Det alltjämt svåra läget på
arbetsmarknaden kräver ytterligare
åtgärder. Utskottet framhåller att
samarbetet mellan Socialdemokraterna och
Centerpartiet har haft en avgörande
betydelse för den politiska stabiliteten
och bidragit till sänkta räntor.
Samarbetet har också lett till att
riksdagen ställt sig bakom de åtgärder
för att stärka den svenska ekonomin som
föreslogs i årets vårproposition. De
tidigare beslutade åtgärderna för att
pressa tillbaka arbetslösheten förstärks
nu med bl.a. en miljard kronor till ett
treårigt program för småföretagens
utveckling, förnyelse och tillväxt, en
miljard kronor för ett femårigt program
för kretsloppsanpassning, en miljard
kronor till ett program för att stärka
samarbete och utveckling i
Östersjöregionen samt en kraftig
satsning på utbildning, t.ex. 30 000
permanenta högskoleplatser.
Konjunkturutvecklingen
Konjunkturutvecklingen i Västeuropa
kännetecknas alltjämt av en avmattning
som håller tillbaka efterfrågan på
svenska exportvaror. Det positiva
inslaget i det internationella
konjunkturläget är bl.a. en fortsatt god
ekonomisk utveckling i Förenta staterna
och en utveckling i Japan som kan
innebära att Japan kommer ur den svacka
som under några år präglat ekonomin.
Konjunkturinstitutet gör i sin senaste
prognos bedömningen att konjunktur-
avmattningen blir kortvarig
Den svenska ekonomin kan nå en BNP-
tillväxt på något under 1 % år 1996 och
något över 2 % år 1997. Utvecklingen på
arbetsmarknaden har varit mycket svag de
senaste månaderna vilket med stor
sannolikhet innebär att antalet
sysselsatta minskar i år. En
återhämtning bör kunna ske nästa år.
Förutsättningarna för att underskottet i
den offentliga sektorn skall stanna vid
ca 2,5 % av BNP år 1997 är mycket goda.
Förslagen
I betänkandet behandlar finansutskottet
regeringens förslag till åtgärder för
att halvera den öppna arbetslösheten
fram till år 2000 (prop. 1995/96:207 och
222) jämte motioner.
Skattepolitiken
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag på skatteområdet.
Försäljningsskatten på motorfordon
slopas på personbilar i miljöklass 1 och
2 samt sänks till 2 000 kr i miljöklass
3. Utskottet tillstyrker i sammanhanget,
på förslag av skatteutskottet, en motion
som föreslår att lagen skall tillämpas
fr.o.m. dagen för offentliggörandet av
förslaget den 11 juni 1996.
Fordonsskatten höjs den 1 oktober 1996
med 50 % utom för dieselbilar av
årsmodell 1994 eller senare. För dessa
begränsas höjningen till 15 %. Utskottet
tillstyrker att tobaksskatten höjs med
15 % den 1 januari 1997. Stämpelskatten
sätts tillfälligt ned till en tredjedel
vid förvärv av fast egendom och
tomträtter under perioden från den 12
juni 1996 till den 31 december 1997.
Allmänna pensionsfonden föreslås, för
att skapa konkurrensneutralitet, bli
skattskyldig enligt stämpelskattelagen
för förvärv och inteckningar för
juridiska personer fr.o.m den 1 augusti
1996. Slutligen tillstyrker utskottet
förslaget att skatten på utdelningar och
vinster på andelar i allemansfonder höjs
från 20 % till 30 % fr.o.m. år 1997.
Näringspolitiken
På näringsområdet föreslås att en
miljard kronor avsätts till ett treårigt
program för utveckling, förnyelse och
tillväxt. Medlen skall användas för att
främja småföretagsutveckling i vid
mening. Vidare föreslås att en miljard
kronor avsätts under en femårsperiod
till ett program för att stärka
samarbete och utveckling i
Östersjöregionen. Medlen skall tillföras
en fond som fördelas efter förslag av
Statsministerns Östersjöråd. Rådets
arbete skall koncentreras till fem
områden; livsmedel, energisystem,
ömsesidigt kunskapsutbyte, stärkt
infrastruktur samt samarbete för att
skydda miljön runt Östersjön. Slutligen
föreslås inom näringsområdet att
dessutom en miljard kronor avsätts för
ett femårigt program för omställning
till en hållbar utveckling med syfte att
driva på den tekniska utvecklingen samt
att skapa sysselsättning främst genom
kretsloppsanpassning av byggnader,
återvinning och minskad deponering av
byggnadsmaterial samt åtgärder inom va-
området och avfallsområdet.
Av de medel (400 miljoner kronor) som
är avsatta för särskilda insatser i
vissa kommuner och landsting för år 1996
föreslås att 200 miljoner kronor skall
få användas för projekt som bidrar till
omstruktureringen i den kommunala
verksamheten. Genom projekten förbättras
förutsättningarna för en fortsatt
anpassning till den ekonomiska
situationen. Anpassningen kan ske på ett
sätt som säkerställer kvaliteten i ett
långsiktigt perspektiv och möjliggör en
lägre takt i uppsägningen av personal
och en höjning av de anställdas
kompetens.
Utbildningspolitiken
På utbildningsområdet föreslås att den
tidigare aviserade utbildningssatsningen
med 100 000 reguljära platser inom
vuxenutbildningen fullföljs och byggs ut
successivt. Den skall vara fullt
genomförd från hösten 1997. 30 000
permanenta platser inrättas inom
högskolan, från år 1997 med 15 000 och
från hösten 1999 med 15 000. Ett förslag
till fördelning av platserna redovisas i
propositionen.
Arbetsmarknad för ökad sysselsättning
Finansutskottet instämmer i regeringens
uppfattning att förutsättningarna för
att kampen mot arbetslösheten skall
lyckas är en god samhällsekonomisk
grund, en förbättrad och utbyggd
utbildning samt goda förutsättningar för
företagen. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag inom
arbetsmarknadspolitikens område.
Arbetslivsutveckling skall bedrivas
även under år 1997.
Under budgetåret 1997 avsätts högst 620
miljoner kronor för tillfälliga
personalförstärkningar vid
arbetsförmedlingen och
arbetsmarknadsinstituten. Av medlen får
20 miljoner kronor användas för att
stimulera effektivare arbetsformer inom
arbetsförmedlingen och
arbetsmarknadsinstituten.
Individuella handlingsplaner upprättas
mellan arbetsförmedlingen och den
arbetssökande. Den utbildning som
erbjuds en arbetssökande som
arbetsmarknadsutbildning skall vara
anpassad till den sökandes behov och
förutsättningar samt till kraven på
arbetsmarknaden.
Sammansättningen av
arbetsförmedlingsnämnderna ger
kommunerna en starkare roll. Majoriteten
i arbetsförmedlingsnämnderna skall utses
på förslag av kommunen. I nämnden skall
finnas representanter för det lokala
näringslivet och
arbetstagarorganisationer. Det bör
finnas en arbetsförmedlingsnämnd i varje
kommun.
En arbetslös som deltar i en av
arbetsförmedlingen erbjuden aktivitet
får aktivitetsstöd i form av
utbildningsbidrag, som i normalfallet
får utgå i högst 6 månader. Ersättning
lämnas med samma belopp som den
arbetslöse skulle fått från
arbetslöshetskassa respektive KAS, dock
lägst 230 kr.
Utomnordisk medborgare som varit
arbetslös och inskriven vid
arbetsförmedlingen i två år eller längre
skall vid behov kunna erbjudas rätt att
studera i reguljärt utbildningsväsende
motsvarande grundskole- och gymnasienivå
inom ramen för arbetsmarknadsutbildning.
Anställningskravet vid
arbetsplatsintroduktion slopas från den
1 september 1996.
En arbetsgivare får beviljas
rekryteringsstöd med högst 350 kr per
dag, dock högst 50 % av lönekostnaden, i
högst 6 månader om arbetsgivaren
anställer en person som
arbetsförmedlingen anvisar. Motsvarande
regler bör gälla för statsbidrag till
beredskapsarbete av tjänstekaraktär.
En arbetsgivare får beviljas bidrag för
utbildningsvikariat med högst 350 kr per
dag, dock högst 50 % av lönekostnaden, i
högst 6 månader om arbetsgivaren
anställer en person som
arbetsförmedlingen anvisar. När
arbetsgivaren själv bekostar
fortbildning i ny teknik eller för
utförande av nya arbetsuppgifter kan
utbildningsstöd till arbetsgivaren ges
med högst 40 kr per timme, dock
motsvarande högst 20 000 kr per vikarie.
Vikariatstöd får beviljas i högst sex
månader. Vikariatstöd bör kunna lämnas
som stöd till arbetsgivaren då ordinarie
anställd är ledig med lön för att starta
egen verksamhet. Reglerna skall gälla
från den 1 januari 1997.
Pendlingsstöd skall fr.o.m. den 1
januari 1997 lämnas endast för de
reskostnader som överstiger de kostnader
som den arbetslöse normalt skulle ha
haft för resor till och från ett arbete
inom normalt pendlingsavstånd, dock
högst 1 200 kr/månad. Regeln för restid
slopas.
Särskilda åtgärder skall vidtas för
äldre långtidsarbetslösa. Personer över
55 år som har rätt till
arbetslöshetsersättning och som varit
inskrivna vid arbetsförmedlingen i minst
två år skall få möjlighet att delta i
ett offentligt tillfälligt arbete (OTA).
Ersättningen skall motsvara
arbetslöshetsersättningen. OTA skall
finnas under 1997 och 1998.
Arbetslösa kvinnor som tidigare arbetat
inom främst den offentliga sektorn skall
få möjlighet att starta eget företag
eller kooperativ. Stöd till sådan åtgärd
skall kunna utgå i högst tolv månader
till dem som varit inskrivna vid
arbetsförmedlingen i mer än två år.
Arbetslöshetsförsäkringen
Arbetslöshetsförsäkringens roll som
omställningsförsäkring markeras
tydligare. Försäkringen är och skall
vara en omställningsförsäkring för
personer med en fast förankring på
arbetsmarknaden.
Omställningsförsäkringen skall också ge
tydliga signaler om att
arbetslöshetsersättningen är tillfällig.
På förslag av arbetsmarknadsutskottet
biträder finansutskottet regeringens
förslag till ändringar i reglerna för
arbetslöshetsersättning (ALF) och
kontant arbetsmarknadsstöd (KAS).
Utskottet föreslår dock att regeringens
förslag skall modifieras på några
punkter.
För rätt till arbetslöshetsersättning
under en första ersättningsperiod kommer
i fortsättningen att krävas att den
arbetslöse i princip arbetat på minst
halvtid under minst nio månader. Den
arbetslöse skall under de tolv månaderna
närmast före anmälan till
arbetsförmedlingen i minst nio månader
ha utfört reguljärt arbete under minst
80 timmar/månad, eller halvtid enligt
gällande kollektivavtal.
Arbete med rekryteringsstöd kommer inte
längre att kvalificera för en första
ersättningsperiod.
För rätt till ny ersättningsperiod
skall den sökande ha uppfyllt ett nytt
arbetsvillkor. Det kan ske genom att den
sökande haft reguljärt förvärvsarbete
eller deltagit i en
arbetsmarknadspolitisk åtgärd i minst
sex månader med minst 80 timmar per
månad. Han eller hon kan också
kvalificera sig genom att under
motsvarande tid genomgå utbildning med
särskild studiefinansiering.
Möjligheten att omväxlande uppbära
arbetslöshetsersättning och delta i en
arbetsmarknadspolitisk åtgärd begränsas
till högst tre år (ersättningstid).
Ersättningstiden kan förlängas till
högst fyra år om sökande under
ersättningstiden har utfört reguljärt
förvärvsarbete eller deltagit i reguljär
utbildning.
För den som före det kommande
årsskiftet påbörjat en ersättningsperiod
räknas redan förbrukade ersättningsdagar
i den pågående perioden in i den totala
ersättningstiden. Pågående period skall
dock anses ha börjat tidigast den 1
januari 1996.
För rätt till KAS under en första
ersättningsperiod krävs förvärvsarbete
under minst sex månader. Möjligheten att
kvalificera sig för en första
ersättningsperiod med KAS genom det s.k.
studievillkoret behålls för att
stimulera främst ungdomar att fullfölja
sin utbildning. De ändringar som görs i
arbetslöshetsersättningen kommer i
övrigt också att gälla för KAS.
Dagpenningen i
arbetslöshetsförsäkringen skall beräknas
på genomsnittet av arbetstiden och
inkomsten under de tolv månaderna
närmast före arbetslösheten. Dessa tolv
månader utgör en ramtid som kan
förlängas bakåt i tiden vid styrkt
sjukdom och vård av eget barn eller
adoptivbarn som inte fyllt två år. När
ersättningsnivån skall fastställas
bortses från sådan tid som alltså blir
överhoppningsbar.
Vid beräkningen av dagpenningnivån
minskas normalarbetstiden om den
arbetslöse sänkt sitt arbetsutbud.
Normalarbetstiden och normalinkomsten
ökas å andra sidan om sökande har utfört
reguljärt förvärvsarbete sammanhängande
i minst sex månader under
ersättningstiden. Dagersättningen är
alltid lägst 230 kr.
Den som avvisar erbjudande om
utbildning som ger rätt till
studiefinansiering motsvarande
arbetslöshetsersättning eller avbryter
sådan utbildning utan giltig anledning
skall avstängas från rätt till
arbetslöshetsersättning.
Antalet karensdagar i ALF och KAS ökar
från fem till sex.
Enligt finansutskottets mening bör
ersättningsnivån inom
arbetslöshetsförsäkringen höjas till
80 % den 1 januari 1998. Utskottet anser
dock att höjningen skall finansieras
fullt ut genom besparingar på
arbetslöshetsförsäkringens utgiftssida
och att finansieringen av höjningen
skall vara säkerställd innan något
förslag framläggs.
I propositionen anges ett antal
tänkbara besparingsalternativ som enligt
finansutskottets mening bör kunna ligga
till grund för fortsatta överväganden.
Det gäller dels möjligheten att begränsa
uppräkningen av ersättningen på grund av
löneavtal till högst 2 %, dels
möjligheten att samordna
arbetslöshetsersättningen med
avgångsvederlag, semesterersättning och
föräldrapenning.
Finansutskottet instämmer i
arbetsmarknadsutskottets uppfattning att
det i dag gällande maximala beloppet för
dagpenning i arbetslöshetsförsäkringen
inte bör höjas i samband med att
ersättningsnivån höjs till 80 %.
Till betänkandet har fogats 172
reservationer och 18 särskilda yttranden
som framgår av innehållsförteckningen.
Företrädarna för Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna
och Kristdemokraterna har lämnat 19
gemensamma reservationer. Till en av
dessa har även Miljöpartiet anslutit
sig.
Inledning
I detta betänkande behandlar
finansutskottet
dels proposition 1995/96:207 En
ekonomisk politik för att halvera den
öppna arbetslösheten till år 2000,
dels proposition 1995/96:222 Vissa
åtgärder för att halvera arbetslösheten
till år 2000, ändrade anslag för
budgetåret 1995/96, finansiering m.m.,
dels de med anledning av proposition 207
väckta motionerna
1995/96:Fi109 av Carl Bildt m.fl. (m),
1995/96:Fi110 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp),
1995/96:Fi111 av Gudrun Schyman m.fl.
(v),
1995/96:Fi112 av Marianne Samuelsson
m.fl. (mp),
1995/96:Fi113 av Alf Svensson m.fl.
(kds),
1995/96:Fi114 av Birgitta Hambraeus
(c),
1995/96:Fi115 av Lena Klevenås (s),
dels de med anledning av proposition 222
väckta motionerna
1995/96:Fi116 av Gudrun Schyman m.fl.
(v),
1995/96:Fi117 av Birger Schlaug m.fl.
(mp),
1995/96:Fi118 av Alf Svensson m.fl.
(kds),
1995/96:Fi119 av Karin Falkmer m.fl.
(m),
1995/96:Fi120 av Bo Lundgren m.fl. (m),
1995/96:Fi121 av Beatrice Ask m.fl.
(m),
1995/96:Fi122 av Per Unckel m.fl. (m),
1995/96:Fi123 av Anne Wibble m.fl.
(fp),
1995/96:Fi124 av Kenth Skårvik m.fl.
(fp),
1995/96:Fi125 av Sten Tolgfors och Per
Bill (m),
1995/96:Fi126 av Carl-Johan Wilson och
Kenth Skårvik (fp),
1995/96:Fi127 av Eva Eriksson (fp),
1995/96:Fi128 av Ulf Melin (m),
1995/96:Fi129 av Jerry Martinger (m),
1995/96:Fi130 av Hans Karlsson och Ann-
Marie Fagerström (s),
1995/96:Fi131 av Inger Lundberg m.fl.
(s),
1995/96:Fi132 av Gudrun Lindvall (mp),
1995/96:Fi133 av Lars Hedfors och Eskil
Erlandsson (s, c),
1995/96:Fi134 av Karin Olsson m.fl. (s,
c),
1995/96:Fi135 av Helena Nilsson och
Ingbritt Irhammar (c),
1995/96:Fi136 av Kjell Ericsson (c) och
1995/96:Fi137 av Lisbeth Staaf-
Igelström (s),
dels de med anledning av händelse av
större vikt väckta motionerna
1995/96:A45 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp),
1995/96:A46 av Alf Svensson m.fl. (kds)
samt
1995/96:A49 av Carl Bildt m.fl. (m).
Regeringens lagförslag
Regeringens i proposition 222 framlagda
lagförslag återfinns i bilaga 1 till
betänkandet. Såvitt avser förslagen till
dels lag om ändring i lagen (1973:370)
om arbetslöshetsförsäkring, dels lag om
ändring i lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd har utskottet
vidtagit vissa rättelser avseende
nuvarande lydelse.
Utskottets lagförslag
Av utskottet framlagda lagförslag
återfinns i bilaga 2 till betänkandet
resp. i utskottets hemställan.
Yttranden från andra utskott
Finansutskottet har berett tio av
riksdagens utskott tillfälle att avge
yttrande över de förslag i
propositionerna jämte motioner som rör
resp. utskotts beredningsområde.
Yttranden har avlämnats från
- skatteutskottet (1995/96:SkU13y),
- lagutskottet (1995/96:LU6y),
- utrikesutskottet (1995/96:UU7y),
- socialförsäkringsutskottet
(1995/96:SfU6y),
- kulturutskottet (1995/96:KrU12y),
- utbildningsutskottet (1995/96:UbU7y),
- jordbruksutskottet (1995/96:JoU8y),
- näringsutskottet (1995/96:NU10y),
- arbetsmarknadsutskottet (1995/96:AU6y)
samt
- bostadsutskottet (1995/96:BoU11y).
Yttrandena återfinns i betänkandets del
2, bilagorna 3-12.
Inkomna skrivelser m.m.
Under ärendets gång har utskottet
mottagit skrivelser från
Arbetslöshetskassornas samorganisation,
Fondbolagens förening, Kooperativa
institutet, Lärare vid landstingets
folkhögskolor i Västernorrland samt
privatpersoner.
En gemensam skrivelse har den 4 juli
inkommit från företrädare i utskottet
för Moderata samlingspartiet,
Folkpartiet liberalerna och
Kristdemokraterna med förslag om vissa
omedelbara åtgärder för att skapa bättre
förutsättningar för nya, verkliga jobb
och minska den totala arbetslösheten.
Företrädare för Kooperativa institutet
har inför en delegation av utskottet
redovisat synpunkter på förslaget om
nedsättning av socialavgifterna.
Utfrågning
Generaldirektör Alf Carling från
Konjunkturinstitutet har den 28 juni
inför utskottet redovisat institutets
rapport Konjunkturläget juni 1996.
Propositionernas förslag
Proposition 207
I proposition 207 föreslår regeringen
(Finansdepartementet)
1. att riksdagen godkänner de allmänna
riktlinjerna för den ekonomiska
politiken som regeringen förordat,
2. att riksdagen godkänner vad
regeringen har anfört (2.2) om målet att
halvera den öppna arbetslösheten till 4
% år 2000.
Proposition 222
I proposition 222 föreslår regeringen
(Finansdepartementet)
1. att riksdagen antar regeringens
förslag till lag om ändring i lagen
(1996:537) om ändring i lagen (1978:69)
om försäljningsskatt på motorfordon,
2. att riksdagen antar regeringens
förslag till lag om ändring i
fordonsskattelagen (1988:327),
3. att riksdagen antar regeringens
förslag till lag om ändring i
bilskrotningslagen (1975:343),
4. att riksdagen antar regeringens
förslag till lag om ändring i lagen
(1994:1563) om tobaksskatt,
5. att riksdagen antar regeringens
förslag till lag om tillfällig
nedsättning av stämpelskatt i vissa
fall,
6. att riksdagen antar regeringens
förslag till lag om ändring i lagen
(1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter,
7. att riksdagen antar regeringens
förslag till lag om upphävande av lagen
(1994:1851) om skattelättnader för
sparande i allemansfond,
8. att riksdagen till Program för
småföretagsutveckling, förnyelse och
tillväxt på tilläggsbudget till
statsbudgeten för budgetåret 1995/96
under tolfte huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 1 000 000 000 kr,
9. att riksdagen till Samarbete och
utveckling inom Östersjöregionen på
tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1995/96 under första
huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 1 000 000 000 kr,
10. att riksdagen beslutar att på
tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1995/96 öka det under
fjortonde huvudtiteln anvisade
reservationsanslaget Investeringsbidrag
för främjande av omställning i
ekologiskt hållbar riktning med 1 000
000 000 kr,
11. att riksdagen godkänner den
föreslagna användningen av medel på det
under sjunde huvudtiteln anvisade
reservationsanslaget Särskilda insatser
för vissa kommuner och landsting
(avsnitt 5.6),
12. att riksdagen godkänner att en
utbildningssatsning görs i enlighet med
de riktlinjer som regeringen förordar
(avsnitt 6.3.1 och 6.4.1),
13. att riksdagen antar regeringens
förslag till lag om
arbetslivsutveckling,
14. att riksdagen antar regeringens
förslag till lag om offentliga
tillfälliga arbeten för äldre
arbetslösa,
15. att riksdagen godkänner regeringens
förslag att högst 620 000 000 kronor av
medlen under anslaget
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får
användas för tillfälliga
personalförstärkningar vid
arbetsförmedlingen och
arbetsmarknadsinstituten (avsnitt
7.2.5),
16. att riksdagen godkänner regeringens
förslag i fråga om sammansättningen av
arbetsförmedlingsnämnderna (avsnitt
7.2.6),
17. att riksdagen godkänner regeringens
förslag att det bör finnas en
arbetsförmedlingsnämnd i varje kommun
(avsnitt 7.2.6),
18. att riksdagen godkänner regeringens
förslag om att sammanföra bidragen till
deltagare i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder till ett aktivitetsstöd och
nivån på sådant stöd (avsnitt 7.2.7),
19. att riksdagen godkänner regeringens
förslag i fråga om utomnordiska
medborgares och arbetshandikappades rätt
att studera inom det reguljära
utbildningsväsendet motsvarande
grundskole- och gymnasienivå inom ramen
för arbetsmarknadsutbildning (avsnitt
7.3.3),
20. att riksdagen godkänner regeringens
förslag att anställningskravet vid
arbetsplatsintroduktion slopas fr.o.m.
den 1 september 1996 (avsnitt 7.3.4),
21. att riksdagen godkänner regeringens
förslag om bidragsnivåer och
bidragsvillkor vid rekryteringsstöd och
statsbidrag till beredskapsarbete av
tjänstekaraktär (avsnitt 7.3.6),
22. att riksdagen godkänner regeringens
förslag i fråga om bidragsnivåer och
bidragsvillkor vid utbildningsvikariat
(avsnitt 7.3.7),
23. att riksdagen godkänner regeringens
förslag i fråga om villkoren för
pendlingsstöd (avsnitt 7.3.9),
24. att riksdagen godkänner regeringens
förslag att äldre arbetslösa skall ges
möjlighet till viss sysselsättning inom
offentliga sektorn (avsnitt 7.4.2),
25. att riksdagen godkänner regeringens
förslag i fråga om aktivitetsstöd/starta-
eget bidrag till arbetslösa kvinnor
(avsnitt 7.4.6),
26. att riksdagen godkänner regeringens
förslag till besparingar i fråga om
aktivitetsstödet, rekryteringsstödet och
upphandlad arbetsmarknadsutbildning
(avsnitt 7.2.7 och 7.3.3),
27. att riksdagen antar regeringens
förslag till lag om ändring i lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,
28. att riksdagen antar regeringens
förslag till lag om ändring i lagen
(1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd.
Motionerna
Motionsyrkanden med anledning av
proposition 207
1995/96:Fi109 av Carl Bildt m.fl. (m)
vari yrkas
1. att riksdagen godkänner de allmänna
riktlinjer för den ekonomiska politiken
i enlighet med vad som anförts i
motionen,
2. att riksdagen godkänner vad i
motionen anförts om målet att villkoren
för arbete och företagande skall
förbättras så att den verkliga
arbetslösheten sjunker väsentligt mer än
vad som motsvaras av en halvering av den
öppna arbetslösheten till år 2000,
3. att riksdagen i enlighet med vad som
anförts i motionen beslutar godkänna
utgiftstaken för åren 1997, 1998 och
1999,
4. att riksdagen beslutar godkänna den
preliminära fördelningen av utgifterna
per utgiftsområde i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1995/96:Fi110 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) vari yrkas
1. att riksdagen godkänner de allmänna
riktlinjer för den ekonomiska politiken
som anförts i motionen,
2. att riksdagen godkänner vad i
motionen anförts om målet att halvera
såväl den öppna som den totala
arbetslösheten genom tillkomsten av ca
400 000 nya jobb till år 2000,
3. att riksdagen beslutar om utgiftstak
totalt och för enskilda utgiftsområden
enligt vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen beslutar om sänkta
arbetsgivaravgifter med sammanlagt 12
miljarder kronor enligt vad som anförts
i motionen,
5. att riksdagen beslutar avskaffa
dubbelbeskattningen av aktier enligt vad
som anförts i motionen,
6. att riksdagen beslutar upphäva de
särskilda, restriktiva
placeringsreglerna för allemansfonder
samtidigt som den förmånligare
skattesatsen avskaffas,
7. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att brytpunkten i
inkomstbeskattningen ej bör sänkas,
8. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om lägre skatt för fåmansbolag,
9. att riksdagen beslutar att upphäva
beslutet om förlängning av
sjuklöneperiod,
10. att riksdagen beslutar att upphäva
beslutet om snabbare inbetalning av
moms.
1995/96:Fi111 av Gudrun Schyman m.fl.
(v) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att avslå
regeringens allmänna riktlinjer för den
ekonomiska politiken,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett program för
sysselsättning,
3. att riksdagen godkänner målet om att
halvera den öppna arbetslösheten,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om målet om en halvering av den
öppna arbetslösheten.
1995/96:Fi112 av Marianne Samuelsson
m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att anta de
allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken som föreslås i motionen,
2. att riksdagen beslutar att anta de
mål för minskad arbetslöshet som
föreslås i motionen.
1995/96:Fi113 av Alf Svensson m.fl.
(kds) vari yrkas
1. att riksdagen antar de riktlinjer
för den ekonomiska politiken som anges i
motionen,
2. att riksdagen antar vad i motionen
anförts om målet att halvera den totala
arbetslösheten till år 2000.
1995/96:Fi114 av Birgitta Hambraeus (c)
vari yrkas att riksdagen i enlighet med
vad som anförts i motionen beslutar
utreda Riksbankens uppgifter och se över
lagen om Riksbanken.
1995/96:Fi115 av Lena Klevenås (s) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den halvårsvisa
avstämningen av den öppna arbetslösheten
bör kompletteras med en avstämning av
hur omställningen till det ekologiskt
hållbara samhället fortskrider,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljöanpassad
fastighetsskatt.
Motionsyrkanden med anledning av
proposition 222
1995/96:Fi116 av Gudrun Schyman m.fl.
(v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett program för
sysselsättningen,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett samlat ställningstagande
för att justera de fördelningspolitiska
skevheterna i skattereformen,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om riktlinjer för
skattepolitiken,
4. att riksdagen avslår regeringens
förslag till lag om tillfällig
nedsättning av stämpelskatten i vissa
fall,
5. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en ökad miljörelatering av
bilbeskattningen,
6. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om dubbelbeskattningen,
7. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till värnskatt på bolag enligt
vad i motionen anförts,
8. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om avsättning till
periodiseringsfond,
9. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om höjd bolagsskatt,
10. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om sänkta arbetsgivaravgifter
och sänkt skatt för tjänsteproduktion,
11. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om slopat grundavdrag,
12. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om tredjepartsfinansiering för
ekologiskt hållbar utveckling,
13. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om halvering av patentavgifter,
14. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om investeringsstöd till
jordbruket,
15. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om program för samarbete och
utveckling inom Östersjöregionen,
16. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om program för omställning till
hållbar utveckling,
17. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om gymnasieelevers möjlighet att
behörighets- eller konkurrenskomplettera
betyg utan att behöva erlägga någon
avgift,
18. att riksdagen beslutar att öka
antalet folkhögskoleplatser med 5 000
utöver vad regeringen föreslår eller
således att anslaget höjs med 40
miljoner kronor,
19. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om folkhögskolors möjlighet att
ge basårsutbildning,
20. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att särskilt
utbildningsbidrag skall utgå för hela
den studietid som behövs för att
kortutbildade och arbetslösa personer
skall kunna fullfölja sina studier,
21. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om förlängning av
arbetsplatsintroduktion till ett år för
arbetslösa akademiker utan
arbetslivserfarenhet och invandrare,
22. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om möjligheten för arbetslösa
akademiker, med naturvetenskaplig eller
teknisk grundexamen, att få särskilt
utbildningsbidrag under ett år för att
läsa en praktisk pedagogisk utbildning,
23. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att bryta den könssegregerade
arbetsmarknaden som ett fjärde mål för
AMV,
24. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om institut för utvärdering av
arbetsmarknadspolitiken,
25. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om lokal förankring av
arbetsmarknadspolitiken,
26. att riksdagen beslutar avslå
regeringens förslag till nivå på
aktivitetsstödet,
27. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om samordnad rehabilitering,
28. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en modifierad äldreregel vid
förtidspension,
29. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om utformningen av systemet med
individuella handlingsplaner,
30. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om uppföljningsprogram efter
datorteksutbildning,
31. att riksdagen beslutar att bidraget
vid utbildningsvikariat skall uppgå till
högst 500 kr per dag och 80 kr per
studietimme,
32. att riksdagen avslår regeringens
förslag om bidragsnivåer och
bidragsvillkor vid rekryteringsstöd och
statsbidrag till beredskapsarbete av
tjänstekaraktär,
33. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om lagreglering för ledighet vid
starta eget-verksamhet,
34. att riksdagen beslutar om att
förlänga lagen (1995:409) om
arbetslivsutveckling budgetåret 1997,
35. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om offentliga arbetsgivares
ansvar för invandrare på
arbetsmarknaden,
36. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om skärpning av lagen mot etnisk
diskriminering,
37. att riksdagen beslutar avslå
regeringens förslag till lag om
offentliga arbeten för äldre,
38. att riksdagen beslutar avslå
regeringens förslag om äldre arbetslösas
sysselsättning i offentliga sektorn
enligt vad i motionen anförts,
39. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om nytt förslag till åtgärd för
lokalt bundna långtidsinskrivna,
40. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett obligatoriskt system av
praktikplatser,
41. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett system av framtidsfonder,
42. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en tidsplan för förkortning
av arbetstiden,
43. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att initiera samtal med
arbetsmarknadens parter om en
arbetstidsförkortning,
44. att riksdagen beslutar om utvidgad
försöksverksamhet med
arbetstidsförkortning enligt vad i
motionen anförts,
45. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en parlamentarisk utredning
av arbetsrätten,
46. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till förtur till lediga timmar
för deltidsanställda enligt vad i
motionen anförts,
47. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till rätt till
kompetensutveckling på arbetsplatsen
enligt vad i motionen anförts,
48. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en ändring i
förordningen om lönebidrag,
49. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att återta ändringen i
förordningen om lönebidrag,
50. att riksdagen beslutar avslå
regeringens förslag till besparingar i
fråga om aktivitetsstöd,
rekryteringsstöd och upphandlad
arbetsmarknadsutbildning,
51. att riksdagen beslutar avslå
regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring,
52. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om finansiering av höjning av a-
kasseersättningen till 80 %,
53. att riksdagen beslutar avslå
regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd,
54. att riksdagen beslutar om a-
kasseersättning till deltidsarbetslösa
enligt vad i motionen anförts.
1995/96:Fi117 av Birger Schlaug m.fl.
(mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om synen på sysselsättning och
lönearbete,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om framtidens arbetsmarknad,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ökad tillväxt inte löser
problemet med arbetslösheten,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om den ekologiska omställningen
som motor för framtidens arbetsmarknad,
5. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om målet för sänkning av den
totala och den öppna arbetslösheten,
6. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om "gröna" jobb och utökade
budgetramar inom energisektorn,
7. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om kretsloppsanpassade va-
system,
8. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om uppdrag till Naturvårdsverket
om sammanställning av erfarenheter från
kretsloppsanpassade va-system,
9. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om utökad utgiftsram för
sanering av miljöskadade områden,
10. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om utökad utgiftsram för
kalkning av försurade sjöar,
11. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om naturvårdsinventeringar,
12. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om naturbevakare,
13. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att investeringsbidrag till
allergisanering skall ingå i de
aviserade miljösatsningarna,
14. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till "grönt" ROT-bidrag i
enlighet med vad som anförts i motionen,
15. att riksdagen avslår förslaget till
lag om tillfällig nedsättning av
stämpelskatt i vissa fall,
16. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljöanpassade
transportsystem,
17. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att begränsa
buller,
18. att riksdagen avslår förslaget till
lag om ändring i lagen (1996:537) om
ändring i lagen (1978:69) om
försäljningsskatt på motorfordon,
19. att riksdagen avslår förslaget till
lag om ändring i fordonsskattelagen
(1988:327),
20. att riksdagen avslår förslaget till
lag om ändring i bilskrotningslagen
(1975:343),
21. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till ändring av beskattningen av
bilförmån i enlighet med riktlinjerna i
motionen,
22. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om ändrad beräkning av
skiktgränsen för statlig inkomstskatt,
23. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om förändring av stödet till
kulturarbetare i form av ett
konstnärstillägg i enlighet med vad som
anförts i motionen,
24. att riksdagen beslutar att
programmet för samarbete och utveckling
inom Östersjöregionen skall genomföras
på tre år i stället för fem år och ges
en tydlig miljöinriktning,
25. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en skatteväxling
på 25 miljarder kronor på tre år och 100
miljarder kronor fram till år 2010,
26. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om minskad arbetslöshet genom
sänkt arbetstid,
27. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till lagstiftning om 35 timmars
veckoarbetstid i enlighet med vad som
anförts i motionen,
28. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om initiativ till ett kontrakt
med arbetsmarknadens parter om en
arbetstidsförkortning till 35 timmars
arbetsvecka,
29. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till lag om sabbatsår enligt den
danska modellen; en förutsättning för
tjänstledigheten bör vara att en
arbetslös kan beredas arbete i den
tjänstlediges ställe under tiden för
tjänstledigheten,
30. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utredning av möjligheten
till arbetsdelning enligt den danska
s.k. sopåkarmodellen,
31. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till hur moment om företagande
kan komma in i kursplanerna i alla
stadier i undervisningsväsendet,
32. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till inrättande av ett särskilt
organ för fortlöpande förenklingar och
avregleringar för företagande,
33. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om beskattningen av arbetande
kapital,
34. att riksdagen beslutar att
börsnoterade aktier vid
förmögenhetsbeskattning skall värderas
till 75 % av marknadsvärdet,
35. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om statligt stöd till nätverk
som stimulerar småföretagens
miljötänkande,
36. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om ytterligare medel för
utökning av rådgivningen vid landets
kooperativa utvecklingscentra som del i
den aviserade satsningen på företagande,
37. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att överflytta ansvar för
delar av anslag för nyföretagarlån till
kvinnors företagande till LKU,
38. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att undersöka en alternativ
utformning av nedsättningen av sociala
avgifter för företag,
39. att riksdagen avslår regeringens
förslag till treårigt program för
småföretagsutveckling, förnyelse och
tillväxt,
40. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till samlad redovisning och
analys av företagsstöden i enlighet med
vad som anförts i motionen,
41. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av särskilda
stimulanser för tjänstesektorn,
42. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om sambandet mellan ekonomisk
tillväxt och sysselsättningen inom den
offentliga sektorn,
43. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder som medför en ökad
ekonomisk ram för kommuner och
landsting,
44. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsmarknadspolitikens
uppgift,
45. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om förnyelse av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
46. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om åldersgränsen vid offentliga
tillfälliga arbeten för äldre,
47. att riksdagen hos regeringen begär
tillsättande av en utredning om
villkoren för lokala arbetsmarknader
enligt förslaget i motionen,
48. att riksdagen, vid bifall till
hemställanspunkt 26 om sänkt arbetstid,
hos regeringen begär förslag om
tidsbegränsade arbetsmarknadspolitiska
åtgärder i befintlig verksamhet enligt
den s.k. Kalmarmodellen,
49. att riksdagen hos regeringen begär
tillsättandet av en utredning om
sammanslagna lokala organisationer i
enlighet med vad som anförts i motionen,
50. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en mer genomtänkt
planering av den utökade utbildningen,
51. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om särskilda utbildningsinsatser
för arbetslösa med specifika läs- och
skrivsvårigheter,
52. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om krav på ökade insatser från
näringslivet vad gäller
arbetsplatsförlagd utbildning, praktik
och fortbildning,
53. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökat deltagande från
universitet och högskolor i form av
service till och samarbete med
offentliga tjänstesektorn och det
privata näringslivet,
54. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om lärlingssystem,
55. att riksdagen hos regeringen begär
att den återkommer med könsuppdelad
statistik i enlighet med vad i motionen
anförts,
56. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att hälften av det
stöd som utgår till nyföretagande skall
tilldelas kvinnliga företagare,
57. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att hälften av AMS
medel för arbetslöshetsåtgärder skall
tilldelas kvinnor,
58. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av samordning av
olika ersättningssystem,
59. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en parlamentarisk beredning
för samordning av olika
ersättningssystem,
60. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om ändrade åldersgränser för
studiestöd via a-kassa för
gymnasie/grundskolestudier,
61. att riksdagen avslår regeringens
förslag till lag om ändring i lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,
62. att riksdagen avslår regeringens
förslag till lag om ändring i lagen
(1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd,
63. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om kvalificering och garantinivå
i arbetslöshetsförsäkringen,
64. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om ersättningsnivåer i
arbetslöshetsförsäkringen,
65. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om finansieringen av en höjning
av ersättningsnivån till 80 % i
arbetslöshetsförsäkringen för dem med
lägre inkomster,
66. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om bortre parentes och
ersättningar vid långvarig arbetslöshet,
67. att riksdagen av regeringen begär
förslag om ändring av lagbestämmelserna
om visstidsanställning vid
arbetsanhopning i enlighet med vad som
anförts i motionen,
68. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om provanställning,
69. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till ändring av
lagbestämmelserna om turordningsregler i
företag med högst 10 anställda i
enlighet med vad som anförts i motionen,
70. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till sådan lagändring som
omöjliggör stridsåtgärd som har till
ändamål att kollektivavtal skall träffas
med ett företag som inte har några
arbetstagare eller där bara företagaren
eller dennes familjemedlemmar är
arbetstagare,
71. att riksdagen antar de i motionen
framställda förslagen till ändringar i
lagen mot etnisk diskriminering.
1995/96:Fi118 av Alf Svensson m.fl.
(kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om sänkt fastighetsskatt,
2. att riksdagen avslår regeringens
förslag om slopad förmånsbehandling av
allemansfonder,
3. att riksdagen beslutar om
enkelbeskattning på risksparande i
enlighet med den lagstiftning som
infördes av fyrpartiregeringen att gälla
fr.o.m. den 1 januari 1997,
4. att riksdagen avslår regeringens
förslag om att sänka
avsättningsmöjligheten till
periodiseringsfond,
5. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om minskat företagsstöd med 2
200 miljoner kronor för 1997, 2 500
miljoner kronor för 1998 och 2 700
miljoner kronor för 1999 för
finansiering av nedsättning av
arbetsgivaravgifterna,
6. att riksdagen avslår regeringens
förslag om avskaffandet av
riskkapitalavdrag,
7. att riksdagen ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att göra
en översyn av reglerna för
riskkapitalavdrag,
8. att riksdagen avslår regeringens
förslag om att minska uppräkningen av
skiktgränsen för statlig skatt,
9. att riksdagen beslutar att antalet
nya permanenta platser i högskolan under
1999 begränsas till 7 500 och att
studiemedel anvisas i motsvarande
omfattning,
10. att riksdagen beslutar att 10 000
nya permanenta platser inrättas på
komvux år 1997 och att studiemedel
anvisas i motsvarande omfattning,
11. att riksdagen beslutar att 180
miljoner kronor anvisas till
folkhögskolor och studieförbund utöver
regeringens förslag, för att nya
permanenta platser skall inrättas 1997,
och att studiemedel anvisas i
motsvarande omfattning,
12. att riksdagen beslutar att
barntillägget i svuxa återinförs,
13. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om inrättandet av system med
kompetenskonto,
14. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om ett nationellt program med
speciell inriktning på företagande i
gymnasieskolan, förslag om
folkhögskolekurser om företagande samt
förslag om kurser och utbildningsprogram
inriktade på företagande på
högskolenivå,
15. att riksdagen avslår regeringens
förslag om inrättande av ett nytt
institut direkt underställt
Arbetsmarknadsdepartementet,
16. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om fortsatt reformering av AMS,
17. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett nytt sätt att mäta
resultatet i arbetsmarknadspolitiken,
med intervall i antalet personer i
åtgärder och med kostnadseffektivitet i
form av resultat med människor i
reguljärt arbete efter en åtgärdsperiod,
18. att riksdagen beslutar slopa
anställningskravet vid
arbetsplatsintroduktion fr.o.m. den 1
augusti 1996,
19. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om den personkrets som kan
omfattas av ALU,
20. att riksdagen beslutar avskaffa
pendlingsstödet,
21. att riksdagen avslår regeringens
förslag om tillfälliga offentliga
arbeten,
22. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om lönebidrag för
arbetshandikappade,
23. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om sabbatsår,
24. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om ungdomslöner,
25. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om stimulansbidrag för
arbetsdelning inom offentlig verksamhet,
26. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om
utbildning/kompetensutveckling för
personal inom kommunernas och
landstingens vård- och
omsorgsverksamhet,
27. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om regionalpolitisk helhetssyn
och avskaffande av startbidraget,
28. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en allmän obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring,
29. att riksdagen avslår regeringens
förslag avseende arbetsvillkoret,
normalarbetstid och normalinkomst,
30. att riksdagen beslutar om fortsatt
anläggningsstöd för salix,
31. att riksdagen beslutar om fortsatt
investeringsstöd för solvärme i
bostäder,
32. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om fortsatt stöd till
investeringar i vindkraft,
33. att riksdagen beslutar i enlighet
med vad som anförts i motionen att
skattereduktion inom ramen för ROT-
åtgärder skall medges för konvertering
av elvärme till andra
uppvärmningsformer,
34. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om sysselsättning inom jordbruks-
och livsmedelssektorn,
35. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om skatteavdrag och
fonderingsmöjligheter för yrkesfiskare.
1995/96:Fi119 av Karin Falkmer m.fl. (m)
vari yrkas
1. att riksdagen avslår förslaget om
ett program för småföretagsutveckling,
förnyelse och tillväxt i enlighet med
vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett investeringsstöd för
jordbruket,
3. att riksdagen avslår förslaget om
ett program för samarbete och utveckling
inom Östersjöregionen i enlighet med vad
som anförts i motionen,
4. att riksdagen avslår förslaget om
ett program för omställning till hållbar
utveckling i enlighet med vad som
anförts i motionen,
5. att riksdagen avslår förslaget om
särskilda insatser för omstrukturering i
vissa kommuner och landsting i enlighet
med vad som anförts i motionen.
1995/96:Fi120 av Bo Lundgren m.fl. (m)
vari yrkas
1. att riksdagen avslår förslaget till
lag om ändring i fordonsskattelagen
(1988:327) i enlighet med vad som
anförts i motionen,
2. att riksdagen avslår regeringens
förslag till lag om upphävande av lagen
(1994:1851) om skattelättnader för
sparande i allemansfonder i enlighet med
vad som anförts i motionen.
1995/96:Fi121 av Beatrice Ask m.fl. (m)
vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens
förslag om en utbildningssatsning i
enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om vuxenutbildningen,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om personliga utbildningskonton,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om den kvalificerade
eftergymnasiala yrkesutbildningen,
5. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbyggnad och kvalitet i
utbildningen och då i synnerhet i den
högre utbildningen.
1995/96:Fi122 av Per Unckel m.fl. (m)
vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens
förslag till lag om offentliga
tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa
i enlighet med vad som anförts i
motionen,
2. att riksdagen avslår regeringens
förslag i fråga om sammansättningen av
arbetsförmedlingsnämnderna i enlighet
med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen avslår regeringens
förslag att det bör finnas en
arbetsförmedlingsnämnd i varje kommun i
enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om regeringens förslag om
utomnordiska invandrares och
arbetshandikappades möjligheter att
studera inom det reguljära
utbildningsväsendet på grundskole- och
gymnasienivå,
5. att riksdagen avslår regeringens
förslag att äldre arbetslösa skall ges
möjlighet till viss sysselsättning inom
offentliga sektorn i enlighet med vad
som anförts i motionen,
6. att riksdagen avslår regeringens
förslag i fråga om aktivitetsstöd/starta-
eget-bidrag till arbetslösa kvinnor i
enlighet med vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen avslår regeringens
förslag till lag om ändring i lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring i
enlighet med vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen avslår regeringens
förslag till lag om ändring i lagen
(1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd
i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1995/96:Fi123 av Anne Wibble m.fl. (fp)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att arbetsmarknadspolitiken
bör förbli en statlig angelägenhet,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts
a) om utvärdering av hur målen för
Arbetsmarknadsverket har uppnåtts,
b) om verkan av personalförstärkningar
till arbetsförmedlingarna och
c) om hur arbetslivsutveckling (ALU)
har fungerat,
3. att riksdagen beslutar att avslå
regeringens förslag till lag om
offentliga tillfälliga arbeten för äldre
arbetslösa,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om lokala arbetscenter för
långtidsarbetslösa,
5. att riksdagen beslutar att alla
långtidsarbetslösa kvinnor skall få
ökade möjligheter att starta företag,
6. att riksdagen godkänner att högst
420 000 000 kr av medlen under anslaget
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får
användas för tillfälliga
personalförstärkningar vid
arbetsförmedlingen och
arbetsmarknadsinstituten,
7. att riksdagen godkänner att högst
200 000 000 kr av medlen under anslaget
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får
anslås till lönebidrag,
8. att riksdagen beslutar, i enlighet
med vad som anförts motionen, om sådan
återgång till reglerna som gällde i LAS
och MBL före den 1 januari 1995,
9. att riksdagen beslutar om sådan
ändring av arbetslöshetsförsäkringen att
en "bortre parentes" sätts efter två år,
10. att riksdagen godkänner vad i
motionen anförts om användningen av
medel för Särskilda insatser för vissa
kommuner och landsting,
11. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att
utbildningssektorn präglas av kvalitet,
mångfald och långsiktighet,
12. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om programmet för samarbete och
utveckling inom Östersjöregionen,
13. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om programmet för omställning
till hållbar utveckling.
1995/96:Fi124 av Kenth Skårvik m.fl.
(fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om situationen för Samhall AB,
2. att riksdagen beslutar att 200
miljoner kronor tillförs Samhall AB för
år 1997 genom en omdisponering av medlen
till tillfälliga personalförstärkningar
till arbetsförmedlingen och AMI.
1995/96:Fi125 av Sten Tolgfors och Per
Bill (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av frihandel mellan EU
och tredje land samt den inre marknadens
fulla förverkligande och
upprätthållande,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att
Essendeklarationens intentioner
förverkligas,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om det socialdemokratiska
förslaget om en europeisk
sysselsättningsunion,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en liberalisering
av den sociala stadgan, det sociala
protokollet och den nuvarande
regleringsambitionen på arbetsrättens
område,
5. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att regeringen vid
EU:s pågående regeringskonferens driver
kraven på fördragsmässigt stöd för en
systematisk avreglering av EG:s
regelverk,
6. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetstidsdirektivet.
1995/96:Fi126 av Carl-Johan Wilson och
Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att
även arbetsskapande kulturprojekt inom
folkbildningen skall kunna erhålla
ekonomiskt stöd ur de medel som anslås
för vuxenutbildningsprojekt.
1995/96:Fi127 av Eva Eriksson (fp) vari
yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till sådan ändring som
tillgodoser egenföretagares och
närståendes till egenföretagare
möjlighet att få del av särskilt
utbildningsbidrag i enlighet med vad som
anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till sådan ändring som
tillgodoser egenföretagares och
närståendes till egenföretagare
möjlighet att få del av utbildningsstöd
till att starta eget i enlighet med vad
som anförts i motionen,
3. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till sådan ändring som
tillgodoser egenföretagares och
närståendes till egenföretagare
möjlighet att få del av offentliga
tillfälliga arbeten i enlighet med vad
som anförts i motionen.
1995/96:Fi128 av Ulf Melin (m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om statens avtal med
Stiftelsehögskolan i Jönköping angående
utbyggnaden av Internationella
handelshögskolan.
1995/96:Fi129 av Jerry Martinger (m)
vari yrkas att riksdagen beslutar att
nedsättning av stämpelskatt i vissa fall
skall ske i enlighet med vad som anförts
i motionen.
1995/96:Fi130 av Hans Karlsson och Ann-
Marie Fagerström (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
behovet av diskrimineringslag i
arbetslivet vad avser personer med
funktionshinder.
1995/96:Fi131 av Inger Lundberg m.fl.
(s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av samordnade
insatser för att utveckla svensk
formgivning som ett medel för ökad
tillväxt, nationell identitet och
livskvalitet.
1995/96:Fi132 av Gudrun Lindvall (mp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett program för utveckling av
arbetstillfällen inom äggproduktionen i
enlighet med riksdagsbeslutet om förbud
mot värphönshållning i bur.
1995/96:Fi133 av Lars Hedfors och Eskil
Erlandsson (s, c) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att slopandet
av försäljningsskatten på personbilar i
miljöklasserna 1 och 2 börjar gälla
fr.o.m. den 11 juni 1996,
2. att riksdagen beslutar att
sänkningen till 2 000 kr i miljöklass 3
börjar gälla fr.o.m. den 11 juni 1996.
1995/96:Fi134 av Karin Olsson m.fl. (s,
c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för att
möjliggöra för kooperativa företag och
lokala kooperativa utvecklingscenter att
på olika sätt aktivt medverka i
processen för att minska arbetslösheten
i vårt land.
1995/96:Fi135 av Helena Nilsson och
Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
kvinnliga affärsrådgivare.
1995/96:Fi136 av Kjell Ericsson (c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Almi företagspartner AB
bör få i uppdrag att utveckla ett system
för kreditgivning i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1995/96:Fi137 av Lisbeth Staaf-Igelström
(s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Almi
företagspartner AB bör få i uppdrag att
utveckla ett system för kreditgivning i
enlighet med vad som anförts i motionen.
Motionsyrkanden med anledning av
händelse av större vikt
1995/96:A45 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen
hemställer om ett förslag, att
presenteras skyndsamt, om sänkta
arbetsgivaravgifter inom tjänstesektorn
finansierade med besparingar, i första
hand på de s.k. företagsstöden,
2. att riksdagen beslutar upphäva de
förändringar i arbetsrätten som
vidtagits efter valet 1994.
1995/96:A46 av Alf Svensson m.fl. (kds)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om attityder till företagande,
2. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om åtgärder för att minska
byråkratin för mindre företag i enlighet
med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen beslutar om en
moderniserad arbetsrätt i enlighet med
vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om ytterligare förändringar av
arbetsrätten,
5. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillgång till riskkapital,
6. att riksdagen beslutar om
enkelbeskattning på risksparande i
enlighet med de regler som infördes av
fyrklöverregeringen,
7. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om åtgärder för att förbättra
investeringsklimatet i enlighet med vad
som anförts i motionen,
8. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om åtgärder för
kompetensutveckling och forskning i
enlighet med vad som anförts i motionen,
9. att riksdagen beslutar om återgång
till den tidigare tidpunkten för
företagens momsinbetalningar,
10. att riksdagen beslutar att dagens
regler för arbetsgivarperiod i
sjukförsäkringen fortsatt skall gälla,
11. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om företagsstöd,
12. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om åtgärder för att stimulera
tjänstesektorn i enlighet med vad som
anförts i motionen,
13. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till ändring av
arbetsmarknadspolitiken i enlighet med
vad som anförts i motionen.
1995/96:A49 av Carl Bildt m.fl. (m) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om riktlinjer för den ekonomiska
politiken i syfte att främja tillväxt
och fler arbetstillfällen,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om förutsättningar för en
flexibel lönebildning,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om studier av goda
internationella exempel,
4. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om enklare regler för nya
företagare och för att anställa i
enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om slopad dubbelbeskattning i
enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen beslutar om lindrade
spärregler för fåmansbolag från och med
den 1 januari 1997 i enlighet med vad
som anförts i motionen,
7. att riksdagen beslutar ändra
lagstiftningen om riskkapitalavdrag från
och med den 1 januari 1997 i enlighet
med vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen beslutar att inkomster
av royalty som härrör från patent skall
beskattas som kapitalinkomst från den 1
januari 1997 i enlighet med vad som
anförts i motionen,
9. att riksdagen beslutar införa rätt
till nuvärdeavskrivning från den 1
september 1996 i enlighet med vad som
anförts i motionen,
10. att riksdagen beslutar om återgång
till tidigare betalningsregler för
mervärdesskatt från den 1 september 1996
i enlighet med vad som anförts i
motionen,
11. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om sänkning av den statliga
inkomstskatten till 20 % från den 1
januari 1997 i enlighet med vad som
anförts i motionen,
12. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om sänkning av egenavgiften till
sjukförsäkringen med tre procentenheter
i förhållande till genomförda och
beslutade höjningar fram till 1998 i
enlighet med vad som anförts i motionen,
13. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om ökad förmånsrelatering av
socialavgifterna i syfte att minska den
totala skatten på arbete i enlighet med
vad som anförts i motionen,
14. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om avveckling av den allmänna
löneavgiften i enlighet med vad som
anförts i motionen,
15. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande generellt sänkt
kommunalskatt,
16. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande reformering av
mervärdesskatten,
17. att riksdagen beslutar upphäva de
höjningar av energibeskattningen som
föreslogs i proposition 1995/96:198 i
enlighet med vad som anförts i motionen,
18. att riksdagen beslutar om en 50-
procentig skattereduktion för vissa
hushållstjänster i enlighet med vad som
anförts i motionen,
19. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om beskattningen av
tjänstebilar,
20. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om skyldighet för kommunerna att
upphandla i konkurrens,
21. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om inställelse av
uppgiftslämnandeskyldighet under två år
i enlighet med vad som anförts i
motionen,
22. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en statlig
avregleringsdelegation,
23. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till ändring av
förmånsrättslagen (1970:979) om
förmånsrätt för skattefordringar i
enlighet med vad som anförts i motionen,
24. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om reformeringen av systemet med
löneförmånsrätt och lönegaranti,
25. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om fortsatta privatiseringar,
26. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till en förenklad arbetsrätt att
gälla från den 1 januari 1999 i enlighet
med vad som anförts i motionen,
27. att riksdagen beslutar att från den
1 september 1996 till den 31 december
1998 sätta lagen om anställningstrygghet
ur kraft i enlighet med vad som anförts
i motionen,
28. att riksdagen beslutar om vissa
ytterligare förändringar av arbetsrätten
i enlighet med vad som anförts i
motionen,
29. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om att arbetsdomstolen skall
upphöra från den 1 januari 1999 i
enlighet med vad som anförts i motionen,
30. att riksdagen beslutar om en
förändring av LAS vad gäller
uppsägningstiden i enlighet med vad som
anförts i motionen,
31. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om den svenska arbetsrättsliga
hållningen i EU,
32. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om en nationell skolpeng med
sikte på den 1 juli 1999 i syfte att
konkurrensutsätta skolan i enlighet med
vad som anförts i motionen,
33. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om en utbyggnad med 20 000
platser på tre år i eftergymnasial
utbildning tillsammans med företagen, i
enlighet med vad som anförts i motionen,
34. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om ett program för förstärkt
kvalitet i den högre utbildningen i
enlighet med vad som anförts i motionen,
35. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om ett långsiktigt
kunskapsprogram i enlighet med vad som
anförts i motionen,
36. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om personliga utbildningskonton
i enlighet med vad som anförts i
motionen,
37. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en särskild utredning av
vilka forskningsområden som har särskild
betydelse och särskild potential för
Sverige och svenska företag,
38. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om en databas om forskning i
enlighet med vad som anförts i motionen,
39. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till en allmän
arbetslöshetsförsäkring i enlighet med
vad som anförts i motionen,
40. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om analyser av sociala
ersättningars, skatters och
inkomstrelaterade avgifters påverkan på
lönebildning och arbetslöshet,
41. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om nödvändigheten av en stramare
arbetsmarknadspolitik,
42. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om ett brett lärlingsprogram med
introduktion den 1 januari 1997 i
enlighet med vad som anförts i motionen,
43. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om ett nytt stödsystem för
långtidsarbetslösa i enlighet med vad
som anförts i motionen,
44. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om undanröjande av kvarvarande
hinder för privat arbetsförmedling i
enlighet med vad som anförts i motionen,
45. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till ett ökat svenskt
utnyttjande av EU:s miljöprogram för
jordbruket i enlighet med vad som
anförts i motionen,
46. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till utvidgat stöd till
vallodlingen inom ramen för miljöstödet
i enlighet med vad som anförts i
motionen,
47. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till förenklade regler för
miljöersättningen i enlighet med vad som
anförts i motionen,
48. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utvärdering av effekterna
av ett investeringsstöd till
animalieproduktion,
49. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om en förbättring av
svenskundervisningen för invandrare i
enlighet med vad som anförts i motionen,
50. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om en ny utbildningsorganisation
i Norrland i enlighet med vad som
anförts i motionen,
51. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en ny ordning för regionalt
stöd,
52. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett program för att främja
kvinnors möjligheter på arbetsmarknaden,
53. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett nytt system för
rehabilitering,
54. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utvärdering av Samhall och
systemet med lönebidrag,
55. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en kontinuerlig redovisning
av effekterna av åtgärderna för fler
jobb.
Utskottet
Den ekonomiska politiken
Den ekonomiska utvecklingen
Det internationella konjunkturläget
I finansutskottets senaste betänkande om
den ekonomiska politiken (1995/96:FiU10,
rskr. 304), behandlat och godkänt av
riksdagen den 11 juni 1996, framhöll
utskottet att den internationella
konjunkturutvecklingen är svårbedömd.
Avmattningen av den ekonomiska
aktiviteten under det sista kvartalet
1995 och det första kvartalet 1996
pekade mot att den genomsnittliga
tillväxten i EU blir betydligt lägre i
år än vad som förutsågs hösten 1995.
Tillväxten i Förenta Staterna och
utanför OECD-området bedömdes emellertid
bli god i år och nästa år. Det gäller
flera av de asiatiska länderna.
Det är framför allt i Europa som
tillväxten är svagare än väntat. Både
OECD och EU-kommissionen har gjort
nedrevideringar avseende BNP-tillväxten.
Den ligger nu närmare den bedömning som
den svenska regeringen gjorde i
vårpropositionen (jfr tabell 1). OECD
beräknar tillväxten för OECD-Europa till
1,4 % i år och 2,5 % 1997. Kommissionens
motsvarande prognos för EU-länderna
anger tillväxttakten på 1,5 % och 2,4 %.
Motsvarande bedömning i vårpropositionen
var 1,7 % i år och 2,5 % nästa år.
Konjunkturinstitutet (KI) publicerade
den 25 juni en reviderad bedömning av
den ekonomiska utvecklingen för åren
1996 och 1997.
Arbetslös
het i %
av
arbetskra
ften:
OECD 7, - 7, 7, - 7, 7,
6 7 9 6 9
EU 11 - 11 11 - 11 10
,2 ,4 ,0 ,3 ,9
1 KI: 960618
2 OECD: 960530
3 Fi-dep: 960410
Källor: Konjunkturinstitutet (KI), OECD
och Finansdepartementet (Fi-dep)
Den svaga ekonomiska utvecklingen i EU
förklaras till stor del av utvecklingen
i Tyskland. För ett år sedan gjorde OECD
bedömningen att den tyska BNP-tillväxten
år 1996 skulle uppgå till nära 3 %. Ett
halvår senare - OECD Economic Outlook
december 1995 - nedreviderades prognosen
till 2,5 %. Nedskrivningen av prognosen
motiverades med att löneökningarna blev
större än vad OECD-sekretariatet räknat
med samtidigt som apprecieringen av D-
marken under år 1995 blev väsentligt
kraftigare och gick snabbare än vad man
hade förväntat. Att tillväxten i
december ändå bedömdes bli så pass hög
som 2,5 % byggde på förutsättningen om
en återhämtning av exporten vilket,
tillsammans med lägre ränta, skulle ge
en god tillväxt i investeringarna. Den
privata konsumtionen i år bedömdes öka
med 2,5 %. Denna bedömning gjorde OECD
mot bakgrund av vissa planerade
skattesänkningar för hushållen i
kombination med lägre räntor även om den
tyska regeringen annonserat en
neddragning av de statliga utgifterna. I
den nu aktuella prognosen - OECD
Economic Outlook Juni 1996 - anges för i
år en tillväxt för Tyskland som uppgår
till 0,5 %. Skillnaden gentemot
decemberprognosen förklaras främst av
att den privata konsumtionen nu bedöms
öka med knappt 1,5 %. Vidare gjordes i
decemberprognosen bedömningen att de
totala inve-steringarna skulle öka med
drygt 3,5 %. I OECD:s senaste Outlook
antas investeringarna minska med 2,4 %.
Det redan mycket bekymmersamma läget på
den tyska arbetsmarknaden kommer mot här
angiven bakgrund att försämras
ytterligare i år och nästa år.
OECD:s Tysklandsprognoser visar hur
svårbedömt konjunkturläget i Europa är.
Den nedrevidering av tillväxtprognosen
för Tyskland som OECD nu genomför är
nästan av samma storlek som de ändringar
i prognoserna som framtvingades av
sammanbrottet i det västeuropeiska
växelkurssystemet i början av 1990-
talet.
För nästa år gör OECD bedömningen att
det sker en återhämtning i den tyska
ekonomin. För hela EU anges en tillväxt
på 2,5 %, vilken är densamma som angavs
i OECD:s decemberprognos.
Av tabell 1 framgår att OECD:s prognos
för Förenta Staterna ligger något under
motsvarande bedömning i
vårpropositionen. Som framhålls i
proposition 207 utvecklades såväl den
privata konsumtionen som investeringarna
starkt under första kvartalet 1996,
uppgifter som emellertid OECD-
sekretariatet inte haft möjlighet att
beakta. Det bör innebära att den
amerikanska ekonomin nu går in i en
stabil tillväxtbana. Arbetslösheten
fortsätter att sjunka och uppgår i dag
till 5,5 %. Man får gå tillbaka 20 år i
tiden för att hitta motsvarande låga
arbetslöshetstal för Förenta Staterna.
OECD:s prognos för den japanska
ekonomin innebär en tillväxt på 2,2 % i
år och 2,4 % nästa år. Tillväxten i Kina
och de s.k. DAE-länderna - dvs. Korea,
Taiwan, Hongkong, Singapore, Thailand
och Malaysia - fortsätter att vara
mycket hög.
Skillnaden mellan KI:s och OECD:s
prognos (se tabell 1) gäller främst
utvecklingen i Japan. Här redovisar KI
en väsentligt mer positiv utveckling för
den japanska ekonomin med en tillväxt på
drygt 2,5 % i år och nära 3 % nästa år.
Bakgrunden till KI:s högre
tillväxttakter är bl.a. det positiva
utfallet för första kvartalet även om
det finns stor risk att uppgifterna för
första kvartalet kan överdriva den
underliggande styrkan i ekonomin. En
icke oväsentlig del av uppgången beror
på en stark ökning av offentliga
investeringar som ett led i
stimulanspolitiken. Till detta kommer
att preliminära
nationalräkenskapsuppgifter för Japan
ofta visar sig vara mindre
tillförlitliga. Det förefaller
emellertid som om den massiva
finanspolitiska injektionen nu ger
resultat. I finansutskottets betänkande
1995/96:FiU10 framhölls att det ännu
inte går att säga att uppgången kommer
att vara självgående. Att tillväxten i
år, som KI förutsätter, blir högre än
vad tidigare prognos visat bör det dock
inte råda någon tvekan om. För år 1997
är läget annorlunda; fortfarande är
osäkerheten stor om tillväxten kommer
att visa god styrka när effekten av
stimulanspolitiken klingar av. Den
senaste redovisade statistiken visar
dock att konsumtionsökningen tycks hålla
i sig, att bostadsbyggandet ökar och att
nybilsregistreringen fortsätter att
utvecklas väl. De faktorer som kan bryta
den nu påbörjade uppgången är bl.a. att
konsumtionsskatterna kommer att höjas
våren 1997. Därtill kommer att de
tillfälliga inkomstskattelättnaderna,
som varit i kraft i år, skall avvecklas.
Det bör också nämnas att
kapacitetsutnyttjandet i den japanska
industrin alltjämt är mycket lågt,
vilket kan hålla tillbaka
investeringarna. I detta sammanhang kan
också nämnas att parlamentet godkänt en
serie lagar som tryggar statligt stöd åt
de skuldtyngda finans- institutionerna.
Förutsättningar finns sålunda för en
stabil god tillväxt i Japan, vilket
också skulle innebära en påtaglig
stimulans till den amerikanska ekonomin;
en utveckling som också borde få
positiva effekter på tillväxten i EU-
länderna.
Utvecklingen i vissa östeuropeiska
länder
Flertalet östeuropeiska länder är nu
inne i en återhämtningsfas efter den
djupa krisen i samband med
planekonomiernas sönderfall. Det forna
östblocket beräknas år 1996 för första
gången sedan år 1989 sammantaget ha en
positiv tillväxt. Potentialen för
fortsatta produktionsökningar är mycket
stor, inte minst mot bakgrund av det
kraftiga fallet i produktionsnivån under
senare år. I hela regionen finns dock en
osäkerhet om i vilken takt
marknadsanpassningen kommer att
fortsätta. För de baltiska länderna
väntas tillväxten år 1996 bli relativt
god. Inflationen är i jämförelse med
OECD-länderna mycket hög. Rysslands
tillväxt blev negativ förra året, men
kan bli positiv andra halvåret i år (jfr
tabell 2).
Tabell 2 BNP-tillväxt och inflation i
de baltiska länderna och Ryssland
1993 199 1995 1996
4
Estland BNP - -
8,5 2,7 2,9 4-5
Infla 35 42 29 20-2
tion 5
Ryssland BNP -12 -15 -4
0-1
Infla 840 215 131 40-6
tion 0
Källa: OECD och Östekonomiska Institutet
vid Handelshögskolan i Stockholm
Utvecklingen i Sverige
I betänkande 1995/96:FiU10 konstaterade
utskottet att prognosen för den svenska
ekonomins utveckling fram t.o.m. år 1997
utgick ifrån att den internationella
konjunkturavmattningen skulle bli
kortvarig. Det framhölls emellertid att
osäkerheten i bedömningen av
utvecklingen i EU-området var stor.
I den nu aktuella propositionen anförs
att det finns risk för att
vårpropositionens tillväxtprognos - 1,4
% för i år och 2 % nästa år - inte
kommer att infrias. Man understryker
emellertid att läget är svårbedömt. Den
information som tillkommit efter
Finansdepartementets senast publicerade
prognos visar att utrikeshandeln första
kvartalet 1996 utvecklats något svagare
än förväntat. Det gäller även den
privata konsumtionen. I propositionen
refereras till Statistiska centralbyråns
(SCB) senaste undersökning av hushållens
inköpsplaner (96-05-30) som inte visar
några tecken som tyder på att hushållen
skulle vara på väg att öka
konsumtionstakten.
I propositionen anförs vidare att de
faktorer som positivt påverkar den
svenska ekonomin är den fortsatt goda
utvecklingen av statens finanser som
ökar framtidstron och förbättrar
möjligheterna till lägre räntor. I det
sammanhanget framhålls i propositionen
de förbättrade utsikterna för
prisstabilitet som möjliggjort att
styrräntan hittills i år har sänkts med
drygt 2,5 procentenheter.
I den i juni publicerade Economic
Outlook från OECD redovisas en
försörjningsbalansprognos för Sverige
som är i det närmaste identisk med den
prognos som Finansdepartementet
presenterade i vårpropositionen. Sålunda
gör OECD bedömningen att
produktionstillväxten i år kommer att
uppgå till 1,3 % och nästa år till 2,0
%. Den öppna arbetslösheten förväntas i
år uppgå till 7,6 och nästa år till 7,2
%, vilket innebär en högre arbetslöshet
än vad som angavs i vårpropositionen.
Den 25 juni publicerade
Konjunkturinstitutet (KI) sin senaste
prognos. I tabell 3 redovisas KI:s
försörjningsbalans fram t.o.m. år 1997
och i anslutning härtill vissa nyckeltal
i tabell 4.
1 I % av arbetskraften
2 Uppgifterna inom parentes är
motsvarande bedömning i proposition
1995/96:150
Källa: Konjunkturinstitutet
Konjunkturinstitutet gör följande
sammanfattning av
försörjningsbalansprognosen.
Svag efterfrågetillväxt präglar
fortfarande utvecklingen i den svenska
ekonomin. Konjunkturavmattningen i
Västeuropa håller tillbaka efterfrågan
på svenska exportvaror. Samtidigt bidrar
den kraftiga apprecieringen under det
senaste året till att den svenska
exportindustrin nu förlorar
marknadsandelar för bearbetade varor.
Privat och offentlig konsumtion inom
landet hålls tillbaka av finanspolitiska
åtstramningsåtgärder. Den privata
konsumtionen stimuleras visserligen i år
av markant stigande reallöner och av
fallande räntor. Men osäkerhet och
pessimism bland hushållen, inte minst
som följd av den fortsatt höga
arbetslösheten, kommer enligt
institutets bedömning att hålla
sparkvoten uppe och bromsa
konsumtionstillväxten.
Den enda del av efterfrågan som
fortfarande växer kraftigt är de fasta
investeringarna.
Investeringskonjunkturen tog fart sent
efter deprecieringen och omslaget för
exportefterfrågan. Ännu i år ger den ett
kraftigt positivt bidrag till
efterfrågetillväxten (ca 1,5 % av BNP).
Samtidigt vänder dock lagercykeln nedåt
efter två år med lageruppbyggnad.
Utvecklingen hittills under år 1996
ändrar inte institutets tidigare
bedömning att konjunkturavmattningen
blir relativt kortvarig. Betingelserna
för en vändning uppåt i den
internationella konjunkturen framstår
fortfarande som goda. Låg inflationstakt
och sjunkande räntor bör kunna stimulera
efterfrågetillväxten såväl i Sverige som
i övriga Västeuropa. Lagercykeln vänder
också troligen något uppåt i slutet av
prognosperioden. Tillväxten för de fasta
investeringarna får å andra sidan antas
avstanna nästa år. För
tillväxtutsikterna är det då väsentligt
att den privata konsumtionen till stor
del kan ta över rollen som
tillväxtmotor . Det måste i så fall ske
trots en relativt svag
köpkraftsutveckling för hushållen.
Konsumtionsprognosen innebär att
sparkvoten faller med drygt 1
procentenhet nästa år efter att i år ha
legat kvar vid ca 8 %.
KI:s prognos innebär en BNP-tillväxt
något under 1 % år 1996 och något över 2
% år 1997. Risker finns för en mer
utdragen lågkonjunktur beroende på dels
att den västeuropeiska utvecklingen kan
försvagas av problem i anpassningen till
EMU:s konvergenskrav, dels att ökad oro
bland de svenska hushållen, främst
orsakad av läget på arbetsmarknaden, kan
medföra en svagare
konsumtionsefterfrågan.
Inflationstakten i Sverige är nu mycket
låg. Den kan antas förbli låg under
prognosperioden, även om
konsumentprisernas ökningstakt kan nå
något över 2 % år 1997. De totala
löneökningarna i ekonomin beräknas bli
drygt 5,5 % i år och drygt 4,5 % nästa
år. Reallönerna stiger alltså kraftigt,
men beroende på finanspolitiska
åtstramningar och en svag
sysselsättningsutveckling ökar
hushållens reala disponibelinkomster med
endast ca 1 % år 1996 och 0,5 % år 1997.
Den privata konsumtionen väntas stiga
med 1 % år 1996 och med drygt 1,5 % år
1997. Den offentliga konsumtionen
fortsätter att minska under
prognosperioden, med ungefär 1 % per år
i genomsnitt.
De fasta investeringarna ökar i år i
nästan samma takt som förra året eller
med nära 10 %, men nästa år väntas
ökningstakten avta till ca 1 %. Å andra
sidan väntas lagercykelns bidrag till
efterfrågan slå om, från -1,3 % av BNP
1996 till +0,3 % år 1997.
Utrikeshandeln kommer att ge positiva
bidrag till tillväxten i år och framför
allt nästa år. KI räknar med att
ökningstakten för export av varor och
tjänster tilltar från knappt 4 % i år
till nära 5,5 % nästa år. Importens
ökningstakt väntas bli klart lägre;
drygt 3 % 1996 och drygt 3,5 % år 1997.
Överskottet i bytesbalansen fortsätter
att växa och beräknas nästa år nå över 3
% av BNP.
En jämförelse med KI:s prognos för BNP-
utvecklingen och motsvarande bedömning
i vårpropositionen (se tabell 3) visar
att KI har en lägre produktionstillväxt
för i år och en något högre nästa år.
För åren 1996 och 1997 sammantagna är
skillnaden mellan de båda prognoserna
marginell. Förklaringen till att KI och
Finansdepartementet inte har samma
fördelning av tillväxten mellan de båda
åren är olikheter vad gäller bedömningen
av utvecklingen av den offentliga
konsumtionen. När det gäller
försörjningsbalansen i övrigt kan
konstateras att KI har en mer försiktig
bedömning av exportens utveckling i
jämförelse med vårpropositionens
prognos. Detsamma gäller importen.
Utrikeshandelns bidrag till tillväxten
är i stort densamma i de båda
prognoserna.
Under de första åren på 1990-talet
försvann drygt en halv miljon
arbetstillfällen på den svenska
arbetsmarknaden. Av dessa var ca 410 000
i privat sektor och ca 120 000 i
offentlig sektor. Nästan hälften av
nedgången i antalet arbetade timmar
mellan åren 1990 och 1993 har återtagits
år 1996. Under samma period har
emellertid endast en knapp tiondel av
antalet sysselsatta återtagits.
Förklaringen är bl.a. att
övertidsuttaget har ökat samtidigt som
sjukfrånvaron har minskat.
Enligt Konjunkturinstitutets
arbetsmarknadsprognos i junirapporten
kommer den öppna arbetslösheten att i
jämförelse med vårpropositionens
bedömning bli högre såväl för i år som
nästa år (jfr tabell 5). I sin
redovisning av arbetsmarknadsläget
konstaterar institutet att utvecklingen
på arbetsmarknaden också varit mycket
svag de senaste tre månaderna (mars-maj)
enligt arbetskraftsundersökningen (AKU).
Antalet sysselsatta personer stagnerade
redan under senare delen av 1995, men
har därefter minskat.
Tabell 5 Arbetsmarknad
1 000-tal, 16-64 år
Niv Förändring (om ej
å annat anges)
199 19 19 19
2 93 94 95 19961 1997
1
Befolkning 5 14 10
443 21 30 25
Personer i 4 - - -25 -15
arbetskraften 423 10 53 54 (-4) (4)
3
Personer i
arbetsmarknadspo - 13 23
litiska 165 23 39 36
åtgärder
därav utanför - 29 23
arbetskraften 107 39 14 32
Sysselsatta 4 - - -32 23
185 21 37 61 (16) (36)
1
därav:
jord- och - -7 -1
skogsbruk 141 -4 -1 11 (-2) (0)
industri - 4 10
841 -6 10 41 (9) (24)
9
- -1 0
byggnadsverksamh 272 -3 17 5 (5) (4)
et 6
privat 1 -7 24
tjänstesektor 560 -5 31 34 (17) (8)
4
offentlig 1 - - -19 -12
sektor 363 -5 38 7 (-13)
6
Öppen
arbetslöshet
(nivå) i % av 5,3 8, 8, 7, 7,9 7,0
arbetskraften 2 0 7 (7,2) (6,5
)
Personer i
åtgärder: i %
av arbetskraften 3,7 4, 5, 4, 4,8 5,3
(nivå) 4 3 4 (5,2) (5,2
)
1 Uppgifterna inom parentes anger
motsvarande bedömning i proposition
1995/96:150
Källa: Konjunkturinstitutet
Nedgången tycks ske på bred front i
ekonomin, men är särskilt tydlig inom
den privata tjänstesektorn. Mätt som
helårsgenomsnitt beräknas antalet
sysselsatta personer minska med drygt 30
000 i år. Den genomsnittligt arbetade
tiden per sysselsatt fortsätter att öka
främst beroende på minskad sjukfrånvaro.
Nästa år förutses en viss återhämtning i
antalet sysselsatta när den ekonomiska
aktiviteten tilltar.
Förändringen i antalet arbetade timmar
och antalet sysselsatta i ett längre
perspektiv - från 1980 till i dag -
framgår av följande diagram.
Diagram
Sysselsättning i timmar och personer
samt total arbetslöshet
Index. Basår=1980
Källa: Konjunkturinstitutet
När sysselsättningsläget försvagas
minskar utbudet av arbetskraft vilket
minskar ökningen av arbetslösheten.
Förändringar i arbetsmarknads- och
sysselsättningspolitiken påverkar också
i hög grad utvecklingen av arbetsutbudet
och den uppmätta arbetslösheten under
prognosperioden. I år ökar det totala
antalet personer i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder med
knappt 15 000. Som följd av en
omfördelning från
sysselsättningsåtgärder till
utbildningsåtgärder kommer antalet
personer i arbetsmarknadspolitiska
utbildningar att stiga med närmare 30
000. Nästa år beräknas det totala
antalet personer i åtgärder stiga med
ytterligare 20 000-25 000.
Ökningen beror främst på
sysselsättningspropositionens förslag om
att erbjuda långtidsarbetslösa personer
över 55 år möjlighet att delta i
verksamheten inom offentlig sektor. KI
har i beräkningarna antagit att denna
åtgärd i statistiken kommer att
redovisas på samma sätt som den s.k.
arbetslivsutvecklingen (ALU). Därmed
kommer dessa personer inte att betraktas
som sysselsatta utan registreras som
varande i utbildning utanför
arbetskraften.
Sammantaget innebär detta att antalet
personer i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder beräknas öka från 4,4 % av
arbetskraften 1995 till 4,8 resp. 5,3 %
åren 1996 och 1997. Därmed begränsas
uppgången i den öppna arbetslösheten i
er till 0,2 procentenheter. Nästa år
beräknar KI att den öppna arbetslösheten
minskar från 7,9 till 7 %. Summan av
antalet öppet arbetslösa och antalet
personer i åtgärder, den s.k. totala
arbetslösheten, utgör dock en något
större andel av arbetskraften år 1997 än
år 1995.
Förutom de ovan diskuterade
förändringarna i den direkta
arbetsmarknadspolitiken tillkommer en
ökning av antalet utbildningsplatser i
det reguljära utbildningssystemet. Detta
bidrar ytterligare till att minska den
uppmätta arbetskraften. Personer i dessa
åtgärder ingår dock inte i begreppet
total arbetslöshet i det föregående.
Den offentliga sektorns finansiella
sparande har hittills i år utvecklats
betydligt bättre än som tidigare
förutsetts (jfr tabell 6). Tillsammans
med ytterligare åtgärder för
budgetsanering, som föreslogs i
vårpropositionen, torde detta enligt
KI:s bedömning innebära att underskottet
i den offentliga sektorn kommer att
stanna vid ca 2,5 % av BNP år 1997 och
därmed uppfylla EU:s konvergenskrav.
Tabell 6 Finansiellt sparande och
offentlig skuld
I procent av BNP om ej annat anges
Den viktigaste uppgiften för den
ekonomiska politiken är att bekämpa
arbetslösheten. I proposition 207
föreslår regeringen att riksdagen
ställer sig bakom målet att halvera den
öppna arbetslösheten från 8 % år 1994
till 4 % år 2000.
I partimotionerna från Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet
liberalerna, Kristdemokraterna och
Miljöpartiet de gröna framhålls att
regeringens målsättning att halvera den
öppna arbetslösheten innebär en för låg
ambitionsnivå.
I motion Fi109 (m) (yrkande 2) anförs
att begränsningen till den öppna
arbetslösheten gör detta till ett
skenmål. Med statistiska manipulationer
och politiska beslut skulle man, menar
motionärerna, till och med helt kunna
avskaffa den öppna arbetslösheten. Skall
riksdagen ta ställning till ett
politiskt mål när det gäller att bekämpa
arbetslösheten, måste detta utgå från
den verkliga arbetslösheten och avse
åtgärder som skapar förutsättningar för
riktiga jobb i dagens och morgondagens
företag. Motionärerna föreslår att
riksdagen i stället ställer sig bakom
ett mål som innebär att villkoren för
arbete och företagande skall förbättras
så att den verkliga arbetslösheten
sjunker väsentligt mer än vad som
motsvaras av en halvering av den öppna
arbetslösheten till år 2000.
I motion Fi110 (fp) (yrkande 2)
framhålls att propositionens yrkande att
riksdagen skall acceptera målet att
halvera den öppna arbetslösheten till år
2000 inte är tillräckligt ambitiöst.
Motionärerna anser att utformningen av
detta mål är mycket farlig genom att det
fokuserar på fel sak. Sverige kan,
paradoxalt nog, nå målet men ändå
befinna sig i massarbetslöshet med de
oerhört allvarliga sociala konsekvenser
det för med sig. Genom att begränsa
målet till den öppna arbetslösheten gör
regeringen det möjligt att nå målet
genom kreativ bokföring . Genom
omdefinitioner och en våldsam expansion
av billiga arbetsmarknadspolitiska
åtgärder - som för de berörda
medborgarna inte skiljer sig nämnvärt
från öppen arbetslöshet - kan regeringen
hävda att målet nåtts trots att mycket
lite hänt i verkligheten. Motionärernas
förslag är att statsmakternas mål för
sysselsättningspolitiken uttrycks i
nytillkommande arbeten (med avdrag för
antalet jobb som försvunnit under samma
period). Det innebär att både den öppna
och den totala arbetslösheten till
sekelskiftet skall ha halverats till
högst 4 % respektive 6,5 % genom att
antalet jobb har ökat med 400 000.
Kristdemokraterna framhåller i sin
motion Fi113 (kds) (yrkande 2) att
regeringens målsättning att halvera den
öppna arbetslösheten till år 2000 varken
är tillräckligt långtgående eller
baserad på rätt variabel. Motionärerna
anser att målet skall vara att halvera
den totala arbetslösheten till år 2000.
Regeringens målsättning riskerar att
utmynna i en politik som endast flyttar
människor från öppen till dold
arbetslöshet.
Regeringens förslag till målsättning,
att arbetslösheten skall halveras till
4 % år 2000 är, sägs det i motion Fi112
(mp) (yrkande 2) inte tillräckligt.
Målsättningen säger inget om hur stor
den totala arbetslösheten, dvs. den
öppna arbetslösheten plus de som
sysselsätts i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder, skall vara. Bristerna i själva
målsättningen gör, menar motionärerna,
att regeringens avsikter kan
ifrågasättas. Det finns en uppenbar risk
att regeringens politik leder till att
en orimligt stor andel av arbetskraften
kommer att vara sysselsatt i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. I
motion Fi117 (mp) (yrkande 5) föreslås
att målet skall vara att den totala
arbetslösheten uppgår till högst 7 % år
2000.
Arbetsmarknadsutskottet anför i sitt
yttrande (AU6y) till finansutskottet att
utskottet inte har någon annan mening än
motionärerna när det gäller
önskvärdheten att få ned den totala
arbetslösheten. Men redan målet om att
halvera den öppna arbetslösheten är ett
mycket ambitiöst mål i det
arbetsmarknadsläge som råder.
Finansutskottet vill med anledning av
här behandlade motionsyrkanden anföra
följande.
Socialdemokraternas och Centerpartiets
samarbete har sedan våren 1995 haft en
avgörande betydelse för den politiska
stabiliteten och bidragit till sänkta
räntor. Samarbetet har också lett fram
till att riksdagen ställt sig bakom de
åtgärder för att stärka den svenska
ekonomin som föreslogs i årets
vårproposition. Samarbetet fullföljs nu
genom de ekonomisk-politiska
propositionerna med en offensiv
näringspolitik, utbildning för tillväxt
och åtgärder för ökad trygghet och
sysselsättning samt åtgärder för att
uppnå en ekologisk hållbar utveckling.
I motionerna framhålls att det är
felaktigt att ställa upp ett mål att
halvera den öppna arbetslösheten till 4
% år 2000. I motion Fi109 (m) och motion
Fi110 (fp) antyds att regeringen valt
detta mål för att med hjälp av kreativ
bokföring kunna dölja hur stor den
totala arbetslösheten faktiskt är. Detta
är ett misstänkliggörande av regeringens
avsikt som utskottet bestämt avvisar. De
mål som nu ställs upp av regeringen
motiveras av flera skäl.
För det första måste målet klart kunna
kvantifieras utan att kunna misstolkas
samtidigt som det måste kunna uppnås med
tillgängliga medel. Den öppna
arbetslösheten uppfyller de kraven. I
internationell statistik är den öppna
arbetslösheten den vanligaste
kvantifieringen av arbetslösheten. Den
öppna arbetslösheten går inte att
misstolka. Det finns dessutom ytterst få
ekonomer som påstår sig med säkerhet
kunna ange hur stor minskningen av den
totala arbetslösheten skulle bli efter
en given tidsperiod på grund av t.ex.
förbättrade villkor för företag och
företagande.
Ett annat viktigt motiv till att välja
en halvering av den öppna arbetslösheten
som mål för regeringen och riksdagen är
synen på arbetslöshet. Arbetslinjen har
för de flesta av riksdagens partier
varit en självklar grundpelare i den
ekonomiska politiken. I en alltmer
internationaliserad omgivning ställs
stora krav på strukturförändringar på
arbetsmarknaden. Det innebär att
arbetslinjen måste utvecklas till att
bli arbets- och kompetenslinjen.
Människor som är i utbildning - antingen
därför att de vill bredda sina
möjligheter på arbetsmarknaden eller
tvingas därtill på grund av att
arbetssituationen förändrats - utför
självfallet ett värdefullt arbete både
för sig själva och samhället. Att påstå
att människors utbildning och omskolning
enbart handlar om kreativ bokföring
visar på en cynism som utskottet inte
kan ställa sig bakom.
I motionerna Fi109 (m) och Fi110 (fp)
används uttrycken riktiga jobb på ett
tvivelaktigt sätt. Såvitt utskottet kan
tolka motionerna avser motionärerna med
riktiga jobb på ett alltför ensidigt
sätt arbetstillfällen i den privata
sektorn. Utskottet anser inte att
arbeten skulle vara riktigare än andra
bara för att de utförs i särskilda
sektorer av ekonomin.
Med hänvisning till vad utskottet här
anfört avstyrks motionerna Fi109 (m)
yrkande 2, Fi110 (fp) yrkande 2, Fi112
(mp) yrkande 2, Fi113 (kds) yrkande 2
och Fi117 (mp) yrkande 5.
I motion Fi111 (v) (yrkandena 3 och 4)
ser Vänsterpartiet det som
utomordentligt bra att regeringen nu är
beredd att ställa upp konkreta mål för
arbetslöshetsbekämpningen. Samtidigt
menar motionärerna att regeringens
politik är otillräcklig för att
stimulera framväxten av ordinarie
arbetstillfällen. Det vore olyckligt om
målet att halvera den öppna
arbetslösheten uppnås på konstlad väg -
t.ex. genom att antalet personer i
åtgärder ytterligare ökar eller via
statistiska manipulationer. I motionen
framhålls vikten av att
förvärvsfrekvensen återgår till tidigare
höga nivåer.
Finansutskottet konstaterar att
motionärerna är av samma uppfattning som
regeringen när det gäller formuleringen
av sysselsättningsmålet. Givetvis är det
också utskottets uppfattning att om
efterfrågan på exportmarknaden och
hemmamarknaden utvecklas på ett sådant
sätt att också exempelvis andelen äldre
långtidsarbetslösa minskar så är detta
en mycket positiv utveckling. Avsikten
med de i propositionen föreslagna
åtgärderna är också att successivt höja
förvärvsfrekvensen till de höga nivåer
som tidigare karakteriserat den svenska
arbetsmarknaden.
Mot bakgrund av att yrkande 3 i motion
Fi111 (v) i sak inte innebär något
utöver vad som anges i förslaget i
propositionen behöver motionsyrkandet
inte föranleda någon åtgärd från
riksdagens sida varför det avstyrks. Med
hänvisning till vad utskottet anfört
avstyrks även motionens yrkande 4. Med
det anförda tillstyrker utskottet det i
proposition 207 föreslagna målet för
sysselsättningspolitiken att halvera den
öppna arbetslösheten till 4 % år 2000.
Kontinuerlig rapportering om
sysselsättningen m.m.
I motion A49 (m) föreslås att regeringen
med jämna mellanrum bör redovisa
effekterna av vidtagna åtgärder för att
minska arbetslösheten (yrkande 55).
I motion Fi115 av Lena Klevenås (s)
föreslås att den i propositionen
föreslagna halvårsvisa avstämningen av
den öppna arbetslösheten kompletteras
med en avstämning av hur omställningen
till det ekologiskt hållbara samhället
fortskrider (yrkande 1).
Utskottet vill med anledning härav
anföra följande. Av proposition 207
framgår att regeringen kommer att
regelbundet följa upp utvecklingen på
arbetsmarknaden. En avstämning i
förhållande till målet om en halverad
arbetslöshet år 2000 kommer att
redovisas för riksdagen varje halvår i
anslutning till vårpropositionen och
budgetpropositionen. Detta kommer att
ske med början våren 1997. Därmed inleds
en procedur av samma slag som den som
gäller för konvergensprogrammet.
Med hänvisning till vad utskottet här
anfört anser utskottet att motionens
krav på redovisning av effekter av
vidtagna åtgärder för att minska
arbetslösheten är tillgodosett.
Utskottet avstyrker sålunda yrkande 55 i
motion A49 (m).
Vad gäller motion Fi115 (s) anser
finansutskottet i likhet med vad
jordbruksutskottet anfört i sitt
yttrande (JoU8y) att det av både
praktiska och principiella skäl är en
fördel om sådana redovisningar som
motionären föreslår även i
fortsättningen görs i den årliga
skrivelse som regeringen överlämnar till
riksdagen angående miljöarbetet under
året (senast skr. 1995/96:120).
Finansutskottet avstyrker med det
anförda motion Fi115 (s) yrkande 1.
Resultat av den förda politiken
Den djupa lågkonjunkturen och
försämringen av de offentliga finanserna
i början av 1990-talet ställde den
ekonomiska politiken inför mycket svåra
problem. Av vårpropositionen (prop.
1995/96:150) och av utskottets
betänkande om den ekonomiska politiken
(1995/96:FiU10) framgår att Sveriges
ekonomi i flera avseenden utvecklats
positivt. Bl.a. ökade förra året BNP med
3 % och sysselsättningen med 60 000
personer. Bytesbalansen visade ett
rekordstort överskott och inflationen är
nu lägre än den har varit på decennier.
Sunda statsfinanser och stabila priser
måste enligt utskottet också
fortsättningsvis vara grunden i
regeringens strategi för en halverad
arbetslöshet. Saneringen av de
offentliga finanserna är en nödvändig
förutsättning för att arbetslösheten
uthålligt skall kunna bekämpas. Målen är
att stabilisera statsskulden som andel
av BNP 1996, att reducera underskottet i
de offentliga finanserna till mindre än
3 % av BNP 1997 och att nå balans i de
offentliga finanserna 1998. Utgiftstaket
ligger fast. Att fullfölja
budgetsaneringen är en avgörande
förutsättning för att räntorna skall
kunna pressas ned och för att vårt lands
ekonomi åter skall kunna stärkas. Som
framhålls i proposition 207 har även i
dessa avseenden den ekonomiska politiken
varit framgångsrik de första två åren:
- Den offentliga sektorns finansiella
underskott minskade från 10,8 % av BNP
1994 till 8,1 % år 1995 och beräknas
minska till 5,1 % år 1996.
- Räntan på en femårig statsobligation
har sjunkit från ca 11 % i april 1995
till ca 7,5 % i början av juni 1996.
- Riksbanken har sedan årsskiftet sänkt
den s.k. reporäntan från ca 8,9 % till
5,9 % i början av juli.
- Den svenska kronan har stärkts med över
15 % mot ecu-index sedan april 1995.
Av Konjunkturinstitutets senaste
bedömning framgår att den ekonomiska
utvecklingen har varit något svagare än
konjunkturprognoserna i vårpropositionen
förutsätter. De offentliga finanserna
tycks emellertid ha utvecklats något
starkare. Ett särskilt oroande problem
är dock att sysselsättningen inte har
utvecklats fullt så positivt och att
arbetslösheten inte har minskat i den
takt som förväntades. En viktig orsak
till denna utveckling är den fördjupade
och utdragna avmattningen av den
internationella konjunkturen, särskilt i
Tyskland och Frankrike.
Allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken
I vårpropositionen presenterades ett
scenario där den öppna arbetslösheten
skulle sjunka från 7,2 % år 1996 till
5,7 % år 2000 under förutsättning att
tillväxten uppgick till 2-2,5 % per år
fram till sekelskiftet. Det motsvarar en
minskning av arbetslösheten med drygt 60
000 personer. Dessa beräkningar
inkluderade effekten av den i
vårpropositionen föreslagna
utbildningssatsningen. Av de scenarier
som redovisades i vårpropositionen och i
finansutskottets betänkande
1995/96:FiU10 framgick klart att den
ekonomiska tillväxten måste bli högre
och att svensk ekonomi måste fungera
bättre för att det uppsatta målet att
halvera den öppna arbetslösheten skall
kunna nås. Detta kommer att kräva
fortsatta insatser och en uppslutning
från alla parter kring uppgiften.
Den 28 maj 1996 justerade utskottet sitt
senaste betänkande 1995/96:FiU10 om den
ekonomiska politiken. Den 12 juni
fastställde riksdagen de allmänna
riktlinjerna för den ekonomiska
politiken som finansutskottet föreslagit
i riksdagen. I detta avsnitt behandlar
ånyo utskottet riktlinjerna för den
ekonomiska politiken. Det ligger i
sakens natur att detta avsnitt om de
samlade riktlinjerna i flera avseenden
blir en upprepning av motsvarande
avsnitt i FiU10. Utskottet har därför
med hänvisning till den tidigare
behandlingen valt att i detta betänkande
behandla de yrkanden som hör till
ämnesområdet allmänna riktlinjer för den
ekonomiska politiken relativt
kortfattat. Längre fram i betänkandet
behandlar utskottet de nu tillkommande
detaljerade förslagen till åtgärder för
att minska arbetslösheten.
I proposition 207 sammanfattas de
förslag regeringen nu lägger fram med
avsikt att till sekelskiftet halvera den
öppna arbetslösheten på följande sätt:
- Den reguljära utbildningen byggs ut med
100 000 platser i vuxenutbildningen för
att ge i första hand arbetslösa med låg
utbildningsnivå en chans att förbättra
sina kunskaper och därmed sina
möjligheter på arbetsmarknaden.
- Högskolan byggs ut med 30 000 reguljära
platser. Utbyggnaden sker över hela
landet med särskild tyngdpunkt på Malmö,
Sundsvall-Härnösand-Östersund,
Bergslagen och Sydöstra Sverige.
Regeringen preciserar nu fördelningen av
de 30 000 platserna. Minst hälften av
platserna blir inom naturvetenskap och
teknik.
- Ett program genomförs omfattande 1
miljard kronor för investeringar för
hållbar utveckling och
kretsloppsanpassning.
- Ett program genomförs omfattande 1
miljard kronor för
småföretagsutveckling, förnyelse och
tillväxt.
- En fond omfattande 1 miljard kronor för
Östersjösamarbetet inrättas och inriktas
bl.a. på att stärka
näringslivsutvecklingen. Den nordiska
invest- eringsbanken tillförs
ytterligare resurser.
- Arbetsgivaravgifterna reduceras med 5
procentenheter för den del av lönesumman
i ett företag som understiger 600 000
kr. Sänkningen gäller även för
egenföretagare.
- Lättnader genomförs i
dubbelbeskattningen med inriktning på
små och medelstora företag.
- Försäljningsskatten på motorfordon
avskaffas för att stimulera
bilförsäljningen. Förmånsbeskattningen
av tjänstebilar sänks och förändras så
att den blir beroende av den privata
körsträckan.
- Stämpelskatten reduceras till en
tredjedel under perioden den 12 juni
1996 till den 31 december 1997 för att
stimulera fastighetsmarknaden.
- En översyn görs av förutsättningarna
för expansion i tjänstesektorn.
- Arbetsförmedlingarna stärks samtidigt
som de centrala resurserna reduceras.
Kommunerna får en starkare roll.
Användningen av de
arbetsmarknadspolitiska medlen blir mer
flexibel.
- Ersättningsnivån i a-kassan avses att
höjas till 80 % den 1 januari 1998.
Kostnaderna finansieras helt genom
regelförändringar inom a-kassan.
- Arbetslöshetsförsäkringens roll som en
omställningsförsäkring stärks. En bortre
parentes i arbetslöshetsförsäkringen
införs den 1 januari 1997.
- Tydliga och konkreta individuella
handlingsplaner skall upprättas i
samarbete mellan arbetsförmedlingen och
den arbetssökande.
- Arbetslösa mellan 25 och 55 år ges
möjlighet att studera under ett år på
grund- och gymnasieskolenivå med ett
särskilt utbildningsbidrag motsvarande
arbetslöshetsersättningen. Även
anställda kan få del av
utbildningsbidraget under förutsättning
att de ersätts med långtidsarbetslösa
inskrivna vid en arbetsförmedling.
- 40 000 äldre långtidsarbetslösa får
sysselsättning i kommunerna, landstingen
och staten med ersättning på a-
kassenivå.
I motion Fi110 (m) anförs att regeringen
och Moderata samlingspartiet har två
fundamentalt olika strategier för att
bekämpa massarbetslösheten. Regeringens
politik är att öka satsningen på
arbetsmarknads- och utbildningsåtgärder
för att minska den öppna arbetslösheten.
Därmed, menar motionärerna, befästs
nivån på den verkliga arbetslösheten,
och hushållen får fortsätta att bära de
enorma kostnaderna. Den moderata
politiken syftar i stället till att
skapa förutsättningar för fler riktiga
arbeten. Därmed kan den verkliga
arbetslösheten minska. Bidragsberoendet
avtar, kostnaderna för arbetslösheten
sjunker och välståndet ökar. I motionen
har redovisats riktlinjer för en politik
som, enligt motionärerna, genom en
förnyelse av Sveriges ekonomi skapar
goda förutsättningar för företagande,
expansion och nya jobb. Förslagen kan
sammanfattas på följande sätt.
- De offentliga finanserna måste bringas
i långsiktigt hållbar balans. Det kräver
högre ekonomisk tillväxt och
återhållsamhet med offentliga utgifter.
- En flexibel lönebildning är nödvändig.
Regeringen bör underlätta för aktörerna
på arbetsmarknaden att förnya
lönesättningen så att den främjar den
enskildes utveckling och tillkomsten av
fler jobb.
- Företagen måste få goda förutsättningar
att växa om de skall kunna anställa
flera. Skatten på arbete och kunskap,
skatten på kapitalbildning och skatten
på företagande måste sänkas i en
sammanhållen strategi.
- En långtgående liberalisering av
arbetsmarknaden är ett viktigt inslag i
en politik för större rörlighet och fler
jobb. En ny arbetsrättslig lagstiftning,
med endast ett begränsat antal
grundläggande stadganden om villkoren på
arbetsmarknaden bör införas. Lagen om
anställningsskydd (LAS) bör sättas ur
kraft för nyanställningar från den 1
september i år under den tid som åtgår
för att förbereda en total förenkling av
arbetsrätten.
- Kunskap blir allt viktigare för både
konkurrenskraften och den sociala
rörligheten. En nationell skolpeng bör
införas, den kvalificerade
eftergymnasiala utbildningen byggas ut
och insatser göras för att främja
kvaliteten i den högre utbildningen.
- Arbetsmarknadspolitiken skall vara
stram och bidra till att arbetsmarknaden
fungerar väl. En allmän
arbetslöshetsförsäkring bör införas och
ersättningen begränsas till 300 dagar.
De åtgärder som motionärerna vill ha
genomförda redan från den 1 september i
år är följande:
- Undantag för lagen om anställningsskydd
(LAS) för nyanställningar
- Återintroduktion av den enklare
arbetsrätt som gällde till den 31
december 1994
- Skattereduktion för vissa
hushållstjänster
- Rätt till nuvärdeavskrivning av
investeringar i maskiner och
inventarier
- Bättre betalningsregler för
mervärdesskatt
- Energiskattehöjningarna som genomförts
och beslutats under året un-danröjs
- Frihet för privat arbetsförmedling.
Den sammanlagda effekten för statens
finanser av förslagen i motion A49 (m)
och i motion Fi109 (m) innebär enligt
motionärerna en nettoförstärkning med
några hundra miljoner årligen jämfört
med budgetförslaget i partimotionen
1995/96:Fi78 (m) som väcktes med
anledning av vårpropositionen.
Utskottet vill understryka att arbetet
med budgetsaneringen måste drivas
vidare, vilket innebär att
finanspolitiken måste vara fortsatt
mycket stram. Det är emellertid i detta
sammanhang anmärkningsvärt att
motionärerna även fortsättningsvis i de
nu aktuella motionerna blundar för de
svåra avvägningsproblem som en regering
ställs inför när finanspolitiken måste
stramas åt. Som utskottet ser det är det
nödvändigt att regering och riksdag
mildrar de negativa effekter på
inkomstfördelningen och på
arbetsmarknaden som kan uppstå i arbetet
med att sanera den offentliga sektorns
finanser.
Finansutskottet delar den uppfattning
som framförs i skatteutskottets yttrande
(SkU13y) att ansvaret för de
budgetpolitiska målen och kravet på
fördelningspolitisk hänsyn gör att det
inte kan bli tal om åtgärder som
försvagar budgeten eller medför en
förskjutning inom saneringsprogrammet
som rubbar den fördelningspolitiska
balansen. I sammanhanget bör det erinras
om att värnskatten och den lägre
mervärdesskatten på livsmedel utgör
viktiga inslag i denna balans.
Värnskatten kommer enligt gällande
lagstiftning att upphöra inkomståret
1999. Som skatteutskottet konstaterade
tidigare i våras kommer regeringen att
föreslå hur det samlade skatte- och
avgiftsuttaget skall justeras för att en
bättre fördelningsprofil skall nås.
Avgörande för den fördelningspolitiska
profilen är också balansen mellan
besparingar och skattehöjningar.
Som nämnts ställs i motion Fi109 (m)
krav på förändringar av
arbetsmarknadspolitiken och då bl.a. en
långt gående förändring av den
arbetsrättsliga lagstiftningen.
Utskottet tolkar den moderata motionen
så att regeringen omgående bör förbereda
en lagstiftning som bl.a. sätter lagen
om anställningsskydd (LAS) ur kraft för
nyanställningar redan från den 1
september i år.
I likhet med vad som anförs i
propositionen anser utskottet att
arbetsrätten behöver förändras. Det är
en viktig fråga för både löntagare och
arbetsgivare. Arbetsrätten måste ha en
ändamålsenlig utformning och spegla en
rimlig avvägning mellan löntagarnas
behov av skydd mot godtyckliga och
diskriminerande beslut och företagens
behov av att kontinuerligt kunna anpassa
sin organisation och sin arbetsstyrka
till förändrade förutsättningar. Det är
anmärkningsvärt att de moderata
motionärerna inte beaktar de svåra
avväganden som finns i en utformning av
arbetsrätten. De väljer att ensidigt
stödja arbetsgivarna.
Utskottet anser att strävan bör vara
att förändringen av arbetsrätten skall
åstadkommas av arbetsmarknadens parter i
samverkan. Arbetsmarknadens parter har
meddelat regeringen att de har för
avsikt att försöka nå en eller flera
partsgemensamma uppgörelser på
arbetsrättens område. Regeringen har i
samband härmed ställt medlare till
parternas förfogande. Parterna skall
senast den 23 augusti i år redovisa
resultaten av överläggningarna.
Utskottet avvaktar mot den bakgrunden
regeringens besked när de gäller dessa
frågors fortsatta behandling.
I den moderata motionen framhålls
vidare som en viktig del av riktlinjerna
för den ekonomiska politiken att det
måste skapas goda villkor för
företagande och att en ökad konkurrens
är nödvändig för tillväxten och därmed
möjliggör en ökning av antalet
sysselsatta. Bl.a. ställs krav på en
sänkning av företagsskatterna, skatten
på arbete och kunskap och skatten på
kapitalbildning.
Utskottets uppfattning är att
framtidens utmaningar kräver goda
villkor för företag och företagande. Det
är i huvudsak inom den privata sektorn
som de nya jobben måste komma. Skatte-
och näringspolitiken måste därför
utformas så att de ger goda generella
förutsättningar för företagande i
Sverige.
I propositionen föreslås därför en sådan
riktning av den ekonomiska politiken.
Sålunda skall arbetsgivaravgiften
reduceras från den 1 januari 1997 med 5
procentenheter för den del av lönesumman
i ett företag som understiger 600 000
kr. Därigenom stimuleras särskilt de
mindre företagen. Även egenföretagare
omfattas.
Vidare aviseras en permanent lättnad i
dubbelbeskattningen med inriktning mot
små och medelstora företag. Ändringar
aviseras i räntefördelningen för
enskilda näringsidkare för att
underlätta generationsskiften. Dessutom
kommer arbetet att intensifieras för att
förenkla skattereglerna för enskilda
näringsidkare. För att förenkla
skatteuppbörden särskilt för småföretag
kommer ett nytt enklare
skatteuppbördssystem - skattekonton -
att införas. En översyn av skatte- och
förmånsreglerna för utländska experter
och andra nyckelpersoner skall ske.
Slutligen har regeringen fattat beslut
som innebär att tullrutinerna förenklas.
Utskottet vill i detta sammanhang
framhålla att de i propositionen
föreslagna skattelättnaderna också
kommer att finansieras fullt ut. I
samband med att utskottet här behandlar
den moderata motionen Fi109 (m) finns
det anledning att framhålla att
regeringen i anslutning till
finansieringen av de föreslagna
skattelättnaderna också har beaktat de
fördelningspolitiska aspekterna.
I motion A49 (m) yrkande 2 tas frågan
upp om förutsättningar för en flexibel
lönebildning. I motionen framhålls att
det är parterna på arbetsmarknaden som
har det yttersta ansvaret för att
problemet med lönebildningen löses.
Motionärerna framhåller att om problemen
med lönebildningen skall lösas måste
emellertid bl.a. grundtankarna i
skattereformen återställas,
arbetslöshetsförsäkringen finansieras
med egenavgifter och arbetsrätten
förändras.
Utskottet har tidigare i betänkandet
kommenterat Moderata samlingspartiets
syn på skattepolitiken och arbetsrätten.
Utskottet återkommer till dessa frågor
längre fram i betänkandet och kommer
också att behandla finansieringen av
arbetslöshetsförsäkringen.
Det är utskottets uppfattning att en
avgörande förutsättning för att
arbetslösheten uthålligt skall minska är
att lönebildningen förbättras. Så länge
som lönebildningen fungerar på nuvarande
sätt är det mycket svårt att hållbart
pressa tillbaka arbetslösheten.
Utgångspunkten måste vara att Sverige,
även vid väsentligt lägre
arbetslöshetsnivåer än den nuvarande,
skall ha en lönekostnadsutveckling på
låg europeisk nivå. Lönebildningen måste
utformas så att de arbetslösas intressen
tas till vara i större utsträckning än i
dag.
Utskottet delar propositionens
uppfattning att om Sverige skall komma
ur massarbetslösheten behövs ett nytt
kontrakt för samverkan på
lönebildningens område. I samband med
vårpropositionen inbjöd därför
regeringen arbetsmarknadens parter till
att inför regeringen redovisa sin syn på
hur den framtida lönebildningen i
Sverige skall utformas. Lönebildningen
bör i första hand vara en fråga för
arbetsmarknadens parter. Samtidigt har
staten ansvar för olika regelverk som
formar förutsättningarna för
lönebildningen. Vid de diskussioner som
påbörjades den 28 maj överenskoms att
arbetsmarknadens parter senast den 10
juni 1997 skall redovisa sin syn på
lönebildningen och möjligheterna att
gemensamt formulera nödvändiga
förändringar av förhandlings- och
lönebildningssystem. Regeringens
fortsatta agerande vad gäller
lönebildningen är beroende av de svar
parterna lämnar.
I motion A49 (m) yrkande 40 framhålls
att det bland svenska experter länge
rått samstämmighet om att de negativa
effekterna av höga ersättningsnivåer var
begränsade. I dag har, menar
motionärerna, detta starkt ifrågasatts.
Mot den bakgrunden är det enligt
motionärerna angeläget att som underlag
för förändringar analysera sociala
ersättningars, skatters och
inkomstrelaterade avgifters inverkan på
lönebildningen och arbetslösheten. I
motionen föreslås att en sådan analys
presenteras för riksdagen senast hösten
1997.
Utskottet konstaterar att i motionen
nämns att två större studier har
genomförts inom det ämnesområde som
anges i motionen. De frågor som
motionärerna vill ha belysta följs även
löpande upp i Konjunkturinstitutets
rapporter och utgör även viktig
information i den analys av den svenska
ekonomins utveckling som presenteras i
bilaga 1 till vårpropositionen och
motsvarande bilaga i
budgetpropositionen. Även den löpande
uppföljning av åtgärder för att halvera
den öppna arbetslösheten till år 2000
som regeringen nu föreslår bör kunna
lämna bidrag till den analys som
efterfrågas av motionärerna. Utskottet
anser inte mot denna bakgrund att det
finns behov av en särskild utredning i
enlighet med förslaget i motion A 49
(m).
Med det anförda avstyrker utskottet
motion Fi109 (m) yrkande 1 och motion A
49 (m) yrkandena 1, 2 och 40.
I motion Fi110 (fp) understryks att
kampen mot arbetslösheten är en kamp för
goda företagarvillkor. Att expandera den
offentliga sektorn är med dagens skatter
och budgetunderskott inte ett
realistiskt alternativ. Därför finns i
dagens Sverige ingen annan metod att
komma till rätta med arbetslösheten än
att satsa på företagandet. Inriktningen
av de ekonomiskt politiska åtgärderna
måste i grunden bygga på att selektiva
inslag byts mot ett bättre generellt
företagsklimat.
Som allra viktigast anser motionärerna
det vara att kraftigt sänka
arbetsgivaravgifterna i första hand
finansierat med besparingar i de s.k.
företagsstöden och att reformera
arbetsrätten.
I motionen framförs också flera punkter
i de program som Folkpartiet tidigare
fört fram i riksdagen och som man ser
som mycket viktiga i kampen för fler
jobb:
- Ett avskaffande av dubbelbeskattningen
av aktieutdelningar.
- Ett återupprättande av hälften kvar i
skattereformen, dvs. avskaffande av den
s.k. värnskatten och ett nej till det
nya avsteg som nu föreslås och som ger
permanent höjd marginalskatt för ca 50
000 människor utöver dem som redan fått
det genom andra skatte- och
avgiftshöjningar.
- Ett avskaffande av de nya
momsinbetalningsreglerna.
- En konkurrens- och avregleringspolitik
som spar pengar åt stat och kommun genom
minskade subventioner, spar pengar åt
konsumenterna genom lägre priser och
skapar ett sundare affärsklimat byggt på
konkurrens på lika villkor. En sådan
politik bör bl.a. inkludera ett stopp
för den kommunala bolagshysterin, ett
återupprättande av medborgarnas
lagstadgade valfrihet när det gäller
vård, barnomsorg och utbildning, ett nej
till den planerade skärpningen av det
kommunala planmonopolet avsett att göra
det möjligt för kommunalpolitiker att
stoppa lågprisaffärer.
- Förändringar i regelverket som påverkar
lönebildningen. Som motionärerna ser det
har utfallen av de senaste
lönerörelserna gjort det uppenbart att
det råder en obalans på lönemarknaden
till arbetsgivarnas nackdel. Därför är
Folkpartiet berett att medverka till att
regelförändringar av olika slag skapar
bättre balans. Det skulle vara en klar
fördel om egenavgifterna i
arbetslöshetskassorna var högre, så att
det fanns ett för de anställda tydligare
samband mellan höga
lönekostnadshöjningar och hög
arbetslöshet i en bransch.
- En ansvarsfull energiuppgörelse.
Osäkerheten om elförsörjningen hämmar en
viktig del av svensk industri. Det är
angeläget att göra klart att den
omställning av det svenska
energisystemet som förestår inte kommer
att resultera i stora och plötsliga
elprishöjningar.
Motionärerna vill starkt understryka att
inga åtgärder får vidtas som äventyrar
en trovärdig budgetsanering och därmed
en fortsatt låg inflation och lägre
räntor. Uttryckt i miljarder kronor
innebär förslagen i motionen följande.
Bättre företagsklimat 1997 1998
Sänkta 5 12
arbetsgivaravgifter, i
första hand för
tjänstesektorn
Avskaffad 5,5 5,5
dubbelbeskattning för
alla företag
Nej till sänkt brytpunkt 0,9 1
Nej till försämrad - 3
periodiseringsfond
Sänkt skatt för 0,4 0,4
fåmansbolag
Nej till längre 1,1 1,1
arbetsgivarperiod
Slopad förtida 8 -
momsinbetalning
Totalt sänkta skatter 20,9 23
för företagande
avgår regeringens 5,6 5,8
förslag till sänkning
Nej till finansiering 5,8 6
via Securum
Att finansiera 21,1 23,1
Finansiering
Reducerat företagsstöd 8 8
Höjd pensionsålder, 4 7
ändrad förtidspension
Totalt minskade utgifter 12 15
Höjd matmoms 10 10
Total finansiering 22 25
I motion Fi113 (kds) anförs att
ekonomisk tillväxt är en förutsättning
för att minimera arbetslösheten och
utveckla välfärden för alla.
Finanspolitiken måste vara fortsatt
stram och budgetsaneringen fullföljas.
Skattepolitiken måste ges en sådan
inriktning att det totala skattetrycket
sänks, främst genom att skatten på
arbete sänks. Därutöver är det angeläget
att den del av tjänstesektorn som riktar
sig till de privata hushållen får
skattelättnader som leder till
utveckling och expansion.
Budgetpolitiken måste bl.a. ha som
långsiktigt mål att bättre balans uppnås
mellan den privata och den offentliga
sektorn. Ty när den privata sektorn
tillåts expandera, minskar behovet av
offentliga insatser. För att inte
snedvrida konkurrensen och för att ge
god effektivitet i den offentliga
sektorn måste staten gå vidare med
ägarspridning och sälja statliga
företag. Det är också viktigt att
strukturpolitiken utformas för en
uthållig tillväxt. Det är nödvändigt att
en ambitiös miljöpolitik blir en
integrerad del av tillväxtpolitiken.
I motionen sammanfattas
Kristdemokraternas förslag om tillväxt
för nya jobb på följande sätt:
- En helt avgörande faktor för att lyckas
nedbringa arbetslösheten är den attityd
till företagande som det politiska
etablissemanget utstrålar. Regelverket
måste ge stark motivation för att
starta och driva företag.
- Byråkratin måste minska bl.a. genom en
samordning av de olika verksamheter som
handhar företagarfrågor.
- Arbetsrätten bör förändras så att den
bättre speglar de förhållanden som
gäller i dag. Kristdemokraterna menar
att beslut snarast måste fattas om en
ny arbetsrätt. Beslut bör omedelbart
kunna tas om att de regler som infördes
av fyrpartiregeringen skall
återinföras.
- Tillgången på riskkapital måste bli
bättre. Risksparande skall inte
beskattas hårdare än det helt riskfria
banksparandet.
- Royalty på patenterade uppfinningar bör
vara skattefri.
- Möjligheten att införa avdragsrätt för
avsättningar till individuella
utbildningskonton bör prövas.
- De nya reglerna för företagens
momsinbetalningar som gäller ny
tidpunkt för redovisning och
inbetalning av mervärdesskatt måste
rivas upp.
- Företagsstöden bör ses över och sänkas
i utbyte mot sänkta
arbetsgivaravgifter.
- Tjänster till hushållen bör kunna
stimuleras enligt en utvidgad modell av
den typ som prövats i Danmark.
Som utskottet ser det föreslås i
motionerna Fi110 (fp) och Fi113 (kds)
riktlinjer för den ekonomiska politiken
som helt överensstämmer med de motioner
som dessa partier väckte med anledning
av vårpropositionen. På samma sätt som i
motion Fi109 (m) ställs krav på
skattelättnader och på förändringar i
arbetsrätten även om de i jämförelse med
förslagen från Moderata samlingspartiets
motioner inte alls är av samma
omfattning.
De synpunkter på lönebildningen som
framförs i motionerna Fi110 (fp) och
Fi113 (kds) har också stora likheter med
den syn på denna fråga som framförs i
motionerna Fi109 (m) och A 49 (m).
