Utskottet understryker i betänkandet att
de närmaste årens politik främst måste
inriktas mot åtgärder som stärker
tillväxten. Utskottet bedömer att det
finns goda förutsättningar att nå en
högre tillväxtbana än det s.k.
huvudalternativet i Finansdepartementets
prognoser (2,1 % i tillväxt i genomsnitt
per år). Därmed finns även
förutsättningar att nå en högre
sysselsättning samt lägre arbetslöshet.
Det är samtidigt viktigt att klargöra
att krisen i den svenska ekonomin ännu
inte är övervunnen. Högsta prioritet
måste alltjämt ges åt att förbättra de
offentliga finanserna. Statsskulden som
andel av BNP måste minska så att svensk
ekonomi står bättre rustad för kommande
lågkonjunkturer och internationella
kriser.
Med anledning av propositionen har drygt
200 motionsyrkanden väckts som
finansutskottet avstyrker i samtliga
fall. Flertalet av yrkandena avstyrks på
inrådan av de nio fackutskott som yttrat
sig med anledning av propositionen och
de därav väckta motionerna. I några
avseenden har emellertid syftet med
motionerna kunnat tillgodoses på annat
sätt.
Regeringen föreslår att den som lämnar
sitt arbete utan giltig anledning skall
stängas av från arbetslöshetsersättning
under 40 ersättningsdagar, mot för
närvarande 20 dagar. Den som skiljs från
arbetet på grund av otillbörligt
uppförande eller som avvisar erbjudet
arbete skall enligt propositionen på
motsvarande sätt stängas av i 60 dagar.
Vid uppenbart visad arbetsovilja skall
avstängningen vara till dess att den
försäkrade bedrivit förvärvsarbete i 80
dagar. Arbetsmarknadsutskottet har av
besparingsskäl föreslagit att
avstängningstiden för den som lämnar
sitt arbete utan giltig anledning skall
vara 45 dagar och även förordat en
skärpt tillämpning av 80-dagarsregeln
vid uppenbar arbetsovilja.
Arbetsmarknadsutskottet har i övrigt
godtagit regeringens förslag till
avstängningsregler, och finansutskottet
har för egen del anslutit sig till de
lösningar som arbetsmarknadsutskottet
förespråkar.
I propositionen har också föreslagits
att villkoren skall skärpas för rätten
till en första ersättningsperiod med
arbetslöshetsersättning. Fr.o.m. den 1
januari 1996 skall i huvudsak bara
reguljärt arbete vara bidragsgrundande
för den som första gången uppbär
ersättning. Finansutskottet godtar i
huvudsak de framlagda lagförslagen men
förordar att regelverket ändras på några
punkter. För att man skall undvika
oönskade effekter föreslås följande. Den
som uppfyller det s.k. arbetsvillkoret
för en första ersättningsperiod skall
inte förlora detta villkor om han väljer
att ta ett beredskapsarbete,
utbildningsvikariat eller att bedriva
näringsverksamhet med stöd av starta-
eget-bidrag i stället för att gå ut i
öppen arbetslöshet. Enligt en av
utskottet föreslagen övergångsregel
skall personer som tidigare inte
uppburit arbetslöshetsersättning och som
före årsskiftet påbörjat någon av dessa
tre åtgärder få tillgodoräkna sig denna
tid som kvalifikationsgrundande.
I propositionen föreslås en omfördelning
av stödet till byggande. Liksom
bostadsutskottet tillstyrker
finansutskottet att upp till 800
miljoner kronor av de medel som satts av
för förbättringar av inomhusmiljön skall
få utnyttjas för bidrag till
bostadsförbättringsåtgärder och bidrag
till nyproduktion av bostäder. Utskottet
biträder också de nya tidsgränser som
regeringen förordar för bidraget för
förbättring av inomhusmiljön och det
stöd som lämnas ur Fonden för fukt- och
mögelskador.
Eftersom de projekt som kan få del av
resurstillskottet redan skall ha
påbörjats är det som bostadsutskottet
framhåller inte rimligt att nu införa
nya kriterier för prioritering mellan
projekten. Även om det i och för sig är
önskvärt att som förordas i
propositionen främja projekt med uttalad
miljöprofil bör den nu aktuella
bidragsprövningen inte göras utifrån en
sådan prioritering. För att det inte
skall föreligga någon oklarhet på denna
punkt bör riksdagen i enlighet med
bostadsutskottets förslag markera detta
genom ett tillkännagivande till
regeringen.
I övrigt tillstyrker finansutskottet
förslagen i tillväxtpropositionen.
I en motion undertecknad av företrädare
för sex partier begärs att reskostnads
ersättningen för elever vid Statens
skolor för vuxna (SSV) snarast skall
återinföras. Socialförsäkringsutskottet
förordar i ett yttrande att
finansutskottet i detta syfte tar ett
initiativ till ändring i
studiestödslagen och för över vissa
medel för detta ändamål. Finansutskottet
avstyrker emellertid motionen med
hänvisning till att det sedermera
framkommit att Centrala
studiestödsnämnden (CSN) och de större
trafikföretagen träffat en
överenskommelse om att ge flertalet
studerande vid SSV samma reserabatter
som gäller för övriga studerande.
Växthusnäringens förhållanden i vad
avser energibeskattningen tas upp i en
motion. Skatteutskottet anför i sitt
yttrande till finansutskottet att
växthusnäringen bör få behålla de
villkor för inbetalningar av skatt som
nu gäller för denna näring.
Skatteutskottet behandlar för närvarande
frågan om ett initiativ som tillgodoser
syftet med motionens yrkande.
Finansutskottet vill därför inte
föregripa skatteutskottets behandling.
Till betänkandet har fogats 90
reservationer och 23 särskilda yttranden
som framgår av innehållsförteckningen.
Inledning
I detta betänkande behandlar
finansutskottet
dels proposition 1995/96:25 En politik
för arbete, trygghet och utveckling,
dels proposition 1995/96:6
Vidareutveckling av systemet med
miljöklasser för fordon m.m. i vad avser
förslag 2 angående ändring i lagen
(1978:69) om försäljningsskatt på
motorfordon som jordbruksutskottet
överlämnat till finansutskottet för
samordning med det i proposition 25
yrkande 6 framlagda förslaget till
ändring av motsvarande lag,
dels de med anledning av proposition 25
väckta motionerna
1995/96:Fi15 av Carl Bildt m.fl. (m),
1995/96:Fi16 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp), i vad avser yrkandena 1-19 och
22-31,
1995/96:Fi17 av Gudrun Schyman m.fl.
(v), i vad avser yrkandena 1-5, och
7-14,
1995/96:Fi18 av Mats Odell m.fl. (kds),
1995/96:Fi19 av Nils Fredrik Aurelius
och Leif Carlson (m),
1995/96:Fi20 av Marietta de Pourbaix-
Lundin (m),
1995/96:Fi21 av Ingvar Eriksson (m),
1995/96:Fi22 av Sigge Godin (fp),
1995/96:Fi23 av Karin Pilsäter och Ola
Ström (fp), i vad avser yrkandena 1-7
och 9,
1995/96:Fi24 av Margitta Edgren och Isa
Halvarsson (fp),
1995/96:Fi25 av Gullan Lindblad och
Göthe Knutson (m),
1995/96:Fi26 av Margareta E Nordenvall
m.fl. (m),
1995/96:Fi27 av Lars Hjertén (m),
1995/96:Fi28 av Ulla Löfgren och Olle
Lindström (m),
1995/96:Fi29 av Per Westerberg m.fl.
(m),
1995/96:Fi30 av Isa Halvarsson (fp),
1995/96:Fi31 av Carl-Johan Wilson (fp),
1995/96:Fi32 av Anne Wibble m.fl. (fp),
1995/96:Fi33 av Karin Pilsäter och
Barbro Westerholm (fp),
1995/96:Fi34 av Göran Hägglund (kds),
1995/96:Fi35 av Eva Persson Sellin
m.fl. (s),
1995/96:Fi36 av Per Erik Granström
m.fl. (s),
1995/96:Fi37 av Eva Eriksson (fp),
1995/96:Fi38 av tredje vice talman
Christer Eirefelt (fp),
1995/96:Fi39 av Sigge Godin m.fl. (fp,
m, c, v, mp, kds),
1995/96:Fi40 av Margitta Edgren m.fl.
(fp),
1995/96:Fi41 av Eva Eriksson m.fl.
(fp),
1995/96:Fi42 av Agneta Ringman m.fl.
(s),
1995/96:Fi43 av Nils-Erik Söderqvist
m.fl. (s),
1995/96:Fi44 av Carl-Johan Wilson (fp),
1995/96:Fi45 av Per Rosengren m.fl.
(v),
1995/96:Fi46 av Britt-Marie Danestig-
Olofsson (v),
1995/96:Fi47 av Britt-Marie Danestig-
Olofsson (v),
1995/96:Fi48 av Lars Bäckström (v),
1995/96:Fi49 av Ulla Hoffmann m.fl.
(v),
1995/96:Fi50 av Ulla Hoffmann m.fl.
(v),
1995/96:Fi51 av Dan Ericsson (kds),
1995/96:Fi52 av Lisbeth Staaf-Igelström
m.fl. (s),
1995/96:Fi53 av Inger Lundberg m.fl.
(s, c),
1995/96:Fi54 av Elisa Abascal Reyes
m.fl. (mp),
1995/96:Fi55 av Kjell Ericsson (c),
1995/96:Fi56 av andre vice talman Görel
Thurdin och Erik Arthur Egervärn (c),
1995/96:Fi57 av Agne Hansson (c),
1995/96:Fi58 av Kjell Ericsson (c),
1995/96:Fi59 av Karin Starrin och
Sigrid Bolkéus (c, s),
1995/96:Fi60 av Eskil Erlandsson m.fl.
(c, s),
1995/96:Fi61 av Marianne Andersson
m.fl. (c),
1995/96:Fi62 av Åke Gustavsson och
Marianne Andersson (s, c)
1995/96:Fi63 av Åke Gustavsson m.fl.
(s, c),
1995/96:Fi64 av Maj-Inger Klingvall
m.fl. (s, c, fp) samt
1995/96:Fi65 av Yvonne Sandberg-Fries
m.fl. (s),
dels den med anledning av proposition
1995/96:64 Ett nytt utjämningssystem för
kommuner och landsting, m.m. väckta
motionen
1995/96:Fi10 av Carl Bildt m.fl. (m) i
vad avser yrkande 6,
dels de från skatteutskottet överlämnade
motionerna
1995/96:Sk27 av Michael Stjernström
m.fl. (kds) i vad avser yrkande 8 och
1995/96:Sk28 av Isa Halvarsson och
Karin Pilsäter (fp) i vad avser yrkande
1, båda motionerna väckta med anledning
av proposition 1995/96:109 Skattelättnad
för riskkapital, m.m,
dels de från konstitutionsutskottet
överlämnade motionerna
1994/95:K204 av Lars Tobisson m.fl.
(m),
1994/95:K219 av Anne Wibble och Lars
Leijonborg (fp) samt
1994/95:Fi207 av Birgitta Hambraeus (c)
i vad avser yrkande 3, vilka väckts
under allmänna motionstiden 1995.
I finansutskottets betänkande FiU5 Ett
nytt utjämningssystem för kommuner och
landsting, m.m. behandlas motionerna
1995/96:Fi16 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp), i vad avser yrkandena 20 och 21,
1995/96:Fi17 av Gudrun Schyman m.fl.
(v), i vad avser yrkande 6 samt
1995/96:Fi23 av Karin Pilsäter och Ola
Ström (fp), i vad avser yrkande 8.
Regeringens lagförslag
Regeringens i propositionerna 25 och 6
framlagda lagförslag återfinns i bilaga
1 till detta betänkande.
Yttranden från andra utskott
Finansutskottet har berett samtliga
övriga utskott tillfälle att avge
yttrande över de förslag i proposition
25 jämte motioner som rör resp. utskotts
beredningsområde.
Yttranden har avgivits av
- skatteutskottet (1995/96:SkU3y),
- utrikesutskottet (1995/96:UU1Y),
- socialförsäkringsutskottet
(1995/96:SfU2y),
- kulturutskottet (1995/96:KrU2y),
- utbildningsutskottet (1995/96:UbU2y),
- jordbruksutskottet (1995/96:JoU3y),
- näringsutskottet (1995/96:NU3y),
- arbetsmarknadsutskottet (1995/96:AU2y)
och
- bostadsutskottet (1995/96:BoU3y).
Yttrandena återfinns i bilagorna 3-11 i
betänkandet.
Utfrågningar
Finansutskottet anordnade den 16
november 1995 en offentlig utfrågning om
penning- och valutapolitiken med
riksbankschefen Urban Bäckström.
Protokoll från utfrågningen återfinns i
bilaga 12 till betänkandet.
Generaldirektör Alf Carling,
Konjunkturinstitutet, har inför
utskottet gett sin syn på
konjunkturläget hösten 1995.
Vidare har riksgäldsdirektören Thomas
Franzén, Riksgäldskontoret, inför
utskottet redogjort för statens
upplåning.
Propositionerna
Propositionernas förslag
Proposition 25
I proposition 1995/96:25 föreslår
regeringen (Finansdepartementet) att
riksdagen
1. antar de riktlinjer för den
ekonomiska politiken som regeringen
förordar,
2. till Insatser för ny energiteknik på
tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1995/96 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 200 000 000 kr
(avsnitt 7.2 och 7.3),
3. godkänner vad regeringen förordar om
Kommunikationsforskningsberedningens
framtida rätt att disponera medel ur
energiteknikfonden (avsnitt 7.4),
4. godkänner vad regeringen förordar om
användning av medel för förbättring av
inomhusmiljön (avsnitt 7.5),
5. till Åtgärder för
energieffektiviseringar m.m. i bl.a.
Baltikum och Östeuropa på tilläggsbudget
till statsbudgeten för budgetåret
1995/96 under tolfte huvudtiteln anvisar
ett reservationsanslag på 50 000 000 kr
(avsnitt 7.6),
6. antar regeringens förslag till lag
om ändring i lagen (1995:915) om ändring
i lagen (1978:69) om försäljningsskatt
på motorfordon,
7. antar regeringens förslag till lag
om ändring i fordonsskattelagen
(1988:327),
8. antar regeringens förslag till lag
om ändring i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring,
9. antar regeringens förslag till lag
om ändring i lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd,
10. antar regeringens förslag till lag
om ändring i lagen (1995:409) om
arbetslivsutveckling.
Proposition 6
I proposition 1995/96:6 föreslår
regeringen (Miljödepartementet) att
riksdagen antar regeringens förslag till
2. lag om ändring i lagen (1978:69) om
försäljningsskatt på motorfordon.
Motionsyrkandena
Motionsyrkanden med anledning av
proposition 25
1995/96:Fi15 av Carl Bildt m.fl. (m)
vari yrkas
1. att riksdagen beslutar godkänna
riktlinjer för den ekonomiska politiken
i enlighet med vad som anförts i
motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillväxtens förutsättningar,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om skuldsaneringsprogrammets
inriktning och storlek,
4. att riksdagen hos regeringen begär
att Sjuk- och arbetsskadeberedningen får
direktiv att utreda en allmän
inkomstbortfallsförsäkring i enlighet
med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om statsskuldspolitiken,
6. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till lagändringar vad avser en
mer oberoende riksbank i enlighet med
vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om balans mellan privat och
offentlig sektor,
8. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om sparande och enskilt ägande,
9. att riksdagen avslår regeringens
förslag att låta AP-fonden köpa aktier
för ytterligare 10 miljarder kronor i
enlighet med vad som anförts i motionen,
10. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att skatten för
kapitalinkomster bör sänkas till 25 %
från 1996 i enlighet med vad som anförts
i motionen,
11. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den höjning av
avkastningsskatten på pensionssparande
som beslutades hösten 1994 bör
undanröjas,
12. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att avskaffa
dubbelbeskattningen på utdelad och
kvarhållen vinst i aktiebolag,
13. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om lindring av spärreglerna för
fåmansbolag m.m. i enlighet med vad som
anförts i motionen,
14. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att slopa
förmögenhetsskatten,
15. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att avskaffa
fastighetsskatten på industrifastigheter
och kommersiella lokaler,
16. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att sänka fastighetsskatten i
övrigt till 1,5 %,
17. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att sänka den statliga
inkomstskatten till 20 %,
18. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att återinföra fullt
inflationsskydd i skatteskalan,
19. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om en spärr mot kommunala
skattehöjningar i enlighet med vad som
anförts i motionen,
20. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att slopa den allmänna
löneavgiften,
21. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att undanröja höjningarna av
egenavgifter i sjukförsäkringen,
22. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om ändrade regler för
socialavgifter i enlighet med vad som
anförts i motionen,
23. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om en skattereduktion på 50 %
för omsorgstjänster och vissa andra
tjänster i enlighet med vad som anförts
i motionen,
24. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om finansiering av
skattesänkningar med utgångspunkt i det
moderata budgetalternativet för
innevarande budgetår i enlighet med vad
som anförts i motionen,
25. att riksdagen hos regeringen begär
en utredning om avdrag eller
skattereduktion för reparationer och
underhåll av bostäder i enlighet med vad
som anförts i motionen,
26. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om ändring av
skattelagstiftningen så att
konkurrensneutralitet uppnås mellan
privat och offentlig produktion av
tjänster i enlighet med vad som anförts
i motionen,
27. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en avreglering av
arbetsmarknaden i ett första steg enligt
de principer som gällde före den 1
januari 1995,
28. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en genomgripande avreglering
av arbetsmarknaden i ett andra steg,
29. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om en "bortre parentes" i
arbetslöshetsförsäkringen i enlighet med
vad som anförts i motionen,
30. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om avreglering och ökad
konkurrens,
31. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökad teknikspridning,
32. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om privatisering av offentlig
verksamhet,
33. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om energipolitiken,
34. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljöpolitiken,
35. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om koldioxidskatt,
36. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en strategi för kunskap och
kompetens,
37. att riksdagen hos regeringen begär
att förslag föreläggs riksdagen under
våren 1996 om 20 000 utbildningsplatser
i avancerad yrkesutbildning i enlighet
med vad som anförts i motionen,
38. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett vidgat uppdrag för Lunds
universitet,
39. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att överföra ytterligare en
högskola i stiftelseform,
40. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om riskkapitalavdrag.
1995/96:Fi16 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) vari yrkas
1. att riksdagen antar de riktlinjer
för den ekonomiska politiken som anförts
i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om avstämning av
konvergensprogrammet,
3. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om ändrad lagstiftning för att
stärka Riksbankens självständighet
enligt vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av reformering av
lagstiftningen på arbetsmarknaden
(avsnitt 3.3),
5. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av skarpare
konkurrenslagstiftning (avsnitt 3.4),
6. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om minskade statliga
subventioner till företag,
7. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om kraftfulla insatser för ökad
avreglering och konkurrens inom
näringsliv såväl som offentlig
produktion (avsnitt 3.4),
8. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om insatser över ett brett fält
för att uppmuntra till ökade kunskaper
(avsnitt 3.5),
9. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av stabila spelregler
för företagare och företagande (avsnitt
5.2),
10. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om sänkta arbetsgivaravgifter
för tjänstesektorn enligt vad som
anförts i motionen (avsnitt 5.2),
11. att riksdagen avskaffar den
tillfälliga höjningen av
marginalskatten,
12. att riksdagen avskaffar
dubbelbeskattningen av aktier,
13. att riksdagen avskaffar
fastighetsskatten på industribyggnader,
14. att riksdagen upphäver beslutet om
lägre mervärdesskatt på livsmedel,
15. att riksdagen beslutar om sådana
förändringar i riskkapitalavdraget som
förordats i motionen (avsnitt 5.2),
16. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om insatser för förbättrad
riskkapitalförsörjning för nya och
växande företag (avsnitt 5.2),
17. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om det skadliga i att införa
sociala avgifter för andel-i-vinst-
system (avsnitt 5.2),
18. att riksdagen beslutar om sådana
ändringar i LAS och MBL att regelverket
återställs till vad som gällde strax
före regeringsskiftet,
19. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om ytterligare reformering inom
arbetsrätten enligt vad som anförts i
motionen (avsnitt 5.2),
22. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om arbetslöshetsförsäkring för
företagare enligt vad som anförts i
motionen (avsnitt 5.2),
23. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om patentförsäkring,
24. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om en allmän
arbetslöshetsförsäkring enligt vad som
anförts i motionen (avsnitt 5.3),
25. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om flexibla arbetstider (avsnitt
5.3),
26. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om Den nya folkskolan (avsnitt
5.4),
27. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om individuella
utbildningskonton (avsnitt 5.4),
28. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om informationsteknologins
möjligheter och datoranvändning i skolan
(avsnitt 5.4),
29. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om entreprenörskap inom
grundskolan (avsnitt 5.4),
30. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om välfärdspolitiken som
tillväxtfaktor (avsnitt 5.5),
31. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljöpolitiken som
konkurrensmedel (avsnitt 5.6).
1995/96:Fi17 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
vari yrkas
1. att riksdagen godkänner de allmänna
riktlinjer för den ekonomiska politiken
som har förordats i avsnitten 2
Inledning, 4 Krispolitiken och 5 En
politik för arbete och rättvisa i
motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om riksdagens beslutanderätt
över ett framtida beslut om kronans
anslutning till ERM,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om systemskiftet i avsnitt 5.2
En politik för arbete och rättvisa,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetstider i avsnitt 5.3 En
politik för arbete och rättvisa,
5. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om framtidsfonder och
kompetensutveckling i avsnitt 5.4 En
politik för arbete och rättvisa,
7. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts i avsnitt 6 Näringspolitiken,
8. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts i avsnitt 7 Miljöpolitiken,
9. att riksdagen till Insatser för ny
energiteknik på tilläggsbudget till
statsbudgeten för budgetåret 1995/96
anvisar ett reservationsanslag på
300 000 000 kr enligt vad i motionen
anförts under avsnitt 7.1
Miljöinvesteringar,
10. att riksdagen till Ekologisk
omställning på tilläggsbudget till
statsbudgeten för budgetåret 1995/96
anvisar ett reservationsanslag på 300
000 000 kr enligt vad i motionen anförts
under avsnitt 7.2 Ekologisk omställning,
11. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts i avsnitt 8
Utbildningspolitiken,
12. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts i avsnitt 9
Arbetsmarknadspolitiken,
13. att riksdagen avslår regeringens
förslag angående arbetsvillkoren i lagen
om arbetslöshetsförsäkring och kontant
arbetsmarknadsstöd,
14. att riksdagen avslår regeringens
förslag angående avstängningstider i
lagen om arbetslöshetsförsäkring och
kontant arbetsmarknadsstöd.
1995/96:Fi18 av Mats Odell m.fl. (kds)
vari yrkas
1. att riksdagen godkänner de allmänna
riktlinjerna för den ekonomiska
politiken som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om renodling av statens roll i
det ekonomiska livet,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om AP-fondens placeringsrätt,
4. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till nya regler i syfte att
stärka Riksbankens ställning,
5. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om fortsatt utförsäljning av
statliga företag,
6. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att förändra
attityden till företagande,
7. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en särskild
småföretagarminister,
8. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om företagarprogram i
gymnasieskolan,
9. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om fortsatt sanering av
statsfinanserna,
10. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om ytterligare åtgärder i kampen
mot onödig byråkrati,
11. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en återgång till de
arbetsrättsregler som infördes under
förra mandatperioden, med undantag av
att perioden för möjlig
visstidsanställning utsträcks till två
år,
12. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om attityder till
hushållsparande,
13. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett permanent
riskkapitalavdrag,
14. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att royalty på patenterade
uppfinningar bör vara skattefri under
två år,
15. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om satsningar på innovativ
teknikupphandling till mindre företag
och uppfinnare,
16. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att nya rön inom FoU bör
göras mer tillgängliga för småföretagen,
17. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om dubbelbeskattningen av
riskkapital,
18. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att upphäva besluten om nya
momsredovisningsregler,
19. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om tjänstesektorn,
20. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om lägre tjänstebeskattning,
21. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en särskild ungdomsskattsedel
för tjänsteproduktion,
22. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildningssystemets roll för
förståelsen av företagandets betydelse,
23. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om kvalitativa satsningar inom
utbildningssystemet,
24. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om återinförande av
barntillägget inom svux och svuxa,
25. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om avdragsrätt för avsättningar
till individuella utbildningskonton,
26. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en yrkeshögskola snarast
bör inrättas,
27. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om skatteväxlingsprincipen,
28. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om sänkning av
arbetsgivaravgiften som ett villkor för
riksdagsbeslut om höjd koldioxidskatt,
29. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om etikens betydelse för
ekonomins funktionssätt,
30. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om stabila spelregler,
31. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om inrättande av en central
myndighet för samordning och
verkställande av arbetet mot ekobrott,
32. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljökvalitetssäkring,
33. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en rättvisare och mer
miljöanpassad förmånsbilsbeskattning,
34. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att återinföra en allmän och
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring,
35. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till lärlingssystem i enlighet
med vad som anförts i motionen,
36. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen snarast bör
lämna förslag beträffande inriktning och
omfattning av 1996/97 års
arbetsmarknadsmedel avsedda för
utbildning,
37. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att dela upp
Arbetsmarknadsverket (AMS) i regionala
verk,
38. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om sabbatsår.
1995/96:Fi19 av Nils Fredrik Aurelius
och Leif Carlson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
utbyggnad av Högskolan i Kalmar.
1995/96:Fi20 av Marietta de Pourbaix-
Lundin (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utbildningsplatser
i södra Stockholmsområdet förlagda till
Haninge kommun.
1995/96:Fi21 av Ingvar Eriksson (m) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att förlänga nuvarande
övergångsbestämmelser vad gäller energi-
och koldioxidbeskattning av
växthusnäringen,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att grönfodertorkarna skall
kunna producera på i förhållande till
utlandet konkurrensneutrala
skattevillkor.
1995/96:Fi22 av Sigge Godin (fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att skapa en
kunskapsbrostiftelse i samverkan med
Mitthögskolan.
1995/96:Fi23 av Karin Pilsäter och Ola
Ström (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om jämställdhet som
tillväxtskapande kraft,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om barntillägget i svux och
svuxa,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om jämställdhetsbefrämjande
åtgärder inom högre teknisk och
naturvetenskaplig utbildning och om
jämställdhetsbefrämjande förändringar
inom utbildningsväsendet,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om kommission mot orättvisa
löneskillnader,
5. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om brytande av de offentliga
monopolen,
6. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om särskild inriktning på
näringspolitiska insatser för kvinnliga
företagare,
7. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om sänkta arbetsgivaravgifter
inom tjänstesektorn,
9. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om förmånsbeskattning av bilar.
1995/96:Fi24 av Margitta Edgren och Isa
Halvarsson (fp) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag till en
kommission för arbetsvärdering av
tydligt kvinnliga yrken enligt vad i
motionen angetts.
1995/96:Fi25 av Gullan Lindblad och
Göthe Knutson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
Högskolans i Karlstad möjligheter att
komplettera och utveckla sitt utbud vid
ytterligare satsningar på
utbildningsplatser inom högskolan.
1995/96:Fi26 av Margareta E Nordenvall
m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av fler
högskoleplatser till Stockholmsregionen.
1995/96:Fi27 av Lars Hjertén (m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om folkbildningens roll i
utbildningssamhället.
1995/96:Fi28 av Ulla Löfgren och Olle
Lindström (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en successiv avveckling av
det selektiva företagsstödet,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om kunskapsinsatser för regional
tillväxt,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om anslagen för drift och
underhåll av enskilda och statliga
vägar.
1995/96:Fi29 av Per Westerberg m.fl. (m)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om effektiviseringen i
användningen av medel för vägunderhåll.
1995/96:Fi30 av Isa Halvarsson (fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbyggnad vid Högskolan i
Karlstad.
1995/96:Fi31 av Carl-Johan Wilson (fp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den i propositionen
aviserade utökningen av den högre
utbildningen också bör ge fler
utbildningsplatser vid Högskolan i
Jönköping.
1995/96:Fi32 av Anne Wibble m.fl. (fp)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av samlad
lagstiftning på IT-området,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om IT inom utbildning för lärare
m.m.
1995/96:Fi33 av Karin Pilsäter och
Barbro Westerholm (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
behovet av fler högskoleplatser i
Stockholms län och utbyggnad av ett
nätverksuniversitet på Södertörn.
1995/96:Fi34 av Göran Hägglund (kds)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nya utbildningsplatser till
de mindre och medelstora högskolorna i
Västsverige.
1995/96:Fi35 av Eva Persson Sellin m.fl.
(s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av fortsatt
utbyggnad av Högskolan i Luleå.
1995/96:Fi36 av Per Erik Granström m.fl.
(s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om planer för högskoleverksamhet
i Dalarna och Bergslagen,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om planerna på en avancerad
eftergymnasial yrkesutbildning.
1995/96:Fi37 av Eva Eriksson (fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om nya utbildningsplatser i
Skövde.
1995/96:Fi38 av tredje vice talman
Christer Eirefelt (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
fler platser vid Högskolan i Halmstad.
1995/96:Fi39 av Sigge Godin m.fl. (fp,
m, c, v, mp, kds) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att
resekostnadsersättningen för elever vid
Statens skolor för vuxna snarast skall
återinföras.
1995/96:Fi40 av Margitta Edgren m.fl.
(fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en utredning om
högre utbildningssatsningar i
Malmö-Skåne-regionen för att ge
riksdagen underlag att fatta ett väl
genomtänkt beslut.
1995/96:Fi41 av Eva Eriksson m.fl. (fp)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en grön skatteväxling,
2. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om ändring i miljöskyddslagen så
att miljöskyddsavgift kan tas ut vid
alla överträdelser av givna villkor,
3. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om ändring i renhållningslagen
så att en kommun inte kan monopolisera
hanteringen av industriavfall,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utredning om en ny
renhållnings- och
återvinningslagstiftning,
5. att riksdagen hos regeringen begär
att bidraget för vindkraftverk sätts
till 30 % av investeringskostnaden,
6. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om förmånsbeskattning av bilar,
7. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvecklingsinsatser för
elbilar, ny motorteknik och nya
bränslen.
1995/96:Fi42 av Agneta Ringman m.fl. (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbyggnad av
högskoleutbildningen vid Högskolan i
Kalmar.
1995/96:Fi43 av Nils-Erik Söderqvist
m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om nya
utbildningsplatser till de mindre och
medelstora högskolorna i Västsverige.
1995/96:Fi44 av Carl-Johan Wilson (fp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om alternativa gymnasiekurser i
Matematik Kurs A, Svenska Kurs A och
Engelska Kurs A och att
försöksverksamhet - eventuellt inom
ramen för individuella program - får
genomföras med sådana alternativa kurser
som ej behöver ge allmän behörighet för
högskolestudier.
1995/96:Fi45 av Per Rosengren m.fl. (v)
vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär
skyndsamt förslag till skärpt
beskattning av förmånsbil,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att beräkna förmånsvärdet på
4 000 mil för privat körning.
1995/96:Fi46 av Britt-Marie Danestig-
Olofsson (v) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nya
utbildningsplatser vid Linköpings
universitet.
1995/96:Fi47 av Britt-Marie Danestig-
Olofsson (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om förslag om inriktning och
omfattning av särskilda
arbetsmarknadsrelaterade anslag för
läsåret 1996/97,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att dessa medel är av minst
samma omfattning som tidigare år,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att folkbildningens
möjligheter till vidgade
utbildningsinsatser för vuxna särskilt
beaktas,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att även folkhögskolorna ges
möjligheten att genomföra
studieförberedande basårsutbildningar.
1995/96:Fi48 av Lars Bäckström (v) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Högskolan i
Trollhättan/Uddevalla skall ingå i den
grupp av mindre och medelstora högskolor
som skall ges särskild tyngd i
högskolans utbyggnad,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om nya utbildningsplatser vid
Högskolan i Trollhättan/Uddevalla.
1995/96:Fi49 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om jämställdshetsdirektivet som
tilläggsdirektiv till alla statliga
utredningar och kommittéer,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att jämställdhetsdirektivet
utökas till att gälla alla
propositioner,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om könsbaserad statistik i alla
propositioner.
1995/96:Fi50 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att föräldraledighet skall
vara jämställd med reguljärt
förvärvsarbete.
1995/96:Fi51 av Dan Ericsson (kds) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbyggnad av Linköpings
universitet till att också omfatta
Norrköping.
1995/96:Fi52 av Lisbeth Staaf-Igelström
m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Högskolan i
Karlstad.
1995/96:Fi53 av Inger Lundberg m.fl. (s,
c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om lokalisering av högre teknisk
utbildning,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om utveckling av kvalificerad
eftergymnasial yrkesutbildning i Örebro
län.
1995/96:Fi54 av Elisa Abascal Reyes
m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till förändrad
beskattning av tjänstebilar i enlighet
med vad som anförts i motionen.
1995/96:Fi55 av Kjell Ericsson (c) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om försök med regional
riskkapitalförsörjning,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att erforderliga
medel för försöksverksamheten bör
omfördelas inom ramen för de
näringspolitiska anslagen.
1995/96:Fi56 av andre vice talman Görel
Thurdin och Erik Arthur Egervärn (c)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Mitthögskolan som
universitet.
1995/96:Fi57 av Agne Hansson (c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbyggnad av
högskoleutbildningen i Kalmar.
1995/96:Fi58 av Kjell Ericsson (c) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär
förslag i enlighet med vad i motionen
anförts om Högskolan i Karlstad.
1995/96:Fi59 av Karin Starrin och Sigrid
Bolkéus (c, s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Högskolan i
Gävle/Sandviken.
1995/96:Fi60 av Eskil Erlandsson m.fl.
(c, s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Högskolan i Växjö
och dess behov av forskningsresurser.
1995/96:Fi61 av Marianne Andersson m.fl.
(c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nya
utbildningsplatser till de mindre och
medelstora högskolorna i Västsverige.
1995/96:Fi62 av Åke Gustavsson och
Marianne Andersson (s, c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
kulturmiljöhänsyn vid fördelning av
medel till bostadsförbättringsåtgärder.
1995/96:Fi63 av Åke Gustavsson m.fl. (s,
c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om prioritering av
Högskolan i Jönköping vid fördelning av
teknikutbildningsplatser.
1995/96:Fi64 av Maj-Inger Klingvall
m.fl. (s, c, fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en
utbyggnad av Linköpings universitet
framför allt i Norrköping.
1995/96:Fi65 av Yvonne Sandberg-Fries
m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om satsning på
Högskolan i Karlskrona/Ronneby.
Motionsyrkande med anledning av
proposition 64
1995/96:Fi10 av Carl Bildt m.fl. (m)
vari yrkas
6. att riksdagen beslutar om särskilda
bestämmelser om utbetalning av
skattemedel 1996, inkl. spärr mot
kommunala skattehöjningar, i enlighet
med vad som anförts i motionen.
Motionsyrkanden med anledning av
proposition 109
1995/96:Sk27 av Michael Stjernström
m.fl. (kds) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om avskaffad dubbelbeskattning
på riskvilligt kapital.
1995/96:Sk28 av Isa Halvarsson och Karin
Pilsäter (fp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar avskaffa
dubbelbeskattningen av aktier fr.o.m.
den 1 januari 1996.
Motioner från allmänna motionstiden 1995
1994/95:K204 av Lars Tobisson m.fl. (m)
vari yrkas att riksdagen begär att
regeringen med utgångspunkt i
Riksbanksutredningens betänkande
skyndsamt lägger fram förslag i syfte
att stärka Riksbankens oberoende.
1994/95:K219 av Anne Wibble och Lars
Leijonborg (fp) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag i syfte att
stärka Riksbankens oberoende.
1994/95:Fi207 av Birgitta Hambraeus (c)
vari yrkas
3. att riksdagen beslutar att
Riksbanken skall förbli under
demokratisk kontroll som riksdagens
bank.
Utskottet
Den ekonomiska politiken
Den ekonomiska utvecklingen i Sverige
Det korta perspektivet. Utvecklingen
fram t.o.m. år 1996
Prognosförutsättningar
Enligt propositionen väntas tillväxten i
OECD-området bli något lägre i år och
nästa år i jämförelse med år 1994. Denna
avmattning bedöms dock vara tillfällig
och bör inte tolkas som inledningen till
en mer uttalad lågkonjunktur.
Prognosförutsättningarna för regeringens
bedömning av den ekonomiska utvecklingen
framgår av tabell 1.
Tabell 1. Prognosförutsättningar
1993 1994 1995
1996
BNP-tillväxt i OECD 1,0 3,0 2
,5 (2,9)*2,5 (2,7)
Konsumentprisökning i OECD 2,7 2,3 2,5 (2,6) 2,7
(2,9)
Dollarkurs (i kr)7,8 7,77,1 (7,3)6,6
(7,3)
Ecu-index 123,0123,8 126,7(128,8)119
,5(125,0)
Tysk ränta 5 års stats-
obligation 6,0 6,26,0 (6,9)5,7
(7,1)
Svensk ränta 5 års stats-
obligation 8,0 9,110,0 (10,6) 8,7
(10,0)
Svensk ränta 6 månaders ssvx8,17,79,0
(8,9) 8,7 (9,9)
*Uppgifterna inom parentes anger
motsvarande bedömning i den reviderade
finansplanen våren 1995.
Källor: OECD och Finansdepartementet.
I Sverige har de offentliga finanserna
förbättrats snabbare än vad som kunde
förutses i t.ex. den reviderade
finansplanen. Som en följd av den
ekonomiska utvecklingen antas
apprecieringen av kronan bli kraftigare
än vad som förutsågs i våras. Även
nedgången i obligationsräntorna väntas
bli kraftigare än vad tidigare prognoser
räknat med.
Prognosarbetet i Finansdepartementet
avslutades den 27 oktober. Utvecklingen
på de finansiella marknaderna under
november har inneburit att
apprecieringen av kronan har blivit
väsentligt större än vad som anges i
tabell 1. Om denna förstärkning av
kronan blir permanent eller fortsätter
bör detta även leda till att räntorna
blir lägre än vad som anges i tabell 1.
Det bör också nämnas att efter det att
prognosarbetet genomförts har
Statistiska centralbyrån (SCB)
färdigställt de årsvisa
nationalräkenskaperna för åren 1993 och
1994.
Försörjningsbalansen
Under slutet av år 1994 och det första
halvåret 1995 ökade den totala
produktionen (BNP) markant. Den
bakomliggande orsaken till att
tillväxten år 1994 blev så hög som 2,6 %
och år 1995 väntas uppgå till 3,5 % är
främst den starka exportökningen.
*** Uppgifterna inom parentes anger
motsvarande bedömning i den revide
rade finansplanen våren 1995.
Den svenska varuexporten ökade med 17 %
förra året. Det är den snabbaste uppgång
som uppnåtts sedan mitten på 1950-talet.
Under det första halvåret i år har
varuexporten fortsatt att öka kraftigt.
För helåret 1995 beräknas varuexporten
öka med 13 % och år 1996 med 8 %.
Importen av varor steg under förra året
med drygt 15 %, vilket i första hand
förklaras av ett växande behov av
insatsvaror till följd av den betydande
exporttillväxten. Importen av varor har
dock under de senaste två åren stigit
betydligt snabbare än vad som kunde
förväntas utifrån utvecklingen av den
importvägda efterfrågan. Särskilt
svårförklarlig är importuppgången i
ljuset av den markanta
relativprishöjning som skett för
importerade varor, till följd av
deprecieringen av den svenska kronan. I
år förutses en normalisering av
importutvecklingen.
Bytesbalansöverskottet väntas öka från 5
miljarder år 1994 till 60 miljarder år
1996 vilket motsvarar 3,4 % av BNP. För
handelsbalansen förutses nästa år ett
överskott på drygt 130 miljarder kronor
(jfr tabell 3).
*Uppgifterna inom parentes anger
motsvarande bedömning i den reviderade
finansplanen våren 1995.
Den privata konsumtionen föll kraftigt
åren 1992 och 1993. Under senare delen
av förra året skedde emellertid en
återhämtning. Räknat på helår ökade
sålunda den privata konsumtionen med 0,8
% år 1994. Tillväxten i den privata
konsumtionen väntas ligga kvar på i
stort sett samma nivå i år för att nästa
år uppgå till 1,5 %. Denna upprevidering
av konsumtionsprognosen motiveras bl.a.
av en i jämförelse med prognosen i den
reviderade nationalbudgeten något större
ökning av hushållens disponibla
inkomster.
Försörjningsbalansen uppvisar även för
såväl i år som nästa år en kraftig
tillväxt i bruttoinvesteringarna. Den
höga investeringsaktiviteten är koncen-
trerad till näringslivet (jfr tabell 4)
och då främst industriinvesteringarna.
Källor Statistiska centralbyrån,
Konjunkturinstitutet och
Finansdepartementet.
Det bör framhållas att återhämtningen av
investeringarna sker från en mycket låg
nivå.
Bostadsinvesteringarna fortsätter att
falla även i år. Finansdepartementet gör
emellertid den bedömningen att
utvecklingen efter fyra år med kraftiga
fall i bostadsinvesteringarna vänder
uppåt igen nästa år. Men även om
bostadsinvesteringarna år 1996 väntas
öka med 15 % ligger alltjämt
bostadsbyggandet på en historiskt sett
mycket låg nivå. En förväntad nedgång i
räntenivån, en tilltagande bostadsbrist
i storstadsområdena tillsammans med det
införda temporära investeringsbidraget
är de faktorer som antas bidra till att
bostadsinvesteringarna åter börjar öka.
Inflationsutvecklingen
Den bedömning av prisutvecklingen som
redovisas i propositionen sammanfattas i
tabell 5.
Inflationen väntas uppgå till strax
under 3 % i år och nästa år. Även om
inflationen är av samma storleksordning
under dessa två år har de bakomliggande
drivkrafterna förändrats. En viss ökning
av konsumtionsefterfrågan men främst
högre löneavtal mellan parterna på
arbetsmarknaden ökar inflationstrycket.
Ändringar av indirekta skatter och
subventioner ger också ett visst bidrag
till inflationen. Dessa faktorer, som
tenderar att driva upp priserna,
motverkas emellertid av förstärkningen
av kronan. Kronförstärkningen väntas
leda till att importprisernas bidrag
till inflationen minskar kraftigt nästa
år.
Den här redovisade bedömningen av
inflationen under år 1996 överensstämmer
väl med den bedömning som presenterades
i Riksbankens inflationsrapport i
november.
Löneutvecklingen
Lönerna beräknas öka med 3,6 % resp. 5,6
% åren 1995 och 1996, mätt som
årsgenomsnitt. Avtalens speciella
konstruktion medför dock att ökningen
1996 blir något högre än den
underliggande utvecklingen. De avtalade
löneökningarna ligger nämligen relativt
sent år 1995 medan de ligger tidigt
1996. Detta innebär att den höga
ökningen av genomsnittslönen 1996 till
en del förklaras av s.k.
överhängseffekter. Om man i stället
jämför löneökningarna under loppet av
respektive år, och således rensar bort
effekterna av att avtalsrevisionerna
sker vid olika tidpunkter, framgår att
den underliggande löneökningstakten
ligger på ungefär samma nivå de båda
åren - ca 5 % i näringslivet. Denna
löneökningstakt ligger väsentligt över
den s.k. Edin-normen, som innebar en
årlig ökning av lönekostnaden med 3,5 %.
Arbetsmarknaden
Återhämtningen av ekonomin har inneburit
en långsam förbättring av läget på
arbetsmarknaden. Den öppna
arbetslösheten har i år minskat
marginellt. Sedan inledningen av år 1994
har antalet sysselsatta stigit med 100
000 personer. Det är i och för sig en
kraftig ökning men motsvarar bara en
mindre del av det markanta fallet på 550
000 personer under treårsperioden
1991-1993. Tabell 6 sammanfattar
propositionens bedömning av utvecklingen
på arbetsmarknaden fram t.o.m. år 1996.
Tabell 6. Arbetsmarknad
Tusental personer (i åldrarna 16-64 år)
Förändring från
Nivå föregående år
1993 1994 1995 199
1994 6
Sysselsättning:
Jord- och 135 -4 -2 -12 -3
skogsbruk
Industri 762 - -10 43 32
69
Byggnadsverksam 219 - -17 7 14
het 36
Privata 1 - 31 36 45
tjänster 538 54
Kommunal 1 - -27 -3 -10
verksamhet 086 48
Statlig 183 -8 -11 -2 -2
verksamhet
Personer i
arbetsmarknads
politiska 216 18 216 196 226
åtgärder, nivå 3
% av 5,1 4, 5,1 4,5 5,2
arbetskraften, 2
nivå
Anm: I begreppet arbetsmarknadspolitiska
åtgärder ovan ingår ej åtgärderna
jobbsökaraktiviteter samt starta-eget-
bidrag. Dessa beräknas omfatta ca
13 000 personer år 1996.
Källor: Statistiska centralbyrån (AKU)
och Finansdepartementet.
Den öppna arbetslösheten beräknas minska
med 79 000 personer under perioden
1994-1996. Samtidigt utökas antalet
personer i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder med 10 000. Totalt sett uppgår
deras andel av arbetskraften till drygt
5 %. Den öppna arbetslösheten beräknas
falla från 8,0 % år 1994 till 6,4 % år
1996. Andelen långtidsarbetslösa
kvarstår på en med svenska mått hög
nivå, ca 3,5 %.
Utvecklingen av de offentliga finanserna
Perioden 1989-1993 innebar en dramatisk
försämring i den offentliga sektorns
finansiella sparande från ett överskott
motsvarande 5,4 % av BNP år 1989 till
ett underskott på 13,4 % år 1993. Den
ekonomiska återhämtningen har därefter
inneburit en påtaglig förbättring av
sektorns finanser. Underskottet beräknas
i propositionen minska till knappt 7 % i
år och till 4,4 % år 1996. Jämfört med
bedömningen i
kompletteringspropositionen är
underskottet nu ca 36 miljarder kronor
lägre för år 1995.
Utvecklingen av underskottet i
kombination med försäljning av statliga
tillgångar samt apprecieringen av kronan
har medfört att statsskulden nu beräknas
bli drygt 78 miljarder kronor lägre vid
årsskiftet 1995/96 än enligt tidigare
beräkningar.
Som andel av BNP väntas statsskulden
uppgå till 84,9 % vid utgången av 1995,
för att sedan börja sjunka under år
1996. Skuldkvoten definierad enligt EU:s
konvergenskriterier når sitt maximum år
1995 på en nivå motsvarande ca 80 % av
BNP för att därefter börja minska.
Osäkerhetsfaktorer i
konjunkturbedömningen
Jämförs den i propositionen nu aktuella
prognosen för den internationella
utvecklingen med den som redovisades i
vårens reviderade finansplan har BNP-
tillväxten för år 1996 något skrivits
ned. Utvecklingen under hösten kan
innebära att den antagna tillväxten för
OECD-området ytterligare måste
nedrevideras. För vissa länder - Förenta
staterna, Canada och de nordiska
länderna - väntas tillväxttalen bli
höga. Osäkerheten vad gäller den
japanska ekonomins utveckling har
emellertid föranlett Finansdepartementet
att för nästa år dra ner tillväxten från
3,3 % till 2,0 %. Den högt värderade
yenen skapar - trots de senaste
månadernas depreciering - problem för
den japanska ekonomin. Den 20 september
1995 presenterade regeringen ytterligare
ett stimulanspaket. Tidigare paket har
inte medfört önskade effekter, men de
senaste åtgärderna bedöms i
propositionen ha bättre förutsättningar
att påverka den ekonomiska aktiviteten
positivt. Den japanska centralbanken har
även sänkt diskontot vid två tillfällen
under 1995 till mycket låga 0,5 %.
Osäkerheten är emellertid alltjämt stor
huruvida år 1996 blir det år när Japan
lämnar flera år av stagnation bakom sig.
När det gäller utvecklingen i EU och
den svenska exporten är det främst
utvecklingen i Tyskland som oroar. På
samma sätt som för Japan är det bl.a.
utvecklingen på valutamarknaden som kan
störa återhämtningen. Det finns, trots
att Bundesbank genomfört lättnader i
penningpolitiken, risk för att den tyska
ekonomin försvagas till följd av den
fortsatt höga värderingen av D-marken.
Draghjälpen till vår export kan även
minska på grund av att tillväxten i
Tyskland blir alltmer konsumtionsledd.
Det kan i detta sammanhang konstateras
att de förändringar i bedömningen av BNP-
tillväxten i OECD-länderna som här
redovisats inte påverkar prognoserna för
arbetslösheten i OECD-länderna. För i år
och nästa år görs den bedömningen att
arbetslösheten inom EU även
fortsättningsvis kommer att ligga kvar
på 11 procentsnivån, vilket motsvarar ca
18 miljoner människor.
När det gäller osäkerheten i
bedömningen av den svenska ekonomins
utveckling anförs i motion Fi15 (m) att
regeringen mycket väl kan ha överskattat
utvecklingen av den privata
konsumtionen, exporten och
investeringarna. Konsumtionsprognosen
bygger på att hushållen skall minska
sitt eget sparande, när sparandet ökar i
den offentliga sektorn. Detta är, menar
motionärerna, tveksamt då minskningen av
den offentliga sektorns underskott sker
som en följd av höjda skatter och inte
som en följd av ökade besparingar.
Enligt motionärerna är det osannolikt
att hushållens sparkvot sammantaget
skulle minska så mycket som 2,4
procentenheter mellan åren 1994 och
1996. I motionen anges vidare två skäl
till att regeringens export- och
investeringsprognoser kan vara alltför
optimistiska. Dels kan exporten komma
att öka långsammare som en följd av en
något mindre gynnsam internationell
konjunktur. Dels kan den hållas tillbaka
därför att svensk konkurrenskraft
återigen försämras på grund av större
löneökningar än i omvärlden i
kombination med kronans förstärkning.
Utskottet vill med anledning av
motionärernas synpunkter på
exportprognosen anföra följande.
I förutsättningarna för
försörjningsbalansprognosen ingår ett
antagande om en konjunkturavmattning.
För svensk export är det negativt att
den nu förutsedda lägre BNP-tillväxten
främst drabbar Västeuropa. Det är bl.a.
med hänvisning till denna utveckling som
exporttillväxten bedömts avta från
mycket höga 13 % till 7,8 % år 1996.
Ett osäkerhetsmoment i bedömningen av
exportutvecklingen och därmed även
investeringsutvecklingen är den i
motionen nämnda kursutvecklingen för
kronan.
Som framgår av tabell 7 är den
förstärkning av kronan som antas för år
1996 trots allt blygsam jämfört med den
depreciering som ägde rum under perioden
1993-1995. Det finns faktorer som talar
för att en appreciering av kronan endast
i mindre utsträckning kommer att påverka
exporten under år 1996. Under åren 1993
och 1994 gjorde exportindustrin stora
marknadsandelsvinster till följd av en
kraftig relativprissänkning för svenska
exportvaror. Denna möjliggjordes genom
deprecieringen av kronan men också av en
snabb produktivitetstillväxt. Som
framhålls i propositionen uppnås den
fulla effekten av en
relativprisförändring med viss
eftersläpning på grund av bl.a. långa
löptider på kontrakt mellan svenska och
utländska företag. Därmed är fortsatta
marknadsandelsvinster möjliga också
under år 1995 och i viss mån även under
år 1996, trots att de sammanvägda
svenska exportpriserna stiger snabbare
än de internationella
konkurrenspriserna. Det som talar emot
en sådan utveckling är emellertid
Statistiska centralbyråns
månadsstatistik som under hösten visat
att exporttillväxten kan bli väsentligt
lägre än vad som angetts i tabell 2.
Det går inte att utesluta att
kronförstärkningen kan uthålligt bli
väsentligt kraftigare under nästa år än
vad som här förutsetts. Ecu-index var
den 5 april 122,05. Den 4 december hade
indexet fallit till 115,6. Det innebär
att ecun redan i år har fallit till den
nivå som den i de medelfristiga
kalkylerna antas uppnå år 1997.
Som utskottet ser det finns det
givetvis osäkerhetsfaktorer vid en
bedömning av konsumtionsutvecklingen.
Den kraftiga ökningen av arbetslösheten
och de svåra obalanserna i de offentliga
finanserna som kännetecknat de första
åren av 1990-talet har framtvingat
betydande besparingar i statsbudgeten
och stora förändringar i
socialförsäkringssystemet. Bl.a. av det
skälet har hushållens konsumtions- och
sparbeteende ändrats radikalt. Detta har
självfallet skapat stora problem i
arbetet med konsumtionsprognoserna,
vilket illustreras väl av de
konsumtionsprognoser för år 1994 som
redovisades våren 1993. Så t.ex.
förutsåg OECD-sekretariatet och
Finansdepartementet vid detta tillfälle
en mindre nedgång i den privata
konsumtionen medan Konjunkturinstitutet
räknade med en oförändrad konsumtion. De
av SCB nu färdigställda
nationalräkenskaperna för år 1994 visar
en uppgång på 0,8 % i den privata
konsumtionen.
Den statistiska information som
hittills tillkommit efter det att
Finansdepartementet i slutet av oktober
låste försörjningsbalansprognosen ger
emellertid inte några belägg för att
propositionens konsumtionsprognos skulle
ligga för högt. Den nu föreliggande
konsumtionsprognosen innebär att
sparkvoten nästa år sjunker till 5,9 %,
vilket, som framhålls i den moderata
motionen, innebär en sparkvot som är 2,4
procentenheter lägre än den som gällde
för år 1994. I jämförelse med våra
närmaste grannländer är emellertid inte
denna nedgång i sparkvoten
anmärkningsvärd. I propositionen
framhålls att - med tanke på de senaste
årens mycket låga inköp av kapitalvaror
- det inte är helt osannolikt att
konsumtionsuppgången blir starkare än
förväntat. Om apprecieringen av kronan
blir uthållig och detta leder till ett
fall i såväl de långa som de korta
räntorna, bör detta innebära en starkare
utveckling än vad som antagits i
försörjningsbalansprognosen.
Det medelfristiga perspektivet.
Utvecklingen fram t.o.m. år 2000
I propositionen presenteras två
scenarier för den ekonomiska
utvecklingen. Det s.k. huvudalternativet
illustrerar en utveckling som baseras på
relativt försiktiga grundantaganden
avseende tillväxt, långsiktig
arbetslöshet, ränta och växelkurs. I
detta alternativ antas att pris- och
lönebildningen ännu inte fullt anpassat
sig till vad som är förenligt med
Riksbankens inflationsmål eller med
prisstabilitet på god europeisk nivå.
Det s.k. högalternativet beskriver en
utveckling där arbetsmarknaden inkl.
lönebildningen fungerar bättre och
trovärdigheten för den samlade
ekonomiska politiken inkl.
prisstabiliteten förbättras snabbare än
i huvudalternativet.
I båda alternativen förutsätts att den
ekonomiska politik som föreslås i
tillväxtpropositionen fullföljs. I detta
ingår också uppföljning och
komplettering av regeringens tidigare
propositioner.
I övrigt grundar sig kalkylerna på
antagandet att skatte- och utgiftsregler
är oförändrade samt på en restriktiv
utveckling av den offentliga
konsumtionen.
De internationella förutsättningarna är
gemensamma för de båda alternativen. Den
årliga BNP-tillväxten i OECD-området
förutsätts uppgå till i genomsnitt 2,7 %
under åren 1996-2000. Motsvarande siffra
för inflationstakten väntas bli ca 3 %.
Marknaden för svensk export av
bearbetade varor växer med drygt 6,5 %
årligen.
Den ekonomiska utvecklingen enligt de
angivna alternativen fram till år 2000
sammanfattas i tabell 8.
I huvudalternativet uppskattas den
genomsnittliga tillväxten t.o.m. år 2000
till 2,1 %. Den potentiella tillväxten -
dvs. den tillväxt som teoretiskt kan
uppnås utan att löner och priser
utvecklas på ett ohållbart sätt - antas
i detta alternativ uppgå till 1,7 %.
Utifrån dessa förutsättningar beräknas
ökningen i sysselsättningen från år 1994
t.o.m. år 2000 uppgå till 300 000
personer. Detta scenario innebär
emellertid att den totala arbetslösheten
vid slutet av prognosperioden kommer att
uppgå till 10 %, dvs. en fortsatt
historiskt mycket hög nivå. Utvecklingen
på arbetsmarknaden framgår av tabell 9.
Källor: Statistiska centralbyrån,
Arbetsmarknadsstyrelsen,
Konjunkturinstitutet och
Finansdepartementet.
Underskottet i den offentliga sektorns
finanser försvinner år 1998 och förbyts
till ett överskott år 1999. Utvecklingen
av den offentliga sektorns inkomster och
utgifter i huvudalternativet för
perioden 1970-2000 kan beskrivas i
följande diagram.
Diagram. Den offentliga sektorn,
inkomster och utgifter, 1970-2000
Huvudalternativet
Högtillväxtalternativet beskriver som
nämnts en utveckling som kännetecknas av
att förtroendet för den samlade
politiken inkl. prisstabilitet
förbättras snabbare än i
huvudalternativet, vilket bl.a. innebär
en snabbare anpassning av
inflationsförväntningar, räntor och
växelkurs. Även i andra avseenden
förstärks förtroendet mer påtagligt än i
huvudalternativet.
Arbetsmarknaden är i detta alternativ
flexibel bl.a. som en följd av en
framgångsrik arbetsmarknadspolitik,
vilket innebär att sysselsättningen kan
öka snabbt utan att det uppkommer några
vverhettningstendenser. Den i
utgångsläget höga arbetslösheten leder
till låga nominella löneökningar och ger
därmed utrymme för lägre styrräntor. Den
högre flexibiliteten avspeglas i att BNP-
gapet - dvs. skillnaden mellan faktisk
och potentiell produktion - år 1995
antas vara mellan 3,5 % och 4,5 % i
stället för huvudalternativets 2,4 %.
Det bättre funktionssättet i ekonomin
antas också ta sig uttryck i att den
underliggande årliga tillväxten uppgår
till 2,0 % i stället för 1,7 %.
Som framgår av tabellerna 8 och 9
utvecklas ekonomin i tillväxtscenariot
väsentligt mer gynnsamt än i
huvudalternativet. Den offentliga
sektorns finanser kommer sålunda att ha
ett betydande överskott. Sektorns
finansiella sparande kommer år 2000 att
uppgå till 3,4 % av BNP. Arbetslösheten
sjunker till 8 %, vilket är 2 % lägre än
i huvudalternativet.
I motionerna Fi15 (m) och Fi18 (kds)
tolkas de medelfristiga kalkylerna så
att regeringen givit upp kampen mot
arbetslösheten. I motion Fi18 (kds)
hävdas att regeringen i och med
presentationen av tillväxtpropositionen
resignerat inför problemen och endast
konstaterar att arbetslösheten kommer
att vara kvar på 10-procentsnivån även
år 2000.
Utskottet vill i detta sammanhang
understryka att de i propositionen
redovisade scenarierna inte anger en
önskvärd utveckling. Självfallet anser
varken regeringen eller utskottet att en
arbetslöshet på 10 % utgör en acceptabel
situation på arbetsmarknaden. Det är för
utskottet en självklarhet att
ytterligare åtgärder utöver dem som
redovisas i proposition 25 kommer att
vidtas under de fyra år som återstår
fram till år 2000 för att bekämpa
arbetslösheten och hindra att den
permanentas på en hög nivå i slutet av
detta decennium.
Konvergensprogrammet och de
medelfristiga kalkylerna
I motionerna Fi15 (m), Fi16 (fp) och
Fi18 (kds) riktas kritik mot de i
propositionen redovisade medelfristiga
kalkylerna. I dessa har inte,
konstaterar motionärerna,
Finansdepartementet lagt in någon
konjunkturcykel. Ett regelrätt
konjunkturförlopp skulle, heter det i
motion Fi15 (m), kunna ge högre
arbetslöshet i slutet av kalkylperioden
mot bakgrund av den stela svenska
arbetsmarknaden. Det skulle dessutom
kunna ge ett sämre utfall för de
offentliga finanserna på grund av risken
för stigande räntor om
budgetunderskottet åter skulle börja öka
i en lågkonjunktur.
I motion Fi16 (fp) yrkande 2 anförs att
den snabba förbättringen av
statsbudgeten, främst skatteintäkterna,
väcker en viss oro om
konjunkturkänsligheten i de offentliga
finansernas utveckling. Motionärerna
anser att regeringen i nästa avstämning
av konvergensprogrammet bör redovisa en
analys av detta och därvid också ta
hänsyn till risken för en
konjunkturdämpning någon gång under den
närmaste tiden.
Enligt utskottets uppfattning skulle
ett sådant tillägg till dessa kalkyler
knappast ge något värdefullt bidrag.
Finansdepartementet har gjort
beräkningar i anslutning till de
medelfristiga kalkyler som presenterades
i förra vårens reviderade finansplan av
hur ett inlagt konjunkturförlopp skulle
påverka utvecklingen. Slutsatsen blev
att situationen för de offentliga
finanserna och läget på arbetsmarknaden
endast i relativt begränsad omfattning
skulle avvika från de beräkningar som då
redovisades i den reviderade
finansplanen. Det finns inga skäl som
pekar mot att denna slutsats inte skulle
vara giltig också för de nu aktuella
scenarierna.
Vad här anförts innebär givetvis inte
att kraftiga ekonomiska störningar helt
kan uteslutas. Skulle exempelvis ERM-
systemet återigen utsättas för starka
störningar eller EU:s ekonomier gå in i
besvärlig lågkonjunktur så får detta
självfallet återverkningar på den
svenska ekonomin. Men om sådana
händelser skulle inträffa blir med stor
sannolikhet fortsatta diskussioner om en
monetär union och hithörande frågor
inaktuella under lång tid framöver.
Att den svenska ekonomin återigen
skulle drabbas av en överhettning och
därav följande djup lågkonjunktur
förefaller enligt utskottets mening
osannolikt med tanke på bl.a. den
situation som kommer att prägla
arbetsmarknadsläget under resten av 1990-
talet.
När det gäller påståendet i motion Fi16
(fp) att den snabba förbättringen i de
offentliga finanserna främst förklaras
av ökningen i skatteintäkterna så är
detta inte riktigt. Den snabba
förbättringen av den offentliga sektorns
finanser förklaras till största delen av
en minskning av utgifterna (jfr
diagrammet).
Med hänvisning till vad utskottet här
anfört avstyrker utskottet Fi16 (fp)
yrkande 2.
Riktlinjer för tillväxtpolitiken
Utskottet har valt att inledningsvis
sammanfatta vad utskottet anser vara de
centrala delarna i den tillväxtpolitik
som föreslås i propositionen och
motionerna. Därefter tar utskottet
ställning till några av de viktigaste
utgångspunkterna som påverkar
utformningen av tillväxtpolitiken.
Därefter görs det slutliga
ställningstagandet till förslaget till
riktlinjer.
Regeringens förslag till riktlinjer
I inledningen av propositionen slås fast
att en långsiktigt hållbar ekonomisk
tillväxt är av grundläggande betydelse
för samhällets fortsatta utveckling. En
tillräcklig ekonomisk tillväxt kan skapa
de resurser som är nödvändiga för att
hushållen skall kunna få ökad köpkraft,
för att bevara och utveckla de allmänna
försäkringssystemen och för att den
offentliga sektorn skall klara sina
åtaganden när det gäller vård, omsorg,
utbildning och andra viktiga
samhällsfunktioner. En ekonomisk
tillväxt som kommer till stånd genom en
ökad sysselsättning är avgörande för
möjligheterna att främja jämställdhet
och att motverka växande ekonomiska och
sociala klyftor.
Samhällsutvecklingen har emellertid
fler dimensioner än enbart den
ekonomiska. I propositionen understryks
att för en hållbar utveckling mot ökad
välfärd krävs inte bara en ekonomisk
tillväxt utan också en
tillfredsställande mänsklig, social och
ekologisk utveckling. Om den ekonomiska
tillväxten kommer till stånd genom att
föröda samhällets mänskliga, sociala och
ekologiska tillgångar kommer den
sammantagna utvecklingen att innebära en
minskad välfärd.
Den ekonomiska politiken måste inriktas
mot att stärka tillväxten samtidigt som
inflationen hålls nere på en låg nivå.
Den är inriktad på tre områden: att
bibehålla en stark makroekonomisk grund
för tillväxten, att ge goda
förutsättningar för näringslivet att
växa och att ge individerna möjligheter
att stärka sina kunskaper och sin
kompetens. Vidare ingår åtgärder som
bidrar till att stärka samhällsmoralen
genom att motverka skattefusk och
överutnyttjande av bidragssystemen.
Inriktningen av den ekonomiska politiken
och de åtgärder som krävs måste utformas
på ett sådant sätt att de offentliga
finanserna inte försvagas.
Till det första området hör en fortsatt
budgetsanering, en fast penning- och
valutapolitik, en förbättrad
lönebildning och en fortsatt reformering
av välfärdspolitiken.
Det viktigaste för tillväxten är även i
fortsättningen att driva en stram
finanspolitik och hålla fast vid
saneringen av de offentliga finanserna.
Budgetunderskottet är fortfarande stort
och landet är fortfarande sårbart vid
internationella kriser.
Arbetet med att strama upp
budgetprocessen kommer att fortsätta.
Regeringen kommer bl.a. att föreslå ett
flerårigt utgiftstak för den offentliga
sektorn och pröva om det krävs
ytterligare budgetförstärkningar för att
nå de budgetpolitiska målen enligt
konvergensprogrammet. Krav kommer att
återinföras på att kommunerna måste
balansera sina budgetar.
Statsskuldspolitiken kommer att ses
över. Räntorna på statsskulden är den
enskilt största utgiften på
statsbudgeten. En utredning som skall
analysera formerna för och
konsekvenserna av olika alternativ för
den statliga upplåningen kommer att
tillsättas.
Penningpolitiken bedrivs självständigt
av Riksbanken och har som övergripande
uppgift att säkerställa prisstabilitet.
I propositionen betonas att det är av
yttersta vikt för tillväxten att Sverige
kan ha en prisstabilitet på god
europeisk nivå. En stabilitet i
växelkursutvecklingen är önskvärd, men
måste för att vara robust underbyggas
med låg inflation och god balans i de
offentliga finanserna. Det är inte
aktuellt att knyta kronan till ERM.
Regering och riksdag kommer senare att
få ta ställning till frågan om ett
svenskt deltagande i EMU. Det är viktigt
att ett beslut i denna fråga förbereds
väl med både faktaunderlag och en bred
allmän debatt. Regeringen har därför
nyligen tillsatt en expertutredning för
att ta fram underlag inför beslutet. Den
skall vara klar i oktober 1996.
Sverige har för närvarande en annan
ordning än övriga EU-länder när det
gäller ansvarsfördelningen avseende
valutapolitiken. Sådana skillnader kan
försvåra samarbetet med andra länder
inom EU. Regeringen avser att återkomma
till riksdagen med förslag till
lagstiftningen inom detta område.
Vad gäller lönebildningen kan nu
konstateras att den genomsnittliga
timlönen beräknas öka med nära 6 % per
år under de närmaste två åren.
Löneökningstakten i Sverige väntas
därmed överstiga den i övriga Europa.
Det är, sägs det i propositionen, svårt
att förena löneökningstal på denna nivå
med en prisstabilitet på god europeisk
nivå. Om lönebildningen även
fortsättningsvis fungerar på detta sätt
kommer det att vara mycket svårt att
väsentligt pressa ned arbetslösheten.
Alltför stora nominella löneökningar
riskerar att bromsa den ekonomiska
tillväxten i förtid och att permanenta
arbetslösheten på en hög nivå.
Regeringen kommer att under år 1996 ta
kontakt med arbetsmarknadens parter för
att få deras syn på den framtida
lönebildningen. Bland annat bör parterna
gemensamt inom ett år redovisa hur
lönebildningen i Sverige skall ge en
lönekostnadsutveckling på god europeisk
nivå vid låg arbetslöshet.
Till det andra området hör en
företagsvänlig närings- och
skattepolitik, en miljöpolitik som
bidrar till näringslivets förnyelse, en
långsiktigt hållbar energipolitik och de
nya möjligheter som ges av EU-
medlemskapet och öppnandet av
marknaderna i Central- och Östeuropa.
Miljöpolitiken måste inriktas på ett
sådant sätt att tillväxten sker utan
ökad förslitning av natur samt miljö och
så att resursbasen för framtida
generationer inte äventyras.
Miljöpolitiken utgör också en allt
större del av det omvandlingstryck som
det svenska näringslivet utsätts för och
som är drivkraften för utvecklingen av
nya produktionsprocesser, nya produkter
och nya marknader. Miljöpolitiken kan
därför också ge tillväxtpolitiken
möjligheter som det gäller att
tillvarata. Ekonomiska styrmedel bör
användas i större utsträckning inom
miljöpolitiken. Producenter bör ta ett
ökat miljöansvar för varor och tjänster
och alla bör som konsumenter beakta
miljöaspekter i vardagen. Därmed skapas
förutsättningar för ett fungerande
kretslopp.
I propositionen föreslås en höjning av
koldioxidskatten. En delegation för
miljöteknik skall inrättas som bl.a.
skall utarbeta ett program för
miljömedveten upphandling. Vidare avser
regeringen att pröva möjligheterna till
en s.k. grön skatteväxling.
Till det tredje området hör en aktiv
arbetsmarknads- och utbildningspolitik.
Även om arbetslösheten nu faller så är
den fortfarande mycket hög. Att fastna i
bidragsberoende och passivitet är den
sämsta lösningen för de arbetslösa. Den
aktiva arbetsmarknadspolitiken får inte
nedgraderas till att enbart vara en väg
till en ny ersättningsperiod. Då hotas
kvaliteten. Åtgärderna skall vara en del
i en individuell handlingsplan för en
återgång till den reguljära
arbetsmarknaden. Därför finns skäl att
tydliggöra arbetslöshetsförsäkringens
roll som en omställningsförsäkring.
Detta ställer större krav på framför
allt samhällets del av det ömsesidiga
åtagandet. Kraftfulla åtgärder måste då
sättas in för att individer så snabbt
som möjligt får ett reguljärt arbete.
Möjligheterna till utbildning och
kompetenshöjning måste då öka.
Individens resurser måste fullt ut tas
till vara.
Arbetslöshetsförsäkringens karaktär av
omställningsförsäkring bör stärkas genom
att arbetsvillkoret skärps och reglerna
för arbetslöshetsersättningen stramas
upp. Ökade krav bör ställas på en
tydligare gränsdragning mellan
arbetsmarknadspolitik och reguljär
utbildning. Den höga arbetslösheten
belastar arbetsmarknadspolitiken för
hårt. Regeringen avser att tidigast
möjligt återkomma med förslag för att
göra skiljelinjen tydlig mellan reguljär
utbildning och omställningsutbildning.
Kommunerna spelar i dag en viktig roll
inte bara för utvecklingen av
sysselsättningen utan också för
genomförandet av den samlade
arbetsmarknadspolitiken. En samverkan
mellan kommuner, försäkringskassa och
arbetsförmedling skulle kunna leda till
en effektivare arbetslöshetsförsäkring.
Arbetsrätten behöver förändras.
Arbetsrättskommissionen, med företrädare
för arbetsmarknadens parter, diskuterar
den fortsatta utvecklingen inom detta
område. Kommissionen skall vara klar med
sitt arbete i början av år 1996.
Förslag till riktlinjer i
partimotionerna
Moderata samlingspartiet
I motion Fi15 (m) anförs att målet för
den ekonomiska politiken i bred
bemärkelse skall vara att skapa
förutsättningar för hög tillväxt, en god
realinkomstutveckling och tillräckligt
många nya arbeten för att eliminera
arbetslösheten.
Ekonomisk tillväxt kommer till stånd
genom ökade insatser av arbete och
kapital eller genom att arbetet och
kapitalet utnyttjas bättre, dvs. genom
ökad produktivitet. Den tid är förbi då
politiker kunde skapa konstgjord
tillväxt genom att blåsa upp efterfrågan
med finanspolitisk expansion. Politiken
av i dag måste i stället inriktas på att
skapa och vidmakthålla institutioner - i
vid bemärkelse - vilka främjar utbudet
av arbete och kapital samt stimulerar
produktivitetsförbättringar. Det
politiker kan bidra med för att öka
produktivitetstillväxten är att skapa
förutsättningar för investeringar i
innovationer, ny teknologi och
utbildning. Viktigt i detta avseende är
ett skattesystem och ränteläge som gör
det lönsamt att företa sig . För att få
ned räntorna krävs i sin tur att
skattesänkningarna motsvaras av ännu
större besparingar i de offentliga
utgifterna. För hushållens del måste en
sådan omställning innebära mindre bidrag
och subventioner från staten men en
större möjlighet att leva på sin
förvärvsinkomst. Dessutom måste det löna
sig att utbilda sig längre och arbeta
mer. För att möjliggöra personliga
investeringar i utbildning krävs
dessutom ett utbildningsväsende av
toppklass.
Internationella och svenska
erfarenheter visar att det inte går att
skapa nya jobb genom finanspolitiska
finjusteringar. Konjunkturpolitiken har
verkat mer destabiliserande än
stabiliserande, både den som har skett
genom politiska beslut och den som har
skett automatiskt via ökade utgifter i
befintliga regelsystem, s.k. automatiska
stabilisatorer. Finanspolitiken måste
därför styras bort från den aktiva
konjunkturpolitiken till förmån för
långsiktig strukturpolitik. För att
finanspolitiken verkligen skall kunna
verka stabiliserande krävs att den
offentliga sektorn inte är så stor att
den tränger ut den privata sektorn och
att dess utgifter inte tillåts växa på
ett okontrollerat sätt. Budgetsaneringen
måste därför baseras på
utgiftsminskningar och inte på
skattehöjningar. Ett ökat inslag av
egenavgifter i socialförsäkringssystemet
och lägre marginalskatter skulle
dessutom minska automatiken i den
offentliga sektorns utgifter och
inkomster och därmed öka stabiliteten.
Samtidigt skulle ett lägre skattetryck
förbättra ekonomins tillväxtmöjligheter.
När det gäller inriktningen av
penningpolitiken har senare tids
forskning påvisat att låg inflation
faktiskt har en mätbar positiv effekt på
tillväxten. Andra studier visar att
länder med fasta växelkurser och en mer
oberoende centralbank har lägre
inflation. Motionären anser därför att
regeringen snarast skall lägga fram
förslag angående ökat oberoende för
Riksbanken i enlighet med
Riksbanksutredningens förslag. Sverige
bör dessutom gå med i den europeiska
växelkursmekanismen (ERM) i så god tid
att möjlighet finns att delta i EMU från
starten förutsatt att
konvergensvillkoren uppfylls.
Den konkreta utformningen av åtgärder
för att främja tillväxten bör utgå ifrån
följande riktlinjer.
- Arbetsmarknaden och
arbetsmarknadspolitiken
Arbetsrätten bör redan från den 1
januari 1996 förenklas i enlighet med de
regler som gällde före den 1 januari
1995. I ett andra steg bör en mera
omfattande avreglering av arbetsrätten,
bl.a. vad avser lagstiftningen om kollek-
tivavtal, genomföras. Avtalsförhållanden
bör göras mera individuella för att
klara en mera föränderlig arbetsmarknad.
En bortre parentes bör sättas i
arbetslöshetsförsäkringen i syfte att
stimulera till ett aktivt arbetssökande.
Den bortre gränsen bör sättas vid 300
dygn.
- Utbildningspolitiken
Det behövs en genomtänkt utbyggnad av
den högre utbildningen med kvaliteten,
inte regionalpolitiken, som
utgångspunkt. Riksdagen bör fastställa
en tiopunktsstrategi i enlighet med
förslagen i motion Fi15 (m) för ett
angeläget kompetenslyft.
Tiopunktsstrategin bör bl.a. innehålla
förslag om ett tidigare lärande, en mera
flexibel skolgång och en storsatsning på
informationsteknik i undervisningen. En
kontinuerlig kompetensutveckling kräver
en ny finansiering. Ett system med
personliga utbildningskonton, där den
enskilde arbetsgivaren och staten
gemensamt bidrar, bör introduceras för
detta syfte.
- Skattepolitiken
Skatterna på arbete sänks.
Marginalskatten blir högst 50 %.
Inflationsskyddet återinförs. En spärr
mot höjda kommunalskatter införs.
Höjningen av egenavgiften till
sjukförsäkringen och den nya
löneavgiften undanröjs. Beskattningen av
tjänstesektorn minskas. För omsorg och
vissa andra tjänster som efterfrågas av
hushållen bör en särskild
skattereduktion om 50 % mot inbetald
skatt införas. Frågan om avdrag eller
skattereduktion för reparation och
underhåll av bostäder bör snabbutredas.
De skattebelastningar på sparande och
kapitalbildning som försämrar
förutsättningarna för investeringar
måste elimineras. Dubbelbeskattningen av
eget riskbärande kapital i aktiebolag
slopas, liksom förmögenhetsskatten och
på sikt fastighetsskatten. De särskilda
spärregler som försvårar expansion i
mindre och medelstora företag måste
lindras kraftigt och de föreslagna
reglerna om riskkapitalavdrag
förbättras. I fråga om företagens
utvecklingsmöjligheter föreslås följande
åtgärder: De grundläggande
förutsättningarna för att driva företag
måste förbättras bl.a. genom att
tillgången på riskkapital ökas och
åtgärder vidtas för bättre spridning av
nya patent, teknik, forskning och
företagarkunnande. Offentliga monopol
skall avvecklas och skyddad offentlig
verksamhet konkurrensutsättas. Statlig
företagsverksamhet måste
konkurrensutsättas och privatiseras. Den
privatisering av statliga företag som
inleddes av den förra regeringen måste
drivas vidare.
Miljöpolitikens syfte måste vara att
skapa förutsättningar för nya
resurseffektiva verksamheter som kan
ersätta gamla resursslukande. Arbetet
mot klimatförändringar bör utgå från att
införa ekonomiska styrmedel i hela
Europa i stället för ensidiga
skattehöjningar mot produktion i
Sverige.
Energipolitiken bör sikta till att
underlätta tillväxt, nya och växande
företag samt sysselsättning. En förtida
avveckling av kärnkraften står i strid
med en sådan politik.
Folkpartiet liberalerna
I motion Fi16 (fp) konstateras att
utvecklingskraften i svensk ekonomi
under lång tid har varit svag. Den
centrala frågeställningen inför
framtiden blir därför hur Sveriges
långsiktiga utvecklingskraft skall kunna
öka. Det är denna problemlösning som
måste styra politikens utformning.
I motionen understryks att
arbetslösheten är den enskilda faktor
som betyder mest för social utslagning,
segregation och växande alkohol- och
narkotikaproblem.
Underskottet i de offentliga finanserna
sjunker nu. Skillnaden i den nu förda
finanspolitiken gentemot den förra
regeringens s.k. Nathalieplan ligger
främst i att den nya regeringen har
genomfört mycket kraftiga
skattehöjningar. Det gäller i synnerhet
sådana skatter som belastar företagandet
och enskilda människors inkomster från
arbete, studier och sparande.
Mot denna skattepolitik har
motionärerna två invändningar. För det
första instabiliteten i reglerna. Vad
som behövs är stabilitet i skatteregler
utformade med företagandets och
arbetsinsatsernas villkor i
blickfånget.
I detta sammanhang betonas det i
motionen att det är särskilt viktigt att
skattereglerna utformas så att en
växande tjänstesektor verkligen kan
uppstå. Det är uppenbart att s.k.
hushållsrelaterade tjänster, där
produktivitetsutvecklingen synes vara
långsammare och konkurrensen med gör-det-
själv-arbete är större, har svårt att
bära dagens totala skattebörda. I
motionen föreslås att
arbetsgivaravgifterna sänks för
tjänsteverksamheter.
Den andra invändningen mot dagens
skattepolitik gäller skatternas totala
omfattning. Som motionärerna ser det är
det ekonomisk-politiskt riskfyllt att
låta skattetrycket, som nu sker,
väsentligt överskrida nivån 50 % av BNP.
Flera studier (OECD, IMF, EU-
kommissionen) av konjunkturkänsligheten
i olika länders offentliga finanser har
nu visat att den är mycket högre i
Sverige än i andra länder. Den
viktigaste orsaken uppges vara just de
offentliga inkomsterna, både det totala
skattetrycket och den relativt hårda
belastningen på konjunkturkänsliga
skattebaser. Mot denna bakgrund finns en
risk att dagens budgetförbättring inte
är så robust som vore önskvärt.
Motionärernas slutsats är att
budgetsaneringen i högre grad måste ske
med minskade utgifter och i mindre grad
med höjda skatter. Det är angeläget både
från budgetsynpunkt och tillväxtsynpunkt
att ett antal skatter snarast sänks.
Naturligtvis måste skattesänkningar
motsvaras av minskade offentliga
utgifter. Dessa bör i själva verket vara
större än skattesänkningarna för att
skynda på budgetsaneringen.
I propositionens avsnitt om penning-
och valutapolitiken poängteras vikten av
prisstabilitet som en förutsättning för
en tillväxtfrämjande politik.
Riksbankens oberoende bör stärkas i
enlighet med Riksbankens skrivelse till
finansutskottet.
Folkpartiets program för uthållig
tillväxt kan sammanfattas på följande
sätt.
- Ökad konkurrens, mindre subventioner
och avreglering
Kampen för sund konkurrens måste
prioriteras. De över 40 miljarder kronor
som ges ut i företagsstöd måste minska
avsevärt. En sådan politik ger en bättre
miljö för företagande, bättre offentliga
finanser och lägre kostnader för
konsumenterna.
- Satsa på en våg av företagande
Nyckeln till fler jobb är fler
företagare. Andelen företagare i
arbetskraften har sedan 1950-talet
minskat från 20 % till 7 %. Kunde vi nå
tillbaka till 1950-talsnivån skulle
arbetslösheten vara borta. Men det
kräver djupgående förändringar i
företagarklimatet. Alltifrån att
Företagande blir ett obligatoriskt
moment i vissa årskurser i både grund-
och gymnasieskolan till en mycket
flexiblare arbetsmarknad, bättre
riskkapitalförsörjning och lägre
arbetsgivaravgifter måste komma till
stånd.
- En kunskapsoffensiv måste påbörjas
Det kräver att både enskilda, företag
och det allmänna satsar mer på
kompetensutveckling. Ett rimligt mål är
att hälften av en årskurs går vidare
till högskola. Det kräver en större
utbyggnad av platsantalet än den
regeringen planerar för. Gymnasieskolan
måste bli bättre på att erbjuda de
utbildningar eleverna söker till. I dag
tillgodoses bara drygt 60 % av
förstahandsvalen, vilket leder till att
många börjar gymnasiet med för svag
motivation. En långsiktig lösning på
finansiering av återkommande utbildning
måste skapas. En form av individuella
utbildningskonton bör övervägas.
- Välfärd och miljö
Välfärdspolitik och miljöskydd betraktas
ofta som hämmande för snabb ekonomisk
tillväxt. Motionärerna menar att det
inte behöver vara så. Tillväxten vinner
på att vi kan hejda segregationen, vända
brottsutvecklingen och minska
drogmissbruket. Ett socialt stabilt
Sverige kan bli en konkurrensfaktor.
Detsamma gäller miljön. Sveriges vackra,
orörda natur kan bli ett argument vid
företagsetableringar och för turismen.
Ny miljövänlig teknik kan bli en
konkurrensfördel i en värld med alltmer
miljömedvetna konsumenter. Men det
kräver att miljöpolitiken är en
integrerad del av tillväxttänkandet.
Tillväxten måste ske i former som är
förenliga med ekologiskt
tillväxttänkande. En grön skatteväxling
i EU-perspektiv kan bli ett verksamt
medel för detta.
Vänsterpartiet
I motion Fi17 (v) framhålls att
Vänsterpartiet i stor utsträckning delar
regeringens övergripande syn på den
ekonomiska utvecklingen, dvs. sambanden
mellan uthållig tillväxt, social
trygghet och en god miljö. Däremot menar
motionärerna att flera viktiga inslag i
regeringens strategi försvårar
möjligheten att realisera de goda
avsikterna. Det beror bl.a. på att det,
enligt motionärerna, finns en uppenbar
motsättning mellan regeringens ambition
att tillämpa kvalifikationsvillkoren för
ett framtida EMU-medlemskap, de s.k.
konvergenskriterierna, och det
övergripande syftet att stimulera
sysselsättning och välfärd. Denna EMU-
anpassning minskar möjligheterna att
bedriva en självständig och socialt
framåtsyftande ekonomisk politik. I
konvergensprogrammet finns enligt
motionärernas uppfattning en strategi
att minska den offentliga konsumtionen
som inte är sakligt motiverad utifrån
vare sig tillväxt- eller
sysselsättningssynpunkt.
Som motionärerna ser det har den
kommunala verksamheten en avgörande
betydelse för framtida ekonomisk
tillväxt, för att utveckla en social
infrastruktur som är överensstämmande
med förnyelse, rörlighet och
flexibilitet. Vänsterpartiet vidhåller
sina tidigare förslag till förstärkning
av kommunsektorns ekonomi med 6
miljarder kronor. De försämringar av
ersättningsnivåerna som är beslutade för
bl.a. sjukförsäkringen och a-kassan,
liksom för bostadstilläggen för
pensionärerna, motverkar möjligheterna
att stärka tillväxtkraften i ekonomin.
Försämringar i trygghetssystemen minskar
människors möjligheter att parera
kriser, leder till uppgivenhet och
utanförskap. Dessutom ökar belastningen
på den kommunala ekonomin. Den osäkerhet
som spritts om
socialförsäkringssystemens hållbarhet
bidrar till att minska
konsumtionsbenägenheten och försvårar på
så sätt regeringens möjligheter att
uppnå målen om en sänkt sparkvot och en
större privat konsumtion.
Socialförsäkringssystemen bör ses över
och samordnas bättre. Vänsterpartiet
ställer sig därför positivt till att
sjukförsäkringen och
förtidspensionssystemet slås samman till
en ohälsoförsäkring. I motionen
understryks att arbetslinjen bör
stärkas, genom att passiva bidragsformer
ersätts med aktiva åtgärder och
utbildningsinsatser och arbete.
Dagens nivåer på arbetslösheten ser
motionärerna som ohållbara. Därför krävs
en mer aktiv och
sysselsättningsbefrämjande ekonomisk
politik. Detta räcker inte - det krävs
också strukturreformer. En långsiktig
lösning av arbetslöshetsproblemet
förutsätter steg mot en förkortad och
omfördelad arbetstid. Även om
sysselsättningsskäl är det bärande
argumentet för en arbetstidsförkortning
utgör jämställdhet, arbetsmiljö, hälsa
och livskvalitet i bred betydelse mycket
starka skäl för att förkorta
arbetstiden.
