I detta betänkande behandlas 16 motioner
helt eller delvis. 14 av motionerna är
väckta under 1995 års allmänna
motionstid, de övriga två har väckts
under allmänna motionstiden 1994. I
motionerna tas bl.a. upp olika aspekter
på lagen om hushållning med
naturresurser m.m. - NRL. Utskottet
avstyrker samtliga motioner.
Till betänkandet har avgivits åtta
reservationer bl.a. om att Gideälven och
Brunnsberg i Österdalälven skall skyddas
mot utbyggnad genom att de omfattas av
skydd enligt 3 kap. 6 § NRL. Fyra
särskilda yttranden har avgivits.
Motionerna m.m.
I betänkandet behandlas
dels de under allmänna motionstiden 1994
väckta motionerna
1993/94:Bo608 av Olle Lindström (m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en vägförbindelse till Talma
sameby.
1993/94:Bo613 av Leif Marklund och Bruno
Poromaa (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en
vägförbindelse för Talma sameby.
dels de under allmänna motionstiden 1995
väckta motionerna
1994/95:Bo501 av Tom Heyman (m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av tillräcklig
seglingsfri höjd vid planeringen av
framtida anläggningar som passerar
Dalslands kanal.
1994/95:Bo506 av Elving Andersson och
Marianne Andersson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
utvidgning av den kommunala vetorätten.
1994/95:Bo509 av Rune Backlund m.fl. (c)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att Vättern bör
vara ett riksobjekt som färskvattentäkt
enligt naturresurslagen och bör omgärdas
med speciella skyddsbestämmelser,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om statligt ekonomiskt ansvar
för genomförandet av miljöövervakningen
i Vättern.
1994/95:Bo517 av Karl-Göran Biörsmark
(fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av stöd och
förebyggande skydd av Vättern som natur-
och kulturområde och som
dricksvattentäkt.
1994/95:Bo526 av Eva Goës m.fl. (mp)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag om en ny miljölagstiftning
i enlighet med vad i motionen anförts.
1994/95:Bo529 av Agneta Lundberg m.fl.
(s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att skydda Gideälven
uppströms Björna enligt 3 kap. 6 §
naturresurslagen.
1994/95:Bo536 av Ulf Björklund (kds)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skydd av älvsträckan vid
Brunnsberg i Österdalälven enligt 3 kap.
6 § i naturresurslagen, NRL.
1994/95:Bo538 av Roland Larsson (c) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär
en utredning om konsekvenserna av att
göra Göta kanal med strandområde till
ekopark alternativt kulturvårdsområde.
1994/95:Jo605 av Dan Ericsson m.fl.
(kds) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att områden som är av
riksintresse från
vattenförsörjningssynpunkt bör ges
status som sådana i naturresurslagen.
1994/95:Jo628 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) vari yrkas
18. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att
vattenkraftsutbyggnadsepoken nu är
avslutad,
19. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om skydd av Gideälven mellan
Stennäs och Björna, Jaurekaska i Stora
Luleälven och Ljungån i Gimån,
20. att riksdagen beslutar att
sträckan av Österdalälven vid Brunnsberg
förs in i 3 kap. 6 § naturresurslagen,
21. att riksdagen hos regeringen begär
ett förslag om skydd i 3 kap. 6 §
naturresurslagen för: i Motala ström
Vätterns tillflöden söder om
Hjoån_Mjölnaån, Kävlingeån, Rönne å och
Rolfsån,
1994/95:Kr205 av Birger Schlaug m.fl.
(mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att följa upp beslutet om
nationalstadspark inför Expo 97.
1994/95:N421 av Olof Johansson m.fl. (c)
vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om vindkraften som riksintresse
och kommunal planering.
1994/95:N431 av Per Lager och Eva Goës
(mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i övrigt
anförs i motionen om alternativa metoder
för förvaring av kärnkraftsavfall och om
det kommunala vetot,
3. att riksdagen hos regeringen begär
ett förslag till lag om att återinföra
den kommunala vetorätten som omfattar
alla kärntekniska anläggningar.
1994/95:N450 av Birger Schlaug m.fl.