Med hänvisning till utskottets tidigare
behandling av riktlinjerna för den
ekonomiska politiken och utskottets
tidigare redovisade ställningstagande
till skattepolitiken, frågor rörande
åtgärder inom arbetsmarknadsområdet och
lönebildningen, som utskottet redovisat
i anslutning till behandlingen av
motionerna Fi109 (m) och A 49 (m),
avstyrker utskottet yrkande 1 i motion
Fi110 (fp) och yrkande 1 i motion Fi113
(kds). Utskottet vill här tillägga att
de frågor i motionerna Fi110 (fp) och
Fi113 (kds) som behandlar förslag om
nedsättning av socialavgifter och
åtgärder för att stimulera utvecklingen
i tjänstesektorn tar utskottet ställning
till längre fram i betänkandet i
avsnittet nedsättning av socialavgifter
resp. om en översyn av reglerna inom
tjänstesektorn. Som framgår av
proposition 207 skall regeringen nu göra
en översyn av förutsättningarna för
expansion i tjänstesektorn.
Av propositionerna 207 och 222 framgår
att när det gäller utgiftstaket och
fördelning av utgifterna på
utgiftsområden är de föreslagna
åtgärderna i propositionerna
finansierade fullt ut och att det av
riksdagen den 11 juni i år beslutade
utgiftstaket ligger fast. En viss
omfördelning kan dock komma att ske
mellan utgiftsområdena till följd av
riksdagens beslut.
I motionerna Fi109 (m) yrkandena 3 och
4 och Fi110 (fp) yrkande 3 föreslås att
riksdagen dels godkänner de utgiftstak
som föreslås i motionerna för åren 1997,
1998 och 1999, dels godkänner
fördelningen på utgiftsområden i
enlighet med den uppläggning av den
ekonomiska politiken som föreslås i
respektive motion.
Som en följd av att utskottet inte kan
ställa sig bakom den inriktning av den
ekonomiska politiken som föreslås i
dessa motioner avstyrker utskottet de
förslag till inriktning av budgetarbetet
som framgår av yrkandena 3 och 4 i
motion Fi109 (m) och yrkande 3 i motion
Fi110 (fp).
I motion Fi111 (v) krävs en ny och mer
expansiv inriktning på politiken om vi
skall ha utsikter att komma tillbaka
till full sysselsättning. Arbetslösheten
i Sverige ökade mycket snabbt vid 1990-
talets början, men
långtidsarbetslösheten är fortfarande
relativt begränsad i ett europeiskt
perspektiv. Det talar för, menar
motionärerna, att det fortfarande borde
finnas möjligheter att komma ur
massarbetslösheten någorlunda snabbt.
Men det förutsätter å andra sidan en
mycket starkare efterfrågeutveckling,
dvs. en politik som tillåter en tillväxt
av hemmamarknaden utan att
statsfinanserna urholkas.
Hemmamarknaden måste stärkas genom en
mer konjunkturstimulerande politik. Den
nuvarande ekonomiska politiken är, sägs
det i motionen, för restriktiv. Den
privata konsumtionen är för svag och det
privata sparandet för högt.
Vänsterpartiet föreslår därför en något
lättare finanspolitik och en högre nivå
på de statliga utgifterna. Ett höjt
grundavdrag för låginkomsttagare bör
genomföras. De ytterligare
budgetförstärkningar som regeringen och
Centerpartiet kom överens om i den
ekonomiska vårpropositionen i april
måste avvisas. Regeringen är för
ensidigt inriktad på EMU-anpassning,
något som försvårar
arbetslöshetsbekämpningen. Riksbanken
måste också ta ytterligare steg för att
sänka ränteläget.
Motionärerna menar att saneringen av
statens ekonomi måste ske på ett mer
rättvist sätt. Nu får låginkomsttagarna
bära de tyngsta bördorna. De fortsatta
neddragningarna inom offentlig sektor
tränger ut kvinnor i arbetslöshet och
bidragsberoende. En mer rättvis
fördelningspolitik omfördelar
konsumtionsutrymmet och stimulerar hemma
marknaden. Ett större utrymme för
kommunerna stärker kvinnornas
arbetsmarknad och gynnar den ekonomiska
tillväxten. Jämställdhet och rättvis
fördelning skapar förutsättningar för en
balanserad ekonomisk utveckling.
I motionen föreslås ett program för
sysselsättningen med följande
sammansättning.
- Stöd till kommunsektorn i form av
sänkta
arbetsgivaravgifter 5,0
mdr
- Stöd till privat tjänstesektor via
sänkta arbets-
givaravgifter 5,0
mdr
- Sänkta egenavgifter på näringsinkomster
för
egenföretagare 0,6
mdr
- Sänkta arbetsgivaravgifter för försök
med
6-timmars arbetsdag 1,5
mdr
- Kreditstöd i form av en skatterabatt
för småföretag 1,0
mdr
- Ett grönt investeringsprogram 1,5
mdr
- Aktiv arbetsmarknadspolitik, kommuner,
utb. kvinnor, invandrare och
arbetshandikappade 3,0
mdr
- Näringspolitik, FOU-stöd, nätverk 1,2
mdr
- Akuta jobbinsatser för arbetslösa
ungdomar 1,2
mdr
Totalt:
20,0 mdr
En successiv arbetstidsförkortning är,
enligt motionärerna, en nödvändig del av
sysselsättningsprogrammet. Dessutom
föreslås i motionen ett
kompetensutvecklingsprogram i
arbetslivet genom framtidsfonder
finansierade via vinstavsättningar i
näringslivet under inflytande av
parterna på arbetsmarknaden.
Utskottet konstaterar att Vänsterpartiet
står fast vid sitt förslag till
inriktning av den ekonomiska politiken
så som det presenterades i anslutning
till vårpropositionen. Det innebär bl.a.
att motionärerna avvisar den inriktning
av arbetet med att fullfölja
budgetsaneringen som riksdagen godkände
den 11 juni i år. Som utskottet ser det
är avvägningsproblemen mellan
efterfrågestimulanser och fortsatt
budgetsanering mycket svåra att lösa. I
propositionen nämns tre åtgärder -
försäljningsskatten på motorfordon
avskaffas, förmånsbeskattningen av
tjänstebilar sänks och stämpelskatten
reduceras till en tredjedel temporärt -
för att öka efterfrågan. Det är
utskottets uppfattning att det i
nuvarande budgetläge inte är tillrådligt
att vidta ytterligare åtgärder med denna
inriktning.
I motion Fi111 (v) hävdas vidare att
fördelningspolitiken i budgetsaneringen
är felaktig och bör ändras. Utskottet
delar inte denna uppfattning. Det är
riktigt att de fördelningspolitiska
frågorna också fortsättningsvis måste ha
hög prioritet. Men det är ofrånkomligt
att den höga arbetslösheten,
neddragningen av de offentliga
utgifterna och de stora förändringarna i
transfereringssystemet innebär stora
fördelningspolitiska påfrestningar. Det
framtvingade budgetsaneringsprogrammet
omfattar nu 126 miljarder kronor. Det
råder emellertid inget tvivel om att det
är den höga arbetslösheten som mer än
något annat skapar orättvisor, vidgar
klyftorna och urholkar den sociala
tryggheten. Den viktigaste
fördelningspolitiska uppgiften är därför
att genom en sund och uthållig finans-
och penningpolitik, en aktiv närings-,
regional- och arbetsmarknadspolitik och
stora satsningar på utbildning åter ge
alla människor möjlighet att försörja
sig genom eget arbete. Då motionärerna
avvisar den inriktning av arbetet med
att fullfölja budgetsaneringen som
riksdagen godkände den 11 juni i år
skulle konsekvenserna av deras politik
medföra stora fördelningspolitiska
påfrestningar i form av ökad
arbetslöshet.
Beräkningar som Finansdepartementet
genomfört pekar mot att de samlade
effekterna av saneringsprogrammet,
åtgärderna i vårpropositionen och
sysselsättningspropositionen kan sägas
ha en rimlig fördelningspolitisk profil.
I motion Fi111 (v) upprepar
Vänsterpartiet sitt påstående att den av
regeringen förordade ekonomiska
politiken, som kännetecknas av en mycket
stram finanspolitik, är helt inriktad på
ett deltagande i EMU. Utskottet vill
återigen understryka att detta är en
felsyn. Även om Sverige skulle välja att
stå utanför EMU så måste det stora
underskottet i de offentliga finanserna
elimineras.
När det gäller kravet på en successiv
arbetstidsförkortning, som framförs i
motion Fi111 (v), hänvisar utskottet
till vad utskottet anför i anslutning
till behandlingen av motion Fi112 (mp).
Med det anförda avstyrker utskottet
motion Fi111 (v) yrkandena 1 och 2.
I motionerna Fi112 (mp) och Fi117 (mp)
återfinns Miljöpartiets förslag till
riktlinjer för den ekonomiska politiken
för att minska arbetslösheten. De
sammanfattas i motion Fi112 (mp) i
följande punkter:
- Förkortad arbetstid. Normalarbetstiden
sänks till 35 timmar per vecka från
1998. För att underlätta genomslaget på
arbetsmarknaden sänks egen- avgifterna.
För statens del finansieras denna
inkomstminskning genom lägre kostnader
för a-kassa och arbetsmarknadspolitiska
åtgärder.
- Lägre skatt på arbete. Den relativa
arbetskraftskostnaden sänks genom
successiv neddragning av främst
arbetsgivaravgifter. Sänkningen
finansieras genom höjda energi- och
miljöskatter. Fram t.o.m. 1999 bör ca 25
miljarder växlas från skattebasen arbete
till skattebasen energi och miljö. Detta
gynnar bl.a. tjänstesektorn (både
privat och offentligt) och miljö- och återvinningssektorn.
- Bättre möjligheter för små och
medelstora företag. Översyn och
förenkling av regelverk, en mer flexibel
arbetsrätt, ökad tillgänglighet av
riskvilligt kapital, ändrade
skatteregler som underlättar för både
nyföretagande och tillväxt i små och
medelstora företag m.m.
- Utbyggnad av miljöanpassad
infrastruktur och satsning på gröna
jobb. Utbyggnad av miljöanpassade trafik-
och energisystem med såväl statliga
direktinvesteringar som
investeringsbidrag, samt
arbetsmarknadsåtgärder inriktade på
miljö- och hälsoområdet i vid mening.
Högre energi- och miljöskatter (i en
skatteväxling), samt en väsentligt
förbättrad miljölagstiftning i en
miljöbalk, bidrar verksamt till att öka
förändringstrycket i näringslivet.
- Utveckling av de offentliga
verksamheterna inom välfärdens
kärnområden. Satsningar på bättre vård,
omsorg och utbildning ger jobb i sig,
men förbättrar också möjligheterna för
näringsliv och samhälle och fungerar
bättre ekonomiskt sett. En väl
fungerande offentlig sektor är också
viktig för att vidmakthålla och utveckla
en stark hemmamarknad. Satsningarna
finansieras främst genom att minska
transfereringar till medel- och
höginkomsttagare och till företag.
- Ökad social rättvisa. Den ekonomiska
politiken skall utformas solidariskt så
att alla medborgare ges rimliga
ekonomiska möjligheter att delta i både
den demokratiska processen och i
produktionen. Nödvändiga besparingar för
att klara statens finanser skall inte
riktas mot dem som har de lägsta
inkomsterna eller minsta ekonomiska
marginalerna - av såväl sociala som
ekonomiska skäl.
- Ökad jämlikhet mellan könen. Kvinnor
måste ges bättre möjligheter att starta
och driva företag, och därmed också
utveckla potentiella marknader som i dag
saknas eller är små.
- Sanering av statens finanser.
Saneringen av statens finanser måste
fullföljas så att statens räntekostnader
kan minska och det internationella
förtroendet för svensk ekonomi
förstärkas ytterligare.
Utskottet vill med anledning av de
riktlinjer för den ekonomiska politiken
som anges i motionerna Fi112 (mp) och
Fi117 (mp) anföra följande.
Som utskottet framhöll vid behandlingen
av vårpropositionen delar utskottet i
många avseenden den syn på
miljöpolitiken som framförs i motionerna
från Miljöpartiet. När det gäller den
ekologiska omställningen av det svenska
samhället framhålls i proposition 207
att miljöpolitiken har en övergripande
roll i regeringens strategi för hög
tillväxt och ökad sysselsättning.
Tillväxten stimuleras genom att krav
ställs på omställning av det svenska
samhället som behövs för att tillväxten
skall ske på ett ekologiskt hållbart
sätt. Sverige skall ligga i frontlinjen
när det gäller att utveckla och använda
ny miljöteknik. Kretsloppssamhället ger
nya jobb och nya företag. Sverige skall
sträva efter att vara ett föregångsland
där tillväxt och ekologi går hand i
hand. Visionen är att skapa det
ekologiskt hållbara samhället. Med tanke
på den nuvarande svåra situationen på
arbetsmarknaden talar starka skäl för
att - trots det ansträngda budgetläget -
avsätta 1 miljard kronor för specifika
miljöinvesteringar, vilket också
föreslås i propositionen.
Såvitt utskottet förstår är förslaget
om arbetstidsförkortning en av de
viktigaste delarna i den ekonomiska
politik som Miljöpartiet förordar. I
betänkande 1995/96:FiU10 om
vårpropositionen framhöll utskottet att
denna fråga är mycket komplex. En kort
redogörelse gavs för en
forskningsrapport som presenterade en
översikt över teorier och empirisk
forskning inom detta område.
Vidare hänvisade utskottet till att den
av regeringen tillsatta 1995 års
arbetstidskommitté bl.a. har som uppgift
att analysera konsekvenserna för
sysselsättningen av förkortad arbetstid.
Utredningen skall lämna slutförslag i
höst.
I motion Fi112 (mp) understryks också
vikten av att skapa bättre möjligheter
för små och medelstora företag.
Utskottet vill i det sammanhanget
hänvisa till att det i propositionen
föreslås att 1 miljard kronor avsätts
till ett program för
småföretagsutveckling, förnyelse och
tillväxt. Programmet, som har en tydlig
småföretagsinriktning, avser att
underlätta för Sverige att utveckla
kunskapssamhället, göra det enklare att
vara företagare och att påbörja
omställningen mot en hållbar utveckling.
Programmet innebär bl.a. att en
delegation för förenkling för
småföretagen inrättas vars uppgift är
att redovisa förslag som kan stimulera
till nyetableringar samt möjligheter
till förenklingar av regler för
småföretag. Utöver småföretagsprogrammet
avser regeringen att initiera en bred
samverkan i länen för en effektiv
närings- och regionalpolitik inriktad
mot de mindre företagen. Utskottet, som
ställer sig bakom propositionens
förslag, behandlar dessa frågor mer
ingående i betänkandets avsnitt om
program för företagsutveckling,
förnyelse och tillväxt.
Med det anförda avstyrker utskottet
motion Fi112 (mp) yrkande 1 och motion
Fi117 (mp) yrkandena 1-4, 6 och 42.
Utskottet tillstyrker de allmänna
riktlinjer för den ekonomiska politiken
som förordas i proposition 207.
Studier av internationella exempel
I motion A49 (m) yrkande 3 framhålls att
Sverige bör dra nytta av goda
internationella exempel i kampen mot
arbetslösheten. Motionärerna förordar
att initiativ tas till grundläggande
studier av goda exempel från andra
länder för att vidga beslutsunderlaget
som en del av en nödvändig
liberalisering av den svenska
arbetsmarknaden. Resultaten av studierna
bör enligt motionärerna successivt
redovisas för riksdagen under de
kommande två åren.
Utskottet delar motionärernas
uppfattning att det är viktigt att följa
den ekonomiska utvecklingen och den
förda politiken i länder som har eller
har haft problem liknande dem som
drabbat Sverige. Samtidigt vill
utskottet erinra om att sådana
organisationer som OECD, EU-kommissionen
och Internationella Valutafonden (IMF)
löpande redovisar analyser och
presenterar statistiskt material som
möjliggör sådana jämförelser. Utskottet
vill i detta sammanhang även nämna att
Konjunkturinstitutet i sin senaste
rapport om konjunkturläget gör en
jämförande analys av arbetslöshet och
arbetsmarknadspolitiska åtgärder i
Norden. Institutet planerar att utvidga
denna analys till att omfatta fler
länder i kommande rapporter.
Med det anförda avstyrker utskottet
motion A49 (m) yrkande 3.
Svensk arbetsmarknad i ett europeiskt
perspektiv
I motion Fi125 av Sten Tolgfors och Per
Bill (båda m) begärs ett
tillkännagivande till regeringen utifrån
motionärernas syn på svensk
arbetsmarknad i ett europeiskt
perspektiv.
Motionärerna framhåller vikten av
frihandel mellan EU och tredje land,
samt den inre marknadens fulla
förverkligande och upprätthållande.
Motionärerna betonar också vikten av att
Essen-deklarationens intentioner
förverkligas både i Europa och i
Sverige. Man kritiserar vidare det
socialdemokratiska förslaget om en
europeisk sysselsättningsunion som
motionärerna karakteriserar som
substanslöst. Det är enligt motionärerna
inte fler deklarationer eller
målsättningar i fördragen som krävs för
att få ner arbetslösheten. Redan i
Romfördraget slås vikten av god
sysselsättning fast. Huvudansvaret för
sysselsättningen ligger och måste ligga
på den nationella nivån. Det är nämligen
medlemsländerna som huvudsakligen
bestämmer i frågor som arbetsrätt,
lönebildning, arbetsmarknadspolitik och
utbildningsinsatser. Det finns ingenting
att vinna på att dessa frågor görs till
överstatliga politikområden. Tvärtom
måste utrymme ges för en anpassning till
inhemska förhållanden.
Att skapa ett bättre näringsklimat och
lägga grund för växande internationell
konkurrenskraft är i huvudsak en
utmaning för Sveriges riksdag, liksom
för övriga europeiska parlament. Vissa
av de beslut som måste tas den kommande
tiden måste dock, enligt motionärerna,
föregås av avreglering på europeisk
nivå. Den sociala stadgan och det
sociala protokollet manifesterar en i
deras tycke alltför långtgående allmän
ambition till europeisk reglering.
Slutligen framförs kravet att Sverige
vid den pågående regeringskonferensen
skall driva kravet på ett
fördragsmässigt stöd för en systematisk
avreglering av EU:s regelverk. En
allmänt omfattad uppfattning är att den
europeiska arbetsmarknaden generellt
sett är för stel och att detta är en av
EU-områdets allvarligaste
konkurrenshämmande faktorer. Det är
därför olyckligt att vissa EU-direktiv
är så detaljerade och/eller så långt
gående att de bidrar till att öka denna
stelhet. Exempel på detta ger det s.k.
arbetstidsdirektivet och
överlåtelsedirektivet. Som motionärerna
ser saken bör arbetsrätt primärt vara en
nationell angelägenhet. Medlemsländerna
bör i huvudsak få välja sina egna
arbetsrättsliga lösningar.
Arbetsmarknadsutskottet anför i sitt
yttrande (AU6y) att man tidigare under
våren har haft att bedöma flera av de
frågor som tas upp i motion Fi125 (m)
(1995/96:UU13, AU3y m.fl., rskr. 199).
Arbetsmarknadsutskottet finner därför
inte skäl att i detta sammanhang
penetrera alla de frågor som
motionärerna berör.
Arbetsmarknadsutskottets uppfattning är
att det inte räcker att fullfölja den
inre marknaden och att fullfölja
Essenpunkterna. Sysselsättningsfrågan
bör lösas med mer av europeiskt
samarbete. Det är viktigt att EU:s
medlemsländer har en gemensam strategi
för att möta arbetslösheten och få till
stånd ökad sysselsättning. Samtidigt
krävs en kraftfull arbetsmarknadspolitik
nationellt i Sverige.
Arbetsmarknadsutskottet ställde sig
bakom regeringens uppfattning att
Sverige vid EU:s regeringskonferens 1996
skulle verka för en s.k.
sysselsättningsunion, dvs. att det i
grundfördragen förs in ett avsnitt om
sysselsättningspolitik med gemensamma
mål, gemensamma procedurer och ett
gemensamt åtagande att följa vissa
principer för sysselsättningspolitiken.
Arbetsmarknadsutskottets uppfattning är
vidare att arbetstagarnas ställning inom
EU snarare måste stärkas än försvagas.
Av den anledningen förordade
arbetsmarknadsutskottet att regeringen
vid regeringskonferensen skulle verka
för att EG:s sociala protokoll, som rör
bl.a. arbetstagarnas rättigheter, skrivs
in i Romfördraget. En försämring av
arbetstagarnas rättigheter genom en
uttunning av det sociala protokollet
eller Europarådets sociala stadga kommer
enligt arbetsmarknadsutskottets mening
inte att leda till ökad sysselsättning
inom EU.
Riksdagen har nyligen (prop.
1995/96:162, bet. AU9, rskr. 219)
beslutat att EG:s arbetstidsdirektiv
tills vidare skall genomföras på det
sättet att det i arbetstidslagen förs in
en bestämmelse om s.k. EG-spärr, dvs. en
bestämmelse om att kollektivavtal som
slutits med avvikelse från
arbetstidslagens regler inte får
underskrida direktivets minimikrav. De
materiella bestämmelserna i
arbetstidslagen och annan berörd
lagstiftning skall i princip lämnas
oförändrade i avvaktan på att
Arbetstidskommittén slutför sitt arbete.
Av hänsyn till Arbetstidskommitténs
arbete anser arbetsmarknadsutskottet att
riksdagen inte bör uttala någon mening
om bestämmelserna i EG:s
arbetstidsdirektiv.
Med det anförda avstyrker
arbetsmarknadsutskottet motion Fi125.
Näringsutskottet tar i sitt yttrande
(NU10y) upp frågan om frihandel, som tas
upp som en punkt i motion Fi125 (m).
Frihandel är, enligt näringsutskottets
mening, en avgörande drivkraft för den
globala ekonomiska utvecklingen. Som
sägs i både propositionen och den nämnda
motionen bör Sverige fortsätta att verka
för ökad liberalisering i världshandeln.
Enligt näringsutskottets mening är det
angeläget att Sverige inom EU intar en
aktiv och pådrivande roll och fortsätter
att verka för ökad frihandel mellan EU
och tredje land.
Den inre marknaden utgör, enligt
näringsutskottets uppfattning, ett
kärnområde i EU-samarbetet. Genom den
inre marknaden har svenska företag och
konsumenter fått tillgång till en
hemmamarknad som omfattar ca 370
miljoner invånare. En väl fungerande
inre marknad är av avgörande betydelse
för Sveriges ekonomi och utveckling. Det
är därför väsentligt att en effektiv
tillämpning av lagstiftningen
beträffande denna marknad säkerställs,
så att det inte uppkommer
konkurrenssnedvridningar mellan företag
i olika länder. Sverige bör fortsätta
att inom EU agera i denna riktning.
Med det anförda avstyrker
näringsutskottet den nämnda motionen i
berörd del.
Finansutskottet delar de uppfattningar
i arbetsmarknadsutskottets och
näringsutskottets yttranden som här
redovisats. Något tillkännagivande till
regeringen med anledning av motion Fi125
(m) är enligt finansutskottets mening
inte påkallat varför den avstyrks.
Riksbankens uppgifter
I motion Fi114 av Birgitta Hambraeus (c)
begärs en utredning om Riksbankens
uppgifter och en översyn av
riksbankslagen.
Utskottet redovisade i sitt av riksdagen
den 11 juni 1996 godkända betänkande
1995/96:FiU10 (rskr. 304) att ett arbete
påbörjats för att förbereda förändringar
i lagstiftningen mot bakgrund av de nya
förutsättningarna för penning- och
valutapolitiken.
Finansutskottet ser inte anledning att
föregripa regeringens arbete och
avstyrker motion Fi114 (c).
Skattepolitiken
Fördelningspolitiska effekter av
skattepolitiken
I motion Fi116 (yrkande 3) av Gudrun
Schyman m.fl. (v) föreslås riktlinjer
för skattepolitiken som innebär att
större hänsyn bör tas till skatternas
fördelningspolitiska effekter. Partiets
förslag innefattar bl.a. en sänkning av
skatten på lägre inkomster, t.ex. genom
höjt grundavdrag. Förslaget bör enligt
motionärerna kombineras med ett slopat
grundavdrag för inkomster som ligger
över brytpunkten. Förmögenhetsskatten
breddas och ytterligare skalsteg införs.
För att stödja mindre och nystartade
företag förespråkar motionärerna sänkta
egenavgifter för egenföretagare och ett
kreditstöd genom skatteavdrag. Inom
tjänstesektorn föreslås sänkta
arbetsgivaravgifter för såväl kommunal
som privat tjänstesektor.
Bolagsbeskattningen bör enligt
motionärerna höjas och en särskild
värnskatt på 5 % tas ut. På energi- och
miljöområdet vill motionärerna se ett
successivt ökat skatteuttag, främst för
el och koldioxidutsläpp. De höjda
skatterna på energi- och miljöområdet
bör ingå i en plan för en grön
skatteväxling för att finansiera sänkt
skatt på arbete. En målsättning kan vara
att växlingen skall omfatta 5-6 % av
BNP. Regeringen bör, föreslår
motionärerna vidare (yrkande 2), i
samband med budgetpropositionen hösten
1996 för riksdagen redovisa ett samlat
ställningstagande till hur de
fördelningspolitiska skevheterna i
skattereformen skall justeras.
Skatteutskottet framhåller i sitt
yttrande (SkU13y) att stora uppoffringar
gjorts för att sanera de offentliga
finanserna och återvinna omvärldens
förtroende för en stabil svensk krona.
Det är viktigt att saneringspolitiken
fullföljs så att målen om balans i de
offentliga finanserna successivt nås.
Samtidigt som de budgetpolitiska
riktlinjerna ligger fast är det, anför
skatteutskottet vidare, viktigt att de
åtgärder som vidtas för att öka
tillväxten och sysselsättningen är
fördelningspolitiskt godtagbara. Att
begränsa arbetslösheten är mycket
angeläget, även ur fördelningspolitisk
synpunkt.
Skatteutskottet erinrar om att
värnskatten och den lägre
mervärdesskatten på livsmedel utgör
viktiga fördelningspolitiska inslag.
Värnskatten kommer enligt gällande
lagstiftning att upphöra inkomståret
1999. Regeringen har emellertid aviserat
att den kommer att föreslå hur det
samlade skatte- och avgiftsuttaget skall
justeras för att en bättre
fördelningsprofil skall nås.
Skatteutskottet avstyrker motionen i
här aktuella delar med det anförda och
med hänvisning till vad skatteutskottet
anfört tidigare i ett yttrande till
finansutskottet (1995/96:SkU12y).
Finansutskottet har tidigare i
betänkandet behandlat riktlinjerna för
den ekonomiska politiken och i det
sammanhanget berört de
fördelningspolitiska konsekvenserna av
den ekonomiska politiken. Utskottet
avstyrker, i likhet med skatteutskottet,
motion Fi116 (v) yrkandena 2 och 3.
Tillfällig nedsättning av stämpelskatt
I proposition 222 (avsnitt 4.2, yrkande
5) föreslås en tillfällig nedsättning av
stämpelskatten i syfte att minska
transaktionskostnaden vid förvärv av
fastigheter. Stämpelskatten sätts ned
till en tredjedel vid förvärv av fast
egendom och tomträtter under tiden den
12 juni 1996-den 31 december 1997. En
förutsättning är att inskrivning
beviljas före utgången av mars 1998. I
stället för skattesatserna 1,5 %
respektive 3 % skall de nya
skattesatserna vara 0,5 % respektive
1 %. Överskjutande skatt på förvärv som
skrivs in fram till den 1 augusti 1996
kommer att återbetalas i särskild
ordning.
Avslagsyrkanden framställs i motioner
från Vänsterpartiet och Miljöpartiet. I
motion Fi116 (yrkande 4) av Gudrun
Schyman m.fl. (v) anför motionärerna att
stämpelskatten utgör en så pass
begränsad kostnad vid köp av småhus att
den inte på något avgörande sätt
påverkar beslutet att genomföra ett
förvärv. Vid större affärer uppgår
stämpelskatten visserligen till
betydande belopp men spelar även i dessa
fall en marginell roll för den
långsiktiga avkastningen och därmed
prisbilden. Även om antalet
fastighetsaffärer ökar är det enligt
motionärerna osannolikt att detta skulle
påverka byggandet.
I motion Fi117 (yrkande 15) av Birger
Schlaug m.fl. (mp) anförs att det är
tveksamt om en stimulans för köp av
redan byggda fastigheter kommer att ha
någon effekt på byggandet. Det är enligt
motionärerna bättre att t.ex. satsa
ytterligare på allergisanering av skolor
och bostäder.
I motion Fi129 av Jerry Martinger (m)
anförs att hänvisningen till
förvärvsdatum kan ge upphov till
tolkningstvister, och motionären
hemställer därför att nedsättningen får
avse alla inskrivningsbeslut som fattas
efter den 12 juni 1996 och där ansökan
om inskrivning har ingivits senast den
31 december 1997.
Skatteutskottet instämmer i sitt
yttrande (SkU13y) i regeringens
bedömning att en tillfällig nedsättning
av stämpelskatten skulle öka
omsättningshastigheten på
fastighetsmarknaden. Nuvarande
stämpelskatt höjer
transaktionskostnaderna och bidrar till
att dämpa omsättningen. Enligt
skatteutskottets mening kan en sänkning
av stämpelskatten på fastigheter
underlätta en återhämtning inom
byggsektorn och anser därför att
förslaget bör genomföras.
När det gäller den närmare utformningen
finner skatteutskottet fog för de
invändningar som görs i motion Fi129
(m), men konstaterar samtidigt att en
förändring av det slag som motionären
föreslår medför en merkostnad av
betydande storlek. Vid en samlad
bedömning anser skatteutskottet att
anknytningen till förvärvsdatum bör
behållas.
Sammantaget tillstyrker skatteutskottet
propositionen i denna del och avstyrker
de aktuella motionerna. Vid yttrandet
har avvikande meningar fogats från
Moderata samlingspartiet och Folkpartiet
liberalerna samt en gemensam avvikande
mening från Vänsterpartiet och
Miljöpartiet de gröna.
I sin avvikande mening anför Moderata
samlingspartiets representanter att de
utgår från att ett underlag för att
bedöma de statsfinansiella effekterna av
att tillstyrka motion Fi129 (m) kommer
att kunna tas fram under
finansutskottets beredning av ärendet.
Bostadsutskottet ansluter sig i sitt
yttrande (BoU11y) till propositionens
förslag på de i propositionen angivna
grunderna. De av bostadsutskottet
behandlade motionsyrkandena avstyrks i
motsvarande del. Vid yttrandet har
avvikande meningar fogats från
företrädarna för Vänsterpartiet och
Miljöpartiet de gröna.
Finansutskottet vill med anledning av
motion Fi129 (m) anföra följande. Enligt
jordabalken (20 kap. 2 §) skall lagfart
sökas inom tre månader efter det att den
handling på vilken förvärvet grundas
upprättades. Det innebär att de förvärv
som ägt rum under tiden 12 mars-12 juni
och där köparen ännu inte ansökt om
inskrivning skulle beröras av
motionärernas förslag. Enligt
motionsförslaget skulle dessa köp
belastas med den lägre stämpelskatten.
Kostnaden under en tremånadersperiod för
skattesänkningen beräknas vara 500
miljoner kronor (helårseffekten beräknas
i propositionen till 2 miljarder
kronor). Samtidigt bör man emellertid i
en kalkyl beakta hur aktörerna på
fastighetsmarknaden kan tänkas agera med
anledning av de nya reglerna. Vid en
samlad bedömning av olika faktorer
innebär det att kostnaden troligen
kommer att vara lägre än 500 miljoner,
men fortfarande uppgå till ett betydande
belopp.
Sammanfattningsvis innebär detta att
kostnaden kan komma att uppgå till
uppemot 500 miljoner kronor, men att det
råder osäkerhet om det exakta beloppet.
Utskottet konstaterar således att om
motionen tillmötesgås kommer det att
leda till kraftigt minskade
statsinkomster. Det kan dessutom påpekas
att eftersom åtgärden är avsedd som en
stimulansåtgärd är det verkningslöst att
sänka stämpelskatten med effekt för
förlupen tid.
Finansutskottet tillstyrker i likhet
med skatteutskottet och bostadsutskottet
därför propositionen i denna del och
avstyrker motionerna Fi116 (v) yrkande
4, Fi117 (mp) yrkande 15 och Fi129 (m).
Fastighetsskatt
I motion Fi118 (yrkande 1) av Alf
Svensson m.fl. (kds) anförs att det
stora problemet på fastighetsmarknaden
inte är stämpelskatten utan
fastighetsskatten. Motionärerna föreslår
därför att fastighetsskatten sänks från
1,7 % till 1,5 % och att skatteuttaget i
storstäder och skärgård begränsas genom
en takregel.
I motion Fi115 (yrkande 2) av Lena
Klevenås (s) föreslår motionären att
fastighetsskatten bör utformas så att
investeringar som är bra från
miljösynpunkt uppmuntras.
Skatteutskottet erinrar i sitt yttrande
(SkU13y) om att utskottet senast har
behandlat yrkanden angående
fastighetsskatten i ett yttrande till
bostadsutskottet (1995/96:SkU8y). Enligt
skatteutskottets uppfattning saknas det
statsfinansiellt utrymme för en allmän
sänkning av fastighetsskatten som
föreslås i motion Fi118 (kds). Höjningen
av skattesatsen från 1,5 % till 1,7 %
har gjort det möjligt att undvika en
höjning av den garanterade räntan för
vissa bostäder. De speciella problemen
för den bofasta befolkningen i vissa
skärgårdsområden och andra attraktiva
fritidsområden har tagits upp i en
särskild översyn inom
Finansdepartementet som har
målsättningen att redovisa sitt arbete
före halvårsskiftet 1996.
Vad beträffar behovet av stimulanser
för miljöriktiga investeringar som
föreslås i motion Fi115 (s) anser
skatteutskottet att detta bör kunna
tillgodoses på annat sätt än via
fastighetsbeskattningen.
Med det anförda avstyrker
skatteutskottet motionerna. Vid
yttrandet har avvikande meningar fogats
från Moderata samlingspartiets och
Kristdemokraternas representanter.
Bostadsutskottet avstyrker i sitt
yttrande (BoU11y) motionsförslaget om
sänkt fastighetsskatt med hänvisning
till att det behandlade och avstyrkte
motsvarande förslag om fastighetsskatten
i betänkande 1995/96:BoU10 (se s. 10).
Vid yttrandet har en avvikande mening
fogats från Moderata samlingspartiet och
en gemensam från Folkpartiet
liberalernas och Kristdemokraternas
representanter. Särskilda yttranden har
anförts av Centerpartiets,
Vänsterpartiets och Miljöpartiet de
grönas företrädare.
Finansutskottet noterar att
skatteministern i ett frågesvar i
riksdagen den 28 juni har redovisat
vissa överväganden med anledning av
översynen av fastighetsbeskattningen i
vissa skärgårdsområden och andra
attraktiva fritidsområden. Utskottet
avstyrker, i likhet med skatte- och
bostadsutskotten, motion Fi118 (kds)
yrkande 1.
Utskottet har ingen annan mening än
skatteutskottet när det gäller motion
Fi115 (s) yrkande 2 och avstyrker därmed
även detta yrkande.
Stämpelskatt för AP-fonden
I proposition 222 (avsnitt 4.2.3,
yrkande 6) föreslår regeringen att AP-
fonden skall vara skattskyldig enligt
stämpelskattelagen. Eftersom den, till
skillnad från andra placerare på
fastighetsmarknaden, inte behöver betala
stämpelskatt, snedvrids emellertid
konkurrensen på denna marknad. Genom
regeringsförslaget kommer AP-fonden att
arbeta under samma villkor som övriga
marknadsaktörer.
Skatteutskottet har i sitt yttrande
(SkU13y) inte funnit någon anledning
till erinran mot förslaget och
tillstyrker det därför.
Inte heller finansutskottet finner någon
anledning till erinran varför
propositionen tillstyrks i denna del.
Skatter och avgifter på motorfordon
I proposition 222 (avsnitt 4.3,
yrkandena 1-3) föreslås ett skifte från
försäljningsskatt till fordonsskatt i
syfte att stimulera till en förnyelse av
bilparken. Försäljningsskatten på
personbilar slopas i miljöklass 1 och 2
och sänks till 2 000 kr i miljöklass 3
med verkan fr.o.m. den 12 juni 1996.
Försäljningsskatt som debiterats fram
till lagändringens ikraftträdande den 1
augusti 1996 skall återbetalas till den
skattskyldige. Fordonsskatten höjs med
50 % för personbilar och 15 % för
dieselbilar av årsmodell 1994 eller
senare. Av administrativa skäl kan
höjningen av fordonsskatten träda i
kraft först fr.o.m. den 1 oktober 1996.
En följdändring berör bilskrotningslagen
(1975:343).
Förslaget om höjd fordonsskatt avstyrks
i motion Fi120 (yrkande 1) av Bo
Lundgren m.fl. (m). Motionärerna har
ingen invändning mot att en övergång
till moderna och miljövänliga bilar
underlättas genom slopad
försäljningsskatt men anser att det är
fel att höja fordonsskatten eftersom
detta gör det svårare för personer som
är beroende av bilen för sitt arbete
eller bor i glesbygd.
I motion Fi117 (yrkandena 18-20) av
Birger Schlaug m.fl. (mp) hemställer
motionärerna att förslaget avslås. Det
är enligt motionärerna tveksamt om det
är positivt ur miljösynpunkt att
stimulera till en förnyelse av
bilparken. Effekten kan enligt
motionärerna i stället bli att den
totala bilparken och därmed bilåkandet
vkar, bl.a. på bekostnad av
kollektivtrafiken.
I motion Fi116 (yrkande 5) av Gudrun
Schyman m.fl. (v) anför motionärerna att
det föreslagna skiftet bör följas av
fler och snabba steg som skärper
miljöprofilen när det gäller
beskattningen av bilismen. Även om det
pågår ett utredningsarbete med denna
inriktning anser motionärerna att
riksdagen bör deklarera att en ökad
miljörelatering är önskvärd och att
denna bör innefatta ett differentierat
skatteuttag med hänsyn till
bensinförbrukning, utsläpp och annan
miljöpåverkan under bilens livscykel.
I motion Fi133 av Lars Hedfors (s) och
Eskil Erlandsson (c) yrkar motionärerna
att reglerna skall börja tillämpas den
11 juni i stället för den 12 juni 1996
eftersom uppgifter av denna innebörd
lämnats vid den presskonferens som hölls
när förslagen presenterades.
I sitt yttrande (SkU13y) instämmer
skatteutskottet i regeringens bedömning
att försäljningsskatten på personbilar
bidrar till att dämpa omsättningen av
bilparken, vilket bidragit till att den
svenska bilparken blivit allt äldre. En
förskjutning av skatteuttaget på bilar
från försäljningsskatt till fordonsskatt
torde bidra till att öka omsättningen
och ha positiva effekter på miljön,
trafiksäkerheten och aktiviteten i
bilindustrin. Om den högre
försäljningsskatten på personbilar i
miljöklass 3 bibehålls bidrar detta till
att introducera miljövänligare bilar.
Skatteutskottet delar således
regeringens bedömning och anser att
förslaget bör genomföras.
Med hänsyn till att uppgifter lämnats
om ett ikraftträdande redan den 11 juni
finns det, enligt skatteutskottets
mening, skäl att justera datum för
ikraftträdande så att även denna dag
täcks in. Ändringen berör punkt 3 av
vvergångsbestämmelserna till lagen
(1996:537) om ändring i lagen (1978:69)
om försäljningsskatt på motorfordon.
Bestämmelsen bör härvid ges en
utformning som klargör att
försäljningsskatt skall utgå i
miljöklass 3 även efter ikraftträdandet.
Vidare bör, anför skatteutskottet, en
följdändring göras i punkt 2 av
övergångsbestämmelserna i förslaget till
lag om ändring i bilskrotningslagen
(1975:343).
Vad avser förslaget i motion Fi116 (v)
om miljörelaterad bilbeskattning
avstyrker skatteutskottet motionärernas
förslag med hänvisning till det pågående
utredningsarbetet i
Kommunikationskommittén (K 1995:01).
Till skatteutskottets yttrande har
avvikande meningar fogats från Moderata
samlingspartiets, Vänsterpartiets och
Miljöpartiet de grönas företrädare.
Även finansutskottet finner skäl för ett
skifte från försäljningsskatt till
fordonsskatt i syfte att stimulera en
förnyelse av bilparken och tillstyrker
därför regeringsförslaget med de
ändringar som skatteutskottet förordat.
Finansutskottets lagförslag återfinns i
hemställan till betänkandet. Utskottet
kan konstatera att ändringen av
ikraftträdandedagen från den 12 till den
11 juni kommer att medföra minskade
statsinkomster på ett belopp i
storleksordningen 7 miljoner kronor.
(Helårseffekten beräknas i propositionen
bli 1,5 miljarder kronor för åren
1997-1999.)
Finansutskottet instämmer vidare i
skatteutskottets yttrande beträffande
yrkandet om miljörelaterad
bilbeskattning om motion Fi116 (v).
Utskottet tillstyrker därmed motion
Fi133 (s, c) samt propositionen i denna
del med angiven justering och avstyrker
motionerna Fi116 (v) yrkande 5, Fi117
(mp) yrkandena 18-20 och Fi120 (m)
yrkande 1.
Tobaksskatt
I proposition 222 (avsnitt 4.4, yrkande
4) föreslås att skatten på tobaksvaror
höjs med 15 % fr.o.m. den 1 januari
1997. Förslaget ingår som ett led i
finansieringen av de åtgärder som
regeringen föreslår för att minska
arbetslösheten. För en sådan höjning
talar, menar regeringen, folkhälsoskäl
samt att Sverige för närvarande ligger
under de miniminivåer på tobaksskatt som
gäller inom EU.
Skatteutskottet instämmer i regeringens
förslag beträffande tobaksskatten och
tillstyrker i sitt yttrande (SkU13y)
därför regeringens förslag.
Finansutskottet har ingen annan mening
än skatteutskottet och tillstyrker
därmed proposition 222 i denna del.
Skattereglerna för allemansfonder
I propositionen (yrkande 7, avsnitt 4.5)
föreslås att de särskilda
skattelättnaderna för sparande i
allemansfond slopas fr.o.m. år 1997.
Regeringen konstaterar i propositionen
att allemansfonderna i inte obetydlig
mån bidragit till dagens breda
aktieägande. Denna fördel har tidigare
uppvägt det från principiella grunder
negativa med en selektiv sparstimulans.
I nuvarande ekonomiska läge finns
emellertid inte, enligt regeringens
mening, tillräckliga skäl att bibehålla
en sådan skattestimulans för ökat
hushållssparande, varför den föreslås
avvecklas.
Om särreglerna för beskattningen tas
bort faller skälet för de särskilda spar-
och placeringsregler som finns i lagen
(1983:89) om allemanssparande.
Regeringen aviserar därför att den
senare kommer att återkomma till
riksdagen med förslag beträffande
allemansfondernas spar- och
placeringsregler.
Moderata samlingspartiet anser i motion
Fi120 (yrkande 2) att frågan om slopad
förmånsbehandling av allemansfonder bör
tas upp i samband med en generell
sänkning av skatten på kapitalinkomster.
Regeringsförslaget, som måste kombineras
med att placeringsreglerna blir
likvärdiga med andra former av
aktiefondsparande, bör enligt
motionärerna avslås i avvaktan på ett
förslag om detta.
I Folkpartiet liberalernas motion Fi110
föreslås (yrkande 6) att de särskilda
spar- och placeringsreglerna upphävs
samtidigt som skattereglerna ändras.
Motionärerna har emellertid ingenting
att erinra emot att förmånsbehandlingen
av allemansfonder slopas.
I Kristdemokraternas motion Fi118
(yrkande 2) yrkas avslag på
regeringsförslaget att slopa
förmånsbehandlingen. Motionärerna delar
inte regeringens uppfattning att det av
statsfinansiella skäl finns anledning
att skärpa beskattningen av sparande i
allemansfonder. De anser att det alltid
finns skäl för att skattemässigt gynna
ett grundsparande hos hushållen.
Skatteutskottet tar i sitt yttrande
(SkU13y) upp förslagen beträffande
skattereglerna men inte beträffande spar-
och placeringsreglerna. I yttrandet
konstaterar skatteutskottet att
skattelättnaderna för allemansfonder
utgör ett avsteg från principen om
neutral beskattning och anser, i likhet
med regeringen, att det i nuvarande
ekonomiska läge inte finns tillräckliga
skäl att bibehålla denna skattestimulans
för ett ökat hushållssparande.
Skatteutskottet tillstyrker sålunda
propositionen i denna del och avstyrker
motionerna Fi120 (m) och Fi118 (kds) i
här aktuella delar. Vid skatteutskottets
yttrande i denna del har fogats
avvikande meningar från företrädarna för
Moderata samlingspartiet och
Kristdemokraterna.
Finansutskottet behandlade särreglerna
för allemansfonder senast i sitt
betänkande om ändringar i lagen om
allemanssparande, m.m. (bet. 1995/96:
FiU2). Utskottet erinrade i det
sammanhanget om de positiva effekter som
allemansfonderna har haft för att bredda
aktieägandet och för att tillföra nytt
kapital till riskkapitalmarknaden. Mot
bakgrund av det nuvarande
statsfinansiella läget och med hänsyn
till att de sysselsättningspolitiska
åtgärder som regeringen föreslår i
propositionerna, och som utskottet här
ställer sig bakom, behöver finansieras,
delar utskottet regeringens uppfattning
att de gynnsamma skattereglerna för
allemansfonder bör avvecklas.
I propositionen aviserar regeringen att
den avser att återkomma med förslag om
de särskilda spar- och
placeringsreglerna för allemansfonderna.
Regeringen har dessutom i ett
pressmeddelande den 26 juni 1996
aviserat att de särskilda spar- och
placeringsreglerna som gäller för
allemansfonderna bör tas bort fr.o.m.
1997. Utskottet delar regeringens
uppfattning att avskaffandet av
allemanssparreglerna fordrar ytterligare
överväganden med avseende på
övergångsbestämmelserna och finner det
därför lämpligt att riksdagen avvaktar
med regeländringar tills regeringen
återkommer med förslag i frågan.
Utskottet tillstyrker med det anförda
förslagen i propositionen och avstyrker
motionerna Fi110 (fp) yrkande 6, Fi118
(kds) yrkande 2 och Fi120 (m) yrkande 2.
Företagsbeskattning
I motion Fi116 av Gudrun Schyman m.fl.
(v) föreslås dels en särskild värnskatt
om 5 % på bolagsvinster som överstiger
50 miljoner kronor (yrkande 7), dels
höjd bolagsskatt från 28 % till 30 %
(yrkande 9). Intäkterna från
skattehöjningarna skall, enligt
motionärerna, användas för att
finansiera Vänsterpartiets förslag om
skattelättnader bl.a. för mindre
företag.
Skatteutskottet avstyrker i sitt
yttrande (SkU13y) motionen i aktuella
delar med motiveringen att förslagen
skulle leda till en ej godtagbar
överbeskattning. Vid yttrandet har en
avvikande mening fogats från
Vänsterpartiets företrädare.
Finansutskottet instämmer i
skatteutskottets yttrande och avstyrker
därmed motion Fi116 (v) yrkandena 7 och
9.
Dubbelbeskattning av aktier och
riskkapitalavdrag
Regeringen meddelar i proposition 222
(avsnitt 4.6.1) att den avser att
föreslå en lättnad i den ekonomiska
dubbelbeskattningen i onoterade
aktiebolag fr.o.m. den 1 januari 1997.
Den närmare utformningen kommer
regeringen att ta ställning till när
Företagsskatteutredningen har lämnat
sitt förslag, som väntas i slutet av
juli. Ett utrymme på 3,5 miljarder
kronor avsätts för denna lättnad.
Avsikten är att samtidigt slopa det s.k.
riskkapitalavdraget.
I tre motioner - A49 av Carl Bildt
m.fl. (m) (yrkande 5), Fi110 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) (yrkande 5) samt
A46 (yrkande 6) och Fi118 (yrkande 3)
båda av Alf Svensson m.fl. (kds) -
föreslås att dubbelbeskattningen
avskaffas helt. Enligt motion Fi116 av
Gudrun Schyman m.fl. (v) (yrkande 6) bör
man i första hand lösa frågan om
lättnader av dubbelbeskattning i
bolagsledet.
Vad gäller riskkapitalavdraget har
yrkanden väckts i tre motioner. I motion
A49 (m) föreslås att lagstiftningen om
riskkapitalavdrag förlängs i tre år
utöver vad som nu är beslutat (yrkande
7). Enligt motionärerna är
riskkapitalavdraget synnerligen
begränsat och kan inte kompensera för
att den dubbla beskattningen
återinförts, men enligt motionärernas
uppfattning kan det finnas anledning att
ha ett reviderat riskkapitalavdrag (med
höjd avdragsgräns till 300 000 kr) under
en övergångsperiod. I motion A46 (kds),
som väcktes före propositionen, anförs
(yrkande 5) att det är viktigt att
tillgången på riskkapital förbättras och
att riskkapitalavdraget förändras på det
sätt som föreslås i motion A49 (m). I
motion Fi118 (kds) yrkas avslag på
regeringens förslag att avskaffa
riskkapitalavdraget (yrkande 6). Vidare
föreslås att en översyn görs av reglerna
för riskkapitalavdrag (yrkande 7).
Skatteutskottet instämmer i sitt
yttrande (SkU13y) i vad som anförs i
propositionen om att det är önskvärt med
en lättnad i dubbelbeskattningen för
mindre och medelstora företag för att
därigenom skapa förutsättningar för
ekonomisk tillväxt och ökad
sysselsättning i dessa företag. Hur
reglerna skall utformas och avgränsas
bör för närvarande lämnas öppet i
avvaktan på utredningens förslag.
Skatteutskottet ställer sig även bakom
förslaget att finansiera delar av
lättnaden i dubbelbeskattningen genom
att slopa riskkapitalavdraget.
Vad skatteutskottet anför i sitt
yttrande innebär att det instämmer i
regeringens bedömning samt avstyrker de
aktuella motionerna. Vid yttrandet har
fogats avvikande meningar från Moderata
samlingspartiets, Folkpartiet
liberalernas, Vänsterpartiets och
Kristdemokraternas företrädare.
Finansutskottet gör för egen del ingen
annan bedömning än skatteutskottet utan
avstyrker därmed motionerna A46 (kds)
yrkandena 5 och 6, A49 (m) yrkandena 5
och 7, Fi110 (fp) yrkande 5, Fi116 (v)
yrkande 6 och Fi118 (kds) yrkandena 3, 6
och 7.
Avdragsrätten för periodiseringsfonder
I proposition 222 (avsnitt 4.6.1)
meddelar regeringen att den avser att
begränsa avdragsrätten för avsättning
till periodiseringsfond från 25 % till
20 % av inkomsten. Avdragsrätten
föreslås begränsas av statsfinansiella
skäl och bör enligt regeringen gälla
fr.o.m. 1998 års taxering i fråga om
avsättningar för beskattningsår som
avslutas efter den 31 december 1996.
I motion Fi116 av Gudrun Schyman m.fl.
(v) anförs (yrkande 8) att motionärerna
kan stödja regeringens förslag när det
gäller aktiebolag och ekonomiska
föreningar. De menar dock att många
enskilda firmor och handels- och
kommanditbolag har en så ansträngd
finansiell situation att övervägande
skäl talar för att dessa bör få behålla
avdragsrätten för avsättning till
periodiseringsfond med 25 %.
Alf Svensson m.fl. (kds) yrkar i motion
Fi118 avslag på regeringens förslag
(yrkande 4) eftersom det leder till höjd
beskattning av företagandet.
Skatteutskottet instämmer i sitt
yttrande (SkU13y) i regeringens
bedömning att en minskning med 5
procentenheter bör kunna ske utan att
några mer påtagliga olägenheter
uppkommer. Skatteutskottet förordar med
andra ord propositionens förslag och
avstyrker motionerna i här aktuella
delar. Vid yttrandet har avvikande
meningar fogats från Vänsterpartiets och
Kristdemokraternas företrädare.
Finansutskottet instämmer i
skatteutskottets yttrande och avstyrker
därmed motionerna Fi116 (v) yrkande 8
och Fi118 (kds) yrkande 4.
Förmögenhetsbeskattningen av aktier m.m.
Som ett led i finansieringen av en
höjning av det generella fribeloppet vid
förmögenhetsbeskattningen från 800 000
till 900 000 kr beslutade riksdagen
nyligen (prop. 1995/96:198, bet. SkU31,
rskr 305) att aktier som noteras på
börsens A-lista vid 1997 års taxering
skall tas upp till sitt fulla noterade
värde mot tidigare 75 % av detta värde.
I det sammanhanget anförde regeringen
att marknadsnoterade aktier och liknande
tillgångar i princip bör tas upp till
sitt fulla värde.
I proposition 222 (avsnitt 4.6.2)
uttalar regeringen att aktier som
noteras på börsens O- och OTC-listor
alltjämt bör vara befriade från
förmögenhetsskatt, eftersom företagens
tillväxt och tillgången på riskvilligt
kapital inte bör hämmas på ett olämpligt
sätt.
I motion Fi117 av Birger Schlaug m.fl.
(mp) yrkas på en återgång till 75 % för
börsnoterade aktier (yrkande 34).
Motionärerna föreslår även att en
översyn bör göras över beskattningen av
arbetande kapital (yrkande 33).
Skatteutskottet erinrar i sitt yttrande
(SkU13y) om att den översyn som pågår
rörande förmögenhetsskatten kommer att
redovisas inom kort. I avvaktan härpå
finns det enligt skatteutskottets
uppfattning inte anledning att avvika
från regeringens nuvarande bedömningar
eller att ompröva frågan om värderingen
av börsaktier. Skatteutskottet avstyrker
således motion Fi117 (mp) i denna del.
Vid yttrandet har avvikande meningar
fogats från Moderata samlingspartiets
och Miljöpartiet de grönas företrädare.
Finansutskottet finner regeringens
bedömning att aktier som noteras på O-
och OTC-listorna bör vara befriade från
förmögenhetsbeskattning välmotiverad.
Andra ändringar av
förmögenhetsbeskattningen som i övrigt
kan vara aktuella bör övervägas först
när regeringens översyn är avslutad och
förslagen remissbehandlats. Utskottet
avstyrker därför, liksom
skatteutskottet, motion Fi117 (mp)
yrkandena 33 och 34.
Åtgärder för enskilda näringsidkare och
fåmansföretag
Fr.o.m. inkomståret 1994 gäller nya
skatteregler för enskilda näringsidkare
och delägare i handelsbolag. Syftet med
reglerna är att ge dessa näringsidkare
likvärdiga skattevillkor som ägare av
enmansaktiebolag. Samtidigt innebär det
nya regelverket att skattesystemet
blivit mer komplicerat.
I proposition 222 (avsnitt 4.6.3)
anförs att regeringen i höst återkommer
med vissa detaljförbättringar och
förenklingar på grundval av en
promemoria från Finansdepartementet som
regeringen presenterar inom kort. Enligt
regeringens bedömning bör en fortsatt
utvärdering och översyn göras
beträffande dessa regler, vilket är
motiverat även på grund av förslaget om
lättnader i dubbelbeskattningen av
aktiebolag. När regeringen tagit
ställning till detaljutformningen av
detta förslag kommer även beskattningen
av fåmansföretag att ses över.
I motion A49 av Carl Bildt m.fl. (m)
yrkas att riksdagen beslutar att lindra
spärreglerna för fåmansbolag fr.o.m.
1997, så att den som redovisar en rimlig
arbetsinkomst från bolaget (minst 10
basbelopp) skall få rätt att betrakta
vvrig inkomst från bolaget som utdelning
(yrkande 6).
Även motion Fi110 av Lars Leijonborg
m.fl. (fp) går ut på lättnader i de
särskilda skattereglerna för
fåmansföretag (yrkande 8).
Skatteutskottet påpekar i sitt yttrande
(SkU13y) att de frågor som tagits upp i
motionerna omfattas av de överväganden
som pågår inom regeringen och att
regeringen så snart som möjligt kommer
att redovisa sina ställningstaganden för
riksdagen. I avvaktan härpå avstyrker
utskottet motionerna i dessa delar. Vid
yttrandet har fogats avvikande meningar
från Moderata samlingspartiets och
Folkpartiet liberalernas företrädare.
Finansutskottet delar skatteutskottets
uppfattning och avstyrker därmed
motionerna A49 (m) yrkande 6 och Fi110
(fp) yrkande 8.
Beskattning av royalty och patent, m.m.
I motion A49 av Carl Bildt m.fl. (m)
föreslås skattelättnader för royalty på
patenterade uppfinningar (yrkande 8).
Royalty skall i princip hänföras till
den förvärvskälla från vilken den har
utgått.
Motsvarande förslag framförs även i
motion A46 av Alf Svensson m.fl. (kds) i
samband med att motionärerna föreslår
att riksdagen hos regeringen bör begära
förslag om åtgärder för att förbättra
investeringsklimatet (yrkande 7).
Skatteutskottet erinrar i sitt yttrande
(SkU13y) om att det vid tidigare års
behandling av denna fråga har anfört att
det inte kan anses aktuellt att ompröva
dessa regler. Vad som anförts i
motionerna innebär inte något nytt som
nu bör föranleda en annan bedömning.
Utskottet avstyrker alltså dessa
motionsyrkanden. Vid yttrandet har
avvikande meningar fogats av Moderata
samlingspartiets och Kristdemokraternas
företrädare.
Ett annat yrkande i motion A49 (m) är
att regler om nuvärdesavskrivning införs
från den 1 september 1996 (yrkande 9).
Frågan om nuvärdesavskrivning har
behandlats i tidigare utredningsarbete
men har inte föranlett lagstiftning.
Enligt skatteutskottets mening saknas
det skäl att i detta sammanhang ta upp
denna fråga och ompröva
avskrivningsreglerna varför motionen i
denna del avstyrks. Moderata
samlingspartiets företrädare i
skatteutskottet har anmält en avvikande
mening i frågan.
Finansutskottet instämmer i
skatteutskottets yttrande beträffande
förslagen om beskattning av royalty och
avstyrker därmed motionerna A46 (kds)
yrkande 7 och A49 (m) yrkande 8.
Finansutskottet delar även
skatteutskottets uppfattning beträffande
nuvärdesavskrivning och avstyrker motion
A49 (m) yrkande 9.
Nedsättning av socialavgifter
I proposition 222 (s. 4.14) anför
regeringen att det är viktigt, trots de
strama budgetrestriktioner som gäller,
att de indirekta lönekostnaderna
reduceras, inte minst i små och
medelstora företag. Regeringen kommer
därför i höst att lägga fram förslag om
nedsättning av socialavgifterna fr.o.m.
1997 med 5 procentenheter på ett
underlag om högst 600 000 kr på
årsbasis, dvs. från ca 33 % inklusive
allmän löneavgift till ca 28 %. Även
egenavgifterna för egenföretagare sätts
ned med 5 procentenheter. Regeringen har
beräknat att förslaget kommer att minska
statens inkomster med 2 100 miljoner
kronor år 1997, 2 300 miljoner kronor år
1998 och 2 300 miljoner kronor år 1999.
I motion A49 (m) begär motionärerna
förslag från regeringen om en sänkning
av egenavgiften till sjukförsäkringen
med 3 procentenheter i förhållande till
genomförda och beslutade höjningar fram
till 1998, att socialavgifterna i ökad
utsträckning förmånsrelateras och att
löneavgiften avvecklas, allt i syfte att
minska den totala skatten på arbete
(yrkandena 12-14).
I partimotionen Fi110 (fp) föreslås en
sänkning av arbetsgivaravgifterna
(yrkande 4). För att finansiera detta
föreslås i motionen sänkta företagsstöd.
Liknande förslag framförs i motion
Fi118 (kds) (yrkande 5).
Enligt motion Fi116 (v) bör frågan om
sänkta arbetsgivaravgifter beredas mer
fullständigt. Enligt motionen bör man
bl.a. överväga att begränsa
nedsättningen till företag med högst 50
anställda. Vidare bör man enligt
motionen vidga nedsättningen till en ram
på 10 miljarder kronor fördelat på
offentlig och privat tjänsteproduktion.
Motionärerna anser också att enskilda
näringsidkare bör stimuleras genom att
undanta 40 000 kr från underlaget för
avgifterna (yrkande 10).
I motion Fi117 (mp) anförs att det för
närvarande inte finns tillräckliga skäl
för temporära stimulanser av hushålls
tjänster eller ROT-åtgärder. Frågan om
lägre skatter på arbete bör i stället
lösas varaktigt genom skatteväxling med
högre skatt på energi- och resurs
förbrukning i storleksordningen 100
miljarder kronor till år 2010 och ca 25
miljarder kronor för de närmaste tre
åren (yrkande 25). Enligt motionärerna
bör regeringen undersöka en alternativ
utformning av nedsättningen av sociala
avgifter för företagen (yrkande 38).
Skatteutskottet instämmer i sitt
yttrande (SkU13y) i regeringens
bedömning att det är viktigt, trots de
strama budgetrestriktioner som nu
gäller, att de indirekta lönekostnaderna
reduceras. Det är också angeläget att
åtgärderna genomförs skyndsamt, och det
är enligt skatteutskottets mening inte
möjligt att snabbt skapa ett underlag
för allmänna skattelättnader genom ett
system med skatteväxling eller genom
långtgående besparingar. Skatteutskottet
finner därför i likhet med regeringen
att åtgärderna bör inriktas framför allt
mot de små och medelstora företagen för
att ge tillräckliga incitament för
nyanställningar och uppmuntra
egenföretagande. Skatteutskottet ställer
sig därför bakom den planerade
utformningen av nedsättningsreglerna och
avstyrker motionerna.
Företrädarna för Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet
liberalerna, Vänsterpartiet,
Miljöpartiet och Kristdemokraterna har
fogat var sin avvikande mening till
skatteutskottets yttrande.
Näringsutskottet avstyrker i sitt
yttrande (NU10y) motion Fi118 (kds).
Företrädarna för Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna
och Kristdemokraterna har fogat en
gemensam avvikande mening om
näringspolitiken till yttrandet där även
den aktuella motionen behandlas.
Socialförsäkringsutskottet anför i sitt
yttrande (SfU6y) att det är angeläget
inte minst för människors förtroende för
socialförsäkringssystemet att
socialavgifter som riksdagen beslutat om
också används för de angivna ändamålen.
För att rätt kunna bedöma behovet av
uttag av olika socialavgifter är det
därmed också viktigt att statens
inkomster och utgifter redovisas på ett
tydligt sätt. Socialförsäkringsutskottet
har för egen del inte något att invända
mot det förhållandet att en nedsättning
av socialavgifterna avses ske men
förutsätter att regeringen vid
utformningen av det kommande förslaget
beaktar vad socialförsäkringsutskottet
anfört om socialavgifternas ändamål.
Eftersom det aviserade förslaget utgör
en del i ett sammanhållet förslag till
åtgärder mot arbetslösheten utgår
socialförsäkringsutskottet vid sin
bedömning från denna storlek på det
ekonomiska utrymmet för nedsättning av
de sociala avgifterna.
Socialförsäkringsutskottet kan med denna
utgångspunkt inte tillstyrka motion
Fi110 (fp) yrkande 4 till den del det
avser en större nedsättning av
avgifterna.
Socialförsäkringsutskottet anser att
regeringens förslag med den närmare
utformningen av nedsättningen av
avgifterna bör avvaktas och avstyrker
därför bifall till motionerna Fi116 (v)
yrkande 10 och Fi117 (mp) yrkande 38.
Beträffande frågan om sänkning av den
allmänna sjukförsäkringsavgiften har
socialförsäkringsutskottet i sitt av
riksdagen nyligen godkända betänkande
1995/96:SfU7 avstyrkt ett motsvarande
motionsyrkande.
Socialförsäkringsutskottet vidhåller sin
uppfattning.
Även frågan om ökad förmånsrelatering
av socialavgifter behandlades i
socialförsäkringsutskottets betänkande
1995/96:SfU7. Socialförsäkringsutskottet
konstaterade bl.a. att det för
huvuddelen av socialavgifterna fanns en
direkt finansiell koppling. För vissa
avgifter fanns det däremot inte något
direkt samband mellan avgift och förmån.
Socialförsäkringsutskottet, som framhöll
att den bristande överensstämmelsen
mellan avgifter och förmåner hade sin
grund i bl.a. den allmänna försäkringens
solidariska och obligatoriska karaktär,
avstyrkte den ifrågavarande motionen.
Socialförsäkringsutskottet anser inte
att det finns skäl att frångå den
uppfattningen i denna fråga.
Med hänvisning till det anförda
avstyrker socialförsäkringsutskottet
bifall till motion A49 (m) yrkandena 12
och 13.
Företrädarna för Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet
liberalerna, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet de gröna har lämnat var sin
avvikande mening till yttrandet.
Finansutskottet vill i likhet med
socialförsäkringsutskottet understryka
betydelsen av den allmänna försäkringens
solidariska och obligatoriska karaktär.
Utskottet delar också
socialförsäkringsutskottets uppfattning
att det är viktigt att statens inkomster
och utgifter redovisas på ett tydligt
sätt. Finansutskottet har i flera
sammanhang uttalat att det är
grundläggande för att riksdagen skall
kunna bereda och ta ställning till
budgetförslaget att inkomster och
utgifter redovisas var för sig på
inkomst- respektive utgiftssidan i
statsbudgeten. Därigenom kommer statens
kostnader för olika verksamheter att
framgå tydligt, vilket gör det möjligt
att göra prioriteringar på rationella
grunder mellan olika utgiftsområden.
Fr.o.m. innevarande budgetår redovisas i
stort sett hela socialförsäkringen
brutto över statsbudgeten.
Finansutskottet anser vidare i likhet
med vad som anförs i propositionen att
det, trots de budgetrestriktioner som
gäller, är viktigt att de indirekta
lönekostnaderna reduceras. Det är av
stor betydelse inte minst i små och
medelstora företag för att ge utrymme
för nyanställningar och så att
egenföretagande uppmuntras. Regeringen
bör därför återkomma med förslag om att
sänka socialavgifterna med 5
procentenheter fr.o.m. 1997 i enlighet
med vad som aviseras i propositionen.
Finansutskottet delar skatte-,
socialförsäkrings- och näringsutskottens
uppfattning att motionerna A49 (m)
yrkandena 12-14, Fi110 (fp) yrkande 4,
Fi116 (v) yrkande 10, Fi117 (mp)
yrkandena 25 och 38 samt Fi118 (kds)
yrkande 5 bör avslås av riksdagen.
Förmånsbeskattning av bilar
I proposition 222 (avsnitt 4.6.5)
aviserar regeringen att den i samband
med budgetpropositionen kommer att
föreslå att reglerna om bilförmåner
ändras på grundval av promemorian
Beskattning av bilförmån - en ny modell.
Regeringen kommer att ta slutlig
ställning till förslaget efter
remissbehandlingen, men avsikten är att
skatteuttaget på bilförmån skall sänkas
med i storleksordningen 1 000 miljoner
kronor. I propositionen anförs att
förslaget kommer att stimulera den
inhemska aktiviteten och bidra till en
förbättrad miljö och ökad
trafiksäkerhet. Förmånsbeskattningen
skall bygga på en korrekt värdering av
förmånen med hänsyn bl.a. till
ränteläget och skall inte längre
uppmuntra till överdriven privat
körning. Regeringen anför också att den
nuvarande överbeskattningen av
förmånsbilar i stort sett kommer att
försvinna.
Regeringen menar att ändringen av
beskattningen av bilförmån bör
finansieras genom att uppjusteringen av
skiktgränsen för statlig inkomstskatt
begränsas för inkomståret 1997 med drygt
3 000 kr. Finansutskottet behandlar
detta förslag i följande avsnitt om
inkomstskatten.
I motion A49 av Carl Bildt m.fl. (m)
förordas att förmånsbeskattningen för
tjänstebilar sänks fr.o.m. 1997 (yrkande
19).
I motion Fi117 av Birger Schlaug m.fl.
(mp) föreslås att den nuvarande nivån på
beskattningen av bilförmåner bör
behållas men med en ökad relatering till
den privata körsträckan (yrkande 21).
Skatteutskottet kan i sitt yttrande
(SkU13y) konstatera att det råder bred
enighet om att beskattningen av
bilförmåner bör ändras i den riktning
som regeringen anger och avstyrker
därmed motionerna. Vid yttrandet har en
avvikande mening fogats från
Miljöpartiet de grönas företrädare. En
gemensam avvikande mening har avgivits
av företrädare för Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna
och Kristdemokraterna beträffande ändrad
beskattning av bilförmåner med en annan
finansiering.
Finansutskottet instämmer i
skatteutskottets yttrande och avstyrker
därmed motionerna A49 (m) yrkande 19 och
Fi117 (mp) yrkande 21.
Inkomstbeskattning
Regeringen aviserar i proposition 222
(avsnitt 4.6.5) att den avser att
finansiera ändringen av reglerna
beträffande bilförmåner (vilket
utskottet behandlat i föregående
avsnitt) genom att begränsa
uppjusteringen av skiktgränsen för
statlig inkomstskatt.
Att en begränsning av uppräkningen av
skiktgränsen skall utnyttjas som
finansieringskälla för åtgärden avvisas
i motionerna Fi110 av Lars Leijonborg
m.fl. (fp) yrkande 7, Fi117 av Birger
Schlaug m.fl. (mp) yrkande 22 och Fi118
av Alf Svensson m.fl. (kds) yrkande 8.
I motion Fi116 av Gudrun Schyman m.fl.
(v) föreslås att grundavdraget reduceras
eller slopas över brytpunkten som ett
bra alternativ till att begränsa
uppjusteringen av skiktgränsen (yrkande
11).
Förslag om inkomstbeskattningen har även
framställts av Carl Bildt m.fl. (m) i
motion A49. Motionärerna menar att den
s.k. värnskatten leder till minskad
avkastning på investeringar i
utbildning. Det är olyckligt i ett läge
när sådana investeringar är särskilt
viktiga. Ett av Sveriges tillväxtproblem
är, anför motionärerna, att intresset
för bättre och bredare kunskap och
kompetens är för litet. Det är mot den
bakgrunden motionärerna finner det
nödvändigt att avveckla den s.k.
värnskatten med omedelbar verkan. Därmed
skall målet om ca 50 % marginalskatt
åter kunna nås vad avser
inkomstbeskattningen (yrkande 11).
Vidare föreslår motionärerna (yrkande
15) att det bör skapas ett utrymme för
kommunerna att sänka kommunalskatten med
i vart fall 1:50 kr 1999. Utrymmet kan
skapas genom att staten tar över visst
finansieringsansvar från kommunerna,
exempelvis grundskolan.
Skatteutskottet framhåller i sitt
yttrande (SkU13y) att det är en
fördelningspolitiskt lämplig åtgärd att
begränsa uppjusteringen av skiktgränsen
för 1997 för att finansiera förändrade
regler för beskattningen av bilförmåner.
Regeringens förslag innebär att
inkomstskatten räknas upp med sammanlagt
ca 800 kr för inkomster över
brytpunkten. Skatteutskottet anser att
detta är godtagbart. Några närmare
ställningstaganden till dessa frågor
erfordras enligt skatteutskottets mening
inte för närvarande, och skatteutskottet
avstyrker därför motionerna i dessa
delar.
Till yttrandet har en gemensam
avvikande mening fogats av Moderata
samlingspartiets, Folkpartiet
liberalernas och Kristdemokraternas
företrädare. Dessutom finns avvikande
meningar från Vänsterpartiets och
Miljöpartiet de grönas företrädare.
Vad beträffar förslagen i motion A49
(m) anför skatteutskottet i sin
diskussion om de generella riktlinjerna
för skattepolitiken att det gjorts stora
uppoffringar för att sanera de
offentliga finanserna och återvinna
omvärldens förtroende för en stabil
svensk krona. Det är viktigt att
saneringspolitiken nu fullföljs.
Skatteutskottet erinrar om att
värnskatten, liksom den lägre
mervärdesskatten på livsmedel, utgör
viktiga fördelningspolitiska inslag i
skattepolitiken. Avgörande för den
fördelningspolitiska profilen är även
balansen mellan besparingar och
skattehöjningar. Mot den bakgrunden
avstyrks motionen i här aktuell del.
Till yttrandet har Moderata
samlingspartiets företrädare fogat en
avvikande mening.
Finansutskottet instämmer i
skatteutskottets ställningstagande till
motionerna och avstyrker således
motionerna A49 (m) yrkandena 11 och 15,
Fi110 (fp) yrkande 7, Fi116 (v) yrkande
11, Fi117 (mp) yrkande 22 samt Fi118
(kds) yrkande 8.
Skatteuppbörd
Regeringen meddelar i proposition 222
(avsnitt 4.6.6) att den avser att så
snart som möjligt föreslå en starkt
förenklad administration av företagens
skatte- och avgiftsbetalningar genom ett
nytt system med skattekonton som
Skattebetalningsutredningen kommer att
lägga fram förslag till inom kort.
Motionerna A49 av Carl Bildt m.fl. (m)
yrkande 10, A46 av Alf Svensson m.fl.
(kds) yrkande 9 och Fi110 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 10 innebär
att riksdagen skall besluta om en
återgång till de tidigare
redovisningstiderna för moms.
Riksdagen beslutade hösten 1995 att
förkorta redovisningsperioderna för moms
från två månader för dem som inte
bedriver EU-handel till en månad för
alla och att förkorta betalningstiderna
från 35 dagar till 20 dagar efter
redovisningsperiodens slut. Omläggningen
motiverades av statsfinansiella skäl och
konkurrensskäl och utformades med
särskilda undantag för de mindre
företagen. Undantagen har numera byggts
ut (prop. 1995/96:198, bet. SkU31, rskr.
305) och innebär bl.a. att den
förkortade betalningstiden inte gäller
för företag med en omsättning på högst
40 miljoner kronor.
Skatteutskottet anser i sitt yttrande
(SkU13y) att det inte finns tillräckliga
skäl att frångå nuvarande regler för
momsinbetalningar och avstyrker
motionerna i dessa delar. Vid yttrandet
har en gemensam avvikande mening fogats
av Moderata samlingspartiets,
Folkpartiet liberalernas och
Kristdemokraternas företrädare.
Finansutskottet vill med anledning av
att regeringen aviserat förslag om en
rationaliserad skatteuppbörd anföra
följande. Skattebetalningsutredningens
förslag (SOU 1996:100) innebär som
redovisats en stark förenkling av
administrationen för företagens skatte-
och avgiftsinbetalningar. Det är
emellertid angeläget att möjligheterna
att följa och analysera inflödet av
olika skatteslag på aggregerad nivå inte
försämras. Denna information är av stort
värde för att kunna bedöma bl.a.
konjunkturförloppet i ekonomin som
helhet. Vad gäller ställningstagandet
till motionerna har utskottet ingen
annan åsikt än skatteutskottet och
avstyrker därför motionerna A46 (kds)
yrkande 9, A49 (m) yrkande 10 och Fi110
(fp) yrkande 10.
Energibeskattningen
I proposition 222 (avsnitt 4.6.7)
meddelas att ett förslag om att ersätta
produktionsskatten på äldre vattenkraft
med en fastighetsskatt kommer att
utarbetas inom Finansdepartementet. En
omläggning till fastighetsskatt skulle
enligt vad som anförs i propositionen
medföra att de ekonomiska snedvridningar
som den nuvarande produktionsskatten ger
upphov till minskar. En proposition i
ämnet kommer att överlämnas till
riksdagen under hösten 1996.
I motion A49 av Carl Bildt m.fl. (m)
föreslås att riksdagen upphäver de
höjningar som riksdagen nyligen beslutat
om efter förslag från regeringen i
proposition 1995/96:198 (bet. SkU31,
rskr. 305). I motionen anförs att
höjningarna av produktionsskatterna på
el ökar näringslivets kostnader och
drabbar den energiintensiva industrin
mycket hårt. Enligt motionärerna kan
höjningarna leda till att många
arbetstillfällen går förlorade, och de
hemställer att beslutet om höjda
produktionsskatter på el undanröjs
(yrkande 17).
Skatteutskottet erinrar i sitt yttrande
(SkU13y) att riksdagen nyligen har
beslutat om höjningar av
produktionsskatterna på elektrisk kraft
från kärnkraftverk och från äldre
vattenkraftverk. Höjningarna träder i
kraft den 1 september 1996 och den 1
juli 1997 (prop. 1995/96:198, SkU31). De
utgör en del av finansieringen av den
satsning på 130 000 utbildningsplatser
som genomförs under de kommande åren.
När det gäller den energiintensiva
industrin pågår inom regeringskansliet
en skyndsam utvärdering av
produktionsskatterna med hänsyn bl.a.
till övervältringseffekterna.
Som regeringen anför skulle en
omläggning till fastighetsskatt medföra
att de ekonomiska snedvridningar som den
nuvarande produktionsskatten ger upphov
till minskar. Skatteutskottet anser att
det aviserade förslaget om en omläggning
till fastighetsskatt bör avvaktas varför
motionen avstyrks. En avvikande mening
har avgivits av företrädarna för
Moderata samlingspartiet.
Finansutskottet instämmer i
skatteutskottets yttrande och avstyrker
därmed motion A49 (m) yrkande 17.
Skatteavdrag för yrkesfiskare
I motion Fi118 av Alf Svensson m.fl.
(kds) föreslås att regeringen snarast
lägger fram förslag om särskilda
skatteavdrag för yrkesfiskare i syfte
att likställa villkoren för denna
yrkesgrupp med vad som gäller i våra
grannländer (yrkande 35).
Skatteutskottet erinrar i sitt yttrande
(SkU13y) om att det tidigare
(1995/96:SkU2) har förutsatt att
regeringen så snart som möjligt till
riksdagen redovisar resultatet av de
överväganden som pågår inom regeringen i
denna fråga och med hänvisning härtill
avstyrkt föreliggande motioner på denna
punkt. Skatteutskottet finner inte
anledning att nu bedöma detta på annat
sätt utan avstyrker motionen. Vid
yttrandet har fogats en gemensam
avvikande mening från Moderata
samlingspartiets och Kristdemokraternas
företrädare.
Finansutskottet instämmer i
skatteutskottets ställningstagande och
avstyrker motion Fi118 (kds) yrkande 35.
Näringspolitiken
Program för småföretagsutveckling,
förnyelse och tillväxt
I proposition 222 (s. 5.14-5.31)
redovisar regeringen sin övergripande
syn på näringspolitikens inriktning. De
senaste årens ändrade villkor för
företagandet beskrivs.
Regeringen föreslår att ett särskilt
treårigt program för
småföretagsutveckling, förnyelse och
tillväxt skall inrättas. Fyra
huvudrubriker anges såsom
riktningsgivande för programmet,
nämligen Företag skall växa med kunskap,
Enklare att starta och driva företag, En
ny regional näringspolitik och Fler
exportföretag. Under var och en av dessa
rubriker preciseras i sin tur en rad
insatser som avses ingå i programmet.
Bland förslagen kan nämnas inrättandet
av en delegation för förenkling för
småföretagen samt olika åtgärder för att
främja kunskapsöverföring och
teknikspridning, bl.a. mellan högskolor
och de små och medelstora företagen.
Vidare skall särskilda insatser
genomföras beträffande skogsnäringen,
miljöteknikområdet och tjänstesektorn.
Småföretagens riskkapitalförsörjning och
införande av en patentintrångsförsäkring
skall underlättas. En ökad betoning
skall göras beträffande samverkan mellan
aktörer på den regionala nivån.
Till programmet föreslås på
tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1995/96 ett
reservationsanslag på 1 miljard kronor
att anvisas under tolfte huvudtiteln. I
huvudsak innehåller propositionen endast
allmänna beskrivningar av hur medlen
skall fördelas på angivna ändamål. Från
den nu angivna beloppsramen föreslås att
500 miljoner kronor avsätts för en
fortsättning av bl.a. det s.k.
tillfälliga småföretagsstödet (s. 5.26).
Etgärderna bör i princip ha samma
inriktning som hittills men även kunna
användas för samma ändamål som det s.k.
länsanslaget, anför regeringen.
Enligt motion Fi119 av Karin Falkmer
m.fl. (m) bör riksdagen avslå förslaget
om ett program för småföretagsutveckling
m.m. Motionärerna stöder visserligen de
åtgärdsförslag som stämmer överens med
Moderaternas tidigare presenterade
näringspolitiska förslag, men de anser i
övrigt att programmet varken är konkret
eller genomtänkt (yrkande 1).
I motion A49 (m) begärs förslag om
enklare regler för att bli företagare
och för hushållen att anställa någon för
att utföra tjänster (yrkande 4).
Motionärerna föreslår också att
företagens skyldighet att lämna
statistiska uppgifter skall ställas in
under två år (yrkande 21). Vidare bör en
statlig avregleringsdelegation inrättas
(yrkande 22).
Även i motion Fi117 (mp) föreslås ett
särskilt organ med uppgift att verka för
fortlöpande förenklingar och
avregleringar för företagandet (yrkande
32). Motionärerna anser samtidigt att
förslaget om ett program för
småföretagsutveckling m.m. bör avslås
(yrkande 39). Regeringen bör till
riksdagen lämna en samlad redovisning
och analys av alla företagsstöd (yrkande
40). För ökad sysselsättning föreslås
dels (yrkande 35) statligt stöd till
nätverk som stimulerar småföretagens
miljötänkande, dels (yrkande 36)
ytterligare medel för rådgivning vid de
lokala kooperativa utvecklingscentrumen
(LKU). En del av nyföretagarlånen och
lånen till kvinnors företagande bör
beviljas av LKU, anser motionärerna
vidare och föreslår i enlighet härmed en
överflyttning av medel från ALMI
(yrkande 37). Kvinnligt företagande
skall tilldelas hälften av det statliga
stödet för nyföretagande, framhåller de
slutligen (yrkande 56).
I motion A46 (kds) efterlyses förslag
till åtgärder för att minska byråkratin
för små företag (yrkande 2). Sänkta
företagsstöd i utbyte mot sänkta skatter
och arbetsgivaravgifter är ett annat
förslag från motionärerna (yrkande 11),
som i övrigt anser det angeläget med en
samlad översyn av de statliga
företagsstöden.
I motion Fi134 av Karin Olsson m.fl. (s,
c) förespråkas åtgärder för att
kooperativa företag och lokala
kooperativa utvecklingscentrum (LKU)
skall kunna medverka till att minska
arbetslösheten.
I motion Fi135 av Helena Nilsson och
Ingbritt Irhammar (båda c) efterlyses
ett system med kvinnliga affärsrådgivare
i varje kommun.
ALMI Företagspartner AB skall ges i
uppdrag att utarbeta ett system för
kreditgivning, begärs det i motion Fi136
av Kjell Ericsson (c); det hänvisas till
en modell som tillämpas i Holland. Ett
likalydande krav framställs i motion
Fi137 av Lisbeth Staaf-Igelström (s).
Skatteutskottet avstyrker i sitt
yttrande (SkU13y) förslaget i motion A49
(m) om förenklingar för nya företagare
m.m. med hänvisning till pågående arbete
inom regeringen. Företrädarna för
Moderaterna har avgivit en avvikande
mening.
När det gäller yrkandet i motion Fi135
(c) har näringsutskottet erfarit att
systemet med kvinnliga affärsrådgivare
har fungerat väl på de orter där det har
tillämpats. Näringsutskottet anser dock
att det i första hand är kommunerna
själva som bör ta ställning till en
utökning och avstyrker motionen.
Näringsutskottet anför i sitt yttrande
(NU10y) inledningsvis att programmet
ansluter sig till vad som anförs i
propositionen om näringspolitikens
syfte, nämligen att främja tillväxt och
förnyelse i näringslivet. Med olika
generella medel skall det nationella
produktionssystemet stärkas, sägs det
vidare.
Såvitt gäller programmet för
småföretagsutveckling m.m. upplyser
näringsutskottet att kompletterande
information om medelstilldelningen har
inhämtats från Näringsdepartementet. Det
betonas dock att riksdagens beslut
endast skall gälla det totala
anslagsbeloppet. Med anledning av de
aktuella motionerna konstaterar
näringsutskottet att många av de frågor
som tas upp i dessa behandlas i
propositionen. Det gäller t.ex.
förenklingar för företagen,
avregleringar, teknikspridning,
teknikupphandling, forskningssamverkan,
åtgärder på miljöteknikområdet,
patentfrågor, riskkapitalförsörjning,
tjänstesektorn och exportfrämjande.
Regeringens förslag till program för
småföretagsutveckling, förnyelse och
tillväxt, m.m. tillstyrks av
näringsutskottet, som finner att
åtgärderna som föreslås däri har en
sådan inriktning som överensstämmer med
dess syn på hur näringspolitiken bör
bedrivas. Därmed avstyrks motionerna i
berörda avseenden.
Beträffande program för
småföretagsutveckling m.m. har avvikande
meningar anmälts från företrädarna för
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet
liberalerna, Miljöpartiet de gröna och
Kristdemokraterna.
Finansutskottet har ingen annan mening
än skatteutskottet och näringsutskottet
och tillstyrker således regeringens
förslag om att ett reservationsanslag på
1 miljard kronor anvisas på
tilläggsbudget under tolfte huvudtiteln
till Program för småföretagsutveckling,
förnyelse och tillväxt. Motionerna,
Fi117 (mp) yrkandena 32, 35-37, 39, 40
och 56, Fi119 (m) yrkande 1, Fi134 (s,
c), Fi135 (c), Fi136 (c) och Fi137 (s),
A46 (kds) yrkandena 2 och 11 och A49 (m)
yrkandena 4, 21 och 22 avstyrks därmed.
Översyn av reglerna inom tjänstesektorn
I proposition 222 (s. 5.24) aviseras att
regeringen skall låta göra en översyn av
reglerna för anlitande av tjänster och
en analys av vilken roll privatpersoners
köp av tjänster har för
samhällsekonomin. Uppdraget, som bör
slutföras under innevarande år, avses
också innefatta att förslag skall lämnas
till regeländringar i syfte att
stimulera utbud av och efterfrågan på
tjänster.
I propositionen anförs att de senaste
decenniernas starka expansion inom denna
sektor visar att den privata
tjänstesektorn inte behöver
skattelättnader eller andra stimulanser
för att expandera men att 1990-talets
svåra ekonomiska kris och
massarbetslöshet dock ger skäl för att
överväga vilka åtgärder som skulle kunna
vidtas för att på kort sikt underlätta
sektorns expansion. Regeringen anser att
det kan finnas anledning att överväga om
och hur tillfälliga stimulanser som ROT-
avdrag kan inriktas på annat än byggnads
åtgärder. I propositionen aviseras ett
uppdrag till Riksskatteverket att belysa
möjligheterna till administrativa
förenklingar och överväga om det går att
införa ett standardiserat system för
betalning av tjänster som i Frankrike.
I motion A49 (m) hävdas att den höga
skatten på arbete är ett särskilt
problem för den privata tjänstesektorn.
Det kan ifrågasättas om mervärdesskatt
över huvud taget borde tas ut på denna
typ av tjänster (yrkande 16). Dagens EU-
regler hindrar en särbehandling av dessa
tjänster. Därtill kommer tekniska
svårigheter och det statsfinansiella
läget som gör det svårt att genomföra
generella sänkningar av beskattningen av
arbete i sådan omfattning att det skulle
få några nämnvärda effekter för
hushållens möjligheter att efterfråga
tjänster. Enligt motionärernas mening
bör därför särskilda åtgärder vidtas som
på ett väsentligt sätt minskar den så
kallade skattekilen för dessa tjänster.
På grund av svårigheterna att nu
genomföra tillräckliga allmänna
sänkningar av beskattningen av arbete
föreslår de i stället en skattereduktion
på 50 % för vissa hushållstjänster
(yrkande 18). Därigenom elimineras
skattekilen eller reduceras den
väsentligt. Eftersom tjänster av det
slag det här är fråga om knappast utförs
alls på ett sätt som redovisas för
skattemyndigheterna, blir
skattebortfallet försumbart. Sannolikt
leder förslaget till ökade
skatteinkomster genom att många
arbetslösa kan få ett riktigt arbete.
I motion A45 (fp) föreslås att
regeringen skyndsamt skall lägga fram
förslag till en sänkning av arbets
givaravgifterna inom tjänstesektorn med
ca 7 procentenheter. Inkomstbortfallet
bör enligt motionen finansieras genom
sänkt företagsstöd (yrkande 1).
I motion A46 (kds) begär motionärerna
en stimulans för tjänsteföretagande
genom direkta statliga bidrag till
tjänster i hushållet enligt en dansk
modell och genom skattereduktion med
60 % av arbetskostnaderna för
byggnadsåtgärder (ROT-åtgärder) och
vissa andra tjänster såsom bilrepara
tioner, större trädgårdsarbeten och
installation av exempelvis vitvaror och
datorer (yrkande 12).
I motion Fi117 (mp) anförs att det inte
för närvarande finns tillräckliga skäl
för temporära stimulanser av hushålls
tjänster eller ROT-åtgärder. Problemet
med de stora skattekilarna på arbete bör
enligt motionärerna lösas på ett mer
generellt sätt genom en skatteväxling
där högre skatter på energi- och
resursförbrukning växlas mot lägre
skatter på arbete, i första hand
arbetsgivar- och egenavgifter.
Miljöpartiet anser att en sådan
skatteväxling i storleksordningen 100
miljarder kronor bör genomföras fram
till år 2010. För de närmaste tre åren
bör skatteväxlingen omfatta ca 25
miljarder kronor. En skatteväxling
gynnar, generellt sett, tjänstesektorn
eftersom den är mycket energi- och
naturresurssnål (yrkande 41).
Skatteutskottet har i sitt yttrande
(SkU13y) inte något att erinra mot att
regeringen ser över frågan om andra
tillfälliga stimulanser av
privatpersoners köp av tjänster, och
skatteutskottet utgår från att man i den
planerade översynen kommer att ta upp
alla goda uppslag. Samtidigt vill
skatteutskottet framhålla att de förslag
som regeringen hittills har presenterat
på dessa områden har finansierats fullt
ut och att åtgärderna enligt
skatteutskottets mening också har
utformats på ett sätt som är godtagbart
från fördelningspolitiska och andra
utgångspunkter. Det statsfinansiella
läget innebär enligt skatteutskottets
uppfattning att dessa förutsättningar
måste gälla även i fortsättningen. De
aktuella motionerna i dessa frågor
framstår mot denna bakgrund som
orealistiska och saknar i allt
väsentligt underlag för en närmare
bedömning. De avstyrks därför av
skatteutskottet.
Företrädarna för Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet
liberalerna, Kristdemokraterna och
Miljöpartiet de gröna har fogat
avvikande meningar till yttrandet.
Socialförsäkringsutskottet konstaterar i
sitt yttrande (SfU6y) att i den översyn
av reglerna för anlitande av tjänster
som regeringen aviserar skall analyseras
vilken roll privatpersoners köp av
tjänster har för samhällsekonomin och
förslag läggas om regeländringar som
stimulerar utbud och efterfrågan på
tjänster riktade mot hushållen. Med
hänvisning till att denna översyn bör
avvaktas avstyrker
socialförsäkringsutskottet bifall till
motion A45 (fp) yrkande 1.
Folkpartiet liberalerna tillstyrker i
en avvikande mening sitt motionsförslag.
Näringsutskottet anför i sitt yttrande
(NU10y) att de särskilda insatser för
tjänstesektorn som regeringen aviserar
överensstämmer med näringsutskottets syn
på hur näringspolitiken bör bedrivas.
Näringsutskottet avstyrker motionerna
A45 (fp) och A46 (kds) i berörda delar.
Företrädarna för Folkpartiet och
Kristdemokraterna har fogat var sin
avvikande mening till yttrandet.
Finansutskottet ställer sig bakom
regeringens planer rörande dessa frågor
och avstyrker i likhet med skatte-,
socialförsäkrings- resp.
näringsutskottet motionerna A45 (fp)
yrkande 1, A46 (kds) yrkande 12, A49 (m)
yrkandena 16 och 18 och Fi117 (mp)
yrkande 41.
Stöd till jordbruket
I proposition 222 aviserar regeringen
(s. 5.28-5.30) ett nytt investeringsstöd
till jordbruket. Det skall i princip
ersätta bl.a. det nationella stöd som
hittills har lämnats inom ramen för
landsbygdsstödet, vilket avskaffas till
följd av en anpassning till EG:s regler
om s.k. försumbart stöd. Det nya stödet
avses möjliggöra dels ökad
sysselsättning i glesbygdsområden, dels
förstärkta miljö- och
djurskyddsåtgärder. Främst är det
investeringar i de sju nordligaste länen
som bör komma i fråga för stödet, anförs
det. Stödet finansieras med medel som i
dag anslås för landsbygdsstöd, och det
skall kunna medfinansieras av EG.
Närmare uppgifter om villkoren anges i
propositionen.
I motion A49 (m) föreslås insatser för
ökad sysselsättning inom lantbruket.
Sverige bör öka utnyttjandet av EU:s
miljöprogram för jordbruket, anförs det
(yrkande 45). Vidare efterlyses ett
utvidgat stöd till vallodlingen inom
ramen för miljöstödet (yrkande 46).
Samtidigt anser motionärerna att
reglerna för miljöersättningen skall
förenklas (yrkande 47) och att en
utvärdering bör göras av effekterna för
jobben som ett investeringsstöd till
animalieproduktionen kan få (yrkande
48).
En positiv inställning till
investeringsstödet uttrycks i motion
Fi116 (v). Vissa synpunkter på
utformningen framförs dock, däribland
att den småskaliga livsmedelsförädlingen
bör premieras och att villkoren för
näringslivets utveckling på lands- och i
glesbygden inte försämras (yrkande 14).
Enligt vad som sägs i motion Fi118
(kds) bör anläggningsstöd till
energigrödan salix vara möjligt även i
fortsättningen. Finansieringen kan
ordnas genom tidigare anslagna,
outnyttjade medel till anläggning av
energiskog m.m. (yrkande 30). Vidare
framhålls att en ökning av
sysselsättningen inom jordbruks- och
livsmedelssektorerna förutsätter att EU-
stöden utnyttjas fullt ut (yrkande 34).
I motion FiU119 av Karin Falkmer m.fl.
(m) stöds förslaget om ett nytt
investeringsstöd till jordbruket. Det
betonas att finansieringen bör ordnas
inom ramen för en statsfinansiellt
neutral omfördelning av medel för det
nationella stödet (yrkande 2).
Möjligheterna till fler
arbetstillfällen genom småskalig
äggproduktion tas upp i motion Fi132 av
Gudrun Lindvall (mp). Regeringen bör i
linje härmed uppmanas att inventera
gällande stödformer, även sådana från
EU, anser motionären.
Jordbruksutskottet konstaterar i sitt
yttrande (JoU8y) att regeringens förslag
om investeringsstöd till stor del
sammanfaller med de synpunkter som
jordbruksutskottet tidigare redovisat
(1995/96:JoU7y). Även de berörda
motionsförslagen tillgodoses i allt
väsentligt, anser jordbruksutskottet och
avstyrker dem därför. Yrkandena om
utnyttjandet av EU:s miljöprogram och
miljöstöd till vallodling avstyrks
likaså. Med hänsyn till pågående
översynsarbete bör inte heller förslaget
om förenklade regler för
miljöersättningen föranleda någon åtgärd
av riksdagen. Jordbruksutskottet
avstyrker slutligen förslaget rörande
äggproduktionen. Det hänvisas till att
riksdagen under hösten 1996 förutses
fatta beslut om förutsättningarna för
näringsgrenen, bl.a. med avseende på
omställningen av burhållningssystemet.
Avvikande meningar har anmälts av dels
företrädarna för Moderata
samlingspartiet, till förmån för motion
A49 i berörda delar, dels företrädaren
för Miljöpartiet de gröna till förmån
för motion Fi132.
Finansutskottet, som ansluter sig till
jordbruksutskottets uppfattning,
avstyrker motionerna A49 (m) yrkandena
45-48, Fi116 (v) yrkande 14, Fi118 (kds)
yrkandena 30 och 34, Fi119 (m) yrkande 2
och Fi132 (mp).
Patentavgifter
I motion Fi116 (v) föreslås att
patentavgifterna skall halveras i
Sverige och att Sverige skall arbeta för
sänkningar av patentavgifterna i Europa
(yrkande 13). Enligt motionärernas
mening är avgifterna i dag alltför höga
och innebär att patent inte söks i
erforderlig omfattning.
Lagutskottet erinrar i sitt yttrande
(LU6y) om att Patent- och
registreringsverket (PRV) handlägger
ärenden angående patent. Av patentlagen
(1967:837) framgår att det i
patentärenden utgår avgifter av olika
slag, bl.a. ansökningsavgifter och
progressiva årsavgifter. Tanken är att
den som upprätthåller sitt patent även
har framgång med sin uppfinning och då
kan betala årsavgifter enligt en
stigande skala. Verksamheten vid PRV är
helt avgiftsfinansierad.
Enligt lagutskottets mening utgör
avgifterna för att söka och upprätthålla
patent endast en mindre del av de totala
kostnaderna i ett patentärende. De stora
kostnaderna torde i regel hänföra sig
till arbetet med utformningen av
ansökningshandlingarna, exempelvis
ombudsarvoden och
översättningskostnader. De avgifter som
utgår till PRV i patentärenden synes
därför knappast påverka antalet
patentansökningar. En minskning av
avgifternas storlek skulle dessutom leda
till antingen att PRV:s verksamhet måste
finansieras på ett annat sätt än för
närvarande eller att verksamheten fick
skäras ned. Lagutskottet kan för sin del
inte ställa sig bakom något av dessa
alternativ. Mot denna bakgrund förordar
lagutskottet att motion Fi116 (v) i
berörd del avstyrks.
Även näringsutskottet tar upp
patentfrågorna i sitt yttrande (NU10y).
Dessa skiljer sig kraftigt åt mellan
Förenta Staterna och Japan å ena sidan
och Europa å den andra. Den
genomsnittliga patentkostnaden uppgår
enligt uppgift till ca 17 000 kr i
Förenta Staterna, till ca 9 000 kr i
Japan och till ca 45 000 kr i Sverige.
Enligt näringsutskottets mening kan höga
patentkostnader innebära ett hinder för
framför allt små företag. Detta är en
fråga som det vore värdefullt att få en
närmare belysning av. Näringsutskottet
noterar vidare med tillfredsställelse
att regeringen avser att inom ramen för
det föreslagna småföretagsprogrammet
fatta beslut om att genomföra en
patentintrångsersättning.
Finansutskottet noterar att
patentkostnaderna enligt
näringsutskottet kan innebära problem
för i första hand de små företagen.
Finansutskottet utgår från att
regeringen överväger hithörande frågor i
samband med det fortsatta arbetet med
det i propositionen föreslagna treåriga
programmet för småföretagsutveckling.
Samtidigt konstaterar finansutskottet
med utgångspunkt i vad lagutskottet
anför om patentavgifterna att dessa
generellt sett inte torde vara hämmande
för antalet patentansökningar. En
sänkning av patentavgifterna skulle
påverka finansieringen av verksamheten
vid Patent- och registeringsverket. De
alternativ som står till buds får
negativa statsfinansiella konsekvenser.
Med det anförda avstyrker
finansutskottet motion Fi116 (v) yrkande
13.
Privatiseringar av statliga företag
I motion A49 (m) förordas att den
privatisering av statliga företag som
inleddes under den borgerliga regeringen
återupptas (yrkande 25). Telia AB och
Vattenfall AB föreslås därvid ges
förtur. Enligt motionärerna bör staten
inte äga företag. Statens främsta
uppgift inom näringspolitiken bör i
stället vara att ange ramar och
regelverk för företagens verksamhet och
bidra till att skapa gynnsamma
förutsättningar för fler
arbetstillfällen och fler företag. Om
staten både bestämmer spelreglerna på
marknaden och själv uppträder som en
aktör på densamma uppstår en rad problem
bl.a. i form av risker för en osund
konkurrens, heter det i motionen.
Näringsutskottet avstyrker i sitt
yttrande (NU10y) det aktuella
motionsyrkandet i anslutning till sin
behandling av näringspolitikens allmänna
inriktning. Utan att närmare gå in på
frågan om privatiseringen av statliga
företag anför näringsutskottet att
näringspolitikens syfte är att främja
förnyelse och tillväxt i näringslivet.
En sådan politik innebär enligt
näringsutskottet att med olika generella
medel stärka det nationella
produktionssystemet. Därvid är det
centralt att spelreglerna är
överskådliga, konsekventa och stabila.
Privatiseringsfrågorna behandlas i en
avvikande mening avgiven av
representanterna för Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna
och Kristdemokraterna om
näringspolitikens inriktning.
Finansutskottet konstaterar att
riksdagen nyligen behandlat regeringens
förslag om aktiv förvaltning av statens
företagsägande (prop. 1995/96:141). I
sitt av riksdagen godkända betänkande
avstyrkte näringsutskottet därvid (bet.
1995/96:NU26 s. 21) en rad motioner om
privatiseringar av statliga företag.
Med hänvisning till det anförda
avstyrker finansutskottet motion A49 (m)
yrkande 25.
Insatser för svensk formgivning
I motion Fi131 av Inger Lundberg m.fl.
(s) föreslås att regeringen som ett led
i en offensiv utveckling av svenskt
näringsliv skall ta initiativ till
samordnade insatser för att stärka och
utveckla svensk formgivning och design.
I motionen pekas på en rad åtgärder som
enligt motionärerna är ägnade att leda
till detta mål. Näringspolitiska,
utbildningspolitiska och kulturpolitiska
insatser föreslås.
Kulturutskottet anser i sitt yttrande
(KrU12y) att det vid utformningen av en
framtida politik för formgivning och
industridesign måste ske en
sammanvägning av kulturpolitiska,
utbildningspolitiska och
näringspolitiska synpunkter. Det
beredningsarbete som med utgångspunkt i
Kulturutredningens förslag (se
betänkande SOU 1995:84 s. 417, 420-421
och 427-428) och remissyttrandena
däröver pågår inom regeringskansliet bör
inte föregripas. Kulturutskottet anser
därför att motion Fi131 (s) inte bör
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Näringsutskottet hänvisar i sitt
yttrande (NU10y) till att det
innevarande budgetår finns medel
upptagna för området under anslaget
Småföretagsutveckling. Vidare kan
förslag på designområdet bli aktuella i
den kulturpolitiska propositionen. Med
detta avstyrks den nämnda motionen av
utskottet.
Finansutskottet har från sina
utgångspunkter inte anledning att göra
någon annan bedömning än kulturutskottet
och näringsutskottet, varför motion
Fi131 (s) avstyrks.
Program för samarbete och utveckling
inom Östersjöregionen
Regeringen föreslår i proposition 222
(s. 5.31-5.32) att riksdagen skall
anvisa ett anslag på 1 miljard kronor
till samarbete och utveckling inom
Östersjöregionen. En fond skapas med
syfte att under en femårsperiod stärka
samarbete och utveckling i
Östersjöregionen.
Det ligger i Sveriges intresse att
utvecklingen runt Östersjön fortskrider
och påskyndas, påpekas det i
propositionen. En ökad handel har en
central betydelse både för den
ekonomiska utvecklingen och för att föra
folken närmare varandra. Genom
regeringschefsmötet i Visby i maj 1996
har Sveriges roll tydliggjorts. Om
Östersjöområdet kan utvecklas till en
naturlig bro mellan de tidigare
kommunistiska länderna och EU kan en
marknadsplats för nära en halv miljard
människor skapas i Sveriges närområde.
Ett speciellt råd har inrättats i
Statsrådsberedningen - Statsministerns
Östersjöråd. Rådet skall, enligt
propositionen, vara det centrala forumet
för samordning och utveckling av den
svenska Östersjöpolitiken. Avsikten är
att rådets arbete skall koncentreras
till följande fem områden: svensk
exportindustri, bl.a. avseende
livsmedel; energisystem; ömsesidigt
kunskapsutbyte; stärkt infrastruktur;
samarbete för att skydda miljön runt
Östersjön.
I syfte att stimulera tillväxt och
sysselsättning bör de föreslagna medlen
anvisas för åtgärder och projekt inom
bl.a. de redovisade fem områdena samt
för att öka handeln och investeringarna
och i övrigt stärka samarbetet mellan
stater och näringsliv i regionen. De
angivna medlen skall tillföras en fond.
Fördelning av medlen skall ske under en
femårsperiod, efter förslag av
Statsministerns Östersjöråd.
I motion Fi119 av Karin Falkmer m.fl.
(m) avstyrks regeringens förslag om ett
program för samarbete och utveckling i
Östersjöregionen (yrkande 3). Den
konstruktion och det tillvägagångssätt
som föreslås i propositionen måste
enligt motionärerna ifrågasättas. I
motionen erinras om att Moderata
samlingspartiet redan i budgetmotionen i
januari 1995 föreslog en betydligt högre
ordinarie anslagsnivå när det gäller
stödet till närområdet. Nivån på det
framtida samlade svenska stödet till
närområdet samt inriktningen och
fördelningen av detta stöd bör bestämmas
i budgetarbetet hösten 1996.
Motionärerna anför vidare att man av
propositionen kan få intrycket att det
föreslagna stödet skall gå till svensk
export av bl.a. livsmedel, men de utgår
från att detta dock är en
missuppfattning. Att stödja export av
livsmedel till de baltiska länderna
skulle, enligt motionärerna, försvåra
dessa länders möjligheter att själva
bygga upp en livsmedelsproduktion.
För att kunna avgöra om det föreslagna
programmet för Östersjöregionen är väl
använda medel ur sysselsättningssynpunkt
erfordras att det klargörs hur medlen
skall fördelas, anförs det i motion
Fi123 av Anne Wibble m.fl. (fp) (yrkande
12). Motionärerna konstaterar att 200
miljoner kronor (per år i fem år) inte
räcker till särskilt många projekt,
varför de anser att det finns anledning
att prioritera bland insatsområdena. De
menar att inriktningen bör vara att stöd
skall ges till vattenrening,
kärnsäkerhet i Östeuropa samt
rökgasrening och energieffektivisering.
Vänsterpartiet framhåller i motion
Fi116 att man ser positivt på
regeringens förslag om ett program för
ett utökat Östersjösamarbete (yrkande
15). Regeringens förslag om att inrätta
ett Östersjöråd i Statsrådsberedningen
betraktas vidare som ett steg i rätt
riktning. Rådets uppgifter bör dock
klargöras, anser motionärerna.
Vänsterpartiet avser att återkomma
beträffande östbiståndets volym och
fördelning i samband med
budgetpropositionen hösten 1996.
Motionärerna anser vidare att Östersjöns
miljö inte kan ses skild från
verksamheter och miljöåtgärder på
Nordkalotten och i Barentsregionen. De
föreslår därför att det - utöver den
fond som regeringen föreslår - skall
inrättas en fond för Barentsregionen på
100 miljoner kronor att användas under
en femårsperiod.
I motion Fi117 föreslår Miljöpartiet
att riksdagen beslutar att programmet
för samarbete och utveckling inom
Östersjöregionen skall genomföras på tre
år i stället för på fem och ges en
tydlig miljöinriktning (yrkande 24). I
motionen anförs att behovet av
ekonomiskt bistånd till det fortsatta
arbetet för miljön i och kring Östersjön
är stort, liksom till kärnsäkerhet och
nedläggning av kärnkraftverk.
Utrikesutskottet tillstyrker i sitt
yttrande (UU7y) regeringens förslag att
en fond för Östersjösamarbete inrättas.
Berörda motioner avstyrks.
Utrikesutskottet erinrar om att
riksdagen tidigare beslutat om ett
samarbetsprogram med Central- och
Östeuropa fram t.o.m. år 1998 (prop.
1994/95:160, UU16, rskr. 242). Enligt
utrikesutskottets uppfattning är det
angeläget att fondens verksamhet och det
normala östsamarbetet genomförs på så
sätt att insatserna kompletterar och
förstärker varandra. Utrikesutskottet
framför även synpunkter på
ansvarsfördelningen för olika
samarbetsområden.
Till utrikesutskottets yttrande har
representanter för Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna
respektive Vänsterpartiet avgivit
avvikande meningar. Miljöpartiets
representant har avgivit ett särskilt
yttrande.
Näringsutskottet tillstyrker i sitt
yttrande (NU10y) att riksdagen anvisar
de av regeringen föreslagna medlen för
samarbete och utveckling inom
Östersjöregionen. Som framgår av
yttrandet när det gäller stöd till
svensk export av bl.a. livsmedel har
näringsutskottet erfarit från
regeringskansliet att stödet avser
kunskapsöverföring i allmän bemärkelse
inom hela livsmedelskedjan. Det gäller
t.ex. regler för djurhållning,
hygienfrågor och distributionskedjan. I
det fall att det skall kunna bli fråga
om stöd till export av produkter skall
det, enligt uppgift, avse högt förädlade
livsmedel. Aktuella motioner avstyrks.
Avvikande meningar har anmälts av
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet
liberalerna, Vänsterpartiet respektive
Miljöpartiet.
Finansutskottet anser, i likhet med
utrikesutskottet och näringsutskottet,
att regeringens förslag i denna del bör
tillstyrkas. Utskottet delar regeringens
uppfattning att en ökad handel har en
central betydelse både för den
ekonomiska utvecklingen och för att föra
folken närmare varandra.
Utskottet vill erinra om att medlen
föreslås anvisas i form av
reservationsanslag. Detta innebär att
outnyttjade medel får användas längst
tre år efter det att anslaget senast var
uppfört på statsbudgeten. Om medel från
anslaget behöver utnyttjas även efter
treårsperiodens slut, bör regeringen
föreslå riksdagen att på nytt föra upp
anslaget på statsbudgeten (prop.
1992/93:100 bil. 1 s.129-131, FiU20
(behandling av det återförvisade ärendet
FiU10), rskr. 189). Det kan noteras att
denna regel föreslås få lags form i
proposition 1995/96:220 Lag om
statsbudgeten.
Utskottet finner regeringens förslag
väl avvägt och tillstyrker därmed att 1
miljard kronor anvisas som
reservationsanslag på tilläggsbudget
under första huvudtiteln till Samarbete
och utveckling inom Östersjöregionen.
Därmed avstyrks motionerna Fi116 (v)
yrkande 15, Fi117 (mp) yrkande 24, Fi119
(m) yrkande 3 samt Fi123 (fp) yrkande
12.
Program för omställning till hållbar
utveckling
Regeringen föreslår i proposition 222
(s. 5.33-5.35) ett femårigt program för
omställning till hållbar utveckling. Det
skall syfta till att driva på den
tekniska utvecklingen och att skapa
sysselsättning, främst genom
kretsloppsanpassning av byggnader och
teknisk infrastruktur. Insatser inom
fyra områden nämns särskilt som
stödgrundande. Det gäller insatser inom
va-sektorn för bl.a. minskat utsläpp av
kväve och fosfor från avloppsvatten,
återanvändning av byggnadsmaterial,
renovering med hälso- och miljöanpassade
material samt inom avfallsområdet för
bl.a. avskiljning av miljöfarligt
avfall. Regeringen påpekar dock att även
åtgärder för en ekologiskt hållbar
utveckling inom vissa andra områden kan
omfattas av stödprogrammet. Åtgärderna
skall inriktas på projekt av
pilotkaraktär och som annars inte skulle
komma till stånd. Regeringen föreslår
att ytterligare 1 miljard kronor
tillförs fjortonde huvudtitelns anslag
Investeringsbidrag för främjande av
omställning i ekologiskt hållbar
riktning. Medlen skall fördelas av
delegationen för ekologisk omställning
vid Naturvårdsverket.
Avslag på regeringens förslag yrkas i
motion Fi119 av Karin Falkmer m.fl. (m).
Motionärerna förordar i stället sänkta
skatter och strukturella förändringar
såsom medel för att nya jobb skall
skapas och fler investeringar i
miljövänligare teknik skall underlättas
(yrkande 4).
I motion Fi123 av Anne Wibble m.fl.
(fp) framhålls som väsentligt att
mandatet för delegationen för ekologisk
omställning får en klar innebörd.
Motionärerna begär ett tillkännagivande
härom (yrkande 13).
Vänsterpartiet anför i motion Fi116 att
det sannolikt är samhällsekonomiskt
lönsamt med ett större anslag än 200
miljoner kronor per år under perioden. I
motionen föreslås vidare att även
energieffektiviserings- och sparåtgärder
i byggnader samt utveckling i ekologisk
riktning inom trafik- och va-sektorerna
borde kunna innefattas i programmet. Ett
tillkännagivande begärs i enlighet
härmed (yrkande 16).
Jordbruksutskottet tillstyrker i sitt
yttrande (JoU8y) regeringens förslag om
ytterligare medel för omställning till
hållbar utveckling. Därmed avstyrks
motion Fi119 (m) i berörd del.
Jordbruksutskottet ser inget hinder mot
att också sådana sektorer som nämns i
motion Fi116 (v) kan erhålla stöd. Det
aktuella yrkandet avstyrks därför.
Såvitt gäller frågan om mandat för
delegationen föreslår jordbruksutskottet
att riksdagen bör göra ett
tillkännagivande av innebörd att
regeringen i budgetpropositionen för år
1997 bör lägga fram förslag som innebär
att delegationen får en självständig
ställning och tilldelas ett särskilt
myndighetsanslag. Också i övrigt bör
delegationen få ställning som statlig
förvaltningsmyndighet, anförs det. Genom
jordbruksutskottets ställningstagande
tillgodoses i viss mån motion Fi123 (fp)
i motsvarande del.
Till jordbruksutskottets yttrande har
avvikande meningar i denna del avgivits
av företrädarna för Moderata
samlingspartiet och Vänsterpartiet var
för sig. Folkpartiet liberalerna har
anmält ett särskilt yttrande.
Även bostadsutskottet tillstyrker i sitt
yttrande (BoU11y) regeringens förslag.
Såvitt gäller Vänsterpartiets yrkande om
att programmet inte nu skall bindas till
en årlig nivå om 200 miljoner kronor
under fem år framhåller bostadsutskottet
fördelen av att programmet redan i
inledningsskedet ges en viss tryggad
finansiering. Såvitt gäller yrkandet om
att programmet borde omfatta fler
områden understryker bostadsutskottet
vikten av att programmet utformas så att
det blir möjligt att lämna stöd för
projekt som bidrar till att flytta fram
positionerna när det gäller
omställningen till en hållbar
utveckling. Det kan, anförs det, finnas
anledning att vara uppmärksam på att
programmet ges denna framåtsyftande
karaktär. Bostadsutskottet utgår
samtidigt från att regeringen under
programperioden kommer att redovisa för
riksdagen hur programmet framskrider.
Såvitt gäller kravet på att även bl.a.
energisparåtgärder borde ingå i
programmet finner bostadsutskottet
grundad anledning att anta att frågan
kommer att aktualiseras i de nyligen
inledda överläggningarna om
energipolitiken.
Kravet i motion Fi123 (fp) om ett klart
mandat till delegationen kommer enligt
bostadsutskottets uppfattning att
tillgodoses utan någon riksdagens
begäran därom. Det hänvisas till den
översyn av mandatet som aviseras i
propositionen.
Finansutskottet delar den uppfattning om
medelstilldelning som redovisas av
jordbruksutskottet och bostadsutskottet
och tillstyrker propositionens förslag
att på tilläggsbudget anvisa 1 miljard
kronor till reservationsanslaget Invest
eringsbidrag för främjande av
omställning i ekologiskt hållbar
riktning. Motionerna Fi116 (v) yrkande
16, Fi119 (m) yrkande 4 och Fi123 (fp)
yrkande 13 avstyrks sålunda, det
sistnämnda yrkandet i berörd del. Frågor
som jordbruksutskottet tar upp vad
gäller organisatoriska former och
medelsanvisning beträffande delegationen
för ekologisk omställning kommer på
sedvanligt sätt att redovisas i
budgetpropositionen. Något
tillkännagivande av det slag som
föreslås av jordbruksutskottet finner
finansutskottet inte vara påkallat och
motion Fi123 (fp) yrkande 13 avstyrks
därför även i nu aktuellt avseende.
Finansutskottet erinrar om att medlen
föreslås bli anvisade i form av
reservationsanslag. Detta innebär att
outnyttjade medel får användas längst
tre år efter det att anslaget senast var
uppfört på statsbudgeten. Om medel från
anslaget behöver utnyttjas även efter
treårsperiodens slut, bör regeringen
föreslå riksdagen att på nytt föra upp
anslaget på statsbudgeten (prop.
1992/93:100 bil. 1 s. 129-131, bet.
FiU20 (rskr. 189) (behandling av det
återförvisade ärendet FiU10). Det kan
noteras att regeln föreslås i
proposition 1995/96:220 Lag om
statsbudgeten få laga form.
Kretsloppsanpassade system
I motion Fi117 (mp) föreslås en rad
åtgärder för kretsloppsanpassning. Va-
system berörs i två förslag. Ett
fullständigt kretslopp borde inkludera
även avloppsvattnet - de däri lösta
näringsämnena måste på ett ekologiskt
avpassat sätt återföras till främst
jordbruksmarken, anförs det (yrkande 7).
Vidare begärs att Naturvårdsverket ges i
uppdrag att sammanställa erfarenheter
från de befintliga va-system som är
kretsloppsanpassade (yrkande 8).
Motionärerna anser vidare att en ökad
utgiftsram behövs för dels sanering av
miljöskadade områden (yrkande 9), dels
kalkning av försurade sjöar (yrkande
10). Även naturvårdsområdet berörs i
motionen. Länsstyrelsernas
miljövårdsenheter bör förstärkas för
bl.a. länsvisa naturvårdsinventeringar
(yrkande 11), och ett system med s.k.
naturbevakare bör byggas upp för skydd
av hotade arter (yrkande 12). Två av
förslagen gäller främst byggnadsområdet.
Investeringsbidrag till allergisanering
skall ingå i de aviserade
miljösatsningarna (yrkande 13) och ett
grönt ROT-bidrag bör införas (yrkande
14), föreslås det slutligen.
Jordbruksutskottet påpekar i sitt
yttrande (JoU8y) att yrkandena 9-12 i
motion Fi117 (mp) tar sikte på enskilda
anslag inom utgiftsområde 20 Allmän
miljö- och naturvård. Med hänsyn bl.a.
till att motsvarande förslag nyligen har
avslagits av riksdagen (1995/96:JoU6y,
FiU10) avstyrks de. Företrädaren för
Miljöpartiet de gröna har avgivit en
avvikande mening.