En stram finanspolitik och saneringen
av statens finanser måste ske på ett
sätt som befordrar både sysselsättning
och rättvis fördelning. En rättvisare
fördelning av inkomster och
förmögenheter bidrar i sig till att
stimulera ekonomin genom att mer
konsumtionsbenägna gruppers köpkraft
ökar. Samtidigt präglas krispolitiken av
svåra målkonflikter och balanserar
mellan önskemålen att stimulera tillväxt
och sysselsättning å ena sidan och
önskemålen om en snabb budgetsanering
och lägre räntenivåer å andra sidan.
Vid utformningen av penningpolitiken är
det av avgörande betydelse att
Riksbanken överger den
ränteuppdragningspolitik som inleddes
sommaren 1994 och som bidragit till att
försvåra uppgången i ekonomin, fördyra
investeringar och produktion och
samtidigt skapa förväntningar om en
sämre framtida ränteutveckling.
Riksbankens inflations- och
räntefixering har enligt motionärerna
blivit en dålig och självuppfyllande
profetia. Vänsterpartiet avvisar bestämt
de propåer som kommit från Riksbanken om
ett lagstadgat inflationsmål. Det vore
att ta ytterligare ett steg i en
riktning som minskar det ekonomisk-
politiska handlingsutrymmet och
försvårar en sysselsättningsstimulerande
politik. En alltför rigid tolkning av
inflationsmålet försämrar
resursutnyttjandet i ekonomin och för
med sig stora realekonomiska kostnader.
Motionärerna avvisar regeringens
uppfattning om lönebildningsproblemen.
Att som regeringen utpeka
fackföreningsrörelsen som ansvarig för
regeringens misslyckande med att få ner
arbetslösheten är enligt motionärernas
uppfattning fel. I den
stabiliseringspolitiskt mycket känsliga
period vi är inne i vore det önskvärt
med breda löneavtal som täcker hela
arbetsmarknaden.
I motionen framhålls att den största
fördelningspolitiska frågan är rätten
till kompetensutbildning. För att alla
löntagare skall kunna erhålla
kompetensutveckling föreslås i motionen
att det inrättas ett
framtidsfondssystem. Finanseringen av en
framtidsfond bör ske via årliga
vinstavsättningar. Ett grundavdrag kan
eventuellt göras så att mindre företag
med dålig lönsamhet ej omfattas av
vinstdelningen.
Vad gäller skattepolitiken kan
motionärerna dela regeringens
uppfattning att utrymmet för ytterligare
skattehöjningar är begränsat.
Vänsterpartiet menar ändå att det
statsfinansiella läget gör det motiverat
att något ytterligare skärpa
skatteuttaget.
Vänsterpartiet stöder förslaget i
propositionen att höja skatten på koldi-
oxidutsläpp och breddningen av
fastighetsskatten till
industrifastigheter. Båda dessa
skattehöjningar är en följd av de
överenskommelser som Vänsterpartiet och
regeringen träffade i samband med
finansieringen av EU-medlemskapet.
Kristdemokraterna
Inom fem år bör samhällsekonomin, anför
Kristdemokraterna i motion Fi18, kunna
nedbringa arbetslösheten till ca 5 %,
långsiktigt säkra ett hållbart socialt
trygghetssystem, samtidigt som ökade
miljöhänsyn och avgörande steg mot en
kretsloppsanpassning tagits. Politiken
måste gå ifrån de traditionella
konjunkturella till strukturella och
tillväxthöjande åtgärder, från
kvantitativ till kvalitativ tillväxt.
Sveriges direkta och indirekta
utlandsberoende är betydande. Detta
beror på att vår exportsektor är
relativt stor, att den internationella
ekonomin genomgår en kontinuerlig
process av behövlig avreglering och att
den svenska ekonomin utgör en liten del
av den globala världsekonomin. Detta har
kraftigt kringskurit statsmakternas
möjligheter att genomföra en kortsiktig
keynesiansk tillväxtstimulerande
politik, det vill säga en politik som
syftar till att tillfälligt expandera
ekonomin över en konjunktursvacka genom
en underbalanserad budget. Vid en sådan
politik går pengarna ofta till fel
projekt och vid fel tidpunkt. Eftersom
statens finanser dessutom är i ett
prekärt läge är denna väg helt stängd i
dag. Att enbart förlita sig på extern
draghjälp via expanderande
exportmarknader är också
otillfredsställande. Dels ökar det den
svenska ekonomins uppdelning i en
exportkonkurrerande och en inhemsk
sektor, dels riskerar ekonomins
långsiktiga utveckling bli ryckig på
grund av valutasvängningar och plötsliga
efterfrågefall på utländska marknader.
Tillväxtpolitiken måste därför byta
innehåll. Från att ha varit
traditionellt konjunkturorienterad måste
den nu bli strukturell. De kortsiktiga
stabiliseringspolitiska
tillväxtåtgärderna måste ge plats för en
politik som via djupverkande och
långsiktiga insatser främjar de reella
förutsättningarna för tillväxt.
Arbetet med att främja strukturell
tillväxt bör kompletteras med åtgärder
syftande till att höja tillväxtens
kvalitativa innehåll. Nya och befintliga
företag i framtidsbranscherna måste växa
i antal och på så sätt återvinna
Sveriges plats bland ekonomiskt
avancerade nationer. Vidare måste
tillväxtens negativa effekter minimeras
med avseende på miljö och människors
hälsa och välbefinnande.
För att klara målsättningen att
radikalt få ned arbetslösheten och öka
tillväxten föreslår Kristdemokraterna
ett stort antal åtgärder som, enligt
motionärerna, ger en tydligare
ansvarsfördelning mellan stat och
företag, förbättrar företagens och
företagandets finansiella villkor, som
utvecklar tjänstesektorn och andra
framtidssektorer samt stimulerar
utbildning och forskning. Förslag om att
AT-fonderna skall tillåtas köpa upp
företag för ytterligare 10 miljarder
kronor avvisas. Staten skall inte driva
företag, utan sätta ramar och övervaka
spelreglerna på marknaden. Det krävs mer
kunskap om och förändrade attityder till
företagande bl.a. genom särskilda
företagarprogram i gymnasieskolan.
Saneringen av statens finanser måste
fullföljas, vilket innebär krav på
kraftigare besparingar i jämförelse med
regeringens budgetpolitik. En sådan
budgetpolitik sänker räntan och är
därmed en av de viktigaste
förutsättningarna för ökad tillväxt.
Riksbankens ställning bör även stärkas
och ges en mer fristående ställning.
Statsskulden måste minskas genom en
fortsatt ägarspridning och utförsäljning
av statligt ägda företag. I motionen
föreslås att en småföretagarminister bör
tillsättas och kampen mot onödig
byråkrati ges ökade resurser.
Arbetsrätten måste moderniseras.
Motionärerna förordar en arbetsrätt i
enlighet med den som den tidigare
riksdagsmajoriteten beslutade. Dessutom
vill motionärerna pröva möjligheten till
visstidsanställning i upp till två år
och halvera återanställningstiden för
personer under 55 år.
Även arbetsmarknadspolitiken måste
reformeras. I motionen föreslås bl.a.
att lärlingsutbildning införs ute i
företagen, att
arbetsmarknadsutbildningen styrs över
till det reguljära utbildningsväsendet
och att Arbetsmarknadsverket
effektiveras och delas upp regionvis.
Vidare föreslås att den obligatoriska
arbetslöshetsförsäkringen återinförs
samtidigt som lägsta beloppet åter höjs
till 80 % av inkomsten. Motionärerna
vill även införa möjligheten att ta ut
ett sabbatsår och samtidigt ge någon
arbetslös en chans att komma in på
marknaden.
Kapitalförsörjningen för de mindre
företagen måste förbättras genom ett
permanent riskkapitalavdrag och
avskaffande av dubbelbeskattningen.
Tjänstesektorn måste öppnas upp genom
lägre beskattning och nya attityder och
regler. För tjänster riktade till
hushållen föreslår Kristdemokraterna en
särskild ungdomsskattsedel som befriar
från moms och skattedelen av
arbetsgivaravgiften.
Innovationer tas inte tillräckligt väl
om hand i Sverige. För att främja
kommersialisering av innovationer bör
royalty på patenterade uppfinningar vara
skattefri i två år och satsningar på
innovativ teknikupphandling till mindre
företag och uppfinnare ske.
Utbildning, forskning och
kompetensutveckling är avgörande för
ökad tillväxt. Här krävs en mängd
åtgärder från kvalitativa satsningar
bl.a. på en yrkeshögskola,
lärlingssystem, inrättande av
avdragsrätt på individuella
utbildningskonton till återinförande av
barntillägget i svux och svuxa.
Kristdemokraterna framhåller att för
industrins del och för att bevara svensk
konkurrenskraft är det av vikt att en
höjning av koldioxidskatten sker inom
skatteväxlingens princip och inom ramen
för det europeiska samarbetet. En
sänkning av arbetsgivaravgiften måste
vara ett villkor för ett riksdagsbeslut
om en höjd koldioxidskatt.
Miljökvalitetssäkring och en rättvisare
och mer miljöanpassad
förmånsbilbeskattning är andra viktiga
steg för att uppfylla uppsatta miljömål.
En god etik och stabila spelregler är
avgörande för ekonomins funktionssätt.
En central myndighet för samordning och
verkställande av arbetet mot ekobrott
måste snarast inrättas.
När det gäller miljöpolitiken
understryks i motionen att utifrån den
kristdemokratiska förvaltarskapstanken
kan ekoonomisk utveckling inte mätas med
ett snävt ekonomiskt tillväxtbegrepp.
Ekonomisk utveckling måste i stället ses
som tillväxt av den totala
nationalförmögenheten. Miljöområdet
kommer i framtiden också att erbjuda nya
tillväxtmöjligheter sett i ett
traditionellt tillväxtperspektiv.
Miljösektorn ger möjligheter till en
mångfald olika arbeten. Dels finns en,
menar motionärerna, potential för
arbetstillfällen kopplade till
kretsloppssamhället, som till exempel
återvinningsindustrin, ny småskalig
energiteknik med inhemska och förnybara
energikällor. Dels är det uppenbart att
den internationella marknaden för olika
former av miljöteknik växer snabbt.
Utskottets ställningstagande till
förslagen om riktlinjer för den
ekonomiska politiken
I de bedömningar av den ekonomiska
utvecklingen som tidigare redovisats i
betänkandet anges i det s.k.
huvudalternativet en tillväxt på drygt 2
% per år för de närmaste fem åren. I
detta alternativ skulle sysselsättningen
komma att öka med närmare 300 000
personer under perioden 1994-2000 och
den öppna arbetslösheten sjunka från 8 %
till 6 %. Som framgått får detta
alternativ ses som en försiktig
beräkning där hänsyn tagits till den
mycket djupa konjunktursvacka den
svenska ekonomin just har genomgått.
Utskottet är av samma uppfattning som
regeringen att ambitionen måste vara att
ytterligare tränga tillbaka
arbetslösheten.
I likhet med regeringen har utskottet
mot denna bakgrund den bestämda
uppfattningen att de närmaste årens
politik främst måste inriktas mot
åtgärder som stärker en långsiktigt
hållbar tillväxt. Förutsättningarna att
nå högre tillväxtbana än den som anges
av huvudalternativet måste bedömas som
goda, och därmed även förutsättningarna
att nå högre sysselsättning samt lägre
arbetslöshet. Det är samtidigt viktigt
att klargöra att krisen i den svenska
ekonomin ännu inte är övervunnen.
Statens budgetunderskott är fortfarande
mycket stort, och arbetslösheten är ännu
mycket hög. Det kommer därför att krävas
fortsatta insatser från regering och
riksdag för att stärka tillväxten, och
det kommer att krävas en medverkan och
uppslutning omkring tillväxtpolitiken
från andra parter i det svenska
samhället.
Som framhålls i propositionen är det
ett hot mot en god utveckling om olika
delar av samhället i förtid intecknar
ett kommande utrymme för
standardförbättringar. Kraven på att få
del av den växande produktionen kan bli
för stora. Tillväxten kan tas ut på
olika sätt: som stigande vinster, som
stigande reallöner, som förbättrade
offentliga finanser, som utökad
offentlig verksamhet, som förbättrade
sociala förmåner, som kortare arbetstid
m.m. Men den räcker inte till allt på en
gång. För närvarande måste högsta
prioritet ges åt att förbättra de
offentliga finanserna. Statsskulden som
andel av BNP måste minska så att svensk
ekonomi står bättre rustad för kommande
lågkonjunkturer och internationella
kriser.
I motion Fi15 (m) ställer sig
motionärerna kritiska till att använda
finanspolitiken i konjunkturpolitiskt
syfte. Utifrån svepande påståenden om
keynesiansk makroteori görs i motionen
den bedömningen att det inte går att
använda finanspolitiken i
konjunkturpolitiken för att hålla
tillbaka arbetslösheten och därigenom
också skapa förutsättningar för bättre
tillväxt. Den tid är förbi, heter det i
motionen, då politiker kunde skapa
konstgjord tillväxt genom att blåsa upp
efterfrågan med finanspolitisk
expansion. Enligt Moderata
samlingspartiet måste finanspolitiken
styras bort från den aktiva
konjunkturpolitiken till förmån för
långsiktig strukturpolitik .
Även i motion Fi18 (kds) hävdas att
tillväxtpolitiken måste byta innehåll.
Motiveringen är, såvitt utskottet
förstår, densamma som i motion Fi15 (m).
I den kristdemokratiska motionen sägs
det att De kortsiktiga
stabiliseringspolitiska
tillväxtåtgärderna måste ge plats för en
politik som via djupverkande och
långsiktiga insatser främjar de reella
förutsättningarna för tillväxt .
Enligt utskottets mening gör sig
motionärerna skyldiga till en felsyn när
man hävdar att en aktiv
konjunkturpolitik för att bl.a.
förbättra situationen på arbetsmarknaden
genomgående skulle strida mot åtgärder
som vidtas för att höja tillväxten i
ekonomin. Enbart utbudsinriktade
åtgärder kan inte lösa de nuvarande
problemen i den svenska ekonomin.
Men självfallet är avvägningsproblemen
mycket svåra mellan åtgärder för att
hålla uppe efterfrågan och åtgärder som
behövs för att sanera budgeten efter det
att den offentliga sektorns finanser
under de inledande åren av 1990-talet
råkade i extrem obalans. Som bl.a.
framhålls i motion Fi17 (v) präglas
dagens krispolitik av svåra
målkonflikter.
Önskemålet om att stimulera den
inhemska efterfrågan måste i nuvarande
svåra budgetläge vägas mot riskerna att
försvaga den svenska kronan och höja
räntemarginalen gentemot omvärlden. Det
misstroende som funnits mot regeringens
och riksdagens förmåga att få kontroll
över statsfinanserna, som orsakades av
den uppkomna krisen i statsfinanserna,
har kostat det svenska folkhushållet
oerhört mycket i form av höga
räntemarginaler, utslagning av
produktionskapacitet, låg aktivitet på
hemmamarknaden och stor arbetslöshet.
Krispolitiken balanserar mellan kraven
på att stimulera tillväxt och
sysselsättning å ena sidan och
önskemålen om en snabb budgetsanering
och lägre räntenivåer å andra sidan.
I motion Fi15 (m) anförs att
budgetpolitiken bör ha som långsiktigt
mål att balans uppnås mellan den privata
och den offentliga sektorn. När den
privata sektorn tillåts öka, minskar
behovet av offentliga insatser. Den
offentliga sektorns verksamhet och
transfereringar kan därför successivt
koncentreras till kärnuppgifterna.
Samtidigt, menar motionärerna, kan
skatten sänkas kraftigt, främst på
arbete, för låg- och medelinkomsttagare.
Även i motionerna Fi16 (fp) och Fi18
(kds) förordas att den privatisering av
offentlig verksamhet som inleddes av den
borgerliga regeringen påskyndas och
fullföljs.
I ett föränderligt samhälle måste som
utskottet ser det staten och kommunerna
kontinuerligt pröva vilken verksamhet
som bör drivas i offentlig regi. Däremot
finner utskottet ingen anledning att
driva generella privatiseringsprogram
utan hänsyn till de närmare
omständigheterna i varje konkret fall.
Lönebildningen behandlas i motionerna
Fi15 (m), Fi16 (fp) och Fi17 (v).
I motion Fi15 (m) framhålls att
propositionens hela syn på
lönebildningen är illa ägnad att skapa
de nödvändiga förutsättningarna för
tillväxt. Det är enligt motionärernas
mening helt enkelt inte möjligt att
sluta en central överenskommelse med en
struktur som fungerar på en alltmer
varierad arbetsmarknad. Lönebildningen
måste främja en större lönevariation.
Den viktigaste insatsen i denna riktning
vore, enligt motionärerna, att avveckla
regler t.ex. inom lagstiftningen om
kollektivavtal som i dag motverkar ett
mera modernt synsätt på lönebildningen.
En sådan åtgärd skulle möjliggöra
individuella löneavtal och göra
arbetsmarknaden mer flexibel.
I motion Fi16 (fp) hävdas att
lönebildningen är den svenska ekonomins
akilleshäl. Lönekostnadsökningarna tycks
även fortsättningsvis bli avsevärt högre
än i vår omvärld. I motionen framhålls
att det är parterna på arbetsmarknaden
som bär det yttersta ansvaret för en
lösning av problemen med lönebildningen.
Staten bör, menar motionärerna, medverka
till att skapa goda förutsättningar för
ansvarsfulla avtal genom att bl.a.
återställa skattereformerna och
reformera arbetsrätten.
I motion Fi17 (v) anförs att höga
vinstnivåer destabiliserar och försvårar
avtalsrörelsen. I den
stabiliseringspolitiskt mycket känsliga
period vi är inne i vore det, menar
motionärerna, önskvärt med breda
löneavtal som täcker hela
arbetsmarknaden. Löneutvecklingen
bestäms långsiktigt av
produktivitetsutvecklingen. Det är
emellertid uppenbart att stora grupper
inom den offentliga sektorn i dag är
felavlönade. Lönediskrimineringen av
kvinnor och kvinnodominerade arbeten är
uppenbar. Bristen på samordning i
löneförhandlingarna, framför allt på
grund av arbetsgivarsidans ovilja, och
frånvaron av utvecklade
arbetsvärderingsinstrument försvårar
löneförhandlingarna.
Utskottet anser att det finns problem
med lönebildningen i Sverige, vilka kan
medföra risker för destabilisering av
ekonomin. Löneökningstakten i Sverige i
den nu pågående avtalsrörelsen, som
överstiger löneökningstakten i övriga
Europa, är ofrånkomligen svår att förena
med en prisstabilitet på god europeisk
nivå under en längre period.
Som framhålls i propositionen kommer
det, om lönebildningen även
fortsättningsvis fungerar på nuvarande
sätt, att vara mycket svårt att
väsentligt pressa ned arbetslösheten.
Alltför stora nominella löneökningar
riskerar att bromsa den ekonomiska
tillväxten i förtid och att permanenta
arbetslösheten på en hög nivå.
Förhandlingarna om löneavtal har under
1995 genomförts utan central samordning.
Därigenom har avtalsperiodernas längd
kommit att variera från ett till tre år.
Detta kan innebära en risk för att de
först tecknade avtalen blir golv för
kommande avtal vid nästa avtalsrörelse.
Den lösning på problem med
lönebildningen som föreslås i motion
Fi15 (m) tar dock utskottet bestämt
avstånd ifrån. Att genom lagstiftning
ensidigt försvaga
löntagarorganisationernas ställning på
arbetsmarknaden löser inte problemen.
Risken är uppenbar att en utveckling mot
individuella löneavtal bl.a. leder till
att ett stort antal människor låses fast
i ett låglönekollektiv. Erfarenheterna
från de länder som prövat denna väg
visar på att osäkrare
anställningsförhållanden har utvecklats.
De anställda erbjuds deltidsarbete
och/eller korttidsanställningar. Det
leder till ökad deltidsarbetslöshet och
större segregation. Arbetslösheten blir
högre för svaga grupper och får en
starkare regional spridning - över huvud
taget leder detta till ett samhälle med
större skillnader i inkomst, arbete och
trygghet.
Utskottet delar den uppfattning som
framförs i motion Fi16 (fp) att det är
parterna på arbetsmarknaden som har det
yttersta ansvaret för att problemen med
lönebildningen löses. Utskottet
konstaterar med tillfredsställelse att
regeringen under år 1996 kommer att ta
kontakt med arbetsmarknadens parter för
att få deras syn på den framtida
lönebildningen. Bland annat bör parterna
gemensamt inom ett år redovisa hur
lönebildningen i Sverige skall ge en
lönekostnadsutveckling på god europeisk
nivå vid låg arbetslöshet.
Det råder stor enighet i riksdagen om
att saneringen av den offentliga
sektorns finanser måste fullföljas. I
motionerna Fi15 (m), Fi16 (fp) och Fi18
(kds) hävdas att de av regeringen
hittills genomförda
budgetförstärkningarna främst har kommit
till stånd genom skattehöjningar.
Utskottet vill här påpeka att detta är
en felaktig beskrivning av den hittills
genomförda budgetsaneringen. Som
framgått av utskottets redovisning av de
medelfristiga kalkylerna skedde en
utgiftsexplosion i den offentliga
sektorns finanser åren 1991-1993.
Perioden 1994-1995 kännetecknas av en
mycket kraftig neddragning av utgifterna
medan däremot inkomstförstärkningarna
varit betydligt mindre.
I motion Fi17 (v) föreslås att
skattesatsen i bolagsskatten höjs till
30 % och att det införs en värnskatt på
5 % på större vinster. Samtidigt sägs i
motionen att man bör överväga att lindra
den s.k. dubbelbeskattningen och
förenkla skattereglerna för mindre
företag. Motionärerna är dock av den
uppfattningen att skatteuttaget
ytterligare bör skärpas något på grund
av det statsfinansiella läget.
Utskottet vill i likhet med vad som
anförs i propositionen understryka att
utrymmet för skattehöjningar är ytterst
begränsat. Skattepolitiken har det
senaste året präglats av behovet av att
sanera de offentliga finanserna. Det har
varit nödvändigt att höja skatteuttaget
både för att minska det mycket stora
budgetunderskottet som uppstod i början
av 1990-talet och för att få en rimlig
fördelningsprofil i budgetsaneringen.
Samtidigt har det varit nödvändigt att
begränsa skattehöjningarna så långt som
möjligt för att inte i onödan försvaga
den inhemska efterfrågan och försämra
ekonomins funktionssätt.
De svenska företagsskatterna är
konkurrenskraftiga vid en internationell
jämförelse. Som utskottet ser det finns
det ändå skäl att undersöka
möjligheterna att förbättra de
skattemässiga förutsättningarna för en
fortsatt expansion av näringslivet.
I motion Fi16 (fp) görs en redovisning
av hur Folkpartiet ser på sambandet
mellan välfärdspolitik och tillväxt.
I diskussioner bland ekonomer om
tillväxt och ekonomisk politik framstår
ibland välfärdspolitiken som en
belastning, en minuspost i kalkylen. Ett
sådant synsätt vittnar, sägs det i
motionen, om en oförmåga att se utanför
det egna reviret. Det finns ingen
anledning att tro, och det finns heller
inte något vetenskapligt stöd för, att
socialt instabila samhällen med växande
klyftor, kriminalitet, segregation,
försämrad offentlig service och
krackelerande samhällsgemenskap skulle
vara bra för tillväxten. Motionärernas
uppfattning är därför att
välfärdspolitiken i vid mening kan ses
som en del av tillväxtpolitiken. Det är
bra för tillväxten om folkhälsan blir
bättre, om kunskapsnivån höjs genom bra
skolor, om alkohol- och
narkotikamissbruket kan trängas
tillbaka, om kriminaliteten minskar samt
om människorna känner att de kan lita på
de offentliga försäkringssystemen och
att vården kommer att fungera då de
behöver den. Det nära sambandet mellan
tillväxtpolitiken och välfärdspolitiken
framgår också av att de största
framstegen på båda områdena nås genom
samma medel: att minska arbetslösheten.
Utskottet delar den syn på välfärden
som tillväxtfaktor som framförs i motion
Fi16 (fp). Som utskottet ser det
överensstämmer denna syn på välfärden
dven väl med de värderingar som varit en
utgångspunkt vid utarbetandet av
proposition 25.
Utskottet återkommer senare i
betänkandet till de konkreta förslag
inom miljö-, skatte-,
arbetsmarknadsområdet och övriga områden
som behandlas i propositionen och
motionerna.
Med hänvisning till det anförda
tillstyrker utskottet de riktlinjer för
den ekonomiska politiken som förordas av
regeringen. Motionerna Fi15 (m)
yrkandena 1, 2 i denna del, 7 och 32,
Fi16 (fp) yrkandena 1 och 30, Fi17 (v)
yrkande 1 samt Fi18 (kds) yrkandena 1
och 2 avstyrks av utskottet.
Privat sparande
I motion Fi15 (m) framhålls att
sparandet och ägandet av sparandet är av
central betydelse för kapitalbildningen.
Det är ur sparandet investeringsmedlen
tas. Från socialdemokratiskt håll hävdas
det ofta, heter det i motionen, att det
ökade hushållssparandet är en av
huvudorsakerna till Sveriges ekonomiska
problem. Tvärtom är ett tillräckligt
stort hushållssparande en förutsättning
för att vi skall ta oss ur problemen.
Det som erfordras är att sparandet i
hushållssektorn används för att
finansiera investeringar som stärker
tillväxtkraften.
Även i motion Fi18 (kds) framhålls att
regeringen inte har förstått sambandet
mellan högt sparande och tillväxt. Även
i denna motion hävdas att sparandet
framställs som ett betydande problem och
en av orsakerna till djupet i den
ekonomiska krisen och den höga
arbetslösheten. Detta är, menar
motionärerna, ett i grunden felaktigt
synsätt. Individuellt sparande är en
nödvändighet som statsmakterna på olika
sätt skall premiera - detta finner även
starkt stöd bland erkända
nationalekonomer.
Som utskottet ser det blandar
motionärerna ihop de problem som gäller
sambandet mellan sparande och
investeringar under ett
konjunkturförlopp med de krav som ställs
på sparandet för att öka tillväxten i en
ekonomi med fullt kapacitetsutnyttjande.
I den lågkonjunktur som drabbade
Sverige mycket hårt under de första åren
av 1990-talet sjönk efterfrågan såväl på
vår exportproduktion som på övrig
produktion. Återhämtningen av ekonomin
kom så småningom till stånd genom en
kraftig ökning av exportefterfrågan,
medan den inhemska efterfrågan -
investering och konsumtion - fortsatte
att vara och är alltjämt låg. Detta
innebar en kraftig uppgång i
hushållssparandet. Denna sparandeökning
har inte tagits i anspråk för ökade
investeringar eftersom efterfrågan varit
svag. En ökning av t.ex. den privata
konsumtionen - dvs. ett lägre
hushållssparande - skulle ha lett till
ökad aktivitet i ekonomin och på grund
härav även en ökning i investeringarna.
Det här beskrivna sambandet mellan
sparande och investering gäller en
ekonomi med outnyttjad kapacitet och en
betydande arbetslöshet.
I en ekonomi som arbetar under full
sysselsättning och i övrigt fullt
kapacitetsutnyttjande är det nödvändigt
att öka investeringarna för att kunna
öka produktionskapaciteten. Det innebär
att investeringarna i detta fall behöver
öka på bekostnad av t.ex. privat
konsumtion - dvs. en ökning av
hushållssparandet. En ökning av
investeringarna kan givetvis också
finansieras genom utländsk upplåning,
dvs. ett ökat bytesbalansunderskott.
Den yttersta konsekvensen av
motionärernas uppfattning är att en
ökning av sparkvoten skulle vara
eftersträvansvärd även i situationer när
arbetslösheten stiger kraftigt. En
viktig förklaring till den synnerligen
negativa utvecklingen av Sveriges
ekonomi under 1990-talets första hälft
kan kanske vara att ett sådant synsätt
fick ett alltför stort genomslag i den
ekonomiska politiken under några år.
Däremot finns det givetvis ingen
anledning att ha en negativ attityd till
ett högt hushållssparande i en ekonomi i
balans med en väl fungerande
arbetsmarknad och offentliga finanser i
ett gott skick.
När det gäller sparandet,
kapitalförsörjningen och AP-fondernas
placeringsrätt återkommer utskottet till
dessa frågor längre fram i betänkandet.
Utskottet avstyrker med det anförda
motionerna Fi15 (m) yrkande 8 och Fi18
(kds) yrkande 12.
Saneringen av statsfinanserna
I propositionen (s. 5-6, 51-59)
deklarerar regeringen att den är fast
besluten att fullfölja saneringen av de
offentliga finanserna. Under förra
riksmötet presenterade regeringen i fyra
steg ett omfattande saneringsprogram som
inklusive vissa tidigare beslut uppgår
till totalt 118 miljarder kronor.
Förstärkningen av de offentliga
finanserna har skett såväl genom
utgiftsminskningar som genom skatte- och
avgiftshöjningar. Huvuddelen av
utgiftsminskningarna avser
transfereringar till hushållen och
statlig konsumtion. Däremot har de
kommunala verksamheterna utbildning,
hälso- och sjukvård samt vård och omsorg
värnats.
Statsfinanserna är nu under kontroll.
Underskottet i de offentliga finanserna
minskar snabbt. Det beräknas minska från
13,4 % av BNP år 1993 till 4,4 % av BNP
år 1996. De offentliga finanserna
beräknas vara i balans 1998 med det
budgetsaneringsprogram som redan har
beslutats. Statsskulden mätt som andel
av BNP beräknas stabiliseras redan i år
och börja minska nästa år. Statsskulden
kommer därmed att stabiliseras ett år
tidigare än regeringen räknade med i
kompletteringspropositionen och två år
tidigare än vad som förutskickades i
budgetpropositionen.
Med hänsyn till att de offentliga
finanserna förbättras, till och med
snabbare än vad som antogs i
konvergensprogrammet, gör regeringen
bedömningen att det inte finns anledning
att nu föreslå ytterligare
budgetförstärkningar. En ny prövning
kommer emellertid att göras våren 1996.
I vårens kompletteringsproposition
aviserade regeringen att den senare
avsåg att lägga fram förslag om ett
samlat tak för de offentliga utgifterna.
Taket kommer att vara flerårigt,
nominellt och omfatta hela den
offentliga sektorn, dvs. staten,
socialförsäkringarna och kommunerna.
I kompletteringspropositionen tog
regeringen också ett fastare grepp över
utgiftsutvecklingen genom att peka ut
större anslagsöverskridanden och
redovisa hur den avsåg att finansiera
dem. I den nu aktuella propositionen
meddelar regeringen att den har för
avsikt att även i fortsättningen
upprätthålla de strama budgetpolitiska
principer som då etablerades.
Regeringen har därför under innevarande
budgetår noga följt utvecklingen av
statsbudgetens utgifter för att
säkerställa att budgeten hålls inom
anvisade ramar.
Regeringens uppfattning är att
överskridanden av budgeterade utgifter
skall finansieras, främst genom åtgärder
inom det politikområde där
överskridandet ägt rum, och i andra hand
på något annat område. En första
genomgång av utgiftsutvecklingen under
innevarande år har gjorts, vilken
resulterat i att ett antal befarade
överskridanden har identifierats.
På två områden - bostadsbidragen och
arbetslöshetsersättningen - föreligger
risk för betydande
anslagsöverskridanden.
Bostadsbidragsutredningen kommer därför
att ges tilläggsdirektiv om att pröva
ytterligare besparingar motsvarande det
prognosticerade överskridandet av
bostadsbidragen.
Inom Arbetsmarknadsdepartementets
område väntas utgifterna för
arbetslöshetsersättningar under
innevarande budgetår bli 2,5 miljarder
kronor högre än vad som är beräknat i
statsbudgeten. Överskridandet beror på
att den öppna arbetslösheten minskar
långsammare än väntat samtidigt som
antalet personer i åtgärder finansierade
över anslaget för
arbetslöshetsersättningar har ökat mer
än beräknat. Å andra sidan bedöms färre
personer än väntat delta i insatser som
finansieras över anslaget för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Regeringen framhåller att den ser det
som angeläget att bevaka att utgifterna
för arbetslöshetsförsäkringen hålls inom
budgeterade ramar. Regeringen avser
därför att återkomma i denna fråga.
I propositionen pekas ytterligare några
anslagsöverskridanden ut, och regeringen
avser att även i dessa fall noga följa
den fortsatta belastningen på anslagen.
Skulle senare beräkningar bekräfta att
överskridanden är att vänta kommer
regeringen att återkomma med preciserade
förslag till hur dessa skall
finansieras. Regeringen kommer senare
också att lägga fram förslag om hur
vissa av riksdagen beslutade men ej
finansierade utgiftsökningar skall
finansieras.
Regeringen uppger att dess
budgetpolitik för återstoden av
mandatperioden innebär att den inte
kommer att föreslå vare sig
utgiftsökningar eller skattesänkningar
som saknar finansiering.
Moderata samlingspartiet anser i motion
Fi15 att finanspolitiken måste styras
över från aktiv konjunkturpolitik mot
långsiktig strukturpolitik. En sänkning
av den offentliga utgiftskvoten gör de
offentliga finanserna mindre
konjunkturkänsliga.
Med en offentlig sektor som är större
än den privata är det enligt
motionärerna svårt att få stabilitet i
ekonomin. Ett långsiktigt mål bör därför
vara att de offentliga utgifterna inte
skall överstiga hälften av BNP, vilket
kan jämföras med dagens nivå på närmare
70 %.
Budgetsaneringen bör baseras på
utgiftsminskningar och inte på
skattehöjningar. En sådan politik
förbättrar ekonomins
tillväxtmöjligheter.
Enligt motionärerna visar
internationell erfarenhet och forskning
att budgetkonsolidering som bygger på
utgiftsnedskärningar snarare än
skattehöjningar har bättre
förutsättningar att bli framgångsrik och
uthållig. En viktig anledning är att
höga skatter försämrar tillväxtkraften i
ekonomin, vilken är avgörande för att
skulden skall minska i förhållande till
BNP. Motionärerna hänvisar till det
besparingsprogram som Moderata
samlingspartiet redovisade i anslutning
till vårens kompletteringsproposition
och som innefattade utgiftsminskningar
utöver regeringens förslag på netto 55
miljarder kronor och skattesänkningar på
netto 37 miljarder kronor.
Regeringen bör enligt motionärerna
specificera hur man avser att lägga ut
de återstående 20 miljarder kronorna i
den egna saneringsplanen samt de
ytterligare 16 miljarder kronor som
aviserades i konvergensprogrammet, dvs.
sammanlagt 36 miljarder kronor. Uppslag
till besparingar sägs regeringen kunna
hämta ur den moderata partimotionen med
anledning av vårens
kompletteringsproposition.
I regeringens huvudalternativ - som
motionärerna betecknar som relativt
opimistiskt - ligger skuldkvoten
fortfarande kvar på närmare 70 % av BNP
vid ingången till nästa sekel. En så
stor offentlig skuld kan knappast utgöra
en stabil kärna i ekonomin, påpekar
motionärerna. Den innebär att de
offentliga finanserna är extremt
känsliga för förändringar i den
internationella räntenivån samt för
förändringar i kronkursen.
Utöver det besparingsbehov som
regeringen redovisar i propositionen är,
som motionärerna ser det, ytterligare
budgetförstärkningar nödvändiga för att
etablera en tillräckligt stor
trovärdighet för den ekonomiska
politiken. De erinrar om att regeringen
i kompletteringspropositionen aviserade
besparingar på ytterligare 16 miljarder
kronor, men att man nu väljer att skjuta
dem på framtiden. OECD har i sin senaste
granskning av svensk ekonomi
rekommenderat regeringen att så snart
som möjligt fatta beslut om även dessa
utgiftsminskningar, påpekar de moderata
motionärerna.
De synpunkter som motionärerna framför
om skuldsaneringsprogrammets inriktning
och storlek föreslår man att riksdagen
skall som sin mening ge till känna för
regeringen (yrkande 3).
Folkpartiet liberalerna ifrågasätter i
motion Fi16 den inriktning regeringen
har givit saneringen av statsfinanserna.
Mycket kraftiga skattehöjningar har
genomförts, och dessa har i synnerhet
gällt sådana skatter som belastar
företagandet och enskilda människors
inkomster från arbete, studier och
sparande. Ett redan högt skattetryck
stiger därmed ytterligare.
Den förda politiken skapar inte
stabilitet i skattereglerna, vilket
skapar osäkerhet och är negativt för
företagande och investeringar. Den leder
dessutom till att skatternas totala
omfattning ökar, vilket motionärerna ser
som riskfyllt. Ett högt skattetryck
innebär enligt deras mening att
statsbudgeten blir mycket känslig för
konjunktursvängningar. Därmed ökar
risken för att budgetens underskott åter
skulle öka vid en kommande
konjunkturförsvagning.
Motionärerna befarar att dagens
budgetförbättring inte är tillräckligt
robust. Budgetsaneringen måste, enligt
dem, i högre grad ske med minskade
utgifter och i mindre grad med höjda
skatter. De noterar också att de
offentliga utgifternas andel av BNP
sjunker, men att den kommer att ligga
kvar på drygt 60 % i regeringens
långsiktsperspektiv. En sådan
utgiftskvot är, anser motionärerna, inte
förenlig med en skattekvot på rimlig
nivå. Målet bör därför vara att pressa
ner den ytterligare.
Folkpartiet anser att budgetsaneringen
under åren framöver bl.a. måste inriktas
på transfereringarna till företag. Att
dessa uppgår till över 40 miljarder
kronor ser motionärerna som ett uttryck
för en kvarlevande gammaldags
socialdemokratisk näringspolitik som
utgår från föreställningen att politiker
på ett bättre sätt än företagare kan
avgöra hur företag skulle skötas och
inve-steringar göras. Inom
socialförsäkringssystemen kan
ytterligare besparingar göras, men det
skall då ske på ett helt annat sätt än
Socialdemokraterna gjort. Systemen skall
göras mer försäkringsmässiga, inte
mindre. Rundgången i a-kassan måste
t.ex. brytas. Ytterligare ett viktigt
besparingsområde är försvaret, där man
med färre men bättre utbildade och
utrustade värnpliktiga kan ge armén en
modernare utformning.
Vänsterpartiet framhåller i motion Fi17
att en politik för arbete och utvecklad
välfärd kräver ett solidariskt program
för att sanera den offentliga ekonomin.
Motionärerna anser dock att
saneringsprogrammet måste anpassas efter
svenska behov och inte efter EU:s och
EMU:s krav för deltagande i den monetära
unionen. En ensidig EU-anpassning hotar
enligt deras mening såväl sysselsättning
och välfärd som tillväxt i den svenska
ekonomin.
Vänsterpartiets saneringsprogram
omfattar enligt vad som uppges i
motionen en nivå på 115 miljarder
kronor, vilken fördelar sig med lika
delar på skattehöjningar och
besparingar. Motionärerna har inte
kunnat stödja den nettobesparing på 3,5
miljarder kronor som uppnås när
regeringen låter sänkta
ersättningsnivåer i olika
trygghetssystem finansiera en lägre
matmoms. Vänsterpartiet har tidigare
inte heller kunnat ställa sig bakom den
budgetförstärkning på ytterligare 16
miljarder kronor som regeringen
aviserade i konvergensprogrammet, och
motionärerna noterar nu att regeringen i
propositionen ansluter sig till
Vänsterpartiets bedömning.
I förhandlingar med regeringen har
Vänsterpartiet biträtt huvuddelen av det
saneringsprogram som regeringen lagt
fram, vilket gör att man nu är på väg
att få kontroll över statsfinanserna.
Motionärernas eget budgetalternativ ger
dock kommunsektorn bättre möjligheter
att trygga service och välfärd. Detta
alternativ gör det också möjligt att
skapa balans i den offentliga sektorn
samtidigt som den generella
välfärdspolitiken garanteras i handling,
främst genom skatteökningar för dem med
störst inkomster.
Kristdemokraterna påpekar i motion Fi18
att det för närvarande kanske är
räntenivåerna som mer än något annat
styr förutsättningarna för tillväxt i
ekonomin. Dessa påverkas i sin tur av
den internationella utvecklingen och i
än högre grad av de offentliga
finanserna. Med en statsskuld på ca
1 400 miljarder kronor kommer vi under
överskådlig tid att vara utsatta för
svåra påfrestningar. Osäkerheten om den
ekonomiska politiken gör att låntagare
får betala en riskpremie, vilket
motionärerna ser som ödesdigert för
företag och hushåll men också för
staten.
Kristdemokraterna framhåller att
inflationsbekämpningen måste
prioriteras. Saneringen av
statsfinanserna måste också påskyndas.
En sådan inriktning är enligt
motionärerna nödvändig för att vi skall
kunna möta de påfrestningar som svensk
ekonomi kommer att utsättas för i nästa
lågkonjunktur. Kristdemokraterna är
beredda att medverka till att
ytterligare budgetförstärkningar på
drygt 10 miljarder kronor kan komma till
stånd.
Motionärerna tar fasta på en
formulering i propositionen där det sägs
att statsskulden och upplåningsbehovet
minskar med ca 18 miljarder kronor när
kärnbränslefonden förs över från
Riksbanken till Riksgäldskontoret. Om
detta är regeringens sätt att sanera
statsfinanserna och minska statsskulden
är det, som motionärerna ser det, mycket
allvarligt. Saneringen får enligt deras
mening aldrig bli en pappersprodukt där
man genom kreativ bokföring tror sig
lösa uppgiften. Dessa medel har betalats
in av energiföretagen för att finansiera
hanteringen av det utbrända
kärnbränslet, slår motionärerna fast.
Vad som sägs i motionen om en fortsatt
sanering av statsfinanserna föreslås
riksdagen som sin mening ge till känna
för regeringen (yrkande 9).
Finansutskottet vill med anledning av
propositionen och motionerna framhålla
följande.
Förbättringen av statsfinanserna går nu
betydligt snabbare än vad man hade
anledning att räkna med så sent som i
våras. Underskottet i de offentliga
finanserna väntas 1996 motsvara 4,4 % av
BNP, och har då på tre år minskat med
motsvarande nio procentenheter av BNP.
Mätt som andel av BNP kommer
statsskulden att stabiliseras redan i
år. De offentliga finanserna beräknas
vara i balans 1998.
Även om situationen nu ter sig mycket
ljusare än för bara ett år sedan är
krisen i den svenska ekonomin dock
långtifrån övervunnen. Arbetslösheten är
fortfarande mycket hög, och statens
budgetunderskott är fortfarande stort.
När statsskulden nu stabiliseras sker
det också på en mycket hög nivå. Skall
svensk ekonomi stå rustad inför kommande
lågkonjunkturer och internationella
kriser måste statsskulden som andel av
BNP minska.
Med den nya inriktning som
budgetpolitiken fått under förra
riksmötet har regeringen lagt grunden
för en stabilare utveckling. Beslut har
fattats om ett omfattande
budgetsaneringsprogram som inklusive
vissa tidigare beslutade åtgärder
stärker de offentliga finanserna med 118
miljarder kronor. Programmets omfattning
motsvarar därmed 7,5 % av BNP.
Genom att kombinera skattehöjningar med
utgiftsnedskärningar har
saneringsprogrammets bördor kunnat
fördelas på ett mer rättvist sätt. Den
tiondel av hushållen som har den högsta
ekonomiska standarden bidrar med närmare
30 % av budgetförstärkningen medan
belastningen på den tiondel av hushållen
med lägst standard begränsas till 5 % av
budgetförstärkningarna.
Gjorda analyser visar också att den
tiondel av hushållen med den högsta
ekonomiska standarden får vidkännas de
största procentuella förändringarna av
disponibelinkomsterna medan
låginkomsttagarna som grupp kommer något
bättre ut, bl.a. beroende på sänkningen
av mervärdesskatten på livsmedel.
Saneringsprogrammet har alltså så långt
möjligt utformats på ett sådant sätt att
alla efter förmåga får bidra till att
balansen i de offentliga finanserna
återställs. Sammantaget har enligt
utskottets mening åtgärderna därmed fått
en rimlig fördelningsprofil.
Av betydelse för den fortsatta
utvecklingen är den fasthet med vilken
budgetarbetet bedrivs. Regeringen
ställer numera krav på att varje
ytterligare utgift, varje överskridande
och varje annan försvagning av budgeten
skall vara fullt ut finansierad.
Budgetutvecklingen följs mycket noga och
eventuella överskridanden bevakas för
att om så erfordras snabbt kunna
åtgärdas. Utskottet ser mycket positivt
på dessa åtgärder eftersom en god
budgetdisciplin är en grundläggande
förutsättning för att nå framgång i
saneringsarbetet.
Därtill kommer att riksdagen framöver
skall behandla regeringens budgetförslag
i mer samlad form. Med verkan från och
med 1997 avser regeringen att lägga fast
ett tak för de samlade offentliga
utgifterna, vilket ytterligare främjar
stadgan i budgetdisciplinen.
Av betydelse i sammanhanget är också
att ansträngningarna att komma till
rätta med obalanserna i ekonomin efter
hand har fått en allt bredare
parlamentarisk förankring i riksdagen.
Förslagen i vårens
kompletteringsproposition utformades i
nära samarbete mellan Socialdemokraterna
och Centerpartiet. Centerpartiet står
bakom även förslagen i den nu framlagda
propositionen liksom Miljöpartiet de
gröna. Utskottet konstaterar också att
bakom konvergensprogrammet står fyra av
riksdagens partier, nämligen
Socialdemokraterna, Centerpartiet,
Miljöpartiet och Kristdemokraterna. Den
breda uppslutningen kring det fortsatta
saneringsarbetet ger stabila
förutsättningar, vilket ökar tilltron
till den förda politiken.
Moderata samlingspartiet presenterar i
sin motion Fi15 ett
skuldsaneringsprogram med en helt annan
inriktning och omfattning än vad
utskottet här har redovisat. Det
moderata saneringsprogrammet bärs upp av
utgiftsnedskärningar som är av sådan
omfattning att de samtidigt ger utrymme
för betydande skattesänkningar.
Utgiftsminskningarna uppgår till 55
miljarder kronor netto och
skattesänkningarna till netto 37
miljarder kronor.
I en tid då mycket stora uppoffringar
krävs av medborgarna för att vi skall
kunna komma till rätta med underskottet
i de offentliga finanserna föreslår
alltså Moderata samlingspartiet att
ytterligare, mycket betydande
besparingar skall genomföras för att
skapa utrymme för en rad
skattesänkningar.
Det moderata skuldsaneringsprogrammet
saknar enligt utskottets mening därmed
helt trovärdighet och kan inte vinna den
breda uppslutning som krävs för att
saneringen av statsfinanserna skall
kunna drivas vidare med bestående kraft.
Utskottet tar bestämt avstånd från en
politik med denna inriktning och
avstyrker därmed motion Fi15 (m) yrkande
3.
Kristdemokraterna riktar i sin motion
Fi18 kritik mot den i propositionen
beskrivna åtgärden att föra över
kärnbränslefonden från Riksbanken till
Riksgäldskontoret.
Utskottet vill med anledning härav
anföra följande.
Reaktorinnehavare skall enligt lagen
(1992:1537) om finansiering av framtida
utgifter för använt kärnbränsle m.m.
erlägga en årlig avgift så länge
reaktorn är i drift. Influtna
avgiftsmedel placeras på checkräkning i
Riksbanken som till Statens
kärnkraftsinspektion betalar en ränta
motsvarande marknadsräntan på tioåriga
statsobligationer.
Kärnbränslefondsutredningen har i sitt
betänkande (SOU 1994:107) föreslagit att
nuvarande placeringsregler skall ändras
så att det blir möjligt att få en bättre
avkastning på tillgångarna. Med
anledning härav har regeringen i
proposition 1995/96:83 föreslagit att
avgiftsmedlen skall föras över till en
särskild fond, benämnd
Kärnavfallsfonden, vars medel skall
placeras i Riksgäldskontoret. Fonden
skall förvaltas av en särskild styrelse
som skall ges möjlighet att med friare
placeringsregler öka fondens avkastning.
Placeringar skall således kunna göras i
aktier, obligationer och andra
finansiella instrument.
Fondens tillgångar skall alltså
placeras i Riksgäldskontoret, men kommer
inte att avräknas mot statsskulden.
Denna skuld visar nämligen statens
ställning gentemot omvärlden, och den nu
aktuella överföringen är en rent
inomstatlig transaktion. Överföringen
påverkar således inte statsskuldens
storlek direkt, men kommer indirekt att
få en sådan effekt eftersom den inverkar
på statens upplåningsbehov.
Statens upplåningsbehov är
definitionsmässigt liktydigt med summan
av underskottet på statsverkets
checkräkning - dvs. i princip
statsbudgetens kassamässiga underskott -
och Riksgäldskontorets nettoutlåning
till statliga myndigheter, statliga
bolag och andra statliga institutioner.
Fondens tillgångar kommer att redovisas
på ett inlåningskonto i
Riksgäldskontoret, och som en följd
härav kommer överföringen att leda till
att kontorets nettoutlåning och därmed
även statens upplåningsbehov minskar.
Ett minskat upplåningsbehov minskar i
sin tur statsskuldens tillväxt.
Överföringen och den fortsatta
uppbyggnaden av Kärnavfallsfonden
innebär således att statsskuldens ökning
begränsas. Omvänt gäller att
upplåningsbehov och statsskuld kommer
att öka den dag fondens tillgångar tas i
anspråk för sitt avsedda ändamål.
Förslaget till nya former för
förvaltning av reaktorinnehavarnas
avgifter har sin upprinnelse i en
framställning från dåvarande Statens
kärnbränslenämnd som efterlyste friare
placeringsregler för att kunna öka
avkastningen på tillgångarna. Den i
proposition 1995/96:83 föreslagna
ordningen tillgodoser detta önskemål.
Det är enligt utskottets mening riktigt
att en fond av Kärnavfallsfondens
karaktär inte inordnas i Riksbankens
förvaltning. Med hänvisning härtill
avstyrker utskottet motion Fi18 (kds)
yrkande 9.
Statsskuldspolitiken
För innevarande kalenderår bedömer
Riksrevisionsverket (Budgetprognos 1)
att upplåningsbehovet kommer att uppgå
till 140 miljarder kronor. För nästa år
förutses ett lånebehov på drygt 100
miljarder kronor. Verket har därvid inte
beaktat effekten av att tillgångar
flyttas från Riksbanken till
Kärnavfallsfonden i Riksgäldskontoret,
vilket bedöms minska upplåningsbehovet
med ca 18 miljarder kronor.
Riksgäldskontoret bedömer i sin senaste
prognos att lånebehovet blir i det
närmaste halverat nästa år.
Regeringen avser att i det korta
perspektivet fortsätta upplåningen i
utländsk valuta. Det markerar att
regeringen inte har för avsikt att låta
inflationen urholka statsskulden, anförs
det i propositionen. Riksgäldskontoret
skall enligt propositionen låna minst 30
miljarder kronor netto i utländsk valuta
i år. Riksgäldsdirektören har för
utskottet redovisat att den utländska
upplåningen har uppgått till drygt 40
miljarder kronor under de tio första
månaderna i år. Överläggningar pågår för
närvarande mellan Finansdepartementet
och Riksgäldskontoret om hur stor den
fortsatta nettoupplåningen i utländsk
valuta skall vara under år 1996.
I den moderata partimotionen Fi15 anförs
att en upplåning i utländsk valuta
naturligtvis kan vara fördelaktig, om en
kronförstärkning kan förutses, men det
kan diskuteras om man ändå skall utsätta
sig för den extra risk som detta
innebär. Behovet att minska
påfrestningarna på den inhemska
upplåningen genom utländsk upplåning
förefaller inte vara så stort med det
stora överskott i bytesbalansen som
väntas. Vill man markera regeringens
beslutsamhet att inte låta inflationen
urholka statsskulden görs detta
tydligare genom att öka satsningen på
realränte- eller indexobligationer,
anför motionärerna. Den kommande
utredningen om statsskuldspolitiken bör,
enligt motionärerna, ägna särskild
uppmärksamhet åt motiven för upplåning i
utländsk valuta, när bytesbalansen visar
stort överskott.
Finansutskottet får med anledning härav
anföra följande. Statlig upplåning i
utländsk valuta innebär med nuvarande
ränteskillnader mellan Sverige och
omvärlden lägre kostnader jämfört med en
upplåning i Sverige, i synnerhet om en
kronförstärkning kan förutses. Räntorna
på statsskulden är den enskilt största
posten på statsbudgeten. De beräknas i
år uppgå till ca 100 miljarder kronor.
Även mycket små förändringar i den
genomsnittliga räntenivån motsvarar
mycket stora belopp.
En utländsk upplåning kan också, som
anförs i propositionen, bidra till att
förstärka förtroendet för regeringens
politik att inte låta inflationen
urholka statsskulden. Utskottet delar
till skillnad från motionärerna
regeringens uppfattning att en fortsatt
utländsk upplåning kan vara fördelaktig
för Sverige. Med tanke på det förväntade
stora bytesbalansöverskottet och det
totalt sett minskade upplåningsbehovet
kan den utländska upplåningen dock
väntas bli av något mindre omfattning
nästa år.
En fortsatt upplåning i form av
realränteobligationer anser utskottet
vara av värde inte minst eftersom de
utgör instrument som belyser
inflationsförväntningarna. Svårigheterna
att etablera en väl fungerande
andrahandsmarknad för
realränteobligationer har hittills
bidragit till att omfattningen blivit
relativt begränsad. De är således i
dagsläget inte något alternativ till den
utländska upplåningen.
Flera av de övriga frågor som tas upp i
motion Fi15 (m) kommer att belysas av
den utredare som regeringen tillkallat
för att se över den statliga
upplåningen. Han har till uppgift att
kartlägga vilka faktorer som bör vara
styrande för statsskuldens
räntebindningstid, löptid och struktur,
att analysera för- och nackdelar med att
låna i utländsk valuta ur ett risk- och
kostnadsperspektiv samt att kartlägga
vilka faktorer som bör styra
valutaupplåningens omfattning och
sammansättning.
Med hänvisning härtill och vad
utskottet anfört avstyrker utskottet
motion Fi15 (m) yrkande 5.
Penningpolitiken
Under 1980-talet fick penningpolitiken
kraftigt förändrade förutsättningar.
Dessförinnan förekom en omfattande
reglering av kredit- och
valutamarknaderna, där utlåningsvolymer,
utlåningens fördelning och räntenivån
styrdes på administrativ väg. Likaså var
finansiella transaktioner över landets
gränser underkastade betydande
restriktioner. Successivt avvecklades
regleringarna och ersattes med styrmedel
som via marknaderna påverkar räntor och
valutakurser. Efter perioden 1976-82, då
kronan devalverades vid fem tillfällen,
var huvuduppgiften för Riksbanken att
försvara den fasta växelkursen. Sedan
man i november 1992 tvingades låta
kronan flyta har Riksbanken angett
prisstabilitet som sitt överordnade mål.
Riksbanksfullmäktige har definierat
prisstabilitetsmålet som att ökningen i
konsumentpriserna skall begränsas till 2
% med en tolerans om en procentenhet
uppåt och nedåt. Om inflationen tenderar
att avvika från målet skall
penningpolitiken utformas så att
inflationen hålls inom det angivna
intervallet. Penningpolitiken verkar
emellertid med lång eftersläpning.
Erfarenhetsmässigt tar det ett till två
år innan en penningpolitisk åtgärd får
full effekt.
Vid den utfrågning som finansutskottet
hade med riksbankschefen Urban Bäckström
den 16 november 1995 ansåg
riksbankschefen att sannolikheten ökat
för att inflationstakten i genomsnitt
under 1996 kommer att ligga mellan 2,5
och 3 %, vid en oförändrad ekonomisk
politik och förtroende för denna och
fortsatt stabil tillväxt. För år 1997
bedömde riksbankschefen att inflationen
i genomsnitt skulle bli något högre. En
fortsatt appreciering av kronan skulle
skapa en säkerhetsmarginal i
penningpolitiken. Kronan måste alltjämt,
enligt riksbankschefen, betecknas som
undervärderad.
I likhet med vad som görs i
propositionen vill utskottet understryka
att det är av avgörande betydelse för
Sveriges ekonomiska utveckling att vi
kan bibehålla en prisstabilitet på god
europeisk nivå. Prisstabilitet stärker
möjligheterna att uppnå en hög, stabil
och långsiktigt hållbar tillväxt och en
varaktigt hög sysselsättning. Låg och
stabil inflation tenderar att dämpa
konjunktursvängningarna i ekonomin.
Därmed minskar risken för att
arbetslösheten ökar i lågkonjunkturer på
ett sådant sätt att den sedan stannar
kvar på en hög nivå. Det har också visat
sig att länder med låg och stabil
inflation har lägre räntor och är mindre
sårbara för störningar på de finansiella
marknaderna.
Valutapolitiken
I november 1992 övergick Sverige till
att ha en flytande växelkurs. I slutet
av 1994 undertecknade Riksbanken avtalet
om det europeiska monetära systemet (EMS-
avtalet). Det innebar emellertid inte
någon förändring av valutapolitiken.
Flertalet av EU:s medlemmar deltar även
i ett växelkurssamarbete, den s.k.
växelkursmekanismen (ERM), som innebär
ett gemensamt fastställande av
växelkurser för deltagande valutor och
ömsesidiga åtaganden för att
upprätthålla pariteterna.
I propositionen konstaterar regeringen
att en stabilitet i
växelkursutvecklingen är önskvärd, men
måste för att vara robust underbyggas
med låg inflation och god balans i de
offentliga finanserna. Det är enligt
regeringen inte aktuellt att knyta
kronan till ERM.
Regeringen gör bedömningen att den
svenska kronan är undervärderad även
efter det senaste halvårets
förstärkning. Förbättrade statsfinanser,
betydande överskott i bytesbalansen och
en bibehållen låg inflation väntas leda
till en fortsatt förstärkning av kronan
och till lägre räntor samt till
stabilitet i räntor och växelkurs.
I motion Fi17 (v) yrkas att ett framtida
beslut om kronans knytning till ERM
måste beslutas av riksdagen. Utskottet
återkommer till detta.
I motion Fi15 (m) anför motionärerna
att Sverige måste knyta kronan till ERM
senast till våren om man vill vara med i
EMU:s tredje fas redan från början. Ett
onödigt dröjsmål kan enligt motionärerna
tolkas som att vi inte på allvar siktar
på medverkan i EMU. Därmed skapas
osäkerhet om fastheten i
låginflationspolitiken.
Ett av konvergensvillkoren för
deltagande i EMU är att landet har
uppvisat en stabil växelkurs utan
allvarliga störningar och utan
devalveringar på eget initiativ under
minst två år före
examinationstillfället. Det tolkades när
konvergensvillkoren formulerades som att
växelkursen under en tvåårsperiod skulle
ha hållit sig inom det fluktuationsband
på 2,25 % upp och ned från den nivå som
fastställts inom ERM. Med det
fluktuationsband på +/- 15 % som
tillämpas i dag inom ERM är det inte
sannolikt att ett deltagande i ERM i sig
skulle anses som kvalificerande för ett
deltagande i den tredje fasen av EMU.
Enligt riksbankschefens uppfattning, som
den framkom vid utfrågningen den 16
november, är det nödvändigt för Sverige
att kunna uppvisa växelkursstabilitet
under minst en tvåårsperiod om vi skall
kunna kvalificera oss för deltagande i
EMU. Ett formellt deltagande i ERM är
inte avgörande.
Det är utskottets uppfattning att den
ekonomiska politiken har vunnit allt
större förtroende och därmed bidragit
till en förstärkning av kronan och till
en sänkning av de långa räntorna. Sedan
riksdagens ställningstagande till
inriktningen av den ekonomiska politiken
den 15 juni i år har kronan fram till
den 4 december förstärkts med ca 12,8 %
gentemot D-marken, och räntan på
femåriga statsobligationer har under
samma tid sjunkit med 1,5 pro
centenheter. Utskottet delar emellertid
regeringens och riksbankschefens
uppfattning att den svenska kronan är
undervärderad och att detta är fallet
även efter den förstärkning som skett
sedan propositionen skrevs.
Riksbankens ställning
Sveriges anslutning till
Maastrichtfördraget innebär åtaganden
rörande centralbankens ställning som för
Sveriges del kräver vissa lagändringar.
Dessa förändringar har uppmärksammats av
Riksbanksfullmäktige som i en skrivelse
till finansutskottet har föreslagit att
riksdagen hos regeringen skall begära en
översyn av den svenska lagstiftningen
rörande Riksbanken.
Riksbanksfullmäktige tar upp flera
frågor i sin skrivelse. Det gäller
frågan om riksbankschefens ställning och
val av fullmäktige, inkl. mandatperioden
och valbarhetskriterier, samt införandet
av ett lagstadgat mål för
penningpolitiken i riksbankslagen och
förbud för fullmäktige att ta emot
instruktioner samt frågan om ansvaret
för valutapolitiken.
Fullmäktige erinrar i skrivelsen
inledningsvis om att Riksbanken redan i
dag även vid en internationell
jämförelse har en självständig
ställning. Vidare konstateras att en
utgångspunkt för fullmäktige har varit
att Riksbanken är världens äldsta
centralbank och att den alltsedan sin
tillkomst har varit underställd
riksdagen. Redan detta faktum innebär
att Riksbanken skiljer sig från
traditionen i så gott som alla andra
länder. Riksbanken har härigenom en
speciell ställning i konstitutionellt
hänseende. Det får anses kräva starka
skäl, skriver fullmäktige, för att ändra
ett förhållande som bestått i över 300
år.
I stadgan till det europeiska
centralbankssystemet (ECBS-stadgan)
finns ett uttryckligt krav på
riksbankschefens självständighet. Enligt
stadgan skall ämbetstiden för en
centralbankschef vara minst fem år. Han
får avsättas endast om han inte längre
uppfyller de krav som ställs för att han
skall kunna fullgöra sin arbetsuppgifter
eller om han har gjort sig skyldig till
allvarlig försummelse. Bestämmelser om
fem års ämbetstid finns redan införda i
regeringsformen. Däremot måste
komplettering ske så att det finns
uttryckliga kriterier för när
riksbankschefen får avsättas. Ändringar
skall göras oavsett om Sverige deltar i
fas tre för införandet av den gemensamma
valutan eller inte, skriver fullmäktige.
Riksbanken har redan nu en självständig
ställning gentemot regeringen. Det
gäller även vid en internationell
jämförelse. I andra länder, där
centralbanken är en myndighet under
regeringen, förekommer det att
regeringsledamöter kan delta i
sammanträden vid vilka penningpolitiska
beslut fattas. Enligt fullmäktiges
uppfattning bör fullmäktige även
framgent väljas av riksdagen eftersom
Riksbanken är riksdagens verk. Det kan
dock finnas anledning att se över
mandatperioderna och valbarhetskraven.
Kärnpunkten i kravet på oberoende,
framhåller fullmäktige vidare, är att
varken den europeiska centralbanken
(ECB), de nationella centralbankerna
eller medlemmarna av deras beslutande
organ skall begära eller ta emot
instruktioner för utövandet av sin
verksamhet från gemenskapsinstitutioner,
medlemsstaternas regeringar eller något
annat organ. Fullmäktige vill för att
markera Riksbankens oberoende att det i
riksbankslagen skall anges att riksdagen
endast skall kunna ge instruktioner i
form av lag.
Fullmäktige betonar att en
förutsättning för gynnsam ekonomisk
utveckling, inkl. stabil tillväxt och
hög sysselsättning är att penningvärdet
värnas. Därför bör ett lagstadgat mål
sättas upp för Riksbanken att värna
penningvärdet medan stöd för den
allmänna ekonomiska politiken i övrigt
måste utformas så att detta mål inte
kommer i fara. Med ett mål angivet i
lagen kan ingen tveksamhet råda om vad
som är huvudmålet för penning- och
valutapolitiken.
Fördraget och ECBS-stadgan berör inte
valutapolitiken på nationell nivå, dvs.
fram till inträdet i den tredje fasen av
EMU. I den monetära unionen kommer rådet
(ekonomi- och finansministrarna) att
lägga fast övergripande riktlinjer för
valutapolitiken avseende den gemensamma
valutans växelkurs gentemot länder
utanför unionen. Det blir således
regeringarna som kan påverka
valutapolitiken. I Sverige har
Riksbanken ett grundlagsfäst ansvar för
valutapolitiken. Vid en översyn av det
svenska regelverket kan skillnaderna
mellan den svenska traditionen och den
som präglar ECB:s regler aktualisera en
diskussion om ansvarsfördelningen när
det gäller valutapolitiken. Fullmäktige
anför att man finner en sådan diskussion
naturlig, men vill understryka vikten av
att ansvarsfördelningen även framgent
utformas på ett sådant sätt att
Riksbankens möjligheter att uppnå målet
att värna penningvärdet bevaras.
I propositionen redovisar regeringen de
många nya förutsättningarna för penning-
och valutapolitiken, vilka har sin grund
både i Sveriges medlemskap i EU och i de
förändrade villkoren för den ekonomiska
politiken i övrigt. Regeringen förklarar
därvid att den avser att förbereda de
förändringar i lagstiftningen som är
motiverade av de nya förutsättningarna
för penning- och valutapolitiken.
Riksdagen kommer senare att få ta
ställning till frågan om ett svenskt
deltagande i tredje etappen av EMU. Ett
beslut i EU om vilka länder som skall
ingå i EMU den 1 januari 1999 väntas vid
eller strax efter årsskiftet 1997/98.
Regeringen understryker vikten av att
beslutet förbereds väl med både
faktaunderlag och en bred allmän debatt.
Regeringen har därför nyligen tillsatt
en expertutredning för att ta fram
underlag inför beslutet. Den skall vara
klar i oktober 1996.
I propositionen konstateras att Sverige
har en annan ordning än övriga EU-länder
när det gäller ansvarsfördelningen
avseende valutapolitiken. I Sverige är
det Riksbanken som beslutar om
växelkursregimen. I övriga EU-länder
vilar ansvaret för denna typ av beslut
på regeringen. Sådana skillnader mellan
länderna i beslutskompetens kan försvåra
Sveriges samarbete med andra länder inom
EU. Valet av växelkursregim och frågor
rörande valutasamarbete med andra
länder, inkl. fastställande av
centralkurser inom ERM, är centrala
frågor inom den ekonomiska politiken. I
propositionen konstateras att det mot
denna bakgrund vore naturligt att
ansvaret för dessa frågor ligger hos
regeringen.
I tre partimotioner Fi15 (m) yrkande 6,
Fi16 (fp) yrkande 3 och Fi18 (kds)
yrkande 4 begärs att regeringen skall
lägga fram lagförslag om att stärka
Riksbankens oberoende.
I motion Fi15 (m) anför motionärerna
att regeringen snarast bör lägga fram en
proposition angående ökat oberoende för
Riksbanken i enlighet med
Riksbanksutredningens förslag.
Motionärerna hänvisar till Riksbankens
skrivelse till finansutskottet och anser
att även om ett genomförande måste dröja
till efter 1998 års val till den del det
förutsätter grundlagsändring bör
regeringen skyndsamt framlägga
erforderliga förslag.
I motion Fi16 (fp) begärs också förslag
om ändrad lagstiftning för att stärka
Riksbankens självständighet, och
motionärerna hänvisar till Riksbankens
skrivelse. Det gäller bl.a.
riksbankschefens ställning och förbud
att begära eller motta instruktioner för
fullmäktige. Vidare hänvisas till att
regeringen anser att frågor om
valutaregim bör flyttas från
riksbanksfullmäktige till regeringen.
Motionärerna anför att det
överensstämmer med beslutsprocessen i
flertalet andra länder och har ingen
invändning mot det.
I motion Fi18 (kds) anser motionärerna
också att regeringen bör lägga fram
förslag i syfte att stärka Riksbankens
ställning. De anser också att Riksbanken
skall ges en från staten mer fristående
ställning och att det är motiverat att
lägga över beslutanderätten från
Riksbanken till regeringen för
valutapolitiken, valet av
växelkursregim, valutasamarbete med
andra länder och fastställande av
centralkurser inom ERM.
Under behandlingen av proposition 25 har
konstitutionsutskottet beslutat
vverlämna till finansutskottet tre
motioner rörande Riksbankens ställning
som väcktes under allmänna motionstiden
1995.
I motion 1994/95:K204 av Lars Tobisson
m.fl. (m) yrkas att riksdagen begär att
regeringen med utgångspunkt i
Riksbanksutredningens betänkande
skyndsamt lägger fram förslag i syfte
att stärka Riksbankens oberoende. I
motion 1994/95:K219 av Anne Wibble och
Lars Leijonborg (fp) yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag i syfte att
stärka Riksbankens oberoende. Lars
Tobisson m.fl. (m) framhåller bl.a. att
Riksbanksutredningens förslag var så
utformade att ett kommande europeiskt
samarbete på det monetära området inte
onödigtvis skulle behöva försvåras eller
fördröjas. Frågan om Riksbankens
oberoende handlar enligt motionärerna
inte bara om effektivitet i kampen mot
inflationen utan rör också genom att
Sverige nu är medlem i EU vår förmåga
att uppfylla ett avtalsenligt åtagande.
För Sveriges del blir det under alla
omständigheter nödvändigt att ändra den
grundlagsbestämmelse som föreskriver
riksbankschefens obegränsade
avsättlighet. Det är enligt motionärerna
ofrånkomligt att regeringen förelägger
riksdagen förslag om stärkande av
Riksbankens oberoende under innevarande
mandatperiod. Önskvärdheten av att
markera bred politisk uppslutning kring
målet att bekämpa inflationen och därmed
sänka räntenivån motiverar att detta
förslag läggs fram så snart som möjligt.
De synpunkter som Anne Wibble och Lars
Leijonborg (fp) framför i sin motion är
liknande.
I motion 1994/95:Fi207 av Birgitta
Hambraeus (c) yrkas att riksdagen
beslutar att Riksbanken skall förbli
under demokratisk kontroll som
riksdagens bank (yrkande 3).
Som framgår av propositionen uttalade
regeringen i konvergensprogrammet att
den senare skulle återkomma med förslag
beträffande de förändringar av
Riksbankens ställning som följer av
Sveriges åtagande enligt fördraget under
etapp två av EMU, bl.a. beträffande
riksbankschefens ställning. Enligt
stadgan för ECBS skall
centralbankschefen inte kunna avsättas
annat än då han inte kan fullgöra sin
tjänst eller uppenbart missköter sitt
uppdrag. Utskottet har tidigare ställt
sig positivt till att en sådan ändring
föreläggs riksdagen under
mandatperioden. Vad gäller de övriga
frågorna som motionärerna och
fullmäktige i Riksbanken tar upp vill
utskottet anföra följande.
Fullmäktige utgår i sin skrivelse från
att Sverige kommer att delta i den
tredje fasen av EMU. Det är också
utgångspunkten i förslagen i motionerna
från Moderaterna, Folkpartiet och
Kristdemokraterna. Det är utskottets
uppfattning att den svenska ekonomin kan
utvecklas i den positiva riktning som
redovisas i konvergensplanen. Sverige
skulle enligt denna uppfylla
konvergenskraven, med undantag för
skuldkvoten och därmed sannolikt
kvalificera sig för ett deltagande i
EMU. Sverige deklarerade i
medlemskapsförhandlingarna att ett
slutligt svenskt ställningstagande
avseende övergången till den tredje
etappen av EMU kommer att göras i ljuset
av den fortsatta utvecklingen och i
enlighet med fördraget. Såvitt
regeringen nu bedömer kan riksdagen
behöva ta ställning till ett svenskt
deltagande i den tredje etappen av EMU
under våren 1997.
Regeringen har förklarat sin avsikt att
förbereda de förändringar i
lagstiftningen som är motiverade av de
nya förutsättningarna för penning- och
valutapolitiken. De förändringar i
lagstiftningen som skall övervägas är
sådana som i stor utsträckning berör
regeringsformen. Utskottet utgår från
att regeringen på det sätt som är
brukligt vid sådana förändringar
eftersträvar en bred och stabil
parlamentarisk grund. Något ytterligare
ställningstagande från riksdagens sida
till Riksbankens skrivelse och yrkandena
i motionerna synes därför inte
motiverat. Med hänsyn härtill föreslår
utskottet att motionerna 1994/95:K204
(m), 1994/95:K219 (fp), 1995/96:Fi15 (m)
yrkande 6, 1995/96:Fi16 (fp) yrkande 3
och 1995/96:Fi18 (kds) yrkande 4 avslås
av riksdagen.
Beträffande yrkande 3 i motion
1994/95:Fi207 (c) att riksdagen skall
besluta att Riksbanken skall förbli
under demokratisk kontroll som
riksdagens bank, vill utskottet endast
hänvisa till grundlagens bestämmelser
och att det inte är aktuellt med någon
förändring av huvudmannaskapet för
Riksbanken. Motion 1994/95:Fi207 yrkande
3 avslås av utskottet.
Beslut om Sveriges deltagande i ERM
I Vänsterpartiets motion Fi17 yrkande 2
krävs att frågan om eventuell ERM-
anslutning av kronan måste beslutas av
riksdagen.
Finansutskottet vill med anledning härav
anföra följande. Sverige kommer senare
att ta ställning till deltagande i ERM.
Beslut om anknytning och fastställande
av centralkurs inom ERM bör ske på ett
sådant sätt att möjligheter till
spekulationer i största möjliga
utsträckning begränsas. Det lämpar sig
för Sveriges del därför inte för den
beslutsordning som riksdagen tillämpar
och som förordas i Vänsterpartiets
partimotion. Motion Fi17 (v) yrkande 2
avstyrks därmed av utskottet.
Skattepolitiken
Inriktningen av skattepolitiken
I propositionen framhålls att
skattepolitiken är ett av de områden som
regeringen inriktar sig på för att
stärka tillväxten och sysselsättningen.
Skattepolitiken har under det senaste
året präglats av behovet av att sanera
statsfinanserna. Det har, anför
regeringen, varit nödvändigt att höja
skatteuttaget både för att minska de
mycket stora budgetunderskott som
uppstod i början av 1990-talet och för
att få en rimlig fördelningsprofil i
budgetsaneringen. Samtidigt har det
varit nödvändigt att begränsa
skattehöjningarna så långt som möjligt
för att inte i onödan försvaga den
inhemska efterfrågan och försämra
ekonomins funktionssätt.
Regeringen betonar att utrymmet för
fler skattehöjningar nu är ytterst
begränsat och att det inte kan bli tal
om vare sig ökade utgifter eller
ofinansierade skattesänkningar.
I motion Fi15 av Carl Bildt m.fl. (m)
anförs att målet för den ekonomiska
politiken i bred bemärkelse bör vara att
skapa förutsättningar för hög tillväxt,
en god realinkomstutveckling och
tillräckligt många nya arbeten för att
eliminera massarbetslösheten.
Budgetsaneringen måste enligt motionen
baseras på utgiftsminskningar och inte
på skattehöjningar. I motionen föreslås
bl.a. sänkning av skatten på
kapitalinkomster till 25 % (yrkande 10),
sänkning till den tidigare nivån på
avkastningsskatten på
pensionsförsäkringar (yrkande 11),
slopande av förmögenhetsskatten (yrkande
14), sänkning av fastighetsskatten på
småhus och hyreshus till 1,5 % (yrkande
16) och slopande av den allmänna
löneavgiften på 1,5 % (yrkande 20). I
fråga om den statliga inkomstskatten
kräver motionärerna en sänkning till 20
% (yrkande 17) och ett återinförande av
fullt inflationsskydd i skatteskalan
(yrkande 18). Därutöver föreslås en
skattereduktion på 50 % för
omsorgstjänster och vissa andra tjänster
i hemmen (yrkande 23) och även en
skattereduktion eller avdrag för
reparation och underhåll av bostäder
(yrkande 25). I motionen föreslås också
att riksdagen hos regeringen begär
förslag om finansiering av
skattesänkningar med utgångspunkt i
Moderata samlingspartiets
budgetalternativ för innevarande
budgetår (yrkande 24).
I motion Fi16 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) kritiseras propositionen för dess
brist på företagar- och tillväxtvänlig
ekonomisk politik. Nyckeln till fler
jobb är fler företagare och därför bör
så många som möjligt stimuleras att
starta eget. Ett hinder mot en gynnsam
utveckling är sådana skatter som
belastar företagandet och enskilda
människors inkomster från arbete,
studier och sparande. Dagens instabila
skattepolitik leder enligt motionärernas
uppfattning till en sådan osäkerhet om
de framtida skattereglerna att
företagande och investeringar påverkas
negativt. En annan invändning mot dagens
skattepolitik gäller skatternas totala
omfattning som enligt motionärernas
mening inte bör överskrida nivån 50 %. I
motionen yrkar de därför bl.a. på
avskaffande av den tillfälliga höjningen
av marginalskatten, den s.k. värnskatten
(yrkande 11). De yrkar också på
upphävande av beslutet om lägre moms på
mat (yrkande 14). Förslag framförs också
om ett antal skattesänkningar som berör
företagande.
I motion Fi17 av Gudrun Schyman m.fl.
(v) refereras regeringens konstaterande
att utrymmet för ytterligare
skattehöjningar är begränsat.
Vänsterpartiet delar denna principsyn
men menar ändå att det statsfinansiella
läget gör det motiverat att något
ytterligare skärpa skatteuttaget
(yrkande 5 delvis).
Enligt motion Fi18 av Mats Odell m.fl.
(kds) ligger roten till dagens
arbetslöshet och ekonomiska problem i
att Sverige under lång tid har haft en
för svag ekonomisk tillväxt. Som ett led
i att stimulera efterfrågan på tjänster
och särskilt tjänster till hushållen,
och därigenom främja sysselsättningen,
föreslår motionärerna bl.a. en sänkning
av tjänstemomsen (yrkande 19) och lägre
beskattning av hushållstjänster (yrkande
20). I motionen föreslås också att en
särskild skattsedel för ungdomar som
utför tjänster åt hushållen införs
(yrkande 21).
Skatteutskottet framhåller i sitt
yttrande (1995/96:SkU3y) till
finansutskottet att det senaste årets
ändringar inom beskattningen har
bidragit till att sanera
statsfinanserna. Skatteutskottet anför
att det nu inte kan vara aktuellt att
vidta några lättnader i uttaget av
statlig inkomstskatt genom att upphäva
den s.k. värnskatten eller att försvaga
budgeten med ofinansierade
skattesänkningar för dem som har
förmögenhet eller kapitalinkomster. Inte
heller vill skatteutskottet medverka
till att nu höja momsen på mat till den
generella momsnivån.
Beträffande frågan om
skattebelastningen på tjänster av olika
slag erinrar skatteutskottet om att en
skattedifferentiering på detta område
skulle vålla svåra gränsdragnings- och
kontrollproblem och avvika från
principerna om en enhetlig beskattning.
Om en sänkning av skatterna för olika
tjänster skall kunna nå påvisbara
effekter från sysselsättningssynpunkt
krävs mycket kraftiga sänkningar av
skatterna på dessa områden med
motsvarande skattebortfall som följd.
Skatteutskottet avvisar ofinansierade
skattesänkningar och vidhåller sin
tidigare inställning att resultatet av
Skatteväxlingsutredningens arbete bör
avvaktas. Skatteutskottet vill dock inte
utesluta att frågan om sänkning av
skatten inom tjänstesektorn kan behöva
prövas i framtiden.
När det gäller frågan om
skattereduktion eller avdrag för
reparation och underhåll av bostäder
framhåller skatteutskottet att ett
omfattande stöd till sådan verksamhet
utgått under de senaste åren. Former för
och omfattning av statens stöd till
bl.a. underhåll och reparation av
bostäder ingår i det utredningsuppdrag
regeringen givit den bostadspolitiska
utredningen. Utredningsarbetet skall
enligt direktiven vara avslutat i
september 1996. Resultatet av
utredningens överväganden och den
fortsatta beredningen av utredningens
förslag bör avvaktas av riksdagen.
Skatteutskottet har,
sammanfattningsvis, inte funnit någon
anledning till erinran mot propositionen
i nu nämnda delar och avstyrker aktuella
motionsyrkanden.
Företrädare för Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet
liberalerna, Vänsterpartiet och
Kristdemokraterna har anmält avvikande
meningar till skatteutskottets yttrande.
Bostadsutskottet tar i sitt yttrande
(BoU3y) till finansutskottet upp två av
de yrkanden som behandlas i detta
avsnitt. Det gäller för det första
yrkande 25 i motion Fi15 (m) om avdrag
eller skattereduktion för reparationer
och underhåll av bostäder. Liksom
skatteutskottet hänvisar
bostadsutskottet till den
bostadspolitiska utredningen och
avstyrker motionen.
För det andra behandlar
bostadsutskottet nivån på
fastighetsskatten på bostäder. Enligt
motion Fi15 (m) yrkande 16 bör
fastighetsskatten sänkas till 1,5 % för
år 1996. Bostadsutskottet erinrar om
bakgrunden till beslutet om att
fastighetsskatten skall vara 1,7 % av
taxeringsvärdet fr.o.m. beskattningsåret
1996. År 1993 beslutade riksdagen om
vissa höjningar under år 1994-1996 av de
s.k. garanterade räntenivåerna i det
statliga systemet för räntesubventioner
vid ny- och ombyggnad av bostadshus. År
1994 beslutade riksdagen att höjningarna
inte skulle genomföras vad avser åren
1995 och 1996. Den besparing som därmed
uteblev beslutades i stället inhämtas
genom en höjning av fastighetsskatten.
Bostadsutskottet konstaterar att
beslutet att höja nivån på
fastighetsskatten således fattades i
syfte att ge utrymme för ekonomiska
lättnader för vissa delar av
bostadsbeståndet. Denna omfördelning
inom bostadsbeståndet var nödvändig för
att mildra de omfattande ekonomiska
påfrestningar som drabbat framför allt
de bostäder som producerades kring år
1990. Uteblivna åtgärder skulle
ytterligare ha förvärrat situationen för
dessa bostäder och sannolikt medfört ett
ökande antal obeståndsfall. Sett ur
bostadspolitisk synvinkel var således en
höjd fastighetsskatt att föredra framför
ett genomförande av höjningen av
räntenivån. Bostadsutskottet anför att
man vidhåller denna uppfattning och
avstyrker således motionsyrkandet.
Moderata samlingspartiets företrädare
har anmält avvikande mening i
bostadsutskottet.
Finansutskottet vill för sin del anföra
följande. Skattepolitiken är en central
del av den ekonomiska politiken och har
bidragit till att ge saneringen av
statsfinanserna en rimlig
fördelningsprofil. Under 1996 genomförs
också en fördelningspolitisk
skatteväxling, där momsen på mat sänks
inom ramen för ett i stort sett
oförändrat totalt skatteuttag.
Sänkningen av matmomsen har vidtagits
för att värna om särskilt utsatta
grupper som barnfamiljer, pensionärer
och låginkomsttagare som i allmänhet
använder en relativt stor del av sin
hushållsbudget till matinköp. Utskottet
vill däremot bestämt avvisa en
skattepolitik som försvagar budgeten med
ofinansierade skattesänkningar för dem
som har förmögenhet eller stora
kapitalinkomster.
Beträffande nivån på fastighetsskatten
hänvisar utskottet till
bostadsutskottets yttrande.
Finansutskottet har inte heller några
invändningar mot skatteutskottets
yttrande. Utskottet ställer sig med det
anförda bakom den skattepolitik som
redovisas i propositionen.
Med hänvisning till skatteutskottets
och bostadsutskottets yttranden samt vad
utskottet anfört avstyrks motionerna
Fi15 (m) yrkandena 10, 11, 14, 16, 18,
20 och 23-25, Fi16 (fp) yrkandena 11 och
14, Fi17 (v) yrkande 5 (delvis) samt
Fi18 (kds) yrkandena 19-21.
Kommunal inkomstbeskattning
I motion Fi15 av Carl Bildt m.fl. (m)
tas den kommunala inkomstbeskattningen
upp. Det sker i anslutning till en
diskussion om behovet av att återställa
marginalskattereformen. I motionen
framhålls att kommunalskatterna redan i
år genomsnittligt sett har stigit.
Därtill förbereds i många kommuner
ytterligare skattehöjningar inför år
1996. Detta skärper såväl
marginalskatten som den genomsnittliga
skatten på arbete och försämrar
förutsättningarna för tillväxt och nya
jobb. Därför bör en effektiv spärr mot
kommunala skattehöjningar införas. Det
bör ske i avvaktan på att en total
översyn av de kommunala uppgifterna och
deras finansiering har genomförts.
Motsvarande krav reses även i motion
Fi10 av Carl Bildt m.fl. (m) som väckts
med anledning av proposition 1995/96:64
Ett nytt utjämningssystem för kommuner
och landsting m.m. Där läggs också ett
konkret förslag till utformning av en
sådan spärr. Motionärerna konstaterar
att det i nuvarande samhällsekonomiska
läge är särskilt angeläget att
kommunalskatterna inte höjs. Tvärtom
finns det skäl att uppmuntra till
skattesänkningar när omprövningar och
produktivitetshöjningar skapar utrymme
för sådana.
För att motverka kommunala
skattehöjningar bör enligt motionärerna
en spärr byggas in i lagen om
utbetalning av kommunalskattemedel för
år 1996. Den bör utformas så att
kommuner och landsting som beslutar om
höjd utdebitering i praktiken endast får
behålla en mindre del av de
skatteintäkter som höjningen leder till.
Det bör ske genom en ändrad
neutraliseringsavgift i sådana fall.
Finansutskottet står bakom regeringens
uttalanden i 1995 års
kompletteringsproposition om att
utrymmet för kommunala skattehöjningar
är starkt begränsat och att den allmänna
kommunala skattenivån inte kan höjas
utan negativa återverkningar på
samhällsekonomin. I anslutning till sin
behandling av den kommunala ekonomin i
våras hävdade utskottet att ekonomiska
obalanser i kommuner och landsting
främst måste åtgärdas med hjälp av
utgiftsminskningar och effektiviseringar
(1994/95:FiU19, rskr. 416, 417).