(mp) vari yrkas
13. att riksdagen hos regeringen begär
att lagen om kommunalt veto återinförs
beträffande kärntekniska anläggningar.
Utskottet har vid ett studiebesök till
Kiruna kommun i juni 1995 informerat sig
om den s.k. Talmavägen. Vid besöket hade
utskottet överläggningar med företrädare
för länsstyrelsen i Norrbottens län,
Kiruna kommun och Talma sameby. Tre
skrivelser om vägprojektet har inkommit
till utskottet.
Uppgifter i anslutning till motionerna
Kort redogörelse för uppbyggnaden av
naturresurslagen m.m.
Plan- och bygglagen (PBL) och
naturresurslagen (NRL) trädde i kraft
den 1 juli 1987. Bestämmelserna i NRL
syftar till att främja en från
ekologisk, social och samhällsekonomisk
synpunkt långsiktigt god hushållning med
marken, vattnet och den fysiska miljön i
övrigt. En huvuduppgift för NRL är att
ange för olika lagar gemensamma
prövningsgrunder som stöd för en
allsidig och långsiktig bedömning av
frågor om konkurrens beträffande
användning av mark och vatten. Till
lagen har därför knutits ett tiotal
olika lagar som reglerar
ianspråktagandet av mark och vatten för
olika ändamål. Sålunda skall
bestämmelserna i 2 kap. (de
verksamhetsanknutna riktlinjerna) och 3
kap. (de geografiska riktlinjerna) NRL
tillämpas enligt vad i dessa lagar är
föreskrivet. Exempel på lagar som på
detta sätt knutits till NRL är PBL,
vattenlagen, miljöskyddslagen,
naturvårdslagen, väglagen, minerallagen,
kontinentalsockellagen och
luftfartslagen. Genom denna konstruktion
har NRL kommit att få en stor betydelse
och en central roll beträffande
samhällsplaneringen i vid mening. Den
brukar betecknas som en paraplylag.
Lagen är att anse som en lag genom
vilken avvägningar mellan olika
intressen kan och skall bedömas i ett
långsiktigt perspektiv.
I 4 kap. finns regler om
tillåtlighetsprövningen av
industrianläggningar m.m. medan det i 5
kap. finns regler om
miljökonsekvensbeskrivningar. I det
avslutande kapitlet (6 kap.) finns
regler om myndigheternas uppgifter och
ansvarsfördelning.
Regeringsprövning av vissa
industrianläggningar m.m. och det
kommunala vetot
I 4 kap. 1 § NRL anges vissa slag av
anläggningar som inte får utföras utan
tillstånd av regeringen. Som exempel kan
nämnas vissa anläggningar för
kärnteknisk verksamhet och
förbränningsanläggningar om anläggningen
har en effekt om minst 200 megawatt.
Regeringen kan också, enligt 4 kap. 2 §
NRL, pröva andra anläggningar än sådana
som omfattas av kravet på tillstånd
enligt 4 kap. 1 § NRL, om anläggningen
kan antas få betydande omfattning eller
bli av ingripande beskaffenhet.
Enligt bestämmelserna i 4 kap. 3 §
första stycket NRL får tillstånd enligt
1 och 2 §§ lämnas endast om
kommunfullmäktige har tillstyrkt detta.
Detta brukar kallas det kommunala vetot.
Undantag härifrån finns emellertid i 4
kap. 3 § andra stycket. Regeringen får i
vissa fall lämna tillstånd även om
kommunfullmäktige inte har tillstyrkt
att så sker. Om en anläggning är
synnerligen angelägen från nationell
synpunkt får regeringen nämligen lämna
tillstånd även mot en kommuns vilja
bl.a. när det är fråga om en anläggning
som avser mellanlagring eller slutlig
förvaring av kärnämne eller kärnavfall.
Samma förhållande gäller också
beträffande förbränningsanläggningar,
gruppstationer för vindkraft och
anläggningar för behandling av
miljöfarligt avfall under förutsättning
att anläggningarna är av viss minsta
storlek.
