning. Utredaren skall
redovisa resultatet av sitt arbete
senast den 15 februari 1996.

Utskottets ställningstagande

Den svenska försvarsindustrins förmåga
att leverera högteknologiska produkter
till det svenska försvaret har
självfallet ett stort försvars- och
säkerhetspolitiskt värde. Härtill
gäller - som näringsutskottet påpekat
tidigare - att det kvalificerade
tekniska utvecklingsarbete som bedrivs
inom denna industri även kommer andra
industribranscher till del. Samtidigt
har den säkerhetspolitiska utvecklingen
och kostnadsutvecklingen bidragit till
att behovet av och möjligheterna till
en självständig och heltäckande
försvarsindustriell förmåga avtagit.

Mot denna bakgrund instämmer
näringsutskottet i vad som sägs i
propositionen om att betydelsen av
utlandssamarbete för svensk
försvarsindustri kommer att öka
framöver och att en utveckling mot ökat
samarbete med företrädesvis europeisk
industri är angelägen. Ett sådant
samarbete är en naturlig del i det
övergripande europeiska samarbetet och
möjliggör en mer kostnadseffektiv
materielanskaffning. Därvid kan också
svenska företags satsningar på
kunskapsutveckling ge god utväxling.
Från strikt näringspolitisk synpunkt
och utan att gå in på frågan om ändrad
lagstiftning menar utskottet att det
kan vara av värde med en översyn av
eventuella hinder som försvårar för
svensk försvarsindustri att delta i
främst europeisk men även övrig
internationell samverkan. För den
svenska materielindustrin är vidare
exporten och möjligheter till
kompensationsaffärer av stor betydelse.

Den krympande krigsorganisationen
kombinerat med allt mer komplexa
materielsystem försvårar emellertid
förutsättningarna att behålla den
inhemska kompetensen på alla områden.
En prioritering av teknologiområden med
särskilt behov av inhemsk kompetens ter
sig därför naturlig.

Näringsutskottet har inget att erinra
mot den prioritering som görs i
propositionen. Som där sägs kan det
dock finnas skäl att pröva om
ytterligare områden bör tillföras denna
kategori av prioriterade områden.
Härvid bör även övervägas vilka
inhemska teknologiområden som kan vara
av intresse för utländska
samarbetspartner. Något uttalande av
riksdagen med anledning av frågan om
prioriteringen av teknologiområden är
enligt näringsutskottets mening inte
erforderligt. Utskottet avstyrker
sålunda de aktuella motionsyrkandena i
motionerna 1995/96:Fö1 (m),
1995/96:Fö10 (m) och 1995/96:Fö11
(kds). Inte heller bör motion
1995/96:Fö8 (fp) i nu berörd del
föranleda någon åtgärd från riksdagens
sida.

Vad sedan gäller frågan om omställning
till civil produktion vill
näringsutskottet återigen framhålla att
en sådan omställning inte bör
åstadkommas på administrativ väg. Som
utskottet tidigare anfört åligger det i
första hand de aktuella företagen
själva att ta initiativ till
erforderliga strukturåtgärder. Den nu
tillsatta utredningen om möjligheter
till civil produktion kommer att ge
underlag för att kunna bedöma
eventuella hinder för utveckling av
civila produkter inom
försvarsindustrin. I avvaktan på
resultatet av denna utredning bör
riksdagen - enligt näringsutskottets
upp
fattning - avslå motionerna
1994/95:N276 (s) och 1995/96:Fö7 (s),
den senare såvitt nu är i fråga.

Stockholm den 16 november 1995

På näringsutskottets vägnar

Christer Eirefelt

I beslutet har deltagit: Christer
Eirefelt (fp), Karin Falkmer (m),
Reynoldh Furustrand (s), Mats Lindberg
(s), Mikael Odenberg (m), Bo
Bernhardsson (s), Kjell Ericsson (c),
Sylvia Lindgren (s), Barbro Andersson
(s), Lennart Beijer (v), Marie Granlund
(s), Ola Karlsson (m), Eva Goës (mp),
Göran Hägglund (kds), Laila Bäck (s)
och Sten Tolgfors (m).