Utskottet står fast vid denna
ståndpunkt men är samtidigt medvetet om
att ett antal kommuner beslutat om ökad
utdebitering för år 1996. Det måste
enligt utskottet främst ses som ett
uttryck för svårigheterna att såväl slå
vakt om de kommunala kärnverksamheterna
som samtidigt på kort tid anpassa sig
till stora och på kommunal nivå
svårpåverkbara utgiftsökningar, t.ex.
effekterna av arbetslösheten.
Utskottet kan inte ställa sig bakom de
förslag till åtgärder mot kommunala
skattehöjningar fr.o.m. 1996 som förs
fram i de moderata motionerna. Utskottet
avstyrker därför motionerna Fi10 (m)
yrkande 6 och Fi15 (m) yrkande 19.
Företagsbeskattning
Regeringen konstaterar i propositionen
att de svenska företagsskatterna är
konkurrenskraftiga vid en internationell
jämförelse. Samtidigt medförde den
omläggning som beslutades 1993 ett ökat
skatteuttag på företagen. Regeringen har
därför tidigare uttalat att
skatteuttaget skall sänkas. En ram på
två miljarder kronor har avsatts för
detta ändamål. De regler som den
borgerliga regeringen införde 1994 med
en generell lättnad i beskattningen av
utdelningar och reavinster medförde
högst osäkra effekter på
investeringarna, samtidigt som de
innebar betydande skattelättnader för
privatpersoner med stora aktieinnehav.
Lättnader på bolagsnivå är principiellt
sett att föredra, samtidigt som de kan
förenas med ett tillfredsställande
fördelningsmässigt utfall, skriver
regeringen.
Ett riskkapitalavdrag innebärande en
beloppsbegränsad skattereduktion vid
deltagande i nyemissioner i onoterade
aktiebolag under inkomståren 1996 och
1997 bör enligt regeringen införas.
Vidare bör den tidigare avskaffade
kvittningsrätten återinföras. Det
innebär att företagare med nystartad
aktiv verksamhet ges möjlighet att
kvitta underskott i verksamheten mot
tjänsteinkomster. Dessa frågor behandlas
i proposition 1995/96:109. På längre
sikt vill regeringen pröva en omläggning
av beskattningen som innebär att
företagen vid betalningen av bolagsskatt
får tillgodoräkna sig de skatter som
betalats på utdelningar och reavinster
av ägare som är skattskyldiga i Sverige.
Alltjämt bör dock gälla att ett
finansieringsbehov utöver två miljarder
kronor skall tillgodoses genom andra
ändringar inom ramen för
företagsbeskattningen. Om generella
lättnader inte är möjliga att genomföra
bör selektiva lättnader prövas. Avsikten
är att de nya reglerna skall gälla
fr.o.m. den 1 januari 1998. Ett
utredningsarbete med denna inriktning
aviseras.
I motion Fi15 av Carl Bildt m.fl. (m)
betonas att skatteklimatet måste bli mer
näringsvänligt. Enligt motionärernas
mening missgynnar skattesystemet i
Sverige företagande och kapitalbildning.
I motionen yrkas nu först och främst
slopad dubbelbeskattning på utdelad och
kvarhållen vinst i aktiebolag, eftersom
denna dubbelbeskattning leder till
inlåsningseffekter som konserverar den
etablerade företagsstrukturen och
försvårar expansion inom nya,
framtidsinriktade sektorer (yrkande 12).
Vidare yrkas på lindrade spärregler för
fåmansbolag och att det som inte kan
betecknas som arbetsinkomst skall
beskattas som kapitalinkomst (yrkande
13). Motionärerna kräver vidare slopad
fastighetsskatt på industrifastigheter
och kommersiella lokaler (yrkande 15)
och föreslår slutligen införande av ett
något annorlunda utformat
riskkapitalavdrag för vissa
riskkapitalplaceringar under de närmaste
fem åren. Avdraget skall ha ett
skattemässigt värde på 30 % och får ej
överstiga 300 000 kronor årligen och
skall avse förvärv av nyemitterade
aktier direkt eller via särskilda
mellanhandsinstitut i onoterade bolag
som är verksamma i Sverige (yrkande 40).
För att förbättra
riskkapitalförsörjningen föreslås även i
motion Fi16 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) att den dubbla beskattningen av
företagens vinster avskaffas (yrkande
12). Samma krav förs fram i motion Sk28
(yrkande 1) av Isa Halvarsson och Karin
Pilsäter (fp). I motion Fi16 krävs också
ett avskaffande av fastighetsskatten på
industribyggnader (yrkande 13) och
föreslås att ett riskkapitalavdrag som
inte är tidsbegränsat till två år och
som också gäller för aktier som handlas
på nya marknadsplatser för
innovatörskapital införs (yrkande 15).
Enligt motion Fi17 av Gudrun Schyman
m.fl. (v) är rätten till
kompetensutveckling en av dagens stora
fördelningspolitiska frågor. De föreslår
därför inrättandet av ett
framtidsfondsystem med syfte att satsa
på kompetensutveckling och utvecklande
av arbetsorganisation och vars
finansiering skall ske genom årliga
vinstavsättningar. I avvaktan på att ett
vinstdelningsprogram tas fram föreslår
motionärerna att framtidsfonderna
finansieras genom att bolagsskatten höjs
från 28 till 30 %. De föreslår dessutom
en extra värnskatt på 5 % för större
bolagsvinster (yrkande 5 delvis). Vad
beträffar regeringens förslag till
kvittning och riskkapitalavdrag
framhåller motionärerna risken för
skatteplanering och avvisar därför
regeringens tankar på återinförande av
kvittningsrätten under fem år - dock att
de möjligen kan tänka sig en mer
begränsad tid, t.ex. 2-3 år - samt
införandet av ett riskkapitalavdrag
(yrkande 7 delvis).
I motion Fi18 av Mats Odell m.fl. (kds)
förordas en som huvudprincip generell
näringspolitik som stärker de befintliga
företagens livskraft och främjar
tillkomsten av nya företag. Motionärerna
redovisar en positiv inställning till
möjligheten till skattereduktion för
riskkapitalinvesteringar för den som
köper nyemitterade aktier i onoterade
bolag men anser att stimulanser för ökad
riskkapitalförsörjning inte skall vara
beroende av konjunktursvängningar utan
ges långsiktigt stabila villkor. Därför
föreslås att avdragsmöjligheten skall
vara permanent (yrkande 13). Vidare
föreslår motionärerna att royalty på
patenterade uppfinningar skall vara
skattefri i två år (yrkande 14), ett
omedelbart slopande av
dubbelbeskattningen av riskkapital
(yrkande 17) och ett återgående till de
tidigare momsinbetalningsreglerna
(yrkande 18). I motion Sk27 av Michael
Stjernström m.fl. (kds) krävs också att
dubbelbeskattningen på riskvilligt
kapital avskaffas (yrkande 8).
Skatteutskottet framhåller i sitt
yttrande (SkU3y) att inriktningen i
fråga om företagsbeskattningen bör vara
att åstadkomma ett regelsystem som kan
förväntas förbli stabilt och ge fasta
spelregler åt företagen. För att komma
dithän måste reglerna vara ordentligt
genomtänkta och vinna ett brett
politiskt stöd. Som regeringen anför bör
därför planerna på förändringar inom
företagsbeskattningen behandlas inom ett
grundligt utredningsarbete med
inriktning på att utforma en hållfast
reform till 1998.
För dagen bör emellertid företagen ges
en annan typ av skattelättnad som är
lättare att genomföra, och
skatteutskottet ser positivt på
regeringens förslag till
riskkapitalavdrag och återinförd
kvittningsrätt.
Skatteutskottet har inget att invända
mot propositionen och avstyrker
motionerna.
Avvikande meningar till
skatteutskottets yttrande har anmälts av
företrädare för Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet
liberalerna, Vänsterpartiet och
Kristdemokraterna.
Finansutskottet delar skatteutskottets
uppfattning. Utskottet vill särskilt
understryka att de lättnader som är
aktuella för företagen av
statsfinansiella skäl måste rymmas inom
den ram på två miljarder kronor som
tidigare har avsatts för detta ändamål.
Det kan således inte komma i fråga att
utöver de nu nämnda lättnaderna vidta
sådana åtgärder som att upphäva besluten
om fastighetsskatt på
industrifastigheter eller
tidigareläggning av momsinbetalningar.
Beträffande förslagen om en höjning av
bolagsskatten och en extraskatt på
större bolagsvinster vill utskottet
påpeka att en ensidig höjning av
bolagsskatten skulle inverka negativt på
de svenska företagens konkurrensförmåga.
Med hänvisning till vad som anförts
avstyrker finansutskottet motionerna
Fi15 (m) yrkandena 12, 13, 15 och 40,
Fi16 (fp) yrkande 12, 13 och 15, Fi17
(v) yrkandena 5 (delvis) och 7 (delvis),
Fi18 (kds) yrkandena 13, 14, 17 och 18,
Sk27 (kds) yrkande 8 samt Sk28 (fp)
yrkande 1.
Fordonsskatt
Riksdagen tillstyrkte våren 1995
regeringens förslag om en höjning av
försäljningsskatten på motorfordon med
20 % den 1 januari 1996 (prop.
1994/95:203, bet. SkU28, rskr. 439).
Detta förslag var en av de åtgärder som
vidtogs för att finansiera vårt
medlemskap i Europeiska unionen.
Regeringen föreslår nu i propositionen
att denna höjning återtas och ersätts
med en höjning av fordonsskatten fr.o.m.
den 1 januari 1996. Höjningen återtas
genom en ändring i lagen (1978:69) om
försäljningsskatt på motorfordon. För
att få samma varaktiga nettoeffekt krävs
att fordonsskatten höjs med 10 %.
Skatteutskottet tillstyrker i sitt
yttrande (SkU3y) propositionens förslag
att återta höjningen av
försäljningsskatten och i stället höja
fordonsskatten.
Företrädare för Moderata
samlingspartiet har i en avvikande
mening till skatteutskottets yttrande
anmält att de biträder förslaget att
undanröja höjningen av
försäljningsskatten men att de motsätter
sig förslaget att höja fordonsskatten.
Finansutskottet har samma uppfattning
som skatteutskottet och tillstyrker
propositionens förslag. En lägre nivå på
försäljningsskatten stimulerar
förnyelsen av bilparken vilket har
positiva effekter på miljön. Utskottet
vill - i likhet med skatteutskottet -
framhålla att det vore oansvarigt att
slopa höjningen av försäljningsskatten
utan att kompensera skattebortfallet.
I detta sammanhang vill utskottet ta upp
följande. I proposition 1995/96:6
Vidareutveckling av systemet med
miljöklasser för fordon m.m. föreslås
att miljöklassystemet enligt
bilavgaslagen (1986:1386) kompletteras
med klasserna 1 E för elbilar och 1 H
för hybridbilar. Detta föranleder
följdändringar i lagen (1978:69) om
försäljningsskatt på motorfordon.
Jordbruksutskottet har till
finansutskottet överlämnat det senare
lagförslaget för samordning med
förslaget om ändring i samma lag som
läggs fram i proposition 1995/96:25.
Övriga förslag i proposition 1995/96:6
behandlas i betänkandet 1995/96:JoU6.
I skatteutskottets yttrande
(1995/96:SkU2y) till jordbruksutskottet
över proposition 1995/96:6 föreslås att
den skattebefrielse som nu gäller för
eldrivna bilar fram till den 1 januari
1998 består i avvaktan på det av
regeringen aviserade förslaget om
emissionskrav m.m. för dessa fordon. Ett
enigt skatteutskott föreslår därför att
övergångsbestämmelsen i förslaget till
lag om ändring i lagen (1978:69) om
försäljningsskatt på motorfordon
utformas i enlighet med nuvarande regel
om skattebefrielse för dessa bilar. Av
betänkandet 1995/96:JoU6 framgår att
jordbruksutskottet inte har något att
invända mot skatteutskottets förslag.
Finansutskottet har ingen erinran mot
regeringens förslag beträffande
försäljningsskatt på motorfordon.
Skatteutskottets komplettering är av
lagteknisk karaktär och innebär ingen
förändring jämfört med dagens regler.
Utskottet tillstyrker att lagen får den
utformning som skatteutskottet föreslår.
Utskottets förslag till lydelse av lagen
om försäljningsskatt framgår av bilaga 2
till betänkandet.
Förmånsbeskattning av bilar
I propositionen aviseras en översyn av
vägtrafikens samlade beskattning
omfattande såväl lätta som tunga fordon.
Däremot bör enligt regeringen
beskattningen av bilförmån inte
aktualiseras i detta sammanhang.
I flera motioner framförs önskemål om en
reformering av det nuvarande systemet
för beskattning av bilförmån. Dit hör
motion Fi18 (yrkande 33) av Mats Odell
m.fl. (kds) vari begärs en rättvisare
och mer miljöanpassad
bilförmånsbeskattning, sänkt fast
förmånsskatt och höjd skatt på den
rörliga bränslekostnaden. Även i motion
Fi23 (yrkande 9) av Karin Pilsäter och
Ola Ström (båda fp) begärs en förändring
av förmånsbeskattningen så att
bensinsnåla bilar och korta körsträckor
uppmuntras. I motion Fi41 (yrkande 6) av
Eva Eriksson m.fl. (fp) efterlyses ett
system som innebär beskattning efter
faktisk körsträcka. Per Rosengren m.fl.
(v) begär i motion Fi45 (yrkandena 1 och
2) skyndsamt förslag till skärpt
förmånsbeskattning som innebär att den
privata körningen schablonmässigt
beräknas till 4 000 mil om året. Även i
motion Fi54 av Elisa Abascal Reyes m.fl.
(mp) föreslås att den privata
körsträckan schablonmässigt skall
beräknas till 4 000 mil om året eller
att privata resor med tjänstebilar skall
deklareras och beskattas för sig.
Skatteutskottet anför i sitt yttrande
(SkU3y) att det är angeläget att få till
stånd en beskattning som är mer
relaterad till den privata körsträckan
än vad det nuvarande regelverket medger.
Skatteutskottet betonar att
beskattningen av förmånsbilar med rätt
utformning kan ha stor betydelse för
miljön. Nuvarande regler innebär att det
inte finns något incitament för
förmånstagaren att begränsa sin körning
eller att välja en bränslesnål bil.
Enligt beräkningar, baserade på
uppgifter från Trafik- och
klimatkommitténs betänkande SOU 1995:64,
är den genomsnittliga privata
körsträckan för förmånsbilar 2 300 mil
per år. I dag är reglerna utformade så
att den skattskyldige beskattas efter en
schablon som utgår från värdet av en bil
om den körs 1 500 mil per år.
Skatteutskottet förutsätter att det
utredningsarbete som pågår i
regeringskansliet rörande beskattningen
av förmånsbilar påskyndas så att ett
förslag snabbt kan föreläggas riksdagen.
Skatteutskottet anser att motionerna i
väsentlig del får anses tillgodosedda
med vad skatteutskottet anfört och
avstyrker motionerna.
I skatteutskottet har avvikande mening
avgivits av företrädarna för Folkpartiet
och Vänsterpartiet.
Finansutskottet vill erinra om att
finansministern i riksdagens kammare den
16 november 1995 redovisade att det nu
görs en samlad översyn vad gäller
beskattningen av vägtrafik i allmänhet.
Frågan om bilförmånerna är utbruten ur
det sammanhanget och studeras i särskild
ordning.
Utskottet vill inte föregripa det
arbete som pågår i regeringskansliet i
dessa frågor och anser inte att något
tillkännagivande är påkallat, men
förutsätter liksom skatteutskottet att
utredningsarbetet rörande beskattningen
av förmånsbilar påskyndas så att ett
förslag snabbt kan föreläggas riksdagen.
Därmed avstyrks motionerna Fi18 (kds)
yrkande 33, Fi23 (fp) yrkande 9, Fi41
(fp) yrkande 6, de båda yrkandena i Fi45
(v) samt Fi54 (mp).
Egenavgifter och löneavgifter
I motion Fi15 av Carl Bildt m.fl. (m)
anförs att höjningen av egenavgiften
till sjukförsäkringen med 3
procentenheter de närmaste åren
omedelbart bör undanröjas (yrkande 21).
Vidare framhålls att reglerna för
socialavgifter bör ändras så att
betalningsansvaret för samtliga
socialförsäkringsavgifter överförs till
löntagarna med motsvarande höjning av
bruttolönen (yrkande 22).
Finansutskottet vill erinra om att
riksdagen, på finansutskottets förslag,
hösten 1994 godkände regeringens förslag
att uttaget av allmänna egenavgifter
till sjukförsäkringen bör höjas med 1
procentenhet per år under 1996-1998
(prop. 1994/95:25, bet. FiU1, rskr. 145,
146). I enlighet med detta beslut har
regeringen i proposition 1995/96:69
Vissa socialförsäkringsfrågor, m.m.
föreslagit en höjning med 1 procentenhet
från den 1 januari 1996. Finansutskottet
hänvisar till
socialförsäkringsutskottets behandling
av den propositionen i betänkande
1995/96:SfU2 och ser ingen anledning att
aktualisera någon ändring av tidigare
fattade beslut rörande egenavgifter.
Utskottet kan inte heller finna något
skäl till att i detta sammanhang föreslå
en förändring av betalningsansvaret för
socialförsäkringsavgifter.
Med det anförda avstyrks motion Fi15
(m) yrkandena 21 och 22.
Skatteundandragande m.m.
I propositionen betonas vikten av att
kampen mot skattefusk och mot den
ekonomiska brottsligheten skärps och
effektiviseras. Regeringen redovisar
också vissa åtgärder som vidtagits i
syfte att bidra till att stärka samhälls
moralen genom att motverka skattefusk
och överutnyttjande av bidragssystemet.
Regeringen aviserar också en rad nya
initiativ för att motverka skattefusk
och ekonomisk brottslighet.
I motion Fi18 (yrkande 31) av Mats Odell
m.fl. (kds) föreslås att en central
myndighet inrättas som samordnar och
verkställer arbetet mot ekobrott. Ett
väl fungerande samarbete mellan polis,
åklagare samt kronofogde- och
skattemyndigheter är, betonar
motionärerna, nödvändigt för att uppnå
bra resultat.
Skatteutskottet erinrar i sitt yttrande
(SkU3y) om att skatteförvaltningen har
en central roll bl.a. för att komma till
rätta med momsfusk. Skatteutskottet har
inte något att erinra mot vad som anförs
i propositionen i denna del och
avstyrker motionen.
Kristdemokraternas företrädare har
avgivit avvikande mening i
skatteutskottet.
Finansutskottet instämmer i
skatteutskottets yttrande. Liksom
skatteutskottet vill finansutskottet
understryka vikten av ett kraftfullt
agerande från statsmakternas sida mot
den ekonomiska brottsligheten. Utskottet
vill erinra om att Ekobrottsberedningen
har i uppdrag att se över de
organisatoriska formerna för
ekobrottsbekämpningen. Vidare pågår ett
intensivt arbete i syfte att förbättra
skattekontrollen. Dit hör översynen av
de regler som bestämmer formerna för
skatterevisioner, skattetillägg och
förseningsavgifter. Även den pågående
översynen av generalklausulen mot
skatteflykt syftar till att stävja det
otillbörliga skatteundandragandet.
Enligt propositionen kommer förslag i
ett flertal av dessa frågor att
presenteras under våren.
Mot bakgrund av det anförda avstyrks
motion Fi18 (kds) yrkande 31.
Arbetsmarknadspolitik
Arbetsmarknadspolitikens inriktning
Regeringen framhåller i propositionen
(s. 65-71) att den aktiva arbetsmark
nadspolitiken är av central betydelse
för att främja en flexibel arbetsmark
nad, förebygga inflation, stärka
arbetskraftens kompetens och förhindra
en permanent utslagning från
arbetslivet. Målet är att göra en hög
och full sysselsättning möjlig.
Uppgiften att undvika
arbetslöshetsfällan är gigantisk.
Återhämtningen har redan påbörjats, och
regeringen räknar med att antalet
sysselsatta skall öka med i genomsnitt
75 000 personer per år under 1995 och
1996. Det är en historiskt sett mycket
hög ökningstakt, dubbelt så snabb som
för genomsnittet i EU.
Sysselsättningsökningen motsvaras
emellertid inte av en lika snabb minsk
ning av arbetslösheten, vilket enligt
regeringen beror på att allt fler söker
sig ut på arbetsmarknaden när ekonomin
återhämtar sig och på att den genom
snittliga arbetstiden samtidigt ökar.
Som en följd härav beräknas den öppna
arbetslösheten bara minska från 8,0 % år
1994 till 6,4 % år 1996.
Arbetslösheten är enligt regeringens
uppfattning fortfarande för hög och
minskar i alltför liten utsträckning.
Behovet av att utveckla och förnya ar
betsmarknadspolitiken är därför som
störst nu. Regeringen anser att poli
tiken måste fokuseras på att korta
vakanstider, minska långtidsarbetslöshet
och att mobilisera arbetskraften.
I propositionen redovisas en rad
åtgärder som vidtagits för att effektivi
sera arbetsmarknadspolitiken. Dessa
insatser har kompletterats med en utbygg
nad av den reguljära utbildningen.
Arbetslinjen har stärkts. Personer som
riskerar att slås ut permanent har
prioriterats. Arbetslöshetsförsäkringen
har ändrats i syfte att tydliggöra dess
karaktär av omställningsförsäkring.
Om arbetslöshetsförsäkringen förvandlas
från en omställningsförsäkring till en
långsiktig försörjning hotas, som
regeringen ser det, grundbulten i den
aktiva arbetsmarknadspolitiken -
arbetslinjen.
Det finns tecken på att
arbetsmarknadspolitiska åtgärder används
endast för att kvalificera för en ny
ersättningsperiod. Detta måste enligt
regeringens mening tas på allvar av
hänsyn till den enskilde och inför
risken att arbetsmarknadspolitiken
nedgraderas.
Enligt regeringen behöver gränsen
mellan arbetsmarknadsutbildning och
reguljär utbildning göras tydligare.
Arbetsmarknadsutbildningen skall i
första hand ses som en
omställningsutbildning och renodlas mot
yrkesutbildning. Regeringen skall
återkomma med förslag om en tydligare
skiljelinje, vilket kan behöva följas av
anpassningar i studiefinansieringssys
temet.
Det finns enligt propositionen vidare
skäl att överväga att ytterligare öka
kommunernas roll i
arbetsmarknadspolitiken. Samverkan
mellan kommuner, försäkringskassa och
arbetsförmedling skulle kunna leda till
en effektivare arbetslöshetsbekämpning.
En lokal förankring kan också bidra till
större träffsäkerhet och minska risken
för överutnyttjande. Möjligheten att
kunna erbjudas arbetsmarknadspolitiska
åtgärder och kvaliteten i dessa får dock
inte vara avhängig av var man bor.
En förutsättning för ett effektivt
bekämpande av fusk är att arbetsmarkna
dens parter medverkar aktivt. Den som
starkast försvarar ett väl utbyggt väl
färdssamhälle är, som regeringen ser
det, den som har störst anledning att
vara noggrann med att det inte
missbrukas.
I propositionen redovisas också det
omfattande utredningsarbete som pågår
och som berör arbetsmarknadspolitiken.
Regeringen anmäler att den kommer att be
dessa utredningar att redovisa sina
överväganden och förslag i centrala
frågor i februari 1996. Därefter avser
regeringen att återkomma till riksdagen
med förslag till en fortsatt förnyelse
av arbetsmarknadspolitiken.
Moderata samlingspartiet framhåller i
motion Fi15 att arbetsmarknaden måste
göras mer dynamisk och flexibel om
tillväxten skall kunna främjas och
arbetslösheten pressas tillbaka genom
flera riktiga arbeten. Det svenska
sättet att organisera arbetsvillkoren
kännetecknas av en hög grad av
standardisering med centrala
kollektivavtal och omfattande
lagstiftning. Möjligheterna till lokala
och individuella avvikelser är
begränsade. Till den stela ordningen
bidrar olika trygghetssystem och
trygghetsföreställningar. Föränderlighet
uppfattas som otryggt i stället för
berikande.
Lönebildningen måste främja större
lönevariation. Enklare arbeten skall
kunna utföras till rimliga löner, medan
hårt arbete, kunnande och skicklighet
skall premieras. Centrala avtal fungerar
inte på en alltmer varierad arbets
marknad. Den lönerigiditet som
regeringen visar leder till högre
arbetslöshet och risk för
kompetensunderskott eller
kompetensflykt. Med en fungerande
lönebildning får de unga signaler om
lämplig utbildning.
Motionärerna knyter an till vad som
sägs i propositionen om en bortre
parentes i arbetslöshetsförsäkringen.
Detta uttalande bör enligt deras mening
fullföljas genom att antalet
ersättningsdagar begränsas till 300. En
sådan förändring bör införas samtidigt
med de övriga moderniseringar av
arbetsmarknadspolitiken som partiet
föreslår. Hela försäkringen bör dessutom
göras om till ett stödsystem som
omfattar alla och som står fritt från de
fackliga organisationerna (yrkande 29).
Huvudorsaken till företagandets
stagnation under de senaste decennierna
ligger i en alltför hårt reglerad
arbetsmarknad. Att inte arbetslösheten
exploderat tidigare förklaras av den
offentliga sektorns tillväxt, vilket nu
är en huvudorsak till den ekonomiska
stagnationen. En annan förklaring ligger
i att en växande arbetslöshet dolts av
socialförsäkringssystemen.
Moderata samlingspartiet föreslår att
regeringen skall ge sjuk- och
arbetsskadeberedningen direktiv att
utreda ett förslag om en allmän
försäkring mot inkomstbortfall till
följd av sjukdom och arbetslöshet
(yrkande 4).
Folkpartiet liberalerna för i motion
Fi16 fram synpunkter på arbetsmarknadens
funktionssätt. Arbetsmarknaden
förändras, medan däremot dess institu
tioner och regelsystem knappast ändras
alls. Motionärerna har stor tilltro till
den aktiva arbetsmarknadspolitiken och
arbetslinjen, men ser det som uppenbart
att arbetsmarknadspolitiken för
närvarande bär en alltför stor börda i
den ekonomiska anpassningen och till
följd därav inte uppfyller nödvändiga
effektivitetskrav. Normala
arbetstillfällen riskerar att trängas
undan. Anslagen till
arbetsmarknadspolitiken bör med hänsyn
härtill begränsas och reglerna för
arbetslösheten reformeras, anser
motionärerna. De föreslår att riksdagen
gör ett tillkännagivande av denna
innebörd (yrkande 4).
Vänsterpartiet konstaterar i motion Fi17
att regeringen inte heller i tillväxt
propositionen har några konstruktiva
förslag på hur man skall få ner arbets
lösheten. Motionärerna delar regeringens
allmänna uppfattning att arbets
marknadspolitiken främst skall stimulera
rörlighet och eliminera flaskhalsar i
ekonomin. Dock krävs enligt deras mening
en helt annan ambitionsgrad, större
resurser och bättre precision i
åtgärderna än vad regeringen hittills
presenterat.
Belastningen på arbetsmarknadspolitiken
har varit för hård under 1990-talets
första år, vilket lett till att aktiva
åtgärder har fått stå tillbaka. De
resurser som sätts av för att hävda
arbetslinjen är otillräckliga liksom
åtgärder riktade mot utsatta grupper.
Äldre arbetskraft måste få pröva nya
yrken. Arbetsgivarnas ekonomiska ansvar
för rehabilitering, handikappade och
praktikplatser måste öka. Ett modernt
lärlingssystem bör diskuteras.
Kopplingen mellan arbetsliv och
utbildningsväsende måste skärpas.
Om alla de kvinnor som nu förlorar sina
arbeten skall ges möjlighet att komma
tillbaka till arbetsmarknaden krävs en
bred och djup kompetenssatsning.
Vänsterpartiets tidigare framförda
förslag om ett särskilt
kompetensutvecklingsprogram för dessa
grupper måste enligt motionen
aktualiseras på nytt.
Motionärerna föreslår att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad
som sägs i motionen om
arbetsmarknadspolitiken (yrkande 12).
Kristdemokraterna anser i motion Fi18
att regeringen har resignerat inför
arbetslösheten. Den traditionella
arbetsmarknadspolitiken kan enligt motio
närerna inte lösa problemen.
Arbetsmarknadspolitiken måste reformeras
och stimulera samhällets
strukturomvandling. Den måste utgå från
subsidiaritetsprincipen, dvs. det en
lägre nivå klarar av på egen hand skall
inte högre nivåer lägga sig i.
Samhällets insatser skall vara stödjande
när så krävs, dock utan att skada
ordinarie arbetsmarknad. Regeringens
arbetsmarknadspolitik betecknar
motionärerna som ett misslyckande. Det
riktade anställningsstödet (RAS),
ungdomsintroduktionen och uppsägningarna
inom kommuner och landsting ses som tre
tydliga exempel på detta.
Motionärerna anser också att
Arbetsmarknadsverket bör effektiviseras.
I dag är verket enligt deras mening en
otymplig central planeringskoloss. Ar
betsförmedlingarna bör omvandlas till
aktiva jobbsökarcentra . Förmedlarna
bör huvudsakligen ägna sin tid åt att
finna jobb som passar till de arbetssö
kande (yrkande 37).
Arbetsmarknadsutskottet konstaterar att
det inte råder något tvivel om att de
senaste årens situation på
arbetsmarknaden ställt
arbetsmarknadspolitiken inför en nästan
övermäktig uppgift. Det har inte varit
svårt att kritisera den från skilda
utgångspunkter eftersom den inte har
varit dimensionerad och utformad för en
arbetslöshet av den omfattning som
landet upplevt under de gångna åren. Det
pågår nu en förnyelse. Politiken
inriktas på att återupprätta
arbetslinjen, förbättra flexibiliteten
och motverka långtidsarbetslösheten.
Förenklingar och effektiviseringar har
genomförts, och ytterligare förändringar
är att vänta. Den
arbetsmarknadspolitiska utredningen kan
väntas bli färdig inom kort.
Arbetsmarknadsutskottet har under hand
erfarit att regeringen avser att under
nästa år lägga fram en
arbetsmarknadspolitisk proposition.
Arbetsmarknadsutskottet anser därför
att man inte genom uttalanden om
inriktningen av den framtida politiken
på området bör föregripa det förnyelsear
bete som regeringen inlett. Enligt
arbetsmarknadsutskottets mening bör
finansutskottet med hänsyn härtill
avstyrka de i sammanhanget aktuella
motionerna.
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet
liberalerna, Vänsterpartiet och
Kristdemokraterna har i var sin
avvikande mening redovisat en annan
uppfattning än utskottsmajoriteten.
Finansutskottet ansluter sig till
arbetsmarknadsutskottets uppfattning.
Eftersom Arbetsmarknadspolitiska
utredningen inom kort väntas
avrapportera sitt arbete och regeringen
avser att under nästa år lägga fram en
proposition om arbetsmarknadspolitiken
ser utskottet ingen anledning för
riksdagen att nu ta ett initiativ i
någon av de frågor som tas upp i
motionerna. Finansutskottet avstyrker
med hänsyn härtill motionerna Fi15 (m)
yrkande 29, Fi16 (fp) yrkande 4, Fi17
(v) yrkande 12 och Fi18 (kds) yrkande
37.
Arbetsmarknadsutskottet kommenterar i
sitt yttrande inte Moderata
samlingspartiets yrkande om att Sjuk-
och arbetsskadeberedningen skall ges i
uppdrag att utreda ett förslag om en
allmän försäkring mot inkomstbortfall
till följd av sjukdom och arbetslöshet.
Även i detta fall anser emellertid
utskottet att det nämnda
beredningsarbetet skall avvaktas innan
några initiativ tas från riksdagens
sida. Med hänvisning härtill avstyrker
utskottet även motion Fi15 (m) yrkande
4.
Återgång till 1994 års arbetsrättsliga
regler
Moderata samlingspartiet begär i motion
Fi15 att arbetslagstiftningen förenklas
i två steg. Först bör de regler
återinföras som gällde före
den 1 januari 1995 så att
förutsättningarna för nyanställning blir
bättre. Detta bör ske redan nu från
årsskiftet (yrkande 27).
Även Folkpartiet liberalerna för i sin
motion Fi16 fram krav på en återgång
till tidigare regler. Utvecklingen på
arbetsmarknaden ställer krav på föränd
ringar i lagstiftningen, och därför bör
man till en början återinföra de regler
i LAS och MBL som fyrpartiregeringen
införde men som återställdes av den
socialdemokratiska regeringen (yrkande
18).
Kristdemokraterna konstaterar i motion
Fi18 att arbetsrätten framför allt är
till för att värna den anställde i
förhållande till arbetsgivaren. En stark
arbetsrätt ger trygghet för den
anställde, vilket är en styrka för
företagen. Motionärerna anser dock att
arbetsrätten på vissa områden fungerar
som ett hinder för expansion. De
förordar därför en återgång till vad som
gällde under 1994. Därutöver borde man
enligt deras mening dels pröva
möjligheten till visstidsanställning upp
till två år, dels halvera den tid, i dag
tolv månader, under vilken arbetsgivaren
vid nyanställning är skyldig att
återanställa uppsagd personal (yrkande
11).
Arbetsmarknadsutskottet erinrar om att
utskottet så sent som en dryg månad
tidigare behandlat frågor med anknytning
till arbetsrätten. Det skedde i be
tänkandet 1995/96:AU3, där utskottet tog
ställning till liknande förslag och
synpunkter som nu framförs av Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna
och Kristdemokraterna. Då liksom nu
avsåg förslagen bl.a. en återgång till
de regler i lagen om anställningsskydd
(LAS) och i medbestämmandelagen (MBL)
som infördes på förslag av
fyrpartiregeringen och som gällde under
1994. Arbetsmarknadsutskottet avstyrkte
motionerna huvudsakligen med
motiveringen att ambitionen bör vara att
söka lösningar kollektivavtalsvägen. En
hänvisning gjordes också till
Arbetsrättskommissionens arbete.
I enlighet med detta anser
arbetsmarknadsutskottet att de i detta
sammanhang behandlade motionerna bör
avstyrkas.
I en gemensam avvikande mening
tillstyrker Moderata samlingspartiet,
Folkpartiet liberalerna och
Kristdemokraterna de aktuella
motionsyrkandena.
Finansutskottet ansluter sig till
arbetsmarknadsutskottets förslag och
avstyrker motionerna Fi15 (m) yrkandena
27, Fi16 (fp) yrkande 18 samt Fi18 (kds)
yrkande 11.
Den framtida inriktningen av
arbetsrätten
Moderata samlingspartiet föreslår i
motion Fi15 att man i det andra steget
av reformeringen av arbetsrätten måste
genomföra en mer genomgripande avreg
lering. Förenkling och avveckling bör
ske. De grundläggande villkoren i
arbetslivet bör regleras i en enda lag.
Avtalen bör göras mer individuella -
därigenom reduceras kollektivavtalen i
betydelse. Arbetsrätten har utvecklats
till en privilegielagstiftning för dem
som har arbete, med påföljd att ungdomar
utestängs till men för åldersstrukturen
på arbetsplatsen. Man måste lämna
föreställningen att en permanent
anställning är det enda normala
tillståndet. Motionärerna föreslår att
riksdagen skall delge regeringen dessa
synpunkter (yrkande 28).
Folkpartiet liberalerna förordar i
motion Fi16 att en parlamentarisk arbets
rättskommitté bör tillsättas med uppdrag
att snabbt komma med förslag i fråga
bl.a. om lagstiftningen om arbetsmiljö,
medbestämmande och anställningsskydd. En
verklig tillväxtpolitik förutsätter att
företagaren kan anställa medhjälpare på
rimliga villkor. Det finns anledning att
ta upp vissa av de förslag som diskute
rades i den arbetsrättskommitté som
avsattes av socialdemokraterna efter va
let, t.ex. en tydligare ställning för
uppdragstagare och en förstärkning av
den enskildes ställning på vissa
punkter. Om människor kan anlitas på
många olika sätt för att utföra avlönat
arbete förbättras flexibiliteten
(yrkande 19).
Arbetsmarknadsutskottet hänvisar till
sitt betänkande 1995/96:AU3 i vilket
utskottet behandlade förslag från
Moderata samlingspartiet om en
avreglering bestående i ökade
möjligheter för parterna i
anställningsavtalet att avtala bort det
arbetsrättsliga regelverket. Utskottet
tog avstånd från tanken att mera
generellt göra lagreglerna rent
dispositiva. Med hänvisning härtill
avstyrker arbetsmarknadsutskottet de
båda nu aktuella motionerna.
Moderata samlingspartiet och
Folkpartiet har var för sig redovisat
avvikande meningar i vilka man
tillstyrker sina resp. motioner.
Finansutskottet biträder
arbetsmarknadsutskottets uppfattning och
avstyrker motionerna Fi15 (m) yrkande 28
och Fi16 (fp) yrkande 19.
Arbetstidsfrågor
Folkpartiet vill i motion Fi16 vidga
möjligheterna till flexibla arbetstider.
På det individuella planet måste det
vara de egna preferenserna som avgör av
vägningen mellan arbetstid och fritid,
medan grundprincipen för samhället måste
vara att det skall löna sig ekonomiskt
att arbeta. Det verkliga problemet är
att människor inte får arbeta så mycket
som de önskar. Det finns anledning att
välkomna experiment med nya grepp i
fråga om arbetstider. Särskilt starka
skäl finns sannolikt för att
decentralisera just avtal om
arbetstider. Motionärerna föreslår att
riksdagen skall göra ett
tillkännagivande om flexibla arbetstider
(yrkande 25).
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi18
att övertiden begränsas och att arbetsti
den i ett första steg sänks till sju
timmar per dag för att efter sekelskif
tet begränsas till sex timmar. Partiet
vill också inrätta en stödfond för ar
betsgivare som deltar i försök med
minskad arbetstid och ersätter tidsbort
fallet med nyanställningar. Motionärerna
förordar att en miljard kronor sätts av
för detta ändamål (yrkande 4).
Kristdemokraterna anser i motion Fi18
att arbetsmarknadsmedlen bör kunna
utnyttjas för att bekosta ett sabbatsår
för personer mellan 45 och 55 år. Detta
skulle ge många möjlighet att komma in
på en ny yrkesmässig bana samtidigt som
vikariaten skulle minska arbetslösheten
(yrkande 38).
Arbetsmarknadsutskottet erinrar om att
en parlamentarisk kommitté har
tillkallats i början av detta år med
uppgift att analysera de långsiktiga kon
sekvenserna av alternativa
arbetstidsförkortningar. Kommittén skall
också undersöka på vilket sätt flexibla
arbetstider kan införas och utreda konse-
kvenserna av EG:s arbetstidsdirektiv för
det svenska regelsystemet på arbets
tidsområdet (dir. 1995:6). Den
sistnämnda frågan har tagits upp med
förtur i ett delbetänkande (SOU
1995:92). Kommitténs arbete skall enligt
direktiven vara avslutat före utgången
av detta år. Även på detta område kan
således förslag vara att vänta.
Arbetsmarknadsutskottet framhåller
också att utskottet ännu inte behandlat
motioner om arbetstid, ledighet och
semester som väckts under den allmänna
motionstiden i år. Dessa motioner
innehåller förslag och synpunkter av
samma eller liknande slag som framförs i
de nu aktuella motionerna.
Arbetsmarknadsutskottet anser med
hänsyn till det anförda att det inte
finns anledning för riksdagen att nu ta
ställning i sak till de aktuella
motionerna.
Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet
och Kristdemokraterna har var för sig
avgivit avvikande meningar till förmån
för sina resp. motioner.
Finansutskottet biträder även i denna
fråga arbetsmarknadsutskottets förslag
och avstyrker således motionerna Fi16
(fp) yrkande 25, Fi17 (v) yrkande 4 och
Fi18 (kds) yrkande 38.
Jämställdhetsfrågor
I motion Fi23 för Karin Pilsäter och Ola
Ström (båda fp) fram vissa synpunkter på
jämställdhetsarbetet. Motionärerna har
som utgångspunkt att ett mer jämställt
samhälle är tillväxtbefrämjande. De
anser att regeringen återigen undvikit
jämställdhetsperspektivet i sitt
grundläggande arbete (yrkande 1). Det
kunskapslyft som behövs måste till stor
del koncentreras på kvinnorna. En viktig
förutsättning för att få kvinnor att
satsa på studier och förkovran är att få
bort de orättvisa löneskillnaderna. En
kommission bör tillsättas för att ta ett
helhetsgrepp på frågorna (yrkande 4).
I motion Fi24 lägger Margitta Edgren
och Isa Halvarsson (båda fp) fram
förslag om en kommission för
arbetsvärdering av kvinnliga yrken.
Jämställdhetsproblemet handlar inte om
privat eller offentlig sektor. Den
grundläggande frågan är hur kvinnors
yrkesarbete värderas. En förutsättning
för att könsmönstret på arbetsmarknaden
skall kunna brytas är att mönstret för
den traditionella lönebildningen ändras.
Propositionen berör inte alls problemet,
anför motionärerna.
I motion Fi49 hänvisar Ulla Hoffmann
m.fl. (v) till det generella utred
ningsdirektivet (dir. 1994:124) om
jämställdhetsperspektivet i statligt
utredningsarbete. Analys och redovisning
av det slag som skall ingå i utredning
arna saknas många gånger, t.ex. i
förslaget om reformerat pensionssystem.
Direktivet är enligt motionärerna ett av
de viktigaste för jämställdheten. Varje
sittande utredning och kommitté måste få
tilläggsdirektiv att följa
jämställdhetsdirektivet (yrkande 1).
Direktivet bör också gälla alla regering
ens propositioner (yrkande 2). De
propositioner om ekonomin som regeringen
lagt fram har alla saknat könsbaserad
statistik. I fortsättningen bör alla
propositioner innehålla sådan statistik
(yrkande 3).
Arbetsmarknadsutskottet avstår från att
yttra sig över motion Fi49 (v) yrkandena
2 och 3 men förordar för sin del att de
här återgivna motionerna i övrigt
avstyrks.
Utskottet hänvisar i sitt yttrande till
vad som sägs i propositionen om att
satsningen på vuxenutbildning och
kompetenshöjning är viktig inte minst ur
ett jämställdhetsperspektiv. Därigenom
kan kvinnor stödjas och stimuleras att
skaffa sig arbete inom andra expansiva
delar av arbetsmarknaden. Ar
betsmarknadsutskottet pekar även på det
s.k. Mål 4-programmet som regeringen
utarbetat inom ramen för Europeiska
socialfonden. I det tas hänsyn till att
kvinnors utvecklingsmöjligheter skall
prioriteras och tas till vara.
Osakliga löneskillnader mellan kvinnor
och män samt metoder att angripa detta
har enligt arbetsmarknadsutskottet
börjat diskuteras alltmer under senare
år. Jämställdhetsombudsmannen (JämO),
Arbetslivsinstitutet och Ar
betsgivarverket är på olika sätt
engagerade i frågan. Inom SCB pågår
också ett arbete i syfte att förbättra
lönestatistiken.
I frågan om det statliga
utredningsarbetet har
arbetsmarknadsutskottet ingen annan
uppfattning än motionärerna om vikten av
att jämställdhetsperspektivet blir
beaktat. Det kan dock inte, anser
arbetsmarknadsutskottet, ankomma på
utskottet att se till att regeringen
följer upp sina egna beslut i form av
direktiv till utredningar.
Folkpartiet liberalerna och
Vänsterpartiet har var för sig avgivit
avvikande meningar till förmån för sina
resp. motioner.
Finansutskottet anser i likhet med
arbetsmarknadsutskottet att de båda
folkpartistiska motionerna inte bör
påkalla någon åtgärd. Finansutskottet
avstyrker således motionerna Fi23 (fp)
yrkandena 1 och 4 samt Fi24 (fp).
Vad beträffar de i motion Fi49 (v)
framförda kraven har utskottet svårt att
se att jämställdhetsarbetet skulle kunna
främjas av att regeringen generellt
åläggs att i alla propositioner redovisa
könsbaserad statistik. Regeringen har
exempelvis nyligen lagt fram en
proposition om ett
dubbelbeskattningsavtal med Malta, och
såvitt utskottet kan förstå skulle en
statistisk redovisning av begärt slag
knappast ge detta avtal en mer allsidig
belysning, än mindre bidra till att
jämställdhetsarbetet förs framåt.
I den nu aktuella tillväxtpropositionen
återfinns däremot flera utförliga
redovisningar av t.ex.
arbetsmarknadssituationen med
fördelningar på män och kvinnor.
Självklart är det som utskottet ser det
viktigt att jämställdhetsperspektivet
får en allsidig belysning i offentliga
utredningar och propositioner som tar
upp frågor av betydelse för förhållandet
mellan kvinnor och män. Men att därifrån
ta steget fullt ut och generellt kräva
en jämställdhetsredovisning i varje
proposition oavsett ärendets art gagnar
knappast jämställdhetsarbetet, ett
sådant förslag motverkar snarare sitt
eget syfte.
Med hänvisning härtill avstyrker
finansutskottet motion Fi49 (v)
yrkandena 1-3.
Arbetslöshetsförsäkring
Regeringen framhåller i propositionen
(s. 68-69) att det finns skäl att
tydliggöra arbetslöshetsförsäkringens
roll som en omställningsförsäkring. Det
måste finnas en bortre parentes . Detta
ställer krav på framför allt samhällets
del av det ömsesidiga åtagandet.
Kraftfulla åtgärder måste sättas in för
att individer så snabbt som möjligt
skall få ett reguljärt arbete.
Möjligheterna till utbildning och
kompetenshöjning måste öka.
Folkpartiet liberalerna anser i motion
Fi16 att riksdagen bör begära ett
förslag om en allmän
arbetslöshetsförsäkring som också
innebär att den den bortre parentesen
införs nu (yrkande 24). Motionärerna
framhåller också att skyddsnäten måste
fungera om fler skall våga språnget att
bli företagare. De ytterst strikta a-
kassevillkoren för företagare måste
förbättras. Något krav på att rörelsen
skall ha avvecklats bör enligt
motionärerna inte ställas, utan
ersättning skall kunna lämnas även när
företaget lagts i malpåse
(yrkande 22).
Kristdemokraterna anser i motion Fi18
att samtliga på arbetsmarknaden skall
tillförsäkras ett rimligt
försäkringsskydd. Därför bör den
obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen
återinföras, samtidigt som den lägsta
ersättningsnivån höjs till 80 %
(yrkande 34).
Arbetsmarknadsutskottet konstaterar att
Utredningen om arbetslöshetsersättning
enligt sina direktiv (dir. 1995:92)
bl.a. skall pröva frågan om ersätt
ningsperiodernas längd.
Enligt vad arbetsmarknadsutskottet
erfarit under hand kommer regeringen
under hösten 1996 att lämna förslag om
utformning och inriktning av reglerna
för en bortre parentes i
arbetslöshetsförsäkringen.
Arbetsmarknadsutskottet delar
regeringens uppfattning att det är
önskvärt att arbetslöshetsförsäkringens
roll som omställningsförsäkring görs
tydligare. Utskottet ser emellertid
ingen anledning att mer preciserat nu ge
uttryck för hur detta bör åstadkommas
utan avvaktar förslag i frågan. För
arbetsmarknadsutskottet är det dock av
allra största vikt att ett sådant
förslag också innebär ökade och
effektiva insatser för att få de
arbetslösa tillbaka i ett reguljärt
arbete så snart som möjligt.
Möjligheterna till utbildning och
kompetenshöjning måste också öka.
De frågor som i övrigt aktualiseras i
motionerna omfattas av pågående
utredningsarbete.
Med hänvisning härtill anser
arbetsmarknadsutskottet att de nu
berörda motionsyrkandena bör avstyrkas.
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet
liberalerna och Kristdemokraterna har i
en gemensam avvikande mening tillstyrkt
motionsförslagen om en allmän och
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.
Folkpartiet liberalerna har i en
särskild avvikande mening tillstyrkt
sitt förslag om en
arbetslöshetsförsäkring för företagare.
Finansutskottet anser i likhet med
arbetsmarknadsutskottet att man bör
avvakta den nu pågående utredningen. En
sådan åtgärd ter sig naturlig inte minst
med hänsyn till att utredaren blivit
ombedd att redovisa sina överväganden
och förslag i centrala frågor i februari
1996. Med hänsyn härtill avstyrker
utskottet bifall till förslaget om en
allmän obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring i motionerna
Fi16 (fp) yrkande 24 och Fi18 (kds)
yrkande 34.
Av samma skäl avstyrker utskottet
förslaget om arbetslöshetsförsäkring för
företagare i motion Fi16 (fp) yrkande
22.
Skärpta villkor för rätt till
arbetslöshetsersättning
Regeringen föreslår att
kvalifikationsgrunden för rätten till en
första ersättningsperiod med
arbetslöshetsersättning skall skärpas.
För att ge en bakgrund till detta
förslag redovisar
arbetsmarknadsutskottet i sitt yttrande
vilka regler som för närvarande gäller
för rätt till ersättning enligt lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring
(ALF). Arbetsmarknadsutskottet beskriver
regelverket på följande sätt:
"Som allmänt villkor gäller enligt 4 §
att den försäkrade inte kan erhålla
lämpligt arbete. Den försäkrade skall
därutöver stå till arbetsmarknadens
förfogande, dvs. vara arbetsför och i
övrigt oförhindrad att ta arbete, vara
beredd att anta ett erbjudet lämpligt
arbete och vara anmäld till
arbetsförmedlingen.
För företagare gäller vissa särskilda
regler.
I 5 § preciseras i vilka fall ett
erbjudet arbete skall anses som
lämpligt.
Utöver detta allmänna villkor skall ett
medlemsvillkor och ett arbetsvillkor
vara uppfyllda.
Medlemsvillkoret innebär att den
försäkrade skall ha varit medlem i
kassan under minst tolv månader, eller i
fråga om företagare, normalt 24
månader. (6 § första stycket punkt 1).
Rätt att bli medlem i en kassa har var
och en som uppfyller villkor i kassans
stadgar om arbete inom dess
verksamhetsområde, dock bl.a. inte om
arbete utförs mindre än 17 timmar per
vecka (47 §).
Arbetsvillkoret innebär att en viss
mängd förvärvsarbete skall ha utförts
under en tidsperiod som ligger
omedelbart före arbetslösheten. Den
arbetslöse skall med andra ord ha en
aktuell anknytning till arbetsmarknaden.
Tidsperioden, ramtiden, uppgår till
tolv månader. Sedan den 1 januari 1995
gäller i fråga om mängden arbete att
detta skall ha utförts i minst 80 dagar
fördelade på minst fem månader. Endast
dag då förvärvsarbete har utförts i
minst tre timmar får räknas.
I detta sammanhang anses som
förvärvsarbete även anställningar med
statliga subventioner, t.ex.
beredskapsarbete, anställning med
rekryteringsstöd eller nyanställningar
enligt det system med avdrag från
arbetsgivaravgifter som gäller till
utgången av juni 1996. Även anställning
med lönebidrag, anställning inom Samhall
och skyddat arbete hos offentliga
arbetsgivare (OSA) utgör förvärvsarbete
enligt 6 §. Detsamma gäller s.k.
utbildningsvikariat. Även personer som
bedriver näringsverksamhet med s.k.
starta-eget-bidrag utför förvärvsarbete
i lagens mening. Däremot är
arbetsplatsförlagda åtgärder i form av
t.ex. arbetslivsutveckling (ALU) och
arbetsplatsintroduktion inte att
betrakta som förvärvsarbete. Dessa
åtgärder utgör definitionsmässigt
arbetsmarknadsutbildning och enligt
lagar om resp. åtgärd skall den som
anvisats åtgärden inte anses som
arbetstagare när han eller hon deltar i
verksamheten. Motsvarande gällde i fråga
om ungdomsintroduktion.
Även annat än det som enligt 6 § utgör
förvärvsarbete kvalificerar för
ersättning eller utgör s.k. jämställd
tid. En försäkrad kan i dag kvalificera
sig med jämställd tid både för en första
ersättningsperiod och för ytterligare
ersättning när den första
ersättningsperioden löpt till ända.
Vad som är sådan jämställd tid
preciseras och begränsas i 7 §:
Arbetsmarknadsutbildning, tjänstgöring
enligt lagen om totalförsvarsplikt, tid
med föräldrapenningförmåner, semester
eller viss annan ledighet från arbetet.
I fråga om arbetsmarknadsutbildning
(eller yrkesinriktad rehabilitering)
förutsätts för att tiden skall betraktas
som jämställd tid normalt att
utbildningen fullföljs.
Plikttjänstgöring och tid med
föräldrapenning är bara jämställt upp
till två månader. I den mån tid av
detta slag inte är jämställd tid, är den
i stället överhoppningsbar.
Jämställd tid kan således hänföra sig
både till en anställning (semester och
viss annan ledighet) och till sådant som
sker utanför ramen för ett
anställningsförhållande.
I 8 § finns reglerna om
överhoppningsbar tid. Bestämmelsen
innebär att man inte räknar (hoppar
över) tid då ramtiden enligt 6 § skall
bestämmas.
Med 8 § förhindras att ett upparbetat
förvärvsvillkor eller del av det går
förlorat. En person som efter lång tids
förvärvsarbetande blir sjuk och borta
från förvärvslivet kan med stöd av 8 §
tillgodoräkna sig det tidigare
förvärvsarbetet även om detta skulle
ligga längre tid tillbaka än inom den i
6 § angivna ramtiden på tolv månader.
Förutom styrkt sjukdom är bl.a. viss
vuxenutbildning, tvångsvård eller
frihetsberövande, samt vård av barn
under två år överhoppningsbar tid.
Genom en koppling till 7 § blir även
viss tid som nämns där överhoppningsbar
enligt 8 §, nämligen i den mån tiden
inte är jämställd.
Arbetsmarknadsutbildning som inte
fullföljs, och
totalförsvarsplikttjänstgöring och tid
med föräldrapenningförmåner överstigande
två månader är således överhoppningsbar
tid.
De nu beskrivna reglerna har i
systematiskt hänseende - med undantag
för det regelsystem som gällde under
andra halvåret 1994 - varit i princip
oförändrade alltsedan deras tillkomst
1973.
För den arbetsmarknadspolitiska
åtgärden arbetslivsutveckling finns
särskild reglering i lagen (1995:409) om
arbetslivsutveckling. Av 2 § följer att
tiden i sådan verksamhet skall vara
jämställd tid. Vid bestämmande av
ramtiden skall tiden vara
överhoppningsbar i den mån den inte är
jämställd."
I propositionen (s. 123-125) föreslår
regeringen att arbetslöshetsersättning
skall lämnas första gången enbart till
den som blivit arbetslös efter att ha
utfört reguljärt förvärvsarbete, dvs.
den sökande skall ha varit etablerad på
arbetsmarknaden.
Regeringen vill med detta förslag
starkare betona arbetslinjen i
försäkringen. Dagens regler innebär att
man vid en tillfällig anställning på
kanske bara någon månad kan få inträde i
en arbetslöshetskassa och efter ett
drygt års medlemskap få
arbetslöshetsersättning på ett
arbetsvillkor som helt uppfyllts med
annat än reguljärt förvärvsarbete. Genom
att reguljärt arbete ges en central roll
för kvalificeringen framträder det
försäkringsmässiga inslaget i
arbetslöshetsförsäkringen tydligare,
sägs det i propositionen.
Vissa arbeten för vilka statligt stöd
lämnas skall därför inte längre
kvalificera för en första
ersättningsperiod. Det gäller
anställning på s.k. utbildningsvikariat,
beredskapsarbete och egen verksamhet med
starta-eget-bidrag.
Vid fortsatt eller senare arbetslöshet
skall däremot arbetsvillkoret kunna
uppfyllas med jämställd tid. Den som
kvalificerat sig för en första period
genom reguljärt förvärvsarbete kan
alltså få ytterligare
ersättningsperioder genom tid i
beredskapsarbete eller andra
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Även
tid med föräldrapenningförmåner eller
tid genom totalförsvarsplikt på
tillsammans högst två månader är
kvalifikationsgrundande för en andra
ersättningsperiod.
De lagtekniska ändringar som regeringen
föreslår beskriver
arbetsmarknadsutskottet på följande
sätt:
"Viss ledighet som i dag betraktas som
jämställd tid enligt 7 § skall i stället
anses som förvärvsarbete, vilket
klargörs genom ändringar i 6 och 7 §§.
Det är semester, eller annan ledighet -
med helt eller delvis bibehållen lön -
än för sjukdom, totalförsvarsplikt eller
barns födelse.
I ett nytt andra stycke 6 § undantas
från begreppet förvärvsarbete de
ovannämnda tre slagen av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
7 § skall till skillnad från i dag bara
ta sikte på den som en gång har påbörjat
en ersättningsperiod. För denne skall
viss tid jämställas med förvärvsarbete.
Utöver vad som gäller i dag skall de
nyss angivna tre slagen av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder
omfattas.
Förändringarna innebär alltså både att
viss tid som i dag är att anse som
jämställd i stället skall likställas med
förvärvsarbete och att tid som nu anses
utgöra förvärvsarbete i stället blir
jämställd tid.
Begreppet jämställd tid kommer således
att få en förändrad innebörd i
förhållande till i dag.
En anpassning görs också i lagen om
arbetslivsutveckling. Den tid som en
arbetslös deltagit i sådan verksamhet
skall anses som jämställd tid enligt 7 §
ALF.
Några förändringar i fråga om vad som
skall vara överhoppningsbar tid föreslås
inte."
Nuvarande regler om kontant
arbetsmarknadsstöd (KAS) är i fråga om
arbetsvillkor, jämställd tid och
överhoppningsbar tid uppbyggda enligt i
princip samma modell som i ALF. Något
krav på medlemskap i arbetslöshetskassa
uppställs inte.
Utformningen av arbetsvillkoret skiljer
sig dock något åt mellan de båda
systemen.
Förutom genom förvärvsarbete och
jämställd tid kan kvalificering ske
genom det s.k. studerandevillkoret
enligt 9 §. Rätt till ersättning har
även den, som efter avslutad utbildning
på heltid, som omfattar minst ett läsår
och som berättigar till studiesocialt
stöd, under viss ramtid stått till
arbetsmarknadens förfogande som
arbetssökande eller förvärvsarbetat
minst 90 dagar.
För KAS föreslår regeringen att en
motsvarande ändring görs beträffande
möjligheten att kvalificera sig för en
första ersättningsperiod. Även för KAS
skall det alltså krävas kvalificering
genom reguljärt förvärvsarbete för en
första ersättningsperiod. Det skall dock
fortfarande vara möjligt att kvalificera
sig genom att uppfylla
studerandevillkoret.
Den lagtekniska lösningen är densamma
som beträffande ALF, dvs. det föreslås
ändringar i 6 och 7 §§ och en anpassning
i lagen om arbetslivsutveckling.
Någon ändring föreslås inte heller i
denna lag i fråga om vad som skall
betraktas som överhoppningsbar tid.
De nya reglerna föreslås träda i kraft
den 1 januari 1996. Detta innebär att
den som första gången söker ersättning
som avser tid fr.o.m. denna dag skall
uppfylla arbetsvillkoret enligt de nya
reglerna.
Vänsterpartiet motsätter sig i motion
Fi17 förslaget om skärpt arbetsvillkor.
Från arbetstagarens synpunkt är
utbildningsvikariat och beredskapsarbete
normalt arbete som följer
kollektivavtalen. Enligt motionärerna
bör a-kasseutredningen analysera frågan
i ett större sammanhang (yrkande 13).
I motion Fi50 kritiserar Ulla Hoffmann
m.fl. (v) regeringsförslaget för dess
följder för föräldralediga. En
föräldraledig kvinna med kort
förvärvsliv bakom sig riskerar att bli
utan a-kassa. Reglerna inskränker på
kvinnors rätt att kombinera
förvärvsarbete med skötsel av små barn
och att betraktas som enskilda individer
i ekonomiskt hänseende. Därför bör
föräldraledighet jämställas med
reguljärt förvärvsarbete, anser
motionärerna.
Arbetsmarknadsutskottet anser i likhet
med regeringen att den som gör anspråk
på arbetslöshetsersättning skall ha en
fast anknytning till arbetsmarknaden.
Arbetsmarknadsutskottet erinrar om att
regeringen i vårens
kompletteringsproposition aviserat att
den senare skulle lägga fram förslag som
innebär att det skall krävas ett
arbetsvillkor som endast består av
förvärvsarbete för en första
ersättningsperiod.
Regeringsförslaget är, som
arbetsmarknadsutskottet ser det, mer
långtgående än vad som aviserats i så
måtto att inte allt förvärvsarbete skall
kvalificera för en första
ersättningsperiod. I huvudsak skall bara
s.k. reguljärt arbete godtas.
Enligt arbetsmarknadsutskottets mening
kan man diskutera hur långt denna
princip bör tillämpas. Subventionerade
anställningar kan ha mer eller mindre
likhet med ett reguljärt arbete. Den
föreslagna lösningen innebär, förutom
att arbetsmarknadsutbildning och
yrkesinriktad rehabilitering hålls
utanför, att man gör åtskillnad mellan
olika slag av förvärvsarbete. Vissa av
staten subventionerade anställningar
skall vara likställda med reguljärt
arbete, åter andra skall bara
kvalificera för ersättning vid fortsatt
arbetslöshet. Anställning med lönebidrag
och med rekryteringsstöd kommer alltjämt
att vara fullt ut kvalificerande för
ersättning och detsamma gäller
nyanställningar med anställningsstöd
(RAS). Däremot kommer
utbildningsvikariat, beredskapsarbete
och arbete i eget företag med starta-
eget-bidrag inte att kvalificera för en
första ersättningsperiod. Det är först
sedan en person en gång påbörjat en
ersättningsperiod som sådant
förvärvsarbete kan tillgodoräknas.
Arbetsmarknadsutskottet känner viss
tveksamhet inför den avgränsning som
propositionen bygger på. Särskilt gäller
detta förslaget om att beredskapsarbete
och utbildningsvikariat inte skall vara
kvalificerande för
förstagångsersättning.
Arbetsmarknadsutskottet anser för egen
del att en annan mer långsiktig lösning
bör prövas som ett alternativ till det
nu framlagda förslaget. a-
kasseutredningen bör därför ges i
uppdrag att överväga en ytterligare
förlängning av den tid som en person
skall ha förvärvsarbetat för att komma i
fråga för en första ersättningsperiod.
Arbetsmarknadsutskottet anser att en
sådan skärpning av arbetsvillkoret är
ett tydligare och enklare sätt att
uttrycka kravet på fast förankring på
arbetsmarknaden. En betydande besparing
skulle kunna uppnås på det sättet.
En av de invändningar som
arbetsmarknadsutskottet riktar mot
regeringsförslaget gäller dess effekter
för personer som har kvalificerat sig
för arbetslöshetsersättning men som tar
ett erbjudet beredskapsarbete i stället
för att gå ut i öppen arbetslöshet.
Enligt arbetsmarknadsutskottet kan det
inträffa att en person med ett
upparbetat arbetsvillkor som anvisas en
subventionerad anställning går miste om
rätt till ersättning vid senare
inträffad arbetslöshet. Denna
anställning kvalificerar inte för en
första ersättningsperiod, och till följd
av att tiden i anställningen inte
föreslås bli överhoppningsbar enligt 8 §
kan det upparbetade arbetsvillkor som
föregick den subventionerade
anställningen gå förlorat.
Arbetsmarknadsutskottet anser att detta
är en icke acceptabel effekt av
förslaget. Därför bör enligt
arbetsmarknadsutskottets mening gälla
att den som har ett upparbetat villkor
när en sådan anställning påbörjas får
tillgodoräkna sig även detta arbete när
ersättningsrätten senare prövas. I
praktiken innebär detta att
ersättningsrätten blir bedömd på samma
sätt som om personen redan hade påbörjat
en ersättningsperiod enligt 7 §.
Arbetsmarknadsutskottet påpekar att
detta kan regleras genom ett tillägg
till 6 § i resp. lag.
I sammanhanget föreslår
arbetsmarknadsutskottet även en annan
ändring i lagförslaget. Som det nu
utformats görs det i 6 § till en
definitionsfråga om en subventionerad
anställning eller verksamhet med starta-
eget-bidrag skall anses som
förvärvsarbete. I 6 § anses sådant
arbete inte som förvärvsarbete, medan
7 § i lagförslaget bygger på att det
utgör förvärvsarbete. En bättre lösning
vore enligt arbetsmarknadsutskottets
mening att i båda lagrummen utgå från
att det är förvärvsarbete, men i 6 §
föreskriva att det inte får
tillgodoräknas vid uppfyllande av
arbetsvillkoret.
Mot bakgrund härav föreslår
arbetsmarknadsutskottet att 6 § andra
stycket i resp. lag ges följande
lydelse:
Vid prövning av arbetsvillkoret bortses
från förvärvsarbete som 1. arbetsgivaren
finansierat med stöd av lagen (1995:411)
om tillfällig avvikelse från lagen
(1981:691) om socialavgifter eller
förordningen (1987:411) om
beredskapsarbete, eller som 2. bedrivits
med stöd av förordningen (1984:523) om
bidrag till arbetslösa m.fl. som startar
egen näringsverksamhet. Detta gäller
dock inte i fråga om förvärvsarbete
enligt punkt 1 om den
försäkrade/sökanden då arbetet påbörjas
uppfyller arbetsvillkoret med annat
förvärvsarbete än som nyss sagts.
Arbetsmarknadsutskottet uppger att det
är ett begränsat antal personer som har
ett upparbetat arbetsvillkor och som
utan att ha börjat en ersättningsperiod
blir anvisade en subventionerad
anställning av nu avsett slag. Om de
börjat lyfta ersättning gäller 7 §, och
i det fallet får de tillgodoräkna sig
anställningen för att uppfylla ett nytt
arbetsvillkor. Den minskning av
besparingseffekten som blir följden av
den föreslagna ändringen bedömer
arbetsmarknadsutskottet vara begränsad.
I fråga om utbildningsvikariaten finns
det enligt arbetsmarknadsutskottets
mening anledning att göra ett
förtydligande. Den nya regeln avser
endast den som ersätter en arbetstagare
som utbildar sig. Ersättaren kan således
inte kvalificera sig för en första
ersättningsperiod genom vikariatet.
De nya reglerna förutsätter att den som
bedömer rätten till ersättning har
kännedom om vad för slags förvärvsarbete
det är fråga om. De uppgifter som
arbetsgivaren på begäran skall lämna
enligt 32 § ALF resp. 30 § KAS torde
därför behöva kompletteras.
Som redan nämnts gör regeringen i
propositionen åtskillnad mellan dem som
aldrig uppburit arbetslöshetsersättning
och dem som någon gång gjort det och
föreslår att kvalifikationsvillkoren för
den förstnämnda gruppen skärps.
Arbetsmarknadsutskottet ifrågasätter om
alla som en gång uppburit
arbetslöshetsersättning skall behandlas
mer förmånligt än de som aldrig tidigare
uppburit ersättning. Utskottet
framhåller följande i denna fråga:
Den föreslagna 7 § om uppfyllande av
arbetsvillkoret genom jämställd tid
avser den som en gång påbörjat en
ersättningsperiod. Den tar således sikte
på såväl fortsatt arbetslöshet som
senare inträffad arbetslöshet. Den
tidigare påbörjade ersättningsperioden
kan ligga mycket långt tillbaka i tiden.
Utskottet känner sig tveksamt till att
en person som påbörjat en
ersättningsperiod någon gång långt
tidigare skall behandlas mera förmånligt
än den som inte förut lyft ersättning.
En sådan regel är diskutabel även med
tanke på de utredningssvårigheter som
kan uppstå. Den tidigare
ersättningsperioden kan hänföra sig till
en annan arbetslöshetskassa. En
uppstramning av 7 § i det nu angivna
hänseendet skulle innebära en besparing
i förhållande till regeringsförslaget.
Enligt utskottets mening bör A-
kasseutredningen överväga även den nu
angivna frågeställningen.
Arbetsmarknadsutskottet aktualiserar
också behovet av en särskild
övergångsregel. De nya bestämmelserna
skall enligt förslaget träda i kraft vid
årsskiftet. Vid prövningen av rätten
till förstagångsersättning som avser tid
efter ikraftträdandet får subventionerat
arbete eller jämställd tid inte
tillgodoräknas ens om det ligger i tiden
före ikraftträdandet.
Arbetsmarknadsutskottet anser att det är
rimligt att personer som före
ikraftträdandet påbörjat ett
beredskapsarbete eller ett
utbildningsvikariat skall kunna
tillgodoräkna sig detta arbete för
uppfyllande av arbetsvillkoret enligt de
äldre reglerna.
Arbetsmarknadsutskottet föreslår att man
inför en övergångsregel av följande
lydelse:
Rätten till ersättning för den som inte
påbörjat en ersättningsperiod och som
före ikraftträdandet påbörjat sådant
förvärvsarbete som avses i 6 § andra
stycket punkten 1 skall i fråga om detta
arbete bedömas enligt 6 § i dess äldre
lydelse.
Med de redovisade ändringarna är
arbetsmarknadsutskottet berett att
ställa sig bakom regeringsförslaget.
Arbetsmarknadsutskottet anser därmed att
motionerna Fi17 ( v) yrkande 13 och Fi50
(v) bör avstyrkas.
Moderata samlingspartiet samt
Vänsterpartiet har till yttrandet fogat
var sin avvikande mening om förslaget
till skärpt arbetsvillkor.
Centerpartiet, Folkpartiet liberalerna
och Kristdemokraterna har i en gemensam
avvikande mening föreslagit att även
personer med starta-eget-bidrag bör
omfattas av de av
Arbetsmarknadsutskottet föreslagna
lagändringarna.
Finansutskottet får i denna fråga anföra
följande. Såsom framgår av den
redogörelse som arbetsmarknadsutskottet
har lämnat över det nuvarande rättsläget
krävs för rätt till
arbetslöshetsersättning att den
försäkrade har varit medlem i en
arbetslöshetskassa i minst tolv månader
och att han eller hon under den senaste
tolvmånadersperioden har utfört
förvärvsarbete i minst tre timmar per
dag i minst 80 dagar fördelat på minst
fem månader. Medlem i en
arbetslöshetskassa kan i princip alla
bli som arbetar inom kassans
verksamhetsområde och som utför ett
arbete på minst 17 timmar per vecka.
Den försäkrade skall alltså under året
närmast före arbetslöshetstillfället ha
utfört förvärvsarbete av viss omfattning
för att kunna komma i fråga för stöd.
När arbetslöshetskassorna i dag prövar
om detta s.k. arbetsvillkor är uppfyllt
får den försäkrade tillgodoräkna sig
inte bara tid i reguljärt förvärvsarbete
och vissa anställningar med statliga
subventioner. Han eller hon får också
inkludera semester, tid i
arbetsmarknadsutbildning, viss tid med
föräldraledighet och totalförsvarsplikt
samt tid i arbetslivsutveckling (ALU).
De många åtgärder som får räknas in i
arbetsvillkoret leder till att man vid
en tillfällig anställning på kanske bara
någon månad kan få inträde i en
arbetslöshetskassa och efter drygt ett
års medlemskap få
arbetslöshetsersättning grundad på ett
arbetsvillkor som helt uppfylls med
annat än reguljärt förvärvsarbete.
Regeringens förslag till skärpning
innebär att för den som tidigare inte
uppburit arbetslöshetsersättning skall i
fortsättningen i princip endast följande
grunda rätt till ersättning, nämligen
- reguljärt förvärvsarbete,
- anställning med lönebidrag,
- anställning med rekryteringsstöd,
- anställning med riktat anställningsstöd
(RAS),
- anställning inom Samhall,
- skyddat arbete hos offentlig
arbetsgivare (OSA),
- semester samt
- ledighet med helt eller delvis
bibehållen lön, t.ex. tjänstledighet
(dock ej ledighet med lön i samband med
sjukdom, föräldrapenning och
totalförsvarsplikt).
För den som tidigare aldrig uppburit
arbetslöshetsersättning kommer därmed
flera bidragsgrundande åtgärder att
falla bort. I huvudsak är det följande
åtgärder m.m. som i fortsättningen inte
skall räknas in i arbetsvillkoret vid
förstagångsersättning:
- beredskapsarbete,
- anställning på utbildningsvikariat,
- näringsverksamhet med starta-eget-
bidrag,
- arbetsmarknadsutbildning,
- fullgjord arbetslivsutveckling (ALU)
samt
- föräldraledighet och fullgjord
totalförsvarsplikt på tillsammans högst
två månader.
Dessa åtgärder m.m. som går under
samlingsbegreppet jämställd tid skall i
fortsättningen bara vara
kvalifikationsgrundande vid fortsatt
arbetslöshet.
Riksdagen har i anslutning till vårens
kompletteringsproposition fattat
principbeslut om att villkoren vid
förstagångsersättning skall skärpas
(prop. 1994/95:150, FiU20, rskr. 447).
Regeringens nu framlagda förslag är ett
förslag till lagreglering av detta
principbeslut. Arbetsmarknadsutskottet
pekar i sitt yttrande på ett alternativt
sätt att lagreglera en sådan skärpning.
Enligt arbetsmarknadsutskottet bör a-
kasseutredningen som ett alternativ till
den utformning regeringen givit sitt
förslag överväga att ytterligare
förlänga den tid som en person skall ha
förvärvsarbetat för att få rätt till
ersättning. Arbetsmarknadsutskottet
anser att en sådan skärpning av
arbetsvillkoret är ett tydligare och
enklare sätt att uttrycka kravet på fast
förankring på arbetsmarknaden. I
avvaktan på en sådan prövning godtar
emellertid arbetsmarknadsutskottet
regeringsförslaget med vissa ändringar.
Arbetsmarknadsutskottet anser att det
framlagda förslaget till lagreglering av
det skärpta arbetsvillkoret bör ändras i
tre avseenden.
För det första ifrågasätter
arbetsmarknadsutskottet om de som en
gång uppburit arbetslöshetsersättning
därefter alltid skall få tillgodoräkna
sig jämställd tid. Utskottet känner sig
tveksamt till att en person som påbörjat
en ersättningsperiod någon gång långt
tidigare skall behandlas mer förmånligt
än den som inte lyft ersättning. En
sådan regel är diskutabel även med tanke
på de utredningssvårigheter som kan
uppstå om t.ex. den tidigare ersätt
ningsperioden hänför sig till en annan
arbetslöshetskassa.
Arbetsmarknadsutskottet anser med hänsyn
härtill att a-kasseutredningen bör ges i
uppdrag att överväga även denna fråga.
För det andra föreslår
arbetsmarknadsutskottet att en ny
övergångsregel införs i lagförslagen.
Den som efter årsskiftet blir arbetslös
för första gången kommer med de nya
reglerna inte att få tillgodoräkna sig
jämställd tid. En person som före
årsskiftet varit anställd på ett
utbildningsvikariat får alltså inte
tillgodoräkna sig denna tid när hans
rätt till ersättning prövas.
Arbetsmarknadsutskottet föreslår att
personer som tidigare inte uppburit
arbetslöshetsersättning och som före
ingången av 1996 påbörjat antingen ett
beredskapsarbete eller ett
utbildningsvikariat skall som
kvalifikationsgrundande få tillgodoräkna
sig tiden i denna åtgärd såväl före som
efter årsskiftet. I yttrandet redovisar
arbetsmarknadsutskottet ett förslag till
erforderlig övergångsbestämmelse.
För det tredje föreslår
arbetsmarknadsutskottet att en ändring
görs i förslagen till ALF och KAS för
att man skall undvika oönskade effekter
för dem som uppfyller arbetsvillkoret
för en första ersättningsperiod. Blir en
sådan person arbetslös har han rätt till
arbetslöshetsersättning och kan därefter
kvalificera sig för nya
ersättningsperioder med hjälp av
jämställd tid. Väljer han å andra sidan
att ta ett beredskapsarbete eller ett
utbildningsvikariat i stället för att
direkt gå ut i öppen arbetslöshet kan
han gå miste om rätten till ersättning
vid senare inträffad arbetslöshet
eftersom dessa båda åtgärder inte längre
är kvalifikationsgrundande.
Arbetsmarknadsutskottet anser att detta
är en icke acceptabel effekt av
förslaget. Därför bör enligt
arbetsmarknadsutskottes mening gälla att
den som har ett upparbetat villkor när
ett bredskapsarbete eller ett
utbildningsvikariat anvisas skall få
tillgodoräkna sig även detta arbete när
ersättningsrätten senare prövas. I
yttrandet redovisar arbets
marknadsutskottet ett förslag till
ändring av 6 § andra stycket i resp. lag
som skulle tillgodose detta krav.
Ett utmärkande drag i den svenska
arbetsmarknadspolitiken har varit beto
ningen av arbetslinjen. I stället för
passivt stöd skall insatserna inriktas
på aktiva åtgärder. Den nu föreslagna
skärpningen av villkoren för arbetslös
hetsersättning är ett steg i denna
riktning. Enligt finansutskottets mening
skall arbetslöshetsförsäkringen i första
hand fungera som en omställningsför
säkring avsedd att ge stöd vid
arbetslöshet för dem som genom tidigare
förvärvsarbete har etablerat sig på
arbetsmarknaden. I likhet med regeringen
anser utskottet att grundvalen för den
aktiva arbetsmarknadspolitiken skulle
kunna hotas om försäkringen förvandlas
till en källa för långsiktig försörj
ning.
Finansutskottet anser således att det
är angeläget att arbetsvillkoret i för
säkringen stramas upp på angivet sätt.
För egen del har finansutskottet inget
att erinra mot de synpunkter som
arbetsmarknadsutskottet haft på regering
ens förslag i denna del. Finansutskottet
kan också ställa sig bakom de förslag
till ändringar i ALF och KAS som
arbetsmarknadsutskottet anser bör komma
till stånd. I visst avseende kan
emellertid finansutskottet tänka sig att
komplettera de lagändringar som
arbetsmarknadsutskottet förespråkar. Det
gäller såväl förslaget till ändrad
lydelse av 6 § andra stycket i ALF och
KAS som förslaget till
övergångsbestämmelse. Finansutskottet
anser att man tills vidare och i
avvaktan på vidare utredningsarbete i
det fall att den arbetslöse redan har
ett upparbetat arbetsvillkor skall få
räkna in inte bara beredskapsarbete och
anställning på utbildningsvikariat i
arbetsvillkoret utan även tid i
näringsverksamhet med starta-eget-
bidrag. Övergångsregeln bör på
motsvarande sätt även omfatta den som
före ikraftträdandet påbörjat verksamhet
med starta-eget-bidrag.
Med detta tillägg samt med de av
arbetsmarknadsutskottet föreslagna
ändringarna godtar finansutskottet
regeringens förslag till skärpta
arbetsvillkor vid
förstagångsersättningar.
Vad utskottet här anfört innebär att
utskottet avstyrker bifall till
motionerna Fi17 (v) yrkande 13 och Fi50
(v).
Avstängning från rätt till
arbetslöshetsersättning
Regeringen föreslår att den som är
arbetslös och avvisar ett erbjudet
arbete eller en arbetsmarknadspolitisk
åtgärd skall stängas av från rätt till
ersättning under 60 ersättningsdagar mot
f.n. 20. Vid egen uppsägning utökas
avstängningstiden från 20 till 40
ersättningsdagar.
Arbetsmarknadsutskottet ger i sitt
yttrande en beskrivning av vilka regler
som enligt ALF och KAS gäller vid
avstängning från rätten till arbetslös
hetsersättning. Av
arbetsmarknadsutskottets redovisning
framgår följande:
"I 29-31 §§ ALF finns regler om
avstängning från ersättning vid
självförvållad arbetslöshet.
I 29 § anges i vilka fall avstängning
skall ske. Reglerna har mycket gammalt
ursprung och återfanns redan i 1934 års
förordning om erkända
arbetslöshetskassor. Därifrån är de
överförda till 1956 års kassaförordning
och vidare till den nuvarande 1973 års
lag om arbetslöshetsförsäkring. De har
sedan dess varit i stort sett
oförändrade. I paragrafen anges fyra
olika slag av avstängningsgrundande
beteenden:
1. lämna arbetet frivilligt utan giltig
anledning,
2. skiljas från det på grund av
olämpligt uppträdande,
3. avvisa erbjudet lämpligt arbete eller
4. utan att uttryckligen ha avvisat
sådant arbete ändå genom sitt
uppträdande uppenbarligen vålla att
anställning inte kommer till stånd.
Reglerna samspelar med bestämmelsen i 5
§ om vad som skall anses utgöra lämpligt
arbete och även med den grundläggande
definitionen i 4 § av begreppet
arbetslös.
I 30 § anges vilka avstängningstider
som skall gälla enligt principen ju
längre varaktighet på arbetet, desto
längre avstängningstid.
Avstängningstiden mäts i
ersättningsdagar (dvs. beloppsmässigt)
men maximeras av tid som mäts i
kalenderdagar.
För närvarande är avstängningstiden fem
dagar om arbetet skulle ha varat högst
fem dagar, tio dagar om arbete skulle ha
varat sex till tio dagar och tjugo dagar
om arbetet skulle ha varat mer än tio
dagar. I avstängningstiden räknar man
bara in dagar för vilka karenstid skulle
ha tillgodoräknats eller dagpenning ha
lämnats om den försäkrade inte hade
blivit avstängd, eller dagar då
förvärvsarbete utförts. Den totala
avstängningstiden får inte överstiga 14,
28 resp. 56 kalenderdagar.
I fall då det är uppenbart att den
arbetslöse inte vill anta erbjudet
arbete krävs det 20 dagars arbete innan
ersättning kan utbetalas, den s.k. 20-
dagarsregeln vid arbetsovilja. Exempel
på detta är att den försäkrade vid
upprepade tillfällen avvisat lämpligt
erbjudet arbete eller lämnat arbetet
frivilligt utan giltig anledning.
Enligt 31 § skall
avstängningsbestämmelserna i 29 och
30 §§ tillämpas analogt i fråga om
arbetsmarknadspolitiska åtgärder som
berättigar till utbildningsbidrag.
I Regelbok för arbetslöshetskassor,
utgiven av Arbetsmarknadsstyrelsen
(AMS), anges att starka skäl måste
föreligga för att en medlem skall anses
ha giltig anledning att sluta sitt
arbete på egen begäran. I en kommentar i
regelboken anges som exempel på sådana
starka skäl att en medlem inte fått ut
lön av arbetsgivaren eller att arbetet
är olämpligt för honom av hälsoskäl,
vilket måste styrkas, i regel med
läkarintyg.
AMS har vidare utfärdat vissa
föreskrifter om vad som skall anses som
giltig anledning att lämna sitt arbete.
Som giltig anledning att lämna arbetet
godtas flyttning av hem eller
arbetsplats under vissa angivna
omständigheter. Vidare anses en medlem
som slutat ett deltidsarbete på grund av
att ersättningsrätten avbrutits enligt
20 § förordningen (1988:1400) om
arbetslöshetsförsäkring ha haft giltig
anledning att lämna sitt arbete. Samma
gäller en medlem som slutat en
tillsvidareanställning på deltid på
grund av att rätten till ersättning
begränsats enligt 21 a § i förordningen.
I en rättsvetenskaplig undersökning av
professor Anna Christensen som
publicerades år 1980, Avstängning från
arbetslöshetsersättning, finns en
redogörelse för lagens förarbeten och
ett stort antal rättsfall. Författaren
indelar de s.k. vägransgrunderna, dvs.
de skäl som anförs för att avvisa eller
sluta ett arbete, i tre grupper,
arbetsmarknadsrelaterade,
personrelaterade och företagsrelaterade.
Frågan om vad som är lämpligt arbete
och följderna av att avvisa ett sådant
omfattas av Utredningen om
arbetslöshetsersättningen - en
omställningsersättning (dir. 1995:92).
Utredaren skall enligt direktiven
slutredovisa uppdraget senast den 30
september 1996, men enligt vad som sägs
i propositionen avser regeringen att be
utredarna att redovisa överväganden och
förslag i centrala frågor i februari
1996.
De nu beskrivna reglerna i ALF har sin
motsvarighet i KAS-systemet."
I propositionen (s. 125-127) erinras om
den sedan länge gällande principen att
den som frivilligt avstår från de
möjligheter till arbete som finns inte
omedelbart bör komma i åtnjutande av
arbetslöshetsersättning som alternativ
till en arbetsinkomst. De nu gällande
avstängningstiderna har sitt ursprung i
en helt annan arbetsmarknadssituation
och i ett helt annat statsfinansiellt
läge, sägs det i propositionen.
De resurser som samhället ställer till
förfogande för att komma till rätta med
arbetslösheten måste utnyttjas fullt ut
för att hjälpa alla de arbetslösa som
ofrivilligt har fått lämna sina arbeten
och som inte ges en chans att komma in
på arbetsmarknaden, sägs det vidare. Ett
verksamt sätt att visa detta är att
förlänga avstängningstiderna, vilket
bl.a. torde öka intresset hos
arbetstagaren att tillsammans med
arbetsgivaren och den fackliga
organisationen försöka komma till rätta
med orsaken till att han eller hon vill
lämna sin arbetsplats och på så sätt
förhindra att arbetslöshet uppstår.
I propositionen föreslås således
förlängda avstängningstider. Till
skillnad från vad som gäller i dag skall
olika tider gälla för olika slag av
avstängningsgrundande beteenden. Längre
tider skall gälla för den som skilts
från arbetet på grund av otillbörligt
förfarande (punkt 2), avvisat erbjudet
lämpligt arbete (punkt 3) eller som
genom sitt uppträdande uppenbarligen
vållat att anställning inte kommit till
stånd (punkt 4) än för den som lämnat
sitt arbete utan giltig anledning (punkt
1).
Rör det sig om ett arbete på minst 10
dagar skall avstängningen enligt
punkterna 2-4 uppgå till 60
ersättningsdagar, men den får därvid
inte överstiga 168 kalenderdagar.
Den som lämnar sitt arbete utan giltig
anledning skall - om arbetet uppgår till
minst 10 dagar - stängas av under 40
ersättningsdagar, men aldrig mer än 112
kalenderdagar.
I anslutning till denna del av
förslaget föreslår regeringen att den
som utsatts för kränkande särbehandling,
t.ex. trakasserier eller mobbning, skall
anses ha haft giltig anledning att lämna
arbetet. En förutsättning är dock att
förhållandet styrkts med läkarintyg
eller liknande och att konstruktiva
försök gjorts för att komma till rätta
med problemen.
Vid upprepade fall av självförvållad
arbetslöshet skall kravet på utfört
arbete innan ersättning åter kan lämnas
utökas från 20 till 80 dagars
förvärvsarbete.