Bostadsutskottet avstyrker i sitt
yttrande (BoU11y) förslagen på va-
området. Det är inte lämpligt att knyta
upp omställningsprogrammet till åtgärder
med tämligen specifik inriktning, anförs
det. Vidare utgår bostadsutskottet från
att en uppföljning av den bidragsgivning
som omfattas av det nu framlagda
regeringsförslaget kommer att innefattas
i den utvärdering av pågående
bidragsgivning som Naturvårdsverket
avses redovisa våren 1997. Förslaget om
naturvårdsinventeringar bör enligt
bostadsutskottets mening kunna prövas i
budgetarbetet under hösten 1996 och
avstyrks därför. Även kraven på
allergisanering och grönt ROT-bidrag
avstyrks. Bostadsutskottet hänvisar till
att motsvarande krav helt nyligen har
behandlats av riksdagen (1995/96:
BoU10y).
Avvikande mening har avgivits av
företrädaren för Miljöpartiet de gröna
och särskilda yttranden av företrädarna
för Moderata samlingspartiet resp.
Folkpartiet liberalerna.
Finansutskottet har i dessa frågor ingen
annan uppfattning än jordbruksutskottet
och bostadsutskottet och avstyrker
motion Fi117 (mp) yrkandena 7-14.
Stöd till energiprojekt
Gällande riktlinjer för energipolitiken
antogs av riksdagen år 1991 (prop.
1990/91:88, bet. NU40). Våren 1996
slutfördes remissbehandlingen av
betänkandet Omställning av
energisystemet (SOU 1995:139) och
inleddes partiöverläggningar om den
framtida energipolitiken. I proposition
222 meddelar (s. 5.13) regeringen nu sin
avsikt att under nästa riksmöte
förelägga riksdagen förslag till
riktlinjer för energipolitiken. En
utgångspunkt är att omställningen och
utvecklingen av energisystemet bör
grundas på långsiktigt hållbara
politiska beslut, som framstår som
trovärdiga över tiden, anförs det.
I motion Fi118 (kds) presenteras tre
förslag om stöd till energiprojekt.
Fortsatta investeringsstöd för solvärme
i bostäder (yrkande 31) resp.
vindkraftverk (yrkande 32) efterlyses.
Vidare sägs (yrkande 33) att
konvertering av elvärme till andra
uppvärmningsformer borde främjas genom
skattereduktion enligt ROT-programmet.
Skatteutskottet påpekar i sitt yttrande
(SkU13y) beträffande förslaget om
skattereduktion att konvertering av
värmesystemet i ett hus i allmänhet
torde kräva sådana åtgärder att det blir
fråga om ombyggnad. Då arbetskostnaderna
härför skall ingå i underlaget för
skattereduktionen är förslaget delvis
tillgodosett, anses det. Yrkandet
avstyrks. Företrädaren för
Kristdemokraterna har avgivit en
avvikande mening.
Näringsutskottet lämnar i sitt yttrande
(NU10y) en redovisning av läget
beträffande energipolitiken och berörda
stödformer. Det erinras om att riksdagen
kommer att behandla hithörande frågor
dels under nästa riksmöte såvitt gäller
riktlinjerna för energipolitiken, dels
under hösten 1996 när det gäller
budgetramen för energi. Näringsutskottet
avstyrker därför de aktuella förslagen i
motion Fi118 (kds).
Bostadsutskottet erinrar i sitt yttrande
(BoU11y) beträffande förslaget till
skattereduktion för arbeten som är
förknippade med konvertering från
elvärme till andra uppvärmningsformer om
riksdagens nyligen beslutade möjlighet
till skattereduktion för utgifter för
byggnadsarbete (1995/96:SkU32). Det
påpekas att mer detaljerade frågor om
enskilda byggnadsåtgärder inte togs upp
vid utskottsbehandlingen.
Bostadsutskottet förutsätter att även
den nya lagen om skattereduktion - som i
den aktuella delen i huvudsak anknyter
till den tidigare gällande lagen - ger
möjlighet för berörda myndigheter att
bevilja skattereduktion för den typ av
åtgärder som nu diskuteras. Yrkandet
avstyrks med hänsyn härtill.
Företrädaren för Kristdemokraterna har
avgivit en avvikande mening, och ett
särskilt yttrande har avgivits av
företrädarna för Moderata
samlingspartiet.
Finansutskottet anser - i likhet med vad
som sägs i yttrandena från skatte-,
närings- och bostadsutskotten - att
motion Fi118 (kds) yrkandena 31-33 bör
avslås av riksdagen.
Miljöanpassat transportsystem
I motion Fi117 (mp) krävs en politik för
mer miljöanpassade transportsystem
(yrkande 16). Motionärerna anser
beträffande persontransporterna att
kollektivtrafikens andel bör ökas och
beträffande godstransporterna att den
spårbundna trafiken och sjöfarten bör
främjas. Genom ett ökat inslag av
inhemska, miljöanpassade drivmedel och
oljor skulle fler gröna jobb kunna
skapas, anförs det vidare.
Finansutskottet konstaterar att
riksdagen nyligen har avslagit (1995/96:
FiU10, rskr. 304) ett förslag med
motsvarande syfte från Miljöpartiet de
gröna. En reservation (mp) till förmån
för motionsförslaget avgavs. I sitt
yttrande till finansutskottet över den
ekonomiska vårpropositionen erinrade
trafikutskottet (1995/96:TU5y) bl.a. om
att regeringen i slutet av året skulle
komma att förelägga riksdagen ett
förslag till inriktning av
infrastrukturplaneringen för perioden
1998-2007. Finansutskottet finner inte
skäl till ändrad uppfattning och
avstyrker motion Fi117 (mp) yrkande 16.
Åtgärder för att begränsa buller
I proposition 222 anförs under rubriken
Samverkan mellan arbetsmarknadspolitiken
och andra politikområden (s. 7.9)
sammanfattningsvis att
arbetsmarknadspolitiken har en central
roll i den ekonomiska politiken för
skapandet av en väl fungerande
arbetsmarknad men att kontaktpunkter
även med andra politikområden, däribland
miljöpolitiken, kan utvecklas.
I motion Fi117 (mp) riktas kritik mot
gällande planer för begränsning av
buller bl.a. på de statliga vägarna och
stomnätet för järnvägen. Motionärerna
anser att åtgärdstakten är för långsam
och föreslår ytterligare
arbetsmarknadspolitiska satsningar på
bullersaneringen (yrkande 17).
Finansutskottet erinrar om att riksdagen
nyligen behandlat regeringens skrivelse
Vår miljö - Miljöarbetet under året
(skr. 1995/96:120). I avsnittet om ett
miljöanpassat transportsystem redovisas
etgärder mot trafikbuller. Det hänvisas
till proposition 1993/94:215
Handlingsplan mot buller och de där
aviserade uppdragen till bl.a.
trafikverken och Naturvårdsverket och
som syftade till att medverka till en
kraftig minskning av trafikbullret.
Skrivelsen i denna del föranledde inte
några närmare kommentarer i
jordbruksutskottet (JoU17). Enligt vad
som erfarits pågår för närvarande
beredning inom regeringskansliet av
berörda rapporter. Mot denna bakgrund
avstyrker finansutskottet motion Fi117
(mp) yrkande 17.
Tredjepartsfinansiering för ekologiskt
hållbar tillväxt
För att ekologiskt hållbar tillväxt
skall främjas bör enligt motion Fi116
(v) staten stödja s.k.
tredjepartsfinansiering, främst genom
informationsinsatser (yrkande 12).
Systemet går ut på att den entreprenör
som svarar för en investering samtidigt
skall garantera ett visst resultat
(t.ex. lägre energiåtgång). Priset för
förbrukaren (t.ex. på el) höjs dock
inte, och den mellanskillnad som därvid
uppstår tillfaller entreprenören för
återbetalning av investeringen.
Bostadsutskottet anför i sitt yttrande
(BoU11y) att det inte är en uppgift
främst för staten att medverka till att
den föreslagna finansieringsformen
kommer till stånd. Det kan förutsättas
att den av motionärerna efterfrågade
informationen tas fram utan någon
riksdagens begäran därom. Motionen
avstyrks i berörd del.
Finansutskottet gör ingen annan
bedömning och avstyrker således motion
Fi116 (v) yrkande 12.
Särskilda insatser för omstrukturering i
vissa kommuner och landsting
I proposition 222 föreslår regeringen
(s. 5.36-5.37) att av de 400 miljoner
kronor som anvisats för särskilda
insatser för vissa kommuner och
landsting år 1996 högst 200 miljoner
kronor skall få användas för projekt i
kommuner och landsting som kan bidra
till omstrukturering av den kommunala
verksamheten (yrkande 11).
De av riksdagen våren 1995 anslagna 400
miljoner kronorna skall användas för
kommuner och landsting med en särskilt
svår ekonomisk situation och ekonomiska
problem vid införandet av det nya
bidrags- och utjämningssystemet. Ännu
har medlen inte fördelats. Därför anser
regeringen att högst hälften av de
anslagna medlen engångsvis under år 1996
även bör få användas för projekt som
underlättar den omstrukturering som
måste ske för att åstadkomma en
verksamhet som motsvarar den ekonomiska
situationen. Detta bedöms även ge vissa
positiva sysselsättningseffekter under
den tid projekten pågår.
Enligt motion Fi119 av Karin Falkmer
m.fl. (m) bör propositionens förslag
avslås (yrkande 5). Enligt motionärerna
ligger ansvaret på kommunerna och
landstingen själva att verksamheten
effektiviseras och anpassas till de
resurser som finns tillgängliga. Som ett
verksamt medel att effektivisera
verksamheten pekas i motionen på de
förslag som förts fram från Moderata
samlingspartiet om att det bör bli
obligatoriskt att upphandla alla
verksamheter i konkurrens så att de
offentliga monopolen kan öppnas för de
privata företagen.
I motion Fi123 av Anne Wibble m.fl. (fp)
hänvisas till att Folkpartiet i samband
med behandlingen av förslaget till ett
nytt bidrags- och utjämningssystem
yrkade avslag på att en akutpott
skulle avsättas för vissa kommuner och
landsting (yrkande 10). I det aktuella
läget anser motionärerna emellertid att
200 miljoner kronor engångsvis bör
fördelas till de kommuner och landsting
som har ökade verksamhetskrav inom
skola, vård och äldreomsorg snarare än
till dem som har särskilt svårt att
använda sina resurser effektivt. Någon
särskild kommitté för att fördela
pengarna behövs inte, menar
motionärerna.
Finansutskottet delar regeringens
uppfattning att det kan behövas
särskilda statliga insatser för att
stödja en nödvändig omstrukturering av
verksamheten i de ekonomiskt mest
utsatta kommunerna och landstingen. Även
om det, som anges i motion Fi119 (m),
primärt ankommer på huvudmännen själva
att genomföra effektiviseringar och
omställningar inom de ramar som anges av
statsmakterna vill utskottet framhålla
att kommuner och landsting enligt
regeringens förslag skall svara för
minst hälften av kostnaderna för de
aktuella projekten.
Finansutskottet ställer sig också bakom
att medlen skall fördelas efter ansökan
och att särskild hänsyn därvid skall tas
till kommunernas och landstingens
ekonomiska situation. Beträffande kravet
i motion Fi123 (fp) att pengarna skall
fördelas direkt av regeringen
konstaterar utskottet att den av
regeringen föreslagna ordningen ligger
väl i linje med det selektiva sätt att
hantera de aktuella medlen som hittills
använts.
Med det anförda tillstyrker utskottet
propositionens förslag och avstyrker
motionerna Fi119 (m) yrkande 5 och Fi123
(fp) yrkande 10.
Upphandling i konkurrens
I Moderata samlingspartiets partimotion
A49 ställs under rubriken Politik för
fler och växande företag krav på att
kommunerna skall åläggas att upphandla i
konkurrens (yrkande 20). En kommunal
konkurrensrevision bör vidare genomföras
kontinuerligt för att visa att kommunen
sköter upphandling, konkurrensutsättning
m.m. Motionärerna hävdar att det är
orimligt att någon verksamhet, som kan
genomföras i konkurrens, drivs i form av
offentligt monopol. Likaså är det
felaktigt, heter det, att den offentliga
sektorn i egen regi driver verksamheter
som skulle kunna utföras av andra. Basen
för företagande skulle kunna vidgas
väsentligt om den offentliga sektorn
begränsar sina egna utföraranspråk.
I motionen ifrågasätts om kommuner över
huvud taget skall bedriva verksamhet i
företagsform. Kommunala bolag bör i
stället privatiseras och därmed bli en
del av en dynamisk företagsutveckling.
Näringsverksamhet i kommunerna bör
enligt motionen inte förekomma.
Näringsutskottet behandlar
konkurrensfrågorna övergripande i sitt
yttrande (NU10y) i samband med andra
allmänna frågor om näringspolitikens
inriktning. Där sägs bl.a. att
näringspolitikens syfte är att främja
förnyelse och tillväxt i näringslivet.
En sådan politik innebär att med olika
generella medel stärka det nationella
produktionssystemet. Därvid är det
enligt näringsutskottet centralt att
spelreglerna är överskådliga,
konsekventa och stabila. Sund konkurrens
är vidare en förutsättning för ett
dynamiskt näringsliv. Med hänvisning
därtill avstyrks bl.a. det här aktuella
motionsyrkandet. Konkurrensfrågorna tas
upp i en avvikande mening av
företrädarna från Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet och
Kristdemokraterna om näringspolitikens
inriktning.
Finansutskottet behandlade motsvarande
motionskrav våren 1995 i sitt betänkande
1994/95:FiU22 om offentlig upphandling.
Utskottet erinrade därvid om att en rad
olika åtgärder vidtas på olika plan för
att utveckla den offentliga
upphandlingen. Lagen om offentlig
upphandling reglerar således all
offentlig upphandling. Kommun- och
landstingsförbunden stöder vidare aktivt
sina medlemmar i deras strävan att i
större utsträckning konkurrensutsätta
verksamheten. Utskottet underströk också
bl.a. att det ligger i den upphandlande
myndighetens eget intresse att genom
upphandling utnyttja de möjligheter som
finns att effektivisera verksamheten.
Utskottet ansåg inte att det fanns något
behov av ytterligare initiativ från
riksdagens sida.
Utskottet vidhåller denna uppfattning
och avstyrker således motion A49 (m)
yrkande 20.
Övriga kommunala frågor
I motion Fi117 av Birger Schlaug m.fl.
(mp) hänvisar Miljöpartiet till sin
partimotion med anledning av regeringens
vårproposition. För att på kort sikt
förbättra möjligheterna att behålla
personal i kommuner och landsting
föreslogs en ökning av den ekonomiska
ramen för kommunsektorn med cirka 2
miljarder kronor år 1997, 5 miljarder år
1998 och 7 miljarder år 1999. Genom
dessa åtgärder skulle
personalneddragningarna i kommunsektorn
kunna reduceras med 20 000 anställda
under treårsperioden, utöver vad som
blir resultatet av den av Miljöpartiet
föreslagna arbetstidsförkortningen.
Finansutskottet vill i sammanhanget
endast hänvisa till sitt utlåtande i det
nyligen av riksdagen behandlade
betänkandet över vårpropositionen
(1995/96:FiU10 s. 143). Utskottet
uttalade därvid, när det gäller de
allmänna förutsättningarna för
kommunsektorn, sitt stöd för regeringens
principiella grundsyn att de offentliga
verksamheterna skall prioriteras framför
transfereringar och statlig verksamhet.
Enligt utskottet hade vidare den
överenskommelse som träffats mellan
regeringen och de två kommunförbunden om
den kommunala ekonomin skapat
förutsättningar att, utifrån kraven på
en stabilisering av de offentliga
finanserna, upprätthålla en kommunal
verksamhet av rimligt god kvalitet.
Utskottet kunde vid detta tillfälle inte
tillstyrka de motionskrav som nu åter
framförs från Miljöpartiet om en ökad
ekonomisk ram för kommunsektorn.
Utskottet hänvisade främst till de
finansieringslösningar som motionärerna
fört fram, t.ex. när det gäller
förslaget att ändra besluten om
avdragsgilla egenavgifter i
socialförsäkringarna.
Med hänvisning till det anförda
avstyrker utskottet motion Fi117 (mp)
yrkande 43.
Utbildning för tillväxt
Behovet av kunskapslyft
I proposition 222 (avsnitt 6.2) slår
regeringen fast att Sverige skall
konkurrera med kompetens, inte med låga
löner. Regeringen menar att för att
skapa en långsiktigt stabil
välståndsutveckling med en rättvis och
rationell fördelning av inkomsterna
måste Sverige konsekvent satsa på en
snabb utveckling av kunskapssamhället.
Den mest effektiva fördelningspolitiken,
anförs vidare, är den som stimulerar den
ekonomiska tillväxten, höjer
kunskapsnivån och minskar
arbetslösheten. Ökade kunskaper är inte
enbart bra för ekonomin, utan dessutom
grunden för social, politisk och
kulturell utveckling och för att det
skall vara möjligt att ta långsiktiga
miljöhänsyn inriktade på hållbar
utveckling. Detta kräver, framhåller
regeringen, en förstärkt ungdoms- och
högskoleutbildning, ett livslångt
lärande och ett kunskapslyft för de
lågutbildade grupper av vuxna vilka
annars riskerar att hamna utanför
arbetsmarknaden.
Regeringen visar i propositionen att
utbildningsnivån i landet har höjts
under de senaste 25 åren. Trots denna
positiva utveckling menar regeringen att
utbildnings- och kunskapsnivån måste
höjas ytterligare. Det är särskilt
viktigt mot bakgrund av den
samhällsomvandling som sker. Det handlar
om förändringar av produktionsmetoder,
arbetsorganisation och
informationsflöden. Denna utveckling
ställer nya krav på individer och
samhälle.
Vidare påpekar regeringen att det råder
ojämlikhet mellan män och kvinnor vilket
avspeglas i utbildningsvalen och senare
i yrkesvalen. Dessa val är mycket
könsbundna. Att kvinnor och män träder
in på utbildningsområden som
traditionellt är förknippade med det
andra könet ser regeringen som ett
viktigt sätt att bryta könssegregeringen
på arbetsmarknaden.
Regeringen anför också att kvinnors
kunskaper inte tas till vara i samhället
trots att de i dag i genomsnitt har
högre utbildning än män.
Vidare redovisar regeringen resultat
från en internationell studie av
läsförståelse. Studien visar att
läsförståelsen i Sverige är högre än i
alla de övriga undersökta länderna.
Trots det visar undersökningen att
omkring en fjärdedel av Sveriges
befolkning mellan 16 och 65 år har en
läsförståelse som understiger vad som
kan sägas vara målen i läroplanen för
det obligatoriska skolväsendet för
årskurs 9. Detta anser regeringen vara
oacceptabelt.
Regeringen menar att det är viktigt att
vuxna svenskar kan få del av gymnasial
utbildning motsvarande den som erbjuds
ungdomar samtidigt som kvaliteten bör
höjas i ungdomsskolans utbildning.
Vuxenutbildning
I proposition 222 (avsnitt 6.3.1 och
6.4.1, yrkande 12) föreslår regeringen
att en särskild statlig satsning på
vuxenutbildning skall göras under fem
år för att under denna period åstadkomma
ett kraftigt kunskapslyft för den grupp
vuxna som har störst behov av utbildning
och hittills har fått minst av
samhällets utbildningsinsatser. Detta
görs i syfte att öka sysselsättning och
tillväxt. Målgruppen för den särskilda
utbildningssatsningen är i första hand
vuxna arbetslösa som helt eller delvis
saknar treårig gymnasiekompetens.
Därutöver skall satsningen också vända
sig till anställda som helt eller delvis
saknar denna kompetens. Övriga vuxna
skall få delta i mån av plats.
Satsningen skall också bidra till att
utveckla nya former för att möta vuxnas
utbildningsbehov i framtiden och därmed
efter femårsperioden kunna avlösas av
ett nytt vuxenutbildningssystem.
På regeringens förslag har riksdagen
nyligen beslutat att den särskilda
satsningen på vuxenutbildning skall
inledas redan under läsåret 1996/97.
Statliga medel har anvisats motsvarande
62 000 utbildningsplatser inom den
kommunala vuxenutbildningen (komvux)
samt i kvalificerad yrkesutbildning
hösten 1996 (prop. 1995/96:150, UbU6y,
FiU10, rskr. 304). Riksdagen godkände
vid samma tillfälle regeringens
preliminära beräkning av utgiftsramarna
för utgiftsområde 16: Utbildning och
universitetsforskning innebärande bl.a.
en ökad volym på vuxenutbildning med 28
000 platser fr.o.m. år 1997. Inom ramen
för de 90 000 platserna beräknas
försöksverksamheten med kvalificerad
yrkesutbildning få en ökad omfattning
(+2 000 platser hösten 1997 och +2 500
platser hösten 1998). Den avses läsåret
1996/97 omfatta 1 700 platser. Dessutom
har inom ramen för
vuxenutbildningssatsningen på 100 000
platser 10 000 platser per år avsatts
för folkbildningen. Statens kostnader
för hela satsningen beräknas uppgå till
ca 3 miljarder per år för
utbildningskostnaden exkl. studiestöd.
Utöver de platser som avsätts för
folkhögskolan och för kvalificerad
yrkesutbildning skall kommunerna ges
ansvaret för att
vuxenutbildningssatsningen genomförs.
Kommunerna skall, efter ansökan, få
bidrag för vuxenutbildning som ligger på
gymnasial nivå. Även statens skolor för
vuxna skall kunna få extra medel för
gymnasial utbildning som planeras i
samverkan med kommuner. Som villkor för
att få bidrag skall gälla att
verksamheten anordnas utöver den
gymnasiala vuxenutbildning som erbjuds
med kommunala medel och att omfattningen
av denna gymnasiala vuxenutbildning
således inte minskas. En delegation
skall få regeringens uppdrag att under
ett inledningsskede fördela medlen och
följa verksamheten.
I Moderaternas kommittémotion Fi121
yrkas avslag på regeringens förslag till
utbildningssatsning (yrkande 1).
Motionärerna anser att regeringen har
valt en mycket dyrbar lösning, vars
effekt på antalet arbetslösa kan
ifrågasättas. I stället hänvisar man
till att det i kommunerna redan finns
ett väl fungerande system för
vuxenutbildning. Vidare åberopas ett
tidigare av Moderaterna framfört yrkande
om resurser till komvux motsvarande den
volym den av arbetsmarknadsskäl
motiverade utbildningen har i dag. I
yrkande 2 i samma motion anförs att det
är bättre att utvidga kommunernas
skyldigheter att erbjuda grundläggande
vuxenutbildning till att även omfatta
gymnasiekurser än att införa ett nytt
projektbidrag. Härvid bör en
prioritering av kärnämneskurser vara
utgångspunkten för ändrade regler vad
gäller grundläggande vuxenutbildning.
I motion A49 (m) - som väcktes innan
förevarande proposition lagts fram -
begärs (yrkande 33) förslag av
regeringen om en utbyggnad med 20 000
platser på tre år i eftergymnasial
utbildning tillsammans med företagen, en
kvalificerad yrkesutbildning. Denna
motsvarar ett uppenbart företagsbehov
och skulle kunna ha en påtagligt positiv
betydelse redan för dagens arbetslösa.
Åberopande redan föreliggande
erfarenheter av den nyligen beslutade
försöksverksamheten med kvalificerad
yrkesutbildning framförs i motion Fi121
(m) att det finns all anledning för
regeringen att överväga om inte en del
av de av regeringen föreslagna
utbildningsplatserna borde föras över
till det aktuella försöket (yrkande 4).
Utbildningsutskottet ställer sig i sitt
yttrande (UbU7y) bakom regeringens
förslag till en satsning på
vuxenutbildning enligt
propositionsförslaget och anser att
finansutskottet bör avstyrka yrkandet om
avslag på regeringens förslag till
utbildningssatsning. Utbildningutskottet
är heller inte berett att i detta
sammanhang närmare överväga frågan om en
så omfattande förändring när det gäller
kommunernas skyldigheter att erbjuda
utbildning på gymnasial nivå inom komvux
som förordas i motion Fi121. Såvitt
avser försöket med kvalificerad
yrkesutbildning erinrar
utbildningsutskottet om att regeringen
avser att avsevärt öka omfattningen
jämfört med de tidigare av riksdagen
beslutade 1 700 platserna. Med det
anförda föreslår utbildningsutskottet
att finansutskottet avstyrker bifall
till motionerna. Till yttrandet har en
avvikande mening fogats från Moderata
samlingspartiets företrädare.
Även kulturutskottet tillstyrker i sitt
yttrande (KrU12y) förslaget i
propositionen om en satsning på
vuxenutbildning.
Finansutskottet välkomnar satsningen på
vuxenutbildning. Utbildning är en viktig
förutsättning för ekonomisk tillväxt,
och att satsa på kompetens- och
kunskapshöjning utgör en väsentlig,
långsiktig strategi för att sänka
arbetslösheten. Det finns ett behov av
ett kunskapslyft i Sverige för att leda
landet ut ur arbetslösheten utan att
fastna i en situation där Sverige
tvingas konkurrera med omvärlden med
hjälp av låga löner.
Utskottet gör därmed samma
ställningstagande som
utbildningsutskottet och kulturutskottet
till förslagen och tillstyrker således
bifall till propositionen i här aktuell
del och avstyrker motionerna Fi121 (m)
yrkandena 1, 2 och 4 samt A49 (m)
yrkande 33.
Innehållet i utbildningarna m.m.
I motion A49 (m) begärs förslag om ett
långsiktigt kunskapsprogram. Efter en
bred undersökning av företagens
fortsatta behov av högutbildade
medarbetare bör regeringen föreslå en i
verkligheten förankrad strategi för hur
en kunskaps- och företagsexpansion skall
kunna genomföras på ett ömsesidigt
stödjande sätt (yrkande 35).
I motion Fi117 (mp) efterlyses i ett
likartat yrkande en mer genomtänkt
planering av utbildningssatsningen
(yrkande 50). Motionärerna menar att
frågan om innehållet i utbildningarna
liksom möjligheterna för framtida
anställning efter olika utbildningar
inte har närmare berörts.
Utbildningsutskottet påpekar i sitt
yttrande (UbU7y) att regeringen i
propositionen utförligt redovisar
förhållandena på arbetsmarknaden för
arbetstagare på skilda
utbildningsnivåer. Bilden som framträder
är tydlig. Låg utbildning ger generellt
sämre förutsättningar för att få
fotfäste och att lyckas på
arbetsmarknaden. Den av regeringen
redovisade strategin är lika tydlig,
nämligen att höja de lågutbildades
kompetensnivå så att den motsvarar
efterfrågan och möjliggör fortsatt
lärande. Den breda satsning över hela
utbildningsområdet - inklusive högskolan
- som nu avses, skall bidra till att
skapa goda förutsättningar för det
livslånga lärandet. Satsningen skall
främja individernas förmåga att stärka
sin ställning i arbetslivet samtidigt
som näringsliv och offentlig sektor får
möjlighet till en betydande
kompetenshöjning. För att möta behovet i
näringslivet av hög kompetens inom
naturvetenskap och teknik anger
regeringen att inriktningen på
utbyggnaden av högskolan bör vara att
minst hälften av platserna skall avse
naturvetenskapliga och tekniska
utbildningar. Utbildningsutskottet anser
att de nu berörda yrkandena i motionerna
inte bör föranleda någon riksdagens
särskilda åtgärd, varför finansutskottet
bör avstyrka desamma. Till yttrandet har
fogats avvikande meningar från Moderata
samlingspartiets och Miljöpartiet de
grönas företrädare.
Finansutskottet har inget att invända
mot utbildningsutskottets
ställningstagande och avstyrker därmed
motionerna A49 (m) yrkande 35 och Fi117
(mp) yrkande 50.
Arbetslösa med specifika läs- och
skrivsvårigheter
Enligt motion Fi117 (mp) bör nu
tillfället utnyttjas att göra en rejäl
insats för att ge de arbetslösa med
specifika läs- och skrivsvårigheter en
god undervisning, så att de får tillgång
till läsning och skrivning, två viktiga
medel för ett aktivt deltagande inte
bara i arbetslivet utan även i hela den
demokratiska processen (yrkande 51).
Utbildningsutskottet erinrar i sitt
yttrande (UbU7y) än en gång (jfr
1995/96:UbU6y s. 13) om att det enligt
skollagen (4 kap. 1 §) ingår i
kommunernas skyldighet att uppmärksamma
problemen för barn med speciella läs-
och skrivsvårigheter. När det gäller
vuxna vill utskottet likaså peka på att
varje kommuninvånare har rätt att delta
i grundläggande vuxenutbildning från och
med det andra kalenderhalvåret det år
han fyller 20 år, om han saknar sådana
färdigheter som normalt uppnås i
grundskolan och är bosatt i landet (11
kap. 10 § skollagen).
Utbildningsutskottet utgår ifrån att
kommunerna arbetar på ett sätt som
innebär att lagstiftningens krav
uppfylls och föreslår att
finansutskottet avstyrker förevarande
yrkande. Vid yttrandet har Miljöpartiet
de grönas företrädare fogat en avvikande
mening.
Ett uttalande av riksdagen om krav på
ökade insatser från näringslivet vad
gäller arbetsplatsförlagd utbildning,
praktik och fortbildning begärs i motion
Fi117 (mp) (yrkande 52). Det handlar,
anförs det i motionen, t.ex. om att
tidigt väcka ungdomars intresse genom
att ställa upp med meningsfull praktik
för skoleleverna. Motionärerna kommer
också in på frågan om ökad samverkan med
näringslivet när det gäller högre
utbildning. Företagen borde kunna gå in
med t.ex. fortbildning av lärare och
forskare.
Utbildningsutskottet har i sitt yttrande
(UbU7y) inget att erinra mot syftet med
motionen. Förslaget om ett
tillkännagivande av riksdagen i enlighet
med yrkandet bör emellertid enligt
utbildningsutskottets mening avstyrkas
av finansutskottet. Till yttrandet har
fogats en gemensam avvikande mening från
Miljöpartiet de grönas och
Kristdemokraternas företrädare.
Finansutskottet gör samma
ställningstagande som
utbildningsutskottet och avstyrker
därmed motion Fi117 (mp) yrkande 52.
Lärlingsutbildningar
I två motionsyrkanden berörs
lärlingsutbildningen. Lärlingssystem bör
enligt motion Fi117 (mp) ingå som en
naturlig del i både ungdoms- och
vuxenutbildning (yrkande 54). Företag
med mer än ett visst antal anställda bör
ta emot lärlingar för utbildning.
I motion A49 (m) begärs förslag om ett
brett lärlingsprogram med introduktion
den 1 januari 1997 i enlighet med vad
som anförts i motionen (yrkande 42). Om
yrkesinriktad utbildning mer målmedvetet
integreras i företagen, förbättras
effektiviteten.
Utbildningsutskottet erinrar i sitt
yttrande (UbU7y) om att regeringen i
proposition 222 ägnar ett särskilt
avsnitt åt lärlingsutbildning och
arbetsplatsförlagd utbildning.
Utbildningsutskottet instämmer i
regeringens uppfattning att sådan
utbildning bör kunna utnyttjas betydligt
mer än vad som sker i dag. Som
utbildningsutskottet ser det är syftet
med de förevarande yrkandena
tillgodosett med vad utskottet har
redovisat om regeringens avsikter i nu
berört hänseende. Med hänvisning härtill
anser utbildningsutskottet att
finansutskottet bör avstyrka motionerna.
Till denna del av yttrandet har fogats
en gemensam avvikande mening från
Moderata samlingspartiets, Folkpartiet
liberalernas, Miljöpartiet de grönas och
Kristdemokraternas företrädare.
Finansutskottet har inte anledning att
göra något annat ställningstagande än
utbildningsutskottet utan avstyrker
yrkande 54 i motion Fi117 (mp) och
yrkande 42 i motion A49 (m).
Fördelning av vuxenutbildningssatsningen
mellan folkbildningen och komvux m.m.
Vänsterpartiet förordar i motion Fi116
(yrkande 18) en annan fördelning av
vuxenutbildningssatsningen, nämligen
15 000 platser i folkhögskolan och
85 000 platser inom komvux. En utökning
av platserna inom folkhögskolan skulle
ge nya folkhögskolor en möjlighet att
starta sin verksamhet utan att någon
minskning behöver ske på de redan
etablerade skolorna, anför motionärerna.
Vänsterpartiet föreslår vidare i
motionen (yrkande 19) att även
folkhögskolor skall kunna anordna basår.
En lägre utbyggnadstakt när det gäller
komvux och en annan fördelning av
vuxenutbildningssatsningen mellan komvux
å ena sidan och folkbildningen å den
andra förordas av Kristdemokraterna i
motion Fi118 (yrkandena 10 och 11). För
att kvalitetskraven skall kunna
uppfyllas och utbildningsanordnarna få
rimliga planeringsförutsättningar bör
enligt motionärerna endast 10 000 nya
permanenta platser inom komvux inrättas
år 1997 och resurser för studiemedel
anvisas i motsvarande grad. Motionärerna
vill att 180 miljoner kronor skall
anvisas för budgetåret 1997 utöver
regeringens förslag till nya permanenta
platser på folkhögskolor och särskilt
hos studieförbunden.
I motion Fi126 av Carl-Johan Wilson och
Kenth Skårvik (fp) erinras om att
kulturministern i ett pressmeddelande i
anslutning till proposition 222 lyft
fram kulturens betydelse för tillväxt
och regional utveckling. Motionärerna
efterlyser konkretiseringar i
propositionen av sådana satsningar som
speciellt avser kulturområdet. De
föreslår att det inom den särskilda
vuxenutbildningssatsningen även skall få
ingå arbetsskapande kulturprojekt.
Utbildningsutskottet har i sitt yttrande
över den ekonomiska vårpropositionen
(prop. 1995/96:150, yttr. UbU6y)
tillstyrkt regeringens där framförda
förslag såvitt avser
utbildningssatsningens omfattning.
Utbildningsutskottet ser ingen anledning
att nu (UbU7y) göra någon annan
bedömning. Vad gäller folkhögskolan och
studieförbunden noterar utskottet att
regeringen tydligt har markerat att
kommunerna inom ramen för
vuxenutbildningssatsningen skall kunna
anlita olika utbildningsanordnare, bl.a.
såväl folkhögskolor som studieförbund
och enskilda utbildningsanordnare. Det
har enligt utbildningsutskottets mening
stort värde att kommunerna på detta sätt
dels får den helt övervägande delen av
ansvaret för vuxenutbildningssatsningen,
dels får frihet att välja den
organisation och utnyttja de
utbildningsanordnare som är effektivast
och som bäst svarar mot målgruppernas
behov och de lokala förutsättningarna,
vilka självfallet varierar mellan
kommunerna.
Med hänvisning till vad det anfört
förordar utbildningsutskottet att
finansutskottet avstyrker motionerna
Fi116 (v) yrkande 18 samt Fi118 (kds)
yrkandena 10 och 11. Till yttrandet har
fogats en avvikande mening från
Kristdemokraternas företrädare.
Vad avser yrkande 19 i motion Fi116 (v)
utgår utbildningsutskottet från att
kommunerna skall kunna utnyttja
folkhögskolor även för att anordna
basår. Något tillkännagivande om detta
är därför inte behövligt, varför
finansutskottet bör föreslå att
riksdagen avslår yrkandet.
Även kulturutskottet behandlar och
avstyrker i sitt yttrande (KrU12y)
motionerna Fi116 (yrkandena 18 och 19)
och Fi118 (yrkande 11). Vid yttrandet
har fogats avvikande meningar från
Vänsterpartiets och Kristdemokraternas
företrädare.
Kulturutskottet behandlar vidare motion
Fi126 av Carl-Johan Wilson och Kenth
Skårvik (fp). Kulturutskottet vill
framhålla att utbildningssatsningen
syftar till att ge sådana vuxna
arbetslösa och anställda som saknar
treårig gymnasiekompetens möjlighet att
skaffa sig denna kompetens. En viktig
del i satsningen är att motivera och
väcka intresse för utbildning, t.ex.
genom orienteringskurser, pröva på-
kurser och aktiv rekryteringsverksamhet
bland studieovana. Det bör åvila
kommunerna och utbildningsanordnarna att
finna de bästa och mest effektiva
verksamhetsformerna. Med det anförda
avstyrker kulturutskottet motionen.
Finansutskottet som vill understryka
vikten av att utnyttja folkbildningens,
inte minst studieförbundens, kapacitet
att nå ut till de människor som är
arbetslösa eller korttidsutbildade tar
samma ställning till motionerna som
utbildnings- och kulturutskotten och
avstyrker därför bifall till motionerna
Fi116 (v) yrkandena 18 och 19, Fi118
(kds) yrkandena 10 och 11 samt Fi126
(fp).
Särskilt utbildningsbidrag
Regeringen redovisar i proposition 222
(avsnitt 6.7) sin avsikt att den 1 juli
1997 införa ett särskilt
utbildningsbidrag. Förslag härom kommer
att presenteras i budgetpropositionen
till hösten. I nu förevarande
proposition anger regeringen att
personer mellan 25 och 55 år som är
arbetslösa bör ges möjlighet att under
högst ett studieår studera på
motsvarande grundskole- eller
gymnasienivå med ett särskilt
utbildningsbidrag på a-kassa/KAS-nivå.
Anställda mellan 25 och 55 år med minst
fem års heltids- eller
deltidsanställning kan ges motsvarande
möjlighet, förutsatt att berörda lokala
parter har slutit avtal där
arbetsgivaren åtar sig att som ersättare
bereda plats åt en långtidsarbetslös
inskriven vid arbetsförmedlingen.
I motion Fi116 av Gudrun Schyman m.fl.
(v) begärs ett uttalande av riksdagen om
att särskilt utbildningsbidrag skall
utgå för hela den studietid som behövs
för att kortutbildade och arbetslösa
personer skall kunna fullfölja sina
studier (yrkande 20). Det anförs i
motionen att det är få människor som på
ett år kommer att hinna med att få
gymnasiekompetens. I yrkande 22 i samma
motion föreslås att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om möjligheten för
arbetslösa akademiker med
naturvetenskaplig eller teknisk
grundexamen att få särskilt
utbildningsbidrag under ett år för att
genomgå praktisk-pedagogisk utbildning.
För att bl.a. minska orättvisorna i
studiefinansieringen enligt regeringens
förslag bör nedre åldersgränsen för
studier via a-kassa höjas till 35 år,
föreslås det i motion Fi117 av Birger
Schlaug m.fl. (mp) (yrkande 60). Vidare
bör enligt motionärerna den övre gränsen
med hänsyn till de äldre arbetslösas
speciella situation tas bort.
Motion Fi127 av Eva Eriksson (fp) utgår
från den praxis som gäller för
arbetslösa som samtidigt bedriver
begränsat eget företagande. Den innebär
att ersättning inte utges om
verksamheten i företaget överstiger 10
timmar per vecka. Motionären pekar på
att detta leder till att
deltidsföretagare inte kommer att
omfattas av vissa av de nya åtgärder som
föreslås i propositionen. Förslagen bör
ändras så att dessa personer inkluderas
(yrkandena 1 och 2).
Utbildningsutskottet nämner i sitt
yttrande (UbU7y), som svar på förslaget
i motion Fi116, andra former av
studiestöd som vuxenstuderande kan söka
efter att de studerat ett år med det av
regeringen föreslagna särskilda studie
stödet. Utbildningsutskottet konstaterar
därefter att det inte är berett att
förorda en ändring av de villkor för det
nu aktuella särskilda
utbildningsbidraget som regeringen har
angivit i propositionen.
Ej heller beträffande målgruppen och
det ändrade syftet med
vuxenutbildningssatsningen är
utbildningsutskottet berett att ställa
sig bakom motionärernas förslag om att
inom ramen för den nu aktuella
satsningen bereda arbetslösa akademiker
möjlighet att genomgå en praktisk-
pedagogisk utbildning.
Med det anförda föreslår
utbildningsutskottet att finansutskottet
avstyrker bifall till yrkandena 20 och
22 i motion Fi116 (v). Finansutskottet
bör därjämte enligt utbildningsutskottet
föreslå riksdagen att godkänna vad
regeringen anfört om syftet med och
målgrupp för den särskilda
utbildningssatsningen i den mån det inte
berörts i utbildningsutskottets
yttrande.
Vad beträffar åldersgränsen har
utbildningsutskottet inget att erinra
mot de åldersgränser som anges i
propositionen varför yrkande 60 i motion
Fi117 (mp) bör avstyrkas.
Slutligen föreslår utbildningsutskottet
att även motion Fi127 (fp) i berörda
delar bör avstyrkas.
Vid yttrandet har fogats en avvikande
mening från Miljöpartiet de grönas
företrädare.
Arbetsmarknadsutskottet tar i sitt
yttrande (AU6y) upp motion Fi127
(yrkandena 1 och 2) vari frågan om
rätten till arbetslöshetsersättning för
arbetslös deltidsföretagare
aktualiseras. Arbetsmarknadsutskottet
hänvisar till att frågan omfattas av det
uppdrag Utredningen om ersättning vid
arbetslöshet och omställning (ARBOM)
har. Utredningens arbete bör inte
föregripas varför motionsyrkandena bör
avstyrkas.
Finansutskottet avstyrker, i likhet med
utbildningsutskottet, motionerna Fi116
(v) yrkandena 20 och 22 och Fi117 (mp)
yrkande 60. I likhet med såväl
utbildningsutskottet som
arbetsmarknadsutskottet avstyrker
finansutskottet motion Fi127 (fp)
yrkandena 1 och 2.
Barntillägget i svuxa
I motion Fi118 (kds) föreslås att
riksdagen beslutar att barntillägget i
det särskilda vuxenstudiestödet för
arbetslösa, svuxa, återinförs (yrkande
12).
Utbildningsutskottet menar i sitt
yttrande (UbU7y) att riksdagen bör avslå
detta yrkande med hänvisning till
beredningen av Studiestödsutredningens
(SOU 1996:90) förslag. Till yttrandet
har fogats en avvikande mening från
Kristdemokraternas företrädare.
Finansutskottet instämmer i
utbildningsutskottets ställningstagande
och avstyrker därmed motion Fi118 (kds)
yrkande 12.
Högskoleutbyggnaden
Riksdagen har tidigare beslutat om
tillfälliga utbildningssatsningar inom
högskolan (senast prop. 1995/96:150,
yttr. UbU6y, bet. FiU10, rskr. 304).
Dessa kommer läsåret 1996/97 att omfatta
10 650 helårsplatser. Riksdagen godkände
vid samma tillfälle regeringens förslag
att låta den tillfälliga satsningen
avlösas av en permanent utbyggnad med 30
000 utbildningsplatser under perioden
1997-1999. Denna kommer att påbörjas
hösten 1997 med 15 000
utbildningsplatser, en nettoökning med 4
350 platser jämfört med läsåret 1996/97.
Till skillnad från vad som anfördes i
proposition 1995/96:150 - att
ytterligare 10 000 platser borde
tillkomma hösten 1998 - bör enligt vad
regeringen nu anför i proposition 222
(avsnitt 6.8) de återstående 15 000
platserna tillkomma först hösten 1999. I
propositionen (s. 6.30) redovisar
regeringen sin bedömning rörande
fördelningen av de 30 000 platserna
mellan universiteten och högskolorna.
Kristdemokraterna föreslår i motion
Fi118 att högskoleutbyggnaden begränsas
till 22 500 platser i stället för av
regeringen föreslagna 30 000 (yrkande
9). Motionärerna pekar på risken för att
kvaliteten blir lidande vid en alltför
snabb utbyggnad. Hösten 1999 bör därför
tillkomma endast 7 500 platser.
Utbildningsutskottet noterar i sitt
yttrande (UbU7y) att regeringen - för
att ge utrymme för en god planering av
den fortsatta expansionen - har ändrat
sitt förslag från den ekonomiska
vårpropositionen (prop. 1995/96:150) om
takten i expansionen. I stället för att
ytterligare 10 000 platser skall
tillkomma år 1998 och ytterligare 5 000
platser år 1999 planerar regeringen nu
att samtliga 15 000 ytterligare platser
skall tillkomma först år 1999. Som
utbildningsutskottet nyligen har anfört
i sitt yttrande över vårpropositionen
(yttr. 1995/96:UbU6y s. 8) spelar
Högskoleverkets bedömning av
högskolornas arbete med
kvalitetsutveckling en viktig roll vid
beslut rörande den högre utbildningen.
Verket har också till uppgift att stödja
och främja arbetet vid universitet och
högskolor med att förbättra
verksamhetens kvalitet.
Utbildningsutskottet anser inte att
riksdagen bör motsätta sig regeringens
plan för expansionen och förordar därför
att finansutskottet avstyrker motion
Fi118 (kds) yrkande 9. Till yttrandet
har en avvikande mening fogats av
Kristdemokraternas företrädare.
Finansutskottet instämmer i
utbildningsutskottets ställningstagande
och avstyrker därmed motion Fi118 (kds)
yrkande 9.
Kvalitet i utbildningen
Frågan om bibehållen kvalitet i
utbildningen mot bakgrund av den
föreslagna satsningen tas upp i
ytterligare tre motionsyrkanden (jfr
yrkande 9 i motion Fi118 (kds) ovan).
Att ständigt beakta utbildningarnas
kvalitet bör enligt motion Fi121 av
Beatrice Ask m.fl. (m) vara den
avgörande utgångspunkten såväl för
tidpunkten för en fortsatt utbyggnad som
för fördelningen av platser mellan
lärosäten. Det är i dag minst lika
viktigt att öka examinationsfrekvensen
som att forcera fram nya platser. Ett
uttalande av riksdagen härom begärs i
motionen (yrkande 5).
Även i motion A49 av Carl Bildt m.fl.
(m) framförs att utbyggnaden skall ske
med beaktande av utbildningens kvalitet
(yrkande 34). I syfte att ge företräde
åt kvalitetsinvesteringar, t.ex. vad
avser lärarkompetens och utrustning, bör
enligt motionärerna ett särskilt
kvalitetsanslag inrättas.
I motion Fi123 av Anne Wibble m.fl.
(fp) föreslås att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att
utbildningssektorn präglas av kvalitet,
mångfald och långsiktighet (yrkande 11).
Ett långsammare tempo i själva
utbyggnaden kan accepteras, om det är
nödvändigt för att behålla kvaliteten.
Utbildningsutskottet erinrar i sitt
yttrande (UbU7y) om att det tidigare
under innevarande riksmöte vid ett par
tillfällen har behandlat motionsledes
framförda yrkanden liknande dem som nu
är för handen. Vid sin beredning av den
s.k. tillväxtpropositionen (1995/96:25),
i vilken regeringen hade aviserat sin
avsikt att permanenta den
hittillsvarande av arbetsmarknadsskäl
pågående satsningen på utbildning, och
med anledning av en i anslutning till
propositionen väckt motion utgick
utskottet när det gäller de kvalitativa
villkoren för en utbyggnad av den högre
utbildningen från att de uppmärksammas
av regeringen i kommande förslag om
utbyggnad (1995/96:UbU2y). Frågor om
kvaliteten i utbildningen aktualiserades
återigen motionsledes med anledning av
regeringens s.k. vårproposition
(1995/96:150) med förslag till beräkning
av utgiftsområdena 15 och 16
(1995/96:UbU6y). Utbildningsutskottet
hänvisar i nu förevarande sammanhang
till vad det tidigare anfört i frågan.
Utbildningsutskottet ställer sig inte
bakom förslaget om ett särskilt
kvalitetsanslag. All verksamhet inom
högskolan är underkastad bestämmelserna
i 1 kap. högskolelagen (1992:1434) där
det föreskrivs att verksamheten skall
avpassas så att en hög kvalitet nås,
såväl i utbildningen som i forskningen
och det konstnärliga utvecklingsarbetet.
Det är en gemensam angelägenhet för
högskolornas personal och studenterna
vid högskolorna att de tillgängliga
resurserna utnyttjas effektivt för att
hålla en hög kvalitet i verksamheten
(4 §).
Utbildningsutskottet föreslår
sammanfattningsvis att finansutskottet
avstyrker bifall till motionerna. Till
yttrandet har fogats en gemensam
avvikande mening från Moderata
samlingspartiets, Folkpartiet
liberalernas och Kristdemokraternas
företrädare.
Finansutskottet avstyrker i likhet med
utbildningsutskottet motionerna Fi121
(m) yrkande 5, Fi123 (fp) yrkande 11 och
A49 (m) yrkande 34.
Forskningsområden av särskild betydelse
för Sverige
I motion A49 (m) anförs att forskningen
måste hålla högsta kvalitet för att
Sverige skall kunna möta den
internationella konkurrensen (yrkande
37). Motionärerna föreslår att
regeringen säkerställer att en bred
process inleds genom vilken universitet,
högskolor och företag söker definiera
vilka forskningsområden, inriktningar
och villkor i övrigt som är av särskild
betydelse för Sverige och svenska
företags utveckling, liksom vilka
områden där Sverige har särskilda
möjligheter att hävda en position i
forskningsfronten. I yrkandet talas det
om en särskild utredning.
Utbildningsutskottet noterar i sitt
yttrande (UbU7y) att utredningen
Nyttiggörande av forskningsresultat,
samverkan näringsliv-högskola, NYFOR, (N
1995:10) nyligen överlämnade sitt
huvudbetänkande Samverkan mellan
högskolan och näringslivet (SOU 1996:70)
till regeringen. Utredningen behandlar
utförligt frågor som rör exempelvis
näringslivets behov av högskolan och
högskolans uppgift att samverka med
näringslivet. Utredningens betänkande,
som för närvarande remissbehandlas,
kommer att ingå i underlaget för
forskningspropositionen i september.
Utbildningsutskottet utgår från att
frågor av den art som motionärerna här
tar upp kommer att behandlas i
forskningspropositionen, varför
finansutskottet bör föreslå att
förevarande yrkande avslås av riksdagen.
Till yttrandet har fogats en avvikande
mening från Moderata samlingspartiets
företrädare.
Finansutskottet gör samma
ställningstagande till förslaget som
utbildningsutskottet, och motion A49 (m)
yrkande 37 avstyrks därmed.
Utbytet mellan högskolor och näringsliv
I motion Fi117 (mp) yrkande 53 begärs
att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökat deltagande från
universitet och högskolor i form av
service till och samarbete med den
offentliga tjänstesektorn och det
privata näringslivet.
I sitt yttrande (UbU7y) erinrar
utbildningsutskottet om det nyligen
avlämnade utredningsbetänkandet
Samverkan mellan högskolan och
näringslivet (SOU 1996:70), i vilket
NYFOR-kommittén framför ett antal
förslag för att underlätta ett samspel
mellan högskolan och näringslivet.
Utbildningsutskottet konstaterar att de
frågor som motionärerna tar upp helt
nyligen har utretts och utgår från att
de kommer att närmare behandlas av
regeringen i forskningspropositionen och
budgetpropositionen. Med hänvisning
härtill bör, enligt
utbildningsutskottets mening,
finansutskottet avstyrka motionen. Till
yttrandet har en gemensam avvikande
mening fogats av Miljöpartiet de grönas
och Kristdemokraternas företrädare.
Finansutskottet gör ingen annan
bedömning än utbildningsutskottet,
varför motion Fi117 (mp) yrkande 53
avstyrks.
Stiftelsehögskolan i Jönköping
I motion Fi128 (m) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om statens avtal
med Stiftelsen Högskolan i Jönköping
angående utbyggnaden av Internationella
Handelshögskolan (IHH). Motionären
åberopar vad regeringen i propositionen
anför om ytterligare platser (600) till
högskolan och finner som det enda
rimliga att utbyggnaden av IHH enligt
avtalet med staten (100 platser årligen
under perioden 1997-1999) ligger utöver
nytillskottet .
Regeringen har i proposition 222
redovisat sin bedömning rörande
fördelningen av de 30 000 platserna
mellan universiteten och högskolorna
under perioden 1997-1999. Av dessa
tillförs Stiftelsen Högskolan i
Jönköping 600 platser.
Utbildningsutskottet har i sitt yttrande
(UbU7y) inget att erinra mot att
regeringens slutliga förslag i höstens
budgetproposition utarbetas i
huvudsaklig överensstämmelse med
sammanställningen i propositionen.
Motionen bör enligt utbildningsutskottet
avslås av riksdagen. Till yttrandet har
fogats en avvikande mening från Moderata
samlingspartiets företrädare.
Finansutskottet gör från sina
utgångspunkter ingen annan bedömning än
utbildningsutskottet och avstyrker
därmed motion Fi128 (m).
Individuella utbildningskonton
I fyra motioner tas frågan om personliga
utbildningskonton upp. Motionärerna i
motion Fi121 av Beatrice Ask m.fl. (m)
begär ett uttalande av riksdagen om vad
i motionen anförts om sådana konton för
vuxnas utbildning (yrkande 3) och
hänvisar till motion A49 (m) yrkande 36,
där ett system med personliga
utbildningskonton närmare utvecklas. Ett
likartat förslag framförs av
Kristdemokraterna i motionerna Fi118
(yrkande 13) och A46 (yrkande 8).
Utbildningsutskottet erinrar i sitt
yttrande (UbU7y) om att det vid två
tillfällen tidigare under innevarande
riksmöte har behandlat motionsyrkanden
med förslag om en ordning med
individuella utbildningskonton och då
avstyrkt dem (1995/96:UbU2y och 6y).
Studiestödsutredningen har nyligen till
regeringen överlämnat sitt
slutbetänkande (SOU 1996:90)
Sammanhållet studiestöd. Regeringens
överväganden och förslag med anledning
av det betänkandet bör avvaktas, enligt
utbildningsutskottet, innan riksdagen
uttalar sig om formerna för ett framtida
studiestödssystem. Till yttrandet har en
gemensam avvikande mening fogats från
Moderata samlingspartiets, Folkpartiet
liberalernas och Kristdemokraternas
företrädare.
Skatteutskottet avstyrker i sitt
yttrande (SkU13y) från sina
utgångspunkter motionerna A49 (m), Fi118
(kds) och Fi121 (m) i här aktuella
delar. Till yttrandet i denna del har
fogats avvikande meningar från Moderata
samlingspartiets och Kristdemokraternas
företrädare.
Finansutskottet gör ingen annan
bedömning än utbildnings- och
skatteutskotten och avstyrker därmed
motionerna A46 (kds) yrkande 8, A49 (m)
yrkande 36, Fi118 (kds) yrkande 13 och
Fi121 (m) yrkande 3.
Betygskomplettering
I proposition 222 (s. 6.15) anger
regeringen att kommunerna inom ramen för
den nu aktuella
vuxenutbildningssatsningen får en
skyldighet att genomföra prövning för
den som vill skaffa sig ett formellt
betyg utan att ha gått en kurs.
Prövningen skall kunna ske avgiftsfritt.
I motion Fi116 (v) begärs ett
tillkännagivande av riksdagen till
regeringen om att även gymnasieskolans
elever skall ges möjlighet att
behörighets- eller konkurrenskomplettera
betyg utan att behöva erlägga någon
avgift (yrkande 17).
Utbildningsutskottet har i sitt yttrande
(UbU7y) inget att erinra mot vad
regeringen anfört om kommunernas
skyldighet. Vad avser motionsförslaget
hänvisas till gällande bestämmelser på
området varefter det avstyrks.
Finansutskottet har från sina
utgångspunkter ingen anledning att göra
någon annan bedömning än
utbildningsutskottet och avstyrker
därmed motion Fi116 (v) yrkande 17.
Nationell skolpeng
Riksdagen bör, föreslås det i motion A49
(m), hos regeringen begära förslag om
ett system med nationell skolpeng i
syfte att konkurrensutsätta skolan
(yrkande 32). En förutsättning för att
göra skolan mer variationsrik är att
fristående skolor garanteras goda
arbetsmöjligheter. En full frihet kan
främjas genom introduktion av en
nationell skolpeng som går till de
skolor, fristående och kommunala, som
förmår tillgodose elevers och föräldrars
önskemål. Formerna för systemet bör
utvecklas skyndsamt, så att det kan
introduceras senast den 1 juli 1999,
anför motionärerna.
Utbildningsutskottet avstyrker motionen
i här aktuell del med hänvisning till
att det för kort tid sedan behandlade
ett likartat yrkande väckt med anledning
av den ekonomiska vårpropositionen
(prop. 1995/96:150, mot. Fi78 yrk. 5,
UbU6y) och utgår från att förevarande
yrkande innefattar samma grundläggande
förändring såvitt avser kommunernas
ansvar för skolans finansiering som det
då aktuella yrkandet. Till yttrandet har
en avvikande mening fogats av Moderata
samlingspartiets företrädare.
Finansutskottet gör från sina
utgångspunkter ingen annan bedömning än
utbildningsutskottet, varför motion A49
(m) yrkande 32 avstyrks.
Databas om forskning
Förslag om en databas om forskning förs
fram i motion A49 (m) yrkande 38. I
databasen bör finnas upplysningar om
forskningens resultat och om pågående
forskningsprojekt. En sådan databas bör
vara tillgänglig för företagen.
Utbildningsutskottet erinrar i sitt
yttrande (UbU7y) om att regeringen i
proposition 1995/96:125 Åtgärder för att
bredda och utveckla användningen av
informationsteknik anmälde att
Högskoleverket skulle få i uppdrag att i
samråd med Forskningsrådsnämnden m.fl.
utarbeta ett förslag till ett
forskningsinformationssystem med
Internet som informationsbärare. Målet
är att nå ett väl utbyggt och
överblickbart system över hela landet år
1998. Systemet skall vara riktat mot
allmänheten och mot utbildningsväsendet.
Utbildningsutskottet hade tidigare i vår
inget att erinra mot planerna (1995/96:
UbU5y). Utbildningsutskottet har erfarit
att uppdraget kommer att beslutas inom
kort och att Högskoleverket redan har
påbörjat överläggningar med intressenter
i frågan. Med hänvisning till att
motionärernas syfte med yrkandet
förefaller tillgodosett med de
redovisade förhållandena föreslår
utbildningsutskottet att finansutskottet
avstyrker bifall till yrkandet. Till
yttrandet har fogats en avvikande mening
från Moderata samlingspartiets
företrädare.
Finansutskottet instämmer i
utbildningsutskottets yttrande och
avstyrker motion A49 (m) yrkande 38.
Ny utbildningsorganisation i Norrland
En ny utbildningsorganisation med stöd
av modern informationsteknik bör enligt
motion A49 (m) utvecklas i Norrland
(yrkande 50). Den skall kunna omfatta
alla utbildningsnivåer och syfta till
att säkerställa att företagsetableringar
inte uteblir i Norrlands inland därför
att utbildningsmöjligheterna för
anställda och deras familjer inte är
konkurrenskraftiga jämfört med andra
delar av landet. Umeå universitet,
Högskolan i Luleå och Mitthögskolan bör
göras gemensamt ansvariga för den nya
organisationen, som bör introduceras den
1 januari 1997, anser motionärerna.
Utbildningsutskottet erinrar i sitt
yttrande (UbU7y) om att regeringen i
proposition 222 (s. 6.31) aviserar en
nationell IT-satsning inom universitets-
och högskoleområdet samt
biblioteksväsendet m.m.
Distansutbildningskommittén (U 1995:07,
dir. 1995:69) har till uppgift att
föreslå åtgärder som kan främja
användningen av distansmetoder inom
främst vuxenutbildningen och högskolan.
Kommittén skall lämna sitt
slutbetänkande i maj 1998. Riksdagen bör
enligt utskottets mening inte föregripa
regeringens förslag på dessa punkter,
varför finansutskottet föreslås avstyrka
motionen i här aktuell del. Till
yttrandet har fogats en avvikande mening
från Moderata samlingspartiets
företrädare.
Finansutskottet gör ingen annan
bedömning än utbildningsutskottet och
avstyrker därmed motion A49 (m) yrkande
50.
Svenskundervisning för invandrare
I motion A49 (m) framhålls att ett stort
hinder för invandrarnas inträde på den
svenska arbetsmarknaden och i det
svenska samhällslivet i övrigt är
bristande kunskaper i svenska språket.
Motionärerna vill därför (yrkande 49)
att riksdagen hos regeringen begär
förslag om en förbättring av
svenskundervisningen för invandrare
(sfi). Regeringen bör under hösten 1996
återkomma till riksdagen med ett program
för hur sfi skall ges högsta prioritet,
anför de.
Utbildningsutskottet hänvisar i sitt
yttrande (UbU7y) till dels
Invandrarpolitiska kommitténs (Ku
1994:11) slutbetänkande, dels en rapport
från Skolverket (april 1996). Dessa är
för närvarande under remissbehandling
respektive planeras att remissbehandlas
inom kort. I avvaktan på resultatet från
remissbehandlingen föreslår
utbildningsutskottet att motionen i här
aktuell del avstyrks. Till yttrandet har
fogats en avvikande mening från Moderata
samlingspartiets företrädare.
Finansutskottet har ingen anledning att
göra någon annan bedömning än
utbildningsutskottet och avstyrker
därmed motion A49 (m) yrkande 49.
Utbildning i företagande
I två motioner behandlas frågor om
utbildning i företagande och vikten av
att skolan bidrar till att lägga grunden
till ett företagsvänligt klimat. I
Miljöpartiets motion Fi117 framhålls att
det är viktigt att moment om företagande
kommer in i kursplanerna i alla stadier
i undervisningsväsendet (yrkande 31).
Kristdemokraterna begär i sin motion
Fi118 (yrkande 14) förslag om ett
nationellt program i gymnasieskolan med
speciell inriktning på företagande,
motsvarande kurser inom folkhögskolan
samt kurser och utbildningsprogram
inriktade på företagande på
högskolenivå. Ett motsvarande förslag
åtefinns även i motion A46 (kds).
Inställningen till företagande,
företagsklimatet, är avgörande för
benägenheten att starta företag, anförs
det. Politiker, skolor, företagare,
organisationer m.fl. har ett gemensamt
ansvar härvidlag. I skolundervisningen
bör ingå moment om företagens betydelse
och företagandets villkor, anser
motionärerna som ett element i deras
förslag till politik för att förändra
attityden till företagande (yrkande 1).
Utbildningsutskottet, som behandlar
förslagen i motionerna Fi117 (mp) och
Fi118 (kds), erinrar i sitt yttrande
(UbU7y) om att det tidigare vid flera
tillfällen har behandlat frågor om
arbetsliv och företagande i skolan.
Senast i början av innevarande riksmöte
pekade utskottet bl.a. på att
företagarfrågor tas upp i flera av de
nya kursplanerna som fastställts och att
det också förekommer olika lokala kurser
inom området (bet. 1995/96:UbU3 s. 21).
Utskottet framhöll att den nya
gymnasieskolan ger betydligt större
utrymme för flexibla lösningar på lokal
nivå, vilket också många kommuner har
utnyttjat. Företagarutbildning har
startats vid ett antal gymnasieskolor.
På högskolenivå förekommer vid flera
högskolor kurser och utbildningsprogram.
Högskolorna själva beslutar om vilka
kurser som skall ges vid resp. högskola.
Det ankommer inte på riksdagen att
besluta om innehållet i universitetens
och högskolornas utbildningar.
Finansutskottet bör enligt
utbildningsutskottet avstyrka
förevarande yrkanden om
företagarutbildning. Till yttrandet har
en gemensam avvikande mening fogats av
Miljöpartiet de grönas och
Kristdemokraternas företrädare.
Näringsutskottet avstyrker i sitt
yttrande (NU10y) motion A46 (kds)
yrkande 1. Till yttrandet har en
avvikande mening fogats från
Kristdemokraternas företrädare.
Finansutskottet gör ingen annan
bedömning än utbildningsutskottet
respektive näringsutskottet och
avstyrker därmed motionerna A46 (kds)
yrkande 1, Fi117 (mp) yrkande 31 och
Fi118 (kds) yrkande 14.
En arbetsmarknad för ökad sysselsättning
Arbetsmarknadspolitikens inriktning
I proposition 222 (s. 7.9-7.10)
framhålls att kampen mot arbetslösheten
kräver samverkan och samordning av
politiken inom flera områden.
Arbetsmarknadspolitiken har en central
roll i den ekonomiska politiken för
skapandet av en väl fungerande
arbetsmarknad. Den kompletterar övriga
ekonomisk-politiska åtgärder och har
därmed många beröringspunkter med andra
politikområden.
Beträffande den aktiva
arbetsmarknadspolitiken påpekas i
proposition 222 (s. 7.10-7.13) att de
mål för arbetsmarknadspolitiken som
fastställdes i början av 1960-talet i
sina huvuddrag fortfarande gäller.
Huvuduppgiften för
arbetsmarknadspolitiken är att bidra
till att lösa upp strukturella obalanser
genom att med olika åtgärder underlätta
och påskynda anpassningen mellan utbud
och efterfrågan på arbetskraft.
Arbetsmarknadspolitiken har också ett
stabiliseringspolitiskt mål genom att
den skall bidra till att motverka
konjunkturellt betingade
sysselsättningsvariationer.
Arbetsmarknadspolitikens styrka har
varit att den kunnat kombinera det
ekonomiskt nödvändiga med det socialt
angelägna. Erfarenheterna från 1990-
talets omfattande
arbetsmarknadspolitiska insatser måste
enligt regeringen utnyttjas i den
strategi som skall utformas för att nå
målet att halvera den öppna
arbetslösheten till år 2000. Enligt
regeringens uppfattning bör den framtida
arbetsmarknadspolitiken ha följande
inriktning.
- Arbetsförmedlingens huvuduppgift är
att tillse att platserna snabbt
tillsätts.
- Den enskilde arbetssökande skall
genom särskilda insatser rustas för de
arbeten som är eller blir lediga.
- Målinriktade individuella
handlingsplaner skall upprättas som
tydliggör den arbetslöses och
myndigheternas ansvar.
- När det inte finns arbeten på den
reguljära arbetsmarknaden eller lämpliga
utbildningsinsatser skall
arbetsmarknadspolitiken ha möjlighet att
på annat sätt förhindra att
långtidsarbetslöshet uppstår.
- Arbetsmarknadspolitiken skall ha
resurser för att förhindra utslagning
från arbetsmarknaden. Äldre
arbetssökande utanför den reguljära
arbetsmarknaden skall erbjudas ett
offentligt tillfälligt arbete.
- Kommunernas roll i
arbetsmarknadspolitiken skall utvecklas.
- En hållbar försäkring vid
arbetslöshet skall skapas.
- Arbetsmarknadspolitiken skall
medverka till och påskynda
förändringarna av vårt samhälle. Det
gäller inte minst i jämställdhetsarbetet
och i miljöarbetet.
- De arbetsmarknadspolitiska
åtgärdernas utformning skall samordnas.
Moderata samlingspartiet förordar i
motion A49 att de aktiva arbetsmarknads
åtgärderna snabbt ges en stramare
inriktning (yrkande 41 i denna del). En
mycket hårdare prioritering av vilka som
skall komma i åtnjutande av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör
ske. Arbetsmarknadspolitiken skall inte
ges någon stabiliseringspolitisk
funktion utan syfta till att få
arbetsmarknaden att fungera bättre,
anser motionärerna. Unga människor bör
hänvisas till det ordinarie
utbildningsväsendet. Utöver
förmedlingsverksamheten bör
arbetsmarknadsinsatserna inriktas mot
dem som är eller löper stor risk att bli
arbetslösa för lång tid.
I Folkpartiet liberalernas
kommittémotion Fi123 påpekas att en hel
rad av förslagen i propositionen berör
den aktiva arbetsmarknadspolitiken.
Vissa av förslagen leder i rätt
riktning, andra är mindre bra. Positivt
är att den lokala arbetsförmedlingen får
ett större ansvar för verksamheten än
tidigare. Motionärerna varnar dock
bestämt för tendensen att kommunalisera
arbetsmarknadspolitiken. Det kan vara
ett första steg till att övervältra ett
ansvar på kommunerna som ytterligare
kommer att urholka deras möjligheter att
klara sina angelägna uppgifter på
utbildnings- och vårdområdena (yrkande
1).
I Vänsterpartiets motion Fi116
framhålls att sysselsättningspolitikens
mål fortfarande är full sysselsättning.
Om Sverige skall kunna ta sig ur den
ekonomiska krisen måste sysselsättningen
öka. Lönebildningen får inte tillåtas
att skapa ökade klyftor.
Arbetsmarknadspolitiken ensam kan inte
skapa några jobb. Den kan endast ha
tillfälliga stabiliseringspolitiska
uppgifter vid sidan om huvuduppgiften
att bidra till en effektiv
matchningsprocess genom
förmedlingsverksamhet och insatser för
att höja kompetens och
arbetslivserfarenhet inom
tillväxtområden. Kampen mot
arbetslösheten kräver samverkan och
samordning av politiken inom flera
områden (yrkande 1).
Enligt Miljöpartiets motion Fi117 är
arbetsmarknadspolitiken ett komplement
till den allmänna ekonomiska politiken,
näringspolitiken och
utbildningspolitiken.
Arbetsmarknadspolitikens uppgift blir
svår när den ekonomiska politiken och
näringspolitiken har misslyckats så att
nära 13 % av arbetskraften är utan
arbete. I detta läge är det viktigt med
en genomtänkt strategi för
arbetsmarknadspolitiken dels på kort och
medellång sikt, dels på lång sikt.
På lång sikt kommer de
arbetsmarknadspolitiska uppgifterna att
gälla personer som av olika skäl är
svårplacerade på arbetsmarknaden. Här
behövs utbildning, kompetensutveckling
och olika slag av rehabiliterande
insatser. På kort sikt blir
arbetsmarknadspolitikens uppgift
svårare. Det gäller en mängd människor -
även välutbildade - som inte kan få
jobb. Deras arbetsförmåga måste tas till
vara för samhällsnyttiga insatser hellre
än att de förblir passivt sysslolösa
(yrkande 44).
Det kommer under lång tid att finnas
ett stort behov av fortsatta
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det är
därför angeläget att åtgärderna får en
mer långsiktig och effektiv utformning
än de har i dag (yrkande 45).
Kristdemokraterna anför i motion A46
att arbetsmarknadspolitiken bör
reformeras (yrkande 13). I dag är just
detta område ett av de mest
genomreglerade med ett stort statligt
verk som dirigent. Detta måste nu i
grunden omprövas. Motionärerna pekar på
de förslag som i olika sammanhang har
förts fram av partiet. Exempel på sådana
förändringar är
- en uppdelning av
Arbetsmarknadsverket (AMV) regionvis,
- att arbetsmarknadsutbildningen bör
ingå i det reguljära
utbildningsväsendet,
- ett praktiksystem för ungdomar
respektive invandrare,
- en samordnad rehabilitering,
- en regional helhetssyn,
- obligatorisk arbetslöshetsförsäkring
och
- stödjande insatser för arbetslösa.
I motionen hävdas också att det är
nödvändigt att få en ny syn på den
statliga arbetsmarknadspolitiken kontra
kommunerna och deras ansvar för de
arbetslösa.
Arbetsmarknadsutskottet hänvisar i sitt
yttrande (AU6y) till uttalandet i
proposition 1995/96:207 att
arbetsmarknadspolitiken har en central
roll i den ekonomiska politiken.
Arbetsmarknadsutskottet delar denna
uppfattning men upprepar samtidigt vad
man många gånger tidigare sagt: En
aldrig så effektiv arbetsmarknadspolitik
kan i sig inte skapa arbete och
tillväxt. Insatserna på det
arbetsmarknadspolitiska området kan inte
isoleras från andra politikområden. I
ett läge där alla bedömare är eniga om
att läget på arbetsmarknaden är
allvarligt måste flera politikområden
samverka för att nå målet att minska
arbetslösheten.
Arbetsmarknadsutskottet understryker
vidare behovet av en nationell
kraftsamling för att framgångsrikt kunna
bekämpa arbetslösheten. Alla måste ta
ett gemensamt ansvar.
Arbetsmarknadsutskottet erinrar om att
samtliga oppositionspartier som har
motionerat delar regeringens uppfattning
att arbetslösheten måste pressas ned.
Det råder bred enighet om behovet av
samverkan mellan flera politikområden
för att härigenom pressa ned
arbetslösheten. Det gäller insatser inom
områden som utbildningspolitiken,
näringspolitiken, miljöpolitiken,
regionalpolitiken och
jämställdhetspolitiken. Det råder också
bred enighet om att
sysselsättningsökningen i huvudsak måste
komma i de små och medelstora företagen.
Arbetsmarknadsutskottet konstaterar
dock också i yttrandet att förslagen om
hur sysselsättningen skall kunna öka och
arbetslösheten pressas ned i flera
avseenden skiljer sig mellan partierna.
Något samlat alternativ till regeringens
inriktning och förslag beträffande den
framtida arbetsmarknads- och
sysselsättningspolitiken finns
emellertid inte. Avslutningsvis avstyrks
berörda motioner.
Representanterna för Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna
och Kristdemokraterna har avgivit en
gemensam avvikande mening i denna del.
Vänsterpartiets och Miljöpartiets
representant har avgivit var sin
avvikande mening.
Finansutskottet delar, liksom
arbetsmarknadsutskottet, regeringens
uppfattning att förutsättningarna för
att kampen mot arbetslösheten skall
lyckas är en god samhällsekonomisk
grund, en förbättrad och utbyggd
utbildning samt goda förutsättningar för
företagen. Som arbetsmarknadsutskottet
påpekar finns det i denna del en
betydande samsyn mellan partierna.
Utskottet instämmer i regeringens
uppfattning att förmågan att kombinera
det ekonomiskt nödvändiga med det
socialt angelägna även i fortsättningen
i hög grad måste genomsyra insatserna
för att få fler människor i arbete,
utbildning eller åtgärd. Därigenom kan
arbetsmarknaden bli så flexibel att
flaskhalsar och inflationsdrivande
löneökningar kan undvikas. Det är den
utgångspunkten som måste vara vägledande
för målen och för vad som skall uppnås
med arbetsmarknadspolitiken under de
kommande åren.
Utskottet har inget att invända mot
regeringens uppfattning om den framtida
arbetsmarknadspolitikens inriktning.
Utskottet har tidigare i betänkandet, i
avsnittet om den ekonomiska politiken,
närmare kommenterat bl.a. målet att
halvera den öppna arbetslösheten till 4
% år 2000. Utskottet har därvid ställt
sig bakom målet.
Därmed avstyrks motionerna Fi116 (v)
yrkande 1, Fi117 (mp) yrkandena 44 och
45, Fi123 (fp) yrkande 1, A46 (kds)
yrkande 13 samt A49 (m) yrkande 41 i
denna del.
Uppföljning av arbetsmarknadspolitiken
I proposition 222 (s. 7.17) konstateras
att förutsättningen för en väl
fungerande mål- och resultatstyrd
organisation är att det finns en
omfattande styrnings-, uppföljnings- och
utvärderingsverksamhet. AMS och
länsarbetsnämndernas nya organisation
skall skapa bättre förutsättningar för
detta. Fler utvärderings- och
forskningsuppdrag skall i framtiden
läggas på fristående organisationer,
myndigheter och universitet. En bredare
utvärdering är angelägen när kommunernas
roll i genomförandet av den nationella
arbetsmarknadspolitiken ökar. Vidare
avser regeringen att från och med den 1
januari 1997 inrätta ett nytt institut
under Arbetsmarknadsdepartementet som
får i uppdrag att göra löpande
utvärderingar av arbets
marknadspolitiken.
Moderata samlingspartiet förespråkar i
motion A49 att arbetsmarknadspolitiken i
allmänhet och AMS i synnerhet blir
föremål för kontinuerlig, noggrann och
oberoende revision. Vid en sådan
revision bör grundligt prövas om den
förda arbetsmarknadspolitiken alls haft
några positiva effekter som inte skulle
ha uppstått i alla fall (yrkande 41 i
denna del).
Folkpartiet liberalerna påpekar i
motion Fi123 att regeringen i
propositionen anger att det är viktigt
att Arbetsmarknadsverket kan hålla nere
vakanstiderna för lediga platser, minska
långtidsarbetslösheten och motverka
långa tider utan arbete. Folkpartiet
anser att dessa mål är goda men
ifrågasätter om de kan hålla. Detta är
enligt motionärerna standardfraser, som
utfästs varje år men sällan leder till
resultat. Regeringen bör därför
presentera en utvärdering av hur verkets
mål har uppnåtts hittills (yrkande 2 i
denna del).
Vänsterpartiet ser positivt på
förändringarna inom AMV:s verksamhet med
målstyrning och friare utnyttjande av
åtgärdsmedel. Det förutsätter enligt
motion Fi116 (v) också större lokalt
inflytande samt ställer större krav på
uppföljning och utvärdering. Det finns
behov av en instans för utvärdering som
står fri från regeringsmakten vare sig
det sker inom ett samlat institut eller
inom olika institutioner. Vänsterpartiet
motsätter sig en placering direkt under
departementet (yrkande 24).
Miljöpartiet anför i motion Fi117 att
regeringen snarast bör komplettera sina
förslag med könsuppdelad statistik vad
gäller arbetsmarknad,
arbetsmarknadsåtgärder och
utbildningssatsningar som bekostas med
skattemedel. Miljöpartiet vill se det
faktiska resultatet av att regeringen
uttalat att den arbetar för att låta
jämställdhetsperspektivet genomsyra
samtliga beslut (yrkande 55).
Enligt Kristdemokraterna i motion Fi118
är propositionens förslag om inriktning
på uppföljning och utvärdering riktig.
Det innebär att utvärderings- och
forskningsuppdrag läggs på fristående
organisationer, myndigheter och
universitet. Riksdagen bör avslå
förslaget om inrättande av ett nytt
institut direkt underställt
Arbetsmarknadsdepartementet (yrkande
15).
Vidare bör enligt samma motion ett nytt
utvärderingssystem tillskapas som också
ser till kvaliteten i de
arbetsmarknadspolitiska åtgärdernas
utförande. Med en sådan helhetssyn bör
kvantiteten mätas i intervall (yrkande
17).
Arbetsmarknadsutskottet framhåller i
sitt yttrande (AU6y) att regeringen
avser att ytterligare utveckla
mätmetoder som beskriver resultaten i
arbetsmarknadspolitiken. Det finns
uppenbara fördelar med att placera ett
utvärderingsinstitut under
Arbetsmarknadsdepartementet. Därigenom
ökar förutsättningarna för att
resultaten av institutets arbete tas
till vara i den konkreta och praktiska
utformningen av den framtida
arbetsmarknadspolitiken.
Arbetsmarknadsutskottet ser därför
positivt på regeringens initiativ om att
inrätta ett nytt institut under
Arbetsmarknadsdepartementet med uppgift
att fortlöpande göra olika typer av
utvärderingar av
arbetsmarknadspolitiken.
Vidare påpekar arbetsmarknadsutskottet
att man delar den uppfattning som förs
fram i Kristdemokraternas motion Fi118,
nämligen att man i utvärderingar måste
se till såväl kvantitet som kvalitet.
Självfallet är det av stort intresse att
i utvärderingar också belysa hur
sannolikheten att få ett fast eller
temporärt arbete påverkas av olika typer
av arbetsmarknadspolitiska åtgärder
respektive öppen arbetslöshet. En rad
studier av denna karaktär har också
genomförts i den svenska
arbetsmarknadspolitiska forskningen
under 1990-talet. Dessa studier finns
redovisade i en expertbilaga till
Arbetsmarknadspolitiska kommitténs
betänkande (SOU 1996:34).
Arbetsmarknadsutskottet utgår från att
såväl kvantitativa som kvalitativa
studier kommer att göras inom ramen för
den intensifierade utvärdering av
arbetsmarknadspolitiken som förespråkas
i propositionen.
Beträffande den av Folkpartiet i motion
Fi123 efterlysta utvärderingen av hur
AMV uppnått målen hittills anför
arbetsmarknadsutskottet att man inte har
någon annan uppfattning än motionärerna
när det gäller önskvärdheten av
uppföljning och utvärdering av uppsatta
mål. De senaste åren har regeringen i
budgetpropositionen relativt detaljerat
redovisat av AMV uppnådda resultat i
förhållande till uppställda mål.
Arbetsmarknadsutskottet förutsätter för
sin del att dessa redovisningar kommer
att presenteras även i fortsättningen.
Arbetsmarknadsutskottet avstyrker de i
yttrandet behandlade motionerna.
Avvikande meningar har anmälts av
representanterna för Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet
liberalerna, Vänsterpartiet,
Miljöpartiet respektive
Kristdemokratiska samhällspartiet.
Finansutskottet delar
arbetsmarknadsutskottets uppfattning att
det finns starka skäl till att
ytterligare bygga ut verksamheten med
utvärdering och uppföljning av
arbetsmarknadspolitiken. Utskottet
instämmer också i vad som sägs i
propositionen om att förutsättningen för
en väl fungerande mål- och resultatstyrd
organisation är att det finns en
omfattande styrnings-, uppföljnings- och
utvärderingsverksamhet.
Utskottet noterar vidare med
tillfredsställelse att regeringen avser
att ytterligare utveckla de
resultatbeskrivande måtten och
mätmetoderna. Som påpekas i
propositionen kommer måtten eller
indikatorerna att kopplas till
verksamhetsmålen och fördelas på kvinnor
och män samt på olika delgrupper på
arbetsmarknaden.
Motionerna Fi116 (v) yrkande 24, Fi117
(mp) yrkande 55, Fi118 (kds) yrkandena
15 och 17, Fi123 (fp) yrkande 2 i denna
del samt A49 (m) yrkande 41 i denna del
avstyrks därmed.
Övergripande mål för
Arbetsmarknadsverket
Av proposition 222 (s. 7.14-7.17)
framgår att de övergripande målen för
Arbetsmarknadsverket (AMV) följer målen
för den aktiva arbetsmarknadspolitiken
och för budgetåret 1997 innebär att
vakanstiderna för lediga platser skall
hållas nere, att långtidsarbetslösheten
skall minskas och att långa perioder
utan reguljärt arbete skall motverkas.
Regeringen aviserar att tydligare
verksamhetsmål kommer att sättas för AMV
i regleringsbrevet för budgetåret 1997.
De övergripande målen kommer att brytas
ned i ett antal verksamhetsmål, vilka
skall vara enkla, tydliga och
uppföljningsbara enligt propositionen.
Regeringen kommer vidare att ställa krav
på skärpt uppföljning i
regleringsbrevet.
Vänsterpartiet anser i motion Fi116 att
målet att bryta den könssegregerade
arbetsmarknaden bör föras in som ett
fjärde konkret övergripande mål för AMV
(yrkande 23).
Kristdemokraterna förordar i motion
Fi118 att AMS som en central myndighet
ytterligare minskas till förmån för
fältarbetet på arbetsförmedlingarna
(yrkande 16).
Arbetsmarknadsutskottet erinrar i sitt
yttrande (AU6y) om att enligt
förordningen (1987:405) om den
arbetsmarknadspolitiska verksamheten
skall arbetsmarknadsmyndigheterna verka
för kvinnors och mäns rätt till arbete
på lika villkor och motverka en
könsuppdelad arbetsmarknad (7 §). Det
innebär att målet att bryta den
könssegregerade arbetsmarknaden ingår
som en röd tråd i AMV:s samtliga
verksamheter. Vidare framhåller
arbetsmarknadsutskottet att man ser
positivt på regeringens uppdrag till RRV
att göra en översyn av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ur
ett jämställdhetsperspektiv.
Beträffande de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna anför arbetsmarknadsutskottet
att det förslag som läggs fram i
propositionen i dagens läge måste
bedömas som rimligt och realistiskt.
Arbetsmarknadsutskottet noterar att det
mer exakta medelsbehovet för åtgärderna
och fördelningen av medlen på anslag
kommer att redovisas i
budgetpropositionen för år 1997.
Arbetsmarknadsutskottet avstyrker
motionerna i berörda delar.
Vänsterpartiets respektive
Kristdemokraternas representant har
avgivit avvikande meningar.
Finansutskottet avstyrker mot bakgrund
av arbetsmarknadsutskottets yttrande
motionerna Fi116 (v) yrkande 23 och
Fi118 (kds) yrkande 16.
Arbetsförmedling och
arbetsmarknadsinstitut
I proposition 222 (s. 7.18-7.19)
föreslås att riksdagen godkänner
regeringens förslag att under budgetåret
1997 högst 620 miljoner kronor av medlen
under anslaget Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder får användas för tillfälliga
personalförstärkningar vid
arbetsförmedlingen och arbetsmark
nadsinstituten.
Under budgetåret 1995/96 får 900
miljoner kronor (600 miljoner kronor
räknat på 12 månader), under anslaget
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
användas för tillfälliga
personalförstärkningar vid
arbetsförmedlingen och arbetsmark
nadsinstituten. Regeringen föreslår nu
att högst 620 miljoner kronor av medlen
för konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder under
budgetåret 1997 får användas för
tillfälliga personalförstärkningar vid
arbetsförmedlingen och arbetsmark
nadsinstituten. Av de föreslagna medlen
bör 20 miljoner kronor få användas för
projekt i syfte att stimulera ef
fektivare arbetsformer och därmed skapa
ytterligare utrymme för ar
betsförmedlingens och arbets
marknadsinstitutens arbete med
individuella handlingsplaner.
Folkpartiet liberalerna vill i motion
Fi123 inte förneka att ett
resurstillskott i detta läge är
ofrånkomligt men anser att 200 miljoner
kronor av de av regeringen föreslagna
620 miljoner kronorna bör anslås till
lönebidrag. Riksdagen föreslås därför
godkänna att högst 420 miljoner kronor
av medlen under anslaget
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får
användas till tillfälliga
personalförstärkningar vid
arbetsförmedlingen och
arbetsmarknadsinstituten (yrkande 6).
Arbetsmarknadsutskottet erinrar i sitt
yttrande (AU6y) om att
arbetsmarknadsläget har försvagats under
de senaste månaderna. Att i detta läge i
likhet med innevarande budgetår
förstärka arbetsförmedlingar och
arbetsmarknadsinstitut synes
arbetsmarknadsutskottet välbetänkt.
Genom en sådan resursförstärkning ökar
också möjligheterna att förverkliga
intentionerna med de individuella
handlingsplanerna.
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker
propositionens förslag och avstyrker
motionen.
Folkpartiet liberalernas representant
har avgivit en avvikande mening till
yttrandet.
Finansutskottet delar
arbetsmarknadsutskottets uppfattning.
Utskottet tillstyrker att högst 620
miljoner kronor av medlen för
konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder får
användas för tillfälliga personalför
stärkningar vid arbetsförmedlingen och
arbetsmarknadsinstituten under
budgetåret 1997. Vidare tillstyrker
utskottet att 20 miljoner kronor av
medlen får användas för projekt av det i
propositionen angivna slaget.
Därmed avstyrks motion Fi123 (fp)
yrkande 6.
Lokal samverkan i
arbetsförmedlingsnämnderna
Regeringen föreslår i proposition 222
(s. 7.19-7.21) att riksdagen godkänner
att instruktionen för AMV ändras så att
där framgår att det bör finnas en
arbetsförmedlingsnämnd i varje kommun.
Riksdagen föreslås vidare godkänna
regeringens förslag i fråga om sam
mansättningen av
arbetsförmedlingsnämnderna. Förslaget
innebär att ordföranden och en majoritet
av ledamöterna i arbetsförmedlingsnämn
den utses efter förslag av kommunen,
vilket innebär att kommunen får ett
avgörande inflytande över nämndens
verksamhet. I nämnden skall också finnas
representanter för det lokala
näringslivet och arbetstagarorganisatio
ner.
I propositionen anförs att kommunerna
under första delen av 1990-talet har
fått en allt mer krävande roll när det
gäller att genomföra den aktiva
arbetsmarknadspolitiken. Trots ökade
statliga insatser i
arbetsmarknadspolitiken har kommunernas
kostnader för olika typer av insatser
för arbetslösa vuxit snabbt. En statligt
dimensionerad och styrd
arbetsmarknadspolitik i nära samverkan
med lokal kompetens, leder till bättre
lösningar för de enskilda individerna.
Enligt propositionen framgår kommunernas
stora intresse och engagemang i
arbetsmarknadsfrågor bland annat av det
stora antal kommuner som anmält intresse
för att delta i regeringens försök med
utökad lokal samverkan (prop.
1995/96:148, AU13, rskr. 223).
Moderata samlingspartiet hävdar i motion
Fi122 att ett huvudinslag i regeringens
politik är att delar av arbetslösheten
skall kommunaliseras. Detta är enligt
motionen en riskfylld strategi.
Erfarenheterna av den försöksverksamhet
som riksdagen nyligen beslutat om bör
enligt motionärerna först prövas. Mot
denna bakgrund bör riksdagen avslå
regeringens förslag dels i fråga om
sammansättningen av
arbetsförmedlingsnämnderna, dels att det
bör finnas en arbetsförmedlingsnämnd i
varje kommun (yrkandena 2 och 3).
Vänsterpartiet har i motion Fi116 inget
att erinra mot förslagen om ytterligare
lokal förankring samt ändring av
arbetsförmedlingsnämndernas ställning
och sammansättning. Partiet vill dock
framhålla att det i den allmänna
debatten tycks förekomma missförstånd om
vad reformen i realiteten innebär. Några
stora medelstillskott kommer inte
kommunerna till del.
Enligt Vänsterpartiet måste
arbetsmarknadspolitiken ses som en del
av den ekonomiska politiken och ansvaret
utkrävas av regeringen. Den lokala
arbetsmarknaden måste kunna gå utanför
kommungränserna. Individer får inte
låsas in i kommunala
sysselsättningsprojekt. Samtidigt skulle
lokal samverkan och lokalt ansvar kunna
effektivisera arbetet förutsatt att
arbetsmarknaden är expansiv och
resurserna tillräckliga. Den
arbetsmarknadspolitiska ambitionen måste
vara den förhärskande, inte endast den
socialpolitiska (yrkande 25).
Arbetsmarknadsutskottet anför i sitt
yttrande (AU6y) att kommunernas ökade
engagemang i arbetsmarknadspolitiken har
medfört ett växande behov av lokal
anpassning av arbetsmarknadspolitiken.
Enligt arbetsmarknadsutskottets
uppfattning är det inte fråga om att ett
utökat lokalt ansvar kommer att innebära
att man överger den nationella
arbetsmarknadspolitiken. I stället
kommer den att kompletteras med
värdefulla kunskaper och erfarenheter
genom ett ökat lokalt engagemang.
Arbetsmarknadsutskottet framhåller
vidare i yttrandet att man inte har
någon annan uppfattning än motion Fi116
(v) att den arbetsmarknadspolitiska
ambitionen måste vara den förhärskande
när arbetsmarknadspolitikens lokala
förankring utvecklas. Den reguljära
arbetsmarknadens behov och effektivitet
skall stå i fokus för
arbetsförmedlingsnämndernas verksamhet.
Arbetsmarknadsutskottet förutsätter att
företrädare för länsarbetsnämnd och
arbetsförmedling även framgent skall
ingå i arbetsförmedlingsnämnderna.
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker
propositionens förslag och avstyrker
motionerna.
Moderata samlingspartiets
representanter har avgivit en avvikande
mening till arbetsmarknadsutskottets
yttrande.
Finansutskottet ställer sig i likhet med
arbetsmarknadsutskottet bakom
propositionens förslag i denna del.
Därmed tillstyrks att riksdagen
godkänner regeringens förslag i fråga om
sammansättningen av
arbetsförmedlingsnämnderna. Även
regeringens förslag att det bör finnas
en arbetsförmedlingsnämnd i varje kommun
tillstyrks.
Motionerna Fi116 (v) yrkande 25 samt
Fi122 (m) yrkandena 2 och 3 avstyrks.
Aktivitetsstöd
I proposition 222 (s. 7.21-7.22)
föreslås att en arbetslös som deltar i
en av arbetsförmedling/arbets
marknadsinstitut erbjuden aktivitet får
ett aktivitetsstöd. Aktivitetsstödet
lämnas i form av utbildningsbidrag. Ett
beslut om aktivitetsstöd får i
normalfallet omfatta högst sex månader
men kan i vissa fall förlängas.
Ersättningen lämnas med samma belopp som
den arbetslöse skulle ha fått från
arbetslöshetskassa eller KAS. Tekniken
kommer i detta avseende att likna den
som för närvarande gäller vid
arbetslivsutveckling (ALU). Någon
uppräkning av dagpenningbeloppet skall
således inte göras. Det lägsta
utbildningsbidrag som lämnas skall vara
KAS-beloppet, 230 kr per dag. Reglerna
om stödet skall samlas i en förordning
och skall gälla från den 1 januari 1997.
Den föreslagna regelförändringen
beräknas leda till en besparing på
189 miljoner kronor för budgetåret 1997,
vilket riksdagen föreslås godkänna.
Vänsterpartiet godtar i motion Fi116 att
ersättningen i de individinriktade
stödformerna slås ihop till ett
aktivitetsstöd. Partiet avvisar
emellertid den föreslagna nivån på
stödet. Som följd härav avvisas också
regeringens förslag till besparing genom
det föreslagna aktivitetsstödet.
Besparingens innebörd är enligt
Vänsterpartiets mening oklar.
Budgetmässiga prioriteringar bör
dessutom, framhåller man, göras i ett
sammanhang och således invänta den
ordinarie budgetprocessen (yrkandena 26
och 50 i denna del).
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker i
sitt yttrande (AU6y) regeringens förslag
och avstyrker motionen. Vänsterpartiets
representant har avgivit en avvikande
mening.
Finansutskottet gör ingen annan
bedömning än arbetsmarknadsutskottet.
Utskottet tillstyrker således
regeringens förslag om att sammanföra
bidragen till deltagare i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder till
ett aktivitetsstöd och nivån på detta
stöd. Samtidigt bör riksdagen godkänna
regeringens förslag till besparing i
fråga om aktivitetsstödet. Motion Fi116
(v) yrkandena 26 och 50 i denna del
avstyrks därmed.
Individuella handlingsplaner
I proposition 222 (s. 7.24-7.26)
framhålls att ett centralt hjälpmedel
för att nå fram till en tillfällig eller
fast anställning är individuella och
målinriktade handlingsplaner. Hand
lingsplanen skall vara ett ömsesidigt
kontrakt mellan arbetsförmed
ling/arbetsmarknadsinstitut och den
arbetssökande. Regeringen menar att en
ambitionshöjning måste ske i arbetet med
individuella handlingsplaner.
I motion Fi116 ger Vänsterpartiet sitt
fulla stöd till arbetssättet med
individuella handlingsplaner. Regeringen
borde utarbeta klarare riktlinjer om vad
en handlingsplan skall innefatta samt
klarlägga vissa form- och ansvarsfrågor.
Propositionen har enligt Vänsterpartiet
inte tillräckligt belyst rättstryggheten
för den enskilde. Regeringen bör
återkomma med ett bättre preciserat
förslag i budgetpropositionen (yrkande
29).
Arbetsmarknadsutskottet anför i sitt
yttrande (AU6y) att individuella
handlingsplaner är ett centralt
hjälpmedel för ett mer målinriktat
arbetssökande. En individuell
handlingsplan kan generellt beskrivas
som en kombinerad utbildnings- och
jobbsökarstrategi för den arbetssökande
och utformas i samråd mellan den
arbetssökande och arbetsförmedlingen.
Enligt arbetsmarknadsutskottets
uppfattning måste ett ansvar läggas
också på arbetsförmedlingen att
fullfölja sina åtaganden enligt
kontraktet . Regeringen bör enligt
arbetsmarknadsutskottet skyndsamt
närmare överväga formerna för detta. Den
behandlade motionen avstyrks.
Vänsterpartiets representant har
avgivit en avvikande mening till
arbetsmarknadsutskottets yttrande i
denna del.
Finansutskottet instämmer i
arbetsmarknadsutskottets uppfattning att
individuella handlingsplaner är ett
centralt hjälpmedel i arbetssökandet.
Likaså delar utskottet
arbetsmarknadsutskottets uppfattning att
det vore motsägelsefullt att riksdagen i
en situation där AMV:s verksamhet allt
tydligare inriktas på målstyrning och
friare utnyttjande av åtgärdsmedel
skulle detaljreglera vad en individuell
handlingsplan skall innefatta.
Motion Fi116 (v) yrkande 29 avstyrks
därmed.
Platsförmedling
I proposition 222 (s. 7.26-7.28) anförs
att ett mer aktivt samarbete med
arbetsmarknadens parter och utökade
företagskontakter särskilt med de mindre
företagen är en förutsättning för att
effektivisera
arbetsförmedlingsverksamheten. Den
offentliga arbetsförmedlingen skall även
i framtiden vara anslagsfinansierad,
heltäckande och avgiftsfri.
Platsförmedlingen är arbetsförmedlingens
grundläggande uppgift och tillika en av
hörnstenarna i den aktiva arbets
marknadspolitiken.
Moderata samlingspartiet anser i motion
A49 att det fortfarande finns
restriktioner i den privata
förmedlingsverksamhet som etablerats
sedan arbetsförmedlingens monopol
upphörde 1993. Mycket talar enligt
motionen för att dessa restriktioner gör
det onödigt svårt för arbetslösa att
hitta en lämplig och intresserad
arbetsgivare. I motionen föreslås att
kvardröjande hinder för privat
arbetsförmedling undanröjs redan från
den 1 september 1996 (yrkande 44).
Arbetsmarknadsutskottet erinrar i sitt
yttrande (AU6y) om att det enligt
propositionen (1992/93:218, AU16, rskr.
345) om avreglering av
arbetsförmedlingsmonopolet skall ske en
utvärdering av lagstiftningsändringarna
under 1996. Förberedelserna för
utvärderingen pågår för närvarande i
regeringskansliet. I avvaktan på
resultatet av utvärderingen anser
arbetsmarknadsutskottet att riksdagen
inte bör göra något uttalande i den
aktuella frågan. Arbetsmarknadsutskottet
vill dock i sammanhanget betona att man
bör eftersträva samverkan och samarbete
mellan den offentliga förmedlingen och
alternativa förmedlingsformer. Detta kan
bidra till att öka arbetsmarknadens
effektivitet. Mot denna bakgrund
avstyrks motionen.
Moderata samlingspartiets
representanter har avgivit en avvikande
mening i denna del.
Finansutskottet har ingen annan
uppfattning än arbetsmarknadsutskottet i
denna fråga. Därmed avstyrks motion A49
(m) yrkande 44.
Arbetsmarknadsutbildningens inriktning
I proposition 222 (s. 7.28-7.31) anförs
att arbetsmarknadsutbildning skall vara
anpassad till den arbetssökandes behov
och förutsättningar samt till kraven på
arbetsmarknaden.
Arbetsmarknadsutbildning skall bl.a.
kunna användas för att kursdeltagarna
skall få möjlighet att utveckla egna
affärsidéer i syfte att starta egna
företag eller kooperativ. Utbildningen
skall också kunna användas för att
utveckla nya utbildningar, t.ex.
miljöinformatörsutbildning. Regeringen
kommer att överväga vilka utbildningar
som skall kunna vara öppna för en
förmånlig studiefinansiering. Enligt
nuvarande system kan studier upp till 40
poäng inom högskolan beviljas som
arbetsmarknadsutbildning.
Regeringen avser att inom ramen för
upphandlad arbetsmarknadsutbildning göra
en besparing motsvarande 300 miljoner
kronor budgetåret 1997 som
delfinansiering av
utbildningssatsningen. Riksdagen
föreslås godkänna denna besparing.
Vänsterpartiet anför i motion Fi116 att
riksdagen bör avslå förslaget till
besparing på 300 miljoner kronor i fråga
om upphandlad arbetsmarknadsutbildning.
Det finns enligt motionen inte något
beslutsunderlag varigenom man kan bedöma
hur en eventuell växling kan ske
gentemot satsningen på vuxenutbildning.
Frågan bör därför prövas i
budgetprocessen (yrkande 50 i denna
del).
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker i
sitt yttrande (AU6y) regeringens förslag
till besparing. Motionen avstyrks.
Vänsterpartiets representant har anmält
avvikande mening i denna del.
Finansutskottet har ingen annan
uppfattning än arbetsmarknadsutskottet i
denna fråga och tillstyrker därmed att
riksdagen godkänner förslaget till
besparing i fråga om upphandlad
arbetsmarknadsutbildning. Motion Fi116
(v) yrkande 50 i denna del avstyrks
därmed.
Arbetsmarknadsutbildning för
handikappade och utomnordiska medborgare
I proposition 222 (s. 7.31-7.32)
föreslås att arbetsförmedlingen/arbets
marknadsinstitut vid behov skall kunna
erbjuda utomnordiska medborgare som
varit arbetslösa och inskrivna vid
arbetsförmedlingen i två år eller längre
samt arbetslösa arbetshandikappade
möjlighet att studera på grundskole- och
gymnasienivå inom det reguljära
utbildningsväsendet inom ramen för
arbetsmarknadsutbildning.
Nämnda grupper har ofta behov av längre
och mer omfattande utbildning. Av de
arbetshandikappade inskrivna vid
arbetsförmedlingen/arbetsmarknads
institut i oktober 1995 hade endast 45 %
en högre utbildning än grundskola, medan
för samtliga arbetssökande under samma
tid 70 % hade en högre
utbildningsbakgrund än grundskola. En
jämförelsevis stor andel av utomnordiska
medborgare har endast förgymnasial
utbildning.
I kommittémotion Fi122 (m) kritiseras
förslaget att utomnordiska invandrare
och arbetshandikappade skall få
möjlighet att studera på a-kassa inom
det reguljära utbildningsväsendet på
grundskole- och gymnasienivå.
Motionärerna befarar motsättningar olika
grupper emellan och att besvärande
orättvisor blir följden. Motionärerna
betraktar förslaget som ogenomtänkt och
förordar att riksdagen skickar tillbaka
förslaget till regeringen för
ytterligare överväganden - bl.a. bör
Studiestödsutredningens förslag beaktas
(yrkande 4).
Arbetsmarknadsutskottet anför i sitt
yttrande (AU6y) att man anser att
riksdagen skall godkänna regeringens
förslag i denna del och avstyrka
motionen. Moderata samlingspartiets
representanter har anmält avvikande
mening i denna fråga.
Finansutskottet delar
arbetsmarknadsutskottets uppfattning och
tillstyrker därmed regeringens förslag i
denna del. Motion Fi122 (m) yrkande 4
avstyrks således.
Arbetsplatsintroduktion
I proposition 222 (s. 7.33) föreslår
regeringen att anställningskravet vid
arbetsplatsintroduktion (API) slopas
från och med den 1 september 1996.
Arbetsplatsintroduktion är en
praktikåtgärd som får beviljas
arbetslösa från och med den 1 juli det
år de fyller 20 år. För ungdomar under
25 år får åtgärden, med vissa undantag,
bara beviljas om den följs av en
anställning som varar minst sex månader.
Anställningskravet uppges missgynna
ungdomar i åldern 20-25 år eftersom
motsvarande regel inte finns vare sig
för äldre eller för dem som är yngre än
20 år och har praktik inom ramen för det
kommunala uppföljningsansvaret.
Förändringen motiveras också av
utvecklingen med en minskning av antalet
lediga platser.
I motion Fi116 uppmärksammar
Vänsterpartiet situationen för
arbetslösa akademiker utan
arbetslivserfarenhet och invandrare.
Dessa grupper kan i dag få
arbetsplatsintroduktion under sex
månader. I motionen föreslås att den
tiden utvidgas till ett år (yrkande 21).
Kristdemokraterna föreslår i motion
Fi118 att anställningskravet vid
arbetsplatsintroduktion slopas redan den
1 augusti 1996 (yrkande 18).
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker i
sitt yttrande (AU6y) regeringens förslag
och avstyrker motionerna.
Vänsterpartiets representant har avgivit
en avvikande mening.
Finansutskottet gör ingen annan
bedömning än arbetsmarknadsutskottet.
Därmed tillstyrks regeringens förslag
att anställningskravet vid
arbetsplatsintroduktion slopas fr.o.m.
den 1 september 1996. Motionerna Fi116
(v) yrkande 21 och Fi118 (kds) yrkande
18 avstyrks.
Datortek
I proposition 222 (s. 7.33-7.34) påpekas
att fr.o.m. den 1 juli 1996 är
datorteken öppna även för dem som har
fyllt 25 år. Härigenom blir verksamheten
en möjlighet även för äldre som saknar
dataerfarenhet. Det är viktigt att
eftersträva att den hittills uppnådda
jämna könsfördelningen mellan kvinnor
och män bland deltagarna i datorteken
bibehålls.
Verksamheten innebär att arbetssökande
under högst tre månader tränar
grundläggande datakunskaper på halvtid
och deltar i arbetsmarknadsinriktade
projektarbeten på den andra halvtiden.
Datortekens arbetsmarknadsinriktade
projektdel ingår som ett
utvecklingsområde i det svenska
programmet för insatser inom EU:s Mål 3-
program.
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi116
ett uppföljningsprogram för arbetslösa
ungdomar upp till 25 år som genomgått
datortekutbildning. Ungdomarna skall med
ett särskilt rekryteringsstöd i högst
sex månader kunna arbeta i små företag
(yrkande 30).
Arbetsmarknadsutskottet erinrar i sitt
yttrande (AU6y) om att man behandlade
motsvarande yrkande från Vänsterpartiet
i yttrandet 1995/96:AU4y till
finansutskottet med anledning av den
ekonomiska vårpropositionen 1995/96:150.
Arbetsmarknadsutskottet bedömde därvid
att man genom de befintliga åtgärderna
rekryteringsstöd och
arbetsplatsintroduktion redan i dag kan
tillgodose det uppföljningsbehov
motionärerna talar om.
Arbetsmarknadsutskottet vidhåller sin
bedömning och avstyrker motionen.
Vänsterpartiets representant har avgivit
en avvikande mening.
Finansutskottet instämmer, liksom vid
behandlingen av vårpropositionen (bet.
1995/96:FiU10, rskr. 304), i
arbetsmarknadsutskottets bedömning i
denna fråga. Därmed avstyrks motion
Fi116 (v) yrkande 30.
Rekryteringsstöd och beredskapsarbete
I proposition 222 (s. 7.34-7.36)
föreslås att en arbetsgivare från den 1
januari 1997 får beviljas
rekryteringsstöd med högst 350 kr per
dag, dock högst 50 % av lönekostnaden i
högst sex månader om han anställer en
person som arbets
förmedling/arbetsmarknadsinstitut
anvisar. Vid deltidsarbete skall stödet
reduceras i proportion till arbetstiden.
Motsvarande regler föreslås gälla för
statsbidrag till beredskapsarbete av
tjänstekaraktär.
Enligt gällande bestämmelser lämnas
rekryteringsstöd under högst sex månader
och med högst 50 % av lönekostnaden per
månad, dock med högst 7 000 kr per
månad. Bidragstiden kan i vissa fall
förlängas till tolv månader. Liknande
regler gäller för beredskapsarbete.
Europeiska kommissionen har utifrån
EG:s regler om statsstöd framfört vissa
synpunkter när det gäller utformningen
av det nuvarande rekryteringsstödet.
Genom de förändringar som nu föreslås av
stödet torde reglerna vara i
överensstämmelse med EG:s riktlinjer för
sysselsättningsstöd.
Förändringen avseende
rekryteringsstödet beräknas ge upphov
till en besparing motsvarande 600
miljoner kronor under budgetåret 1997.
Medlen skall delfinansiera
utbildningssatsningen.
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi116
att riksdagen avslår förslaget om
bidragsnivåer och bidragsvillkor vid
rekryteringsstöd och statsbidrag till
beredskapsarbete av tjänstekaraktär.
Förslaget till besparing i
rekryteringsstödet bör också avslås.
Motionärerna framhåller att det är
mycket svårt att i propositionen utläsa
hur regelförändringen i
rekryteringsstödet kan ge upphov till
den angivna besparingen (yrkandena 32
och 50 i denna del).
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker i
sitt yttrande (AU6y) regeringens förslag
i denna del och avstyrker motionen.
Vänsterpartiets representant har avgivit
en avvikande mening.
Finansutskottet delar
arbetsmarknadsutskottets uppfattning och
tillstyrker därmed regeringens förslag
om bidragsnivåer och bidragsvillkor vid
rekryteringsstöd och statsbidrag till
beredskapsarbete av tjänstekaraktär.
Vidare tillstyrks förslaget till
besparing i fråga om rekryteringsstödet.
Motion Fi116 (v) yrkandena 32 och 50 (i
denna del) avstyrks.
Utbildningsvikariat
I proposition 222 (s. 7.37-7.39)
föreslås vissa förändringar i fråga om
bidragsnivåer och bidragsvillkor vid
utbildningsvikariat. Förslaget innebär
att en arbetsgivare som anställer en
utbildningsvikarie för den ordinarie
anställde, som med lön deltar i av
arbetsgivaren anordnad fortbildning, av
arbetsförmedlingen skall kunna få ett
vikariatsstöd på högst 350 kr per heldag
som vikarien arbetar, dock högst 50 % av
lönekostnaden inklusive sociala avgifter
och semesterersättning per månad. Vid
deltidsarbete skall stödet reduceras i
proportion till arbetstiden.
Regeringen föreslår att stöd också
skall kunna lämnas när en anställd vill
pröva möjligheten att starta eget.
Förslaget innebär vidare att en
arbetsgivare som har kostnader för
utbildning som syftar till att den
anställde skall kunna tillgodogöra sig
ny teknik eller utföra nya
arbetsuppgifter skall kunna beviljas ett
utbildningsstöd med högst 40 kr per
utbildningstimme, dock motsvarande högst
20 000 kr per vikarie. Utbildningen
skall vara godkänd av länsarbetsnämnden.
Förslaget skall gälla från och med den 1
januari 1997. Därmed upphör
utbildningsvikariaten i sin nuvarande
form.
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi116
att bidraget vid utbildningsvikariat
skall uppgå till högst 500 kr per dag
och 80 kr per studietimme (yrkande 31).
Vidare konstateras i motionen att
propositionens förslag om att
vikariatsstöd skall kunna lämnas till
arbetsgivare då ordinarie anställd är
ledig för att starta eget liknar det
förslag Vänsterpartiet tidigare fört
fram. Av förslaget framgår dock inte om
anställda får rätt till tjänstledighet
för att starta eget. Enligt
motionärernas mening bör frågan om
tjänstledighet för att starta eget
lagregleras (yrkande 33).
Arbetsmarknadsutskottet erinrar i sitt
yttrande (AU6y) om att riksdagen (bet.
1995/96:FiU10, rskr. 304) efter förslag
i den ekonomiska vårpropositionen
1995/96:150 beslutat om
avdragsbegränsningar för arbetsgivare i
utbildningsvikariaten från den 1 juli
1996. Arbetsmarknadsutskottet uttalade
därvid i sitt yttrande (1995/96:AU4y)
till finansutskottet att det var rimligt
att den i propositionen föreslagna
utbildningssatsningen delfinansierades
genom regeländringar i de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.
Utskottet flaggade också för att en
omläggning av ersättningssystemet i
utbildningsvikariaten var förestående,
bl.a. mot bakgrund av den kritik
Riksrevisionsverket framfört mot
åtgärdens avdragsregler.
Vidare erinrar arbetsmarknadsutskottet
om att man nyligen med anledning av
Vänsterpartiets motion 1994/95:A706
avvisat förslag om att rätten till
tjänstledighet skall vidgas till att
gälla även för att starta eget företag
(1995/96:AU9, rskr. 219).
Arbetsmarknadsutskottet står fast vid
sin uppfattning.
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker
således propositionen och avstyrker
motionen. Vänsterpartiets representant
har avgivit en avvikande mening.
Finansutskottet har inga invändningar
mot arbetsmarknadsutskottets yttrande i
denna del. Således tillstyrks
propositionens förslag i fråga om
bidragsnivåer och bidragsvillkor vid
utbildningsvikariat. Motion Fi116 (v)
yrkandena 31 och 33 avstyrks.
Arbetslivsutveckling (ALU)
I proposition 222 (s. 7.39-7.41)
föreslås att åtgärden
arbetslivsutveckling (ALU) skall
bedrivas även under nästa budgetår. Den
nuvarande lagen (1995:409) om
arbetslivsutveckling upphör att gälla
vid utgången av år 1996. Detta
föranleder en lag om
arbetslivsutveckling som skall gälla
under budgetåret 1997.
Folkpartiet liberalerna anser i
kommittémotion Fi123 att en utvärdering
bör göras av hur arbetslivsutveckling
fungerat (yrkande 2 i denna del).
Vänsterpartiet anser i motion Fi116,
mot bakgrund av partiets inställning
till förslagen om
arbetslöshetsersättning, att den
nuvarande lagen (1995:409) om
arbetslivsutveckling skall förlängas
budgetåret 1997 (yrkande 34).
Kristdemokraterna föreslår i motion
Fi118 att ALU också skall kunna erbjudas
arbetslösa som inte är berättigade till
a-kassa eller KAS-ersättning. Gruppen
skulle därvid omfattas av det föreslagna
aktivitetsstödet (yrkande 19).
Arbetsmarknadsutskottet kommenterar i
sitt yttrande (AU6y) det aktuella
förslaget dels i avsnittet
Arbetslivsutveckling, dels i avsnittet
om arbetslöshetsförsäkringen, under
rubriken De särskilda lagarna om ALU och
OTA.
Arbetsmarknadsutskottet erinrar om att
ALU får anvisas arbetslösa fr.o.m. den 1
juli det år de fyller 20 år om de inte
kunnat beredas arbete på den reguljära
arbetsmarknaden eller utbildning eller
någon annan lämplig
arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Härutöver
krävs att de arbetslösa uppbär a-kassa
eller kontant arbetsmarknadsstöd (KAS).
Det finns, påpekar
arbetsmarknadsutskottet, sedan länge en
stark koppling mellan rätten till
arbetslöshetsersättning och de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. När
den arbetslöse deltar i en åtgärd lämnas
utbildningsbidrag med åtminstone samma
belopp som han eller hon skulle ha fått
i a-kassa eller KAS.
Arbetsmarknadsutskottet utgår från att
även ALU kommer att omfattas av
utvärdering och uppföljning av
arbetsmarknadspolitiken.
Arbetsmarknadsutskottet konstaterar att
regeringens förslag till ALU-lag är
anpassad till den i samma proposition
föreslagna nya lydelsen av 7 § lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring
(ALF) resp. lagen om kontant
arbetsmarknadsstöd (KAS). Det anges
sålunda att tiden i ALU kvalificerar för
en ny ersättningsperiod. Hur länge
åtgärden måste pågå för att vara
kvalifikationsgrundande anges inte. För
att få svar på frågan om kvalificering
skett måste den särskilda lagen läsas
tillsammans med ALF alternativt KAS, som
anger att det krävs sex månaders
aktivitet. Arbetsmarknadsutskottet anser
att kvalifikationskravet inte bör
innebära att aktiviteten i fråga måste
ha viss omfattning, utan ett nytt
arbetsvillkor kan upparbetas med en
kombination av olika aktiviteter.
Arbetsmarknadsutskottet påpekar vidare
att den nuvarande ALU-lagen innehåller i
3 § en regel om analogvis tillämpning av
avstängningsreglerna i ALF resp. KAS som
saknar motsvarighet i det nu framlagda
lagförslaget. Med den lydelse av 29 §
ALF resp. 26 § KAS som
arbetsmarknadsutskottet förordar på
annan plats i yttrandet (AU6y) omfattas
även ALU.
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker
propositionens förslag och avstyrker
berörda motioner. Folkpartiet
liberalerna, Vänsterpartiet respektive
Kristdemokraterna har avgivit avvikande
meningar i denna del.
Finansutskottet tillstyrker, i likhet
med arbetsmarknadsutskottet,
propositionens förslag att åtgärden
arbetslivsutveckling skall bedrivas även
under nästa budgetår. Utskottet
tillstyrker också att riksdagen antar
regeringens förslag till lag om
arbetslivsutveckling (bilaga 1).
Motionerna Fi116 (v) yrkande 34, Fi118
(kds) yrkande 19 och Fi123 (fp) yrkande
2 i denna del avstyrks.
Pendlingsstöd
I proposition 222 (s. 7.41) föreslås att
pendlingsstöd fr.o.m. den 1 januari 1997
endast lämnas för de reskostnader som
överstiger de kostnader som den
arbetslöse normalt skulle haft för resor
till och från arbetet inom normalt
pendlingsavstånd. Regeln för restid
slopas. Ersättningen föreslås liksom i
dag utgå med högst 1 200 kr per månad
Kristdemokraterna föreslår i motion
Fi118 att pendlingsstödet avskaffas
(yrkande 20).
Arbetsmarknadsutskottet anser att
regeringens förslag i fråga om villkoren
för pendlingsstöd bör godkännas.
Motionen avstyrks således.
Finansutskottet har ingen annan
uppfattning än arbetsmarknadsutskottet i
denna del. Således tillstyrks
regeringens förslag i fråga om villkoren
för pendlingsstöd medan motion Fi118
(kds) yrkande 20 avstyrks.
Invandrarna på arbetsmarknaden
Av proposition 222 (s. 7.42-7.46)
framgår att regeringen anser att
insatser för invandrare i huvudsak skall
ske inom ramen för generella
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Ett
visst behov av kompletterande insatser
för invandrare finns dock. Bl.a. krävs
ökad information och rådgivning till
invandrarföretagare, översyn av
lagstiftningen mot etnisk diskriminering
i arbetslivet samt ökad kunskap om
mångfald i arbetslivet. Dessutom ser
regeringen det som väsentligt att
fortsätta arbetet med mentorskap och att
stimulera arbetsgivare att ta initiativ
till att anställa invandrare.
Sedan den 1 juli 1994 finns det regler
om förbud mot etnisk diskriminering i
arbetslivet. Under de snart två år som
lagstiftningen varit i kraft har dock
inget ärende prövats i Arbetsdomstolen.
Även om inte diskriminering är den
huvudsakliga orsaken till invandrares
svaga situation på arbetsmarknaden måste
sådan diskriminering förhindras. Mot
denna bakgrund har regeringen för avsikt
att se över lagstiftningen mot etnisk
diskriminering i arbetslivet.
Vänsterpartiet framhåller i motion Fi116
att offentliga arbetsgivare har ett
särskilt ansvar för att bryta det
diskriminerande mönstret på
arbetsmarknaden. Motionärerna anser att
det framgent måste vara ett övergripande
mål för den statliga
rekryteringspolitiken att rekrytera fler
personer med invandrarbakgrund.
Regeringen bör enligt deras mening också
se till att en större andel av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
riktas till invandrare (yrkande 35).
Vänsterpartiet välkomnar regeringens
förslag om en översyn av lagstiftningen
mot etnisk diskriminering i arbetslivet.