I den i augusti 1994 till riksdagen
överlämnade propositionen 1994/95:10 med
förslag till miljöbalk föreslogs att den
grundläggande lagstiftningen på
miljöområdet skulle samordnas i en
miljöbalk. NRL är en av de lagar som
föreslås ingå i balken. De delar av NRL
som redovisats ovan föreslogs i
propositionen ingå i 5 kap. i balken.
Såvitt rör det kommunala vetot föreslogs
inga reella förändringar. Reglerna i NRL
i nu redovisad del skulle enligt
regeringsförslaget tas in i balken utan
förändring av deras materiella innebörd.
Den nuvarande regeringen beslutade
återkalla propositionen.
Arbetet med att lämna förslag till en
miljöbalk pågår numera inom
Miljöbalksutredningen. Arbetet beräknas
vara avslutat sommaren 1996.
Vägförbindelse för Talma sameby?
Länsstyrelsen i Norrbottens län avslog i
mars 1989 en ansökan av Kiruna kommun om
dispens från bestämmelserna för
Påkkentanjaure naturreservat för att
anlägga en väg för Talma sameby mellan
Laxforsen och Salmi. Länsstyrelsens
beslut överklagades till regeringen som
i beslut i maj 1990 bl.a. anförde
följande.
Den s.k. Talmavägen beräknas bli 34 km
lång och avsikten är att den skall
förena två befintliga vägar. Mellan
Laxforsen och den övre delen av Lulep
Voulusjaure finns en skogsbilväg vilken
är ansluten till det befintliga
vägnätet. Denna skall genom Talmavägen
förenas med en cirka 30 km lång enskild
väg mellan Salmi och Laimoluokta. Den
planerade vägen skulle sträcka sig genom
Påkkentanjaure naturreservat och
samtidigt leda in i Rostu s.k. obrutna
fjällområde inom vilket reservatet är
beläget. Den skulle också leda in i inom
reservatet belägna områden av
riksintresse för naturvård.
Vid prövning av frågor enligt
naturvårdslagen skall naturresurslagen
tillämpas. Enligt 3 kap. 1 och 5 §§
naturresurslagen får en anläggning komma
till stånd inom ett s.k. obrutet
fjällområde endast om det behövs för
bl.a. rennäringen och om det kan ske på
ett sätt som inte påtagligt skadar
områdenas natur- och kulturvärden.
Avgränsning av de fjällområden som anges
i 3 kap. 5 § naturresurslagen har skett
med utgångspunkt i att de utanför en zon
på cirka 8 km från väg antas motsvara en
halv dagsetapps vandring, varför
områdena antas vara i huvudsak
opåverkade av aktiviteter på och i
anslutning till vägar. Huvudprincipen
bör enligt förarbetena vara att nya
vägar inte får anläggas. Vägar som
slutar blint inom områdenas yttre delar
medför dock i vissa fall så begränsad
omgivningspåverkan att de inte förändrar
karaktären på områdena. Det kan enligt
motiven gälla vägar som betjänar några
enstaka fastigheter eller som behövs för
t.ex. rennäringen. Vägar som leder in
mot de centrala delarna av områdena kan
medföra en avsevärd påverkan på
områdenas karaktär och bör därför inte
tillåtas. Eftersom naturreservatet är
beläget inom Rostu obrutna fjällområde
skall 3 kap. 1 och 5 §§ naturresurslagen
tillämpas i ärendet.
I Kiruna kommuns förslag till
översiktsplan anges att i de fem byarna
norr om Torneträsk finns ett sextiotal
hus sammanlagt, av vilka de allra flesta
är fritidshus eller används sommartid i
samband med renskötsel. Enligt
översiktsplanen för Torneträskområdet
kan en begränsad ökning av bebyggelsen
få göras. I förslaget till översiktsplan
anförs att om den planerade vägen blir
av, kommer antagligen efterfrågan på
mark att öka väsentligt. Också
turistanläggningar kan bli aktuella.
Av länsstyrelsens konsekvensbedömning
framgår bl.a. att den föreslagna
vägsträckningen genom naturreservatet
berör ett faunaområde av högsta värde.