Slutligen föreslås en samordningsregel
mellan ALF och KAS. En sökande som
blivit avstängd från ersättning från KAS
skall vara avstängd från ersättning
enligt ALF även om han eller hon skulle
uppfylla medlemsvillkoret under
avstängningstiden. Detta regleras genom
ett nytt tredje stycke i 4 § ALF.
Vänsterpartiet motsätter sig i motion
Fi17 förslaget om förlängda
avstängningstider. Att människor säger
upp sig frivilligt beror ofta på
missförhållanden på arbetsplatsen,
framhåller motionärerna, som ser det som
mycket olyckligt att man inför
regeländringar innan en samlad bedömning
gjorts av a-kasseutredningen. De pekar
också på olika konsekvenser som
förslaget för med sig såsom att personer
låses in i olämpliga arbetssituationer
och att tillväxten påverkas negativt av
minskad rörlighet på arbetsmarknaden.
Med hänvisning härtill yrkar
motionärerna avslag på de föreslagna
avstängningsreglerna (yrkande 14).
Arbetsmarknadsutskottet konstaterar att
regeringens förslag till skärpta
avstängningsregler i bara ett avseende
påverkar bedömningen av vad som skall
utgöra skäl för avstängning. Ändringen
gäller den som lämnar sitt arbete efter
att ha utsatts för kränkande
särbehandling. Vad som åsyftas är
trakasserier eller mobbning av den
anställde. Genom att ta bort ordet
frivilligt i 29 § punkt 1 ALF resp.
26 § punkt 1 KAS är avsikten att markera
att den som lämnat sin anställning av
detta skäl inte gjort det vare sig
frivilligt eller utan giltig anledning.
Som arbetsmarknadsutskottet förstår
saken är den förändrade bedömningen att
se som en uppmjukning i förhållande till
i dag. I övrigt skall alltså skäl av
olika slag, hänförliga till
arbetsmarknaden, den enskilde eller till
arbetet, alltjämt kunna godtas, påpekar
arbetsmarknadsutskottet.
Arbetsmarknadsutskottet anser att det
liksom hittills måste finnas starka skäl
för att en försäkrad skall anses ha
giltig anledning att sluta en
anställning (prop. 1973:56 s. 184). En
anställd som behandlats kränkande kan ha
sådana starka skäl. I propositionen sägs
att en förutsättning för att giltig
anledning skall anses föreligga är att
förhållandet styrkts med läkarintyg
eller liknande och att konstruktiva
försök gjorts att komma till rätta med
problemen. Arbetsmarknadsutskottet gör i
anslutning härtill följande uttalande:
"Ett läkarintyg skulle kunna tala för
att den utsatte verkligen tagit illa vid
sig. Normalt torde dock ett sådant intyg
- om det alls är möjligt att införskaffa
- inte kunna styrka mer än den drabbades
upplevelse och besvär. Även sådant som
kan framkomma genom kontakter t.ex. med
den fackliga organisationen eller med en
anpassningsgrupp bör kunna ingå i
underlaget för bedömningen. Normalt bör
det också krävas att konstruktiva försök
gjorts på arbetsplatsen att komma till
rätta med problemen. Det kan dock tänkas
fall då den drabbade inte bör lastas för
att sådana försök inte kommit till
stånd. Vidare kan det i fråga om mycket
små arbetsplatser vara så att den enda
utredning som står till buds består av
motstridiga uppgifter från de berörda -
arbetstagaren och arbetsgivaren. Detta
bör inte utesluta att arbetstagaren ändå
kan anses ha haft giltig anledning att
lämna arbetet. Utskottet vill med det
anförda framhålla att det inte bör vara
någon absolut förutsättning att
förhållandet styrkts med läkarintyg
eller liknande och att försök gjorts att
komma till rätta med problemen.
Förhållandena skiftar alltför mycket för
att det skall vara möjligt att i förväg
slå fast vad som kan utgöra giltig
anledning och vad som skall krävas för
att visa detta. Hänsyn måste tas till
omständigheterna i det enskilda fallet.
Utskottet vill även påpeka följande.
När det i lagen i dag sägs att
avstängning skall ske om den försäkrade
lämnat sitt arbete frivilligt utan
giltig anledning ligger det nära till
hands att tolka detta så att den
försäkrade inte skall ha förmåtts att
lämna sitt arbete, det skall vara hans
eget val. Annars är arbetslösheten inte
självförvållad. Ett slopande av ordet
frivilligt skulle kunna tolkas i annan
riktning än vad som är avsett, dvs. att
lagen inte längre skulle ge utrymme för
att se till vad som faktiskt ligger
bakom att den anställde lämnar arbetet.
Avsikten är emellertid som nämnts att
den som lämnar arbetet efter att ha
utsatts för kränkande särbehandling inte
skall avstängas. Att frivilligrekvisitet
tas bort betyder att den nu angivna
bedömningen fortsättningsvis i stället
får ske med utgångspunkt i rekvisitet
'giltig anledning'. Den som efter t.ex.
trakasserier och mobbning lämnar arbetet
på ett sätt som egentligen gör att det
inte kan anses frivilligt kan anses ha
giltig anledning att göra så."
Av besparingsskäl föreslår
arbetsmarknadsutskottet att
avstängningstiden förlängs för den som
lämnat sitt arbete utan giltig
anledning. Arbetsmarknadsutskottet
förordar således att den längsta
avstängningstiden i detta fall skall
utökas med fem dagar. I stället för de
40 ersättningsdagar som föreslås i
propositionen anser
arbetsmarknadsutskottet att
avstängningstiden skall sättas till 45
dagar. Utökningen föranleder en ändring
i de i propositionen intagna förslagen
till 30 § ALF och 27 § KAS.
Arbetsmarknadsutskottet föreslår
dessutom att kraven skärps även i ett
annat avseende, nämligen då den
försäkrade har uppenbart visat att han
eller hon inte vill ta ett lämpligt
arbete (30 § tredje stycket ALF resp.
27 § tredje stycket KAS).
Arbetsmarknadsutskottet konstaterar att
när det gäller återkvalificeringskravet
för dessa skiljer det sig från förslaget
till motsvarande regeln om
återkvalificering efter fusk enligt 34 §
ALF resp. 35 § KAS. I båda fallen skall
den försäkrade ha utfört arbete i 80
dagar, men vid fusk kan
återkvalificering enbart ske med
förvärvsarbete enligt den nya 6 §, dvs.
i princip enbart genom reguljärt arbete.
Någon sådan begränsning föreslås inte i
propositionen för återkvalificering vid
avstängning på grund av arbetsovilja.
Arbetsmarknadsutskottet anser emellertid
att det finns skäl att se mycket
allvarligt på fallen med arbetsovilja.
På motsvarande sätt som vid fusk bör en
person som avstängts av detta skäl kunna
återkvalificera sig endast genom sådant
arbete som enligt 6 § första stycket
berättigar till en första ersättnings
period. Med hänsyn härtill föreslår
arbetsmarknadsutskottet att lagförslagen
och att 30 § tredje stycket ALF resp.
27 § tredje stycket KAS ges följande
lydelse:
Är det uppenbart att en
försäkrad/stödtagaren inte vill anta
lämpligt arbete, såsom då den
försäkrade/stödtagaren vid upprepade
tillfällen antingen har avvisat erbjudet
sådant arbete eller lämnat sitt arbete
utan giltig anledning, skall den
försäkrade/stödtagaren vara avstängd
till dess han eller hon utfört sådant
förvärvsarbete som enligt 6 § första
stycket får tillgodoräknas för
uppfyllande av arbetsvillkoret under 80
dagar.
Arbetsmarknadsutskottet framhåller att
de nya reglerna säkerligen kan vara
styrande för många som står inför valet
att säga upp sig eller fortsätta en
anställning, vilket kan få effekter av
det slag som Vänsterpartiet pekar på. En
belysning av detta saknas i
propositionen, framhåller
arbetsmarknadsutskottet, som därför
värdesätter att hela frågan om vad som
skall anses som lämpligt arbete och
utgöra giltig anledning att lämna
arbetet omfattas av Utredningen om
arbetslöshetsersättning. Man kan utgå
från att utredningen i det sammanhanget
även belyser de effekter som
Vänsterpartiet befarar att de skärpta
reglerna skall föra med sig.
Arbetsmarknadsutskottet är med de i
detta sammanhang redovisade ändringarna
i lagförslagen berett att ställa sig
bakom propositionen i denna del. Det
innebär, anser arbetsmarknadsutskottet,
att motion Fi17 (v) yrkande 14 bör
avstyrkas.
Vänsterpartiet har i en avvikande
mening tillstyrkt förslaget i sin egen
partimotion.
Finansutskottet får i anslutning härtill
anföra följande. Arbetsmarknadsutskottet
föreslår två ändringar i regeringens
förslag till utökade avstängningstider
för dem som befinner sig i
självförvållad arbetslöshet.
För det första föreslår
arbetsmarknadsutskottet av
besparingsskäl att avstängningstiden
utökas för dem som lämnar sitt arbete
utan giltig anledning. Regeringen har i
propositionen föreslagit att
avstängningstiden i normalfallet skall
utökas från 20 till 40 ersättningsdagar.
Den totala avstängningstiden skall
enligt regeringens förslag dock inte få
överstiga 112 kalenderdagar.
Arbetsmarknadsutskottet föreslår att
avstängningstiden i stället fastställs
till 45 ersättningsdagar.
För det andra föreslår
arbetsmarknadsutskottet en ytterligare
skärpning av avstängningsvillkoret för
den som uppenbart visat att han eller
hon inte vill ta ett erbjudet arbete. I
propositionen föreslås att vid sådan
arbetsovilja skall den försäkrade
stängas av från ersättning till dess att
han eller hon haft ett förvärvsarbete i
80 dagar, mot för närvarande 20.
Arbetsmarknadsutskottets förslag innebär
att man vid återkvalificeringen inte
skall få tillgodoräkna sig jämställd
tid, dvs. i de 80 dagarna skall inte få
inräknas tid i beredskapsarbete,
utbildningsvikariat,
arbetsmarknadsutbildning m.m.
Finansutskottet anser att de förslag
till ändringar som
arbetsmarknadsutskottet förordar är
välmotiverade. Finansutskottet har i
övrigt inget att erinra mot
propositionens förslag i denna del. Med
arbetsmarknadsutskottets förslag till
ändringar tillstyrker finansutskottet
därför regeringens förslag till utökade
avstängningsvillkor.
Finansutskottet avstyrker därmed motion
Fi17 (v) yrkande 14.
Åtgärder mot fusk med
arbetslöshetsförsäkringen
Enligt nuvarande regler får en
arbetslöshetskassa utesluta en medlem
som medvetet eller av grov vårdslöshet
lämnat oriktiga eller vilseledande
uppgift om förhållande som är av
betydelse för rätten till ersättning.
Denna möjlighet används mycket sällan.
Under första halvåret 1995 var det bara
en medlem som på detta sätt uteslöts
från en arbetslöshetskassa.
Finner kassan att en uteslutning är ett
för hårt straff kan den i stället
frånkänna medlemmen rätt till ersättning
för en tid av högst ett år. Under första
halvåret 1995 beslutade
arbetslöshetskassorna att frånkänna
medlemmar sammanlagt 5 680
ersättningsdagar. Längsta
frånkännandetiden är formellt ett år,
men den har i praktiken uppgått till
högst ca 60 ersättningsdagar, vilket
motsvarar ungefär tre månader.
Om någon lämnar oriktiga uppgifter
eller inte fullgör sin uppgifts- eller
anmälningsskyldighet och därigenom
orsakar att felaktig ersättning betalas
ut skall det för mycket utbetalda
beloppet återbetalas. Detsamma gäller om
någon av annat skäl uppbär felaktig
ersättning. En förutsättning är dock att
den som uppburit ersättningen skäligen
borde ha insett detta.
Återbetalningsskyldigheten kan efterges
helt eller delvis i särskilda fall.
Det kontanta arbetsmarknadsstödet får
dras in eller skäligen nedsättas om
stödtagaren medvetet eller av grov
vårdslöshet lämnar oriktiga eller
vilseledande uppgifter. Någon tidsgräns
anges inte.
I propositionen (s. 128-130) föreslås
följande. Om en arbetslöshetskassa
finner att en fuskande medlem inte bör
uteslutas skall medlemmen i stället
frånkännas rätt till ersättning. Regeln,
som i dag är fakultativ, görs således
obligatorisk. Frånkännandetiden sätts
till minst 130 ersättningsdagar, vilket
i tid motsvarar ungefär sex månader. Om
det finns särskilda skäl, såsom att den
felaktiga uppgiften lett till ersättning
under endast enstaka dagar vid något
tillfälle, får frånkännandet bestämmas
till färre ersättningsdagar.
För att utbetalning åter skall kunna
ske måste medlemmen ha utfört
förvärvsarbete under 80 dagar. Endast
sådant arbete som berättigar till en
första ersättningsperiod får räknas, och
endast dag då arbete utförts minst tre
timmar.
I fråga om KAS föreslås att reglerna
för indragning av stödet utformas på
motsvarande sätt.
Arbetsmarknadsutskottet delar
regeringens uppfattning att det finns
anledning att ingripa kraftfullt mot de
personer som fuskar sig till ersättning.
Det är av utomordentlig vikt för hela
systemets legitimitet att ersättning
inte betalas ut till den som inte är
berättigad.
Systemets trovärdighet förutsätter
emellertid inte bara kännbara reaktioner
för den som ertappas med fusk utan också
att det finns ett effektivt system för
att upptäcka fusket.
Arbetsmarknadsutskottet åberopar en
undersökning som Riksrevisionsverket
lagt fram i vilken man gör
uppskattningen att 6-10 % av det
utbetalade beloppet i
arbetslöshetsersättningen går till
personer som utför svart arbete. Sett i
detta perspektiv finner
arbetsmarknadsutskottet att det
onekligen är slående hur litet
sanktionsreglerna kommer till
användning.
Sanktioner av det mycket ingripande
slag som föreslås i propositionen
förutsätter rättssäkerhet i
tillämpningen, framhåller
arbetsmarknadsutskottet. Ett beslut om
att dra in ersättning under så lång tid
som det kan vara fråga om måste bygga på
ett fullgott beslutsunderlag.
Arbetsmarknadsutskottet ser därför med
tillfredsställelse på att RRV lämnat
konkreta förslag till hur fusk både kan
förhindras och uppdagas på ett
effektivare sätt än i dag.
Arbetsmarknadsutskottet utgår från att
förslagen övervägs vidare i annat
sammanhang. Det är, anser utskottet
vidare, också värt att notera att AMS
fått ökade resurser för tillsynen av
arbetslöshetskassorna (prop.
1994/95:218, AU15, rskr. 398, 399).
Arbetsmarknadsutskottets förslag i
fråga om 6 § föranleder följdändringar i
de föreslagna 34 § ALF resp. 35 § KAS.
Utskottet föreslår för egen del följande
ändring:
Till den som har frånkänts
ersättning/vars stöd har dragits in - -
- får ersättning/kontant
arbetsmarknadsstöd betalas ut först
sedan han eller hon/stödtagaren har
utfört sådant förvärvsarbete som får
tillgodoräknas enligt 6 § första stycket
under 80 dagar - - -.
Med det anförda och med den nyss angivna
ändringen tillstyrker utskottet
propositionen i den nu berörda delen.
Finansutskottet har i denna fråga ingen
annan uppfattning än regeringen och
arbetsmarknadsutskottet. Det är av
utomordentlig vikt för hela systemets
legitimitet att man ingriper kraftfullt
mot personer som fuskar till sig
ersättning. Såsom
arbetsmarknadsutskottet påpekar
förutsätter emellertid systemets
trovärdighet också att det finns ett
effektivt system för att upptäcka
fusket. AMS har fått ökade resurser för
tillsynen av arbetslöshetskassorna, och
enligt finansutskottets mening är det
angeläget att dessa medel används bl.a.
för insatser av detta slag.
Finansutskottet har således i sak inget
att erinra mot regeringens förslag till
skärpta regler mot fusk. Tidigare har
utskottet på förslag av
arbetsmarknadsutskottet förordat att 6 §
ALF och KAS ändras. Detta föranleder en
ändring också i förslagen till 34 § ALF
resp. 35 § KAS. Arbetsmarknadsutskottet
har i sitt yttrande redovisat ett
förslag till sådan ändring.
Med denna av arbetsmarknadsutskottet
föreslagna följdändringen tillstyrker
finansutskottet propositionen på denna
punkt.
Kostnadseffekter
Regeringen räknar i propositionen med
att förslaget om ändrade regler för
frånkännande och indragning av
arbetslöshetsersättning skall leda till
en besparing som är större än de 1 300
miljoner kronor som angavs i vårens
kompletteringsproposition.
De förslag till ytterligare ändringar
som finansutskottet föreslår i
regelverket leder till såväl ökade
besparingar som försvagningar.
Förslaget om att utöka antalet
avstängningsdagar från 40 till 45 för
den som utan giltig anledning lämnar
sitt arbete ger en besparing på mellan
55 och 60 miljoner kronor per år.
Förslaget till skärpta
avstängningsvillkor vid arbetsovilja ger
också en besparing, men av mer marginell
art.
Utskottets förslag att de som har ett
upparbetat arbetsvillkor inte skall
förlora detta om de tar ett
beredskapsarbete, utbildningsvikariat
eller beviljas starta-eget-bidrag i
stället för att gå ut i en första
arbetslöshetsperiod leder å andra sidan
till att besparingseffekten begränsas.
Utskottet beräknar denna försvagning
till ca 30 miljoner kronor per år.
Den föreslagna övergångsregeln leder
till att budgeten försvagas engångsvis
med i runt tal 170 miljoner kronor. Den
bestående kapitaleffekten av en sådan
engångsvis försvagning kan beräknas till
mellan 15 och 20 miljoner kronor.
Sammantaget leder utskottets
ändringsförslag således till att
budgeten varaktigt förstärks med 55-60
miljoner kronor och varaktigt försvagas
med 45-50 miljoner kronor, dvs. till en
nettoförstärkning på 10 miljoner kronor.
Utbildning, kompetensutveckling och
forskningspolitik
Den övergripande strategin
Som ett led i politiken för att stärka
tillväxten avser regeringen att under de
kommande åren genomföra en bred satsning
på utbildning och kompetensutveckling,
anförs det i propositionens inledning.
Detta skall ske i takt med att sådana
satsningar kan finansieras. En hög
kunskapsnivå är enligt regeringen
avgörande för Sveriges möjligheter att
bekämpa arbetslösheten och förhindra
utslagning. Ny kunskap och kompetens
krävs för att vi skall få till stånd en
miljömässigt hållbar utveckling.
Utbildning och kunskaper ger den
enskilde bättre förutsättningar för ett
rikare liv, med möjligheter till ett
större inflytande och utveckling i
arbetslivet, framhåller regeringen.
I syfte att vidmakthålla och förbättra
kvaliteten i den grundläggande
utbildningen avser regeringen att under
våren 1996 ta ställning till en tioårig
grundskola, varvid det i beredningen
bl.a. ingår att analysera de ekonomiska
konsekvenserna utifrån
finansieringsprincipens tillämpning.
Vidare har riksdagen på regeringens
förslag avsatt ca 6 miljarder kronor av
arbetsmarknadsmedel till högre
utbildning, kommunal vuxenutbildning,
gymnasieutbildning och folkbildning
under läsåret 1995/96. Regeringen avser
att återkomma med förslag gällande
omfattning och inriktning av dessa
åtgärder under läsåret 1996/97. En
ytterligare förlängning därefter bör
enligt regeringen inte ske. I stället är
det regeringens avsikt att återkomma med
förslag till permanenta satsningar. En
fortsatt utbyggnad av den högre
utbildningen aviseras, varvid minst
hälften av platserna bör avse
naturvetenskapliga och tekniska
utbildningar. Utbyggnaden av den högre
utbildningen bör ske främst vid de
mindre och medelstora högskolorna med
särskild tyngd på Bergslagen, Malmö och
Sundsvall-Härnösand-Östersund samt
dessutom sydöstra Sverige. Enligt
propositionen bör en kommitté tillkallas
för att utreda hur en etablering av en
ny högskola i Malmö skall kunna
genomföras.
Regeringen framhåller att det finns
stor efterfrågan på en kvalificerad
eftergymnasial yrkesutbildning med en
stark arbetsplatsintegrering. Det är
regeringens avsikt att under
mandatperioden inleda en
försöksverksamhet med en sådan
yrkesutbildning.
De många och snabba förändringarna i
gymnasieskolan ställer stora krav på
skolpersonalen, anförs det i
propositionen. Regeringen följer
utvecklingen noga och kommer att lägga
fram de förslag som kan bli nödvändiga
för att fullfölja kvalitetshöjningen.
S.k. basår - som sedan några år
förekommit inom högskolan - anordnas
fr.o.m. innevarande läsår även inom den
kommunala vuxenutbildningen, vilket har
den fördelen att utbildningen kan
spridas geografiskt. Denna form av basår
bör enligt regeringen vidareutvecklas.
Regeringen anser också att bl.a. behovet
av en tydligare gränsdragning mellan
reguljär utbildning och
arbetsmarknadsutbildning motiverar en
översyn av vuxenutbildningens
dimensionering. Eftersom flera frågor i
sammanhanget är akuta avser regeringen
att sätta i gång en skyndsam process i
nära samband med kommittén för ett
nationellt kunskapslyft för vuxna (U
1995:09, dir. 1995:67).
Moderaterna begär i partimotion Fi15
(m) yrkande 36 att riksdagen våren 1996
skall föreläggas ett konkret program för
en samlad kunskapsutveckling. I motionen
beskrivs en strategi i tio steg för att
förstärka kompetensen som en hävstång
för tillväxt. Strategin måste enligt
motionärerna omfatta alla delar av
utbildningen och kunskapsutvecklingen
från de tidiga levnadsårens skola till
den mest avancerade forskningen. Ett
avgörande inslag i strategin är en
stimulerande lönebildning. Motionärerna
förordar ett nationellt skolpengssystem
för att åstadkomma en stimulerande
konkurrens. De vill också öka
möjligheterna för den enskilde att
fullgöra utbildningen på mer
individuella villkor. Det offentligas
ansvar bör anges som ett erbjudande för
alla om utbildning i grundskola och
gymnasium samt åtminstone en tvåårig
eftergymnasial utbildning och, efter
fallenhet, en längre akademisk
utbildning, anförs det. Erbjudandet
skall enligt motionärerna ha utnyttjats
förslagsvis vid 25 års ålder eller, vad
gäller akademisk utbildning, ha
påbörjats vid denna ålder. Därefter bör
finansieringen av utbildning ske
antingen via arbetsgivaren eller med ett
s.k. utbildningskonto, anför
motionärerna. En större rörlighet mellan
skolan och andra yrkesområden är
önskvärd, och det behövs en ny
lärarutbildning, sägs det vidare i
motionen. Inför ett mer konkret beslut
om en fortsatt utbyggnad av den
akademiska utbildningen måste enligt
motionärerna de kvalitativa villkoren
analyseras noga. Det gäller också var
den bör äga rum. Linköpings och Umeå uni
versitet har fortfarande
utbyggnadsmöjligheter, och motionärerna
kan också tänka sig etablering av ett
nytt universitet eller en ny teknisk
högskola i landet.
Folkpartiet anför i partimotion Fi16
(fp) yrkande 8 att en politik för
kunskapsuppbyggnad kräver insatser över
ett brett fält. Hela utbildningssystemet
från lågstadiet och framåt har
betydelse. Möjligheterna till
eterkommande kunskapsinhämtande
framhålls som en strategisk faktor.
Studiemedelssystem liksom lönepolitik
har också stor betydelse, anför
motionärerna. I yrkande 26 i samma
motion presenteras Den Nya Folkskolan.
Den innebär ett brett utbud av
utbildningar och finansieringslösningar
för individen, vilket står till buds
under hela livet. Den Nya Folkskolan är
enligt motionärerna en utopi, därför
att vi i dag inte har de ekonomiska
resurser som krävs för att alla önskemål
om utbildning för vuxna skall kunna
tillgodoses. Motionärerna vill ha en
tioårig grundskola med start vid sex års
ålder. För de fristående skolorna
förordar de en återgång till en
ersättningsnivå på 85 % och en tydlig
avgiftsbegränsning. De vill öka
valfriheten för gymnasieeleverna att
planera sin utbildning individuellt
genom ett system kallat gymnasiebank.
Det innebär att de tre gymnasieåren får
utnyttjas mer flexibelt och att eleven
kan varva studier och yrkespraktik. Ett
nästa steg i utvecklingen av komvux bör
enligt motionärerna vara att ge alla som
så önskar möjlighet att få
gymnasiekompetens i kärnämnena. Den
grundläggande högskoleutbildningen måste
expandera, vilket förutsätter att
forskningen parallellt byggs ut samt att
utbildningen lönar sig för den enskilde
i högre grad än för närvarande.
Även Kristdemokraterna betonar i motion
Fi18 (kds) yrkande 23 vikten av att
kvaliteten i utbildningarna fokuseras
och förbättras, och inte enbart en
utökning av antalet platser.
Vänsterpartiet anför i sin partimotion
Fi17 (v) yrkande 11 att det är viktigt
att utreda hur högskolorna skall få ännu
bredare kontaktytor till arbetslivet.
Vidare begärs en noggrann utredning
snarast av de s.k. NT-platserna.
Sommaruniversitetet bör enligt
motionärerna permanentas. För att nå de
stora grupper som har en djupt rotad
misstro mot universitetsstudier behöver
nya modeller för högskolestudier - t.ex.
modifierade distansutbildningskurser -
arbetas fram och antagningen breddas.
Nedskärningarna i grund- och
gymnasieskolan ger skäl att tro att en
likvärdig skola inte kan garanteras för
alla. Motionärerna framhåller att
skolutbildningens kvalitet vilar såväl
på ett nationellt som på ett kommunalt
ansvar, och de överväger därför att åter
aktualisera sektorsbidraget till skolan.
Inom vuxenutbildningen krävs ett
nytänkande, bl.a. genom att olika
utbildningsanordnare samverkar bättre.
Tillgången och närheten till
utbildningsplatser måste förbättras och
undervisningen bedrivas på ett sätt så
att de studerande kan påverka studierna
och studietakten. Frågan om hur
finansieringen i framtiden skall
fördelas mellan individ, samhälle och
arbetsgivare måste utredas. De många
kvinnor som mister sina arbeten de
närmaste åren behöver ett system som gör
det möjligt för dem att genomgå
utbildningar på gymnasie- eller
högskolenivå inom det reguljära
utbildningssystemet med
tillfredsställande ekonomiskt stöd,
anser Vänsterpartiet.
Utbildningsutskottet delar i sitt
yttrande (1995/96:UbU2y) motionärernas
uppfattning att en politik för kunskaps
uppbyggnad kräver insatser över ett
brett fält. Det är också regeringens
mening. Som framgått ovan är frågan om
en förlängning av skolpliktstiden till
tio år under beredning. En
parlamentariskt sammansatt kommitté
följer utvecklingen i gymnasieskolan,
och regeringen förklarar sig i
propositionen (s. 76) ha för avsikt att
lägga fram de förslag som kan bli
nödvändiga för att fullfölja
kvalitetshöjningen. De ökade kraven på
skolpersonalen är också uppmärksammade.
Utskottet noterar att direktiven till
utredningen om det inre arbetet i skolan
tar upp den förändrade situationen för
lärarna. Inom Utbildningsdepartementet
pågår arbete med en översyn av
lärarutbildningen. Utredningen om ett
nationellt kunskapslyft för vuxna skall
i ett första steg föreslå mål för ett
sådant lyft som ett led i en strategi
för livslångt lärande. Därvid skall
kommittén bedöma om de allmänna målen
för den samhällsstödda vuxenutbildningen
behöver revideras, och hur dessa mål
skall kompletteras för att omfatta alla
former av vuxenutbildning. I ett andra
steg skall kommittén, med beaktande av
den centrala frågan om ansvaret för
utbildningens finansiering, ta ställning
till vilket ansvar som skall vila på den
offentligt finansierade utbildningen och
på arbetslivet för olika typer av
utbildningsinsatser och föreslå vilket
ansvar varje individ bör ta för sin egen
kompetensutveckling. Andra utredningar
har nyligen slutförts om villkoren för
fristående skolor på grundskole- resp.
gymnasienivå. En parlamentarisk
kommitté har i uppdrag att dra upp
riktlinjer för en fortsatt reformering
av studiestödssystemet. I direktiven
till den kommittén betonas behovet av en
vidgad rekrytering till utbildning,
varvid det största problemet anges vara
den befarade höga skuldsättningen.
Utskottet vill framhålla att studie
stödssystemets utformning bestäms av
statsmakterna, medan ansvaret för
lönebildningen i princip åvilar
arbetsmarknadens parter. När det gäller
de kvalitativa villkoren för en
utbyggnad av den högre utbildningen
utgår utskottet från att de
uppmärksammas i regeringens beredning av
kommande konkreta förslag om utbyggnad.
När regeringen bereder sina kommande
förslag om en permanent utbyggnad av
högskoleutbildningen med särskild
inriktning på naturvetenskapliga och
tekniska utbildningar, är det enligt
utskottets mening självklart att
erfarenheterna av de s.k. NT-platserna
måste ingå i underlaget. De i det
föregående nämnda utredningarna om
reformering av studiestödet och om ett
nationellt kunskapslyft för vuxna kan -
med hänsyn till de givna direktiven -
förväntas behandla ett flertal frågor om
vuxenutbildning. En särskild utredare
har tillsatts med huvuduppgift att
föreslå en strategi som långsiktigt
främjar utvecklingen i hela landet av de
möjligheter till distansutbildning som
den moderna informationstekniken
erbjuder.
Med hänvisning till det anförda anser
utbildningsutskottet att riksdagen inte
bör göra de tillkännagivanden som
föreslås i motionerna Fi15 (m) yrkande
36, Fi16 (fp) yrkandena 8 och 26 , Fi17
(v) yrkande 11 och Fi18 (kds) yrkande
23. Utbildningsutskottet förordar
således att finansutskottet avstyrker
dessa.
En gemensam avvikande mening till
förmån för motionerna Fi15 (m), Fi16
(fp) och Fi18 (kds) har anmälts av
företrädarna för Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet och
Kristdemokraterna.
Vänsterpartiet stöder motion Fi17 (v) i
en egen avvikande mening.
Finansutskottet delar
utbildningsutskottets mening och
avstyrker motionerna Fi15 (m) yrkande
36, Fi16 (fp) yrkandena 8 och 26, Fi17
(v) yrkande 11 (delvis) och Fi18 (kds)
yrkande 23.
Individuella utbildningskonton och
framtidsfonder
I motion Fi16 (fp) yrkande 27 betonas
företagens ansvar för den egna
personalens kompetensutveckling men
också att staten bör underlätta
fortbildning med hänsyn till den
samhällsekonomiska nyttan av sådana
insatser. Motionärerna vill att
riksdagen hos regeringen skall begära
förslag om individuella
utbildningskonton. Även
Kristdemokraterna i motion Fi18 har
ställt ett yrkande om individuella
utbildningskonton. Kristdemokraterna
vill pröva möjligheten att införa
avdragsrätt för avsättningar till
individuella utbildningskonton som kan
användas för att finansiera
studieperioder. Anställda och
arbetsgivare bör löpande kunna sätta av
medel som den anställde sedan vid olika
tillfällen under den förvärvsarbetande
perioden av livet kan ta ut och på detta
sätt finansiera behovet av livslångt
lärande (yrkande 25). Ett system med
utbildningskonton förordas - utan
formell hemställan i saken - även i
motion Fi15 (m).
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi17
inrättandet av ett s.k.
framtidsfondssystem. Syftet med
framtidsfonderna skall vara att ge alla
löntagare möjligheter till
kompetensutveckling. Därtill skall
framtidsfonderna verka för utvecklandet
av arbetsorganisationer för att
förbättra arbetsmiljöer och
produktivitet. Finansieringen av
framtidsfonderna bör ske via årliga
vinstavsättningar, anser motionärerna
(yrkande 5).
Utbildningsutskottet framhåller i sitt
yttrande (1995/96:UbU2y) att frågan om
kompetensutveckling är mycket viktig.
Utskottet hänvisar till vad som anförts
i propositionen (s. 78) om att ett
livslångt lärande ställer nya krav på
utbildare och stöd till
kompetensutveckling på arbetsplatserna.
I den anpassning och utveckling som ett
kompetenslyft för hela nationen kräver
har arbetslivets företrädare en
väsentlig roll, sägs det. Regeringen
kommer att inbjuda till överläggningar
om kompetensutveckling. Härutöver
hänvisar utskottet till vad som under
rubriken Den övergripande strategin
anfördes om uppdraget till utredningen
om ett nationellt kunskapslyft för
vuxna. Utbildningsutskottet förordar att
finansutskottet avstyrker motion Fi16
yrkande 27.
Företrädarna för Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet och
Kristdemokraterna tillstyrker motion
Fi16 (fp) yrkande 27 i en avvikande
mening.
Finansutskottet delar
utbildningsutskottets syn på vikten av
återkommande kompetensutveckling.
Regeringen har aviserat att frågan om
kompetensutveckling kommer att bli
föremål för överläggningar med många
parter. Därför är det enligt utskottets
uppfattning inte meningsfullt att nu
göra något tillkännagivande om
kompetensutvecklingens framtida former.
Utskottet avstyrker med hänvisning till
det anförda motionerna Fi16 (fp) yrkande
27, Fi17 (v) yrkande 5 delvis och Fi18
(kds) yrkande 25.
Stiftelsehögskolor
I den strategi för den högre
utbildningen som förespråkas i motion
Fi15 (m) ingår även att överföra
ytterligare minst ett större lärosäte
från staten till en fristående
stiftelse. En lämplig högskola för en
sådan förändring vore Kungliga Tekniska
Högskolan (KTH) i Stockholm, anser
motionärerna (yrkande 39).
Utbildningsutskottet noterar i sitt
yttrande (1995/96:UbU2y) att
motionärerna inte berör hur bildandet av
en sådan stiftelse skulle finansieras.
Att överföra statliga högskolor till
stiftelseägda bolag som tillförs kapital
av statens medel minskar kraftigt
regeringens och riksdagens möjligheter
att utöva kontroll över och demokratisk
insyn i hur statens resurser används,
något som utbildningsutskottet inte vill
förorda. Utbildningsutskottet anser
därför att finansutskottet bör avstyrka
motion Fi15 (m) yrkande 39.
Företrädarna för Moderata
samlingspartiet har en avvikande mening
i yttrandet.
Finansutskottet är av samma åsikt som
utbildningsutskottet och avstyrker
motion Fi15 (m) yrkande 39.
Yrkesinriktad eftergymnasial utbildning
Regeringens planer på försöksverksamhet
med kvalificerad eftergymnasial
yrkesutbildning tas upp i två motioner.
Enligt motion Fi15 (m) bör sådan
yrkesutbildning prioriteras framför en
forcerad utbyggnad av den akademiska
utbildningen. Motionärerna vill att
riksdagen hos regeringen skall begära
förslag redan under våren 1996 om 20 000
utbildningsplatser i avancerad
yrkesutbildning (yrkande 37). I motion
Fi18 (kds) välkomnas den aviserade
försöksverksamheten, men motionärerna
anser att tidsangivelsen under
mandatperioden är alltför vag.
Kristdemokraterna anser att det är
mycket angeläget att snabbt etablera en
yrkeshögskola för att få till stånd en
genomtänkt och kvalificerad
eftergymnasial yrkesutbildning (yrkande
26).
Utbildningsutskottet hänvisar i sitt
yttrande (1995/96:UbU2y) till ett
utredningsbetänkande med titeln
Yrkeshögskolan: Kvalificerad
eftergymnasial yrkesutbildning (SOU
1995:38). I detta betänkande förordas
att en ny struktur, kallad
Yrkeshögskolan, skapas med uppdrag att
inom ramen för tilldelade resurser
ansvara för kvalificerad eftergymnasial
yrkesutbildning. Ett nytt organ,
yrkeshögskolestyrelsen, föreslås bli
inrättat i varje län och administrativt
knytas till länsstyrelsen. Ett särdrag i
yrkeshögskolan är att en väsentlig del
av utbildningen sker i form av lärande i
arbete i företag eller på andra arbets
platser. Utredaren förutser dock problem
när det gäller att få arbetsgivare att
ställa upp som utbildningsanordnare utan
att få ersättning från det allmänna,
konstaterar utbildningsutskottet i sitt
referat. Remissbehandlingen av
betänkandet har avslutats under hösten
1995.
Utbildningsutskottet säger sig ha
förståelse för regeringens bedömning att
det behövs försöksverksamhet innan en
helt ny form av eftergymnasial
utbildning kan införas på bred front.
Riksdagen bör enligt utskottets mening
inte ingripa i regeringens beredning av
ärendet, utan avvakta regeringens
kommande förslag.
Utbildningsutskottet anser därför att
finansutskottet bör avstyrka motionerna
Fi15 (m) yrkande 37 och Fi18 (kds)
yrkande 26.
Företrädarna för Moderata
samlingspartiet och Kristdemokraterna
yrkar bifall till sina respektive
motioner i var sin avvikande mening.
Finansutskottet anser liksom
utbildningsutskottet att riksdagen bör
invänta regeringens förslag angående den
kvalificerade eftergymnasiala
yrkesutbildningen. Att frågan är
angelägen gör det inte mindre viktigt
att vara grundlig i behandlingen av
ärendet. En alltför snabb expansion av
utbildningsväsendet kan skapa
flaskhalsar längre fram, särskilt om
statsmakterna inte tar tillräckligt med
tid på sig för att definiera
näringslivets behov av kvalificerad
yrkesutbildad arbetskraft. Motionerna
Fi15 (m) yrkande 37 och Fi18 (kds)
yrkande 26 avstyrks.
Lärlingsutbildning
Förslag till ett lärlingssystem med
treårig utbildning i s.k. dualsystem
begärs i motion Fi18 (kds) (yrkande 35).
Ett sådant bör utvecklas exempelvis
enligt den tyska modellen med tre dagar
praktik och två dagar teori varje vecka
med rimlig ersättning, stigande med
tiden, heter det i motionen.
Utbildningsutskottet konstaterar att
nuvarande bestämmelser om individuella
program i gymnasieskolan innebär att en
elev kan kombinera yrkesutbildning under
anställning hos en arbetsgivare med
studier i gymnasieskolan
(lärlingsutbildning). Ett sådant
individuellt program skall vara treårigt
och omfatta minst kärnämnena svenska,
engelska, samhällskunskap,
religionskunskap och matematik.
Kommittén om utvecklingen i
gymnasieskolan skall bl.a. följa hur
lärlingsutbildningen utvecklas genom
samverkan mellan å ena sidan kommuner
och å andra sidan företag,
organisationer och offentliga
arbetsgivare. Mot bakgrund av det
anförda anser utbildningsutskottet att
finansutskottet bör avstyrka motion Fi18
(kds) yrkande 35.
Företrädarna för Folkpartiet och
Kristdemokraterna stöder motionsyrkandet
i en gemensam avvikande mening.
Finansutskottet delar
utbildningsutskottets mening. Fi18 (kds)
yrkande 35 avstyrks.
Utbildning i grundskolan om
entreprenörskap
En starkare ställning för
entreprenörskap i skolans utbildning
förordas i motionerna Fi16 (fp) och Fi18
(kds). Det är enligt motionärerna
viktigt att frigöra och ta till vara
människors kreativitet. Eleverna bör
redan i skolan stimuleras att vilja och
våga bli företagare. I den förstnämnda
motionen sägs att entreprenörskap bör
vara en självklar naturlig del i det
samhällsvetenskapliga ämnet redan i
grundskolan (yrkande 29). Enligt den
sistnämnda motionen bör företagarprogram
införas i gymnasieskolan (yrkande 8).
Kristdemokraterna anser att skolan kan
spela en viktig roll för att ge eleverna
förståelse för företagandets roll och
betydelse i samhället, ett perspektiv -
menar de - som helt saknas i
propositionen (yrkande 22).
Utbildningsutskottet anför i sitt
yttrande (1995/96:UbU2y) att det är
mycket viktigt för vårt samhälle att
kreativa människor vill och vågar bli
företagare. När det gäller
skolutbildningen är det centrala i detta
sammanhang enligt utskottets mening att
skolan främjar ett förhållningssätt till
livet som präglas av flexibilitet,
nyfikenhet, beredskap att ta till sig
nya möjligheter och ny kunskap samt
vilja att ta ansvar. I de nya
läroplanerna för det offentliga
skolväsendet (Lpo 94 och Lpf 94) sägs
att eleverna skall få möjligheter att ta
initiativ och ansvar och att de skall
ges förutsättningar att utveckla sin
förmåga att arbeta och att lösa problem,
både självständigt och tillsammans med
andra. Kursplanerna lämnar ett betydande
utrymme för lärare och elever att
tillsammans välja både innehåll och
arbetsformer för studierna och planera
verksamheten. När det gäller
gymnasieskolan noterar utskottet att en
kurs i företagsekonomi (30
gymnasiepoäng) ingår i alla de
nationella program som innehåller
yrkesämnen. Vidare har många kommuner
inrättat lokala kurser, inriktade på
företagande. Utskottet utgår från att
såväl utbudet av kurser som innehållet i
kursplanerna - nationella såväl som
lokala - omprövas med viss
regelbundenhet. Med det anförda förordar
utbildningsutskottet att finansutskottet
avstyrker motionerna Fi16 (fp) yrkande
29 och Fi18 (kds) yrkande 8.
Finansutskottet delar
utbildningsutskottets syn och avstyrker
motionerna Fi16 (fp) yrkande 29 och Fi18
(kds) yrkandena 8 och 22.
Ny högskola i Malmö
Malmö, rikets tredje stad, har stor
betydelse för utvecklingen i såväl
regionen Sydsverige som landet som
helhet, anförs det i propositionen (s.
74). Strukturomvandlingen och en låg
utbildningsnivå har skapat stora problem
i Malmö. För att främja näringsliv och
sysselsättning men också för
utvecklingen av samhället i övrigt är
utbildning och forskning och en
välutbildad arbetskraft ytterst viktigt.
Detta har också anförts i en skrivelse
till regeringen från Malmö stad. Mot
denna bakgrund bör en kommitté
tillkallas för att utreda hur en
etablering av en ny högskola i Malmö ska
kunna genomföras, skriver regeringen.
I motion Fi15 (m) kritiseras
regeringens avsikt att upprätta en ny
högskola. Motionärerna förordar i
stället att Lunds universitet, som sedan
lång tid har en omfattande verksamhet i
Malmö, får ett vidgat uppdrag att
utveckla såväl utbildning som forskning
vid fyra olika enheter, nämligen Lund,
Malmö, Kristianstad och Helsingborg.
Även en sådan struktur för den högre
utbildningen och forskningen i Skåne bör
bli föremål för skyndsam utredning,
anser motionärerna (yrkande 38). Enligt
motion Fi40 av Margitta Edgren m.fl.
(fp) borde den aviserade utredningen
även ha fått i uppdrag att undersöka
möjligheten att skapa t.ex. ett campus i
Malmö och ett i Helsingborg med koppling
till Lunds universitet. Motionärerna
beklagar också att direktiven inte ger
utrymme för utredningen att pröva
möjligheten att skapa ett virtuellt
universitet i Malmö.
Utbildningsutskottet konstaterar att den
i propositionen aviserade utredningen
numera har påbörjats (dir. 1995:135). I
den kommitté som tillkallats ingår bl.a.
Lunds universitets rektor och tre andra
ledamöter av universitetets styrelse
samt flera företrädare för Malmö stad,
representerande olika politiska partier.
Kommittén skall senast den 1 mars 1996
redovisa sina ställningstaganden till
hur en etablering av en ny högskola i
Malmö med forskningsanknytning - på sätt
som gäller för högskolor - skall kunna
genomföras.
Utbildningsutskottet anser inte att
riksdagen bör ta initiativ till
förändring eller utökning av kommitténs
direktiv. Därför förordar
utbildningsutskottet att finansutskottet
avstyrker motionerna Fi15 (m) yrkande 38
och Fi40 (fp).
Motion Fi15 (m) och motion Fi40 (fp)
får stöd i avvikande meningar av
företrädarna för Moderata
samlingspartiet respektive Folkpartiet
och Kristdemokraterna.
Finansutskottet är av samma mening som
utbildningsutskottet. Fi15 (m) yrkande
38 och Fi40 (fp) avstyrks.
Högskoleutbyggnadens lokalisering i
övrigt
Utbyggnaden av den högre utbildningen
bör fortsätta. Detta är på sikt av
avgörande betydelse för tillväxten,
anför regeringen i propositionen (s.
73). Regeringen skriver vidare att
utbyggnaden av den högre utbildningen
främst bör ske vid de mindre och
medelstora högskolorna med en särskild
tyngd på Bergslagen, Malmö och
Sundsvall-Härnösand-Östersund. Dessutom
bör en utbyggnad ske i sydöstra Sverige,
anser regeringen.
Regeringens ambitioner angående den
högre utbildningens utbyggnad har givit
anledning till ett stort antal motioner.
I dessa framförs skäl för att bygga ut
utbildningen vid olika högskolor eller
grupper av högskolor. Motionerna Fi64
(s, c, fp), Fi46 (v) och Fi51 (kds)
gäller utbildning vid Linköpings
universitet, förlagd till Norrköping.
Motion Fi35 (s) gäller Högskolan i
Luleå, som bör byggas ut och på sikt
bli universitet. I motion Fi36 (s)
beskrivs planer för högskoleverksamhet
(yrk. 1) och avancerad eftergymnasial
yrkesutbildning (yrk. 2) i Dalarna.
Motion Fi59 (c, s) gäller Högskolan i
Gävle/Sandviken, motion Fi38 (fp)
Högskolan i Halmstad, motionerna Fi63
(s, c) och Fi31 (fp) Högskolan i
Jönköping, motionerna Fi19 (s), Fi42 (m)
och Fi57 (c) Högskolan i Kalmar, motion
Fi65 (s) Högskolan i Karlskrona/Ronneby,
motionerna Fi52 (s), Fi25 (m), Fi30 (fp)
och Fi58 (c) Högskolan i Karlstad och
motion Fi56 (c) Mitthögskolan, som
enligt motionärerna bör byggas ut till
universitet. Motion Fi37 (fp) gäller
Högskolan i Skövde, motion Fi48 (v)
Högskolan i Trollhättan/Uddevalla,
motionerna Fi43 (s), Fi61 (c) och Fi34
(kds) de mindre och medelstora
högskolorna i Västsverige och motion
Fi60 (c, s) Högskolan i Växjö, som
enligt motionärerna även bör tillföras
forskningsresurser. Motion Fi53 (s) tar
upp lokalisering av högre teknisk
utbildning i Örebro (yrk. 1) samt Örebro
läns möjligheter att delta i
försöksverksamhet med kvalificerad
eftergymnasial yrkesutbildning (yrk. 2).
Utbyggnad av högskoleutbildningen i
Stockholmsområdet tas upp i motionerna
Fi20 (m) och Fi26 (m). Motionärerna
framhåller särskilt vikten av
ytterligare utbildningsplatser i Haninge
kommun. De beklagar också att regeringen
inte tagit fasta på förslaget i
betänkandet Kronan. Spiran. Äpplet (SOU
1994:127) om ett nätverksuniversitet på
Södertörn. I motion Fi33 (fp) anförs att
en utökning av högskoleplatserna i
Storstockholm, framför allt på
Södertörn, måste ligga i den långsiktiga
planeringen och att målet är ett modernt
nätverksuniversitet med hjärtat på Novum
i Huddinge.
Utbildningsutskottet anser att riksdagen
bör ta ställning till utbyggnaden av
universitet och högskolor utifrån ett
samlat förslag från regeringen. Något
sådant har inte lagts fram i förevarande
proposition. De uppgifter som lämnas i
motionerna ger inte ett så heltäckande
underlag att riksdagen nu bör markera
några prioriteringar mellan olika
universitet och högskolor i landet.
Utbildningsutskottet anser därför att
finansutskottet bör föreslå riksdagen
att avslå här aktuella motioner.
Motion Fi23 av Karin Pilsäter och Ola
Ström (fp) yrkande 3 tar upp
jämställdhetsfrågor inom
utbildningsväsendet. Motionärerna anser
att åtgärder måste sättas in omgående
för att göra de tekniska och
naturvetenskapliga
högskoleutbildningarna i högre grad
intressanta och relevanta för kvinnor.
Modellen med ett förberedande basår, som
används för att öka rekryteringen till
sådan utbildning, bör kunna användas
också för att öka rekryteringen av män
till andra studievägar med påfallande
sned rekrytering, t.ex. vissa
lärarutbildningar och vård- och
omsorgsutbildningar. Motionärerna
efterlyser också åtgärder för att få
fler kvinnor att forska, disputera, bli
professorer och bli entreprenörer inom
verksamheter som knoppas av från
högskolevärlden. Utbildningsbidrag för
doktorander, som återinfördes vid förra
riksmötet, bör avskaffas och
doktorandtjänsterna återinföras på bred
front, anser motionärerna.
Utbildningsutskottet erinrar i sitt
yttrande (1995/96:UbU2y) om att
regeringen aviserat en ny
forskningspolitisk proposition till
hösten 1996. Som framgår av den senaste
budgetpropositionen är återinförandet av
utbildningsbidrag för doktorander en
åtgärd på kort sikt. I den
forskningspolitiska propositionen avser
regeringen bl.a. att lägga fram ett
förslag till ett nytt och mer flexibelt
system för studiefinansieringen i
forskarutbildningen. Sedan år 1993 och
fem år framåt pågår på regeringens
uppdrag det s.k. NOT-projektet, som
drivs gemensamt av Skolverket och
Högskoleverket och som syftar till att
öka ungdomars, och då särskilt flickors,
intresse för teknik och naturvetenskap.
Projektet riktar sina insatser bl.a.
till lärare, lärarutbildare och
syopersonal. Man försöker sprida idéer
om metodisk utveckling av undervisningen
(bl.a. genom det s.k. NOT-bladet) och
stimulera uppbyggnaden av kontaktnät för
att åstadkomma samverkan kring
undervisningsprocessen.
Utbildningsutskottet anser mot bakgrund
av det anförda att något
tillkännagivande i enlighet med motion
Fi23 yrkande 3 inte är påkallat, varför
utskottet förordar att finansutskottet
avstyrker detsamma.
Företrädaren för Folkpartiet har anmält
avvikande mening till förmån för det
aktuella motionsyrkandet.
Finansutskottet anser i likhet med
utbildningsutskottet att riksdagen bör
invänta den forskningspolitiska
propositionen. Reformer av studiestödet
bör vara väl förberedda. Motion Fi23
(fp) yrkande 3 avstyrks.
IT-utbildning m.m.
Vikten av att informationstekniken
kommer till bred användning i
utbildningen på alla nivåer framhålls i
motionerna Fi16 (fp) yrkande 28 och Fi32
av Anne Wibble m.fl. (fp) yrkande 2.
Enligt motionärerna kräver detta bl.a.
betydande satsningar på lärarutbildning
och på utveckling av läromedel och
pedagogiska metoder. Berörda myndigheter
bör i en bred anmodan från regeringen
uppmärksammas på behovet av en naturlig
integration av tillämpad IT inom
utbildningen på bredden, heter det i den
sistnämnda motionen.
På annat ställe i motion Fi32 (fp)
kritiseras den svenska lagstiftningen på
IT-området för att vara svår att
överblicka. Inte minst är det svårt för
företag och organisationer som arbetar
med olika IT-tillämpningar att hålla sig
à jour med de nya rättsliga former som
aktualiseras av de många utredningarna
på området. Motionärerna framhåller att
det finns anledning att eftersträva en
samlad lagstiftning för
informationssamhället (yrkande 1).
Utbildningsutskottet hänvisar i sitt
yttrande (1995/96:UbU2y) till att IT-
kommissionen arbetar med att analysera
hur informationstekniken förändrar
näringsliv och samhälle och vilka
ytterligare initiativ staten kan behöva
ta på detta område. Särskild
uppmärksamhet ägnas åt skillnader mellan
olika socialgrupper liksom mellan
kvinnors och mäns användning av IT.
Kommissionen har i sitt första
delbetänkande (SOU 1995:68) redovisat
sitt arbetsprogram för åren 1995 och
1996 inom några prioriterade områden.
Utbildningsområdet är ett av dessa. I
arbetsprogrammet ingår bl.a. att
kommissionen avser att göra en
kartläggning av situationen på
lärarhögskolorna när det gäller
medvetenheten och kunskapen om de
möjligheter IT ger för undervisningen
och pedagogiken. Kommissionen har
nyligen anordnat ett mycket välbesökt
seminarium om IT-baserade läromedel.
Regeringen aviserar (prop. s. 17) att en
proposition kommer att överlämnas i
början av nästa år med förslag till
åtgärder för att ytterligare bredda
användningen av IT.
Mot bakgrund av det anförda förordar
utbildningsutskottet att finansutskottet
avstyrker motionerna Fi16 (fp) yrkande
28 och Fi32 (fp) yrkande 2.
I en gemensam avvikande mening
tillstyrker företrädarna för Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet och
Kristdemokraterna båda motionsyrkandena.
Finansutskottet delar
utbildningsutskottets bedömning och
avstyrker motionerna Fi16 (fp) yrkande
28 och Fi32 (fp) yrkande 2. Beträffande
behovet av samlad lagstiftning för
informationssamhället konstaterar
finansutskottet att IT-kommissionen
bevakar även denna fråga. Av
kommissionens delbetänkande SOU 1995:68
framgår att IT-kommissionen avser att
följa utvecklingen inom det rättsliga
området genom fortgående diskussioner
med regeringskansliet och med pågående
utredningar. Kommissionen skall bl. a.
vara rådgivare till Datalagsutredningen.
Kommissionen kan i detta sammanhang
bidra till att helheter beaktas så att
också problem som skär på tvären genom
olika traditionella rättsområden blir
belysta. Med hänvisning till det anförda
avstyrker finansutskottet motion Fi32
(fp) yrkande 1.
Alternativa gymnasiekurser
I motion Fi44 av Carl-Johan Wilson (fp)
föreslås en försöksverksamhet med
alternativa gymnasiekurser motsvarande
kärnämneskurserna i matematik, svenska
och engelska. De alternativa kurserna
skulle inte ge allmän behörighet till
högskolestudier. Syftet är att anpassa
utbildningen till elevernas behov och
att motverka att skoltrötta elever får
en negativ uppfattning om skolan befäst.
Utbildningsutskottet hänvisar till vad
som anfördes när ett liknande motions
yrkande avslogs av riksdagen vid
föregående riksmöte (bet. 1994/95:
UbU10). Utvecklingen i gymnasieskolan
följs för närvarande av en
parlamentarisk kommitté. Flera av de
områden som enligt direktiven åligger
kommittén att följa knyter an till
problematiken med kärnämnena på de
yrkesförberedande programmen. Bl.a.
skall kommittén undersöka i vilken
utsträckning målet kan nås att alla
ungdomar skall få en fullständig
gymnasieutbildning. I uppdraget ligger
också att utvärdera effekterna av den
höjda ambitionsnivån inom de
yrkesförberedande utbildningarna och
studera hur undervisningen i kärnämnena
bör utvecklas för att främja elevernas
studieresultat. Med det anförda
avstyrker utbildningsutskottet motion Fi
44 (fp).
Finansutskottet avstyrker, med
hänvisning till utbildningsutskottets
yttrande, motion Fi44 (fp).
Kunskapsinsatser för regional tillväxt
För att främja regional tillväxt framför
allt i norra Sveriges inland föreslås i
motion Fi28 av Ulla Löfgren och Olle
Lindström (m) yrkande 2 kunskapsinsatser
omfattande grundskolans högstadium,
gymnasiet, den högre utbildningen samt
vidareutbildningen av vuxna inom teknik,
naturvetenskap, språk och
företagsekonomi. Ansvaret för insatsen
bör läggas på en organisation där i
första hand Umeå universitet, Högskolan
i Luleå och Mitthögskolan samverkar.
Hela kunskapsinsatsen bör kunna bidra
till att öka förädlingsgraden inom
framför allt den norrländska industrin,
anser motionärerna. Finanseringen skall
ske genom en successiv avveckling av det
selektiva företagsstödet, heter det.
Utbildningsutskottet anser för sin del
inte att riksdagen bör göra något
tillkännagivande om den kunskapssatsning
som föreslås i motionen. Utskottet
förordar att finansutskottet avstyrker
motionsyrkandet.
Finansutskottet vill med anledning av
motionen anföra följande. Som framgår av
propositionen intar tillväxt- och
arbetsbefrämjande åtgärder i dag en
central plats i den kommunala
verksamheten. Till den hör, noterar
finansutskottet, grundskolan och
gymnasieskolan. Samverkan mellan kommun,
högskola, statliga företag, storföretag
och småföretag pågår på sina håll redan
i dag. Drivkrafterna för sådan samverkan
är starkare än tidigare. Regeringen
avser enligt propositionen (s. 84) att
utforma ett program för att stimulera
denna utveckling. Vad beträffar
företagsstödet vill utskottet påminna om
att en utredning för närvarande arbetar
med frågan om begränsning och
effektivisering av sådant stöd.
Utskottet anser, i likhet med
utbildningsutskottet, att riksdagen inte
bör göra något uttalande med anledning
av motion Fi28 (m) yrkande 2, varför den
avstyrks.
Folkbildning
Regeringen konstaterar i propositionen
(s. 73) att sammanlagt ca 6 miljarder
kronor av arbetsmarknadsmedel har
satsats på högre utbildning, kommunal
vuxenutbildning, gymnasial utbildning
samt folkbildning läsåret 1995/96.
Regeringen avser att återkomma till
riksdagen med förslag om omfattning och
inriktning av sådana utbildningsåtgärder
för läsåret 1996/97. Det är enligt
regeringens åsikt inte rimligt med stora
satsningar inom utbildningsområdet på
konjunkturell grund, varför en
ytterligare förlängning efter läsåret
1996/97 inte bör komma till stånd. I
stället avser regeringen att återkomma
till riksdagen med förslag till
permanenta satsningar bl.a. på en
förbättring av vuxnas möjligheter till
vidareutbildning och
kompetensutveckling. Takten i
utbyggnaden avgörs av möjligheterna till
permanent finansiering.
I propositionen (s. 76-77) erinras om
att en kommitté tillsatts för att
föreslå mål för ett nationellt
kunskapslyft för vuxna som ett led i ett
livslångt lärande. Enligt direktiven
skall kommittén senast den 1 mars 1996
redovisa sina överväganden om dessa mål
och om behovet av utbildning för vuxna.
Vidare skall kommittén senast den 1
oktober 1996 lägga fram förslag till
ansvarsfördelning mellan den offentligt
finansierade utbildningen, arbetslivet
och individen och förslag till lämplig
arbetsfördelning mellan olika anordnare
av samhällsstödd vuxenutbildning.
Uppdraget skall slutredovisas senast den
1 mars 1997. Regeringen anför i
propositionen att flera av frågorna inom
vuxenutbildningen är akuta och bör
övervägas i ett kortare perspektiv.
Regeringen avser därför att sätta i
gång en skyndsam process i nära samband
med kommittén . Några förslag
beträffande bl.a. folkbildningens
omfattning, uppgifter m.m. läggs inte
fram nu.
Frågor om folkbildningen tas upp i
flera motioner.
I motionerna Fi27 av Lars Hjertén (m)
och Fi47 Britt-Marie Danestig-Olofsson
(v) yrkande 1 betonas vikten av att
anordnare av folkbildning, dvs.
studieförbund och folkhögskolor, får
besked så snart som möjligt om hur stora
de arbetsmarknadspolitiskt motiverade
satsningarna kommer att bli läsåret
1996/97. För att utbildningen skall bli
av så hög kvalitet som möjligt behöver
anordnarna tid för planering, för
anställning av personal och för
anskaffning av lokaler och utrustning.
Samma uppfattning framförs i motion Fi18
(kds) yrkande 36.
I motion Fi47 (v) yrkande 2 hemställs
att de särskilda,
arbetsmarknadspolitiskt motiverade
medlen till folkbildningen läsåret
1996/97 skall vara av samma omfattning
som under de tre senaste budgetåren, då
mellan 510 och 539 miljoner kronor
anvisades per budgetår.
Enligt motionerna Fi27 (m) och Fi47 (v)
yrkande 3 är det också viktigt för den
långsiktiga planeringen och utvecklingen
inom folkbildningen och för
utbildningens kvalitet att de särskilda,
arbetsmarknadspolitiskt motiverade
medlen efter läsåret 1996/97 läggs
samman med det ordinarie anslaget och
således permanentas. I motion Fi27
motiveras detta med att
korttidsutbildade, handikappade och
invandrare måste ges möjligheter att öka
sin kompetens och att det är dessa
grupper som är prioriterade inom
folkbildningen. I motion Fi47 betonas
att folkbildningen bör ses som en sådan
kraft som motverkar uppkomsten av det
s.k. tvåtredjedelssamhället.
Folkbildningen får därför inte ställas
åt sidan när de arbetsmarknadspolitiskt
motiverade medlen till utbildning och
forskning permanentas efter läsåret
1996/97.
Enligt motion Fi17 (v) yrkande 11
(delvis) bör folkhögskolorna få fler
fasta utbildningsplatser.
Vänsterpartiets yrkande omfattar också
synpunkter på hur folkhögskolorna kan
användas. Enligt motionärerna bör de
kunna fungera som studiecentrum i ett
system med distansstudier i form av
open university . Vänsterpartiet anser
vidare att folkhögskolor - liksom i dag
universitet, högskolor och kommunal
vuxenutbildning - skall kunna genomföra
basårsutbildningar som förbereder de
studerande för högskoleutbildningar inom
de tekniska och naturvetenskapliga
områdena (Fi17 yrkande 11 delvis samt
Fi47). Enligt motion Fi17 bör även vissa
studieförbund kunna genomföra
basårsutbildning.
Kulturutskottet konstaterar i sitt
yttrande (1995/96:KrU2y) att riksdag och
regering under en period med ett
bekymmersamt arbetsmarknadspolitiskt
läge har kunnat lita till
studieförbundens och folkhögskolornas
förmåga att snabbt och flexibelt kunna
anordna utbildningar med särskilda
arbetsmarknadsmedel. Utvärderingar har
visat att utbildningarna har nått de
avsedda grupperna. Den fria och
frivilliga folkbildningens arbetsformer
har visat sig vara väl lämpade för
sådana arbetsmarknadspolitiskt
motiverade utbildningsinsatser.
Kulturutskottet delar den positiva syn
på folkbildningens insatser som kommer
till uttryck i motionerna. I likhet med
motionärerna vill kulturutskottet stryka
under vikten av att sådana
utbildningsinsatser har en hög kvalitet.
Det är därför viktigt att, när nu
regeringen aviserar motsvarande åtgärder
för läsåret 1996/97,
utbildningsanordnarna får besked i god
tid om vilka resurser som kommer att
ställas till förfogande.
Utbildningsanordnarna får då bättre
möjligheter att planera utbildningen,
att anställa lärare och annan personal
med erforderlig kompetens och att
anskaffa lokaler och utrustning.
Kulturutskottet förutsätter att det
aviserade förslaget från regeringen om
medel bl.a. till utbildningsinsatser
inom folkbildningen kommer att
föreläggas riksdagen i början av år 1996
i samband med att förslag läggs fram om
medel på tilläggsbudget för det
förlängda budgetåret 1995/96. Utskottet
anser att det inte är nödvändigt med
något särskilt uttalande från riksdagen
i denna fråga, varför de aktuella
motionsyrkandena avstyrks.
När det gäller frågan om regeringens
aviserade förslag om permanenta
utbildningssatsningar efter läsåret
1996/97 vill kulturutskottet anföra
följande. De hittillsvarande särskilt
anvisade medlen har sin grund i det
svåra arbetsmarknadsläget och behovet av
kompetenshöjande utbildningsinsatser.
Det är i dag svårt att förutse
arbetsmarknadsläget om två år. Det finns
emellertid en rad andra faktorer -
utöver arbetslöshet - som ökar behovet
av kompetenshöjande och utvecklande
insatser. Där har studieförbunden och
folkhögskolorna en särskild uppgift att
fylla genom sitt flexibla arbetssätt och
sina unika pedagogiska metoder och
arbetssätt i övrigt.
Den utredning som omnämns i
propositionen, och som har till uppdrag
att föreslå mål för ett nationellt
kunskapslyft för vuxna som ett led i en
strategi för ett livslångt lärande, har
nyligen inlett sitt omfattande arbete.
Kulturutskottet vill också erinra om att
en bred utvärdering av folkbildningen
ännu pågår, både på statens uppdrag och
inom studieförbunden och folkhögskolorna
själva. Kulturutskottet anser mot denna
bakgrund att riksdagen inte nu har
tillräckligt underlag för att göra ett
uttalande om nivån på de av regeringen
aviserade förslagen om permanenta
satsningar på bl.a. folkbildningen efter
läsåret 1996/97. Kulturutskottet
avstyrker med hänvisning till det
anförda de nu aktuella yrkandena i
motionerna Fi17 (v), Fi27 (m) och Fi47
(v).
Vad beträffar folkbildningens
arbetsformer vill kulturutskottet erinra
om att en särskild utredare har
tillkallats för att föreslå åtgärder som
kan främja användningen av
distansmetoder inom främst
vuxenutbildningen och högskolan.
Utredarens huvuduppgift är enligt
direktiven (dir. 1995:69) att föreslå en
strategi som långsiktigt främjar
utvecklingen i hela landet av de
möjligheter till distansutbildning som
den moderna informationstekniken
erbjuder. Under arbetet skall projekt
bedrivas av bl.a. studieförbund och
folkhögskolor eller i samarbete med dem.
Projekten skall syfta till att göra de
olika utbildningarna mera flexibla och
tillgängliga för grupper som har
svårigheter att utnyttja dagens
utbildningsmöjligheter. Utredaren skall
bl.a. studera och överväga behovet av
stöd till lokala och regionala centrum,
i vilka olika utbildningsanordnare kan
samarbeta kring införandet av
distansmetoder. Möjligheterna att
utveckla och använda resurssnåla
distansmetoder inom de friare
studieformer som kännetecknar
folkbildningen skall också prövas.
Kulturutskottet anser mot denna
bakgrund att det är för tidigt att nu
göra ett uttalande om folkhögskolornas
uppgifter i ett framtida system med
olika slag av distansutbildning.
Resultaten av utredningsarbetet bör inte
föregripas, varför motion Fi17 (v)
yrkande 11 i denna del avstyrks.
När det gäller s.k. basårsutbildningar
vill kulturutskottet först påminna om
att vissa universitet och högskolor vid
tilldelningen av medel till
grundutbildning åläggs som särskilt
åtagande att anordna och erbjuda
behörighetsgivande förutbildning (s.k.
basår). Denna basårsutbildning anordnas
i enlighet med förordningen (1992:819)
om behörighetsgivande förutbildning vid
universitet och högskolor. Antagning
till basåret och den därpå följande
grundutbildningen i högskolan sker
samtidigt. Den som klarar basåret med
godkänt resultat har en garanterad plats
på grundutbildning i högskolan. Basår
anordnas också - med extra statsbidrag
till särskilda utbildningsåtgärder mot
arbetslösheten under läsåret 1995/96 -
inom kommunal vuxenutbildning. Medlen
motsvarar totalt 1 500 helårsplatser.
Skolverket fördelar medlen och skall
därvid ta hänsyn till förläggningen av
motsvarande behörighetsgivande
förutbildning vid universitet och
högskolor och eftersträva en ökad
geografisk spridning. Någon garanterad
högskoleplats är inte kopplad till
basårsutbildningen inom den kommunala
vuxenutbildningen.
I proposition 1995/96:25 (s. 77)
erinras om att syftet med
basårsutbildningen är att ge studerande
med allmän behörighet de särskilda
förkunskaper som krävs för en teknisk
eller matematisk/naturvetenskaplig
utbildning och att ett särskilt mål är
att stimulera kvinnor att söka till
sådan högskoleutbildning. Det sägs också
att fördelen med att anordna
basårsutbildning inom kommunal
vuxenutbildning är att utbildningen kan
få en större geografisk spridning. Denna
form av basår bör enligt regeringens
mening vidareutvecklas.
Kulturutskottet förutsätter att
regeringen vid sina överväganden om en
vidare utveckling av basårsutbildningen
och om en ytterligare spridning av
utbildningen i landet tar i beaktande
att även vissa folkhögskolor och
studieförbund har utbildning inom det
naturvetenskapliga området och att
folkbildningens arbetssätt och pedagogik
kan vara av särskilt värde även inom
basårsutbildningen. Kulturutskottet
anser dock att riksdagen inte bör göra
något uttalande i frågan, särskilt mot
bakgrund av att en omfattande utredning
om ett nationellt kunskapslyft för vuxna
nyligen startat och av att utskottet
inte har underlag för att bedöma
möjligheterna att utfärda erforderligt
utbildningsbevis över en genomgången
basårsutbildning vid folkhögskola och
inom studieförbund. Mot bakgrund av det
anförda avstyrker kulturutskottet
motionerna Fi17 (v) och Fi47 (v), båda
motionerna i denna del.
Vänsterpartiet har i avvikande meningar
tagit ställning för motionerna Fi17 (v)
yrkande 11, Fi27 (m) samt Fi47 (v)
yrkandena 1-3.
Utbildningsutskottet inser, i likhet
med kulturutskottet, att de berörda
utbildningsanordnarna har behov av
besked så snart det är möjligt om vilka
insatser de förväntas göra inom ramen
för ett särskilt statsbidrag för läsåret
1996/97. Riksdagen bör kunna utgå från
att regeringen beaktar detta utan något
särskilt tillkännagivande från
riksdagens sida. Enligt
utbildningsutskottets mening bör
finansutskottet föreslå riksdagen att
avslå motion 1995/96:Fi18 (kds) yrkande
36.
Gemensam avvikande mening angående
arbetsmarknadsmedel till utbildning
läsåret 1996/97 har anmälts av
Vänsterpartiets och Kristdemokraternas
ledamöter i utbildningsutskottet.
Finansutskottet delar kulturutskottets
mening på alla punkter och avstyrker -
vad gäller folkbildning finansierad med
arbetsmarknadspolitiska medel -
motionerna Fi27 (m), Fi47 (v) yrkandena
1 och 2 samt Fi17 (v) yrkande 11
(delvis). Finansutskottet avstyrker i
detta sammanhang även motion Fi18 (kds)
yrkande 36. Motionsyrkandena angående
andra aspekter av folkhögskolornas
arbetsformer och arbetsuppgifter, dvs.
Fi17 (v) yrkande 11 (delvis) samt Fi47
(v) yrkandena 3 och 4, avstyrks
likaledes av utskottet med hänvisning
till vad kulturutskottet anfört.
Barntillägget i svux och svuxa
Kristdemokraterna kritiserar i motion
Fi18 att barntillägget i det särskilda
vuxenstudiestödet (svux) och det
särskilda vuxenstudiestödet för
arbetslösa (svuxa) slopats fr.o.m. den 1
juli i år. Enligt motionärerna har detta
tillsammans med övriga försämringar av
stödet skapat stor osäkerhet och
finansiella problem hos de studerande
med försörjningsansvar. Många studerande
har sett sig tvungna att sluta sina
studier. Motionärerna begär därför ett
tillkännagivande om att barntillägget
inom svux och svuxa skall återinföras.
I motion Fi23 ställer sig även Karin
Pilsäter (fp) och Ola Ström (fp)
kritiska till att barntillägget slopats.
Beslutet ser de som ett stort misstag.
Att ta bort barntillägget är, enligt
deras mening, den enskilda nedskärning i
svux och svuxa som slår hårdast mot
kvinnor och framför allt mot
lågutbildade kvinnor. De båda
motionärerna anser därför att regeringen
skall upphäva den beslutade indragningen
av barntillägget. De begär ett
tillkännagivande om detta.
Socialförsäkringsutskottet framhåller i
sitt yttrande (1995/96:SfU2) att
utskottet under hösten har
uppmärksammats på olika negativa
konsekvenser av de försämringar i
vuxenstudiestödet som genomfördes under
föregående riksmöte. Utskottet har
därför som ett led i sin
uppföljningsverksamhet bjudit in bl.a.
Centrala studiestödsnämnden (CSN) till
en utfrågning för att få dessa
förhållanden bättre belysta. En av CSN
nyligen framlagd undersökning visar att
sedan höstterminen 1994 har antalet
studerande med svux minskat med 13 % och
svuxa med 28 % samt att studiemedel har
valts som finansieringsalternativ av
28 % fler vuxenstuderande än tidigare.
CSN har ännu inte en klar bild av det
slutliga utfallet för höstterminen 1995.
Redan nu kan emellertid CSN konstatera
att det totalt sett inte är fråga om
några volymökningar, vilket enligt
rapporten är förvånande med hänsyn till
att det tillförts medel för att skapa
många fler platser på gymnasienivå. Ser
man till åldersfördelningen bland dem
som uppburit svux och svuxa visar en
analys att antalet personer i
åldersgruppen 25 år och äldre har
minskat med drygt 25 % medan nedgången
bland dem som är under 25 år är något
mindre.
Socialförsäkringsutskottet återger
också resultatet av en av
Folkbildningsrådet genomförd snabbenkät
som besvarats av 109 folkhögskolor. Den
visar tydligt att skolorna vid höstens
antagningar har haft betydligt svårare
än tidigare att rekrytera elever ur
gruppen äldre, kortutbildade och inom
denna grupp framför allt kvinnor med
barn. Vanligtvis söker sig dessa som
externatstuderande till folkhögskolornas
allmänna kurser på grundskole- och
gymnasienivå, och det framgår klart att
det är på just dessa kurser, som man har
kunnat notera fler återbud och tidiga
avhopp än tidigare.
Socialförsäkringsutskottet erinrar om
det yttrande som utskottet avgav till
finansutskottet med anledning av årets
kompletteringsproposition. I det
sammanhanget framhöll
socialförsäkringsutskottet att villkoren
för svux och svuxa ändrats i sådan
omfattning att dessa stödformer alltmer
förlorat sin betydelse som
utbildningspolitiskt medel avsett att ge
olika grupper av vuxna möjlighet till en
kompletterande grundskole- och
gymnasieutbildning för att på så sätt
stärka deras position i arbetslivet. För
dem som endast kunde få stöd med lägsta
belopp kunde studiemedel te sig som ett
bättre studiefinansieringsalternativ. De
lägsta stödnivåerna i svux och svuxa
hade därmed i praktiken spelat ut sin
roll, framhöll
socialförsäkringsutskottet, som i sitt
nu avgivna yttrande konstaterar att
utvecklingen tycks bekräfta dessa
farhågor. De som framför allt har fått
svårt att finansiera sina studier synes
vara de mest prioriterade grupperna inom
vuxenstudiestödet, bland vilka många
kvinnor befinner sig. Det finns enligt
socialförsäkringsutskottets mening stor
anledning för såväl regeringen som
Studiestödsutredningen att särskilt
uppmärksamma detta och överväga vilka
åtgärder som behöver vidtas för att
intentionerna bakom vuxenstudiestödet
skall kunna förverkligas.
Socialförsäkringsutskottet anser dock
inte att det nu finns anledning för
riksdagen att förorda att barntillägget
i svux och svuxa återinförs. Den samlade
bedömningen av hur det tillgängliga
utrymmet för vuxenstudiestöd bäst kan
användas bör i stället ankomma på
regeringen. Socialförsäkringsutskottet
anser därför att de båda
motionsyrkandena bör avstyrkas.
Finansutskottet gör för egen del ingen
annan bedömning än
socialförsäkringsutskottet.
Finansutskottet avstyrker således
motionerna Fi18 (kds) yrkande 24 och
Fi23 (fp) yrkande 2.
Resekostnadsersättning för studerande
vid SSV
I motion Fi39 av Sigge Godin m.fl. (fp,
m, c, v, mp och kds) begärs att
resekostnadsersättningen för elever vid
Statens skolor för vuxna (SSV) snarast
skall återinföras. Enligt motionärerna
har ca 40 % av dem som studerar vid
SSV:s skola i Härnösand tvingats upphöra
med sin utbildning, och av dessa uppges
huvuddelen vara kvinnor.
Socialförsäkringsutskottet erinrar i
sitt yttrande om att de med statliga
medel subventionerade reserabatterna för
studerande slopats fr.o.m. innevarande
budgetår. Det gäller såväl stödet till
det s.k. CSN-kortet som medel till
reseersättningar till studerande vid SSV
i Härnösand och Norrköping.
Centrala studiestödsnämnden (CSN) har
därefter genom förhandlingar med
trafikföretagen kunnat nå en
tillfredsställande lösning för de
studerandes reserabatter. De vuxna
studerande som inte uppbär studiemedel
eller särskilt vuxenstudiestöd - vilket
förutsätter bl.a. studier på minst
halvtid - har emellertid inte fått
tillgång till rabatter på sina resor.
Genom att det särskilda stödet för
resekostnader för distansstuderande vid
SSV slopats måste sådana studerande vid
SSV som inte får studiestöd själva helt
bekosta resorna mellan hemmet och
skolan. Av de SSV-studerande i Härnösand
har endast 3,4 % studiestöd.
Socialförsäkringsutskottet anser att
det är otillfredsställande att elever
vid SSV är den enda studerandegrupp som,
med några undantag, inte kan erhålla
några rabatter från trafikföretagen. Att
i likhet med motionärernas förslag låta
staten - såsom tidigare - helt bekosta
dessa elevers resor anser sig
socialförsäkringsutskottet dock inte
kunna medverka till.
Däremot är socialförsäkringsutskottet
av den uppfattningen att det borde vara
möjligt att ge ett visst bidrag till
resorna så att elevernas resor inte blir
förhållandevis dyrare än andra
studerandegruppers. Eftersom det rör sig
om vuxenstuderande borde medel för detta
kunna lämnas från anslaget E 5
Vuxenstudiestöd m.m. Den på detta anslag
uppförda anslagsposten Vuxenstudiebidrag
dr beräknad så att ett visst antal
svuxstöd kan rymmas inom denna. Tas
medel från denna anslagspost måste
antalet stöd minskas inför vårterminen
1996. Socialförsäkringsutskottet kan för
sin del acceptera en sådan minskning
eftersom det endast rör sig om en mindre
begränsning.
Socialförsäkringsutskottet förordar
således att finansutskottet i detta
syfte skall ta initiativ till en ändring
i studiestödslagen och föreslå att
regeringen bemyndigas att föra över
medel från den angivna anslagsposten
till en ny anslagspost under anslaget
E 7 Bidrag till vissa studiesociala
ändamål. Det bör, enligt
socialförsäkringsutskottet, få ankomma
på regeringen att utforma de närmare
föreskrifterna för det förordade
resekostnadsbidraget.
Finansutskottet anser i likhet med
socialförsäkringsutskottet att
motionärernas förslag att staten liksom
tidigare helt skall bekosta dessa
elevers resor inte är en möjlig väg att
lösa de studerandes problem. Som
socialförsäkringsutskottet redovisar har
CSN i förhandlingar med trafikföretagen
träffat en överenskommelse om
reserabatter för studerande som uppbär
studiemedel eller särskilt
vuxenstudiestöd. Eleverna vid SSV
omfattas inte av rabatten eftersom de
bedriver distansstudier på mindre än
halvtid och därmed inte är berättigade
till vare sig studiemedel eller svux.
Finansutskottet ser inga hinder för att
en liknande överenskommelse träffas
mellan CSN och trafikföretagen avseende
eleverna vid SSV.
Finansutskottet har inhämtat att CSN i
dagarna träffat en uppgörelse med SJ,
SAS och Transwede Airways AB vilken
fr.o.m. 1996 ger studerande vid SSV i
Härnösand och Norrköping samma
resanderabatter som gäller för övriga
studerande med studiemedel eller svux
eller svuxa. Rabatten omfattar dock inte
SSV-studerande bosatta på studieorten,
dvs. i Härnösand och Norrköping, ej
heller de elever som bedriver studier i
endast en kurs.
CSN räknar med att även de mindre
trafikföretagen skall ansluta sig till
den träffade uppgörelsen.
Genom avtalet har motionärernas syfte i
allt väsentligt blivit tillgodosett.
Enligt utskottets mening erfordras
därför inte något särskilt initiativ
från riksdagens sida i denna fråga.
Finansutskottet avstyrker således
bifall till motion Fi39 (fp, m, c, v, mp
och kds).
Näringspolitiken
Företagandets villkor
Den ekonomiska politiken bör i
möjligaste mån präglas av stabilitet när
det gäller företagandets villkor, sägs
det i propositionen (s. 81). Det minskar
osäkerheten för företagare som satsar
tid, pengar och engagemang på riskfyllda
projekt. Att starta och driva företag är
ett risktagande, där många osäkra
kommersiella faktorer måste bedömas och
hanteras. Det finns ett värde i sig i
att staten försöker bidra till att
minska denna osäkerhet genom att i
största möjliga utsträckning se till att
de institutionella förutsättningarna är
förutsägbara, heter det vidare. Detta
kräver i sin tur, menar regeringen, att
förändringar rörande exempelvis skatter,
arbetsrätt, stödsystem m.m. genomförs
under så bred politisk enighet som
möjligt för att säkerställa att
förändringarna är långsiktigt hållbara.
Regeringen betonar att de förändringar
som görs måste genomföras på ett sådant
sätt att företagen ges en rimlig tid
till anpassning. Olika företagsformer
skall behandlas likvärdigt, anförs det
vidare i propositionen. Med dessa
utgångspunkter avser regeringen att
regelmässigt ta initiativ till
diskussioner med övriga riksdagspartier,
fackliga organisationer och berörda
företagsorganisationer innan större
förändringar sker.
Stabila spelregler för ökad
produktivitet är rubriken på ett avsnitt
i motion Fi15 av Carl Bildt m.fl. (m).
Den snabba svenska tillväxten mellan
1870 och 1970 berodde bl.a. på vår
förmåga att bygga upp institutioner som
främjade stabilitet och entreprenörskap,
framhåller motionärerna. Under senare
tid har politiken däremot präglats av
tvära kast. Att Sverige har halkat efter
övriga OECD-länder beror delvis på att
vi har varit dåliga på att värna om mark
nadsekonomins institutioner, däribland
äganderätten, framgår det av motionen.
Kravet på förutsebarhet innebär inte att
lagar och regler aldrig skall ändras;
dåliga regler skall ersättas av bättre.
Men man ska ha rimlig tid på sig för att
förbereda sig inför en förändring, menar
motionärerna (yrkande 2).
Riksdagen bör göra ett uttalande om
behovet av fasta spelregler för
företagare och företagande, anförs det i
motion Fi16 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) (yrkande 9). Företagaren vill veta
vad som gäller, inskärper motionärerna.
Affärsrisken är fullt tillräcklig - att
därutöver behöva oroa sig för ändrade
politiska förutsättningar är en mycket
negativ och hämmande faktor fortsätter
motionärerna och kritiserar
Socialdemokraternas s.k. återställare
och därpå i vissa fall återställare av
återställarna. Motionärerna konstaterar
att regler självfallet måste ändras
emellanåt, men då måste det vara i syfte
att förbättra för företagen.
Även i motion Fi18 av Mats Odell m.fl.
(kds) yrkas ett tillkännagivande från
riksdagen om behovet av stabila
spelregler (yrkande 30). Motionärerna
kritiserar regeringens regelförändringar
t.ex. när det gäller avdragsrätten vid
pensionssparande och momsredovisning.
Åtgärder av det slaget skapar en
osäkerhet bland de ekonomiska aktörerna
som omfattar fler än de direkt drabbade,
sägs det i motionen.
Motionärerna framhåller också vikten av
positiva attityder till företagande och
efterlyser åtgärder som kan främja
sådana (yrkande 6). Ansvaret för att
främja kunskap om företagande vilar
såväl på skolor och organisationer som
på politiker och företagare. Om en
särskild småföretagarminister, med
ansvar att granska alla regeringsförslag
ur småföretagarnas synvinkel, hade
ingått i regeringen skulle det ha
uppfattats som en positiv signal
(yrkande 7).
Enligt motion Fi28 av Ulla Löfgren och
Olle Lindström (m) bör en avveckling av
de selektiva företagsstöden inom
regionalpolitiken nu inledas (yrkande
1).
Näringsutskottet vill i sitt yttrande
(1995/96:NU3y) framhålla vikten av att
det skapas sunda och fasta spelregler
för näringslivet. Det gäller t.ex. det
allmänna regelverket för företagen,
skattesystemet och energipolitiken.
Insatserna inom näringspolitiken bör
främst vara av generell karaktär och
avse områden där marknaden har lyckats
mindre väl. I vissa fall kan också behov
av mer selektiva, branschinriktade
åtgärder uppstå. Det är mycket angeläget
att beslut om förändringar i regelverket
för företagen fattas med så stor
politisk enighet som möjligt, anser
näringsutskottet. Stora ansträngningar
bör göras för att uppnå
blocköverskridande samförstånd. Som sägs
i propositionen bör sålunda beslut om
större förändringar föregås av
diskussioner med företrädare för de
olika riksdagspartierna, fackliga
organisationer och
företagarorganisationer.
Med det anförda avstyrker
näringsutskottet motionerna Fi15 (m),
Fi16 (fp) och Fi18 (kds) i berörda
delar.
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet
och Kristdemokraterna har i en avvikande
mening i huvudsak ställt sig bakom
förslagen i de av utskottet avstyrkta
motionerna.
Finansutskottet delar näringsutskottets
uppfattning och avstyrker således Fi15
(m) yrkande 2 (i denna del), Fi16 (fp)
yrkande 9 samt Fi18 (kds) yrkandena 6, 7
och 30. Mot bakgrund av
näringsutskottets yttrande avstyrks även
motion Fi28 (m) yrkande 1.
Etikens betydelse för företagande och
tillväxt
I motion Fi18 (kds) framhålls att en väl
fungerande marknadsekonomi förutsätter
ett samhälle med en grundläggande etisk
samsyn. Hederlighet och personligt
ansvarstagande är viktiga fundament som
underlättar ekonomins funktionssätt
genom att det håller
transaktionskostnaderna på en rimlig
nivå och därmed leder till effektivitet
i ekonomin. Skapandet av goda
institutioner, goda normer, vanor och
regler är den viktigaste långsiktiga
uppgiften för ekonomisk politik anser
motionärerna, som yrkar att riksdagen
ger regeringen detta till känna.