Enligt motionen bör lagstiftningen
utsträckas så att den även omfattar ett
förbud mot indirekt diskriminering samt
mot diskriminering under
anställningsförfarandet (yrkande 36).
Miljöpartiet de gröna föreslår i motion
Fi117 att lagen mot etnisk
diskriminering kompletteras med ett
portalstadgande som anger att ändamålet
med lagen är att främja allas rätt till
lika behandling i arbetslivet oberoende
av hudfärg, nationellt eller etniskt
ursprung eller trosbekännelse. Vidare
bör krav ställas på aktiva åtgärder från
arbetsgivarens sida för att främja en
utjämning av villkoren för grupper som
är eftersatta på grund av sin etniska
tillhörighet. Miljöpartiet föreslår att
riksdagen antar ett i motionen framlagt
förslag till ändringar i lagen mot
etnisk diskriminering (yrkande 71).
Arbetsmarknadsutskottet avstyrker
motionärernas förslag.
De synpunkter som Vänsterpartiet
framför i fråga om offentliga
arbetsgivares ansvar för invandrare
ligger enligt arbetsmarknadsutskottet i
viss mån i linje med pågående
utredningsarbete varför något initiativ
från riksdagens sida inte är påkallat.
Arbetsmarknadsutskottet anser vidare
att de ändringar som Vänsterpartiet och
Miljöpartiet de gröna föreslår i lagen
om etnisk diskriminering inte bör
föranleda någon åtgärd i avvaktan på
resultatet av den översyn som regeringen
aviserat beträffande denna lagstiftning.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet de
gröna har i var sin avvikande mening
biträtt sina respektive förslag.
Finansutskottet delar
arbetsmarknadsutskottets uppfattning att
riksdagen inte bör ta något initiativ i
dessa frågor i avvaktan på resultatet av
de nämnda översynerna.
Med hänvisning härtill avstyrker
finansutskottet motionerna Fi116 (v)
yrkandena 35 och 36 samt Fi117 (mp)
yrkande 71.
Offentliga tillfälliga arbeten för äldre
(OTA)
Regeringen föreslår i proposition 222
(s. 7.47-7.48) att särskilda åtgärder
skall vidtas för äldre
långtidsarbetslösa (yrkande 24).
Personer över 55 år som har rätt till
arbetslöshetsersättning och som har
varit arbetssökande och inskrivna vid en
arbetsförmedling i två år eller mer
skall enligt propositionen kunna få ett
offentligt tillfälligt arbete (OTA) inom
kommun, landsting eller stat. Denna
grupp består i dag av ca 27 500
personer. Den som deltar i en sådan
åtgärd skall få ett aktivitetsstöd som
motsvarar nivån på arbetslöshets
ersättningen. Arbetsförmedlingen skall
anvisa till åtgärden som enligt
förslaget skall finnas under 1997 och
1998.
Regeringen föreslår att riksdagen antar
en särskild lag, som anger att den som
anvisats ett offentligt tillfälligt
arbete inte skall anses som arbetstagare
i annat avseende än när det gäller
arbetsmiljölagen (yrkande 14).
Lagförslaget innebär vidare att den tid
under vilken en person deltagit i
offentligt tillfälligt arbete skall
kvalificera för en ny ersättningsperiod
inom samma ersättningstid.
Den som anvisas till ett offentligt
tillfälligt arbete skall fortsätta att
söka ett reguljärt arbete.
Arbetsförmedlingen skall dessutom minst
en gång om året ompröva beslutet om en
anvisning till offentligt tillfälligt
arbete.
Regeringen räknar med att upp till
40 000 personer per månad kan komma att
omfattas av denna åtgärd under
respektive budgetår.
Regeringen anser att 150 miljoner
kronor skall avsättas till kommuner och
landsting för extra kostnader som
uppkommer i samband med de offentliga
tillfälliga arbetena. Detta tillskott
avses bli finansierat genom en i
propositionen (s. 7.22) föreslagen
besparing på utbildningsbidraget.
Moderata samlingspartiet avvisar i
motion Fi122 förslaget om offentliga
tillfälliga arbeten för äldre (yrkandena
1 och 5). Förslaget är enligt
motionärerna ogenomtänkt.
Även Folkpartiet liberalerna avvisar
förslaget i motion Fi123 (yrkande 3).
Detsamma gör Vänsterpartiet i motion
Fi116 (yrkandena 37 och 38).
Motionärerna anser att regeringen bör
återkomma i budgetpropositionen med ett
nytt förslag till åtgärd för lokalt
bundna långtidsinskrivna. Syftet bör
vara att aktivera den arbetslöse i
meningsfull verksamhet inom den
offentliga sektorn Åtgärden bör kunna
vara i ett år med möjlighet till
förlängning samt medföra ersättning med
minst a-kassenivå plus 15 % (yrkande
39).
Miljöpartiet de gröna accepterar i
motion Fi117 med viss förändring
regeringens förslag som en provisorisk
lösning (yrkande 46). Motionärerna anser
att en absolut 55-årsgräns blir alltför
stelbent. Om en åldersgräns anses
behövas bör den sättas väsentligt lägre,
t.ex. vid 45 års ålder. Regeringen bör
också låta utreda en mer permanent
lösning med lokala arbetsmarknader för
utförande av samhällsnyttiga insatser
(yrkande 47).
Också Kristdemokraterna avvisar i
motion Fi118 regeringens förslag
(yrkande 21).
Eva Eriksson (fp) begär i motion Fi127
att egenföretagare och deras närstående
skall kunna få del av offentliga
tillfälliga arbeten (yrkande 3). Den som
kombinerar en deltidsanställning med
eget företagande på mer än tio timmar
per vecka är inte berättigad till vare
sig a-kassa eller KAS vid arbetslöshet i
anställningen och är därmed även
utestängd från OTA.
Arbetsmarknadsutskottet biträder
propositionens förslag och avstyrker
motionerna.
Arbetsmarknaden för äldre är
problematisk, påpekar
arbetsmarknadsutskottet, som därför
finner det värt att pröva olika
initiativ som ger äldre arbetslösa
möjlighet att komma till sin rätt på
arbetsmarknaden.
Åtgärden med offentliga tillfälliga
arbeten är planerad som en kortvarig
aktivitet för arbetslösa äldre. Det får
- påpekar arbetsmarknadsutskottet -
naturligtvis inte vara fråga om att ge
dessa personer uppgifter som de inte har
förmåga eller lämplighet för.
Arbetsmarknadsutskottet förutsätter att
anvisningarna sker omdömesgillt. Vidare
förutsätter arbetsmarknadsutskottet att
en noggrann utvärdering görs av de
effekter som OTA har för såväl de
personer som omfattas av åtgärden som de
arbetsplatser och branscher som berörs.
Arbetsmarknadsutskottet konstaterar att
regeringens förslag till lag om
offentliga tillfälliga arbeten för äldre
arbetslösa är anpassad till den i samma
proposition föreslagna nya lydelsen av 7
§ lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring (ALF) resp.
lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd (KAS). Det anges
sålunda att tiden i OTA kvalificerar för
en ny ersättningsperiod. Hur länge
åtgärden måste pågå för att vara
kvalifikationsgrundande anges inte. För
att få svar på frågan om kvalificering
skett måste den särskilda lagen läsas
tillsammans med ALF alt. KAS, som anger
att det krävs sex månaders aktivitet.
Arbetsmarknadsutskottet anser att
kvalifikationskravet inte bör innebära
att aktiviteten i fråga måste ha viss
minsta omfattning, utan ett nytt
arbetsvillkor kan upparbetas med en
kombination av olika aktiviteter.
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet
och Kristdemokraterna har i en gemensam
avvikande mening tillstyrkt förslagen i
sina parti- och kommittémotioner medan
Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna
i särskilda avvikande meningar biträtt
sina resp. partiers motionsförslag.
Finansutskottet ansluter sig till
arbetsmarknadsutskottets syn på behovet
av åtgärder för äldre
långtidsarbetslösa. Finansutskottet
anser sålunda att riksdagen bör godkänna
regeringens förslag att äldre arbetslösa
skall ges möjlighet till viss
sysselsättning inom den offentliga
sektorn (yrkande 24) samt anta det av
regeringen framlagda förslaget till lag
om offentliga tillfälliga arbeten för
äldre arbetslösa (yrkande 14).
Regeringens lagförslag framgår av bilaga
1 till detta betänkande.
Riksdagen bör vidare avslå motionerna
Fi116 (v) yrkandena 37-39, Fi 117 (mp)
yrkandena 46 och 47, Fi118 (kds) yrkande
21, Fi122 (m) yrkandena 1 och 5, Fi123
(fp) yrkande 3 samt Fi127 (fp) yrkande
3.
Arbetshandikappade på arbetsmarknaden
Av proposition 222 framgår (s.
7.48-7.49) att regeringen har för avsikt
att studera hur det samlade offentliga
stödet till arbetshandikappade fungerar.
Man kommer därvid att se över
effektiviteten i de
arbetsmarknadspolitiska medel som
avsätts till lönebidrag samt till
Samhall AB. I en första delredovisning
kommer lönebidragen att analyseras.
Moderata samlingspartiet föreslår i
motion A49 att verksamheten vid Samhall
AB liksom systemet med lönebidrag bör
bli föremål för extern utvärdering
(yrkande 54).
Folkpartiet liberalerna föreslår i
motion Fi123 att ytterligare 200
miljoner kronor av medlen under anslaget
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall
användas till lönebidrag under 1997
(yrkande 7).
Vänsterpartiet anser i motion Fi116 att
regeringen tolkat riksdagens tidigare
beslut i frågan om lönebidragsanställda
i allmännyttiga organisationer på ett
felaktigt sätt. Andemeningen i
riksdagens beslut var inte att det bara
är vid omförhandlingar efter den 1 juli
1996 som ett oförändrat bidrag skall
kunna lämnas under resten av året.
Riksdagen bör göra ett tillkännagivande
om behovet av en ändring i
lönebidragsförordningen på denna punkt
(yrkande 48).
Motionärerna anser vidare att den
numera slopade bestämmelsen i 17 a § i
lönebidragsförordningen skall
återinföras (yrkande 49). Den innebar
att man vid omförhandling av ett
lönebidrag skulle beakta risken för att
den arbetshandikappade kunde förlora
sitt arbete.
Även Kristdemokraterna föreslår i
motion Fi118 att en paragraf motsvarande
den tidigare 17 a § i
lönebidragsförordningen skall införas.
Lönebidraget skall inte sänkas om det
finns risk för att den
arbetshandikappade sägs upp. Möjligheten
till oförändrat bidrag skall enligt
motionen även gälla dem som redan fått
nya beslut under våren 1996. Slutligen
föreslår Kristdemokraterna att
möjligheten att lämna lönebidrag upp
till 90 % av lönekostnaden i ideella
organisationer skall gälla även efter
årsskiftet (yrkande 22).
I motion Fi124 föreslår Kenth Skårvik
m.fl. (fp) att riksdagen skall göra ett
tillkännagivande om det bekymmersamma
läget för Samhall AB till följd av de
ekonomiska krav som statsmakterna ställt
på bolaget allt sedan bolagiseringen
1992 (yrkande 1).
Motionärerna föreslår också att
riksdagen skall tillföra Samhall
ytterligare 200 miljoner kronor för år
1997. Medlen skall tas från de 600
miljoner kronor som Arbetsmarknadsverket
föreslås få för tillfälliga
personalförstärkningar (yrkande 2).
I motion Fi130 föreslår Hans Karlsson
och Ann-Marie Fagerström (båda s) att
riksdagen skall begära att regeringen så
snart som möjligt lägger fram ett
förslag till lag mot diskriminering i
arbetslivet av personer med
funktionshinder.
Arbetsmarknadsutskottet erinrar i sitt
yttrande om den översyn som regeringen
skall göra av det samlade offentliga
stödet till arbetshandikappade.
Med hänsyn härtill är det enligt
arbetsmarknadsutskottet inte påkallat
att begära en extern utvärdering av
Samhall och lönebidragen av det slag som
förordas i den moderata motionen.
Arbetsmarknadsutskottet avstyrker också
Folkpartiets förslag att avsätta
ytterligare 200 miljoner kronor i
lönebidrag under 1997. Motsvarande
yrkande avvisade utskottet i anslutning
till vårpropositionen, och utskottet ser
nu inget skäl att frångå sin tidigare
bedömning.
Även de i motion Fi124 framförda
förslagen om Samhall avstyrks av
arbetsmarknadsutskottet.
Arbetsmarknadsutskottet anser inte
heller att det finns skäl att påtala
behovet av en diskrimineringslag för
funktionshindrade. Som motionärerna
själva framhåller är det arbete som
pågår inom regeringskansliet på området
långt framskridet.
De motionsvis framförda kraven på en
ändring av lönebidragsförordningen får
på en punkt stöd av
arbetsmarknadsutskottet. Det gäller
frågan om nivån på de lönebidrag som
omförhandlats före den 1 juli 1996.
Lönebidrag för en arbetshandikappad som
varit anställd med bidrag i minst fyra
år får efter årsskiftet lämnas med högst
80 % av lönekostnaden. För att förhindra
att lönebidragsanställda inom
allmännyttiga organisationer sades upp
har riksdagen tidigare i år beslutat
omfördela extra medel till lönebidrag
(bet. 1995/96:AU15, rskr. 276). Åtgärden
var ett provisorium som skulle gälla
under 1996 i avvaktan på att frågan om
lönebidrag skulle få en långsiktig
lösning.
Riksdagens beslut innebar att
lönebidrag till en arbetshandikappad med
anställning i en allmännyttig
organisation efter omförhandling skulle
kunna utgå med oförändrat belopp under
resten av året även om bidraget tidigare
överstigit 80 % av lönekostnaden.
Den förändring som regeringen vidtagit
i lönebidragsförordningen med anledning
av riksdagens beslut innebär att rätten
till oförändrat lönebidrag endast gäller
i de fall då omförhandling sker efter
den 1 juli.
Arbetsmarknadsutskottet anser
emellertid att beslutet härutöver bör
omfatta de fall där lönebidrag efter en
omförhandling under första halvåret 1996
lämnas med högst 80 % av lönekostnaden
och där ett högre bidrag kan förhindra
att den arbetshandikappade förlorar sitt
arbete. Ett oförändrat bidrag skall
däremot inte kunna utgå till en
arbetsgivare som vid omförhandling under
samma tid accepterat ett lägre bidrag
utan att säga upp den anställde.
Arbetsmarknadsutskottet föreslår att
riksdagen som sin mening bör ge
regeringen till känna vad utskottet
anfört om lönebidragsmedel inom
allmännyttiga organisationer.
Däremot anser inte
arbetsmarknadsutskottet att den
förutvarande 17 a § i
lönebidragsförordningen (1991:333) bör
återinföras. Denna bestämmelse gällde
bara vid omprövning av beslut om
lönebidrag som fattats före den 1 juli
1991. Bestämmelsen hade betydande
nackdelar genom att den skapade oklarhet
om vilka bidragsnivåer som gällde.
Bestämmelsen var därigenom svår att
hantera för arbetsförmedlingen. Enligt
arbetsmarknadsutskottets mening kan
regeln ha bidragit till att motverka
vissa av de av riksdagen uppsatta målen
med det flexibla lönebidraget.
Frågan om hur lönebidragsreglerna bör
utformas efter utgången av 1996 bör
enligt arbetsmarknadsutskottet anstå i
avvaktan på regeringens översyn av det
offentliga stödet till
arbetshandikappade.
Moderata samlingspartiet och
Folkpartiet liberalerna har i var sin
avvikande mening biträtt sina förslag om
extern utvärdering av Samhall resp.
extra medel till lönebidrag.
Kristdemokraterna har i en avvikande
mening biträtt sitt förslag om att
återinföra 17 a § i
lönebidragsförordningen. Samma krav
framför Vänsterpartiet i en avvikande
mening i vilken också förslaget om en
lag mot diskriminering i arbetslivet får
partiets stöd.
Finansutskottet vill i frågan om nivån
på omförhandlade lönebidrag framhålla
följande. Enligt gällande regler får
lönebidrag förlängas utöver det fjärde
anställningsåret endast om det är
motiverat med hänsyn till den
arbetshandikappades arbetsförmåga och
möjligheter att övergå till en
anställning utan lönebidrag. Efter
årsskiftet 1995/96 får vid en sådan
förlängning bidrag lämnas med högst 80 %
av lönekostnaden. Syftet med det
initiativ som riksdagen tidigare i år
tog på förslag av
arbetsmarknadsutskottet var att man i
avvaktan på frågans långsiktiga lösning
så långt möjligt skulle förhindra att
lönebidragsanställda inom allmännyttiga
organisationer sades upp under 1996.
Riksdagens beslut innebar att för en
arbetshandikappad - som var anställd i
en allmännyttig organisation och för
vilken bidrag tidigare lämnats med mer
än 80 % av lönekostnaden - skulle bidrag
kunna utgå med oförändrat belopp året ut
även efter en sådan omförhandling.
Den ändring som regeringen vidtog i
lönebidragsförordningen med anledning av
riksdagens beslut innebär emellertid att
rätten till oförändrat lönebidrag gäller
endast i de fall omförhandlingen
genomförs efter den 1 juli 1996. Syftet
med riksdagens beslut uppnås därmed inte
fullt ut för de arbetstagare i
allmännyttiga organisationer, vars
lönebidrag varit föremål för
omförhandling under första halvåret
1996, och där omförhandlingen resulterat
i att arbetstagaren blivit uppsagd till
följd av att lönebidraget bestämts till
80 % men där uppsägningstiden
fortfarande löper den 1 juli 1996.
Finansutskottet kan emellertid
konstatera att regeringen den 4 juli
1996 har beslutat om en ändring i
lönebidragsförordningen som helt
tillgodoser syftet med riksdagens
beslut. Arbetsmarknadsutskottets
synpunkter är därmed tillgodosedda och
något initiativ i frågan erfordras inte
från riksdagens sida. Eftersom även
motionerna Fi116 (v) yrkande 48 och
Fi118 (kds) yrkande 22 delvis är
tillgodosedda bör de inte föranleda
någon vidare åtgärd.
I övrigt ansluter sig finansutskottet
till arbetsmarknadsutskottets
uppfattning.
Finansutskottet förordar sålunda att
riksdagen avslår motionerna A49 (m)
yrkande 54, Fi116 (v) yrkandena 48 och
49, Fi118 (kds) yrkande 22, Fi123 (fp)
yrkande 7, Fi124 (fp) yrkandena 1 och 2
samt Fi130 (s).
Nya former för sysselsättning åt
arbetslösa
I proposition 222 (s. 7.49-7.50)
framhåller regeringen att det är
angeläget att arbetsförmedlingsnämnderna
tar initiativ till att finna lokala
former för att ta vara på de tillfälliga
arbeten som finns på den lokala
arbetsmarknaden. Det finns också skäl
att lokalt pröva nya former där en
kommersiell verksamhet för tillfälliga
arbeten kan varvas med olika
arbetsmarknadspolitiska program.
Exempel på en sådan verksamhet är ett
kommunalt eller kooperativt lokalt
arbetscenter som säljer utbildning för
arbetslösa till arbetsförmedlingen.
Sådan utbildning (eller praktik) skulle
enligt propositionen kunna omfatta 75 %
av dagen för en arbetslös, medan
resterande 25 % ägnas åt tillfälligt
arbete där utbildningen kan omsättas i
praktisk tillämpning. Det lokala
arbetscentret tar ansvar för att
tillfälliga jobb blir utförda med
kompetent arbetskraft till
marknadsmässiga priser. Arbetstagaren är
anställd hos det lokala arbetscentret
när uppdragen utförs och under övrig tid
anvisad till arbetsmarknadspolitisk
åtgärd med aktivitetsstöd, dvs.
ersättning motsvarande
arbetslöshetsersättningen.
Moderata samlingspartiet framhåller i
motion A49 att de huvudsakliga
arbetsmarknadspolitiska insatserna skall
riktas mot dem som är, eller löper stor
risk att bli arbetslösa för lång tid.
Enligt motionärerna bör ett nytt
stödsystem upprättas för de
långtidsarbetslösa. Företagen bör
engageras, eventuellt med stöd, för att
långtidsarbetslösa skall kunna erbjudas
ett subventionerat arbete under högst
150 dagar (yrkande 43).
Folkpartiet liberalerna avvisar i
motion Fi123 principen om lokala
arbetscentrum för långtidsarbetslösa
(yrkande 4).
Miljöpartiet de gröna föreslår i motion
Fi117 att en utredning görs om
möjligheterna till arbetsdelning enligt
den danska s.k. sopåkarmodellen
(yrkande 30). Den innebär att tre
heltidsanställda delar sina arbeten med
en arbetslös. De tre lönerna och en a-
kassa läggs ihop och delas i fyra delar.
Samtliga arbetar tre veckor av fyra.
Miljöpartiet vill sänka arbetstiden.
Förutsatt att partiets förslag i denna
fråga får riksdagens stöd, anser
motionärerna att regeringen bör
återkomma med förslag om en
tidsbegränsad arbetsmarknadspolitisk
åtgärd i befintlig verksamhet enligt den
s.k. Kalmarmodellen (yrkande 48). Den
innebär att personer skall kunna
tilldelas en arbetsmarknadsåtgärd som i
princip motsvarar de arbetsuppgifter de
hade innan arbetslösheten. Ersättningen
grundas på den tidigare lönen och utgår
med 75 % i form av a-kassa och med 15 %
i form av ett bidrag från kommunen.
Metoden är enligt motionärerna inte
problemfri men bör ses som ett akut
ingrepp vid en samtidig anpassning av
normalarbetstiden.
I samma motion föreslås också att
regeringen skall undersöka möjligheterna
att samordna eller slå samman i första
hand arbetsförmedling, försäkringskassa
och den del av kommunens socialtjänst
som handlägger socialbidragen (yrkande
49).
Kristdemokraterna föreslår i motion
Fi118 att ett särskilt stimulansstöd
skall utgå till arbetsdelning inom
offentlig verksamhet (yrkande 25).
Finansieringen bör ske inom ramen för de
särskilda insatser som regeringen
föreslår för omstruktureringen i den
kommunala verksamheten.
Arbetsmarknadsutskottet avstyrker i sitt
yttrande de i detta sammanhang
redovisade motionerna.
Arbetsmarknadsutskottet delar inte den
kritik som Folkpartiet riktar mot
förslaget om lokala arbetscentra för
långtidsarbetslösa. Dessa arbetscentra
bygger på frivillighet, påpekar
arbetsmarknadsutskottet, och de lokala
parterna på arbetsmarknaden måste känna
ett ansvar för att finna formerna för
denna blandade åtgärd.
Arbetsmarknadsutskottet anser inte att
åtgärdsarsenalen bör utökas med ett
stödsystem av det slag Moderata
samlingspartiet föreslår.
Arbetsmarknadsutskottet avvisar också
de föreslagna lösningarna för
arbetsdelning. "Sopåkarmodellen" innebär
att a-kassa används för att
delfinansiera en permanent verksamhet,
vilken med tiden kommer att förutsätta
motsvarande bidrag, och Kalmarmodellen
kan utnyttjas av kommunerna för att
övervältra kostnader på staten.
Vad beträffar förslaget om en
försöksverksamhet med sammanslagna
lokala organisationer erinrar
arbetsmarknadsutskottet om att försök i
denna riktning redan pågår. Regeringen
har nyligen utsett 40 kommuner som får
möjlighet att ingå i ett försöksprojekt
där kommunerna friare skall få använda
arbetsmarknadspolitiska medel för att
minska arbetslösheten. Kommunerna är
spridda från Trelleborg i söder till
Kalix i norr. En förutsättning är att
kommunerna själva ställer upp med 25 %
av kostnaden. Utvärdering av
försöksprojekten förutsätts. I avvaktan
på att erfarenheter kan dras av den nu
inledda försöksverksamheten bör
ytterligare åtgärder med denna
inriktning inte aktualiseras, anser
arbetsmarknadsutskottet.
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet
liberalerna, Miljöpartiet de gröna och
Kristdemokraterna har i var sin
avvikande mening biträtt sina resp.
motionsförslag.
Finansutskottet anser i likhet med
arbetsmarknadsutskottet att
motionsförslagen inte bör föranleda
någon åtgärd.
Finansutskottet avstyrker således
motionerna A49 (m) yrkande 43, Fi117
(mp) yrkandena 30, 48 och 49, Fi118
(kds) yrkande 25 och Fi123 (fp) yrkande
4.
Näringslivets ansvar för ungdomars
sysselsättning
Av proposition 222 (s. 7.50-7.52)
framgår att alla kommuner nu har tecknat
avtal med länsarbetsnämnderna och tagit
ett samlat ansvar för de arbetslösa
ungdomarna under 20 år. För närvarande
omfattas nära 15 000 ungdomar av detta
ansvar. Eftersom kommunerna ansvarar för
verksamheten kan de också anpassa
åtgärderna efter lokala behov.
Regeringen understryker vikten av att
ungdomar även i framtiden kan erbjudas
arbetspraktik. Näringslivet har hittills
tagit ett stort ansvar för de arbetslösa
ungdomarna genom att erbjuda
praktikplatser inom olika program.
Regeringens ambition är alltjämt att
samtliga ungdomar under 25 år skall
erbjudas arbete, utbildningsplats eller
en arbetsmarknadspolitisk åtgärd senast
100 dagar efter det att de anmält sig
som arbetslösa till arbetsförmedlingen.
Regeringens ambition är också att en
gymnasiestuderande som söker
sommararbete inför sommaren 1997 skall
kunna erbjudas ett sådant arbete.
Vänsterpartiet anser i motion Fi116 att
fler praktikplatser måste tas fram i
alla branscher och yrken. Motionärerna
föreslår att man inrättar ett system med
obligatoriska praktikplatser grundade på
praktikantavtal mellan parterna,
praktikplatser som skall omfatta
ungdomar under 25 år samt invandrare
(yrkande 40).
Kristdemokraterna framhåller i motion
Fi118 att lönebildningen för ungdomar
måste bli mer flexibel och
ingångslönerna lägre för att fler
ungdomar skall få arbete (yrkande 24).
Arbetsmarknadsutskottet avstyrker de
båda motionerna.
I motsats till Vänsterpartiet anser
arbetsmarknadsutskottet att man bör
fortsätta på den inslagna vägen när det
gäller ungdomars praktikplatser,
nämligen att näringslivet och kommunerna
tar ansvar för praktikplatser utan
tvingande regler.
Arbetsmarknadsutskottet anser vidare
att det underlag som Kristdemokraterna
presenterar i sin motion inte är
tillräckligt som grund för ett
riksdagsuttalande om lönebildningen.
Vänsterpartiet och Kristdemokraterna
har i avvikande meningar var för sig
tillstyrkt sina motionsförslag.
Finansutskottet anser i likhet med
arbetsmarknadsutskottet att de båda
motionerna bör avstyrkas.
Finansutskottet föreslår således att
riksdagen avslår motionerna Fi116 (v)
yrkande 40 och Fi118 (kds) yrkande 24.
Insatser för att öka kvinnors
företagande
I proposition 222 (s. 7.52-7.53)
föreslås att arbetslösa kvinnor från
främst offentlig sektor skall få
möjlighet att starta eget företag eller
kooperativ. Aktivitetsstöd/starta-eget
bidrag skall kunna utgå i högst tolv
månader till de kvinnor som har varit
inskrivna på arbetsförmedlingen i mer än
två år.
Bidraget införs för att minska
arbetslösheten för kvinnor som tidigare
har varit anställda inom den offentliga
sektorn samt för att öka kvinnors
företagande genom att ta till vara deras
särskilda kompetens. Särskilt invandrar
kvinnornas möjligheter bör tas till vara
enligt propositionen.
Vidare skall enligt propositionen
kompletterande insatser kunna erbjudas i
form av vägledning, utbildning och
stödjande nätverk. För varje deltagare
bör finnas en handlingsplan. Ett viktigt
inslag är att erbjuda kvinnor som fått
starta eget-bidrag att ingå i nätverk
för idéspridning och kunskapsöverföring.
Insatserna för att främja kvinnligt
företagande skall kunna finansieras
genom medel för arbetsmarknadspolitiska
åtgärder och genom medel från Europeiska
socialfondens mål 3.
Moderata samlingspartiet avvisar i
motion Fi122 det föreslagna stödet till
arbetslösa kvinnor. I stället för
särskilda bidrag bör villkoren för
företagande förbättras genom lägre
skatter och en modern arbetsrätt
(yrkande 6).
Dessutom har Moderata samlingspartiet i
motion A49 föreslagit att ett program
för att främja kvinnors möjligheter på
arbetsmarknaden utvecklas. En upplösning
av dagens offentliga monopol bör utgöra
ett huvudinslag i programmet, vilket bör
redovisas för riksdagen senast hösten
1997. Bakgrunden är den starkt
könssegregerade arbetsmarknaden med 57 %
av de förvärvsarbetande kvinnorna inom
den offentliga sektorn (yrkande 52).
Folkpartiet liberalerna ställer sig i
motion Fi123 positivt till förslaget om
att arbetslösa kvinnor skall få ökade
möjligheter att starta företag. Stödet
bör dock kunna utgå till alla kvinnor
som är långtidsarbetslösa och inte bara
främst till dem som tidigare har jobbat
i offentlig sektor (yrkande 5).
Miljöpartiet de gröna framhåller i
motion Fi117 vikten av att hälften av
AMS medel för arbetslöshetsåtgärder
tilldelas kvinnor (yrkande 57).
Arbetsmarknadsutskottet biträder
regeringens förslag och avstyrker
förslagen i motionerna.
Arbetsmarknadsutskottet ser positivt på
det i propositionen föreslagna stödet.
Särskilt kvinnorna är berörda av
övertalighetsproblemen inom den
offentliga sektorn, och alla möjligheter
bör därför tas till vara att kanalisera
de kunskaper och erfarenheter, som dessa
personer besitter in i ny meningsfull
och lönsam verksamhet. Alltför få
kvinnor är företagare. Bidraget avser
att stödja kvinnor som vill starta eget
företag eller kooperativ.
Arbetsmarknadsutskottet anser mot
bakgrund av kvinnors underrepresentation
som företagare att stödet kan vara ett
viktigt instrument för att få en mer
jämställd situation även inom detta
område. Arbetsmarknadsutskottet betonar
vikten av vägledning, utbildning och
stödjande nätverk, eftersom tidigare
erfarenheter visat på goda resultat där
starta-eget bidraget kompletterats med
dessa insatser. Vidare utgår
arbetsmarknadsutskottet från att
företagsidén prövas på sedvanligt sätt.
Enligt arbetsmarknadsutskottets
uppfattning är det angeläget att
åtgärden riktas till främst kvinnor som
tidigare arbetat i den offentliga
sektorn. Utskottet delar därför inte
Folkpartiets uppfattning att stödet bör
ges en bredare utformning och utan
särskild prioritering omfatta samtliga
långtidsarbetslösa kvinnor.
Beträffande Miljöpartiets yrkande att
kvinnorna bör få en rättvis andel av de
arbetsmarknadspolitiska stöden anför
arbetsmarknadsutskottet att den
föreslagna åtgärden är ett led i denna
riktning genom att den fokuseras på
kvinnors företagande.
Arbetsmarknadsutskottet delar inte
Moderata samlingspartiets uppfattning om
hur kvinnors möjligheter på
arbetsmarknaden bör främjas.
Arbetsmarknadsutskottet betonar i
sammanhanget att det är väsentligt - för
såväl samhället som för de enskilda -
att kvinnornas kunskaper och
erfarenheter tas till vara både inom den
offentliga sektorn och inom den privata
sektorn.
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet
liberalerna och Vänsterpartiet har var
för sig i avvikande meningar redovisat
sina uppfattningar i frågan.
Finansutskottet har inget att invända
mot arbetsmarknadsutskottets yttrande i
denna del. Därmed tillstyrker utskottet
att regeringens förslag i fråga om
aktivitetsstöd/starta-eget bidrag till
arbetslösa kvinnor godkänns (yrkande
24).
Samtidgt avstyrker finansutskottet
motionerna A49 (m) yrkande 52, Fi117
(mp) yrkande 57, Fi122 (m) yrkande 6
samt Fi123 (fp) yrkande 5.
Arbetsrätten
Regeringen framhåller i proposition 222
(s. 7.68-7.69) att arbetsrätten behöver
förändras. Den måste ha en ändamålsenlig
utformning och spegla en rimlig
avvägning mellan å ena sidan löntagarnas
behov av skydd mot godtyckliga och
diskriminerade beslut och å andra sidan
företagens behov av att kunna anpassa
sin organisation och sin arbetsstyrka
till ändrade förutsättningar och behov.
Arbetsrätten skall vara utformad så att
den inte försvårar för företagen att
expandera och att nysatsa.
Moderata samlingspartiet utvecklar sin
syn på arbetsrätten i motion A49. Från
den 1 januari 1999 bör merparten av den
arbetsrättsliga lagstiftningen ersättas
med några få indispositiva stadganden,
t.ex. om saklig grund vid uppsägning. I
förhandlingar skall andra villkor kunna
läggas till. Det innebär bl.a. att
turordningsreglerna avskaffas. De
enskilda parterna bör ha det avgörande
inflytandet över lönesättningen, vilket
leder till en mer varierad lönebildning.
Den enskilde - arbetstagare lika väl som
arbetsgivare - måste enligt motionärerna
själv få välja om han eller hon vill
företrädas av sin organisation, vilket
innebär att kollektivavtalens räckvidd
bör begränsas (yrkande 26).
Härutöver bör de regler som gällde
under 1994 återinföras (yrkande 28).
Vidare bör 11 § LAS endast föreskriva
en månads uppsägningstid med möjlighet
att avtala om längre tid. Därigenom
underlättas anställningar av äldre för
vilka idag gäller tvingande regler om
sex månaders uppsägningstid (yrkande
30).
Moderata samlingspartiet motsätter sig
det arbete som pågår inom EU i fråga om
en europeisk arbetsrätt. Enligt
motionärerna bör den svenska regeringen
inom EU verka för att unionens regelverk
på detta område begränsas till vad som
kan motiveras av strikta hälso- och
säkerhetsskäl (yrkande 31).
Folkpartiet liberalerna kritiserar i
motion Fi123 regeringens återställare
1994 som enligt motionärerna var
förödande för företagsamheten. I
motionen krävs en omedelbar återgång
till 1994 års lydelse av LAS och MBL
(yrkande 8).
Motsvarande yrkande framställer
Folkpartiet i motion A45 (yrkande 2).
Även Vänsterpartiet kritiserar i motion
Fi116 regeringens hantering av
arbetsrätten, fast från andra
utgångspunkter. Det är enligt
motionärernas mening inte rimligt att
överlåta till parterna att i
kollektivavtal lösa frågan om
yttrandefrihet, ojämn maktbalans m.m.
Sådana frågor skall beslutas av
riksdagen genom lag för att få fullt
genomslag på arbetsmarknaden.
Vänsterpartiet föreslår att regeringen
skall tillsätta en parlamentarisk
utredning med stort inflytande för
parterna och med uppgiften att föreslås
en ny lagstiftning som tillgodoser
trygghet i anställningen, inflytande och
demokrati i arbetslivet samt
yttranderätt för arbetstagare (yrkande
45).
Enligt Vänsterpartiets mening bör
regeringen i två frågor återkomma med
förslag till lagstiftning utan att först
behöva avvakta den begärda utredningen.
Det gäller dels rätten för
deltidsarbetslösa till företräde till
anställning med fler arbetstimmar
(yrkande 46), dels rätten för alla
anställda till kompetensutveckling på
arbetsplatsen (yrkande 47).
Miljöpartiet de gröna anser i motion
Fi117 att den framtida arbetsrätten bör
ta sikte på regler som direkt stärker
arbetstagarnas ställning i arbetslivet
samtidigt som de bidrar till att öka
företagens produktivitet och
flexibilitet. Enligt motionärerna finns
det inte några skäl att ändra de
nuvarande reglerna om provanställning på
upp till sex månader (yrkande 68).
Följande förändringar vill motionärerna
däremot genomföra. För att motverka
övertidsuttag och i stället möjliggöra
nyanställningar bör den längsta tiden
för visstidsanställning vid
arbetsanhopning förlängas från nuvarande
sex till tolv månader under en
tvåårsperiod (yrkande 67). Småföretagen
är starkt beroende av nyckelpersoner och
bör därför ha särskilda
turordningsregler. Arbetsgivare med
högst tio anställda skall kunna undanta
två personer från turordningen såvida
detta inte innebär könsdiskriminering
eller en kränkning av föreningsrätten
(yrkande 69). Stridsåtgärder mot enmans-
och familjeföretag i syfte att tvinga
fram kollektivavtal bör förbjudas i
enlighet med vad som gällde under 1994
(yrkande 70).
Kristdemokraterna framhåller i motion
A46 att arbetsrätten måste förenklas och
moderniseras så att den bättre svarar
mot dagens förhållanden. Riksdagen bör
besluta om en omedelbar återgång till
1994 års regler (yrkande 3). Under
hösten bör regeringen återkomma med
förslag om ytterligare regeländringar,
t.ex. halvering av tiden för
återanställningsrätt för personer under
55 år och förlängd tid för
visstidsanställning vid arbetsanhopning
till två år (yrkande 4).
Arbetsmarknadsutskottet instämmer i
regeringens uppfattning att arbetsrätten
behöver förändras. Det skulle vara av
stort värde om parterna gemensamt kunde
finna lösningar på de problemen. Om
lösningarna tillkommer i samförstånd
ökar förutsättningarna för beständighet
i regelsystemet. En annan styrka med
lösningar som båda parterna på
arbetsmarknaden står bakom är att de kan
ge en signal till företagandet om att
reglerna inte bara skall uppfattas som
problem och hinder. Reglerna blir ett
uttryck för vad parterna ser som en
rimlig intresseavvägning.
Det är därför mycket beklagligt att
parterna inte kunnat komma fram till
några gemensamma lösningar inom ramen
för Arbetsrättskommissionens arbete.
Arbetsmarknadsutskottet uttrycker ändå
förhoppningen att arbetet inom
kommissionen inte skall vara utan värde
för framtiden.
Medlare har nu i uppdrag att
understödja parternas förhandlingar för
att lösa de motsättningar som finns. Det
återstår att avvakta resultatet av detta
medlingsarbete, som skall redovisas för
regeringen den 23 augusti.
Arbetsmarknadsutskottet skulle se med
stor tillfredsställelse om
medlingsarbetet leder till att parterna
kommer överens.
I avvaktan på resultatet av medlarnas
arbete anser arbetsmarknadsutskottet att
det saknas anledning att precisera vilka
förändringar inom arbetsrätten som kan
anses påkallade. Arbetsmarknadsutskottet
tar dock med skärpa avstånd från
Moderata samlingspartiets förslag om
genomgripande förändringar av
arbetsrätten med en lagstiftning på
miniminivå som är helt främmande för
dagens samhälle.
Arbetsmarknadsutskottet anser att de i
detta sammanhang behandlade
motionsyrkandena bör avstyrkas.
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet
liberalerna och Kristdemokraterna har i
en gemensam avvikande mening och
Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna
i var sin avvikande mening biträtt sina
resp. förslag.
Finansutskottet har inget att tillägga
till vad arbetsmarknadsutskottet
framfört. I likhet med
arbetsmarknadsutskottet avstyrker
således finansutskottet motionerna A45
(fp) yrkande 2, A46 (kds) yrkandena 3
och 4, A49 (m) yrkandena 26, 28, 30 och
31, Fi116 (v) yrkandena 45-47, Fi117
(mp) yrkandena 67-70 och Fi123 (fp)
yrkande 8.
Lagen om anställningsskydd, m.m.
Moderata samlingspartiet föreslår i
motion A49 att man i avvaktan på en av
motionärerna begärd översyn av den
arbetsrättsliga lagstiftningen skall
sätta den nuvarande lagen om
anställningsskydd ur kraft för
nyanställningar. Åtgärden skall gälla
under en drygt tvåårig period med början
från den 1 september 1996 (yrkande 27).
Motionärerna anser också att
specialdomstolar inte bör förekomma.
Arbetsdomstolens funktioner bör övergå
till de allmänna domstolarna (yrkande
29).
Arbetsmarknadsutskottet tar med skärpa
avstånd från Moderata samlingspartiets
förslag om genomgripande förändringar av
arbetsrätten med en lagstiftning på
miniminivå som är helt främmande för
dagens samhälle. Med samma styrka bör
även förslaget om att under en period
sätta LAS ur kraft för nyanställningar
avvisas, anser arbetsmarknadsutskottet
som avstyrker de båda motionsyrkandena.
Även finansutskottet avstyrker motion
A49 (m) yrkandena 27 och 29.
Arbetstidsfrågor
Vänsterpartiet framhåller i motion Fi116
att det nu är dags att påbörja en
försöksverksamhet med förkortad
arbetstid inom olika sektorer och
branscher. Försöksverksamheten skall
helt eller delvis finansieras genom
avdrag på arbetsgivaravgiften när
arbetstidsförkortningen leder till
nyanställningar. För att
försöksverksamheten skall få volym bör
1,5 miljarder kronor avsättas i enlighet
med Vänsterpartiets övriga förslag i
anslutning till sysselsättningspaketet
(yrkande 44).
Motionärerna anser också att regeringen
bör ta initiativ till samtal mellan
parterna om hur och när en
arbetstidsförkortning kan inledas
(yrkande 43).
Vidare anser de att regeringen bör ges
i uppdrag att under hösten återkomma
till riksdagen med en tidsplan för en
generell arbetstidsförkortning.
Inriktningen bör därvid vara att sänka
arbetstiden till 35 timmar i veckan före
sekelskiftet och till 30 timmar i veckan
på andra sidan sekelskiftet (yrkande
42).
Miljöpartiet framhåller i motion Fi117
att en arbetstidsförkortning skulle
kunna bidra till att arbetslösheten
sänks (yrkande 26).
Miljöpartiet vill förkorta arbetstiden
till 30 timmar per vecka. Som ett första
steg mot detta mål föreslår motionärerna
att man under innevarande mandatperiod
skall införa en ny arbetstidslag med en
normalarbetstid på 35 timmar per vecka
(yrkande 27).
För att arbetstidsförkortningen skall
få avsedd effekt på arbetslösheten måste
alla berörda parter gemensamt anstränga
sig för att genomföra omställningen.
Regeringen bör av denna anledning bjuda
in arbetsmarknadens parter för att sluta
ett kontrakt om en
arbetstidsförkortning enligt den lösning
som förordas i motionen (yrkande 28).
Arbetsmarknadsutskottet avvisar
motionärernas förslag. Utskottet har
nyligen prövat liknande motionsförslag
och då avvisat dem med hänvisning till
Arbetstidskommittén som bl.a. har till
uppgift att analysera konsekvenserna av
alternativa arbetstidsförkortningar.
Arbetsmarknadsutskottet ansåg då att
kommittén borde få granska frågan helt
förutsättningslöst och står alltjämt
fast vid denna uppfattning.
I var sin avvikande mening biträder
Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna
sina resp. motionsförslag.
Finansutskottet föreslår liksom
arbetsmarknadsutskottet att motionerna
Fi116 (v) yrkandena 42-44 samt Fi117
(mp) yrkandena 26-28 avstyrks.
Sabbatsår
Miljöpartiet de gröna föreslår i motion
Fi117 att regeringen skall lägga fram
förslag till lag om sabbatsår enligt
dansk modell (yrkande 29). En
förutsättning för tjänstledigheten bör
vara att en arbetslös bereds arbete i
den tjänstlediges ställe.
Ersättningsnivån bör vara 90 % av a-
kassan.
Även Kristdemokraterna förordar i
motion Fi118 ett system med sabbatsår
för personer mellan 45-55 år (yrkande
23). Sabbatsåret skulle kunna bekostas
av den enskilde individen, t.ex. genom
förtida pensionsuttag. Möjligheten att
använda arbetsmarknadsmedel för denna
åtgärd bör också övervägas. Med
sabbatsåret tillskapas dessutom
vikariatplatser i företagen.
Arbetsmarknadsutskottet erinrar om att
de arbetsmarknadspolitiska åtgärder där
ersättning utgår i relation till a-
kasseersättningen är inriktade på
utbildning, arbetslivskontakt eller
företagande. En sådan användning anser
arbetsmarknadsutskottet vara betydligt
mer framtidsinriktad än motionärernas
förslag som avstyrks.
Miljöpartiet de gröna och
Kristdemokraterna biträder i var sin
avvikande mening sina resp.
motionsförslag.
Socialförsäkringsutskottet kommenterar
det kristdemokratiska förslaget som
utskottet avstyrker, bl.a. med
hänvisning till att uttaget av pension
momentant kan innebära ökade kostnader
för försäkringen.
Kristdemokraterna biträder sitt förslag
i en avvikande mening.
Finansutskottet gör för egen del ingen
annan bedömning än
arbetsmarknadsutskottet och
socialförsäkringsutskottet.
Finansutskottet avstyrker således
motionerna Fi117 (mp) yrkande 29 och
Fi118 (kds) yrkande 23.
Regionalt stöd
Moderata samlingspartiet föreslår i
motion A49 att tyngdpunkten i
regionalpolitiken skall förskjutas från
stöd till insatser som syftar till att
göra orter och regioner mer attraktiva
för företagsexpansion på företagens egna
villkor (yrkande 51). Det selektiva
företagsstödet bör enligt motionärernas
mening avvecklas. Motionärerna föreslår
att man inför en ny ordning för anslag
till särskilda regionala investeringar
och att länsstyrelserna ges ett
huvudansvar för denna verksamhet.
Kristdemokraterna är i motion Fi118
kritiska mot flyttlasspolitiken. I
stället för en flyttlasspolitik bör
statsmakterna anlägga en
regionalpolitisk helhetssyn.
Startbidraget, även kallat flyttbidraget
bör enligt motionärerna avskaffas. De
anser också att det är nödvändigt med
aktiva arbetsmarknads- och
regionalpolitiska åtgärder som
tillförsäkrar de lokala områdena och
regionerna möjligheter till fortsatt
sysselsättning om hela Sverige skall
leva (yrkande 27).
Arbetsmarknadsutskottet erinrar om att
de regionalpolitiska stödformerna
nyligen har utretts. Enligt
arbetsmarknadsutskottet bör beredningen
av detta förslag avvaktas. Utskottet
avstyrker därför de båda motionerna.
Moderata samlingspartiet och
Kristdemokraterna biträder i skilda
avvikande meningar sina resp.
motionsförslag.
Finansutskottet delar
arbetsmarknadsutskottets uppfattning och
föreslår att riksdagen avslår motionerna
A49 (m) yrkande 51 och Fi118 (kds)
yrkande 27.
Kompetensutveckling
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi116
att företag skall sätta av en del av sin
vinst till regionala och nationella
fonder, s.k. framtidsfonder. Dessa skall
sedan användas till bl.a.
kompetensutveckling i arbetslivet.
Ansvaret för de anställdas
vidareutbildning bör bäras av
arbetsgivarna kollektivt i form av
sådana fonder (yrkande 41).
Även Kristdemokraterna lägger i motion
Fi118 fram förslag om
kompetensutveckling. I motionen föreslås
att länsarbetsnämnden skall kunna teckna
avtal om utbildning/kompetensutveckling
inom den kommunala vården och omsorgen i
syfte att förhindra uppsägningar
(yrkande 26).
Arbetsmarknadsutskottet avstyrker de
båda motionerna. Utskottet anser att
riksdagen i avvaktan på visst
beredningsarbete inte bör lägga fast hur
kompetensutvecklingen i arbetslivet
skall utformas. Den metod som
Kristdemokraterna förespråkar har enligt
arbetsmarknadsutskottet varit positiv
under en begränsad tidsperiod, men
utskottet är inte berett att i detta
sammanhang ta ställning till en fortsatt
användning av åtgärden.
Vänsterpartiet och Kristdemokraterna
har i var sin avvikande mening biträtt
sina resp. förslag.
Finansutskottet delar
arbetsmarknadsutskottets uppfattning och
avstyrker motionerna Fi116 (v) yrkande
41 och Fi118 (kds) yrkande 26.
Arbetslöshetsförsäkringen
Inledning
Hösten 1995 föreslog regeringen att
villkoren för arbetslöshetsförsäkringen
skulle skärpas. Syftet med åtgärden var
att framhäva arbetslöshetsförsäkringens
roll som omställningsförsäkring. Om
försäkringen kom att fungera som en
långsiktig försörjningsmöjlighet hotades
enligt regeringen grundbulten i den
aktiva arbetsmarknadspolitiken -
arbetslinjen.
Mot denna bakgrund föreslog regeringen
att i princip endast reguljärt arbete
skulle berättiga till en första
ersättningsperiod. Regeringen föreslog
också att avstängningstiden skulle
förlängas bl.a. för dem som går ut i
självförvållad arbetslöshet liksom för
dem som fuskar till sig
arbetslöshetsersättning.
Med vissa smärre ändringar godtog
riksdagen dessa förslag (prop.
1995/96:25, FiU1, rskr. 132) som trädde
i kraft den 1 januari 1996.
Propositionens förslag
Nu återkommer regeringen i proposition
222 (avsnitt 8) med förslag som
ytterligare skärper villkoren för
arbetslöshetsförsäkringen, och även
denna gång är syftet med åtgärden att
markera försäkringens roll som
omställningsförsäkring. De förändringar
som nu föreslås för
arbetslöshetsförsäkringen omfattar i
princip också det kontanta
arbetsmarknadsstödet (KAS).
Rätten till arbetslöshetsersättning
under en första ersättningsperiod bör
enligt regeringen bygga på en fast
förankring på arbetsmarknaden. Nuvarande
arbetsvillkor ger inte en tillräcklig
anknytning anser regeringen, som
föreslår att arbetsvillkoret ändras i
två avseenden. För det första föreslås
att anställning med rekryteringsstöd
inte längre skall berättiga till en
första ersättningsperiod. För det andra
föreslås att kvalifikationstiden för
arbetsvillkoret skärps såväl i fråga om
det tidigare arbetets varaktighet som
beträffande omfattningen av
arbetsinsatsen per månad. Regeringens
förslag innebär i princip att minst nio
månaders arbete på minst halvtid kommer
att krävas för att få en första
ersättningsperiod.
Kvalifikationstiden för en ny
ersättningsperiod skärps också i någon
mån. För att bli berättigad till
fortsatt ersättning krävs att sökanden
haft reguljärt förvärvsarbete eller
deltagit i en arbetsmarknadspolitisk
åtgärd i minst sex månader med minst 80
timmar per månad. Han eller hon kan
också kvalificera sig genom att under
motsvarande tid genomgå utbildning med
särskild studiefinansiering.
Möjligheten att omväxlande uppbära
arbetslöshetsersättning och delta i en
arbetsmarknadspolitisk åtgärd bör enligt
regeringen dessutom begränsas i tiden.
En omställningsersättning skall ge
tydliga signaler om att arbetslöshets
ersättningen är tillfällig. Stöd bör
enligt propositionen därför normalt
kunna lämnas i högst tre år. Under denna
ersättningsperiod skall å andra sidan
åtgärder vidtas som underlättar för den
arbetslöse att återgå till reguljärt
arbete. Arbetsförmedlingen skall
tillsammans med den arbetslöse göra upp
en individuell handlingsplan som främjar
en sådan återgång. Den arbetslöse skall
med stöd av handlingsplanen aktivt
arbeta för att komma tillbaka till
arbetslivet och inte bara passivt ta
emot arbetslöshetsersättning. Den bortre
gränsen väntas också fungera som en
drivkraft för de arbetssökande att
snabbt återgå till reguljärt arbete med
stöd av aktiviteter som är väl anpassade
till deras förutsättningar och till
behoven på arbetsmarknaden.
Enligt propositionen har den föreslagna
ersättningstidens längd bestämts så att
det under denna tidsrymd skall vara
möjligt att finna en lösning även för
arbetssökande som behöver omfattande
service eller åtgärder för att återgå
till den reguljära arbetsmarknaden.
Regeringen anser slutligen också att
anknytningen till arbetsmarknaden skall
betonas starkare genom att nivån på
dagpenningen grundas på den sökandes
aktuella förvärvssituation som den
återspeglar sig i inkomstförhållandena
under de tolv månaderna närmast före
arbetslösheten.
De föreslagna ändringarna är avsedda
att träda i kraft den 1 januari 1997.
Regeringen har i bl.a. den ekonomiska
vårpropositionen aviserat att den kommer
att föreslå att kompensationsnivån i
arbetslöshetsförsäkringen höjs från 75
till 80 % från den 1 januari 1998.
Höjningen, som beräknas kosta 1 500
miljoner kronor, skall finansieras genom
regelförändringar i systemen för
arbetslöshetsersättningen.
Något förslag till höjning läggs inte
fram i proposition 222. Av propositionen
framgår emellertid att regeringen avser
att återkomma till nivåhöjningen först
när finansieringen är säkerställd. Två
av de nu redovisade förslagen skall
bidra till denna finansiering. Det
gäller dels förslaget att anställning
med rekryteringsstöd inte längre skall
berättiga till en första
ersättningsperiod, dels förslaget att
kvalifikationstiden för en första
ersättningsperiod skall utökas.
Tillsammans uppges dessa förändringar
leda till en besparing på 500 miljoner
kronor. Därmed återstår alltså 1 000
miljoner kronor för att höjningen skall
vara finansierad fullt ut.
Som tänkbara finansieringsalternativ
för att uppnå denna tillkommande
besparing anges i propositionen dels
möjligheten att begränsa uppräkningen av
ersättningen på grund av löneavtal till
högst 2 %, dels möjligheten att samordna
arbetslöshetsersättningen med
avgångsvederlag, semesterersättning och
föräldrapenning. Ingen av dessa åtgärder
förs emellertid nu fram som konkreta
förslag.
Lagtekniskt genomförande av förslagen i
propositionen
Arbetsmarknadsutskottet beskriver i sitt
yttrande (AU6y) förslagen mer i detalj.
I sju punkter redovisar
arbetsmarknadsutskottet vilka
förändringar som föreslås och hur dessa
tekniskt påverkar utformningen av lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring
(ALF) och lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd.
Efterföljande redovisning återger
arbetsmarknadsutskottets beskrivning av
propositionens förslag.
1. Ändrad systematik i fråga om
arbetsvillkoret
Reglerna bygger sedan lång tid tillbaka
på att man kvalificerar sig för
ersättning antingen genom
förvärvsarbete (arbetsvillkor) eller
genom s.k. jämställd tid. Jämställd tid
är bl.a. tid i
arbetsmarknadsutbildning. Fram till den
1 januari innebar reglerna att s.k.
jämställd tid i princip var
kvalificerande på samma sätt som
förvärvsarbete. En lagändring från
årsskiftet innebar att jämställd tid
blev kvalificerande enbart för den som
en gång påbörjat en ersättningsperiod.
I det nu framlagda förslaget slopas
begreppet jämställd tid. I stället
byggs lagen upp med två olika slag av
arbetsvillkor. 6 § anger villkoren för
att kvalificera sig för ersättning
första gången, medan 7 § anger vilka
krav som skall vara uppfyllda för
fortsatt ersättning, nytt
arbetsvillkor. Tidigare avsåg 6 § i
princip förvärvsarbete, medan 7 § angav
andra sätt att kvalificera sig. Med den
nya systematiken ingår förvärvsarbete
som en kvalifikationsgrund i båda
lagrummen. 7 § innefattar i övrigt
vidare möjligheter till kvalificering
än 6 § dels genom att alla slags
förvärvsarbeten - även subventionerade
sådana - tillgodoräknas, dels genom att
en mindre mängd arbete krävs för
kvalificering, dels genom att även
t.ex. arbetsmarknadspolitiska åtgärder
ingår bland kvalifikationsgrunderna.
2. Skärpt arbetsvillkor
Den grundläggande regeln innebär att
den arbetslöse under en
tolvmånadersperiod (ramtid) före
arbetslöshetens inträde kvalificerar
sig för ersättning genom arbete. Det
skärpta arbetsvillkoret innebär till en
början att den mängd arbete som skall
utföras för att ge rätt till ersättning
i en första period utökas. I dag
förutsätts enligt ALF förvärvsarbete
under 80 dagar fördelade på minst fem
månader. Endast dag då arbete utförts i
minst tre timmar tillgodoräknas. Enligt
förslaget utökas kravet för
förstagångskvalificering till arbete i
minst nio månader, varvid endast sådana
månader räknas då arbete utförts i
minst 80 timmar. De nya reglerna
innebär att mängden arbete skall vara
större, ha längre varaktighet och
större kontinuitet. För närvarande
innebär arbetsvillkoret minst 240
timmars förvärvsarbete. Med förslaget
kommer det att krävas minst 720 timmar.
Vidare föreslås en förändring i fråga
om vilka slag av förvärvsarbeten som
skall grunda rätt till ersättning. Fram
till årsskiftet 1995/96 gjordes ingen
skillnad mellan olika slag av
förvärvsarbete. Det kunde avse arbete
som egen företagare eller lönearbete,
med eller utan statliga subventioner.
Från årsskiftet undantogs i princip
vissa slag av subventionerade arbeten,
nämligen näringsverksamhet med starta-
eget-bidrag, utbildningsvikariat och
beredskapsarbete. Nu nämnda slag av
arbeten skulle vara
kvalifikationsgrundande enbart för den
som redan påbörjat en
ersättningsperiod.
Det som föreslås innebär ingen
principiell ändring i detta hänseende.
Fortfarande skall alltså enligt 6 § i
princip endast reguljärt förvärvsarbete
kvalificera för en första
ersättningsperiod. Ytterligare en form
av subventionerat arbete utesluts,
nämligen anställning med
rekryteringsstöd. Anställning genom
utbildningsvikariat, som i dag undantas
enligt en särskild bestämmelse i 6 §,
kommer enligt vad utskottet erfarit att
inordnas under undantaget för
anställning med rekryteringsstöd och
därmed inte heller fortsättningsvis
kvalificera för förstagångsersättning.
Även framöver kommer olika slag av
subventionerade anställningar för
arbetshandikappade att kunna
tillgodoräknas även för en första
ersättningsperiod.
I fråga om förstagångskvalificering
för KAS föreslås dels att den tid under
vilken arbete skall ha utförts ökas
från fem till sex månader, dels att
hänsyn skall tas endast till månad då
arbete utförts under 80 timmar jämfört
med för närvarande 75 timmar.
Liksom för närvarande skall kontant
arbetsmarknadsstöd därutöver kunna
utges till den som uppfyller det s.k.
studerandevillkoret enligt 9 § KAS.
3. Kvalificering för fortsatt
ersättning
Hittills har 7 § i resp. lag reglerat
s.k. jämställd tid. Som nämnts mönstras
detta begrepp nu ut ur paragrafen. 7 §
kommer i stället att reglera
möjligheterna att kvalificera sig för
den som en gång påbörjat en
ersättningsperiod, s.k. nytt
arbetsvillkor.
Sådan kvalificering kan för det första
ske genom förvärvsarbete som företagare
eller löntagare. I detta sammanhang
godtas även subventionerade arbeten.
Därutöver kan kvalificering liksom i
dag ske genom arbetsmarknadsutbildning
eller yrkesinriktad rehabilitering med
statligt utbildningsbidrag. Vidare
skall kvalificering kunna ske även
genom annan utbildning med
studiefinansiering som motsvarar
arbetslöshetsersättningen. Vad som
avses är utbildning upp till ett läsår
som är ett led i den
utbildningssatsning som föreslås i
propositionens avsnitt 6.7.
Förvärvsarbetet eller deltagandet i
den arbetsmarknadspolitiska åtgärden
eller studierna måste omfatta minst sex
månader. Endast månad då verksamheten
utförts under minst 80 timmar beaktas.
Även tjänstgöring enligt lagen om
totalförsvarsplikt eller tid med
föräldrapenningsförmån grundar rätt
till ny ersättningsperiod, dock högst
två månader tillsammans.
Åtgärderna arbetslivsutveckling (ALU)
och offentliga tillfälliga arbeten för
äldre (OTA) föreslås bli reglerade
genom särskilda lagar i vilka det bl.a.
klargörs att tiden i åtgärden är
kvalificerande för ett nytt
arbetsvillkor enligt 7 §.
4. Begränsning av ersättningsrätten
Den s.k. bortre parentesen införs genom
förändringar i 14 och 15 §§.
Ett nytt begrepp införs,
ersättningstid. I 14 § anges att
ersättning som grundar sig på ett
arbetsvillkor som uppfyllts enligt 6 §
kan lämnas längst under tre år från den
första karensdagen i den första
ersättningsperioden. Detta är en
kalendertidsberäkning.
Ersättningsrätten upphör när de tre
åren löpt till ända. Dock kan
ersättningstiden förlängas med högst
ett år i två fall, nämligen om den
försäkrade utfört förvärvsarbete enligt
6 § eller genomgått utbildning som inte
är arbetsmarknadsutbildning. Någon
möjlighet att vid beräkningen av
ersättningstid bortse från tid t.ex. då
den försäkrade varit sjuk medges inte.
I ersättningstiden ingår en eller
flera ersättningsperioder om vardera
300 dagar. Ersättningsperiodens längd
föreslås vara densamma i både ALF och
KAS. De nuvarande reglerna om längre
ersättningsperiod för äldre tas bort.
En ersättningsperiod är liksom i dag en
beloppsmässig bestämning, så till vida
att en ersättningsperiod rymmer ett
visst antal ersättningsdagar (dagpen
ningbelopp). En person som uppbär full
arbetslöshetsersättning förbrukar 300
ersättningsdagar under ca 14 månader
eller på ett år ca 240
ersättningsdagar. Detta innebär att
ersättningstiden maximalt kommer att
rymma drygt 2,5 ersättningsperioder.
För en deltidsarbetslös som uppbär
färre antal dagpenningbelopp under en
kalenderperiod kan förslaget om maximal
ersättningstid begränsa
ersättningsrätten i förhållande till i
dag.
Även den som kvalificerar sig genom
ett nytt arbetsvillkor enligt 7 § har
rätt till en ny ersättningsperiod,
vilket följer av 15 § andra stycket.
Den nya ersättningsperioden räknas
tidigast från det att den föregående
ersättningsperioden gick till ända
eller på annat sätt upphörde. Till
skillnad från vad som nu gäller skall
således en bruttoberäkning ske av
ersättningsperioderna (15 § andra
stycket sista meningen). I dag kan
ersättningsperioderna överlappa
varandra.
För närvarande förbrukas
ersättningsdagar endast då
arbetslöshetsersättning eller KAS utges
men inte under tid då den försäkrade
deltar exempelvis i ALU eller
arbetsmarknadsutbildning. I
propositionen föreslås att man i
ersättningsperioden även skall inräkna
dagar då den försäkrade/sökanden
deltagit i en arbetsmarknadspolitisk
åtgärd eller i den tidigare nämnda
utbildningen med särskild
studiefinansiering. Detta innebär i
princip att tid som är kvalificerande
för en ny ersättningsperiod enligt 7 §
också skall räknas in i
ersättningsperioderna. Man når
därigenom ersättningsperiodens slut
snabbare än för närvarande.
Om arbetslösheten upphör innan
ersättningsperioden gått till ända
skall liksom i dag gälla att den
försäkrade har rätt till ersättning
under återstående antal dagar av
perioden vid ny arbetslöshet även om
arbets- och karensvillkoren inte är
uppfyllda. Denna rätt till ersättning
föreslås dock bli begränsad.
Förutsättningen för fortsatt ersättning
skall vara att de återstående dagarna
under perioden ligger inom den maximala
ersättningstiden på tre alternativt
fyra år (15 § första stycket).
Om en sammanhängande tid av 12 månader
har förflutit från det att den
försäkrade senast uppbar ersättning
skall vad som sagts nyss inte gälla
(15 § första stycket andra meningen). I
sådant fall skall ersättningsrätten
prövas på nytt. Om förutsättningarna
enligt 6 § föreligger börjar en ny
ersättningstid och en ny
ersättningsperiod att löpa. Någon
möjlighet till återkvalificering enligt
7 § föreligger inte i denna situation.
5. Dagpenningberäkning
Försäkringen bygger på en
inkomstbortfallsprincip. Dagpenningens
storlek grundar sig på inkomsten innan
den försäkrade blev arbetslös. Man
utgår från den inkomst som den
arbetslöse vanligen hade under
arbetstid som var normal före
arbetslöshetens inträde, s.k.
normalarbetstid.
För närvarande gäller två alternativa
beräkningssätt för normalarbetstiden.
Antingen skall som normalarbetstid
gälla den genomsnittliga arbetstid i
det förvärvsarbete som innebar att
arbetsvillkoret uppfylldes eller, om
det är förmånligare, i allt det
förvärvsarbete som utförts under hela
ramtiden enligt 6 §.
Nu föreslås att normalarbetstiden i
stället skall hänföra sig till den
genomsnittliga arbetstiden under de
sista tolv månaderna innan den
arbetslöse anmälde sig som
arbetssökande hos arbetsförmedlingen.
Även månader som inte kan
tillgodoräknas för uppfyllande av
arbetsvillkoret skall således räknas
in. En person som kvalificerat sig
genom heltidsarbete under nio månader
men inte arbetat under övriga tre
månader under ramtiden får alltså sin
dagpenning beräknad som om arbetet
utförts på 3/4-tid. Någon
överhoppningsbar tid medges inte heller
i detta sammanhang. En person som varit
sjuk under hela tolvmånadersperioden
kan således inte hänföra sig till någon
normalarbetstid. I så fall utges enligt
17 § ersättning med lägsta dagpenning,
för närvarande 230 kr.
Omprövning av underlaget för
bestämmande av dagpenningen får i
princip inte ske under pågående
ersättningsperiod. Detta gäller inte om
den försäkrade haft ett sammanhängande
avbrott under ersättningsperioden på
minst sex månader med reguljärt
förvärvsarbete med högre inkomst eller
längre normalarbetstid. Vidare föreslås
att den som under löpande
ersättningstid uppfyllt ett nytt
arbetsvillkor genom
arbetsmarknadsutbildning eller
yrkesinriktad rehabilitering får sin
dagpenning bestämd till belopp som
motsvarar utbildningsbidraget.
6. Avstängningsreglerna
Avstängning från rätt till ersättning
kan ske både på grund av olika slag av
arbetsvägran och på grund av vägran att
delta i en arbetsmarknadspolitisk
åtgärd. För närvarande regleras detta i
olika lagrum, 31 § hänvisar i fråga om
de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
till tre olika arbetsvägransfall i 29
§. Vägransfallen föreslås nu bli
reglerade i ett och samma lagrum,
29 §.
I en fjärde punkt i 29 §, i princip
motsvarande nuvarande 31 § som föreslås
bli upphävd, anges att avstängning
skall ske om någon avvisat ett
erbjudande om en arbetsmarknadspolitisk
åtgärd i form av anställning,
praktikperiod eller arbets
marknadsutbildning eller avvisat ett
erbjudande om annan utbildning med en
studiefinansiering som motsvarar ar
betslöshetsersättningen. Även den nya
etgärden offentliga tillfälliga arbeten
för äldre och studier med särskilt
utbildningsbidrag enligt avsnitt 6.7 i
propositionen omfattas av
avstängningsreglerna.
Någon förändring föreslås inte när det
gäller avstängningstiderna. Beroende på
arbetets/åtgärdens/studiernas längd kan
avstängning ske mellan 10 och 60 dagar.
7. Ikraftträdande- och
övergångsbestämmelser
De nya reglerna föreslås träda i kraft
den 1 januari 1997. För den som har
påbörjat en ersättningsperiod före den
1 januari 1997 räknas redan förbrukade
ersättningsdagar i den pågående
perioden av från den maximala
ersättningstiden.
Avslag på föreslagna ändringar i lagen
om arbetslöshetsförsäkring och lagen om
kontant arbetsmarknadsstöd
Moderata samlingspartiet, Vänsterpartiet
och Miljöpartiet de gröna yrkar helt
avslag på förslagen till ändringar i ALF
och KAS. Folkpartiet liberalerna har
invändningar i fråga om den bortre
gränsen i ersättningsperioden.
Kristdemokraterna motsätter sig
propositionens förslag i fråga om
arbetsvillkor, normalarbetstid och
normalinkomst.
Moderata samlingspartiet välkomnar i
motion Fi122 i och för sig förslaget om
en tidsgräns men anser att gränsen borde
vara snävare. Motionärerna anser
dessutom att arbetsvillkoret borde uppgå
till tolv månader och att
ersättningsnivån borde beräknas på lönen
under de senaste 24 månaderna. I
motionen avvisas också den aviserade
höjningen av ersättningsnivån till 80 %.
Mot bakgrund härav anser motionärerna
att riksdagen skall avslå de föreslagna
ändringarna i ALF (yrkande 7) och KAS
(yrkande 8).
Vänsterpartiet kritiserar i motion
Fi116 propositionen från en rad olika
utgångspunkter. Förslagen är illa
genomarbetade och ofullständiga. De kan
leda till orättvisa mellan enskilda och
motverka arbetslinjen. Förslagen saknar
konsekvensanalyser och flera frågor
lämnas obesvarade i propositionen. Vad
kommer exempelvis att hända efter
utförsäkringen, och vilket är
förhållandet mellan handlingsplanen och
avstängningsreglerna. De nya reglerna
kommer att slå hårt mot dem som
regeringen annars säger sig vilja
prioritera - ungdomar, kvinnor,
deltidsarbetslösa, invandrare m.fl.
Stora grupper kommer dessutom att
stängas ute trots god förankring på
arbetsmarknaden. Eventuella förändringar
av regelverket bör anstå tills ARBOM
lämnat sina förslag och sedvanlig
beredning med remissomgång skett.
Motionärerna avstyrker de föreslagna
ändringarna av såväl ALF (yrkande 51)
som KAS (yrkande 53).
Miljöpartiet de gröna anser i motion
Fi117 att redan dagens
kvalificeringsregler slår snett och
skapar orimliga tröskeleffekter särskilt
för ungdomar. En ovillkorlig
förutsättning för en bortre gräns bör
vara att försäkringen då ersätts av ett
annat godtagbart ersättningssystem.
Eftersom propositionen saknar förslag om
detta avstyrks förslagen (yrkande 66),
inklusive de föreslagna ändringarna i
ALF (yrkande 61) och KAS (yrkande 62).
Arbetsmarknadsutskottet påpekar i sitt
yttrande att regelverket för
arbetslöshetsförsäkringen och det
kontanta arbetsmarknadsstödet är
komplicerat och svårtillgängligt.
Lagstiftningens komplexitet talar för
att nödvändiga regeländringar av mer
genomgripande slag bör genomföras samlat
och åtföljas av en ingående redovisning
av såväl allmänna överväganden som vad
som mer specifikt avses med var och en
av de konkreta lagändringarna.
Utredningen om ersättning vid
arbetslöshet och omställning (ARBOM) har
ett vittomfattande uppdrag att lämna
förslag till hur en ny
arbetslöshetsförsäkring skall utformas.
Enligt direktiven skall utredningen
redovisa sitt uppdrag senast vid
utgången av september 1996.
Arbetsmarknadsutskottet anser att goda
skäl skulle ha talat för att avvakta med
mer ingripande förändringar i
regelsystemet till dess att ARBOM hunnit
lägga fram ett samlat förslag och detta
beretts i vanlig ordning. Berörda organ
skulle då haft möjlighet att lägga fram
sina synpunkter inte bara på de mer
övergripande frågorna. Därmed skulle man
säkerligen också ha kunnat vinna klarhet
och få en bättre överskådlighet i
regelsystemet.
Trots detta vill inte
arbetsmarknadsutskottet motsätta sig att
förändringar beslutas redan nu. Det
tyngsta skälet är det nära sambandet
mellan ändringarna i försäkringen och
den nya inriktning av
arbetsmarknadspolitiken som föreslås i
proposition 222. De
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna skall
syfta till en återgång till den
reguljära arbetsmarknaden och de får -
framhåller arbetsmarknadsutskottet -
under inga omständigheter bara vara ett
sätt att kvalificera sig för ytterligare
ersättning. Då hotas arbetslinjen.
Arbetslöshetsförsäkringen är och skall
vara en omställningsförsäkring för
personer med fast förankring på
arbetsmarknaden. Det är, anser
arbetsmarknadsutskottet, naturligt att
dessa viktiga principer nu konkretiseras
genom lagregler om skärpt arbetsvillkor
och en bortre gräns i försäkringen. Till
detta kommer de ökande kostnaderna för
arbetslöshetsersättningen, bl.a. till
följd av försämrat arbetsmarknadsläge.
Med hänvisning härtill avstyrker
arbetsmarknadsutskottet de
avslagsyrkanden som Moderata
samlingspartiet, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet de gröna har i fråga om
ändringarna i ALF och KAS.
De tre partierna har var för sig i
avvikande meningar biträtt sina
avslagsyrkanden.
Finansutskottet vill i denna fråga
framhålla följande.
Arbetslinjen är
arbetsmarknadspolitikens fundament. En
aktiv arbetsmarknadspolitik hjälper
företag att snabbt tillsätta lediga
platser och stödjer de arbetslösa i
deras ansträngningar att åter finna ett
förvärvsarbete. Det är viktigt att
stödet uppfattas som ett ömsesidigt
åtagande mellan samhälle och medborgare
och inte som ett bidrag som utgår till
de arbetslösa utan krav på
motprestation. Som
arbetsmarknadsutskottet framhåller skall
de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
syfta till en återgång till den
reguljära arbetsmarknaden, och de får
under inga omständigheter bara vara ett
sätt att kvalificera sig för ytterligare
ersättning. Då hotas arbetslinjen.
Arbetslöshetsförsäkringen är och skall
vara en omställningsförsäkring för
personer med en fast förankring på
arbetsmarknaden.
Omställningsförsäkringen skall också ge
tydliga signaler om att
arbetslöshetsersättningen är tillfällig.
De förslag som regeringen redovisar i
propositionen innebär att försäkringens
roll som omställningsförsäkring markeras
kraftigare. Förändringen kombineras med
att samhällets åtagande gentemot de
arbetslösa samtidigt tydliggörs i de
individuella handlingsplaner som skall
göras upp för var och en av de
arbetssökande. Båda åtgärderna utgör
viktiga inslag i arbetet med att
begränsa arbetslösheten. Liksom
arbetsmarknadsutskottet kan
finansutskottet således inte biträda de
framförda yrkandena om avslag på
propositionens förslag.
Finansutskottet avstyrker således
motionerna Fi116 (v) yrkandena 51 och
53, Fi117 (mp) yrkandena 61, 62 och 66
samt Fi122 (m) yrkandena 7 och 8.
Finansutskottet övergår nu till att
behandla de konkreta ändringsförslag som
regeringen förordar i ALF och KAS.
Framställningen utgår från den
redovisning som arbetsmarknadsutskottet
lämnat i sitt yttrande på s. 63-70.
Arbetsmarknadsutskottet kommenterar där
lagförslagen närmare, gör vissa
förtydliganden samt förordar att
förslagen justeras på några punkter. I
den mån inget annat anges tar
arbetsmarknadsutskottets synpunkter
sikte på både ALF och KAS.
Arbetsvillkoret
I såväl ALF som KAS anges i 6 § vilket
arbetsvillkor som gäller för en första
ersättningsperiod på 300 dagar och i 7 §
vad som krävs för en ny ersättnings
period.
Miljöpartiet de gröna avvisar i motion
Fi117 förslaget att den aviserade
höjningen av ersättningsnivån till 80 %
i a-kassan delvis skall finansieras
genom skärpta kvalifikationskrav för att
komma in i försäkringen (yrkande 63).
Även Kristdemokraterna avvisar i motion
Fi118 tills vidare regeringens
finansieringsförslag i denna del
(yrkande 29, delvis). Motionärerna
finner ingen anledning att än en gång
föregripa en sittande utredning om
själva villkoren inom
arbetslöshetsförsäkringen.
Arbetsmarknadsutskottet kommenterar de
föreslagna ändringarna av
arbetsvillkoret på följande sätt.
6 § Skärpt arbetsvillkor
Som redovisats ovan innebär det nya
arbetsvillkoret enligt 6 § ALF
skärpningar i flera avseenden. Enligt
propositionen bör man dock hålla i
minnet att skärpningen för flertalet
inte innebär några förändringar i
möjligheten att få ersättning vid
arbetslöshet. Regeringen utgår från att
förslaget för personer med tillfälliga
arbeten, säsongsarbeten eller
deltidsarbeten och som söker mer arbete
bör medverka till en förändring av
arbetsmarknaden i riktning mot fler
tillsvidareanställningar och arbeten
med längre arbetstid, inte minst för
deltidsarbetande kvinnor.
Arbetsmarknadsutskottet skulle
självfallet gärna se att detta blev
effekterna av förslaget. Det går
emellertid inte att bortse från att
även grupper med en relativt fast
förankring på arbetsmarknaden kan komma
att stå utanför försäkringen t.ex.
därför att de arbetat oregelbundet och
vissa månader inte kommit upp i de 80
timmar som krävs, t.ex. s.k.
springvikarier och anropsanställda. För
att uppfylla arbetsvillkoret kommer det
att krävas minst 720 arbetade timmar.
Fall kan tänkas där inte ens den dubbla
mängden arbetade timmar är
tillräckligt. Utskottet noterar att
regeringen noga kommer att följa vilka
effekter förändringarna får på områden
där tillfälliga och korta anställningar
är vanligt förekommande. En sådan
uppföljning är mycket angelägen.
Arbetsmarknadsutskottet förutsätter att
regeringen vid behov återkommer till
riksdagen i denna fråga.
Arbetsvillkorets krav på minst 80
timmars förvärvsarbete per månad får
antas utgå från att en person skall
arbeta minst halvtid för att anses ha
den förankring på arbetsmarknaden som
är grundvillkoret för att omfattas av
försäkringen. Om arbetstiden på ett
avtalsområde är kortare än 40 timmar
per vecka skulle kravet på 80 arbetade
timmar per månad kunna leda till att en
halvtidsarbetande inte lyckas
kvalificera sig. Detta kan inte ha
varit avsett. Arbetsmarknadsutskottet
anser att halvtidsarbete i enlighet med
tillämpligt kollektivavtal för
branschen skall kvalificera även om den
försäkrade därigenom inte uppfyller
kravet på 80 timmars förvärvsarbete per
månad. Detta kan lämpligen regleras
genom en föreskriftsrätt i frågan för
regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer.
En regel om detta kan tilläggas 6 §
tredje stycket resp. lag. Regeln skulle
kunna ges följande lydelse.
"Om särskilda skäl föreligger får
regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer /också/ medge att
vid prövningen av arbetsvillkoret
enligt första stycket även månad då
arbete inte utförts i minst 80 timmar
får räknas in."
Lagförslaget kan läsas som om
utbildningsvikariat (förvärvsarbete som
arbetsgivaren finansierat med stöd av
lagen om tillfällig avvikelse från
lagen om socialavgifter)
fortsättningsvis skulle kvalificera för
en första ersättningsperiod. Detta är
inte avsikten. Utbildningsvikariaten
skall från den 1 januari nästa år
(avsnitt 7.3.7 i propositionen) inte
längre konstrueras genom en rätt för
arbetsgivaren att göra avdrag från
socialavgifterna utan i stället genom
ett direkt bidrag. Enligt vad utskottet
inhämtat är regeringens avsikt att även
fortsättningsvis utesluta
utbildningsvikariaten som
kvalificeringsgrund för en första
ersättningsperiod, vilket
författningsmässigt skall ske genom att
de inordnas under reglerna för
rekryteringsstöd.
7 § Nytt arbetsvillkor
Lagrummet innehåller en uppräkning av
vilka aktiviteter som kan kvalificera
för en ny ersättningsperiod (nytt
arbetsvillkor). Lagen bygger i och för
sig på ett och samma
förvärvsarbetsbegrepp. Skillnaden
mellan 6 och 7 §§ är att vissa
subventionerade förvärvsarbeten inte
kvalificerar för en första
ersättningsperiod. Alla slag av
förvärvsarbeten, i eget företag eller
som anställd och med eller utan
statliga subventioner, kan däremot
tillgodoräknas enligt 7 §. Den
redaktionella utformningen kan ge
intrycket att egen näringsverksamhet
med starta-eget-bidrag inte skulle
utgöra förvärvsarbete i lagens mening.
Detta är inte avsikten. Den särskilda
regleringen av denna åtgärd får enligt
utskottet ses som ett - i och för sig
överflödigt - förtydligande.
Även viss fullföljd reguljär
utbildning kommer att vara
kvalificerande, nämligen om den bedrivs
med särskild studiefinansiering enligt
vad som föreslås i propositionens
avsnitt 6.7.
Utöver vad som följer av denna
paragraf kan ett nytt arbetsvillkor
uppfyllas genom deltagande i
arbetslivsutveckling eller i offentliga
tillfälliga arbeten för äldre
arbetslösa (avsnitt 7.4.2). Detta
regleras i särskilda lagar om resp.
åtgärd enligt förslag som läggs fram i
propositionen.
Utskottet vill i detta sammanhang
framföra att det för överskådlighetens
och systematikens skull möjligen vore
en fördel om man när det gäller
kvalificering genom åtgärder mera
generellt kunde knyta rättigheterna i
försäkringen till deltagandet i en
arbetsmarknadspolitisk åtgärd eller
till en handlingsplan och därigenom
komma ifrån lagregler med uppräkningar
av olika slag av åtgärder. Den
föreslagna 7 § ger intryck av att
innehålla en uttömmande uppräkning men
ger varken i sin nuvarande eller
föreslagna utformning fullständigt svar
på vilka åtgärder som kvalificerar för
fortsatt ersättning. Svar måste sökas
såväl i de nyssnämnda särskilda lagarna
som i förordningar som anger att vissa
åtgärder utgör
arbetsmarknadsutbildning.
I sammanhanget kan även pekas på den
föreslagna 29 § punkt 4 som måste verka
förbryllande för den oinvigde. Där
anges att avstängning kan ske bl.a. om
ett erbjudande om en
arbetsmarknadspolitisk åtgärd i form av
praktikperiod avvisats. Man ställer sig
frågan om en sådan praktikperiod
grundar några rättigheter i
försäkringen. Utskottet återkommer till
detta i den fortsatta framställningen.
I 7 § likställs med förvärvsarbete dels
tjänstgöring enligt lagen om
totalförsvarsplikt, dels tid med
föräldrapenningförmån, i båda fallen
dock tillsammans högst två månader.
Viss tvekan kan råda om den
kvalificerande aktiviteten i sig måste
omfatta minst sex månader för att kunna
tillgodoräknas. Enligt utskottets
mening bör regeln inte ges den
innebörden. Ett nytt arbetsvillkor bör
med andra ord på samma sätt som i dag
kunna uppfyllas med en kombination av
förvärvsarbete och åtgärd upp till
erforderliga sex månader. På
motsvarande sätt skall självfallet
t.ex. fyra månaders förvärvsarbete och
två månaders tid med
föräldrapenningförmån kunna kvalificera
för fortsatt ersättning.
Det bör i sammanhanget noteras att de
särskilda lagarna om ALU och OTA synes
bygga på motsvarande synsätt. Tiden i
åtgärden kvalificerar, oavsett
åtgärdens omfattning. Utskottet
återkommer till dessa lagförslag i det
följande.
Förslaget om att åtgärderna enligt 7 §
skall kvalificera endast om de ligger
inom en ramtid av tolv månader före
ansökan om ersättning i den nya
ersättningsperioden kan möjligen få
till effekt att åtgärder förläggs så
sent som möjligt i ersättningsperioden;
den kan ju annars vara förlorad i
kvalificeringshänseende. Detta
överensstämmer knappast med den
allmänna ambitionen att undvika att
åtgärder används enbart i syfte att ge
möjlighet till ny ersättningsperiod.
Samtidigt innebär den föreslagna regeln
att det läggs ett ansvar på den som
genomgått exempelvis en
arbetsmarknadsutbildning i tidigt skede
av ersättningsperioden att finna en
lösning på sin sysselsättningssituation
- en annan av de tankar som bär upp de
föreslagna ändringarna.
Arbetsmarknadsutskottet vill inte
föreslå någon ändring av förslaget på
denna punkt men förutsätter att
regeringen noga följer effekterna av
lagändringen och vid behov återkommer
till riksdagen i frågan.
Med den nu föreslagna förändringen och
med de gjorda förtydligandena är
utskottet berett att tillstyrka
förslaget om skärpt arbetsvillkor. Det
innebär att Kristdemokraternas
avslagsyrkande i denna del bör
avstyrkas (motion Fi118 yrk. 29
delvis).
På annan plats i yttrandet avstyrker
arbetsmarknadsutskottet Miljöpartiet de
grönas motion Fi117 (yrkande 63).
Finansutskottet har sett utifrån sitt
beredningsområde inget att tillägga till
vad arbetsmarknadsutskottet anfört om
arbetsvillkoret. I likhet med
arbetsmarknadsutskottet anser
finansutskottet att de som fortlöpande
arbetar minst halvtid skall anses ha den
förankring på arbetsmarknaden som är
grundvillkoret för försäkringen.
Undantag bör i enlighet med
arbetsmarknadsutskottets förslag därför
göras för dem som arbetar halvtid inom
avtalsområden där arbetstiden är kortare
än 40 timmar per vecka. Detta föranleder
en ändring av 6 § tredje stycket i ALF
resp. KAS.
Med förslaget om skärpt arbetsvillkor
markeras att försäkringen är en
omställningsförsäkring för dem som har
en fast förankring på arbetsmarknaden.
Finansutskottet ser detta som önskvärt
och delar således inte de uppfattningar
som kommer till uttryck i de båda
motionerna.
Med det anförda avstyrker utskottet
motionerna Fi117 (mp) yrkande 63 och
Fi118 (kds) yrkande 29 i denna del.
Finansutskottet föreslår att riksdagen
godkänner vad arbetsmarknadsutskottet
anfört om ändring av arbetsvillkoret.
Överhoppningsbar tid
När arbetsvillkoret skall fastställas
görs en bedömning av den sökandes
arbetsförhållanden tolv månader närmast
före ansökan (ramtid). Denna
tolvmånadersperiod kan utökas om den
sökande under ramtiden varit förhindrad
att arbeta på grund av vissa i lagen
närmare angivna skäl. Sådan tid som inte
skall beaktas kallas överhoppningsbar
tid och bestämmelserna om den återfinns
i 8 §.
Arbetsmarknadsutskottet kommenterar
detta lagrum på följande sätt.
8 § Överhoppningsbar tid
Några sakliga förändringar föreslås
inte i detta lagrum. Förslagen är följd
ändringar i förhållande till den nya
7 §.
Utskottet noterar att de kriterier som
anges i 8 § första stycket punkt 2 -
heltidsutbildning för vuxna - är
tillämpliga för studier med särskild
studiefinansiering (propositionens
avsnitt 6.7) om de bedrivs på heltid.
Tiden i utbildningen skulle därmed vara
samtidigt kvalificerande och
överhoppningsbar. Detta kan inte gärna
ha varit avsett. Den nu berörda punkten
borde i stället på samma sätt som tid
enligt andra stycket ange som
förutsättning för överhoppningsbarheten
att tiden inte är kvalificerande för
ersättning. Med detta tillägg skulle
det också klargöras att tiden i
studierna med särskild
studiefinansiering, om dessa bedrivs på
heltid, är överhoppningsbar för den som
inte påbörjat en ersättningsperiod - en
sådan person kan ju inte grunda någon
ersättningsrätt på studierna. Därmed
blir det möjligt för den som inte var
arbetslös när heltidsstudierna
påbörjades att i stället enligt 6 §
tillgodoräkna sig det förvärvsarbete
som föregick utbildningen.
Utskottet föreslår med hänvisning till
detta att det görs ett tillägg till 8 §
första stycket punkt 2 av följande
lydelse.
- - - heltidsutbildning som - - - fem
månader, i den mån sådan tid inte
enligt 7 § kvalificerar för en ny
ersättningsperiod, - - -.
Finansutskottet biträder
arbetsmarknadsutskottets synpunkter och
föreslår att 8 § första stycket punkt 2
i ALF och KAS förtydligas på angivet
sätt.
Finansutskottet föreslår att riksdagen
godkänner vad arbetsmarknadsutskottet
anfört om överhoppningsbar tid.
Ersättningstid och ersättningsperiod
I propositionen föreslås att
ersättningstid införs som ett nytt
begrepp i ALF och KAS. Ersättningstiden,
som i normalfallet uppgår till tre år,
anger hur länge en arbetslös kan uppbära
arbetslöshetsersättning omväxlande med
att befinna sig i arbetsmarknadspolitisk
åtgärd m.m. innan han eller hon når den
bortre gräns då stödet upphör.
Bestämmelserna om ersättningstid och
ersättningsperiod återfinns i 14 och 15
§§.
Folkpartiet liberalerna föreslår i
motion Fi123 att den bortre gränsen bör
sättas vid två år i enlighet med vad som
gällde i den allmänna
arbetslöshetsförsäkring som
fyrpartiregeringen införde 1994.
Motionärerna betonar att en bortre gräns
måste kombineras med att konkreta
aktiviteter och arbetssökande sätts in
tidigt under arbetslösheten (yrkande 9).
Arbetsmarknadsutskottet kommenterar
bestämmelserna om ersättningstid och
ersättningsperiod på följande sätt.
14 och 15 §§ Ersättningstid och
ersättningsperiod
Genom det nya begreppet ersättningstid
införs en tidsmässig begränsning av
rätten till ersättning. En kalendertid
börjar löpa i och med den första
karensdagen. Någon överhoppningsbar tid
enligt 8 § godtas inte i detta
sammanhang.
Tiden kan förlängas endast i två
angivna fall (14 § första stycket andra
meningen), nämligen om den försäkrade
under ersättningstiden utfört
förvärvsarbete som avses i 6 § eller
genomgått utbildning som inte är
arbetsmarknadsutbildning.
Enligt motiveringen (s. 8.14) avses
dagar med reguljärt förvärvsarbete som
inte samtidigt har fyllts ut med
arbetslöshetsersättning. Någon sådan
precisering finns emellertid inte i
lagtexten. Frågan får betydelse för
s.k. deltidsstämplande. Inte heller
framgår det klart om arbetet måste ha
viss omfattning för att förlänga
ersättningstiden.
Samtidigt som mycket talar för en
precisering av lagtexten i detta
hänseende kan utskottet konstatera att
den därmed skulle bli än mer
komplicerad. Man skulle alternativt,
för enkelhetens skull, kunna överväga
att helt ta bort förlängningsregeln -
skulle tolv månader gå utan att den
försäkrade uppbär ersättning upphör ju
ändå ersättningsperioden.
Lagtextens utbildning som inte är
arbetsmarknadsutbildning motsvaras i
motivtexten av reguljär utbildning
(s. 8.12 och 8.14). Frågan kan ställas
hur man skall se på den särskilda
utbildningen enligt avsnitt 6.7 i
propositionen. Paragrafens tredje
stycke talar för att sådan utbildning
inte skall anses som
arbetsmarknadsutbildning. Följaktligen
borde även utbildning av detta slag
förlänga ersättningstiden.
Ytterligare en oklarhet synes råda
beträffande dessa studier. Enligt
lagtexten skall de anses ingå i
ersättningsperioden (14 § tredje
stycket) medan enligt motivtexten (s.
8.14) tid i reguljär utbildning inte
skall räknas in.
Arbetsmarknadsutskottet utgår från att
avsikten är att tiden i sådan
utbildning skall räknas in i
ersättningsperioden, förutsatt givetvis
att en sådan löper - utbildning av nu
ifrågavarande slag kan ju även beviljas
icke arbetslösa.
Arbetsmarknadsutskottet vill i
sammanhanget även framföra att det
nyssnämnda stycket möjligen kan
missförstås. Det kan läsas så att dagar
i arbetsmarknadsutbildning inte skall
räknas in i ersättningsperioden. Detta
är inte avsikten. I detta sammanhang
faller arbetsmarknadsutbildningen in
under det vidare begreppet
arbetsmarknadspolitiska åtgärder, medan
den utbildning som särskilt avses i
detta stycke är den nyssnämnda
utbildningen enligt avsnitt 6.7 i
propositionen.
Det nuvarande systemet bygger på
principen att en påbörjad ersättnings
period får utnyttjas fullt ut. Om
arbetslösheten upphör innan ersättnings
perioden går till ända, får återstående
dagar utnyttjas vid ny arbetslöshet
även om den arbetslöse då inte
uppfyller arbetsvillkoret (15 § första
stycket första meningen). Någon annan
ändring föreslås inte i detta avseende
än att denna rätt skall begränsas av
den maximala ersättningstiden på tre
alt. fyra år. Möjligen kan sägas att
regelns lydelse är mindre lyckad i
förhållande till det nya systemet där
ersättningsdagar förbrukas även vid
t.ex. arbetsmarknadsutbildning. En
person i utbildning anses normalt inte
arbetslös.
En fråga - dock inte med direkt samband
med försäkringens regelverk - är vad
som skall ske när ersättningstiden
löper till ända och någon ytterligare
ersättning inte kan utges. Skall en
eventuellt pågående åtgärd som
förutsätter att personen är a-
kasseberättigad avbrytas? Frågan
inställer sig särskilt när det gäller
den nya åtgärden offentliga tillfälliga
arbeten för äldre (OTA).
En annan fråga av mera praktisk art är
hur kassan skall få den information som
behövs för att fortlöpande hålla sig à
jour med förbrukningen av
ersättningsdagar t.ex. vid utbildning
med särskild studiefinansiering. Skall
prövning av rätten till en ny
ersättningsperiod ske mitt under
pågående sådana studier? Skall den
enskilde hållas underrättad om
förbrukningen av ersättningsdagar?
Införandet av en bortre gräns i
försäkringen och de regler som föreslås
för att reglera detta väcker naturligen
en rad frågor av olika slag. Bl.a. med
tanke på att det dröjer innan någon
kommer att nå ersättningstidens slut
och därigenom bli utförsäkrad till
följd av de nya reglerna förutsätter
utskottet att mycket av det som skapar
tveksamhet hinner klaras ut
dessförinnan. Utskottet förutsätter att
regeringen återkommer till riksdagen i
samband med de förslag som läggs fram
efter beredning av ARBOM:s utredning,
vilket skall ske under våren 1997.
Med de nu angivna reservationerna
ansluter sig utskottet till
regeringsförslaget om ersättningstid
och ersättningsperiod. Det innebär att
motion Fi123 (yrk. 9) - i vilken
föreslås bortre gräns vid två år - bör
avstyrkas.
Finansutskottet har för egen del inget
att tillägga till vad
arbetsmarknadsutskottet anfört.
Finansutskottet avstyrker således
motion Fi123 (fp) yrkande 9 och föreslår
att riksdagen godkänner vad
arbetsmarknadsutskottet anfört om
ersättningstid och ersättningsperiod.
Dagpenningberäkningen
Såsom tidigare nämnts föreslås i
propositionen att nivån på dagpenningen
i arbetslöshetsförsäkringen skall
fastställas enligt delvis nya principer.
Detta regleras i 20 § ALF.
Kristdemokraterna avvisar i motion Fi118
tills vidare regeringens förslag i denna
del (yrkande 29, delvis). Liksom
beträffande arbetsvillkoret finner
motionärerna ingen anledning att
föregripa en sittande utredning om
själva villkoren inom
arbetslöshetsförsäkringen.
Arbetsmarknadsutskottet framför följande
synpunkter på den föreslagna
lagregleringen av dagpenningberäkningen
i ALF.
20 § ALF, Dagpenningberäkning
Syftet med den föreslagna förändringen
är att skapa en mer rättvisande
ersättning. Den nuvarande ordningen
innebär att dagpenningen kan grunda sig
på förhållanden som ligger relativt
långt tillbaka i tiden. Detta
återspeglar enligt regeringen inte på
ett rättvisande sätt sökandens verkliga
anknytning till arbetsmarknaden. Därför
föreslås att den ersättningsgrundande
inkomsten skall utgöra ett genomsnitt
av den sökandes inkomster av
förvärvsarbete under de tolv månaderna
omedelbart före anmälan som arbetslös
hos arbetsförmedlingen. Sökandens
normalarbetstid beräknas som ett
genomsnitt av arbetstiden under
samtliga tolv månader. Av 20 § första
stycket jämfört med 17 § andra stycket
första meningen följer att dagpenning
som inte uppgår till 75 % av den
försäkrades dagsförtjänst i vart fall
lämnas med lägsta dagpenningbelopp som
uppgår till 230 kr.
Som nämnts inledningsvis innebär den
föreslagna regeln att någon
överhoppningsbar tid enligt 8 § inte
beaktas. En person som uppfyller
arbetsvillkoret enligt 6 § med
heltidsarbete men som varit sjuk den
närmaste tolvmånadersperioden före
arbetslösheten skulle således inte få
någon inkomstrelaterad ersättning utan
lägsta dagpenning.
Arbetsmarknadsutskottet ansluter sig
till principen att dagpenningen bör
grunda sig på aktuella förhållanden men
känner sig tveksamt till det som blir
konsekvensen av förslaget. Det är inte
rimligt att man därför att man utan
egen förskyllan varit hindrad att
utföra förvärvsarbete skall drabbas vid
senare inträffad arbetslöshet.
Utskottet föreslår att den tid om tolv
månader till vilken normalarbetstiden
skall hänföras förlängs bakåt i tiden i
två fall, nämligen vid styrkt sjukdom
och vid vård av eget barn eller
adoptivbarn som inte har fyllt två år.
Man skall med andra ord i dessa fall
tillämpa en ramtidsberäkning på
motsvarande sätt som vid prövning av
arbetsvillkoret.
Den föreslagna 20 § tredje stycket ALF
skulle därmed kunna få följande
lydelse.
"Som normalarbetstid - - - offentliga
arbetsförmedlingen. Vid bestämmande av
denna ramtid räknas inte tid då den
försäkrade varit hindrad att arbeta på
grund av styrkt sjukdom eller vård av
eget barn eller adoptivbarn som inte
har fyllt två år. Omprövning av - - -".
Med den nu angivna justeringen ansluter
sig arbetsmarknadsutskottet till
propositionens förslag. Det innebär
också att Kristdemokraternas motion
Fi118 (yrk. 29) bör avstyrkas i
motsvarande del.
Finansutskottet biträder
arbetsmarknadsutskottets ändringsförslag
och föreslår att 20 § tredje stycket ALF
ändras på föreslaget sätt. När
normalarbetstiden skall fastställas som
underlag för dagpenningnivån skall
således den som varit förhindrad att
arbeta på grund av styrkt sjukdom eller
vård av eget barn eller adoptivbarn
under två år få tillgodoräkna sig denna
tid som överhoppningsbar tid. För de
berörda innebär detta att även
inkomstförhållanden längre tillbaks i
tiden än tolv månader kan påverka nivån
på dagpenningen.
Finansutskottet föreslår alltså att
riksdagen godkänner vad
arbetsmarknadsutskottet anfört om
dagpenningberäkningen.
Vad utskottet här anfört innebär att
utskottet avstyrker motion Fi118 (kds)
yrkande 29 i denna del.
Avstängningsregler
Arbetsmarknadsutskottet kommenterar de i
propositionen föreslagna ändringarna av
avstängningsreglerna på följande sätt.
29 § Avstängning från ersättning
Förslaget i denna del innebär som
nämnts att avstängning på grund av
vägran att arbeta och på grund av
vägran att delta i åtgärder sammanförs
i en enda paragraf.
I den nuvarande 31 § anges att
bestämmelserna i 29 § 1-3 om arbete
skall tillämpas i fråga om
arbetsmarknadspolitiska åtgärder som
berättigar till utbildningsbidrag.
Paragrafen fick den lydelsen från den 1
juli 1995. Tidigare var bestämmelsen
fakultativ. Det hette att
avstängningsreglerna i 29 § - får, om
det är skäligt - tillämpas i fråga om
arbetsmarknadspolitiska åtgärder som
berättigar till utbildningsbidrag. Vid
utskottsbehandlingen kommenterades inte
denna ändring i skärpande riktning
särskilt (1994/95:AU15). Den nuvarande
regleringen innebär att
avstängningsreglerna vid arbete skall
tillämpas analogvis i fråga om vissa
arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Enligt motiveringen är den nu
föreslagna ändringen föranledd av att
avstängning skall kunna ske även av den
som tackar nej till en utbildning med
särskild studiefinansiering.
Lagförslaget går emellertid därutöver.
Den nya utformningen av 29 § punkt 4
innebär till en början att en
uppräkning görs av ett antal
arbetsmarknadspolitiska åtgärder som,
om de avvisas, skall föranleda
avstängning.
Här nämns även arbetsmarknadspolitisk
etgärd i form av anställning. Utskottet
har svårt att se skälet till denna
reglering. Att avstängning kan ske
följer redan av punkterna 1-3 i
lagrummet. Vidare skall avstängning
kunna ske på grund av avvisning av
praktikperiod . Denna
arbetsmarknadspolitiska åtgärd nämns
ingen annanstans i lagen - jämför vad
som sagts ovan i anslutning till 7 §.
Utskottet föreslår att lagregeln i
stället knyter an till begreppet
arbetsmarknadspolitisk åtgärd resp.
utbildning med särskild
studiefinansiering (avsnitt 6.7 i
propositionen).
Regeln skulle möjligen kunna förstås
så att avstängning bara kan ske om den
försäkrade avvisat en åtgärd, inte om
den avbrutits av en icke godtagbar
anledning. På motsvarande sätt som för
närvarande bör enligt utskottets mening
avstängning kunna ske även i det
sistnämnda fallet, vilket bör klargöras
i lagtexten.
Vidare uppkommer frågan hur
avstängningsreglerna förhåller sig till
den föreslagna nya åtgärden offentliga
tillfälliga arbeten för äldre (OTA).
Enligt ordalydelsen är paragrafens
punkter 1-3 tillämpliga i detta fall,
dvs. avstängning skall ske om den
försäkrade lämnar ett arbete utan
giltig anledning eller avvisar ett
lämpligt sådant arbete.
Frågan kan ställas om det är rimligt
att avstänga en arbetslös som inte vill
acceptera ett erbjudande om sådant
arbete eller lämnar arbetet. Utskottet
vill för sin del hänvisa till att
avstängningsreglerna enligt 29 § 1-3
inte är ovillkorliga. En viss
skälighetsbedömning skall ske genom att
det skall saknas giltig anledning att
lämna arbetet resp. att det erbjudna
arbetet skall vara lämpligt .
Utskottet anser det rimligt att man vid
prövningen av dessa rekvisit väger in
den speciella situation som målgruppen
för åtgärden befinner sig i. Man bör
kunna se betydligt mildare på dessa
vägransfall än på övriga fall.
Utskottet föreslår att 29 § punkt 4 ALF
resp. 26 § punkt 4 KAS får följande
lydelse.
"4. avvisat erbjudande om en
arbetsmarknadspolitisk åtgärd eller om
en utbildning med en studiefinansiering
som motsvarar arbetslöshetsersättningen
eller utan giltig anledning avbrutit en
sådan åtgärd eller utbildning."
Finansutskottet har utifrån sitt
beredningsområde inget att tillägga till
de kommentarer arbetsmarknadsutskottet
gör i anslutning till
avstängningsreglerna. Finansutskottet
föreslår att 29 § punkt 4 ALF och 26 §
punkt 4 KAS ändras i enlighet med
arbetsmarknadsutskottets förslag och att
man således i lagtexten klargör att
avstängning skall ske även i de fall man
utan giltig anledning avbryter en
pågående åtgärd.
Finansutskottet föreslår således att
rikdagen godkänner vad
arbetsmarknadsutskottet anfört om
avstängningsreglerna i ALF och KAS.
Övergångsbestämmelser
Arbetsmarknadsutskottet framför följande
synpunkter på propositionens förslag
till ikraftträdande och
övergångsbestämmelser för ändringarna i
ALF och KAS.
Ikraftträdande och
övergångsbestämmelser
De nya reglerna föreslås träda i kraft
den 1 januari 1997. Enligt motiven
skall den nya ordningen få snabbt
genomslag. Därför bör hänsyn tas även
till redan förbrukade ersättningsdagar.
Den föreslagna övergångslösningen
kräver enligt utskottets mening vissa
kompletteringar. Det bör till en början
klargöras när ersättningstid skall
börja löpa. Vidare bör det klargöras
vad som skall gälla övergångsvis
beträffande längden på den
ersättningsperiod som löper vid
ikraftträdandet. Enligt utskottets
mening bör de äldre reglerna gälla
övergångsvis. Äldre personer kan inom
såväl ALF som KAS ha längre
ersättningsperioder, som de således bör
få utnyttja fullt ut. En normal
ersättningsperiod om 150 dagar inom KAS
förlängs inte. De äldre reglerna bör
också gälla vad avser förbrukningen av
ersättningsdagar.
Enligt utskottets mening är det
rimligt att se till förhållandena upp
till ett år före ikraftträdandet, dvs.
från den 1 januari 1996.
I övrigt krävs enligt utskottets mening
inga särskilda övergångsbestämmelser.
Det innebär bl.a. att prövningen av
arbetsvillkoret efter ikraftträdandet
sker enligt 6 och 7 §§ i deras nya
lydelse.
Utskottet föreslår följande lydelse av
övergångsbestämmelsen.
"För den som vid ikraftträdandet har en
löpande ersättningsperiod skall
följande gälla. Ersättningstiden enligt
14 § skall anses ha börjat löpa den 1
januari 1996 eller vid den senare
tidpunkt då ersättningsperioden
påbörjats. Den löpande
ersättningsperiodens längd bestäms
enligt 14 § i dess äldre lydelse.
Ersättningsdagar i den löpande
ersättningsperioden som enligt de äldre
reglerna förbrukats före
ikraftträdandet avräknas från
ersättningstiden i den mån de hänför
sig till tiden efter den 1 januari
1996."
Finansutskottet har för egen del inget
att erinra mot att övergångsreglerna
kompletteras på det av
arbetsmarknadsutskottet angivna sättet.
Finansutskottet föreslår sålunda att
riksdagen godkänner vad
arbetsmarknadsutskottet anfört om
övergångsbestämmelser.
Ökning av antalet karensdagar
Finansutskottet har i det föregående
ställt sig bakom de förslag till
dndringar som arbetsmarknadsutskottet
anser bör göras i de framlagda
lagförslagen. Ändringsförslagen innebär
att den samlade besparingseffekten av
propositionens förslag övergångsvis
försvagas.
Utan att lägga fram något konkret
förslag i frågan pekar
arbetsmarknadsutskottet i sitt yttrande
på möjligheten att öka antalet
karensdagar i arbetslöshetsförsäkringen
och KAS från fem till sex. Detta förslag
bör enligt finansutskottets mening
utnyttjas för att finansiera de
försvagningar som framkommer vid
årsskiftet med utskottets förslag. Med
en sådan lösning är dessa försvagningar
väl finansierade.
Finansutskottet föreslår sålunda att
antalet karensdagar i ALF och KAS ökas
från fem till sex den 1 januari 1997.
Förslaget föranleder ändring av 13 §
första stycket ALF och KAS där ordet
"fem" i första meningen ersätts med
"sex".
Arbetsmarknadsutskottets förslag till
ändringar av ALF och KAS bör alltså
kompletteras med att 13 § i de båda
lagarna ändras på angivet sätt.
Ändringen bör enligt finansutskottets
mening genomföras på följande sätt.
Efter ikraftträdandet gäller
karensvillkoret enligt 13 § i dess nya
lydelse när rätten till ersättning för
en första eller ytterligare
ersättningsperiod skall prövas. Den som
påbörjat en ersättningsperiod före
ikraftträdandet behöver inte uppfylla
det nya karensvillkoret vid ny
arbetslöshet enligt 15 § första stycket
första meningen. Den som fullgjort
karensdagar före ikraftträdandet men vid
den tidpunkten ännu inte börjat lyfta
ersättning omfattas däremot av det nya
karensvillkoret.
Finansutskottet föreslår att riksdagen
godkänner vad utskottet här anfört om
vkning av antalet karensdagar i ALF och
KAS.
Lagförslagen i övrigt
Såsom framgår av den lämnade
redovisningen föreslår
arbetsmarknadsutskottet att de i
propositionen föreslagna ändringarna i
ALF och KAS jämkas på några punkter.
Arbetsmarknadsutskottet har föreslagit
ändring av 6 § tredje stycket ALF och
KAS i fråga om om arbetsvillkoret, 8 §
första stycket punkt 2 ALF och KAS i
fråga om överhoppningsbar tid, 20 §
tredje stycket ALF i fråga om
normalarbetstid, 29 § punkt 4 ALF resp.
26 § punkt 4 KAS i fråga om
avstängningsregler samt
övergångsbestämmelserna i ALF och KAS.
Finansutskottet har för egen del
föreslagit att 13 § första stycket ALF
och KAS ändras i fråga om antalet
karensdagar.
Finansutskottet föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till ändringar
av ALF (yrkande 27) och KAS (yrkande 28)
med dessa ändringar och tillägg.
Utskottets förslag till ändringar i de
båda lagförslagen framgår av den till
detta betänkande fogade bilaga 2.
Ersättning till deltidsarbetslösa
Vänsterpartiet begär i motion Fi116 att
de tidigare reglerna för ersättning till
deltidsarbetslösa skall återinföras
(yrkande 54). Vad som krävs för att
effektivt bekämpa missförhållandena för
deltidsarbetslösa är enligt
Vänsterpartiet arbetsrättsliga reformer
och riktade insatser från
förmedlingarnas sida. I avvaktan på
dessa åtgärder bör de tidigare
ersättningsreglerna återinföras.
Arbetsmarknadsutskottet avstyrker
motionärernas förslag, bl.a. med
hänvisning till att utredningen om
ersättning vid arbetslöshet och
omställning, ARBOM, kommer att pröva
frågor med anknytning till de
deltidsarbetslösa. ARBOM väntas senare i
år presentera sina förslag.
Vänsterpartiet har i en avvikande
mening tillstyrkt sitt förslag.
Moderata samlingspartiet lägger i motion
A49 fram ett förslag om en allmän
arbetslöshetsförsäkring som behandlar
alla arbetslösa lika (yrkande 39).
Motionärerna anser att det helt saknas
skäl att knyta ersättningen till de
fackliga organisationerna, så länge
staten i praktiken står för
finansieringen. Ersättning bör ges
endast vid tillfälligt inkomstbortfall.
Inträde bör beviljas efter tolv månaders
arbete. Ersättningen bör grundas på den
genomsnittliga lönen under de 24 sista
månaderna före arbetslösheten och uppgå
till 75 %. Ersättningsperioden bör vara
begränsad till 300 dagar för att gränsen
skall fylla sitt syfte att skapa en
positiv drivkraft för ett aktivt
arbetssökande. Kommunerna bör ansvara
för ersättningen till dem som inte
längre omfattas. Den enskildes
egenfinansiering bör öka för att stärka
incitamenten till en lönebildning som
medför en god tillgång till arbete. En
sådan allmän arbetslöshetsförsäkring bör
inrättas från 1997. Skyddet vid
arbetslöshet måste sedan utvecklas
vidare med hänsyn till den mer
mångfasetterade arbetsmarknaden.
Kristdemokraterna upprepar i motion
Fi118 sitt tidigare krav på en allmän
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring som
ersätter nuvarande
arbetslöshetsförsäkring och KAS enligt
det system som infördes av
fyrpartiregeringen år 1994.
Ersättningsnivån bör vara minst 80 %
(yrkande 28).
Arbetsmarknadsutskottet hänvisar till
den pågående ARBOM-utredningen och
avstyrker förslagen i de båda
motionerna. Det saknas anledning att
föregripa detta utredningsarbete anser
arbetsmarknadsutskottet, som därför inte
finner skäl att ta ställning i sak till
förslaget om en återgång till den
allmänna obligatoriska försäkring som
fyrpartiregeringen införde år 1994.
I en gemensam avvikande mening förordar
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet
liberalerna och Kristdemokraterna att en
allmän obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring återinförs.
Finansutskottet anser i likhet med
arbetsmarknadsutskottet att de båda
motionerna inte bör föranleda någon
åtgärd. Utskottet avstyrker således
motionerna A49 (m) yrkande 39 och Fi118
(kds) yrkande 28.
Finansiering av höjningen av
ersättningsnivån
Vänsterpartiet vill enligt motion Fi116
ha en återgång till 80 %
ersättningsnivå. Finansiering bör inte
ske genom besparingar på försäkringens
utgiftssida. I stället bör höjningen i
första hand finansieras externt inom det
samlade budgetalternativ som
Vänsterpartiet redovisat. Tänkbart är
också en mycket måttlig höjning av
arbetsmarknadsavgiften eller en
begränsad höjning av bolagsskatten. Ett
annat alternativ är att den växling av
uttaget av arbetsgivaravgifter som
föreslås i proposition 209 inte
genomförs. Med ett fortsatt system med
sänkt sjukförsäkringsavgift och höjd
arbetsmarknadsavgift kan
arbetslöshetsförsäkringen tillföras
medel för ändamålet (yrkande 52).
Miljöpartiet de gröna anser enligt
motion Fi117 att den nuvarande
grundnivån i arbetslöshetsförsäkringen,
230 kr, är för låg. Ersättningsnivån bör
vara 80 % för lägre avlönade, vilket bör
finansieras genom införandet av ett s.k.
brutet tak som för närvarande bör
motsvara 4,2 basbelopp eller 12 700 kr
(yrkande 65). Vid inkomster därutöver
bör ersättningen vara 80 % för den del
av inkomsten som ligger under
brytpunkten och 40 % för återstoden
(yrkande 64).
Arbetsmarknadsutskottet hänvisar även i
denna fråga till den pågående ARBOM-
utredningen som bl.a. kommer att ta upp
frågor med anknytning till försäkringens
finansiering. Något skäl att föregripa
utredningsarbetet finns inte, anser
arbetsmarknadsutskottet som avstyrker
förslagen i de båda motionerna.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet de
gröna biträder i var sin avvikande
mening sina respektive motionsförslag.
Enligt finansutskottets mening bör
ersättningsnivån inom
arbetslöshetsförsäkringen höjas till
80 % den 1 januari 1998. Utskottet anser
i likhet med regeringen att höjningen
skall finansieras fullt ut genom
besparingar på
arbetslöshetsförsäkringens utgiftssida
och att finansieringen av höjningen
skall vara säkerställd innan något
förslag framläggs.
I propositionen anges ett antal
tänkbara besparingsalternativ som enligt
finansutskottets mening bör kunna ligga
till grund för fortsatta överväganden.
Det gäller dels möjligheten att begränsa
uppräkningen av ersättningen på grund av
löneavtal till högst 2 %, dels
möjligheten att samordna
arbetslöshetsersättningen med
avgångsvederlag, semesterersättning och
föräldrapenning.
Finansutskottet instämmer i
arbetsmarknadsutskottets uppfattning att
det i dag gällande maximala beloppet för
dagpenning enligt 17 § första stycket
inte bör höjas i samband med att
ersättningsnivån höjs till 80 %.
Med hänvisning härtill avstyrker
utskottet motionerna Fi116 (v) yrkande
52 och Fi117 (mp) yrkandena 64 och 65.
Förslag på tilläggsbudget
Enligt 9 kap. 5 § regeringsformen kan
riksdagen för löpande budgetår på
tilläggsbudget göra en ny beräkning av
statsinkomster samt ändra anslag och
anvisa nya anslag. Så har skett i ett
antal propositioner under innevarande
budgetår, vilket finansutskottet senast
redovisat i betänkandet 1995/96:FiU10. I
propositionerna 207 (s. 32-37) och 222
(s. 3.1-3.7) återfinns sammanfattningar
av de förslag som nu läggs fram för
riksdagens beslut samt de förslag som
aviseras. Regeringen anger att flera av
förslagen mot bakgrund av ärendets natur
har beretts i annan ordning än vad som
normalt sker när en längre beredningstid
står till buds.
Regeringen har tidigare uttalat att för
att bibehålla förtroendet för de
offentliga finanserna skall
utgiftsökningar och inkomstminskningar
vara fullt finansierade genom samtidigt
beslutade utgiftssänkningar eller
inkomstökningar (prop. 1994/95:100 bil.
1). Regeringen redovisar i förevarande
proposition hur förslagen skall
finansieras.
De anslagsförändringar som föreslås på
tilläggsbudget för budgetåret 1995/96
innebär en bruttoökning som uppgår till
3 miljarder kronor. De finansieras genom
lika stora inleveranser från det
statliga bolaget Securum.
Tabell 7 Specifikation av förändringar i
utgiftsanslagen för budgetåret
1995/96 i förhållande till statsbudgeten
1000-tal kronor
Belopp
Förslag till Förändring
i stats- nytt
anslags- Ökning (+)
budgeten
belopp Minskning(-)
Förslag
Statschefen och regeringen
Samarbete och utveckling inom
Östersjöregionen, reservationsanslag
1 000 000 +1 000 000
Näringsdepartementet
Program för småföretagsutveckling,
förnyelse och tillväxt,
reservationsanslag 1 000 000
+1 000 000
Miljödepartementet
Investeringsbidrag för
främjande av omställning i
ekologiskt hållbar riktning,
reservationsanslag 100 000
1 100 000 +1 000 000
Summa totalt 100 000
3 100 000 +3 000 000
Finansiering
Utdelning från Securum
+3 000 000
Ytterligare utdelning från Securum på 3
miljarder kronor används som
finansiering av förändringar på
inkomstsidan under budgetåren
1995/96-1999. I praktiken avses dessa
medel inlevereras under åren 1997 och
1998.
Förfarandet att använda indragningar
från Securum som finansieringskälla
kritiseras i två motioner.
I motion Fi109 (m) anförs att endast
2,8 miljarder kronor av den av
regeringen totalt föreslagna
inleveransen från Securum bör tas i
anspråk. Detta belopp motsvarar
bortfallet av stämpelskatt åren 1996 och
1997. Vad i övrigt kan erhållas vid en
avveckling av Securum bör användas för
att nedbringa budgetunderskottet och
statsskulden.
I motion Fi110 (fp) avvisas bestämt den
enligt motionärerna undermåliga
finansieringen av regeringens förslag.
Enligt motionärerna sänker förslaget
trovärdigheten i den pågående
budgetsaneringen. Att använda
inleveranser från Securum, vilket i
praktiken innebär
fastighetsförsäljningar till statlig
konsumtion är oacceptabelt. De
fastigheter som Securum äger har staten
övertagit som en följd av bankkrisen.
Försäljning av dessa har i tidigare
skede betraktats som en återbetalning av
bankstöd. Kostnaderna för bankstödet
lånades upp och belastar nu
statsskulden. Det enda rimliga är, menar
motionärerna, att intäkter från
fastigheter som försäljs används till
att betala av på statsskulden.