Utgångspunkten för värderingen har varit
att områden med många hotade arter är
skyddsvärda för hela faunan. De stora
rovdjur som förekommer i området
kännetecknas samtliga av att de i
möjligaste mån undviker kontakt med
människor. De nya direkta och indirekta
störningarna som en väg genom
naturreservatet skulle medföra, innebär
med all sannolikhet att områdets värde
för de stora rovdjuren försämras. De i
området förekommande kungsörns- och
havsörnspopulationerna hör till våra
mest störningskänsliga arter.
Undersökningar gjorda i Ritsemområdet
visar att kungsörn och jaktfalk har
försvunnit från de exploaterade
områdena. Det aktuella området utgör ett
av Sveriges viktigaste
reproduktionsområden för havsörn och där
finns också ett antal häckande
kungsörnspar. Havsörn, kungsörn,
jaktfalk och andra rovfåglar skulle
påverkas såväl direkt som indirekt om
Talmavägen byggs. Vidare berörs ett
urskogsområde som getts högsta
värdeklass för sin mångformighet,
arealstorlek, låga grad av
kulturpåverkan samt stora betydelse för
urskogsgynnad fauna. Den botaniska
värderingen av motsvarande område har
också medfört inplacering i högsta
värdeklass.
Regeringen delar samebyns och kommunens
uppfattning att en väg skulle underlätta
samebyns transporter både till
bosättningen norr om Torneträsk och vid
nya föreskrifter och allmänna råd om
köttkontroll m.m. vid renslakt, vilket
träder i kraft den 1 juli 1990. De nya
föreskrifterna kommer inte att förhindra
höstslakten i Talma sameby. Samebyns
transportproblem, som enligt regeringens
bedömning är angelägna att lösa, bör
kunna få en tillfredsställande lösning
utan att en väg byggs.
Regeringen, som i ärendet har att
tillämpa naturresurslagens bestämmelser
om markens användning, finner vid en
samlad bedömning att anläggandet och
utnyttjandet av Talmavägen påtagligt
skulle skada naturreservatets
naturvärden. Vägen bör med hänsyn
härtill inte komma till stånd.
Trafikutskottet behandlade 1992 motioner
(bet. 1991/92:TU15 och yttr.
1992/93:TU3y) som gick ut på att
riksdagen borde ge regeringen till känna
att regeringen skulle vidta åtgärder så
att vägen kom till stånd.
Trafikutskottet återgav i korthet det
ovan refererade regeringsbeslutet samt
anförde att vägen från trafikpolitisk
synpunkt är angelägen för samebyn.
Utskottet förutsatte att regeringen
följde frågan.
Vid behandlingen hösten 1992 av
propositionen om samerna och samisk
kultur m.m. anförde bostadsutskottet
(bet. 1992/93:BoU8 s. 31) med anledning
av en motion om en väg till Talma sameby
att något väsentligt nytt inte
tillkommit som motiverade en omprövning
av tidigare fattade beslut. Med
anslutning till vad trafikutskottet
anfört i det ovan omnämnda yttrandet
avstyrkte utskottet enhälligt motionen,
som avslogs av riksdagen.
Vid behandling av ett motsvarande
motionsyrkande hösten 1993
(1993/94:BoU1) anförde utskottet
följande.
Som utskottet uppfattat yrkandet i
motion 1992/93:Bo601 (s) innebär det att
riksdagen bör besluta ge regeringen till
känna att sådana ändringar av gränserna
för Rostu obrutna fjällområde görs att
det blir möjligt att bygga en väg avsedd
i huvudsak för Talma sameby.
Ovan har lämnats en tämligen ingående
redogörelse för regeringens beredning av
ärendet om en vägförbindelse för Talma
sameby. Av redogörelsen framgår bl.a.
vilka motiv som finns i NRL avseende
vägbyggande inom de obrutna
fjällområdena och hur avgränsningen av
sådana områden gjorts. Utskottet, som
hänvisar till denna redogörelse, vill
erinra om riksdagens beslut 1992 enligt
vilket förutsattes (se bet. 1992/93:TU15
och BoU08) att regeringen följde frågan.
Bostadsutskottet har inte funnit att
nya omständigheter av den karaktären
tillkommit som föranleder en omprövning
av riksdagens tidigare beslut. Motion
1992/93:Bo601 (s) om en vägförbindelse
till Talma sameby avstyrks således.