Finansutskottet vill för sin del anföra
följande. Goda institutioner leder till
goda normer, på ekonomins område liksom
på andra områden. Som regeringen
framhåller i propositionens
inledningskapitel behöver
företagsamheten för sin utveckling ett
väl fungerande rättsväsen, goda
mekanismer för tvistlösning och
effektiva sanktioner mot osund
näringsverksamhet. Som utskottet
tidigare har framhållit är också en
effektiv kamp mot ekonomisk brottslighet
viktig för sund konkurrens och sunda
ekonomiska förhållanden. Däremot anser
inte utskottet att ett visserligen
välvilligt men allmänt hållet
tillkännagivande till regeringen i den
vaga form som motionen föreslår skulle
utgöra något konstruktivt bidrag för att
utveckla företagande och tillväxt.
Motion Fi18 (kds) yrkande 29 avstyrks
således.
AP-fondens placeringsrätt
Regeringen föreslår i propositionen att
Allmänna pensionsfonden (AP-fonden) ges
möjlighet att köpa aktier för
ytterligare 10 miljarder kronor. Detta
kan på sikt ge AP-fonden en högre
avkastning samtidigt som det innebär en
bättre riskspridning, anför regeringen.
AP-fondens totala fondkapital uppgick
vid årsskiftet 1994/95 till 562
miljarder kronor. Detta förvaltas till
92 % av första till tredje
fondstyrelserna och till 7 % resp. 1 %
av fjärde och femte fondstyrelserna. AP-
fonden har drygt 90 % av sina tillgångar
investerade i tillgångsslag som är
direkt beroende av ränteutvecklingen,
exempelvis obligationer. Jämförelser
över längre perioder visar att aktier
har högre avkastning än räntebärande
tillgångar. Som parallell kan nämnas att
försäkringsbolagen har valt att placera
omkring en tredjedel av sina tillgångar
i aktier. Ändringen av AP-fondens
placeringsregler kommer dessutom att öka
utbudet av riskkapital, vilket är
särskilt viktigt mot bakgrund av att
behovet av riskkapital blir större vid
försäljning av Nordbanken och andra
statliga tillgångar.
Det aviserade förslaget om en utvidgad
placeringsrätt avvisas i motionerna Fi15
(m), Fi16 (fp) och Fi18 (kds).
Det är ett utslag av samma
socialistiska idéer som låg bakom
löntagarfonderna och kommer därför med
kraft att bekämpas, sägs det i den
förstnämnda motionen. Problemen i dagens
Sverige beror inte på för mycket privat
och för litet statligt ägande, anför
Moderata samlingspartiet och menar att
såväl statliga fonder och institutioner
som fondsparande har gynnats medan
individuellt aktiesparande har
motarbetats. Motionärerna avvisar
regeringens argument för förslaget om
utvidgad placeringsrätt för AP-fonden.
Parallellen med de privata
försäkringsbolagen är falsk, hävdar
motionärerna och invänder vidare att
riskkapitalförsörjningen inte är något
problem för de företag som AP-fonden kan
väntas placera medel i. Den typen av
företag har numera tillgång till den
internationella kapitalmarknaden
(yrkande 9).
Förslaget att låta AP-fonden köpa mer
aktier i syfte att förbättra
riskkapitalförsörjningen visar hur dålig
insikt regeringen har i småföretagarnas
situation, anförs det - utan hemställan
i saken - i motion Fi16. De flesta
småföretag vill inte ha en statlig
jättefond som delägare, hävdar
motionärerna. Fondsocialism har aldrig
varit en lösning på Sveriges problem,
heter det vidare.
Kristdemokraterna som också avvisar
förslaget om utvidgad placeringsrätt för
AP-fonden (motion Fi18 yrkande 3) anser
att politiken bör eftersträva mer av
ägandespridning i stället för ett ökat
institutionellt ägande. Ett aktivt
ägarskap är en viktig del i en
fungerande marknadsekonomi, anför
motionärerna.
Vänsterpartiet ser positivt på
regeringens förslag att ge AP-fonden
rätt att förvärva aktier för ytterligare
10 miljarder kronor, sägs det i motion
Fi17 (yrkande 7). Motionärerna erinrar
om att partiet tidigare har framfört
förslag om en sådan utvidgning.
Näringsutskottet delar regeringens
uppfattning att AP-fondens
placeringsrätt bör utökas. Därmed kan en
bättre avkastning på fondens kapital
uppnås. En utökad placeringsrätt kan
också främja det svenska näringslivets
tillgång till riskvilligt kapital. Med
detta avstyrker näringsutskottet de
berörda yrkandena i motionerna Fi15 (m)
och Fi18 (kds). Motion Fi17 (v), i
vilken förslaget om utökad
placeringsrätt välkomnas, är
tillgodosedd i denna del och avstyrks
sålunda.
Företrädarna för Moderaterna,
Folkpartiet och Kristdemokraterna yrkar
i en avvikande mening bifall till vad de
i sina motioner har anfört om AP-fondens
placeringsrätt. De avstyrker
Vänsterpartiets motion i denna del.
Finansutskottet anser i likhet med
näringsutskottet att det är värdefullt
att AP-fonden ges möjlighet att
förbättra avkastningen på kapitalet och
avstyrker motionerna Fi15 (m) yrkande 9
och Fi18 (kds) yrkande 3. Motion Fi17
(v) yrkande 7 är med regeringens förslag
tillgodosett i denna del, varför det
avstyrks.
Riskkapitalförsörjning till småföretag
Staten vidtar åtgärder på olika plan när
det gäller att förbättra småföretagens
möjligheter att utvecklas, konstateras
det i propositionen (s. 87). Det gäller
bl.a. riktade insatser för att förbättra
företagens tillgång på riskvilligt
kapital. Exempel på sådana insatser är
lån från de regionala utvecklingsbolagen
inom ALMI Företagspartner AB,
projektstöd från Industrifonden samt
innovationsstöd från Närings- och
teknikutvecklingsverket (NUTEK) och
Stiftelsen Innovationscentrum.
De förutvarande regionala
utvecklingsfonderna ersattes den 1 juli
1994 av regionala utvecklingsbolag.
Staten innehar genom moderbolaget ALMI
Företagspartner AB lägst 51% av
aktiekapitalet i de regionala bolagen.
Verksamheten består av information,
rådgivning och finansiering. Målgruppen
är små och medelstora företag med
tyngdpunkt på företag med färre än 50
anställda. ALMI-koncernen arbetar med
bland annat riskfyllda lån,
nyföretagarlån och företagarlån till
kvinnor.
Stiftelsen Industrifonden arbetar med
främst projektstöd till industriföretag
för att dela risken med företagen i
samband med mer betydande
produktutvecklings- och
marknadsföringsprojekt. I propositionen
uttalas att fonden bör överväga att
avsätta en särskild medelsram för att
dels förstärka samverkan mellan små och
större företag vad gäller
produktutveckling, dels stimulera
avknoppningar från större företag. Både
ALMI och Industrifonden har
avkastningskravet att det samlade
kapitalet - ca 4 resp. 2,5 miljarder
kronor - skall bevaras intakt.
NUTEK förmedlar ett
produktutvecklingsstöd för
affärsutvecklingsprojekt i tidiga faser,
s.k. såddfinansiering, vilket
finansieras via anslaget till teknisk
forskning och utveckling och till
informationsteknik (IT). För innevarande
budgetår, som avser 18 månader, har
NUTEK avsatt ca 87 miljoner kronor för
ändamålet, varav ca 60 miljoner avser
deltagande i Eureka-projektet. Genom att
återbetalningsmedel från tidigare
beviljade produktutvecklingsstöd också
kan disponeras har NUTEK tillgång till
ytterligare ca 37 miljoner kronor för
produktutvecklingsstöd.
Stiftelsen Innovationscentrum
inrättades den 1 juli 1994. Stiftelsen
har till ändamål att ge ekonomiskt stöd
till innovationer i tidiga
utvecklingsstadier som antas kunna
kommersialiseras samt att på andra sätt
verka för främjandet av innovationer.
I motion Fi16 begär Folkpartiet ett
tillkännagivande om behovet av insatser
för att förbättra
riskkapitalförsörjningen för nya och
växande företag (yrkande 16). Bland
annat anförs att tillkomsten av
högteknologiska företag, byggda på idéer
som föds inom högskolor och universitet,
bör främjas. Om erfarenheterna av
Innovationscentrums verksamhet visar sig
goda bör staten ha beredskap att skjuta
till ytterligare pengar, anser
motionärerna.
De små och medelstora företagens
förmåga att växa och utvecklas är
beroende av tillgång på s.k. riskvilligt
kapital, framhåller Vänsterpartiet i
motion Fi17 (yrkande 7). I den situation
som nu råder borde staten gå in som
garant för att ge dessa företag en
rimlig tillgång på sådant kapital.
Motionärerna erinrar om att
Vänsterpartiet tidigare har föreslagit
att de två riskkapitalbolagen Atle och
Bure helt skulle köpas tillbaka av
staten. På så sätt skulle bolagen kunna
utnyttjas mer offensivt för att
underlätta riskkapitalförsörjningen i
nya företag med tillväxtpotential. I
motionen förordas att NUTEK skall ges
andra befogenheter och att dess
funktioner bör renodlas. Om NUTEK
omdestinerade pengar från det nuvarande
företagsstödet till den nämnda typen av
högteknikföretag, anses det kunna
medföra en ökning av tillväxtföretagen.
Näringsutskottet konstaterar i sitt
yttrande (1994/95:NU3y) att
statsmakterna mer generellt har vidtagit
en rad åtgärder vad gäller
riskkapitalförsörjning. Det gäller
verksamhet som bedrivs av ALMI,
Industrifonden, NUTEK och
Innovationscentrum. Vad beträffar stöd
till de små högteknologiska företagen
vill utskottet peka på den verksamhet
som bedrivs av NUTEK och
Innovationscentrum samt den nya
verksamhet som skall byggas upp hos
Industrifonden. Självfallet skall dessa
verksamheter följas upp och
erfarenheterna utvärderas.
Beträffande riskkapitalföretagen Atle
och Bure som berörs i motion Fi17 (v)
konstaterar näringsutskottet att
riksdagen våren 1995 godkände
försäljning av Atle och Bure. Enligt
meddelande från Näringsdepartementet i
slutet av november 1995 närmar sig
försäljningen sitt fullbordande.
Med det anförda avstyrker
näringsutskottet motionerna Fi16 (fp)
och Fi17 (v) i berörda delar.
Avvikande meningar angående statligt
stöd till högteknologiska företag har
fogats till yttrandet av företrädarna
för Folkpartiet resp. Vänsterpartiet.
Finansutskottet ansluter sig till
näringsutskottets uppfattning och
avstyrker motionerna Fi16 (fp) yrkande
16 och Fi17 (v) yrkande 7 i denna del.
Försök med regional
riskkapitalförsörjning
I motion Fi55 av Kjell Ericsson (c)
föreslås att staten skall stödja ett
försök med regional
riskkapitalförsörjning (yrkande 1).
Stiftelsen Aktiefrämjandet har utvecklat
en teoretisk modell för regional
försörjning av riskkapital på
marknadsmässiga villkor, sägs det i
motionen. Modellen har följande tre
huvudmoment: kartläggning och påverkan
av strukturen på placeringsobjekt,
påverkan av centrala kapitalförvaltare
samt initierande av regionalt sparande
och kapitalförvaltning. Modellen avses i
första hand bli tillämpad i
Västerbottens län. Projektet har
förankrats hos banker,
investmentföretag, ALMI m.fl., och
enligt bedömningar torde det vara
möjligt att avlänka och återföra
riskkapital på 200 miljoner kronor per
år i Västerbottens län, anför
motionären. Projektet skall med början i
januari 1996 genomföras av Stiftelsen
för regional riskkapitalförsörjning,
varvid huvuddelen av projektet kommer
att genomföras av de olika
intressenterna. Motionären anser dock
att följande två moment bara kan
genomföras med företrädesvis statligt
stöd: utveckling och beskrivning av
modellen så att den kan användas i alla
regioner samt utbildning av regionala
och kommunala näringslivs- och
sysselsättningsansvariga över hela
landet. Kostnaderna för dessa moment har
beräknats uppgå till 3,5 miljoner kronor
per år under 1996 och 1997. Motionären
föreslår att staten tillskjuter dessa
medel genom omfördelning inom ramen för
de näringspolitiska anslagen (yrkande
2).
Näringsutskottet understryker i sitt
yttrande (1995/96:NU3y) att den modell
som skisseras i motionen kan vara en
framgångsrik metod att pröva. Det är av
värde att olika initiativ för att främja
nyföretagande och tillväxt tas till
vara. Enligt vad utskottet erfar är
frågan föremål för överväganden inom
Näringsdepartementet. Olika vägar att
underlätta kapitalförsörjningen prövas,
och det aktuella projektet bör kunna
bedömas i det perspektivet.
Med det anförda anser näringsutskottet
att motion Fi55 (c) är tillgodosedd och
avstyrker den därför.
Finansutskottet delar näringsutskottets
uppfattning att den föreslagna modellen
för regional riskkapitalförsörjning
skulle kunna vara värdefull. Det finns
dock ingen anledning att föregripa
Näringsdepartementets ställningstagande.
Finansutskottet avstyrker därför motion
Fi55 (c).
Beskattning av andel-i-vinst
Företagen bör uppmuntras att införa
andel-i-vinst-system, skriver
Folkpartiet i motion Fi16 (fp). Ett
sådant system ökar arbetsglädjen,
engagemanget och produktiviteten, hävdar
motionärerna som gläder sig åt att
antalet företag som prövat systemet har
ökat kraftigt. Regeringen har emellertid
hotat med att skattereglerna för
systemen skall förändras. Det vore
mycket olyckligt om den förändringen
genomfördes, anser motionärerna (yrkande
17).
Finansutskottet konstaterar att det inte
föreligger något regeringsförslag
angående andel-i-vinst-system samt att
ämnet inte berörs i den här behandlade
propositionen. Motion Fi16 (fp) yrkande
17 avstyrks därför.
Kvinnors företagande
Riksdagen beslöt i juni 1994 - på
initiativ av arbetsmarknadsutskottet och
efter förslag av finansutskottet - om
införande av särskilda företagarlån till
kvinnor (bet. 1993/94:FiU20).
Kammarkollegiet förde hösten 1994 över
ett belopp på 50 miljoner kronor till
dåvarande Industri- och
nyföretagarfonden från ett särskilt
anslag som kollegiet disponerar för
ändamålet.
I juni 1995 beslöt riksdagen att för
budgetåret 1995/96 öka det aktuella
anslaget till 149 miljoner kronor (prop.
1994/95:150, bet. FiU20). Från den 1
juli 1995 har ansvaret för de särskilda
företagarlånen till kvinnor förts över
från Industrifonden till ALMI
Företagspartner AB.
Det finns anledning att även framöver
verka för att nyetableringar av företag
hålls på en hög nivå, varvid det inte
minst gäller att underlätta för kvinnor
att starta egen verksamhet, sägs det i
propositionen (s. 88). Efterfrågan på
medel för de särskilda företagarlånen
till kvinnor har varit hög, konstateras
det i propositionen. För att öka
resurserna för lån till kvinnliga
företagare bör ALMI avsätta en särskild
ram inom den totala kapitalmängd som
står till bolagets förfogande, heter det
vidare. I detta sammanhang bör lån till
kvinnor som avser att starta kooperativa
företag uppmärksammas. Den
företagskooperativa utredningen (C
1994:05) arbetar med frågor som rör
kapitalförsörjningen i kooperativa
företag (dir. 1994:05), erinras det om.
Riksdagen bör göra ett uttalande om
särskild inriktning av de
näringspolitiska insatserna för
kvinnliga företagare, anförs det i
motion 1995/96:Fi23 av Karin Pilsäter
och Ola Ström (fp). För att Sverige
skall kunna ta sig ur
massarbetslöshetens grepp krävs att
många små nya företag startas och att
många små företag växer, heter det i
motionen. Motionärerna framhåller att
detta inte går att åstadkomma på bred
front utan att kvinnorna engageras. Det
ordinarie supportsystemet fungerar
inte alltid för kvinnor, vilket är den
främsta orsaken till att separata
insatser för stöd till kvinnors
företagande behövs, anser motionärerna.
De erinrar om att Folkpartiet
liberalerna tidigare har föreslagit
utökade låneramar för de särskilda
företagarlånen till kvinnor. Inte bara
ALMI utan även NUTEK, länsstyrelserna,
arbetsförmedlingarna och övriga statliga
organ bör prioritera stöd till kvinnors
företagande, menar motionärerna vidare.
I propositionen sägs att ALMI i sin
omprioritering bör uppmärksamma lån till
kvinnor som avser att starta kooperativa
företag. Motionärerna anser att lån till
kvinnliga företagare skall kunna omfatta
alla företagsformer.
I motion Fi15 (m) sägs beträffande
företagarlånen till kvinnor - utan
formell hemställan i saken - att det är
viktigt att denna typ av stöd till
nyföretagande präglas av stabilitet och
långsiktighet. Motionärerna noterar att
den åtgärd som regeringen nu vidtar inte
innebär att det överförs mer medel från
staten till ALMI för lån till kvinnliga
företagare. Förslaget innebär i stället
en tendens till ökad central styrning av
ALMI, anför motionärerna.
Näringsutskottet anser (yttrande
1995/96:NU3y) att en viktig åtgärd inom
näringspolitiken är att särskilt stödja
kvinnors företagande. Det finns en stor
utvecklingspotential bland kvinnliga
företagare. Som sägs i propositionen har
efterfrågan på de särskilda
företagarlånen till kvinnor varit hög.
Mot bakgrund härav välkomnar
näringsutskottet regeringens utsaga att
ALMI bör avsätta en särskild ram inom
den totala kapitalmängd som står till
bolagets förfogande. Likaså ser
utskottet med stor tillfredsställelse på
vad som sägs i propositionen om att lån
till kvinnor som avser att starta
kooperativa företag skall uppmärksammas
i detta sammanhang. Enligt
näringsutskottets uppfattning står detta
inte i motsatsställning till att alla
företagsformer skall behandlas lika.
Enligt vad näringsutskottet har erfarit
har det förekommit att kooperativa
företag har särbehandlats i negativ
mening. Detta låg bakom det uttalande
som riksdagen - på näringsutskottets
initiativ - gjorde våren 1994 om vikten
av likabehandling av kooperativa företag
(bet. 1993/94:NU15). Med det anförda
avstyrker utskottet motion Fi23 (fp) i
aktuell del.
Företrädarna för Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet och
Kristdemokraterna ger sitt stöd till
motion Fi23 yrkande 6 i en gemensam
avvikande mening.
Finansutskottet är av samma mening som
näringsutskottet. Motion Fi23 (fp)
yrkande 6 avstyrks.
Teknikspridning
I propositionen (s. 83) konstaterar
regeringen att teknikutveckling och
produktförnyelse är två områden av
strategisk betydelse för den svenska
konkurrenskraften. Ett första steg i en
satsning på detta område har tagits
genom att medel avsatts för
teknikspridning till små och medelstora
företag. Regeringen har gett NUTEK
(Närings- och teknikutvecklingsverket) i
uppgift att genomföra ett program för
tekniköverföring till små och medelstora
företag. I uppgiften ingår dels att
uppmuntra efterfrågan på ny teknik hos
dessa företag, dels att få de instanser
som har kunskap om ny teknik att
förmedla denna. NUTEK har som uppgift
att skapa och vidmakthålla nätverk för
att underlätta överföringen av
information om ny teknik mellan
högskolor/universitet,
industriforskningsinstitut, Patent- och
registreringsverket, andra statliga
institutioner samt mindre och medelstora
företag.
I propositionen aviseras också
tillsättandet av en utredning om
samarbetet mellan universitet, högskolor
och industrin (s. 93). Utredaren skall
enligt direktiven (dir. 1995:139)
undersöka om de befintliga
samverkansformerna - kontaktsekretariat,
teknikparker, teknikbrostiftelser,
holdingbolag inom högskolans ram,
industriforskningsinstitut och
kompetenscentrum - är ändamålsenliga.
Utredaren skall också göra en översyn av
den lagstiftning som gäller rätten till
uppfinningar gjorda i tjänsten av
personal på universitet och högskolor.
Utredningen skall vara avslutad den 30
april 1996.
Regeringen har kallat en särskild
utredare med uppgift att kartlägga
möjligheterna till teknikupphandlingar
från den offentliga sektorns sida. Delar
av den svenska industrin har utvecklats
som ett resultat av teknikupphandlingar,
framhålls det i propositionen (s. 83).
Regeringens ambition är nu att
identifiera nya områden för
teknikupphandling. Av särskilt intresse
är upphandling riktad till IT- och
miljöområdet.
Ett program för stimulans av samarbete
mellan högskolor och näringsliv ute i
regionerna aviseras också i
propositionen. Kraven på högskolorna som
motorer för kompetensutvecklingen av
regionernas näringsliv kommer att öka i
takt med att allt fler företag och
kommuner kommer till insikt om
kompetensens betydelse för långsiktig
konkurrenskraft och tillväxt, spås det i
propositionen.
Frågan om teknikspridning tas upp i
flera motioner med anledning av
proposition 1995/96:25. I motion Fi15
(m) anförs att behovet av
omvärldsbevakning och internationellt
affärskunnande ökar, vilket anses ställa
högre krav på teknikspridning än
tidigare. Motionärerna föreslår bl.a.
att en databas med aktuell forskning
borde startas, exempelvis av NUTEK. En
nationell mentorsbank, bestående t.ex.
av pensionerade företagare, skulle kunna
bistå små, växande och nya företag med
relevant kunskap, sägs det vidare i
motionen. Motionärerna anser att
riksdagen bör göra ett uttalande om att
det behövs insatser för att främja en
ökad teknikspridning till företag
(yrkande 31).
Också i motion Fi18 (kds) föreslås att
riksdagen skall göra ett uttalande om
behovet av insatser för att göra nya rön
inom forskning och utveckling (FoU) mer
lättillgängliga för småföretag (yrkande
16). Förutom insatser för att åstadkomma
ett allmänt gott investerings- och
företagsklimat måste ytterligare
åtgärder vidtas som främjar
kommersialisering av innovationer i
Sverige, anser motionärerna. Av
avgörande betydelse är härvid att
innovatörer och exploatörer kopplas
ihop. I Förenta staterna kanaliseras
minst 1 % av all statlig
teknikupphandling till små och
medelstora företag, sägs det i motionen.
En sådan ordning borde prövas även i
Sverige, menar motionärerna (yrkande
15).
I motion Fi22 av Sigge Godin (fp)
anförs att en kunskapsbrostiftelse bör
skapas i samverkan med Mitthögskolan.
Mitthögskolan, menar motionären, har en
väl utbyggd enhet för företagskontakter.
Enheten har personal i Härnösand,
Sundsvall och Östersund och anordnar
konferenser och seminarier för att
förmedla forskares kompetens till
näringslivet. En kunskapsbrostiftelse
skulle kunna vara ett sätt att utveckla
en region med låg utbildningsnivå.
Stiftelsen borde ges minst samma
förutsättningar som Teknikbrostiftelsen
i Luleå för att ge Västernorrland och
Jämtlands län samma
utvecklingsmöjligheter som resten av
Sverige, anser motionären.
Näringsutskottet anser (1995/96:NU3y)
att det är angeläget att det skapas
system som kan underlätta för
småföretagen att få del av kunskaps- och
teknikutveckling. Småföretagen har många
gånger svårt - både av kulturella och
geografiska skäl - att hitta fram till
den kunskap som finns hos olika organ.
Småföretagen kan av naturliga skäl inte
själva bygga upp all erforderlig
specialistkompetens. Därför är det
ytterst angeläget att det skapas
kanaler, så att småföretagen kan få
tillgång till denna kompetens på annat
sätt.
Som framgått ovan har staten vidtagit
olika typer av åtgärder för att främja
teknikspridning till småföretag. Vidare
kommer flera utredningar att behandla
denna fråga. Näringsutskottet kan med
hänvisning härtill inte se något behov
av ett uttalande av riksdagen i saken
och avstyrker därför motionerna Fi15
(m), Fi18 (kds) samt Fi22 (fp) såvitt
här är i fråga.
Företrädarna för Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet och
Kristdemokraterna ger i en avvikande
mening sitt stöd för motionerna Fi15 och
Fi18 i berörda delar.
Finansutskottet delar näringsutskottets
uppfattning och avstyrker motionerna
Fi15 (m) yrkande 31, Fi18 (kds)
yrkandena 15 och 16 samt Fi22 (fp).
Konkurrens och avreglering
En väl fungerande konkurrens är
nödvändig för att det skall skapas ett
tillräckligt omvandlingstryck i
ekonomin, sägs det i propositionen (s.
89). Den nya konkurrenslagen (i kraft
sedan den 1 juli 1993) ger möjligheter
till kraftfulla tvångsåtgärder och
sanktioner, sägs det i propositionen.
Förutsättningarna för en effektiv
konkurrenstillsyn har därigenom
förbättrats betydligt. Kartellbildningar
med prissamarbete, uppdelning av
marknader eller annat konkurrenshämmande
samarbete måste motarbetas, liksom
missbruk av marknadsdominans, anför
regeringen.
Regeringen redovisar i propositionen en
lång rad utredningar som nyligen
tillsatts eller kommer att tillsättas.
Bland dem kan nämnas två utredningar med
syfte att granska konkurrenssituationen
i livsmedelssektorn och en med uppdrag
att ge förslag till system för
prisinformation i avsikt att stärka
konsumenternas ställning. En särskild
utredare utvärderar erfarenheterna av
den nya konkurrenslagen för att
eventuellt föreslå skärpningar. Vidare
pågår en utredning för översyn av
statligt företagsstöd.
Utredningsbetänkandet Konkurrens i
balans - åtgärder för ökad
konkurrensneutralitet vid offentlig
prissättning m.m. (SOU 1995:105)
framlades i november 1995 och är för
närvarande ute på remiss.
Ytterst betydelsefull är den
parlamentariska utredning som för
närvarande ser över de bostadspolitiska
styrmedlen och kreditförsörjningen av
bostadsbyggande, anförs det i
propositionen. Den sägs vara ett
väsentligt led i regeringens arbete med
att driva fram en skärpt konkurrens inom
bygg- och byggmaterialsindustrin.
Utredningsarbetet skall vara avslutat
senast den 30 september 1996.
Vidare har flera uppdrag på
konkurrensområdet förelagts
länsstyrelserna. Det gäller såväl
kartläggning av konkurrensförhållanden
som information om stödregler och
bevakning av avreglerade marknader.
I de fem motionerna Fi15 (m), Fi16 (fp),
Fi23 (fp), Fi17 (v) och Fi18 (kds)
diskuteras olika frågor om konkurrens
och avreglering. Genomgående krävs
åtgärder för att skärpa konkurrensen.
I motion Fi15 (m) anförs att Sverige
bör gå längre vad gäller avregleringar
och skärpt konkurrensövervakning än vad
EU kräver (yrkande 30). Cirka tre
fjärdedelar av den svenska ekonomin
utgörs dels av den offentliga sektorn
som är helt skyddad från konkurrens,
dels av en relativt stor privat sektor
(t.ex byggnads- och
livsmedelsindustrierna) som i varierande
grad också har varit skyddad från
konkurrens, konstaterar motionärerna.
Regeringen borde ta på sig ansvaret för
att på nytt få igång förnyelseprocessen
inom den kommunala sektorn, anförs det.
Detta kan ske genom att
konkurrenslagstiftningen förstärks och
genom ändring av skattelagstiftningen
så att konkurrensneutralitet mellan
offentlig och privat verksamhet kan
uppstå (yrkande 26).
I motion Fi16 (fp) påtalas bl.a.
bristerna i konkurrensen inom bostads-
och byggsektorn samt inom jordbruks- och
livsmedelssektorn. Dyra bostäder och dyr
mat har blivit följden, menar
motionärerna. Bristen på konkurrens inom
produktionen av vård och omsorg leder
till dyr service, heter det vidare
(yrkandena 5 och 7). Motionärerna
kritiserar också (yrkande 6) de statliga
transfereringarna till företagssektorn -
över 40 miljarder kronor - och uttalar
sin misstro mot Socialdemokraternas
förmåga att komma framåt på
avregleringarnas område. Ett skäl till
misstron är enligt motionärerna att
Socialdemokraterna är så starkt bundna
till vissa välorganiserade intressen.
Den viktigaste förutsättningen för
konkurrens i tjänstesektorn är att alla
de kvinnor som arbetar och har idéer
inom vård, omsorg, utbildning och
service till människor i alla åldrar får
tillfälle att förverkliga sina idéer
utanför de offentliga monopolen, heter
det i motion Fi23 av Karin Pilsäter och
Ola Ström (fp) (yrkande 5). Att dessa
kvinnor motarbetas är
jämställdhetshämmande, framhåller
motionärerna. När den kvinnliga
skaparkraften släpps loss leder det ofta
till lägre kostnader för
skattebetalarna, anförs det vidare.
Vänsterpartiet ställde, i samband med
tillkomsten av konkurrenslagen, vissa
mer långtgående krav bl.a. på uppdelning
av etablerade monopolföretag inom
exempelvis byggsektorn, sägs det i
motion Fi17 (v). Motionärerna förordar
en utredning om konkurrenssituationen
inom byggsektorn. Tillämpningen av
konkurrenslagen anses vara
otillfredsställande, varför den av
regeringen aviserade översynen av
lagstiftningen välkomnas (yrkande 7).
Slutligen aktualiseras bekymren med
onödig byråkrati av Kristdemokraterna. I
motion Fi18 (kds) framhålls att det
finns anledning att fortsätta arbetet
med att inventera och kartlägga vad som
upplevs som byråkrati och krångel och
finna former för att minska sådana
olägenheter. Det finns också skäl att se
över alla de myndigheter, organisationer
och institutioner som på olika sätt
handhar företagarfrågor och söka hitta
former för att samordna olika
verksamheter. Detta borde vara uppdraget
för en utredning, anser motionärerna. De
föreslår vidare inrättandet av en
företagarombudsman som får uppgiften att
tillvarata företagarnas intressen
gentemot myndigheterna, bl.a. genom att
främja och slå vakt om ett förenklat
regelsystem (yrkande 10).
Näringsutskottet instämmer i sitt
yttrande (1995/96:NU3y) i regeringens
bedömning om vikten av en väl fungerande
konkurrens. Det är särskilt
betydelsefullt för en öppen ekonomi som
den svenska.
Som redovisats har regeringen vidtagit
en lång rad åtgärder i syfte att
upprätthålla och skärpa konkurrensen.
Något behov av ett uttalande av
riksdagen om ytterligare insatser kan
näringsutskottet därför inte se.
Det arbete med att fortlöpande se över
det offentliga regelverket som
regeringen bedriver ser näringsutskottet
också som ett led i strävandena att
upprätthålla konkurrensen.
Näringsutskottet avstyrker därför
motionerna Fi15 (m), Fi16 (fp), Fi17 (v)
och Fi18 (kds) i berörda delar.
I en gemensam avvikande mening
tillstyrker företrädarna för Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet och
Kristdemokraterna motionerna Fi15 (m),
Fi16 (fp) och Fi18 (kds) i berörda
delar, samtidigt som motion Fi17 (v) i
berörd del avstyrks.
Det motsatta görs i en avvikande mening
anmäld av Vänsterpartiet.
Finansutskottet anser att de åtgärder
som regeringen har vidtagit är väl
avvägda och avstyrker i likhet med
näringsutskottet Fi15 (m) yrkandena 26
och 30, Fi16 (fp) yrkandena 5, 6 och 7,
Fi17 (v) yrkande 7 i denna del samt Fi18
(kds) yrkande 10. Finansutskottet vill i
detta sammanhang, med hänvisning till
regeringens insatser, avstyrka även
motion Fi23 (fp) yrkande 5.
Patentförsäkring
En utvecklad patentstrategi är ett
viktigt konkurrensmedel av stor
betydelse för enskilda företag,
framhålls det i propositionen (s. 92).
Om svenska företag blir mera medvetna om
de möjligheter som ligger i
patentsystemet skulle detta leda till en
mera konkurrenskraftig industri.
Patent är avsedda att vara effektiva
immaterialrättsliga skydd. Det har
emellertid blivit vanligare med medvetna
patentintrång, konstaterar regeringen.
En patentintrångsförsäkring ger en
patentinnehavare med små ekonomiska
resurser en möjlighet att hävda sin rätt
även i kostnadskrävande rättsprocesser.
Inom EU-kommissionen övervägs en
försäkring på europeisk nivå, men denna
kan komma att bli verklighet först om
två till fem år. Regeringen avser att
undersöka möjligheterna till en svensk
övergångslösning, byggd på kommersiella
grunder.
I motion Fi16 (fp) uttrycks oro över
skyddet för patentintrång. Det brådskar
att ge försäkringsfrågan en generell och
acceptabel lösning, eftersom den
patentintrångsförsäkring som
uppfinnarföreningen har haft i 15 år
upphör att gälla vid årsskiftet, menar
motionärerna. Åtgärder som kan krävas
handlar om att staten garanterar ett
grundkapital om 20 miljoner kronor,
motsvarande tio gånger
försäkringsbeloppet för de uppfinnare
som vill teckna en rättsskyddsförsäkring
mot patentintrång. Enligt motionärerna
bör en sådan lösning med en statlig
garanti kunna komma till stånd (yrkande
23).
Finansutskottet konstaterar att
regeringen är medveten om risken för
luckor i försäkringsskyddet vad avser
patentintrång. Frågan bevakas inom
regeringskansliet och ambitionen är, som
framgår av propositionen, att för
Sveriges del åstadkomma ett system som
upprätthåller försäkringsskyddet innan
frågan får sin lösning på europeisk
nivå. Finansutskottet stöder regeringens
ambition men finner ingen anledning att
ge regeringen anvisningar om detaljerna
i en sådan övergångslösning. Motion Fi16
(fp) yrkande 23 avstyrks därför.
Statliga företag
Regeringen anser i propositionen (s. 87)
att staten bör bli en mer professionell
och aktiv företagsägare. På så sätt kan
staten bättre främja tillväxten i
näringslivet och förräntningen av det
statskapital som är bundet i
företagssektorn. En mer professionell
ägarutövning från statens sida kan även
bidra till ökad mångfald och
komplettering av ägarstrukturen i
näringslivet, sägs det. I 1995 års
budgetproposition redovisades ett
förslag som bl.a. innebar att regeringen
skulle bemyndigas att besluta i vissa
frågor som rör förvaltningen av statligt
ägda företag. Regeringen avser att
senare återkomma med en proposition som
innehåller vissa kompletteringar och
justeringar av det nämnda förslaget.
Det finns anledning att gå vidare med
försäljningen av statliga företag,
framhålls det i motion Fi18 (kds)
(yrkande 5). Utvecklingen mot ett
minskat statligt ägande pågår runt om i
hela Europa, påpekar motionärerna och
föreslår att det program för försäljning
av statliga företag som beslutades av
den borgerliga regeringen 1991
fullföljs. De företag som kan vara
aktuella för försäljning är enligt
motionärerna sådana som är verksammma
inom konkurrensutsatt verksamhet. Vid
utförsäljning bör enligt motionärernas
uppfattning allmänheten och de anställda
i företagen vara en viktig målgrupp.
Näringsutskottet anser i sitt yttrande
(1995/96:NU3y) att frågor rörande det
statliga ägandet av företag bör
behandlas i samband med den av
regeringen aviserade propositionen.
Motion Fi18 (kds) avstyrks därmed i
berörd del av näringsutskottet.
Företrädarna för Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet och
Kristdemokraterna ger sitt stöd till
motion Fi18 (kds) yrkande 5 i en
gemensam avvikande mening.
Finansutskottet anser i likhet med
näringsutskottet att frågor som berör
det statliga företagsägandet som sådant
bör behandlas när en proposition
föreligger. Utskottet avstyrker därmed
motion Fi18 (kds) yrkande 5.
Omfördelning av medel för förbättring av
inomhusmiljön
Under föregående riksmöte beslöt
riksdagen införa tre olika
tidsbegränsade stimulansbidrag med det
gemensamma syftet att främja
byggverksamheten.
För att stimulera till ROT-åtgärder och
minska arbetslösheten inom byggsektorn
har riksdagen sålunda infört ett
bostadsförbättringsstöd. Stödet lämnas
som ett engångsbidrag och motsvarar 15 %
av kostnaderna (för egnahem exkl.
materialkostnader) för projekt som
påbörjas under innevarande år senast den
30 september och som avslutas före
utgången av 1996. Riksdagen har inte
fastställt något tak för det samlade
stödet. Ursprungligen reserverades för
detta ändamål 1 500 miljoner kronor. På
grund av den stora efterfrågan har
emellertid medelstilldelningen visat sig
otillräcklig. Riksdagen har därför helt
nyligen beslutat att ytterligare högst
500 miljoner kronor skall få användas
till bostadsförbättringsstöd.
På senvåren införde riksdagen ett
investeringsbidrag för nybyggnad av
bostäder. Bidraget kompletterar det
ordinarie statliga stödet och motsvarar
10 % av underlaget för detta. Det utgår
med ett engångsbelopp för arbeten som
utförs under perioden den 20 april
1995-den 31 december 1996 och för vilka
ansökan om bidrag lämnats senast den
1 oktober i år. Investeringsbidrag fick
enligt det ursprungliga riksdagsbeslutet
lämnas inom en ram på högst 2 000
miljoner kronor. Det resurstillskott som
nyligen gått till
bostadsförbättringsstödet har emellertid
finansierats genom en motsvarande
neddragning av denna ram. För ändamålet
disponeras därför nu i praktiken bara
1 500 miljoner kronor.
På senvåren beslöt riksdagen också
införa ett bidrag för förbättring av
inomhusmiljön i bostäder och vissa
lokaler där främst barn och ungdomar
vistas. Bidrag lämnas med 30 % av
kostnaden för miljöförbättringsåtgärder
där avtal om huvudentreprenad träffas
före den 1 mars 1996 och slutbesiktning
av arbetena görs före den 1 februari
1997. Miljöförbättringsbidrag får lämnas
inom en ram på högst 1 800 miljoner
kronor.
I propositionen föreslås (s. 136-137)
att ytterligare en omfördelning skall
göras mellan de tre bidragsformerna. Upp
till 800 miljoner kronor av de medel som
har satts av som bidrag för förbättring
av inomhusmiljön skall sålunda få
användas till såväl bidrag för
bostadsförbättringsåtgärder som bidrag
för nyproduktion av bostäder. Projekt
med uttalad miljöprofil skall därvid
prioriteras.
För att vidga möjligheterna att ansöka
om stöd till åtgärder för förbättring av
inomhusmiljön föreslås samtidigt att de
tidsfrister som gäller för detta stöd
förlängs. Regeringen föreslår också att
man fastställer en dag när ansökan om
sådant stöd senast skall ha lämnats.
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi17
att de 800 miljoner kronor som
omfördelas skall kunna användas som stöd
till såväl ekologiskt byggande med
miljövänliga byggmaterial, som försök
med slutna, kretsloppsbaserade
avloppssystem och åtgärder för
energieffektivisering i bostäder
(yrkande 7).
I motion Fi62 av Åke Gustavsson (s) och
Marianne Andersson (c) föreslås att
riksdagen gör ett tillkännagivande med
anledning av vad som förordas i motionen
om att större kulturmiljöhänsyn skall
tas vid fördelningen av medel för
bostadsförbättringsåtgärder.
Kulturutskottet behandlar i denna del av
sitt yttrande endast motion Fi62 (s, c).
Utskottet erinrar om de betydande belopp
som av sysselsättningsskäl anvisats över
statsbudgeten under de senaste åren för
olika byggnadsåtgärder och konstaterar
att satsningarna har haft god effekt på
sysselsättningen, vilket bl.a. inneburit
att ombyggnadsverksamheten kunnat öka
väsentligt. Kulturutskottet delar
motionärernas oro för att alltför
hårdhänta och okänsliga ändringsåtgärder
genomförs utan att hänsyn tas till de
kulturhistoriska värden som finns även i
relativt ung bebyggelse från 1930-, 1940-
och 1950-talen. Enligt kulturutskottets
uppfattning bör man därför vid
bidragsfördelningen ta hänsyn till i vad
mån kulturmiljövärden bevaras.
Kulturutskottet förordar således att
motion Fi62 (s, c) tillstyrks.
Bostadsutskottet konstaterar att
efterfrågan på i första hand
bostadsförbättringsbidrag men även
investeringsbidrag för nyproduktion av
bostäder avsevärt överstiger vad som
avdelats för stödgivningen. Efterfrågan
på den tredje bidragsformen,
miljöförbättringsbidraget, har däremot
varit begränsad, och endast en mindre
del av de tillgängliga medlen har
hittills tagits i anspråk.
Bostadsutskottet anser att det nu
föreslagna ytterligare medelstillskottet
till bostadsförbättringsbidraget är en
förutsättning för att stödgivningen
skall kunna fullföljas enligt tidigare
riksdagsbeslut. Utskottet har inte
heller något att erinra mot att
tidsfristerna för
miljöförbättringsbidraget utökas och att
ett slutdatum för ansökningar av sådana
bidrag införs. Likaså godtar
bostadsutskottet att den förlängda
tidsfristen även skall omfatta det
utökade stöd som lämnas ur den statliga
fonden för fukt- och mögelskador.
Bostadsutskottet tillstyrker således
regeringens föreslag till omfördelning
av upp till 800 miljoner kronor av
miljöförbättringsbidraget och förslagen
om ändrade tidsfrister m.m. Däremot
motsätter sig bostadsutskottet de
förslag till nya prövningsregler som
förs fram såväl i propositionen som i de
båda motionerna. Några nya kriterier för
prioritering mellan olika projekt bör
inte införas, anser bostadsutskottet,
eftersom de projekt som kan komma i
fråga för stöd redan har påbörjats.
Ansökningstiden för nybyggnadsbidraget
har dessutom gått ut och uppgifter om
projektens miljöprofil m.m. finns
normalt inte redovisade i de ansökningar
som är föremål för länsstyrelsernas
beredning. Därtill kommer att
bostadsministern vid en frågedebatt i
riksdagen den 7 november 1995 givit
uttryck för uppfattningen att de inkomna
bidragsansökningarna kommer att
beviljas.
I frågan om omfördelning av medel för
förbättrad inomhusmiljö godtar alltså
bostadsutskottet propositionens förslag
utom vad gäller uttalandet att projekt
med uttalad miljöprofil skall
prioriteras vid anslagsprövningen. För
att undvika oklarhet om vilka regler som
gäller för de aktuella stödformerna
anser bostadsutskottet att riksdagen bör
som sin mening ge regeringen till känna
vad utskottet sagt om användningen av de
medel som är en förutsättning för
stödet.
Företrädarna för Moderata
samlingspartiet godtar i ett särskilt
yttrande den föreslagna omfördelningen
men markerar att partiet motsatte sig
stödformen när den infördes för ett år
sedan.
Företrädarna för Vänsterpartiet
förklarar i ett särskilt yttrande varför
partiet inte fullföljer sitt motionskrav
på denna punkt.
Finansutskottet har för egen del inget
att erinra mot den föreslagna
omfördelningen av stödet till byggande.
Liksom bostadsutskottet tillstyrker
finansutskottet således att upp till 800
miljoner kronor av de medel som satts av
för förbättringar av inomhusmiljön skall
få utnyttjas för bidrag till
bostadsförbättringsåtgärder och bidrag
till nyproduktion av bostäder. Utskottet
biträder också de nya tidsgränser som
regeringen förordar för bidraget för
förbättring av inomhusmiljön och det
stöd som lämnas ur fonden för fukt- och
mögelskador.
Eftersom de projekt som kan få del av
resurstillskottet redan skall ha
påbörjats är det som bostadsutskottet
framhåller inte rimligt att nu införa
nya kriterier för prioritering mellan
projekten. Även om det i och för sig är
önskvärt att främja projekt med uttalad
miljöprofil bör den nu aktuella
bidragsprövningen inte göras utifrån en
sådan prioritering. Av samma skäl bör
inte heller sådana kriterier som
föreslås i de båda motionerna knytas
till bidragsprövningen. För att det inte
skall föreligga någon oklarhet på denna
punkt bör riksdagen i enlighet med
bostadsutskottets förslag markera detta
genom ett tillkännagivande till
regeringen.
Vad utskottet här anfört innebär att
utskottet tillstyrker propositionen utom
vad gäller förslaget att projekt med
uttalad miljöprofil skall prioriteras
vid bidragsgivningen. Samtidigt
avstyrker utskottet bifall till
motionerna Fi17 (v) yrkande 7 i denna
del och Fi62 (s, c).
Energipolitiken
Riktlinjer för energipolitiken
I propositionen återger regeringen
principerna för energipolitiken . Enligt
de riktlinjer som beslutades 1991 skall
energipolitikens mål vara att på kort
och lång sikt trygga tillgången på el
och annan energi på med omvärlden
konkurrenskraftiga villkor. Härigenom
främjas en god ekonomisk och social
utveckling i Sverige. Energipolitiken
skall utgå från vad natur och miljö kan
bära.
Regeringen avser att inom kort
återkomma till riksdagen med förslag
till nya riktlinjer för energipolitiken.
Därvid kommer regeringen att beakta
förslag från Energikommission.
Energikommissionen som skall framlägga
sitt betänkande i mitten av december
har haft i uppdrag att utvärdera
pågående program för omställning av
energisystemet och upprätta förslag till
tidtabell för det fortsatta arbetet. En
utgångspunkt för regeringen är att
energipolitiken skall baseras på
långsiktigt hållbara politiska beslut.
Regeringen avser därför att söka
parlamentariskt samförstånd inför
riksdagsbeslutet om nya riktlinjer.
I motion Fi15 av Carl Bildt m.fl (m)
hävdas att den energipolitiska debatten
sedan 1980 har varit förlamad av
partipolitiska låsningar. Detta, menar
motionärerna, har skapat en osäkerhet om
den framtida energiförsörjningen som med
stor säkerhet har inverkat negativt på
investeringarna i Sverige. Moderata
samlingspartiet pekar på den höga
arbetslösheten och inskärper att alla
politiska strävanden inklusive
energipolitiken måste utformas i syfte
att underlätta för nya jobb i nya och
växande företag. Därtill kommer enligt
motionärerna syftet att förhindra
klimatförändringar. En förtida
kärnkraftsavveckling är utesluten om
dessa syften skall uppnås, menar
motionärerna som vill att riksdagen gör
ett tillkännagivande om energipolitikens
inriktning (yrkande 33).
Näringsutskottet erinrar i sitt yttrande
(1995/96:NU3y) om att riksdagen våren
1995 avslog ett antal motioner med
yrkanden om den allmänna omställningen
av energisystemet. Utskottet hänvisade
då (bet. 1994/95:NU20 s . 24) till
Energikommissionens arbete och ansåg att
kommissionens slutsatser borde avvaktas.
Någon anledning att nu inta en annan
ståndpunkt än vad som gjordes våren 1995
kan näringsutskottet inte se och
avstyrker därmed motion Fi15 (m) yrkande
33.
Företrädarna för Moderata
samlingspartiet tillstyrker sin motion i
en avvikande mening.
Finansutskottet delar näringsutskottets
uppfattningen och avstyrker motion Fi15
(m) yrkande 33.
Insatser för ny energiteknik
Stöd till vindkraft
I propositionen föreslås att 1991 års
energipolitiska program för stöd till ny
energiteknik tillförs ytterligare medel.
Regeringen vill stärka satsningarna på
vindkraft och solenergi enligt följande.
Ytterligare 100 miljoner kronor bör
anslås för stöd till investeringar i
vindkraftverk. Förslaget skall ses mot
bakgrund av det stora intresse för
vindkraftsinvesteringar som har noterats
de senaste åren. De medel - 250 miljoner
kronor - som staten 1991 anslog för
investeringsstöd är fulltecknade.
Samtidigt pekar mycket på att
vindkraften i Sverige kommer att kunna
utvecklas ytterligare. För detta talar
inte minst det faktum att den nya
ellagen som träder i kraft den 1 januari
1996 tillförsäkrar små elproducenter,
till vilka vindkraftsproducenterna hör,
garanterad avsättning för sin
produktion.
Det föreslagna stödet förutsätter
notifiering hos och godkännande av EU-
kommissionen.
Vindkraftssatsningarna berörs i motion
Fi17 av Gudrun Schyman m.fl. (v) och
motion Fi41 av Eva Eriksson m.fl. (fp).
Såväl Vänsterpartiet som Folkpartiet ser
positivt på propositionens förslag.
Vänsterpartiet vill emellertid gå längre
än regeringen. I motion Fi17 (v) yrkas
att 200 miljoner kronor, dvs. 100
miljoner kronor utöver regeringens
förslag, anslås för stöd till
investeringar i vindkraft (yrkande 9) .
I Folkpartiets motion Fi41 biträds
regeringens förslag till tilläggsförslag
för stöd för vindkraftsinvesteringar,
men motionärerna föreslår att stödnivån
sänks från 35 % av investeringskostnaden
till 30 %, så att stödet räcker till
fler (yrkande 5).
Näringsutskottet delar i sitt yttrande
(1995/96:NU3y) regeringens uppfattning
att stödet till satsningar på vindkraft
bör ökas. Utskottet anser att det är av
särskilt intresse att den nya
ellagsstiftningen som träder i kraft den
1 januari 1996 innebär garanterad
avsättning för bl.a.
vindkraftsproducenter. Näringsutskottet
biträder storleken på det belopp som
regeringen föreslår för stöd till
vindkraftsinvesteringar, 100 miljoner
kronor. En ännu större ökning, vilket
föreslås i motion Fi17 (v), kan
näringsutskottet av bl.a.
statsfinansiella skäl inte tillstyrka.
Inte heller anser näringsutskottet att
det är lämpligt att under det sista året
i programperioden besluta om
förändringar av regelverket av den typ
som föreslås i motion Fi41 (fp). Med det
anförda tillstyrker näringsutskottet
propositionen i här aktuell del och
avstyrker de båda nämnda motionerna i
motsvarande delar.
Företrädarna för Folkpartiet och
Vänsterpartiet yrkar bifall till sina
respektive motioner i var sin avvikande
mening.
Finansutskottet delar näringsutskottets
uppfattning och tillstyrker proposition
25 moment 2 i denna del. Finansutskottet
avstyrker motionerna Fi17 (v) yrkande 9
och Fi41 (fp) yrkande 5.
Stöd till solenergiområdet
Solenergiområdet skall enligt
regeringens förslag tillföras
ytterligare 100 miljoner kronor för
forskning, teknikutveckling och
investeringar. Av dessa medel viks 25
miljoner kronor för investeringsstöd för
solvärme i bostäder. Enligt Boverket som
ansvarar för detta bidrag finns ett
växande intresse för
solvärmeinvesteringar i bostäder, och
antalet ansökningar om stöd förväntas
öka kraftigt under våren 1996. 5
miljoner kronor avsätts för
teknikupphandling av ackumulatorsystem
för fastbränsleeldning (vedeldning) och
solvärme för uppvärmning av småhus.
Energiteknikfonden skall enligt
regeringens förslag tillföras 30
miljoner kronor för forskning om
solvärme. För forskning och utveckling
av solcellsteknik, dvs. framställning av
elektrisk energi med hjälp av
solstrålning, anslås 40 miljoner kronor
för en tidsperiod av fem år. Sammantaget
begär regeringen att riksdagen anvisar
200 miljoner kronor på tilläggsbudget
till årets statsbudget till anslaget
Insatser för ny energiteknik (E 7).
Regeringens förslag till satsningar på
solenergi har inte föranlett några
motioner.
Näringsutskottet instämmer i regeringens
bedömning att satsningarna på
solenergiområdet bör öka och tillstyrker
därmed förslaget om höjt anslag.
Finansutskottet delar näringsutskottets
uppfattning och tillstyrker
propositionens yrkande 2 i denna del.
Användning av alternativa drivmedel
I propositionen föreslås att
Kommunikationsforskningsberedningen
(KFB) skall få disponera de medel i
Energiteknikfonden som i 1991 års
energipolitiska beslut avsattes för
användning av motoralkoholer t.o.m.
budgetåret 1997. Tiden för KFB:s
förfogande över medlen gick ut den 30
juni 1995.
Energiteknikfonden har sedan sin
tillkomst den 1 juli 1988 tillförts
medel som motsvarar 10 kr per kubikmeter
olja av skatten på oljeprodukter. Genom
1991 års energipolitiska beslut
tillfördes fonden ytterligare 110
miljoner kronor om året under en
femårsperiod. Dåvarande
Transportforskningsberedningen (TFB),
numera KFB, skulle bl.a. få disponera 30
miljoner kronor om året under fyra år
fr.o.m. budgetåret 1991/92. Medlen
skulle användas för stöd till
utvecklings- och demonstrationsprojekt
rörande användningen av motoralkoholer.
Riksdagen ställde sig våren 1993 bakom
regeringens bedömning att ytterligare
studier avseende vilka inblandningar av
alkoholer i bensin som är optimala på
längre sikt behövde göras.
KFB har i en skrivelse till regeringen
i juni 1995 hemställt om att få
disponera återstående medel t.o.m.
budgetåret 1997.
Inga motioner har väckts med anledning
av regeringens förslag. KFB:s
verksamhetsområde tillhör
trafikutskottets beredningsområde.
Näringsutskottet har utifrån de
synpunkter som utskottet har att beakta
inget att erinra mot regeringens
förslag.
I avsnitt 4.8 (s. 102-110) i
propositionen redovisar regeringen
utförligt sina överväganden om
miljöpolitiken och sambanden mellan
ekonomisk tillväxt och miljövård. Ett
centralt mål för tillväxtpolitiken är en
varaktigt hög och ekologiskt långsiktigt
hållbar tillväxt.
Miljöpolitikens mål är att skydda
människors hälsa, att bevara den
biologiska mångfalden, att främja en
långsiktig hushållning med
naturresurserna samt att värna natur-
och kulturlandskapet. Många miljöproblem
kan endast lösas genom en teknisk och
ekonomisk utveckling med mer resurssnål
teknik samt ökad återvinning och
återanvändning. Andra miljöproblem
förutsätter att tillväxten anpassas så
att ökad förslitning eller utarmning av
naturen motverkas. Vidare finns i detta
avsnitt av propositionen redogörelser
angående producentansvaret,
miljöskulden, ekonomiska styrmedel,
handel och svensk miljöpolitik inom EU.
Arbetet med att begränsa
industriutsläppen måste fortsätta och
anpassas till ny kunskap om
miljöeffekterna och ny teknik. En
försenad miljöprövning kan få negativa
effekter för utrikeshandel och
sysselsättning.
Regeringen hänvisar även till det
arbete som pågår i Miljöbalksutredningen
med syfte att bl.a. se över hur
tillståndsgivningen i ökad utsträckning
kan behandla de industriella
anläggningarnas avfallsströmmar och
kemikalieanvändning. Vidare redovisas
arbetet inom kemikalieområdet,
avfallspolitiken och insamlingen av
miljöfarliga batterier.
I fråga om offentlig upphandling
meddelas att en särskild utredare
tillkallats för att kartlägga vilka varu-
och tjänsteområden i offentlig
upphandling som har väsentlig betydelse
för miljön (dir. 1995:114). En ny
delegation för miljöteknik med uppdrag
att bidra till introduktion av ny teknik
kommer att inrättas, knuten till NUTEK.
Omställningen av samhället till en
hållbar utveckling kommer under en lång
tid att involvera omfattande resurser i
form av kapital, kunskaper och
arbetskraft och kan samtidigt stimulera
den ekonomiska utvecklingen. Regeringen
har under det senaste året avsatt
betydande belopp för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder inom
miljösektorn.
I Moderata samlingspartiets motion Fi15
anförs sammanfattningsvis att
miljöpolitiken måste bygga på
flexibilitet och förnyelse i syfte att
skapa förutsättningar för nya
resurseffektiva verksamheter som kan
ersätta gamla resursslukande
verksamheter (yrkande 34). I motionen
framhålls bl.a. att ett kraftfullt och
väl utvecklat europeiskt miljösamarbete
kommer att vara av väsentlig betydelse i
framtiden. De stora miljöproblemen är i
ökad utsträckning internationella.
I Folkpartiets motion Fi16 föreslås ett
riksdagens tillkännagivande angående
miljöpolitiken som konkurrensmedel
(yrkande 31). En ambitiös miljöpolitik
skall vara en integrerad del av en
politik för uthållig utveckling.
Tillgång till oförstörd natur är en
konkurrensfaktor både vid
investeringsbeslut och för turismen.
Miljöteknik är redan och kan bli en ännu
större svensk exportvara.
I motion Fi17 från Vänsterpartiet
anförs bl.a. att på sikt är
miljöanpassad produktion och konsumtion
det enda möjliga systemet för svenskt
näringsliv och därmed välfärden (yrkande
8). En av förutsättningarna för att
klara utvecklingen är högutbildad
arbetskraft som är väl införstådd och
medveten om kretsloppssamhällets
villkor. Tillväxt är önskvärd om den
sker inom ramen för kretsloppssamhället.
Samhällets åtgärder måste bedömas
utifrån ett helhetsperspektiv som
grundas på kretsloppstänkande, och
miljöansvaret måste genomsyra alla
beslut.
I motion Fi18 från Kristdemokraterna
föreslås ett tillkännagivande angående
miljökvalitetssäkring inom den samlade
produktionsapparaten. I detta ligger
också återvinningsindustrin (yrkande
32). Regeringen bör på dessa områden
återkomma med förslag som gagnar en
miljöriktig och uthållig tillväxt.
Jordbruksutskottet anför i sitt yttrande
(JoU3y) att det i allt väsentligt kan
ansluta sig till regeringens
överväganden om miljöpolitiken.
Jordbruksutskottet delar uppfattningen i
propositionen att tillväxten måste ske
utan ökad förslitning av natur och miljö
och så att resursbasen för framtida
generationer inte äventyras. I
yttrandet konstateras att de behandlade
motionerna innehåller yrkanden som
jordbruksutskottet i stor utsträckning
kan instämma i. Jordbruksutskottet
erinrar också om att
Kretsloppsdelegationen har till uppgift
att föreslå en strategi för en
kretsloppsanpassad varuproduktion m.m.
Finansutskottet har inget att invända
mot jordbruksutskottets yttrande.
Utskottet delar uppfattningen att det är
värdefullt att miljöpolitiken får en
framträdande plats i överväganden om
ekonomisk politik och tillväxtpolitik.
Som anförs i propositionen kan
miljöpolitiken ge tillväxtpolitiken
möjligheter som det gäller att
tillvarata.
Synpunkterna och förslagen i motionerna
sammanfaller i stor utsträckning med vad
som anförts i propositionen. Vikten av
ett kraftfullt europeiskt
miljösamarbete, miljöteknik som en
viktig svensk exportvara och att alla
beslut måste genomsyras av miljöansvar
är frågor som det råder bred enighet om.
Något tillkännagivande är inte påkallat.
I propositionen anförs att
koldioxidskatten för industrin bör höjas
till hälften av den nivå som gäller
allmänt. Önskemålet om att dämpa
utsläppen är centralt i detta
sammanhang. Samtidigt bör man sträva
efter att värna om den energiintensiva
industrins konkurrensförutsättningar
genom lämpligt utformade
nedsättningsregler som inte leder till
konkurrenssnedvridningar. Regeringen
avser att i januari 1996 meddela EU-
kommissionen de föreslagna åtgärderna.
Förutsatt att EU:s ministerråd inte har
några invändningar bör de nya reglerna
kunna träda i kraft den 1 juli 1996.
I motion Fi15 (m) avvisas regeringens
tankar på en fördubblad koldioxidskatt
(yrkande 35). En ensidigt höjd
koldioxidskatt på produktionen i Sverige
riskerar att leda till att
tillverkningen omlokaliseras till andra
länder som saknar koldioxidskatt.
Miljöeffekten uteblir därför enligt
motionärerna.
I motion Fi18 (kds) anförs att det är
oacceptabelt att höjningen av
koldioxidskatten inte kombineras med en
sänkning av arbetskraftskostnaderna
(yrkande 28). En sänkning av
arbetsgivaravgiften är enligt
motionärerna ett villkor för ett
riksdagsbeslut om höjd koldioxidskatt.
Skatteutskottet (SkU3y) har ingen annan
uppfattning än regeringen.
Koldioxidskatten för industrin bör av
miljöskäl höjas till hälften av den nivå
som allmänt gäller. Därmed avstyrker
skatteutskottet motionerna.
Avvikande mening har till
skatteutskottets yttrande anmälts av
företrädare för Moderata samlingspartiet
och Kristdemokraterna. Miljöpartiets
företrädare har avgivit ett särskilt
yttrande.
Jordbruksutskottet framhåller i sitt
yttrande (JoU3y) att man delar
regeringens åsikt att denna skatt är ett
viktigt miljörelaterat inslag i
skattesystemet. Från de utgångspunkter
jordbruksutskottet har att företräda
finns ingen anledning att erinra mot
regeringens bedömning angående behovet
av en höjd koldioxidskatt.
Jordbruksutskottet avstyrker motionskrav
som går mot regeringens bedömning.
Moderata samlingspartiets representant
har anmält avvikande mening.
Finansutskottet delar uppfattningarna i
skatteutskottets och jordbruksutskottets
yttranden. Av miljöskäl är en höjning av
koldioxidskatten för industrin önskvärd.
Som anförs i propositionen har
koldioxidutsläppen ökat de senaste åren,
och gjorda prognoser tyder på
svårigheter att uppfylla målet att
stabilisera koldioxidutsläppen till år
2000. Utskottet vill vidare erinra om
att för närvarande prövar en
parlamentarisk utredning -
Skatteväxlingskommittén - frågan om hur
en växling mellan skatter på arbete och
miljörelaterade skatter kan komma till
stånd. Utskottet vill inte föregripa det
arbete som pågår rörande dessa frågor.
Därmed avstyrks motionerna Fi15 (m)
yrkande 35 och Fi18 (kds) yrkande 28.
Övergångsbestämmelser för
växthusnäringen
I motion Fi21 av Ingvar Eriksson (m)
pekas på växthusnäringens och
grönfodertorkarnas förhållanden i vad
avser energibeskattningen. För
växthusnäringen gäller för närvarande en
metod med skattenedsättning redan vid
leverans av skattepliktigt bränsle, men
denna särregel, som förlängts en gång,
upphör den 1 januari 1996 då även
växthusnäringen inordnas i
industribeskattningen. Det innebär att
ett system med återbetalning införs.
Motionären anför att det nya
förhållandet leder till att
trädgårdsodlaren visserligen får
tillgodogöra sig lägre skatter (i likhet
med övrig industri), men först sedan
denne köpt och betalat det aktuella
bränslet fullt beskattat. Därefter blir
det möjligt att ansöka om återbetalning.
I motionen framhålls att odlaren således
måste förskottera energiskatterna och
ligga ute med stora belopp för statens
räkning, oftast innan intäkterna kommit
företaget till godo.
Motionären yrkar nu förlängning av
nuvarande bestämmelser om
växthusnäringens energi- och
koldioxidbeskattning (yrkande 1).
Beträffande grönfodertorkarna innebär
motionen skattelättnader som gör det
möjligt för de svenska grönfodertorkarna
att drivas vidare med rimliga villkor
(yrkande 2).
Skatteutskottet anför i sitt yttrande
(SkU3y) att regeringen bör fortsätta
arbetet med inriktning på att före den 1
juli 1996 återkomma med förslag till
riksdagen om dubblering av
koldioxidskatten för industrin och i
anslutning härtill föreslå
nedsättningsregler för den
energiintensiva industrin.
Skatteutskottet menar att i avvaktan på
förslag bör växthusnäringen - som
framhålls i motion Fi21 (yrkande 1) -
behålla de lättnader som nu gäller för
denna näring. Skatteutskottet behandlar
för närvarande frågan om ett initiativ
som tillgodoser syftet med detta
yrkande.
Skatteutskottet anför vidare att man
tidigare framhållit att branscher som
grönfodertorkarnas bör bli föremål för
en ingående analys vid utformningen av
de nedsättningsregler som övervägs i
regeringskansliet. Skatteutskottet
förutsätter att denna analys sker i
anslutning till de förslag om
nedsättningsregler för den
energiintensiva industrin som
förutskickas i propositionen.
Finansutskottet noterar att
skatteutskottet arbetar vidare med
frågan rörande växthusnäringen. I motion
Fi21 (m) fokuseras på systemet för
återbetalning av skattereduktionen.
Beträffande skattesatsen gäller
följande. Med gällande övergångsregler
kommer växthusnäringen - i likhet med
övrig industri - att beläggas med 25% av
energiskattens respektive
koldioxidskattens normala nivå från 1
januari 1996, jämfört med 15% i dag.
Finansutskottet vill inte föregripa
skatteutskottets behandling.
Inte heller beträffande
grönfodertorkarnas villkor vill
utskottet föregripa något
ställningstagande utan nöjer sig med
erinra att regeringen i propositionen
anmält att man avser att föreslå
nedsättningsregler så att inte de
nedsatta skattesatserna leder till
konkurrenssnedvridningar.
Därmed avstyrks de båda yrkandena i
motion Fi21 (m).
Miljö- och renhållningslag
I motion Fi41 av Eva Eriksson m.fl. (fp)
återfinns några mer preciserade yrkanden
angående miljö- och
renhållningslagstiftningen m.m.
Motionärerna anför att miljöskyddslagen
snarast bör ändras så att
miljöskyddsavgift tas ut vid alla
överträdelser av givna villkor (yrkande
2). Vidare framhålls i motionen att
kommunernas möjlighet att monopolisera
hanteringen av industriavfall bör
avskaffas. Då skulle det skapas
möjligheter för nya företag att starta
verksamhet inom återvinningssektorn utan
att dessa riskerar att få basen för sin
verksamhet kommunaliserad när de skapar
fungerande system för återvinning m.m.
(yrkande 3). På längre sikt måste hela
renhållningslagen ses över för att den
utvecklingskraft som ryms i
kretsloppssamhället skall tas till vara.
Motionärerna föreslår att regeringen
tillsätter en utredning med uppdrag att
ta fram en reformerad renhållnings- och
återvinningslagstiftning (yrkande 4).
Jordbruksutskottet avstyrker i sitt
yttrande (JoU3y) motionen i berörda
delar. Folkpartiets representant har
avgivit ett särskilt yttrande.
Finansutskottet har inga invändningar
mot jordbruksutskottets
ställningstagande. Miljöbalksutredningen
behandlar flera av de frågor som väcks i
motionen. I likhet med
jordbruksutskottet anser utskottet att
riksdagen inte nu bör föreslå några
ändringar i miljölagstiftningen,
eftersom en proposition om en samlad
miljöbalk kommer att föreläggas
riksdagen senare under denna valperiod.
Därmed avstyrks motion Fi41 (fp)
yrkandena 2-4.
Grön skatteväxling
I propositionen anförs att i Sverige och
internationellt har frågan om s.k. grön
skatteväxling diskuterats alltmer.
Skatteväxlingen innebär att sänkta
skatter på arbete finansieras med en
höjning av skatterna på miljöskadlig
verksamhet. Sverige genomförde i och med
1990 års skattereform som första land i
Europa en skatteväxling, då ett antal
miljöskatter infördes och skatten på
arbete sänktes. En förändring av
skattestrukturen kan öka
omvandlingstrycket i näringslivet i en
ekologiskt hållbar riktning.
I flera motioner föreslås att det tas
steg i denna riktning. I motion Fi16 av
Lars Leijonborg m.fl. (fp) föreslås
kraftigt sänkta arbetsgivaravgifter för
tjänsteverksamheter, finansierade med en
kombination av besparingar och vissa
miljöskatter (yrkande 31). Samma förslag
återfinns i motion Fi41 av Eva Eriksson
m.fl. (fp) (yrkande 1), där det också
anförs att skattehöjningen kan bidra
till effektivisering av
energianvändningen. Enligt motion Fi23
av Karin Pilsäter och Ola Ström (fp) -
också med samma förslag - gör kraftigt
sänkta arbetsgivaravgifter inom
tjänstesektorn det billigare att anlita
professionella tjänsteproducenter såväl
för andra företag som för privatpersoner
(yrkande 7).
Också i Kristdemokraternas partimotion
Fi18 föreslås kraftigt sänkta
arbetsgivaravgifter för
tjänsteverksamheter, finansierade med en
kombination av besparingar och vissa
miljöskatter (yrkande 27).
Skatteutskottet påpekar i sitt yttrande
(SkU3y) att regeringen eftersträvar att
bl.a. tillgodose miljöhänsynen genom en
ändring av skattestrukturen så att
skattebelastningen på arbetskraften
lättas och beskattningen på
miljöstörande utsläpp ökas - så kallad
skatteväxling. Samtidigt framhåller
regeringen att det är uteslutet med
ofinansierade skattesänkningar. Med
hänvisning till pågående
utredningsarbete avstyrker
skatteutskottet kraven på att
skatteväxling genomförs nu.
Företrädare för Folkpartiet och
Kristdemokraterna har anmält avvikande
mening till skatteutskottets yttrande.
Miljöpartiets företrädare har avgivit
ett särskilt yttrande.
Finansutskottet har inga invändningar
mot skatteutskottets yttrande. Liksom
regeringen anser utskottet att man bör
avvakta resultaten från de två
kommittéer som arbetar med dessa frågor
innan man vidtar några mer omfattande
åtgärder på detta område. En
parlamentarisk utredning -
Skatteväxlingskommittén - prövar frågan
om hur en växling mellan skatter på
arbete och miljörelaterade skatter kan
komma till stånd. Energikommissionens
arbete berör förutsättningarna för en
ökad miljörelatering av det svenska
skattesystemet.
Utskottet menar att det är viktigt med
ett fullgott beslutsunderlag och
avstyrker därmed motionerna Fi16 (fp)
yrkande 10, Fi18 (kds) yrkande 27, Fi23
(fp) yrkande 7 samt Fi41 (fp) yrkande 1.
Utvecklingsinsatser för ny teknik och
nya bränslen
I partimotion Fi17 (v) föreslås att
riksdagen avsätter ytterligare 300
miljoner kronor till ekologisk
omställning under innevarande budgetår
(yrkande 10). Enligt motionärerna har
det program som regeringen och
Vänsterpartiet kommit överens om blivit
en stor framgång.
I motion Fi41 av Eva Eriksson m.fl.
(fp) föreslås att de ökade
skatteintäkter som en reform av
beskattning av tjänstebilar kommer att
leda till bl.a. kan användas till
utvecklingsinsatser på fordonssidan, som
stimulanser till elbilar, ny motorteknik
och nya bränslen.
I sitt yttrande (JoU3y) till
finansutskottet avstyrker
jordbruksutskottet, främst av
statsfinansiella skäl, förslaget i
motion Fi17 (v) att ytterligare 300
miljoner kronor skall anvisas under
detta budgetår för ekologisk
omställning.
Vänsterpartiets representant har anmält
avvikande mening i jordbruksutskottet.
Finansutskottet delar uppfattningen i
jordbruksutskottets yttrande att det av
statsfinansiella skäl inte bör anvisas
extra medel till ekologisk omställning.
Vidare vill utskottet understryka att
även om det är viktigt att stimulera
utvecklingsinsatser på miljösidan bör
man inte redan innan skatteintäkterna är
ett faktum åta sig nya utgifter.
Med det anförda avstyrks motionerna
Fi17 (v) yrkande 10 och Fi41 (fp)
yrkande 7.
Infrastruktur
Underhåll av enskilda vägar
I två motioner tas den av riksdagen
tidigare beslutade minskningen av
anslaget till enskilda vägar upp.
I motion Fi28 av Ulla Löfgren och Olle
Lindström (m) anförs att regeringen
borde ha lagt förslag om hur det
statliga, lågtrafikerade vägnätet skall
sänka sina kostnader till den nivå som
enskilda väghållare förmår att klara
(yrkande 3).
Liknande förslag framförs i motion Fi29
av Per Westerberg m.fl. (m). I båda
motionerna framhålls att om
underhållskostnaderna för det
lågtrafikerade allmänna vägnätet skulle
sänkas till samma nivå som kostnaden för
det enskilda vägnätet, skulle det
innebära en besparing på mellan 600 och
800 miljoner kronor.
Finansutskottet vill i detta sammanhang
hänvisa till den analys av användningen
av bidraget till drift och byggande av
enskilda vägar som riksdagen begärde
under våren 1995 (1994/95:TU18, rskr.
293). Vägverket har i början av december
1995 presenterat den begärda analysen.
Utskottet vill inte föregripa den
fortsatta behandlingen av frågan.
Med det anförda avstyrks motionerna
Fi28 (m) yrkande 3 och Fi29 (m).
Europeiska unionen
I propositionen anförs att Sveriges
medlemskap i EU har skapat nya
förutsättningar såväl för svensk ekonomi
som för våra möjligheter att påverka
utformningen av EU:s politik. Enligt
regeringen finns tydliga tecken på ett
ökat intresse för Sverige som
investeringsland och på att Sveriges
uppfattning i olika frågor tillmäts
betydelse. I vissa andra avseenden har
dock de positiva effekterna av
medlemskapet ännu inte slagit igenom. I
propositionen anförs att effekterna av
vårt medlemskap kommer att bli tydligare
på sikt, bl.a. vad gäller de svenska
företagens exportmöjligheter,
stimuleringen av den regionala
utvecklingen och av de möjligheter
Sverige nu har att påverka t.ex. EU:s
handels-, jordbruks- och
sysselsättningspolitik. Regeringen ser
även miljöpolitiken som ett prioriterat
område, där de nya förutsättningarna som
EU-medlemskapet ger skall tas till vara
fullt ut.
Samarbetet med länderna kring Östersjön
främjas även i andra former, sägs det i
propositionen. En förbättrad ekonomisk
situation i samtliga länder eller
länderregioner runt Östersjön, med dess
totalt närmare 50 miljoner invånare,
skulle medföra en positiv utveckling i
norra Europa som helhet och innebära nya
exportmöjligheter för svenska företag. I
förlängningen skulle detta även stärka
Sveriges attraktionskraft som
investeringsland. I propositionen
erinras om att Sverige är ordförandeland
i Östersjörådet 1995/96 och att
statsministern kommer att stå som värd
för ett toppmöte med de elva
Östersjöstaternas regeringschefer och EU-
kommissionens president i Visby i maj
1996.
Utrikesutskottet instämmer i sitt
yttrande (UU1y) i regeringens bedömning
att östutvidgningen spelar en avgörande
roll för att utsträcka den nuvarande
säkerheten, stabiliteten och välståndet
i västra Europa till att omfatta hela
Europa. En stark ekonomisk utveckling i
vårt närområde och på andra viktiga
exportmarknader kan skapa gynnsamma
förutsättningar också för Sveriges
ekonomi. I likhet med regeringen noterar
utrikesutskottet att utvidgnings
perspektivet även ställer nya krav på EU
av institutionell och finansiell natur.
EU:s gemensamma jordbrukspolitik och
strukturpolitiken är särskilt angelägna
att se över inför en utvidgning österut
av unionen.
Finansutskottet har inget att invända
mot utrikesutskottets yttrande.
Utskottet delar de uppfattningar som
förs fram i propositionen.
Åtgärder för Baltikum och Östeuropa
I propositionen föreslås att 50 miljoner
kronor anvisas på tilläggsbudget till
Åtgärder för energieffektiviseringar
m.m. i bl.a. Baltikum och Östeuropa.
Programmet för energieffektivisering och
ökad användning av förnybara
energikällor i Baltikum och Östeuropa
ingår som en del av den svenska
klimatpolitiken på energiområdet.
Programmet har rönt stor uppmärksamhet
internationellt. Detta beror på att
insatser av denna typ är intressanta
inom ramen för den försöksperiod för
s.k. gemensamt genomförande under FN:s
ramkonvention om klimatförändringar som
nu pågår.
Inga motioner har väckts i denna del.
Finansutskottet delar regeringens
uppfattning att programmet bör tillföras
ökade resurser. Som anförs i
propositionen ger begränsningar av
koldioxidutsläpp samma effekt ur
klimatsynpunkt oavsett om de sker i
Sverige eller i andra länder. Samtidigt
ger varje satsad krona mer effekt i
Baltikum än i Sverige.
Med det anförda tillstyrker utskottet
att riksdagen anvisar 50 miljoner kronor
på tilläggsbudget till Åtgärder för
energieffektiviseringar m.m. i bl.a.
Baltikum och Östeuropa.
Hemställan
Utskottet hemställer
Den ekonomiska politiken
1. beträffande
konvergensprogrammet
att riksdagen avslår motion
1995/96:Fi16 yrkande 2,
res. 1 (m, fp)
2. beträffande riktlinjer för
den ekonomiska politiken
att riksdagen med bifall till
proposition 1995/96:25 yrkande 1 samt
med avslag på motionerna 1995/96:Fi15
yrkandena 1, 2 i denna del, 7 och 32,
1995/96:Fi16 yrkandena 1 och 30,
1995/96:Fi17 yrkande 1 och
1995/96:Fi18 yrkandena 1 och 2
godkänner de riktlinjer för den
ekonomiska politiken som regeringen
förordar samt som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
res. 2 (m, fp, kds)
res. 3 (v)
3. beträffande privat sparande
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:Fi15 yrkande 8 och 1995/96:
Fi18 yrkande 12,
res. 4 (m, fp, kds)
4. beträffande sanering av
statsfinanserna
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:Fi15 yrkande 3 och 1995/96:
Fi18 yrkande 9,
res. 5 (m)
res. 6 (kds)
res. 7 (fp)-.motiv.
5. beträffande
statsskuldspolitiken
att riksdagen avslår motion
1995/96:Fi15 yrkande 5,
res. 8 (m, fp, kds)
6. beträffande Riksbankens
ställning
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:Fi15 yrkande 6, 1995/96:Fi16
yrkande 3, 1995/96:Fi18 yrkande 4,
1994/95:Fi207 yrkande 3, 1994/95:
K204 och 1994/95:K219,
res. 10 (m,fp,kds)
res. 11 (v) -motiv.
7. beträffande beslut om kronans
anslutning till ERM
att riksdagen avslår motion
1995/96:Fi17 yrkande 2,
res. 12 (v)
Skattepolitiken
8. beträffande inriktningen av
skattepolitiken
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:Fi15 yrkandena 10, 11, 14, 16-
18, 20 och 23-25, 1995/96:Fi16
yrkandena 11 och 14, 1995/96:Fi17
yrkande 5 i denna del samt
1995/96:Fi18 yrkandena 19-21,
res. 13 (m)
res. 14 (fp)
res. 15 (v)
res. 16 (kds)
9. beträffande kommunal
inkomstbeskattning
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:Fi10 yrkande 6 och 1995/96:
Fi15 yrkande 19,
res. 17 (m)
res. 18 (fp) -motiv.
res. 19 (v) -motiv.
10. beträffande
företagsbeskattning
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:Fi15 yrkandena 12, 13, 15 och
40, 1995/96:Fi16 yrkandena 12, 13 och
15, 1995/96:Fi17 yrkandena 5 i denna
del och 7 i denna del, 1995/96:Fi18
yrkandena 13, 14, 17 och 18 samt
1995/96:Sk27 yrkande 8 och
1995/96:Sk28 yrkande 1,
res. 20 (m, fp)
res. 21 (v)
res. 22 (kds)
11. beträffande fordonsskatt
att riksdagen
dels med anledning av proposition
1995/96:25 yrkande 6 och proposition
1995/96:6 yrkande 2 antar regeringens
förslag till lag om ändring i lagen
(1995:915) om ändring i lagen
(1978:69) om försäljningsskatt på
motorfordon med den ändringen att 8 §
och övergångsbestämmelserna erhåller
den i bilaga 2 som Utskottets förslag
betecknade lydelsen samt beslutar om
sådan ändring av ingressen till nämnda
lag som föranleds härav,
dels med bifall till proposition
1995/96:25 yrkande 7 antar regeringens
förslag till lag om ändring i
fordonsskattelagen (1988:327),
res. 23 (m)
12. beträffande
förmånsbeskattning av bilar
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:Fi18 yrkande 33, 1995/96:Fi23
yrkande 9, 1995/96:Fi41 yrkande 6,
1995/96:Fi45 och 1995/96:Fi54,
res. 24 (fp)
res. 25 (v)
res. 26 (kds)
13. beträffande egenavgifter och
löneavgifter
att riksdagen avslår motion
1995/96:Fi15 yrkandena 21 och 22,
res. 27 (m)
res. 28 (fp) -motiv.
14. beträffande
skatteundandragande m.m.
att riksdagen avslår motion
1995/96:Fi18 yrkande 31,
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:Fi15 yrkandena 4 och 29,
1995/96:Fi16 yrkande 4, 1995/96:Fi17
yrkandena 3 och 12 samt 1995/96:Fi18
yrkande 37,
res. 31 (m)
res. 32 (fp)
res. 33 (v)
res. 34 (kds)
16. beträffande återgång till
1994 års arbetsrättsliga regler
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:Fi15 yrkande 27, 1995/96:Fi16
yrkande 18 samt 1995/96:Fi18 yrkande
11,
res. 35 (m,fp,kds)
17. beträffande den framtida
inriktningen av arbetsrätten
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:Fi15 yrkande 28 och 1995/96:
Fi16 yrkande 19,
res. 36 (m)
res. 37 (fp)
18. beträffande
arbetstidsfrågor
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:Fi16 yrkande 25, 1995/96:Fi17
yrkande 4 och 1995/96:Fi18 yrkande
38,
res. 38 (fp)
res. 39 (v)
res. 40 (kds)
19. beträffande
jämställdhetsfrågor
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:Fi23 yrkandena 1 och 4,
1995/96:Fi24 och 1995/96:Fi49,
res. 41 (fp)
res. 42 (v)
20. beträffande en allmän
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:Fi16 yrkande 24 och 1995/96:
Fi18 yrkande 34,
res. 43 (m,fp,kds)
21. beträffande
arbetslöshetsförsäkring för
företagare
att riksdagen avslår motion
1995/96:Fi16 yrkande 22,
res. 44 (fp)
22. beträffande skärpta villkor
för rätt till
arbetslöshetsersättning
att riksdagen med anledning av
proposition 1995/96:25 yrkande 8 i
denna del och 9 i denna del samt med
avslag på motionerna 1995/96:Fi17
yrkande 13 och 1995/96:Fi50
dels antar det i propositionen
framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring såvitt avser
6 § med den ändringen att paragrafens
andra stycke får följande som
Utskottets förslag betecknade lydelse:
Regeringens förslag Utskottets förslag
Med utfört Vid prövning av
förvärvsarbete arbetsvillkoret
avses dock inte bortses från
förvärvsarbete som
1. anställning som
arbetsgivaren 1. arbetsgivaren
finansierat med finansierat med
stöd av stöd av
- lagen (1995:411) - lagen (1995:411)
om tillfällig om tillfällig
avvikelse från avvikelse från
lagen (1981:691) om lagen (1981:691) om
socialavgifter, socialavgifter,
eller eller
- förordningen - förordningen
(1987:411) om (1987:411) om
beredskapsarbete, beredskapsarbete,
eller som
2. tid då sökanden
bedrivit egen 2. bedrivits med
näringsverksamhet stöd av
med stöd av förordningen
förordningen (1984:523) om
(1984:523) om bidrag till
bidrag till arbetslösa m.fl.
arbetslösa m.fl. som startar egen
som startar egen näringsverksamhet.
näringsverksamhet. Detta gäller dock
inte om den
försäkrade då
arbetet påbörjas
uppfyller
arbetsvillkoret med
annat
förvärvsarbete än
som nyss sagts.
dels beslutar att punkterna 2 och 3 i
övergångsbestämmelserna till förslaget
till lag om ändring i lagen (1973:370)
om arbetslöshetsförsäkring skall
betecknas 3 och 4 samt att i
övergångsbestämmelserna till nämnda
lagförslag skall införas en ny punkt,
2, med följande lydelse:
Rätten till ersättning för den som
inte påbörjat en ersättningsperiod och
som före ikraftträdandet påbörjat
sådant förvärvsarbete som avses i 6 §
andra stycket skall i fråga om detta
arbete bedömas enligt 6 § i dess äldre
lydelse.
dels antar det i propositionen
framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd såvitt avser 6 §
med den ändringen att paragrafens
andra stycke får följande som
Utskottets förslag betecknade
lydelse:
Regeringens förslag Utskottets förslag
Med utfört Vid prövning av
förvärvsarbete arbetsvillkoret
avses dock inte bortses från
förvärvsarbete som
1. anställning som
arbetsgivaren 1. arbetsgivaren
finansierat med finansierat med
stöd av stöd av
- lagen (1995:411) - lagen (1995:411)
om tillfällig om tillfällig
avvikelse från avvikelse från
lagen (1981:691) om lagen (1981:691) om
socialavgifter, socialavgifter,
eller eller
- förordningen - förordningen
(1987:411) om (1987:411) om
beredskapsarbete, beredskapsarbete,
eller som
2. tid då sökanden
bedrivit egen 2. bedrivits med
näringsverksamhet stöd av
med stöd av förordningen
förordningen (1984:523) om
(1984:523) om bidrag till
bidrag till arbetslösa m.fl.
arbetslösa m.fl. som startar egen
som startar egen näringsverksamhet.
näringsverksamhet. Detta gäller dock
inte om sökanden då
arbetet påbörjas
uppfyller
arbetsvillkoret med
annat
förvärvsarbete än
som nyss sagts.
dels beslutar att punkterna 2 och 3 i
övergångsbestämmelserna till förslaget
till lag om ändring i lagen (1973:371)
om kontant arbetsmarknadsstöd skall
betecknas 3 och 4 samt att i
övergångsbestämmelserna till nämnda
lagförslag skall införas en ny punkt,
2, med följande lydelse:
Rätten till ersättning för den som inte
påbörjat en ersättningsperiod och som
före ikraftträdandet påbörjat sådant
förvärvsarbete som avses i 6 § andra
stycket skall i fråga om detta arbete
bedömas enligt 6 § i dess äldre lydelse.
res. 45 (m)
res. 46 (v)
23. beträffande
avstängningsreglerna
att riksdagen med anledning av
proposition 1995/96:25 yrkandena 8 i
denna del och 9 i denna del samt med
avslag på motion 1995/96:Fi17 yrkande
14
dels antar det i propositionen
framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring såvitt avser
30 § med den ändringen
dels att i första stycket det första
talet 40 i stället skall vara 45,
dels att tredje stycket skall ha
följande som Utskottets förslag
betecknade lydelse:
Regeringens förslag Utskottets förslag
Är det uppenbart attÄr det uppenbart att
en försäkrad inte en försäkrad inte
vill anta lämpligt vill anta lämpligt
arbete, såsom då arbete, såsom då
den försäkrade vid den försäkrade vid
upprepade upprepade
tillfällen antingen tillfällen antingen
har avvisat har avvisat
erbjudet sådant erbjudet sådant
arbete eller lämnat arbete eller lämnat
sitt arbete utan sitt arbete utan
giltig anledning, giltig anledning,
skall den skall den
försäkrade vara försäkrade vara
avstängd till dess avstängd till dess
han eller hon han eller hon
utfört utfört sådant
förvärvsarbete förvärvsarbete som
under 80 dagar. enligt 6 § första
stycket får
tillgodoräknas för
uppfyllande av
arbetsvillkoret
under 80 dagar.
dels antar det i propositionen
framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd såvitt avser 27 §
med den ändringen
dels att i första stycket det första
talet 40 i stället skall vara 45,
dels att tredje stycket skall ha
följande som Utskottets förslag
betecknade lydelse:
Regeringens förslag Utskottets förslag
Är det uppenbart att Är det uppenbart att
stödtagaren inte stödtagaren inte
vill anta lämpligt vill anta lämpligt
arbete, såsom då arbete, såsom då
stödtagaren vid stödtagaren vid
upprepade upprepade
tillfällen antingen tillfällen antingen
har avvisat har avvisat
erbjudet sådant erbjudet sådant
arbete eller lämnat arbete eller lämnat
sitt arbete utan sitt arbete utan
giltig anledning, giltig anledning,
skall stödtagaren skall stödtagaren
vara avstängd till vara avstängd till
dess han eller hon dess han eller hon
utfört utfört sådant
förvärvsarbete förvärvsarbete som
under 80 dagar. enligt 6 § första
stycket får
tillgodoräknas för
uppfyllande av
arbetsvillkoret
under 80 dagar.
res. 47 (v)
24. beträffande regler mot
fusk
att riksdagen med anledning av
proposition 1995/96:25 yrkandena 8 i
denna del och 9 i denna del
dels antar det i propositionen
framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring såvitt avser
34 § med den ändringen att i andra
stycket orden avses i 6 § ersätts av
får tillgodoräknas enligt 6 § första
stycket ,
dels antar det i propositionen
framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd såvitt avser 35 §
med den ändringen att i andra stycket
orden avses i 6 § ersätts av får
tillgodoräknas enligt 6 § första
stycket ,
25. beträffande lagförslagen i
vvrigt
att riksdagen med bifall till
proposition 1995/96:25 yrkande 8 i
denna del, 9 i denna del och 10 antar
förslagen till
dels lag om ändring i lagen (1973:370)
om arbetslöshetsförsäkring,
dels lag om ändring i lagen (1973:371)
om kontant arbetsmarknadsstöd, dels
lag om ändring i lagen (1995:409) om
arbetslivsutveckling,
i den mån de inte omfattas av vad
utskottet hemställt ovan,
res. 48 (v) villk. res. 46 och 47
Utbildning, kompetensutveckling och
forskningspolitik
26. beträffande den övergripande
utbildningsstrategin
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:Fi15 yrkande 36, 1995/96:Fi16
yrkandena 8 och 26, 1995/96:Fi17
yrkande 11 i denna del och 1995/96:
Fi18 yrkande 23,
res. 49 (m,fp,kds)
res. 50 (v)
27. beträffande individuella
utbildningskonton och framtidsfonder
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:Fi16 yrkande 27, 1995/96:Fi17
yrkande 5 i denna del och 1995/96:Fi18
yrkande 25,
res. 51 (m,fp,kds)
res. 52 (v)
28. beträffande
stiftelsehögskolor
att riksdagen avslår motion
1995/96:Fi15 yrkande 39,
att riksdagen avslår motion
1995/96:Fi23 yrkande 3,
res. 61 (fp)
35. beträffande IT-utbildning
m.m.