Finansutskottet konstaterade vid
behandlingen av den ekonomiska
vårpropositionen (prop. 1995/96:150,
bet. FiU10) att de ändringar som då
gjordes på tilläggsbudget innebar att
utgifterna på statsbudgeten för
innevarande budgetår 1995/96 minskat med
omkring 1,3 miljarder kronor.
Sammantaget hade därmed ändringarna på
tilläggsbudget under innevarande
budgetår inneburit en nettobelastning om
ca 1,2 miljarder kronor.
Utskottet noterar med
tillfredsställelse att de förslag till
ökade utgifter på tilläggsbudget som nu
läggs fram i proposition 222 är
finansierade. De av utskottet
tillstyrkta utgiftsökningarna avser en
engångsvis uppbyggnad av tre anslag.
Utskottet har inga invändningar mot
finansieringen.
Övrigt
Arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen
Enligt lagen (1991:1047) om sjuklön
utges inte sjuklön för den första dagen
i sjuklöneperioden. För de följande
dagarna i sjuklöneperioden utgör
sjuklönen 75 % av
anställningsförmånerna. Sjuklöneperioden
omfattar den första dag arbetstagarens
arbetsförmåga är nedsatt på grund av
sjukdom och de därpå följande 13
kalenderdagarna. Om sjukperioden
fortsätter efter sjuklöneperioden utges
ersättning i form av sjukpenning enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring. I
proposition 1995/95:209 har regeringen
föreslagit att sjuklöneperioden fr.o.m.
den 1 januari 1997 skall förlängas från
två till fyra veckor.
I motion Fi110 (fp) krävs att riksdagen
skall upphäva beslutet om förlängning av
sjuklöneperioden (yrkande 9). Enligt
motionärerna kommer de nya reglerna att
slå särskilt hårt mot mindre och
medelstora företag, dvs. just de företag
som regeringen säger sig värna om.
I motion A46 (kds) begärs att riksdagen
beslutar att dagens regler för
arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen
skall gälla även fortsättningsvis
(yrkande 10). Enligt motionärerna skulle
en förlängd sjuklöneperiod verka
hämmande för tillväxten och försvåra för
dem som inte har god hälsa att få en
anställning,
Socialförsäkringsutskottet konstaterar i
sitt yttrande (SfU6y) att regeringen i
proposition 1995/96:209 har lämnat
förslag om att sjuklöneperioden skall
förlängas från 14 till 28 dagar fr.o.m.
den 1 januari 1997. Avsikten är att
riksdagen skall behandla denna
proposition jämte motioner under hösten.
Med hänsyn därtill anser
socialförsäkringsutskottet att det för
närvarande inte är påkallat med någon
åtgärd från riksdagens sida i denna
fråga och avstyrker bifall till de två
aktuella motionsyrkandena.
Finansutskottet har ingen annan
uppfattning än
socialförsäkringsutskottet angående
frågans hantering. Utskottet avstyrker
därför motionerna Fi110 (fp) yrkande 9
och A46 (kds) yrkande 10.
Rehabilitering
I motion A49 (m) begärs ett nytt system
för rehabilitering. I motionen
ifrågasätts det nuvarande
rehabiliteringssystemets effektivitet
(yrkande 53). Enligt motionärerna är
lagstiftning och kontroll sannolikt lika
problematiska som verktyg här som på
flertalet andra områden som är
relaterade till den moderna
arbetsmarknaden. Motionärerna anser att
det vore mer ändamålsenligt att bygga
ett rehabiliteringssystem på ett mera
direkt samarbete med företagen.
Överenskommelser med företag om att
dessa svarar för preciserade
rehabiliteringsuppgifter vore troligen
bättre än den nuvarande
institutionaliseringslinjen.
Enligt motion Fi116 (v) bör förslaget
från Arbetsmarknadspolitiska kommittén
(SOU 1996:34) om en samordnad
rehabilitering nu genomföras
(yrkande 27). Enligt förslaget skall
försäkringskassan, arbetsförmedlingen
och kommunen bilda
samverkansorganisation på lokal nivå för
planering och beställning av
rehabiliterings- och andra
arbetsförberedande insatser.
Socialförsäkringsutskottet redogör i
sitt yttrande (SfU6y) för nuvarande
regelsystem när det gäller
rehabilitering liksom för pågående
utrednings- och beredningsarbete samt
riksdagens tidigare uttalanden när det
gäller behovet av ett väl fungerande
rehabiliteringsarbete.
Socialförsäkringsutskottet pekar förutom
på de föreliggande förslagen från
Arbetsmarknadspolitiska kommittén även
på det pågående arbetet i Sjuk- och
arbetsskadekommittén. Enligt
socialförsäkringsutskottets mening bör
det omfattande utrednings- och
beredningsarbetet som för närvarande
pågår avvaktas. Motionerna bör därför
avslås. Avvikande meningar har anmälts
av företrädarna för Moderata
samlingspartiet och Vänsterpartiet till
förmån för deras respektive
motionsyrkanden.
Finansutskottet anser i likhet med
socialförsäkringsutskottet att det för
närvarande med hänsyn till pågående
arbete inom området inte är påkallat med
några initiativ från riksdagens sida när
det gäller rehabiliteringsfrågorna.
Utskottet avstyrker därför motionerna
A49 (m) yrkande 53 och Fi116 (v) yrkande
27.
Förtidspensionering
I motion Fi116 (v) anförs att
förtidspensionering fr.o.m. årsskiftet
1996/97 kommer att medges endast på
grund av medicinska skäl. Även om
förtidspensioneringen som metod bör
minimeras blir enligt motionärerna
pressen på individen i dagens
arbetsmarknadsläge orimligt stor. En
modifierad s.k. äldreregel vid
förtidspension bör därför prövas
tillsammans med andra kompletterande
åtgärder (yrkande 28).
Socialförsäkringsutskottet tar upp
frågan i sitt yttrande (SfU6y) till
finansutskottet.
Socialförsäkringsutskottet redovisar
inledningsvis gällande regler, vilka
främst tar sikte på nedsatt
arbetsförmåga som grund för
förtidspensionering. I fråga om
försäkrad som fyllt 60 år gäller för
närvarande de s.k. äldrereglerna.
Bedömningen gäller därvid främst den
försäkrades förmåga och möjlighet att
bereda sig fortsatt inkomst genom sådant
arbete som han tidigare utfört eller
genom annat för honom tillgängligt
lämpligt arbete. Dessa äldreregler
upphör dock att gälla vid årsskiftet
1996/97 (prop. 1994/95:147, bet. SfU10,
rskr. 343).
I den proposition som föregick
riksdagsbeslutet uppgav regeringen att
det är av stor vikt att uppkomna
kostnader på grund av sjukdom och
arbetslöshet i största möjliga
utsträckning hanteras inom
socialförsäkringen respektive
arbetsmarknadspolitiken. En sådan
strävan skulle enligt regeringen
underlätta politiska prioriteringar
mellan olika politikområden samt bidra
till att stärka tilltron till systemen.
Särskilt viktigt var detta enligt
regeringen när de olika
ersättningssystemen utsätts för stort
ekonomiskt tryck. Förslaget skulle
därför enligt propositionen ses som ett
första steg mot en renodling av
förtidspensioneringen till att ge
ersättning vid nedsatt arbetsförmåga på
grund av medicinska faktorer. För att
avskaffandet av äldrereglerna inte
skulle få orimliga sociala konsekvenser
skulle ändringen enligt regeringen
genomföras i samband med att särskilda
åtgärder görs inom
arbetsmarknadspolitiken för äldre
personer i arbetskraften.
Socialförsäkringsutskottet delade
regeringens bedömning och tillstyrkte
lagändringen. Riksdagen biföll
utskottets förslag.
Socialförsäkringsutskottet anger nu i
sitt yttrande att man vidhåller sin
tidigare uppfattning att det är
motiverat att avskaffa de s.k.
äldrereglerna. Motionsyrkandet avstyrks
således av utskottet. Representanterna
för Vänsterpartiet och Miljöpartiet har
gemensamt anmält en avvikande mening i
frågan.
Finansutskottet gör inget annat
ställningstagande än
socialförsäkringsutskottet och avstyrker
därför motion Fi116 (v) yrkande 28.
Samordning av olika ersättningssystem
I motion Fi117 (mp) begärs
tillkännagivanden om behovet av
samordning av olika ersättningssystem
och om en parlamentarisk beredning för
samordning av sådana system (yrkandena
58 och 59). Motionärerna pekar på att
det för närvarande finns en stor mängd
ersättningssystem för människor som är
sjuka, arbetslösa, har sociala problem,
deltar i någon arbetsmarknadspolitisk
åtgärd eller genomgår utbildning. Enligt
vad som anförs i motionen skulle en
bättre organisatorisk samverkan på lokal
nivå underlättas av en samordning eller
sammanslagning av olika
ersättningssystem.
Ersättningssystemen är nu under
utredning i olika sammanhang och
motionärerna menar att det finns tecken
på att resultaten kan medföra
ytterligare splittring mellan systemen.
För att få den nödvändiga samordningen
och överblicken bör därför en
parlamentarisk beredning tillsättas med
uppgift att utarbeta ett samlat och
samordnat förslag för de olika
ersättningssystemen. Beredningen bör ske
snabbt och bygga på den information och
det arbete som gjorts av de kommittéer
och utredningar som har och har haft
till uppgift att se över olika
ersättningssystem, anförs i motionen.
Socialförsäkringsutskottet anför i sitt
yttrande (SfU6y) att de olika sociala
ersättningssystemen främst har till
uppgift att trygga människors ekonomi
genom en omfördelning av resurser när de
drabbas av mer eller mindre oförutsedda
händelser som exempelvis ohälsa eller
arbetslöshet. I det pågående
utredningsarbetet finns enligt
socialförsäkringsutskottet en strävan
till en renodling av de olika
ersättningssystemen. Som exempel anges
arbetet i Sjuk- och arbetsskadekommittén
samt pågående utredningar om
arbetslöshetsersättningen och
studiestödssystemet.
Socialförsäkringsutskottet pekar
särskilt på att Sjuk- och
arbetsskadekommittén skall ägna speciell
uppmärksamhet åt samspelet mellan olika
ersättningssystem och att bättre
harmonisera reglerna i olika delar av
trygghetssystemet.
Socialförsäkringsutskottet utgår för sin
del från att samspelet mellan olika
ersättningssystem särskilt uppmärksammas
i det fortsatta utrednings- och
beredningsarbetet och förordar att
motion Fi117 (mp) avstyrks i denna del.
Miljöpartiet har anmält en avvikande
mening till förmån för sitt
motionsyrkande.
Finansutskottet konstaterar att de
problem som uppmärksammats i motionen
spänner över flera politikområden.
Förutom socialföräkringen berörs inte
minst också arbetsmarknadspolitiken och
arbetslöshetsförsäkringen. Av
statsfinansiella skäl är det angeläget
att olika offentliga åtaganden noga
prövas och att möjligheterna att minska
utgifterna tas till vara.
Finansutskottet vill peka på behovet av
bättre samspel mellan de olika
ersättningssystemen, tydligare
avgränsning mellan systemen och behovet
av harmonisering av reglerna. Ett arbete
med denna inriktning pågår sedan några
år. Finansutskottet utgår från att
regeringen ägnar stor uppmärksamhet åt
samordningsfrågorna i den fortsatta
beredningen av förslagen från
Arbetsmarknadpolitiska kommittén och
Sjuk- och arbetsskadekommittén.
Utskottet ser för närvarande inte behov
av någon parlamentarisk beredning. Något
särskilt initiativ från riksdagens sida
är därför inte påkallat. Utskottet
avstyrker med hänvisning till det
anförda motion Fi117 (mp) yrkandena 58
och 59.
Förmånsrätt och lönegaranti
I motion A49 (m) begärs förslag till
ändring i förmånsrättslagen beträffande
förmånsrätt för skattefordringar och ett
tillkännagivande till regeringen om
reformering av systemet med
löneförmånsrätt och lönegaranti
(yrkandena 23 och 24). Motionärerna
anser att skatteförmånsrätten är en
väsentlig omständighet när företag skall
räddas genom rekonstruktion. Vid
rekonstruktioner är det mycket små
marginaler som avgör om en
rekonstruktion skall komma till stånd
eller inte. Därför bör, enligt
motionärernas mening,
skatteförmånsrätten tas bort. Ett mer
jämbördigt regelsystem för samtliga
fordringsägare, inklusive staten, skulle
vara till fördel för alla parter. Om
staten tvingas att bevaka sina
fordringar på samma villkor som övriga
fordringsägare skulle dessutom, anser
motionärerna, oseriös företagsamhet
sannolikt kunna upptäckas betydligt
snabbare än vad som sker i dag.
När det gäller lönegarantin anför
motionärerna att nuvarande bestämmelser
innebär risker för en snedvridning av
konkurrensen genom s.k.
bekvämlighetskonkurser. I motionen
föreslås förenklingar som, enligt
motionärerna, innebär ett fortsatt gott
grundskydd för arbetstagarna,
eliminering av riskerna för snedvridning
av konkurrensen, förenklad
administration och minskade utgifter för
staten. Förslaget går bl.a. ut på att de
medel som betalats in av arbetsgivarna
till lönegarantifonden i stället skall
betalas till försäkringskassan. Vidare
bör, anser motionärerna, den koppling
som i dag finns mellan
lönegarantibestämmelserna och
förmånsrätten upphävas.
Lagutskottet erinrar i sitt yttrande
(LU6y) till finansutskottet om att
regeringen i slutet av år 1995 beslutat
om direktiv till en kommitté med uppgift
att utreda frågor om bl.a. förmånsrätt i
konkurs och lönegaranti. I yttrandet
gör lagutskottet en översiktlig
redovisning av lagstiftningen på området
och av kommitténs utredningsuppdrag.
Kommitténs huvuduppgift är att ta
ställning till dels om statens
förmånsrätt för skatter bör slopas, dels
om företagshypotek bör ges en annan
ställning än det har i dag och dels om
arbetstagares löneskydd vid
arbetsgivarens konkurs kan förbättras
utan att statens kostnader för
lönegarantin ökar. Av direktiven framgår
att utredningen är oförhindrad att lägga
fram förslag som innebär att kopplingen
mellan lönegarantin och förmånsrätten
löses upp.
Lagutskottet erinrar om att
motionsyrkanden liknande de nu aktuella
prövades i början av juni 1996 i samband
med att riksdagen antog lagen om
företagsrekonstruktion (bet.
1995/96:LU11 s. 28). Enligt lagutskottet
har några nya omständigheter inte
tillkommit som bör föranleda att
riksdagen nu frångår de
ställningstaganden som gjordes tre
veckor tidigare. Lagutskottet anser
därför att de aktuella motionsyrkandena
för närvarande inte bör föranleda någon
riksdagens vidare åtgärd. En avvikande
mening har anmälts av företrädarna för
Moderata samlingspartiet.
Finansutskottet konstaterar för sin del
att några nya omständigheter inte
föreligger i förhållande till läget för
en månad sedan. Riksdagens beslut med
anledning av föreliggande motionskrav
bör därför inte nu omprövas.
Finansutskottet intar således samma
ståndpunkt som lagutskottet och
avstyrker motion A49 (m) yrkandena 23
och 24.
Stöd till kulturarbetare
Enligt motion Fi117 (mp) bör regeringen
lägga fram förslag om förändring av
stödet till kulturarbetare (yrkande 23).
Stödet bör vara generellt och utformas
som ett konstnärstillägg motsvarande 70
% av inkomsten upp till 50 000 kr per år
och utgå med högst 35 000 kr. Vid en
inkomst överstigande 80 000 kr per år
bör stödet avtrappas för att helt
upphöra vid en årsinkomst om 150 000 kr.
Kulturutskottet hänvisar i sitt yttrande
(KrU12y) till att Kulturutredningen i
sitt slutbetänkande Kulturpolitikens
inriktning (SOU 1995:84) har ägnat
frågan om ett generellt konstnärsstöd
särskild uppmärksamhet (s. 254-258 samt
661-689). En av de stödformer som har
övervägts är ett konstnärstillägg med
samma principiella utformning som
föreslås i motion Fi117. Utredningen gör
bedömningen att en stödform av detta
slag inte bör införas. Efter
remissbehandling av Kulturutredningens
betänkande bereds ärendet i
regeringskansliet. Avsikten är att en
kulturproposition skall föreläggas
riksdagen i samband med
budgetpropositionen i september månad.
Kulturutskottet anser att
beredningsarbetet inte bör föregripas,
varför motion Fi117 (mp) bör avstyrkas
vad avser de förslag som faller inom
kulturutskottets beredningsområde. Till
yttrandet har fogats en avvikande mening
från Miljöpartiet de grönas företrädare.
Finansutskottet har inte anledning att
göra någon annan bedömning av förslaget
dn kulturutskottet och avstyrker därmed
motion Fi117 (mp) yrkande 23.
Hemställan
Utskottet hemställer
Den ekonomiska politiken
1. beträffande målet om en
halvering av den öppna
arbetslösheten
att riksdagen med bifall till
proposition 1995/96:207 yrkande 2
samt med avslag på motionerna
1995/96:Fi109 yrkande 2,
1995/96:Fi110 yrkande 2,
1995/96:Fi111 yrkandena 3 och 4,
1995/96:Fi112 yrkande 2,
1995/96:Fi113 yrkande 2 och
1995/96:Fi117 yrkande 5 godkänner vad
regeringen har anfört om målet att
halvera den öppna arbetslösheten till
4 procent år 2000,
res. 1 (m, fp, kds)
res. 2 (v)
res. 3 (mp)
2. beträffande kontinuerlig
rapportering om sysselsättningen
m.m.
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:A49 yrkande 55 och
1995/96:Fi115 yrkande 1,
res. 4 (m, fp)
3. beträffande allmänna
riktlinjer för den ekonomiska
politiken
att riksdagen med bifall till
proposition 1995/96:207 yrkande 1
samt med avslag på motionerna
1995/96:A49 yrkandena 1, 2 och 40,
1995/96:Fi109 yrkande 1,
1995/96:Fi110 yrkande 1,
1995/96:Fi111 yrkandena 1 och 2,
1995/96:Fi112 yrkande 1,
1995/96:Fi113 yrkande 1,
1995/96:Fi117 yrkandena 1-4, 6 och 42
godkänner de allmänna riktlinjer för
den ekonomiska politiken som
regeringen har förordat samt som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
res. 5 (m, fp, kds)
res. 6 (v)
res. 7 (mp)
4. beträffande utgiftstak och
fördelning på utgiftsområden
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:Fi109 yrkandena 3 och 4 samt
1995/96:Fi110 yrkande 3,
res. 8 (m)
res. 9 (fp)
5. beträffande studier av
internationella exempel
att riksdagen avslår motion
1995/96:A49 yrkande 3,
res. 10 (m, fp)
6. beträffande svensk
arbetsmarknad i ett europeiskt
perspektiv
att riksdagen avslår motion
1995/96:Fi125,
res. 11 (m, fp,
kds)
7. beträffande Riksbankens
uppgifter
att riksdagen avslår motion
1995/96:Fi114,
Skattepolitiken
8. beträffande
fördelningspolitiska effekter av
skattepolitiken
att riksdagen avslår motion
1995/96:Fi116 yrkandena 2 och 3,
res. 12 (v)
res. 13 (m) -
motiv.
9. beträffande tillfällig
nedsättning av stämpelskatt i vissa
fall
att riksdagen med bifall till
proposition 1995/96:222 yrkande 5
samt med avslag på motionerna
1995/96:Fi116 yrkande 4,
1995/96:Fi117 yrkande 15 och
1995/96:Fi129 antar regeringens
förslag till lag om tillfällig
nedsättning av stämpelskatt i vissa
fall,
res. 14 (m)
res. 15 (v, mp)
10. beträffande
fastighetsskatt
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:Fi115 yrkande 2 och
1995/96:Fi118 yrkande 1
res. 16 (m)
res. 17 (fp, kds)
11. beträffande stämpelskatt för
AP-fonden
att riksdagen med bifall till
proposition 1995/96:222 yrkande 6
antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1984:404) om
stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter,
12. beträffande skatter och
avgifter på motorfordon
att riksdagen med anledning av
proposition 1995/96:222 yrkandena 1-3
och med bifall till motion
1995/96:Fi133 samt med avslag på
motionerna 1995/96:Fi116 yrkande 5
och 1995/96:Fi117 yrkandena 18-20
samt 1995/96:Fi120 yrkande 1 antar
regeringens förslag till
dels lag om ändring i lagen
(1996:537) om ändring i lagen
(1978:69) om försäljningsskatt på
motorfordon med den ändringen att
övergångsbestämmelserna erhåller
följande som Utskottets förslag
betecknade lydelse:
Regeringens förslag Utskottets förslag
1. Denna lag träder i kraft den 1
oktober 1996.
2. Ändringarna i 4 § första stycket 1
och 8 § 1 träder dock i kraft den 1
augusti 1996.
3. 3. De nya
Försäljningskatt lydelserna av 4 §
enligt 8 § 1 skall första stycket 1
inte tas ut om och 8 § 1 skall
skattskyldighet tillämpas om
inträtt efter den skattskyldighet
11 juni 1996. inträtt efter den
10 juni 1996.
4. Äldre 4. I övrigt gäller
föreskrifter gäller äldre föreskrifter
fortfarande i fråga i fråga om
om förhållanden som förhållanden som
hänför sig till hänför sig till
tiden före tiden före
ikraftträdandet. ikraftträdandena.
dels lag om ändring i
fordonsskattelagen (1988:327),
dels lag om ändring i
bilskrotningslagen (1975:343) med den
ändringen att övergångsbestämmelserna
erhåller följande som Utskottets
förslag betecknade lydelse:
Regeringens förslag Utskottets förslag
1. Denna lag träder i kraft den 1
augusti 1996.
2. Har skyldighet 2. Har skyldighet
att betala att betala
skrotningsavgift skrotningsavgift
inträtt efter den inträtt efter den
11 juni 1996 skall 10 juni 1996 skall
avgift tas ut även avgift tas ut även
i de fall i de fall
försäljningsskatt försäljningsskatt
inte skall betalas inte skall betalas
för sådana fordon för sådana fordon
enligt lagen enligt lagen
(1978:69) om (1978:69) om
försäljningsskatt försäljningsskatt
på motorfordon. på motorfordon.
3. För personbilar som är inrättade för
drift med elektricitet från batterier i
fordonet skall inte skrotningsavgift tas
ut för tiden till och med den 31
december 1997.
res. 18 (m)
res. 19 (v)
res. 20 (mp)
13. beträffande tobaksskatt
att riksdagen med bifall till
proposition 1995/96:222 yrkande 4
antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1994:1563) om
tobaksskatt,
14. beträffande regler för
sparande i allemansfond
att riksdagen med bifall till
proposition 1995/96:222 yrkande 7
samt med avslag på motionerna
1995/96:Fi110 yrkande 6,
1995/96:Fi118 yrkande 2 och
1995/96:Fi120 yrkande 2 antar
regeringens förslag till lag om
upphävande av lagen (1994:1851) om
skattelättnader för sparande i
allemansfond,
res. 21 (m, kds)
res. 22 (fp)
15. beträffande
företagsbeskattning
att riksdagen avslår motion
1995/96:Fi116 yrkandena 7 och 9,
res. 23 (v)
16. beträffande
dubbelbeskattning av aktier och
riskkapitalavdrag
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:A46 yrkandena 5 och 6,
1995/96:A49 yrkandena 5 och 7,
1995/96:Fi110 yrkande 5,
1995/96:Fi116 yrkande 6 och
1995/96:Fi118 yrkandena 3, 6 och 7,
res. 24 (m, fp,
kds)
res. 25 (v)
res. 26 (mp) -
motiv.
17. beträffande avdragsrätt för
periodiseringsfonder
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:Fi116 yrkande 8 och
1995/96:Fi118 yrkande 4,
res. 27 (m, fp,
kds)
res. 28 (v)
18. beträffande
förmögenhetsbeskattning av aktier
att riksdagen avslår motion
1995/96:Fi117 yrkandena 33 och 34,
res. 29 (m, kds)
res. 30 (mp)
19. beträffande åtgärder för
enskilda näringsidkare och
fåmansföretag
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:A49 yrkande 6 och
1995/96:Fi110 yrkande 8,
res. 31 (m, fp,
kds)
20. beträffande beskattning av
royalty och patent, m.m.
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:A46 yrkande 7 och 1995/96:A49
yrkandena 8 och 9,
res. 32 (m, fp,
kds)
21. beträffande nedsättning av
socialavgifter
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:A49 yrkandena 12-14,
1995/96:Fi110 yrkande 4,
1995/96:Fi116 yrkande 10,
1995/96:Fi117 yrkandena 25 och 38
samt 1995/96:Fi118 yrkande 5,
res. 33 (m)
res. 34 (fp)
res. 35 (v)
res. 36 (mp)
res. 37 (kds)
22. beträffande
förmånsbeskattning av bilar
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:A49 yrkande 19 och
1995/96:Fi117 yrkande 21,
res. 38 (m)
res. 39 (mp)
res. 40 (v) -
motiv.
23. beträffande
inkomstbeskattning
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:A49 yrkandena 11 och 15,
1995/96:Fi110 yrkande 7,
1995/96:Fi116 yrkande 11,
1995/96:Fi117 yrkande 22 och
1995/96:Fi118 yrkande 8,
res. 41 (m, fp,
kds)
res. 42 (v)
res. 43 (mp)
24. beträffande skatteuppbörd
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:A46 yrkande 9, 1995/96:A49
yrkande 10 och 1995/96:Fi110 yrkande
10,
res. 44 (m, fp,
kds)
25. beträffande
energibeskattningen
att riksdagen avslår motion
1995/96:A49 yrkande 17,
res. 45 (m)
26. beträffande skatteavdrag för
yrkesfiskare
att riksdagen avslår motion
1995/96:Fi118 yrkande 35,
res. 46 (m, kds)
Näringspolitiken
27. beträffande program för
småföretagsutveckling, förnyelse och
tillväxt
att riksdagen med bifall till
proposition 1995/96:222 yrkande 8
samt med avslag på motionerna
1995/96:A46 yrkandena 2 och 11,
1995/96:A49 yrkandena 4, 21 och 22,
1995/96:Fi117 yrkandena 32, 35-37,
39, 40 och 56, 1995/96:Fi119 yrkande
1, 1995/96:Fi134, 1995/96:Fi135,
1995/96:Fi136 och 1995/96:Fi137 till
Program för småföretagsutveckling,
förnyelse och tillväxt på
tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1995/96 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 1 000 000 000
kr,
res. 47 (m)
res. 48 (fp)
res. 49 (mp)
res. 50 (kds)
28. beträffande översyn av
reglerna inom tjänstesektorn
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:A45 yrkande 1, 1995/96:A46
yrkande 12, 1995/96:A49 yrkandena 16
och 18 och 1995/96:Fi117 yrkande 41,
res. 51 (m, fp,
kds)
res. 52 (mp)
29. beträffande stöd till
jordbruket
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:A49 yrkandena 45-48,
1995/96:Fi116 yrkande 14,
1995/96:Fi118 yrkandena 30 och 34,
1995/96:Fi119 yrkande 2 och
1995/96:Fi132,
res. 53 (m)
res. 54 (v)
res. 55 (mp)
res. 56 (kds)
30. beträffande patentavgifter
att riksdagen avslår motion
1995/96:Fi116 yrkande 13,
31. beträffande privatiseringar
av statliga företag
att riksdagen avslår motion
1995/96:A49 yrkande 25,
res. 57 (m, fp,
kds)
32. beträffande insatser för
svensk formgivning
att riksdagen avslår motion
1995/96:Fi131,
33. beträffande program för
samarbete och utveckling inom
Östersjöregionen
att riksdagen med bifall till
proposition 1995/96:222 yrkande 9
samt med avslag på motionerna
1995/96:Fi116 yrkande 15,
1995/96:Fi117 yrkande 24,
1995/96:Fi119 yrkande 3 och
1995/96:Fi123 yrkande 12 till
Samarbete och utveckling inom
Östersjöregionen på tilläggsbudget
till statsbudgeten för budgetåret
1995/96 under första huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag på
1 000 000 000 kr,
res. 58 (m)
res. 59 (fp)
res. 60 (v)
res. 61 (mp)
34. beträffande program för
omställning till hållbar utveckling
att riksdagen med bifall till
proposition 1995/96:222 yrkande 10
samt med avslag på motionerna
1995/96:Fi116 yrkande 16,
1995/96:Fi119 yrkande 4 och
1995/96:Fi123 yrkande 13 beslutar att
på tilläggsbudget till statsbudgeten
för budgetåret 1995/96 öka det under
fjortonde huvudtiteln anvisade
reservationsanslaget
Investeringsbidrag för främjande av
omställning i ekologiskt hållbar
riktning med 1 000 000 000 kr,
res. 62 (m)
res. 63 (fp)
res. 64 (v)
35. beträffande
kretsloppsanpassade system
att riksdagen avslår motion
1995/96:Fi117 yrkandena 7-14,
res. 65 (mp)
36. beträffande stöd till
energiprojekt
att riksdagen avslår motion
1995/96:Fi118 yrkandena 31-33,
res. 66 (kds)
37. beträffande miljöanpassat
transportsystem
att riksdagen avslår motion
1995/96:Fi117 yrkande 16,
res. 67 (mp)
38. beträffande åtgärder för att
begränsa buller
att riksdagen avslår motion
1995/96:Fi117 yrkande 17,
res. 68 (mp)
39. beträffande
tredjepartsfinansiering för
ekologiskt hållbar tillväxt
att riksdagen avslår motion
1995/96:Fi116 yrkande 12,
res. 69 (v)
40. beträffande särskilda
insatser för omstrukturering i vissa
kommuner och landsting
att riksdagen med bifall till
proposition 1995/96:222 yrkande 11
samt med avslag på motionerna
1995/96:Fi119 yrkande 5 och
1995/96:Fi123 yrkande 10 godkänner
den föreslagna användningen av medel
på det under sjunde huvudtiteln
anvisade reservationsanslaget
Särskilda insatser för vissa kommuner
och landsting,
res. 70 (m)
res. 71 (fp)
41. beträffande upphandling i
konkurrens
att riksdagen avslår motion
1995/96:A49 yrkande 20,
res. 72 (m, fp)
42. beträffande övriga kommunala
frågor
att riksdagen avslår motion
1995/96:Fi117 yrkande 43,
res. 73 (mp)
Utbildning för tillväxt
43. beträffande
vuxenutbildning
att riksdagen med bifall till
proposition 1995/96:222 yrkande 12
samt med avslag på motionerna
1995/96:A49 yrkande 33 och
1995/96:Fi121 yrkandena 1, 2 och 4
godkänner att en utbildningssatsning
görs i enlighet med de riktlinjer som
regeringen förordar,
res. 74 (m)
44. beträffande innehållet i
utbildningarna m.m.
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:A49 yrkande 35 och
1995/96:Fi117 yrkande 50,
res. 75 (m, mp)
45. beträffande arbetslösa med
specifika läs- och skrivsvårigheter
att riksdagen avslår motion
1995/96:Fi117 yrkande 51,
res. 76 (mp)
46. beträffande ökade insatser
från näringslivet i utbildningen
att riksdagen avslår motion
1995/96:Fi117 yrkande 52,
res. 77 (mp)
47. beträffande
lärlingsutbildningen
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:A49 yrkande 42 och
1995/96:Fi117 yrkande 54,
res. 78 (m, fp, mp,
kds)
48. beträffande fördelning av
vuxenutbildningssatsningen mellan
folkbildningen och komvux
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:Fi116 yrkandena 18 och 19,
1995/96:Fi118 yrkandena 10 och 11
samt 1995/96:Fi126,
res. 79 (v)
res. 80 (kds)
49. beträffande särskilt
utbildningsbidrag
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:Fi116 yrkandena 20 och 22,
1995/96:Fi117 yrkande 60 samt
1995/96:Fi127 yrkandena 1 och 2,
res. 81 (v)
res. 82 (mp)
50. beträffande barntillägget i
svuxa
att riksdagen avslår motion
1995/96:Fi118 yrkande 12,
res. 83 (kds)
51. beträffande
högskoleutbyggnaden
att riksdagen avslår motion
1995/96:Fi118 yrkande 9,
res. 84 (kds)
52. beträffande kvalitet i
utbildningen
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:A49 yrkande 34, 1995/96:Fi121
yrkande 5 och 1995/96:Fi123 yrkande
11,
res. 85 (m, fp,
kds)
53. beträffande
forskningsområden av särskild
betydelse för Sverige
att riksdagen avslår motion
1995/96:A49 yrkande 37,
res. 86 (m)
54. beträffande utbytet mellan
högskolor och näringsliv
att riksdagen avslår motion
1995/96:Fi117 yrkande 53,
res. 87 (mp, kds)
55. beträffande
stiftelsehögskolan i Jönköping
att riksdagen avslår motion
1995/96:Fi128,
res. 88 (m)
56. beträffande individuella
utbildningskonton
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:A46 yrkande 8, 1995/96:A49
yrkande 36, 1995/96:Fi118 yrkande 13
och 1995/96:Fi121 yrkande 3,
res. 89 (m, fp,
kds)
57. beträffande
betygskomplettering
att riksdagen avslår motion
1995/96:Fi116 yrkande 17,
res. 90 (v)
58. beträffande nationell
skolpeng
att riksdagen avslår motion
1995/96:A49 yrkande 32,
res. 91 (m)
59. beträffande databas om
forskning
att riksdagen avslår motion
1995/96:A49 yrkande 38,
res. 92 (m)
60. beträffande ny
utbildningsorganisation i Norrland
att riksdagen avslår motion
1995/96:A49 yrkande 50,
res. 93 (m)
61. beträffande
svenskundervisning för invandrare
att riksdagen avslår motion
1995/96:A49 yrkande 49,
res. 94 (m)
62. beträffande utbildning i
företagande
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:A46 yrkande 1, 1995/96:Fi117
yrkande 31 och 1995/96:Fi118 yrkande
14,
res. 95 (mp, kds)
Arbetsmarknad för ökad sysselsättning
63. beträffande
arbetsmarknadspolitikens
inriktning
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:A46 yrkande 13, 1995/96:A49
yrkande 41 i denna del, 1995/96:Fi116
yrkande 1, 1995/96:Fi117 yrkandena 44
och 45 samt 1995/96:Fi123 yrkande 1,
res. 96 (m, fp,
kds)
res. 97 (v)
res. 98 (mp)
64. beträffande uppföljning av
arbetsmarknadspolitiken
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:A49 yrkande 41 i denna del,
1995/96:Fi116 yrkande 24,
1995/96:Fi117 yrkande 55,
1995/96:Fi118 yrkandena 15 och 17
samt 1995/96:Fi123 yrkande 2 i denna
del,
res. 99 (m)
res. 100 (fp)
res. 101 (v)
res. 102 (mp)
res. 103 (kds)
65. beträffande övergripande mål
för Arbetsmarknadsverket
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:Fi116 yrkande 23 och
1995/96:Fi118 yrkande 16,
res. 104 (v)
res. 105 (kds)
66. beträffande arbetsförmedling
och arbetsmarknadsinstitut
att riksdagen med bifall till
proposition 1995/96:222 yrkande 15
samt med avslag på motion
1995/96:Fi123 yrkande 6 godkänner
regeringens förslag att högst
620 000 000 kr av medlen under
anslaget Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder får användas för tillfälliga
personalförstärkningar vid
arbetsförmedlingen och
arbetsmarknadsinstituten under
budgetåret 1997,
res. 106 (fp)
67. beträffande lokal samverkan
i arbetsförmedlingsnämnderna
att riksdagen med bifall till
proposition 1995/96:222 yrkandena 16
och 17 samt med avslag på motionerna
1995/96:Fi116 yrkande 25 och
1995/96:Fi122 yrkandena 2 och 3
dels godkänner regeringens
förslag i fråga om sammansättningen
av arbetsförmedlingsnämnderna,
dels godkänner regeringens
förslag att det bör finnas en
arbetsförmedlingsnämnd i varje
kommun,
res. 107 (m)
res. 108 (v)
68. beträffande aktivitetsstöd
att riksdagen med bifall till
proposition 1995/96:222 yrkandena 18
och 26 i denna del samt med avslag på
motion 1995/96:Fi116 yrkandena 26 och
50 i denna del
dels godkänner regeringens
förslag om att sammanföra bidragen
till deltagare i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder till
ett aktivitetsstöd och nivån på
sådant stöd,
dels godkänner regeringens
förslag till besparingar i fråga om
aktivitetsstödet,
res. 109 (v)
69. beträffande individuella
handlingsplaner
att riksdagen avslår motion
1995/96:Fi116 yrkande 29,
res. 110 (v)
70. beträffande
platsförmedling
att riksdagen avslår motion
1995/96:A49 yrkande 44,
res. 111 (m)
71. beträffande
arbetsmarknadsutbildningens
inriktning
att riksdagen med bifall till
proposition 1995/96:222 yrkande 26 i
denna del samt med avslag på motion
1995/96:Fi116 yrkande 50 i denna del
godkänner regeringens förslag till
besparingar i fråga om upphandlad
arbetsmarknadsutbildning,
res. 112 (v)
72. beträffande
arbetsmarknadsutbildning för
handikappade och utomnordiska
medborgare
att riksdagen med bifall till
proposition 1995/96:222 yrkande 19
samt med avslag på motion
1995/96:Fi122 yrkande 4 godkänner
regeringens förslag i fråga om
utomnordiska medborgares och
arbetshandikappades rätt att studera
inom det reguljära
utbildningsväsendet motsvarande
grundskole- och gymnasienivå inom
ramen för arbetsmarknadsutbildning,
res. 113 (m)
73. beträffande
arbetsplatsintroduktion
att riksdagen med bifall till
proposition 1995/96:222 yrkande 20
samt med avslag på motionerna
1995/96:Fi116 yrkande 21 och
1995/96:Fi118 yrkande 18 godkänner
regeringens förslag att
anställningskravet vid
arbetsplatsintroduktion slopas
fr.o.m. den 1 september 1996,
res. 114 (v)
res. 115 (kds)
74. beträffande datortek
att riksdagen avslår motion
1995/96:Fi116 yrkande 30,
res. 116 (v)
75. beträffande rekryteringsstöd
och beredskapsarbete
att riksdagen med bifall till
proposition 1995/96:222 yrkandena 21
och 26 i denna del samt med avslag på
motion 1995/96:Fi116 yrkandena 32 och
50 i denna del
dels godkänner regeringens
förslag om bidragsnivåer och
bidragsvillkor vid rekryteringsstöd
och statsbidrag till beredskapsarbete
av tjänstekaraktär,
dels godkänner regeringens
förslag till besparingar i fråga om
rekryteringsstödet,
res. 117 (v)
76. beträffande
utbildningsvikariat
att riksdagen med bifall till
proposition 1995/96:222 yrkande 22
samt med avslag på motion
1995/96:Fi116 yrkandena 31 och 33
godkänner regeringens förslag i fråga
om bidragsnivåer och bidragsvillkor
vid utbildningsvikariat,
res. 118 (v)
77. beträffande
arbetslivsutveckling (ALU)
att riksdagen med bifall till
proposition 1995/96:222 yrkande 13
samt med avslag på motionerna
1995/96:Fi116 yrkande 34,
1995/96:Fi118 yrkande 19 och
1995/96:Fi123 yrkande 2 i denna del
antar regeringens förslag till lag om
arbetslivsutveckling,
res. 119 (fp)
res. 120 (v)
res. 121 (kds)
78. beträffande pendlingsstöd
att riksdagen med bifall till
proposition 1995/96:222 yrkande 23
samt med avslag på motion
1995/96:Fi118 yrkande 20 godkänner
regeringens förslag i fråga om
villkoren för pendlingsstöd,
res. 122 (kds)
79. beträffande invandrarna på
arbetsmarknaden
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:Fi116 yrkandena 35 och 36
samt 1995/96:Fi117 yrkande 71,
res. 123 (v)
res. 124 (mp)
80. beträffande offentliga
tillfälliga arbeten för äldre
att riksdagen med bifall till
proposition 1995/96:222 yrkandena 14
och 24 samt med avslag på motionerna
1995/96:Fi116 yrkandena 37-39,
1995/96:Fi117 yrkandena 46 och 47,
1995/96:Fi118 yrkande 21,
1995/96:Fi122 yrkandena 1 och 5,
1995/96:Fi123 yrkande 3 och
1995/96:Fi127 yrkande 3
dels antar regeringens förslag
till lag om offentliga tillfälliga
arbeten för äldre arbetslösa,
dels godkänner regeringens
förslag att äldre arbetslösa skall
ges möjlighet till viss
sysselsättning inom offentliga
sektorn,
res. 125 (m, fp,
kds)
res. 126 (v)
res. 127 (mp)
81. beträffande
arbetshandikappade på
arbetsmarknaden
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:A49 yrkande 54, 1995/96:Fi116
yrkandena 48 och 49, 1995/96:Fi118
yrkande 22, 1995/96:Fi123 yrkande 7,
1995/96:Fi124 och 1995/96:Fi130,
res. 128 (m)
res. 129 (fp)
res. 130 (v)
res. 131 (kds)
82. beträffande nya former för
sysselsättning åt arbetslösa
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:A49 yrkande 43, 1995/96:Fi117
yrkandena 30, 48 och 49,
1995/96:Fi118 yrkande 25 och
1995/96:Fi123 yrkande 4,
res. 132 (m)
res. 133 (fp)
res. 134 (mp)
res. 135 (kds)
83. beträffande näringslivets
ansvar för ungdomars sysselsättning
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:Fi116 yrkande 40 och
1995/96:Fi118 yrkande 24,
res. 136 (v)
res. 137 (kds)
84. beträffande insatser för att
öka kvinnors företagande
att riksdagen med bifall till
proposition 1995/96:222 yrkande 25
samt med avslag på motionerna
1995/96:A49 yrkande 52, 1995/96:Fi117
yrkande 57, 1995/96:Fi122 yrkande 6
och 1995/96:Fi123 yrkande 5 godkänner
regeringens förslag i fråga om
aktivitetsstöd/starta eget-bidrag
till arbetslösa kvinnor,
res. 138 (m)
res. 139 (fp, v)
res. 140 (mp)
85. beträffande arbetsrätten
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:A45 yrkande 2, 1995/96:A46
yrkandena 3 och 4, 1995/96:A49
yrkandena 26, 28, 30 och 31,
1995/96:Fi116 yrkandena 45-47,
1995/96:Fi117 yrkandena 67-70 och
1995/96:Fi123 yrkande 8,
res. 141 (m, fp,
kds)
res. 142 (v)
res. 143 (mp)
86. beträffande lagen om
anställningsskydd, m.m.
att riksdagen avslår motion
1995/96:A49 yrkandena 27 och 29,
res. 144 (m)
87. beträffande
arbetstidsfrågor
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:Fi116 yrkandena 42-44 och
1995/96:Fi117 yrkandena 26-28,
res. 145 (v)
res. 146 (mp)
88. beträffande sabbatsår
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:Fi117 yrkande 29 och
1995/96:Fi118 yrkande 23,
res. 147 (mp, kds)
89. beträffande regionalt stöd
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:A49 yrkande 51 och
1995/96:Fi118 yrkande 27,
res. 148 (m)
res. 149 (kds)
90. beträffande
kompetensutveckling
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:Fi116 yrkande 41 och
1995/96:Fi118 yrkande 26,
res. 150 (v)
res. 151 (kds)
Arbetslöshetsförsäkringen
91. beträffande avslag på
föreslagna ändringar i lagen om
arbetslöshetsförsäkringen och lagen
om kontant arbetsmarknadsstöd
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:Fi116 yrkandena 51 och 53,
1995/96:Fi117 yrkandena 61, 62 och 66
samt 1995/96:Fi122 yrkandena 7 och 8
,
res. 152 (m)
res. 153 (v)
res. 154 (mp)
92. beträffande
arbetsvillkoret
att riksdagen med anledning av
proposition 1995/96:222 yrkandena 27
i denna del och 28 i denna del samt
med avslag på motionerna
1995/96:Fi117 yrkande 63 och
1995/96:Fi118 yrkande 29 i denna del
dels godkänner vad utskottet anfört
om arbetsvillkoret,
dels antar 6 och 7 §§ i
regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring med den
ändringen att 6 § skall erhålla den i
bilaga 2 som Utskottets förslag
betecknade lydelsen,
dels antar 6 och 7 §§ i
regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd med den ändringen
att 6 § skall erhålla den i bilaga 2
som Utskottets förslag betecknade
lydelsen,
res. 155 (mp)
res. 156 (kds)
93. beträffande
överhoppningsbar tid
att riksdagen med anledning av
proposition 1995/96:222 yrkandena 27
i denna del och 28 i denna del
dels godkänner vad utskottet
anfört om överhoppningsbar tid,
dels antar 8 § i regeringens
förslag till lag om ändring i lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring
med den ändringen att paragrafen
skall erhålla den i bilaga 2 som
Utskottets förslag betecknade
lydelsen,
dels antar 8 § i regeringens
förslag till lag om ändring i lagen
(1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd med den ändringen
att paragrafen skall erhålla den i
bilaga 2 som Utskottets förslag
betecknade lydelsen,
94. beträffande ersättningstid
och ersättningsperiod
att riksdagen med bifall till
proposition 1995/96:222 yrkandena 27
i denna del och 28 i denna del och
med avslag på motion 1995/96:Fi123
yrkande 9
dels godkänner vad utskottet
anfört om ersättningstid och
ersättningsperiod,
dels antar 14 och 15 §§ i
regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring,
dels antar 14 och 15 §§ i
regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd,
res. 157 (fp)
95. beträffande
dagpenningberäkningen
att riksdagen med anledning av
proposition 1995/96:222 yrkande 27 i
denna del samt med avslag på motion
1995/96:Fi118 yrkande 29 i denna del
dels godkänner vad utskottet
anfört om dagpenningberäkningen,
dels antar 20 § i regeringens
förslag till lag om ändring i lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring
med den ändringen att paragrafen
skall erhålla den i bilaga 2 som
Utskottets förslag betecknade
lydelsen,
res. 158 (kds)
96. beträffande
avstängningsregler
att riksdagen med anledning av
proposition 1995/96:222 yrkandena 27
i denna del och 28 i denna del
dels godkänner vad utskottet
anfört om avstängningsregler,
dels antar 29 § i regeringens
förslag till lag om ändring i lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring
med den ändringen att paragrafen
skall erhålla den i bilaga 2 som
Utskottets förslag betecknade
lydelsen,
dels antar 26 § i regeringens
förslag till lag om ändring i lagen
(1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd med den ändringen
att paragrafen skall erhålla den i
bilaga 2 som Utskottets förslag
betecknade lydelsen,
97. beträffande ökning av
antalet karensdagar
att riksdagen
dels godkänner vad utskottet
anfört om ytterligare en karensdag,
dels antar den ändring i 13 §
lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring som framgår
av den i bilaga 2 som Utskottets
förslag betecknade lydelsen,
dels antar den ändring i 13 §
lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd som framgår av den
i bilaga 2 som Utskottets förslag
betecknade lydelsen,
dels beslutar om sådan ändring
av ingresserna till de i
propositionen framlagda förslagen
till lag om ändring i lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring
och lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd som föranleds
därav,
98. beträffande
övergångsbestämmelser
att riksdagen med anledning av
proposition 1995/96:222 yrkandena 27
i denna del och 28 i denna del
dels godkänner vad utskottet
anfört om övergångsbestämmelserna,
dels beslutar att ikraftträdande-
och övergångsbestämmelserna till
förslaget till lag om ändring i lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring
skall erhålla den i bilaga 2 som
Utskottets förslag betecknade
lydelsen,
dels beslutar att ikraftträdande-
och övergångsbestämmelserna till
förslaget till lag om ändring i lagen
(1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd skall erhålla den
i bilaga 2 som Utskottets förslag
betecknade lydelsen,
99. beträffande lagförslagen i
övrigt
att riksdagen med bifall till
proposition 1995/96:222 yrkandena 27
i denna del och 28 i denna del antar
regeringens förslag till
dels lag om ändring i lagen
(1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring,
dels lag om ändring i lagen
(1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd,
i den mån de inte omfattas av vad
utskottet hemställt ovan,
100. beträffande ersättning till
deltidsarbetslösa
att riksdagen avslår motion
1995/96:Fi116 yrkande 54,
res. 159 (v)
101. beträffande allmän
arbetslöshetsförsäkring
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:A49 yrkande 39 och
1995/96:Fi118 yrkande 28,
res. 160 (m, fp,
kds)
102. beträffande finansiering av
höjningen av ersättningsnivån
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:Fi116 yrkande 52 och
1995/96:Fi117 yrkandena 64 och 65,
res. 161 (v)
res. 162 (mp)
Övrigt
103. beträffande
arbetsgivarperioden i
sjukförsäkringen
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:A46 yrkande 10 och
1995/96:Fi110 yrkande 9,
res. 165 (m, fp,
kds)
res. 166 (v)
104. beträffande
rehabilitering
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:A49 yrkande 53 och
1995/96:Fi116 yrkande 27,
res. 167 (m)
res. 168 (v)
105. beträffande
förtidspensionering
att riksdagen avslår motion
1995/96:Fi116 yrkande 28,
res. 169 (v)
106. beträffande samordning av
olika ersättningssystem
att riksdagen avslår motion
1995/96:Fi117 yrkandena 58 och 59,
res. 170 (mp)
107. beträffande förmånsrätt och
lönegaranti
att riksdagen avslår motion
1995/96:A49 yrkandena 23 och 24,
res. 171 (m)
108. beträffande stöd till
kulturarbetare
att riksdagen avslår motion
1995/96:Fi117 yrkande 23.
res. 172 (mp)
Stockholm den 5 juli 1996
På finansutskottets vägnar
Jan Bergqvist
I beslutet har deltagit: Jan Bergqvist
(s), Per-Ola Eriksson (c), Sören Lekberg
(s), Bo Nilsson (s), Arne Kjörnsberg
(s), Sonia Karlsson (s), Lennart
Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Susanne
Eberstein (s), Kristina Nordström (s),
Fredrik Reinfeldt (m), Roy Ottosson
(mp), Mats Odell (kds), Sven-Erik
Österberg (s), Per Bill (m), Lars
Bäckström (v) och Bo Lundgren (m).
Reservationer
1. Målet om en halvering av den öppna
arbetslösheten (mom. 1)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp),
Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds),
Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Målet om en halvering
av den öppna arbetslösheten börjar med
Arbetsmarknadsutskottet anför i och
slutar med 4 % år 2000 bort ha
följande lydelse:
Mål för arbetslösheten
Den nu viktigaste uppgiften för den
ekonomiska politiken är att bekämpa
arbetslösheten. I proposition 207
konkretiseras detta mål genom kravet att
den öppna arbetslösheten måste halveras
från 8 % år 1994 till 4 % år 2000.
Utskottet delar den uppfattning som
framförs i motionerna Fi109 (m), Fi110
(fp) och Fi113 (kds): att när regeringen
nu begränsar målet för arbetslösheten
till att omfatta endast den öppna
arbetslösheten riskerar man att göra
målet till ett skenmål. Det
socialdemokratiska och centerpartistiska
målet inriktas på symtomen, inte på
orsakerna till den höga arbetslösheten.
Genom att målsätta den öppna
arbetslösheten bortser man från alla de
personer som - därför att de saknar
arbete - deltar i olika
arbetsmarknadspolitiska åtgärder och
alla de som skulle vilja ha ett arbete
men inte anser det vara meningsfullt att
söka. Den verkliga arbetslösheten kan
man dölja i åtgärder av olika slag eller
genom att flytta ut arbetslösa utanför
den formella statistiska definitionen av
arbetskraften .
Enligt utskottets uppfattning måste
målet att pressa tillbaka arbetslösheten
formuleras mer offensivt och ambitiöst.
Utgångspunkten måste vara det verkliga
problemet, nämligen att det skapas för
få arbeten inom näringslivet.
Företagsklimatet måste förbättras så att
fler människor vill och vågar satsa på
nya och växande företag. Riksdagen bör
således slå fast att målet är att
förbättra villkoren för arbete och
företagande så att så många nya
arbetstillfällen kan skapas att den
totala arbetslösheten halveras.
Utskottet noterar att även Miljöpartiet
i motionerna Fi112 (mp) och Fi117 (mp)
anser att målet för arbetslösheten bör
avse en halvering av den totala
arbetslösheten.
Vad utskottet här anfört om målet för
arbetslösheten bör riksdagen med
anledning av motionerna Fi109 (m)
yrkande 2, Fi110 (fp) yrkande 2, Fi112
(mp) yrkande 2, Fi113 (kds) yrkande 2
och Fi117 (mp) yrkande 5 som sin mening
ge regeringen till känna.
Av yrkandena 3 och 4 i motion Fi111 (v)
framgår att Vänsterpartiet godtar
regeringens mål att halvera den öppna
arbetslösheten till år 2000. Med
hänvisning till vad utskottet anfört
avstyrks dessa två yrkanden.
dels att utskottets hemställan under 1
bort ha följande lydelse:
1. beträffande målet om en halvering
av den öppna arbetslösheten
att riksdagen med avslag på
proposition 1995/96:207 yrkande 2 och
motion 1995/96:Fi111 yrkandena 3 och
4 samt med anledning av motionerna
1995/96:Fi109 yrkande 2,
1995/96:Fi110 yrkande 2, 1995/96:
Fi112 yrkande 2, 1995/96:Fi113
yrkande 2 och 1995/96: Fi117 yrkande
5, godkänner vad utskottet anfört om
mål för arbetslösheten och som sin
mening ger regeringen detta till
känna,
2. Målet om en halvering av den öppna
arbetslösheten (mom. 1)
Lars Bäckström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Målet om en halvering
av den öppna arbetslösheten börjar med
Finansutskottet vill med och slutar
med 4 % år 2000 bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet anser att det är bra att
regeringen nu ställer upp konkreta mål
för kampen mot arbetslösheten och
deklarerar att dessa mål skall följas
upp halvårsvis. Detta öppnar för att
regeringen är beredd att jämställa
arbetet med att få ner arbetslösheten
med processen som gäller för
konvergenskriterierna. När en sådan
inriktning skall omsättas i praktisk
handling betyder det att
arbetslöshetsbekämpningen måste styra
den ekonomiska politiken på ett helt
annat sätt än tidigare. Finansutskottet
välkomnar en sådan inriktning av
politiken.
Målet att halvera den öppna
arbetslösheten kan dock komma i konflikt
med ett strikt uppfyllande av
konvergenskriterierna. Om konflikt
skulle uppstå anser utskottet att
konvergenskriterierna inte får ses som
överordnade gentemot målet att halvera
den öppna arbetslösheten. Enligt
finansutskottets mening måste kampen mot
arbetslösheten och för ökad
sysselsättning nu ses som huvudmålet för
den ekonomiska politiken.
I en rad yrkanden framställs krav på
mer långtgående målsättningar för kampen
mot arbetslösheten. Utskottet delar
självklart uppfattningen att
arbetslösheten är ett stort misslyckande
och att det grundläggande målet måste
vara en politik för full sysselsättning.
Det finns dock ett flertal skäl att
ändock tillstyrka den av regeringen
föreslagna målsättningen att halvera den
öppna arbetslösheten till år 2000.
För det första måste målet klart kunna
kvantifieras utan att kunna misstolkas
samtidigt som det måste kunna uppnås med
tillgängliga medel. Den öppna
arbetslösheten uppfyller de kraven. I
internationell statistik är den öppna
arbetslösheten den vanligaste
kvantifieringen av arbetslösheten. Den
öppna arbetslösheten går inte att
misstolkas. Det finns dessutom ytterst
få ekonomer som påstår sig med säkerhet
kunna ange hur stor minskningen av den
totala arbetslösheten skulle bli efter
en given tidsperiod på grund av t.ex.
förbättrade villkor för företag och
företagande.
Ett annat viktigt motiv till att välja
en halvering av den öppna arbetslösheten
som mål för regering och riksdag är
synen på arbetslöshet. Arbetslinjen har
för de flesta av riksdagens partier
varit en självklar grundpelare i den
ekonomiska politiken. I en alltmer
internationaliserad omgivning ställs
stora krav på strukturförändringar på
arbetsmarknaden. Det innebär att
arbetslinjen måste utvecklas till att
bli arbets- och kompetenslinjen.
Människor som är i utbildning - antingen
därför att de vill bredda sina
möjligheter på arbetsmarknaden eller
tvingas därtill på grund av att
arbetssituationen förändrats - utför
självfallet ett värdefullt arbete både
för sig själva och samhället. Att påstå
att människors utbildning och omskolning
enbart handlar om kreativ bokföring
visar på en cynism som utskottet inte
kan ställa sig bakom.
I motionerna Fi109 (m) och Fi110 (fp)
används uttrycken riktiga jobb på ett
tvivelaktigt sätt. Såvitt utskottet kan
tolka motionerna avser motionärerna med
Sriktiga jobb på ett alltför ensidigt
sätt arbetstillfällen i den privata
sektorn. Utskottet anser inte att vissa
arbeten skulle vara riktigare än andra
bara för att de utförs i särskilda
sektorer av ekonomin.
Med hänvisning till vad utskottet här
anfört avstyrks motionerna Fi109 (m)
yrkande 2, Fi110 (fp) yrkande 2, Fi112
(mp) yrkande 2, Fi113 (kds) yrkande 2
och Fi117 (mp) yrkande 5.
I motion Fi111 (v) (yrkande 4) betonas
att regeringens politik är otillräcklig
för att stimulera framväxten av
ordinarie arbetstillfällen. Motionärerna
framhåller att det vore olyckligt om
målet att halvera den öppna
arbetslösheten främst uppnås på vad som
skulle kunna betraktas som konstlad väg
- via statistiska manipulationer eller
t.ex. genom att volymerna i åtgärderna
ökar. Vänsterpartiet framhåller därför
att det är viktigt att
förvärvsfrekvensen återgår till tidigare
höga nivåer.
Finansutskottet konstaterar att
motionärerna är av samma uppfattning som
regeringen när det gäller formuleringen
av ett konkret sysselsättningsmål för år
2000. Givetvis är det också
finansutskottets uppfattning att vare
sig arbetsmarknads- eller
utbildningspolitiken ensamma kan skapa
några jobb. Det krävs i stället en
positiv utveckling på såväl
hemmamarknaden som exportmarknaden för
att nå sysselsättningspolitikens
grundläggande mål om arbete åt alla.
Avsikten med åtgärder som föreslås av
regeringen och utskottet är också att
successivt höja förvärvsfrekvensen tilll
de höga nivåer som tidigare
karakteriserat den svenska
arbetsmarknaden.
För att undanröja alla tvivel om att
detta måste vara den gemensamma
bakomliggande synen när det gäller målet
om att halvera den öppna arbetslösheten
till år 2000, bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna vad som
här anförts med anledning av motion
Fi111 (v) yrkande 4. I övrigt vad gäller
Fi111 (v) yrkande 3 torde detta vara
tillgodosett genom ett bifall till
propositionen och det bör därför av
formella skäl avslås. Med det anförda
tillstyrker utskottet det i proposition
207 föreslagna målet för
sysselsättningspolitiken att halvera den
öppna arbetslösheten till 4 % år 2000.
dels att utskottets hemställan under 1
bort ha följande lydelse:
1. beträffande målet om en halvering
av den öppna arbetslösheten
att riksdagen med bifall till
proposition 1995/96:207 yrkande 2
samt med anledning av motion
1995/96:Fi111 yrkande 4 och med
avslag på motionerna 1995/96:Fi109
yrkande 2, 1995/96:Fi110 yrkande 2,
1995/96:Fi111 yrkande 3,
1995/96:Fi112 yrkande 2,
1995/96:Fi113 yrkande 2 och
1995/96:Fi117 yrkande 5 godkänner vad
utskottet har anfört om målet att
halvera den öppna arbetslösheten till
4 % år 2000 samt som sin mening ger
regeringen detta till känna,
3. Målet om en halvering av den öppna
arbetslösheten (mom. 1)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Målet om en halvering
av den öppna arbetslösheten börjar med
Arbetsmarknadsutskottet anför i och
slutar med 4 % år 2000 bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är
regeringens förslag till målsättning,
att arbetslösheten skall halveras till 4
% år 2000, inte tillräckligt.
Målsättningen säger inget om hur stor
den totala arbetslösheten, dvs. den
öppna arbetslösheten plus de som
sysselsätts i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder, skall vara. Någon mer tydlig
långsiktig målsättning anges inte
heller. Bristerna i själva målsättningen
gör att regeringens politik leder till
att en orimligt stor andel av
arbetskraften kommer att vara sysselsatt
i arbetsmarknadspolitiska åtgärder som
inte leder till nya arbetstillfällen som
på ett verksamt sätt bidrar till den
ekonomiska utvecklingen.
Politiken måste därför, enligt
utskottets mening, inriktas på att
halvera såväl den öppna arbetslösheten
som den totala arbetslösheten till
sekelskiftet. Den öppna arbetslösheten
bör understiga 4 % och den totala
arbetslösheten bör understiga 7 % år
2000.
Vad utskottet här anfört i enlighet med
yrkande 2 i motion Fi112 (mp) och
yrkande 5 i motion Fi117 (mp) och med
anledning av motsvarande yrkanden i
motionerna Fi109 (m), Fi110 (fp) och
Fi113 (kds) vad gäller målet för
arbetslösheten bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
Utskottet tolkar yrkandena 3 och 4 i
motion Fi111 (v) så att Vänsterpartiet
godtar regeringens angivande av målet
för arbetslösheten. Av det anförda
framgår att utskottet avstyrker dessa
två motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 1
bort ha följande lydelse:
1. beträffande målet om en halvering
av den öppna arbetslösheten
att riksdagen med avslag på
proposition 1995/96:207 yrkande 2
samt motion 1995/96:Fi111 yrkandena 3
och 4 och med bifall till motionerna
1995/96:Fi112 yrkande 2 och
1995/96:Fi117 yrkande 5 samt med
anledning av motionerna 1995/96:Fi109
yrkande 2, 1995/96:Fi110 yrkande 2
och 1995/96:Fi113 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om mål för
arbetslösheten,
4. Kontinuerlig rapportering om
sysselsättningen m.m. (mom. 2)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp),
Fredrik Reinfeldt (m), Per Bill (m) och
Bo Lundgren (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Kontinuerlig
rapportering om sysselsättningen m.m.
börjar med Utskottet vill med och
slutar med i motion A49 (m) bort ha
följande lydelse:
Utskottet vill med anledning av motion
A49 (m) yrkande 55 anföra följande.
Samtidigt som arbetslösheten är mycket
hög sker förändringar i arbetsmarknadens
struktur allt snabbare. Mot den
bakgrunden ställs stora krav på val och
utformning av de åtgärder som måste
vidtas för att pressa tillbaka
arbetslösheten. Det är därvid viktigt,
som framhålls i motion A49 (m), att
effekterna av vidtagna åtgärder för
utvecklingen av den totala
arbetslösheten följs upp noggrant så att
de kan förstärkas om detta skulle visa
sig vara nödvändigt.
Regeringen bör med jämna mellanrum -
t.ex. halvårsvis - för riksdagen
redovisa en sådan uppföljning.
Vad utskottet här anfört bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottet tillstyrker motion A49 (m)
yrkande 55.
dels att utskottets hemställan under 2
bort ha följande lydelse:
2. beträffande kontinuerlig
rapportering om sysselsättningen m.m.
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:A49 yrkande 55 och med avslag
på motion 1995/96:Fi115 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
5. Allmänna riktlinjer för den
ekonomiska politiken (mom. 3)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp),
Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds),
Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Den ekonomiska
politiken börjar med Den ekonomiska
utvecklingen och slutar med Tabell 6
Finansiellt sparande och offentlig
skuld bort ha följande lydelse:
Det ekonomiska läget
Europakonjunkturen fortsatt svag
Såväl OECD som EU-kommissionen och
Konjunkturinstitutet har i sin senaste
analys av konjunkturläget reviderat ned
prognoserna för tillväxten i Europa från
i höstas. Fortfarande räknar man dock
med att förutsättningar finns för att
Europakonjunkturen skall vända redan
andra halvåret 1996. Drivkrafterna
väntas vara ökad efterfrågan från USA,
Asien samt Central- och Östeuropa.
Dessutom är inflationen och
löneökningarna låga, vilket antas skapa
en bra grogrund för tillväxten. Det
föreligger emellertid risk för att
återhämtningen inte infinner sig förrän
nästa år, bl.a. mot bakgrund av de höga
realräntorna i flertalet europeiska
länder utom Tyskland. Arbetslösheten
väntas dessutom vara oförändrat hög,
vilket inverkar negativt på hushållens
framtidstro. Det är ofrånkomligt att den
svaga efterfrågetillväxten i Europa
negativt påverkar den svenska ekonomin.
Avmattningen håller tillbaka efterfrågan
på svenska exportvaror.
Svensk ekonomi i stagnation
Sedan regeringen lade fram sina
propositioner om åtgärder som syftar
till lägre arbetslöshet har såväl AMS
som Konjunkturinstitutet redovisat nya
bedömningar om den ekonomiska
utvecklingen och läget på
arbetsmarknaden. Båda förutser en
försämring av sysselsättningsläget.
Under år 1996 bedöms antalet
arbetstillfällen minska och
arbetslösheten öka. En blygsam
förbättring förutses för år 1997 men
sammantaget bedöms läget på
arbetsmarknaden vara sämre nästa år än
år 1995. Den totala arbetslösheten
ligger kvar kring 13 %.
Den 26 juni redovisade Statistiska
centralbyrån (SCB) sin Indikatorer -
Ekonomisk månadsöversikt och
Industriförbundet sin Planenkät 1996.
Enligt SCB visar en samstämmig
ekonomisk statistik att försvagningen av
konjunkturen i Sverige - med första
tendensen på avmattning i fjol sommar -
fortsatt efter årsskiftet. BNP under
första kvartalet i år är endast 0,1 %
högre än andra kvartalet 1995 vilket kan
likställas med nolltillväxt i den
svenska ekonomin under de tre senaste
kvartalen.
Industriförbundets planenkät indikerar
att en vändpunkt i industrikonjunkturen
kan låta vänta på sig under större delen
av år 1997. Förutsättningarna för en
snar och stark omsvängning är mycket
bleka. Dels låter en förstärkt
Europakonjunktur vänta på sig - några
klara tecken på en förestående uppgång
kan ännu inte skönjas -, dels är den
svenska industrins konkurrenskraftsläge
på väg att försämras dramatiskt.
Arbetskraftskostnaderna per producerad
enhet stiger nu snabbare i Sverige än i
de flesta konkurrensländer, och den
betydande apprecieringen av kronan, som
för år 1996 kommer att hamna någonstans
i intervallet 10-15 % jämfört med år
1995, kommer att helt förändra
konkurrenssituationen. Storleken på
apprecieringen kan jämföras med
storleken på deprecieringen under år
1993 som var drygt 20 % och utlöste en
rekordartad exportboom.
dels att utskottets yttrande under
rubriken Resultat av den förda politiken
bort utgå,
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Allmänna riktlinjer
för den ekonomiska politiken börjar med
Utskottet vill understryka och slutar
med yrkandena 1, 2 och 40 bort utgå,
dels att utskottets yttrande som under
här nämnda rubrik börjar med Som
utskottet ser och slutar med i motion
Fi110 (fp) bort ha följande lydelse:
Riktlinjer för den ekonomiska politiken
Enligt utskottets uppfattning kommer
inte de åtgärder som regeringen med stöd
av centern föreslår och aviserar i
propositionerna 207 och 222 att medföra
att den totala arbetslösheten minskar.
Utskottet känner stark oro för
följderna av den nu förda politiken. En
ökad arbetslöshet kommer att leda till
sämre ekonomi, bristande självkänsla och
sociala problem för dem som drabbas.
Arbetslösheten kostar oss alla mycket i
form av lägre produktion och stora
utgifter, till exempel för vård och
omsorg.
Nya verkliga arbetstillfällen måste ges
tillfälle att växa fram i dagens och i
morgondagens företag. Den politik som
Socialdemokraterna med stöd av Centern
har föreslagit riksdagen räcker inte
till. Utan en omläggning av politiken
kommer den totala arbetslösheten att
ligga kvar på en oacceptabelt hög nivå.
En grundläggande förutsättning för att
pressa tillbaka arbetslösheten är en
trovärdig och långsiktigt hållbar
sanering av de offentliga finanserna.
Därmed kan de fortfarande alltför höga
räntorna bringas ned. Det förutsätter i
sin tur att tillväxten stärks och att
betydligt färre människor blir beroende
av offentliga insatser för sin
försörjning.
Den ekonomiska politiken måste få en
sådan inriktning att tillväxtkraften
stärks och förutsättningarna för nya
arbetstillfällen avsevärt förbättras.
Enligt utskottets uppfattning bör
riksdagen därför ställa sig bakom
följande åtgärder.
Fullständig enkelbeskattning
Förslaget om att slopa
dubbelbeskattningen enbart för mindre
och medelstora företag räcker inte.
Gränsdragningen kommer dessutom att leda
till snedvridningar. En av de avgörande
nackdelarna med dubbelbeskattningen som
gäller alla företag är att kapital låses
in i historiskt vinstrika företag till
nackdel för en fungerande
kapitalförsörjning för nya och växande
företag. Fullständig enkelbeskattning
bör införas från den 1 januari 1997.
Kraftigt lindrade regler för fåmansbolag
Dagens spärregler för så kallade
fåmansaktiebolag är särskilt
diskriminerande för snabbväxande mindre
företag. Reglerna måste ändras från den
1 januari 1997 så att
kapitalavkastningen också i dessa
företag beskattas som kapitalinkomst.
Riskkapitalavdraget bibehålls för
fåmansbolag
Även i en miljö med enkelbeskattning kan
ett riskkapitalavdrag förbättra
förutsättningarna för
riskkapitalförsörjning till mindre och
medelstora företag. Reglerna bör således
bibehållas under i varje fall en
femårsperiod. De bör dessutom förbättras
bland annat genom att riskspridning
genom mellanhandsinstitut tillåts.
Reglerna för avsättning till
periodiseringsfonder urholkas inte
Regeringen föreslår att
reserveringsmöjligheten för framtida
investeringar genom avsättning till
periodiseringsfond begränsas. Det
försämrar situationen särskilt för
mindre och medelstora företag. Förslaget
bör därför inte genomföras.
Reglerna för inbetalning av
mervärdesskatt reformeras
De nyligen införda reglerna för
betalningen av mervärdesskatt innebär
att företag i många fall kan tvingas
betala mervärdesskatt trots att de
själva inte erhållit betalning från
kunder. De nya reglerna strider därför
mot det allmänna rättsmedvetandet och
innebär dessutom försämrad likviditet
och högre kostnader för företagen.
Betalningstidpunkterna måste ändras så
att dessa effekter undanröjs.
Arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen
bibehålls
Den beslutade förlängningen av
arbetsgivarperioden från 2 till 4 veckor
utan motsvarande minskningar av
arbetsgivaravgiften är, som regeringen
själv framhåller i sin proposition, att
betrakta som en ren skattehöjning. Den
ökar kostnaderna för att anställa och
snedvrider också i övrigt. Beslutet bör
undanröjas.
Royalty av patent beskattas som
kapitalinkomst
Det är viktigt att skapa en god miljö
för innovatörer och uppfinnare. Det bör
därför införas en möjlighet för den som
har royaltyinkomster grundade på patent
att från och med år 1997 få dessa att
beskattas som kapitalinkomst. En
tidsbegränsad skattebefrielse för
inkomster från nya patent bör övervägas.
Inflationsskyddet får inte försämras
Den aviserade försämringen av
inflationsskyddet innebär en fortsatt
urholkning av marginalskattereformen och
att ytterligare ca 50 000 personer får
betala marginalskatter på drygt 55 % i
stället för ca 30 %.
Marginalskattereformen återställs
Den så kallade värnskatt som infördes år
1995 innebar att marginalskatten höjdes
med 5 procentenheter för ungefär en
tredjedel av alla heltidsarbetande. Den
motverkar intresset för att skaffa
bättre kunskap och högre kompetens och
försämrar dessutom arbetsutbudet. Den
statliga inkomstskatten bör sänkas till
20 % redan den 1 januari 1997.
Permanenta åtgärder för expansion i
tjänstesektorn
Den privata tjänstesektorn, särskilt
till den del det gäller tjänster till
enskilda hushåll, påverkas mycket
negativt av de stora skattekilarna på
arbete. I debatten finns olika förslag
som syftar till lägre eller slopad
mervärdesskatt på tjänster,
inkomstskatteavdrag, skattereduktioner
eller sänkta eller slopade
arbetsgivaravgifter. Det finns också
förslag om att i Sverige införa en
modell motsvarande den som används i
Danmark för vissa hushållstjänster.
Regeringen aviserar en utredning om
tjänstesektorns beskattning.
Ambitionerna förefaller emellertid vara
alltför snäva. Enligt utskottets mening
bör en sådan utredning genomföras snabbt
så att permanenta åtgärder kan
genomföras redan den 1 januari 1998. En
rejäl belysning av samtliga de förslag
som i dag finns i debatten bör
genomföras. Enligt utskottets mening bör
ett statsfinansiellt utrymme på cirka 5
miljarder kronor avsättas för en
permanent sänkning av skatten på arbete
inom tjänstesektorn från den 1 januari
1998.
Omedelbara åtgärder för tjänstesektorn
I avvaktan på att den breda utredning
utskottet vill förespråka kan redovisa
sitt resultat bör omedelbara åtgärder
som skapar förutsättningar för en
expansion inom den privata
tjänstesektorn genomföras. Under
perioden den 1 oktober 1996 till den 31
december 1997 bör arbetsgivaravgifter
inte tas ut för sedvanliga
hushållstjänster, trädgårdsarbete samt
icke-subventionerad barn- och
äldreomsorg. Dessutom bör en
skattereduktion införas på 30 % av
arbetskostnaden för den som köper
tjänsten. Skattereduktionen bör också
gälla när barn betalat för dessa
tjänster åt pensionerade föräldrar.
Genom dessa förslag reduceras
skattekilen kraftigt och elimineras i
vissa fall.
En ny arbetsrätt
Den arbetsrättsliga lagstiftningen har
en stor betydelse för företagens
möjligheter till smidig anpassning till
nya krav. Detta förhållande kommer att
förstärkas i takt med att
omvandlingshastigheten på
arbetsmarknaden ökar. Den lagstiftning
som i dag reglerar villkoren på
arbetsmarknaden är i stora delar skapad
för förhållanden som inte längre är för
handen. Lagstiftningen måste förändras
och moderniseras. En utredning med denna
inriktning bör snarast tillsättas.
Omedelbar återgång till 1994 års regler
i LAS och MBL
Den arbetsrättsliga reglering som
infördes av den borgerliga regeringen
och gällde 1994 bör omedelbart införas i
avvaktan på en generell modernisering av
den arbetsrättsliga lagstiftningen.
Därigenom underlättas provanställningar
och tidsbegränsade anställningar vid
arbetsanhopning. Turordningsreglerna
blir mindre rigida. Genom att
vetoreglerna i MBL slopas underlättas
entreprenader samtidigt som
stridsåtgärder mot enmans- och
familjeföretag förbjuds.
En allmän arbetslöshetsförsäkring införs
Regeringens förslag till förändringar av
arbetslöshetsförsäkringen är ogenomtänkt
och svårhanterligt. En allmän
arbetslöshetsförsäkring som till större
del än i dag finansieras med
egenavgifter bör i stället återinföras.
Därigenom får den enskilde ett verkligt
val närdet gäller hur han eller hon vill
ordna sin fackliga tillhörighet och
arbetslöshetsförsäkring. Försäkringen
medverkar också till att löneavtalen
inte leder till ökad arbetslöshet.
Karaktären av omställningsförsäkring
måste understrykas.
Utbildning med högre kvalitet
Den avgörande utgångspunkten för en
fortsatt utbyggnad av den högre
utbildningen och fördelningen av platser
mellan lärosäten måste vara
utbildningens kvalitet. Betydelsen av
kvalitetssäkring innebär att själva
takten i utbyggnaden aldrig får bli det
viktigaste. Det bör mot denna bakgrund
övervägas att inrätta ett särskilt
kvalitetsinslag för att ge företräde åt
kvalitetsinvesteringar i form av bl.a.
lärarkompetens och utrustning.
Införande av personliga
utbildningskonton
Genom ett system med personliga
utbildningskonton kan bättre ekonomiska
förutsättningar skapas för alla vuxna
att påbörja fort- och vidareutbildning.
Det kan ske genom att den enskilde
medges skattebefrielse för de medel som
avsätts samtidigt som arbetsgivaren ges
rätt att skattefritt avsätta lika mycket
som den enskilde. En form av utfyllnad
på kontot kan övervägas för
låginkomsttagare.
Ett utbyggt lärlingsprogram
Lärlingssystem bör ingå som en naturlig
del i såväl ungdoms- som
vuxenutbildning. Genom att yrkesinriktad
utbildning integreras mer målmedvetet i
företagen förbättras effektiviteten.
Lärlingsutbildningen bör expandera och
ersättningarna fastställas till en nivå
som gör lärlingsprogrammen attraktiva
också för företagen.
Undanröj beslutet om en sjätte AP-fond
Regeringens förslag om en sjätte AP-fond
är en återgång till de idéer som en gång
låg bakom införandet av löntagarfonder.
I detta fall blir dessutom effekterna
värre för mindre och medelstora företag.
Erfarenheten har visat att kollektiv
kapitalbildning inte löser de problem
med kapitalförsörjningen som bl.a.
skapats av dubbelbeskattningen.
En oberoende riksbank med klart mål
En trovärdig och långsiktigt hållbar
sanering av de offentliga finanserna är
en viktig förutsättning för att bringa
ned den fortfarande höga räntenivån. Det
är också avgörande med en stark
trovärdighet för en hållbar
inflationsbekämpning. Riksbankens
formella oberoende måste därför stärkas.
Målet att värna penningvärdet bör
lagfästas, liksom förbud för fullmäktige
att motta instruktioner.
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Allmänna riktlinjer
för den ekonomiska politiken börjar med
Utskottet konstaterar att och slutar
med Fi111 (v) yrkandena 1 och 2 bort
utgå,
dels att den del av utskottets yttrande
som under här nämnda rubrik börjar med
Utskottet vill med och slutar med i
proposition 207 bort ha följande
lydelse:
Enligt utskottets mening lämnas i
motionerna Fi111 (v), Fi112 (mp) och
Fi117 (mp) förslag som på väsentliga
punkter strider mot vad utskottet ovan
anfört om inriktningen av den ekonomiska
politiken. Med hänvisning härtill
avstyrks den inriktning av politiken som
förordas i dessa motioner.
Sammanfattningsvis innebär utskottets
ställningstagande till riktlinjerna för
den ekonomiska politiken att utskottet
avstyrker propositionens riktlinjer. Vad
utskottet här anfört om riktlinjer för
den ekonomiska politiken med anledning
av motionerna Fi109 (m), Fi110 (fp) och
Fi113 (kds) bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3
bort ha följande lydelse:
3. beträffande allmänna riktlinjer
för den ekonomiska politiken
att riksdagen med avslag på
proposition 1995/96:207 yrkande 1 och
motionerna 1995/96:Fi111 yrkandena 1
och 2, 1995/96:Fi112 yrkande 1 och
1995/96:Fi117 yrkandena 1-4, 6 samt
42 och med anledning av motionerna
1995/96:A49 yrkandena 1, 2 och 40,
1995/96:Fi109 yrkande 1,
1995/96:Fi110 yrkande 1 samt
1995/96:Fi113 yrkande 1 godkänner vad
utskottet förordat och som sin mening
ger regeringen detta till känna,
6. Allmänna riktlinjer för den
ekonomiska politiken (mom. 3)
Lars Bäckström (v) anser
dels att utskottets yttrande under
rubriken Resultat av den förda politiken
bort utgå,
dels att den del av utskottets yttrande
under rubriken Allmänna riktlinjer för
den ekonomiska politiken som börjar med
Utskottet vill understryka och slutar
med yrkandena 1, 2 och 40 bort utgå,
dels att den del av utskottets yttrande
under här nämnda rubrik som börjar med
Som utskottet ser och slutar med i
motion Fi110 (fp) bort utgå,
dels att den del av utskottets yttrande
under här nämnda rubrik som börjar med
Utskottet konstaterar att och slutar
med yrkandena 1 och 2 bort utgå,
dels att den del av utskottets yttrande
som under här nämnda rubrik börjar med
Utskottet vill med och slutar med i
proposition 207 bort ha följande
lydelse:
Inriktningen av den ekonomiska politiken
Regeringen har i två propositioner
(1995/96:207 och 1995/96:222)
presenterat förslag för att stärka
sysselsättningen och minska
arbetslösheten. Utskottet kan ställa sig
bakom flera av förslagen i
propositionerna. Det är därvid särskilt
positivt att regeringen nu är beredd att
fastställa ett mer konkret mål för
kampen mot den öppna arbetslösheten.
Finansutskottet tvingas dock samtidigt
konstatera att förslagen är fram-
tagna under tidspress. Ett något
märkligt förhållande då problemet med
den mycket höga arbetslösheten varit ett
dominerande samhällsproblem under lång
tid.
Förslagen är tyvärr också klart
otillräckliga med hänsyn till den mycket
allvarliga situationen när det gäller
sysselsättningen I flera avseenden
redovisar regeringen dessutom förslag
som går i fel riktning och som snarare
riktar sig mot de arbetslösa än mot
bristen på arbetstillfällen. Detta
gäller inte minst på
arbetsmarknadsområdet, och då särskilt
förslagen till förändrade regler för a-
kassan. Sammantaget ger förslagen i
propositionen sannolikt små
sysselsättningseffekter. I själva verket
talar mycket för att arbetslösheten
kommer att öka under det kommande året.
Finansutskottet kan därför inte ställa
sig bakom de förslag till riktlinjer för
den ekonomiska politiken som regeringen
redovisar i proposition 207. I nuvarande
ytterst allvarliga läge på
arbetsmarknaden krävs enligt utskottets
bedömning en ny inriktning på den
ekonomiska politiken. En inriktning som
inte ensidigt tar fasta på att anpassa
den svenska ekonomin och statsbudgeten
efter de krav som ställs vid ett svenskt
medlemskap i en europeisk valutaunion
(EMU).
Utskottet vidhåller naturligtvis
uppfattningen att de offentliga
finanserna måste saneras. Målet att
balansera statsbudgeten år 1998 eller
senast år 1999 ligger därför kvar. Det
räcker dock inte med besparingar och
skattehöjningar om statens ekonomi skall
förstärkas varaktigt. Lika viktigt är
att riksdagen med högre prioritet än i
dag formar en politik för en uthållig
utveckling. En politik som skapar
förutsättningar för fler
arbetstillfällen och ökad sysselsättning
så att den totala arbetslösheten inom en
nära framtid väsentligen pressas ner.
Det är uppenbart att Sverige inte i
längden vare sig socialt eller
ekonomiskt har råd med dagens höga
arbetslöshetsnivåer. Den svenska
modellen har underminerats successivt
under trycket av arbetslöshet och en
svag ekonomisk tillväxt sedan 1970-
talets mitt och under depressionen under
1990-talets första år.
Massarbetslösheten bidrar till att stora
grupper marginaliseras. De fackliga
organisationerna försvagas parallellt
med att kapitalmakten stärks. Återigen
fördjupas och tilltar könsorättvisorna.
Det gäller nu att åter forma en politik
för full sysselsättning med hela folket
i arbete.
Detta kan ses som en svår uppgift men
den är enligt utskottets bedömning på
intet sätt omöjlig. Sverige
demonstrerade under några decennier att
det var möjligt att förena välfärd, en
effektiv ekonomi, full sysselsättning
och hög ekonomisk tillväxt. Kapitalets
rörlighet och expansionen av de
finansiella marknaderna samt EU-
anpassningen har sedan dess minskat
utrymmet för en socialt progressiv
politik.
Utskottet vill understryka att den
negativa utvecklingen kan och måste
brytas. Det går att bevara en välutbyggd
offentlig sektor, och ändå stimulera
företagandet. Det går att förena en låg
inflation med full sysselsättning bl.a.
med hjälp av en aktiv
arbetsmarknadspolitik och en jämnare
inkomstfördelning. Det går att trygga en
uthållig utveckling och driva en politik
för full sysselsättning genom en
industriell förnyelse, bättre villkor
för tjänsteproduktionen, en grön
skatteväxling och miljöomställning, samt
kortare arbetstider.
Skall Sverige ha utsikter att åter
komma in i en positiv utveckling krävs
stabilitet och långsiktighet. Då krävs
det en bredare politisk bas. Ett
alternativ förankrat i arbetarrörelsens
fackliga och politiska organisationer
med en tydlig röd-grön profil.
När den socialdemokratiska regeringen
tillträdde hösten 1994 presenterade den
ett omfattande program för att sanera
statens finanser. Ett program som efter
förhandlingar parlamentariskt kunde
förankras genom stöd från
Vänsterpartiet. Programmet omfattade då
114 miljarder kronor. Under våren 1995
inledde den socialdemokratiska
regeringen ett samarbete med
Centerpartiet, och saneringsprogrammet
har därefter utökats med 12 miljarder
kronor till 126 miljarder kronor.
Enligt såväl regeringens som
Riksrevisionsverkets och
Konjunkturinstitutets prognoser
förbättras statsfinanserna nu snabbt. I
regeringens ekonomisk- politiska
vårproposition 1995/96:150 från april
1996 beräknades underskottet i det
offentliga finansiella sparandet sjunka
redan år 1997 till -2,7 % av BNP. Och i
KI:s senaste prognos från juni 1996
beräknades underskottet för år 1997 till
-2,4 % av BNP.
Enligt utskottets uppfattning är
förbättringen så påtaglig att det nu
finns ett visst utrymme för en något
lättare finanspolitik och det även vid
beaktande av målet om ett underskott som
inte överstiger 3 % av BNP. Vid en BNP
på 1 760 miljarder kronor skulle de
offentliga utgifterna teoretiskt kunna
stiga med ca 10 miljarder kronor och
underskottet fortfarande ligga på en
nivå om 3 % av BNP som är det formella
EMU-kriteriet.
Arbetslösheten och den allmänna
konjunkturen liksom efterfrågan
utvecklas dock inte lika positivt. Genom
den strama finanspolitiken beräknas den
offentliga konsumtionen falla med 1,2 %
år 1996 och 0,6 % år 1997. Det innebär
ännu fler avskedanden och färre
sysselsatta inom landsting och kommuner.
Den privata efterfrågan beräknas dock
för år 1997 öka med 1,7 %. Detta
förutsätter att hushållen minskar sitt
sparande - en prognos som slagit fel vid
upprepade tillfällen tidigare. Det är
inte låginkomsttagare och arbetslösa som
står för det höga hushållssparandet,
utan det är grupper i högre inkomstlägen
som har möjligheter att spara väsentliga
belopp. En skarpare fördelningspolitik
som fördelade om från välbeställda
grupper till hushåll med lägre inkomster
skulle därför verksamt bidra till att
öka den effektiva efterfrågan och minska
sparandet.
En rad uppgifter pekar också på växande
problem med en ökande arbetslöshet och
fallande sysselsättning. Under 1996
beräknas antalet sysselsatta minska med
30 000 personer. För år 1997 beräknas
den öppna arbetslösheten falla från 7,9
% till 7 %. En viktig orsak till detta
är emellertid omfattande
arbetsmarknadspolitiska satsningar.
Summan av antalet öppet arbetslösa och
antalet personer i åtgärder, dvs. den
s.k. totala arbetslösheten, beräknas
utgöra en något större andel av
arbetskraften år 1997 än år 1995.
Den mycket bekymmersamma situationen
vad gäller sysselsättningen och den
allmänna konjunkturutvecklingen gör det
nu enligt finansutskottet motiverat att
ompröva den finanspolitik som riksdagen
tidigare lagt fast. De senaste
rapporterna om förbättrade statsfinanser
gör det också möjligt att göra en sådan
erforderlig justering utan att påtagligt
rucka på de stabiliseringspolitiska
målen vad gäller statsfinanserna.
Även om utskottet ser förslagen i de nu
aktuella propositionerna som
otillräckliga så välkomnar utskottet
flera av förslagen. Det gäller bland
annat regeringens förslag på det
näringspolitiska området, t.ex.
lättnaderna för småföretagarna. Även
utbildningssatsningarna för
vuxenstuderande bör genomföras.
Däremot vill utskottet bestämt avvisa
flera av förslagen inom
arbetsmarknadspolitiken: det gäller
särskilt systemförändringarna inom a-
kassan, främst den s.k. bortre
parentesen i försäkringen, de nya
kvalifikationskraven och alla
tankegångar om att börja manipulera med
ersättningsnivåerna. Utskottet motsätter
sig dessutom förslaget att äldre
långtidsarbetslösa ska utföra arbete
inom vård och omsorg till inkomster på a-
kassenivå. De ytterligare förslag till
försämringar i än mer långtgående
riktning som redovisas i motionerna
Fi109 (m), Fi110 (fp) och Fi113 (kds)
avvisas självklart också.
Sverige behöver fler moderna företag
och breda kompetenslyft Finansutskottet
vill därför i stället hävda den moderna
arbetslinjen - arbeten till ordinarie
löner och kompetenssatsningar som leder
till trygga arbetsförhållanden. En
utveckling av arbetsmarknadspolitiken i
socialpolitisk riktning, där aktiva
insatser alltmer ersätts av passiva
försörjningsåtgärder måste avvisas. Den
aktiva arbetsmarknadspolitiken är och
förblir ett viktigt instrument för att
hävda den ekonomiska tillväxten,
välfärden och den fulla
sysselsättningen. Utskottet menar att
trygga arbetsvillkor och en vettig
lönestruktur är viktiga medel för att
pressa fram effektivitetshöjande
investeringar och förändringar i
arbetslivet.
Det är främst på tre övergripande
områden som regeringens politik enligt
utskottets bedömning är otillräcklig för
att komma till rätta med den svaga
ekonomiska utvecklingen och den höga
arbetslösheten.
Stärk hemmamarknaden genom en mer
konjunkturstimulerande politik. Den
ekonomiska politiken är för restriktiv.
Den privata konsumtionen är för svag och
det privata sparandet för högt.
Utskottet förordar en något lättare
finanspolitik, en högre nivå på de
statliga utgifterna och ett höjt
grundavdrag för låginkomsttagare. Risken
är stor att de ytterligare
budgetförstärkningar som riksdagen
beslöt om med anledning av den
ekonomiska vårpropositionen
(1995/96:150) kan försämra det
ekonomiska läget. Regeringen har
hittills drivit en politik som alltför
ensidigt varit inriktad på EMU-
anpassning, något som försvårat en
politik för att främja sysselsättning
och kamp mot arbetslösheten.
Det krävs åtgärder för att komma till
rätta med den strukturella
arbetslösheten. En stor del av
arbetslösheten beror på att det svenska
näringslivet har för få
kunskapsintensiva företag, på att
tjänstesektorns expansion förhindras av
oförmånliga kostnadsvillkor och på att
arbetstiderna fördelas på ett felaktigt
sätt. Utskottets uppfattning är att det
behövs en aktiv näringspolitik inriktad
på förnyelse och omvandling i
näringslivet, bättre villkor för
offentlig och privat tjänstesektor och
en omfördelning av arbetstiderna. En
arbetstidsreform är enligt vår mening
helt nödvändig om Sverige skall komma
tillbaka till full sysselsättning. Såväl
en arbetstidsförkortning som ett ökat
utrymme för offentlig och privat
tjänstesektor skulle stärka kvinnornas
ställning på arbetsmarknaden.
En aktiv fördelningspolitik för uthållig
tillväxt. Marknadskrafternas spel
tillsammans med åtgärder för att sanera
statsfinanserna har förstärkt
inkomstklyftorna och ökat orättvisorna
mellan könen. Samtidigt som sparandet
ligger på en hög nivå så har många
hushåll svårt att klara sina dagliga
utgifter. Detta är förhållanden som
klart säger att saneringen av statens
ekonomi måste ske på ett mer rättvist
sätt. För närvarande får
låginkomsttagare bära alltför tunga
bördor. De fortsatta neddragningarna
inom den offentliga sektorn tränger ut
kvinnor i arbetslöshet och
bidragsberoende. En mer rättvis
fördelningspolitik skulle omfördela
konsumtionsutrymmet och stimulera
hemmamarknaden. Ett större utrymme för
kommunerna stärker kvinnornas
arbetsmarknad och tryggar den gemensamma
välfärden. Jämställdhet och rättvis
fördelning skapar förutsättningar för en
balanserad ekonomisk utveckling.
Sammanfattningsvis föreslår utskottet en
inriktning av den ekonomiska politiken
som innebär:
- en aktiv och efterfrågestimulerande
ekonomisk politik,
- en strukturpåverkande politik via aktiv
näringspolitik och arbetstidsrefor-mer,
- en mer rättvis fördelningspolitik via
skattesänkningar för låginkomsttagare,
skattehöjningar för höginkomsttagare och
ett större ekonomiskt utrymme för
kommunsektorn.
Utskottet har för att förverkliga en
politik med en sådan inriktning prövat
de förslag som Vänsterpartiet redovisat
i motion Fi111 (v) och därvid funnit att
de i allt väsentligt bör kunna ligga
till grund för ett offensivt
åtgärdsprogram mot arbetslösheten och
för ökad sysselsättning.
Programmet kan också genomföras utan
att statsfinanserna påtagligt försämras.
Enligt utskottets bedömning går det att
uppnå målen om balans i statsbudgeten år
1988 eller senast år 1999 vid ett
saneringsprogram om 114 miljarder
kronor. Givet ett något högre
skatteuttag på ca 4 miljarder kronor kan
därmed de samlade statliga utgifterna de
närmaste åren ökas med ca 16 miljarder
kronor.
Huvuddelen av det nedanstående 20-
miljardersprogrammet för sysselsättning
har dock inte karaktären av
utgiftsökningar utan av skatte- och
avgiftssänkningar. Det angivna 20-
miljarderspaketet måste dock utformas
med hänsyn såväl till saneringsprogram
som budgetrestriktioner. En väsentlig
del bör därmed finansieras genom
inkomstförstärkningar, främst genom höjd
skatt på högre inkomster, kapital och
energi samt en höjd bolagsskatt, liksom
utgiftsreduceringar. Ett närmare
ställningstagande i dessa frågor bör
dock anstå till ordinarie
budgetbehandling hösten 1996.
Ett samlat 20-miljarderspaket för nya
arbetstillfällen bör ha följande
sammansättning:
- Stöd till kommunsektorn i form av
sänkta arbetsgivaravgifter 5 mdr
- Stöd till privat tjänstesektor via
sänkta arbetsgivaravgifter 5 mdr
- Sänkta egenavgifter på näringsinkomster
för egenföretagare 0,6 mdr
- Sänkta arbetsgivaravgifter för försök
med 6-timmars arbetsdag 1,5 mdr
- Kreditstöd i form av en skatterabatt
för småföretag 1 mdr
- Ett grönt investeringsprogram 1,5 mdr
- Aktiv arbetsmarknadspolitik, kommuner,
utb. kvinnor, invandrare
och arbetshandikappade 3 mdr
- Näringspolitik, FoU-stöd, nätverk1,2 md
r
- Akuta jobbinsatser för arbetslösa
ungdomar 1,2 mdr
Totalt: 20 mdr
Utskottet vill dessutom framhålla att en
successiv arbetstidsförkortning är en
nödvändig del av ett uthålligt program
för att öka sysselsättningen och bekämpa
arbetslösheten. Därtill förordar
utskottet ett
kompetensutvecklingsprogram i
arbetslivet genom framtidsfonder
finansierade via vinstavsättningar i
näringslivet under inflytande av
parterna på arbetsmarknaden, ett program
som bör omfatta ca 2 mdr. Vidare krävs
att ett system med obligatoriska
praktikplatser grundade på praktikavtal
mellan parterna inrättas.
Utskottets ställningstagande till
riktlinjerna för den ekonomiska
politiken innebär att utskottet
avstyrker propositionens inriktning.
Vad utskottet här anfört om
inriktningen för den ekonomiska
politiken med anledning av motion Fi111
(v) bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Det förslag till inriktning av den
ekonomiska politiken som framförs i
motionerna Fi109 (m), Fi110 (fp), Fi112
(mp), Fi113 (kds) och Fi117 (mp)
uppfyller inte enligt utskottets mening
de krav som måste ställas på den
ekonomiska politiken. Det gemensamma
borgerliga programmet som det
presenterats av Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna
och Kristdemokraterna skulle i praktiken
innebära att hushållen genom stora
skattehöjningar och nedskärningar i
trygghetssystemen tvingades finansiera
ytterligare lättnader för företag och på
kapitalinkomster. Det var ett alternativ
som prövades under de borgerliga
regeringsåren 1991 till 1994, och som
väljarna med kraft avvisade i valet
1994.
Inte heller de förslag till inriktning
av den ekonomiska politiken som framförs
i motionerna Fi112 (mp) och Fi117 (mp)
uppfyller enligt utskottet de krav som
man måste ställa på den ekonomiska
politiken. Utskottet delar i och för sig
många av motionärernas synpunkter, bland
annat vad gäller vikten av förkortad
arbetstid och satsningar på en
miljöanpassad infrastruktur och gröna
jobb. Motionärernas förslag och deras
konsekvenser vad gäller finans- och
budgetpolitik liksom fördelningseffekter
är dock av en sådan karaktär att de
enligt utskottets bedömning inte kan
ligga till grund för utformningen av nya
riktlinjer för den ekonomiska politiken.
dels att utskottets hemställan under 3
bort ha följande lydelse:
3. beträffande allmänna riktlinjer
för den ekonomiska politiken
att riksdagen med avslag på
proposition 1995/96:207 yrkande 1 och
motionerna 1995/96:A49 yrkandena 1, 2
och 40, 1995/96:Fi109 yrkande 1,
1995/96:Fi110 yrkande 1,
1995/96:Fi112 yrkande 1,
1995/96:Fi113 yrkande 1 och
1995/96:Fi117 yrkandena 1-4, 6 och 42
godkänner vad som förordats i motion
1995/96:Fi111 yrkande 1 och 2 och som
sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
7. Allmänna riktlinjer för den
ekonomiska politiken (mom. 3)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att utskottets yttrande under
rubriken Resultat av den förda politiken
bort ha följande lydelse:
Den förda politiken
Den förda politiken har i alltför hög
grad förlitat sig på de
konkurrensfördelar som deprecieringen av
kronan gav exportindustrin. Den nu
pågående saneringen av statsfinanserna
har dessutom besvärande fördelnings- och
välfärdspolitiska brister som medför att
den inhemska efterfrågan har försvagats
onödigt mycket. Nu när kronkursen åter
har stigit och vi genomgår en ny
lågkonjunktur, stiger arbetslösheten
från en redan hög nivå.
Som utskottet ser det är det viktigt
att den ekonomiska återhämtningen och de
omfattande investeringarna i
näringslivet leder till långsiktigt ökad
produktionsförmåga och konkurrenskraft.
Detta är en viktig föutsättning för att
de hundratusentals arbetstillfällen som
förlorats i näringslivet under 1990-
talets början ska kunna återvinnas och
bli fler. Ambitionen måste vara att
ytterligare arbetstillfällen skapas inom
den privata sektorn. Samtidigt måste
andra allvarliga obalanser i ekonomin
åtgärdas.
De investeringar som nu sker, och som
varit motor i den ekonomiska
återhämtningen, är i alltför hög grad
koncentrerade till traditionell
råvarubaserad industri. Dessa
investeringar ger dessvärre mycket få
nya arbetstillfällen, ibland leder de
tvärtom till färre arbetstillfällen.
Arbetslösheten stannar därför på mycket
höga nivåer, ekonomisk tillväxt till
trots. I ett längre perspektiv framstår
också inriktningen på investeringarna
som konserverande av en industri- och
näringsstruktur som redan nu är
föråldrad. Sverige behöver i stället
betydligt mer investeringar i
tjänstesektorn, i miljösektorn och i
informationssektorn, för att verkligen
uppnå en långsiktigt hållbar ekonomisk
utveckling. Sverige riskerar annars att
få en alltmer utarmad ekonomi med allt
färre arbetstillfällen. I den av
riksdagen behandlade vårpropositionen
försummade regeringen dessa problem. I
stället återföll man i en traditionell
tillväxtfixerad betongpolitik. Den
alltmer nödvändiga politiken för
förnyelse av näringslivet uteblev än en
gång. Risken är stor att den
socialdemokratiska regeringen och
Centerpartiet med förslagen i de nu
aktuella propositionerna fortsätter att
konservera en näringsstruktur som varken
ger arbetstillfällen eller bättre
ekonomi i framtiden.
Utskottet finner det egendomligt att
regeringen, med sitt uttalade engagemang
för att minska arbetslösheten, i
praktiken väljer bort de internationellt
mest expansiva delarna av näringslivet.
Oförmågan att fullfölja påbörjade
satsningar och löften på miljöområdet,
liksom frånvaron av en offensiv strategi
för att utveckla tjänstesektorn, leder
till ett tomt intet i regeringens
ekonomiska politik. I likhet med
vårpropositionen är också
propositionerna 207 och 222 ett steg
bakåt när det gäller de nya
arbetstillfällen som måste komma.
Som framgår av utskottets redogörelse
för den ekonomiska utvecklingen finns
det stora osäkerheter i bedömningarna av
bl.a. konsumtionen, tillväxten och
arbetslösheten. Det som starkt oroar är
att tillväxten nu bedöms bli lägre och
arbetslösheten högre än vad som
förutsågs i vårpropositionen. Denna
utveckling ställer ökade krav på
utformningen av den ekonomiska
politiken. En inriktning av politiken
som bl.a. innebär att man sparar mindre
på utsatta grupper skulle möjliggöra en
mer positiv utveckling.
En omläggning av den nuvarande
ekonomiska politiken är således
nödvändig.
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Allmänna riktlinjer
för den ekonomiska politiken börjar med
Utskottet vill understryka och slutar
med yrkandena 1, 2 och 40 bort utgå,
dels att den del av utskottets yttrande
som under här nämnda rubrik börjar med
Som utskottet ser det och slutar med
i motion Fi110 (fp) bort utgå,
dels att den del av utskottets yttrande
som under här nämnda rubrik börjar med
Utskottet konstaterar att och slutar
med yrkandena 1 och 2 bort utgå,
dels att den del av utskottets yttrande
som under här nämnda rubrik börjar med
Utskottet vill med och slutar med
förordas i proposition 207 bort ha
följande lydelse:
Riktlinjer för den ekonomiska politiken
Utskottet anser det viktigt att
understryka att det är orealistiskt att
tro att problemen på arbetsmarknaden kan
lösas med ökad ekonomisk tillväxt.
Framtidens arbetsmarknad ser inte ut som
den vi varit vana vid. Den enskilt
viktigaste åtgärden för att på kort och
medellång sikt förbättra
sysselsättningen är, enligt utskottets
mening, en förkortad arbetstid. En
arbetstidsförkortning till 35 timmar per
vecka bör genomföras fram till
sekelskiftet.
Åtgärder behövs för att stärka framför
allt de små och medelstora företagens
konkurrensmöjligheter, bland annat vad
gäller riskkapitalförsörjning och
skatteregler. Utskottet är emellertid
tveksamt till om särskilda lättnader
behövs för tjänstesektorn. I stället bör
man pröva generella åtgärder i samband
med utformningen av skatteväxlingen.
Utskottet avvisar specialinriktade
åtgärder för vissa hushållstjänster
( pigavdrag , skattereduktion för
reparation och underhåll) då dessa
endast innebär en omfördelning av jobb
och i huvudsak gynnar grupper som redan
är välbeställda.
En ekologisk omställning till ett
kretsloppssamhälle ser utskottet som
nödvändig för att Sverige på sikt skall
kunna bevara och förstärka sin
internationella konkurrenskraft. Sverige
måste ta täten i denna omställning.
Endast härigenom kan de framtida
arbetena tryggas. Utskottet vill i detta
sammanhang hänvisa till motion Fi117
(mp) där det ges ett stort antal exempel
på och förslag om satsningar på gröna
arbetstillfällen. En skatteväxling med
höjda skatter på energi- och
naturresursförbrukning och lägre skatter
på arbete, i storleksordningen 100
miljarder kronor fram till år 2010,
måste genomföras.
Välfärdens kärna, tjänsteutbudet i
kommuner och landsting, har en stor
betydelse för sysselsättningen. Enligt
utskottets uppfattning bör verkningarna
av planerade nedskärningar mildras bl.a.
genom att de planerade höjningarna av
egenavgifterna inte genomförs - de redan
införda egenavgifterna bör dessutom
avskaffas. Detta skulle medföra att
åtminstone 20 000 arbetstillfällen inom
landsting och kommuner kan räddas fram
till år 1999.
Arbetsmarknadspolitiken måste förnyas.
En satsning på permanenta lokala
arbetsmarknader bör göras för arbetslösa
som har små utsikter att åter få arbete
på den ordinarie arbetsmarknaden. En
total omorganisation av
arbetsmarknadspolitiken på lokal nivå
behövs med sammanslagning av
arbetsförmedling, försäkringskassa och
delar av kommunernas socialtjänst.
De olika ersättningssystemen vid
arbetslöshet, ohälsa och utbildning
måste samordnas och delvis slås ihop för
att undvika den nuvarande splittringen.
Men utskottet avvisar hårdare
kvalifikationskrav för att få a-kassa
och KAS. Ersättningsnivån i a-kassan bör
höjas till 80 % för låginkomsttagare och
finansieras genom successivt lägre
procentuell ersättning vid högre
inkomster, s.k. brutet tak. En bortre
parentes i a-kassan är acceptabel endast
om det klart framgår vad som skall komma
därefter. Som utskottet ser det bör
efter a-kasseperiodens utgång ersättning
utgå som ett grundskydd, lika för alla,
på en nivå som ungefär motsvarar
grundskyddet i förtidspensioneringen,
inkl. bostadstillägg.
Vissa reformer behövs i arbetsrätten.
Enligt utskottets mening bör möjligheten
till visstidsanställning vid
arbetsanhopning förlängas från 6 månader
till 1 år. Undantag från
turordningsregler bör medges för 2
personer i företag med högst 10
anställda. Blockadåtgärder för att
teckna kollektivavtal mot enmans- och
familjeföretag utan utomstående
anställda bör inte vara tillåten.
Möjligheten till provanställning utöver
6 månader behöver, enligt utskottets
mening, inte förlängas.
Sammanfattningsvis innebär utskottets
ställningstaganden till riktlinjerna för
den ekonomiska politiken att utskottet
avstyrker propositionens inriktning.
Vad utskottet här anfört om
inriktningen för den ekonomiska
politiken med anledning av motionerna
Fi112 (mp) och Fi117 (mp) bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
Det förslag till inriktning av den
ekonomiska politiken som framförs i
motionerna Fi109 (m), Fi110 (fp), Fi111
(v) och Fi113 (kds) uppfyller inte
enligt utskottets mening de krav som i
dag måste ställas på den ekonomiska
politiken.
dels att utskottets hemställan under 3
bort ha följande lydelse:
3. beträffande allmänna riktlinjer
för den ekonomiska politiken
att riksdagen med avslag på
proposition 1995/96:207 yrkande 1 och
motionerna 1995/96:A49 yrkandena 1, 2
och 40, 1995/96:Fi109 yrkande 1,
1995/96:Fi110 yrkande 1,
1995/96:Fi111 yrkandena 1 och 2 och
med anledning av motionerna
1995/96:Fi112 yrkande 1, 1995/96:
Fi113 yrkande 1 och 1995/96:Fi117
yrkandena 1-4, 6 och 42 godkänner vad
utskottet anfört och som sin mening
ger regeringen detta till känna,
8. Utgiftstak och fördelning på
utgiftsområden (mom. 4)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Allmänna riktlinjer
för den ekonomiska politiken börjar med
Av propositionerna 207 och slutar med
i motion Fi110 (fp) bort ha följande
lydelse:
I motionerna Fi109 (m) och Fi110 (fp)
föreslås förändringar av utgiftstaket
och fördelning av utgifterna på
utgiftsområden.
I motionerna Fi109 (m) yrkandena 3 och 4
och Fi110 (fp) yrkande 3 föreslås att
riksdagen dels godkänner de utgiftstak
som föreslås i motionerna för åren 1997,
1998 och 1999, dels godkänner
fördelningen på utgiftsområden i
enlighet med den uppläggning av den
ekonomiska politiken som föreslås i
respektive motion.
Utskottet konstaterar att det inte finns
någon regel i den nya budgetprocessen
som hindrar riksdagen att nu besluta
sänka utgiftstaket för de kommande tre
budgetåren. Utskottet föreslår mot denna
bakgrund att det statliga utgiftstaket
med utgångspunkt från de detaljerade
förslag till åtgärder som redovisas i
motion Fi109 (m) bestäms till 670
miljarder kronor 1997, 652 miljarder
kronor 1998 och 641 miljarder kronor
1999. Det är en sänkning av utgiftstaket
med 53, 68 respektive 94 miljarder
kronor jämfört med riksdagens beslut den
11 juni för de tre åren.
Vad gäller fördelningen av de statliga
utgifterna per utgiftsområde kommer
utskottet vid höstens behandling av
budgetpropositionen att lägga förslag
härom utifrån här angivet utgiftstak för
de kommande tre åren.
Vad utskottet här anfört om utgiftstak
och fördelning på utgiftsområden bör
riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 4
bort ha följande lydelse:
4. beträffande utgiftstak och
fördelning på utgiftsområden
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:Fi109 yrkandena 3 och 4 och
med avslag på motion 1995/96:Fi110
yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
9. Utgiftstak och fördelning på
utgiftsområden (mom. 4)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Allmänna riktlinjer
för den ekonomiska politiken börjar med
Av propositionerna 207 och slutar med
i motion Fi110 (fp) bort ha följande
lydelse:
I motionerna Fi109 (m) och Fi110 (fp)
föreslås förändringar av utgiftstak och
fördelning av utgifterna på
utgiftsområden.
I motionerna Fi109 (m) yrkandena 3 och 4
och Fi110 (fp) yrkande 3 föreslås att
riksdagen dels godkänner de utgiftstak
som föreslås i motionerna för åren 1997,
1998 och 1999 och dels godkänner
fördelningen på utgiftsområden i
enlighet med den uppläggning av den
ekonomiska politiken som föreslås i
respektive motion.
Utskottet konstaterar att det inte finns
någon regel i den nya budgetprocessen
som hindrar riksdagen att nu besluta
sänka utgiftstaket för de kommande tre
budgetåren. Utskottet föreslår mot denna
bakgrund att det statliga utgiftstaket
med utgångspunkt från de detaljerade
förslag till åtgärder som redovisas i
motion Fi110 (fp) bestäms till 706
miljarder kronor år 1997, 699 miljarder
kronor år 1998 och 710 miljarder kronor
år 1999. Det är en sänkning av
utgiftstaket med 17, 21 respektive 25
miljarder kronor jämfört med riksdagens
beslut den 11 juni för de tre åren.
Vad gäller fördelningen av de statliga
utgifterna per utgiftsområde kommer
utskottet vid höstens behandling av
budgetpropositionen att lägga förslag
härom utifrån här angivet utgiftstak för
de kommande tre åren.
Vad utskottet här anfört om utgiftstak
och fördelning på utgiftsområden bör
riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna,
dels att utskottets hemställan under 4
bort ha följande lydelse:
4. beträffande utgiftstak och
fördelning på utgiftsområden
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:Fi110 yrkande 3 och med
avslag på motion 1995/96:Fi109
yrkandena 3 och 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
10. Studier av internationella exempel
(mom. 5)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp),
Fredrik Reinfeldt (m), Per Bill (m) och
Bo Lundgren (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Studier av
internationella exempel börjar med
Utskottet delar motionärernas och
slutar med motion A49 (m) yrkande 3
bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som
framförs i motion A49 (m) yrkande 3: att
det finns goda exempel från andra länder
- t.ex. Förenta staterna och Nya Zeeland
- som illustrerar vad som krävs av
förändringar i arbetsmarknadens struktur
för att nya arbetstillfällen skall
skapas.
Viktiga slutsatser som kan dras från de
amerikanska erfarenheterna är att en mer
avreglerad arbetsmarknad främjar
tillkomsten av fler arbetstillfällen.
Erfarenheterna från Nya Zeeland är av
speciellt intresse därför att Nya
Zeeland och Sverige länge hyllade samma
välfärdsideal. I början av 1980-talet
stod det emellertid klart att Nya
Zeeland inte skulle kunna fortsätta på
den inslagna vägen. På initiativ av en
socialdemokratisk regering inleddes i
stället ett avregleringsarbete som i sin
inriktning i stor utsträckning
sammanfaller med vad utskottet tror bör
gälla också för Sverige. Inte minst
arbetsmarknaden gjordes enklare med
positiva effekter på arbetslösheten som
följd.
Utvecklingen såväl i Förenta staterna
som i Nya Zeeland avviker kraftigt och
positivt från de mycket betydande
arbetslöshetsproblem som hela Europa
brottas med. Även om skillnader förvisso
finns mellan olika delar av vår
världsdel är ändå huvudintrycket att
större delen av Europa har problem som
dr likartade de svenska. 20 miljoner
arbetslösa i EU-länderna talar också
sitt tydliga språk.
Enligt utskottets mening är det
avgörande att Sverige drar nytta av goda
internationella exempel i kampen mot
arbestlösheten. Utskottet förordar
därför att initiativ tas till
grundläggande studier av goda exempel
från andra länder för att vidga
beslutsunderlaget som en del av en
nödvändig liberalisering av den svenska
arbetsmarknaden. Resultaten av studierna
bör successivt redovisas för riksdagen
under de kommande två åren.
Vad utskottet har anfört om studier av
andra länders åtgärder i kampen mot
arbetslösheten bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
Utskottet tillstyrker yrkande 3 i motion
A49 (m).
dels att utskottets hemställan under
moment 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande studier av
internationella exempel
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:A49 yrkande 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
11. Svensk arbetsmarknad i ett
europeiskt perspektiv (mom. 6)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp),
Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds),
Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att utskottets yttrande under
rubriken Svensk arbetsmarknad i ett
europeiskt perspektiv bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med vad
som anförs i motion Fi125 (m) att den
svenska arbetsmarknaden måste ses
utifrån ett europeiskt och
internationellt perspektiv. De svenska
företagen konkurrerar på en
internationell marknad där det är
angeläget att skapa bästa tänkbara
förutsättningar för att de ska kunna
överleva och därigenom skapa
sysselsättning. Genom att stärka Europas
konkurrenskraft gentemot internationella
konkurrenter kan
sysselsättningssituationen i Europa
förbättras. Detta kräver en politik för
långsiktigt goda villkor för företagande
och produktion som lägger grunden för
arbetstillfällen och välfärd.
Det är därför viktigt att den inre
marknaden förverkligas och upprätthålls
och att Essendeklarationens intentioner
förverkligas.
Förslaget till europeisk
sysselsättningsunion har visat sig vara
innehållslöst.
Sverige bör vid den pågående
regeringskonferensen driva kravet på ett
fördragsmässigt stöd för en systematisk
avreglering av EU:s regelverk. Sverige
bör verka för att arbetstidsdirektivet
ersätts med betydligt liberalare
direktiv eller helt avskaffas.
Riksdagen bör med anledning av motion
Fi125 (m) som sin mening ge regeringen
till känna vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 6
bort ha följande lydelse:
6. beträffande svensk arbetsmarknad
i ett europeiskt perspektiv
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:Fi125 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
12. Fördelningspolitiska effekter av
skattepolitiken (mom. 8)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Fördelningspolitiska effekter
av skattepolitiken bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet har tidigare i
betänkandet behandlat riktlinjerna för
den ekonomiska politiken och i det
sammanhanget berört de
fördelningspolitiska konsekvenserna av
den ekonomiska politiken. Utskottet är
av den uppfattningen att det nu och
särskilt med tanke på den svaga
hemmamarknaden behövs en justering av
fördelningspolitiken så att efterfrågan
kan öka. Det kan därför vara lämpligt
att göra vissa fördelningspolitiskt
motiverade justeringar av skatteuttaget,
som t.ex. höjt grundavdrag för lägre
inkomstskikt kombinerat med ett
reducerat eller slopat grundavdrag över
brytpunkten.
Finansutskottet delar den bedömning som
redovisas av såväl regeringen som
Vänsterpartiet, att det i samband med
skattereformen var riktigt att övergå
till ett enklare skattesystem med lägre
skattesatser och bredare skattebaser.
Finansutskottet kan vidare konstatera
att Vänsterpartiet hade rätt när man
kritiserade både skattereformens
fördelningsprofil och den bristfälliga
finansieringen. Som Vänsterpartiet
hävdade i samband med skattereformen så
har den givit upphov till ökade
offentliga underskott. Detta är
förhållanden som numera erkänns även av
regeringen som deklarerat att den avser
att återkomma till dessa frågor.
Utskottet ser det som positivt att
regeringen och Vänsterpartiet kommit
fram till samma principsyn när det
gäller skattereformens
fördelningseffekter och finansiering.
Utskottet delar dessutom regeringens och
Vänsterpartiets uppfattning att det är
viktigt med stabila och förutsebara
skatteregler. Regeringen bör därför i
samband med budgetpropositionen hösten
1996 för riksdagen redovisa ett samlat
ställningstagande till hur de
fördelningspolitiska skevheterna i
skattereformen skall justeras. Riksdagen
bör som sin mening ge regeringen detta
till känna.
Enligt utskottets mening bör
skattepolitiken, vilket föreslagits i
motion Fi116 (v), nu utvecklas efter två
linjer - en röd skatteväxling för
rättvis fördelning och ökad efterfrågan
och en grön skatteväxling för en
långsiktigt uthållig utveckling. I detta
perspektiv är således inte huvudfrågorna
att höja eller minska skatteuttaget utan
snarast att omfördela skatteuttaget på
ett sådant sätt att rättvis fördelning
och uthållig tillväxt stimuleras.