Motionen avslogs av riksdagen.
Sedan riksdagen senast behandlade frågan
om en väg till Talma sameby har bl.a.
följande inträffat i ärendet. Kiruna
kommun anhöll i maj 1993 hos
Länsstyrelsen i Norrbottens län om en
omprövning av länsstyrelsens beslut från
1989 att ej medge dispens för byggande
av Talmavägen. Inför beslutet hade
länsstyrelsen låtit genomföra förnyade
utredningar. Bl.a hade
Skogsvårdsstyrelsen i länet på uppdrag
av länsstyrelsen gjort en
miljökonsekvensbeskrivning i ärendet. I
beskrivningen inventeras fem
vägalternativ. Dessutom har
länsstyrelsens rennäringsdelegation
utrett fem alternativ som bygger på att
någon väg inte byggs. Två av dessa avser
helikoptertransport av slaktade renar,
de övriga driftsomläggning eller
renodlad vinterslakt, slakt i Norge samt
transport med svävare.
Tre av vägalternativen är enligt
länsstyrelsen inte förenliga med
bestämmelserna i NRL (2 kap. 3 och 6 §§
samt 3 kap. 1 och 5 §§).
Anläggningskostnaden för dessa
alternativ har uppskattats till mellan
7,1 och 10,2 miljoner kronor. De övriga
två vägalternativen kan accepteras av
länsstyrelsen. Anläggningskostnaderna -
lägst 23 miljoner kronor - för dessa
alternativ och driftskostnaderna har
föranlett länsstyrelsen till bedömningen
att dessa alternativ är orimliga från
ekonomisk synpunkt.
Länsstyrelsen förordar i sitt beslut
att samebyns transportproblem löses utan
att vägförbindelse upprättas till norra
sidan av Torne träsk.
I en reservation till länsstyrelsens
beslut anförde en av dess ledamöter att
han - i likhet med Kiruna kommun - ansåg
att vägen borde byggas. För att Talma
sameby skall ha möjlighet till
långsiktig överlevnad är vägen ett
måste.
Plan för utbyggnad av vattenkraft
Riksdagen beslutade år 1984 om en plan
för utbyggnad av vattenkraften (prop.
1983/84:BoU30). Planen reviderades året
därefter (prop. 1984/85:120, bet.
1984/85:BoU25). Den reviderade planen
omfattade nya projekt, effektivisering
och förnyelse samt byggande av små
kraftverk om tillsammans 3,8 TWh/år (TWh
= terawattimmar) i syfte att säkerställa
en utbyggnad av vattenkraften om minst
2,5 TWh/år till mitten av 1990-talet. En
del projekt i planen har i praktiken
senare utgått genom avslag på
ansökningar enligt vattenlagen
(1983:291) och genom beslut i riksdagen
om skydd enligt NRL. I såväl
propositioner som utskottsutlåtanden har
framhållits att den omständigheten att
projekt finns upptagna i
vattenkraftplanen inte automatiskt
medför att de kan genomföras.
Dessförinnan skall sedvanlig prövning
enligt vattenlagen ske. Samma procedur
och samma överväganden skall göras
oberoende av om ett projekt finns
medtaget i planen eller ej. Planen utgör
inte heller hinder mot att aktualisera
projekt som inte är upptagna i den.
Närings- och teknikutvecklingsverket
(NUTEK) har regeringens uppdrag att
årligen redovisa bl.a.
vattenkraftsutbyggnaden. I sin rapport,
Energirapport 1994, redovisar NUTEK att
tillskottet av vattenkraft, sedan
vattenkraftplanen antogs, uppgår till ca
1,2 TWh/år.
Tillskottet av vattenkraft under
perioden fram till år 2005 har av verket
bedömts till ca 1 TWh/år varav 0,4
TWh/år utgör i vattenkraftplanen
specificerade projekt och lika mycket
härrör från små vattenkraftverk och
effektiviseringar. Återstoden avses
komma från projekt utanför planen.
Verket bedömer att den totala
produktionsförmågan i vattenkraft under
ett normalår blir ca 64 TWh år 2005.
Älvskydd m.m.