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:Fi16 yrkande 28 och 1995/96:
Fi32,
res. 62 (m,fp,kds)
36. beträffande alternativa
gymnasiekurser
att riksdagen avslår motion
1995/96:Fi44,
37. beträffande kunskapsinsatser
för regional tillväxt
att riksdagen avslår motion
1995/96:Fi28 yrkande 2,
38. beträffande folkbildning
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:Fi17 yrkande 11 i denna del,
1995/96:Fi18 yrkande 36, 1995/96:Fi27
och 1995/96:Fi47,
res. 63 (v)
39. beträffande barntillägget i
svux och svuxa
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:Fi18 yrkande 24 och 1995/96:
Fi23 yrkande 2,
res. 64 (fp,v,kds)
40. beträffande
resekostnadsersättning för
studerande vid Statens skolor för
vuxna
att riksdagen avslår motion
1995/96:Fi39,
Näringspolitiken
41. beträffande företagandets
villkor
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:Fi15 yrkande 2 i denna del,
1995/96:Fi16 yrkande 9, 1995/96:Fi18
yrkandena 6, 7 och 30 samt
1995/96:Fi28 yrkande 1,
res. 65 (m,fp,kds)
42. beträffande etikens
betydelse för företagande och
tillväxt
att riksdagen avslår motion
1995/96:Fi18 yrkande 29,
res. 66 (kds)
43. beträffande AP-fondens
placeringsrätt
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:Fi15 yrkande 9, 1995/96:Fi17
yrkande 7 i denna del och 1995/96:Fi18
yrkande 3,
res. 67 (m,fp,kds)
44. beträffande
riskkapitalförsörjning till
småföretag
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:Fi16 yrkande 16, 1995/96:Fi17
yrkande 7 i denna del,
res. 68 (m,fp,kds)
res. 69 (v)
45. beträffande försök med
regional riskkapitalförsörjning
att riksdagen avslår motion
1995/96:Fi55,
46. beträffande beskattning av
andel i vinst
att riksdagen avslår motion
1995/96:Fi16 yrkande 17,
res. 70 (m,fp,kds)
47. beträffande kvinnors
företagande
att riksdagen avslår motion
1995/96:Fi23 yrkande 6,
res. 71 (m,fp,kds)
48. beträffande
teknikspridning
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:Fi15 yrkande 31, 1995/96:
Fi18 yrkandena 15 och 16 samt
1995/96:Fi22,
res. 72 (m,fp,kds)
49. beträffande konkurrens och
avreglering
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:Fi15 yrkandena 26 och 30,
1995/96:Fi16 yrkandena 5-7,
1995/96:Fi17 yrkande 7 i denna del,
1995/96:Fi18 yrkande 10 och
1995/96:Fi23 yrkande 5,
res. 73 (m,fp,kds)
50. beträffande
patentförsäkring
att riksdagen avslår motion
1995/96:Fi16 yrkande 23,
res. 74 (fp)
51. beträffande statliga
företag
att riksdagen avslår motion
1995/96:Fi18 yrkande 5,
res. 75 (m,fp,kds)
52. beträffande omfördelning av
medel för förbättring av
inomhusmiljön
att riksdagen med anledning av
proposition 1995/96:25 yrkande 4 samt
med avslag på motionerna 1995/96:Fi17
yrkande 7 i denna del och 1995/96:Fi62
som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
Energipolitiken
53. beträffande riktlinjer för
energipolitiken
att riksdagen avslår motion
1995/96:Fi15 yrkande 33,
res. 76 (m)
54. beträffande stöd till
vindkraft
att riksdagen med bifall till
proposition 1995/96:25 yrkande 2 i
denna del samt med avslag på
motionerna 1995/96:Fi17 yrkande 9 i
denna del och 1995/96:Fi41 yrkande 5
godkänner vad utskottet anfört,
res. 77 (fp)
res. 78 (v)
55. beträffande stöd till
solenergiområdet
att riksdagen med bifall till
proposition 1995/96:25 yrkande 2 i
denna del godkänner vad utskottet
anfört,
56. beträffande anslag till
Insatser för ny energiteknik
att riksdagen med bifall till
proposition 1995/96:25 yrkande 2 i
denna del och med avslag på motion
1995/96:Fi17 yrkande 9 i denna del
till Insatser för ny energiteknik på
tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1995/96 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 200 000 000 kr,
res. 79 (v) -villk. res. 78
57. beträffande användning av
alternativa drivmedel
att riksdagen med bifall till
proposition 1995/96:25 yrkande 3
godkänner vad regeringen förordar om
Kommunikationsforskningsberedningens
framtida rätt att disponera medel ur
energiteknikfonden,
Miljöpolitiken
58. beträffande miljöpolitikens
inriktning
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:Fi15 yrkande 34, 1995/96:Fi16
yrkande 31, 1995/96:Fi17 yrkande 8
och 1995/96:Fi18 yrkande 32,
res. 80 (m)
res. 81 (fp)
res. 82 (v)
res. 83 (kds)
59. beträffande koldioxidskatt
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:Fi15 yrkande 35 och 1995/96:
Fi18 yrkande 28,
res. 84 (m)
res. 85 (kds)
60. beträffande
övergångsbestämmelser för
växthusnäringen
att riksdagen avslår motion
1995/96:Fi2,
61. beträffande miljö- och
renhållningslag
att riksdagen avslår motion
1995/96:Fi41 yrkandena 2-4,
res. 86 (m,fp,kds)
62. beträffande grön
skatteväxling
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:Fi16 yrkande 10, 1995/96:Fi18
yrkande 27, 1995/96:Fi23 yrkande 7
och 1995/96:Fi41 yrkande 1,
res. 87 (fp)
res. 88 (kds)
63. beträffande
utvecklingsinsatser för ny teknik
och nya bränslen
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:Fi17 yrkande 10 och 1995/96:
Fi41 yrkande 7,
res. 89 (v)
Infrastruktur
64. beträffande underhåll av
enskilda vägar
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:Fi28 yrkande 3 och 1995/96:
Fi29,
res. 90 (m)
Åtgärder för Baltikum och Östeuropa
65. beträffande anslag till
Åtgärder för energieffektiviseringar
m.m. i bl.a. Baltikum och Östeuropa
att riksdagen med bifall till
proposition 1995/96:25 yrkande 5 till
Åtgärder för energieffektiviseringar
m.m. i bl.a. Baltikum och Östeuropa på
tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1995/96 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 50 000 000 kr.
Stockholm den 7 december 1995
På finansutskottets vägnar
Jan Bergqvist
I beslutet har deltagit: Jan Bergqvist
(s), Per-Ola Eriksson (c), Sören Lekberg
(s), Lars Tobisson (m), Lisbet Calner
(s), Bo Nilsson (s), Arne Kjörnsberg
(s), Sonia Karlsson (s), Lennart
Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Susanne
Eberstein (s), Johan Lönnroth (v),
Kristina Nordström (s), Fredrik
Reinfeldt (m), Roy Ottosson (mp), Mats
Odell (kds) och Per Bill (m).
Reservationer
1. Konvergensprogrammet (mom. 1)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m),
Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m)
och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Konvergensprogrammet
och de medelfristiga kalkylerna börjar
med Enligt utskottets och slutar med
yrkande 2 bort ha följande lydelse:
Den snabba förbättringen av
statsbudgeten, främst skatteintäkterna,
väcker viss oro beträffande
konjunkturkänsligheten i de offentliga
finansernas utveckling. Flera studier
(OECD, IMF, EU-kommissionen) av
konjunkturkänsligheten i olika länders
finanser har visat att den är mycket
högre i Sverige än i andra länder. I
likhet med vad som anförs i motion Fi16
(fp) anser utskottet att regeringen i
nästa avstämning bör redovisa en analys
av detta och därvid också ta hänsyn till
risken för en konjunkturdämpning någon
gång under de närmaste åren. En sådan
saknas i den BNP-utveckling som ligger
till grund för konvergensprogrammet.
Flera bedömare, bl.a. OECD, har pekat
på bristen på säkerhetsmarginaler. Mot
bakgrund av den osäkerhet som alltid
råder om konjunkturutvecklingen, de
svenska finansernas konjunkturkänslighet
och Sveriges historia av återkommande
underskott anser utskottet att de
budgetförstärkningar som regeringen
tidigare aviserat bör preciseras och
beslutas nu. Som t.ex. OECD framhåller
bör det handla om besparingar i de
offentliga utgifterna, inte fortsatta
skattehöjningar.
Vad utskottet med anledning av motion
Fi16 (fp) yrkande 2 här anfört om en
nödvändig komplettering av
konvergensprogrammet bör av riksdagen
ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1
bort ha följande lydelse:
1. beträffande konvergensprogrammet
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi16 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om en komplettering
av konvergensprogrammet.
2. Riktlinjer för den ekonomiska
politiken (mom. 2)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m),
Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m),
Mats Odell (kds) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Osäkerhetsfaktorer i
konjunkturbedömningen börjar med
Utskottet vill och slutar med i
försörjningsbalansprognosen bort ha
följande lydelse:
I år är ekonomin uppe på en
tillväxtpuckel. Som utskottet ser det
finns det skäl att understryka att den
troliga tillväxten på 3,5 % inte kan
tolkas som ett trendbrott efter vilket
Sverige går in i en längre period med
hög tillväxt. Den oväntat höga
tillväxten förklaras bl.a. av den mycket
starka efterfrågan på våra
exportprodukter som har kunnat
tillgodoses bl.a. på grund av ledig
produktionskapacitet och svag växelkurs.
Enligt utskottets mening kan
propositionens konjunkturbedömning
ifrågasättas på flera punkter. Allmänt
förutses att tillväxten skall överstiga
3 % i år för att därefter successivt
dämpas. Som också framgår av flertalet
prognosinstituts bedömningar, finns det
anledning att vara mindre optimistisk än
regeringen beträffande den fortsatta
utvecklingen. Till att börja med är det
möjligt att regeringen överskattar
utvecklingen av den privata
konsumtionen. Dess prognos bygger på att
hushållen skall minska sitt eget
sparande, när sparandet ökar i den
offentliga sektorn. Bl.a. den höga
arbetslösheten och det faktum att
minskningen av den offentliga sektorns
underskott sker som en följd av höjda
skatter och inte som en följd av ökade
besparingar gör detta tveksamt.
Vidare kan regeringen mycket väl ha
överskattat exporten och investeringarna
nästa år. Dels kan exporten komma att
öka långsammare som en följd av en något
mindre gynnsam internationell
konjunktur. Dels kan den hållas tillbaka
därför att svensk konkurrenskraft
återigen försämras på grund av större
löneökningar än i omvärlden i
kombination med kronans förstärkning.
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Det medelfristiga
perspektivet. Utvecklingen fram t.o.m.
år 2000 börjar med Utskottet vill och
slutar med detta decennium bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas
uppfattning. Det är anmärkningsvärt att
regeringen accepterar en utveckling där
arbetslösheten år 2000 uppgår till 10 %
i huvudalternativet och i det
optimistiska alternativet inte kommer
att understiga 8 %.
I de medelfristiga kalkylerna gör
regeringen bedömningen att en bättre
fungerande arbetsmarknad skulle kunna
leda till högre tillväxt - i snitt drygt
2,6 % att jämföra med 2,1 %i
huvudkalkylen - utan att inflationen tar
fart. En mer flexibel arbetsmarknad, som
antas gälla för det s.k.
högalternativet, skulle kunna pressa ned
den totala arbetslösheten till alltfort
höga 8 %. Utskottet har mot denna
bakgrund svårt att förstå att regeringen
inte föreslår några åtgärder i
propositionen för att öka flexibiliteten
på arbetsmarknaden.
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Utskottets
ställningstagande till förslagen om
riktlinjer för den ekonomiska politiken
börjar med I de och slutar med av
utskottet bort ha följande lydelse:
Regeringens tillväxtproposition
Den nu framlagda s.k.
tillväxtpropositionen aviserades av
regeringen redan i våras. Den ingav
förhoppningar om att den ensidigt
kamerala ansatsen i den ekonomiska
politiken skulle omprövas till förmån
för mer strukturella reformer i
tillväxtfrämjande syfte. Dessa
förhoppningar har inte infriats.
I propositionen meddelas att regeringen
har tillsatt eller ämnar tillsätta ett
mycket stort antal utredningar på olika
områden. Ytterligare ett stort antal
utredningar är redan tillsatta och i
färd med att analysera andra eller
närliggande områden. I avvaktan på dessa
görs ingenting. Utskottet känner mot
bakgrund av regeringens passivitet stor
oro för att problemen i den svenska
ekonomin befästs. Ju längre tiden går
desto svårare blir problemen att lösa.
Dess värre är det också så att av de
konkreta förslag som återfinns i
propositionen är flera direkt
tillväxthämmande. Som exempel kan nämnas
förslaget att ge AP-fonden rätt att köpa
mer aktier. Ett ökat statligt företags
ägande är inte vad Sverige behöver i dag
och är långsiktigt tillväxtfientligt.
Sammanfattningsvis måste utskottet
konstatera att regeringen saknar en
analys av tillväxtens drivkrafter. Den
långsiktiga utvecklingsförmågan i svensk
ekonomi bedöms ligga kring 1,7 % per år,
vilket är lågt jämfört med andra länder
och uppenbart otillräckligt i
förhållande till rimliga ambitioner i
fråga om sysselsättningen. Den debatt
som har förts i Sverige under lång tid
om bristande utvecklingskraft och
flexibilitet som orsak till att Sverige
har halkat efter tycks ha gått
regeringen förbi. Det är även märkligt
att de dramatiskt nya konkurrensvillkor
vårt land möter, inte minst gentemot de
snabbväxande länderna i Central- och
Östeuropa, inte tycks ha observerats av
regeringen. Därmed saknas också förslag
som skulle kunna rätta till strukturella
brister. Det finns gott om utredningar,
men ont om konkreta förslag.
Tillväxtens förutsättningar
Innebörden av ekonomisk utveckling är
att människors önskningar och behov blir
bättre tillfredsställda. Ekonomisk
tillväxt är i dess egentliga betydelse
därför för det första alltid något
positivt och för det andra inte i
huvudsak något materiellt.
Ekonomsk tillväxt kommer till stånd
genom ökade insatser av arbete och
kapital eller genom att arbetet och
kapitalet utnyttjas bättre, dvs. genom
ökad produktivitet. Den tid är förbi då
politiker kunde skapa tillväxt genom att
blåsa upp efterfrågan med finanspolitisk
expansion. Politiken av i dag måste i
stället inriktas på att skapa och
vidmakthålla institutioner - i vid
bemärkelse - vilka främjar utbudet av
arbete och kapital samt stimulerar
produktivitetsförbättringar.
Det politiker främst kan bidra med för
att öka produktivitetstillväxten är att
skapa förutsättningar för investeringar
i innovationer, ny teknologi och
utbildning. Viktigt i detta avseende är
ett skattesystem och ränteläge som gör
det lönsamt att företa sig . För att få
ned räntorna krävs i sin tur att
skattesänkningarna motsvaras av ännu
större besparingar i de offentliga
utgifterna.
Tillväxten måste vara uthållig. Därav
följer att det är nödvändigt att en
ambitiös miljöpolitik blir en integrerad
del av en politik för uthållig tillväxt.
Tillgång till oförstörd natur är en
konkurrensfaktor både vid
investeringsbeslut och för turismen.
Miljöteknik är redan och kan bli en ännu
större svensk exportvara. På
miljöområdet märks också tydligare än på
många andra områden otillräckligheten i
nationellt beslutsfattande. Det får
visserligen aldrig bli en ursäkt för att
inte vidta de åtgärder vi kan göra på
det nationella planet, men riktigt
genomslag får de miljöpolitiska besluten
när de fattas på internationellt plan.
Genom EU-medlemskapet har Sverige fått
en unik möjlighet att driva en ambitiös
miljöpolitik internationellt.
För att möjliggöra personliga
investeringar i utbildning krävs
dessutom ett utbildningsväsende i
toppklass. Sedan är det enskilda
mäniskor och företag som måste fatta
beslut om att satsa på utbildning. För
att främja produktiviteten kan politiker
även undanröja lagar och regler som
bromsar förändring och utveckling och
värna om institutioner och
spelregler som både stärker
stabiliteten i ekonomin och motiven för
att ta egna initiativ och risker. På så
sätt skapas en miljö för entreprenörer.
Förutom de faktorer vi redan nämnt
förutsätter detta ökad konkurrens. Detta
kan ske genom privatisering och
avregleringar.
En framtidsinriktad tillväxtstrategi.
Åtgärder för att skapa uthållig tillväxt
Om Sverige skall kunna återta en
tätposition bland industrinationerna
måste Sverige bli ett land med många
fler entreprenörer. Nya företag och
företagare är ett nödvändigt villkor för
att produktionskapaciteten skall kunna
öka och att den permanentning av den
höga arbetslösheten som nu hotar skall
kunna undvikas. Men för att detta skall
komma till stånd fordras ett gott
företagsklimat.
De nya arbetstillfällena måste skapas i
den privata sektorn. Utrymmet för
produktivitets- och
effektivitetsförbättringar i framför
allt de stora företagen innebär att man
i dessa företag samtidigt kan öka
produktionen och minska antalet
anställda. Under den senaste
tioårsperioden minskade antalet
anställda i storindustrin med 19 % medan
småindustrin ökade antalet anställda med
11 %. Dessutom finns - med rätt
förutsättningar - goda
expansionsmöjligheter inom
tjänstesektorn.
Ett gynnsamt klimat för de mindre och
medelstora företagen är därför av
största vikt inför 1990-talets kamp mot
den höga arbetslösheten men också för
saneringen av statsfinanserna.
När det gäller den allmänna inriktningen
av tillväxtpolitiken är det bl.a.
följande områden som är av central
betydelse:
- skattepolitiken
- arbetsmarknadens funktionssätt
- lönebildningen
- avvägningen mellan privat och
offentlig sektor
- konkurrens
Skattepolitiken måste ges en sådan
inriktning att det totala skattetrycket
sänks. I synnerhet måste skatterna på
arbete sänkas och marginalskatten bli
högst 50 %.
De skattebelastningar på sparande och
kapitalbildning som försämrar
förutsättningarna för investeringar
måste elimineras.
Det är nödvändigt att
riskkapitalförsörjningen förbättras
genom att avskaffa den dubbla
beskattningen av företagens vinster.
Dubbelbeskattningen är i praktiken en
straffskatt på nya jobb. Nu har
regeringen meddelat att denna fråga
skall utredas för att eventuellt få sin
lösning om två år. Utskottet välkomnar
omsvängningen men det är beklagligt att
dyrbar tid gått till spillo. För svensk
tillväxt är det centralt att vinstmedel
från de just nu vinstrika, väletablerade
exportföretagen kan kanaliseras över
till nya innovationsföretag.
Dubbelbeskattningen försvårar en sådan
överföring genom att den låser in
vinsterna i de företag där de
genererats. Detta fenomen är extra
starkt i en högkonjunktur.
Riskkapitalavdrag införs och utskottet
välkomnar att så nu skall ske. Men
enligt utskottets mening borde det inte
finnas en tidsbegränsning på två år, och
dessutom bör avdraget också gälla för
aktier som handlas på nya
marknadsplatser för innovatörskapital.
Regeringens förslag riskerar att strypa
den framväxande marknadsplatsen för
mötet mellan riskvilliga sparare och
innovationsföretag som befinner sig i
ett tidigt stadium i sin utveckling.
Skattereglerna för s.k. fåmansföretag
bör ändras och sänkas i syfte att
förenkla för egenföretagarna.
När det gäller skattepolitiken är det
särskilt viktigt att skattereglerna
utformas så att en växande tjänstesektor
verkligen kan uppstå. Före
skattereformen 1990/91 var flertalet
tjänster inte momsbelagda, men i samband
med skattereformen infördes full moms.
Tjänster som i huvudsak förbrukas och
köps av företag kan möjligen bära full
moms. Men det är uppenbart att s.k.
hushållsrelaterade tjänster, där
produktivitetsutvecklingen synes vara
långsammare och konkurrensen med gör-det-
själv är större, har svårt att bära
dagens totala skattebörda. En lindring
av skatten på hushållstjänster får inte
motsvarande genomslag på de offentliga
inkomsterna eftersom dessa tjänster i
dag i stor utsträckning utförs svart
eller inte alls.
Den stora invändningen mot dagens
skattepolitik gäller emellertid
skatternas totala omfattning. Enligt
utskottets uppfattning är det ekonomiskt-
politiskt riskfyllt att låta
skattetrycket väsentligt överskrida
nivån 50 % av BNP. Det är vad som nu
sker efter regimskiftet förra året.
Skattetrycket väntas dessutom stiga
ytterligare framöver.
En frågeställning som ständigt dyker
upp i samband med en diskussion om
Sveriges långsiktiga utvecklingskraft är
den om arbetsmarknadens funktionssätt.
Skillnaden mellan högtillväxtscenariet
och huvudalternativet beskrivs som en
skillnad främst i detta avseende. Om
arbetsmarknaden blir mer flexibel och
fungerar bättre kan tillväxten bli
högre, om den fungerar som nu blir
tillväxten lägre.
Regeringen och de fackliga
organisationerna till trots håller
arbetsmarknaden på att förändras.
Permanenta heltidsanställningar i ett
och samma företag blir mindre vanliga. I
stället utvecklas nya kontraktsformer,
tidsbegränsade anställningar,
uppdragstagande, underentreprenörskap,
företagande, växling mellan dessa olika
former etc. Arbetsmarknadens
institutioner och regelsystem förändras
däremot mycket långsamt. En gynnsam
utveckling av ekonomin kräver därför
reformer inom detta område. En första
början bör omedelbart ske genom återgång
till de av den borgerliga regeringen
beslutade reglerna för arbetsrätten,
både LAS och MBL.
Även vad gäller lönebildningen krävs
reformer. Under många år har
lönebildningen varit den svenska
ekonomins akilleshäl.
Kompensationstänkande mellan olika
grupper har i hög grad styrt löntagarnas
organisationer, och en sned
maktfördelning vid konflikter och
förhandlingar har reducerat
arbetsgivarnas motståndskraft. De
återkommande devalveringarna har
likaledes lärt arbetsgivarna att det
är ofarligt att acceptera höga lönekrav
- när företagen har prissatt sig ur
marknaden på grund av för högt
kostnadsläge har statsmakterna ändå
sänkt reallönerna genom devalvering av
kronan.
Med rörlig växelkurs och en riksbank
som håller inflationen i schack är det
främst sysselsättningen som blir
förloraren när kostnadsökningen blir för
stor. Med utgiftstak - vilket ju i
praktiken också innebär ett skattetak -
för den offentliga sektorn gäller även
på detta område att det är antalet
arbetstillfällen som blir mindre än
eljest vid stora lönekostnadsökningar.
Det är parterna på arbetsmarknaden som
har det yttersta ansvaret för att
problemen med lönebildningen löses. Det
finns emellertid viktiga frågor som
ligger inom det politiska systemets ram
att besluta om. Dit hör t.ex. ett
skattesystem som gör att det lönar sig
att arbeta och utbilda sig. Att
återställa grundtankarna i den stora
skattereformen är mycket angeläget. En
allmän arbetslöshetsförsäkring
finansierad med egenavgifter skulle dels
ge individen ett verkligt val om han
eller hon vill tillhöra en fackförening
eller ej, dels öka motivationen för
arbetstagarna att inte medverka till
löneavtal som höjer arbetslösheten. Det
är också viktigt att motverka den
utveckling som nu tycks vara på gång där
facken, förutom a-kassan, skall
administrera kollektiva
tilläggsförsäkringar på t.ex.
sjukförsäkringsområdet. Förändringar i
arbetsrätten som dels gör den mera
lättadministrerad för småföretagare,
dels stärker individens ställning är
nödvändiga.
För att en situation där kompetens och
erfarenhet ger en relativt högre lön
skall accepteras krävs att utbildnings-
och fortbildningssystemet är sådant att
den som vill öka sin kompetens har god
möjlighet att göra det. Allmänt gäller
att en större löneflexibilitet måste
eftersträvas.
En aktiv arbetsmarknadspolitik och den
svenska arbetslinjen finns det, enligt
utskottets uppfattning, skäl att värna
om under förutsättning att den görs
effektiv. Det är viktigt att människor
hjälps med utbildning, flyttning och
annat aktivt stöd under en
omställningsperiod i stället för enbart
kontanta bidrag. Som utskottet ser det
är det emellertid uppenbart att
arbetsmarknadspolitiken för närvarande
bär en alltför stor börda i den
ekonomiska anpassningen och att den
därmed inte kan uppfylla nödvändiga
effektivitetskrav. Tidvis tycks det rent
av vara svårt för
arbetsmarknadsmyndigheterna att göra av
med anslagna medel. De många olika
stödsystem som finns för företagen
tränger undan normala arbetstillfällen.
Det tycks också vara så att många
enskilda människor söker sig till s.k.
aktiva insatser enbart för att
kvalificera sig för en ny period av
kontantstöd. Enligt utskottets mening
bör anslagen till
arbetsmarknadspolitiken begränsas och
reglerna för arbetslöshetsförsäkringen
reformeras. Utskottet återkommer längre
fram i betänkandet till frågor som rör
arbetsmarknadspolitiken.
Budgetpolitiken bör bl.a. ha som
långsiktigt mål att bättre balans uppnås
mellan den privata och den offentliga
sektorn. När den privata sektorn tillåts
öka, minskar behovet av offentliga
insatser. Den offentliga sektorns
verksamhet och transfereringar kan då
successivt koncentreras till
kärnuppgifterna. Utskottet anser att
totala offentliga utgifter som med
regeringens politik ännu vid
sekelskiftet överstiger 60 % av BNP är
omöjliga att förena med en god ekonomisk
utveckling.
Offentliga monopol, omfattande
transfereringar och inskränkt valfrihet
leder förutom till minskad valfrihet för
medborgarna också till sämre utnyttjande
av de totala ekonomiska resurserna.
Trögheten i stora, icke
konkurrensutsatta offentliga system ger
dålig effektivitet. Det hårda
skattetryck som krävs för att finansiera
en stor offentlig sektor försvagar
dessutom tillväxtkraften i ekonomin, och
de nya jobben blir färre.
På 1980-talet inleddes en våg av
avregleringar och ökad konkurrens. Över
hela världen avskaffades offentliga
monopol till förmån för konkurrens, mer
av privat ägande och marknadslösningar.
Så även i Sverige, där bl.a. regleringar
av kreditmarknaden, valutahandeln,
taxitrafiken och inrikesflyget
avskaffades.
Trots detta tyder mycket på att
förekomsten av monopol, oligopol,
regleringar och omfattande statliga
subventioner till företagssektorn
fortfarande är en gigantisk hämsko på en
rationell ekonomisk aktivitet i vårt
land. Studier tyder på att situationen i
flera avseenden är sämre i Sverige än i
jämförbara länder.
Flera rapporter och utredningar har
beskrivit de effektivitetsförluster
bristen på sund konkurrens innebär. Att
Sverige, tvärt emot den beskrivning som
ofta ges av vårt land som en liten men
vppen ekonomi, är ett land där stora
sektorer av ekonomin kännetecknas av
obefintlig eller otillräcklig konkurrens
leder till höga kostnader, krav på
subventioner, låg produktivitet och svag
förmåga att alstra nya arbeten.
Utskottet anser att åtgärder krävs för
att öka konkurrensen och minska
subventionerna till företagssektorn.
Av effektivitetsskäl och för att inte
snedvrida konkurrensen mellan
verksamheter i den offentliga och den
privata sektorn måste staten gå vidare
med ägarspridning och sälja statliga
företag.
Utskottet återkommer senare i
betänkandet till de konkreta förslag som
förs fram i motionerna inom skatte-,
arbetsmarknads-, utbildnings- och
miljöområdet samt frågor rörande
näringspolitiken.
Sammanfattningsvis innebär utskottets
ställningstagande till riktlinjerna för
den ekonomiska politik som krävs för att
åstadkomma en uthållig tillväxt att
utskottet avstyrker propositionens
riktlinjer.
Vad utskottet här anfört om riktlinjer
för den ekonomiska politiken med
anledning av motionerna Fi15 (m)
yrkandena 1, 2 i denna del, 7 och 32,
Fi16 (fp) yrkandena 1 och 30 samt Fi18
(kds) yrkandena 1 och 2 bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
Enligt utskottets mening lämnas i
motion Fi17 (v) inte några väsentliga
bidrag till hur den ekonomiska politiken
bör utformas. Med hänvisning härtill
avstyrks yrkande 1 i denna motion.
dels att utskottets hemställan under 2
bort ha följande lydelse:
2. beträffande riktlinjer för den
ekonomiska politiken
att riksdagen med avslag på
proposition 1995/96:25 yrkande 1 och
motion 1995/96:Fi17 yrkande 1 och med
anledning av motionerna 1995/96:Fi15
yrkandena 1, 2 i denna del, 7 och 32,
1995/96:Fi16 yrkandena 1 och 30 samt
1995/96:Fi18 yrkandena 1 och 2
godkänner vad utskottet anfört och som
sin mening ger regeringen detta till
känna,
3. Riktlinjer för den ekonomiska
politiken (mom. 2)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Utskottets
ställningstagande till förslagen om
riktlinjer för den ekonomiska politiken
börjar med I de bedömningar och slutar
med avstyrks av utskottet bort ha
följande lydelse:
Bakgrunden. 1990-talets kris
Den depression som utlöstes under 1990-
talets första år var en direkt följd av
produktivitetsproblemen sedan 1970-
talet, kostnadsökningarna under 1980-
talet och den felaktigt inriktade
ekonomiska politiken. Den konsoliderade
offentliga sektorn uppvisade ett
överskott på 66 miljarder år 1989, som
sedan förvandlades till ett underskott
på närmare 200 miljarder år 1993. Åren
1991 till 1993 föll produktionen med 5
%.
Det mest utmärkande draget för den
depression som drabbade svensk ekonomi
under 1990-talets första år var den s.k.
realräntechocken. På ett par år gick
realräntan från minus till plus 8 %. En
så kraftig realräntechock leder i det
närmaste till en paralysering av all
verksamhet; hushåll och företag slutar
att låna, amorterar av gamla lån och
minskar den effektiva efterfrågan.
Plötsligt blev lån mindre fördelaktiga
ur skattesynpunkt. Detta bidrog till
intensiteten i den privata
skuldsaneringen, och omvänt till fallet
i efterfrågan på varor och tjänster.
Höginkomsttagare som kunde mobilisera
ett stort sparande gynnades mest av
denna utveckling. Vidare utgjorde
omläggningen av den ekonomiska
politiken, i riktning mot
inflationsbekämpning, en viktig
förklaring till realräntechocken. Det
var inflationsnivån och inte så mycket
de nominella räntorna som förändrades.
Från att ha legat på en nivå runt 10 %
minskade inflationen till ca 2 %. De
höga realräntorna under 1990-talets
inledning tvingade alltså fram en
skuldsanering i hushåll och företag,
dels genom lägre konsumtion i
hushållssektorn, dels genom en lägre
nivå på de fysiska investeringarna i
företagssektorn. I praktiken tog staten
över skulderna i den privata sektorn.
Från att ha genererat underskott under
större delen av 1980-talet visade den
privata sektorn ett överskott på 162
miljarder år 1993. På ett fåtal år
stärktes den privata sektorns
finansiella sparande med 200 miljarder
samtidigt som den offentliga sektorn
drog på sig motsvarande underskott. Den
offentliga skuldökningen var beklaglig
men i den uppkomna situationen
nödvändig. Om inte staten ökat
underskotten hade depressionen
fördjupats, betalningssystemet slagits
ut och kapitaldestruktionen förvärrats.
Däremot hade staten kunnat föra en helt
annan politik under 1980-talet för att
minska spekulationen och den
kreditdrivna efterfrågeexpansionen.
Inflationen och kostnadstrycket hade
kunnat hållas tillbaka med en mer
restriktiv ekonomisk politik. Den
ekonomiska politiken var för svag och
kortsiktigt inriktad. Den borgerliga
regeringens oförmåga att upprätthålla
sysselsättningsnivån i samhället bidrog
till att kraftigt förstärka krisen och
fördjupa det statliga underskottet.
Den förda politiken och regeringens
inriktning av tillväxtpolitiken
Regeringens tillväxtproposition har en
mycket övergripande karaktär. Den
innehåller resonemang om tillväxtens
allmänna förutsättningar, men väldigt få
konkreta förslag. Som utskottet ser det
finns det inslag i regeringens
övergripande syn på den ekonomiska
utvecklingen som är positiva, men
samtidigt präglas de konkreta åtgärderna
och systemförändringarna av en politisk
uppgivenhet. Utskottet anser att den
ekonomiska politiken måste baseras på
den produktiva rättvisan och den
generella välfärden.
Utskottet delar i stor utsträckning
regeringens övergripande syn på den
ekonomiska utvecklingen, dvs. sambanden
mellan uthållig tillväxt, social
trygghet och en god miljö. Däremot är
det utskottets uppfattning att flera
viktiga inslag i regeringens strategi
försvårar möjligheten att realisera de
goda avsikterna. Det beror bl.a. på att
det finns en uppenbar motsättning mellan
regeringens ambition att tillämpa
kvalifikationsvillkoren för ett framtida
EMU-medlemskap, de s.k.
konvergenskriterierna, och det
övergripande syftet att stimulera
sysselsättning och välfärd. Denna EMU-
anpassning minskar möjligheterna att
bedriva en självständig och socialt
framåtsyftande ekonomisk politik.
Enligt utskottets mening är regeringens
ekonomiska politik alldeles för hårt
bunden vid ett uppfyllande av EMU:s
konvergenskrav. I konvergensprogrammet
finns en strategi att minska den
offentliga konsumtionen som inte är
sakligt motiverad utifrån vare sig
tillväxt- eller budgetsaneringssynpunkt.
I propositionen anger regeringen att
utgiftskvoten beräknas minskas från över
70 % av BNP år 1994 till 62 % år 1998.
Utskottet ser positivt på en utveckling
som gör att utgiftskvoten kan sjunka som
en följd av ekonomisk tillväxt, dvs. en
utveckling som gör att arbetslösheten
sjunker och sysselsättningen ökar.
Utskottet är emellertid av den bestämda
uppfattningen att den kommunala
verksamheten har en avgörande betydelse
för framtida ekonomisk tillväxt, för att
utveckla en social infrastruktur som är
överensstämmande med förnyelse,
rörlighet och flexibilitet. De
försämringar av ersättningsnivåerna som
är beslutade för bl.a. sjukförsäkringen
och a-kassan, liksom för
bostadstilläggen för pensionärerna,
motverkar möjligheterna att stärka
tillväxtkraften i ekonomin. Försämringar
i trygghetssystemen minskar människors
möjligheter att parera kriser, leder
till uppgivenhet och utanförskap.
Dessutom ökar belastningen på den
kommunala ekonomin. Den osäkerhet som
spritts om socialförsäkringssystemens
hållbarhet bidrar till att minska
konsumtionsbenägenheten och försvårar på
så sätt regeringens möjligheter att
uppnå målen om en sänkt sparkvot och en
större privat konsumtion.
Det bör också framhållas att
konvergenskravet på ett tak för
budgetunderskottet på 3 % av BNP
begränsar utrymmet för
konjunkturpolitiken i framtiden, dvs.
minskar möjligheterna att via
statsbudgeten och de offentliga
utgifterna påverka sysselsättningsnivån.
Om Sverige går in i en ny lågkonjunktur,
t.ex. efter en kronanslutning till ERM,
kan en sådan reglering av
budgetpolitiken få mycket svåra följder
för den svenska ekonomin. Det gäller
inte minst möjligheten att hålla
tillbaka arbetslösheten.
Utskottets förslag till riktlinjer för
den ekonomiska politiken
Det helt överskuggande problemet i den
svenska ekonomin är den mycket höga
arbetslösheten. Antagandet om en total
arbetslöshet på 10 % vid sekelskiftet är
helt oacceptabelt.
För att skapa sysselsättning och få ner
arbetslösheten krävs enligt utskottet en
medveten strategi som bygger på följande
punkter.
- Miljöomställning av produktion och
konsumtion. En aktiv skattepolitik i
riktning mot en miljöinriktad
skatteväxling, styrande regelsystem och
stimulanser genom t.ex. utbyggda
miljöfonder.
- En politik för ökad produktivitet.
Kompetenshöjning i arbetslivet och ökade
satsningar på utbildning. Stöd till
nyföretagande och mindre företag genom
skattestimulanser och kreditstöd. En
aktiv arbetsmarknadspolitik med tonvikt
på stimulanser och stöd till de
arbetssökande i stället för åtgärder
riktade mot de arbetslösa.
- En medveten strategi för att begränsa
övertiden och införa en successivt
kortare arbetsdag med inriktning på
sextimmarsdagen. Samhället bör stödja
denna process genom sänkta
arbetsgivaravgifter för försök med
kortare arbetsdag.
- En välfärdspolitik som upprätthåller
den kommunala sysselsättningen inom
vård, skola och omsorg. Detta innebär en
medveten satsning på kvinnors
arbetsmarknad.
Den allmänna utgångspunkten för den
politik utskottet vill förorda är att
den samhällsekonomiska effektiviteten
måste öka, arbetslösheten pressas och
välfärden stärkas. Det betyder bl.a. att
riktlinjerna måste forma en politik för
ett starkare omvandlingstryck, en
näringsstruktur inriktad på uthållig
tillväxt, satsningar på
kompetensutveckling och en starkare
kommunal ekonomi. Steg måste tas mot en
kortare arbetstid samtidigt som rimliga
ersättningsnivåer i socialförsäkringar
och a-kassa införs. Regeringens strategi
att förändra de grundläggande
trygghetssystemen genom lägre
ersättningsnivåer och kortare
ersättningsperioder - vad som kallas
den bortre gränsen - får enligt
utskottets uppfattning direkt
destruktiva effekter. Dessa
systemförändringar bidrar inte till att
förstärka den offentliga ekonomin i
någon större utsträckning, men däremot
till att minska trygghet och välfärd.
Det saneringsprogram som nu genomförts
innebär att statsfinanserna är på väg
mot kontroll. Utskottet vill dock
understryka att finanspolitiken måste
vara fortsatt stram. Men vid
utformningen av finanspolitiken måste
fördelningsmässiga hänsyn väga tungt.
Utskottet vill därför framhålla vikten
av att ett större utrymme skapas för
kommunsektorn att trygga service och
välfärd. Saneringsprogram bör utformas
på ett sådant sätt att det blir möjligt
att skapa balans i den offentliga
ekonomin samtidigt som den generella
välfärdspolitiken garanteras i handling,
främst genom skatteökningar för dem med
störst inkomster.
När det gäller penningpolitiken är det
av avgörande betydelse att Riksbanken
överger den räntehöjningspolitik som
inleddes sommaren 1994 och som bidragit
till att försvåra uppgången i ekonomin,
att fördyra investeringar och produktion
och samtidigt skapat förväntningar om en
sämre framtida ränteutveckling.
Riksbankens inflations- och
räntefixering blev en ond och
självuppfyllande profetia. Utskottet
vill bestämt avvisa de propåer som
kommit från Riksbanken om ett lagstadgat
inflationsmål. Det vore att ta
ytterligare ett steg i en riktning som
minskar det ekonomisk-politiska
handlingsutrymmet och försvårar en
sysselsättningsstimulerande politik. En
alltför rigid tolkning av
inflationsbekämpningen försämrar
resursutnyttjandet i ekonomin och för
med sig stora realekonomiska kostnader.
Utskottet delar uppfattningen att
inflationen bör hållas på en låg nivå,
bl.a. för att värna låginkomsttagarnas
ekonomiska ställning. En rationellt
utformad antiinflationspolitik måste
dock ta sin utgångspunkt i
utbudspåverkande åtgärder, dvs.
eliminera flaskhalsar på
arbetsmarknaden, förbättra
kompetensutvecklingen och stimulera
tillgången på riskvilligt kapital. En
inflationsbekämpning som enbart tar
sikte på att hålla tillbaka
efterfrågenivån får destruktiva
samhällsekonomiska effekter.
Regeringen måste när det gäller
lönebildningen ta på sig det avgörande
ansvaret för att de nominella
löneuttagen hamnar på en nivå som är
samhällsekonomiskt hållbar. Regeringen
borde t.ex. ha ingripit mot de höga
vinstnivåerna i industrin som
destabiliserade och försvårade
avtalsrörelsen. I den
stabiliseringspolitiskt mycket känsliga
period vi är inne i vore det önskvärt
med breda löneavtal som täcker hela
arbetsmarknaden. Löneutvecklingen
bestäms långsiktigt av
produktivitetsutvecklingen. Det är
emellertid uppenbart att stora grupper
inom den offentliga sektorn i dag är
felavlönade. Lönediskrimineringen av
kvinnor och kvinnodominerade arbeten är
uppenbar. Bristen på samordning i
löneförhandlingarna, framför allt på
grund av arbetsgivarsidans ovilja, och
frånvaron av utvecklade
arbetsvärderingsinstrument försvårar
löneförhandlingarna.
För att skapa en uthållig utveckling
för nästa århundrade krävs en strategi
som tar sikte på jämlikhet, jämställdhet
och ekologisk balans. Detta förutsätter
att maktkoncentrationen i näringslivet
motverkas. Enligt utskottets uppfattning
bör därför industrins
devalveringsvinster avsättas till
framtidsfonder för arbetslivets
förnyelse och kompetensutveckling. Det
är viktigt att värna och utveckla
kvinnors arbetsmarknad, och utskottet
vill bestämt avvisa de s.k. piglösningar
som diskuteras. Ny teknik och teknologi
gör det möjligt att förnya arbetslivet
så att alla människor, kvinnor såväl som
män, kan ta del i arbetslivet. En
uthållig tillväxt kräver en aktiv
resurshushållning. Men detta förutsätter
investeringsprogram för miljöanpassade
transportlösningar och alternativa
energisystem samt en allmän
miljöomställning av produktion och
konsumtion.
Utskottet återkommer senare i
betänkandet till de konkreta förslagen
som förs fram i motionerna inom skatte-,
arbetsmarknads-, utbildnings- och
miljöområdena samt frågor rörande
näringspolitiken.
Sammanfattningsvis innebär utskottets
ställningstagande till riktlinjerna för
den ekonomiska politik som krävs för att
åstadkomma en uthållig tillväxt att
utskottet avstyrker propositionens
riktlinjer.
Vad utskottet här anfört om riktlinjer
för den ekonomiska politiken med
anledning av motion Fi17 (v) yrkande 1
bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna,
Enligt utskottets mening lämnas i
motionerna Fi15 (m), Fi16 (fp) och Fi18
(kds) inte några positiva eller
väsentliga bidrag till hur den
ekonomiska politiken bör utformas. Med
hänvisning härtill avstyrks dessa
motioner i här aktuella delar.
dels att utskottets hemställan under 2
bort ha följande lydelse:
2. beträffande riktlinjer för den
ekonomiska politiken
att riksdagen med avslag på
proposition 1995/96:25 yrkande 1 och
motionerna 1995/96:Fi15 yrkandena 1, 2
i denna del och 32, 1995/96:Fi16
yrkandena 1 och 30, 1995/96:Fi18
yrkandena 1 och 2 godkänner vad som
förordas i motion 1995/96:Fi17 yrkande
1 och som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
4. Privat sparande (mom. 3)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m),
Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m),
Mats Odell (kds) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Privat sparande
börjar med Som utskottet och slutar
med yrkande 12 bort ha följande
lydelse:
Utskottet delar motionärernas
uppfattning att den socialdemokratiska
regeringen uppenbarligen inte förstår
vikten av ett stort hushållssparande.
Sparandet och ägandet av sparandet är
av central betydelse för
kapitalbildningen. Det är ur sparandet
investeringsmedlen tas. Som framhålls i
motionerna hävdas det ofta från
socialdemokratiskt håll att det ökade
hushållssparandet är en av
huvudorsakerna till Sveriges ekonomiska
problem. Det felaktiga i
Socialdemokraternas syn på sparandet är
att man endast ser på det som ett
konjunkturfenomen. Förändringar i
sparandet får med ett sådant
betraktelsesätt endast betydelse för hur
den totala efterfrågan i ekonomin
utvecklats. Utskottet vill emellertid
understryka att ett tillräckligt stort
hushållssparande är en förutsättning för
att vi skall ta oss ur problemen. Det
som erfordras är att sparandet i
hushållssektorn används för att
finansiera inve- steringar som stärker
tillväxtkraften.
Enskilt sparande måste stimuleras
liksom enskilt ägande. Alla tankar på
att försämra villkoren för privat
pensionssparande måste avvisas.
Vad utskottet här med anledning ur
motionerna Fi15 (m) yrkande 8 och Fi18
(kds) yrkande 12 anfört om
hushållssparandets betydelse för
kapitalbildningen och därmed tillväxten
i ekonomin bör av riksdagen ges
regeringen till känna.
När det gäller sparandets betydelse för
riskkapitalförsörjningen och frågan om
AP-fondernas placeringsrätt återkommer
utskottet till dessa frågor längre fram
i betänkandet.
dels att utskottets hemställan under 3
bort ha följande lydelse:
3. beträffande privat sparande
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:Fi15 yrkande 8 och
1995/96:Fi18 yrkande 12 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om privat sparande
och enskilt ägande,
5. Sanering av statsfinanserna (mom. 4)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m),
Fredrik Reinfeldt (m) och Per Bill (m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Saneringen av
statsfinanserna börjar med
"Finansutskottet vill med" och slutar
med "Fi15 (m) yrkande 3" bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet får med anledning härav
anföra följande. Enligt utskottets
mening måste finanspolitiken styras över
från aktiv konjunkturpolitik mot en
långsiktig strukturpolitik. En sänkning
av den offentliga utgiftskvoten gör de
offentliga finanserna mindre
konjunkturkänsliga.
Såsom Moderata samlingspartiet
framhåller i sin motion är det svårt att
få stabilitet i ekonomin så länge som
den offentliga sektorn är större än den
privata. Ett långsiktigt mål bör därför
vara att de offentliga utgifterna inte
skall överstiga hälften av BNP, vilket
kan jämföras med dagens nivå på närmare
70 %.
Av grundläggande betydelse är också att
budgetsaneringen baseras på
utgiftsminskningar och inte på
skattehöjningar. En sådan politik
förbättrar ekonomins
tillväxtmöjligheter.
Internationell erfarenhet och forskning
visar att en budgetkonsolidering som
bygger på utgiftsnedskärningar snarare
än skattehöjningar har bättre
förutsättningar att bli framgångsrik och
uthållig. En naturlig förklaring till
detta är att höga skatter försämrar
tillväxtkraften i ekonomin, vilken är av
avgörande betydelse för att skulden
skall minska i förhållande till BNP.
Den tidigare borgerliga regeringens
saneringsprogram omfattade
budgetförstärkningar på sammanlagt
190 miljarder kronor, varav drygt tre
fjärdedelar utgjordes av
utgiftsnedskärningar. Därefter har den
socialdemokratiska regeringen fått
igenom 79 miljarder kronor i egna
budgetförstärkningar i riksdagen. Dessa
budgetförstärkningar består till 60 % av
skattehöjningar.
Skall tillväxten kunna främjas måste
skattetrycket begränsas. Moderata
samlingspartiet presenterade i
anslutning till vårens
kompletteringsproposition ett program
för budgetförstärkningar som innefattar
både utgiftsminskningar och
skattesänkning. Utgiftsminskningarna
uppgick till netto 55 miljarder kronor
och skattesänkningar till netto 37
miljarder kronor. Detta program bör
enligt utskottets mening ligga till
grund för den fortsatta saneringen av
statsfinanserna.
Inledningsvis bör regeringen
specificera hur man avser att lägga ut
de återstående 20 miljarder kronorna i
den egna saneringsplanen samt de
ytterligare 16 miljarder kronor som
aviserades i konvergensprogrammet, dvs.
sammanlagt 36 miljarder kronor. Det bör
göras med utgångspunkt i det moderata
saneringsprogrammet.
Även i regeringens mest gynnsamma
budgetscenario kommer skuldkvoten
fortfarande att ligga kvar på närmare 70
% av BNP vid ingången av nästa sekel.
Med en så stor offentlig skuld är det
svårt att få stabilitet i ekonomin. Den
stora skulden bidrar tvärtom till att de
offentliga finanserna är extremt
känsliga för förändringar i den
internationella räntenivån samt för
förändringar i kronkursen.
Det besparingsbehov som regeringen
redovisar i propositionen är med hänsyn
härtill otillräckligt. Ytterligare
budgetförstärkningar måste komma till
stånd för att Sverige skall kunna
etablera en tillräckligt stor
trovärdighet för den ekonomiska
politiken. Sådana förstärkningar ligger
också i linje med rekommendationer som
OECD har givit Sverige. I sin senaste
granskning av den svenska ekonomin har
nämligen OECD uppmanat regeringen att så
snart som möjligt fatta beslut om den i
konvergensprogrammet angivna
utgiftsminskningen.
De synpunkter som de moderata
motionärerna redovisat i motion Fi15 (m)
yrkande 3 om skuldsaneringsprogrammets
inriktning och storlek bör riksdagen som
sin mening ge till känna för regeringen.
dels att utskottets hemställan under 4
bort ha följande lydelse:
4. beträffande sanering av
statsfinanserna
att riksdagen med bifall till
motion1995/96:Fi15 yrkande 3 samt med
avslag på motion 1995/96:Fi18 yrkande
9 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om behovet
av fortsatta utgiftsminskningar och
skattesänkningar,
6. Sanering av statsfinanserna (mom. 4)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Saneringen av
statsfinanserna börjar med
"Kristdemokraterna riktar" och slutar
med "motion Fi18 (kds) yrkande 9" bort
ha följande lydelse:
Kristdemokraterna riktar i sin motion
kritik mot den i propositionen beskrivna
åtgärden att föra över medel för
kärnkraftens avveckling från Riksbanken
till Riksgäldskontoret. Utskottet vill
med anledning härav anföra följande.
Reaktorinnehavare skall enligt lagen
(1992:1537) om finansiering av framtida
utgifter för använt kärnbränsle m.m.
erlägga en årlig avgift så länge
reaktorn är i drift. Influtna
avgiftsmedel placeras på checkräkning i
Riksbanken som till Statens
kärnkraftsinspektion betalar en ränta
motsvarande marknadsräntan på tioåriga
statsobligationer.
Såsom framgår av propositionen kommer
dessa medel att föras över till
Riksgäldskontoret för att där inordnas i
en nyinrättad fond benämnd
Kärnavfallsfonden. Fonden skall
förvaltas av en särskild styrelse som
ges möjlighet att med friare
placeringsregler öka fondens avkastning.
Placeringar skall kunna göras i aktier,
obligationer och andra finansiella
instrument.
Med tanke på att varken den tilltänkta
fonden eller inriktningen på dess
placeringar svarar mot Riksbankens
verksamhet är det rimligt att
tillgångarna lyfts ur banken. Utskottet
ser emellertid inget rimligt skäl till
att fonden måste knytas till
Riksgäldskontoret eftersom förvaltningen
skall ombesörjas av en särskild
styrelse. Kontoret saknar dessutom
kompetens för aktieförvaltning. Lika väl
som AP-fonden har kunnat byggas upp vid
sidan av Riksbanken och
Riksgäldskontoret, lika självklar kan
Kärnavfallsfonden göra det.
I tillväxtpropositionen framkommer dock
det skäl som tycks vara den egentliga
anledningen till att fonden knyts till
Riksgäldskontoret. Genom att göra så kan
regeringen hävda att statsskulden och
upplåningsbehovet minskar med 18
miljarder kronor.
Om detta är regeringens sätt att sanera
statsfinanserna och minska statsskulden
är det, som utskottet ser det, mycket
allvarligt. Saneringen får aldrig bli en
pappersprodukt där man genom kreativ
bokföring tror sig lösa uppgiften. Dessa
medel har betalats in av energiföretagen
för att finansiera hanteringen av det
utbrända kärnbränslet och skall användas
för detta ändamål. Den skenbara
förbättring som regeringen kan
tillgodoräkna sig i dag genom åtgärden
leder bara till att upplåningsbehovet
ökar i motsvarande grad den dag fondens
tillgångar skall tas i anspråk för sitt
avsedda ändamål.
Såsom också framhålls i den
kristdemokratiska motionen måste
saneringen av statsfinanserna påskyndas.
Utskottet noterar med tillfredsställelse
att Kristdemokraterna är beredda att
medverka till att ytterligare
budgetförstärkningar på drygt 10
miljarder kronor kan komma till stånd.
Vad utskottet här anfört med anledning
av motionen Fi18 (kds) yrkande 9 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 4
bort ha följande lydelse:
4. beträffande sanering av
statsfinanserna
att riksdagen med bifall till
motion1995/96:Fi18 yrkande 9 samt med
avslag på motion 1995/96:Fi15 yrkande
3 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om den
fortsatta saneringen av
statsfinanserna och utnyttjandet av
Kärnavfallsfonden,
7. Sanering av statsfinanserna (mom. 4,
motiveringen)
Anne Wibble (fp) anser att den del av
utskottets yttrande som under rubriken
Saneringen av statsfinanserna börjar med
"Finansutskottet vill" och slutar med
"motion Fi15 (m) yrkande 3" bort ha
följande lydelse:
Mycket kraftiga skattehöjningar har
genomförts, och dessa har i synnerhet
gällt sådana skatter som belastar
företagandet och enskilda människors
inkomster från arbete, studier och
sparande. Ett redan högt skattetryck
stiger därmed ytterligare.
Den förda politiken främjar inte
stabiliteten i skattereglerna, vilket
skapar osäkerhet och är negativt för
företagande och investeringar. Den leder
dessutom till att skatternas totala
omfattning ökar, vilket utskottet ser
som riskfyllt. Ett högt skattetryck
innebär att statsbudgeten blir mycket
känslig för konjunktursvängningar.
Därmed ökar risken för att budgetens
underskott åter skulle komma att öka vid
en kommande konjunkturförsvagning.
Dagens budgetförbättring är enligt
utskottets mening inte tillräckligt
robust. Budgetsaneringen måste i högre
grad ske med minskade utgifter och i
mindre grad med höjda skatter.
Uskottet noterar att de offentliga
utgifternas andel av BNP sjunker, men
att utgiftskvoten kommer att ligga kvar
på drygt 60 % i regeringens långsikts
perspektiv. En så hög utgiftskvot är
enligt utskottets mening inte förenlig
med en skattekvot på rimlig nivå. Målet
bör därför vara att pressa ner den
ytterligare.
Budgetsaneringen under åren framöver
måste inriktas på bl.a.
transfereringarna till företag. Att
dessa uppgår till över 40 miljarder
kronor ser utskottet som ett uttryck för
en kvarlevande gammaldags
socialdemokratisk näringspolitik som
utgår från föreställningen att politiker
på ett bättre sätt än företagare kan
avgöra hur företag skall skötas och
investeringar göras.
Inom socialförsäkringssystemen kan
ytterligare besparingar uppnås genom att
man gör systemen mer försäkringsmässiga,
inte mindre. Så t.ex. måste rundgången i
a-kassesystemet. brytas. Ytterligare ett
viktigt besparingsområde är försvaret,
där man med färre men bättre utbildade
och utrustade värnpliktiga kan ge armén
en modernare utformning.
Utskottet avstyrker därmed motion Fi15
(m) yrkande 3.
8. Statsskuldspolitiken (mom. 5)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m),
Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m),
Mats Odell (kds) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Statsskuldspolitiken
börjar med Finansutskottet får och
slutar med yrkande 5 bort ha följande
lydelse:
Som motiv för att i det korta
perspektivet fortsätta upplåningen i
utländsk valuta anförs i propositionen
att det skulle minska påfrestningarna på
den inhemska upplåningen. Utskottet
anser i likhet med motionärerna att
detta behov inte förefaller så stort med
det stora överskott i bytesbalansen som
väntas. Vill man markera regeringens
beslutsamhet att inte låta inflationen
urholka statsskulden, görs detta ännu
tydligare genom att öka satsningen på
realränte- eller indexobligationer.
Upplåning i utländsk valuta kan
naturligtvis vara fördelaktig, om en
kronförstärkning förutses, men det kan
diskuteras om man ändå skall utsätta sig
för den extra risk detta innebär. Den
kommande utredningen om
statsskuldspolitiken bör därför enligt
utskottet ägna särskild uppmärksamhet åt
motiven för upplåning i utländsk valuta,
när bytesbalansen visar stort överskott.
Vad utskottet anfört med anledning av
motion Fi15 (m) yrkande 5 bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 5
bort ha följande lydelse:
5. beträffande statsskuldspolitiken
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi15 yrkande 5 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
9. Valutapolitiken (textavsnittet)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist, (m)
Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m)
och Per Bill (m) anser att den del av
utskottets yttrande som under rubriken
Valutapolitiken börjar med Ett av
konvergensvillkoren och slutar med
propositionen skrevs bort ha följande
lydelse:
Som utskottet redovisat anser
regeringen enligt propositionen att det
inte är aktuellt att knyta kronan till
ERM. Med en strikt tolkning av
Maastrichtfördraget skall valutan ha
varit stabil under två år inom ramen för
ERM. Det råder bred politisk enighet om
att Sverige bör återgå till fast
växelkurs. Den viktigaste
förutsättningen är dock att återskapa en
ekonomi med god utvecklingskraft och
stabilt sunda statsfinanser.
Finansutskottet delar motionärernas
uppfattning att en trovärdighetsskapande
åtgärd, som omedelbart skulle stärka
kronan och sänka räntenivån, vore att
regeringen klargör sin avsikt att när
konvergensvillkoren är uppfyllda föreslå
Sveriges övergång till EMU:s tredje fas
med gemensam valuta. Det skulle medverka
till lägre inflation och mer stabilitet
i den ekonomiska politiken i Sverige och
därmed även vara gynnsamt för
tillväxten.
10. Riksbankens ställning (mom. 6)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m),
Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m),
Mats Odell (kds) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Riksbankens ställning
börjar med Fullmäktige utgår och
slutar med av riksdagen bort ha
följande lydelse:
Forskning visar att länder med fasta
växelkurser och en mer oberoende
centralbank har lägre inflation. Den
dämpande effekten på inflationen av en
oberoende centralbank är dessutom större
vid flytande än vid fasta växelkurser.
Det är svårt för en centralbank att föra
en trovärdig låginflationspolitik, när
växelkursen flyter och den är beroende
av regeringen eller parlamentet.
Det finns därför som utskottet ser det
goda skäl att nu vidta åtgärder för att
stärka Riksbankens oberoende. Som
framgått har ett enigt
riksbanksfullmäktige i skrivelsen till
finansutskottet begärt förändringar i
huvudsaklig överensstämmelse med
Riksbanksutredningens förslag. Även om
ett genomförande måste dröja till efter
1998 års val till den del det
förutsätter grundlagsändring, bör
regeringen enligt utskottets mening
skyndsamt framlägga erforderliga
förslag. Särskilt angeläget är att det
av lagstiftningen tydligt framgår att
det övergripande målet för
penningpolitiken är att värna
penningvärdet. Det skulle skänka
trovärdighet åt de politiska
instansernas beslutsamhet att hålla
inflationen nere.
I propositionen förordar regeringen att
frågor om valutaregim bör flyttas från
riksbanksfullmäktige till regeringen.
Detta överensstämmer med
beslutsprocessen i flertalet andra
länder. Utskottet har inget att invända
mot denna ordning.
Utskottet tillstyrker således förslagen
i motionerna 1994/95:K204 (m),
1994/95:K219 (fp), 1995/96:Fi15 (m)
yrkande 6, 1995/96:Fi16 (fp) yrkande 3
och 1995/96:Fi18 (kds) yrkande 4 om att
regeringen snarast bör lägga fram en
proposition angående ökat oberoende för
riksbanken i enlighet med
riksbanksutredningens förslag.
dels att utskottets hemställan under 6
bort ha följande lydelse:
6. beträffande Riksbankens ställning
att riksdagen med anledning av
motionerna 1994/95:K204, 1994/95:K219,
1995/96:Fi15 yrkande 6, 1995/96:Fi16
yrkande 3 och 1995/96:Fi18 yrkande 4
samt med avslag på motion
1994/95:Fi207 yrkande 3 hos regeringen
begär förslag om ökat oberoende för
Riksbanken i enlighet med vad
utskottet anfört,
11. Riksbankens ställning (mom. 6,
motiveringen)
Johan Lönnroth (v) anser att den del av
utskottets yttrande som under rubriken
Riksbankens ställning börjar med Som
framgår och slutar med avstyrks av
utskottet bort ha följande lydelse:
Riksbanken har sedan sommaren 1994 fört
en politik som inneburit allt högre
räntor. Det har bidragit till att
försvåra uppgången i ekonomin, fördyra
investeringar och produktion samtidigt
som det skapar förväntningar om en sämre
framtida ränteutveckling. Därmed har
Riksbankens inflations- och
räntefixering blivit en självuppfyllande
profetia. Att som riksbanksfullmäktige
förordar ange ett lagstadgat
inflationsmål för penningpolitiken vore
därför mycket olyckligt. Utskottet
avvisar bestämt en sådan lagstiftning.
Det skulle minska den ekonomiska
politikens handlingsutrymme och försvåra
en sysselsättningsstimulerande politik.
Utskottet anser i likhet med vad som
anförs i Vänsterpartiets motion och i
motion 1994/95:FI207 (c) yrkande 3 att
det är angeläget att Riksbanken förblir
under parlamentarisk kontroll som
riksdagens bank. Ett eventuellt framtida
deltagande i tredje etappen av EMU
skulle reducera Riksbanken till en
sedeldepå för norra Europa.
Möjligheterna att utöva någon
demokratisk kontroll över penning- och
valutapolitiken vore därmed obefintlig.
Det finns därför skäl att slå fast
Riksbankens ställning som riksdagens
bank. Något särskilt tillkännagivande om
att grundlagens bestämmelser härom
fortfarande skall gälla skall inte
behövas, varför motion 1994/95:Fi207 (c)
yrkande 3 avstyrks av utskottet.
12. Beslut om kronans anslutning till
ERM (mom. 7)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Beslut om Sveriges
deltagande i ERM börjar med
Finansutskottet vill och slutar med
därmed av utskottet bort ha följande
lydelse:
Frågan om en eventuell anknytning av
den svenska kronan till ERM är av sådan
avgörande betydelse för vår framtida
ekonomiska utveckling och vårt
ekonomiska oberoende att det är en
självklarhet att en sådan fråga måste
kräva ett ställningstagande från
riksdagens sida.
Utskottet tillstyrker således motion
Fi17 (v) yrkande 2 och anser att vad
utskottet anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7
bort ha följande lydelse:
7. beträffande beslut om kronans
anslutning till ERM
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi17 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om att en eventuell
ERM-anslutning av kronan skall
beslutas av riksdagen,
13. Inriktningen av skattepolitiken
(mom. 8)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m),
Fredrik Reinfeldt (m) och Per Bill (m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Inriktningen av
skattepolitiken börjar med
Finansutskottet vill och slutar med
yrkandena 19-21 bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet vill i detta sammanhang
anföra följande. När Socialdemokraterna
övertog regeringsmakten i oktober 1994
var svensk ekonomi på väg upp ur
recessionen. Det gällde framför allt den
exportinriktade industrin. Utvecklingen
på arbetsmarknaden hade vänt och
arbetslösheten minskade. Underskottet i
de offentliga finanserna kvarstod dock
som en följd av att den borgerliga
regeringens saneringsprogram ännu inte
nått full effekt. I detta läge valde den
socialdemokratiska regeringen att med
hjälp av Vänsterpartiet och Miljöpartiet
i riksdagen driva igenom ett eget
saneringsprogram, som till större delen
vilar på skattehöjningar. Den
socialdemokratiska regeringen upphävde
flertalet av den borgerliga regeringens
skattesänkningar samt införde och höjde
ytterligare ett stort antal skatter.
Totalt uppgår de socialdemokratiska
skattehöjningarna till närmare 60
miljarder kronor, varav en stor del har
drabbat företagande och arbete. Denna
politik har underminerat Sveriges
långsiktiga utvecklingskraft.
Regeringens starkt försenade s.k.
tillväxtproposition är även i detta
avseende en besvikelse. Utöver olika
besked om att företagna skattehöjningar
inte kommer att ändras innehåller
propositionen mest meddelanden om en
lång rad pågående eller kommande
utredningar. Därutöver redovisas vissa
planer på kommande förslag till
riksdagen, varav flera är direkt
tillväxthämmande, t.ex. höjningen av
koldioxidskatten, som direkt drabbar
företagen och därmed möjligheten att
skapa nya riktiga arbeten.
För att finanspolitiken verkligen skall
kunna verka stabiliserande krävs att den
offentliga sektorn inte är så stor att
den tränger ut den privata sektorn och
att dess utgifter inte tillåts växa på
ett okontrollerat sätt. Budgetsaneringen
måste därför baseras på
utgiftsminskningar och inte på
skattehöjningar. Samtidigt skulle ett
lägre skattetryck förbättra ekonomins
tillväxtmöjligheter.
Det främsta problemet inom
kapitalbeskattningen är de extra pålagor
som sparandet och kapitalbildningen, och
därmed också
investeringsförutsättningarna, belastas
av i form av bl.a. förmögenhetsskatt och
fastighetsskatt. Mot denna bakgrund
föreslår vi då det gäller
kapitalbeskattningen bl.a. att
skattesatsen för kapitalinkomster sänks
till 25 %, att den skärpta beskattningen
av det långsiktigt bundna
pensionssparandet undanröjs samt att
fastighetsskatten på flerfamiljshus och
småhus på sikt slopas eller i vart fall
att höjningen av fastighetsskatten till
1,7 % 1996 undanröjs.
En kraftig sänkning av skatten på
arbete bör vara ett viktigt inslag i den
långsiktiga skattepolitiken, om
arbetslösheten i Sverige skall kunna
pressas ned. Det gäller såväl sänkt
kommunalskatt och höjt grundavdrag som
sänkta synliga och förmånsrelaterade
socialförsäkringsavgifter och, på sikt,
sänkt mervärdesskatt. Mot denna bakgrund
anser utskottet att den statliga
inkomstskatten bör sänkas från 25 till
20 % från den 1 januari 1996 och att
fullt inflationsskydd samtidigt bör
införas i skatteskalan. Brytpunkten bör
successivt räknas upp, så att målet från
marginalskattereformen om att endast 10
% av de heltidsarbetande skall betala
statlig inkomstskatt uppnås och den
allmänna löneavgiften bör slopas. Vidare
bör en skattereduktion på 50 % införas
för utbetald ersättning för omsorg och
vissa andra tjänster i hemmen, som i dag
normalt inte utförs inom den reguljära
arbetsmarknaden, och frågan om avdrag
eller skattereduktion för reparation och
underhåll av bostaden snabbutredas.
Utskottet delar uppfattningen att
beslutet om lägre moms på mat bör
upphävas. I stället bör mer
tillväxthämmande skatter sänkas.
Utskottet instämmer således i motion
Fi16 (fp) yrkande 14.
Självfallet bör inte skatteuttaget
ytterligare skärpas. Därmed avstyrks
motion Fi17 (v) yrkande 5 delvis.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
Finansutskottet tillstyrker motion Fi15
(m) yrkandena 10, 11, 14, 16-18, 20 och
23-25. Motion Fi16 (fp) yrkandena 11 och
14 och Fi18 (kds) yrkandena 19-21 anses
därmed vara tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 8
bort ha följande lydelse:
8. beträffande inriktningen av
skattepolitiken
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi15 yrkandena 10, 11, 14,
16-18, 20 och 23-25 samt med anledning
av motionerna 1995/96:Fi16 yrkandena
11 och 14 samt 1995/96:Fi18 yrkandena
19-21 och med avslag på motion
1995/96:Fi17 yrkande 5 i denna del som
sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
14. Inriktningen av skattepolitiken
(mom. 8)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Inriktningen av
skattepolitiken börjar med
Finansutskottet vill och slutar med
yrkandena 19-21 bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet vill framhålla att en
starkt bidragande orsak till Sveriges
problem enligt utskottets mening är att
andelen företagare i relation till den
totala arbetskraften har minskat mycket
kraftigt de senaste decennierna. Denna
negativa utveckling har accentuerats
under den nuvarande regeringen som fört
en politik som bl.a. inneburit mycket
kraftiga höjningar av sådana skatter som
belastar företagandet och enskilda
människors inkomster från arbete,
studier och sparande. Värnskatt,
återinförd dubbelbeskattning, slopad
kvittningsrätt, höjda
arbetsgivaravgifter, höjd skatt på
pensionssparande och kapitalförsäkring,
skatt på industribyggnader, förtida
momsinbetalning, höjd och breddad
fastighetsskatt och mycket annat har
lett till att ett redan högt skattetryck
har stigit ytterligare.
Denna politik har varit negativ i
främst två hänseenden. För det första
har de återkommande ändringarna fram och
tillbaka skadat förtroendet för
regelsystemets stabilitet och lett till
en ökad osäkerhet beträffande
skattereglernas framtida utformning. För
det andra är det ekonomiskt riskfyllt
att låta skattetrycket väsentligt
överskrida nivån 50 % av BNP, vilket nu
är fallet. Därtill kommer att
skattetrycket kan förväntas stiga
ytterligare. Sådana förhållanden
påverkar företagande och investeringar
negativt. Det förhållandet att det
sjunkande budgetunderskottet i alldeles
för hög utsträckning hämtats in genom
skattehöjningar gör att det finns en
risk för att budgetförbättringen visar
sig inte vara så robust som vore
önskvärt. Budgetsaneringen bör således i
högre grad ske med minskade utgifter och
i mindre grad med höjda skatter. Det är
därför angeläget, både från
budgetsynpunkt och från
tillväxtsynpunkt, att sänka ett antal
strategiska skatter.
Vad som nu bör göras är att med kraft
inrikta politiken på en satsning på
nyföretagande eftersom nyckeln till fler
jobb heter fler företagare. Den svenska
företagsamheten måste utnyttjas.
Människors affärsidéer och vilja och
förmåga att starta egna företag och
expandera redan etablerade företag måste
uppmuntras och stimuleras. Alla onödiga
hinder och byråkratiska svårigheter
måste tas bort och vägen jämnas för en
våg av nyföretagande.
Här gäller det naturligtvis att utforma
beskattningen på företagande och kapital
på ett smidigt sätt så att den inte
upplevs som en hämsko som får folk att
avstå från att förverkliga en
nyetablering eller investering.
Utskottet vill med kraft understödja
yrkandet om ett slopande av den extra
marginalskatten på inkomster över
brytpunkten - den s.k. värnskatten - som
Socialdemokraterna i förening med
Vänsterpartiet drev igenom med den s.k.
återställarpropositionen förra hösten.
Denna extraskatt på arbete, som går
stick i stäv mot principerna i den stora
skattereformen som på sin tid
genomfördes av Socialdemokraterna och
Folkpartiet, bör snarast utmönstras ur
systemet.
Den enda skattesänkning av betydelse
som Socialdemokraterna har genomfört är
sänkningen av momsen på mat från 21 till
12 %. Länge stod Socialdemokraterna emot
det populistiska kravet på en
momsdifferentiering, innebärande lägre
moms på mat, och i den nyss omnämnda
skattereformen var en enhetlig moms en
av hörnstenarna. Av uppenbarligen
opportuna skäl har man nu i stället gått
in för en kraftig differentiering som
träder i kraft vid årsskiftet. Det är
högst tvivelaktigt om de grupper som man
vill hjälpa har någon nytta av
matmomssänkningen. Det kan tvärtom
förhålla sig så att den mest gynnar
välbeställda människor med dyra
matvanor. Utskottet biträder därför
kravet i fp-motionen på att beslutet om
lägre moms på livsmedel bör upphävas.
Självfallet bör inte skatteuttaget
ytterligare skärpas. Därmed avstyrks
motion Fi17 (v) yrkande 5 delvis.
Vad utskottet anfört med anledning av
motion Fi16 (fp) yrkandena 11 och 14 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna. Därmed är i stora delar
motionerna Fi15 (m) yrkandena 10, 11,
14, 16-18, 20 och 23-25 samt Fi18 (kds)
yrkandena 19-21 tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 8
bort ha följande lydelse:
8. beträffande inriktningen av
skattepolitiken
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:Fi15 yrkandena 10,
11, 14, 16-18, 20 och 23-25,
1995/96:Fi16 yrkandena 11 och 14 samt
1995/96:Fi18 yrkandena 19-21 och med
avslag på motion 1995/96:Fi17 yrkande 5
i denna del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
15. Inriktningen av skattepolitiken
(mom. 8)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Inriktningen av
skattepolitiken börjar med
Finansutskottet vill och slutar med
yrkandena 19-21 bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet delar Vänsterpartiets
uppfattning att för att skapa
sysselsättning och få ner arbetslösheten
krävs en medveten strategi där även
skattepolitiken måste spela en viktig
roll. Vänsterpartiet redovisade under
våren 1995 en rad skattepolitiska
förslag i syfte att stimulera en
uthållig tillväxt, sunda statsfinanser
och en rättvis fördelningspolitik.
Sommarens och höstens utveckling visar
att de förslag som då presenterades i
allt väsentligt var väl avvägda. Den
utvärdering av skattereformen som
nyligen presenterades understryker
dessutom behovet av ytterligare
fördelningspolitiska åtgärder samt
behovet av vissa tillkommande
inkomstförstärkningar på skatteområdet.
Några av de viktigaste huvuddragen i
den skattepolitik som nu bör föras är
följande. En miljöinriktad skatteväxling
som bidrar till att få till stånd en
miljöomställning av produktion och
konsumtion. Stöd till mindre företag,
näringsverksamhet och nyföretagande
genom skattestimulanser, kreditstöd och
förenklingar av skattereglerna samt
kraftfulla åtgärder mot de
konkurrenssnedvridningar som ekonomisk
brottslighet medför. De föreslagna
lättnaderna i beskattningen av företag
och näringsverksamhet bör finansieras
inom ramen för en höjd
bolagsbeskattning. Försök med kortare
arbetstid bör stimuleras genom sänkta
arbetsgivaravgifter, och på motsvarande
vis bör onormal övertid motverkas genom
förhöjda avgifter. Vidare bör en ram
för skattesänkningar avsättas i syfte
att stimulera sysselsättningen inom
tjänsteproduktion - kommunal och privat.
Det bör dock beredas i särskild ordning
hur ramen skall läggas ut för att ge
maximala sysselsättningseffekter.
En fortsatt övergång från
inkomstbeskattning och
arbetsgivaravgifter till förmån för
egenavgifter riskerar att skapa stora
fördelningsproblem och sneda
marginaleffekter. Utskottet föredrar i
görligaste mån arbetsgivaravgifter och
traditionella skatter framför
egenavgifter. Riksdagen har även uttalat
sig för behovet av en samlad översyn
kring frågan om egenavgifterna.
Utskottet vill understryka behovet av en
sådan översyn och att riksdagen därvid
slopar eller justerar de takregler som
finns för egenavgifterna.
Av statsfinansiella och
fördelningspolitiska skäl bör den s.k.
värnskatten ej slopas. Utskottet menar
dessutom att fördelningsprofilen bör
skärpas genom att grundavdraget för
inkomster över brytpunkten slopas. Även
en sänkt matmoms kan ge positiva
fördelningseffekter. Dessa effekter
uteblir dock om sänkningen finansieras
med sänkta ersättningsnivåer i bl.a. a-
kassa. Utskottet kan av
fördelningspolitiska och
statsfinansiella skäl därför för
närvarande inte stödja en sänkt matmoms.
Därmed är motion Fi16 (fp) yrkande 14
tillgodosett.
För att skapa en uthållig tillväxt
krävs en strategi som tar sikte på
jämlikhet, jämställdhet och ekologisk
balans. Maktkoncentrationen i
näringslivet bör motverkas genom
uppbyggandet av samhälleliga motkrafter.
Utskottet delar Vänsterpartiets
uppfattning att en del av industrins
vinster bör avsättas till framtidsfonder
för arbetslivets förnyelse och
kompetensutveckling.
Enligt utskottets mening bör politiken
läggas upp i enlighet med dessa
riktlinjer. Detta bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 8
bort ha följande lydelse:
8. beträffande inriktningen av
skattepolitiken
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi17 yrkande 5 i denna del och
med anledning av 1995/96:Fi16 yrkande
14 avslår motionerna 1995/96:Fi15
yrkandena 10, 11, 14, 16 -18, 20 och
23-25, 1995/96:Fi16 yrkande 11 samt
1995/96:Fi18 yrkandena 19-21 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
16. Inriktningen av skattepolitiken
(mom. 8)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Inriktningen av
skattepolitiken börjar med
Finansutskottet vill och slutar med
yrkandena 19-21 bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet anser att de konkreta
förslagen på skatteområdet saknas i den
s.k. tillväxtpropositionen. Regeringens
hittillsvarande politik för att stärka
statsfinanserna har ju främst omfattat
skattehöjningar och ideologiskt
betingade återställare, vilka
sammantaget allvarligt begränsat
utvecklingstakten i den svenska
ekonomin. I tillväxtpropositionen lämnas
beskedet att dessa skattehöjningar
kommer att ligga fast under överskådlig
tid.
Inför 1990-talets kamp mot den höga
arbetslösheten och för sanering av
statsfinanserna är det av största vikt
att förbättra klimatet för små- och
nyföretagande. Detta hänger samman med
den stora betydelse nyföretagandet har
för en förnyelse av näringslivet.
Vad som omedelbart bör göras är
emellertid att öppna den privata
tjänstesektorn för en ökad
sysselsättning i stor skala. Åtgärderna
bör sikta på att skapa många nya jobb
och därmed höja den totala produktionen
och samtidigt - vilket är viktigt -
introducera tusentals människor in i
företagandets villkor och ge dem
erfarenheten av att arbeta som
företagare. Vartannat nystartat företag
just nu är ett tjänsteföretag i
branscher som bygg- och anläggning,
data, miljö, ekonomi, försäkring, media,
reklam, underhållning, turism,
restaurang, frisör, skomakare,
bilreparationer, städbolag och
tvättinrättningar. Stimulanser för att
påskynda företagsamheten inom
tjänstesektorn skulle få påtagliga
positiva effekter på antalet nya jobb.
Utskottet noterar med beklagande att
regeringen inte har presenterat några
åtgärder för att främja
tjänsteproduktion. Kristdemokraterna
förordar en sänkning av tjänstemomsen,
vilket skulle öka efterfrågan inom bl.a.
ovanstående branscher och därmed ge
många nya jobb. I Kristdemokraternas
förslag ingår även en fullt finansierad
sänkning av arbetsgivaravgifterna med
1,5 procentenheter.
En annan punkt som regeringen bör satsa
på och som ligger i linje med ett
nyligen antaget betänkande av
Europaparlamentet är att främja utbudet
av tjänster till hushållen. Flera
europeiska länder har genomfört reformer
på detta område. Härigenom skulle man
uppnå dels en minskning av antalet
arbetslösa, dels att andra, vars
sammanlagda börda av förvärvsarbete och
hemarbete är mycket stor, skulle få
denna arbetsbörda minskad. Samtidigt
skulle denna sektor, som i dag präglas
av en stor andel svart arbetskraft, bli
vit. Förändringar i skattesystemet är
nödvändiga för att öppna marknaden för
tjänster riktade direkt mot hushållen.
Utskottet vill i detta sammanhang
framhålla ett förslag med inriktning att
förbättra arbetsmarknaden för arbetslösa
ungdomar som Kristdemokraterna har
lanserat. Det är ett förslag om en
särskild skattsedel för ungdomar under
25 år som i företagsform utför tjänster
riktade åt hushållen. Utöver generella
åtgärder för att främja uppkomsten av en
stark tjänstesektor föreslås därför en
ungdomsskattesedel som berättigar till
befrielse från såväl tjänstemoms som
skattedelen av arbetsgivaravgiften.
Utskottet delar uppfattningen att
beslutet om lägre moms på mat bör
upphävas. I stället bör mer
tillväxthämmande skatter sänkas.
Utskottet instämmer således i motion
Fi16 (fp) yrkande 14. Självfallet bör
inte skatteuttaget ytterligare skärpas.
Därmed avstyrks motion Fi17 (v) yrkande
5 delvis.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
Utskottet tillstyrker motion Fi18 (kds)
yrkandena 19-21. Motionerna Fi15 (m)
yrkandena 10, 11, 14, 16-18, 20, 23-25
samt Fi16 (fp) yrkandena 11 får därmed
anses vara tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 8
bort ha följande lydelse:
8. beträffande inriktningen av
skattepolitiken
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi18 yrkandena 19-21 och med
anledning av motionerna 1995/96:Fi15
yrkandena 10, 11, 14, 16-18, 20 och
23-25, 1995/96:Fi16 yrkandena 11 och
14 med avslag på 1995/96:Fi17 yrkande
5 i denna del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
17. Kommunal inkomstbeskattning (mom. 9)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m),
Fredrik Reinfeldt (m) och Per Bill (m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Kommunal
inkomstbeskattning börjar med
Finansutskottet står bakom och slutar
med yrkande 19 bort ha följande
lydelse:
Enligt finansutskottet finns det ett
samband mellan det kommunala
skattetrycket och tillväxtkraften i
ekonomin. Svårigheterna med den
kommunala sektorns finansiering beror
ytterst på denna sektors totala
omfattning. Om man inkluderar det
statliga skatteuttaget för att betala
statsbidragen till kommuner och
landsting krävs en utdebitering på nära
40 % av landets förvärvsinkomster för
att finansiera den kommunala
verksamheten. Detta är skadligt ur
samhällsekonomisk synvinkel eftersom
tillväxtkraften i ekonomin hämmas.
För att få en långsiktigt hållbar
lösning på finansieringen krävs enligt
utskottet en grundläggande omprövning av
verksamheten, bl.a. innebärande att
vissa uppgifter förs över från den
offentliga sektorn till den privata
sektorn. På kortare sikt måste
höjningarna av kommunalskatterna
hindras. En spärr mot kommunala
skattehöjningar bör införas i samband
med utbetalning av kommunalskattemedel
från och med år 1996. Den bör utformas
så att kommuner eller landsting som
beslutar om höjd utdebitering i
praktiken endast får behålla en mindre
del av de skatteintäkter som höjningen
leder till.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
Därmed tillstyrks motionerna Fi10 (m)
yrkande 6 och Fi15 (m) yrkande 19.
dels att utskottets hemställan under 9
bort ha följande lydelse:
9. beträffande kommunal
inkomstbeskattning
att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:Fi10 yrkande 6 och
1995/96:Fi15 yrkande 19 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
Anne Wibble (fp) anser att den del av
utskottets yttrande som under rubriken
Kommunal inkomstbeskattning börjar med
Finansutskottet står bakom och slutar
med yrkande 19 bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet vill framhålla att det
inte finns något utrymme för kommunala
skattehöjningar. För att förbättra
samhällsekonomins funktionssätt bör
strävan tvärtom vara att sänka det
kommunal skatteuttaget. Med det nya
utjämningssystem som införs från och med
1996 ges kommunerna och landsting mer
likvärdiga ekonomiska förutsättningar
för sin verksamhet. Slopade offentliga
monopol och stimulans av enskilda
alternativ skulle skapa ökad konkurrens
vilket är ett viktigt instrument för
effektivisering. Det bör effektivt kunna
bidra till att även de ekonomiskt
utsatta kommunerna kan utveckla sin
verksamhet utan att behöva tillgripa
skattehöjningar.