Vad som ovan anförts angående
riktlinjer för skattepolitiken bör
riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
Utskottet tillstyrker således bifall
till motion Fi116 (v) yrkandena 2 och 3.
dels att utskottets hemställan under 8
bort ha följande lydelse:
8. beträffande fördelningspolitiska
effekter av skattepolitiken
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi116 yrkandena 2 och 3 som
sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört dels om ett
samlat ställningstagande för att
justera de fördelningspolitiska
skevheterna i skattereformen, dels om
riktlinjer för skattepolitiken,
13. Fördelningspolitiska effekter av
skattepolitiken (mom. 8, motiveringen)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anser att
finansutskottets yttrande under rubriken
Fördelningspolitiska effekter av
skattepolitiken bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet vill i denna fråga
anföra följande.
Arbetslösheten i Sverige är rekordhög,
och det finns tecken på att den kommer
att öka under överblickbar tid. Den
socialdemokratiska regeringen har
misslyckats med att främja tillkomsten
av riktiga jobb eftersom man saknar den
grundläggande insikten om företagandets
villkor. Arbetslösheten har förvärrats
av regeringens politik. Sedan 1994 har
regeringen genomfört skattehöjningar på
ca 80 miljarder kronor som till en
betydande del riktat sig mot företagen
och försvårat expansion och
nyanställningar.
Den viktigaste fördelningspolitiska
ambitionen är att eliminera
massarbetslösheten. Då krävs ett program
för förändring där företagande och
initiativkraft står först på
dagordningen. Företagen måste ges
verkliga möjligheter att växa om de
skall kunna ge riktiga och trygga jobb
åt de människor som i dag drabbats av
arbetslöshet. För detta krävs en
företagsexpansion som saknar motstycke i
modern tid. En sådan utveckling kan
åstadkommas endast genom en djupgående
och snabb förbättring av företagandets
villkor och en ökad frihet för människor
att själva forma sitt liv.
Tillväxt och fler jobb kräver att
ekonomin fungerar väl och att de
offentliga finanserna är i god ordning.
Även Socialdemokraterna har tvingats
inse att stora budgetunderskott och hög
inflation endast ger mycket kortsiktigt
positiva effekter. Den saneringspolitik
som regeringen bedriver är inriktad på
att skydda kollektiva och etablerade
lösningar och innebär att företagare och
enskilda drabbas av skatte- och
avgiftshöjningar. Som nämnts har
regeringen höjt skatterna med ca 80
miljarder kronor sedan 1994.
Huvuddelen av skattehöjningarna har
gällt beskattningen av arbete. Det har
blivit dyrare att anställa, och
förutsättningarna för en långsiktigt
fungerande lönebildning har försämrats.
Näringslivets kapitalförsörjning har
också försvårats och fördyrats genom
bl.a. införandet av dubbel skatt på det
egna riskbärande kapitalet i aktiebolag.
Kapitalbildningen har hämmats också i
andra avseenden, bl.a. genom återinförd
förmögenhetsskatt och en vidgning av
fastighetsskatten till kommersiella
lokaler och industrifastigheter. Genom
de kraftiga energiskattehöjningarna har
svensk industri fått ett högre
kostnadsläge och därmed sämre
konkurrensförmåga.
Särskilt allvarlig är den s.k.
värnskatten som inneburit att ökad
kunskap och större kompetens lönar sig
mindre. Tillsammans med den kraftiga
höjningen av egenavgifter är
marginalskatten för en stor del av de
heltidsarbetande nu ungefär 60 % i
stället för de 50 % som var målet i
marginalskattereformen.
Hög beskattning på arbete och
återinförd dubbelbeskattning är och har
varit negativt vad gäller ambitionen att
skapa goda förutsättningar för
företagande och nya jobb. När vissa
begränsade lindringar föreslås motverkas
de emellertid med råge genom
skattehöjningar på andra områden. Genom
att ge med ena handen och samtidigt ta
mer med den andra skapas, som framgått
av ett antal analyser och kommentarer
efter det att propositionerna har
presenterats, inga nya jobb.
Saneringen av Sveriges offentliga
finanser måste nu ges en inriktning där
skattesänkningar och minskade offentliga
utgifter går hand i hand. Moderaterna
har under våren föreslagit successiva
utgiftsminskningar som uppgår till drygt
65 miljarder kronor mer än vad
regeringen föreslagit för år 1999. Dessa
möjliggör skattesänkningar på närmare 61
miljarder kronor för hushåll och
företag, samtidigt som budgetsaldot blir
8 miljarder kronor bättre än
regeringens. Det lägre skattetryck vi
föreslår ger också enskilda människor en
större rådighet över den egna vardagen.
Det gör det bl.a. möjligt att undvika
den fattigdomsfälla som kombinationen av
minskade offentliga tjänster och högre
skatter i dag försätter ett växande
antal människor i.
Utskottet anser att inriktningen av
skattepolitiken bör överensstämma med
vad som redovisats ovan. De övergripande
målen skall vara att skapa
förutsättningar för snabb tillväxt, nya
jobb och en god reallöneutveckling. I
motion Fi116 (v) yrkandena 2 och 3
föreslås att skattepolitiken bör
utvecklas efter två linjer - en röd
skatteväxling för rättvis fördelning och
ökad efterfrågan och en grön
skatteväxling för en långsiktigt
uthållig utveckling. Utskottet kan inte
tolka detta på annat sätt än att den
skattepolitik motionärerna förespråkar
har motsatt verkan än de här
förespråkade riktlinjerna.
Motionsförslagen innebär att
förutsättningarna för ekonomisk tillväxt
försämras genom att skattehinder byggs
upp som barriärer för initiativkraft och
nyföretagande.
Med det anförda avstyrks motion Fi116
(v) yrkandena 2 och 3.
14. Tillfällig nedsättning av
stämpelskatt i vissa fall (mom. 9)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att utskottets yttrande under
rubriken Tillfällig nedsättning av
stämpelskatt i vissa fall bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet vill med anledning av
regeringsförslaget och motion Fi129 (m)
anföra följande.
Regeringens förslag om en tillfällig
nedsättning av stämpelskatten gäller
förvärv under perioden den 12 juni
1996-den 31 december 1997. Anknytningen
till datum för förvärvet kan enligt
utskottets mening ge upphov till problem
vid tillämpningen.
Överlåtelse av fastighet sker vanligen
genom dubbla köpehandlingar. Först
upprättas ett köpekontrakt med de olika
villkor som skall gälla för köpet.
Köpekontraktet innehåller bl.a.
bestämmelser om när och hur betalning
skall ske. Sedan betalning erlagts och
andra villkor uppfyllts upprättas ett
köpebrev. Ansökan grundar sig sedan
normalt på köpebrevet. Som en följd av
detta förfarande finns det vanligen inte
någon uppgift om kontraktsdatum i ett
lagfartsärende, och detta förhållande
kan ge upphov till ett visst merarbete
för de inblandade när nedsättningsfrågan
skall avgöras.
Den allvarligaste invändningen mot den
lösning som regeringen valt är
emellertid de uppenbara möjligheterna
att kringgå kravet att förvärvet skall
ha skett den 12 juni 1996 eller senare.
Om kontraktsdagen ligger före den 12
juni finns det nämligen goda möjligheter
för parterna att skriva ett nytt
kontrakt som är daterat efter denna
tidpunkt. På samma sätt blir det möjligt
att under första kvartalet 1998
dagteckna köpekontrakt före den 1
januari 1998. Om detta blir ett vanligt
förfarande har anknytningen till
förvärvsdagen inte någon egentlig
uppgift att fylla.
Vid behandlingen av detta ärende i
skatteutskottet har man från
majoritetens sida bedömt att
omskrivningen av kontrakt inte kommer
att få någon mer betydande omfattning
och att anknytningen till förvärvsdag
därför har en betydelse för att begränsa
kostnaden för nedsättningen. Betydande
belopp skulle kunna gå förlorade om
anknytningen till förvärvsdag slopas.
Finansutskottet gör emellertid en annan
bedömning härvidlag. Det är högst
sannolikt att aktörerna på marknaden
anpassar sitt agerande, t.ex. genom att
upprätta nya kontrakt, vilket de har
goda incitament att göra. Det innebär
att merkostnaden kommer att bli
betydligt mindre än vad skatteutskottet
utgått ifrån.
Utskottet anser att det förslag som
läggs fram i motion Fi129 av Jerry
Martinger (m) innebär en förbättring och
förenkling av reglerna både för de
enskilda och inskrivningsmyndigheterna,
varför motionen tillstyrks.
dels att utskottets hemställan under 9
bort ha följande lydelse:
9. beträffande tillfällig
nedsättning av stämpelskatt i vissa
fall
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi129, med anledning av
proposition 1995/96:222 yrkande 5
samt med avslag på motionerna
1995/96:Fi116 yrkande 4 och
1995/96:Fi117 yrkande 15 antar
regeringens förslag till lag om
tillfällig nedsättning av
stämpelskatt i vissa fall med den
ändringen att 1 och 2 §§ erhåller
följande som utskottets förslag
betecknade lydelse:
Regeringens förslag Utskottets förslag
1 § Vid 1 § Vid
tillämpning av 8 § tillämpning av 8 §
lagen (1984:404) om lagen (1984:404) om
stämpelskatt vid stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigh inskrivningsmyndigh
eter skall i eter skall i
stället för vad som stället för vad som
där stadgas gälla där stadgas gälla
följande. Skatten följande. Skatten
enligt första och enligt första och
andra styckena är andra styckena är
fem respektive tio fem respektive tio
kronor för varje kronor för varje
fullt tusental fullt tusental
kronor av kronor av
egendomens värde om egendomens värde om
förvärvet sker ansökan om
under tiden den 12 inskrivning sker
juni 1996-31 under tiden den 12
december 1997 och juni 1996-31
inskrivning december 1997 och
beviljas senast den inskrivning
31 mars 1998. beviljas senast den
31 mars 1998.
2 § Har fast 2 § Har ansökan om
egendom eller inskrivning
tomträtter ingivits och
förvärvats efter beviljats under
den 11 juni 1996 tiden den 12 juni
och har inskrivning 1996-31 juli 1996
beviljats under och har
tiden den 12 juni stämpelskatt
1996-31 juli 1996 fastställts enligt
och har bestämmelserna i 8
stämpelskatt § lagen (1984:404)
fastställts enligt om stämpelskatt vid
bestämmelserna i 8 inskrivningsmyndigh
§ lagen (1984:404) eter skall två
om stämpelskatt vid tredjedelar av den
inskrivningsmyndigh inbetalda skatten
eter skall två återbetalas med
tredjedelar av den tillämpning av
inbetalda skatten bestämmelserna i 40
återbetalas med § nämnda lag.
tillämpning av Detsamma gäller den
bestämmelserna i 40 dröjsmålsavgift som
§ nämnda lag. kan ha påförts den
Detsamma gäller den skattskyldige.
dröjsmålsavgift som Beslut om
kan ha påförts den återbetalning
skattskyldige. enligt denna
Beslut om bestämmelse skall
återbetalning vid tillämpning av
enligt denna lagen om
bestämmelse skall stämpelskatt vid
vid tillämpning av inskrivningsmyndigh
lagen om eter anses utgöra
stämpelskatt vid ett beslut enligt
inskrivningsmyndigh den lagen.
eter anses utgöra
ett beslut enligt
den lagen.
15. Tillfällig nedsättning av
stämpelskatt i vissa fall (mom. 9)
Roy Ottosson (mp) och Lars Bäckström (v)
anser
dels att utskottets yttrande under
rubriken Tillfällig nedsättning av
stämpelskatt i vissa fall bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet gör bedömningen att en
sänkning av stämpelskatten inte kommer
att påverka prisbilden i någon nämnvärd
omfattning. Vid köp av småhus är
stämpelskatten en så pass begränsad
kostnad att den inte på något avgörande
sätt påverkar beslutet om huruvida
affären skall genomföras eller ej. Vid
större affärer på fastighetsmarknaden,
för företag och fastighetsförvaltare,
kan dock stämpelskatten utgöra betydande
belopp. Sådana affärer är dock vanligen
mer långsiktiga till sin natur, och
stämpelskatten spelar då en marginell
roll för den långsiktiga avkastningen
och därmed prisbilden. Även om
stämpelskatten skulle bidra till ett
ökat antal större fastighetsaffärer
anser utskottet att det är osannolikt
att detta i sin tur skulle påverka
byggandet.
Utskottet anser att de medel som
regeringen föreslår skall satsas på
åtgärden kan bidra till att skapa
betydligt fler arbetstillfällen om de
används på ett mer effektivt sätt och
kan därför inte tillstyrka förslaget.
Med det anförda avstyrker utskottet
förslaget i proposition 222 om en
tillfällig nedsättning av stämpelskatten
och tillstyrker motionerna Fi116 (v)
yrkande 4 och Fi117 (mp) yrkande 15.
Eftersom regeringsförslaget avstyrks
saknar motion Fi129 (m) aktualitet,
varför även den avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 9
bort ha följande lydelse:
9. beträffande tillfällig
nedsättning av stämpelskatt i vissa
fall
att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:Fi116 yrkande 4
och 1995/96:Fi117 yrkande 15 avslår
proposition 1995/96:222 yrkande 5 och
motion 1995/96:Fi129,
16. Fastighetsskatt (mom. 10)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Fastighetsskatt bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet vill i denna fråga
anföra följande.
Fastighetsskatten strider mot tanken på
neutralitet mellan olika former av
näringsverksamhet och investeringar och
är en felaktig metod för beskattningen
av ägda bostäder. På sikt bör därför,
anser utskottet, fastighetsskatten
slopas och för ägda bostäder ersättas
med en schablonmässigt beräknad intäkt
av kapital med ett lägre skatteuttag.
För att begränsa de nuvarande
snedvridningarna av
fastighetsbeskattningen bör man
samtidigt reducera underlaget för
beskattningen till det taxerade
byggnadsvärdet, dvs. att beskattningen
av markvärdet slopas.
Effekterna av den
fastighetsskattehöjning från 1,5 till
1,7 % som genomförts av den
socialdemokratiska regeringen och den
genomförda fastighetstaxeringen blir
orimliga. Moderata samlingspartiet
föreslog mot den bakgrunden i oktober
1995 att skatteutskottet genom ett
initiativ skulle föreslå riksdagen att
fastighetsskatten på bostäder skulle
sänkas från 1,7 till 1,5 % av
taxeringsvärdet fr.o.m. den 1 januari
1996. Samtidigt föreslog man att de
orimliga regionala skillnaderna skulle
undanröjas eller lindras genom att
markvärdet inte tas upp till beskattning
fullt ut. I avvaktan på en permanent
lösning borde fastighetsskatt endast tas
ut på hälften av det markvärde som
överstiger 100 000 kronor. Inget annat
parti var då berett att stödja förslaget
till initiativ.
Enligt utskottets mening bör regeringen
skyndsamt återkomma med förslag till
riksdagen som överensstämmer med det
moderata initiativet. Motion Fi118 (kds)
yrkande 1 tillstyrks därmed medan motion
Fi115 (s) avstyrks med vad
skatteutskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 10
bort ha följande lydelse:
10. beträffande fastighetsskatt
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:Fi118 yrkande 1 och med
avslag på motion 1995/96:Fi115
yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
17. Fastighetsskatt (mom. 10)
Anne Wibble (fp) och Mats Odell (kds)
anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Fastighetsskatt bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet ansluter sig i den
aktualiserade frågan till den
uppfattning som framför allt Folkpartiet
liberalerna och Kristdemokraterna under
det senaste riksdagsåret framfört om
behovet av förändringar av
fastighetsskattesystemet. Vid den
senaste riksdagsbehandlingen av frågan
(se betänkandet 1995/96:BoU10) anförde
ledamöterna från dessa partier i en
reservation följande:
Fr.o.m. år 1996 har skattesatsen för
fastighetsskatten för samtliga bostads
fastigheter höjts till 1,7 % av
taxeringsvärdet. Från samma tidpunkt
gäller nya taxeringsvärden för egnahem,
baserade på 1994 års marknadsvärde.
Samtidigt gäller att taxeringsvärdena
justeras årligen i ett nytt system med
s.k. rullande fastighetstaxering. De
sammanlagda effekterna härav blir
förödande för många familjer. Värst
drabbade är de som bor i storstäder och
skärgårdar. Många barnfamiljer,
pensionärer med låga inkomster, de som
köpt sina hus när priserna stod som
högst under åren 1988-1991 och familjer
som drabbas av arbetslöshet, kommer helt
enkelt inte att ha råd att bo kvar.
I motionerna från fp respektive kds har
mot denna bakgrund föreslagits att en
översyn av boendebeskattningsfrågorna
snarast bör genomföras. Även
bostadsutskottet anser att behovet av en
sådan översyn är uppenbart. Mest akut är
därvid att riksdagen utan ytterligare
fördröjning föreläggs förslag om
åtgärder som kan mildra
fastighetsbeskattningens effekter i våra
skärgårdar och övriga särskilt utsatta
områden. Det är nödvändigt att nu
undanröja den berättigade oro för
framtiden som finns bl.a. hos den
bofasta skärgårdsbefolkningen.
Även mer generella frågor med betydelse
för boendebeskattningen bör övervägas i
enlighet med motionsförslagen. Det
gäller exempelvis möjligheten att införa
en takregel för markvärdet vid
fastighetsbeskattningen och en
begränsning av förmögenhetsbeskattningen
genom slopad sambeskattning eller genom
en höjning av det skattefria
grundbeloppet.
Utskottet anser att riksdagen med
anledning av Kristdemokraternas
partimotion Fi118 yrkande 1 som sin
mening bör ge regeringen till känna vad
utskottet här citerat från reservationen
i bostadsutskottet.
Utskottet tillstyrker med det anförda
motion Fi118 yrkande 1. Motion Fi115 (s)
yrkande 2 avstyrks däremot.
dels att utskottets hemställan under 10
bort ha följande lydelse:
10. beträffande fastighetsskatt
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi118 yrkande 1 och med
avslag på motion 1995/96:Fi115
yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
18. Skatter och avgifter på motorfordon
(mom. 12)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Skatter och avgifter på
motorfordon bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att det är rimligt
att underlätta en övergång till moderna
och miljövänliga bilar och att skapa
stabila regler som inte missgynnar
svensk bilindustri. Mot den bakgrunden
tillstyrker utskottet förslaget om
slopad försäljningsskatt på motorfordon.
Utskottet har inte något att erinra mot
att skattesänkningen tidigareläggs en
dag vilket föreslagits i motion Fi133
(s, c).
Utskottet avvisar emellertid förslaget
om en skärpning av fordonsskatten.
Beskattningen av bilar har höjts vid
flera tillfällen sedan
Socialdemokraterna återtog
regeringsansvaret. Regeringen planerar
dessutom ytterligare skärpningar av
drivmedelsbeskattningen. Det är enligt
utskottets mening fel att försvåra
situationen ytterligare för personer som
är beroende av bilen för sitt arbete
eller med tanke på att man bor i
glesbygd. Förslaget om höjd fordonsskatt
bör avslås.
Vad avser övriga förslag instämmer
utskottet i skatteutskottets
ställningstagande, varför de avstyrks.
Med det anförda tillstyrker utskottet i
huvudsak yrkande 1 och 3 i propositionen
och motionerna Fi120 (m) yrkande 1 och
Fi133 (s, c). Däremot avstyrks förslaget
i propositionen om höjd fordonsskatt
(yrkande 2) och motionerna Fi116 (v)
yrkande 5 och Fi117 (mp) yrkandena 18
och 20.
dels att utskottets hemställan under 12
bort ha följande lydelse:
12. beträffande skatter och avgifter
på motorfordon
att riksdagen
dels avslår regeringens i
proposition 1995/96:222 yrkande 2
framlagda förslag till lag om ändring
i fordonsskattelagen (1988:327) samt
motionerna 1995/96:Fi116 yrkande 5
och 1995/96:Fi117 yrkandena 18-20,
dels med anledning av proposition
1995/96:222 yrkandena 1 och 3 och med
bifall till motionerna 1995/96:Fi120
yrkande 1 och 1995/96:Fi133 antar
regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1996:537) om
ändring i lagen (1978:69) om
försäljningsskatt på motorfordon med den
ändringen att övergångsbestämmelserna
erhåller följande som Utskottets förslag
betecknade lydelse:
Regeringens förslag Utskottets förslag
1. Denna lag träder i kraft den 1
oktober 1996.
2. Ändringarna i 4 § första stycket 1
och 8 § 1 träder dock i kraft den 1
augusti 1996.
3. 3. De nya
Försäljningsskatt lydelserna av 4 §
enligt 8 § 1 skall första stycket 1
inte tas ut om och 8 § 1 skall
skattskyldighet tillämpas om
inträtt efter den skattskyldighet
11 juni 1996. inträtt efter den
10 juni 1996.
4. Äldre 4. I övrigt gäller
föreskrifter gäller äldre föreskrifter
fortfarande i fråga i fråga om
om förhållanden som förhållanden som
hänför sig till hänför sig till
tiden före tiden före
ikraftträdandet. ikraftträdandena.
2. lag om ändring i bilskrotningslagen
(1975:343) med den ändringen att
övergångsbestämmelserna erhåller
följande som Utskottets förslag
betecknade lydelse:
Regeringens förslag Utskottets förslag
1. Denna lag träder i kraft den 1
augusti 1996.
2. Har skyldighet 2. Har skyldighet
att betala att betala
skrotningsavgift skrotningsavgift
inträtt efter den inträtt efter den
11 juni 1996 skall 10 juni 1996 skall
avgift tas ut även avgift tas ut även
i de fall i de fall
försäljningsskatt försäljningsskatt
inte skall betalas inte skall betalas
för sådana fordon för sådana fordon
enligt lagen enligt lagen
(1978:69) om (1978:69) om
försäljningsskatt försäljningsskatt
på motorfordon. på motorfordon.
3. För personbilar som är inrättade för
drift med elektricitet från batterier i
fordonet skall inte skrotningsavgift tas
ut för tiden till och med den 31
december 1997.
19. Skatter och avgifter på motorfordon
(mom. 12)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Skatter och avgifter på
motorfordon bort ha följande lydelse:
Som framgår ovan tillstyrker
finansutskottet regeringens förslag vad
gäller skatter och avgifter på
motorfordon. Finansutskottet kan dock
inte instämma i skatteutskottets
yttrande beträffande yrkandet om
miljörelaterad bilbeskattning i motion
Fi111. Utskottet anser tvärtom att de nu
aktuella besluten måste följas av andra
åtgärder som skärper miljöprofilen när
det gäller beskattningen av bilismen.
För närvarande utreds frågan om hur
ekonomiska styrmedel kan användas inom
kommunikationssektorn, och en särskild
utredare skall se över avvägningen ur
miljösynpunkt mellan olika skatter.
Detta innebär bl.a. att beskattningen av
vägtrafiken skall ses över.
Utskottet ser, i likhet med
Vänsterpartiet, positivt på detta
utredningsarbete. Utskottet menar vidare
att det skulle vara värdefullt för det
fortsatta arbetet om riksdagen redan nu
klart deklarerade att den önskar se en
ökad miljörelatering av
bilbeskattningen. Detta bör ske genom
ett differentierat skatteuttag efter en
miljöklassning som tar hänsyn t.ex. till
bensinförbrukning, utsläpp och annan
miljöpåverkan under bilens livscykel.
Vad som ovan anförts bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
Med det anförda tillstyrker utskottet
propositionen i aktuell del samt
motionerna Fi116 (v) yrkande 5 och Fi133
(s, c). Däremot avstyrks övriga
motioner.
dels att utskottets hemställan under 12
bort ha följande lydelse:
12. beträffande skatter och avgifter
på motorfordon
att riksdagen med anledning av
proposition 1995/96:222 yrkandena
1-3 och med bifall till motionerna
1995/96:Fi116 yrkande 5 och
1995/96:Fi133 samt med avslag på
motionerna 1995/96:Fi117 yrkandena
18-20 och 1995/96:Fi120 yrkande 1
dels antar regeringens förslag
till lag om ändring i lagen
(1996:537) om ändring i lagen
(1978:69) om försäljningsskatt på
motorfordon med den ändringen att
övergångsbestämmelserna erhåller
följande som Utskottets förslag
betecknade lydelse:
Regeringens förslag Utskottets förslag
1. Denna lag träder i kraft den 1
oktober 1996.
2. Ändringarna i 4 § första stycket 1
och 8 § 1 träder dock i kraft den 1
augusti 1996.
3. 3. De nya
Försäljningsskatt lydelserna av 4 §
enligt 8 § 1 skall första stycket 1
inte tas ut om och 8 § 1 skall
skattskyldighet tillämpas om
inträtt efter den skattskyldighet
11 juni 1996. inträtt efter den
10 juni 1996.
4. Äldre 4. I övrigt gäller
föreskrifter gäller äldre föreskrifter
fortfarande i fråga i fråga om
om förhållanden som förhållanden som
hänför sig till hänför sig till
tiden före tiden före
ikraftträdandet. ikraftträdandena.
dels antar regeringens förslag
till lag om ändring i
fordonsskattelagen (1988:327),
dels antar regeringens förslag
till lag om ändring i
bilskrotningslagen (1975:343) med den
ändringen att övergångsbestämmelserna
erhåller följande som Utskottets
förslag betecknade lydelse:
Regeringens förslag Utskottets förslag
1. Denna lag träder i kraft den 1
augusti 1996.
2. Har skyldighet 2. Har skyldighet
att betala att betala
skrotningsavgift skrotningsavgift
inträtt efter den inträtt efter den
11 juni 1996 skall 10 juni 1996 skall
avgift tas ut även avgift tas ut även
i de fall i de fall
försäljningsskatt försäljningsskatt
inte skall betalas inte skall betalas
för sådana fordon för sådana fordon
enligt lagen enligt lagen
(1978:69) om (1978:69) om
försäljningsskatt försäljningsskatt
på motorfordon. på motorfordon.
3. För personbilar som är inrättade för
drift med elektricitet från batterier i
fordonet skall inte skrotningsavgift tas
ut för tiden till och med den 31
december 1997.
dels som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om en
ökad miljörelatering av
bilbeskattningen,
20. Skatter och avgifter på motorfordon
(mom. 12)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Skatter och avgifter på
motorfordon bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill med anledning av
regeringsförslaget anföra följande.
Förslaget att ta bort
försäljningsskatten på personbilar och i
stället höja fordonsskatten motiveras
bl.a. med att miljöskäl talar för en
snabbare förnyelse av bilparken. Det är,
enligt utskottets mening, tveksamt om
effekten av en sådan åtgärd är positiv
ur miljösynpunkt. Effekten kan i stället
bli att den totala bilparken och därmed
bilåkandet ökar bl.a. på bekostnad av
kollektivtrafiken. Förslaget avvisas
därför.
I dag används i stor utsträckning
importerade fossila driv- och smörjmedel
i den svenska transportsektorn. Ett ökat
inslag av inhemskt producerade,
miljöanpassade, drivmedel och oljor från
skogs- och jordbruksprodukter skulle
kunna generera en stor mängd gröna
arbetstillfällen. Exempel på möjliga
vägar att gå är successivt ökad
inblandning av motoralkohol i bensin,
etanoldrift i stället för dieseldrift
och rapsoljor som ersätter mineraloljor.
Det anförda bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
Med det anförda avstyrker utskottet
proposition 222 i denna del liksom
motionerna Fi116 (v) yrkande 5, Fi133
(s, c) och Fi120 (m) yrkande 1.
Utskottet tillstyrker motion Fi117 (mp)
yrkandena 18-20.
dels att utskottets hemställan under 12
bort ha följande lydelse:
12. beträffande skatter och avgifter
på motorfordon
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi117 yrkandena 18-20 samt
med avslag på proposition 1995/96:222
yrkandena 1-3 samt motionerna
1995/96:Fi116 yrkande 5,
1995/96:Fi120 yrkande 1 och 1995/96:
Fi133 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
21. Regler för sparande i allemansfond
(mom. 14)
Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt
(m), Mats Odell (kds), Per Bill (m) och
Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Regler för sparande i
allemansfond bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att det privata
sparandet skall gynnas. Tyvärr har
regeringen fortsatt en politik som
undergräver det privata sparandet genom
begränsningar av avdragsutrymmet för
pensionssparande, genom höjd
avkastningsskatt på pensionssparande,
m.m.
Regeringens politik synes vara inriktad
på att öka det statskontrollerade och
institutionella ägandet av svenskt
näringsliv. Genom att metodiskt
skattemässigt missgynna privat sparande
och förmögenhetsuppbyggande har
Socialdemokraterna minskat det
riskvilliga kapital som står till
förfogande för näringslivet.
Med det anförda avstyrker utskottet
förslaget i proposition 222 om slopade
skattelättnader för allemansfonderna och
motion Fi110 (fp) yrkande 6. Utskottet
tillstyrker därmed motionerna Fi118
(kds) yrkande 2 och Fi120 (m) yrkande 2.
dels att utskottets hemställan under 14
bort ha följande lydelse:
14. beträffande regler för sparande
i allemansfond
att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:Fi118 yrkande 2
och 1995/96:Fi120 yrkande 2 avslår
proposition 1995/96:222 yrkande 7 och
motion 1995/96:Fi110 yrkande 6,
22. Regler för sparande i allemansfond
(mom. 14)
Anne Wibble (fp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Regler för sparande i
allemansfond bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att det finns goda
skäl att avskaffa det skattemässiga
gynnandet av allemansfonder. Det är
emellertid viktigt att de särskilda
placeringsreglerna för allemansfonder då
också avskaffas. Regeringen bör
skyndsammast återkomma till riksdagen
med lagförslag som innebär att de
särskilda spar- och placeringsreglerna
för allemansfonder slopas. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
Med det anförda tillstyrker utskottet
regeringsförslaget och motion Fi110 (fp)
yrkande 6 samt avstyrker motionerna
Fi118 (kds) yrkande 2 och Fi120 (m)
yrkande 2.
dels att utskottets hemställan under 14
bort ha följande lydelse:
14. beträffande regler för sparande
i allemansfond
att riksdagen med bifall till
proposition 1995/96:222 yrkande 7,
med anledning av motion 1995/96:Fi110
yrkande 6 samt med avslag på
motionerna 1995/96:Fi118 yrkande 2
och 1995/96:Fi120 yrkande 2 dels
antar regeringens förslag till lag om
upphävande av lagen (1994:1851) om
skattelättnader för sparande i
allemansfond, dels som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
23. Företagsbeskattning (mom. 15)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Företagsbeskattning bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet förordar från sina
utgångspunkter de förslag som
Vänsterpartiet för fram.
Bolagsbeskattningen bör enligt
utskottets mening höjas och en särskild
värnskatt bör tas ut på 5 % i enlighet
med vad som föreslås i motionen.
Höjningen av bolagsskatten och
införandet av en särskild värn- skatt
för bolag motiveras av att andra
åtgärder därigenom kan genomföras, t.ex.
en sänkning av egenavgifter för
egenföretagare och kreditstöd till
mindre företag genom skatteavdrag. En
sådan politik handlar inte om att höja
skatterna generellt, utan om att
omfördela skatteuttaget på ett sådant
sätt att rättvis fördelning och uthållig
tillväxt stimuleras. Detta bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
Med det anförda tillstyrker utskottet
motion Fi116 (v) yrkandena 7 och 9.
dels att utskottets hemställan under 15
bort ha följande lydelse:
15. beträffande företagsbeskattning
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi116 yrkandena 7 och 9 som
sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
24. Dubbelbeskattning av aktier och
riskkapitalavdrag (mom. 16)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp),
Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds),
Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Dubbelbeskattning av aktier och
riskkapitalavdrag bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet anser att regeringens
aviserade förslag om att slopa
dubbelbeskattningen för små och
medelstora företag visar att regeringen
erkänner att det var fel att återinföra
dubbelbeskattningen av riskkapital.
Dubbelbeskattningen, liksom en del andra
delar av det svenska skattesystemet, är
utformad på ett sätt som direkt
motverkar företagande. Det är särskilt
allvarligt i en situation när det krävs
mer företagande för att skapa tillväxt i
ekonomin och för att minska den stora
arbetslösheten. Det kan inte vara bra
med ett skattesystem som så tydligt
missgynnar sparare som är beredda att
satsa sina besparingar på riskfyllt
sparande i aktier.
Förslaget att nu slopa
dubbelbeskattningen för vissa företag är
bra, men det är inte tillräckligt och
kommer att leda till åtskilliga problem.
Bl.a. kommer gränsdragningen mellan
företag av olika storlek att leda till
snedvridningar. En av de avgörande
nackdelarna med dubbelbeskattningen som
gäller alla företag, inte enbart dem som
regeringen nu riktar sitt förslag mot,
är att kapital låses in i historiskt
vinstrika företag till nackdel för en
fungerande kapitalförsörjning för nya
och växande företag.
Utskottet anser mot bakgrund av det
anförda att fullständig enkelbeskattning
bör införas från den 1 januari 1997.
Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Förslag med denna
innebörd har framförts i motionerna A46
(kds) yrkandena 5 och 6, A49 (m)
yrkandena 5 och 7, Fi110 (fp) yrkande 5
och Fi118 (kds) yrkandena 3, 6 och 7,
varför de tillstyrks. Däremot avstyrks
motion Fi116 (v) yrkande 6.
dels att utskottets hemställan under 16
bort ha följande lydelse:
16. beträffande dubbelbeskattning av
aktier och riskkapitalavdrag
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:A46 yrkandena 5
och 6, 1995/96:A49 yrkandena 5 och 7,
1995/96:Fi110 yrkande 5 och
1995/96:Fi118 yrkandena 3, 6 och 7
och med avslag på motion
1995/96:Fi116 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
25. Dubbelbeskattning av aktier och
riskkapitalavdrag (mom. 16)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Dubbelbeskattning av aktier och
riskkapitalavdrag bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet vill i denna fråga
anföra följande.
I propositionen aviserar regeringen
förslag om en lättnad i den s.k.
dubbelbeskattningen för aktier i
onoterade bolag fr.o.m. 1997. Utskottet
ser problem med att en företagsvinst
skattas både hos den juridiska personen
och hos den som mottar utdelad vinst.
Utskottet kan därför bifalla förslag
till lindringar eller ett slopande av
dubbelbeskattningen. En förutsättning är
dock att det sker på ett
fördelningspolitiskt acceptabelt sätt.
Som anförs i motion Fi116 av Gudrun
Schyman m.fl. (v) bör problemet med
dubbelbeskattning inte heller
överdrivas. Utskottet ser det som
värdefullt att regeringen i
propositionen redogör för och
argumenterar mot några av de förenklade
påståenden som har redovisats i den
allmänna debatten. Utskottet instämmer
också i regeringens bedömning att många
sakskäl talar för att en lindring bör
läggas i företagsledet. Alla möjligheter
att genomföra en lättnad i bolagsledet
bör prövas innan denna konstruktion
avvisas.
Utskottet menar vidare att en lättnad
av den s.k. dubbelbeskattningen
huvudsakligen bör finansieras inom ramen
för den samlade företagsbeskattningen.
I detta sammanhang noterar utskottet
med tillfredsställelse att regeringen
redan nu aviserar ett borttagande av
riskkapitalavdraget. Verkligheten har
visat att detta avdrag har ett mycket
begränsat värde för att stimulera till
långsiktiga och produktiva
investeringar.
Vad som här har anförts bör riksdagen
med bifall till motion Fi116 (v) yrkande
6 och avslag på övriga motioner som
behandlas under denna rubrik som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 16
bort ha följande lydelse:
16. beträffande dubbelbeskattning av
aktier och riskkapitalavdrag
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi116 yrkande 6 och med
avslag på motionerna 1995/96:A46
yrkandena 5 och 6, 1995/96:A49
yrkandena 5 och 7, 1995/96:Fi110
yrkande 5 och 1995/96:Fi118 yrkandena
3, 6 och 7 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
26. Dubbelbeskattning av aktier och
riskkapitalavdrag (mom. 16,
motiveringen)
Roy Ottosson (mp) anser att
finansutskottets yttrande under rubriken
Dubbelbeskattning av aktier och
riskkapitalavdrag bort ha följande
lydelse:
I propositionen aviseras kommande
förslag om lättnader i
dubbelbeskattningen för onoterade bolag.
Lättnaderna - 3,5 miljarder kronor -
skall enligt regeringen bekostas bl.a.
genom att riskkapitalavdraget avskaffas
och att avsättningsmöjligheterna till
periodiseringsfond minskas från 25 till
20 %. Enligt finansutskottets
uppfattning är det viktigt att lättnader
genomförs i dubbelbeskattningen och att
mer riskkapital ställs till företagens
förfogande. Men riksdagen bör ta
ställning till dessa frågor,
finansieringen och anslutande
detaljförslag, i ett sammanhang,
lämpligen då den utlovade propositionen
behandlas. I avvaktan på detta avslås
samtliga här aktuella motioner.
27. Avdragsrätt för periodiseringsfonder
(mom. 17)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp),
Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds),
Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Avdragsrätt för
periodiseringsfonder bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet anser att regeringens
förslag att begränsa
reserveringsmöjligheterna för framtida
investeringar genom avsättning till
periodiseringsfond försämrar situationen
för företagen. Särskilt de mindre och
medelstora företagen skulle drabbas.
Förslaget bör därför inte genomföras.
Utskottet anser, i likhet med vad som
anförs i motion Fi118 (kds), att
avsättningsmöjligheterna till
periodiseringsfond bör stå kvar vid
25 %.
Med det anförda tillstyrker utskottet
bifall till motion Fi118 (kds) yrkande 4
och avstyrker motion Fi116 (v) yrkande
8.
dels att utskottets hemställan under 17
bort ha följande lydelse:
17. beträffande avdragsrätt för
periodiseringsfonder
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi118 yrkande 4 och med
avslag på motion 1995/96:Fi116
yrkande 8 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
28. Avdragsrätt för periodiseringsfonder
(mom. 17)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Avdragsrätt för
periodiseringsfonder bort ha följande
lydelse:
När det gäller regeringens planer på att
minska avdragsrätten för avsättning till
periodiseringsfond från 25 till 20 % kan
finansutskottet stödja detta när det
gäller aktiebolag och ekonomiska
föreningar. Utskottet menar dock, i
likhet med vad som anförs i motion Fi116
(v), att många enskilda firmor och
handels- och kommanditbolag kan ha en
ansträngd finansiell situation.
Övervägande skäl talar därför för att
dessa bör få behålla en möjlighet att
sätta av 25 %. Detta bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
Utskottet tillstyrker med det anförda
motion Fi116 (v) yrkande 8 och avstyrker
motion Fi118 (kds) yrkande 4.
dels att utskottets hemställan under 17
bort ha följande lydelse:
17. beträffande avdragsrätt för
periodiseringsfonder
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi116 yrkande 8 och med
avslag på motion 1995/96:Fi118
yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
29. Förmögenhetsbeskattning av aktier
(mom. 18)
Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt
(m), Mats Odell (kds), Per Bill (m) och
Bo Lundgren (m) anser
dels att utskottets yttrande under
rubriken Förmögenhetsbeskattning av
aktier bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med
motionärerna att endast 75 % av värdet
av börsnoterade aktier bör tas upp till
förmögenhetsbeskattning. Motion Fi117
(mp) yrkande 34 tillstyrks således.
Yrkande 33 avstyrks däremot.
dels att utskottets hemställan under 18
bort ha följande lydelse:
18. beträffande
förmögenhetsbeskattning av aktier
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi117 yrkande 34 och med
avslag på motion 1995/96:Fi117
yrkande 33 antar
Lag om ändring i lagen (1996:0000) om
ändring i lagen (1991:1850) om
upphävande av lagen (1947:577) om
statlig förmögenhetsskatt.
Härigenom föreskrivs att lagen
(1996:0000) om ändring i lagen (1991:
1850) om upphävande av lagen (1947:577)
om statlig förmögenhetsskatt skall
upphöra att gälla såvitt avser punkt 2
av övergångsbestämmelserna till upp
hävandelagen.
30. Förmögenhetsbeskattning av aktier
(mom. 18)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Förmögenhetsbeskattning av
aktier bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med
motionärerna att det behövs en översyn
över beskattningen av arbetande kapital,
däribland dubbelbeskattningen av aktier,
vilket utskottet behandlat ovan.
Riskkapital är en livsnerv för ett
vitalt näringsliv. Särskilt små och
stora företag har många gånger problem
med riskkapitalförsörjningen. Den av
regeringen aviserade översynen måste
fullföljas.
Det är nödvändigt att beskattningen av
arbetande kapital hålls låg så att
privat företagsägande inte missgynnas
jämfört med institutionellt och annat
ägande.
Detta bör riksdagen med bifall till
motion Fi117 (mp) yrkande 33 som sin
mening ge regeringen till känna.
Utskottet instämmer vidare i den i
motion Fi117 framförda kritiken mot
riksdagens nyligen fattade beslut om
höjning av förmögenhetsbeskattningen av
börsnoterade aktier från 75 % till 100 %
av marknadsvärdet. Utskottet anser att
höjningen inte bör genomföras. Utskottet
tillstyrker därför motion Fi117 (mp)
yrkande 34.
dels att utskottets hemställan under 18
bort ha följande lydelse:
18. beträffande
förmögenhetsbeskattning av aktier
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi117 yrkandena 33 och 34
dels antar
Lag om ändring i lagen (1996:0000) om
ändring i lagen (1991:1850) om
upphävande av lagen (1947:577) om
statlig förmögenhetsskatt.
Härigenom föreskrivs att lagen
(1996:0000) om ändring i lagen (1991:
1850) om upphävande av lagen (1947:577)
om statlig förmögenhetsskatt skall
upphöra att gälla såvitt avser punkt 2
av övergångsbestämmelserna till
upphävandelagen.
dels som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om
beskattningen av arbetande kapital,
31. Åtgärder för enskilda näringsidkare
och fåmansföretag (mom. 19)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp),
Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds),
Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Åtgärder för enskilda
näringsidkare och fåmansföretag bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet anser att det måste bli
enklare att bli företagare. Visserligen
förbättrades och förenklades
regelsystemet för företagare under den
förra mandatperioden, men inte minst på
skatteområdet upplevs det fortfarande
som krångligt att starta ett företag.
Ett viktigt sätt att skapa ett bättre
företagsklimat är att sänka
beskattningen av fåmansbolag.
Omfattande spärregler för fåmansföretag
har införts i det i sig rimliga syftet
att undvika att aktiebolagsformen
utnyttjas för att omvandla
arbetsinkomster till kapitalinkomster.
Utgångspunkten är att man för varje
bolag definierar en "normal" avkastning,
vilken får betraktas som utdelning. All
vinst på investerat kapital som
överstiger denna av staten accepterade
avkastning beskattas som arbetsinkomst
med skattesatser uppemot 70 %.
I såväl motion A49 (m) som Fi110 (fp)
framhålls att dessa fåmansregler måste
förändras på ett genomgripande sätt.
Dagens spärregler för fåmansbolag är
särskilt diskriminerande för
snabbväxande mindre företag. Reglerna
måste, enligt utskottets mening, ändras
från den 1 januari 1997 så att
kapitalavkastningen också i dessa
företag beskattas som kapitalinkomst.
Regeringen bör snarast återkomma med
lagförslag i enlighet med
motionsförslagen.
Vad som här har anförts bör riksdagen
med bifall till motionerna A49 (m)
yrkande 6 och Fi110 (fp) yrkande 8 som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 19
bort ha följande lydelse:
19. beträffande åtgärder för
enskilda näringsidkare och
fåmansföretag
att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:A49 yrkande 6 och
1995/96:Fi110 yrkande 8 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
32. Beskattning av royalty och patent,
m.m. (mom. 20)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp),
Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds),
Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Beskattning av royalty och
patent, m.m. bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att det är mycket
viktigt att skapa en god miljö för
innovatörer och uppfinnare. Det bör
därför införas en möjlighet för den som
har royaltyinkomster grundade på patent
att från och med 1997 få dessa att
beskattas som kapitalinkomst. Detta
skulle höja innovationstakten, snabbare
omsätta innovationer på marknaden och
minska incitamenten att placera
royaltyinkomster utomlands. Vidare bör
en tidsbegränsad skattebefrielse från
nya patent övervägas. Regeringen bör
skyndsamt återkomma till riksdagen med
de lagändringar som behövs.
Detta bör riksdagen med anledning av
motionerna A46 (kds) yrkande7 och A49
(m) yrkandena 8 och 9 som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 20
bort ha följande lydelse:
20. beträffande beskattning av
royalty och patent, m.m.
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:A46 yrkande 7 och
1995/96:A49 yrkandena 8 och 9 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
33. Nedsättning av socialavgifter (mom.
21)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att utskottets yttrande under
rubriken Nedsättning av socialavgifter
bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill med anledning härav
framhålla att syftet bakom merparten av
dagens arbetsgivaravgifter är att
finansiera löntagarnas pensions- och
socialförsäkringsförmåner. I realiteten
kan de sägas vara skatter/avgifter som
för löntagarnas räkning betalas av
arbetsgivarna. De olika avgifterna är
enligt utskottets mening dåligt
relaterade till utgående förmåner. En
viktig uppgift är därmed att så långt
som möjligt förmånsrelatera
socialförsäkringsavgifterna till
utgående förmåner. Det bör då vara
möjligt att minska den rena skatten på
arbete med i vart fall 5 procentenheter.
Enligt utskottets mening bör avgifterna
också synliggöras genom att löntagarna
får det faktiska betalningsansvaret och
löneskatter som inte kan räknas som
egentliga socialförsäkringsavgifter,
t.ex. den allmänna löneavgiften,
successivt avvecklas. Vidare anser
utskottet att egenavgiften till
sjukförsäkringen skall sänkas med
3 procentenheter i förhållande till
redan genomförda och beslutade höjningar
fram till år 1998 samt samordnas med de
motsvarande avgifter som betalas av
arbetsgivarna för löntagarnas räkning
och i likhet med dessa relateras till
utgående förmåner.
Finansutskottet tillstyrker med det
anförda motion A49 (m) yrkandena 12-14.
dels att utskottets hemställan under 21
bort ha följande lydelse:
21. beträffande nedsättning av
socialavgifter
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:A49 yrkandena 12-14 och med
avslag på motionerna 1995/96:Fi110
yrkande 4, 1995/96:Fi116 yrkande 10,
1995/96:Fi117 yrkandena 25 och 38 och
1995/96:Fi118 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
34. Nedsättning av socialavgifter (mom.
21)
Anne Wibble (fp) anser
dels att utskottets yttrande under
rubriken Nedsättning av socialavgifter
bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att den av
regeringen aviserade sänkningen av
socialavgifterna är otillräcklig. Enligt
utskottets uppfattning bör
arbetsgivaravgifterna sänkas med
sammanlagt 12 miljarder kronor. Vidare
bör sänkningen koncentreras till
tjänstesektorn och en mindre del därav
användas till att helt avskaffa
arbetsgivaravgifterna för
hushållstjänster, i första hand under en
fyraårig försöksperiod. Sänkningen bör
finansieras med besparingar i första
hand på de s.k. företagsstöden. En summa
av den nämnda storleken skulle räcka
till en sänkning av arbetsgivaravgiften
inom tjänstesektorn med 7
procentenheter. Finansutskottet föreslår
mot bakgrund härav att riksdagen med
bifall till motion Fi110 (fp) yrkande 4
som sin mening ger regeringen detta till
känna.
dels att utskottets hemställan under 21
bort ha följande lydelse:
21. beträffande nedsättning av
socialavgifter
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi110 yrkande 4 och med
avslag på motionerna 1995/96:A49
yrkandena 12-14, 1995/96:Fi116
yrkande 10, 1995/96:Fi117 yrkandena
25 och 38 samt 1995/96:Fi118 yrkande
5 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
35. Nedsättning av socialavgifter (mom.
21)
Lars Bäckström (v) anser
dels att utskottets yttrande under
rubriken Nedsättning av socialavgifter
bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser vidare i likhet
med vad som anförs i propositionen att
det trots de budgetrestriktioner som
gäller är viktigt att de indirekta
lönekostnaderna reduceras. Det är av
stor betydelse inte minst i små och
medelstora företag för att ge utrymme
för nyanställningar och så att
egenföretagande uppmuntras.
Förslaget kommer om det genomförs att
vara en stimulans för mindre företag och
det särskilt i den arbetskraftsintensiva
tjänstesektorn. Det senare är viktigt då
många tecken tyder på att det just är
inom denna sektor som det finns en
påtaglig potential för att skapa nya
jobb. En stimulans till tjänstesektorn
är också viktig för att slå vakt om de
arbetstillfällen som redan finns inom
denna sektor. En ytterligare diskussion
och överväganden kring tjänstesektorn
redovisas för övrigt även av utskottet
längre fram i detta betänkande.
Finansutskottet ställer sig dock inte
okritiskt till den modell som
regeringen föreslagit. Utskottet kan
konstatera att den av regeringen
aviserade modellen för nedsättning av
socialavgifter innebär att en del av
stödet kommer att gå inte bara till de
mindre företagen utan också till de
etablerade större och starka företagen.
Enligt utskottets mening bör man om
förslaget skall genomföras minimera
risken för sådant läckage . Det bör
därför övervägas en ytterligare
begränsning så att nedsättningen enbart
riktas till företag med högst 50
anställda.
Utskottet menar vidare att det finns
skäl att överväga en modell av
väsentligt större omfattning än den som
regeringen förespråkat. I
Vänsterpartiets motion Fi116 (v) yrkande
10 redovisas en sådan modell som främst
riktar in sig på att stödja och stärka
tjänstesektorn. Avsikten är att med en
större och mer specialinriktad satsning
nå bättre effekter på sysselsättningen.
Motionärerna föreslår därför en ram för
skatte- och avgiftssänkningar på 10
miljarder kronor, fördelad på såväl
offentlig som privat tjänsteproduktion.
I motion Fi116 (v) finns också ett
tidigare förslag från Vänsterpartiets
sida om att enskilda näringsidkare skall
stimuleras genom att de första 40 000
kronorna befrias från egenavgifter.
Detta skulle, enligt utskottets mening,
kunna förbättra situationen för många av
de egna företagare som i dag kan leva på
knappa marginaler, och det skulle
stimulera nystartandet av enskild
näringsverksamhet.
Enligt finansutskottets mening bör
riksdagen begära en mer fullständig
beredning som inkluderar såväl
regeringens som Vänsterpartiets
alternativ.
Mot bakgrund av det anförda tillstyrker
utskottet motion Fi116 (v) yrkande 10.
dels att utskottets hemställan under 21
bort ha följande lydelse:
21. beträffande nedsättning av
socialavgifter
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi116 yrkande 10 och med
avslag på motionerna 1995/96:A49
yrkandena 12-14, 1995/96:Fi110
yrkande 4, 1995/96:Fi117 yrkandena 25
och 38 och 1995/96:Fi118 yrkande 5
som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
36. Nedsättning av socialavgifter (mom.
21)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att utskottets yttrande under
rubriken Nedsättning av socialavgifter
bort ha följande lydelse:
I motion Fi117 (mp) yrkande 41 krävs ett
riksdagsuttalande om att det för
närvarande inte finns tillräckliga skäl
för speciella stimulanser av
hushållstjänster eller ROT-åtgärder.
Finansutskottet vill med anledning härav
anföra följande. Regeringens förslag
till nedsättning av
arbetsgivaravgifterna och
egenavgifterna, som beräknas kosta 2
miljarder kronor årligen, har i debatten
presenterats som inledningen till en
skatteväxling. Som framhålls i motion
Fi117 (mp) är regeringens förslag
synnerligen magert som inledningen till
en skatteväxling. En skatteväxling måste
enligt utskottets uppfattning vara mer
generell och omfatta mångdubbelt större
belopp. Miljöpartiet föreslår i
storleksordningen 100 miljarder kronor
till år 2010 och ca 25 miljarder kronor
för de närmaste tre åren. Utskottet
anser i likhet med motionärerna att
frågan om att begränsa den alltför höga
beskattningen av arbete bör lösas inom
ramen för en skatteväxling med högre
skatt på energi- och resursförbrukning
och lägre skatter på arbete.
Regeringens förslag är av intresse
främst för egenföretagare och företagare
med ett fåtal anställda. Lönesumman 600
000 kr motsvarar ca 2-3 anställda och
den maximala avgiftsnedsättningen blir
30 000 kr/år. Även om summan är liten
kan den sannolikt ha en viss betydelse
för företag som lever på marginalen.
Utskottet anser dock att man bör
överväga en annan utformning av
skattereduktionen. Det största steget
för en företagare är ofta när han skall
skaffa sig sin första anställde. Detta
innebär ofta en betydande tröskel med
mycket nytt att sätta sig in i. En
bättre utformning av
avgiftsnedsättningen skulle kunna vara
att särskilt underlätta för företagaren
att komma över denna tröskel.
Nedsättningen kunde då exempelvis
utformas som en tioprocentig
avgiftsnedsättning på en lönesumma av
300 000 kr. Riksdagen bör uppmana
regeringen att inför propositionen
utreda en sådan alternativ utformning av
nedsättningen.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med
anledning av motion Fi117 (mp) yrkandena
25 och 28 som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 21
bort ha följande lydelse:
21. beträffande nedsättning av
socialavgifter
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi117 yrkandena 25 och 38 och
med avslag på motionerna 1995/96:A49
yrkandena 12-14, 1995/96:Fi110
yrkande 4, 1995/96:Fi116 yrkande 10
och 1995/96:
Fi118 yrkande 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
37. Nedsättning av socialavgifter (mom.
21)
Mats Odell (kds) anser
dels att utskottets yttrande under
rubriken Nedsättning av socialavgifter
bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att den sänkning
som redovisas i propositionen är så
liten att den knappast får någon effekt
i termer av nya jobb. Sänkningen blir
som högst för företaget 2 500 kr per
månad. Det finns inte någon anledning
att motsätta sig sänkningen, men
finansieringen borde, som föreslås i
motion Fi118 (kds), ske genom en
minskning av de statliga företagsstöden.
Utskottet tillstyrker med det anförda
motion Fi118 (kds) yrkande 5.
dels att utskottets hemställan under 21
bort ha följande lydelse:
21. beträffande nedsättning av
socialavgifter
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi118 yrkande 5 och med
avslag på motionerna 1995/96:A49
yrkandena 12-14, 1995/96:Fi110
yrkande 4, 1995/96:Fi116 yrkande 10
samt 1995/96:Fi117 yrkandena 25 och
38 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
38. Förmånsbeskattning av bilar (mom.
22)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Förmånsbeskattning av bilar
bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att regeringen
skyndsamt bör lägga fram förslag till
ändrade regler för beskattning av
bilförmåner med en annan finansiering av
åtgärden än att begränsa uppräkningen av
skiktgränsen för statlig inkomstskatt.
De nya reglerna måste dessutom vara
enklare än de som nu presenteras av
regeringen. Därmed tillstyrks motion A49
(m) yrkande 19 medan motion Fi117 (mp)
yrkande 21 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 22
bort ha följande lydelse:
22. beträffande förmånsbeskattning
av bilar
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:A49 yrkande 19 och med avslag
på motion 1995/96:Fi117 yrkande 21
som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
39. Förmånsbeskattning av bilar (mom.
22)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Förmånsbeskattning av bilar
bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att den nuvarande
totala nivån på beskattningen av
bilförmåner bör behållas och att
beskattningen i ökad utsträckning bör
relateras till den privata körsträckan.
Därmed tillstyrks motion Fi117 (mp)
yrkande 21 medan motion A49 (m) yrkande
19 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 22
bort ha följande lydelse:
22. beträffande förmånsbeskattning
av bilar
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi117 yrkande 21 och med
avslag på motion 1995/96:A49 yrkande
19 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
40. Förmånsbeskattning av bilar (mom.
22, motiveringen)
Lars Bäckström (v) anser att
finansutskottets yttrande under rubriken
Förmånsbeskattning av bilar bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet instämmer i
skatteutskottets ställningstagande i så
måtto att utskottet ser det som ett steg
i rätt riktning att skapa ett system som
gör att det uppstår ett starkt
ekonomiskt motiv att begränsa antalet
körda mil. Utskottet är dock inte berett
att ta slutlig ställning till nivån på
själva förmånsbeskattningen.
Finansutskottet ställer sig dock inte
avvisande till att överväga ett sänkt
takbelopp under förutsättning att
fördelnings- och miljömål kan
tillgodoses. Finansutskottet anser dock
att ett slutligt ställningstagande i
denna fråga bör anstå till dess att
regeringen redovisat ett samlat och
heltäckande förslag.
Med det anförda avstyrker utskottet
motionerna A49 (m) yrkande 19 och Fi117
(mp) yrkande 21.
41. Inkomstbeskattning (mom. 23)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp),
Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds),
Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Inkomstbeskattning bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet vill framhålla att den
aviserade försämringen av
inflationsskyddet innebär en fortsatt
urholkning av marginalskattereformen och
att ytterligare ca 50 000 personer får
betala marginalskatter på drygt 55 % i
stället för ca 30 %.
Den s.k. värnskatt som infördes 1995
innebar att marginalskatten höjdes med 5
procentenheter för ungefär en tredjedel
av de heltidsarbetande. Den motverkar
intresset för att skaffa bättre kunskap
och högre kompetens och försämrar
dessutom arbetsutbudet. Den statliga
inkomstskatten bör sänkas till 20 %
redan den 1 januari 1997.
De flesta inkomsttagare bör endast
betala kommunal inkomstskatt. Det blir
därmed extra viktigt att
kommunalskatterna är låga.
Vad utskottet här anfört med bifall
till motionerna A49 (m) yrkande 11,
Fi110 (fp) yrkande 7 och Fi118 (kds) bör
riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna. Övriga motionsyrkanden
avstyrks i den mån de inte är
tillgodosedda med det anförda.
dels att utskottets hemställan under 23
bort ha följande lydelse:
23. beträffande inkomstbeskattning
att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:A49 yrkande 11,
1995/96:Fi110 yrkande 7,
1995/96:Fi118 yrkande 8, med
anledning av motion 1995/96:A49
yrkande 15 och med avslag på
motionerna 1995/96:Fi116 yrkande 11
och 1995/96:Fi117 yrkande 22 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
42. Inkomstbeskattning (mom. 23)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Inkomstbeskattning bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet instämmer i huvudsak i
skatteutskottets ställningstagande till
motionerna. På en punkt är dock
finansutskottet av annan mening än
skatteutskottet. Det gäller förslaget om
att begränsa uppräkningen av
skiktgränserna för 1997 i syfte att
finansiera förändrade regler för
beskattningen av bilförmåner. Då
utskottet ännu inte tagit slutgiltig
ställning finns för närvarande ej skäl
att fatta beslut om hur åtgärden skall
finansieras. Utskottet vill dock inte
heller avvisa förslaget om reducerad
uppjustering av skiktgränsen då det även
kan motiveras av statsfinansiella och
fördelningspolitiska skäl. Förslaget bör
därför bli föremål för fortsatt
prövning. Förslaget är dock inte helt
invändningsfritt. Det kan enligt
finansutskottets mening diskuteras om
skatter bör skärpas genom justeringar av
index eller genom mer entydiga beslut
till skatteskärpningar. Finansutskottet
förespråkar rent principiellt det senare
alternativet. Enligt finansutskottets
bedömning är ett alternativ som då bör
övervägas det förslag som redovisas i
motion Fi116 (v) yrkande 11. I detta
yrkande föreslår motionären ett
reducerat eller slopat grundavdrag över
brytpunkten. Med detta ställningstagande
tillstyrks motion Fi116 (v) yrkande 11.
Övriga motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 23
bort ha följande lydelse:
23. beträffande inkomstbeskattning
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi116 yrkande 11 och med
avslag på motionerna 1995/96:A49
yrkandena 11 och 15, 1995/96:Fi110
yrkande 7, 1995/96:Fi117 yrkande 22
och 1995/96: Fi118 yrkande 8 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
43. Inkomstbeskattning (mom. 23)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Inkomstbeskattning bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet anser att en begränsning
av uppräkningen av skiktgränsen för
statlig inkomstskatt, vilket regeringen
aviserat i propositionen, inte är en
godtagbar finansieringskälla för
kommande ändringar av beskattningen av
bilförmåner och att eventuella ändringar
av skiktgränsen bör övervägas endast i
samband med en allmän översyn i syfte
att åstadkomma lättnader för främst
lägre inkomsttagare.
Med det anförda tillstyrker utskottet
bifall till motion Fi117 (mp) yrkande
22. Övriga motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 23
bort ha följande lydelse:
23. beträffande inkomstbeskattning
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi117 yrkande 22 och med
avslag på motionerna 1995/96:A49
yrkandena 11 och 15, 1995/96:Fi110
yrkande 7, 1995/96:Fi116 yrkande 11
och 1995/96: Fi118 yrkande 8 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
44. Skatteuppbörd (mom. 24)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp),
Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds),
Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Skatteuppbörd bort ha följande
lydelse:
Enligt finansutskottets mening bör de
tidigare reglerna för betalning av moms
återinföras. Den likviditetsförsämring
som genomfördes försvagar möjligheterna
att investera i nya arbetstillfällen,
och de långsiktiga kostnaderna skärper
uttaget för de företag som har nyckeln
till högre tillväxt, nya arbeten och
ökat välstånd i sin hand. Ändringarna
innebär att många företag blir tvungna
att betala in moms till staten redan
innan de fått betalt av sina kunder.
Detta är principiellt oacceptabelt.
Regeringen bör lägga fram ett
lagförslag som innebär att betalnings
tidpunkterna ändras så att dessa
effekter undanröjs.
Vad som här har anförts bör riksdagen
med bifall till motionerna A46 (kds)
yrkande 9, A49 (m) yrkande 10 och Fi110
(fp) yrkande 10 som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 24
bort ha följande lydelse:
24. beträffande skatteuppbörd
att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:A46 yrkande 9,
1995/96:A49 yrkande 10 och
1995/96:Fi110 yrkande 10 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
45. Energibeskattningen (mom. 25)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Energibeskattningen bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet vill i denna fråga
anföra följande.
Riksdagen har nyligen fattat beslut om
kraftiga höjningar av
produktionsskatterna på elektrisk kraft
från kärnkraftverk och äldre
vattenkraftverk. Dessa skattehöjningar
försämrar hushållens ekonomiska
situation och ökar näringslivets
kostnader. Läget är särskilt allvarligt
för den energiintensiva industrin. Denna
har normalt sin marknad utanför Sverige
och har därför inte någon möjlighet att
övervältra en kostnadsökning på sina
kunder. För den elintensiva industrin
innebär de beslutade höjningarna en
elkostnadsökning på 8-10 %. Med den
höjning som genomförts vid årsskiftet
uppgår ökningen till nära 20 %. För de
mest elintensiva företagen som
aluminiumsmältverk och
ferrolegeringsproducenter betyder
höjningen att de får en kostnadsökning
på ca 40 000-50 000 kr per anställd. Med
höjningen vid årsskiftet blir
kostnadsökningen ca 100 000 kr per
anställd.
Jämför man elprisnivån för de
elintensiva företagen före
skattehöjningarna erlägger företagen i
allmänhet 20-24 öre per kWh medan
konkurrentföretagen i Norge betalar
10-15 öre, i USA och Kanada 12-14 öre.
Dven om det finns länder med högre
prisnivå än den svenska ligger således
de viktigaste konkurrentländerna lägre.
De flesta elintensiva företag är bundna
av fleråriga kontrakt med sina
elleverantörer, och kontrakten ger
leverantörerna rätt att övervältra alla
nya skatter, även produktionsfaktors-
eller fastighetsskatter, som påförs
leverantörerna. Den höjning som
genomfördes vid årsskiftet har
övervältrats på detta sätt även om den
för närvarande är föremål för process.
Även ur miljösynpunkt är
produktionsskatterna förkastliga. Den
nordiska elmarknaden har startat vid
årsskiftet men har ännu inte nått sin
fulla funktion. I den mån de svenska
företagen vänder sig till danska eller
finska kraftleverantörer för att undgå
de svenska prishöjningarna kommer en
betydande del av leveranserna att vara
dansk kolkondenskraft eller via Finland
levererad rysk kärnkraft.
Utskottet anser att vårens beslut om
successiva höjningar av
produktionsskatterna på el skall
undanröjas och tillstyrker därför motion
A49 (m) yrkande 17 i denna del.
Regeringen bör skyndsamt återkomma med
ett förslag med denna innebörd.
dels att utskottets hemställan under 25
bort ha följande lydelse:
25. beträffande energibeskattningen
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:A49 yrkande 17 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
46. Skatteavdrag för yrkesfiskare (mom.
26)
Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt
(m), Mats Odell (kds), Per Bill (m) och
Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Skatteavdrag för yrkesfiskare
bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill i denna fråga
anföra följande.
I motion Fi118 (kds) anförs att det
också på fiskeområdet behövs åtgärder
som leder till ökad sysselsättning.
Enligt motionärerna måste skattereglerna
snarast harmoniseras med våra
grannländer för att sysselsättningen
inom fisket skall kunna hållas uppe och
nya arbetstillfällen skall kunna
erbjudas inom beredningsindustrin. Också
detta handlar om att våra svenska
företag måste få likvärdiga villkor för
konkurrens med andra länder.
Motionärerna, som tidigare pläderat för
ett särskilt yrkesfiskaravdrag och ett
fiskekonto, anser att ett
yrkesfiskaravdrag är ett minimikrav.
Frågorna har uppmärksammats sedan lång
tid tillbaka, och vid sin senaste
behandling av dessa frågor förutsatte
skatteutskottet (1995/96:SkU2) att
regeringen skulle redovisa resultatet av
sina överväganden för riksdagen så snart
detta kunde ske.
Som anförs i motionen är det nu hög tid
att fatta beslut om denna för
sysselsättningen inom fiskeområdet
viktiga åtgärd. Enligt utskottets
uppfattning är det angeläget att
regeringen skyndsamt lägger fram ett
förslag till riksdagen om ett
yrkesfiskaravdrag och om de övriga
regler som kan behövas för att uppnå
jämbördiga konkurrensförhållanden så att
nya regler kan träda i kraft i år.
Med det anförda föreslår utskottet att
riksdagen med anledning av motion Fi118
(kds) yrkande 35 som sin mening ger
regeringen till känna vad som här har
anförts om konkurrensneutrala
skatteregler för yrkesfiskare.
dels att utskottets hemställan under 26
bort ha följande lydelse:
26. beträffande skatteavdrag för
yrkesfiskare
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:Fi118 yrkande 35 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
47. Program för småföretagsutveckling,
förnyelse och tillväxt (mom. 27)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Program för
småföretagsutveckling, förnyelse och
tillväxt bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening är
näringspolitikens främsta syfte att
skapa de goda villkor för företagandet
som krävs för ett starkt och växande
näringsliv och som samtidigt utgör
grunden för nya och riktiga arbeten.
Detta synsätt präglar de motioner som
har väckts av Moderata samlingspartiet.
Kraftiga förändringar krävs inom finans-
, skatte-, arbetsmarknads-, utbildnings-
och näringspolitikens områden. Den
näringspolitik som bedrevs av den
borgerliga regeringen gick ut på att
genom generella insatser skapa goda
förutsättningar för företagande,
investeringar och produktivt arbete i
Sverige, som skulle möjliggöra en hög
och stabil ekonomisk tillväxt och därmed
lägre arbetslöshet. Denna politik bör,
enligt finansutskottets mening, föras
vidare.
Av särskild vikt är att villkoren för
de små och medelstora företagen
förbättras. Dessa företag intar en
nyckelroll när det gäller möjligheterna
att åstadkomma den nödvändiga
sysselsättningsökningen i Sverige.
Regeringens nu presenterade förslag till
program för småföretagsutveckling bör
emellertid avslås av riksdagen.
Finansutskottet kan inte se det som sägs
i propositionen som ett sammanhållet,
konkret eller genomtänkt program.
Enstaka inslag i programmet kan
finansutskottet dock stödja, t.ex.
införandet av en
patentintrångsförsäkring. I Moderata
samlingspartiets motioner lämnas en rad
förslag som särskilt syftar till att
förbättra näringsklimatet och därmed
skapa nya arbeten. Bland de förslag som
har specifik bäring på regeringens
förslag om ett småföretagsprogram vill
finansutskottet särskilt nämna
förenklingar för dem som vill starta
företag eller anställa någon för att
utföra tjänster och för minskning av
krånglet i övrigt för företag. Vidare
bör företagens skyldighet att lämna
statistiska uppgifter till myndigheterna
ställas in under två år. Inrättande av
en statlig avregleringsdelegation är
också ett viktigt inslag liksom en
översyn av befintliga företagsstöd i
syfte att åstadkomma en minskning.
Säkerställande av en väl fungerande
konkurrens är grundläggande i en aktiv
näringspolitik och åtgärder bör vidtas
med detta syfte.
Riksdagen bör således avslå regeringens
förslag och i stället anmoda regeringen
att återkomma med förslag i enlighet med
vad som här har förordats. Därmed
tillstyrks motionerna Fi119 (m) yrkande
1 och A49 (m) yrkandena 4, 21 och 22.
Övriga här behandlade motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 27
bort ha följande lydelse:
27. beträffande program för
småföretagsutveckling, förnyelse och
tillväxt
att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:A49 yrkandena 4,
21 och 22 samt 1995/96:Fi119 yrkande
1 och med avslag på proposition
1995/96:222 yrkande 8 och motionerna
1995/96:A46 yrkandena 2 och 11,
1995/96:Fi117 yrkandena 32, 35-37,
39, 40 och 56, 1995/96: Fi134,
1995/96:Fi135, 1995/96:Fi136 och
1995/96:Fi137 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
48. Program för småföretagsutveckling,
förnyelse och tillväxt (mom. 27)
Anne Wibble (fp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Program för
småföretagsutveckling, förnyelse och
tillväxt bort ha följande lydelse:
Finansutskottet tillstyrker det av
regeringen föreslagna programmet för
småföretagsutveckling. Flera inslag i
det stämmer överens med den syn som
finansutskottet har på hur
näringspolitiken bör bedrivas.
Enligt utskottets mening finns dock
anledning att beträffande vissa av
åtgärderna gå betydligt längre än vad
regeringen nu föreslår. Detta bör
framför allt vara fallet vad gäller
förslagen om förenklingar för företagen,
reglerna inom tjänstesektorn, försäkring
mot patentintrång samt kvinnors
företagande. Vidare anser
finansutskottet att regeringen skyndsamt
bör presentera förslag om besparingar
avseende företagsstöden. Dessa
besparingar tillsammans med andra medel
skall användas för att finansiera
kraftigt sänkta arbetsgivaravgifter, i
första hand inom tjänstesektorn. Det
anförda bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Därmed är
motionerna A46 (kds) yrkandena 2 och 11
och A49 (m) yrkandena 4 och 22 delvis
tillgodosedda. Övriga motionsförslag
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 27
bort ha följande lydelse:
27. beträffande program för
småföretagsutveckling, förnyelse och
tillväxt
att riksdagen med bifall till
proposition 1995/96:222 yrkande 8
samt med anledning av motionerna
1995/96:A46 yrkandena 2 och 11,
1995/96:A49 yrkandena 4 och 22 och
med avslag på motionerna 1995/96:A49
yrkande 21, 1995/96:Fi117 yrkandena
32, 35-37, 39, 40 och 56,
1995/96:Fi119 yrkande 1,
1995/96:Fi134, 1995/96:Fi135,
1995/96:Fi136 och 1995/96:Fi137 till
Program för småföretagsutveckling,
förnyelse och tillväxt på
tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1995/96 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 1 000 000 000
kr samt som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
49. Program för småföretagsutveckling,
förnyelse och tillväxt (mom. 27)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Program för
småföretagsutveckling, förnyelse och
tillväxt bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att ett väl
fungerande näringsliv är en
grundläggande förutsättning för en
uthållig samhällsutveckling. För en
sådan utveckling erfordras en
livskraftig och växande privat
företagssektor, bestående av små och
medelstora företag - inklusive
kooperativa företag. Denna syn kommer
också till uttryck i motionsförslagen
från Miljöpartiet.
Det i propositionen föreslagna
programmet för småföretagsutveckling
m.m. bör enligt finansutskottets
uppfattning avslås av riksdagen. Även om
många av de ändamål som redovisas däri
är både vällovliga och viktiga, har
förslaget påtagliga brister. Sålunda
anges t.ex. inte hur de föreslagna
medlen skall fördelas på olika områden
eller vilket organ som skall ha ansvaret
för respektive åtgärd. Insatserna tycks
vidare tangera annat statligt stöd och
stöd via EU. Ett exempel på en
stödinsats som inte bör komma till stånd
är det i propositionen redovisade
projektet Ljusåret 1997.
Riksdagen bör däremot ställa sig bakom
de förslag som har presenterats av
Miljöpartiet. En grundläggande
uppfattning är att företagstillväxten
måste ske på ett sådant sätt att resurs-
och energieffektiva produktionssätt
främjas och sysselsättningen ökas. En
ekologisk omställning till ett
kretsloppssamhälle är nödvändig för att
Sverige på sikt skall kunna förstärka
sin internationella konkurrenskraft.
Endast härigenom kan en bestående ökning
av sysselsättningen uppnås. Om antalet
småföretag skall kunna ökas och
befintliga företag växa är det angeläget
med en översyn av de långsiktiga
förutsättningarna för företagandet,
anser finansutskottet. Detta gäller både
generellt och speciellt beträffande
tjänstesektorn, inom vilken många av de
nya arbetstillfällen som erfordras måste
komma till stånd. Ett positivt
företagsklimat, vilket är nödvändigt för
en ökad sysselsättning, förutsätter att
det finns en i grunden positiv
inställning till företagande hos
befolkningen. Ansvaret för detta ligger
hos företagen själva, hos
opinionsbildare, hos skolor och hos
olika organisationer.
Till ett positivt företagsklimat hör,
enligt finansutskottets uppfattning,
även förenklade villkor för
företagandet. Det gäller regler om
skatter, deklarationer, lämnande av
uppgifter till myndigheter, m.m. Enligt
utskottets mening bör ett särskilt organ
inrättas med uppgift att verka för
fortlöpande förenklingar och
avregleringar för företagande. Innan
ytterligare stödformer beslutas bör
vidare en samlad översyn över allt
företagsstöd genomföras syftande till
förenkling och effektivisering av
existerande företagsstöd.
Företagsstödsutredningens betänkande bör
kunna utgöra ett underlag härvidlag.
Regeringen bör anmodas att till hösten
1996 återkomma till riksdagen med ett
mer genomarbetat förslag till program
för småföretagsutveckling.
Ytterligare ett förslag från
Miljöpartiet gäller införande av ett
statligt stöd till nätverk som skall
stimulera småföretagens miljötänkande.
Ett projekt i Göteborg - Projektet
företag och miljö - kan stå som modell
för hur sådana åtgärder bör utformas.
Projektet syftar till att få till stånd
samarbete eller nätverk mellan
småföretag. Riksdagen bör vidare besluta
om en höjning av anslaget Stöd till
kooperativ utveckling med 13,5 miljoner
kronor för innevarande budgetår.
Höjningen skall användas för att öka
bidraget till de kooperativa
utvecklingscentrumen (LKU). Dessa är
ett mycket effektivt redskap i kampen
mot arbetslösheten. Den föreslagna
anslagsökningen kan finansieras genom
att medel överförs från anslaget
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder under
Arbetsmarknadsdepartementets huvudtitel.
LKU bör vidare ges ansvar för en del av
den verksamhet med nyföretagarlån och
lån till kvinnors företagande som ALMI
Företagspartner AB bedriver. Riksdagen
bör sålunda anmoda regeringen att lägga
fram förslag härom. Totalt bör ca 40
miljoner kronor föras över från ALMI,
varav hälften bör avse lån till kvinnors
företagande. Slutligen anser
finansutskottet att riksdagen bör göra
ett tillkännagivande om att hälften av
statens stöd till nyföretagande bör vara
riktat till kvinnors företagande.
Utskottet vill framhålla att det inte är
någon positiv särbehandling som
förordas, utan att det är fråga om att
uppnå rättvisa i behandlingen av män och
kvinnor.
Med det nu sagda avstyrks regeringens
förslag och tillstyrks motion Fi117 (mp)
yrkandena 32, 35-37, 39, 40 och 56.
Övriga här behandlade motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 27
bort ha följande lydelse:
27. beträffande program för
småföretagsutveckling, förnyelse och
tillväxt
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi117 yrkandena 32, 35-37,
39, 40 och 56 samt med avslag på
proposition 1995/96:222 yrkande 8 och
motionerna 1995/96:A46 yrkandena 2
och 11, 1995/96:A49 yrkandena 4, 21
och 22, 1995/96:Fi119 yrkande 1,
1995/96:Fi134, 1995/96:Fi135,
1995/96:Fi136 och 1995/96:Fi137 som
sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
50. Program för småföretagsutveckling,
förnyelse och tillväxt (mom. 27)
Mats Odell (kds) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Program för
småföretagsutveckling, förnyelse och
tillväxt bort ha följande lydelse:
Finansutskottet finner att regeringens
förslag om ett program för
småföretagsutveckling m.m. delvis ligger
i linje med vad Kristdemokraterna
förordar.
Utöver vad som anges ingå i programmet
fordras dock en rad ytterligare åtgärder
för att få till stånd nya och växande
företag, anser finansutskottet. De
förslag som har särskild anknytning till
det nu presenterade programmet och för
vilka finansiering har redovisats i
Kristdemokraternas budgetalternativ
gäller kompetensutveckling och
forskning, förenklingar och
avregleringar för företag och företagare
samt forskningsprogram inriktade på
företagande på högskolenivå.
I fråga om företagsstöd anser
finansutskottet att en översyn av dessa
bör göras i syfte att åstadkomma en
sänkning. Som Kristdemokraterna förordar
bör sålunda en sänkning av
företagsstöden göras med 2,2 miljarder
kronor, 2,5 miljarder kronor resp. 2,7
miljarder kronor för de tre åren 1997,
1998 och 1999. Dessa medel bör användas
för en sänkning av
arbetsgivaravgifterna.
Finansutskottet anser vidare att ett
system för stimulans av
hushållstjänster, liknande det som finns
i Danmark, bör införas. Modellen innebär
att hushållet betalar en viss, i förväg
fastställd, timersättning till den som
utför tjänsten. I Danmark uppgår detta
belopp till 60 Dkr. Resterande
timersättning betalas av staten. Enligt
finansutskottets mening har den danska
modellen stor potential; den möjliggör
för alla hushåll, oavsett inkomst, att
anlita utomstående hjälp för de
vanligast förekommande
hushållsgöromålen. Genom att även icke-
subventionerad barnomsorg och sjukvård
inkluderas i förslaget, kan fler få
bättre vård och omsorg, samtidigt som
kommunerna avlastas.
Riksdagen bör anmoda regeringen att
lägga fram förslag av här angiven
innebörd.
Med det anförda tillstyrker utskottet
propositionen i berörd del och motion
A46 (kds) yrkandena 2 och 11. Övriga nu
aktuella motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 27
bort ha följande lydelse:
27. beträffande program för
småföretagsutveckling, förnyelse och
tillväxt
att riksdagen med bifall till
proposition 1995/96:222 yrkande 8
samt motion 1995/96:A46 yrkandena 2
och 11 och med avslag på motionerna
1995/96:A49 yrkandena 4, 21 och 22,
1995/96:Fi117 yrkandena 32, 35-37,
39, 40 och 56, 1995/96:Fi119 yrkande
1, 1995/96:Fi134, 1995/96:Fi135,
1995/96:Fi136 och 1995/96:Fi137 till
Program för småföretagsutveckling,
förnyelse och tillväxt på
tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1995/96 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 1 000 000 000
kr samt som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
51. Översyn av reglerna inom
tjänstesektorn (mom. 28)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp),
Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds),
Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Översyn av reglerna inom
tjänstesektorn bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill i likhet med vad
som anförs i motionerna A45 (fp), A46
(kds) och A49 (m) framhålla att den
privata tjänstesektorn påverkas mycket
negativt av de stora skattekilarna på
arbete. Det gäller särskilt tjänster
till enskilda hushåll. I de nämnda
motionerna redovisas eller föreslås
flera olika förslag att komma till rätta
med detta problem. Som exempel på sådana
åtgärder nämns sänkt eller slopad
mervärdesskatt på tjänster,
inkomstskatteavdrag, skattereduktion
eller sänkta eller slopade
arbetsgivaravgifter. I motion A46 (kds)
nämns den modell som används i Danmark
för vissa hushållstjänster.
I propositionen aviserar regeringen en
utredning om tjänstesektorns
beskattning. Ambitionerna förefaller
emellertid vara alltför snäva. Enligt
utskottets mening bör en sådan utredning
genomföras snabbt så att permanenta
åtgärder kan genomföras redan den 1
januari 1998. En rejäl belysning av
samtliga de förslag som i dag finns i
debatten bör genomföras. Enligt
utskottets mening bör ett
statsfinansiellt utrymme på ca 5
miljarder kronor avsättas för en
permanent sänkning av skatten på arbete
inom tjänstesektorn från den 1 januari
1998.
I avvaktan på att den breda utredning
som utskottet här förordat kan redovisa
sitt resultat bör omedelbara åtgärder
som skapar förutsättningar för expansion
inom den privata tjänstesektorn
genomföras. Från den 1 oktober 1996 till
den 31 december 1997 bör
arbetsgivaravgifter inte tas ut för
sedvanliga hushållstjänster,
trädgårdsarbete samt icke-subventionerad
barn- och äldreomsorg. Dessutom införs
en skattereduktion på 30 % av
arbetskostnaden för den som köper
tjänsten. Skatten bör också gälla när
barn betalat för dessa tjänster åt
pensionerade föräldrar. Genom dessa
förslag reduceras skattekilen kraftigt.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med
anledning av motionerna A45 (fp) yrkande
1, A46 (kds) yrkande 12 och A49 (m)
yrkandena 16 och 18 som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 28
bort ha följande lydelse:
28. beträffande översyn av reglerna
inom tjänstesektorn
att riksdagen
dels med anledning av motionerna
1995/96:A45 yrkande 1 i denna del,
1995/96:A46 yrkande 12 i denna del,
1995/96:A49 yrkandena 16 och 18 i
denna del och med avslag på motion
1995/96:Fi117 yrkande 41 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om översyn av
reglerna inom tjänstesektorn,
dels med anledning av motionerna
1995/96:A45 yrkande 1 i denna del,
1995/96:A46 yrkande 12 i denna del,
1995/96:A49 yrkande 18 i denna del
hos regeringen begär förslag om
slopade arbetsgivaravgifter och
skattereduktion för vissa tjänster i
enlighet med vad utskottet anfört,
52. Översyn av reglerna inom
tjänstesektorn (mom. 28)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Översyn av reglerna inom
tjänstesektorn bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill med anledning av
förslagen att göra en översyn av
reglerna för tjänstesektorn anföra
följande. I den politiska debatten har
det väckts ett flertal förslag till
stimulans för fler arbeten, i första
hand i den del av tjänstesektorn som
vänder sig till hushållen. Enligt
utskottets mening kan det i och för sig
anföras motiv för att diskutera
särskilda stimulanser inom
tjänstesektorn. Ett sådant motiv är de
stora skattekilarna som tillsammans med
svårigheten att rationalisera många
tjänster gör att de blir mycket dyra.
Motsvarande skattekilar finns i och för
sig också inom industriell tillverkning
men kan där neutraliseras genom fortsatt
produktivitetshöjning och blir därför
inte lika påtagliga. Ett annat motiv är
att minska förekomsten av s.k.
svartarbete som antas vara särskilt
utbrett inom vissa delar av
tjänstesektorn.
Men det finns också argument som talar
emot speciella stimulanser till hela
eller delar av tjänstesektorn. Även om
sådana stimulanser leder till en ökad
efterfrågan och fler jobb inom de
tjänster som stimulansen avser så är det
inte säkert att de ökar hushållens
totala konsumtion. I stället kan
hushållen dra ner sin efterfrågan på
andra icke subventionerade varor eller
tjänster så att den totala effekten på
sysselsättningen blir obetydlig.
Införandet av tidsbegränsade
stimulanser, som de aktuella ROT-
avdragen, kan på samma sätt leda till
att konsumtionen omfördelas över tiden
men inte ökar totalt över en längre
period.
Specialinriktade skattesubventioner kan
också få olika fördelningseffekter
beroende på vilken typ av arbeten de
inriktas mot. De mest aktuella och
debatterade förslagen om reparation och
underhåll samt städtjänster m.m. är
främst intressanta för relativt
ekonomiskt starka personer. De avser
också arbeten som - sett från en total
samhällsprioritering, t.ex. jämfört med
neddragningar inom vård och skola -
knappast hör till de mest angelägna.
Som framhålls i motion Fi117 (mp) finns
det, efter en sammanvägning av
argumenten för och emot, för närvarande
inte tillräckliga skäl att införa
speciella riktade stimulanser för vissa
slag av hushållstjänster eller regering
ens tidigare förslag till temporära ROT-
avdrag för reparation och underhåll.
Frågan om de stora skattekilarna på
arbete bör lösas på ett mer generellt
sätt genom en skatteväxling.
En generell skatteväxling lindrar
kostnadsnackdelarna i vissa delar av
tjänstesektorn men löser dem inte helt.
I samband med utredningen om
skatteväxling och i andra sammanhang bör
man överväga om det behövs ytterligare
omfördelningar av skatterna som gynnar
en bredare del av tjänstesektorn. En
sådan omfördelning skulle eventuellt
kunna ske inom ramen för momssystemet.
Utskottets slutsats är således att det
inte bör införas speciella
skattereduktioner för t.ex. reparations-
, underhålls- och städtjänster. Inte
heller bör det införas generella
subventioner till företag som utför
sådana tjänster. Däremot kan riktade
stöd ändå bli aktuella i form av
insatser för dem som har svårast att få
arbete på dagens arbetsmarknad: de
långtidsarbetslösa, handikappade,
invandrare, lågutbildade. Sådana
insatser kan - som framgår av motionen -
genomföras i andra former än
skattelättnader.
Vad utskottet här har anfört bör
riksdagen med bifall till motion Fi117
(mp) yrkande 41 som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 28
bort ha följande lydelse:
28. beträffande översyn av reglerna
inom tjänstesektorn
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi117 yrkande 41 och med
avslag på motionerna 1995/96:A45
yrkande 1, 1995/96:A46 yrkande 12 och
1995/96:A49 yrkandena 16 och 18 som
sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
53. Stöd till jordbruket (mom. 29)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Stöd till jordbruket bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet anser att Sveriges
inträde i EU är en viktig förutsättning
för en ekonomisk expansion i landet.
Utskottet anser till skillnad från
regeringen att Sverige bör öka
utnyttjandet av EU:s miljöprogram för
jordbruket jämfört med i dag. Sverige
utnyttjar endast drygt hälften av den
miljöersättning som EU-avtalet ger
möjlighet till, vilket gör att svenska
lantbruksföretag hamnar i en
ofördelaktig situation. Ett bättre
utnyttjande av framförhandlade EU-medel
skulle både ge flera arbetstillfällen
och vara bra för miljön. Finansutskottet
förordar även att stödet till
vallodlingen utvidgas inom ramen för
miljöersättningen.
Ersättningsprogrammen har gjorts
onödigt krångliga och detaljerade.
Syftet med miljöstödet är att vi inom
ramen för EU-avtalet skall kunna skydda
och utveckla värdefulla områden i
kulturlandskapet. Krångliga regler på
nationell nivå motverkar detta syfte,
vilket bland annat visat sig genom att
vi inte kunnat utnyttja hela det
budgeterade anslaget för
miljöersättningar. Reglerna för
miljöersättningen bör förenklas inför
nästa ersättningsperiod.
Riksdagen bör med bifall till
motionerna Fi119 (m) yrkande 2 och A49
(m) yrkandena 45-48 och med anledning av
motion Fi118 (kds) yrkande 34 som sin
mening ge regeringen till känna vad
utskottet anfört. Övriga här behandlade
motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 29
bort ha följande lydelse:
29. beträffande stöd till
jordbruket
att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:Fi119 yrkande 2
och 1995/96:A49 yrkandena 45-48 och
med anledning av motion 1995/96:Fi118
yrkande 34 samt med avslag på
motionerna 1995/96:Fi116 yrkande 14,
1995/96:Fi118 yrkande 30 och
1995/96:Fi132 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
54. Stöd till jordbruket (mom. 29)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Stöd till jordbruket bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet vill betona att
jordbrukssektorn tillsammans med
livsmedelsindustrin svarar för en hel
del arbetstillfällen i landet. Dess
värre går utvecklingen åt fel håll,
trots det ekonomiska stöd som näringen
får efter EU-inträdet.
Regeringens förslag om ett stöd till
investeringar till jordbruket i de sju
nordligaste länen är positivt, anser
utskottet. Stöd till följande områden
bör prioriteras, nämligen den småskaliga
livsmedelsförädlingen, sådan verksamhet
som hittills har omfattats av
landsbygdsstödet, lands- och glesbygden
- som bör ges resurser i minst samma
omfattning som hittills och på ett sätt
som inte missgynnar dessa områden i
förhållande till större tätorter - samt
till de delar av jordbruket som relativt
sett har missgynnats genom EU-
medlemskapet, t.ex. inom mjölk- resp.
köttproduktionen.
Mot bakgrund av det nu anförda anser
finansutskottet att riksdagen bör
bifalla motion Fi116 (v) yrkande 14.
Övriga här behandlade motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 29
bort ha följande lydelse:
29. beträffande stöd till
jordbruket
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi116 yrkande 14 och med
avslag på motionerna 1995/96:A49
yrkandena 45-48, 1995/96:Fi118
yrkandena 30 och 34, 1995/96:Fi119
yrkande 2 och 1995/96:Fi132 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
55. Stöd till jordbruket (mom. 29)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Stöd till jordbruket bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet anser att framtidens
äggproduktion måste inriktas på ökad
småskalighet. Mindre enheter kan ge fler
arbetstillfällen, särskilt på
landsbygden. Sådana kan också ge
miljövinster, eftersom stora
anläggningar ger upphov till
koncentrerade utsläpp av skadliga ämnen.
Lokal produktion och distribution
innebär samtidigt att transporterna
förkortas.
Regeringen bör inventera befintliga
stödformer, inklusive de bidrag som kan
erhållas från EU. Vidare bör regeringen
utarbeta ett program för hur
äggproduktionen - mot bakgrund av
förbudet mot att hålla värphöns i bur
efter år 1998 - skall kunna ge fler
arbetstillfällen. Enligt
finansutskottets mening bör det också
finnas en sådan nationell rådgivare för
äggproduktion som föreslagits av
Jordbruksverket i rapporten Värphöns,
kontrollstation 1996. Förutom ren
äggproduktion bör även packeri- och
distributionsverksamhet, och kanske även
förädling av produkten, ingå i
inventeringen om
utvecklingsmöjligheterna för en
decentraliserad äggproduktion. Med det
anförda tillstyrker utskottet motion
Fi132 (mp). Övriga här behandlade
motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 29
bort ha följande lydelse:
29. beträffande stöd till
jordbruket
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi132 och med avslag på
motionerna 1995/96:A49 yrkandena
45-48, 1995/96:Fi116 yrkande 14,
1995/96:Fi118 yrkandena 30 och 34 och
1995/96:Fi119 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
56. Stöd till jordbruket (mom. 29)
Mats Odell (kds) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Stöd till jordbruket bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet vill framhålla vikten av
att Sverige använder EU:s stöd fullt ut
för att sysselsättningen inom jordbruks-
och livsmedelssektorerna skall kunna
stimuleras. De ytterligare medel som
härigenom kan fås skulle möjliggöra en
generell ersättning till vallodling.
Det är vidare angeläget med en ökad
utgiftsram för att främja
sysselsättningen, anser finansutskottet.
Enligt beräkningar från
lantbruksorganisationerna skulle en
offensiv satsning på livsmedelssektorn
kunna ge upphov till 20 000
arbetstillfällen.
I detta sammanhang vill finansutskottet
betona vikten av beslut redan nu i vissa
frågor rörande den avsedda omställningen
av energisystemet. Såvitt sådana beslut
har bäring på jordbruksområdet finner
utskottet att hittillsvarande
anläggningsstöd avseende salix bör
finnas kvar även i fortsättningen.
Finansieringen kan ske inom ramen för
tidigare anslagna, outnyttjade medel
till anläggning av energiskog, lövskog
och våtmark.
Med vad nu har sagts tillstyrker
finansutskottet motion Fi118 (kds)
yrkandena 30 och 34. Övriga här aktuella
motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 29
bort ha följande lydelse:
29. beträffande stöd till
jordbruket
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi118 yrkandena 30 och 34 och
med avslag på motionerna
1995/96:Fi119 yrkande 2, 1995/96:A49
yrkandena 45-48, 1995/96:Fi116
yrkande 14 och 1995/96:Fi132 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
57. Privatiseringar av statliga företag
(mom. 31)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp),
Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds),
Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Privatiseringar av statliga
företag bort ha följande lydelse:
Finansutskottet förordar i enlighet med
vad som anförs i motion A49 (m) att
privatiseringen av statliga företag
återupptas. Utgångspunkten bör vara den
förteckning över statliga företag som
bör privatiseras som antogs under
föregående mandatperiod. Till denna bör
föras Telia och Vattenfall. Enligt
utskottets mening bör staten inte äga
företag. Statens främsta uppgift inom
näringspolitiken bör i stället vara att
ange ramar och regelverk för företagens
verksamhet och bidra till att skapa
gynnsamma förutsättningar för fler
arbetstillfällen och fler företag. Om
staten både bestämmer spelreglerna på
marknaden och själv uppträder som en
aktör på densamma finns en uppenbar risk
för en osund konkurrens.
Utskottet anser att det framgångsrika
privatiseringsarbetet från förra
mandatperioden bör återupptas. Det ger
positiva effekter på sysselsättningen av
flera skäl. Ekonomin vitaliseras, de
statliga företagen ges
expansionsmöjligheter,
riskkapitalmarknaden breddas och statens
skuldsättning minskas. Det sänker också
räntan och avkastningskraven på
riskkapitalmarknaden. Med det anförda
tillstyrker utskottet motion A49 (m)
yrkande 25.
dels att utskottets hemställan under 31
bort ha följande lydelse:
31. beträffande privatiseringar av
statliga företag
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:A49 yrkande 25 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
58. Program för samarbete och utveckling
inom Östersjöregionen (mom. 33)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Program för samarbete och
utveckling inom Östersjöregionen bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet anser - i likhet med vad
som anförs i Moderata samlingspartiets
motion - att regeringens förslag om
program för Östersjöregionen skall
avslås av riksdagen. I propositionen
föreslås att 1 miljard kronor skall
avsättas till en fond för samarbete och
utveckling inom Östersjöregionen. Dessa
medel, som är avsedda att förbrukas
under en femårsperiod, skall
administreras av en organisation inom
Statsrådsberedningen. Denna konstruktion
och detta tillvägagångssätt måste
ifrågasättas.
Utskottet delar Moderata
samlingspartiets uppfattning att stödet
till de nya demokratierna kring
Östersjön har hög prioritet. Det måste
vara en del av en långsiktig strategi
för att främja ländernas
självständighet, skapandet av en
rättsstat, marknadsekonomins utveckling
samt förbättring av miljön.
Den socialdemokratiska regeringens
intresse för närområdet i Östersjön är
senkommet. Utskottet vill erinra om att
Moderata samlingspartiet redan i sin
budgetmotion i januari 1995 föreslog en
betydligt högre ordinarie anslagsnivå
när det gäller stödet till närområdet.
För innevarande budgetår innebär
Moderata samlingspartiets
budgetalternativ en nivå som ligger ca
200 miljoner kronor över regeringens.
Detta förslag avslogs av majoriteten.
Nivån på det framtida samlade svenska
stödet till närområdet samt inriktningen
och fördelningen av detta bör beslutas i
budgetarbetet i höst. Därigenom kan den
totala effekten av resursinsatsen
avvägas på bästa sätt.
Det vore fel om statliga subventioner
av sysselsättningsskäl till verksamheter
i Sverige skulle ingå i det stöd som
kallas Samarbete och utveckling inom
Östersjöregionen. Prövningen av
insatserna måste ske samlat.
Utskottet noterar vidare att det råder
stor oklarhet om det stöd avseende
livsmedelsexport som aviseras i
propositionen. Utskottet är kritiskt mot
den typ av opreciserade förslag som
regeringen lägger fram i propositionen.
Ett grundläggande krav är att förslagens
innebörd skall gå att uttyda av
propositionstexten.
Regeringens förslag om stöd till svensk
exportindustri, bl.a. avseende export av
livsmedel till Baltikum, har såväl en
sakpolitisk som en moralisk dimension.
Sverige ingår i EU:s gemensamma
jordbrukspolitik. Det svenska jordbruket
får därigenom subventioner, liksom
exportstöd. Redan mot den bakgrunden är
det svårbegripligt att regeringen
aviserar ytterligare stöd, om än i
propositionen opreciserat, till svensk
livsmedelsexport.
Estland hör till de länder som har
gjort långtgående liberaliseringar av
jordbrukssektorn. Att i ett sådant läge
överväga ytterligare stöd för svensk
livsmedelsexport till bl.a. Estland vore
att medvetet söka slå ut bl.a. estnisk
livsmedelsproduktion.
Med det anförda tillstyrks motion Fi119
(m) yrkande 3. Övriga motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 33
bort ha följande lydelse:
33. beträffande program för
samarbete och utveckling inom
Östersjöregionen
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi119 yrkande 3 och med
avslag på proposition 1995/96:222
yrkande 9 och motionerna
1995/96:Fi116 yrkande 15,
1995/96:Fi117 yrkande 24 samt
1995/96:Fi123 yrkande 12 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
59. Program för samarbete och utveckling
inom Östersjöregionen (mom. 33)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av finansutskottets
yttrande under rubriken Program för
samarbete och utveckling inom
Östersjöregionen som börjar med
Utskottet finner regeringens och
slutar med (fp) yrkande 12 bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet delar regeringens åsikt
att stöd till Östersjöregionen är
angeläget. Av propositionen kan inte
utläsas hur de föreslagna medlen skall
fördelas på olika områden. Vad som dock
kan konstateras är att 200 miljoner
kronor om året inte kommer att räcka
till särskilt många projekt. Därför
anser utskottet - i likhet med vad som
anförs i Folkpartiets motion - att det
bör ske en prioritering bland
insatsområdena. Inriktningen bör sålunda
vara att stödet skall gå till
vattenrening, kärnsäkerhet i Östeuropa,
rökgasrening och energieffektivisering.
Riksdagen bör göra ett uttalande härom.
Utskottet noterar vidare att det råder
stor oklarhet om det stöd avseende
livsmedelsexport som aviseras i
propositionen. Utskottet är kritiskt mot
den typ av opreciserade förslag som
regeringen lägger fram i propositionen.
Ett grundläggande krav är att förslagens
innebörd skall gå att uttyda av
propositionstexten.
Regeringens förslag om stöd till svensk
exportindustri, bl.a. avseende export av
livsmedel till Baltikum, har såväl en
sakpolitisk som en moralisk dimension.
Sverige ingår i EU:s gemensamma
jordbrukspolitik. Det svenska jordbruket
får därigenom subventioner, liksom
exportstöd. Redan mot den bakgrunden är
det svårbegripligt att regeringen
aviserar ytterligare stöd, om än i
propositionen opreciserat, till svensk
livsmedelsexport.
Estland hör till de länder som har
gjort långtgående liberaliseringar av
jordbrukssektorn. Att i ett sådant läge
överväga ytterligare stöd för svensk
livsmedelsexport till bl.a. Estland vore
att medvetet söka slå ut bl.a. estnisk
livsmedelsproduktion.
Med det förordade tillkännagivandet kan
utskottet tillstyrka propositionen i
berörd del, liksom motion Fi123 (fp)
yrkande 12. Övriga motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 33
bort ha följande lydelse:
33. beträffande program för
samarbete och utveckling inom
Östersjöregionen
att riksdagen med bifall till
proposition 1995/96:222 yrkande 9 och
motion 1995/96:Fi123 yrkande 12 samt
med avslag på motionerna
1995/96:Fi116 yrkande 15,
1995/96:Fi117 yrkande 24 och
1995/96:Fi119 yrkande 3 till
Samarbete och utveckling inom
Östersjöregionen på tilläggsbudget
till statsbudgeten för budgetåret
1995/96 under första huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag på
1 000 000 000 kr samt som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
60. Program för samarbete och utveckling
inom Östersjöregionen (mom. 33)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Program för samarbete och
utveckling inom Östersjöregionen bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet ser positivt på
regeringens förslag om att skapa en fond
för Östersjöregionen. I likhet med vad
som anförs i Vänsterpartiets motion vill
utskottet emellertid påpeka att
Östersjöns miljö inte bör ses skilt från
verksamheter och miljöåtgärder som
vidtas på Nordkalotten och i
Barentsregionen. Det är vidare troligt
att ett ökat ekonomiskt utbyte inom den
sistnämnda regionen skulle minska
behovet av andra regionalpolitiska
insatser i samtliga berörda länder.
Utskottet föreslår därför att riksdagen
skall göra ett uttalande om att det -
utöver den fond som regeringen föreslår
- skall skapas en fond för
Barentsregionen på 100 miljoner kronor
att användas under en femårsperiod.
Med det anförda tillstyrker utskottet
propositionen och motion Fi116 (v)
yrkande 15. Övriga motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 33
bort ha följande lydelse:
33. beträffande program för
samarbete och utveckling inom
Östersjöregionen
att riksdagen med bifall till
proposition 1995/96:222 yrkande 9 och
motion 1995/96:Fi116 yrkande 15 samt
med avslag på motionerna
1995/96:Fi117 yrkande 24,
1995/96:Fi119 yrkande 3 och
1995/96:Fi123 yrkande 12 till
Samarbete och utveckling inom
Östersjöregionen på tilläggsbudget
till statsbudgeten för budgetåret
1995/96 under första huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag på
1 000 000 000 kr samt som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
61. Program för samarbete och utveckling
inom Östersjöregionen (mom. 33)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Program för samarbete och
utveckling inom Östersjöregionen bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet konstaterar att
regeringens förslag har stora likheter
med det förslag om en miljöfond för
Östeuropa som Miljöpartiet lade fram
tidigare under våren 1996. Som sägs i
Miljöpartiets motion var dock det
sistnämnda förslaget mer entydigt
inriktat på miljöåtgärder. Dessutom var
avsikten att programmet skulle
genomföras under tre år i stället för
som regeringen nu föreslår under fem år.
Utskottet föreslår sålunda att det av
regeringen redovisade programmet skall
genomföras på tre år och att det skall
ges en tydlig miljöinriktning. Det
innebär att anslaget blir större per år
än vad regeringen föreslagit. En
eventuell förlängning av programmet kan
komma att aktualiseras om satsningen
slagit väl ut. Med ett tillkännagivande
av riksdagen av denna innebörd kan
utskottet ställa sig bakom att de av
regeringen begärda medlen anvisas.
Motion Fi117 (mp) yrkande 24 tillstyrks.
Övriga motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 33
bort ha följande lydelse:
33. beträffande program för
samarbete och utveckling inom
Östersjöregionen
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi117 yrkande 24 och med
anledning av proposition 1995/96:222
yrkande 9 samt med avslag på
motionerna 1995/96:Fi116 yrkande 15,
1995/96:Fi119 yrkande 3 och
1995/96:Fi123 yrkande 12 till
Samarbete och utveckling inom
Östersjöregionen på tilläggsbudget
till statsbudgeten för budgetåret
1995/96 under första huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag på
1 000 000 000 kr och som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
62. Program för omställning till hållbar
utveckling (mom. 34)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Program för omställning till
hållbar utveckling bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet anser att förslaget att
öka statsutgifterna genom att anslå
1 miljard kronor för främjande av
omställning i ekologiskt hållbar
riktning bör avslås.
Det är, menar utskottet, angeläget att
slå fast att utvecklingen av ny teknik
inte påskyndas genom politiska program
och miljardsubventioner. Industrin för
miljöteknik är en av världens just nu
mest dynamiska branscher. För att denna
bransch skall kunna växa ännu mer
behöver den konkurrens och generellt
goda förutsättningar för företagande -
inte miljardsubventioner. Statliga
satsningar av detta slag är exempel på
en närings- och sysselsättningspolitik
som har visat sig verkningslös och ofta
lett utvecklingen i fel riktning. En
effektiv näringspolitik går i stället ut
på att förbättra näringsklimatet genom
lägre skatter och strukturella
förändringar. Endast genom sådana
åtgärder ökar förutsättningarna för fler
arbetstillfällen och fler investeringar
i ny, miljövänligare teknik.
Det framlagda förslaget visar att
regeringens politik är motsägelsefull.
Miljardsatsningen skall enligt
propositionen bl.a. användas till
sysselsättningsskapande,
teknikutvecklande och miljöförbättrande
åtgärder inom byggsektorn. Det är
emellertid mindre än ett halvår sedan
fastighetsskatten höjdes, vilket
drabbade miljöanpassade hus extra hårt.
Höjningen bidrog till en minskad
efterfrågan på bygginvesteringar i
energibesparande utrustning. Enligt
finansutskottet är det också märkligt
att regeringen väljer att med statliga
budgetmedel finansiera miljösatsningar
åt kommuner och näringsliv, samtidigt
som den avstår från att öka
medfinansieringen från EU i fråga om
miljöstöd.
Slutligen vill finansutskottet förorda
att olika politiska syften inte blandas
ihop. Arbetsmarknadspolitik bör sålunda
inte benämnas miljöpolitik och
miljöpolitiken bör inte försvagas med
sysselsättningsmål. Med det sagda
tillstyrker utskottet motion Fi119 (m) i
här berörd del. Regeringens förslag om
ett program för omställning till hållbar
utveckling avstyrks däremot liksom
övriga här behandlade motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 34
bort ha följande lydelse:
34. beträffande program för
omställning till hållbar utveckling
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi119 yrkande 4 och med
avslag på proposition 1995/96:222
yrkande 10 och motionerna
1995/96:Fi116 yrkande 16 och
1995/96:Fi123 yrkande 13 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
63. Program för omställning till hållbar
utveckling (mom. 34)
Anne Wibble (fp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Program för omställning till
hållbar utveckling bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet konstaterar att
regeringen föreslår ett femårigt program
för investeringsbidrag med syfte att
driva på den tekniska utvecklingen samt
att skapa sysselsättning genom
kretsloppsanpassning. Enligt utskottets
uppfattning bör tidigare beslut om
kretsloppsanpassning och utvidgning av
producentansvaret i samhället vara
vägledande i programarbetet. Det är
viktigt att arbetet blir framåtsyftande
och att tyngdpunkten inriktas mot att
stimulera marknader för ny miljöteknik.
Inom detta område kan skapas nya
framtidsjobb som är nödvändiga i ett
långsiktigt arbete mot ett ekologiskt
hållbart samhälle.
Såvitt gäller frågan om delegationen
för ekologisk omställning vill
finansutskottet betona det angelägna i
att det görs en översyn av delegationens
mandat. Det är viktigt att mandatet får
en klar innebörd för att pengarna skall
kunna användas effektivt. Stöden bör
endast lämnas till progressiva projekt
och sådana som aldrig annars hade kommit
till stånd. Stöd som innebär
subventioner till kommuner som av olika
skäl inte genomfört vad som närmast
måste betraktas som löpande underhåll av
va-näten får alltså inte förekomma. För
att försäkra sig om att programmet får
den nu - i korthet - angivna
inriktningen föreslår finansutskottet
att riksdagen med anledning av motion
Fi123 (fp) yrkande 13 som sin mening ger
regeringen detta till känna. Övriga här
behandlade motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 34
bort ha följande lydelse:
34. beträffande program för
omställning till hållbar utveckling
att riksdagen med bifall till
proposition 1995/96:222 yrkande 10
och motion 1995/96:Fi123 yrkande 13
samt med avslag på motionerna
1995/96:Fi116 yrkande 16 och
1995/96:Fi119 yrkande 4 beslutar att
på tilläggsbudget till statsbudgeten
för budgetåret 1995/96 öka det under
fjortonde huvudtiteln anvisade
reservationsanslaget
Investeringsbidrag för främjande av
omställning i ekologiskt hållbar
riktning med 1 000 000 000 kr samt
som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
64. Program för omställning till hållbar
utveckling (mom. 34)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Program för omställning till
hållbar utveckling bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet anser att det inte är
möjligt att förutse behovet av
omställningsåtgärder fem år framåt. Den
utvärdering av det tidigare stödet som
planeras till april månad år 1997 kan
komma att bringa klarhet i detta. Enligt
utskottets uppfattning är det dock
sannolikt samhällsekonomiskt lönsamt med
en satsning på mer än 200 miljoner
kronor per år för perioden. Samtidigt
vill utskottet peka på några
tveksamheter i det föreslagna
programmet. Kretsloppsanpassning behövs
inom samhällets alla sektorer. Någon
anledning att begränsa verksamheten
finns därför inte. Utskottet anser att
ytterligare två områden bör kunna
omfattas, nämligen dels
energieffektiviserings- och sparåtgärder
i byggnader, dels ekologiskt inriktad
utveckling inom trafik- och va-
sektorerna. Behovet av de angivna
åtgärderna är stort och de rymmer
samtidigt en stor
sysselsättningspotential.
Finansutskottet vill särskilt framhålla
det angelägna i att medlen inte kommer
att användas till underhåll av gamla,
konventionella system.
Med det anförda tillstyrks regeringens
förslag om program för omställning till
hållbar utveckling och motion Fi116 (v)
yrkande 16. Övriga här behandlade
motionsyrkanden avstyrks i motsvarande
del.
dels att utskottets hemställan under 34
bort ha följande lydelse:
34. beträffande program för
omställning till hållbar utveckling
att riksdagen med bifall till
proposition 1995/96:222 yrkande 10
och motion 1995/96:Fi116 yrkande 16
samt med avslag på motionerna
1995/96:Fi119 yrkande 4 och
1995/96:Fi123 yrkande 13 beslutar att
på tilläggsbudget till statsbudgeten
för budgetåret 1995/96 öka det under
fjortonde huvudtiteln anvisade
reservationsanslaget
Investeringsbidrag för främjande av
omställning i ekologiskt hållbar
riktning med 1 000 000 000 kr samt
som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
65. Kretsloppsanpassade system (mom. 35)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Kretsloppsanpassade sy- stem
bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening måste
omställningen till ett
kretsloppssamhälle under de närmaste
decennierna prägla utvecklingen i alla
länder. Både själva omställningsfasen
och processer i ett framtida
kretsloppssamhälle ger många nya
arbetstillfällen som kan ersätta dem som
försvinner med den tidigare
resursslösande och miljöstörande
tekniken. Finansutskottet vill påminna
om att vi har en stor mängd äldre
miljöförsyndelser att ta hand om. Ca
2 000 platser är kända som förorenade.
En uppskattning av Naturvårdsverket
visar emellertid att totala antalet
förorenade platser uppgår till 7 000
stycken. En bedömning är att sanering av
miljöskadade områden ger inte bara
direkta utan även indirekta
sysselsättningseffekter, eftersom
utbildning om ny teknik och
saneringsmetoder behövs. Finansutskottet
anser därför att arbetet med sanering av
miljöskadade områden bör utökas. Dock
bör bidrag lämnas bara i de fall då
uppgift om vem som bär ansvaret för
föroreningen inte kan fastställas eller
då den ansvarige saknar ekonomiska
resurser att genomföra efterbehandling.
Finansutskottet erinrar om att en annan
konsekvens av vår oförmåga att
tillräckligt snabbt ställa om till ett
ekologiskt hållbart samhälle gäller
försurningen av mark och vattendrag.
Restaurering av sjöar och vattendrag
liksom kalkning av skogsmarker kommer
att vara nödvändigt under en lång tid
framöver. Därmed ökar behovet av
arbetskraft för försurningsbekämpningen.
Utskottet anser alltså att
kalkningsinsatserna bör utökas under det
kommande budgetåret.
Vidare bör länsstyrelsernas
miljövårdsenheter förstärkas för att
länsvisa naturvårdsinventeringar och
revideringar av naturvårdsplaner skall
kunna genomföras i ökad omfattning.
Dessa enheter har getts nya
arbetsuppgifter och den gröna
naturvården på länsstyrelserna har inte
sällan kommit i kläm. Personalresurser
bör tillföras länsstyrelserna för det
ändamål som motionärerna tar sikte på.
Enligt beräkningar kan 30 årsarbeten
härigenom beredas för personer med
naturvetenskaplig utbildning.
Plundringen av sällsynta och hotade
växter och djur tilltar. Därmed ökar
behovet av s.k. naturbevakare.
Uppbyggnaden av ett sådant
bevakningssystem skulle, menar
utskottet, resultera i ca 50 årsarbeten
och det till en årlig kostnad av ca 15
miljoner kronor.
Allergisanering är enligt
finansutskottets mening ytterligare ett
område som kan bidra till en förbättrad
miljö i kombination med en positiv
effekt på sysselsättningen. Staten har
under de senaste åren riktat olika
former av tidsbegränsade stöd till bygg-
och bostadssektorerna. I de flesta
fallen har dessa stöd kunnat utgå utan
att krav ställts på att
byggnadsåtgärderna skall vidtas på ett
ekologiskt hållbart och miljöriktigt
sätt. Följden har blivit att många
bostäder byggts eller byggts om enligt
metoder som redan visat sig ge problem.
Användandet av olämpliga byggmaterial
och installation av komplicerade
ventilationsanläggningar har starkt
bidragit till de osunda inomhusmiljöer
som i dag finns både i bostäder och i
många andra byggnader. Ett av de stöd
till byggnadsåtgärder som kunnat utgå
under senare tid har emellertid givits
den förordade inriktningen. Stödet till
s.k. allergisanering, dvs. bidraget för
förbättringar av inomhusmiljön i
bostäder och vissa lokaler, har endast
utgått till åtgärder som bedömts vara
nödvändiga för att avhjälpa olägenheter
som föranletts av fukt och dålig
luftkvalitet, brister i
ventilationssystemen eller av
hälsofarliga material. Ursprungligen
anslogs 1 800 miljoner kronor för detta
ändamål. Under hösten 1995 godkände
riksdagen att 800 miljoner kronor av de
anslagna medlen skulle få användas för
det extra statliga stödet för
bostadsförbättring. Omfördelningen
gjordes mot bakgrund av att regeringen
vid detta tillfälle redovisade
bedömningen att de anslagna medlen för
åtgärder i inomhusmiljön inte fullt ut
skulle komma att tas i anspråk. Det har
emellertid därefter visat sig att
efterfrågan på detta stöd beräknas
överstiga de nu tillgängliga medlen med
omkring 800 miljoner kronor.
Finansutskottet ansluter sig till
förslaget från Miljöpartiet om
ytterligare medel om 600 miljoner kronor
till detta ändamål.
Ett grönt ROT-bidrag kan, enligt
finansutskottets uppfattning, vara
ytterligare ett angeläget inslag i
kretsloppsanpassade system. Medel härför
liksom för fortsatt allergisanering kan
finansieras genom att riksdagen avslår
regeringens förslag om en nedsättning av
stämpelskatten. Stöd bör kunna utgå för
åtgärder som innebär miljöanpassning och
energieffektivisering. Stödberättigade
åtgärder bör exempelvis vara
konvertering av eluppvärmning till
biobränslen eller fjärrvärme,
kretsloppsanpassning av olika tekniska
system samt åtgärder för att minska
bullerproblemen i arbets-, hem- och
utomhusmiljöer. Villkoren för bidraget
bör utformas så att det stimulerar till
ett ekologiskt riktigt byggande med
miljöanpassade material, byggmetoder och
energisystem.
Med det anförda tillstyrks motion Fi117
(mp) yrkandena 7-14.
dels att utskottets hemställan under 35
bort ha följande lydelse:
35. beträffande
kretsloppsanpassade system
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi117 yrkandena 7-14 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
66. Stöd till energiprojekt (mom. 36)
Mats Odell (kds) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Stöd till energiprojekt bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet vill påminna om att
under perioden 1993-1994, då
skattereduktion medgavs för vissa ROT-
åtgärder, kom praxis i fråga om
energiinstallationer att utvecklas på
ett sådant sätt att reduktion bara
medgavs i vissa fall. En förutsättning
för skattereduktion var således att
åtgärder samtidigt vidtogs i det
befintliga värmesystemet. Det innebar
bl.a. att oklarhet ibland kom att råda
huruvida skattereduktion kunde komma i
fråga eller inte. Enligt utskottets
mening bör oklarheter av denna typ
undanröjas i det nu införda systemet med
skattereduktion. En övergång till mer
energisnåla och miljövänligare
uppvärmningsformer bör naturligtvis
stimuleras och inte motverkas av
skattereduktionen. I enlighet med
förslaget i Kristdemokraternas motion
bör därför reglerna utformas så att det
klart framgår att konvertering av
elvärme till andra uppvärmningsformer
skall omfattas av skattereduktionen.
Utskottets ställningstagande i denna del
bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Med det anförda
tillstyrks motion Fi118 (kds) i berörd
del.
dels att utskottets hemställan under 36
bort ha följande lydelse:
36. beträffande stöd till
energiprojekt
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi118 yrkandena 31-33 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
67. Miljöanpassat transportsystem (mom.
37)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Miljöanpassat transportsystem
bort ha följande lydelse:
Finansutskottet instämmer i
motionärernas uppfattning om vikten av
att Sveriges transportsystem
miljöanpassas. När det gäller
persontransporterna bör åtgärderna
inriktas på att andelen kollektivtrafik
skall ökas. På motsvarande sätt bör
godstransporterna på väg minskas till
förmån för spårbunden trafik och
sjöfart. Enligt en uppskattning innebär
en ökning av SJ:s trafikvolym med 20 %
att personalstyrkan ökar med 5 %. Med
den inriktningen nås två syften,
nämligen en nödvändig miljöanpassning av
transportsektorn och en mängd nya gröna
jobb. Även ett ökat inslag av inhemskt
producerade, miljöanpassade drivmedel
etc. från skogs- och jordbruket skulle
kunna generera många sådana
arbetstillfällen liksom stimulans av ny
bilteknik skulle kunna göra det.
Finansutskottet tillstyrker därmed
motion Fi117 (mp) yrkande 16.
dels att utskottets hemställan under 37
bort ha följande lydelse:
37. beträffande miljöanpassat
transportsystem
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi117 yrkande 16 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
68. Åtgärder för att begränsa buller
(mom. 38)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Åtgärder för att begränsa
buller bort ha följande lydelse:
Finansutskottet konstaterar att bl.a.
trafikverken och kommunerna genomför
åtgärder för begränsning av buller inom
trafiksektorn. Med nuvarande åtgärdstakt
beräknas att alla statliga vägar med mer
än 65 dBA i utomhusmiljön skall vara
åtgärdade år 2003. Relativt omfattande
åtgärder för att begränsa buller i
befintlig miljö ingår även i Banverkets
stomnätsplan för perioden 1994-2003.