Vid tillkomsten av NRL år 1987
lagfästes de s.k. riktlinjerna i den
fysiska riksplaneringen. Dessa som
beslöts av riksdagen i början av 1970-
talet innebär att vissa älvar och
älvsträckor undantogs från
vattenkraftsutbyggnad. Riksdag och
regering har under de senaste drygt 25
åren ägnat stor uppmärksamhet åt frågor
som rör vattenkraftens roll i
energibalansen och i samband därmed
frågan om bevarandet av vattenområden
och älvsträckor. Vid
riksdagsbehandlingen i mars år 1993 av
ett regeringsförslag om utökat älvskydd
beslöts (prop. 1992/93:80, bet.
1992/93:BoU7) att ytterligare 13 älvar
och älvsträckor skulle skyddas från
vattenkraftsutbyggnad enligt 3 kap. 6 §
NRL. Då behandlade utskottet bl.a.
motioner i vilka yrkades att i Gideälven
sträckan mellan Stennäs och Björna och i
Österdalälven sträckan mellan Åsens
kraftverk och Väsa kraftverk
(Brunnsberg) skulle skyddas. Dessa
motioner avslogs av riksdagen.
Riksdagen beslöt vid samma tillfälle
att vissa överväganden borde göras om
inventering av älvar och älvsträckor.
Nedan i detta avsnitt behandlas älvar
och älvsträckor i den mån de
aktualiserats i vissa motioner som
behandlas i detta betänkande.
Beträffande älvsträckan i Gideälven
föreslog utskottets majoritet (s, nyd
med instämmande av v) att älvsträckan -
under förutsättning av att den då
pågående prövningen enligt vattenlagen
(VL) inte innebar tillstånd till
utbyggnad - skulle skyddas från
utbyggnad och tas in i 3 kap. 6 § NRL.
En minoritet i utskottet (m, fp, c, kds)
föreslog i en reservation att
ytterligare överväganden borde göras.
Riksdagen beslöt i enlighet med
reservationen. Ärendet om tillstånd till
utbyggnad har behandlats av
vattendomstolen. Regeringen har, enligt
VL 11 kap. 3 §, förbehållit sig
prövningen av ärendet. Vattendomstolen
har i ett yttrande i ärendet till
regeringen i februari 1995 anfört att
den anser företaget tillåtligt enligt
vattenlagens tillåtlighetsregler.
Sökanden - Gidekraft AB - har i
skrivelse till regeringen (Miljöde-
partementet) återkallat ansökan från
vidare prövning. Bolagets skrivelse har
översänts till vattendomstolen, som
uppmanats att hålla departementet
informerat om målets fortsatta
handläggning.
Beträffande älvsträckan vid Brunnsberg
i Österdaläven föreslog utskottet och
beslöt riksdagen att ytterligare
överväganden borde göras.
I en folkomröstning i Älvdalens kommun
den 13 november 1994 ställdes följande
fråga: Anser Du att Älvdalens kommun
skall stödja de planer som Älvdalens
Jordägande Socknemän har om att bygga
ett kraftverk i Österdalälven vid
Brunnsberg? Av de avgivna rösterna
ansåg 72 % att kraftverket inte borde
byggas medan 26 % hade den motsatta
inställningen. Drygt 70 % av de
röstberättigade deltog.
Älvdalens Jordägande Socknemän har hos
Vattendomstolen - Stockholms tingsrätt -
ansökt om att få bygga Brunnsbergs
kraftverk i Österdalälven.
Kammarkollegiet anser att företaget är
av sådan beskaffenhet att det bör prövas
av regeringen. Miljödepartementet har
begärt att få ta del av handlingarna i
målet efter det att Fiskeriverkets
yttrande kommit in till vattendomstolen.
Regeringen kommer därefter att ta
ställning till om frågan om den skall
förbehålla sig prövningen enligt VL av
Brunnsbergs kraftverk.
Beträffande älvsträckan Jaurekaska i
Stora Luleälv begärde Statens
vattenfallsverk (numera Vattenfall AB)
år 1990 tillstånd hos vattendomstolen
till ändring av de för sjön Langas
gällande
vattenhushållningsbestämmelserna.