Utskottet vill påpeka att staten och
kommunsektorn har ett gemensamt intresse
av att den kommunala utdebiteringsnivån
inte höjs ytterligare. Utskottet utgår
därför från att överenskommelser om
detta kan träffas på frivillig väg.
Utskottet ser sålunda ingen anledning
till att biträda förslagen i de aktuella
motionerna. Därmed avstyrks motionerna
Fi10 (m) yrkande 6 och Fi15 yrkande 19.
Johan Lönnroth (v) anser att den del av
utskottets yttrande som under rubriken
Kommunal inkomstbeskattning börjar med
Finansutskottet står och slutar med
yrkande 19 bort ha följande lydelse:
Finansutskottet menar att verksamheterna
i kommunsektorn är av helt avgörande
betydelse för välfärden, för den
ekonomiska tillväxten och för förnyelsen
av svensk ekonomi. De grundläggande
välfärdstjänsterna utförs i
kommunsektorn - det handlar om
utbildning, vård och omsorg, men också
om kultur som blir en allt viktigare
regional tillväxtfaktor.
Att i detta läge på det sätt
moderaterna föreslår begränsa
kommunernas möjlighet att höja skatten
vore fel. Den kommunala självstyrelsen
måste värnas.
Utskottet avstyrker därför motionerna
Fi10 (m) yrkande 6 och Fi15 yrkande 19.
20. Företagsbeskattning (mom. 10)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m),
Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m)
och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Företagsbeskattning
börjar med Finansutskottet delar och
slutar med yrkande 1 bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet vill framhålla att med
marginalskattereformen och
företagsskattereformen som genomfördes
1991 av den borgerliga regeringen
förbättrades situationen för mindre
kapitalintensiva företag, småföretag,
nyetableringar och individuella
familjeägda företag avsevärt. Genom
bl.a. återinförandet av
dubbelbeskattningen på utdelning och
kvarhållna vinster i aktiebolag,
höjningen av skatten på kapitalinkomster
och utvidgningen av fastighetsskatten
till att omfatta bl.a. industribyggnader
har åter en försämring skett i riktning
mot vad som gällde före 1991.
I propositionen redovisas vissa
riktlinjer för ett kommande förslag för
eventuella lättnader i
dubbelbeskattningen som regeringen givit
1992 års företagsskatteutredning i
uppdrag att utarbeta med inriktning på
förändringar tidigast 1998. Man
hänvisar härvid till en mycket
komplicerad modell vars enda egentliga
syfte kan sägas vara att lägga ut en
dimridå kring en politisk reträtt. I den
mån modellen inte genomförs är avsikten
uppenbarligen att begränsa lättnaderna
till onoterade bolag. Regeringen medger
genom sina uttalanden att
dubbelbeskattning av vinster är
principiellt felaktig. Ideologiska
dogmer hindrar den trots detta att
acceptera den modell som genomfördes av
den borgerliga regeringen och som
tidigare också genomförts av den
socialdemokratiska regeringen i Norge.
Det tekniskt krångliga förslag som nu
skall utredas och den begränsning till
onoterade bolag som diskuteras innebär
att nya snedvridningar skapas.
Den enhetliga beskattning av
kapitalinkomster som infördes 1994 bör
återställas omedelbart. Det kan bl.a.
ske genom att beskattning enbart sker i
bolagssektorn och inte ytterligare hos
ägaren eller genom en modell som innebär
avräkning av erlagd bolagsskatt.
Vissa spärregler för delägare i
fåmansaktiebolag som syftar till att
minska risken för skatteflykt är
visserligen i någon form erforderliga
men de regler som nu gäller bör lindras.
En reform bör ha som utgångspunkt att
enbart det belopp som kan betecknas som
ersättning för arbete bör beskattas som
arbetsinkomst. Övriga inkomster för
fåmansbolagsdelägare bör i sin helhet
betraktas som kapitalinkomst alternativt
realisationsvinst. Regeringen bör
återkomma till riksdagen med förslag som
kan träda i kraft senast den 1 januari
1997. Motsvarande justeringar bör göras
i det system som gäller för enskild
firma och handelsbolag.
Det förslag avseende s.k.
riskkapitalavdrag som lagts fram av
regeringen och som fullföljs i
proposition 1995/96:109 är i olika
avseenden alltför begränsat.
Fastighetsskatten på
industrifastigheter är att betrakta som
en skatt på arbetande kapital och
drabbar särskilt mindre och medelstora
företag. Den bör därför avskaffas.
De nya reglerna för redovisning och
betalning av mervärdesskatt kommer att
medföra svåra likviditetsproblem för
många företag och i synnerhet för små
och medelstora företag. I och med att
många företag hamnar i en situation som
innebär att de måste göra
momsinbetalningar på intäkter som de
ännu inte har erhållit förvandlas
företagen i praktiken till
kreditinstitut för staten. Denna klart
tillväxthämmande åtgärd måste upphävas.
Utskottet föreslår att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad
som ovan anförts rörande
företagsbeskattningen. Med hänvisning
till vad som anförts tillstyrks
motionerna Fi15 (m) yrkandena 12, 13, 15
och 40 och Fi18 (kds) yrkande 18. Därmed
är motionerna Fi16 (fp) yrkandena 12, 13
och 15 samt Sk28 (fp) yrkande 1
tillgodosedda. Motionerna Fi17 (v)
yrkandena 5 (delvis) och 7 (delvis),
Fi18 (kds) yrkandena 13, 14, 17 samt
Sk27 (kds) yrkande 8 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 10
bort ha följande lydelse:
10. beträffande företagsbeskattning
att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:Fi15 yrkandena 12,
13, 15 och 40, 1995/96:Fi18 yrkande 18
samt 1995/96:Sk28 yrkande 1 och med
anledning av motionerna 1995/96:Fi16
yrkandena 12, 13 och 15 samt med
avslag på motionerna 1995/96:Fi17
yrkandena 5 i denna del och 7 i denna
del, 1995/96:Fi18 yrkandena 13, 14 och
17 samt 1995/96:Sk27 yrkande 8 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
21. Företagsbeskattning (mom. 10)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Företagsbeskattning
börjar med Finansutskottet delar och
slutar med yrkande 1 bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet vill framhålla att
bolagsskatten i Sverige är lägre än vad
som är vanligt i ett internationellt
perspektiv. Utskottet anser i likhet med
regeringen att företagsskatten bör vara
konkurrenskraftig men den bör enligt
utskottets mening också verksamt bidra
till att finansiera gemensamma utgifter.
Utskottet anser därför att skattesatsen
bör höjas till 30 %. Även vid denna
höjning kommer bolagsskatten att ligga
på en internationellt sett
konkurrenskraftig nivå. Höjningen bör
bidra till att finansiera ett system med
framtidsfonder avsedda att ge alla
löntagare en behövlig
kompetensutveckling. Utöver höjningen av
bolagsskatten gör det statsfinansiella
läget det motiverat att ta ut en
värnskatt på 5 % av de bolagsvinster som
överstiger 50 miljoner kronor.
I propositionen föreslår regeringen ett
införande av ett system med s.k.
riskkapitalavdrag samt ett återinförande
av den s.k. kvittningsrätten. Utskottet
menar - i likhet med den ståndpunkt som
den socialdemokratiska regeringen
tidigare intagit - att sådana avdrag
eller skattereduktioner är
svårkontrollerade och att de lätt kan
komma att utnyttjas för icke avsedd
skatteplanering. Utskottet avvisar
därför det svårhanterliga undantag i
skattelagstiftningen som
riskkapitalavdraget innebär. Utskottet
menar dock att de förslag till
skattehöjningar inom bolagsbeskattningen
som Vänsterpartiet redovisat gör det
möjligt att finansiera och garantera
förmånliga lån till mindre och
medelstora företag. Därmed kan man
förbättra företagens behov av tillgång
till riskvilligt kapital utan att införa
det s.k. riskkapitalavdraget.
När det gäller kvittningsrätten vill
utskottet påpeka att Vänsterpartiet
alltsedan skattereformens genomförande
har deklarerat att partiet kan biträda
en begränsad kvittningsrätt. Hösten 1994
beslöt dock riksdagen efter en
uppgörelse mellan Socialdemokraterna och
Vänsterpartiet att kvittningsrätten
skulle avskaffas. Nu föreslår den
socialdemokratiska regeringen efter bara
ett år att kvittningsrätten skall
återinföras. Utskottet kan biträda ett
återinförande av en kvittningsrätt för
att stimulera framväxten av fler mindre
företag. Utskottet menar dock att denna
kvittningsrätt bör begränsas i
förhållande till vad som är fallet i
regeringens förslag, lämpligen till en
period av 2-3 år.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
Det innebär att motion Fi17 (v)
yrkandena 5 (delvis) och 7 (delvis)
tillstyrks. Motionerna Fi15 (m)
yrkandena 12, 13, 15 och 40, Fi16 (fp)
yrkandena 12, 13 och 15, Fi18 (kds)
yrkandena 13, 14, 17 och 18, Sk27 (kds)
yrkande 8 samt Sk28 (fp) yrkande 1
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 10
bort ha följande lydelse:
10. beträffande företagsbeskattning
att riksdagen med bifall till
1995/96:Fi17 yrkandena 5 i denna del
och 7 i denna del och med avslag på
motionerna 1995/96:Fi15 yrkandena 12,
13, 15 och 40, 1995/96:Fi16 yrkandena
12, 13 och 15, 1995/96:Fi18 yrkandena
13, 14, 17 och 18, 1995/96:Sk27
yrkande 8 samt 1995/96:Sk28 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
22. Företagsbeskattning (mom. 10)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Företagsbeskattning
börjar med Finansutskottet delar och
slutar med yrkande 1 bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet delar uppfattningen i
den kristdemokratiska motionen att man i
politiken bör eftersträva en
marknadsekonomi baserad på etiska
principer och styrd av sociala och
ekologiska hänsyn. Den grundläggande
uppgiften för staten när det gäller
näringspolitiken bör vara att lägga fast
ramar och långsiktiga spelregler. Dessa
måste vara stabila och
tillväxtbefrämjande. Endast då kan en
sund näringsverksamhet utvecklas.
Näringspolitiken skall stärka de
befintliga företagens livskraft och
främja tillkomsten av nya företag.
Utskottet är enigt med Kristdemokraterna
om att politikerna inte kan skapa
arbeten men väl skapa ett näringsklimat
som uppmuntrar till företagande och
investeringar.
För att möta ett ökat nyföretagande och
säkra de onoterade, mindre och nya
företagens finansieringsbehov måste
tillgången på riskkapital öka. Utskottet
stöder i princip tanken på en
skattereduktion för
riskkapitalinvesteringar för den som
köper nyemitterade aktier i onoterade
bolag men anser att stimulanserna för en
ökad riskkapitalförsörjning inte skall
vara beroende av konjunktursvängningar
utan måste ges långsiktiga stabila
villkor. Därför bör avdragsmöjligheten
enligt utskottets mening vara permanent.
Förutom ett allmänt bra investerings-
och företagsklimat måste ytterligare
åtgärder vidtas som främjar
kommersialisering av innovationer i
Sverige. Av avgörande betydelse är att
innovatörer och exploatörer kopplas
ihop. För att höja innovationstakten,
snabbare omsätta innovationer på
marknaden och minska incitamenten att
placera royaltyinkomster utomlands bör
royalty på patenterade uppfinningar vara
skattefri i två år. Utskottet
tillstyrker även i denna del
Kristdemokraternas förslag.
Skattesystemet bör vara utformat så att
det skapar incitament för företagande.
Avkastningen på riskvilligt kapital i
företag får då inte beskattas hårdare än
annan kapitalavkastning.
Dubbelbeskattningen medför att viljan
att satsa riskvilligt kapital i företag
minskar, då beskattningen på helt
riskfria placeringar i bank eller
obligationer beskattas betydligt lägre.
Minskad tillgång till riskvilligt
kapital kommer att försvåra nödvändig
utveckling och nya investeringar i
näringslivet. Dubbelbeskattningen bör
avskaffas omedelbart. Utskottet är
samtidigt positivt till att regeringen
parallellt med detta genom ett
tilläggsdirektiv till
Företagsskatteutredningen prövar en
modell som torde kunna vinna en bred
uppslutning och som i korthet innebär
att aktieägarna beskattas genom vanlig
utdelningsskatt men att de utdelande
företagen får avräkna den svenska skatt
som aktieägarna får betala på sin
utdelning.
De nya reglerna för redovisning och
betalning av mervärdesskatt kommer att
medföra svåra likviditetsproblem för
många företag och i synnerhet för små
och medelstora företag. I och med att
många företag hamnar i en situation som
innebär att de måste göra
momsinbetalningar på intäkter som de
ännu inte har erhållit förvandlas
företagen i praktiken till
kreditinstitut för staten. Denna klart
tillväxthämmande åtgärd måste upphävas.
Utskottet föreslår att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad
som ovan anförts rörande
företagsbeskattningen. Med hänvisning
till vad som anförts tillstyrks
motionerna Fi18 (kds) yrkandena 13, 14,
17 och 18 samt Sk27 (kds) yrkande 8. I
den mån motionerna Fi15 (m) yrkandena
12, 13, 15 och 40, Fi16 (fp) yrkandena
12, 13 och 15 samt Sk28 (fp) yrkande 1
inte är tillgodosedda genom detta
avstyrks de. Motion Fi17 (v) yrkandena 5
(delvis) och 7 (delvis) avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 10
bort ha följande lydelse:
10. beträffande företagsbeskattning
att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:Fi18 yrkandena 13,
14, 17 och 18 samt 1995/96:Sk27
yrkande 8 och med anledning av
motionerna 1995/96:Fi15 yrkandena 12,
13, 15 och 40, 1995/96:Fi16 yrkandena
12, 13 och 15 samt 1995/96:Sk28
yrkande 1 och med avslag på motion
1995/96:Fi17 yrkandena 5 i denna del
och 7 i denna del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
23. Fordonsskatt (mom. 11)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m),
Fredrik Reinfeldt (m) och Per Bill (m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Fordonsskatt börjar
med Finansutskottet har samma och
slutar med kompensera skattebortfallet
bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill erinra om att
Moderata samlingspartiet redan när
frågan var aktuell i våras framhöll att
en höjning av försäljningsskatten på
motorfordon skulle vara negativ från
miljösynpunkt och utskottet biträder
givetvis förslaget att undanröja denna
höjning. Däremot motsätter sig utskottet
förslaget att nu höja fordonsskatten.
Det svenska skatteuttaget är redan så
högt att det i stället bör sänkas.
Utskottet avstyrker propositionen i
denna del.
dels att utskottets hemställan under 11
bort ha följande lydelse:
11. beträffande fordonsskatt
att riksdagen
dels med anledning av proposition
1995/96:25 yrkande 6 och proposition
1995/96:6 yrkande 2 antar regeringens
förslag till lag om ändring i lagen
(1995:915) om ändring i lagen
(1978:69) om försäljningsskatt på
motorfordon med den ändringen att 8 §
och övergångsbestämmelserna erhåller
den i bilaga 2 som Utskottets förslag
betecknade lydelsen samt beslutar om
sådan ändring av ingressen till nämnda
lag som föranleds härav,
dels avslår regeringens i proposition
1995/96:25 yrkande 7 framlagda förslag
till lag om ändring i
fordonsskattelagen (1988:327),
24. Förmånsbeskattning av bilar (mom.
12)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Förmånsbeskattning av
bilar börjar med Finansutskottet vill
och slutar med samt Fi54 (mp) bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet delar uppfattningen i
motion Fi23 (fp) att
förmånsbeskattningen bör förändras så
att bensinsnåla bilar och korta
körsträckor uppmuntras. Vidare vill
utskottet framhålla - i likhet med vad
som anförs i motion Fi23 (fp) - att
beskattningen av tjänstebilar är en
skattefråga med en tydlig
jämställdhetsaspekt. Systemet med
schablonbeskattning av s.k. förmånsbilar
gynnar till mycket stor del män i goda
inkomstlägen. Ett reformerat system med
den inriktning som Folkpartiet
liberalerna förordar bör leda till ökade
skatteintäkter som kan användas för
t.ex. jämställdhets- och
utvecklingsfrämjande åtgärder. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna. Därmed bifalls motionerna
Fi23 (fp) yrkande 9 och Fi41 (fp)
yrkande 6 medan motionerna Fi18 (kds)
yrkande 33, Fi45 (v) samt Fi54 (mp)
anses tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 12
bort ha följande lydelse:
12. beträffande förmånsbeskattning
av bilar
att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:Fi23 yrkande 9 samt
1995/96:Fi41 yrkande 6 och med
anledning av motionerna 1995/96:Fi18
yrkande 33, 1995/96:Fi45 och
1995/96:Fi54 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
25. Förmånsbeskattning av bilar (mom.
12)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Förmånsbeskattning av
bilar börjar med Finansutskottet vill
och slutar med samt Fi54 (mp) bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet vill påpeka att
riksdagen för snart två år sedan begärde
förslag från regeringen till nya regler
för bilförmånsbeskattning. De nya
reglerna skulle i ökad grad ta hänsyn
till omfattningen av det privata bruket
av bilen. Dessa förslag borde enligt
utskottets mening ha förelagts riksdagen
så att de skärpta reglerna skulle ha
kunnat träda i kraft den 1 januari 1995.
Trots flera uttalanden i samma riktning
från skatteutskottet sedan dess
föreligger fortfarande inte något
förslag från regeringen. Enligt
finansutskottets mening bör riksdagen
inte godta regeringens anmärkningsvärt
långa dröjsmål med handläggningen av
denna fråga. Riksdagen bör därför kräva
att regeringen lägger fram förslag med
den tidigare angivna inriktningen så att
riksdagen kan besluta i frågan under
våren 1996.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
Därmed tillstyrks de båda yrkandena i
motion Fi45 (v). Motionerna Fi18 (kds)
yrkande 33, Fi23 (fp) yrkande 9, Fi41
(fp) yrkande 6 samt Fi54 (mp) anses
därmed vara tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 12
bort ha följande lydelse:
12. beträffande förmånsbeskattning
av bilar
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi45 och med anledning av
motionerna 1995/96:Fi18 yrkande 33,
1995/96:Fi23 yrkande 9, 1995/96:Fi41
yrkande 6 och 1995/96:Fi54 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
26. Förmånsbeskattning av bilar (mom.
12)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Förmånsbeskattning av
bilar vill och slutar med samt börjar
med Finansutskottet Fi54 (mp) bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet finner det mycket
anmärkningsvärt att regeringen inte
effektuerar riksdagens beställning av en
mer miljöanpassad
förmånsbilsbeskattning. Riksdagen har
begärt ett sådant förslag av regeringen.
Finansministern har på först en
skriftlig och senare på en muntlig fråga
i riksdagen inte kunnat ge något besked
om när ett sådant förslag kan komma att
presenteras. Utskottet - liksom
Kristdemokraterna - förespråkar en
modell där den fasta förmånsskatten
sänks och där förmånstagaren själv
betalar sin rörliga bränslekostnad. Det
kan inte vara rimligt att efter 1500 mil
ha en marginalkostnad som är lika med
noll för ett obegränsat utnyttjande av
förmånsbilen. Mot bakgrund av att det
finns ca 200 000 förmånsbilar i Sverige
som står för 5 % av fordonen men 9 % av
koldioxidutsläppen, är beskattningen av
dessa fordon mycket kritisk för
genomförandet av landets
trafikmiljöambitioner. Utskottet emotser
snarast att regeringen återkommer med
det av riksdagen beställda förslaget
till en rättvisare och mer miljöanpassad
förmånsbilsbeskattning.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
Därmed tillstyrks motion Fi18 (kds)
yrkande 33. Motionerna Fi23 (fp) yrkande
9, Fi41 (fp) yrkande 6, de båda
yrkandena i Fi45 (v) samt Fi54 (mp)
anses tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 12
bort ha följande lydelse:
12. beträffande förmånsbeskattning
av bilar
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi18 yrkande 33 och med
anledning av motionerna 1995/96:Fi23
yrkande 9, 1995/96:Fi41 yrkande 6,
1995/96:Fi45 och 1995/96:Fi54 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
27. Egenavgifter och löneavgifter (mom.
13)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m),
Fredrik Reinfeldt (m) och Per Bill (m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Egenavgifter och
löneavgifter börjar med Finansutskottet
vill och slutar med och 22 bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet vill erinra om att den
största skattehöjning Socialdemokraterna
genomfört är höjningen av egenavgiften
till sjukförsäkringen med
3 procentenheter de närmaste åren.
Eftersom sjukförsäkringen redan är fullt
ut finansierad, går det inte att hävda
annat än att det är fråga om en ren
inkomstskattehöjning. Samtidigt som
skatteuttaget ökar med nästan
15 miljarder kronor höjs marginalskatten
för alla. Därutöver har regeringen
infört en ny löneskatt - den allmänna
löneavgiften - vilket också höjer den
totala skatten på arbete. Dessa
skattehöjningar bör omedelbart
undanröjas.
De avgifter till
socialförsäkringssystemen som i dag tas
ut i form av arbetsgivaravgifter och
motsvarande egenavgifter är i alltför
begränsad omfattning relaterade till de
sociala förmåner de avser finansiera. Av
1995 års arbetsgivaravgifter på
sammanlagt 32,86 procentenheter är
betydligt mindre än hälften (knappt
13 procentenheter) relaterade till
utgående förmåner. Motsvarande andel av
egenavgifterna är knappt
1,5 procentenheter. Till den del
arbetsgivaravgifter och egenavgifter
inte är förmånsrelaterade är de att
betrakta som rena inkomstskatter.
Från Socialdepartementet har aviserats
att man överväger att i ökad
utsträckning ta ut socialavgifter för
också den del av en arbetsinkomst som
inte berättigar till några förmåner.
Därmed skärps marginalskatten på arbete
ytterligare - tvärtemot inriktningen för
den överenskommelse om nytt
pensionssystem som träffades mellan den
förra regeringen och Socialdemokraterna.
Enligt denna överenskommelse skall en
del av pensionsavgiften betalas av
löntagarna med en motsvarande höjning av
bruttolönen. För att göra skatterna mera
synliga och för att kunna stärka
sambandet mellan avgifter och utgående
förmåner bör betalningsansvaret för
samtliga socialförsäkringsavgifter
överföras till löntagarna med
motsvarande höjning av bruttolönen.
Utskottet anser att avgifterna så långt
möjligt bör relateras till utgående
förmåner. Därigenom minskar skattekilen
på arbete, även om det är osannolikt att
obligatoriska, förmånsrelaterade
socialavgifter helt saknar snedvridande
skadeverkningar. Skadeverkningarna är
åtminstone väsentligt mindre än om det
vore frågan om en ren skatt. De
arbetsgivaravgifter som inte är att
hänföra till något av
socialförsäkringssystemen bör successivt
slopas.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
Därmed tillstyrks motion Fi15 (m)
yrkandena 21 och 22.
dels att utskottets hemställan under 13
bort ha följande lydelse:
13. beträffande egenavgifter och
löneavgifter
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi15 yrkandena 21 och 22 som
sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
28. Egenavgifter och löneavgifter (mom.
13, motiveringen)
Anne Wibble (fp) anser att den del av
utskottets yttrande som under rubriken
Egenavgifter och löneavgifter börjar med
Finansutskottet vill och slutar med
för socialförsäkringsavgifter bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet anser att
egenavgifterna till sjukförsäkringen
inte bör höjas. Avsikten med höjningen
är att dölja att en obligatorisk avgift
i praktiken används för att finansiera
den icke obligatoriska
arbetslöshetsförsäkringen. Utskottet
förordar i annat sammanhang övergång
till en allmän obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring och den bör
delvis finansieras med egenavgifter.
Utskottet kan inte biträda förslaget i
motion Fi15 (m) att reglerna för
socialavgifter bör ändras så att
betalningsansvaret för samtliga
socialförsäkringsavgifter överförs till
löntagarna med motsvarande höjning av
bruttolönen.
29. Skatteundandragande m.m. (mom. 14)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Skatteundandragande
m.m. börjar med Finansutskottet
instämmer och slutar med yrkande 31
bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill framhålla att det
för en sund konkurrens är av största
betydelse att bekämpa ekobrotten. I
vissa branscher är det utomordentligt
svårt att överleva och hävda sig om man
följer regelboken. Detta är självfallet
helt oacceptabelt. Om den etiska
ansatsen uteblir riskerar vi att
ohederligheten breder ut sig. I den
långsiktiga kampen mot den ekonomiska
brottsligheten är samhällets förankring
i en god etik av avgörande betydelse.
När etiken uteblir och lagens
efterlevnad hotas måste staten gripa in.
Lagstiftningen måste vara klar och
entydig för att minimera riskerna för
missbruk och oönskade beteenden.
Normöverföring i hem och skola är
förmodligen den viktigaste insatsen mot
ekobrottslighet på längre sikt.
För att snabbt få grepp om den alltmer
utbredda ekonomiska brottsligheten menar
utskottet - i likhet med
Kristdemokraterna - att en central
myndighet bör inrättas som samordnar och
verkställer arbetet mot ekobrott. Ett
väl fungerande samarbete mellan polis,
åklagare, kronofogde- och
skattemyndigheter är nödvändigt för att
uppnå bra resultat.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
Motion Fi18 (kds) yrkande 31 tillstyrks
därmed.
dels att utskottets hemställan under 14
bort ha följande lydelse:
14. beträffande skatteundandragande
m.m.
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi18 yrkande 31 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m),
Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m)
och Per Bill (m) anser att den del av
utskottets yttrande som under rubriken
Skatteundandragande m.m. börjar med
Finansutskottet instämmer och slutar
med (kds) yrkande 31 bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet vill erinra om att
kampen mot ekonomisk brottslighet är
viktig för att upprätthålla det allmänna
rättsmedvetandet. Den borgerliga
regeringen vidtog flera krafttag på
detta område.
För att kunna etablera en hög
skattemoral är det viktigt att skatterna
upplevs som rättvisa. De får inte vara
godtyckliga. Ingrepp av typen
engångsskatter leder till att
skattemoralen undergrävs.
Utskottet vill dock inte nu i detalj
reglera de organisatoriska formerna för
arbetet mot ekobrott. Därmed avstyrks
motion Fi18 (kds) yrkande 31.
31. Arbetsmarknadspolitikens inriktning
(mom. 15)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m),
Fredrik Reinfeldt (m) och Per Bill (m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken
Arbetsmarknadspolitikens inriktning
börjar med "Finansutskottet ansluter
sig" och slutar med "Fi15 (m) yrkande 4"
bort ha följande lydelse:
Dagens höga svenska arbetslöshet är
både oacceptabel och onödig. En för hög
beskattning av arbete, i synnerhet
tjänster, en stel
arbetsmarknadslagstiftning och en
oflexibel lönebildning tvingar människor
till arbetslöshet trots att det finns
arbete som behöver utföras.
I motion Fi15 av Moderata
samlingspartiet analyseras
arbetslösheten i det breda perspektiv
som propositionen saknar. Motionärerna
framhåller att det är anmärkningsvärt
att regeringen tycks acceptera en
strukturarbetslöshet på 10 %. De anser
också att det blir alltmer uppenbart att
regeringens hittillsvarande insatser mot
arbetslösheten misslyckats.
Finansutskottet delar denna bedömning.
Åtgärdas inte de strukturproblem som
finns på den svenska arbetsmarknaden
kommer de att utgöra ett allt
allvarligare hinder för konkurrenskraft,
tillväxt och flera riktiga arbeten. Den
ökade rörligheten i ekonomin i stort,
globaliseringen och genombrottet för
informationstekniken kommer att göra det
nödvändigt att organisera
arbetsmarknaden på ett sätt som gör
snabba anpassningar möjliga.
Enligt utskottets mening svarar inte
regeringens politik mot de krav som
morgondagens arbetsmarknad ställer.
Arbetslöshetssituationen riskerar därmed
att förvärras ytterligare.
Det motstånd mot en mer dynamisk
lönebildning som framträder i
propositionen är inte konstruktivt.
Dagens svenska lönestruktur leder både
till svårigheter att utveckla en marknad
för tjänster och till att incitamenten
investera i mer produktiv kunskap blir
otillräckliga.
En alltför hårt reglerad arbetsmarknad
är en av huvudorsakerna till
företagsamhetens stagnation under de
senaste decennierna. Arbetsrätten bör
därför enligt utskottets mening
reformeras i två etapper. I ett första
steg bör lagstiftningen återställas till
vad som gällde under 1994. I ett andra
steg bör en mera genomgripande
avreglering komma till stånd, syftande
bl.a. till en utveckling mot mera
individuella anställningsavtal.
Enligt finansutskottets mening måste en
mer fundamental förändring av
arbetslöshetsförsäkringen komma till
stånd. Försäkringen bör innehålla starka
incitament för den enskilde att söka och
ta arbete. I enlighet med Moderata
samlingspartiets förslag bör den därför
förses med en "bortre parentes" vid 300
dagar. Den bör också göras allmän och
inte vara kopplad till de fackliga
organisationerna.
Som en följd av de åtgärder som
utskottet här förordat kan
arbetsmarknadspolitiken ges en rimligare
uppgift och koncentreras till dem som
har särskilda behov av stöd, framför
allt de som riskerar
långtidsarbetslöshet.
Lönebildningen måste främja en större
lönevariation. Regeringens negativa
inställning till en mer varierad
lönesättning leder både till att många
arbeten inte kommer ut på marknaden och
till att investeringar i utbildning
lönar sig illa. Effekten av det blir
högre arbetslöshet och risk för
kompetensunderskott eller
kompetensflykt. Lönebildningen skall ge
signaler om lämplig
utbildningsinriktning. Om lönebildningen
fungerar väl kommer flera att välja att
studera t.ex. teknik och naturvetenskap.
Lönebildningens möjlighet att stimulera
investeringar i produktivt kunnande kan
inte ersättas på annat sätt.
Med den politik som utskottet ställt
sig bakom i det föregående kommer
arbetsmarknadspolitiken att ges en
rimligare uppgift. Lägre skatter på
arbete, mindre krångel för och i
företag, och en arbetslöshetsförsäkring
som ger starka incitament till ett
aktivt arbetssökande minskar
arbetslösheten och statens kostnader för
den. Det är samtidigt viktigt att de
arbetsmarknadsinsatser som ändå kommer
att krävas är väl avpassade till den
enskildes behov och av hög kvalitet.
Detta kan uppnås bl.a. genom att
åtgärderna i högre grad
konkurrensutsätts. Som framhålls i den
moderata motionen skulle man med
konkurrerande institutioner bättre kunna
främja en förnyelse av åtgärderna.
Moderata samlingspartiet föreslog i
våras en ytterligare sänkning av
kompensationen vid olika former av
frånvaro från arbete, både därför att
det innebär direkta besparingar för
staten och därför att det ökar
incitamenten att arbeta, vilket leder
till ökad tillväxt. Åtgärder av detta
slag framstår enligt utskottets mening
som befogade. Utskottet föreslår därför
att regeringen ger Sjuk- och
arbetsskadeberedningen direktiv att
utreda förslag om en allmän
inkomstbortfallsförsäkring.
Vad finansutskottet här anfört innebär
att utskottet biträder motion Fi15 (m)
yrkandena 4 och 29.
dels att utskottets hemställan under 15
bort ha följande lydelse:
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi15 yrkandena 4 och 29 samt
med avslag på motionerna 1995/96:Fi16
yrkande 4, 1995/96:Fi17 yrkandena 3
och 12 samt 1995/96:Fi18 yrkande 37
som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om
arbetsmarknadspolitikens inriktning,
om en bortre parentes i
arbetslöshetsförsäkringen och om
tilläggsdirektiv till Sjuk- och
arbetsskadeberedningen,
32. Arbetsmarknadspolitikens inriktning
(mom. 15)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken
Arbetsmarknadspolitikens inriktning
börjar med "Finansutskottet ansluter
sig" och slutar med "Fi18 (kds) yrkande
37" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet får med anledning härav
anföra följande. Vårt samhälles oförmåga
att generera nya arbeten är ett allt
överskuggande problem som behöver en
politisk lösning. Trots
socialdemokratiska vallöften om minskad
arbetslöshet är den öppna arbetslösheten
nu högre än för ett år sedan.
Av helt avgörande betydelse är hur den
långsiktiga utvecklingskraften skall
kunna öka, men denna centrala
frågeställning berör inte regeringen i
sin proposition. Den innehåller mest
allmänt välvilliga formuleringar - om
t.ex. betydelsen av utbildning - men
saknar på flera viktiga områden konkreta
förslag. Dessutom är de få konkreta
förslag som finns illa underbyggda och
svarar inte mot de krav som riksdagen
tidigare ställt. Bl.a. gäller detta
förslaget till ändrad
arbetslöshetsersättning som inte bygger
på ett sådant fullgott underlag som både
arbetsmarknadsutskottet och
finansutskottet krävde då riksdagen i
våras fattade ett principbeslut i
frågan.
För att komma till rätta med de rådande
sysselsättningsproblemen måste andelen
egenföretagare öka. En effekt av det
blir med säkerhet att andelen
sysselsatta växer mot full
sysselsättning. Man måste komma bort
från föreställningen att Sverige är en
nation av löntagare.
En aktiv arbetsmarknadspolitik är
viktig och kan ge positiva effekter, men
det står helt klart att en sådan politik
inte ensam löser Sveriges ekonomiska
problem.
Utskottet noterar att regeringen har
insett att lönebildningen är ett
problem, men att inbjuda
arbetsmarknadens parter till
överläggningar är knappast något
nydanande. Även om det är parterna på
arbetsmarknaden som har det yttersta
ansvaret för att problemen med
lönebildningen löses borde den
värderingen ändå tillåtas att det skulle
vara bra om lönesättningen premierade
kompetens och utbildning och inte
försvårade ungdomars inträde på
arbetsmarknaden.
Utskottet har stor tilltro till den
aktiva arbetsmarknadspolitiken och
arbetslinjen. Det är dock uppenbart att
arbetsmarknadspolitiken för närvarande
bär en alltför stor börda.
Arbetsmarknadsmyndigheterna tycks tidvis
ha svårt att göra av med anslagna medel.
Alltför många stödsystem riskerar att
tränga undan normala arbetstillfällen.
Ett annat problem är att många tycks
söka sig till s.k. aktiva insatser
enbart för att kvalificera sig för
kontantstöd. Därför bör anslagen
begränsas och reglerna för
arbetslöshetsförsäkringen reformeras.
Utskottet har ingen invändning mot att
reglerna i arbetslöshetsförsäkringen
stramas upp så att den tydligare blir en
omställningsförsäkring med en bortre
parentes . Rundgången måste brytas.
Med hänvisning till det anförda
tillstyrker utskottet motion Fi16 (fp)
yrkande 4.
dels att utskottets hemställan under 15
bort ha följande lydelse:
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi16 yrkande 4 samt med avslag
på motionerna 1995/96:Fi15 yrkandena 4
och 29, 1995/96:Fi17 yrkandena 3 och 12
samt 1995/96:Fi18 yrkande 37 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om
arbetsmarknadspolitikens inriktning,
33. Arbetsmarknadspolitikens inriktning
(mom. 15)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken
Arbetsmarknadspolitikens inriktning
börjar med "Finansutskottet ansluter
sig" och slutar med "Fi15 (m) yrkande 4"
bort ha följande lydelse:
Kampen mot arbetslösheten och kampen
för sunda statsfinanser är två sidor av
samma mynt och de viktigaste
utgångspunkterna för en framåtsyftande
och uthållig politik. Strategin skall
bygga på en grundläggande
samhällsförändring i riktning mot ett
jämlikt och jämställt samhälle i
ekologisk balans.
Propositionen innehåller en del
positiva inslag i fråga om synen på den
ekonomiska utvecklingen, men de konkreta
åtgärderna och systemförändringarna
präglas av politisk uppgivenhet.
Antagandet om en 10-procentig total
arbetslöshet vid sekelskiftet är helt
oacceptabelt.
Dagens arbetslöshetsnivå är ohållbar.
Därför behövs en mer aktiv och
sysselsättningsbefrämjande ekonomisk
politik. Den offentliga sektorn måste få
ett större samhällsekonomiskt utrymme.
Den planerade sysselsättningsminskningen
på närmare 100 000 personer inom den
offentliga sektorn måste förhindras.
Försämringen av ersättningsnivån i
bl.a. a-kassan minskar möjligheterna
till en stärkt tillväxtkraft i ekonomin.
Arbetslösa tvingas acceptera arbeten med
mycket låga löner, vilket skapar en
låglönesektor. Effekten blir ökade
klassklyftor med invandrare och
lågutbildade kvinnor som den nya
underklassen.
Det är regeringen som har det avgörande
ansvaret för att de nominella
löneuttagen hamnar på en nivå som är
samhällsekonomiskt hållbar. Därför är
det fel att peka ut
fackföreningsrörelsen som ansvarig för
regeringens misslyckande med att få ner
arbetslösheten. Trots devalveringsgödda
övervinster i exportsektorn har varje
regeringsinitiativ saknats för att
konstruktivt underlätta avtalsrörelsen.
Regeringen bör i detta syfte nu lägga
fram förslag om antingen höjd
bolagsskatt eller vinstdispositioner för
kompetensutveckling under
löntagarinflytande.
I det nuvarande läget vore det önskvärt
med breda löneavtal som täcker hela
arbetsmarknaden. Bristen på samordning i
förhandlingarna och frånvaron av
utvecklade arbetsvärderingsinstrument
vidmakthåller lönediskrimineringen av
kvinnor och kvinnodominerade arbeten.
På det arbetsmarknadspolitiska området
saknar regeringen varje förslag som
skulle kunna stimulera sysselsättningen
eller höja kunskapsnivån. De föreslagna
begränsningarna av ersättningsrätten
inom arbetslöshetsförsäkringen har
ingenting med tillväxtpolitik att göra.
Det krävs större resurser och bättre
precision i arbetsmarknadspolitiken. Den
starka pressen på
arbetsmarknadspolitiken har lett till
att aktiva åtgärder har fått stå
tillbaka för passiva. Bördan kommer att
vara fortsatt tung om arbetslösheten
inte pressas ned. Politiken måste
inriktas på att hävda arbetslinjen och
att stödja särskilt utsatta grupper.
Arbetsgivarnas ansvar måste öka när det
gäller rehabilitering och handikappade.
Lägre ersättningsnivåer och osäkra
ersättningsperioder genom den bortre
parentesen kommer att få destruktiva
effekter. Åtgärderna förstärker inte den
offentliga ekonomin nämnvärt, men leder
till minskad trygghet och välfärd. I
själva verket försvåras därmed den
aktiva arbetsmarknadspolitikens
möjligheter och de arbetslösas beredskap
till omställning. Det är orimligt att
utförsäkrade skall tvingas leva på
socialbidrag. Det är en del av
regeringens systemskifte.
Regeringsförslagen läggs fram utan
konsekvensutredningar. Det är olyckligt,
inte minst med tanke på att en sittande
utredning har till uppgift att utarbeta
ett samlat förslag. Behovet av
konsekvensutredningar är något som har
betonats inte bara av Vänsterpartiet
utan med skärpa har det framhållits även
av såväl arbetsmarknadsutskottet som
finansutskottet. Analysen är bristfällig
och flera av förslagen är inkonsekventa.
Arbetsmarknadsutskottets kompletteringar
och övergångsregler kan inte dölja detta
faktum. Att ett lagstiftningsarbete som
berör så många människors trygghet i
svåra situationer tillåts ske med den
nonchalans som utmärkt regeringens
förslag i denna fråga är
häpnadsväckande. Nu, liksom under den
borgerliga regeringens tid, fattas
dessutom beslut som knappast hinner
göras kända bland berörda innan de
träder i kraft.
Man kan inte motivera besparingar i
arbetslöshetsförsäkringen med hänvisning
till att försäkringssystemet för
närvarande inte är fullt ut finansierat.
Ett sådant resonemang måste avvisas med
skärpa eftersom det tycks bygga på att
det skulle finnas ett utgiftstak för a-
kassan. Det är inte de arbetslösa som
genom försämringar av sin rätt till
ersättning skall axla denna börda.
Försäkringen måste ses som en del av den
aktiva arbetsmarknadspolitiken, vilken i
sin tur är integrerad i den ekonomiska
politikens huvuduppgift - att kraftfullt
bekämpa arbetslösheten. Kostnaden för
dessa insatser måste hela samhället
bära. Utskottet kan inte heller ansluta
sig till det synsätt som ligger bakom
propositionens betoning av det
försäkringsmässiga inslaget i
försäkringen.
Utskottet accepterar de skärpta
reglerna mot fusk. Förmodligen handlar
det dock mest om utökad kontroll och
tillämpning av regelverket för att komma
till rätta med fusk och missbruk.
Bedömningarna av missbrukets omfattning
grundar sig dessutom på rena gissningar.
Regeringsförslaget innebär kraftiga
straffskärpningar. I flera fall blir det
fråga om dubbla och tredubbla straff.
Denna fråga borde få en mer välgrundad
belysning i samband med pågående
utredning. Jämförelser med situationen i
andra socialförsäkringssystem och
straffsatser i ekonomiska termer vid
andra förseelser och brott borde
utvärderas. Beslutet bör nu ses som en
stark politisk markering med
förhoppningsvis preventiva effekter.
Med hänvisning till det anförda
tillstyrker utskottet motion Fi17 (v)
yrkandena 3 och 12. Övriga i
sammanhanget berörda motioner bör
avstyrkas.
dels att utskottets hemställan under 15
bort ha följande lydelse:
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi17 yrkandena 3 och 12 samt
med avslag på motionerna 1995/96:Fi15
yrkandena 4 och 29, 1995/96:Fi16
yrkande 4 samt 1995/96:Fi18 yrkande 37
som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om
arbetsmarknadspolitikens inriktning,
34. Arbetsmarknadspolitikens inriktning
(mom. 15)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken
Arbetsmarknadspolitikens inriktning
börjar med "Finansutskottet ansluter
sig" och slutar med "Fi18 (kds) yrkande
37" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet får med anledning härav
anföra följande. Propositionen svarar
inte mot de förväntningar som funnits om
konkreta förslag för att stimulera
tillväxten och pressa ned
arbetslösheten. Regeringen verkar ha
resignerat. Problemen kan inte lösas med
traditionell arbetsmarknadspolitik. I de
delar propositionen innehåller konkreta
förslag bygger inte dessa på sådant
fullgott underlag som både
arbetsmarknadsutskottet och
finansutskottet krävde då riksdagen i
våras fattade ett principbeslut i
frågan.
Tillväxtpolitiken måste byta innehåll
och ge plats för insatser som främjar de
reella förutsättningarna för tillväxt.
Man måste åstadkomma ett gynnsammare
klimat för små- och nyföretagande i hela
landet. Företagaren måste våga ta risker
och våga nyanställa. Familjeföretagaren
måste stimuleras. Med en riktig strategi
för tillväxt bör arbetslösheten ha
kunnat nedbringas till ca 5 % inom en
femårsperiod.
Den förda politiken under det senaste
året har inte varit lyckad - det riktade
anställningsstödet,
ungdomsintroduktionen och uppsägningarna
i kommuner och landsting är tydliga
exempel på regeringens misslyckanden.
För att tillväxten skall stimuleras
måste arbetsmarknadspolitiken
reformeras. Den skall stimulera
arbetskraftens rörlighet och samhällets
strukturomvandling. Politiken bör utgå
från subsidiaritetsprincipen -
samhällets nivå skall vara stödjande när
så krävs, utan att skada den ordinarie
arbetsmarknaden.
Arbetsrätten skall värna om den
anställde i förhållandet gentemot
arbetsgivaren. En trygghet för den
anställde är en styrka för företagen. På
vissa områden fungerar dock de nuvarande
reglerna som ett hinder för
företagsexpansion.
Man bör därför återgå till vad som
gällde under år 1994 i fråga om tur
ordning, blockader och fackligt veto.
Tiden för visstidsanställning bör
därutöver förlängas ytterligare, från i
dag högst sex månader till två år.
Dessutom bör man förkorta den tid under
vilken en uppsagd under 55 år har
återanställningsrätt från i dag tolv
till sex månader.
Regeringen skjuter de nödvändiga
besluten om en modernisering och
reformering på framtiden. Detta är
beklagligt.
Regeringens förslag om skärpning av
arbetsvillkoret och kraftfullare
åtgärder mot fusk bör tillstyrkas.
Alla på arbetsmarknaden bör
tillförsäkras ett rimligt
försäkringsskydd. Därför bör den
allmänna och obligatoriska
arbetslöshetsförsäkring som gällde under
andra halvåret 1994 återinföras.
Ersättningsnivån bör samtidigt höjas
till 80 % av inkomsten.
Med hänvisning till det anförda
tillstyrker utskottet motion Fi18 (kds)
yrkande 38. Övriga berörda motioner
avstyrks i motsvarande delar.
dels att utskottets hemställan under 15
bort ha följande lydelse:
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi18 yrkande 37 samt med
avslag på motionerna 1995/96:Fi15
yrkandena 4 och 29, 1995/96:Fi16
yrkande 4 samt 1995/96:Fi17 yrkandena
3 och 12 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om
arbetsmarknadspolitikens inriktning,
35. Återgång till 1994 års
arbetsrättsliga regler (mom. 16)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m),
Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m),
Mats Odell (kds) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Återgång till 1994
års arbetsrättsliga regler börjar med
"Finansutskottet ansluter sig" och
slutar med "Fi18 (kds) yrkande 11" bort
ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att en återgång
bör ske till de regler i LAS och MBL i
enlighet med vad som utvecklats i
reservation 1 till
arbetsmarknadsutskottets betänkande
1995/96:AU3. Genom den
socialdemokratiska återställarpolitiken
för ett år sedan försämrades
förutsättningarna för tillkomsten av nya
arbeten. Den bidrog också till att en
önskvärd expansion av småföretagen
motverkades.
Finansutskottet tillstyrker således
motionerna Fi15 (m) yrkande 27, Fi16
(fp) yrkande 18 och Fi18 (kds) yrkande
11.
dels att utskottets hemställan under 16
bort ha följande lydelse:
16. beträffande återgång till 1994
års arbetsrättsliga regler
att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:Fi15 yrkande 27,
1995/96:Fi16 yrkande 18 samt
1995/96:Fi18 yrkande 11 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om första steget i en
arbetsrättslig reform,
36. Den framtida inriktningen av
arbetsrätten (mom. 17)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m),
Fredrik Reinfeldt (m) och Per Bill (m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Den framtida
inriktningen av arbetsrätten börjar med
"Finansutskottet biträder" och slutar
med "Fi16 (fp) yrkande 19" bort ha
följande lydelse:
Arbetsrätten har i realiteten
utvecklats till en
privilegielagstiftning för dem som har
ett arbete. Framför allt ungdomar stängs
ute. De problem som en rigid arbetsrätt
skapar kommer att ytterligare
accentueras när kravet på rörlighet på
arbetsmarknaden tilltar.
Arbetsrätten bör reformeras i två steg.
Först bör på det sätt utskottet
redovisat på annan plats i detta
betänkande en återgång ske till vad som
gällde under 1994.
Den fortsatta reformeringen bör ta
sikte på mera grundläggande förändringar
enligt vad som föreslås av Moderata
samlingspartiet. Merparten av dagens
arbetsrätt bör avvecklas och ersättas
med en lag som anger de grundläggande
villkoren för arbetsmarknaden, t.ex. i
fråga om arbetsmiljön.
Om större möjlighet ges till
individuella anställningsavtal reduceras
kollektivavtalen i betydelse. En viktig
del av reformeringen är att man inte bör
utgå från den permanenta anställningen
som en huvudregel. Projektanställningar
och, inte minst, eget företagande kommer
i framtiden att bli lika viktigt.
Lagstiftningen måste ta hänsyn till
detta.
Vad utskottet här anfört innebär att
utskottet tillstyrker motion Fi15 (m)
yrkande 28.
dels att utskottets hemställan under 17
bort ha följande lydelse:
17. beträffande den framtida
inriktningen av arbetsrätten
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi15 yrkande 28 och med
anledning av motion 1995/96:Fi16
yrkande 19 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört om andra steget i en
arbetsrättslig reform,
37. Den framtida inriktningen av
arbetsrätten (mom. 17)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Den framtida
inriktningen av arbetsrätten börjar med
"Finansutskottet biträder" och slutar
med "Fi16 (fp) yrkande 19" bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet instämmer i Folkpartiet
liberalernas uppfattning att företagen
måste kunna nyrekrytera personal på
rimliga villkor.
Till en början bör Socialdemokraternas
återställare återställas på det sätt
utskottet redovisat på annan plats i
detta betänkande. Man bör sedan gå
vidare med de förslag som diskuterades i
den förra arbetsrättskommittén t.ex. om
uppdragstagare och nya former för att
anlita arbetskraft.
dels att utskottets hemställan under 17
bort ha följande lydelse:
17. beträffande den framtida
inriktningen av arbetsrätten
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi16 yrkande 19 och med
anledning av motion 1995/96:Fi15
yrkande 28 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört om andra steget i en
arbetsrättslig reform,
38. Arbetstidsfrågor (mom. 18)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Arbetstidsfrågor
börjar med "Finansutskottet biträder
även" och slutar med "Fi18 (kds) yrkande
38" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att det är fullt
legitimt att den enskilde kan vilja
variera sin arbetstid i olika skeden av
livet. Den samhälleliga regleringen bör
vara så begränsad som möjligt. Det finns
särskilt starka skäl att decentralisera
avtal om arbetstider. Försök med
flexibla arbetstider bör välkomnas.
Arbetsgivarna bör tillmötesgå
individuella önskemål om arbetstiden och
dess förläggning.
Med det anförda biträder utskottet
förslaget i motion Fi16 (fp) yrkande 18.
dels att utskottets hemställan under 18
bort ha följande lydelse:
18. beträffande arbetstidsfrågor
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi16 yrkande 25 och med avslag
på motionerna 1995/96:Fi17 yrkande 4
och 1995/96:Fi18 yrkande 38 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om samhällets
reglering av arbetstider,
39. Arbetstidsfrågor (mom. 18)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Arbetstidsfrågor
börjar med "Finansutskottet biträder
även" och slutar med "Fi18 (kds) yrkande
38" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill i denna fråga
framhålla följande. Skall
arbetslöshetsproblemet kunna lösas
långsiktigt måste man bland andra
åtgärder också inrikta sig på att
förkorta och omfördela arbetstiden. Till
en början bör övertiden begränsas,
vilket skulle ge omedelbara
sysselsättningseffekter. En extra
arbetsgivaravgift som ökas ytterligare
när gällande tak passeras bör övervägas
på allt övertids- och mertidsarbete. Det
skulle också gynna deltidsarbetande som
vill utöka sin arbetstid. En generell
sänkning av arbetstiden bör sedan ske i
två steg till 30 timmars arbetsvecka
efter år 2000.
Inte bara sysselsättningsskäl talar för
arbetstidsförkortning utan även
jämställdhet, arbetsmiljö, hälsa och
livskvalitet. En stödfond bör inrättas
för arbetsgivare som deltar i
försöksverksamhet.
Vad utskottet här anfört innebär att
utskottet tillstyrker motion Fi17 (v)
yrkande 4.
dels att utskottets hemställan under 18
bort ha följande lydelse:
18. beträffande arbetstidsfrågor
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi17 yrkande 4 och med avslag
på motionerna 1995/96:Fi16 yrkande 25
och 1995/96:Fi18 yrkande 38 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om arbetstider,
40. Arbetstidsfrågor (mom. 18)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Arbetstidsfrågor
börjar med "Finansutskottet biträder
även" och slutar med "Fi18 (kds) yrkande
38" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet instämmer i
Kristdemokraternas förslag att
arbetsmarknadsmedel bör kunna utnyttjas
för att bekosta ett sabbatsår för
personer mellan 45 och 55 år. Detta
skulle ge många möjlighet att komma in i
en ny yrkesmässig bana samtidigt som
vikariaten skulle leda till att
arbetslösheten minskar.
Vad utskottet här anfört innebär att
utskottet tillstyrker motion Fi18 (kds)
yrkande 38.
dels att utskottets hemställan under 18
bort ha följande lydelse:
18. beträffande arbetstidsfrågor
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi18 yrkande 38 och med avslag
på motionerna 1995/96:Fi16 yrkande 25
och 1995/96:Fi17 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om ett sabbatsår,
41. Jämställdhetsfrågor (mom. 19)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Jämställdhetsfrågor
börjar med "Finansutskottet anser" och
slutar med "samt Fi24 (fp)" bort ha
följande lydelse:
Ett mera jämställt samhälle befrämjar
tillväxt. Jämställdhetsperspektivet
måste finnas med hela tiden, men det
saknas i regeringens proposition.
Utvecklingskraften hos kvinnor måste
släppas fram. De måste ges bättre
utbildningsmöjligheter, bättre
möjligheter att starta företag och
bättre förutsättningar att använda sin
entreprenörsanda.
Man måste också gå vidare för att komma
till rätta med löneskillnaderna. En
viktig förutsättning för att kvinnor
skall bli villiga att satsa på studier
och förkovran är att de orättvisa
löneskillnaderna undanröjs. En
kommission bör ta ett helhetsgrepp på
frågan om de orättvisa löneskillnaderna.
Utskottet biträder med det anförda
motionerna Fi23 (fp) yrkandena 1 och 4
samt Fi24 (fp).
dels att utskottets hemställan under 19
bort ha följande lydelse:
19. beträffande jämställdhetsfrågor
att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:Fi23 yrkandena 1
och 4 samt 1995/96:Fi24 och med avslag
på motion 1995/96:Fi49 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om det fortsatta
jämställdhetsarbetet,
42. Jämställdhetsfrågor (mom. 19)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Jämställdhetsfrågor
börjar med "Vad beträffar de" och slutar
med "Fi49 yrkandena 1-3" bort ha
följande lydelse:
Arbetslösheten bland kvinnor ökar nu.
Skall alla de kvinnor som tvingas lämna
sina arbeten när den offentliga sektorn
skärs ned kunna komma tillbaka till
arbetsmarknaden krävs omfattande
satsningar på kompetensutveckling. Över
huvud taget är kvinnors rätt till
kompetensutveckling en hävstång i kampen
för jämställdhet. Utskottet anser därför
att Vänsterpartiets tidigare förslag om
ett särskilt kompetensutvecklingsprogram
bör aktualiseras.
Utskottet beklagar att regeringen även
i detta sammanhang står passiv inför det
stora behov som finns av att förändra
den könssegregerade arbetsmarknaden,
liksom av att upphäva den
könsdiskriminering som fortfarande
präglar arbetslivet. Initiativ på dessa
områden skulle befrämja tillväxt och
sysselsättning och förstärka kvinnors
makt. Utskottet vill peka på de förslag
som tidigare lagts fram av
Vänsterpartiet om ökade resurser till
JämO, tvingande regler om
arbetsvärdering och särskilt löneutrymme
för att avveckla lönediskrimineringen.
Dessa förslag har högsta prioritet.
Det förekommer alltför ofta att
offentliga utredningar läggs fram utan
den analys och redovisning ur
jämställdhetsperspektiv som skall ske
enligt det generella
jämställdhetsdirektivet. Detta är
allvarligt! Man bör ta fasta på kravet i
Vänsterpartiets motion Fi49 om
tilläggsdirektiv till alla statliga
utredningar och kommittéer, enligt
vilket de skall åläggas att följa
jämställdhetsdirektivet. Innehållet i
detta direktiv måste givetvis även gälla
för regeringens propositioner som
behandlar ekonomiska frågor vilka är av
betydelse för förhållandet mellan
kvinnor och män. Hittills har så inte
skett. Många av de nedskärningar som
gjorts har därför drabbat kvinnor i
avsevärt högre utsträckning än män,
vilket de inte skulle gjort om
jämställdhetsmålet, så som det uttalats
av regeringen, hade varit övergripande.
Utskottet biträder med det anförda
förslagen i motion Fi49 (v). Med
utskottets ställningstagande blir även
motionerna Fi23 (fp) yrkandena 1 och 4
samt Fi24 (fp) delvis tillgodosedda. I
övrigt avstyrks dessa motioner.
dels att utskottets hemställan under 19
bort ha följande lydelse:
19. beträffande jämställdhetsfrågor
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:Fi49 samt med avslag på
motionerna 1995/96:Fi23 yrkandena 1
och 4 och 1995/96:Fi24 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om det fortsatta
jämställdhetsarbetet,
43. En allmän obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring (mom. 20)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m),
Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m),
Mats Odell (kds) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken
Arbetslöshetsförsäkring börjar med
"Finansutskottet anser" och slutar med
"samt Fi18 (kds) yrkande 34" bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet anser att en allmän och
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring av
det slag som gällde under senare delen
av år 1994 bör återinföras. Den skall
vara så utformad att den inte möjliggör
en evig rundgång mellan kontantstöd och
åtgärder. Detta är viktigt för att
understryka försäkringens karaktär av
omställningsförsäkring.
Riksdagen bör som sin mening ge
regeringen till känna vad utskottet här
anfört. Utskottet tillstyrker med det
anförda motionerna Fi16 (fp) yrkande 24
och Fi18 (kds) yrkande 34.
dels att utskottets hemställan under 20
bort ha följande lydelse:
20. beträffande en allmän
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring
att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:Fi16 yrkande 24 och
1995/96:Fi18 yrkande 34 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om en återgång till
det regelverk som gällde under 1994,
44. Arbetslöshetsförsäkring för
företagare (mom. 21)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken
Arbetslöshetsförsäkring börjar med "Av
samma skäl" och slutar med "Fi16 (fp)
yrkande 22" bort ha följande lydelse:
Arbetslöshetsförsäkringen måste ge
företagaren ett skyddsnät om han eller
hon misslyckas. Reglerna är i dag
alltför strikta. Det borde också vara
möjligt att lägga företaget i malpåse .
Nuvarande regler tvingar fram en
avveckling av företag som skulle kunna
ge försörjning i framtiden.
Utskottet biträder med det anförda
motion Fi16 (fp) yrkande 22.
dels att utskottets hemställan under 21
bort ha följande lydelse:
21. beträffande
arbetslöshetsförsäkring för företagare
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi16 yrkande 22 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
45. Skärpta villkor för rätt till
arbetslöshetsersättning
(mom. 22)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m),
Fredrik Reinfeldt (m) och Per Bill (m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Skärpta villkor för
rätt till arbetslöshetsersättning börjar
med "Finansutskottet får i" och slutar
med "Fi17 (v) yrkande 13 och Fi50 (v)"
bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att flera av de
förslag som framförs i propositionen är
mindre väl beredda. Enligt utskottets
mening bör därför regeringsförslaget
ändras i vissa avseenden.
Såsom utskottet närmare utvecklar på
annan plats i detta betänkande bör för
det första en tidsbegränsning införas i
arbetslöshetsförsäkringen och denna bör
i enlighet med Moderata samlingspartiets
förslag sättas till 300 dagar.
Riksdagens beslut år 1994 om en
begränsning av antalet ersättnings
perioder var ett i princip riktigt
beslut, och utskottet beklagar att den
ändrade riksdagsmajoriteten sedermera
undanröjde det innan det hunnit få
verkan. Utskottet anser att regeringen
skyndsamt bör återkomma med förslag som
innebär att arbetslöshetsersättningen
ger ersättning under en tidsbegränsad
period och att man bryter den eviga
rundgången mellan ersättning och sådana
arbetsmarknadspolitiska åtgärder som
kvalificerar för nya ersättnings
perioder.
För det andra bör en övergångsregel
knytas till lagändringarna för att man
skall undvika vissa oönskade effekter.
Utskottet återkommer i det följande till
hur denna övergångsregel skall utformas.
Därjämte föreslår utskottet att
lagförslagen ges en annan teknisk
utformning än den som förordas i
propositionen.
Kostnaderna för utbetalda
arbetslöshetsersättningar är mycket
höga. Fram t.o.m. oktober i år har mer
än 30 miljarder kronor betalats ut
avseende närmare 66 miljoner
ersättningsdagar. Till detta kommer
ersättningar för personer i ALU,
hittills i år nära 3,5 miljarder kronor.
Med nuvarande finansieringsmodell,
4,32 % arbetsmarknadsavgift och en
finansieringsavgift uppgående till 70 %
av den genomsnittliga dagpenningen,
beräknas att en arbetslöshetsnivå på
ungefär 6 % är finansierad. Dessa
uppgifter visar tydligt att det är
angeläget med besparingar inom det
kontanta arbetslöshetsstödet.
Ett sätt att minska kostnaderna är att
kräva en starkare anknytning till
arbetsmarknaden av den som begär
ersättning. Enligt propositionen är det
rimligt att sökanden har varit etablerad
på arbetsmarknaden för att få
arbetslöshetsersättning första gången.
Förutom att åstadkomma en
besparingseffekt är avsikten med
regeringens förslag i denna del att
understryka det försäkringsmässiga
inslaget i försäkringen. Detta sker
genom att reguljärt arbete ges en
central roll vid kvalificeringen för
ersättning.
Liksom regeringen anser utskottet att
den som gör anspråk på arbetslös
hetsersättning skall ha en fast
anknytning till arbetsmarknaden. En
markering av detta slag gjordes när
riksdagen för snart ett år sedan på
förslag av arbetsmarknadsutskottet
beslöt att skärpa det s.k.
arbetsvillkoret. För att starkare betona
kravet på fast anknytning till
förvärvslivet utökades då det antal
dagar som den arbetslöse skall ha
förvärvsarbetat för att få rätt till
ersättning från 75 till 80 fördelat på
minst fem i stället för fyra månader.
Regeringens nu framlagda förslag kan ses
som ytterligare ett steg i samma
riktning.
I kompletteringspropositionen i våras
aviserade regeringen att det skulle
krävas ett arbetsvillkor som endast
består av förvärvsarbete för en första
ersättningsperiod. Regeringsförslaget
går längre än vad som aviserades i så
måtto att inte allt förvärvsarbete skall
kvalificera för en första
ersättningsperiod. I huvudsak skall bara
s.k. reguljärt arbete godtas.
Subventionerade anställningar kan ha mer
eller mindre likhet med reguljärt
arbete. Den föreslagna lösningen
innebär, förutom att
arbetsmarknadsutbildning och
yrkesinriktad rehabilitering hålls
utanför, att man gör åtskillnad mellan
olika slag av förvärvsarbete. Vissa av
staten subventionerade anställningar
skall vara likställda med reguljärt
arbete, åter andra skall bara
kvalificera för ersättning vid fortsatt
arbetslöshet. Anställning med lönebidrag
och med rekryteringsstöd kommer alltjämt
att vara fullt ut kvalificerande för
ersättning och detsamma gäller
nyanställningar med anställningsstöd
(RAS). Däremot kommer
utbildningsvikariat, beredskapsarbete
och arbete i eget företag med starta-
eget-bidrag inte att kvalificera för en
första ersättningsperiod. Det är först
sedan en person en gång påbörjat en
ersättningsperiod som sådant
förvärvsarbete kan tillgodoräknas.
Utskottet är med hänsyn till behovet av
besparingar i
arbetslöshetsersättningarna berett att
ställa sig bakom regeringsförslagen med
vissa reservationer som utvecklas nedan.
Som ett komplement till det nu
framlagda förslaget anser utskottet att
A-kasseutredningen bör överväga
möjligheten att ytterligare förlänga den
tid som en person skall ha
förvärvsarbetat för att komma i fråga
för en första ersättningsperiod.
Utskottet anser att en sådan skärpning
av arbetsvillkoret är ett enkelt sätt
att uttrycka kravet på fast förankring
på arbetsmarknaden. En betydande
besparing skulle kunna uppnås på det
sättet.
Med regeringsförslaget kan det inträffa
att en person med ett upparbetat
arbetsvillkor som anvisas en
subventionerad anställning går miste om
rätt till ersättning vid senare
inträffad arbetslöshet. Denna
subventionerade anställning kvalificerar
inte för en första ersättningsperiod och
till följd av att tiden i anställningen
inte föreslås bli överhoppningsbar
enligt 8 § kan det upparbetade
arbetsvillkor som föregick den
subventionerade anställningen gå
förlorat.
Finansutskottet anser inte att detta
utgör något betydande praktiskt problem.
Enligt utskottets mening skall inte en
person som blivit arbetslös omedelbart
erbjudas en arbetsmarknadspolitisk
åtgärd. Personen måste själv förväntas
söka arbete. I det fallet kommer en
person som har ett upparbetat villkor
att kunna erhålla ersättning varvid 7 §
gäller.
Enligt finansutskottets mening finns
det dock skäl att göra en annan
bedömning i ett mycket ringa antal fall.
Det gäller personer som tidigare inte
uppburit ersättning men som hade ett
upparbetat arbetsvillkor när de före den
1 januari 1996 påbörjade en
arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Som en
följd av regeringens förslag kommer
dessa personer inte längre att kunna få
ersättning efter avslutad
arbetsmarknadspolitisk åtgärd. När de
accepterade åtgärden visste de inte att
den skulle komma att påverka deras
ersättningsrätt negativt. Med hänsyn
härtill bör denna grupp behandlas i
särskild ordning.
Problemet kan lösas genom en särskild
övergångsbestämmelse. Utskottet har
erfarit att ett mycket litet antal
personer berörs och att den finansiella
effekten därför är begränsad.
Utskottet föreslår även en annan ändring
i lagförslaget. Som det nu utformats
görs det i 6 § till en definitionsfråga
om en subventionerad anställning eller
verksamhet med starta-eget-bidrag skall
anses som förvärvsarbete. I 6 § anses
sådant arbete inte som förvärvsarbete,
medan 7 § i lagförslaget bygger på att
det utgör förvärvsarbete. En bättre
lösning vore enligt utskottets mening
att i båda lagrummen utgå från att det
är förvärvsarbete, men i 6 § föreskriva
att det inte får tillgodoräknas vid
uppfyllande av arbetsvillkoret.
Med dessa ändringar skulle 6 § andra
stycket i resp. lag kunna ges följande
lydelse:
Vid prövning av arbetsvillkoret bortses
från förvärvsarbete som 1. arbetsgivaren
finansierat med stöd av lagen (1995:411)
om tillfällig avvikelse från lagen
(1981:691) om socialavgifter eller
förordningen (1987:411) om
beredskapsarbete, eller som 2. bedrivits
med stöd av förordningen (1984:523) om
bidrag till arbetslösa m.fl. som startar
egen näringsverksamhet.
Utskottet konstaterar i sammanhanget att
de nya reglerna inte innebär någon
förändring i fråga om möjligheterna att
uppfylla medlemsvillkoret. Enligt 47 §
kan var och en som uppfyller villkor i
kassans stadgar om arbete inom dess
verksamhetsområde bli medlem. Ett krav
är dock att förvärvsarbete utförs i
genomsnitt minst 17 timmar per vecka.
I fråga om utbildningsvikariaten finns
det enligt utskottets mening anledning
till ett förtydligande. Den nya regeln
avser endast den som ersätter en
arbetstagare som utbildar sig.
Ersättaren kan således inte kvalificera
sig för en första ersättningsperiod
genom vikariatet.
Med de nu angivna ändringarna är
utskottet berett att ställa sig bakom
regeringsförslaget. Utskottet återkommer
till kostnadseffekterna av förslagen
längre fram i detta betänkande.
Ställningstagandet innebär att
motionerna Fi17 (v) yrkande 13 och Fi50
(v) bör avstyrkas.
dels att den del av utskottets yttrande
som sju sidor längre fram under rubriken
Kostnadseffekter börjar med "Regeringen
räknar i" och slutar med
"nettoförstärkning på 10 miljoner
kronor" bort ha följande lydelse:
Regeringen räknar i propositionen med
att förslaget om ändrade regler för
frånkännande och indragning av
arbetslöshetsersättning skall leda till
en besparing som är större än de 1 300
miljoner kronor som angavs i vårens
kompletteringsproposition.
De förslag till ytterligare ändringar
som finansutskottet föreslår i
regelverket leder till såväl ökade
besparingar som försvagningar.
Förslaget om att utöka antalet
avstängningsdagar från 40 till 45 för
den som utan giltig anledning lämnar
sitt arbete ger en besparing på mellan
55 och 60 miljoner kronor per år.
Förslaget till skärpt
avstängningsvillkor vid arbetsovilja ger
också en besparing, men av mer marginell
art.
Utskottets förslag att den som hade ett
upparbetat arbetsvillkor när han före
den 1 januari 1996 påbörjade ett
beredskapsarbete, ett
utbildningsvikariat eller
näringsverksamhet med starta-eget-bidrag
inte skall förlora detta leder å andra
sidan till att besparingseffekten
begränsas, men även i detta fall mycket
marginellt.
Sammantaget leder utskottets
ändringsförslag således till att
budgeten varaktigt förstärks med 55-60
miljoner kronor.
dels att utskottets hemställan under 22
bort ha följande lydelse:
22. beträffande skärpta villkor för
rätt till arbetslöshetsersättning
att riksdagen med anledning av
proposition 1995/96:25 yrkande 8 i
denna del och 9 i denna del samt med
avslag på motionerna 1995/96:Fi17
yrkande 13 och motion 1995/96:Fi50
dels antar det i propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring
såvitt avser 6 § med den ändringen att
paragrafens andra stycke får följande
som Reservanternas förslag betecknade
lydelse:
Regeringens Reservanternas
förslag förslag
Med utfört Vid prövning av
förvärvsarbete arbetsvillkoret
avses dock inte bortses från
förvärvsarbete som
1. anställning som
arbetsgivaren 1. arbetsgivaren
finansierat med finansierat med
stöd av stöd av
- lagen (1995:411) - lagen (1995:411)
om tillfällig om tillfällig
avvikelse från avvikelse från
lagen (1981:691) om lagen (1981:691) om
socialavgifter, socialavgifter
eller eller
- förordningen - förordningen
(1987:411) om (1987:411) om
beredskapsarbete, beredskapsarbete,
eller som
2. tid då sökanden
bedrivit egen 2. bedrivits med
näringsverksamhet stöd av
med stöd av förordningen
förordningen (1984:523) om
(1984:523) om bidrag till
bidrag till arbetslösa m.fl.
arbetslösa m.fl. som startar egen
som startar egen näringsverksamhet.
näringsverksamhet.
dels antar det i propositionen
framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd såvitt avser 6 §
med den ändringen att paragrafens
andra stycke får följande som
Reservanternas förslag betecknade
lydelse:
Regeringens Reservanternas
förslag förslag
Med utfört Vid prövning av
förvärvsarbete arbetsvillkoret
avses dock inte bortses från
förvärvsarbete som
1. anställning som
arbetsgivaren 1. arbetsgivaren
finansierat med finansierat med
stöd av stöd av
- lagen (1995:411) - lagen (1995:411)
om tillfällig om tillfällig
avvikelse från avvikelse från
lagen (1981:691) om lagen (1981:691) om
socialavgifter, socialavgifter
eller eller
- förordningen - förordningen
(1987:411) om (1987:411) om
beredskapsarbete, beredskapsarbete,
eller som
2. tid då sökanden
bedrivit egen 2. bedrivits med
näringsverksamhet stöd av
med stöd av förordningen
förordningen (1984:523) om
(1984:523) om bidrag till
bidrag till arbetslösa m.fl.
arbetslösa m.fl. som startar egen
som startar egen näringsverksamhet.
näringsverksamhet.
dels beslutar att de båda lagförslagen
förses med en övergångsregel av
innebörd att ersättningsrätten för
personer som före ikraftträdandet
påbörjat utbildningsvikariat,
beredskapsarbete eller verksamhet med
starta-eget-bidrag och som då har ett
upparbetat arbetsvillkor skall bedömas
enligt 6 § i dess äldre lydelse,
46. Skärpta villkor för rätt till
arbetslöshetsersättning (mom. 22)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Skärpta villkor för
rätt till arbetslöshetsersättning börjar
med "Finansutskottet får i" och slutar
med "Fi17 (v) yrkande 13 och Fi50 (v)"
bort ha följande lydelse:
Finansutskottet finner det märkligt att
aktiva åtgärder som
arbetsmarknadsutbildning inte skall
kvalificera för förstagångsersättning.
Särskilt märkligt blir det med hänsyn
till att utbildning kvalificerar i KAS-
systemet. Som Vänsterpartiet påpekar i
motion Fi50 innebär de föreslagna
reglerna också att särskilt kvinnor med
kort förvärvsliv bakom sig kommer att
missgynnas eftersom de inte får
tillgodoräkna sig föräldraledigheten för
förstagångsersättning.
Från arbetstagarens synpunkt är
beredskapsarbete och utbildningsvikariat
normalt arbete. Hela frågan om vad som
skall kvalificera för ersättning bör i
stället övervägas av utredningen om
arbetslöshetsersättning. Den skall
enligt vad som framgår av propositionen
redovisa merparten av sina förslag i
början av nästa år.
Med hänsyn härtill anser utskottet att
förslaget om skärpt arbetsvillkor bör
avstyrkas. Det innebär att motionerna
Fi17 (v) yrkande 13 och Fi50 (v)
tillstyrks.
dels att utskottets hemställan under 22
bort ha följande lydelse:
22. beträffande skärpta villkor för
rätt till arbetslöshetsersättning
att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:Fi17 yrkande 13 och
1995/96:Fi50 avslår proposition
1995/96:25 yrkande 8 i denna del och
yrkande 9 i denna del,
47. Avstängningsreglerna (mom. 23)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Avstängning från rätt
till arbetslöshetsersättning börjar med
"Finansutskottet får i" och slutar med
"Fi17 (v) yrkande 14" bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet vill med anledning härav
framhålla följande. Förlängda
avstängningstider kan få negativa
effekter. Att människor säger upp sig
frivilligt beror ofta på
missförhållanden på arbetsplatsen.
Arbetsmarknadens funktionssätt kan
påverkas negativt av ett system som
låser in människor i olämpliga
arbetssituationer. Dessutom påverkas
tillväxten negativt av mindre rörlighet
på arbetsmarknaden. Förslaget om skärpta
avstängningsregler bör avstyrkas i
nuvarande läge. Även denna fråga bör
analyseras av utredningen om
arbetslöshetsersättning.
Vad utskottet här anfört med anledning
av motion Fi17 (v) yrkande 14 innebär
att utskottet avstyrker propositionen i
denna del och anser att riksdagen skall
påtala förslagets negativa effekter på
tillväxten.
dels att utskottets hemställan under 23
bort ha följande lydelse:
23. beträffande avstängningsreglerna
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi17 yrkande 14 avslår
proposition 1995/96:25 yrkande 8 i
denna del och yrkande 9 i denna del
samt som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om
avstängningsreglernas effekt på
tillväxten,
48. Lagförslagen i övrigt (mom. 25)
Under förutsättning av bifall till
reservationerna 46 och 47
Johan Lönnroth (v) anser att moment 25 i
utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
25. beträffande lagförslagen i
övrigt
att riksdagen avslår proposition
1995/96:25 yrkande 8 i denna del, 9 i
denna del och 10,
49. Den övergripande
utbildningsstrategin (mom. 26)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m),
Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m),
Mats Odell (kds) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Den övergripande
utbildningsstrategin börjar med
Finansutskottet delar och slutar med
Fi18 (kds) yrkande 23 bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet delar motionärernas
uppfattning att det krävs insatser över
ett brett fält för att uppmuntra till
ökade kunskaper. Förutsättningarna för
att ta till vara barns vilja till
lärande redan i tidig ålder måste
uppmärksammas. Hela utbildningsväsendet,
från grundskolans lågstadium till och
med högre utbildning och forskning,
måste präglas av flexibilitet, mångfald
och valfrihet. Villkoren för fristående
skolor bör vara sådana att skolorna
tillförsäkras ekonomiska förutsättningar
som är likvärdiga med de offentliga
skolornas genom en schabloniserad
ersättning. Skolorna skall vara öppna
för alla. Därav följer att uttag av
elevavgifter minimeras. Flexibiliteten i
gymnasieutbildningen bör öka. Det
offentligas ansvar att erbjuda
utbildning för vuxna bör utvidgas, till
att börja med så att alla som önskar får
möjlighet att skaffa sig
gymnasiekompetens i kärnämnena. Den
högre utbildningen måste expandera, men
det är viktigt att det sker i former som
säkerställer hög kvalitet. För att den
expanderande högskoleutbildningen skall
attrahera tillräckligt många måste
utbildning löna sig för den enskilde,
dvs. den s.k. utbildningspremien måste
öka. Vad utskottet här anfört med
anledning av motionerna Fi15 (m) yrkande
36, Fi16 (fp) yrkandena 8 och 26 samt
Fi18 (kds) yrkande 23 bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
Motion Fi17 (v) yrkande 11 (delvis)
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 26
bort ha följande lydelse:
26. beträffande den övergripande
utbildningsstrategin
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:Fi15 yrkande 36,
1995/96:Fi16 yrkandena 8 och 26 samt
1995/96:Fi18 yrkande 23 och med avslag
på motion 1995/96:Fi17 yrkande 11 i
denna del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört angående den övergripande
strategin inom utbildningspolitiken,
50. Den övergripande
utbildningsstrategin (mom. 26)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Den övergripande
utbildningsstrategin börjar med
Finansutskottet delar och slutar med
yrkande 23 bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser det angeläget att
utreda hur högskolorna skall få ännu
bredare kontaktytor till arbetslivet.
När de särskilda insatser som nu är
finansierade med arbetsmarknadsmedel
skall ersättas med permanent utbyggnad
av högskoleväsendet är det viktigt att
de så kallade NT-platserna noggrant
utvärderas. Sommaruniversitetet bör
permanentas. Det kan medverka till att
bryta den sociala snedrekryteringen till
högre utbildning och stimulera fler
ungdomar att söka till sådan. En lämplig
modell för att nå de grupper som hyser
misstro mot universitetsstudier är
modifierade distansutbildningskurser,
där studierna bedrivs med hjälp av
modern teknik men i mindre studiegrupper
som träffas regelbundet. Som regionala
studiecentrum för studiegrupperna kan
folkhögskolorna med sin vuxenpedagogiska
erfarenhet fungera. Det är vidare
viktigt att utveckla ett system som gör
det möjligt för de många som mister sina
arbeten att genomgå utbildningar på
gymnasie- eller högskolenivå inom det
regionala utbildningssystemet med
tillfredsställande ekonomiskt stöd.
Vad utskottet här anfört med anledning
av motion Fi17 (v) yrkande 11 i denna
del bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Motionerna Fi15
(m) yrkande 36, Fi16 (fp) yrkandena 8
och 26 samt Fi18 (kds) yrkande 23
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 26
bort ha följande lydelse:
26. beträffande den övergripande
utbildningsstrategin
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:Fi17 yrkande 11 i denna del
och med avslag på motionerna
1995/96:Fi15 yrkande 36, 1995/96:Fi16
yrkandena 8 och 26 samt 1995/96:Fi18
yrkande 23 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört angående den övergripande
strategin inom utbildningspolitiken,
51. Individuella utbildningskonton och
framtidsfonder (mom. 27)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m),
Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m),
Mats Odell (kds) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Individuella
utbildningskonton och framtidsfonder
börjar med Finansutskottet delar och
slutar med yrkande 25 bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet anser att den enskilde
skall ha möjlighet att förkovra sig på
eget initiativ. Utskottet delar förvisso
uppfattningen att företagen har ansvar
för den egna personalens
kompetensutveckling, men staten bör
underlätta fortbildning eftersom nyttan
av sådana satsningar kommer inte bara
individen och hennes arbetsgivare till
del, utan även samhället. Riksdagen bör
därför hos regeringen begära förslag om
individuella utbildningskonton.
Utskottet tillstyrker därmed motion Fi16
(fp) yrkande 27 och motion Fi18 (kds)
yrkande 25. Motion Fi17 (v) yrkande 5 i
denna del avstyrks. Vad utskottet här
har anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 27
bort ha följande lydelse:
27. beträffande individuella
utbildningskonton och framtidsfonder
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi16 yrkande 27 samt
1995/96:Fi18 yrkande 25 och med avslag
på motion 1995/96:Fi17 yrkande 5 i
denna del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
52. Individuella utbildningskonton och
framtidsfonder (mom. 27)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Individuella
utbildningskonton och framtidsfonder
börjar med Finansutskottet delar och
slutar med yrkande 25 bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet anser att arbetsgivarna
måste ta ett större ansvar för de
anställdas kompetensutveckling. Det
måste bli ett slut på det missbruk av
mänsklig arbetskraft som det innebär att
arbetsgivarna kan anställa personer med
god och adekvat utbildning, för att
sedan efter ett antal år sortera bort
dessa på grund av bristande kompetens
och förpassa dem ut i en arbetslöshet
där staten får gå in och satsa på ny
utbildning för att individen åter skall
komma in på arbetsmarknaden. Utskottet
anser att en god modell kan vara ett
system av framtidsfonder för
kompetensutveckling. Finansiering av en
framtidsfond bör ske via årliga
vinstavsättningar. Ett grundavdrag kan
eventuellt göras så att mindre företag
med dålig lönsamhet inte omfattas av
vinstdelningen. Utskottet anser att
riksdagen bör ge regeringen detta till
känna och tillstyrker därmed motion Fi17
(v) yrkande 5 i denna del. Samtidigt
avstyrks motionerna Fi16 (fp) yrkande 27
och Fi18 (kds) yrkande 25.
dels att utskottets hemställan under 27
bort ha följande lydelse:
27. beträffande individuella
utbildningskonton och framtidsfonder
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi17 yrkande 5 i denna del och
med avslag på motionerna 1995/96:Fi16
yrkande 27 och 1995/96:Fi18 yrkande 25
som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
53. Stiftelsehögskolor (mom. 28)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m),
Fredrik Reinfeldt (m) och Per Bill (m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Stiftelsehögskolor
börjar med Finansutskottet är och
slutar med yrkande 39 bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet anser att
erfarenheterna av överförandet av
Chalmers tekniska högskola och Högskolan
i Jönköping till stiftelser är
utomordentligt goda. Ytterligare minst
ett större lärosäte - gärna Kungliga
Tekniska Högskolan i Stockholm - bör
därför överföras från staten till en
fristående stiftelse. Utskottet
tillstyrker motion Fi15 (m) yrkande 39.
Vad utskottet här har anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 28
bort ha följande lydelse:
28. beträffande stiftelsehögskolor
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi15 yrkande 39 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m),
Fredrik Reinfeldt (m) och Per Bill (m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Yrkesinriktad
eftergymnasial utbildning börjar med
Finansutskottet anser och slutar med
yrkande 26 avstyrks bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet anser att
eftergymnasial yrkesutbildning, i
huvudsak efter de principer som anges i
SOU 1995:38, bör introduceras med början
höstterminen 1996. Regeringen bör under
våren 1996 förelägga riksdagen förslag
om 20 000 utbildningsplatser i sådan
utbildning. Med hänvisning till det
anförda tillstyrker utskottet därför
motion Fi15 (m) yrkande 37. Vad
utskottet här anfört bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
Motion Fi18 (kds) yrkande 26 får därmed
anses tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 29
bort ha följande lydelse:
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi15 yrkande 37 och med
anledning av motion 1995/96:Fi18
yrkande 26 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Yrkesinriktad
eftergymnasial utbildning börjar med
Finansutskottet anser och slutar med
yrkande 26 avstyrks bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet anser att en
försöksverksamhet med kvalificerad
eftergymnasial yrkesutbildning är
angelägen. Den bör sättas i gång snabbt,
särskilt eftersom en ytterligare
förlängning av påbyggnadsutbildningarna
i gymnasieskolan knappast är möjlig. Med
hänvisning till det anförda tillstyrker
utskottet motion Fi18 (kds) yrkande 26.
Vad utskottet här anfört bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
Motion Fi15 (m) yrkande 37 får därmed
anses vara tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 29
bort ha följande lydelse:
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi18 yrkande 26 och med
anledning av motion 1995/96:Fi15
yrkande 37 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
56. Lärlingsutbildning (mom. 30)
Anne Wibble (fp) och Mats Odell (kds)
anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Lärlingsutbildning
börjar med Finansutskottet delar och
slutar med yrkande 35 avstyrks bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet konstaterar att
nuvarande bestämmelser om individuella
program i gymnasieskolan innebär att en
elev kan kombinera yrkesutbildning under
anställning hos en arbetsgivare med
studier i gymnasieskolan. Denna form av
lärlingsutbildning med delat
huvudmannaskap har emellertid kommit
till mycket ringa användning - hösten
1994 fanns knappt 60 ungdomar i sådan
utbildning. Att utveckla praktiksystemet
ytterligare i samarbete mellan ortens
företagare och gymnasieskolan är ett
sätt för kommunerna att garantera bl.a.
ungdomar arbetsmöjligheter och framtida
anställning. Regeringen bör därför vidta
åtgärder för att öka användningen av
lärlingsutbildning med delat
huvudmannaskap. Utskottet tillstyrker
motion Fi18 (kds) yrkande 35. Vad
utskottet här har anfört bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 30
bort ha följande lydelse:
30. beträffande lärlingsutbildning
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi18 yrkande 35 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
57. Utbildning i grundskolan om
entreprenörskap (mom. 31)
Anne Wibble (fp) och Mats Odell (kds)
anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Utbildning i
grundskolan om entreprenörskap börjar
med Finansutskottet delar och slutar
med och 22 bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att det är
viktigt att frigöra och ta till vara
människors kreativitet. Ett led i detta
är att stimulera ungdomar att vilja och
våga bli företagare. Om goda kunskaper
om företagande och entreprenörskap kunde
förmedlas av skolan vore mycket vunnet
för framtiden. Möjliga vägar att gå vore
att integrera entreprenörskap som en
del av ämnet samhällskunskap redan i
grundskolan och att inrätta särskilda
företagarprogram i gymnasieskolan.