Enligt finansutskottets mening bör
ytterligare satsningar göras på
bullersanering, dels av miljö- och
hälsoskäl, dels av
arbetsmarknadspolitiska skäl. Satsningen
kan beräknas ge ett årsarbete per miljon
kronor i årskostnad. Därtill kommer
gynnsamma effekter för sysselsättningen
inom t.ex. konsultbranschen och
materialindustrin. Finansutskottet
tillstyrker med det sagda motion Fi117
(mp) yrkande 17.
dels att utskottets hemställan under 38
bort ha följande lydelse:
38. beträffande åtgärder för att
begränsa buller
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi117 yrkande 17 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
69. Tredjepartsfinansiering för
ekologiskt hållbar tillväxt (mom. 39)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Tredjepartsfinansiering för
ekologiskt hållbar tillväxt bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet vill instämma i vad som
sägs i förslaget från Vänsterpartiet om
en statlig satsning på
tredjepartsfinansiering. Som har
beskrivits i det föregående måste
entreprenören leva upp till sitt löfte
för att få betalt för sin arbetsinsats.
Genom systemet underlättas investeringar
för en ekologiskt hållbar utveckling,
t.ex. när det gäller
energieffektivisering. Särskilt på det
området uppnås också betydande vinster i
fråga om antalet arbetstillfällen.
Statens uppgift bör vara att sprida
kännedom om systemet och att t.ex.
utforma mallar för kontrakt m.m.
Kostnaden härför uppskattas till 10
miljoner kronor. Finansutskottet vill
mot denna bakgrund tillstyrka motion
Fi116 (v) yrkande 12.
dels att utskottets hemställan under 39
bort ha följande lydelse:
39. beträffande
tredjepartsfinansiering för
ekologiskt hållbar tillväxt
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi116 yrkande 12 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
70. Särskilda insatser för
omstrukturering i vissa kommuner och
landsting (mom. 40)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Särskilda insatser för
omstrukturering i vissa kommuner och
landsting bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med
motionärerna bakom motion Fi119 (m) att
regeringens förslag att 200 miljoner
kronor av de 400 miljoner kronor som
avsatts till krishjälp till kommuner och
landsting i stället skall få användas
till omstruktureringsprojekt bör avslås
av riksdagen. Enligt utskottets
uppfattning ankommer det självklart på
huvudmännen själva att inom de ramar som
statsmakterna anger ansvara för
nödvändiga rationaliseringar och
effektiviseringar. Detta är ett
grundläggande moment i det kommunala
självbestämmandet. Utskottet vill i
stället peka på att riksdag och regering
genom att lagstifta om obligatorisk
upphandling kan stödja kommuner och
landsting i deras arbete med att
utnyttja resurserna på ett effektivt
sätt. Med vad utskottet här anfört
tillstyrks motion Fi119 (m) yrkande 5.
Utskottet avstyrker propositionens
yrkande 11 liksom motion Fi123 (fp)
yrkande 10.
dels att utskottets hemställan under 40
bort ha följande lydelse:
40. beträffande särskilda insatser
för omstrukturering i vissa kommuner
och landsting
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi119 yrkande 5 samt med
avslag på proposition 1995/96:222
yrkande 11 och motion 1995/96:Fi123
yrkande 10 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
71. Särskilda insatser för
omstrukturering i vissa kommuner och
landsting (mom. 40)
Anne Wibble (fp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Särskilda insatser för
omstrukturering i vissa kommuner och
landsting bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med
motionärerna bakom motion Fi123 (fp) att
200 miljoner kronor av de 400 miljoner
kronor som avsatts som en akutpott
engångsvis bör fördelas till de kommuner
och landsting som främst ställs inför
ökade verksamhetskrav inom skola, vård
och omsorg. Utskottet avstyrker därför
regeringens förslag som i praktiken
innebär ett stöd till kommuner och
landsting som inte använder sina
resurser på ett effektivt sätt. De
relativt begränsade belopp det handlar
om bör enligt utskottet kunna fördelas
direkt av regeringen och inte genom
något omständligt administrativt
förfarande. Utskottet tillstyrker
således motion Fi123 (fp) yrkande 10 och
avstyrker propositionens yrkande 11
liksom motion Fi119 (m) yrkande 5.
dels att utskottets hemställan under 40
bort ha följande lydelse:
40. beträffande särskilda insatser
för omstrukturering i vissa kommuner
och landsting
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi123 yrkande 10 och med
avslag på proposition 1995/96:222
yrkande 11 och motion 1995/96:Fi119
yrkande 5 godkänner vad utskottet
anfört om användningen av medel på
det under sjunde huvudtiteln anvisade
reservationsanslaget Särskilda
insatser för vissa kommuner och
landsting,
72. Upphandling i konkurrens (mom. 41)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp),
Fredrik Reinfeldt (m), Per Bill (m) och
Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Upphandling i konkurrens bort
ha följande lydelse:
Finansutskottet delar uppfattningen i
motion A49 (m) om att kommuner och
landsting bör åläggas att upphandla i
konkurrens. Det kan enligt utskottets
mening inte vara rimligt att omfattande
och viktiga verksamheter som skola,
omsorg och sjukvård i praktiken
genomförs i form av offentligt monopol.
Andra viktiga uppgifter som för
närvarande utförs i egen regi skulle
även kunna utföras av andra. Därigenom
skulle basen för företagande kunna
vidgas högst väsentligt.
Utskottet anser att den grundlägggande
principen bör vara att all kommunal
verksamhet skall bedrivas i
förvaltningsform. De kommunala bolagen
bör privatiseras och därmed bli en del i
en dynamisk företagsutveckling.
Näringsverksamhet i kommunerna bör inte
heller förekomma. Utskottet kan också
ställa sig bakom förslaget i motionen
att en kontinuerlig konkurrensrevision
bör genomföras i kommuner och landsting.
Med det anförda tillstyrker utskottet
motion A49 (m) yrkande 20.
dels att utskottets hemställan under 41
bort ha följande lydelse:
41. beträffande upphandling i
konkurrens
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:A49 yrkande 20 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
73. Övriga kommunala frågor (mom. 42)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Övriga kommunala frågor bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med vad
som anförs i motion Fi117 (mp) att den
ekonomiska ramen för kommunsektorn bör
vidgas eftersom gapet mellan resurser
och behov kan väntas öka med nästan 3 %
per år de närmaste åren. Utskottet ger
därför sitt stöd till förslaget från
Miljöpartiet till ekonomiska lättnader
för kommuner och landsting i form av en
utebliven höjning åren 1997 och 1998 av
egenavgifterna. Det ekonomiska utrymmet
kan därigenom beräknas förbättras med ca
2 miljarder kronor år 1997, 5 miljarder
kronor år 1998 och 7 miljarder kronor år
1999. Ett sådant ekonomiskt utrymme
innebär att kvaliteten i den kommunala
verksamheten kan upprätthållas samtidigt
som nya eller tidigare jobb i kommuner
och landsting för motsvarande 20 000
anställda kan skapas eller behållas. Med
det anförda tillstyrker utskottet motion
Fi117 (mp) yrkande 43.
dels att utskottets hemställan under 42
bort ha följande lydelse:
42. beträffande övriga kommunala
frågor
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi117 yrkande 43 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
74. Vuxenutbildning (mom. 43)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Vuxenutbildning bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet instämmer med
motionärerna att regeringens förslag
till särskild statlig satsning på
vuxenutbildning under fem år är en
mycket dyrbar lösning, både vad gäller
utbildningen som sådan och det aviserade
särskilda utbildningsbidraget.
Projektets effekt på antalet arbetslösa
kan ifrågasättas. I kommunerna finns
redan i dag ett väl fungerande system
för vuxenutbildning. Utskottet anser att
det är en bättre ordning att, som
motionärerna förordat, utvidga
kommunernas skyldigheter att erbjuda
grundläggande vuxenutbildning till att
även omfatta gymnasiekurser än att
införa det i propositionen föreslagna
projektbidraget. En prioritering av
kärnämneskurser bör vara utgångspunkten
för ändrade regler vad gäller
grundläggande vuxenutbildning.
Enligt utskottets mening bör regeringen
överväga att föra över en del av de
utbildningsplatser som nu anvisas för
vuxnas utbildning till
försöksverksamheten med kvalificerad
eftergymnasial utbildning. Redan nu
visar det sig att en utbyggnad till
20 000 platser på tre år i
eftergymnasial utbildning är mer
realistisk än de beslutade 4 500
platserna.
Regeringen bör återkomma till riksdagen
med förslag i dessa delar.
Finansutskottet föreslår således att
riksdagen med bifall till motionerna
Fi121 (m) yrkandena 1, 2 och 4 samt A49
(m) yrkande 33 avslår regeringens
förslag om en särskild statlig
vuxenutbildningssatsning och som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet här anfört om utvidgat
kommunalt ansvar för vuxenutbildning och
fler platser i försöksverksamheten med
kvalificerad eftergymnasial
yrkesutbildning.
dels att utskottets hemställan under 43
bort ha följande lydelse:
43. beträffande vuxenutbildning
att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:A49 yrkande 33 och
1995/96:Fi121 yrkandena 1, 2 och 4
samt med avslag på proposition
1995/96:222 yrkande 12 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
75. Innehållet i utbildningarna m.m.
(mom. 44)
Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt
(m), Roy Ottosson (mp), Per Bill (m) och
Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Innehållet i utbildningarna
m.m. bort ha följande lydelse:
Finansutskottet har samma inställning
som motionärerna att det till grund för
omfattande utbildningssatsningar måste
finnas en genomtänkt planering. Frågan
om innehållet i utbildningarna liksom
möjligheterna för framtida anställning
efter olika utbildningar bör analyseras.
Utskottet anser att regeringen efter en
bred undersökning om arbetsmarknadens
fortsatta behov av högutbildade personer
bör återkomma till riksdagen med en i
verkligheten gediget förankrad strategi
för hur en kunskaps- och
företagsexpansion skall kunna genomföras
på ett ömsesidigt stödjande sätt.
Finansutskottet föreslår med hänvisning
till det anförda att riksdagen med
anledning av motionerna Fi117 (mp)
yrkande 50 och A49 (m) yrkande 35 som
sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet här anfört.
dels att utskottets hemställan under 44
bort ha följande lydelse:
44. beträffande innehållet i
utbildningarna m.m.
att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:A49 yrkande 35 och
1995/96:Fi117 yrkande 50 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
76. Arbetslösa med specifika läs- och
skrivsvårigheter (mom. 45)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Arbetslösa med specifika läs-
och skrivsvårigheter bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet konstaterar att gruppen
arbetslösa med specifika läs- och
skrivsvårigheter inte har uppmärksammats
i regeringens förslag till satsning på
vuxenutbildning. Färdigheter i läsning
och skrivning är viktiga medel för ett
aktivt deltagande inte bara i
arbetslivet utan även i hela den
demokratiska processen. Utskottet finner
det därför angeläget att särskilda
utbildningsinsatser görs för denna
grupp. Utskottet föreslår därför att
riksdagen med bifall till motion Fi117
(mp) yrkande 51 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet här
anfört.
dels att utskottets hemställan under 45
bort ha följande lydelse:
45. beträffande arbetslösa med
specifika läs- och skrivsvårigheter
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi117 yrkande 51 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
77. Ökade insatser från näringslivet i
utbildningen (mom. 46)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Ökade insatser från närings
livet i utbildningen bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet delar motionärernas
uppfattning om vikten av att
näringslivet gör ökade insatser för att
stimulera såväl utbildning som intresse
för utbildning inom de sektorer där
företagen behöver kvalificerad
arbetskraft. Det handlar bl.a. om att
tidigt väcka ungdomars intresse genom
att ställa upp med meningsfull praktik
för grundskoleelever och genom
välplanerad arbetsförlagd utbildning för
gymnasieelever. Även när det gäller
fortbildning av lärare och forskare bör
företagen aktivt kunna medverka. Vid
utbildningssatsningar av det slag som nu
föreslås måste enligt utskottets mening
en ökad samverkan med näringslivet ske.
Utskottet föreslår riksdagen att med
bifall till motionsyrkandet som sin
mening ge regeringen detta till känna.
dels att utskottets hemställan under 46
bort ha följande lydelse:
46. beträffande ökade insatser från
näringslivet i utbildningen
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi117 yrkande 52 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
78. Lärlingsutbildningen (mom. 47)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp),
Fredrik Reinfeldt (m), Roy Ottosson
(mp), Mats Odell (kds), Per Bill (m) och
Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Lärlingsutbildningen bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet instämmer med
motionärerna i att lärlingssystem bör
ingå som en naturlig del i både ungdoms-
och vuxenutbildning. Om yrkesinriktad
utbildning mer målmedvetet integreras i
företagen förbättras effektiviteten.
Lärlingsutbildningen bör expandera och
ersättningarna fastställas till en nivå
som gör lärlingsprogrammen attraktiva
också för företagen. Regeringen bör
återkomma med förslag om hur ett utbyggt
lärlingsprogram snarast skall kunna
introduceras.
Uskottet förordar att riksdagen med
anledning av motionerna Fi117 (mp)
yrkande 54 och A49 (m) yrkande 42 som
sin mening ger regeringen till känna vad
här anförts.
dels att utskottets hemställan under 47
bort ha följande lydelse:
47. beträffande lärlingsutbildningen
att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:A49 yrkande 42 och
1995/96:Fi117 yrkande 54 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
79. Fördelning av
vuxenutbildningssatsningen mellan
folkbildningen och komvux (mom. 48)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Fördelning av
vuxenutbildningssatsningen mellan
folkbildningen och komvux bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med
motionärerna bakom motion Fi116 (v) att
fördelningen av platserna i
vuxenutbildningssatsningen bör vara 15
000 platser i folkhögskolan och 85 000
inom komvux. Utskottet anser att bas-
årsutbildningen även bör kunna förläggas
till folkhögskolor. Folkhögskolornas
arbetssätt och pedagogik bör kunna vara
av stort värde inom basårsutbildningen,
särskilt när det gäller att stimulera
nya grupper att söka sig till
högskolestudier. Finansutskottet
förordar med det anförda att riksdagen
bifaller motion Fi116 (v) yrkandena 18
och 19.
dels att utskottets hemställan under 48
bort ha följande lydelse:
48. beträffande fördelning av
vuxenutbildningssatsningen mellan
folkbildningen och komvux
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi116 yrkandena 18 och 19
samt med avslag på motionerna
1995/96:Fi118 yrkandena 10 och 11 och
1995/96:Fi126 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
80. Fördelning av
vuxenutbildningssatsningen mellan
folkbildningen och komvux (mom. 48)
Mats Odell (kds) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Fördelning av
vuxenutbildningssatsningen mellan
folkbildningen och komvux bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet anser att det inom
komvux finns uppenbara problem att klara
kvalitetskraven med den snabba utbyggnad
som regeringen föreslår. Utöver den
utbyggnad som sker redan hösten 1996
(prop. 1995/96:150, UbU6y, FiU10, rskr.
304) bör därför den ytterligare
utbyggnaden hösten 1997 begränsas till
10 000 platser. Medel till utbildningen
och till studiemedel bör beräknas i
enlighet med detta. Studieförbunden och
folkhögskolorna har tidigare visat sig
ha god förmåga att med kort varsel
anordna nya utbildningsplatser med god
kvalitet. Med sin annorlunda inriktning
kompletterar de komvux på ett bra sätt.
I budgetpropositionen bör regeringen
därför föreslå att 180 miljoner kronor
anvisas under anslaget Bidrag till
folkbildning, för att nya permanenta
platser skall inrättas hos studieförbund
och folkhögskolor. Studiemedel bör
anvisas i motsvarande omfattning.
Utskottet föreslår att riksdagen med
anledning av motion Fi118 (kds)
yrkandena 10 och 11 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet här
anfört.
dels att utskottets hemställan under 48
bort ha följande lydelse:
48. beträffande fördelning av
vuxenutbildningssatsningen mellan
folkbildningen och komvux
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi118 yrkandena 10 och 11
samt med avslag på motionerna
1995/96:Fi116 yrkandena 18 och 19
samt 1995/96:Fi126 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
81. Särskilt utbildningsbidrag (mom. 49)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Särskilt utbildningsbidrag bort
ha följande lydelse:
Finansutskottet delar motionärernas
uppfattning att en begränsning av tiden
för särskilt utbildningsbidrag till ett
år kan ge problem eftersom få människor
på den tiden kommer att få
gymnasiekompetens. Enligt utskottets
mening bör det särskilda
utbildningsbidraget utgå under hela den
studietid som behövs för att fullfölja
studier på en nivå motsvarande högst ett
treårigt program på gymnasieskolan eller
motsvarande på exempelvis folkhögskolan.
Utskottet ställer sig vidare bakom
motionärernas förslag att möjlighet
öppnas för arbetslösa akademiker med
naturvetenskaplig eller teknisk
grundutbildning under ett år för att
genomgå en praktisk-pedagogisk
utbildning om 40 poäng. Därigenom kan de
bli behöriga lärare inom naturvetenskap
och teknik. Med det anförda tillstyrker
utskottet motion Fi116 (v) yrkandena 20
och 22.
dels att utskottets hemställan under 49
bort ha följande lydelse:
49. beträffande särskilt
utbildningsbidrag
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi116 yrkandena 20 och 22 och
med avslag på motionerna
1995/96:Fi117 yrkande 60 och
1995/96:Fi127 yrkandena 1 och 2 som
sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
82. Särskilt utbildningsbidrag (mom. 49)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Särskilt utbildningsbidrag bort
ha följande lydelse:
Finansutskottet anser - i likhet med vad
som anförs i motion Fi117 (mp) yrkande
60 - att åldersgränserna för det
särskilda utbildningsbidraget, knutet
till a-kassenivån, bör ändras för att
bl.a. minska de orättvisor i
studiefinansie-ringen som uppkommer med
regeringens förslag. Sålunda bör den
nedre åldersgränsen för sådant bidrag
höjas till 35 år. Den övre åldersgränsen
bör med hänsyn till de äldre arbetslösas
speciella situation tas bort.
Utskottet föreslår riksdagen att med
bifall till motionsyrkandet som sin
mening ge regeringen till känna vad ovan
anförts.
dels att utskottets hemställan under 49
bort ha följande lydelse:
49. beträffande särskilt
utbildningsbidrag
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi117 yrkande 60 och med
avslag på motionerna 1995/96:Fi116
yrkandena 20 och 22 och 1995/96:Fi127
yrkandena 1 och 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
83. Barntillägget i svuxa (mom. 50)
Mats Odell (kds) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Barntillägget i svuxa bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet konstaterar att i motion
Fi118 (kds) yrkande 12 föreslås att
riksdagen beslutar att barntillägget i
det särskilda vuxenstudiestödet för
arbetslösa, svuxa, återinförs.
Utskottet har samma uppfattning som
motionärerna att det är nödvändigt att
återinföra barntillägget i svuxa för att
säkerställa särskilt ensamstående
föräldrars möjligheter till studier,
till dess att riksdagen beslutat om ett
nytt samlat studiestödssystem.
Finansutskottet tillstyrker
motionsyrkandet och föreslår att
riksdagen hos regeringen begär att detta
åtgärdas.
dels att utskottets hemställan under 50
bort ha följande lydelse:
50. beträffande barntillägget i
svuxa
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi118 yrkande 12 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
84. Högskoleutbyggnaden (mom. 51)
Mats Odell (kds) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Högskoleutbyggnaden bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet noterar att regeringen
- för att ge utrymme för en god
planering av den fortsatta expansionen -
har ändrat sitt förslag från
vårpropositionen om takten i
expansionen. I stället för att
ytterligare 10 000 platser skall
tillkomma år 1998 och ytterligare 5 000
platser år 1999 planerar regeringen nu
att samtliga 15 000 ytterligare platser
skall tillkomma först år 1999. Utskottet
välkomnar denna förändring, men anser
likväl att expansionen går alltför
snabbt. Satsningen på högre utbildning
måste vara långsiktig och ske i en jämn
takt som är väl avvägd efter
utbildningsanordnarnas möjligheter att
erbjuda en högkvalitativ utbildning.
Utskottet föreslår därför att riksdagen
med anledning av motion Fi118 (kds)
yrkande 9 som sin mening ger regeringen
till känna att antalet nya permanenta
platser i högskolan år 1999 bör
begränsas till 7 500.
dels att utskottets hemställan under 51
bort ha följande lydelse:
51. beträffande högskoleutbyggnaden
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi118 yrkande 9 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
85. Kvalitet i utbildningen (mom. 52)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp),
Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds),
Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Kvalitet i utbildningen bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet vill för sin del betona
att den avgörande utgångspunkten såväl
för tidpunkten för en fortsatt utbyggnad
av den högre utbildningen som för
fördelningen av platser mellan lärosäten
måste vara att ständigt beakta
utbildningarnas kvalitet. Det är i dag
minst lika viktigt att öka
examinationsfrekvensen som att forcera
fram nya platser. Betydelsen av
kvalitetssäkring talar för att själva
takten i utbyggnaden aldrig får bli det
viktigaste. Ett långsammare tempo kan
enligt utskottets mening accepteras om
det är nödvändigt för att behålla
kvaliteten. I syfte att ge företräde åt
kvalitetsinvesteringar i form av bl.a.
lärarkompetens och utrustning anser
utskottet att det bör övervägas att ett
särskilt kvalitetsanslag inrättas.
Regeringen bör återkomma till riksdagen
med en genomarbetad bedömning av hur
förutsättningar för undervisning med
mycket god kvalitet skall skapas.
Utskottet föreslår att riksdagen med
anledning av motionerna Fi121 (m)
yrkande 5, Fi123 (fp) yrkande 11 och A49
(m) yrkande 34 som sin mening ger
regeringen till känna vad här anförts om
kvalitet i utbildningen.
dels att utskottets hemställan under 52
bort ha följande lydelse:
52. beträffande kvalitet i
utbildningen
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:A49 yrkande 34,
1995/96:Fi121 yrkande 5 och
1995/96:Fi123 yrkande 11 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
86. Forskningsområden av särskild
betydelse för Sverige (mom. 53)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Forskningsområden av särskild
betydelse för Sverige bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet finner det viktigt att,
som motionärerna bakom motion A49 (m)
föreslagit, en bred process inleds genom
vilken universitet, högskolor och
företag söker definiera vilka
forskningsområden, inriktningar och
villkor i övrigt som är av särskild
betydelse för Sverige och svenska
företags utveckling. Det bör också
definieras inom vilka områden Sverige
har särskilda möjligheter att hävda en
position i forskningsfronten. Regeringen
bör enligt utskottets mening säkerställa
att så sker. Mot bakgrund av vad
utskottet här anfört tillstyrks motion
A49 (m) yrkande 37.
dels att utskottets hemställan under 53
bort ha följande lydelse:
53. beträffande forskningsområden av
särskild betydelse för Sverige
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:A49 yrkande 37 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
87. Utbytet mellan högskolor och
näringsliv (mom. 54)
Roy Ottosson (mp) och Mats Odell (kds)
anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Utbytet mellan högskolor och
näringslivet bort ha följande lydelse:
Finansutskottet har samma uppfattning
som motionärerna att det är angeläget
att utbytet mellan högskolor och
näringsliv förbättras. Ett sätt på
vilket detta skulle kunna ske är att
universitet och högskolor öppnar sin
verksamhet gentemot företag och den
offentliga tjänstesektorn genom att
studerande i forskarutbildning får
tjänstgöra på speciella tidsbegränsade
deltidstjänster. Regeringen bör
återkomma till riksdagen med förslag i
dessa avseenden.
Vad utskottet här anfört om ökat utbyte
mellan högskolor och näringsliv m.m. bör
riksdagen med anledning av motion Fi117
(mp) yrkande 53 som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 54
bort ha följande lydelse:
54. beträffande utbytet mellan
högskolor och näringsliv
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi117 yrkande 53 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
88. Stiftelsehögskolan i Jönköping (mom.
55)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Stiftelsehögskolan i Jönköping
bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill framhålla att
enligt statens avtal med Stiftelsen
Högskolan i Jönköping angående
utbyggnaden av Internationella
Handelshögskolan skall denna tillföras
100 nya platser årligen under perioden
1997-1999. Utskottet finner som det enda
rimliga att det av regeringen föreslagna
tillskottet av ytterligare 600 platser
till högskolan ligger utöver de
avtalsreglerade platserna. Med
hänvisning till det anförda tillstyrker
utskottet motion Fi128 (m).
dels att utskottets hemställan under 55
bort ha följande lydelse:
55. beträffande stiftelsehögskolan i
Jönköping
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi128 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
89. Individuella utbildningskonton (mom.
56)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp),
Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds),
Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Individuella utbildningskonton
bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med
motionärerna att ett system med en mer
långsiktig uppbyggnad av medel för
vuxnas utbildning i form av personliga
utbildningskonton bör införas. Praktiskt
bör detta ske genom att den enskilde
medges skattebefrielse för de medel han
avsätter till ett sådant
utbildningskonto. Arbetsgivaren skall
ges rätt att skattefritt avsätta lika
mycket som den enskilde gjort. För
låginkomsttagare kan en form av
utfyllnad på kontot övervägas. Ett
sådant system skulle kunna introduceras
relativt skyndsamt och på några år ge
alla vuxna bättre ekonomiska
förutsättningar att påbörja fort- och
vidareutbildning.
Utskottet föreslår riksdagen att med
anledning av motionerna Fi118 (kds)
yrkande 13, Fi121 (m) yrkande 3, A46
(kds) yrkande 8 och A49 (m) yrkande 36
som sin mening ge regeringen till känna
vad här anförts.
dels att utskottets hemställan under 56
bort ha följande lydelse:
56. beträffande individuella
utbildningskonton
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:A46 yrkande 8,
1995/96:A49 yrkande 36, 1995/96:Fi118
yrkande 13 och 1995/96:Fi121 yrkande
3 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
90. Betygskomplettering (mom. 57)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Betygskomplettering bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet vill peka på att det vid
ett genomförande av en ordning med
särskilt utbildningsbidrag kommer att
vara skillnad mellan dem som studerar
inom ramen för den särskilda
vuxenutbildningssatsningen och övriga
studerande. Enligt utskottets
uppfattning bör avgifter slopas helt vid
samtliga prövningar. Den studerandes
privatekonomi får inte utgöra hinder för
att genomgå prövning. Vad utskottet här
anfört om avgiftsfri prövning bör ges
regeringen till känna. Utskottet
tillstyrker motion Fi116 (v) yrkande 17.
dels att utskottets hemställan under 57
bort ha följande lydelse:
57. beträffande betygskomplettering
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi116 yrkande 17 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
91. Nationell skolpeng (mom. 58)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Nationell skolpeng bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med
motionärerna bakom motion A49 (m) att
införandet av ett system med nationell
skolpeng skulle göra valfriheten i
skolan reell för alla och innebära att
staten tar ett huvudansvar för skolans
finansiering. Skolpengen skall tilldelas
de skolor, fristående lika väl som
kommunala, som förmår tillgodose elevers
och föräldrars önskemål. Den konkurrens
som därvid kan uppkomma är enligt
utskottets mening kvalitetsdrivande.
Regeringen bör återkomma till riksdagen
med ett konkret förslag i denna riktning
med sikte på att ett nationellt
skolpengssystem skall kunna introduceras
senast den 1 juli 1999. Utskottet
tillstyrker med det anförda motion A49
(m) yrkande 32.
dels att utskottets hemställan under 58
bort ha följande lydelse:
58. beträffande nationell skolpeng
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:A49 yrkande 32 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
92. Databas om forskning (mom. 59)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Databas om forskning bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet noterar att
utbildningsutskottet tidigare utan att
ha något att erinra däremot behandlat
förslaget i anslutning i IT-
propositionen till ett
forskningsinformationssystem med
Internet som informationsbärare (prop.
1995/96:125, UbU5y). Utskottet vill i
sammanhanget framhålla att databasen för
forskning måste finnas tillgänglig för
företagen, särskilt för de mindre
företagen. I databasen bör, förutom
upplysningar bl.a. om pågående
forskningsprojekt, också finnas
teknikrapporter från Sveriges tekniska
attachéer. Med hänvisning till det
anförda tillstyrker finansutskottet
motion A49 (m) yrkande 38.
dels att utskottets hemställan under 59
bort ha följande lydelse:
59. beträffande databas om forskning
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:A49 yrkande 38 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
93. Ny utbildningsorganisation i
Norrland (mom. 60)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Ny utbildningsorganisation i
Norrland bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att regeringen bör
återkomma till riksdagen med förslag om
en organisation i huvudsak i enlighet
med vad som anges i motion A49 (m).
Enligt utskottets mening bör riksdagen
således bifalla motion A49 (m) yrkande
50.
dels att utskottets hemställan under 60
bort ha följande lydelse:
60. beträffande ny
utbildningsorganisation i Norrland
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:A49 yrkande 50 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
94. Svenskundervisning för invandrare
(mom. 61)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Svenskundervisning för
invandrare bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att det är av
största vikt att insatserna för att ge
invandrare kunskaper i det svenska
språket förstärks. Utan det språk som
talas här kommer många invandrare att
förbli på arbetsmarknadens utsida.
Regeringen bör därför redan hösten 1996
lägga fram ett förslag till riksdagen
för hur svenskundervisningen för
invandrare skall ges högsta prioritet. I
sammanhanget bör beaktas att skolor med
olika huvudmän, såsom fristående skolor,
har större möjligheter att erbjuda alla,
också invandrare, en utbildning som både
ger goda kunskaper och en tydlig
identitet. Med vad utskottet här anfört
tillstyrks motion A49 (m) yrkande 49.
dels att utskottets hemställan under 61
bort ha följande lydelse:
61. beträffande svenskundervisning
för invandrare
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:A49 yrkande 49 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
95. Utbildning i företagande (mom. 62)
Roy Ottosson (mp) och Mats Odell (kds)
anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Utbildning i företagande bort
ha följande lydelse:
Finansutskottet delar motionärernas
uppfattning om vikten av att skolan
bidrar till att lägga grunden för ett
företagsvänligt klimat genom att skapa
förståelse hos eleverna för
företagandets villkor och betydelse för
samhället. Det är därför viktigt att
moment om företagande kommer in i
kursplanerna på alla stadier inom
utbildningsväsendet. Utskottet anser
också att ytterligare ett nationellt
program med speciell inriktning på
företagande bör inrättas i
gymnasieskolan. Vidare bör regeringen
verka för att kurser och utbildningar om
företagande på högskolenivå anordnas av
universiteten och högskolorna i ökad
utsträckning. Utskottet tillstyrker med
det anförda motionerna A46 (kds) yrkande
1, Fi117 (mp) yrkande 31 och Fi118 (kds)
yrkande 14.
dels att utskottets hemställan under 62
bort ha följande lydelse:
62. beträffande utbildning i
företagande
att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:A46 yrkande 1,
1995/96:Fi117 yrkande 31 och
1995/96:Fi118 yrkande 14 och som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
96. Arbetsmarknadspolitikens inriktning
(mom. 63)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp),
Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds),
Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Arbetsmarknadspolitikens
inriktning bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill påpeka att Sverige
befinner sig i en synnerligen allvarlig
sysselsättningskris med rekordhög
arbetslöshet i växande, ökat antal
varsel och vikande sysselsättning. AMS
nyligen publicerade och reviderade
prognos för år 1996 visar att den öppna
arbetslösheten i snitt för år 1996
kommer att uppgå till 8,2 %. Därtill
kommer ca 5 % att vara i olika
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. I
detta läge uppträder regeringen närmast
handlingsförlamad. En sedan länge
utlovad sysselsättningsproposition
uteblir under en konstlad förevändning
om den s.k. arbetsrättskommissionens
sammanbrott, en händelse som enligt
utskottet i sig inte på något sätt borde
vara avgörande för regeringen att avstå
från att lägga fram förslag om en
sysselsättningspolitik. Först när flera
oppositionspartier utnyttjar sin
parlamentariska rätt att påkalla
ingripande från riksdagens sida och
själva för fram förslag till en politik
för fler jobb lägger regeringen fram en
proposition som dessvärre i flera
avseenden är ofullständig. Trots att
regeringen synes ha omprövat en del
frågor saknas ändå de konstruktiva
förslagen. Vad gäller förslagen inom
arbetsmarknadspolitiken ger den närmast
ett intryck av att ha tillkommit i stor
hast. Bl.a. saknas förslag om en
reformering av såväl arbetsrätten som
arbetslöshetsförsäkringen.
Regeringens målsättning att halvera den
öppna arbetslösheten till år 2000 är
enligt utskottets mening inte
tillräcklig. Risken är att människor
bara flyttas om i statistiken - från
öppen arbetslöshet till någon form av
åtgärd, utan ett riktigt jobb . Målet
måste vara att halvera den totala
arbetslösheten. Ett sådant mål kan
uppnås om man för en rätt politik.
Enligt utskottets mening måste en rad
åtgärder vidtas för att främja
sysselsättning i företagen. Företagande
måste sättas främst på dagordningen. Det
företagande som måste växa är av alla
slag. Tjänsteföretagen och
industriföretagen behöver exempelvis bli
fler och ges förutsättningar att
expandera. Det måste bli enklare att bli
företagare och att anställa. Bättre
villkor för arbete och företagande måste
skapas bl.a. genom att skatte- och
näringspolitiken utformas så att
drivkrafterna till företagande avsevärt
stärks.
Lönebildningen är ett stort problem på
arbetsmarknaden. Kompensationstänkande
mellan olika grupper har alltför mycket
styrt löntagarnas organisationer. Det är
önskvärt att lönesättningen premierar
kompetens och utbildning och inte
försvårar ungdomars inträde på
arbetsmarknaden.
Utskottet tillstyrker motionerna Fi123
(fp) yrkande 1, A46 (kds) yrkande 13,
och A49 (m) yrkande 41 i denna del.
Motionerna Fi116 (v) yrkande 1 och Fi117
(mp) yrkande 44 och 45 bör avstyrkas.
dels att utskottets hemställan under 63
bort ha följande lydelse:
63. beträffande
arbetsmarknadspolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:A46 yrkande 13,
1995/96:A49 yrkande 41 i denna del
och 1995/96:Fi123 yrkande 1 samt med
avslag på motionerna 1995/96:Fi116
yrkande 1, 1995/96:Fi117 yrkandena 44
och 45 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
97. Arbetsmarknadspolitikens inriktning
(mom. 63)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Arbetsmarknadspolitikens
inriktning bort ha följande lydelse:
Finansutskottet är starkt kritiskt till
regeringens hantering av
sysselsättningspropositionen. Under
våren har regeringen aviserat att den
hade för avsikt att lägga fram en
sysselsättningsproposition den 28 maj.
Med krystade argument om att parterna
inte förmått komma överens om
arbetsrättens utformning meddelade
regeringen att
sysselsättningspropositionen skulle
läggas fram först till hösten. Utskottet
finner det märkligt att regeringen
lägger över ansvaret på parterna att
utforma arbetsrätten och att regeringen
skyller sin passivitet när det gäller
att bekämpa massarbetslösheten på
parterna. Ur löntagarnas synpunkt kan
detta ses som ren utpressning.
Regeringen har nu i all hast utformat
och presenterat en proposition där
innehållet i ringa grad kommer att
påverka massarbetslösheten. Det handlar
främst om avisering av förslag som
kommer i höstens budget. Propositionen
har pressats genom riksdagen med mycket
kort motionstid och allt för kort
hanteringstid i utskottet. Regeringens
förslag är till stora delar dåligt
genomarbetade och utskottet har inte
fått erforderlig tid att förbättra
förslagen. En allvarlig invändning mot
innehållet är det synnerligen illa
förberedda förslaget till ändring i
arbetslöshetsförsäkringen som hårt
kommer att drabba utsatta grupper på
arbetsmarknaden.
Liksom Vänsterpartiet i motion Fi116
anser utskottet att regeringens politik
är helt otillräcklig för att få ned
arbetslösheten och stärka den uthålliga
tillväxten. Målet att halvera den öppna
arbetslösheten är bra, men inte
tillräckligt. Det långsiktiga målet
måste vara full sysselsättning. Kampen
mot arbetslösheten måste vara det
överordnade målet för den ekonomiska
politiken. Då går det inte att som
regeringen nyligen gjort, dra in
miljardbelopp från AMS resurser för
aktiva åtgärder samtidigt som
konjunkturavmattningen nu minskar
sysselsättningen. Detta går tvärt emot
ambitionen att minska den öppna
arbetslösheten. Såväl AMS som
Konjunkturinstitutets senaste prognoser
redovisar att arbetslösheten kommer att
öka under hösten.
Om Sverige skall kunna ta sig ur den
ekonomiska krisen måste sysselsättningen
öka. Vad som krävs är miljöomställning,
stärkt utvecklingskraft i näringslivet
med ökade satsningar på
kompetensutveckling i arbetslivet och en
successiv nedtrappning av arbetstiden.
Som Vänsterpartiet har utvecklat i annat
sammanhang bör ett sysselsättningspaket
omfattande minst 20 miljarder kronor
utarbetas. Ett sådant paket bör ha en
inriktning mot näringspolitik,
kommunsektor, miljöomställning och
arbetsmarknadspolitik.
Huvudproblemet för sysselsättningsläget
är att hemmaefterfrågan är så svag.
Regeringens EMU-anpassade ekonomiska
politik har aktivt bidragit till detta.
Även den hårda politiken mot
kommunsektorn har bidragit till ett
sämre sysselsättningsläge. Utskottet
anser att den något lättare
finanspolitik som Vänsterpartiet
redovisat i motionen till vårbudgeten
och till proposition 207 aktivt skulle
bidra till att minska arbetslösheten.
När det gäller problemet med
lönebildningen vill utskottet peka på
att även regeringen har ett ansvar.
Lönebildningen får inte tillåtas att
skapa ökade klyftor. Arbetet skall ge
löneinkomster som inte medför fattigdom
för de arbetande.
Särskilt viktigt är att säkra
kvinnornas rätt och möjlighet till
arbete. Kvinnorna drabbas särskilt hårt
av nedskärningar och rationaliseringar
inom kommunsektorn och av
rationaliseringar inom
kontorsadministration och handel.
Utskottet tillstyrker motion Fi116 (v)
yrkande 1. Motionerna Fi117 (mp)
yrkandena 44 och 45, Fi123 (fp) yrkande
1, A46 (kds) yrkande 13 och A49 (m)
yrkande 41 i denna del bör avstyrkas.
dels att utskottets hemställan under 63
bort ha följande lydelse:
63. beträffande
arbetsmarknadspolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi116 yrkande 1 samt med
avslag på motionerna 1995/96:Fi117
yrkandena 44 och 45, 1995/96:Fi123
yrkande 1, 1995/96:A46 yrkande 13 och
1995/96:A49 yrkande 41 i denna del
som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
98. Arbetsmarknadspolitikens inriktning
(mom. 63)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Arbetsmarknadspolitikens
inriktning bort ha följande lydelse:
Finansutskottet är starkt kritiskt till
att regeringen inte lagt den aviserade
sysselsättningspropositionen den 28 maj
som regeringen aviserat. Propositionen
kom först sedan flera partier utnyttjat
sin parlamentariska rätt att motionera
med anledning av den uteblivna
propositionen.
Det är uppseendeväckande att regeringen
i ett läge med massarbetslöshet inte
agerar och lämnar aviserade förslag till
riksdagen för att möta behovet av
åtgärder i syfte att få ned
arbetslösheten. Nyligen publicerade
siffror både från AMS och
Konjunkturinstitutet visar att
arbetslösheten ökar och kommer att uppgå
till över 13 % detta år. Den öppna
arbetslösheten kommer att uppgå till 8,2
% och personer i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder kommer att uppgå till närmare 5
% av arbetskraften.
När regeringen numera funnit för gott
att lämna sina förslag till riksdagen
tvingas man konstatera att förslagen
inte annat än marginellt kan bidra till
att pressa ned arbetslösheten. Det
saknas ett helhetsgrepp över situationen
på arbetsmarknaden.
Regeringens ambition att pressa ned den
öppna arbetslösheten är för låg. Målet
bör också vara att halvera den totala
arbetslösheten. Utskottet anser att den
totala arbetslösheten skall tillåtas
vara högst 7 % år 2000. Målet för den
öppna arbetslösheten skall vara högst 4
% vid samma tidpunkt.
Regeringen sätter sin tilltro till att
ekonomisk tillväxt kan lösa problemen på
arbetsmarknaden. Denna förhoppning är
orealistisk. Erfarenheten, särskilt
under senare år, visar att ekonomisk
tillväxt inte alls ger samma positiva
effekter på sysselsättningen som
tidigare. Det beror på att
produktiviteten ökar. Detta är särskilt
uttalat i de traditionella industriella
basnäringarna.
Den enskilt största åtgärden för att
pressa ned arbetslösheten och förbättra
sysselsättningen är en förkortning av
arbetstiden. En sådan
arbetstidsförkortning bör vara
förhållandevis stor och kopplas till en
samtidig minskning av skatter och
avgifter på arbete. Nettolönen efter
skatt kan då bibehållas och
arbetskraftskostnaden dämpas.
Nedskärningar på verksamheter inom den
offentliga sektorn har medfört ökade
kostnader i a-kassan, i
arbetsmarknadspolitiken och i form av
snabbt ökade socialbidragsutbetalningar.
Samtidigt kan vi konstatera att de
offentliga verksamheterna inom vård,
omsorg och skola fungerar allt sämre -
välfärden urholkas på ett sätt som
skadar både människor och ekonomi.
Omfördelningar av resurser inom den
offentliga sektorn från
arbetsmarknadspolitiska åtgärder och
transfereringar till välbeställda och
företag, till kärnverksamheterna inom
främst skola, vård och omsorg, skulle ge
både riktiga arbeten och en bättre
fungerande arbetsmarknad.
Den nödvändiga miljöanpassningen av
samhället ställer stora krav på
omställningar som också skapar många nya
arbetstillfällen. De gröna branscherna
är internationellt mycket expansiva, och
långt fler gröna jobb behövs i
traditionella branscher. Genom en
skatteväxling för miljön och medvetna
statliga satsningar på gröna jobb, t.ex.
genom investeringsbidrag till
energiomställning, allergisanering och
ökad naturvård, kan åtskilliga nya jobb
skapas.
Arbetsmarknadspolitiken skall vara ett
komplement som förbättrar
arbetsmarknadens funktionssätt. De
arbetssökande får stöd till
kompetensutveckling och att finna nya
arbeten - eller starta eget. Den
överbelastning som
arbetsmarnadspolitiken nu råkat in i är
resultatet av en misslyckad ekonomisk
politik. En förnyelse av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
behövs så som har skisserats i
Miljöpartiets motion. Utveckling av
lokala arbetsmarknader är särskilt
viktigt i sammanhanget.
Utskottet tillstyrker motion Fi117 (mp)
yrkandena 44 och 45. Motionerna Fi116
(v) yrkande 1, Fi123 (fp) yrkande 1, A46
(kds) yrkande 13 och A49 (m) yrkande 41
i denna del bör avstyrkas.
dels att utskottets hemställan under 63
bort ha följande lydelse:
63. beträffande
arbetsmarknadspolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi117 yrkandena 44 och 45
samt med avslag på motionerna
1995/96:Fi116 yrkande 1,
1995/96:Fi123 yrkande 1, 1995/96:A46
yrkande 13 och 1995/96:A49 yrkande 41
i denna del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
99. Uppföljning av
arbetsmarknadspolitiken (mom. 64)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Uppföljning av
arbetsmarknadspolitiken bort ha följande
lydelse:
Starka skäl talar enligt
finansutskottets uppfattning för att en
noggrann och fristående utvärdering görs
av arbetsmarknadspolitiken i allmänhet
och AMS i synnerhet. Liksom Moderata
samlingspartiet i motion A49 anser
utskottet det angeläget att grundligt
pröva huruvida några positiva effekter
uppnåtts av den arbetsmarknadspolitik
som förts på senare år.
Utskottet anser med hänvisning till det
anförda att motion A49 (m) yrkande 41 i
denna del bör tillstyrkas. Övriga
berörda motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 64
bort ha följande lydelse:
64. beträffande uppföljning av
arbetsmarknadspolitiken
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:A49 yrkande 41 i denna del
och med avslag på motionerna
1995/96:Fi116 yrkande 24,
1995/96:Fi117 yrkande 55,
1995/96:Fi118 yrkandena 15 och 17
samt 1995/96:Fi123 yrkande 2 i denna
del som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
100. Uppföljning av
arbetsmarknadspolitiken (mom. 64)
Anne Wibble (fp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Uppföljning av
arbetsmarknadspolitiken bort ha följande
lydelse:
I likhet med Folkpartiet i motion Fi123
anser finansutskottet att de av
regeringen uppsatta målen för AMV är
goda. Dock måste det ifrågasättas om de
kommer att kunna uppnås. Regeringen bör
därför presentera en utvärdering av hur
verkets mål har uppnåtts hittills.
Utskottet tillstyrker därför motion
Fi123 (fp) yrkande 2 i denna del. Övriga
berörda motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 64
bort ha följande lydelse:
64. beträffande uppföljning av
arbetsmarknadspolitiken
att riksdagen med bifall till motion
1995/96: Fi123 yrkande 2 i denna del
och med avslag på motionerna
1995/96:Fi116 yrkande 24,
1995/96:Fi117 yrkande 55,
1995/96:Fi118 yrkandena 15 och 17
samt 1995/96: A49 yrkande 41 i denna
del som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
101. Uppföljning av
arbetsmarknadspolitiken (mom. 64)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Uppföljning av
arbetsmarknadspolitiken bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med
Vänsterpartiet i motion Fi116 att det är
viktigt med ett oberoende och
självständigt tillvägagångssätt vid
uppföljning och utvärdering av
arbetsmarknadspolitiken. Det är därför
väsentligt att det eller de organ som
svarar för utvärderingarna också är
fristående från regeringsmakten. Ett
utvärderingsinstitut bör således inte
vara organisatoriskt placerat direkt
under Arbetsmarknadsdepartementet.
Det anförda innebär att motion Fi116
(v) yrkande 24 tillstyrks. Övriga
berörda motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 64
bort ha följande lydelse:
64. beträffande uppföljning av
arbetsmarknadspolitiken
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi116 yrkande 24 och med
avslag på motionerna 1995/96:Fi117
yrkande 55, 1995/96:Fi118 yrkandena
15 och 17, 1995/96:Fi123 yrkande 2 i
denna del samt 1995/96:A49 yrkande 41
i denna del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
102. Uppföljning av
arbetsmarknadspolitiken (mom. 64)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Uppföljning av
arbetsmarknadspolitiken bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet delar uppfattningen i
Miljöpartiets motion att regeringen
snarast bör komplettera sina förslag med
könsuppdelad statistik vad gäller
arbetsmarknad, arbetsmarknadsåtgärder
och utbildningssatsningar som bekostas
med skattemedel. Utskottet vill se det
faktiska resultatet av att regeringen
uttalat att den arbetar för att låta
jämställdhetsperspektivet genomsyra
samtliga beslut.
Vidare bör förslaget om att inrätta ett
nytt institut under
Arbetsmarknadsdepartementet avvisas.
Utvärderings- och forskningsuppdrag bör
läggas på fristående organisationer,
myndigheter och universitet.
Motion Fi117 (mp) yrkande 55
tillstyrks. Övriga berörda motioner
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 64
bort ha följande lydelse:
64. beträffande uppföljning av
arbetsmarknadspolitiken
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi117 yrkande 55 och med
avslag på motionerna 1995/96:Fi116
yrkande 24, 1995/96:Fi118 yrkandena
15 och 17, 1995/96:Fi123 yrkande 2 i
denna del samt 1995/96:A49 yrkande 41
i denna del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
103. Uppföljning av
arbetsmarknadspolitiken (mom. 64)
Mats Odell (kds) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Uppföljning av
arbetsmarknadspolitiken bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet delar bedömningen i
Kristdemokraternas motion Fi118.
Utvärderings- och forskningsuppdrag
skall således läggas på fristående
organisationer, myndigheter och
universitet. Förslaget om att inrätta
ett nytt institut under
Arbetsmarknadsdepartementet bör avvisas.
Motion Fi118 (kds) yrkandena 15 och 17
tillstyrks således. Övriga berörda
motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 64
bort ha följande lydelse:
64. beträffande uppföljning av
arbetsmarknadspolitiken
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi118 yrkandena 15 och 17
samt med avslag på motionerna
1995/96:Fi116 yrkande 24,
1995/96:Fi117 yrkande 55,
1995/96:Fi123 yrkande 2 i denna del
och 1995/96:A49 yrkande 41 i denna
del som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
104. Övergripande mål för
Arbetsmarknadsverket (mom. 65)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Övergripande mål för
Arbetsmarknadsverket bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet vill anföra följande.
Arbetet med att bryta den
könssegregerade arbetsmarknaden har
hittills inte varit särskilt
framgångsrikt. Manliga normer styr
fortfarande arbetsmarknadspolitiken
liksom mycket av arbetslivets villkor
och maktstruktur. Det är en första
rangens uppgift att bryta denna
könsstruktur. Utskottet anser i likhet
med motion Fi116 (v) att målet att bryta
den könssegregerade arbetsmarknaden bör
föras in som ett fjärde konkret
övergripande mål för AMV. Visserligen är
målet av någon annan karaktär än de
vvriga men det är konkret och det går
att utvärdera.
Därmed tillstyrks motion Fi116 (v)
yrkande 23 medan motion Fi118 (kds)
yrkande 16 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 65
bort ha följande lydelse:
65. beträffande övergripande mål för
Arbetsmarknadsverket
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi116 yrkande 23 och med
avslag på motion 1995/96:Fi118
yrkande 16 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
105. Övergripande mål för
Arbetsmarknadsverket (mom. 65)
Mats Odell (kds) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Övergripande mål för
Arbetsmarknadsverket bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med
Kristdemokraterna i motion Fi118 att
personalstyrkan vid AMS bör reduceras på
motsvarande sätt som skett med
Skolverket. På så sätt kan
administrationen minskas ytterligare
till förmån för fältarbetet vid
arbetsförmedlingarna. Utskottet
instämmer vidare i Kristdemokraternas
uppfattning att en mer flexibel och
lokal arbetsmarknadspolitik inte gör det
möjligt att exakt bestämma kvantiteten
på antalet människor i åtgärder. I
stället bör antalet platser i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder
fastställas inom ramen för ett
intervall. Därtill bör ett
utvärderingssystem tillskapas som inte
endast ser till kvantiteten i åtgärderna
utan också till kvaliteten, mätt som
antal personer som övergått till
reguljärt arbete efter en åtgärdsperiod.
För budgetåret 1997 förordar utskottet
att antalet platser i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder
fastställs till ett intervall omfattande
190 000-240 000 platser.
Det anförda innebär att motion Fi118
(kds) yrkande 16 tillstyrks och motion
Fi116 (mp) yrkande 23 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 65
bort ha följande lydelse:
65. beträffande övergripande mål för
Arbetsmarknadsverket
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi118 yrkande 16 och med
avslag på motion 1995/96:Fi116
yrkande 23 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
106. Arbetsförmedling och
arbetsmarknadsinstitut (mom. 66)
Anne Wibble (fp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Arbetsförmedling och
arbetsmarknadsinstitut bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet vill anföra följande.
Arbetsmarknadsläget har försvagats under
de senaste månaderna. Minskningen av
antalet sysselsatta de senaste månaderna
är oroande.
Att i detta läge bibehålla ett visst
mått av extra resurser till
arbetsförmedlingar och
arbetsmarknadsinstitut är enligt
utskottet nödvändigt. Utskottet anser
därför, i överensstämmelse med
Folkpartiets förslag i motion Fi123, att
högst 420 miljoner kronor av medlen
under anslaget Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder får användas till tillfälliga
personalförstärkningar vid
arbetsförmedlingen och
arbetsmarknadsinstituten. Det
medelsbelopp på 200 miljoner kronor som
därigenom frigörs i jämförelse med
regeringens förslag bör anslås till
lönebidrag. Vidare bör en uppföljning
göras av vilka effekter som uppnås av
personalförstärkningar vid
arbetsförmedlingen och
arbetsmarknadsinstituten under år 1997.
Denna bör redovisas inför riksdagen före
utgången av år 1997.
Detta innebär att propositionens
förslag avstyrks och motion Fi123 (fp)
yrkande 6 tillstyrks.
dels att utskottets hemställan under 66
bort ha följande lydelse:
66. beträffande arbetsförmedling och
arbetsmarknadsinstitut
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi123 yrkande 6 samt med
avslag på proposition 1995/96:222
yrkande 15 godkänner att högst
420 000 000 kr av medlen under
anslaget Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder får användas för tillfälliga
personalförstärkningar vid
arbetsförmedlingen och
arbetsmarknadsinstituten under
budgetåret 1997,
107. Lokal samverkan i
arbetsförmedlingsnämnderna (mom. 67)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Lokal samverkan i
arbetsförmedlingsnämnderna bort ha
följande lydelse:
Enligt finansutskottets uppfattning
innebär propositionens förslag en
kommunalisering av arbetslösheten som
riskerar att leda till etablering av en
tredje arbetsmarknad där den enskilde
hänvisas till vad som för många kan
komma att bli eviga bidragsjobb i
kommunal regi. Utskottet anser, i
överensstämmelse med Moderata
samlingspartiets förslag i motion Fi122,
att erfarenheter från den av riksdagen
nyligen beslutade försöksverksamheten
med lokal samverkan mot arbetslösheten
bör inhämtas innan någon förändring görs
rörande arbetsförmedlingsnämnderna.
Det anförda innebär att motion Fi122
(m) yrkandena 2 och 3 tillstyrks medan
propositionens förslag och motion Fi116
(v) yrkande 25 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 67
bort ha följande lydelse:
67. beträffande lokal samverkan i
arbetsförmedlingsnämnderna
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi122 yrkandena 2 och 3
avslår proposition 1995/96:222
yrkandena 16 och 17 samt motion
1995/96:Fi116 yrkande 25,
108. Lokal samverkan i
arbetsförmedlingsnämnderna (mom. 67)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Lokal samverkan i
arbetsförmedlingsnämnderna bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet har inget att erinra mot
förslagen om ytterligare lokal
förankring samt ändring av
arbetsförmedlingsnämndernas ställning
och sammansättning. Utskottet vill dock
- i likhet med Vänsterpartiets motion
Fi116 - framhålla att det i den allmänna
debatten tycks förekomma missförstånd om
vad reformen i realiteten innebär. Några
stora medelstillskott kommer inte
kommunerna till del.
Enligt utskottet måste
arbetsmarknadspolitiken ses som en del
av den ekonomiska politiken och ansvaret
utkrävas av regeringen. Den lokala
arbetsmarknaden måste kunna gå utanför
kommungränserna. Individer får inte
låsas in i kommunala
sysselsättningsprojekt. Samtidigt skulle
lokal samverkan och lokalt ansvar kunna
effektivisera arbetet förutsatt att
arbetsmarknaden är expansiv och
resurserna tillräckliga. Den
arbetsmarknadspolitiska ambitionen måste
vara den förhärskande, inte den
socialpolitiska.
Det anförda innebär att propositionens
förslag och motion Fi116 (v) yrkande 25
tillstyrks medan motion Fi122 (m)
yrkandena 2 och 3 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 67
bort ha följande lydelse:
67. beträffande lokal samverkan i
arbetsförmedlingsnämnderna
att riksdagen med bifall till
proposition 1995/96:222 yrkandena 16
och 17 och motion 1995/96:Fi116
yrkande 25 och med avslag på motion
1995/96:Fi122 yrkandena 2 och 3
dels godkänner regeringens
förslag i fråga om sammansättningen
av arbetsförmedlingsnämnderna,
dels godkänner regeringens
förslag att det bör finnas en
arbetsförmedlingsnämnd i varje
kommun,
dels som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
109. Aktivitetsstöd (mom. 68)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Aktivitetsstöd bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet anser att riksdagen
skall godkänna att ersättningen i de
individinriktade stödformerna sammanförs
till ett aktivitetsstöd. Däremot anser
utskottet att riksdagen inte skall
acceptera nivån på stödet och att
förhöjt dagpenningbelopp inte skall
kunna förekomma. Utskottet är över huvud
taget kritiskt till att regeringen redan
nu binder sig för att inte höja några
dagpenningbelopp, inte ens det lägsta
som i dag är KAS-beloppet, 230 kr per
dag. Den regelförändring regeringen
föreslår anges innebära en besparing på
189 miljoner kronor för år 1997.
Utskottet delar Vänsterpartiets
uppfattning att besparingens innebörd är
oklar och att budgetmässiga
prioriteringar bör ske i ett sammanhang
och således invänta den ordinarie
budgetprocessen.
Sammanfattningsvis anser utskottet att
riksdagen med bifall till motion Fi116
(v) yrkandena 26 och 50 i denna del
skall avslå regeringens förslag såvitt
avser ersättningsnivå och besparing.
dels att utskottets hemställan under 68
bort ha följande lydelse:
68. beträffande aktivitetsstöd
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi116 yrkandena 26 och 50 i
denna del samt med anledning av
proposition 1995/96:222 yrkandena 18
och 26 i denna del,
dels godkänner regeringens
förslag om att bidragen till
deltagare i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder sammanförs till ett
aktivitetsstöd,
dels i övrigt avslår regeringens
förslag till besparingar i fråga om
aktivitetsstödet,
dels som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
110. Individuella handlingsplaner (mom.
69)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Individuella handlingsplaner
bort ha följande lydelse:
Finansutskottet kan till fullo
tillstyrka arbetssättet med individuella
handlingsplaner. Det är dock angeläget
att samtidigt betona att tillräckliga
personalresurser måste ställas till
arbetsförmedlingens och
arbetsmarknadsinstitutens förfogande för
att god kvalitet skall kunna uppnås i
handlingsplanerna. Utskottet instämmer
därmed i Vänsterpartiets uppfattning i
motion Fi116. I likhet med motionen
anser utskottet att den målgrupp för
individuella handlingsplaner som
uttryckligen pekas ut i propositionen,
nämligen långtidsarbetslösa, är för
snävt avgränsad. Målgruppen bör således
vidgas till att omfatta arbetslösa som
inte har särskilt goda förutsättningar
på arbetsmarknaden.
Utskottet anser vidare att vissa form-
och ansvarsfrågor kring de individuella
handlingsplanerna måste belysas närmare.
För att ge den enskilde rättstrygghet är
det angeläget att klarlägga formerna för
beslut om planens innehåll, vad som sker
vid oenighet mellan den enskilde och
myndigheten samt under vilka
förutsättningar endera parten inte skall
anses ha uppfyllt villkoren. Regeringen
bör återkomma med ett utförligare
preciserat förslag i
budgetpropositionen.
Det som anförts bör enligt utskottets
uppfattning ges regeringen till känna,
vilket innebär att motion Fi116 (v)
yrkande 29 tillstyrks.
dels att utskottets hemställan under 69
bort ha följande lydelse:
69. beträffande individuella
handlingsplaner
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi116 yrkande 29 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
111. Platsförmedling (mom. 70)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Platsförmedling bort ha
följande lydelse:
Enligt finansutskottets uppfattning
finns det alltjämt restriktioner i den
privata förmedlingsverksamhet som
etablerats sedan avskaffandet av det
offentliga arbetsförmedlingsmonopolet
den 1 juli 1993. Utskottet anser att
mycket talar för att de kvarvarande
restriktionerna gör det onödigt svårt
för arbetslösa att hitta en lämplig och
intresserad arbetsgivare. Bland annat
personaluthyrningsföretagen, som kan bli
utomordentligt viktiga på en flexibel
arbetsmarknad, har i dag svårigheter att
utvecklas tillfullo. Konkurrensen bör nu
förbättras ytterligare. Något
platsanmälningstvång bör inte finnas
kvar. Olika förmedlingar i konkurrens
med varandra är en bättre garanti för
effektivitet än administrativa
regleringar.
Det är enligt utskottet uppfattning
angeläget att kvarvarande hinder för
privat arbetsförmedling snarast
undanröjs. Det som anförts bör ges
regeringen till känna, vilket innebär
att motion A49 (m) yrkande 44
tillstyrks.
dels att utskottets hemställan under 70
bort ha följande lydelse:
70. beträffande platsförmedling
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:A49 yrkande 44 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Arbetsmarknadsutbildningens
inriktning bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar Vänsterpartiets
uppfattning att riksdagen bör avslå
regeringens förslag till besparing på
300 miljoner kronor i fråga om
upphandlad arbetsmarknadsutbildning. Det
saknas underlag för att bedöma hur en
eventuell växling kan ske mot satsningen
på vuxenutbildning. Frågan bör därför
prövas i budgetprocessen. Därmed
tillstyrks motion Fi116 (v) yrkande 50 i
denna del.
dels att utskottets hemställan under 71
bort ha följande lydelse:
71. beträffande
arbetsmarknadsutbildningens
inriktning
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi116 yrkande 50 i denna del
avslår proposition 1995/96:222
yrkande 26 i denna del,
113. Arbetsmarknadsutbildning för
handikappade och utomnordiska medborgare
(mom. 72)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Arbetsmarknadsutbildning för
handikappade och utomnordiska medborgare
bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar uppfattningen i
Moderata samlingspartiets motion att
förslaget om att utomnordiska invandrare
och arbetshandikappade skall få
möjlighet att studera på a-kassa inom
det reguljära utbildningsväsendet på
grundskole- och gymnasienivå är
ogenomtänkt och bör övervägas på nytt
inom regeringskansliet. Därvid bör
studiestödsutredningens förslag
övervägas. Enligt utskottets mening kan
man befara att regeringens förslag
kommer att leda till motsättningar olika
grupper emellan och besvärande
orättvisor.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med
bifall till motion Fi122 (m) yrkande 4
som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 72
bort ha följande lydelse:
72. beträffande
arbetsmarknadsutbildning för
handikappade och utomnordiska
medborgare
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi122 yrkande 4 samt med
avslag på proposition 1995/96:222
yrkande 19 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
114. Arbetsplatsintroduktion (mom. 73)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Arbetsplatsintroduktion bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet anser att riksdagen
skall godkänna regeringens förslag att
anställningskravet vid
arbetsplatsintroduktion (API) slopas
fr.o.m. den 1 september 1996. Utskottet
anser vidare i enlighet med
Vänsterpartiets förslag att API för
arbetslösa akademiker utan
arbetslivserfarenhet och invandrare
skall utvidgas från nuvarande sex
månader till tolv månader. Detta bör
riksdagen med anledning av motion Fi116
(v) yrkande 21 som sin mening ge
regeringen till känna. Därmed bör motion
Fi118 (kds) yrkande 18 avstyrkas.
dels att utskottets hemställan under 73
bort ha följande lydelse:
73. beträffande
arbetsplatsintroduktion
att riksdagen med bifall till
proposition 1995/96:222 yrkande 20
och motion 1995/96:Fi116 yrkande 21
samt med avslag på motion
1995/96:Fi118 yrkande 18 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
115. Arbetsplatsintroduktion (mom. 73)
Mats Odell (kds) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Arbetsplatsintroduktion bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet delar Kristdemokraternas
uppfattning att anställningskravet vid
arbetsplatsintroduktion bör slopas redan
den 1 augusti 1996. Därmed tillstyrks
motion Fi118 (kds) yrkande 18 medan
motion Fi116 (v) yrkande 21 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 73
bort ha följande lydelse:
73. beträffande
arbetsplatsintroduktion
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi118 yrkande 18 och med
anledning av proposition 1995/96:222
yrkande 20 samt med avslag på motion
1995/96:Fi116 yrkande 21 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
116. Datortek (mom. 74)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Datortek bort ha följande
lydelse:
Enligt utskottets mening bör det för
arbetslösa ungdomar upp till 25 år som
genomgått datortekutbildning inrättas
ett uppföljningsprogram i enlighet med
vad som föreslås i Vänsterpartiets
motion Fi116. Ungdomarna skall med ett
särskilt rekryteringsstöd i högst sex
månader kunna arbeta i små företag.
Uppföljningsprogrammet tillgodoser
behovet av teknikspridning samtidigt som
ungdomsarbetslösheten bekämpas. Vad
utskottet anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna. Därmed
tillstyrks motion Fi116 (v) yrkande 30.
dels att utskottets hemställan under 74
bort ha följande lydelse:
74. beträffande datortek
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi116 yrkande 30 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
117. Rekryteringsstöd och
beredskapsarbete (mom. 75)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Rekryteringsstöd och
beredskapsarbete bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet anser att riksdagen
skall avslå förslaget om bidragsnivåer
och bidragsvillkor vid rekryteringsstöd
och statsbidrag till beredskapsarbete av
tjänstekaraktär. Utskottet anser också
att förslaget till besparing i
rekryteringsstödet skall avslås.
Rekryteringsstöd är en mycket lyckad
åtgärd; ca 70 % av individerna som
erhållit rekryteringsstöd har fått
arbete direkt efter åtgärden. Det är
svårt att i propositionen utläsa hur den
föreslagna regelförändringen kan ge
upphov till den angivna besparingen
eller hur den påverkar volymen. Därmed
tillstyrks motion Fi116 (v) yrkandena 32
och 50 i denna del.
dels att utskottets hemställan under 75
bort ha följande lydelse:
75. beträffande rekryteringsstöd och
beredskapsarbete
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi116 yrkandena 32 och 50 i
denna del samt med avslag på
proposition 1995/96:222 yrkandena 21
och 26 i denna del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
118. Utbildningsvikariat (mom. 76)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Utbildningsvikariat bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet anser att riksdagen
skall godkänna regeringens förslag om
att utbildningsvikariatens system med
avdrag på arbetsgivaravgiften ersätts
med ett bidragssystem. Riksdagen bör
dock i enlighet med Vänsterpartiets
motion Fi116 avslå regeringens förslag
till bidragsnivåer och bidragsvillkor
vid utbildningsvikariat.
Utbildningsvikariat är en lyckad åtgärd
som innebär dels att arbetslösa kan
bryta långa perioder av arbetslöshet,
dels att yrkesverksamma personer erbjuds
möjlighet till vidareutbildning och
kompetensutveckling. Det är också en
åtgärd som visat sig ge positiva
effekter inom de kvinnodominerade
sektorerna.
Utskottet har tidigare uttalat det
önskvärda i att rätten till
tjänstledighet utvidgas till att gälla
även för att starta eget företag.
Utskottet står fast vid sin uppfattning.
Med det anförda tillstyrks motion Fi116
(v) yrkandena 31 och 33.
dels att utskottets hemställan under 76
bort ha följande lydelse:
76. beträffande utbildningsvikariat
att riksdagen med anledning av
proposition 1995/96:222 yrkande 22
samt med bifall till motion
1995/96:Fi116 yrkandena 31 och 33 som
sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
119. Arbetslivsutveckling (ALU) (mom.
77)
Anne Wibble (fp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Arbetslivsutveckling (ALU) bort
ha följande lydelse:
Finansutskottet delar i huvudsak
regeringens syn när det gäller den
allmänna inriktningen av ALU. Det är bra
att en stor del av ALU-projekten
inriktas mot miljö, kultur och
jämställdhet. Det är särskilt viktigt
att såväl rationalitet som att löpande
tillsyn sker och att ALU:s fortbildande
och kunskapshöjande moment upprätthålls.
Utskottet anser därför i likhet med
Folkpartiet att det bör göras en
utvärdering av hur åtgärden har
fungerat. Detta bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna. Därmed
tillstyrks motion Fi123 (fp) yrkande 2 i
denna del. Övriga motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 77
bort ha följande lydelse:
77. beträffande arbetslivsutveckling
(ALU)
att riksdagen med bifall till
proposition 1995/96:222 yrkande 13
och motion 1995/96:Fi123 yrkande 2 i
denna del samt med avslag på
motionerna 1995/96:Fi116 yrkande 34
och 1995/96:Fi118 yrkande 19 antar
regeringens förslag till lag om
arbetslivsutveckling och som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
120. Arbetslivsutveckling (ALU) (mom.
77)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Arbetslivsutveckling (ALU) bort
ha följande lydelse:
Finansutskottet biträder regeringens
förslag om att ALU skall bedrivas även
under budgetåret 1997. Eftersom
regeringens förslag till ny lag om
arbetslivsutveckling förutsätter
propositionens förslag beträffande a-
kassan, vilket utskottet avvisar, bör
den nuvarande lagen (1995:409) om
arbetslivsutveckling förlängas att gälla
även under 1997. Riksdagen bör med
bifall till motion Fi116 (v) yrkande 34
besluta detta. Övriga motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 77
bort ha följande lydelse:
77. beträffande arbetslivsutveckling
(ALU)
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi116 yrkande 34 och med
avslag på proposition 1995/96:222
yrkande 13 och motionerna
1995/96:Fi118 yrkande 19 och
1995/96:Fi123 yrkande 2 i denna del
beslutar att lagen (1995:409) om
arbetslivsutveckling skall gälla även
under år 1997,
121. Arbetslivsutveckling (ALU) (mom.
77)
Mats Odell (kds) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Arbetslivsutveckling (ALU) bort
ha följande lydelse:
Finansutskottet delar Kristdemokraternas
uppfattning att ALU är en viktig åtgärd
av betydelse för bl.a. miljö- och
kultursektorn. Utskottets uppfattning är
att ALU också skall kunna erbjudas till
arbetslösa som inte är berättigade till
arbetslöshetsersättning eller KAS-
ersättning. Även denna grupp skulle
därvid omfattas av aktivitetsstödet. En
sådan ordning är enligt utskottets
mening rimlig mot bakgrund av att
kommunerna skall vara medfinansiärer vid
den lokala samverkan mot arbetslöshet.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med
bifall till motion Fi118 (kds) yrkande
19 som sin mening ge regeringen till
känna. Övriga motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under
77 bort ha följande lydelse:
77. beträffande arbetslivsutveckling
(ALU)
att riksdagen med anledning av
proposition 1995/96:222 yrkande 13
samt med bifall till motion
1995/96:Fi118 yrkande 19 och med
avslag på motionerna 1995/96:Fi116
yrkande 34 och 1995/96:Fi123 yrkande
2 i denna del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
122. Pendlingsstöd (mom. 78)
Mats Odell (kds) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Pendlingsstöd bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med
Kristdemokraterna att pendlingsstödet
skall avskaffas. Stödet har enligt
utskottets uppfattning skapat problem
och inte nämnvärt bidragit till att
minska arbetslösheten. Detta bör
riksdagen med bifall till motion Fi118
(kds) yrkande 20 som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 78
bort ha följande lydelse:
78. beträffande pendlingsstöd
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi118 yrkande 20 samt med
avslag på proposition 1995/96:222
yrkande 23 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
123. Invandrarna på arbetsmarknaden
(mom. 79)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Invandrarna på arbetsmarknaden
bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med
Vänsterpartiet att offentliga
arbetsgivare har ett särskilt ansvar för
att bryta det diskriminerande mönstret
på arbetsmarknaden. I dag finns det
alltför få med invandrarbakgrund inom
den statliga sektorn. Det måste vara ett
övergripande mål för den statliga
rekryteringspolitiken att rekrytera fler
personer med invandrarbakgrund.
Finansutskottet noterar med
tillfredsställelse att regeringen avser
att se över lagstiftningen mot etnisk
diskriminering i arbetslivet. Enligt
utskottets uppfattning bör översynen
utmynna i att lagstiftningen utsträcks
så att den omfattar även förbud mot
indirekt diskriminering. En sannolikt
vanlig form av indirekt diskriminering
är när arbetsgivaren ställer sakligt
omotiverade krav på perfekta kunskaper i
svenska språket. Lagen bör även omfatta
ett diskrimineringsförbud under
anställningsförfarandet.
Regeringen bör därför återkomma till
riksdagen med förslag till skärpning av
lagen mot etnisk diskriminering i
enlighet med Vänsterpartiets förslag.
Finansutskottet tillstyrker med det
anförda motion Fi116 (v) yrkandena 35
och 36. Motion Fi117 (mp) yrkande 71 bör
inte föranleda någon åtgärd.
dels att utskottets hemställan under 79
bort ha följande lydelse:
79. beträffande invandrarna på
arbetsmarknaden
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi116 yrkandena 35 och 36
samt med avslag på motion
1995/96:Fi117 yrkande 71 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
124. Invandrarna på arbetsmarknaden
(mom. 79)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Invandrarna på arbetsmarknaden
bort ha följande lydelse:
Trots den nya lagen mot etnisk
diskriminering finns det fortfarande en
omfattande diskriminering av invandrare
på den svenska arbetsmarknaden. Med
hänsyn till att lagstiftningen inte
fungerar i praktiken anser utskottet att
lagen bör ändras.
På samma sätt som i jämställdhetslagen
bör lagen mot etnisk diskriminering
kompletteras med en målsättningsparagraf
av innebörd att ändamålet är att främja
allas rätt till lika behandling i
arbetslivet oberoende av hudfärg,
nationellt, etniskt ursprung eller
trosbekännelse. Härigenom uppnås krav på
aktiva åtgärder från arbetsgivaren.
Det till Miljöpartiets motion Fi117
fogade förslaget till lag om ändring i
lagen (1994:134) mot etnisk
diskriminering bör därför antas av
riksdagen. Motion Fi116 (v) yrkandena 35
och 36 bör däremot inte föranleda någon
åtgärd.
dels att utskottets hemställan under 79
bort ha följande lydelse:
79. beträffande invandrarna på
arbetsmarknaden
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi117 yrkande 71 samt med
avslag på motion 1995/96:Fi116
yrkandena 35 och 36 antar det i
motion 1995/96:Fi117 intagna
förslaget till lag om ändring i lagen
om etnisk diskriminering samt som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
125. Offentliga tillfälliga arbeten för
äldre (mom. 80)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp),
Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds),
Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Offentliga tillfälliga arbeten
för äldre (OTA) bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet vill i detta sammanhang
framhålla följande. Situationen för de
äldre på arbetsmarknaden är allvarlig.
Regeringens förslag om offentliga
tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa
är enligt utskottets mening ogenomtänkt.
Det löser inga problem utan riskerar
snarare att förvärra
arbetsmarknadssituationen för de äldre.
De risker som är förknippade med
regeringens förslag är uppenbara;
arbetsförmedlingarna minskar sina
insatser för de äldre och kommunerna
räknar med att få förstärkning utan
motsvarande kostnader. Detta kan leda
till att ytterligare personal sägs upp.
Att hänvisa äldre till bidragsarbeten
kan vara ett hot mot en bra och
professionell vård.
Många av de äldre arbetslösa är enligt
propositionen män som slagits ut från
arbete i industrin under början av 1990-
talet. En stor andel har låg utbildning.
Med tanke på att de stora
neddragningarna inom den offentliga
sektorn ligger inom vård och omsorg
anser utskottet att åtgärden är
feltänkt. I den mån reguljära arbeten
skall utföras inom den offentliga
sektorn är det uppenbart att
undanträngningseffekter inte kan
undvikas.
Sammanfattningsvis anser utskottet att
propositionens förslag bör avslås.
Utskottet tillstyrker motionerna Fi118
(kds) yrkande 21, Fi122 (m) yrkandena 1
och 5 och Fi123 (fp) yrkande 3 men
avstyrker motionerna Fi116 (v) yrkandena
37-39, Fi117 (mp) yrkandena 46 och 47
samt Fi127 (fp) yrkande 3.
dels att utskottets hemställan under 80
bort ha följande lydelse:
80. beträffande offentliga
tillfälliga arbeten för äldre
att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:Fi118 yrkande 21,
1995/96:Fi122 yrkandena 1 och 5,
1995/96:Fi123 yrkande 3 avslår
proposition 1995/96:222 yrkandena 14
och 24 och motionerna 1995/96:Fi116
yrkandena 37-39, 1995/96:Fi117
yrkandena 46 och 47 samt 1995/96:
Fi127 yrkande 3,
126. Offentliga tillfälliga arbeten för
äldre (mom. 80)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Offentliga tillfälliga arbeten
för äldre (OTA) bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet anser att regeringens
förslag om offentliga tillfälliga
arbeten bör avslås av riksdagen.
Utskottet har liksom Vänsterpartiet
svårt att se att ett arbete av detta
slag ger ökade möjligheter till ett
reguljärt arbete.
Regeringens beräkning att åtgärden
skall omfatta 40 000 personer i månaden
är enligt utskottets bedömning helt
orealistisk med hänsyn till att antalet
långtidsinskrivna över 55 år för
närvarande ligger under 25 000.
Regeringen tycks ha antagit en våldsam
ökning av de långtidsinskrivna äldre.
Samtidigt kan det knappast förväntas att
denna åtgärd är den lämpligaste för
samtliga inom kategorin. Vidare är det
olyckligt att peka ut 55 år som en gräns
för åtgärden. I grunden är det fel att
tvingas utföra ett viktigt arbete till
en ersättning motsvarande a-kassenivå.
Regeringens förslag att ge äldre
arbetslösa möjlighet till viss
sysselsättning inom den offentliga
sektorn avstyrks således av
finansutskottet.
Enligt finansutskottets uppfattning bör
regeringen i stället återkomma i
budgetpropositionen med ett nytt förslag
till åtgärd för lokalt bundna
långtidsinskrivna. Syftet bör vara att
aktivera den arbetslöse i meningsfull
verksamhet inom den offentliga sektorn
med en ersättning som uppgår till minst
a-kassenivå plus 15 %. Denna åtgärd
skall ej förbruka ersättningstid inom
arbetslöshetsförsäkringen. För en sådan
åtgärd kan 20 000 platser i genomsnitt
vara en realistisk nivå för år 1997.
Med det anförda tillstyrker utskottet
motion Fi116 (v) yrkandena 37-39. Övriga
i sammanhanget aktuella motioner
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 80
bort ha följande lydelse:
80. beträffande offentliga
tillfälliga arbeten för äldre
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi116 yrkandena 37-39 och med
avslag på proposition 1995/96:222
yrkandena 14 och 24 samt motionerna
1995/96:Fi117 yrkandena 46 och 47,
1995/96:Fi118 yrkande 21,
1995/96:Fi122 yrkandena 1 och 5,
1995/96:Fi123 yrkande 3 samt
1995/96:Fi127 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
127. Offentliga tillfälliga arbeten för
äldre (mom. 80)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Offentliga tillfälliga arbeten
för äldre (OTA) bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet kan med vissa ändringar
acceptera regeringens förslag till
offentliga tillfälliga arbeten. Så t.ex.
anser utskottet att den föreslagna 55-
årsgränsen innebär ett alltför stelbent
synsätt. Även yngre personer som bedöms
ha möjlighet att återgå till den
ordinarie arbetsmarknaden bör kunna
omfattas av den nya åtgärden. Utskottet
anser att regeringen bör återkomma med
ett sådant förslag till riksdagen.
Enligt finansutskottets mening bör
villkoren för lokala arbetsmarknader
prövas närmare i en utredning. För att
undvika osund konkurrens bör lokala
fackliga organisationer och
företagarorganisationer ha stort
inflytande över urvalet av uppgifter.
Vad utskottet här anfört med anledning
av regeringens förslag och motion Fi117
(mp) yrkandena 46 och 47 bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
Övriga i sammanhanget aktuella motioner
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 80
bort ha följande lydelse:
80. beträffande offentliga
tillfälliga arbeten för äldre
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi117 yrkandena 46 och 47
samt med avslag på proposition
1995/96:222 urkandena 14 och 24 samt
motionerna 1995/96:Fi116 yrkandena
37-39, 1995/96:Fi118 yrkande 21,
1995/96:Fi122 yrkandena 1 och 5,
1995/96:Fi123 yrkande 3 samt
1995/96:Fi127 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
128. Arbetshandikappade på
arbetsmarknaden (mom. 81)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att den del av finansutskottets
yttrande under rubriken
Arbetshandikappade på arbetsmarknaden
som börjar med "I övrigt ansluter" och
slutar med "2 samt Fi130 (s)" bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet delar Moderata
samlingspartiets uppfattning att förslag
om ett nytt rehabiliteringssystem för
arbetshandikappade bör utvecklas och
föreläggas riksdagen. Samtidigt bör
Samhalls verksamhet liksom systemet med
lönebidrag bli föremål för en extern
utvärdering. När det gäller det nya
rehabiliteringssystemets utformning
anser utskottet att det bör bygga på ett
mer direkt samarbete med företagen.
Överenskommelser med företag om
preciserade rehabiliteringsuppgifter är
sannolikt bättre än det nuvarande
institutionaliserade system som breder
ut sig. Vad utskottet anfört med
anledning av motion A49 (m) yrkande 54
bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Övriga i sammanhanget aktuella motioner
bör inte föranleda någon åtgärd.
dels att utskottets hemställan under 81
bort ha följande lydelse:
81. beträffande arbetshandikappade
på arbetsmarknaden
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:A49 yrkande 54 samt med
avslag på motionerna 1995/96:Fi116
yrkandena 48 och 49, 1995/96:Fi118
yrkande 22, 1995/96:Fi123 yrkande 7,
1995/96:Fi124 och 1995/96: Fi130 som
sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört om ett nytt
rehabiliteringssystem för
arbetshandikappade,
129. Arbetshandikappade på
arbetsmarknaden (mom. 81)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av finansutskottets
yttrande under rubriken
Arbetshandikappade på arbetsmarknaden
som börjar med "I övrigt ansluter" och
slutar med "2 samt Fi130 (s)" bort ha
följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening måste
arbetslinjen gälla även för
arbetshandikappade. Arbetslöshet och
förtidspensioneringar skall undvikas i
största möjliga utsträckning. Både
lönebidrag och Samhallanställningar har
visat sig vara värdefulla lösningar för
många handikappade.
Folkpartiet har under senare år motsatt
sig regeringens förslag om besparingar
på anslaget till Samhall och
lönebidragsanställningar eftersom det
slår hårt mot de arbetshandikappade.
Farhågorna har också besannats, och
regeringen har under hösten 1995
tvingats anvisa ytterligare medel till
lönebidrag. Resurstillskottet var
emellertid otillräckligt och föranledde
arbetsmarknadsutskottet att stödja ett
Folkpartiinitiativ i maj 1996 varigenom
extra medel akut avsattes för att hejda
uppsägningar av lönebidragsanställda.
Det är viktigt att anslaget till
lönebidragsanställningar även
fortsättningsvis är tillräckligt stort.
Finansutskottet anser i likhet med
Folkpartiet att riksdagen skall godkänna
att ytterligare 200 miljoner kronor av
medlen under anslaget
arbetsmarknadspolitiska åtgärder för år
1997 avdelas till lönebidrag.
Vad utskottet här anfört med anledning
av motion Fi123 (fp) yrkande 7 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
Övriga i sammanhanget aktuella motioner
bör inte föranleda någon åtgärd.
dels att utskottets hemställan under 81
bort ha följande lydelse:
81. beträffande arbetshandikappade
på arbetsmarknaden
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi123 yrkande 7 samt med
avslag på motionerna 1995/96:A49
yrkande 54, 1995/96:Fi116 yrkandena
48 och 49, 1995/96:Fi118 yrkande 22,
1995/96:Fi124 och 1995/96:Fi130 som
sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört om att
ytterligare 200 miljoner kronor från
anslaget Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder skall avdelas för
lönebidrag,
130. Arbetshandikappade på
arbetsmarknaden (mom. 81)
Lars Bäckström (v) anser
dels att den del av finansutskottets
yttrande under rubriken
Arbetshandikappade på arbetsmarknaden
som börjar med "I övrigt ansluter" och
slutar med "2 samt Fi130 (s)" bort ha
följande lydelse:
Vänsterpartiet har vid upprepade
tillfällen varnat för effekterna av att
sänka bidragsnivåerna för
lönebidragsanställda. För
arbetshandikappade finns det för det
mesta ingen arbetsmarknad att tillgå
utan ett stöd i form av ett lönebidrag.
Alternativet för en arbetshandikappad
som förlorar sin lönebidragsanställning
är oftast öppen arbetslöshet eller
förtidspensionering. Detta innebär ingen
ekonomisk vinst för samhället men
orsakar ett stort mänskligt lidande för
de individer som drabbas. Regeringen har
i dagarna ändrat i
lönebidragsförordningen för att
förhindra att lönebidragsanställda i
ideella organisationer sägs upp under
1996. Det är enligt utskottets
uppfattning bra, men inte tillräckligt.
För att säkra stora grupper av
arbetshandikappades rätt till arbete
krävs att taket för lönebidragen
återställs till 90 %. På ett år har ca
3 000 lönebidragsanställningar
försvunnit. Detta är en konsekvens av de
försämringar som skett inom
lönebidragssystemet under samma tid. Det
är orimligt att arbetshandikappade
tvingas gå från sina anställningar och
in i arbetslöshet eller
förtidspensionering på grund av
regeländringar som enbart flyttar
kostnader från ett statligt konto till
ett annat.
Finansutskottet delar Vänsterpartiets
uppfattning att den numera slopade
bestämmelsen i 17 a § i
lönebidragsförordningen skall
återinföras. Samma krav framförs också
av Kristdemokraterna. Bestämmelsen
innebar att arbetsförmedlingen i samband
med omförhandling av ett lönebidrag
särskilt skulle beakta risken för att
den arbetshandikappade kunde förlora
sitt arbete.
Vad utskottet här anfört med anledning
av motionerna Fi116 (v) och Fi118 (kds)
bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Finansutskottet ser positivt på det krav
som framförs i motion Fi130 (s) där det
begärs ett förslag till lag mot
diskriminering i arbetslivet av personer
med funktionshinder. I propositionen
nämns inget om arbetet med att ta fram
ett sådant lagförslag.
Det är viktigt för personer med
funktionshinder att också deras
situation och möjligheter till
likställdhet på arbetsmarknaden
uppmärksammas. Finansutskottet anser att
det begärda lagförslaget snarast bör
föreläggas riksdagen.
Vad utskottet här anfört med anledning
av motion Fi130 (s) bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
Övriga i sammanhanget aktuella motioner
bör inte föranleda någon åtgärd.
dels att utskottets hemställan under 81
bort ha följande lydelse:
81. beträffande arbetshandikappade
på arbetsmarknaden
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:Fi116 yrkande 49,
1995/96:Fi118 yrkande 22 och
1995/96:Fi130 samt med avslag på
motionerna 1995/96:A49 yrkande 54,
1995/96:Fi116 yrkande 48,
1995/96:Fi123 yrkande 7 och
1995/96:Fi124 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
131. Arbetshandikappade på
arbetsmarknaden (mom. 81)
Mats Odell (kds) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Arbetshandikappade på
arbetsmarknaden som börjar med "I övrigt
ansluter" och slutar med "2 samt Fi130
(s)" bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening är det
nödvändigt att tillförsäkra de
arbetshandikappade möjligheten till
fortsatt aktivt arbetsliv. De
förändringar regeringen har genomfört
för lönebidragsanställda under senare år
har påtagligt försämrat situationen för
denna grupp. En omprövning av de
genomförda försämringarna är nu
nödvändig. Utskottet anser bl.a. att det
på nytt måste föras in en bestämmelse i
lönebidragsförordningen motsvarande den
slopade 17 a §. En sänkning av
lönebidraget skall inte få göras om det
finns risk för uppsägning av den
anställde. Rätten till en ersättning på
90 % vid anställning i ideella
organisationer skall kvarstå också efter
utgången av 1996.
Ett delvis snarlikt förslag framförs
också av Vänsterpartiet.
Vad utskottet här anfört med anledning
av motionerna Fi118 (kds) yrkande 22 och
Fi116 (v) yrkande 49 bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
Övriga i sammanhanget aktuella motioner
bör inte föranleda någon åtgärd.
dels att utskottets hemställan under 81
bort ha följande lydelse:
81. beträffande arbetshandikappade
på arbetsmarknaden att
riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi118 yrkande 22 samt med
anledning av 1995/96:Fi116 yrkande 49
avslår motionerna 1995/96:A49 yrkande
54, 1995/96:Fi116 yrkande 48,
1995/96:Fi123 yrkande 7,
1995/96:Fi124 och 1995/96:Fi130 samt
som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
132. Nya former för sysselsättning åt
arbetslösa (mom. 82)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Nya former för sysselsättning
åt arbetslösa bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med
Moderata samlingspartiet att regeringen
bör ges i uppdrag att lägga fram förslag
till riksdagen om ett nytt system med
särskilda program för
långtidsarbetslösa. Företagen bör direkt
engageras i programmen, om så erfordras
med någon form av stöd.
Långtidsarbetslösa skall kunna erbjudas
ett sådant subventionerat arbete i högst
150 dagar.
Finansutskottet tillstyrker således
motion A49 (m) yrkande 43.
Övriga i sammanhanget aktuella motioner
bör inte föranleda någon åtgärd.
dels att utskottets hemställan under 82
bort ha följande lydelse:
82. beträffande nya former för
sysselsättning åt arbetslösa
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:A49 yrkande 43 avslår
motionerna 1995/96:Fi117 yrkandena
30, 48 och 49, 1995/96:Fi118 yrkande
25 och 1995/96:Fi123 yrkande 4 samt
som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om ett
nytt system för långtidsarbetslösa,
133. Nya former för sysselsättning åt
arbetslösa (mom. 82)
Anne Wibble (fp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Nya former för sysselsättning
åt arbetslösa bort ha följande lydelse:
Finansutskottet instämmer i Folkpartiets
kritik mot principen om lokala
arbetscentrum för långtidsarbetslösa. En
sådan åtgärd riskerar att snedvrida
konkurrensen och bör därför avvisas.
Finansutskottet tillstyrker således
motion Fi123 (fp) yrkande 4.
Övriga i sammanhanget aktuella motioner
bör inte föranleda någon åtgärd.
dels att utskottets hemställan under 82
bort ha följande lydelse:
82. beträffande nya former för
sysselsättning åt arbetslösa
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi123 yrkande 4 avslår
motionerna 1995/96:A49 yrkande 43,
1995/96:Fi117 yrkandena 30, 48 och 49
och 1995/96:Fi118 yrkande 25 samt som
sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört om lokala
arbetscentrum,
134. Nya former för sysselsättning åt
arbetslösa (mom. 82)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Nya former för sysselsättning
åt arbetslösa bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med
Miljöpartiet att en utredning bör göras
om möjligheterna till arbetsdelning
enligt den danska s.k. sopåkarmodellen.
Förutsatt att riksdagen beslutar sänka
den ordinarie arbetstiden anser
utskottet att regeringen bör lägga fram
förslag om tidsbegränsade
arbetsmarknadspolitiska åtgärder i
befintlig verksamhet enligt den s.k.
Kalmarmodellen. Den innebär att personer
inom ramen för en åtgärd i princip gör
samma jobb som tidigare för en
ersättning motsvarande a-kassa plus
kommunalt bidrag. Med tanke på riskerna
för kommunal kostnadsövervältring på
staten bör åtgärden inte tillgripas utan
en samtidig anpassning av
normalarbetstiden. En snabbutredning bör
göras med sikte på att nuvarande försök
utvidgas till fler kommuner.
Vidare instämmer finansutskottet i
Miljöpartiets förslag att regeringen bör
låta utreda förutsättningarna för en
sammanslagning på det lokala planet av i
första hand arbetsförmedling,
försäkringskassa och den del av
kommunens socialtjänst som handlägger
socialbidragen. Det finns i dag en lokal
erfarenhet på detta område som bör tas
till vara.
Vad utskottet här anfört innebär att
utskottet tillstyrker motion Fi117 (mp)
yrkandena 30, 48 och 49. Utskottets
förslag innebär att även motion Fi118
(kds) yrkande 25 tillgodoses.
Övriga i sammanhanget aktuella motioner
bör inte föranleda någon åtgärd.
dels att utskottets hemställan under 82
bort ha följande lydelse:
82. beträffande nya former för
sysselsättning åt arbetslösa
att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:Fi117 yrkandena
30, 48 och 49 och 1995/96:Fi118
yrkande 25 avslår motionerna
1995/96:A49 yrkande 43 och
1995/96:Fi123 yrkande 4 samt som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
135. Nya former för sysselsättning åt
arbetslösa (mom. 82)
Mats Odell (kds) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Nya former för sysselsättning
åt arbetslösa bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med
Kristdemokraterna att ett särskilt
stimulansstöd bör utgå till verksamheter
inom offentlig verksamhet som prövar
arbetsdelning för att på så sätt få fler
i arbete. Finansiering bör ske inom
ramen för de särskilda insatser som
regeringen föreslår för omstrukturering
i den kommunala verksamheten.
Finansutskottet tillstyrker således
motion Fi118 (kds) yrkande 25. Därigenom
tillgodoses i viss utsträckning även
motion Fi117 (mp) yrkande 30.
Övriga i sammanhanget aktuella motioner
bör inte föranleda någon åtgärd.
dels att utskottets hemställan under 82
bort ha följande lydelse:
82. beträffande nya former för
sysselsättning åt arbetslösa
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi118 yrkande 25 samt med
anledning av 1995/96:Fi117 yrkande 30
avslår motionerna 1995/96:A49 yrkande
43, 1995/96:Fi117 yrkandena 48 och 49
och 1995/96:Fi123 yrkande 4 samt som
sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
136. Näringslivets ansvar för ungdomars
sysselsättning (mom. 83)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Näringslivets ansvar för
ungdomars sysselsättning bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet instämmer i
Vänsterpartiets uppfattning att det bör
inrättas ett system med obligatoriska
praktikplatser avsedda för ungdomar
under 25 år och invandrare. Trots att
många enskilda arbetsgivare ställer upp
och erbjuder praktikantplats är det ändå
för få jämfört med behoven. Medelstora
och stora företag inom näringslivet bör
få ett ökat ekonomiskt och praktiskt
ansvar för ungdomars och invandrares
sysselsättning och framtida möjligheter.
En praktikplats skall ge både praktik
och kompetenshöjning. Ungdomar och
invandrare i detta system skall ges
avtalad praktiklön. Det är ett rimligt
antagande att ca 50 000 praktikplatser
skulle skapas i ett sådant system.
Med hänvisning till vad som anförts
tillstyrker finansutskottet motion Fi116
(v) yrkande 40.
Kristdemokraternas förslag om lägre
ingångslöner för ungdomar avslås.
dels att utskottets hemställan under 83
bort ha följande lydelse:
83. beträffande näringslivets ansvar
för ungdomars sysselsättning
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi116 yrkande 40 avslår
motion 1995/96:Fi118 yrkande 24 samt
som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
137. Näringslivets ansvar för ungdomars
sysselsättning (mom. 83)
Mats Odell (kds) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Näringslivets ansvar för
ungdomars sysselsättning bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet instämmer i
Kristdemokraternas uppfattning att
arbetsmarknadens parter bör eftersträva
ökad flexibilitet vad gäller
lönesättning för ungdom. En lägre
ingångslön kan vara ett verksamt sätt
att få fler unga i arbete. Löses inte
detta avtalsvägen bör lagstiftning
övervägas.
Med det anförda tillstyrker utskottet
motion Fi118 (kds) yrkande 24.
Vänsterpartiets förslag om obligatoriska
praktikplatser avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 83
bort ha följande lydelse:
83. beträffande näringslivets ansvar
för ungdomars sysselsättning
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi118 yrkande 24 avslår
motion 1995/96:Fi116 yrkande 40 samt
som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
138. Insatser för att öka kvinnors
företagande (mom. 84)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Insatser för att öka kvinnors
företagande bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med
motion Fi122 (m) att regeringens förslag
i fråga om aktivitetsstöd/starta-eget-
bidrag bör avvisas. Det är inte genom
nya bidragsformer företagandet
förbättras utan genom förändringar i
form av lägre skatter och en modern
arbetsrätt m.m.
Av de förvärvsarbetande kvinnorna
återfinns 57 % inom den offentliga
sektorn. I det nuvarande
samhällsekonomiska läget har det blivit
alltmer uppenbart att kvinnornas
arbetsmarknad är sårbar. Offentlig
expansion är inte längre möjlig. Många
kvinnor har helt enkelt blivit beroende
av ett sy- stem som är på väg att
kollapsa.
Enligt finansutskottets mening är den
viktigaste jämställdhetsfrågan, utöver
långsiktig attitydpåverkan, att bryta
upp de offentliga monopolen inom främst
vård, omsorg och utbildning. Detta
tjänar dubbla syften, dels kan kvinnor i
lika hög utsträckning som män välja
mellan alternativa arbetsgivare, dels
öppnas nya utvecklingsmöjligheter för
kvinnor med ökat egenföretagande som
resultat.
Utskottet tillstyrker motionerna Fi122
(m) yrkande 6 och A49 (m) yrkande 52
samt avstyrker regeringens förslag i
fråga om aktivitetsstöd/starta-eget-
bidrag till arbetslösa kvinnor. Övriga
behandlade motionsförslag avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 84
bort ha följande lydelse:
84. beträffande insatser för att öka
kvinnors företagande
att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:A49 yrkande 52 och
1995/96:Fi122 yrkande 6 samt med
avslag på proposition 1995/96: 222
yrkande 25 och motionerna
1995/96:Fi117 yrkande 57 och
1995/96:Fi123 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
139. Insatser för att öka kvinnors
företagande (mom. 84)
Anne Wibble (fp) och Lars Bäckström (v)
anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Insatser för att öka kvinnors
företagande bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar uppfattningen i
motion Fi123 (fp) att det är angeläget
att arbetslösa kvinnor får ökade
möjligheter att starta företag. Detta är
också grunden i regeringens förslag.
Stödet bör dock kunna utgå till alla
kvinnor som är långtidsarbetslösa och
inte bara främst till dem som tidigare
har arbetat i offentlig sektor. Även
kvinnor med bakgrund i näringslivet har
kompetens som bör tas till vara.
Motion Fi123 (fp) yrkande 5 tillstyrks
således av utskottet med anledning av
regeringens förslag i fråga om
aktivitetsstöd/starta-eget-bidrag till
arbetslösa kvinnor. Övriga
motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 84
bort ha följande lydelse:
84. beträffande insatser för att öka
kvinnors företagande
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi123 yrkande 5 och med
anledning av proposition 1995/96:222
yrkande 25 samt med avslag på
motionerna 1995/96:A49 yrkande 52,
1995/96:Fi117 yrkande 57,
1995/96:Fi122 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
140. Insatser för att öka kvinnors
företagande (mom. 84)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Insatser för att öka kvinnors
företagande bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar uppfattningen i
motion Fi117 (mp) att det är angeläget
att hälften av AMS medel för
arbetslöshetsåtgärder tilldelas kvinnor.
Motion Fi117 (mp) yrkande 57 tillstyrks
således av utskottet. Även regeringens
förslag i fråga om aktivitetsstöd/starta-
eget-bidrag till arbetslösa kvinnor
bifalls. Övriga motionsyrkanden
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 84
bort ha följande lydelse:
84. beträffande insatser för att öka
kvinnors företagande
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi117 yrkande 57 och
proposition 1995/96:222 yrkande 25
samt med avslag på motionerna
1995/96:A49 yrkande 52, 1995/96:Fi123
yrkande 5, 1995/96:Fi122 yrkande 6
som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
141. Arbetsrätten (mom. 85)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp),
Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds),
Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Arbetsrätten bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet vill i denna fråga
framhålla följande.
Arbetsrätten och den övriga
arbetsrättsliga lagstiftningen har en
omvittnat stor betydelse för företagens
möjligheter till smidig anpassning till
nya krav. Denna betydelse kommer att
förstärkas i takt med att
omvandlingshastigheten på
arbetsmarknaden ökar.
Den lagstiftning som i dag reglerar
villkoren på arbetsmarknaden är i stora
delar skapad för förhållanden som inte
längre är för handen. Lagstiftningen
måste förändras och moderniseras. En
utredning med sådan inriktning bör
snarast tillsättas.
Finansutskottet föreslår vidare att man
omedelbart återgår till den
arbetsrättsliga reglering som
fyrpartiregeringen genomförde och som
gällde under 1994. Därigenom kan
provanställningar och tidsbegränsade
anställningar vid arbetsanhopning
underlättas. Turordningsreglerna blir
något mindre rigida. Genom att slopa
vetoreglerna i MBL kan entreprenader
underlättas. Vidare måste stridsåtgärder
mot enmans- och familjeföretag
förbjudas.
Vad utskottet här anfört innebär att
utskottet biträder motionerna A45 (fp)
yrkande 2, A46 (kds) yrkandena 3 och 4,
A49 (m) yrkandena 26, 28, 30 och 31 samt
Fi123 (fp) yrkande 8.
dels att utskottets hemställan under 85
bort ha följande lydelse:
85. beträffande arbetsrätten
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:A45 yrkande 2,
1995/96:A46 yrkandena 3 och 4,
1995/96:A49 yrkandena 26, 28, 30 och
31 samt 1995/96:Fi123 yrkande 8 och
med avslag på motionerna
1995/96:Fi116 yrkandena 45-47 och
1995/96:Fi117 yrkandena 67-70 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
142. Arbetsrätten (mom. 85)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Arbetsrätten bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet vill i denna fråga
framhålla följande.
Trygghet i anställningen och ett
demokratiskt inflytande på arbetsplatsen
ligger inte bara i de anställdas
intresse. Det ger också positiva
effekter för företagen. Det är en myt
att en stark arbetsrätt skulle hämma
sysselsättningen.
Regeringens strategi att överlåta på
parterna att träffa avtal om
grundläggande frågor om yttrandefrihet
och maktbalans är helt felaktig. Detta
är lagstiftningsfrågor. Den svenska
modellen bygger på att riksdagen skapar
ramlagar som utgör en miniminivå med
möjlighet för parterna att göra
branschmässiga anpassningar. Under
rådande massarbetslöshet pressas
fackföreningarna att förhandla om
trygghetssystem och inflytande.
Arbetsrättskommissionens haveri talar
sitt tydliga språk.
Utskottet instämmer med Vänsterpartiet
att regeringen bör tillsätta en
parlamentarisk utredning med uppdrag att
lämna förslag till en ny arbetsrättslig
lagstiftning. Utgångspunkten skall vara
löntagarnas trygghet i anställningen,
yttranderätt, inflytande och demokrati.
Två frågor bör regleras med förtur.
Den ena gäller deltidsanställdas rätt
till förtur till anställning med mer
tid. Den ofrivilliga deltiden omfattar
stora grupper, framför allt kvinnor. En
lagreglering blir än mer angelägen med
de könsdiskriminerande regler som nu
gäller för arbetslöshetsersättningen.
Den andra frågan gäller rätten till
kompetensutveckling. Huvuddelen av den
kompetensutveckling som framtidens
arbetsliv kommer att kräva måste skapas
på arbetsplatsen. Genom en lagreglering
kan arbetsgivarens ansvar tydliggöras.
De fackliga organisationerna kan ges
möjligheter att påverka att
utbildningssatsningarna fördelas bland
alla anställda och mellan könen.
Det anförda innebär att utskottet
tillstyrker motion Fi116 (v) yrkandena
45-47.
Övriga i sammanhanget aktuella
motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 85
bort ha följande lydelse:
85. beträffande arbetsrätten
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi116 yrkandena 45-47 avslår
motionerna 1995/96:A45 yrkande 2,
1995/96:A46 yrkandena 3 och 4,
1995/96:A49 yrkandena 26, 28, 30 och
31, 1995/96:Fi117 yrkandena 67-70 och
1995/96:Fi123 yrkande 8 samt som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
143. Arbetsrätten (mom. 85)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Arbetsrätten bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet vill i denna fråga
framhålla följande.
Det vore önskvärt att den
arbetsrättsliga lagstiftningen hade en
bred politisk uppslutning. I dag utgår
debatten från två extremuppfattningar -
antingen bör arbetsrätten behållas
oförändrad, eller bör den helt
avskaffas. Utskottet anser liksom
Miljöpartiet att reglerna bör skapa en
rimlig balans mellan parterna.
Utskottets inställning i de frågor som
framför allt debatteras är följande.
För att motverka övertidsuttag vid
arbetstoppar och i stället möjliggöra
nyanställningar bör den längsta tillåtna
tiden för sådan visstidsanställning ökas
från sex till tolv månader under en
tvåårsperiod.
Provanställning bör liksom i dag få
pågå längst sex månader.
Särskilda turordningsregler bör gälla
för småföretag eftersom de är starkt
beroende av nyckelpersoner. I företag
med högst tio anställda bör två personer
få undantas från turordningen, förutsatt
att det inte innebär könsdiskriminering
eller föreningsrättskränkning.
Den regel som under 1994 förbjöd
blockader mot enmans- och familjeföretag
bör återinföras. Det är inte rimligt att
facket skall kunna blockera ett företag
med syftet att träffa kollektivavtal som
i praktiken inte kommer att reglera
arbetsvillkoren för någon.
Det anförda innebär att utskottet
tillstyrker motion Fi117 (mp) yrkandena
67-70.
Övriga i sammanhanget aktuella
motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 85
bort ha följande lydelse:
85. beträffande arbetsrätten
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi117 yrkandena 67-70 avslår
motionerna 1995/96:A45 yrkande 2,
1995/96:A46 yrkandena 3 och 4,
1995/96:A49 yrkandena 26, 28, 30 och
31, 1995/96:Fi116 yrkandena 45-47 och
1995/96:Fi123 yrkande 8 samt som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
144. Lagen om anställningsskydd, m.m.
(mom. 86)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Lagen om anställningsskydd,
m.m. bort ha följande lydelse:
För att, i avvaktan på den modernisering
av arbetsrätten som utskottet förordar,
kraftigt stimulera nyanställningar
föreslår utskottet att LAS tillfälligt
sätts ur kraft för nyanställningar från
den 1 oktober och drygt två år framåt.
Detta får ses som en krisåtgärd i den
allvarliga situation som råder. Det är
ett bättre alternativ än att helt
undanta småföretagen från de
arbetsrättsliga lagarna. Under denna
period kan förhållandena övervakas av
ett särskilt organ med representanter
från bl.a. arbetsmarknadens parter.
Regeringen bör skyndsamt återkomma till
riksdagen med förslag till sådan
lagändring.
Vidare anser utskottet att
Arbetsdomstolen, liksom andra
specialdomstolar, bör avvecklas.
Det anförda innebär att utskottet
tillstyrker motion A49 (m) såvitt avser
yrkandena 27 och 29.
dels att utskottets hemställan under 86
bort ha följande lydelse:
86. beträffande lagen om
anställningsskydd, m.m.
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:A49 yrkandena 27 och 29 som
sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört om att
dels sätta lagen om anställningsskydd
ur kraft för nyanställningar från den
1 oktober 1996,
dels avveckla Arbetsdomstolen liksom
andra specialdomstolar,
145. Arbetstidsfrågor (mom. 87)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Arbetstidsfrågor bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med
Vänsterpartiet att det är dags att sänka
arbetstiden i Sverige. Den
massarbetslöshet som i dag hotar att
bita sig fast i Sverige är delvis
strukturell och kräver strukturella
åtgärder. En sådan strukturell åtgärd är
att förkorta arbetstiden. För att
arbetstidsförkortningen skall ge effekt
på sysselsättningen krävs dessutom en
begränsning av övertidsuttaget. Som ett
första steg krävs nu en utvidgad
försöksverksamhet med förkortad
arbetstid inom olika sektorer och i
olika branscher. Försöksverksamheten
skall helt eller delvis finansieras via
avdrag på arbetsgivaravgiften när
arbetstidsförkortningen leder till
nyanställningar. För att verksamheten
skall få volym bör enligt utskottets
mening 1,5 miljarder kronor sättas av i
enlighet med vänsterns förslag i
sysselsättningspaketet.
Utskottet anser vidare att regeringen
bör ta initiativ till samtal mellan
parterna om hur och när en
arbetstidsförkortning kan inledas.
Slutligen bör i enlighet med
Vänsterpartiets förslag riksdagen ge
regeringen i uppdrag att återkomma under
hösten 1996 med en tidsplan för en
generell arbetstidsförkortning.
Inriktningen bör enligt utskottets
mening vara att sänka arbetstiden till
35 timmar i veckan före sekelskiftet och
till 30 timmar i veckan efter
sekelskiftet. Vad utskottet anfört bör
riksdagen med bifall till motion Fi116
(v) yrkandena 42-44 som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 87
bort ha följande lydelse:
87. beträffande arbetstidsfrågor
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi116 yrkandena 42-44 avslår
motion 1995/96:Fi117 yrkandena 26-28
samt som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
146. Arbetstidsfrågor (mom. 87)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Arbetstidsfrågor bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med
Miljöpartiet att en
arbetstidsförkortning skulle kunna bidra
till att arbetslösheten minskar. Målet
bör vara att minska arbetstiden till 30
timmar per vecka. Som ett första steg
bör en ny arbetstidslag börja gälla
under innevarande mandatperiod med en
normalarbetstid på 35 timmar per vecka.
Utskottet delar också Miljöpartiets
inställning att arbetstiden skall kunna
tas ut flexibelt vilket bör kunna lösas
avtalsvägen i form av t.ex. en
arbetstidsbank. Reglerna om övertid
måste också ses över. Övertiden bör
begränsas till högst 100 timmar per
kalenderår.
För att en arbetstidsförkortning skall
få effekt på arbetslösheten är det
viktigt att alla berörda parter deltar
för att genomföra omställningen.
Utskottet anser att regeringen bör
inbjuda arbetsmarknadens parter att
sluta ett kontrakt i frågan. Statens
bidrag till att underlätta för
arbetsmarknadens parter att snabbt sänka
arbetstiden bör bl.a. vara att sänka
statliga avgifter och skatter på arbete.
Detta kan i hög grad finansieras genom
sänkta statliga kostnader för a-kassa
och arbetsmarknadspolitik till följd av
minskad arbetslöshet. Inom ramen för en
skatteväxling för miljön där skatt på
arbete ersätts med miljö- och
energiskatter skapas också bättre
förutsättningar för sänkt arbetstid.
Vad utskottet anfört med anledning av
motion Fi117 (mp) yrkandena 26-28 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 87
bort ha följande lydelse:
87. beträffande arbetstidsfrågor
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi117 yrkandena 26-28 avslår
motion 1995/96:Fi116 yrkandena 42-44
samt som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
147. Sabbatsår (mom. 88)
Roy Ottosson (mp) och Mats Odell (kds)
anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Sabbatsår bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet anser att man måste söka
nya vägar för att tillgodose
människornas behov av lönearbete, annat
arbete och fritid. Förslaget om
sabbatsår kan betyda lika mycket för de
personer vilka får möjlighet till
sabbatsår som för de, vilka får
möjlighet att komma in på de
tjänstlediga personernas arbete.
Regeringen bör därför återkomma till
riksdagen med förslag till lag om
sabbatsår enligt den danska modellen.
Med det anförda tillstyrker utskottet
motionerna Fi117 (mp) yrkande 29 och
Fi118 (kds) yrkande 23.
dels att utskottets hemställan under 88
bort ha följande lydelse:
88. beträffande sabbatsår
att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:Fi117 yrkande 29
och 1995/96:Fi118 yrkande 23 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
148. Regionalt stöd (mom. 89)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Regionalt stöd bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet förordar i likhet med
Moderata samlingspartiet att
tyngdpunkten i regionalpolitiken
förskjuts från stöd till insatser som
syftar till att göra orter och regioner
mer attraktiva för företagsexpansion på
företagens egna villkor.
I fråga om de särskilda stödinsatserna
förordar utskottet att det selektiva
företagsstödet avvecklas.
Länsstyrelsen bör emellertid i
framtiden ha vissa resurser till sitt
förfogande inte minst för att ett
konstruktivt EU-stöd skall kunna ges
nödvändig nationell medfinansiering.
Utskottet förordar en nyordning för
anslag till särskilda regionala
investeringar. Länsstyrelserna bör
därvid ha en huvudroll.
Vad utskottet med anledning av motion
A49 (m) yrkande 51 här anfört om
regionalpolitiken bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna. Motion
Fi118 (kds) yrkande 27 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 89
bort ha följande lydelse:
89. beträffande regionalt stöd
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:A49 yrkande 51 avslår motion
1995/96:Fi118 yrkande 27 samt som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
149. Regionalt stöd (mom. 89)
Mats Odell (kds) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Regionalt stöd bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med
Kristdemokraterna att propositionen
saknar en regionalpolitisk helhetssyn. I
stället för flyttlasspolitik bör
statsmakterna anlägga en sådan
helhetssyn. Flyttbidraget bör avskaffas.
Aktiva arbetsmarknads- och
regionalpolitiska åtgärder som
tillförsäkrar de lokala områdena och
regionerna möjligheter till fortsatt
sysselsättning är nödvändiga om hela
Sverige skall leva.
Vad utskottet här anfört med anledning
av motion Fi118 (kds) yrkande 27 bör
riksdagen ge regeringen till känna.
Motion A49 (m) yrkande 51 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 89
bort ha följande lydelse:
89. beträffande regionalt stöd
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi118 yrkande 27 avslår
motion 1995/96:A49 yrkande 51 samt
som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
150. Kompetensutveckling (mom. 90)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Kompetensutveckling bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet anser att
kompetensutveckling är en viktig
framtidsfråga. Såsom Vänsterpartiet
förordar bör enligt utskottets mening
företag sätta av delar av sin vinst till
fonder som sedan används till
kompetensutveckling i arbetslivet.
Fonderna beräknas omsluta ca 2 miljarder
kronor. Löntagarna skall ges ett reellt
inflytande över fonderna.
Med det anförda tillstyrks motion Fi116
(v) yrkande 41.
Avtal med kommuner om utbildning och
kompetensutveckling bör användas som en
arbetsmarknadspolitisk åtgärd i stället
för uppsägningar inom kommunerna och
landstingen. Sådana avtal skulle
särskilt stärka kvinnornas ställning på
arbetsmarknaden förutom att kvaliteten
kan höjas inom t.ex. vård och omsorg.
Därmed tillstyrker utskottet motion
Fi118 (kds) yrkande 26.
dels att utskottets hemställan under 90
bort ha följande lydelse:
90. beträffande kompetensutveckling
att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:Fi116 yrkande 41
och 1995/96:Fi118 yrkande 26 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
151. Kompetensutveckling (mom. 90)
Mats Odell (kds) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Kompetensutveckling bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet anser att avtal med
kommuner om utbildning och
kompetensutveckling bör användas som en
arbetsmarknadspolitisk åtgärd i stället
för uppsägningar inom kommunerna och
landstingen. Denna åtgärd har en klar
inriktning på kvinnornas
arbetsmöjligheter förutom att kvaliteten
kan höjas inom t.ex. vård och omsorg.
Därmed tillstyrker utskottet motion
Fi118 (kds) yrkande 26.
dels att utskottets hemställan under 90
bort ha följande lydelse:
90. beträffande kompetensutveckling
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi118 yrkande 26 avslår
motion 1995/96:Fi116 yrkande 41 och
som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
152. Avslag på föreslagna ändringar i
lagen om arbetslöshetsförsäkring och
lagen om kontant arbetsmarknadsstöd
(mom. 91)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Avslag på föreslagna ändringar
i lagen om arbetslöshetsförsäkring och
lagen om kontant arbetsmarknadsstöd bort
ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening finns det
anledning att vara kritisk till
regeringens vankelmod i fråga om
arbetslöshetsförsäkringen. Det är som om
regeringen inte vågade ta ett samlat
grepp på frågan. I stället sker
reformeringen steg för steg, vilket gör
det allt svårare att få en bild av
helheten. Det är ansvarslöst mot de
arbetslösa som tvingas leva i stor
osäkerhet.
Som Moderata samlingspartiet framhåller
hade det bästa varit att återinföra den
allmänna obligatoriska försäkring som
infördes av fyrpartiregeringen under
1994. Två år är förlorade. De förslag
som nu läggs fram tillgodoser inte de
krav som bör ställas på en reformerad
arbetslöshetsförsäkring.
Till att börja med borde
arbetsvillkoret höjas till 12 månader.
Utskottet kan inte heller godta
principerna för beräkningen av
ersättningsnivån. Den borde grundas på
lönen under de senaste 24 månaderna. Det
är i och för sig bra att regeringen nu
insett att det behövs en bortre gräns
för ersättningsrätten, men den borde ha
satts snävare. Utskottet anser inte
heller att ersättningsnivån bör höjas
till 80 %. Det är en eftergift åt
interna partiintressen som står i strid
med det som är ekonomiskt angeläget.
Av dessa skäl anser utskottet att
lagförslagen bör avslås av riksdagen.
Detta innebär ett bifall till motion
Fi122 (m), liksom till de övriga
motioner som innehåller avslagsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 91
bort ha följande lydelse:
91. beträffande avslag på föreslagna
ändringar i lagen om
arbetslöshetsförsäkringen och lagen
om kontant arbetsmarknadsstöd
att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:Fi116 yrkandena 51
och 53, 1995/96:Fi117 yrkandena 61,
62 och 66 samt 1995/96:Fi122
yrkandena 7 och 8 avslår proposition
1995/96:222 yrkandena 27 och 28,
153. Avslag på föreslagna ändringar i
lagen om arbetslöshetsförsäkring och
lagen om kontant arbetsmarknadsstöd
(mom. 91)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Avslag på föreslagna ändringar
i lagen om arbetslöshetsförsäkring och
lagen om kontant arbetsmarknadsstöd bort
ha följande lydelse:
Reglerna om arbetslöshetsersättning är
av avgörande betydelse för
hundratusentals människor och deras
dagliga försörjning. Alldeles oavsett
vilken uppfattning man har om det
sakliga innehållet i reglerna, borde det
vara ett krav att så viktiga regelverk
åtminstone i de mest centrala delarna
kan läsas och förstås av dem som är
berörda.
Gång på gång under senare år har
regeringen lagt fram ogenomtänkta och
dåligt analyserade förslag. Förslagen i
denna proposition har snarast ännu sämre
kvalitet än de föregående. Ju mer man
försöker tränga in i dem, desto mer
förvirrande blir det. Lagtext och
brödtext överensstämmer inte. Nya
begrepp tillkommer, andra ändrar
innebörd. Några egentliga motiveringar
redovisas inte. Ett stort antal
väsentliga frågor lämnas obesvarade.
Förslagen utgår över huvud taget inte
från en analys av de verkliga problemen
och orsakssambanden. Långtgående
förändringar genomförs, trots att en
sittande utredning snart skall lägga
fram förslag till en helt ny försäkring.
Redan detta är skäl nog för att avslå
regeringens förslag.
Förslagen i sak är inte värdiga en
regering som säger sig företräda
arbetarrörelsens intressen. Genomgående
är det de arbetslösa själva som får bära
ansvaret för en misslyckad politik.