Avvikande meningar

1. Karin Falkmer, Mikael Odenberg, Ola
Karlsson och Sten Tolgfors (alla m)
anser att den del av yttrandet _ under
rubriken Utskottets ställningstagande _
som börjar med Näringsutskottet har
och slutar med riksdagens sida bort
ha följande lydelse:

Näringsutskottet har i och för sig
inget att erinra mot att de av
regeringen prioriterade
teknologiområdena är försvarspolitiskt
värdefulla områden. Dock menar
utskottet - med instämmande i vad som
anförs i motionerna 1995/96:Fö1 (m) och
1995/96:Fö10 (m) - att den prioritering
som görs i propositionen är alltför
snäv. För att i tillräcklig grad stödja
försvaret och ytterst våra
säkerhetspolitiska mål krävs högre
målsättningar beträffande den inhemska
materielindustrin. Under lång tid har
svensk försvarsindustri haft en
världsunik bredd innefattande
tillverkning av i stort sett alla
förekommande militära system.

Regeringens förslag innebär att
teknologiområden som är väsentliga ur
säkerhetspolitisk synvinkel och som är
internationellt konkurrenskraftiga
prioriteras bort. Områden som svarat
för en övervägande del av svensk
krigsmaterielexport utpekas inte som
prioriterade vad gäller stöd vid
exportaffärer. Den sammanlagda effekten
av en rad prioriteringar som görs i
propositionen är att förutsättningarna
för dessa områden försvåras avsevärt.

Det utländska intresset av svenskt
deltagande i samverkansprojekt utgår
inte minst från det kunskapsmässiga
innehållet (den kritiska massan) i
svensk försvarsindustri och från en
långsiktigt stabil politisk syn på
försvarsindustrins förutsättningar i
landet. Om nu väsentliga
teknologiområden prioriteras bort från
statsmakternas sida kan det ses som en
signal om att dessa områden är
ointressanta för internationell
samverkan.

Enligt näringsutskottets mening bör
riksdagen i ett uttalande anmoda
regeringen att se över prioriteringen
av teknologiområden mot bakgrund av det
anförda. Med ett sådant uttalande blir
motionerna 1995/96:Fö1 (m) och
1995/96:Fö10 (m) samt även 1995/96:Fö11
(kds) tillgodosedda i berörda delar.

2. Lennart Beijer (v) och Eva Goës
(mp) anser att den del av yttrandet _
under rubriken Utskottets
ställningstagande _ som börjar med Den
svenska och slutar med i fråga bort
ha följande lydelse:

Som en följd av den internationella
avspänningen har det uppstått ett
minskat behov av krigsmateriel. I
stället för att beklaga att detta leder
till en vikande marknad för svensk
krigsmaterielexport bör denna
utveckling hälsas med
tillfredsställelse. I likhet med vad
som anförs i motionerna 1995/96:Fö5 (v)
och 1995/96:Fö6 (mp) anser
näringsutskottet att den svenska
exporten av krigsmateriel bör upphöra.

Näringsutskottet avvisar sålunda
argumentet att exporten av
krigsmateriel är nödvändig för att
tillräcklig inhemsk försvarsindustriell
kompetens skall kunna upprätthållas.
Mot bakgrund av den säkerhetspolitiska
utvecklingen i vår omvärld är det i
stället - menar utskottet med
instämmande i vad som sägs i motionerna
1995/96:Fö6 (mp), 1995/96:Fö7 (s) och
1994/95:N276 (s) - angeläget med en
målmedveten planering för en
omställning av krigsmaterielindustrin.

Framöver kommer
krigsmaterielindustrin att tvingas till
ytterligare strukturförändringar.
Enligt utskottets mening har staten -
bl.a. såsom enda inhemska köpare av
krigsmateriel - ett särskilt ansvar för
utvecklingen inom denna industri. Det
är väsentligt att söka efter lösningar
som utnyttjar det höga tekniska
kunnande som finns inom
försvarsindustrin. Även om militär
produktion skiljer sig i väsentlig
utsträckning från civil produktion bör
det tekniska kunnandet kunna tas till
vara och bidra till en omställning från
militär till civil produktion.

Med anledning härav välkomnar
näringsutskottet den nu tillsatta
utredningen om möjligheterna att
utveckla den civila produktionen inom
krigsmaterielindustrin. Som nämnts i
det föregående skall utredaren redovisa
resultatet av sitt arbete senast den 15
februari 1996. Därefter bör regeringen
snarast återkomma till riksdagen med
förslag som underlättar och främjar en
övergång till civil produktion.
Riksdagen bör nu - enligt
näringsutskottets uppfattning - i ett
uttalande anmoda regeringen härtill.
Övriga här behandlade motionsyrkanden
bör avslås av riksdagen.

Innehållsförteckning

Gotab, Stockholm 1995