Motionerna Fi16 (fp) yrkande 29 och Fi18
(kds) yrkandena 8 och 22 tillstyrks
därför. Vad utskottet här har anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna
dels att utskottets hemställan under 31
bort ha följande lydelse:
31. beträffande utbildning i
grundskolan om entreprenörskap
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:Fi16 yrkande 29 och
1995/96:Fi18 yrkandena 8 och 22 som
sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
58. Ny högskola i Malmö (mom. 32)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m),
Fredrik Reinfeldt (m) och Per Bill (m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Ny högskola i Malmö
börjar med Finansutskottet är och
slutar med Fi40 avstyrks bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet finner regeringens
struktur för den högre utbildningen i
Skåne mindre genomtänkt. Den innebär
risker för kvaliteten både vid den nya
högskolan i Malmö och vid Lunds
universitet. Utskottet förordar i
stället en annan utveckling av den högre
utbildningen och forskningen i Skåne,
nämligen ett vidgat uppdrag till Lunds
universitet i enlighet med förslaget i
motion Fi15 (m) yrkande 38. Även en
sådan struktur bör bli föremål för
skyndsam utredning. Vad utskottet här
anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Därmed tillstyrks
motion Fi15 (m) yrkande 38, och motion
Fi40 (fp) får anses tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 32
bort ha följande lydelse:
32. beträffande ny högskola i Malmö
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi15 yrkande 38 och med
anledning av motion 1995/96:Fi40 som
sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
59. Ny högskola i Malmö (mom. 32)
Anne Wibble (fp) och Mats Odell (kds)
anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Ny högskola i Malmö
börjar med Finansutskottet är och
slutar med Fi40 avstyrks bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet anser att den nyligen
tillkallade kommittén bör få i uppdrag
att även undersöka möjligheterna att
inom ramen för Lunds universitet skapa
ett campus i Malmö och ett i
Helsingborg. Utredningen bör ta i
beaktande vad Lunds universitets stora
ämnesbredd betyder för de studenter som
väljer att utbilda sig där, inte minst
som morgondagens samhälle kräver breda
kunskaper. Kopplingen till Helsingborgs
högre utbildningar är också viktiga att
beakta liksom vad Högskolan i
Kristianstad erbjuder. Utredningen bör
också ta upp och penetrera de
möjligheter som IT-utvecklingen ger för
att sprida utbildning på distans. En
modell är det engelska Open university,
en annan är USA:s s.k. virtuella
universitet. Den tidsram som givits
utredningen är enligt utskottets mening
alltför snäv för att utredningen skall
kunna ge regeringen och riksdagen
underlag att fatta ett väl genomtänkt
beslut. Med hänvisning till detta
tillstyrker utskottet motion Fi40 (fp).
Motion Fi15 (m) yrkande 38 får anses
vara tillgodosedd. Vad utskottet här
anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 32
bort ha följande lydelse:
32. beträffande ny högskola i Malmö
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi40 och med anledning av
motion 1995/96:Fi15 yrkande 38 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
60. Högskoleutbyggnadens lokalisering i
övrigt (mom. 33, motiveringen)
Johan Lönnroth (v) anser att den del av
utskottets yttrande som under rubriken
Högskoleutbyggnadens lokalisering i
övrigt börjar med Finansutskottet
avstyrker och slutar med och Fi65 (s)
bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att varken
föreliggande proposition eller
motionerna ger ett sådant underlag att
riksdagen i detta sammanhang bör ta
ställning till någon prioritering mellan
olika universitet och högskolor.
Finansutskottet avstyrker således och
med hänvisning till det anförda ovan
uppräknade motioner.
61. Jämställdhetsbefrämjande åtgärder
(mom. 34)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken
Jämställdhetsbefrämjande åtgärder börjar
med Finansutskottet anser och slutar
med avstyrks bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att det är
angeläget att göra särskilda insatser
för att locka flickor och kvinnor till
utbildningar som ger dem en stark
ställning på framtidens arbetsmarknad.
Flickor har bättre betyg än pojkarna på
grundskola och gymnasium. Ändå söker de
i mindre grad än pojkarna till långa
högskoleutbildningar och tekniska
utbildningar. Utskottet anser att det
omgående måste sättas in åtgärder för
göra N/T-utbildningarna attraktiva för
kvinnor. Insatser kan göras på alla
nivåer; på grundskola och gymnasium kan
pedagogik, SYO, lärarutbildning och
lärarfortbildning inriktas mot detta
mål, på eftergymnasial nivå kan man och
bör man utveckla det tekniska basåret .
Basår med andra inriktningar, exempelvis
miljö, är också tänkbart. Utskottet tror
också att basårsutbildningar inom vård-
och omsorgsområdet skulle kunna bidra
till minskad könsmässig snedrekrytering
till vård- och omsorgsyrkena. Det behövs
också fler åtgärder för att locka
kvinnor att forska, disputera, bli
professorer och entreprenörer inom
verksamheter som knoppas av från
högskolan. Utskottet anser att riksdagen
bör ge regeringen detta till känna.
Motion Fi23 (fp) yrkande 3 tillstyrks
således.
dels att utskottets hemställan under 34
bort ha följande lydelse:
34. beträffande
jämställdhetsbefrämjande åtgärder
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi23 yrkande 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
62. IT-utbildning m.m. (mom. 35)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m),
Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m),
Mats Odell (kds) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken IT-utbildning m.m.
börjar med Finansutskottet delar och
slutar med yrkande 1 bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet anser att regeringen
inte har förstått hur viktigt det är med
IT-träning på alla utbildningsnivåer.
Betydelsen av IT-kunskaper kan inte
överskattas. Det krävs betydande
satsningar på lärarutbildning,
utveckling av läromedel och pedagogiska
metoder för att datorer skall bli ett
naturligt verktyg för både elever och
lärare. Utskottet anser därför att
regeringen i en bred anmodan skall göra
berörda myndigheter uppmärksamma på
behovet av en naturlig integration av
tillämpad IT inom utbildningen på alla
nivåer. Vad utskottet här anfört med
anledning av motionerna Fi16 (fp)
yrkande 28 och Fi32 (fp) yrkande 2 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 35
bort ha följande lydelse:
35. beträffande IT-utbildning m.m.
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:Fi16 yrkande 28 och
1995/96:Fi32 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
63. Folkbildning (mom. 38)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Folkbildning börjar
med Finansutskottet delar och slutar
med kulturutskottet anfört bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet anser att frågan om
medelstilldelningen till folkbildningen
för arbetsmarknadspolitiskt motiverade
utbildningsinsatser under läsåret
1996/97 måste lösas snarast. I dag
finansieras utbildning till ett värde av
åtskilliga miljarder kronor per år med
arbetsmarknadsmedel. Inte minst
folkbildningen har stått som
framgångsrik anordnare av utbildning som
staten har köpt åt de arbetslösa.
Regeringen har nu aviserat att
utbildningsinsatser på konjunkturell
grund inte skall göras efter vårterminen
1997. Osäkerhet råder även om det
närmaste läsårets utbildningsinsatser,
eftersom några medel ännu inte har
anslagits. Utskottet anser att
utbildningsanordnarna snarast måste få
klartecken för nästa års verksamhet.
Regeringen bör omedelbart lägga förslag
om en medelsanvisning till
folkbildningen som minst motsvarar vad
som anvisats för de senaste tre
budgetåren.
Utskottet anser också att regeringen
bör beakta folkbildningens potential när
den lägger fram förslag om permanenta
utbildningssatsningar efter 1997.
Folkbildningen har en dubbel roll, som
innebär att den skall ge både
medborgerlig bildning och en höjd
utbildningsnivå över hela landet. Det är
en sådan kraft som motverkar uppkomsten
av tvåtredjedelssamhället. Av särskild
vikt är att korttidsutbildade,
handikappade och invandrare prioriteras
inom folkbildningen.
För övrigt anser utskottet att
regeringen bör uppdra åt utredningen om
distansmetoder i vuxenutbildningen och
högskolan att överväga hur
folkhögskolorna kan utnyttjas för sådan
undervisning. Med sin stora kompetens
och vuxenpedagogiska verksamhet skulle
folkhögskolorna kunna fungera som
regionala utbildningscentra, så kallade
open university .
Motionerna Fi17 (v) yrkande 11 i denna
del, samt Fi47 (v) tillstyrks således.
Motionerna Fi18 (kds) yrkande 36 och
Fi17 (m) är mot bakgrund av det anförda
tillgodosedda.
Vad utskottet här har anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 38
bort ha följande lydelse:
38. beträffande folkbildning
att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:Fi17 yrkande 11 i
denna del samt 1995/96:Fi47 och med
anledning av motionerna 1995/96:Fi18
yrkande 36 och 1995/96:Fi27 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
64. Barntillägget i svux och svuxa (mom.
39)
Anne Wibble (fp), Johan Lönnroth (v) och
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande
under rubriken Barntillägget i svux och
svuxa som börjar med Finansutskottet
gör och slutar med yrkande 2 bort ha
följande lydelse:
De negativa konsekvenserna av att svux
och svuxa försämrats visar enligt
finansutskottets uppfattning på
angelägenheten av att åtgärder snabbt
vidtas för att inte också vårterminen
1996 skall bli en förlorad termin för
lågutbildade vuxna föräldrar som vill
stärka sin ställning på arbetsmarknaden
genom bättre utbildning. Slopandet av
barntillägget är den enskilda försämring
inom vuxenstudiestödet som hårdast
drabbat denna grupp. Utskottet anser
därför att barntillägget snarast bör
återinföras i avvaktan på att
Studiestödsutredningen hittar lösningar
som förbättrar studiemöjligheterna för
dessa och andra vuxenstuderande.
Finansutskottet anser i likhet med vad
som anförs i motionerna Fi18 (kds)
yrkande 24 och Fi23 (fp) yrkande 2 att
regeringen snarast bör återkomma med ett
förslag att återinföra barntillägget i
svux och svuxa.
dels att utskottets hemställan under 39
bort ha följande lydelse:
39. beträffande barntillägget i svux
och svuxa
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:Fi18 yrkande 24
och 1995/96:Fi23 yrkande 2 hos
regeringen begär förslag om
återinförande av barntillägget i svux
och svuxa i enlighet med vad utskottet
anfört,
65. Företagandets villkor (mom. 41)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m),
Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m),
Mats Odell (kds) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Företagandets villkor
börjar med Finansutskottet delar och
slutar med yrkande 1 bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet vill framhålla att
stabila och tydliga spelregler är en
nödvändighet om man vill främja
företagande. Den socialdemokratiska
regeringens återställare och därefter
i vissa fall återställare av
återställarna har skapat stor osäkerhet
såväl bland företagare och entreprenörer
som bland andra ekonomiska aktörer.
Självfallet måste regler ändras
emellanåt, men då skall det vara i syfte
att underlätta för företagen. Utskottet
anser därför att riksdagen som sin
mening bör ge regeringen till känna vad
som sägs om stabila spelregler för
företagare i motionerna Fi15 (m) yrkande
2 i denna del, Fi16 (fp) yrkande 9 och
Fi18 (kds) yrkande 30. Motionerna Fi18
(kds) yrkandena 6 och 7 samt Fi28 (m)
yrkande 1 får därmed anses
tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 41
bort ha följande lydelse:
41. beträffande företagandets
villkor
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96: Fi15 yrkande 2 i
denna del, 1995/96:Fi16 yrkande 9 och
1995/96:Fi18 yrkandena 6, 7 och 30
samt 1995/96:Fi28 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
66. Etikens betydelse för företagande
och tillväxt (mom. 42)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Etikens betydelse för
företagande och tillväxt börjar med
Finansutskottet vill och slutar med
avstyrks således bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet delar övertygelsen att
långsiktig ekonomisk utveckling måste
grundas på hederlighet, ansvar och
rättsmedvetande. Sådana etiska normer är
de yttersta institutionella
förutsättningarna för ett ekonomiskt
starkt samhälle. Hederlighet och
personligt ansvarstagande underlättar
ekonomins funktionssätt genom att det
håller transaktionskostnaderna på en
rimlig nivå och därmed leder till
effektivitet i ekonomin. Finansutskottet
menar att den grundläggande uppgiften
för staten när det gäller ekonomisk
tillväxt och företagande är att lägga
fast ramar och långsiktiga spelregler.
Dessa måste vara stabila och
tillväxtskapande. Utskottet beklagar,
liksom Kristdemokraterna, med denna
bakgrund den osäkerhet som gällt kring
de regler och förutsättningar företagen
omfattas av. Med detta vill utskottet
tillstyrka att riksdagen gör ett
tillkännagivande till regeringen med
anledning av motion Fi18 (kds) yrkande
29.
dels att utskottets hemställan under 42
bort ha följande lydelse:
42. beträffande etikens betydelse
för företagande och tillväxt
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi18 yrkande 29 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
67. AP-fondens placeringsrätt (mom. 43)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m),
Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m),
Mats Odell (kds) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken AP-fondens
placeringsrätt börjar med
Finansutskottet anser och slutar med
det avstyrks bort ha följande lydelse:
Finansutskottet avvisar regeringens
förslag att ge AP-fonden utvidgad
placeringsrätt. Det argument som
framförs, förbättrad
riskkapitalförsörjning för svenska
företag, är inte hållbart. De stora
företagen - dem som AP-fonden troligen
kommer att söka sig till som aktieägare
- har numera tillgång till hela den
internationella kapitalmarknaden. De
mindre företagen vill inte ha stora
statliga fonder som delägare. Det är
för övrigt avsevärt mycket mer angeläget
att sprida ägandet och uppmuntra privat
sparande i olika former än att öka det
statliga företagsägandet. Vad som här
anförts vill utskottet - med anledning
av motionerna Fi15 (m) yrkande 9 och
Fi18 (kds) yrkande 3 - att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna.
Motion Fi17 (v) yrkande 7 i denna del
avstyrks därmed.
dels att utskottets hemställan under 43
bort ha följande lydelse:
43. beträffande AP-fondens
placeringsrätt
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:Fi15 yrkande 9 och
1995/96:Fi18 yrkande 3 och med avslag
på motion 1995/96:Fi17 yrkande 7 i
denna del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
68. Riskkapitalförsörjning till
småföretag (mom. 44)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m),
Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m),
Mats Odell (kds) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken
Riskkapitalförsörjning till småföretag
börjar med Finansutskottet ansluter
sig och slutar med yrkande 7 i denna
del bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att det är
angeläget att förbättra
riskkapitalförsörjningen för nya och
växande företag. Riskkapitalförsörjning
är ofta ett problem för inte minst de
högteknologiska företag som föds inom
högskolor och universitet. Om
erfarenheterna från Innovationscentrum
visar sig goda förordar utskottet att
staten skjuter till ytterligare pengar
för att stödja innovatörer.
Utskottet förordar också ett bättre
riskkapitalavdrag än det som regeringen
har föreslagit. Med anledning av motion
Fi16 (fp) yrkande 16 yrkar utskottet att
riksdagen ger regeringen till känna vad
som här anförts. Motion Fi17 (v) yrkande
7 i denna del avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 44
bort ha följande lydelse:
44. beträffande
riskkapitalförsörjning till småföretag
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:Fi16 yrkande 16 och med avslag
på motion 1995/96:Fi17 yrkande 7 i
denna del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
69. Riskkapitalförsörjning till
småföretag (mom. 44)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken
Riskkapitalförsörjning till småföretag
börjar med Finansutskottet ansluter
sig och slutar med yrkande 7 i denna
del bort ha följande lydelse:
Finansutskottet konstaterar att de små
och medelstora företagens förmåga att
växa och utvecklas är beroende av
tillgången på s.k. riskvilligt kapital.
I den situation som nu råder borde
staten gå in som garant för att ge dessa
företag en rimlig tillgång på sådant
kapital. Medel borde med NUTEK:s försorg
kunna omdestineras från det nuvarande
företagsstödet till högteknikföretag i
behov av riskkapital. Företagsstödet bör
användas för en aktiv
innovationspolitik. Utskottet beklagar
samtidigt regeringens försäljning av
Atle och Bure och förutsätter att de
pengar som försäljningen inbringat
används offensivt för att stödja nya
företag med tillväxtpotential.
Vad utskottet här anfört med anledning
av motion Fi17 (v) yrkande 7 i denna del
bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Motion Fi16 (fp)
yrkande 16 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 44
bort ha följande lydelse:
44. beträffande
riskkapitalförsörjning till småföretag
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:Fi17 yrkande 7 i denna del och
med anledning av motion 1995/96:Fi16
yrkande 16 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
70. Beskattning av andel i vinst (mom.
46)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m),
Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m),
Mats Odell (kds) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Beskattning av andel
i vinst börjar med Finansutskottet
konstaterar och slutar med avstyrks
därför bort ha följande lydelse:
Finansutskottet konstaterar att antalet
företag som prövar andel-i-vinstsystem
har ökat, vilket är mycket positivt. Den
utvecklingen bör som utskottet ser det
uppmuntras. Regeringen aviserade hösten
1994 försämringar av
beskattningsreglerna för andel-i-
vinstsystem. Några sådana förslag har
sedermera - till utskottets
tillfredsställelse - inte presenterats.
För att undanröja osäkerheten om de
framtida villkoren för andel-i-vinst-
system bör riksdagen enligt utskottets
mening tydligt deklarera att några
förändringar av nuvarande skatteregler
inte skall komma i fråga. Vad som här
anförts med anledning av motion Fi16
(fp) yrkande 17 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 46
bort ha följande lydelse:
46. beträffande beskattning av andel
i vinst
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:Fi16 yrkande 17 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
71. Kvinnors företagande (mom. 47)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m),
Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m),
Mats Odell (kds) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Kvinnors företagande
börjar med Finansutskottet är och
slutar med yrkande 6 avstyrks bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet anser att en viktig
etgärd inom näringspolitiken är att
särskilt stödja kvinnors företagande.
Den möjlighet till speciella lån för
kvinnliga företagare som infördes under
den tidigare regeringen har visat goda
resultat. Det finns en stor
utvecklingspotential bland kvinnliga
företagare. Enligt utskottets mening är
det angeläget att fler kvinnor blir
företagare. Den fråga som tas upp i
motion Fi23 (fp) och som rör
likabehandling av alla företag oberoende
av verksamhetsform anser utskottet vara
mycket viktig. Det som sägs i
propositionen om att lån till kvinnor
som avser att starta kooperativa företag
särskilt skall uppmärksammas av ALMI
innebär, enligt utskottets mening, risk
för att kooperativa företag
särbehandlas. Utskottet anser att
näringspolitiken måste vara generell och
innebära att alla typer av företag
behandlas likvärdigt. Utskottet ser
vidare detta uttalande i propositionen
som ett uttryck för en tendens till ökad
central styrning av ALMI. Det är, enligt
utskottets uppfattning, viktigt att
denna typ av stöd till nyföretagandet
präglas av stabilitet och långsiktighet
och att centralstyrning undviks. Detta
bör ges regeringen till känna, och
utskottet tillstyrker därför motion Fi23
(fp) yrkande 6.
dels att utskottets hemställan under 47
bort ha följande lydelse:
47. beträffande kvinnors företagande
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi23 yrkande 6 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
72. Teknikspridning (mom. 48)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m),
Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m),
Mats Odell (kds) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Teknikspridning
börjar med Finansutskottet delar och
slutar med samt Fi22 (fp) bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet anser att ytterligare
insatser bör göras för att främja
teknikspridning till småföretag.
Visserligen pågår en del arbete på
området, men med hänsyn till den snabba
utvecklingen är detta inte tillräckligt.
Finansutskottet förordar ett nytt och
mera kraftfullt angreppssätt. Det är
således inte ytterligare anslagsmedel
som erfordras. I stället gäller det att
hitta nya vägar för att göra t.ex.
relevant forskningsinformation lätt
tillgänglig för småföretagen. Vidare bör
redan pågående arbete, t.ex.
digitalisering av PRV:s tekniska
information, påskyndas och slutföras.
Detta gäller också pågående verksamhet
med mentorskapsprogram. Riksdagen bör
enligt utskottets mening göra ett
uttalande med denna innebörd. Således
tillstyrker utskottet motionerna Fi15
(m) yrkande 31 och Fi18 (kds) yrkandena
15 och 16. Motion Fi22 (fp) som tar upp
en specifik regional fråga avstyrks av
utskottet.
dels att utskottets hemställan under 48
bort ha följande lydelse:
48. beträffande teknikspridning
att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:Fi15 yrkande 31 och
1995/96:Fi18 yrkandena 15 och 16 samt
med avslag på motion 1995/96:Fi22 som
sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
73. Konkurrens och avreglering (mom. 49)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m),
Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m),
Mats Odell (kds) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Konkurrens och
avreglering börjar med Finansutskottet
anser och slutar med yrkande 5 bort
ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att en ökad
konkurrens och avreglering behövs i den
svenska ekonomin. Välfärdsförlusterna
till följd av bristande konkurrens har
kartlagts i flera studier. Det gäller
t.ex. byggsektorn, jordbruks- och
livsmedelssektorn och den offentligt
producerade vården och omsorgen.
Särskilt inom sistnämnda sektor ger
bristen på konkurrens skadliga effekter
på kvinnors löner och
arbetsförhållanden. Sverige bör enligt
utskottets mening ligga i frontlinjen
när det gäller skärpt
konkurrensövervakning och avreglering
och vara pådrivande inom EU. För en
öppen ekonomi som den svenska är det
helt avgörande med en fri och stark
konkurrens om den internationella
konkurrenskraften skall kunna
upprätthållas. Utskottet anser också att
det är av stor betydelse att det av den
tidigare regeringen inledda arbetet med
avreglering fortsätter. Stora
ansträngningar bör göras för att också
framöver motverka byråkrati och krångel.
En strävan bör vara att finna former för
att samordna olika myndigheters krav på
företag.
Vad som här anförts med anledning av
motionerna Fi15 (m) yrkandena 26 och 30,
Fi16 (fp) yrkandena 5-7, Fi18 (kds)
yrkande 10 samt Fi23 yrkande 5 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna. Motion Fi17 (v) yrkande 7 i
denna del avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 49
bort ha följande lydelse:
49. beträffande konkurrens och
avreglering
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:Fi15 yrkandena 26
och 30, 1995/96:Fi16 yrkandena 5-7,
1995/96:Fi18 yrkande 10 samt
1995/96:Fi23 yrkande 5 och med avslag
på motion 1995/96:Fi17 yrkande 7 i
denna del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
74. Patentförsäkring (mom. 50)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Patentförsäkring
börjar med Finansutskottet konstaterar
och slutar med avstyrks därför bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet gör bedömningen att
frågan om försäkringsskydd mot patent
intrång måste få en snabb lösning. De
svenska uppfinnarnas försäkringsskydd
försämras vid det förestående årsskiftet
(1 januari 1996), då den
patentintrångsförsäkring som
uppfinnarföreningen har haft i 15 år
upphör att gälla. För att skydda svenska
uppfinningar och deras upphovsmän
och kvinnor bör staten omedelbart
garantera ett grundkapital om 20
miljoner kronor för ett upprätthållet
försäkringsskydd. På så sätt skulle
rättigheterna för de svenska uppfinnarna
tryggas till dess det finns en
patentintrångsförsäkring på europeisk
nivå. Med hänvisning till det anförda
tillstyrker utskottet motion Fi16 (fp)
yrkande 23.
dels att utskottets hemställan under 50
bort ha följande lydelse:
50. beträffande patentförsäkring
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi16 yrkande 23 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
75. Statliga företag (mom. 51)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m),
Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m),
Mats Odell (kds) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Statliga företag
börjar med Finansutskottet anser och
slutar med yrkande 5 bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet anser av principiella
skäl att statens företagsägande bör vara
högst begränsat. Statens främsta uppgift
inom näringspolitiken är inte att agera
i ägarrollen, utan att ange generella
ramar för företagens verksamhet. Med en
privatisering av statliga företag uppnås
en tydligare ägarroll, kommersiellt mer
kompetenta företag och en ökad
aktiespridning tillika med en breddad
riskkapitalmarknad. Den privatisering
som inleddes under den förra regeringen
bör fortsätta. Vad utskottet här anfört
med anledning av motion Fi18 (kds)
yrkande 5 bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 51
bort ha följande lydelse:
51. beträffande statliga företag
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:Fi18 yrkande 5 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
76. Riktlinjer för energipolitiken (mom.
53)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m),
Fredrik Reinfeldt (m) och Per Bill (m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Riktlinjer för
energipolitiken börjar med
Finansutskottet delar och slutar med
yrkande 33 bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att riksdagen nu
måste göra ett uttalande om
energipolitikens inriktning. Innebörden
av ett sådant uttalande skall vara att
energipolitiken bör utformas så att
tillväxt och sysselsättning främjas och
miljöskadliga utsläpp begränsas, samt
att en förtida avveckling av kärnkraften
står i strid med en sådan politik.
Sedan folkomröstningen om kärnkraft år
1980 har den svenska energipolitiska
debatten varit förlamad av
partipolitiska låsningar. Detta har
skapat en osäkerhet om den framtida
energiförsörjningen som har inverkat
negativt på investeringarna och
sysselsättningen i Sverige. Enligt
utskottets mening är huvudfrågan hur en
energipolitik för god miljö,
företagande, tillväxt och sysselsättning
skall utformas. Statsmakterna måste göra
klart att det är sysselsättning,
tillväxt och begränsningar av
miljöfarliga utsläpp som har den högsta
prioriteten, och att det i ett sådant
läge är uteslutet med en förtida
avveckling av kärnkraften.
Vad utskottet här anfört med anledning
av motion Fi15 (m) yrkande 33 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 53
bort ha följande lydelse:
53. beträffande riktlinjer för
energipolitiken
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:Fi15 yrkande 33 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
77. Stöd till vindkraft (mom. 54)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Stöd till vindkraft
börjar med Finansutskottet delar och
slutar med yrkande 5 bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet anser liksom
näringsutskottet att stödet till
satsningar på vindkraft bör ökas.
Utskottet biträder storleken på
tilläggsanslaget, 100 miljoner kronor.
Eftersom det i dag finns en så stor
efterfrågan på investeringsbidrag för
vindkraftssatsningar anser dock
utskottet att bidragsnivån bör sänkas
från 35 % till 30 % av
investeringskostnaden. På så sätt skulle
de anslagna medlen räcka till fler
vindkraftsproducenter.
Med hänvisning till det anförda
tillstyrker utskottet motion Fi41 (fp)
yrkande 5. Motion Fi17 (v) yrkande 9 i
denna del avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 54
bort ha följande lydelse:
54. beträffande stöd till vindkraft
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi41 yrkande 5 och med
anledning av proposition 1995/96:25
yrkande 2 i denna del och med avslag
på motion 1995/96:Fi17 yrkande 9 i
denna del vad utskottet anfört samt
som sin mening ger regeringen detta
till känna,
78. Stöd till vindkraft (mom. 54)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Stöd till vindkraft
börjar med Finansutskottet delar och
slutar med yrkande 5 bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med
regeringen att det behövs ytterligare
medel för stödet till investeringar i
vindkraftverk för att utbyggnaden inte
skall avbrytas. Enligt utskottets mening
bör dock anslaget såsom föreslagits i
motion Fi17 (v) yrkande 9 (i denna del)
ökas med ytterligare 100 miljoner kronor
- utöver regeringens förslag på 100
miljoner kronor Detta är nödvändigt om
de ansökningar som finns hos NUTEK skall
kunna tillgodoses. Riksdagen bör sålunda
besluta om att ytterligare 200 miljoner
kronor skall anvisas som stöd till
vindkraft under anslaget Insatser för ny
energiteknik på tilläggsbudget till
statsbudgeten för budgetåret 1995/96.
Utskottet tillstyrker därmed motion Fi17
(v) yrkande 9 i denna del.
dels att utskottets hemställan under 54
bort ha följande lydelse:
54. beträffande stöd till vindkraft
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi17 yrkande 9 i denna del
och med anledning av proposition
1995/96:25 yrkande 2 i denna del samt
med avslag på motion 1995/96:Fi41
yrkande 5 godkänner vad utskottet
anfört,
79. Anslag till Insatser för ny
energiteknik (mom. 56)
Under förutsättning av bifall till
reservation 78
Johan Lönnroth (v) anser
att utskottets hemställan under 56 bort
ha följande lydelse:
56. beträffande anslag till Insatser
för ny energiteknik
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi17 yrkande 9 i denna del och
med anledning av proposition
1995/96:25 yrkande 2 i denna del till
Insatser för ny energiteknik på
tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1995/96 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 300 000 000 kr,
80. Miljöpolitikens inriktning (mom. 58)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m),
Fredrik Reinfeldt (m) och Per Bill (m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Miljöpolitikens
inriktning börjar med Finansutskottet
har och slutar med avstyrks därmed
bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill framhålla att
miljöpolitiken måste bygga på
flexibilitet och förnyelse i syfte att
skapa förutsättningar för nya
resurseffektiva verksamheter. Arbetet
mot klimatförändringar bör ske genom
gemensamma ekonomiska styrmedel i hela
Europa i stället för ensidiga
skattehöjningar mot produktion i
Sverige.
Dagens allt högre miljökrav medför ett
ökat omvandlingstryck på det svenska
näringslivet. Det är redan snarare regel
än undantag att det är kunderna som är
pådrivande i miljöarbetet. Lagstiftarna
har blivit ifrånsprungna av marknaden
när det gäller att ställa miljökrav.
Många företag har redan känt av det
omvandlingstrycket.
Svenska företag måste ges chansen att
möta de ökade miljökraven. För att klara
omvandlingen krävs ökad
anpassningsförmåga. Miljön ställer
därför samma krav på näringspolitiken
som samhällsekonomin gör i stort.
Regelsystemen måste bli flexiblare för
att underlätta förändringar. Företag och
anställda måste känna incitament för att
åstadkomma förbättringar, inte minst på
miljöområdet. Hindren för konkurrens
måste undanröjas för att underlätta för
kunden att välja det mest attraktiva.
Miljölagstiftningen bör skärpas och ett
effektivare sanktionssystem mot
miljöbrott bör införas. Erfarenheter
visar att en sträng miljölagstiftning
har positiva effekter på
utvecklingsnivån och teknikstandarden
bland företagen. Miljökraven när det
gäller utsläpp bör successivt skärpas så
att den bästa tillgängliga tekniken hela
tiden används.
Utskottet vill framhålla att ett
kraftfullt och väl utvecklat europeiskt
miljösamarbete kommer att vara av
väsentlig betydelse i framtiden. De
stora miljöproblemen är i ökad
utsträckning internationella. Sverige
bör verka för en ökad
minimiharmonisering av miljöregler inom
EU i syfte att öka effektiviteten dels i
den inre marknaden, dels i den
gemensamma miljöpolitiken.
Utskottet delar synpunkterna i motion
Fi15 (m) att ekonomiska styrmedel är ett
miljöpolitiskt verktyg bland flera och
att de bör användas när det är motiverat
av effektivitetsskäl. Möjligheterna till
gemensamma EU-regler bör alltid beaktas
när det handlar om gränsöverskridande
miljöproblem.
Mot bakgrund av det anförda tillstyrks
motion Fi15 (m) yrkande 34, medan
motionerna Fi16 (fp) yrkande 31, Fi17
(v) yrkande 8 och Fi18 (kds) yrkande 32
avstyrks. Vad utskottet anfört bör ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 58
bort ha följande lydelse:
58. beträffande miljöpolitikens
inriktning
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi15 yrkande 34 och med avslag
på motionerna 1995/96:Fi16 yrkande 31,
1995/96:Fi17 yrkande 8 och
1995/96:Fi18 yrkande 32 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
81. Miljöpolitikens inriktning (mom. 58)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Miljöpolitikens
inriktning börjar med Finansutskottet
har och slutar med avstyrks därmed
bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill framhålla att
miljöpolitiken är och ännu mer kan bli
en positiv konkurrens- och
tillväxtfaktor.
Miljöpolitikens yttersta mål är att
säkra mänsklighetens
överlevnadsmöjligheter på den här
planeten. Det råder ingen tvekan om att
vissa mänskliga aktiviteter verkligen
hotar den mänskliga livsmiljön och redan
förstört livsbetingelserna för många
andra arter på jorden. Massavverkningen
av urskogar, förgiftningen av vattnet
och koldioxidutsläppen är exempel på
mänskliga aktiviteter som redan fått och
hotar få ännu större globala effekter i
framtiden. Uttunningen av ozonlagret är
ett konkret exempel på en
miljöförändring som förorsakar sjukdomar
och hotar livsmöjligheterna i vissa
områden på jorden.
För oss svenskar spelar naturen en stor
roll. Det faktum att vårt land är glest
befolkat har också gjort att
miljöförstöringen är liten jämfört med
många andra länder. Bevarandet av
naturen har ett starkt stöd hos svenska
folket. Miljöpolitiken har också
framgångsrikt hanterat några av de
tidigt identifierade miljöhoten.
Utskottet menar att en ambitiös
miljöpolitik skall vara en integrerad
del av en politik för uthållig
utveckling. Tillgång till oförstörd
natur är en konkurrensfaktor både vid
investeringsbeslut och för turismen.
Miljöteknik är redan och kan bli en ännu
större svensk exportvara.
På miljöområdet märks tydligare än på
många andra otillräckligheten i
nationellt beslutsfattande. Det får
visserligen aldrig bli en ursäkt att
inte vidta de åtgärder vi kan göra på
det nationella planet, men riktigt
genomslag får de miljöpolitiska besluten
när de fattas på internationellt plan.
Genom EU-medlemskapet har Sverige fått
en unik möjlighet att driva en ambitiös
miljöpolitik internationellt. Det är
obegripligt att det politiska parti i
Sverige som särskilt säger sig värna om
miljön, Miljöpartiet, tillhör dem som
motarbetade ett svenskt EU-medlemskap
och nu driver att vi bör gå ur.
Mot bakgrund av det anförda tillstyrks
motion Fi16 (fp) yrkande 31 medan
motionerna Fi15 (m) yrkande 34, Fi17 (v)
yrkande 8 och Fi18 (kds) yrkande 32
avstyrks. Vad utskottet anfört bör ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 58
bort ha följande lydelse:
58. beträffande miljöpolitikens
inriktning
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi16 yrkande 31, och med
avslag på motionerna 1995/96:Fi15
yrkande 34, 1995/96:Fi17 yrkande 8 och
1995/96:Fi18 yrkande 32 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
82. Miljöpolitikens inriktning (mom. 58)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Miljöpolitikens
inriktning börjar med Finansutskottet
har och slutar med avstyrks därmed
bort ha följande lydelse:
Finansutskottet instämmer i regeringens
uppfattning om miljöfrågornas centrala
betydelse för näringslivets utveckling,
men tvingas tyvärr konstatera att det
saknas konkreta åtgärder i propositionen
på trafik- och energiområdet som på
allvar skulle innebära en radikal
förändring i nödvändig riktning. På en
rad områden har Sverige halkat efter den
internationella utvecklingen.
I debatten antas ibland miljöfrågorna
vara lösta eller på väg att lösas - inte
minst i avancerade och välordnade länder
som Sverige. Detta är tyvärr fel.
Naturvårdsverket konstaterar i den
senaste utvärderingen att av nio viktiga
miljömål kommer Sverige endast att klara
ett.
På sikt är miljöanpassad produktion och
konsumtion det enda möjliga systemet för
svenskt näringsliv och därmed välfärd.
Marknaden för miljöteknik i bred mening
är den som uppvisar snabbast tillväxt i
världssamfundet. I vissa länder ökar den
med 10 % om året.
Utskottet vill framhålla att en
förutsättning för att klara denna
utveckling är högutbildad arbetskraft
som är väl införstådd och medveten om
kretsloppssamhällets villkor.
Välutbildad arbetskraft kommer att
behövas i alla branscher som vill
överleva. Gradvis försvinner
skillnaderna i utbildningsnivå för olika
arbetstagare. Okvalificerade jobb
försvinner, kvar blir jobb där alla tar
sitt ansvar utifrån gedigna kunskaper.
Tillväxt är önskvärd om den sker inom
ramen för kretsloppssamhället. Då skapar
vi mer av efterlängtade resurser. Om en
papperstillverkare byter till en process
som medför att energiåtgången minskar,
mer returpapper används, vatten och
kemikalieförbrukningen minskar,
samtidigt som produktionen ökar, är det
en välkommen form av tillväxt.
Därför måste samhällets åtgärder
bedömas utifrån ett helhetsperspektiv
som grundas på kretsloppstänkande.
Miljöansvaret måste genomsyra alla
beslut. Regeringen konstaterar att
kostnaden för att reparera miljöskador
ökar. Då borde rimligen anslagen för att
sanera markskador, bevara biologisk
mångfald, återställa Östersjön, minimera
avfallsmängder investera i
kollektivtrafik etc. också öka. Det är
åtgärder som samtidigt leder till ökad
sysselsättning. Detta sker dock inte.
Mot bakgrund av det anförda tillstyrks
motion Fi17 (v) yrkande 8 medan
motionerna Fi15 (m) yrkande 34, Fi16
(fp) yrkande 31 och Fi18 (kds) yrkande
32 avstyrks. Vad utskottet anfört bör
ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 58
bort ha följande lydelse:
58. beträffande miljöpolitikens
inriktning
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi17 yrkande 8 och med avslag
på motionerna 1995/96:Fi15 yrkande 34,
1995/96:Fi16 yrkande 31 och
1995/96:Fi18 yrkande 32 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
83. Miljöpolitikens inriktning (mom. 58)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Miljöpolitikens
inriktning börjar med Finansutskottet
har och slutar med avstyrks därmed
bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill framhålla att
miljön och våra naturresurser är en
viktig del i den totala
nationalförmögenheten och att
miljöhänsyn därför måste tas när företag
expanderar och ekonomin utvecklas.
Miljöområdet kommer i framtiden också
att erbjuda nya tillväxtmöjligheter sett
i ett traditionellt tillväxtperspektiv.
Inom miljö- och energiområdet kommer
arbetstillfällena att öka högst avsevärt
när samhället ställs om till att fungera
med utgångspunkt i ett resursbevarande
och ekologiskt synsätt. Omställningen av
energisystemet till förmån för
energieffektivisering och utveckling av
förnybar energiproduktion är ett område
som kommer att dominera förnyelsearbetet
de närmaste 10-20 åren.
Miljökvalitetssäkring inom den samlade
produktionsapparaten är ett annat
viktigt utvecklingsområde. I detta
ligger också återvinningsindustrin.
Regeringen bör på dessa områden
återkomma med förslag som gagnar en
miljöriktig och uthållig tillväxt.
Utskottet menar att en särskild
avfallsskatt kan ge ytterligare
stimulans till återvinningsindustrin.
Mot bakgrund av det anförda tillstyrks
motion Fi18 (kds) yrkande 32, medan
motionerna Fi15 (m) yrkande 34, Fi16
(fp) yrkande 31 och Fi17 (v) yrkande 8
avstyrks. Vad utskottet anfört bör ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 58
bort ha följande lydelse:
58. beträffande miljöpolitikens
inriktning
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi18 yrkande 32 och med avslag
på motionerna 1995/96:Fi15 yrkande 34,
1995/96:Fi16 yrkande 31 och
1995/96:Fi17 yrkande 8 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
84. Koldioxidskatt (mom. 59)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m),
Fredrik Reinfeldt (m) och Per Bill (m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Koldioxidskatt börjar
med Finansutskottet delar och slutar
med yrkande 28 bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet vill påpeka att
regeringens överväganden om koldioxid
skatten innebär en ensidig fördubbling
av koldioxidskatten för den svenska
industrin. Det är inte ens fråga om en
skatteväxling, eftersom inga andra
skatter föreslås sänkta. Det aviserade
förslaget leder till ytterligare
beskattning av produktionen i Sverige
och till utslagning av arbetstillfällen.
Enligt utskottets mening bör Sverige i
stället verka för en gemensam miniminivå
för koldioxidbeskattning i EU och för
andra åtgärder för att begränsa
koldioxidutsläppen. Eftersom de som
svarar för de största utsläppen planeras
få en skatterabatt, kan effekten av
skatten dessutom ifrågasättas.
En ensidigt höjd koldioxidskatt på
produktionen i Sverige riskerar vidare
att leda till att tillverkningen
omlokaliseras till andra länder som
saknar koldioxidskatt. Miljöeffekten
uteblir därför. Ensidigt höjda skatter
på produktion i Sverige leder förvisso
alltid till att tillverkningen tenderar
att flytta utomlands, men när det gäller
koldioxidbeskattningen riskerar de
negativa effekterna att dubblas.
Produktion i Sverige är nämligen
koldioxideffektiv i en internationell
jämförelse. Omfördelning av tillverkning
till andra länder kan därför leda till
ökade koldioxidutsläpp.
Utskottet vill också framhålla att
ytterligare höjda koldioxidskatter på
produktionen i Sverige motverkar
företagens lönsamhet och den ekonomiska
tillväxten, vilket kan leda till
långsammare teknisk förnyelse samt sämre
möjligheter att uppnå viktiga miljömål.
Ett argument som ibland har använts för
att försvara ensidiga höjningar av
koldioxidskatten i Sverige är att det
skulle ge en demonstrationseffekt som
får andra länder att följa efter. Mycket
litet pekar emellertid på att så är
fallet. Sverige, som redan har världens
högsta koldioxidskatt, har under en rad
av år varit nästan ensamt om att över
huvud taget ha en sådan beskattning.
Utskottet instämmer således i förslaget
i motion Fi15 (m) yrkande 35 att
regeringen bör uppmanas att avstå från
att fördubbla koldioxidskatten för den
svenska industrin och i stället söka
andra och effektivare vägar att begränsa
koldioxidutsläppen, t.ex. genom fortsatt
användning av de svenska
kärnkraftverken, studium av ett system
med överlåtbara utsläppsrätter och
fortsatt arbete för en gemensam
skattenivå för koldioxidutsläpp i EU.
Riksdagen bör med bifall till motion
Fi15 (m) yrkande 35 ge regeringen till
känna vad utskottet anfört medan motion
Fi18 (kds) yrkande 28 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 59
bort ha följande lydelse:
59. beträffande koldioxidskatt
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi15 yrkande 35 och med avslag
på motion 1995/96:Fi18 yrkande 28 som
sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
85. Koldioxidskatt (mom. 59)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Koldioxidskatt börjar
med Finansutskottet delar och slutar
med yrkande 28 bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet vill framhålla att det
i propositionen aviserade förslaget om
en höjning av koldioxidskatten för
industrin är oacceptabelt, då detta
företas ensidigt utan att kombineras med
en sänkning av arbetskraftskostnaderna.
En höjning av koldioxidskatten kan
motiveras ur miljöhänseende, och
utskottet anser att åtgärder för att få
ned koldioxidutsläppen måste
prioriteras. För industrins del och för
att bevara svensk konkurrenskraft är det
dock av vikt att höjningen av
koldioxidskatten sker inom
skatteväxlingens princip och även inom
ramen för det europeiska samarbetet. En
sänkning av arbetsgivaravgiften bör vara
ett villkor för ett riksdagsbeslut om
höjd koldioxidskatt för industrin.
Riksdagen bör med bifall till motion
Fi18 (kds) yrkande 28 ge regeringen till
känna vad utskottet anfört, medan motion
Fi15 (m) yrkande 35 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 59
bort ha följande lydelse:
59. beträffande koldioxidskatt
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi18 yrkande 28 och med avslag
på motion 1995/96:Fi15 yrkande 35 som
sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
86. Miljö- och renhållningslag (mom. 61)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m),
Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m),
Mats Odell (kds) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Miljö- och
renhållningslag börjar med
Finansutskottet har och slutar med
yrkandena 2 - 4 bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet delar uppfattningen i
motion Fi41 (fp) att det finns brister i
miljöskyddslagen som innebär att
miljöskyddsavgift ej påförs vid alla
överträdelser av givna villkor. En
svårighet i detta hänseende utgör kravet
att överträdelsen skall ha inneburit
ekonomiska fördelar för den som ansvarar
för verksamheten, vilket kan vara mycket
svårt att bevisa. Här krävs således en
förbättring av sanktionssystemet i
miljöskyddslagen så snart som möjligt.
Vidare framgår av motionen att det
kommunala renhållningsmonopolet utgör
ett hinder för en effektiv återvinning
av industriavfall. Om kommunernas
möjligheter att monopolisera hanteringen
av industriavfallet togs bort skulle
flera nya företag kunna komma till stånd
inom denna sektor utan risk för att
basen för deras verksamhet skulle bli
kommunaliserad. På sikt måste hela
renhållningslagen ses över för att den
utvecklingskraft som finns i
kretsloppssamhället skall tas till vara.
Producentansvaret måste också ses över.
Ambitionen måste vara att kretsloppet
skall drivas av en efterfrågan på
återvunnet material, inte bara ett
lagreglerat tvång att återta förbrukade
produkter. Utskottet förutsätter att
frågorna blir föremål för noggranna
överväganden i Miljöbalksutredningen.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med
anledning av motion Fi41 (fp) yrkandena
2-4 som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 61
bort ha följande lydelse:
61. beträffande miljö- och
renhållningslag
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:Fi41 yrkandena 2-4 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
87. Grön skatteväxling (mom. 62)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Grön skatteväxling
börjar med Finansutskottet har och
slutar med yrkande 1 bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet vill framhålla att en
ambitiös miljöpolitik bör vara en
integrerad del av en politik för
uthållig utveckling. Genom EU-
medlemskapet har Sverige fått en unik
möjlighet att driva en ambitiös
miljöpolitik internationellt, och även
om Sverige redan för världens mest
ambitiösa koldioxidpolitik finns det
anledning att gå vidare. Eftersom
Sverige fortfarande är en stor
förbrukare av fossila bränslen som avger
koldioxid stöder utskottet av
miljöpolitiska skäl regeringens förslag
till höjning av koldioxidskatten men
föreslår samtidigt - med bifall till
Folkpartiet liberalernas förslag - att
arbetsgivaravgifterna sänks.
Därmed tillstyrks motionerna Fi16 (fp)
yrkande 10, Fi23 (fp) yrkande 7 samt
Fi41 (fp) yrkande 1. Motion Fi18 (kds)
yrkande 27 anses därmed vara
tillgodosedd. Riksdagen bör som sin
mening ge regeringen till känna vad som
anförts.
dels att utskottets hemställan under 62
bort ha följande lydelse:
62. beträffande grön skatteväxling
att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:Fi16 yrkande 10,
1995/96:Fi23 yrkande 7 och
1995/96:Fi41 yrkande 1 samt med
anledning av motion 1995/96:Fi18
yrkande 27 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
88. Grön skatteväxling (mom. 62)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Grön skatteväxling
börjar med Finansutskottet har och
slutar med yrkande 1 bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet vill påpeka att
Kristdemokraterna länge har arbetat för
en skatteväxling, dvs. sänkta skatter på
arbetskraft kombinerat med höjda skatter
på miljöförorening och förbrukning av
energi och ändliga råvaror. Med de
exceptionellt höga lönsamhetsnivåer och
starka konkurrensfördelar som svensk
industri för närvarande upplever är det
rätt tid att inleda en sådan
skatteomläggning nu.
Det i propositionen aviserade förslaget
om en höjning av koldioxidskatten är
oacceptabelt då detta företas ensidigt
utan att kombineras med en sänkning av
arbetskraftskostnaderna. En höjning av
koldioxidskatten kan motiveras ur
miljöhänseende, och utskottet anser att
åtgärder för att få ned
koldioxidutsläppen måste prioriteras.
För industrins del och för att bevara
svensk konkurrenskraft är det dock av
vikt att höjningen av koldioxidskatten
sker inom skatteväxlingens princip och
även inom ramen för det europeiska
samarbetet. En sänkning av
arbetsgivaravgiften bör vara ett villkor
för ett riksdagsbeslut om höjd
koldioxidskatt för industrin.
Utskottet föreslår att riksdagen gör
ett tillkännagivande av angiven innebörd
till regeringen och ställer sig således
bakom motion Fi18 (kds) i denna del.
Därmed tillstyrks motion Fi18 (kds)
yrkande 27. Motionerna Fi16 (fp)
yrkande 10, Fi23 (fp) yrkande 7 samt
Fi41 (fp) yrkande 1 anses därmed vara
tillgodosedda. Riksdagen bör som sin
mening ge regeringen till känna vad som
anförts.
dels att utskottets hemställan under 62
bort ha följande lydelse:
62. beträffande grön skatteväxling
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi18 yrkande 27 och med
anledning av motionerna 1995/96:Fi16
yrkande 10, 1995/96:Fi23 yrkande 7 och
1995/96:Fi41 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
89. Utvecklingsinsatser för ny teknik
och nya bränslen (mom. 63)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Utvecklingsinsatser
för ny teknik och nya bränslen börjar
med Finansutskottet delar och slutar
med yrkande 7 bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet vill framhålla att
stödet till ekologisk omställning har
blivit en stor framgång. Det statliga
bidraget har varit upp till 30 % av
investeringskostnaden. 400
projektansökningar har inkommit till
Naturvårdsverket, motsvarande en
bidragsvolym på 1,8 miljarder kronor.
Projekt och idéer som haft god
sysselsättningseffekt, inneburit
tekniska framsteg och bedömts ha god
spridningseffekt har premierats.
Projekten täcker en stor del av
samhällsstrukturen från
biobränslepelletstillverkning till
förarlösa spårbussar och
högtryckstvättar utan kemikalier. Det
finns ett stort antal intressanta
projekt, inte minst inom trafik- och
avfallssektorn, som skulle kunna
utvecklas med fortsatt stöd.
Utskottet tillstyrker förslaget i
motion Fi17 (v) yrkande 10 att riksdagen
bör avsätta ytterligare 300 miljoner
kronor för detta ändamål på
tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1995/96. Vidare är utskottet
positivt inställt till förslaget i
motion Fi41 (fp) yrkande 7 att använda
ökade skatteintäkter från
tjänstebilsbeskattningen till
utvecklingsinsatser på fordonssidan.
Utskottet är dock inte berett att i
detta sammanhang tillstyrka detta
yrkande.
dels att utskottets hemställan under 63
bort ha följande lydelse:
63. beträffande utvecklingsinsatser
för ny teknik och nya bränslen
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi17 yrkande 10 och med avslag
på motion 1995/96:Fi41 yrkande 7 till
Investeringsbidrag för främjande av
omställning i ekologiskt hållbar
riktning på tilläggsbudget till
statsbudgeten för budgetåret 1995/96
under fjortonde huvudtiteln anvisar
ett reservationsanslag på 300 000 000
kr,
90. Underhåll av enskilda vägar (mom.
64)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m),
Fredrik Reinfeldt (m) och Per Bill (m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Underhåll av enskilda
vägar börjar med Finansutskottet vill
i och slutar med och Fi29 (m) bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet delar uppfattningen i
motion Fi29 (m) att regeringen borde
fokusera på vad som kan göras för att
sänka kostnaderna för den del av det
allmänna vägnätet som är jämförbar med
det enskilda vägnätet i stället för att
- som i budgetpropositionen våren 1995 -
föreslå minskningar av anslaget till
enskilda vägar. Om underhållskostnaderna
för det lågtrafikerade allmänna vägnätet
skulle sänkas till samma nivå som
kostnaden för det enskilda vägnätet,
skulle det innebära en besparing på
mellan 600 och 800 miljoner kronor. Det
vore en avsevärt större besparing än vad
den av riksdagens majoritet beslutade
halveringen av anslaget till enskilda
vägar innebar.
Utskottet vill erinra om att Moderata
samlingspartiet i sitt budgetalternativ
våren 1995 föreslog att 200 miljoner
kronor skulle föras över från anslaget
Drift och underhåll av statliga vägar
till anslaget Bidrag till drift och
byggande av enskilda vägar.
Mot bakgrund av det anförda tillstyrks
motion Fi29 (m), medan motion Fi28 (m)
yrkande 3 anses tillgodosedd. Vad
utskottet anförts bör ges regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 64
bort ha följande lydelse:
64. beträffande underhåll av
enskilda vägar
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi29 och med anledning av
motion 1995/96:Fi28 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Riktlinjer för den ekonomiska
politiken (mom. 2)
Roy Ottosson (mp) anför:
Miljöpartiet de gröna har med regeringen
överenskommit om vissa gemensamma
riktlinjer i syfte att främja en
långsiktigt hållbar ekonomisk
utveckling. Denna överenskommelse
fullföljs i detta betänkande. Vi har
emellertid skilda ideologiska
utgångspunkter och målsättningar, varför
överenskommelsen till dels utgör
kompromisser mellan dessa.
Syftet med överenskommelsen är att
skapa en varaktig och bred majoritet för
en långsiktigt bra ekonomisk politik.
Det är ett gemensamt intresse över
partigränserna att så snabbt som möjligt
ta Sverige och svenska staten ur det
ekonomiska moras som vi nu befinner oss
i. Vi har visserligen skilda
uppfattningar om hur dessa ekonomiska
problem har uppkommit, vilka som bär den
politiska anvaret för det, osv. För
framtidens skull är det emellertid av
avgörande betydelse att snabbt ta oss ur
det. Om vi inte gör det leder det till
att kommande generationer blir betydligt
fattigare, att välståndet snabbt urgröps
och att miljöproblemen växer.
Med anledning av propositionen om en
politik för arbete, trygghet och
utveckling har en lång rad förslag
väckts i motioner från andra
oppositionspartier. Dessa förslag går i
många fall utöver vad propositionen
handlar om, och utgör också i hög grad
upprepningar av tidigare väckta förslag
i samband med årets budgetproposition
och kompletteringsproposition. Jag vill
i detta sammanhang påpeka att vi
självklart står fast vi de krav vi
tidigare väckt i anslutning till budget-
och kompletteringspropositionen. Vi
avser att återkomma med dem inför nästa
budget.
2. Riksbankens ställning (mom. 6)
Roy Ottosson (mp) anför:
Riksbanken skall i högre grad än
hittills stödja den långsiktiga
ekonomiska politik som riksdagen
beslutat. Övergripande krav att minska
miljöskulden och arbetslösheten skall
vara centrala. Detta torde förutsätta
att riksdagen genom lagstiftning stärker
sin styrning av Riksbanken. Riksdagen
bör således i lag fastställa att
Riksbankens mål skall vara att stödja
den långsiktiga ekonomiska politiken.
Riksdagen bör också genom lag
fastställa Riksbankens penningpolitiska
mål. Det skall vara att bibehålla en
prisstabilitet på god europeisk nivå.
Prisstabilitet har avgörande betydelse
för möjligheterna att uppnå en
ekologiskt hållbar ekonomisk utveckling.
En varaktigt låg och stabil
prisökningstakt leder bl.a. till lägre
räntor och minskad känslighet för
konjunktursvängningar. Det innebär
bättre förutsättningar för ökad
självtillit och livskvalitet i vårt
land.
3. Beslut om kronans anslutning till ERM
(mom. 7)
Roy Ottosson (mp) anför:
Den svenska kronan bör, enligt min
mening, inte anslutas till ERM eller
knytas till andra valutor. Den flytande
växelkursen har fungerat bra och i
praktiken gjort det omöjligt att på ett
skadligt sätt spekulera mot kronan.
Kronan bör därför även fortsättningsvis
vara flytande.
En anslutning till ERM eller knytning
till andra valutor skulle däremot öppna
för omfattande spekulation som
allvarligt och varaktigt kan skada
svensk ekonomi. Det skulle också
försvåra saneringen av statens finanser
och därmed riskera att rasera den
förbättring av svensk ekonomi som nu
påbörjats.
Avgörande förändringar i den
valutapolitiska regimen, som t.ex. en
eventuell anslutning till ERM, bör
beslutas av regeringen. Riksdagen, eller
riksdagspartierna, bör ges stort
inflytande över sådana beslut.
Riksbanken bör således fråntas rätten
till sådana beslut.
4. Inriktningen av skattepolitiken (mom.
8)
Per-Ola Eriksson (c) anför:
Centerpartiet röstade mot höjningen av
fastighetsskatten från 1,5 % till 1,7 %
när beslutet togs av riksdagen hösten
1994 (1994/95:FiU1). Höjningen röstades
igenom av Socialdemokraterna och
Vänsterpartiet.
Centerpartiet vidhåller att det hade
varit bättre att inte höja
fastighetsskatten. Beslutet är dock
fattat. Det bör i detta sammanhang
understrykas att den mest centrala
faktorn för att pressa ner
boendekostnaderna för den enskilde är
räntenivån. Överenskommelsen mellan
regeringen och Centerpartiet om den
ekonomiska politiken våren 1995 har
medverkat till att räntorna har sjunkit.
Därmed kan boendekostnaderna minska.
5. Förmånsbeskattning av bilar (mom. 12)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m),
Fredrik Reinfeldt (m) och Per Bill (m)
anför:
Vi vill erinra om att den som har
tjänstebil i allmänhet behöver bilen i
sitt arbete och att innehavet av
tjänstebilen medför en kännbar kostnad i
form av inkomstbeskattning av förmånen.
En skärpning av förmånsbeskattningen kan
befaras medföra att allt fler väljer att
köpa en egen bil för att mot
milersättning använda den i
tjänsteutövningen. Därmed riskerar man
att bl.a. få en äldre bilpark med sämre
miljö- och trafiksäkerhetseffekter.
Därtill kommer en ökad byråkrati. Vi
motsätter oss inte en översyn av
reglerna men menar att nya regler inte
skall försvåra tjänstebilsinnehav.
6. Förmånsbeskattning av bilar (mom. 12)
Roy Ottosson (mp) anför:
Beskattningen av tjänstebilar har stor
betydelse för miljön. Det grundläggande
problemet är att det inte finns något
incitament för fömånstagaren att
begränsa sin körning eller att välja en
bränslesnål bil. Förändrad beskattning
av tjänstebilar skulle bidra till att
begränsa biltrafiken och därmed minska
behovet av nya vägar betydligt. Därmed
skulle stat och kommun spara flera
miljarder kronor.
I december 1993 beslutade riksdagen att
hos regeringen begära en skyndsam
utredning av bilförmånsbeskattningen för
beslut under 1994. Ännu har ingen
utredning presenterats. Därför är det
hög tid att riksdagen ånyo hos
regeringen begär förslag om nya regler
för beskattning av förmånsbil.
Ett nytt skattesystem bör ge samma
incitament för att begränsa bilkörning
och välja bränsleeffektiv bil som privat
bilägande. Ett rimligt alternativ är att
dagens förmånstagare använder privat bil
och skriver reseräkningar på sina
tjänsteresor. Med kraftigt höjd
förmånsbeskattning motsvarande 4 000
mils privat körning kommer flertalet
förmånstagare att välja privat bilägande
i stället för förmånsbilar. Ett annat
alternativ är att privata resor med
tjänstebilar deklareras för sig och
beskattas på rimligt sätt.
Förmånsbeskattningen av tjänstebilar
bör omgående skärpas så att bilkörningen
dämpas. Det har särskilt stor betydelse
för storstädernas miljösituation.
Minskad bilkörning har en rad positiva
effekter som t.ex. minskad
energianvändning, mindre utsläpp av
miljö- och hälsoskadliga ämnen, minskat
behov av kostsamma väginvesteringar och
ökad framkomlighet för nyttotrafik.
Jag förutsätter därför att regeringen
inom de närmaste månaderna återkommer
till riksdagen med förslag om skärpt
förmånsbeskattning av tjänstebilar.
7. Egenavgifter och löneavgifter (mom.
13)
Per-Ola Eriksson (c) anför:
Höjningen av egenavgifterna till
sjukförsäkringen beslutades hösten 1994
(1994/95:FiU1). Centerpartiet motsatte
sig denna höjning och vidhåller att
detta beslut inte bort fattas.
Riksdagens godkännande av höjningen är
emellertid nu ett faktum.
8. Egenavgifter och löneavgifter (mom.
13)
Johan Lönnroth (v) anför:
Vänsterpartiets principiella inställning
är att socialförsäkringarna skall
finansieras med arbetsgivaravgifter och
skatter och att arbetsgivaravgifterna
skall betalas även på inkomstdelar
överstigande 7,5 basbelopp. Med egen
avgifter för både sjukförsäkring och
pensionsförsäkring slår det samlade
uttaget hårt mot dem som har låga
inkomster och är därför oacceptabelt.
Utformningen av egenavgifterna måste
omprövas i samband med beslut om det
framtida pensionssystemet. Regeringen
bör också utföra den översyn av
egenavgiftssystemet som utlovades i
proposition 1994/95:25 Vissa ekonomisk-
politiska åtgärder, m.m.
9. Egenavgifter och löneavgifter (mom.
13)
Roy Ottosson (mp) anför:
Miljöpartiet de gröna anser att
egenavgifterna skall avskaffas. Vi ser
med oro på de negativa effekter på
kommunal verksamhet som ökningen av
egenavgifterna nu medför. Egenavgifterna
är ju avdragsgilla mot kommunal skatt
och minskar därför inkomsterna i
kommuner och landsting. Det tvingar i
sin tur fram ökad besparingar inom vård,
omsorg och skola.
Ökade egenavgifter medför också att
beskattningen av låginkomsttagare
relativt sett ökas i förhållande till
höginkomsttagare. Detta är en bakvänd
fördelningspolitik som vi anser är
socialt oacceptabel.
Vi anser också att
arbetsgivaravgifterna bör betraktas som
skatt på arbete. Dessa arbetsskatter
vill vi skall sänkas mot att skatter på
energianvändning och miljöskadliga
utsläpp ökas i motsvarande grad.
10. Arbetstidsfrågor (mom. 18)
Roy Ottosson (mp) anför:
Allt talar för att arbetstiden bör
sänkas eftersom effektivisering,
automatisering, datorisering etc. ger
oss möjlighet att lönearbeta färre
timmar. Alternativet till sänkt
arbetstid är hög arbetslöshet och stora
kostnader. Genom att dela på jobben
skapas det fler arbetstillfällen. Med
tanke på den allvarliga situationen på
arbetsmarknaden bör sänkt arbetstid vara
en prioriterad reform.
11. Regler mot fusk (mom. 24)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m),
Fredrik Reinfeldt (m) och Per Bill (m)
anför:
Riksrevisionsverket (RRV) har i en
nyligen framlagd rapport, Fusk - syst
embrister och fusk i välfärdssystem,
uppskattat att 6-10 % av det belopp som
betalas ut i arbetslöshetsersättning går
till personer som uppbär ersättning och
utför arbete för vilket de är medvetna
om att varken skatt eller sociala
avgifter kommer att betalas (svartjobb).
RRV:s studie tyder också på att
arbetslöshetsersättning i viss
utsträckning betalas ut till personer
som samtidigt utför ordinarie
heltidsarbete.
Mot denna bakgrund är det
utomordentligt anmärkningsvärt att det
under första halvåret 1995 bara var en
(1) person av totalt 3 700 000 medlemmar
som uteslöts från sin arbetslöshetskassa
på grund av fusk. Vi förutsätter därför
att arbetslöshetskassorna och AMS nu på
allvar tar itu med detta problem och
skärper sin kontroll så att
trovärdigheten i systemet kan
återupprättas.
12. Stiftelsehögskolor (mom. 28)
Per-Ola Eriksson (c) anför:
Centerpartiet har tidigare medverkat
till skapandet av stiftelsehögskolor. Vi
stödde förslagen att överföra Chalmers
tekniska högskola och Högskolan i
Jönköping till stiftelser. Centerpartiet
har inga principiella invändningar mot
stiftelsehögskolor. Varje högskola måste
emellertid ses i sitt eget sammanhang,
samtidigt som man bör eftersträva en
balanserad helhet.
Chalmers respektive Högskolan i
Jönköping har bara varit stiftelseägda
en kort tid. Även om de första tecknen
pekar på att överförandet till
stiftelser har varit till fördel för de
båda högskolorna finns det skäl att låta
ytterligare någon tid förflyta innan man
börjar överväga förändringar för fler
lärosäten.
13. Högskoleutbyggnadens lokalisering i
övrigt (mom. 33)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m),
Fredrik Reinfeldt (m) och Per Bill (m)
anför:
Även om riksdagen inte nu tar ställning
till omfattningen och lokaliseringen av
en permanent utbyggnad av den högre
utbildningen vill vi understryka att det
nya lärosätet i den södra delen av
Stockholms län bör byggas upp som ett
universitet med en flervetenskaplig
struktur, i enlighet med den moderata
reservationen i betänkandet
1994/95:UbU11.
14. Barntillägget i svux och svuxa (mom.
39)
Johan Lönnroth (v) anför:
För att nå en samstämmighet med andra
studiestöd kunde vi i våras acceptera
att barntillägget i svux och svuxa
avskaffades. Vi ansåg emellertid att man
inte samtidigt kunde acceptera den låga
nivå som stöden då skulle komma att
ligga på utan föreslog att
ersättningsnivån i svux och svuxa skulle
höjas till 75 % av
arbetslöshetsersättningen. Eftersom
riksdagen inte biföll detta förslag
finner vi mot bakgrund av de negativa
konsekvenser som följt av försämringarna
i vuxenstudiestöden att det är
nödvändigt att återinföra barntillägget
till svux och svuxa fr.o.m. den 1
januari 1996 i avvaktan på att
Studiestödsutredningen hittar andra
lösningar på de problem som uppkommit.
15. Barntillägget i svux och svuxa (mom.
39)
Roy Ottosson (mp) anför:
Jag anser att barntillägget i svux och
svuxa borde återinföras. Som framhålls i
betänkandet har borttagandet redan
medfört dramatiska negativa effekter.
Jag förutsätter att regeringen snart
återkommer med förslag till verksamma
åtgärder för att förbättra möjligheterna
till studier för vuxna med barn.
16. Riktlinjer för energipolitiken (mom.
53)
Anne Wibble (fp) anför:
Vi är inställda på att tillsammans med
andra partier - i första hand
Socialdemokraterna som vi samverkade med
i Linje 2 i folkomröstningen 1980 och i
andra hand Centerpartiet som tillsammans
med oss och Socialdemokraterna gjorde en
energipolitisk uppgörelse våren 1991 -
dra upp riktlinjerna för framtidens
energipolitik. Vi framförde redan 1991
stor tvekan om realismen i att avveckla
kärnkraften till år 2010. Den
tveksamheten har förstärkts. Men
eftersom knappast någon förordar
utbyggnad av ny kärnkraft i Sverige
måste vi under alla förhållanden börja
planera för ett energisystem där
kärnkraften steg för steg försvinner. En
kärnkraftsavveckling som sker med hjälp
av storskalig introduktion av fossila
bränslen är inte acceptabel. Inte heller
anser vi att de sista outbyggda älvarna
bör exploateras. När kärnkraften
successivt fasas ut ur det svenska
energisystemet bör den ersättas med
förnyelsebara, miljövänliga energislag,
i första hand biobränsle. Avregleringen
av elmarknaden, som nu efter en onödig
försening genomförs, underlättar
tillkomsten av grön , alltså
miljövänligt producerad, elkraft på
marknaden.
17. Riktlinjer för energipolitiken (mom.
53)
Roy Ottosson (mp) anför:
Miljöpartiet de gröna anser att
kärnkraften skall avvecklas så snart som
möjligt, dock senast till år 2010 enligt
tidigare fattat beslut i riksdagen.
Varje antydan till att överge
riksdagsbeslutet, och därmed i princip
också att svika svenska folkets mening i
folkomröstningen om kärnkraften,
urholkar demokratins trovärdighet. Det
leder också till kostsamma felslut inom
både näringsliv och offentlig
verksamhet. Det är därför av största
vikt att regeringen entydigt slår fast
att beslutet om att avveckla kärnkraften
till 2010 gäller.
Vi ser med tillfredsställelse på att
investeringbidragen till vind- och sol
energi nu påtagligt ökas. Tidigare
beslut om investeringsbidrag till bättre
inomhusmiljö m.m. bidrar också på ett
verksamt sätt till att underlätta
omställningen i energianvändningen.
Ytterligare beslut måste emellertid
fattas som främst stimulerar effektivare
energianvändning och minskat beroende av
elenergi. Ökat utnyttjande av flödande
energikällor, som t.ex. biobränslen, bör
också gynnas. Bland annat av dessa skäl
bör en s.k. grön skatteväxling
påskyndas.
18. Miljöpolitikens inriktning (mom. 58)
Roy Ottosson (mp) anför:
Miljöpolitiken hade under perioden
1988-1991 ett kraftigt uppsving i svensk
politik. En rad viktiga beslut för en
bättre miljö och miljöanpassning av det
svenska samhället fattades i riksdagen.
Sålunda påbörjades en grön skatteväxling
genom införande av koldioxidskatten mot
att den statliga inkomstskatten sänktes.
Ett flertal miljöavgifter infördes
vilket snart medförde påtagliga positiva
resultat - ett sådant exempel var
kväveoxidavgiften på större
energianläggningar. Miljölagstiftningen
skärptes, och arbetet på att införa en
heltäckande och effektiv
miljölagstiftning i en samlad miljöbalk
påbörjades. Konkreta och
utvärderingsbara mål för miljön
beslutades av riksdagen. En rad statliga
miljöprojekt och aktionsplaner antogs
och genomfördes - ett exempel är
projekten för minskade utsläpp till
haven.
Den därefter följande regeringsperioden
innebar dessvärre stagnation och flera
steg tillbaka i miljöpolitiken. Ytterst
få beslut för bättre miljö fattades i
riksdagen under perioden 1991-1994.
Koldioxidskatten urholkades för
industrin, planerade och i vissa fall
beslutade miljöavgifter infördes aldrig
och det fortsatta arbetet med ekonomiska
styrmedel i miljöpolitiken försvann från
den politiska dagordningen.
Miljölagstiftningen urholkades delvis,
främst i syfte att stärka äganderätten.
Den förra regeringen lade slutligen fram
ett förslag till miljöbalk. Men den var
så illa urvattnad och osammanhängande
att dess antagande hade inneburit
varaktiga försämringar av
miljölagstiftningen. Lyckligtvis drog
den nya regeringen tillbaka förslaget
för att utarbeta ett bättre som skall
föreläggas riksdagen nästa år.
Vi kan nu konstatera att de av
riksdagen fattade målen för miljön i
flera avseenden inte uppfylls. De
statliga miljöprojekten och
aktionsplanerna har inte ersatts med nya
med högre ambitionsnivåer - vilket hade
varit det rimliga. Internationellt sett
har Sverige gått från att vara ett
föredöme till att bli en eftersläpare i
miljöpolitiken. Tillväxten inom
miljöbranschen uppvisar påtagligt lägre
tal för Sveriges del än inom OECD i
genomsnitt.
Det är därför glädjande att en stor
majoritet av riksdagen nu står bakom vad
som sägs i propositionen och betänkandet
om miljödimensionen i en politik för
arbete, trygghet och utveckling.
Miljökraven ses nu som en av de
viktigaste drivkrafterna för en hållbar
ekonomisk utveckling. De skapar ett
förändringstryck som leder till
effektivare och mer ekonomisk användning
av både naturresurser och arbetskraft.
Miljöbranschen är i sig en viktig
tillväxtbransch med stora och växande
möjligheter i framtiden. Genom en s.k.
grön skatteväxling skapas
förutsättningar för minskad miljöskuld,
ökad livskvalitet och fortsatt välfärd.
I såväl propositionen som i betänkandet
erkänns också att traditionell
tillväxtfixerad politik i praktiken
kommit att ske på miljöns bekostnad. De
riktlinjer som nu slås fast för den
ekonomiska politiken innebär att den
ekonomiska utvecklingen i fortsättningen
skall ske på miljöns villkor. Det är
viktigt att detta också slagits fast i
det s.k. konvergensprogram som
regeringen med stöd av bl.a.
Miljöpartiet inlämnat till EU.
För att verkligen fullfölja dessa
ambitioner krävs emellertid ytterligare
en lång rad beslut i riksdagen. De
första har redan fattats. Ett exempel på
det är den omfattande satsningen på
förbättrad inomhusmiljö som blev
resultatet av Miljöpartiets och
regeringens första uppgörelse som kom
förra vintern - den är i pengar räknat
sannolikt den största enskilda statliga
miljösatsningen hittills! Ett annat
exempel är de nu framlagda förslagen på
ökade satsningar på vind- och solenergi
som också de är resultat av uppgörelser
mellan Miljöpartiet och regeringen.
Nya konkreta miljömål och aktionsplaner
måste läggas fram i riksdagen. Den gröna
skatteväxlingen måste påskyndas.
Resultaten av arbetet med gröna
räkenskaper i ekonomin måste utnyttjas i
högre grad i budgetarbete och ekonomisk
planering i staten. En rad
omprioriteringar behöver göras inom den
statliga budgeten. En förbättrad
miljölagstiftning måste snart bli
verklighet. Sverige måste åter bli
pådrivande och föregångare i
internationella sammanhang vad gäller
miljöpolitik.
19. Koldioxidskatt (mom. 59)
Roy Ottosson (mp) anför:
Enligt Miljöpartiet de gröna hade en
större höjning av koldioxidskatten än
den nu föreslagna varit önskvärd. Denna
höjning borde även vara kopplad till en
sänkning av arbetsgivaravgiften, så
kallad skatteväxling. För industri där
höjningen av koldioxidskatten medför
mycket höga kostnader, även med hänsyn
taget till sänkta arbetsgivaravgifter,
skall det ges möjlighet till nedsättning
av skatten. Nedsättningsmöjligheten
skall vara kopplad till en plan för
reducering av energianvändningen.
Koldioxidskatten är en utsläppsskatt
som bör träffa alla utsläpp av koldioxid
som adderar till koldioxidhalten i
atmosfären med lika kraft. Koldioxid
skatten bör även utvidgas till att gälla
elproduktion med fossila bränslen och
skattesatsen bör vara lika oavsett
vilken slags kraftproduktion eller
industri det är fråga om. Inkomsterna av
koldioxidskatten bör bidra till insatser
för ökad energieffektivitet och
förnybara energikällor. Olika typer av
bidrag och stöd till bl.a. investeringar
i anläggningar för produktion av
biobränslen och uppvärmning av
fastigheter genom t.ex. utnyttjande av
solvärmeteknik kan här bli aktuella.
Miljöpartiet de gröna avser att i andra
sammanhang återkomma med förslag enligt
de riktlinjer som vi tidigare
diskuterat, men vi anser att den nu
föreslagna förändringen i nuläget ändå
får ses som ett steg i rätt riktning.
20. Grön skatteväxling (mom. 62)
Roy Ottosson (mp) anför:
Enligt Miljöpartiet de gröna bör den
aviserade höjningen av koldioxidskatten
vara kopplad till en sänkning av
arbetsgivaravgiften, så kallad
skatteväxling.
Inkomsterna av koldioxidskatten bör
bidra till insatser för ökad
energieffektivitet och förnybara
energikällor. Olika typer av bidrag och
stöd till bl.a. investeringar i
anläggningar för produktion av
biobränslen och uppvärmning av
fastigheter genom t.ex. utnyttjande av
solvärmeteknik kan här bli aktuella.
Miljöpartiet de gröna avser att i andra
sammanhang återkomma med förslag enligt
de riktlinjer som vi tidigare
diskuterat.
21. Underhåll av enskilda vägar (mom.
64)
Per-Ola Eriksson (c) anför:
Riksdagen beslutade under våren 1995 att
minska stödet till enskilda vägar
(1994/95:TU18). Centerpartiet motsatte
sig detta beslut.
De enskilda vägarna är en viktig del av
vägnätet och bidrar till att uppfylla
den vägpolitiska målsättningen om
regional balans. Det är en väsentlig
princip att vägkapitalet förvaltas på
ett sådant sätt att gjorda investeringar
inte urholkas. För att kunna
upprätthålla en sådan princip krävs en
långsiktig strategi för drift- och
underhållsåtgärder.
Centerpartiet har anvisat finansiering
för att kunna anslå medel till enskilda
vägar och avser att återkomma till denna
fråga senast i samband med behandlingen
av budgetpropositionen för år 1997.
22. Underhåll av enskilda vägar (mom.
64)
Johan Lönnroth (v) anför:
Vänsterpartiet anser att riksdagen
tidigare skurit ned anslaget till
enskilda vägar alltför kraftigt. Vi
föreslog i anslutning till
kompletteringspropositionen våren 1995
att riksdagen skulle anvisa ytterligare
100 miljoner kronor till enskilda vägar.
Vi vidhåller detta krav även om vi inte
har något formellt yrkande nu.
23. Underhåll av enskilda vägar (mom.
64)
Roy Ottosson (mp) anför:
Miljöpartiet har tidigare i
budgetsammanhang motionerat och
reserverat sig för ökat anslag till
underhåll av enskilda vägar. Vi står
självklart fast vid dessa krav och avser
att återkomma med dem inför nästa års
budget.
Propositionernas lagförslag
Proposition 25
1. Förslag till lag om ändring i lagen
(1995:915) om ändring i lagen (1978:69)
om försäljningsskatt på motorfordon
2. Förslag till lag om ändring i
fordonsskattelagen (1988:327)
3. Förslag till lag om ändring i lagen
(1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring
4. Förslag till lag om ändring i lagen
(1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd
5. Förslag till lag om ändring i lagen
(1995:409) om
arbetslivsutveckling
Proposition 6
2. Förslag till lag om ändring i lagen
(1978:69) om
försäljningsskatt på motorfordon
Av utskottet framlagt lagförslag
Förslag till lag om ändring i lagen
(1995:915) om ändring i lagen (1978:69)
om försäljningsskatt på motorfordon
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen
(1995:915) om ändring i lagen (1978:69)
om försäljningsskatt på motorfordon
dels att 2 § lagen (1978:69) om
försäljningsskatt på motorfordon1 skall
ha följande lydelse,
dels att 8 § lagen (1978:69) om
försäljningsskatt på motorfordon i
paragrafens lydelse enligt lagen
(1995:915) om ändring i nämnda lag skall
ha följande lydelse,
dels att ikraftträdandebestämmelserna
till lagen (1995:915) om ändring i lagen
(1978:69) om försäljningsskatt på
motorfordon skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
2 §2
Beteckningar som används i denna lag
har samma betydelse som i
fordonskungörelsen (1972:595) och i
bilregisterkungörelsen (1972:599).
Med miljöklasserna Med miljöklasserna
1, 2 eller 3 avses 1, 2, 3, 1 E eller
i denna lag de 1 H avses i denna
miljöklasser som lag de miljöklasser
anges i 2 a § som anges i 2 a §
bilavgaslagen bilavgaslagen
(1986:1386). (1986:1386).
I fråga om fordon, I fråga om fordon,
som är inrättat för som är inrättat för
drift med drift med
elektricitet från elektricitet från
batterier, skall batterier, skall
vid beräkning av vid beräkning av
tjänstevikten tjänstevikten
avdrag göras för avdrag göras för
vikten av vikten av
batterierna och de batterierna och de
särskilda särskilda
anordningar som anordningar som
fogar samman fogar samman
battericellerna. battericellerna.
Personbilar,
lastbilar och
bussar som är
inrättade för drift
med elektricitet
från batterier i
fordonet skall vid
tillämpningen av
denna lag hänföras
till miljöklass 1.
För personbilar,
lastbilar och
bussar som avses i
tredje stycket
skall skatt inte
tas ut om skattskyl
digheten inträder
under perioden den
1 januari 1995 -
den 31 december
1997.
Nuvarande lydelse
8 §
Skatten utgår för skattepliktiga
personbilar, bussar och lastbilar med
belopp som framgår av följande
uppställning. Skatten beräknas till helt
tiotal kronor så att överskjutande
krontal bortfaller.
med en total- 4 800 kronor
4 800 kronor 7 200 kronor
vikt av högst
3 500 kilo-
gram
med en total- ¾ 6 000
kronor 20 000 kronor
vikt översti-
gande 3 500
kilogram men
högst 7 000
kilogram
med en total- ¾ 20 000
kronor 65 000 kronor
vikt översti-
gande 7 000
kilogram
Skatten utgår för motorcykel med 1 610
kronor om tjänstevikten inte överstiger
75 kilogram, med 2 110 kronor om
tjänstevikten är högre men inte
överstiger 160 kilogram, med 3 240
kronor om tjänstevikten är högre än 160
kilogram men inte överstiger 210
kilogram, samt i annat fall med 5 380
kronor.
Utskottets förslag
Skatten tas ut för skattepliktiga
personbilar, bussar och lastbilar med
belopp som framgår av följande
uppställning. Skatten beräknas till helt
tiotal kronor så att överskjutande
krontal bortfaller.
Skatten tas ut för motorcykel med 1 340
kronor om tjänstevikten inte överstiger
75 kilogram, med 1 760 kronor om
tjänstevikten är högre men inte
överstiger 160 kilogram, med 2 700
kronor om tjänstevikten är högre än 160
kilogram men inte överstiger 210
kilogram, samt i annat fall med 4 480
kronor.
För personbilar, lastbilar och bussar
som är inrättade för drift med elekt
ricitet från batterier i fordonet skall
skatt tas ut med motsvarande belopp som
gäller för miljöklass 1.
Övergångsbestämmelser
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
Denna lag träder i 1. Denna lag
kraft den 1 januari träder i kraft
1996. Äldre såvitt avser 2 §
föreskrifter gäller och 8 § tredje
fortfarande i fråga stycket den 1 juli
om förhållanden som 1996 och i övrigt
hänför sig till den 1 januari 1996.
tiden före
ikraftträdandet. 2. För
personbilar,
lastbilar och
bussar som är
inrättade för drift
med elektricitet
från batterier i
fordonet skall inte
försäljningsskatt
tas ut för tiden
till och med den 31
december 1997.
3. Äldre
föreskrifter gäller
fortfarande i fråga
om förhållanden som
hänför sig till
tiden före
ikraftträdandet.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Inledning 3
Regeringens lagförslag 4
Yttranden från andra utskott 5
Utfrågningar 5
Propositionernas förslag 5
Proposition 25 5
Proposition 6 6
Motionsyrkandena 6
Motionsyrkanden med anledning av
proposition 25 6
Motionsyrkande med anledning av
proposition 64 17
Motionsyrkanden med anledning av
proposition 109 17
Motioner från allmänna
motionstiden 1995 17
UTSKOTTET 18
Den ekonomiska politiken 18
Den ekonomiska utvecklingen i
Sverige 18
Det korta perspektivet.
Utvecklingen fram t.o.m. år 1996 18
Prognosförutsättningar 18
Försörjningsbalansen 19
Inflationsutvecklingen 22
Löneutvecklingen 22
Arbetsmarknaden 23
Utvecklingen av de
offentliga finanserna 24
Osäkerhetsfaktorer i
konjunkturbedömningen 24
Det medelfristiga perspektivet.
Utvecklingen fram t.o.m. år 2000 27
Konvergensprogrammet och de
medelfristiga kalkylerna 30
Riktlinjer för tillväxtpolitiken 31
Regeringens förslag till
riktlinjer 31
Förslag till riktlinjer i
partimotionerna 34
Moderata samlingspartiet 34
Folkpartiet liberalerna 36
Vänsterpartiet 38
Kristdemokraterna 39
Utskottets ställningstagande till
förslagen om riktlinjer för den
ekonomiska politiken 41
Privat sparande 46
Saneringen av statsfinanserna 47
Statsskuldspolitiken 53
Penningpolitiken 54
Valutapolitiken 55
Riksbankens ställning 56
Beslut om Sveriges deltagande i
ERM 60
Skattepolitiken 60
Inriktningen av skattepolitiken 60
Kommunal inkomstbeskattning 63
Företagsbeskattning 64
Fordonsskatt 66
Förmånsbeskattning av bilar 67
Egenavgifter och löneavgifter 68
Skatteundandragande m.m. 69
Arbetsmarknadspolitik 69
Arbetsmarknadspolitikens
inriktning 69
Återgång till 1994 års
arbetsrättsliga regler 73
Den framtida inriktningen av
arbetsrätten 74
Arbetstidsfrågor 74
Jämställdhetsfrågor 75
Arbetslöshetsförsäkring 77
Skärpta villkor för rätt till
arbetslöshetsersättning 78
Avstängning från rätt till
arbetslöshetsersättning 87
Åtgärder mot fusk med
arbetslöshetsförsäkringen 92
Kostnadseffekter 93
Utbildning, kompetensutveckling
och forskningspolitik 94
Den övergripande strategin 94
Individuella utbildningskonton
och framtidsfonder 97
Stiftelsehögskolor 98
Yrkesinriktad eftergymnasial
utbildning 99
Lärlingsutbildning 100
Utbildning i grundskolan om
entreprenörskap 100
Ny högskola i Malmö 101
Högskoleutbyggnadens lokalisering
i övrigt 102
Jämställdhetsbefrämjande åtgärder103
IT-utbildning m.m. 104
Alternativa gymnasiekurser 105
Kunskapsinsatser för regional
tillväxt 105
Folkbildning 106
Barntillägget i svux och svuxa 109
Resekostnadsersättning för
studerande vid SSV 111
Näringspolitiken 112
Företagandets villkor 112
Etikens betydelse för företagande
och tillväxt 114
AP-fondens placeringsrätt 114
Riskkapitalförsörjning till
småföretag 116
Försök med regional
riskkapitalförsörjning 117
Beskattning av andel-i-vinst 118
Kvinnors företagande 118
Teknikspridning 120
Konkurrens och avreglering 121
Patentförsäkring 123
Statliga företag 124
Omfördelning av medel för
förbättring av inomhusmiljön 125
Energipolitiken 127
Riktlinjer för energipolitiken 127
Insatser för ny energiteknik 128
Stöd till vindkraft 128
Stöd till solenergiområdet 129
Användning av alternativa
drivmedel 130
Miljöpolitiken 130
Miljöpolitikens inriktning 130
Koldioxidskatt 132
Övergångsbestämmelser för
växthusnäringen 133
Miljö- och renhållningslag 134
Grön skatteväxling 134
Utvecklingsinsatser för ny teknik
och nya bränslen 135
Infrastruktur 136
Underhåll av enskilda vägar 136
Europeiska unionen 136
Åtgärder för Baltikum och
Östeuropa 137
Hemställan 138
Reservationer
1. Konvergensprogrammet (mom.
1)(m, fp) 149
2. Riktlinjer för den ekonomiska
politiken (mom. 2) (m, fp, kds) 149
3. Riktlinjer för den ekonomiska
politiken (mom. 2) (v) 156
4. Privat sparande (mom. 3) (m,
fp, kds) 160
5. Sanering av statsfinanserna
(mom. 4) (m) 161
6. Sanering av statsfinanserna
(mom. 4) (kds) 162
7. Sanering av statsfinanserna
(mom. 4, motiveringen) (fp) 163