Förslagen slår särskilt hårt mot utsatta
grupper som regeringen annars säger sig
vilja prioritera. I ordalag som närmast
är cyniska talas om människors ansvar
för sin sysselsättningssituation och om
att arbetslösa behöver tydligare
drivkrafter. Detta gäller inte minst
resonemanget om deltidsarbetslösa och
korttidsanställda. Regeringen tycks
vilja övervältra ansvaret på de
anställda för hur arbetsgivaren
förlägger arbetstiden och utnyttjar
arbetskraften.
Stora grupper av arbetande med god
förankring på arbetsmarknaden, framför
allt kvinnor, kommer att stå utanför
försäkringen därför att de inte klarar
det nya arbetsvillkoret. Utformningen av
arbetsvillkoret skapar orättvisa. Samma
mängd arbete i timmar kan kvalificera
den ena men inte den andra. Det är
t.o.m. så att en person som under ett år
arbetat dubbelt så mycket som en
arbetskamrat kan stå utanför medan den
andre kvalificerar sig. För den enskilde
måste det dessutom te sig obegripligt
varför ett utbildningsvikariat inte
kvalificerar för ersättning.
Det nya sättet att bestämma
dagpenningens storlek medför förluster
för stora grupper som inte arbetat hela
året före arbetslösheten. Den faktiska
ersättningsnivån kommer för många att
ligga långt under 75 %.
Den bortre gränsen innebär att stora
grupper kommer att stötas ut, 60 000
till 70 000 personer ligger i
riskzonen. Inget konkret besked lämnas
om vad som skall ske efter
utförsäkringen.
Regeringens politik på detta område
skapar oro för framtiden i stora
grupper. Detta är allvarligt för hela
samhället.
Sammanfattningsvis anser utskottet att
regeringens förslag bör avslås i sin
helhet. Regeringen bör återkomma med ett
bättre analyserat och förankrat förslag
som kan gälla från 1998.
Det anförda innebär att motion Fi116
(v) yrkandena 51 och 53 bör tillstyrkas.
Detsamma gäller övriga motioner som
avser helt avslag på propositionen i nu
berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 91
bort ha följande lydelse:
91. beträffande avslag på föreslagna
ändringar i lagen om
arbetslöshetsförsäkringen och lagen
om kontant arbetsmarknadsstöd
att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:Fi116 yrkandena 51
och 53, 1995/96:Fi117 yrkandena 61,
62 och 66 samt 1995/96:Fi122
yrkandena 7 och 8 avslår proposition
1995/96:222 yrkandena 27 och 28,
154. Avslag på föreslagna ändringar i
lagen om arbetslöshetsförsäkring och
lagen om kontant arbetsmarknadsstöd
(mom. 91)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Avslag på föreslagna ändringar
i lagen om arbetslöshetsförsäkring och
lagen om kontant arbetsmarknadsstöd bort
ha följande lydelse:
Finansutskottet får i denna fråga
framhålla följande. Finansieringen av
nivåhöjningen från 75 till 80 % i
arbetslöshetsförsäkringen bör inte ske
på det sätt som regeringen föreslår
genom skärpta inträdeskrav och genom en
bortre gräns. I stället bör ett brutet
tak införas på det sätt som Miljöpartiet
förordar.
Utskottet anser liksom Miljöpartiet att
redan dagens kvalifikationsregler i a-
kassan och KAS slår snett. Många stängs
ute och tvingas leva på socialbidrag.
Det gäller särskilt ungdomar. Med
regeringsförslaget blir det än svårare
att kvalificera sig för ersättning.
Det är i och för sig riktigt att sätta
ett slut för ersättningsrätten. Det får
dock inte ske utan att man samtidigt
inför ett annat godtagbart ersättningssy-
stem på en rimlig grundskyddsnivå.
Av nu anförda skäl anser utskottet att
förslagen om ändringar i ALF och KAS bör
avslås av riksdagen. Det innebär att
motion Fi117 (mp) yrkandena 61, 62 och
66 tillstyrks. Även övriga motioner med
avslagsyrkanden blir därmed
tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 91
bort ha följande lydelse:
91. beträffande avslag på föreslagna
ändringar i lagen om
arbetslöshetsförsäkringen och lagen
om kontant arbetsmarknadsstöd
att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:Fi116 yrkandena 51
och 53, 1995/96:Fi117 yrkandena 61,
62 och 66 samt 1995/96:Fi122
yrkandena 7 och 8 avslår proposition
1995/96:222 yrkandena 27 och 28,
155. Arbetsvillkoret (mom. 92)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Arbetsvillkoret bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet får i denna fråga
framhålla följande. De nuvarande
kvalificeringsreglerna slår snett och
skapar orimliga tröskeleffekter, vilket
skapar ett A- och ett B-lag på
arbetsmarknaden. Ungdomar som saknat ett
halvt till ett års ordinarie arbete för
att kvalificera sig kan i många år få
leva på socialbidragsnivå medan den som
lyckats kvalificera sig till a-kassa
genom att arbeta denna tid sedan kan
leva på en avsevärt bättre nivå under
lika lång tid.
Utskottet tillstyrker med det anförda
motion Fi117 (mp) yrkande 63.
dels att utskottets hemställan under 92
bort ha följande lydelse:
92. beträffande arbetsvillkoret
att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:Fi117 yrkande 63
och 1995/96:Fi118 yrkande 29 i denna
del avslår proposition 1995/96:222
yrkandena 27 i denna del och 28 i
denna del samt som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
156. Arbetsvillkoret (mom. 92)
Mats Odell (kds) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Arbetsvillkoret bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet får i denna fråga
framhålla följande. Regeringsförslaget
om skärpt arbetsvillkor är en del av
finansieringen av den kommande höjningen
av ersättningsnivån till 80 %. Utskottet
anser att höjningen bör finansieras på
det sätt som Kristdemokraterna tidigare
föreslagit. Det finns därför ingen
anledning att än en gång föregripa en
sittande utredning och göra långtgående
förändringar i försäkringen. I stället
för att föra en sådan
tillfällighetspolitik bör regeringen
avvakta förslaget från ARBOM.
Av detta skäl bör förslaget om skärpt
arbetsvillkor i ALF och KAS avslås av
riksdagen. Utskottet tillstyrker således
avslagsyrkandet i motion Fi118 (kds)
yrkande 29 i motsvarande del.
dels att utskottets hemställan under 92
bort ha följande lydelse:
92. beträffande arbetsvillkoret
att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:Fi117 yrkande 63
och 1995/96:Fi118 yrkande 29 i denna
del avslår proposition 1995/96:222
yrkandena 27 i denna del och 28 i
denna del samt som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
157. Ersättningstid och
ersättningsperiod (mom. 94)
Anne Wibble (fp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Ersättningstid och
ersättningsperiod bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet noterar den
helomvändning som regeringen gör när man
nu lägger fram ett förslag om en bortre
gräns i arbetslöshetsförsäkringen. Detta
förslag är nödvändigt som ett sätt att
tydliggöra försäkringens karaktär av
omställningsförsäkring.
Liksom Folkpartiet liberalerna anser
utskottet dock att tre år är en för lång
tid. Den bortre gränsen bör sättas vid
två år. I sammanhanget vill utskottet
peka på vikten av att en bortre parentes
kombineras med att konkreta aktiviteter
och jobbsökande sätts in tidigt. Allra
viktigast är naturligtvis åtgärder för
ett expansivt företagande så att det
finns arbete att söka.
Utskottet tillstyrker med det anförda
motion Fi123 (fp) yrkande 9. Motsvarande
delar i propositionen avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 94
bort ha följande lydelse:
94. beträffande ersättningstid och
ersättningsperiod
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi123 yrkande 9 avslå
proposition 1995/96:222 yrkandena 27
i denna del och 28 i denna del samt
som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
158. Dagpenningberäkningen (mom. 95)
Mats Odell (kds) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Dagpenningberäkningen bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet får i denna fråga anföra
följande. Regeringsförslaget om ändrad
grund för beräkning av dagpenningen i
arbetslöshetsförsäkringen är en del av
finansieringen av den kommande höjningen
av ersättningsnivån i
arbetslöshetsförsäkringen till 80 %.
Utskottet anser att höjningen bör
finansieras på det sätt som
Kristdemokraterna tidigare föreslagit.
Det finns därför ingen anledning att än
en gång föregripa en sittande utredning
och göra ingripande förändringar i
försäkringen. I stället för att föra en
sådan tillfällighetspolitik bör
regeringen avvakta förslaget från ARBOM.
I sammanhanget vill utskottet ta
bestämt avstånd från tanken att begränsa
uppräkningen av ersättningen på grund av
träffade löneavtal till högst 2 %. Detta
måste betraktas som en manipulation med
beräkningsunderlaget.
Av detta skäl bör förslaget om ändrad
grund för beräkning av dagpenningen i
försäkringen avslås av riksdagen.
Utskottet tillstyrker således
avslagsyrkandet i motion Fi118 (kds)
yrkande 29 i motsvarande del.
dels att utskottets hemställan under 95
bort ha följande lydelse:
95. beträffande
dagpenningberäkningen
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi118 yrkande 29 i denna del
avslår proposition 1995/96:222
yrkande 27 i denna del samt som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
159. Ersättning till deltidsarbetslösa
(mom. 100)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Ersättning till
deltidsarbetslösa bort ha följande
lydelse:
Liksom Vänsterpartiet ser utskottet
stora problem med deltidsarbetslösheten.
De förändringar som regeringen
genomförde hösten 1995 leder till att
man gör om fasta deltidstjänster till
visstidsanställningar. Många
deltidsanställda säger också upp sig för
att få rätt till heltidsstämpling. I
avvaktan på arbetsrättsliga reformer bör
dessa regler upphävas.
Med det anförda tillstyrker utskottet
motion Fi116 (v) yrkande 54.
dels att utskottets hemställan under 100
bort ha följande lydelse:
100. beträffande ersättning till
deltidsarbetslösa
att riksdagen bifaller motion
1995/96:Fi116 yrkande 54 samt som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
160. Allmän arbetslöshetsförsäkring
(mom. 101)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp),
Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds),
Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Allmän arbetslöshetsförsäkring
bort ha följande lydelse:
Regeringens förslag till förändring av
arbetslöshetsförsäkringen är ogenomtänkt
och ur rättstillämpningssynpunkt mycket
svårhanterligt. I stället för detta
förslag borde en allmän
arbetslöshetsförsäkring som i högre grad
finansieras med egenavgifter ha
återinförts enligt den modell som
infördes av den förra borgerliga
regeringen. Därigenom skulle den
enskilde ha ett verkligt val om hur han
eller hon vill ordna sin fackliga
tillhörighet och
arbetslöshetsförsäkring. Försäkringen
skulle också medverka till att
löneavtalen inte leder till ökad
arbetslöshet. Karaktären av
omställningsförsäkring måste
understrykas.
Det är felaktigt att rätten till
ersättning skall vara beroende av
anknytning till en facklig organisation.
Av principiella skäl och av rättviseskäl
bör en inkomstrelaterad ersättning kunna
ges till alla som har en fast förankring
på arbetsmarknaden. Detta har blivit än
mer påtagligt nu när staten kommit att
stå för den helt övervägande delen av
kostnaden för försäkringen.
Det anförda innebär att utskottet
tillstyrker motionerna A49 (m) yrkande
39 och Fi118 (kds) yrkande 28.
dels att utskottets hemställan under 101
bort ha följande lydelse:
101. beträffande allmän
arbetslöshetsförsäkring
att riksdagen bifaller motionerna
1995/96:A49 yrkande 39 och
1995/96:Fi118 yrkande 28 samt som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
161. Finansiering av höjningen av
ersättningsnivån (mom. 102)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Finansiering av höjningen av
ersättningsnivån bort ha följande
lydelse:
En återgång bör ske till 80 %
ersättningsnivå. Höjningen bör enligt
utskottets mening finansieras genom
förändringar på försäkringens
inkomstsida, inte genom försämringar i
systemen. Vänsterpartiet pekar i sin
motion Fi116 på ett antal alternativ som
utskottet ser som möjliga lösningar. Det
gäller en begränsad höjning av
arbetsmarknadsavgiften eller av
bolagsskatten. En annan lösning är att
avstå från den växling mellan
sjukförsäkringsavgift och
arbetsmarknadsavgift som föreslås i
proposition 209.
dels att utskottets hemställan under 102
bort ha följande lydelse:
102. beträffande finansiering av
höjningen av ersättningsnivån
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi116 yrkande 52 och med
avslag på motion 1995/96:Fi117
yrkandena 64 och 65 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
162. Finansiering av höjningen av
ersättningsnivån (mom. 102)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Finansiering av höjningen av
ersättningsnivån bort ha följande
lydelse:
Som Miljöpartiet föreslår bör ett s.k.
brutet tak införas i försäkringen. Det
innebär att ersättning lämnas med 80 %
av inkomsten upp till brytpunkten 4,2
basbelopp. Höjningen finansieras genom
att inkomstbortfall därutöver ersätts
med 40 %.
Utskottet biträder med det anförda
motion Fi117 (mp) yrkandena 64 och 65.
dels att utskottets hemställan under 102
bort ha följande lydelse:
102. beträffande finansiering av
höjningen av ersättningsnivån
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi117 yrkandena 64 och 65
samt med avslag på motion
1995/96:Fi116 yrkande 52 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
163. Förslag på tilläggsbudget
(textavsnittet)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anser att
den del av utskottets yttrande under
rubriken Förslag på tilläggsbudget som
börjar med Utskottet noterar med och
slutar med invändningar mot
finansieringen bort ha följande
lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motion
Fi109 (m) att endast 2,8 miljarder
kronor av den av regeringen totalt
föreslagna inleveransen från Securum bör
tas i anspråk. Detta belopp motsvarar
bortfallet av stämpelskatt åren 1996 och
1997. Vad i övrigt kan erhållas vid en
avveckling av Securum bör användas för
att nedbringa budgetunderskottet och
statsskulden.
164. Förslag på tilläggsbudget
(textavsnittet)
Anne Wibble (fp) anser att den del av
utskottets yttrande under rubriken
Förslag på tilläggsbudget som börjar med
Utskottet noterar med och slutar med
invändningar mot finansieringen bort
ha följande lydelse:
Utskottet avvisar, i likhet med motion
Fi110 (fp), bestämt den undermåliga
finansieringen av regeringens förslag.
Förslaget minskar trovärdigheten i den
pågående budgetsaneringen. Att använda
inleveranser från Securum, vilket i
praktiken innebär
fastighetsförsäljningar, till statliga
utgifter är oacceptabelt. De fastigheter
som Securum äger har staten övertagit
som en följd av bankkrisen. Försäljning
av dessa har i ett tidigare skede
betraktats som en återbetalning av
bankstöd. Kostnaderna för bankstödet
lånades upp och belastar nu
statsskulden. Det enda rimliga är att
intäkter från fastigheter som försäljs
används till att betala av på
statsskulden.
165. Arbetsgivarperioden i
sjukförsäkringen (mom. 103)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp),
Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds),
Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Arbetsgivarperioden i
sjukförsäkringen bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet anser att den nyligen
beslutade förlängningen av
arbetsgivarperioden från två till fyra
veckor bör undanröjas. Åtgärden kan som
regeringen själv framhåller i
propositionen ses som en ren
skattehöjning, eftersom arbetsgivarna
inte fått någon kompensation. De nya
reglerna medför ökade kostnader för att
anställa och drabbar särskilt hårt i de
mindre och medelstora företagen.
Utskottet tillstyrker med det anförda
motionerna Fi110 (fp) yrkande 9 och A46
(kds) yrkande 10.
dels att utskottets hemställan under 103
bort ha följande lydelse:
103. beträffande arbetsgivarperioden
i sjukförsäkringen
att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:A46 yrkande 10 och
1995/96:Fi110 yrkande 9 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
166. Arbetsgivarperioden i
sjukförsäkringen (mom. 103)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Arbetsgivarperioden i
sjukförsäkringen bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet anser ej att de
nuvarande reglerna om
arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen
bör förlängas från två till fyra veckor.
En sådan åtgärd skulle verka påtagligt
hämmande för möjligheterna att
nyanställa i de små och medelstora
företagen. I likhet med motionärerna
bakom motion A46 (kds) avvisar utskottet
också förslaget av sociala skäl eftersom
det kan försvåra för dem som inte har
god hälsa att få anställning. Vad
utskottet här anfört bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 103
bort ha följande lydelse:
103. beträffande arbetsgivarperioden
i sjukförsäkringen
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:A46 yrkande 10 och
1995/96:Fi110 yrkande 9 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
167. Rehabilitering (mom. 104)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Rehabilitering bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet har uppfattningen att en
stor grupp anställda kommit att få
sådana svårigheter på arbetsmarknaden
att behov uppstått av mer bestämda
rehabiliteringsåtgärder. Enligt
utskottet kan det nuvarande
rehabiliteringssy-stemets effektivitet
starkt ifrågasättas. Lagstiftning och
kontroll inom rehabiliteringsområdet är
sannolikt lika trubbiga verktyg här som
inom andra områden relaterade till en
modern arbetsmarknad. Ett ändamålsenligt
rehabiliteringssystem bör enligt
utskottets uppfattning bygga på ett mer
direkt samarbete med företagen. Såsom
motionärerna föreslagit kan
rehabiliteringen sannolikt bli
effektivare om överenskommelser med
företagen träffas som innebär att dessa
svarar för preciserade
rehabiliteringsuppgifter. Med hänvisning
till vad utskottet här anfört tillstyrks
motion A49 (m) yrkande 53. Motion Fi116
(v) yrkande 27 avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 104
bort ha följande lydelse:
104. beträffande rehabilitering
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:A49 yrkande 53 och med avslag
på motion 1995/96:Fi116 yrkande 27
som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
168. Rehabilitering (mom. 104)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Rehabilitering bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet vill peka på att det i
Arbetsmarknadspolitiska kommitténs
betänkande finns förslag om samordnad
rehabilitering som innebär att
försäkringskassan, arbetsförmedlingen
och kommunen bildar en
samverkansorganisation på lokal nivå för
planering och beställning av
rehabiliterings- och andra
arbetsförberedande insatser. Utskottet
anser att en samordning av de
finansiella resurserna med säkerhet
skulle innebära betydande fördelar för
såväl individen som samhället. Förslagen
har utarbetats i samråd med Sjuk- och
arbetsskadekommittén. Enligt utskottets
mening bör regeringen mot bakgrund av
det anförda snarast återkomma till
riksdagen med förslag till
förverkligande av nämnda åtgärder.
Finansutskottet tillstyrker med det
anförda motion Fi116 (v) yrkande 27 och
avstyrker motion A49 (m) yrkande 53.
dels att utskottets hemställan under 104
bort ha följande lydelse:
104. beträffande rehabilitering
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi116 yrkande 27 och med
avslag på motion 1995/96:A49 yrkande
53 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
169. Förtidspensionering (mom. 105)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Förtidspensionering bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet konstaterar att
förtidspension framdeles enbart kommer
att medges av medicinska orsaker.
Orsaken härtill är bl.a. en strävan mot
en renodling av ersättningssystemen.
Detta innebär dock att behövande kan
komma att falla mellan olika system.
Utskottet är positivt till att
förtidspension som ett sätt att
utestängas från arbete minimeras men
menar att pressen på den enskilde i
dagens svåra arbetsmarknadsläge kan bli
alltför stor. Särskilt svår är
arbetsmarknaden för personer i 60-
årsåldern.
I propositionen föreslås av denna
anledning att särskilda åtgärder vidtas
för att ge sysselsättning åt personer i
eldern 55-64 år. Utskottet anser att i
vart fall personer vars oförmåga är
något nedsatt av medicinska skäl inte
skall behöva omfattas av sådana
åtgärder. I stället bör de kunna
beviljas pension enligt en s.k.
modifierad äldreregel inom
förtidspensioneringen. Finansutskottet
tillstyrker mot bakgrund av det anförda
motion Fi116 (v) yrkande 28.
dels att utskottets hemställan under 105
bort ha följande lydelse:
105. beträffande förtidspensionering
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi116 yrkande 28 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
170. Samordning av olika
ersättningssystem (mom. 106)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Samordning av olika
ersättningssystem bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet noterar att det för
närvarande pågår ett omfattande
utrednings- och översynsarbete när det
gäller de olika ersättningssystemen.
Sjuk- och arbetsskadekommittén har haft
till uppgift att lägga fram ett förslag
till ohälsoförsäkring, och i ARBOM-
utredningen utreds rätten till
arbetslöshetsersättning. Vidare har
Studiemedelskommittén nyligen lagt fram
ett förslag till nytt
studiemedelssystem. Utskottet anser att
det finns en klar risk för att
resultaten kan komma att leda till en
ökad splittring mellan olika
ersättningssystem och en cementering av
uppdelningen mellan olika sektorer. I
stället bör man enligt utskottets mening
avdramatisera skillnaderna mellan olika
system genom att så långt möjligt
harmonisera dem. För att få en nödvändig
samordning till stånd bör enligt
utskottet en parlamentarisk beredning
tillsättas med uppgift att utarbeta ett
samlat och samordnat förslag som bygger
på de förslag som de olika utredningarna
och kommittéerna lagt fram och kommer
att lägga fram. Med det anförda
tillstyrker utskottet motion Fi117 (mp)
yrkandena 58 och 59.
dels att utskottets hemställan under 106
bort ha följande lydelse:
106. beträffande samordning av olika
ersättningssystem
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi117 yrkandena 58 och 59 som
sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
171. Förmånsrätt och lönegaranti (mom.
107)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Förmånsrätt och lönegaranti
bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar de uppfattningar
som förts fram i motion A49 (m) om att
statens privilegium i form av
förmånsrätt för skatter framför
exempelvis leverantörer bör avskaffas
samt att den otympliga och för staten
kostsamma lönegarantin bör förenklas.
Dessa förändringar skulle leda till
omedelbara och påtagliga förbättringar
när det gäller förutsättningar för
företagande.
Vad först gäller statens förmånsrätt
för skatter konstaterar utskottet i
likhet med motionärerna att rättsläget i
dag - med de dåliga förutsättningar som
gäller för företagande - uppfattas som
omotiverat och orättvist. Som anförts i
motionen är skatteförmånsrätten en
väsentlig omständighet när företag skall
räddas genom en rekonstruktion. Staten
är regelmässigt den borgenär som har
bäst inblick i en gäldenärs
betalningsförmåga. Staten kan därför på
ett tidigt stadium bli varse tecken på
betalningssvårigheter i ett företag. Om
förmånsrätten för skatter och allmänna
avgifter togs bort skulle staten få ett
incitament att tidigare ingripa i ett
företag som befinner sig i begynnande
ekonomiska svårigheter. Staten skulle
härvid som likaberättigad med andra
oprioriterade fordringsägare få större
möjligheter att verka för lösningar utom
konkurs. Statens företrädare skulle vid
ackordsförhandlingar inte behöva hävda
att staten skall ha full utdelning innan
exempelvis leverantörer får någon
utdelning. Det allmänna kommer därmed
att få ett större intresse av att
medverka till ekonomiska uppgörelser
mellan gäldenären och borgenärerna.
Detta kommer att främja möjligheterna
till företagsrekonstruktion. Ett annat
väsentligt skäl att slopa förmånsrätten
för skatter är att utdelningen till
oprioriterade borgenärer härigenom
skulle komma att öka. Därmed stärks
leverantörernas ställning, och antalet
följdkonkurser för denna
borgenärskategori kan förväntas minska.
Utskottet vill understryka att en sådan
reform väsentligt skulle gynna
borgenärernas ställning i allmänhet i
ett rekonstruktionsförfarande och därmed
skapa betydligt bättre förutsättningar
för lyckosamma rekonstruktioner.
Enligt utskottets mening behöver några
ytterligare utredningar i denna fråga
inte komma till stånd. Erforderliga
lagförslag, som har remissbehandlats,
finns redan i Insolvensutredningens
slutbetänkande (SOU 1992:113) Lag om
företagsrekonstruktion. Regeringen bör,
enligt utskottets mening, omgående lägga
fram ett förslag för riksdagen om
avskaffande av förmånsrätten för
fordringar på skatter och allmänna
avgifter.
När det sedan gäller lönegarantin anser
utskottet i likhet med motionärerna att
ett nytt lönegarantisystem bör utformas
efter förebild av den ordning som gäller
inom den allmänna sjukförsäkringen.
Härigenom skulle hanteringen av
löneersättningen vid konkurs förenklas
och kostnaderna nedbringas. De
arbetsgivaravgifter som är avsedda att
finansiera lönegarantisystemet bör
sålunda tillföras försäkringskassorna.
Försäkringskassan skall utbetala
garantimedel till de anställda vilka
förvaltaren i konkursen har anmält för
kassan. Den anställde har sedan, som
varje annan borgenär, att bevaka sin
fordran enligt anställningsavtalet med
arbetsgivaren. Det åligger förvaltaren
att vid utdelning på lönefordran göra
avdrag för vad löntagaren erhållit i
lönegarantimedel från försäkringskassan.
Systemet bör vidare möjliggöra för
förvaltaren att vid avvecklingen av
konkursföretaget eller en rekonstruktion
låta anställda arbeta vidare. Genom det
föreslagna systemet blir
administrationen enklare och billigare
samtidigt som möjligheterna till
missbruk och otillbörliga
konkurrensfördelar minskar. Det bör
enligt utskottets mening ankomma på
regeringen att i enlighet med de nu
angivna riktlinjerna utforma förslag
till ett nytt lönegarantisystem och
därefter återkomma till riksdagen med
erforderliga lagförslag.
Utskottet anser mot bakgrund av det
anförda att motion A49 (m) yrkandena 23
och 24 bör tillstyrkas.
dels att utskottets hemställan under 107
bort ha följande lydelse:
107. beträffande förmånsrätt och
lönegaranti
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:A49 yrkandena 23 och 24 som
sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
172. Stöd till kulturarbetare (mom. 108)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Stöd till kulturarbetare bort
ha följande lydelse:
Finansutskottet kan konstatera att många
kulturarbetare lever under svåra
ekonomiska villkor samtidigt som
arbetslösheten i denna yrkesgrupp är
mycket hög. Det stöd som i dag utgår som
ett särskilt selektivt och individuellt
konstnärsstöd gynnar enligt utskottets
mening konstformer med akademisk
tradition och missgynnar andra former av
skapande och konstupplevelser. Mot den
bakgrunden är enligt utskottets mening
ett mer generellt stöd i form av ett
konstnärstillägg att föredra. Som anförs
i motion Fi117 (mp) bör stödet till
kulturarbetare prövas enligt en bredare
och mer allmän grund och utgå som ett
konstnärstillägg med den principiella
utformning som anges i
Kulturutredningens betänkande
Kulturpolitikens inriktning (SOU
1995:84). Stödet bör, i enlighet med vad
som föreslås i motionen, vara generellt
och motsvara 70 % av inkomsten upp till
50 000 kr per år och således uppgå till
högst 35 000 kr. Vid en inkomst
överstigande 80 000 kr per år bör stödet
avtrappas för att helt upphöra vid en
årsinkomst om 150 000 kr.
En stor del av kultursektorn erhåller i
dag bidrag via AMS. Eftersom det bör
ankomma på kultursektorn och inte på AMS
att avgöra vilka kulturaktiviteter som
bör bli föremål för ekonomiskt stöd är
dagens system mycket
otillfredsställande. Ett
konstnärstillägg enligt ovan skissad
modell torde även i det avseendet vara
att föredra.
Utskottet anser att regeringen bör
återkomma till riksdagen med förslag om
ett konstnärstillägg i enlighet med vad
utskottet här anfört. Motion Fi117 (mp)
yrkande 23 tillstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 108
bort ha följande lydelse:
108. beträffande stöd till
kulturarbetare
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi117 yrkande 23 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Utgiftstak och fördelning på
utgiftsområden (mom. 4)
Roy Ottosson (mp) anför:
Vid behandlingen av vårpropositionen
föreslog Miljöpartiet de gröna att
utgiftstaket skulle fastställas till
724, 714 resp. 712 miljarder kronor för
åren 1997-1999. De förslag som vi nu
lägger fram i motionerna Fi112 (mp) och
Fi117 (mp) föranleder ingen ändring av
våra tidigare förslag till utgiftstak.
Vad gäller fördelningen på
utgiftsområden återkommer vi till denna
fråga vid behandlingen av höstens
budgetproposition.
2. Riksbankens uppgifter (mom. 7)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp),
Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds),
Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anför:
En trovärdig och långsiktigt hållbar
sanering av de offentliga finanserna är
en viktig förutsättning för att bringa
ned den fortfarande höga räntenivån. Det
är också avgörande med en stark
trovärdighet för en hållbar
inflationsbekämpning. Riksbankens
formella oberoende måste därför stärkas.
Målet att värna penningvärdet bör
lagfästas, liksom förbud för fullmäktige
att ta emot instruktioner.
3. Riksbankens uppgifter (mom. 7)
Lars Bäckström (v) anför:
Liksom motionären anser Vänsterpartiet
att det är viktigt att värna om
Riksbankens ställning som institution
under riksdagen. Vi motsätter oss vidare
ett svenskt medlemskap i den monetära
unionen (EMU). Målen för Riksbanken bör
förutom att värna ett stabilt
penningvärde vara att främja full
sysselsättning och hållbar tillväxt. Då
riksdagen nyligen behandlat yrkanden som
rör Riksbankens ställning har vi dock
för närvarande inget yrkande i detta
avseende. Vänsterpartiet avser
emellertid att i samband med den
allmänna motionstiden hösten 1996
återkomma till dessa frågor.
4. Tillfällig nedsättning av
stämpelskatt i vissa fall (mom. 9)
Anne Wibble (fp) anför:
Jag har inget att invända mot att
stämpelskatten sätts ned tillfälligt,
men finner andra skäl till att biträda
regeringens förslag än de regeringen
anför i propositionen.
Sänkningen av stämpelskatten är, liksom
det nyligen beslutade ROT-programmet, en
ytterligare skattefavör för bygg- och
fastighetsbranschen, vid sidan av
jordbruket Sveriges mest subventionerade
och reglerade bransch. Folkpartiet
godtar dock förslaget om sänkt
stämpelskatt vid fastighetsöverlåtelse
av den anledningen att det finns goda
skäl att försöka underlätta rörligheten
på bostadsmarknaden i detta katastrofala
sysselsättningsläge.
Folkpartiet avvisar dock regeringens
argumentation för sänkningen av
stämpelskatten, nämligen tanken på att
skapa förutsättning för nyproduktion
genom att denna väg försöka driva upp
priserna på överlåtelser. Skall
nyproduktion av framför allt småhus
komma i gång krävs att man i stället
inriktar sig på att sänka kostnaderna
för sådan nyproduktion så att det den
vägen blir konkurrenskraftiga och
attraktiva bostäder.
5. Fastighetsskatt (mom. 10)
Lars Bäckström (v) anför:
Eftersom frågan om
fastighetsskattesystemets utformning
kommit att aktualiseras i detta
betänkande vill vi från Vänsterpartiets
sida hänvisa till det ställningstagande
vi tidigare gjort i denna fråga.
Vänsterpartiet har som del i en en
uppgörelse med regeringen biträtt
förslag om höjd fastighetsskatt. Vi har
dock samtidigt genom motionsyrkanden och
reservationer klargjort att det
erfordras särskilda lösningar i samband
med kraftigt förhöjda taxeringsvärden
för fastboende i särskilt attraktiva
områden. Regeringen har deklarerat att
man avser att återkomma med förslag till
lösning på detta problem. Och tidigare
sades att det skulle ske en redovisning
under våren 1996 eller som senast
halvårsskiftet 1996. Vänsterpartiet har
klargjort att vi är villiga att medverka
i en arbetsgrupp för att finna
konstruktiva lösningar, och vi har även
redovisat principer för hur lindringar
kan ske. Tyvärr har regeringen inte
tagit fasta på dessa öppningar från
Vänsterpartiets sida. Regeringen har
inte heller redovisat några förslag. I
dagarna har dock meddelats att
regeringen avser att återkomma med
förslag under hösten 1996.
Vänsterpartiet beklagar att regeringen
förhalat frågan då detta har förorsakat
en omfattande oro bland den bofasta
befolkningen i de aktuella områdena. Det
är nödvändigt att regeringen lever upp
till sina utfästelser och snarast
redovisar ett förslag i frågan.
Vad gäller behovet av stimulanser för
miljöriktiga investeringar anser
Vänsterpartiet att förslaget är
intressant men att en mer utförlig
prövning ligger utanför ramen för det
nu aktuella betänkandet. Frågan bör dock
aktualiseras i samband med en mer
genomgripande reformering av
bostadspolitiken och
fastighetsbeskattningen, frågor som för
övrigt för närvarande utreds i särskild
ordning. Vänsterpartiet avser dock att
återkomma till denna fråga.
6. Fastighetsskatt (mom. 10)
Roy Ottosson (mp) anför:
En kortfattad redovisning av
Miljöpartiets principiella inställning i
den fråga om fastighetsskattesystemets
utformning som aktualiserats genom
Kristdemokraternas motion framgår av det
särskilda yttrande som Miljöpartiets
företrädare avgav i bostadsutskottets
betänkande 1995/96:BoU10 tidigare i vår.
Vad gäller frågan om åtgärder för att
minska problemen med kraftigt höjd
fastighetsskatt i skärgårdsområdena och
andra särskilt utsatta områden delar jag
utskottets uppfattning att ett förslag
måste presenteras snarast. Miljöpartiet
har för sin del i olika sammanhang
redovisat förslag som kan minska
problemen.
7. Beskattning av royalty och patent,
m.m. (mom. 20, såvitt avser
nuvärdesavskrivning)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anför:
Med tanke på de stora ackumulerade
vinster som finns i vissa företag skulle
det vara rimligt att införa en rätt till
nuvärdesavskrivning. I motion A49 (m)
anförs att en nuvärdesavskrivning i
första hand bör avse maskiner och
motsvarande inventarier. Enligt motionen
bör man också överväga motsvarande
regler för byggnader. På så sätt kan
företag redan från början se de
ekonomiska konsekvenserna av en
investering.
Vi instämmer i uppfattningen att dessa
förbättringar bör genomföras. Regeringen
bör skyndsamt lägga fram förslag till de
lagändringar som behövs. Om regeringen
inte lägger fram förslag med denna
innebörd innan den allmänna
motionstiden, avser vi att återkomma i
frågan.
8. Energibeskattningen (mom. 25)
Anne Wibble (fp) anför:
När riksdagen tog ställning till
förslagen om höjda energiskatter yrkade
Folkpartiet liberalerna på en samtidig
och större sänkning av
arbetsgivaravgifterna. Vårt förslag
avslogs emellertid. Vi avser att
återkomma till frågan om energiskatter,
arbetsgivaravgifter etc. vid
behandlingen av höstens
budgetproposition.
9. Översyn av reglerna inom
tjänstesektorn (mom. 28)
Lars Bäckström (v) anför:
Vänsterpartiet har tidigare genom
motioner liksom i en reservation till
detta betänkande avseende avsnittet om
nedsättning av socialavgifter anvisat en
modell för lättnader i beskattningen av
den arbetskraftsintensiva
tjänstesektorn. Vi har dessutom uttalat
att vi gärna ser en bred beredning som
belyser vilka åtgärder som är bäst
ägnade att stärka sysselsättningen i
tjänstesektorn. Vänsterpartiet vill dock
bestämt avvisa tankarna på att via
skattereduktioner eller skatteavdrag
gynna privata hushållstjänster, genom
s.k. pigavdrag och liknande åtgärder.
Vänsterpartiet ser det som positivt att
regeringen i proposition 222 aviserar
att den avser att i särskild ordning
göra en översyn av reglerna inom
tjänstesektorn. Vänsterpartiet är berett
att aktivt medverka till en sådan
översyn. Vi vill dock betona att det är
viktigt att en översyn inte främst
riktas in på privata hushållstjänster
som konsumeras i hemmet. Enligt
Vänsterpartiets mening är det viktigt
att den av regeringen aviserade
beredningen ges en bred inriktning så
att den omfattar hela tjänstesektorn.
10. Program för samarbete och utveckling
inom Östersjöregionen (mom. 33)
Mats Odell (kds) anför:
Det råder stor oklarhet om det stöd
avseende livsmedelsexport som aviseras i
propositionen. Jag är kritisk mot den
typ av opreciserade förslag som
regeringen lägger fram i propositionen.
Ett grundläggande krav är att förslagens
innebörd skall gå att uttyda av
propositionstexten.
Regeringens förslag om stöd till svensk
exportindustri, bl.a. avseende export av
livsmedel till Baltikum, har såväl en
sakpolitisk som en moralisk dimension.
Sverige ingår i EU:s gemensamma
jordbrukspolitik. Det svenska jordbruket
får därigenom subventioner, liksom
exportstöd. Redan mot den bakgrunden är
det svårbegripligt att regeringen
aviserar ytterligare stöd, om än i
propositionen opreciserat, till svensk
livsmedelsexport.
Estland hör till de länder som har
gjort långtgående liberaliseringar av
jordbrukssektorn. Att i ett sådant läge
överväga ytterligare stöd för svensk
livsmedelsexport till bl.a. Estland vore
att medvetet söka slå ut bl.a. estnisk
livsmedelsproduktion.
11. Lokal samverkan i
arbetsförmedlingsnämnderna (mom. 67)
Anne Wibble (fp) anför:
Det är positivt att den lokala
arbetsförmedlingens ansvar för
verksamheten ökar. Den lokala kännedomen
och närheten kan här vara en stor
fördel. Dock finns det anledning att
påminna om vad som anförs i Folkpartiets
motion Fi123, nämligen tendensen att
kommunalisera arbetsmarknadspolitiken.
Arbetsmarknadspolitiken bör förbli en
statlig angelägenhet med ett
övergripande nationellt ansvar.
12. Arbetsplatsintroduktion, datortek,
rekryteringsstöd och beredskapsarbete,
utbildningsvikariat, pendlingsstöd
(mom. 73-76 och 78)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anför:
I Moderata samlingspartiets motion
1995/96:Fi78 med anledning av
vårpropositionen föreslogs en lägre ram
för de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna än regeringen föreslog. Vi
utgick från att vissa åtgärder skulle
avvecklas, ersättas eller ges en annan
utformning.
I samband med höstens budgetbehandling
kommer vi att närmare precisera vår
politik bl.a. med avseende på
utbildningsvikariat, beredskapsarbete,
rekryteringsstöd och pendlingsstöd. I
avvaktan på denna behandling är vi
beredda att acceptera de stramare regler
regeringen föreslår i fråga om dessa
åtgärder.
När det gäller datorteken avvisar vi
regeringens förslag om nyinvesteringar i
bl.a. utrustning. Vi har redan tidigare
haft betänkligheter mot att öppna
datorteken för alla. Verksamheten bör
enligt vår mening vara riktad till unga,
och andra bör komma i fråga endast i mån
av plats. Vi upprepar också ett tidigare
framfört krav att inte bara utrustningen
utan även datortekverksamheten skall
upphandlas i konkurrens.
Vi välkomnar slutligen att
anställningskravet vid
arbetsplatsintroduktion tas bort. Som vi
varnade för redan då anställningskravet
infördes riskerade åtgärden härigenom
att få en alltför begränsad omfattning.
13. Nya former för sysselsättning åt
arbetslösa (mom. 82)
Lars Bäckström (v) anför:
Regeringen aviserar att den avser att
återkomma med förslag om lokala
arbetscentrer.
Förslaget är mycket allmänt hållet och
frågor om juridisk form och
avgränsningen mellan de kommersiella
inslagen och utbildnings- och
praktikinslagen är inte belysta på något
tydligt sätt. Förslaget innehåller
enligt min uppfattning risker för
inlåsningseffekter, liksom risk för att
a-kasseersättning skulle ligga som
lönenorm. Det finns anledning att gå
igenom alla juridiska och praktiska
svårigheter på ett mer systematiskt sätt
innan regeringen återkommer med ett
konkret förslag. Först därefter är det
möjligt att ta ställning till idén om
lokala arbetscentrer.
14. Avslag på lagförslagen (mom. 91-98)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anför:
Moderata samlingspartiet föreslår i
reservation 152 att regeringens förslag
till ändringar i ALF och KAS skall
avslås i sin helhet. Vi har därför
avstått från att i reservationer yrka
avslag på de moment som rör
lagförslagens detaljer.
15. Avslag på lagförslagen (mom. 91-98)
Lars Bäckström (v) anför:
Vänsterpartiet föreslår i reservation
153 att regeringens förslag till
ändringar i ALF och KAS skall avslås i
sin helhet. Jag har därför avstått från
att i reservationer yrka avslag på de
moment som rör lagförslagens detaljer.
16. Avslag på lagförslagen (mom. 91-98)
Roy Ottosson (mp) anför:
Miljöpartiet föreslår i reservation 154
att regeringens förslag till ändringar i
ALF och KAS skall avslås i sin helhet.
Det innebär självklart att vi inte
heller står bakom detaljförändringarna i
den berörda lagstiftningen som följer av
regeringens förslag. Jag har därför
avstått från att i reservationer yrka
avslag på de moment som rör
lagförslagens detaljer.
17. Förtidspensionering (mom. 104)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp),
Fredrik Reinfeldt (m), Per Bill (m) och
Bo Lundgren (m) anför:
Vi har från Moderata samlingspartiet och
Folkpartiet liberalerna ingen annan
mening än utskottet när det gäller de
motionsyrkanden om de s.k. äldrereglerna
som behandlas i de nu aktuella
motionerna. Däremot har vi andra förslag
till förändringar i
förtidspensionssystemet som framgår av
vad vi anfört i våra reservationer om
riktlinjerna för den ekonomiska
politiken.
18. Allmänt om riksdagens behandling av
sysselsättningsfrågorna
Anne Wibble (fp) anför:
När det stod klart att interna
motsättningar inom regeringspartiet om
främst arbetsrätten hade stoppat den
till i maj utlovade
sysselsättningspropositionen ansåg
Folkpartiet liberalerna att riksdagen
måste ta initiativet i kampen mot den
stigande arbetslösheten. Med stöd av
bestämmelsen i riksdagsordningen om
motionsrätt vid händelse av särskild
vikt väckte vi därför en motion.
Resultatet av denna åtgärd, och andra
åtgärder från oppositionen, resulterade
i två propositioner från regeringen,
dock utarbetade i all hast.
Folkpartiet liberalerna har
koncentrerat sitt arbete på att förmå
riksdagen att dels anta ett ambitiösare
mål för sysselsättningspolitiken än det
av regeringen föreslagna, dels förskjuta
tyngdpunkten i åtgärdspaketet mot fler
åtgärder som förbättrar
företagsklimatet.
Den mängd aviseringar och
utredningsuppdrag som nämns i
propositionerna avser Folkpartiet
liberalerna att återkomma till i
motioner under den allmänna motionstiden
eller när regeringen återkommer med
preciserade förslag. Det faktum att jag
i reservationer eller särskilda
yttranden inte kommenterat vissa
resonemang kan således inte tas till
intäkt för att jag accepterat dem. Det
gäller t.ex. barntillägget i svux/svuxa,
fördelningen av högskoleplatser,
åtgärder mot buller m.m. Det gäller
också de olika regelförändringar i
arbetslöshetsförsäkringen som
finansutskottet på
arbetsmarknadsutskottets inrådan - och
med ändring av regeringens förslag -
föreslår. Jag anser att
arbetslöshetsförsäkringen bör utformas
som en allmän försäkring, till större
del än i dag finansierad med
egenavgifter.
Lagförslag i proposition 222
1 Förslag till lag om ändring i lagen
(1996:537) om ändring i lagen (1978:69)
om försäljningsskatt på motorfordon
2 Förslag till lag om ändring i
fordonsskattelagen (1988:327)
3 Förslag till lag om ändring i
bilskrotningslagen (1975:343)
4 Förslag till lag om ändring i lagen
(1994:1563) om tobaksskatt
5 Förslag till lag om tillfällig
nedsättning av stämpelskatt i vissa fall
6 Förslag till lag om ändring i lagen
(1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter
7 Förslag till lag om upphävande av
lagen (1994:1851) om skattelättnader för
sparande i allemansfond
8 Förslag till lag om
arbetslivsutveckling
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Den som av länsarbetsnämnden
anvisats till verksamhet för
arbetslivsutveckling skall inte anses
som arbetstagare när han deltar i
verksamheten. När sådan verksamhet
bedrivs på en arbetsplats, skall han
dock likställas med arbetstagare vid
tillämpning av 2 kap. 1-9 §§, 3 kap. 1-4
och 7-14 §§, 4 kap. 1-4 och 8-10 §§ samt
7-9 kap. arbetsmiljölagen (1977:1160).
Därvid skall vad i arbetsmiljölagen sägs
om arbetsgivare gälla den som upplåtit
en arbetsplats för verksamhet för
arbetslivsutveckling.
2 § Den tid under vilken en arbetslös
deltagit i verksamhet för
arbetslivsutveckling i enlighet med
länsarbetsnämndens anvisning utgör sådan
tid som enligt 7 § lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring eller 7 § lagen
(1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd
kvalificerar för en ny ersättningsperiod
inom samma ersättningstid. Vid
bestämmande av ramtid enligt samma lagar
räknas inte tid då den arbetslöse varit
hindrad att arbeta på grund av
deltagandet, i den mån tiden inte
jämställs enligt vad som nyss sagts.
_______________
Denna lag träder i kraft den 1 januari
1997 och gäller till utgången av
december månad 1997.
9 Förslag till lag om offentliga
tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Den som av länsarbetsnämnden
anvisats en arbetsmarknadspolitisk
åtgärd i form av ett offentligt
tillfälligt arbete för äldre arbetslösa
skall inte anses som arbetstagare hos
den arbetsgivare som tillhandahåller
platsen. Han eller hon skall dock
likställas med arbetstagare vid
tillämpning av 2 kap. 1-9 §§, 3 kap. 1-4
§§ och 7-14 §§, 4 kap. 1-4 och 8-10 §§
samt 7-9 kap. arbetsmiljölagen
(1977:1160).
2 § Den tid under vilken en person
deltagit i ett offentligt tillfälligt
arbete i enlighet med länsarbetsnämndens
anvisning utgör sådan tid som enligt 7 §
lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring eller 7 § lagen
(1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd
kvalificerar för en ny ersättningsperiod
inom samma ersättningstid. Vid
bestämmande av ramtiden enligt samma
lagar räknas inte tid då personen varit
hindrad att arbeta på grund av
deltagandet, i den mån tiden inte
jämställs enligt vad som nyss sagts.
______________
Denna lag träder i kraft den 1 januari
1997 och gäller till utgången av
december 1998.
10 Förslag till lag om ändring i lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring
Härigenom föreskrivs att i fråga om
lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring1
dels att 31 § skall upphöra att gälla,
dels att 6, 7, 8, 14, 15, 20, 29 och 30
§§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 §2
Rätt till ersättning vid arbetslöshet
föreligger, för försäkrad som efter
senaste inträdet i arbetslöshetskassan,
1. varit medlem i kassan under minst
tolv månader, om han haft sin
huvudsakliga försörjning genom avlönat
arbete för annans räkning, eller under
minst 24 månader, om han haft sin
huvudsakliga försörjning som
självständig företagare
(medlemsvillkor),
2. under en ramtid 2. under en ramtid
av tolv månader av tolv månader
omedelbart före omedelbart före det
arbetslöshetens att han eller hon
inträde utfört anmält sig som
förvärvsarbete i arbetssökande hos
minst 80 dagar den offentliga
fördelade på minst arbetsförmedlingen,
fem månader utfört
(arbetsvillkor). förvärvsarbete i
Endast dag då minst nio månader
förvärvsarbete har (arbetsvillkor).
utförts i minst tre Endast månad då
timmar får här förvärvsarbete har
räknas in. Med utförts i minst
utfört åttio timmar får
förvärvsarbete här räknas in. Med
avses även tid då utfört
den försäkrade haft förvärvsarbete
semester eller avses även tid då
annars varit ledig den försäkrade haft
av någon annan semester eller
anledning än annars varit ledig
sjukdom, av någon annan
tjänstgöring enligt anledning än
lagen (1994:1809) sjukdom,
om tjänstgöring enligt
totalförsvarsplikt lagen (1994:1809)
eller barns födelse om
med helt eller totalförsvarsplikt
delvis bibehållen eller barns födelse
lön. med helt eller
delvis bibehållen
lön.
Vid prövning av arbetsvillkoret bortses
från förvärvsarbete som
1. arbetsgivaren 1. arbetsgivaren
finansierat med finansierat med
stöd av stöd av
- lagen (1995:411) - förordningen
om tillfällig avvi (1986:414) om rekry
kelse från lagen teringsstöd, eller
(1981:691) om socia
lavgifter, eller - förordningen
- förordningen (1987:411) om bered
(1987:411) om bered skapsarbete, eller
skapsarbete, eller som
som
2. bedrivits med stöd av förordningen
(1984:523) om bidrag till arbetslösa
m.fl. som startar egen
näringsverksamhet. Detta gäller dock
inte om den försäkrade då arbetet
påbörjas uppfyller arbetsvillkoret med
annat förvärvsarbete än som nyss sagts.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Föreligger särskilda skäl får
regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer medge att
medlemsvillkoret bestäms till tolv
månader för försäkrad, som haft sin
huvudsakliga försörjning som
självständig företagare.
Tid då förvärvsarbete har utförts får
icke räknas mer än en gång för
uppfyllande av arbetsvillkoret.
7 §3
För den som en gång Den som en gång har
har påbörjat en påbörjat en
ersättningsperiod ersättningsperiod
enligt denna lag enligt denna lag
gäller följande. kan uppfylla det
Vid uppfyllandet av arbetsvillkor som
det arbetsvillkor krävs för en ny
som skall ligga ersättningsperiod
till grund för en inom samma
ny ersättningstid
ersättningsperiod enligt 14 § första
skall med tid under stycket genom att
vilken en försäkrad inom en ramtid av
enligt 6 § skall ha tolv månader omedel
utfört för bart före ansökan
värvsarbete jäm om ersättning i den
ställas tid då den nya ersätt
försäkrade ningsperioden under
minst sex månader
1. deltagit i och, - utföra
om inte särskilda förvärvsarbete,
skäl hindrat det, - bedriva egen
fullföljt arbets näringsverksamhet
marknadsutbildning med stöd av
eller yrkesinriktad förordningen
rehabilitering för (1984:523) om
vilken statligt bidrag till
utbildningsbidrag arbetslösa m.fl.
utgått, som startar egen
2. fullgjort näringsverksamhet,
tjänstgöring enligt - delta i och, om
lagen (1994:1809) inte särskilda skäl
om totalför hindrar det,
svarsplikt eller fullfölja arbets
fått föräldra marknadsutbildning
penningförmån eller yrkesinriktad
enligt lagen rehabilitering för
(1962:381) om vilken statligt
allmän försäkring, utbildningsbidrag
i båda fallen dock lämnas, eller
tillsammans högst - delta i och om
två månader, inte särskilda skäl
3. utfört hindrar det,
förvärvsarbete som fullfölja
arbetsgivaren utbildning av annat
finansierat med slag än arbetsmark
stöd av nadsutbildning med
- lagen (1995:411) en studiefinan
om tillfällig siering som
avvikelse från motsvarar arbetslös
lagen (1981:691) om hetsersättningen
socialavgifter, (nytt
eller arbetsvillkor).
- förordningen
(1987:411) om bered
skapsarbete,
4. bedrivit egen
näringsverksamhet Här skall hänsyn
med stöd av tas endast till
förordningen månad då
(1984:523) om förvärvsarbete
bidrag till eller annan ovan
arbetslösa m.fl. nämnd verksamhet
som startar egen utförts under minst
näringsverksamhet. 80 timmar.
Med förvärvsarbete
likställs tjänstgör
ing enligt lagen
(1994: 1809) om
totalförsvarsplikt
eller tid med för
äldrapenningförmån
enligt lagen
(1962:381) om
allmän försäkring,
i båda fallen dock
tillsammans högst
två månader.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 §4
Vid bestämmande av Vid bestämmande av
ramtid enligt 6 § ramtid enligt 6 och
räknas inte tid då 7 §§ räknas inte
försäkrad varit tid då försäkrad
hindrad att arbeta varit hindrad att
på grund av arbeta på grund av
1. styrkt sjukdom,
2. heltidsutbildning som den försäkrade
har avslutat efter fyllda 25 år eller
som har föregåtts av sammanhängande
förvärvsarbete på heltid i minst fem
månader,
3. tvångsvård enligt lagen (1988:870)
om vård av missbrukare i vissa fall,
4. frihetsberövande på kriminalvårdens
område,
5. vård av eget barn eller adoptivbarn
som inte har fyllt två år,
6. beslut enligt smittskyddslagen
(1988:1472) eller livsmedelslagen
(1971:511) eller föreskrifter som har
meddelats med stöd av sistnämnda lag.
Detsamma gäller tid då försäkrad har
fått föräldrapenningförmån enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring eller
varit hindrad att arbeta på grund av
1. tjänstgöring enligt lagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt,
2. arbetsmarknadsutbildning,
3. yrkesinriktad 3. yrkesinriktad
rehabilitering, i rehabilitering, i
den mån sådan tid den mån sådan tid
inte enligt 7 § inte enligt 7 §
jämställs med tid kvalificerar för en
under vilken ny ersättnings
förvärvsarbete har period.
utförts.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
14 §5
Ersättning utgår Ersättning som
under längst 300 grundar sig på
dagar uppfyllandet av ett
(ersättningsperiod) sådant arbets
. Har försäkrad villkor som avses i
uppnått 55 års 6 § lämnas under
ålder innan längst tre år
ersättningsperioden räknat från och med
gått till ända, är den första
perioden i stället karensdagen i den
450 dagar. första
ersättningsperioden
(ersättningstid).
Denna tid förlängs
om den försäkrade
under
ersättningstiden
utfört sådant
förvärvsarbete som
avses i 6 § eller
genomgått utbild
I ning som inte är
ersättningsperioden arbetsmarknads
inräknas inte utbildning.
dagar, under vilka Ersättningstiden
den försäkrade har får dock inte
anvisats verksamhet överstiga fyra år.
för Ersättning enligt
arbetslivsutvecklin första stycket
g i enlighet med lämnas i perioder
föreskrifter som på längst 300 dagar
har meddelats av (ersättningsperiode
regeringen. r).
I
I ersättningsperioden
ersättningsperioden inräknas dagar då
enligt första den försäkrade
stycket inräknas i deltagit i en
fall som avses i arbetsmarknadspolit
10 § ersättningstid isk åtgärd eller i
i den andra en utbildning av
arbetslöshetskassan annat slag än
. arbetsmarknadsutbil
dning med en
studiefinansiering
som motsvarar
arbetslöshetsersätt
ningen.
I
ersättningsperioden
enligt andra
stycket inräknas i
fall som avses i
10 § ersättningstid
i den andra
arbetslöshetskassan
.
Ersättningsrätten upphör vid utgången
av månaden före den under vilken den
försäkrade fyller 65 år.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
15 §6
Om arbetslöshet Om arbetslöshet
upphör innan upphör innan
ersättningsperioden ersättningsperioden
gått till ända, har gått till ända, har
den försäkrade rätt den försäkrade rätt
till ersättning till ersättning
under återstående under återstående
antal dagar av antal dagar av
perioden vid ny perioden vid ny
arbetslöshet, även arbetslöshet, även
om han då inte om han då inte
uppfyller arbets- uppfyller arbets-
och och
karensvillkoren. karensvillkoren,
Vad som nu har förutsatt att dessa
sagts gäller dock ligger inom den
inte om en maximala
sammanhängande tid ersättningstiden.
av 12 månader, i Vad som nu sagts
vilken inte räknas gäller dock inte om
in tid som avses i en sammanhängande
8 §, har förflutit tid av 12 månader,
sedan hon eller han i vilken inte
senast fick räknas in tid som
ersättning. avses i 8 §, har
förflutit sedan hon
eller han senast
Har fick ersättning.
ersättningsperioden Har
gått till ända men ersättningsperioden
har den försäkrade gått till ända men
under perioden på har den försäkrade
nytt uppfyllt under perioden på
arbetsvillkoret, nytt uppfyllt
lämnas ersättning arbetsvillkoret
under ytterligare enligt 7 §, lämnas
en ersättning under
ersättningsperiod. ytterligare en
Då skall dock ersättningsperiod.
karensvillkoret på Då skall dock
nytt uppfyllas. Den karensvillkoret på
nya ersättnings nytt uppfyllas. En
perioden räknas ny ersättnings
från inträdet av period räknas
den arbetslöshet då tidigast från det
den försäkrade att den föregående
uppfyllde det ersättningsperioden
arbetsvillkor som gick till ända
ligger till grund eller på annat sätt
för den nya upphörde.
perioden.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
20 §7
Dagpenning lämnas med 75 procent av den
försäkrades dagsförtjänst, om inte annat
följer av 17 § första stycket och andra
stycket första meningen. Dagpenning till
en försäkrad som har tillerkänts
ålderspension i form av folkpension,
allmän tilläggspension eller annan
pension som lämnas på grund av
förvärvsarbete, lämnas med 65 procent av
den försäkrades dagsförtjänst, med den
begränsning som följer av 17 § första
stycket.
Med dagsförtjänst avses en femtedel av
den veckoinkomst eller, i fråga om
försäkrad med månadslön, en
tjugotvåendel av den månadsinkomst, som
den försäkrade före arbetslöshetens
inträde vanligen åtnjöt under arbetstid
som var normal för den försäkrade.
Som Som
normalarbetstid normalarbetstid
skall gälla den skall gälla den
genomsnittliga genomsnittliga
arbetstiden an arbetstiden under
tingen i det de senaste tolv
förvärvsarbete som månaderna före det
innebär att att den arbetslöse
arbetsvillkoret anmält sig som
uppfylldes, eller, arbetssökande hos
om detta är den offentliga
förmånligare för arbetsförmedlingen.
den försäkrade, i Omprövning av
allt det fastställd
förvärvsarbete som dagsförtjänst under
utförts under hela en pågående ersätt
ramtiden enligt 6 ningsperiod får ske
§. vid omprövning av
normalarbetstiden
eller då medlemmen
har haft ett
avbrott under
ersättningsperioden
på grund av arbete
med högre inkomst
än tidigare.
Avbrottet skall ha
varit
sammanhängande
under minst sex
månader och ha
omfattat arbete som
avses i 6 §.
Saknas underlag för beräkning av
dagsförtjänsten enligt andra stycket,
skall som medlemmens dagsförtjänst
räknas den i orten vanliga
arbetsförtjänsten per arbetsdag för
arbetstagare inom samma yrke och med
samma arbetsförmåga som medlemmen.
Utan hinder av Utan hinder av
bestämmelserna i bestämmelserna i
första-tredje första-tredje
styckena får dag styckena får dag
penning till penning till
försäkrad som upp försäkrad som under
fyllt ersättningstiden
arbetsvillkoret uppfyllt arbets
huvudsakligen genom villkoret
arbetsmarknadsutbil huvudsakligen genom
dning eller ar
yrkesinriktad betsmarknadsutbildn
rehabilitering för ing eller yrkes
vilken statligt inriktad
utbildningsbidrag rehabilitering för
har utgått vilken statligt
bestämmas till utbildningsbidrag
belopp som har utgått
motsvarar bestämmas till
utbildningsbidraget belopp som mot
. svarar
utbildningsbidraget
.
Åtnjuter medlem med anledning av
arbetslöshet fortlöpande ersättning från
annan än arbetslöshetskassa, får
dagpenning utges högst med belopp som
motsvarar skillnaden mellan det högsta
belopp som får lämnas enligt första -
fjärde styckena och ersättningen.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
29 §8
Försäkrad skall avstängas från rätt
till ersättning under tid som anges i
30 §, om han
1. lämnat sitt arbete utan giltig
anledning,
2. skilts från arbetet på grund av
otillbörligt uppförande,
3. avvisat 3. avvisat
erbjudet lämpligt erbjudet lämpligt
arbete, eller arbete eller utan
att uttryckligen ha
avvisat sådant
arbete ändå genom
sitt uppträdande
uppenbarligen
vållat att
anställning inte
kommit till stånd,
eller
4. utan att 4. avvisat
uttryckligen ha erbjudande om en
avvisat sådant arbetsmarknadspolit
arbete ändå genom isk åtgärd i form
sitt uppträdande av anställning,
uppenbarligen praktikperiod eller
vållat att arbetsmarknadsutbil
anställning inte dning eller avvisat
kommit till stånd. erbjudande om annan
utbildning med en
studiefinansiering
som motsvarar
arbetslöshetsersätt
ningen.
30 §9
Är det sannolikt att Är det sannolikt att
arbete som avses i ett arbete, en
29 § skulle ha arbetsmarknadspolit
varat högst fem isk åtgärd eller en
dagar eller mer än utbildning som
fem men högst tio avses i 29 § skulle
dagar eller mer än ha varat högst fem
tio dagar, utgör dagar eller mer än
avstängningstiden fem men högst tio
tio, 20 respektive dagar eller mer än
45 ersättningsdagar tio dagar, utgör
vid avstängning avstängningstiden
enligt punkten 1 tio, 20 respektive
samt 20, 40 45 ersättningsdagar
respektive 60 vid avstängning en
ersättningsdagar ligt punkten 1 samt
vid avstängning 20, 40 respektive
enligt punkterna 60 ersättningsdagar
2-4. I vid avstängning
avstängningstiden enligt punkterna
inräknas endast 2-4. I avstäng
dagar för vilka ningstiden inräknas
karenstid skulle ha endast dagar för
tillgodoräknats vilka karenstid
eller dagpenning skulle ha tillgodo
skulle ha lämnats, räknats eller
om avstängningen dagpenning skulle
inte hade skett, ha lämnats, om
eller dagar under avstängningen inte
vilka den hade skett, eller
försäkrade har dagar under vilka
utfört den försäkrade har
förvärvsarbete. Den utfört för
totala värvsarbete. Den
avstängningstiden totala avstäng
får dock inte ningstiden får dock
överstiga 28, 56 inte överstiga 28,
respektive 112 56 respektive 112
kalenderdagar vid kalenderdagar vid
avstängning enligt avstängning enligt
punkten 1 samt inte punkten 1 samt inte
överstiga 56, 112 överstiga 56, 112,
respektive 168 respektive 168
kalenderdagar vid kalenderdagar vid
avstängning enligt avstängning enligt
punkterna 2-4. punkterna 2-4.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Inträffar under avstängningstiden
förhållande som avses i 29 §, beräknas
ny avstängningstid i enlighet med
bestämmelserna i första stycket, om inte
den nya avstängningstiden ryms inom den
löpande avstängningstiden.
Är det uppenbart att en försäkrad inte
vill anta lämpligt arbete, såsom då den
försäkrade vid upprepade tillfällen
antingen har avvisat erbjudet sådant
arbete eller lämnat sitt arbete utan
giltig anledning, skall den försäkrade
vara avstängd till dess han eller hon
utfört sådant förvärvsarbete som enligt
6 § första stycket får tillgodoräknas
för uppfyllande av arbetsvillkoret under
80 dagar.
Avstängningstiden räknas från den dag
då det förhållande som anges i 29 §
inträffat.
__________________________
1. Denna lag träder i kraft den 1
januari 1997.
2. För den som har påbörjat en
ersättningsperiod före den 1 januari
1997 räknas redan förbrukade
ersättningsdagar i den pågående
ersättningsperioden av från den maximala
ersättningstiden.
1 Lagen omtryckt 1991:1334.
2 Senaste lydelse 1995:1636.
3 Senaste lydelse 1995:1636.
4 Senaste lydelse 1995:860.
5 Senaste lydelse 1994:1673.
6 Senaste lydelse 1994:1673.
7 Senaste lydelse 1995:860.
8 Senaste lydelse 1995:1636.
9 Senaste lydelse 1995:1636.
11 Förslag till lag om ändring i lagen
(1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen
(1973:371) om kontant arbets
marknadsstöd1
dels att 28 § skall upphöra att gälla,
dels att 6, 7, 8, 14, 15, 26, 27 och 29
§§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
6 §2
Rätt till kontant Rätt till kontant
arbetsmarknadsstöd arbetsmarknadsstöd
föreligger, om den föreligger, om den
arbetslöse under en arbetslöse under en
ramtid av tolv ramtid av tolv
månader omedelbart månader omedelbart
före före det att han
arbetslöshetens eller hon anmält
inträde utfört sig som
förvärvsarbete i arbetssökande hos
minst fem månader den offentliga
(arbetsvillkor). arbetsförmedlingen
Här skall hänsyn utfört
tas endast till förvärvsarbete i
månad då minst sex månader
förvärvsarbete (arbetsvillkor).
utförts under minst Här skall hänsyn
75 timmar. Med tas endast till
utfört förvärvs månad då
arbete avses även förvärvsarbete
tid då sökanden utförts under minst
haft semester eller 80 timmar. Med
annars varit ledig utfört
av annan anledning förvärvsarbete
än sjukdom, avses även tid då
tjänstgöring enligt sökanden haft
lagen (1994:1809) semester eller
om annars varit ledig
totalförsvarsplikt av annan anledning
efter barns födelse än sjukdom,
med helt eller tjänstgöring enligt
delvis bibehållen lagen (1994:1809)
lön. om
totalförsvarsplikt
eller barns födelse
med helt eller
delvis bibehållen
lön.
Vid prövning av arbetsvillkoret bortses
från förvärvsarbete som
1. arbetsgivaren 1. arbetsgivaren
finansierat med finansierat med
stöd av stöd av
- lagen (1995:411) - förordningen
om tillfällig (1986:414) om
avvikelse från rekryteringsstöd,
lagen (1981:691) om eller
socialavgifter,
eller - förordningen
- förordningen (1987:411) om
(1987:411) om beredskapsarbete,
beredskapsarbete, eller som
eller som
2. bedrivits med stöd av förordningen
(1984:523) om bidrag till arbetslösa
m.fl. som startar egen
näringsverksamhet. Detta gäller dock
inte om sökanden då arbetet påbörjas
uppfyller arbetsvillkoret med annat
förvärvsarbete än som nyss sagts.
Tid då förvärvsarbete har utförts får
icke räknas mer än en gång för upp
fyllande av arbetsvillkoret.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 §3
För den som en gång Den som en gång har
har påbörjat en påbörjat en
ersättningsperiod ersättningsperiod
enligt denna lag enligt denna lag
gäller följande. kan uppfylla det
Vid uppfyllandet av arbetsvillkor som
det arbetsvillkor krävs för en ny
som skall ligga ersättningsperiod
till grund för en inom samma
ny ersättningstid
ersättningsperiod enligt 14 § första
skall med tid under stycket genom att
vilken den sökande inom en ramtid av
enligt 6 § skall ha tolv månader
utfört omedelbart före
förvärvsarbete ansökan om
jämställas tid då ersättning i den
den sökande nya
1. i enskilt hem ersättningsperioden
vårdat åldring under minst sex
eller handikappad i månader
sådan utsträckning - utföra
att sökanden varit förvärvsarbete,
förhindrad att stå - bedriva egen
till näringsverksamhet
arbetsmarknadens med stöd av
förfogande, förordningen
2. deltagit i och, (1984:523) om
om inte särskilda bidrag till
skäl hindrat det, arbetslösa m.fl.
fullföljt arbets som startar egen
marknadsutbildning näringsverksamhet,
eller yrkesinriktad - delta i och, om
rehabilitering för inte särskilda skäl
vilken statligt hindrar det,
utbildningsbidrag fullfölja arbets
lämnats, marknadsutbildning
3. fullgjort eller yrkesinriktad
tjänstgöring enligt rehabilitering för
lagen(1994:1809) om vilken statligt
totalförsvarsplikt utbildningsbidrag
eller fått lämnas, eller
föräldrapenning - delta i och, om
förmån enligt lagen inte särskilda skäl
(1962:381) om hindrar det,
allmän försäkring, fullfölja
i båda fallen dock utbildning av annat
tillsammans högst slag än
två månader, arbetsmarknads
4. utfört utbildning med en
förvärvsarbete som studiefinansiering
arbetsgivaren som motsvarar
finansierat med arbetslöshets
stöd av ersättningen (nytt
- lagen (1995:411) arbetsvillkor).
om tillfällig
avvikelse från
lagen (1981:691) om
socialavgifter,
eller
- förordningen
(1987:411) om
beredskapsarbete,
5. bedrivit egen
näringsverksamhet Här skall hänsyn
med stöd av tas endast till
förordningen månad då
(1984:523) om förvärvsarbete
bidrag till eller annan ovan
arbetslösa m. fl. nämnd verksamhet
som startar egen utförts under minst
näringsverksamhet. 80 timmar.
Med förvärvsarbete
likställs tjänst
göring enligt lagen
(1994: 1809) om
totalförsvarsplikt
eller tid med
föräldrapenningför
mån enligt lagen
(1962:381) om
allmän försäkring,
i båda fallen dock
tillsammans högst
två månader.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 §4
Vid bestämmande av Vid bestämmande av
ramtid enligt 6 § ramtid enligt 6 och
räknas inte tid då 7 §§ räknas inte
sökanden varit tid då sökanden
hindrad att arbeta varit hindrad att
på grund av arbeta på grund av
1. styrkt sjukdom,
2. heltidsutbildning som den sökande
har avslutat efter fyllda 25 år eller
som har föregåtts av sammanhängande
förvärvsarbete på heltid i minst fem
månader,
3. tvångsvård enligt lagen (1988:870)
om vård av missbrukare i vissa fall,
4. frihetsberövande på kriminalvårdens
område,
5. vård av eget barn eller adoptivbarn
som inte har fyllt två år,
6. beslut enligt smittskyddslagen
(1988:1472) eller livsmedelslagen (1971:
511) eller föreskrifter som har
meddelats med stöd av sistnämnda lag.
Detsamma gäller tid då sökanden har
fått föräldrapenningförmån enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring eller
varit hindrad att arbeta på grund av
1. tjänstgöring enligt lagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt,
2. arbetsmarknadsutbildning,
3. yrkesinriktad 3. yrkesinriktad
rehabilitering, i rehabilitering, i
den mån sådan tid den mån sådan tid
inte enligt 7 § inte enligt 7 §
jämställs med tid kvalificerar för en
under vilken ny ersättnings
förvärvsarbete har period.
utförts.
Den tid som inte räknas in i ramtiden
får dock inte överstiga två år.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
14 §5
Kontant Ersättning som
arbetsmarknadsstöd grundar sig på
utgår under längst uppfyllandet av ett
150 dagar (ersätt sådant
ningsperioden), om arbetsvillkor som
inte annat följer avses i 6 § lämnas
av andra stycket under längst tre år
eller av 15 § sista räknat från och med
stycket. Har den första
stödtagaren uppnått karensdagen i den
55 års ålder innan första
ersättningsperioden ersättningsperioden
gått till ända, är (ersättningstid).
perioden i stället För
300 dagar. Sedan ersättningsberättig
stödtagaren uppnått ade enligt 9 §
60 års ålder, är räknas
ersättningsperioden ersättningstiden
450 dagar. från och med den
första
ersättningsdagen i
den första
ersättningsperioden
inom
ersättningstiden.
Ersättningstiden
förlängs om stöd
I tagaren under
ersättningsperioden ersättningstiden ut
inräknas inte fört sådant
dagar, under vilka förvärvsarbete som
stödtagaren har avses i 6 § eller
anvisats verksamhet genomgått
för arbets utbildning som inte
livsutveckling i är
enlighet med före arbetsmarknadsutbil
skrifter som har dning.
meddelats av reger Ersättningstiden
ingen. får dock inte
överstiga fyra år.
Ersättning enligt
första stycket
lämnas i perioder
på längst 300 dagar
(ersättningsperiode
r). I ersätt
ningsperioden
inräknas dagar då
stödtagaren
deltagit i en
arbets
marknadspolitisk
åtgärd eller i en
utbildning av annat
slag än arbets
marknadsutbildning
med en studie
finansiering som
motsvarar arbets
löshetsersättningen
.
Rätten till kontant arbetsmarknadsstöd
upphör vid utgången av månaden före den
under vilken den arbetslöse fyller 65 år
eller när han dessförinnan börjar
uppbära hel ålderspension, hel
förtidspension eller helt sjukbidrag
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
15 §6
Om arbetslöshet Om arbetslöshet
upphör innan upphör innan
ersättningsperioden ersättningsperioden
gått till ända, har gått till ända, har
stödtagaren rätt stödtagaren rätt
till kontant arbets till ersättning
marknadsstöd under under återstående
återstående antal antal dagar av
dagar av perioden perioden vid ny
vid ny arbetslöshet, även
arbetslöshet, även om han då inte
om han då inte uppfyller arbets-
uppfyller arbets- och karensvill
och karensvillkor koren, förutsatt
en. Vad som nu att dessa ligger
sagts gäller dock inom den maximala
inte om en ersättningstiden.
sammanhängande tid Vad som nu sagts
av 12 månader, i gäller dock inte om
vilken inte räknas en sammanhängande
in tid som avses tid av 12 månader,
vid 8 §, har i vilken inte
förflutit sedan hon räknas in tid som
eller han senast avses i 8 §, har
fick ersättning. förflutit sedan hon
Har eller han senast
ersättningsperioden fick ersättning.
gått till ända men Har
har stödtagaren ersättningsperioden
inom en tid av 12 gått till ända men
månader har stödtagaren
dessförinnan upp under perioden på
fyllt nytt uppfyllt
arbetsvillkoret, arbetsvillkoret
lämnas kontant enligt 7 § lämnas
arbetsmarknadsstöd ersättning under
under ytterligare ytterligare en
en ersättningsperiod.
ersättningsperiod. Då skall dock
Då skall dock karensvillkoret på
karensvillkoret på nytt uppfyllas. En
nytt uppfyllas. Den ny ersättnings
nya period räknas
ersättningsperioden tidigast från det
räknas från att den föregående
inträdet av den ersättningsperioden
arbetslöshet, då gick till ända
stödtagaren senast eller på annat sätt
uppfyllde arbets upphörde.
villkoret.
För den som regelbundet utför
deltidsarbete under tid då hon eller han
i övrigt är arbetslös får, om det finns
särskilda skäl, regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer
föreskriva om begränsningar i
ersättningsrätten och om karenstid
utöver vad som följer av denna lag.
26 §7
Stödtagare skall avstängas från rätt
till ersättning under tid som anges i
27 §, om han
1. lämnat sitt arbete utan giltig
anledning,
2. skilts från arbete på grund av
otillbörligt uppförande,
3. avvisat 3. avvisat
erbjudet lämpligt erbjudet lämpligt
arbete, eller arbete eller utan
att uttryckligen ha
avvisat sådant
arbete ändå genom
sitt uppträdande
4. utan att uppenbarligen
uttryckligen ha vållat att
avvisat sådant anställning inte
arbete ändå genom kommit till stånd,
sitt uppträdande eller
uppenbarligen 4. avvisat
vållat att erbjudande om en
anställning inte arbetsmarknadspolit
kommit till stånd. isk åtgärd i form
av anställning,
praktikperiod eller
arbetsmarknadsutbil
dning eller avvisat
erbjudande om annan
utbildning med en
studiefinansiering
som motsvarar
arbetslöshetsersätt
ningen.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
27 §8
Är det sannolikt att Är det sannolikt att
arbete som avses i ett arbete, en
26 § skulle ha arbetsmarknadspolit
varat högst fem isk åtgärd eller en
dagar eller mer än utbildning som
fem men högst tio avses i 26 § skulle
dagar eller mer än ha varat högst fem
tio dagar, utgör dagar eller mer än
avstängningstiden fem men högst tio
tio, 20 respektive dagar eller mer än
45 ersättningsdagar tio dagar, utgör
vid avstängning avstängningstiden
enligt punkten 1 tio, 20 respektive
samt 20, 40 respek 45 ersättningsdagar
tive 60 vid avstängning
ersättningsdagar enligt punkten 1
vid avstängning samt 20, 40 respek
enligt punkterna tive 60
2-4. I avstängnings ersättningsdagar
tiden inräknas vid avstängning
endast dagar för enligt punkterna
vilka karenstid 2-4. I avstängnings
skulle ha tillgodo tiden inräknas
räknats eller endast dagar för
kontant arbetsmark vilka karenstid
nadsstöd skulle ha skulle ha tillgodo
lämnats, om räknats eller
avstängningen inte kontant arbetsmark
hade skett, eller nadsstöd skulle ha
dagar under vilka lämnats, om
stödtagaren har avstängningen inte
utfört hade skett, eller
förvärvsarbete. Den dagar under vilka
totala stödtagaren har
avstängningstiden utfört
får dock inte över förvärvsarbete. Den
stiga 28, 56 totala av
respektive 112 stängningstiden får
kalenderdagar vid dock inte överstiga
avstängning enligt 28, 56 respektive
punkten 1 samt inte 112 kalenderdagar
överstiga 56, 112 vid avstängning
respektive 168 enligt punkten 1
kalenderdagar vid samt inte överstiga
avstängning enligt 56, 112 respektive
punkterna 2-4. 168 kalenderdagar
vid avstängning
enligt punkterna
2-4.
Inträffar under avstängningstiden
förhållande som avses i 26 §, beräknas
ny avstängningstid i enlighet med
bestämmelserna i första stycket, om inte
den nya avstängningstiden ryms inom den
löpande avstängningstiden.
Är det uppenbart att stödtagaren inte
vill anta lämpligt arbete, såsom då
stödtagaren vid upprepade tillfällen
antingen har avvisat erbjudet sådant
arbete eller lämnat sitt arbete utan
giltig anledning, skall stödtagaren vara
avstängd till dess han eller hon utfört
sådant förvärvsarbete som enligt 6 §
första stycket får tillgodoräknas för
uppfyllande av arbetsvillkoret under 80
dagar.
Avstängningstiden räknas från den dag då
det förhållande som anges i 26 §
inträffat.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
29 §9
Med beslut om Med beslut om
avstängning enligt avstängning enligt
26-28 §§ jämställes 26 och 27 §§
beslut om av jämställes beslut
stängning från rätt om avstängning från
till ersättning rätt till
enligt 29, 30, 31 ersättning enligt
och 34 §§ lagen 29, 30 och 34 §§
(1973:370) om lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäk arbetslöshetsförsäk
ring. ring.
_______________
1. Denna lag träder i kraft den 1
januari 1997.
2. För den som har påbörjat en
ersättningsperiod före den 1 januari
1997 räknas redan förbrukade
ersättningsdagar i den pågående
ersättningsperioden av från den maximala
ersättningstiden.
_________________________
1 Lagen omtryckt 1994:929.
2 Senaste lydelse 1995:1637.
3 Senaste lydelse 1995:1637.
4 Senaste lydelse 1995:859.
5 Senaste lydelse 1994:1674
6 Senaste lydelse 1994:1674.
7 Senaste lydelse 1995:1637.
8 Senaste lydelse 1995:1637.
9 Senaste lydelse 1994:1674.
Av utskottet framlagda lagförslag
1 Av utskottet föreslagen ändring i
regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1996:537) om ändring i lagen
(1978:69) om försäljningsskatt på
motorfordon
(Se utskottets hemställan moment 12
beträffande skatter och avgifter på
motorfordon.)
2 Av utskottet föreslagen ändring i
regeringens förslag till lag om ändring
i bilskrotningslagen (1975:343)
(Se utskottets hemställan moment 12
beträffande skatter och avgifter på
motorfordon.)
3 Av utskottet föreslagna ändringar i
förhållande till regeringens förslag
till lag om ändring i lagen (1973:370)
om arbetslöshetsförsäkring
Regeringens förslag Utskottets förslag
6 §
Rätt till ersättning vid arbetslöshet
föreligger, för försäkrad som efter
senaste inträdet i arbetslöshetskassan,
1. varit medlem i kassan under minst
tolv månader, om han haft sin
huvudsakliga försörjning genom avlönat
arbete för annans räkning, eller under
minst 24 månader, om han haft sin
huvudsakliga försörjning som
självständig företagare
(medlemsvillkor),
2. under en ramtid av tolv månader
omedelbart före det att han eller hon
anmält sig som arbetssökande hos den
offentliga arbetsförmedlingen, utfört
förvärvsarbete i minst nio månader
(arbetsvillkor). Endast månad då
förvärvsarbete har utförts i minst åttio
timmar får här räknas in. Med utfört
förvärvsarbete avses även tid då den
försäkrade haft semester eller annars
varit ledig av någon annan anledning än
sjukdom, tjänstgöring enligt lagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt eller
barns födelse med helt eller delvis
bibehållen lön.
Vid prövning av arbetsvillkoret bortses
från förvärvsarbete som
1. arbetsgivaren finansierat med stöd
av
- förordningen (1986:414) om rekry
teringsstöd, eller
- förordningen (1987:411) om bered
skapsarbete, eller som
2. bedrivits med stöd av förordningen
(1984:523) om bidrag till arbetslösa
m.fl. som startar egen
näringsverksamhet. Detta gäller dock
inte om den försäkrade då arbetet
påbörjas uppfyller arbetsvillkoret med
annat förvärvsarbete än som nyss sagts.
Föreligger Föreligger
särskilda skäl får särskilda skäl får
regeringen eller regeringen eller
den myndighet som den myndighet som
regeringen regeringen
bestämmer medge att bestämmer medge
medlemsvillkoret a) att
bestäms till tolv medlemsvillkoret
månader för bestäms till tolv
försäkrad, som haft månader för
sin huvudsakliga försäkrad, som haft
försörjning som sin huvudsakliga
självständig försörjning som
företagare. självständig
företagare,
b) att vid
prövningen av
arbetsvillkoret
enligt första
stycket även månad
då arbete inte
utförts i minst 80
timmar får räknas
in.
Tid då förvärvsarbete har utförts får
icke räknas mer än en gång för
uppfyllande av arbetsvillkoret.
Regeringens förslag Utskottets förslag
8 §
Vid bestämmande av ramtid enligt 6 och 7
§§ räknas inte tid då försäkrad varit
hindrad att arbeta på grund av
1. styrkt sjukdom,
2. 2.
heltidsutbildning heltidsutbildning
som den försäkrade som den försäkrade
har avslutat efter har avslutat efter
fyllda 25 år eller fyllda 25 år eller
som har föregåtts som har föregåtts
av sammanhängande av sammanhängande
förvärvsarbete på förvärvsarbete på
heltid i minst fem heltid i minst fem
månader, månader, i den mån
sådan tid inte
enligt 7 §
kvalificerar för en
ny
ersättningsperiod,
3. tvångsvård enligt lagen (1988:870)
om vård av missbrukare i vissa fall,
4. frihetsberövande på kriminalvårdens
område,
5. vård av eget barn eller adoptivbarn
som inte har fyllt två år,
6. beslut enligt smittskyddslagen
(1988:1472) eller livsmedelslagen
(1971:511) eller föreskrifter som har
meddelats med stöd av sistnämnda lag.
Detsamma gäller tid då försäkrad har
fått föräldrapenningförmån enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring eller
varit hindrad att arbeta på grund av
1. tjänstgöring enligt lagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt,
2. arbetsmarknadsutbildning,
3. yrkesinriktad rehabilitering, i den
mån sådan tid inte enligt 7 §
kvalificerar för en ny ersättnings
period.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
13 §
Dagpenning får inte Dagpenning får inte
lämnas förrän den lämnas förrän den
försäkrade under en försäkrade under en
sammanhängande tid sammanhängande tid
av tolv månader av tolv månader
varit arbetslös varit arbetslös
fem dagar sex dagar
(karensvillkor). I (karensvillkor). I
karenstiden räknas karenstiden räknas
in endast de dagar in endast de dagar
för vilka för vilka
dagpenning skulle dagpenning skulle
ha lämnats, om ha lämnats, om
karenstiden gått karenstiden gått
till ända. till ända.
Bestämmelserna om karenstid i denna
paragraf skall inte tillämpas på den som
är anvisad verksamhet för
arbetslivsutveckling i enlighet med
föreskrifter som har meddelats av
regeringen.
Regeringens förslag Utskottets förslag
20 §
Dagpenning lämnas med 75 procent av den
försäkrades dagsförtjänst, om inte annat
följer av 17 § första stycket och andra
stycket första meningen. Dagpenning till
en försäkrad som har tillerkänts
ålderspension i form av folkpension,
allmän tilläggspension eller annan
pension som lämnas på grund av
förvärvsarbete, lämnas med 65 procent av
den försäkrades dagsförtjänst, med den
begränsning som följer av 17 § första
stycket.
Med dagsförtjänst avses en femtedel av
den veckoinkomst eller, i fråga om
försäkrad med månadslön, en
tjugotvåendel av den månadsinkomst, som
den försäkrade före arbetslöshetens
inträde vanligen åtnjöt under arbetstid
som var normal för den försäkrade.
Som Som
normalarbetstid normalarbetstid
skall gälla den skall gälla den
genomsnittliga genomsnittliga
arbetstiden under arbetstiden under
de senaste tolv de senaste tolv
månaderna före det månaderna före det
att den arbetslöse att den arbetslöse
anmält sig som anmält sig som
arbetssökande hos arbetssökande hos
den offentliga den offentliga
arbetsförmedlingen. arbetsförmedlingen.
Omprövning av Vid bestämmande av
fastställd denna ramtid räknas
dagsförtjänst under inte tid då den
en pågående ersätt försäkrade varit
ningsperiod får ske hindrad att arbeta
vid omprövning av på grund av styrkt
normalarbetstiden sjukdom eller vård
eller då medlemmen av eget barn eller
har haft ett adoptivbarn som
avbrott under inte har fyllt två
ersättningsperioden år. Omprövning av
på grund av arbete fastställd
med högre inkomst dagsförtjänst under
än tidigare. en pågående ersätt
Avbrottet skall ha ningsperiod får ske
varit vid omprövning av
sammanhängande normalarbetstiden
under minst sex eller då medlemmen
månader och ha har haft ett
omfattat arbete som avbrott under
avses i 6 §. ersättningsperioden
på grund av arbete
med högre inkomst
än tidigare.
Avbrottet skall ha
varit
sammanhängande
under minst sex
månader och ha
omfattat arbete som
avses i 6 §.
Saknas underlag för beräkning av
dagsförtjänsten enligt andra stycket,
skall som medlemmens dagsförtjänst
räknas den i orten vanliga
arbetsförtjänsten per arbetsdag för
arbetstagare inom samma yrke och med
samma arbetsförmåga som medlemmen.
Utan hinder av bestämmelserna i
första-tredje styckena får dagpenning
till försäkrad som under
ersättningstiden uppfyllt arbets
villkoret huvudsakligen genom ar
betsmarknadsutbildning eller yrkes
inriktad rehabilitering för vilken
statligt utbildningsbidrag har utgått
bestämmas till belopp som motsvarar
utbildningsbidraget.
Åtnjuter medlem med anledning av
arbetslöshet fortlöpande ersättning från
annan än arbetslöshetskassa, får
dagpenning utges högst med belopp som
motsvarar skillnaden mellan det högsta
belopp som får lämnas enligt första -
fjärde styckena och ersättningen.
Regeringens förslag Utskottets förslag
29 §
Försäkrad skall avstängas från rätt till
ersättning under tid som anges i 30 §,
om han
1. lämnat sitt arbete utan giltig
anledning,
2. skilts från arbetet på grund av
otillbörligt uppförande,
3. avvisat erbjudet lämpligt arbete
eller utan att uttryckligen ha avvisat
sådant arbete ändå genom sitt
uppträdande uppenbarligen vållat att
anställning inte kommit till stånd,
eller
4. avvisat 4. avvisat
erbjudande om en erbjudande om en
arbetsmarknadspolit arbetsmarknadspolit
isk åtgärd i form isk åtgärd eller om
av anställning, en utbildning med
praktikperiod eller en
arbetsmarknadsutbil studiefinansiering
dning eller avvisat som motsvarar
erbjudande om annan arbetslöshetsersätt
utbildning med en ningen eller utan
studiefinansiering giltig anledning
som motsvarar avbrutit en sådan
arbetslöshetsersätt åtgärd eller
ningen. utbildning.
___________ __________
1. Denna lag träder i kraft den 1
januari 1997.
2. För den som har 2. För den som vid
påbörjat en ikraftträdandet har
ersättningsperiod en löpande
före den 1 januari ersättningsperiod
1997 räknas redan skall följande
förbrukade gälla.
ersättningsdagar i Ersättningstiden
den pågående enligt 14 § skall
ersättningsperioden anses ha börjat
av från den löpa den 1 januari
maximala 1996 eller vid den
ersättningstiden. senare tidpunkt då
ersättningsperioden
påbörjats. Den
löpande
ersättningsperioden
s längd bestäms
enligt 14 § i dess
äldre lydelse.
Ersättningsdagar i
den löpande
ersättningsperioden
som enligt de äldre
reglerna förbrukats
före
ikraftträdandet
avräknas från
ersättningstiden i
den mån de hänför
sig till tiden
efter den 1 januari
1996.
4 Av utskottet föreslagna ändringar i
förhållande till regeringens förslag
till lag om ändring i lagen (1973:371)
om kontant arbetsmarknadsstöd
Regeringens förslag Utskottets förslag
6 §
Rätt till kontant arbetsmarknadsstöd
föreligger, om den arbetslöse under en
ramtid av tolv månader omedelbart före
det att han eller hon anmält sig som
arbetssökande hos den offentliga
arbetsförmedlingen utfört förvärvsarbete
i minst sex månader (arbetsvillkor). Här
skall hänsyn tas endast till månad då
förvärvsarbete utförts under minst 80
timmar. Med utfört förvärvsarbete avses
även tid då sökanden haft semester eller
annars varit ledig av annan anledning än
sjukdom, tjänstgöring enligt lagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt eller
barns födelse med helt eller delvis
bibehållen lön.
Vid prövning av arbetsvillkoret bortses
från förvärvsarbete som
1. arbetsgivaren finansierat med stöd
av
- förordningen (1986:414) om
rekryteringsstöd, eller
- förordningen (1987:411) om
beredskapsarbete, eller som
2. bedrivits med stöd av förordningen
(1984:523) om bidrag till arbetslösa
m.fl. som startar egen
näringsverksamhet. Detta gäller dock
inte om sökanden då arbetet påbörjas
uppfyller arbetsvillkoret med annat
förvärvsarbete än som nyss sagts.
Tid då Tid då
förvärvsarbete har förvärvsarbete har
utförts får icke utförts får icke
räknas mer än en räknas mer än en
gång för upp gång för upp
fyllande av fyllande av
arbetsvillkoret. arbetsvillkoret. Om
särskilda skäl
föreligger får
regeringen eller
den myndighet
regeringen
bestämmer medge att
vid prövningen av
arbetsvillkoret
enligt första
stycket även månad
då arbete inte
utförts i minst 80
timmar får räknas
in.
8 §
Vid bestämmande av ramtid enligt 6 och 7
§§ räknas inte tid då sökanden varit
hindrad att arbeta på grund av
1. styrkt sjukdom,
2. 2.
heltidsutbildning heltidsutbildning
som den sökande har som den sökande har
avslutat efter avslutat efter
fyllda 25 år eller fyllda 25 år eller
som har föregåtts som har föregåtts
av sammanhängande av sammanhängande
förvärvsarbete på förvärvsarbete på
heltid i minst fem heltid i minst fem
månader, månader, i den mån
sådan tid inte
enligt 7 §
kvalificerar för en
ny
ersättningsperiod,
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
13 §
Dagpenning får Dagpenning får
inte lämnas förrän inte lämnas förrän
den försäkrade den försäkrade
under en under en
sammanhängande tid sammanhängande tid
av tolv månader av tolv månader
varit arbetslös varit arbetslös
fem dagar sex dagar
(karensvillkor). I (karensvillkor). I
karenstiden räknas karenstiden räknas
in endast de dagar in endast de dagar
för vilka för vilka
dagpenning skulle dagpenning skulle
ha lämnats, om ha lämnats, om
karenstiden gått karenstiden gått
till ända. till ända.
Bestämmelserna om karenstid i denna
paragraf skall inte tillämpas på den som
är anvisad verksamhet för
arbetslivsutveckling i enlighet med
föreskrifter som har meddelats av
regeringen.
Regeringens förslag Utskottets förslag
26 §
Stödtagare skall avstängas från rätt
till ersättning under tid som anges i
27 §, om han
1. lämnat sitt arbete utan giltig
anledning,
2. skilts från arbete på grund av
otillbörligt uppförande,
3. avvisat erbjudet lämpligt arbete
eller utan att uttryckligen ha avvisat
sådant arbete ändå genom sitt
uppträdande uppenbarligen vållat att
anställning inte kommit till stånd,
eller
4. avvisat 4. avvisat
erbjudande om en erbjudande om en
arbetsmarknadspolit arbetsmarknadspolit
isk åtgärd i form isk åtgärd eller om
av anställning, en utbildning med
praktikperiod eller en studiefinansi
arbetsmarknadsutbil ering som motsvarar
dning eller avvisat arbetslöshetsersätt
erbjudande om annan ningen eller utan
utbildning med en giltig anledning
studiefinansiering avbrutit en sådan
som motsvarar åtgärd eller
arbetslöshetsersätt utbildning.
ningen.
___________ __________
1. Denna lag träder i kraft den 1
januari 1997.
2. För den som har 2. För den som vid
påbörjat en ikraftträdandet har
ersättningsperiod en löpande
före den 1 januari ersättningsperiod
1997 räknas redan skall följande
förbrukade gälla.
ersättningsdagar i Ersättningstiden en
den pågående ligt 14 § skall
ersättningsperioden anses ha börjat
av från den löpa den 1 januari
maximala 1996 eller vid den
ersättningstiden. senare tidpunkt då
ersättningsperioden
påbörjats. Den
löpande
ersättningsperioden
s längd bestäms
enligt 14 § i dess
äldre lydelse. Er
sättningsdagar i
den löpande ersätt
ningsperioden som
enligt de äldre reg
lerna förbrukats
före
ikraftträdandet
avräknas från
ersättningstiden i
den mån de hänför
sig till tiden
efter den 1 januari
1996.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Inledning 1
Konjunkturutvecklingen 1
Förslagen 2
Skattepolitiken 2
Näringspolitiken 2
Utbildningspolitiken 3
Arbetsmarknad för ökad
sysselsättning 3
Arbetslöshetsförsäkringen 4
Inledning 6
Regeringens lagförslag 7
Utskottets lagförslag 7
Yttranden från andra utskott 7
Inkomna skrivelser m.m. 7
Utfrågning 8
Propositionernas förslag 8
Proposition 207 8
Proposition 222 8
Motionerna 10
Motionsyrkanden med anledning av
proposition 207 10
Motionsyrkanden med anledning av
proposition 222 11
Motionsyrkanden med anledning av
händelse av större vikt 23
Utskottet 27
Den ekonomiska politiken 27
Den ekonomiska utvecklingen 27
Det internationella
konjunkturläget 27
Utvecklingen i vissa
östeuropeiska länder 30
Utvecklingen i Sverige 30
Inriktningen av den ekonomiska
politiken 36
Målet om en halvering av den
öppna arbetslösheten 36
Kontinuerlig rapportering om
sysselsättningen m.m. 39
Resultat av den förda politiken 39
Allmänna riktlinjer för den
ekonomiska politiken 40
Studier av internationella
exempel 53
Svensk arbetsmarknad i ett
europeiskt perspektiv 53
Riksbankens uppgifter 55
Skattepolitiken 56
Fördelningspolitiska effekter av
skattepolitiken 56
Tillfällig nedsättning av
stämpelskatt 57
Fastighetsskatt 58
Stämpelskatt för AP-fonden 59
Skatter och avgifter på
motorfordon 59
Tobaksskatt 61
Skattereglerna för allemansfonder61
Företagsbeskattning 63
Dubbelbeskattning av aktier och
riskkapitalavdrag 63
Avdragsrätten för
periodiseringsfonder 64
Förmögenhetsbeskattningen av
aktier m.m. 64
Åtgärder för enskilda
näringsidkare och fåmansföretag 65
Beskattning av royalty och
patent, m.m. 66
Nedsättning av socialavgifter 66
Förmånsbeskattning av bilar 69
Inkomstbeskattning 69
Skatteuppbörd 71
Energibeskattningen 71
Skatteavdrag för yrkesfiskare 72
Näringspolitiken 73
Program för
småföretagsutveckling, förnyelse
och tillväxt 73
Översyn av reglerna inom
tjänstesektorn 75
Stöd till jordbruket 77
Patentavgifter 78
Privatiseringar av statliga
företag 79
Insatser för svensk formgivning 80
Program för samarbete och
utveckling inom Östersjöregionen 80
Program för omställning till
hållbar utveckling 82
Kretsloppsanpassade system 84
Stöd till energiprojekt 85
Miljöanpassat transportsystem 86
Åtgärder för att begränsa buller 86
Tredjepartsfinansiering för
ekologiskt hållbar tillväxt 87
Särskilda insatser för
omstrukturering i vissa kommuner
och landsting 87
Upphandling i konkurrens 88
Övriga kommunala frågor 89
Utbildning för tillväxt 90
Behovet av kunskapslyft 90
Vuxenutbildning 91
Innehållet i utbildningarna m.m. 92
Arbetslösa med specifika läs- och
skrivsvårigheter 93
Ökade insatser från näringslivet
i utbildningen 94
Lärlingsutbildningar 94
Fördelning av
vuxenutbildningssatsningen mellan
folkbildningen och komvux m.m. 95
Särskilt utbildningsbidrag 96
Barntillägget i svuxa 97
Högskoleutbyggnaden 98
Kvalitet i utbildningen 99
Forskningsområden av särskild
betydelse för Sverige 100
Utbytet mellan högskolor och
näringsliv 100
Stiftelsehögskolan i Jönköping 101
Individuella utbildningskonton 101
Betygskomplettering 102
Nationell skolpeng 102
Databas om forskning 102
Ny utbildningsorganisation i
Norrland 103
Svenskundervisning för invandrare103
Utbildning i företagande 104
En arbetsmarknad för ökad
sysselsättning 105
Arbetsmarknadspolitikens
inriktning 105
Uppföljning av
arbetsmarknadspolitiken 108
Övergripande mål för
Arbetsmarknadsverket 110
Arbetsförmedling och
arbetsmarknadsinstitut 111
Lokal samverkan i
arbetsförmedlingsnämnderna 112
Aktivitetsstöd 113
Individuella handlingsplaner 114
Platsförmedling 114
Arbetsmarknadsutbildningens
inriktning 115
Arbetsmarknadsutbildning för
handikappade och utomnordiska
medborgare 116
Arbetsplatsintroduktion 117
Datortek 117
Rekryteringsstöd och
beredskapsarbete 118
Utbildningsvikariat 119
Arbetslivsutveckling (ALU) 120
Pendlingsstöd 121
Invandrarna på arbetsmarknaden 121
Offentliga tillfälliga arbeten
för äldre (OTA) 122
Arbetshandikappade på
arbetsmarknaden 124
Nya former för sysselsättning åt
arbetslösa 127
Näringslivets ansvar för
ungdomars sysselsättning 129
Insatser för att öka kvinnors
företagande 130
Arbetsrätten 131
Lagen om anställningsskydd, m.m.133
Arbetstidsfrågor 134
Sabbatsår 135
Regionalt stöd 135
Kompetensutveckling 136
Arbetslöshetsförsäkringen 136
Inledning 136
Propositionens förslag 137
Lagtekniskt genomförande av
förslagen i propositionen 138
1. Ändrad systematik i fråga om
arbetsvillkoret 138
2. Skärpt arbetsvillkor 139
3. Kvalificering för fortsatt
ersättning 139
4. Begränsning av
ersättningsrätten 140
5. Dagpenningberäkning 141
6. Avstängningsreglerna 141
7. Ikraftträdande- och
övergångsbestämmelser 142
Avslag på föreslagna ändringar i
lagen om arbetslöshetsförsäkring
och lagen om kontant
arbetsmarknadsstöd 142
Arbetsvillkoret 144
Överhoppningsbar tid 147
Ersättningstid och
ersättningsperiod 148
Dagpenningberäkningen 150
Avstängningsregler 151
Övergångsbestämmelser 153
Ökning av antalet karensdagar 153
Lagförslagen i övrigt 154
Ersättning till deltidsarbetslösa154
Allmän arbetslöshetsförsäkring 155
Finansiering av höjningen av
ersättningsnivån 155
Förslag på tilläggsbudget 156
Övrigt 158
Arbetsgivarperioden i
sjukförsäkringen 158
Rehabilitering 159
Förtidspensionering 159
Samordning av olika
ersättningssystem 160
Förmånsrätt och lönegaranti 161
Stöd till kulturarbetare 162
Hemställan 164
Reservationer 179
1. Målet om en halvering av den
öppna arbetslösheten (mom. 1) (m,
fp, kds) 180
2. Målet om en halvering av den
öppna arbetslösheten (mom. 1) (v) 181
3. Målet om en halvering av den
öppna arbetslösheten (mom. 1) (mp)183
4. Kontinuerlig rapportering om
sysselsättningen m.m. (mom. 2) (m,
fp) 184
5. Allmänna riktlinjer för den
ekonomiska politiken (mom. 3) (m,
fp, kds) 184
6. Allmänna riktlinjer för den
ekonomiska politiken (mom. 3) (v) 190
7. Allmänna riktlinjer för den
ekonomiska politiken (mom. 3) (mp)196
8. Utgiftstak och fördelning på
utgiftsområden (mom. 4) (m) 199
9. Utgiftstak och fördelning på
utgiftsområden (mom. 4) (fp) 200
10. Studier av internationella
exempel (mom. 5) (m, fp) 201
11. Svensk arbetsmarknad i ett
europeiskt perspektiv (mom. 6) (m,
fp, kds) 202
12. Fördelningspolitiska effekter
av skattepolitiken (mom. 8) (v) 202
13. Fördelningspolitiska effekter
av skattepolitiken (mom. 8,
motiveringen) (m) 203
14. Tillfällig nedsättning av
stämpelskatt i vissa fall (mom. 9)
(m) 205
15. Tillfällig nedsättning av
stämpelskatt i vissa fall (mom. 9)
(v, mp) 207
16. Fastighetsskatt (mom. 10) (m) 207
17. Fastighetsskatt (mom. 10) (fp,
kds) 208
18. Skatter och avgifter på
motorfordon (mom. 12) (m) 209
19. Skatter och avgifter på
motorfordon (mom. 12) (v) 211
20. Skatter och avgifter på
motorfordon (mom. 12) (mp) 212
21. Regler för sparande i
allemansfond (mom. 14) (m, kds) 213
22. Regler för sparande i
allemansfond (mom. 14) (fp) 213
23. Företagsbeskattning (mom. 15)
(v) 214
24. Dubbelbeskattning av aktier och
riskkapitalavdrag (mom. 16) (m, fp,
kds) 215
25. Dubbelbeskattning av aktier och
riskkapitalavdrag (mom. 16) (v) 215
26. Dubbelbeskattning av aktier och
riskkapitalavdrag (mom. 16,
motiveringen) (mp) 216
27. Avdragsrätt för
periodiseringsfonder (mom. 17) (m,
fp, kds) 217
28. Avdragsrätt för
periodiseringsfonder (mom. 17) (v)217
29. Förmögenhetsbeskattning av
aktier (mom. 18) (m, kds) 218
30. Förmögenhetsbeskattning av
aktier (mom. 18) (mp) 218
31. Åtgärder för enskilda
näringsidkare och fåmansföretag
(mom. 19) (m, fp, kds) 219
32. Beskattning av royalty och
patent, m.m. (mom. 20) (m, fp, kds)220
33. Nedsättning av socialavgifter
(mom. 21) (m) 220
34. Nedsättning av socialavgifter
(mom. 21) (fp) 221
35. Nedsättning av socialavgifter
(mom. 21) (v) 221
36. Nedsättning av socialavgifter
(mom. 21) (mp) 223
37. Nedsättning av socialavgifter
(mom. 21) (kds) 224
38. Förmånsbeskattning av bilar
(mom. 22) (m) 224
39. Förmånsbeskattning av bilar
(mom. 22) (mp) 225
40. Förmånsbeskattning av bilar
(mom. 22, motiveringen) (v) 225
41. Inkomstbeskattning (mom. 23)
(m, fp, kds) 225
42. Inkomstbeskattning (mom. 23)
(v) 226
43. Inkomstbeskattning (mom. 23)
(mp) 227
44. Skatteuppbörd (mom. 24) (m, fp,
kds) 227
45. Energibeskattningen (mom. 25)
(m) 228
46. Skatteavdrag för yrkesfiskare
(mom. 26) (m, kds) 229
47. Program för
småföretagsutveckling, förnyelse
och tillväxt (mom. 27) (m) 229
48. Program för
småföretagsutveckling, förnyelse
och tillväxt (mom. 27) (fp) 230
49. Program för
småföretagsutveckling, förnyelse
och tillväxt (mom. 27) (mp) 230
50. Program för
småföretagsutveckling, förnyelse
och tillväxt (mom. 27) (kds) 233
51. Översyn av reglerna inom
tjänstesektorn (mom. 28) (m, fp,
kds) 234
52. Översyn av reglerna inom
tjänstesektorn (mom. 28) (mp) 235
53. Stöd till jordbruket (mom. 29)
(m) 237
54. Stöd till jordbruket (mom. 29)
(v) 237
55. Stöd till jordbruket (mom. 29)
(mp) 238
56. Stöd till jordbruket (mom. 29)
(kds) 239
57. Privatiseringar av statliga
företag (mom. 31) (m, fp, kds) 239
58. Program för samarbete och
utveckling inom Östersjöregionen
(mom. 33) (m) 240
59. Program för samarbete och
utveckling inom Östersjöregionen
(mom. 33) (fp) 241
60. Program för samarbete och
utveckling inom Östersjöregionen
(mom. 33) (v) 242
61. Program för samarbete och
utveckling inom Östersjöregionen
(mom. 33) (mp) 243
62. Program för omställning till
hållbar utveckling (mom. 34) (m) 244
63. Program för omställning till
hållbar utveckling (mom. 34) (fp) 244
64. Program för omställning till
hållbar utveckling (mom. 34) (v) 245
65. Kretsloppsanpassade system
(mom. 35) (mp) 246
66. Stöd till energiprojekt (mom.
36) (kds) 248
67. Miljöanpassat transportsystem
(mom. 37) (mp) 248
68. Åtgärder för att begränsa
buller (mom. 38) (mp) 249
69. Tredjepartsfinansiering för
ekologiskt hållbar tillväxt (mom.
39) (v) 249
70. Särskilda insatser för
omstrukturering i vissa kommuner
och landsting (mom. 40) (m) 250
71. Särskilda insatser för
omstrukturering i vissa kommuner
och landsting (mom. 40) (fp) 251
72. Upphandling i konkurrens (mom.
41) (m, fp) 251
73. Övriga kommunala frågor (mom.
42) (mp) 252
74. Vuxenutbildning (mom. 43) (m) 252
75. Innehållet i utbildningarna
m.m. (mom. 44) (m, mp) 253
76. Arbetslösa med specifika läs-
och skrivsvårigheter (mom. 45) (mp)254
77. Ökade insatser från
näringslivet i utbildningen (mom.
46) (mp) 254
78. Lärlingsutbildningen (mom. 47)
(m, fp, mp, kds) 254
79. Fördelning av
vuxenutbildningssatsningen mellan
folkbildningen och komvux (mom. 48)
(v) 255
80. Fördelning av
vuxenutbildningssatsningen mellan
folkbildningen och komvux (mom. 48)
(kds) 256
81. Särskilt utbildningsbidrag
(mom. 49) (v) 256
82. Särskilt utbildningsbidrag
(mom. 49) (mp) 257
83. Barntillägget i svuxa (mom. 50)
(kds) 257
84. Högskoleutbyggnaden (mom. 51)
(kds) 258
85. Kvalitet i utbildningen (mom.
52) (m, fp, kds) 258
86. Forskningsområden av särskild
betydelse för Sverige (mom. 53) (m)259
87. Utbytet mellan högskolor och
näringsliv (mom. 54) (mp, kds) 259
88. Stiftelsehögskolan i Jönköping
(mom. 55) (m) 260
89. Individuella utbildningskonton
(mom. 56) (m, fp, kds) 260
90. Betygskomplettering (mom. 57)
(v) 261
91. Nationell skolpeng (mom. 58)
(m) 261
92. Databas om forskning (mom. 59)
(m) 262
93. Ny utbildningsorganisation i
Norrland (mom. 60) (m) 262
94. Svenskundervisning för
invandrare (mom. 61) (m) 262
95. Utbildning i företagande (mom.
62) (mp, kds) 263
96. Arbetsmarknadspolitikens
inriktning (mom. 63) (m, fp, kds) 263
97. Arbetsmarknadspolitikens
inriktning (mom. 63) (v) 264
98. Arbetsmarknadspolitikens
inriktning (mom. 63) (mp) 266
99. Uppföljning av
arbetsmarknadspolitiken (mom. 64)
(m) 267
100. Uppföljning av
arbetsmarknadspolitiken (mom. 64)
(fp) 268
101. Uppföljning av
arbetsmarknadspolitiken (mom. 64)
(v) 268
102. Uppföljning av
arbetsmarknadspolitiken (mom. 64)
(mp) 269
103. Uppföljning av
arbetsmarknadspolitiken (mom. 64)
(kds) 270
104. Övergripande mål för
Arbetsmarknadsverket (mom. 65) (v)270
105. Övergripande mål för
Arbetsmarknadsverket (mom. 65)
(kds) 271
106. Arbetsförmedling och
arbetsmarknadsinstitut (mom. 66)
(fp) 271
107. Lokal samverkan i
arbetsförmedlingsnämnderna
(mom. 67) (m) 272
108. Lokal samverkan i
arbetsförmedlingsnämnderna
(mom. 67) (v) 272
109. Aktivitetsstöd (mom. 68) (v) 273
110. Individuella handlingsplaner
(mom. 69) (v) 274
111. Platsförmedling (mom. 70) (m)274
112. Arbetsmarknadsutbildningens
inriktning (mom. 71) (v) 275
113. Arbetsmarknadsutbildning för
handikappade och utomnordiska
medborgare (mom. 72) (m) 275
114. Arbetsplatsintroduktion (mom.
73) (v) 276
115. Arbetsplatsintroduktion (mom.
73) (kds) 276
116. Datortek (mom. 74) (v) 277
117. Rekryteringsstöd och
beredskapsarbete (mom. 75) (v) 277
118. Utbildningsvikariat (mom. 76)
(v) 278
119. Arbetslivsutveckling (ALU)
(mom. 77) (fp) 278
120. Arbetslivsutveckling (ALU)
(mom. 77) (v) 279
121. Arbetslivsutveckling (ALU)
(mom. 77) (kds) 279
122. Pendlingsstöd (mom. 78) (kds)280
123. Invandrarna på arbetsmarknaden
(mom. 79) (v) 280
124. Invandrarna på arbetsmarknaden
(mom. 79) (mp) 281
125. Offentliga tillfälliga arbeten
för äldre (mom. 80) (m, fp, kds) 281
126. Offentliga tillfälliga arbeten
för äldre (mom. 80) (v) 282
127. Offentliga tillfälliga arbeten
för äldre (mom. 80) (mp) 283
128. Arbetshandikappade på
arbetsmarknaden (mom. 81) (m) 284
129. Arbetshandikappade på
arbetsmarknaden (mom. 81) (fp) 284
130. Arbetshandikappade på
arbetsmarknaden (mom. 81) (v) 285
131. Arbetshandikappade på
arbetsmarknaden (mom. 81) (kds) 286
132. Nya former för sysselsättning
åt arbetslösa (mom. 82) (m) 287
133. Nya former för sysselsättning
åt arbetslösa (mom. 82) (fp) 287
134. Nya former för sysselsättning
åt arbetslösa (mom. 82) (mp) 288
135. Nya former för sysselsättning
åt arbetslösa (mom. 82) (kds) 288
136. Näringslivets ansvar för
ungdomars sysselsättning (mom. 83)
(v) 289
137. Näringslivets ansvar för
ungdomars sysselsättning (mom. 83)
(kds) 289
138. Insatser för att öka kvinnors
företagande (mom. 84) (m) 290
139. Insatser för att öka kvinnors
företagande (mom. 84) (fp, v) 291
140. Insatser för att öka kvinnors
företagande (mom. 84) (mp) 291
141. Arbetsrätten (mom. 85) (m, fp,
kds) 291
142. Arbetsrätten (mom. 85) (v) 292
143. Arbetsrätten (mom. 85) (mp) 293
144. Lagen om anställningsskydd,
m.m. (mom. 86) (m) 294
145. Arbetstidsfrågor (mom. 87) (v)295
146. Arbetstidsfrågor (mom. 87)
(mp) 295
147. Sabbatsår (mom. 88) (mp, kds)296
148. Regionalt stöd (mom. 89) (m) 297
149. Regionalt stöd (mom. 89) (kds)297
150. Kompetensutveckling (mom. 90)
(v) 298
151. Kompetensutveckling (mom. 90)
(kds) 298
152. Avslag på föreslagna ändringar
i lagen om arbetslöshetsförsäkring
och lagen om kontant
arbetsmarknadsstöd (mom. 91) (m) 299
153. Avslag på föreslagna ändringar
i lagen om arbetslöshetsförsäkring
och lagen om kontant
arbetsmarknadsstöd (mom. 91) (v) 299
154. Avslag på föreslagna ändringar
i lagen om arbetslöshetsförsäkring
och lagen om kontant
arbetsmarknadsstöd (mom. 91) (mp) 301
155. Arbetsvillkoret (mom. 92) (mp)301
156. Arbetsvillkoret (mom. 92)
(kds) 302
157. Ersättningstid och
ersättningsperiod (mom. 94) (fp) 302
158. Dagpenningberäkningen (mom.
95) (kds) 303
159. Ersättning till
deltidsarbetslösa (mom. 100) (v) 304
160. Allmän arbetslöshetsförsäkring
(mom. 101) (m, fp, kds) 304
161. Finansiering av höjningen av
ersättningsnivån (mom. 102) (v) 305
162. Finansiering av höjningen av
ersättningsnivån (mom. 102) (mp) 305
163. Förslag på tilläggsbudget
(textavsnittet) (m) 305
164. Förslag på tilläggsbudget
(textavsnittet) (fp) 306
165. Arbetsgivarperioden i
sjukförsäkringen (mom. 103) (m, fp,
kds) 306
166. Arbetsgivarperioden i
sjukförsäkringen (mom. 103) (v) 306
167. Rehabilitering (mom. 104) (m)307
168. Rehabilitering (mom. 104) (v)308
169. Förtidspensionering (mom. 105)
(v) 308
170. Samordning av olika
ersättningssystem (mom. 106) (mp) 309
171. Förmånsrätt och lönegaranti
(mom. 107) (m) 309
172. Stöd till kulturarbetare (mom.
108) (mp) 311
Särskilda yttranden 312
1. Utgiftstak och fördelning på
utgiftsområden (mom. 4) (mp) 312
2. Riksbankens uppgifter (mom. 7)
(m, fp, kds) 312
3. Riksbankens uppgifter (mom. 7)
(v) 312
4. Tillfällig nedsättning av
stämpelskatt i vissa fall (mom. 9)
(fp) 312
5. Fastighetsskatt (mom. 10) (v) 313
6. Fastighetsskatt (mom. 10) (mp) 314
7. Beskattning av royalty och
patent, m.m. (mom. 20, såvitt avser
nuvärdesavskrivning) (m) 314
8. Energibeskattningen (mom. 25)
(fp) 314
9. Översyn av reglerna inom
tjänstesektorn (mom. 28) (v) 314
10. Program för samarbete och
utveckling inom Östersjöregionen
(mom. 33) (kds) 315
11. Lokal samverkan i
arbetsförmedlingsnämnderna (mom.
67) (fp) 315
12. Arbetsplatsintroduktion,
datortek, rekryteringsstöd och
beredskapsarbete,
utbildningsvikariat, pendlingsstöd
(mom. 73-76 och 78) (m) 316
13. Nya former för sysselsättning
åt arbetslösa (mom. 82) (v) 316
14. Avslag på lagförslagen (mom.
91-98) (m) 317
15. Avslag på lagförslagen (mom.
91-98) (v) 317
16. Avslag på lagförslagen (mom.
91-98) (mp) 317
17. Förtidspensionering (mom. 104)
(m, fp) 317
18. Allmänt om riksdagens
behandling av
sysselsättningsfrågorna (fp) 317
Bilagor
Bilaga 1. Lagförslag i proposition
222 319
1 Förslag till lag om ändring i
lagen (1996:537) om ändring i lagen
(1978:69) om försäljningsskatt på
motorfordon 319
2 Förslag till lag om ändring i
fordonsskattelagen (1988:327) 323
3 Förslag till lag om ändring i
bilskrotningslagen (1975:343) 333
4 Förslag till lag om ändring i
lagen (1994:1563) om tobaksskatt 334
5 Förslag till lag om tillfällig
nedsättning av stämpelskatt i vissa
fall 336
6 Förslag till lag om ändring i
lagen (1984:404) om stämpelskatt
vid inskrivningsmyndigheter 337
7 Förslag till lag om upphävande
av lagen (1994:1851) om
skattelättnader för sparande i
allemansfond 338
8 Förslag till lag om
arbetslivsutveckling 339
9 Förslag till lag om offentliga
tillfälliga arbeten för äldre
arbetslösa 340
10 Förslag till lag om ändring i
lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring 341
11 Förslag till lag om ändring i
lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd 349
Bilaga 2. Av utskottet framlagda
lagförslag 356
1 Av utskottet föreslagen ändring
i regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1996:537) om
ändring i lagen (1978:69) om
försäljningsskatt på motorfordon 356
2 Av utskottet föreslagen ändring
i regeringens förslag till lag om
ändring i bilskrotningslagen
(1975:343) 357
3 Av utskottet föreslagna
ändringar i förhållande till
regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring 358
4 Av utskottet föreslagna
ändringar i förhållande till
regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1973:371) om
kontant arbetsmarknadsstöd 362
Tabeller
1. BNP-tilllväxt, KPI och
arbetslöshet 28
2. BNP-tillväxt och inflation i de
baltiska länderna och Ryssland 30
3. Försörjningsbalans, 1994-1997 31
4. Nyckeltal . 32
5. Arbetsmarknad 34
6. Finansiellt sparande och
offentlig skuld 36
7. Specifikation av förändringar i
utgiftsanslagen för budgetåret
1995/96 i förhållande till
statsbudgeten 157
Diagram
Sysselsättning i timmar och personer
samt total arbetslöshet 35