Vattendomstolen planerar att efter
årsskiftet 1995/96 hålla
huvudförhandling i ärendet.
Ljungåfors Kraft AB har ansökt hos
vattendomstolen om tillstånd till
anläggande och bibehållande av Ljungå
kraftverk i Ljungån i Bräcke kommun.
Regeringen har inte förbehållit sig
prövningen av ansökan. Vattenföretaget
bedömdes inte vara av så betydande
omfattning att regeringen borde
förbehålla sig tillåtlighetsprövningen.
Sedermera har Vattenöverdomstolen - Svea
hovrätt - givit tillstånd till byggande
av kraftverket.
De ovan nämnda av riksdagen våren 1993
förordade övervägandena om vissa
älvfrågor har gjorts av en särskild
utredare. Denne har i april 1994 i
betänkandet Vilka vattendrag skall
skyddas? (SOU 1994:59) redovisat sitt
uppdrag. Med undantag för fyra
vattenområden i södra Sverige (Vätterns
tillflöden söder om Hjo-Vadstena,
Kävlingeån, Rönne å och Rolfsån) har
utredningen inte lämnat slutligt förslag
till skyddsvärda vattenområden och
älvsträckor. Beträffande Gideälven och
Österdalälven vid Brunnsberg föreslås
således att skydd enligt 3 kap. 6 § NRL
inte borde komma i fråga. Eventuellt
skydd för dessa sträckor bör enligt
utredningen i stället övervägas med stöd
bl.a. i naturvårdslagen och/eller plan-
och bygglagen. Utredningen konstaterar
också att det behövs ett bättre underlag
för att slå fast vilka ytterligare
vattenområden som bör omfattas av
skyddsbestämmelserna i 3 kap. 6 § NRL.
Utredningen har remissbehandlats. I
september 1994 och i januari 1995 fick
utredningen tilläggsdirektiv. Den skall
bl.a. utarbeta ett program för
kartläggning av vilka ytterligare
vattenområden och älvsträckor som bör
skyddas mot vattenkraftsutbyggnad.
Syftet med kartläggningen bör vara att
få en grund för en sammanhållen
bedömning av vilka ytterligare
vattenområden som bör ges ett
långsiktigt skydd. Utredningen skall
redovisa resultat av sitt arbete senast
vid årsskiftet 1996/1997.
Vättern
Vättern med öar och strandområden är
klassad som riksintresse enligt NRL.
Detta innebär (3 kap. 2 § NRL) att
turismens och friluftslivets, främst det
rörliga friluftslivets, intressen
särskilt beaktas vid bedömningen av
tillåtligheten av exploateringsföretag
eller andra ingrepp i miljön. I NRL (2
kap. 8 §) anges att mark- och
vattenområden som är särskilt lämpliga
för anläggningar för bl.a.
vattenförsörjning så långt möjligt skall
skyddas mot åtgärder som påtagligt kan
försvåra tillkomsten eller utnyttjandet
av anläggningen.
Frågan om Vättern som färskvattentäkt
har behandlats av riksdagen tidigare och
senast 1993 med anledning av en motion
(bet. 1993/94:BoU1). Utskottet anförde
då enhälligt att goda möjligheter finns
att beakta frågan om vattenförsörjningen
i den fysiska planeringen och förutsatte
att berörda kommuner behandlade frågan
inom ramen för denna planering.
Den av utskottet avstyrkta motionen
avslogs av riksdagen.
Vindkraft
De nu gällande riktlinjerna för den
långsiktiga energipolitiken innebär
bl.a. följande. Energipolitikens mål är
att trygga tillgången på energi på
villkor som är konkurrenskraftiga med
dem som gäller i omvärlden.
Energipolitiken utgår från vad natur och
miljö kan bära. Landets elförsörjning
skall tryggas genom ett energisystem som
i största möjliga utsträckning grundas
på varaktiga, helst inhemska och
förnybara, energikällor samt genom en
effektiv energihushållning.
Markområden av riksintresse för
energiproduktion regleras i 2 kap. 8 §
NRL. Vindkraft ingår i den samlande
beteckningen energiproduktion.
Boverket, Naturvårdsverket och NUTEK
publicerade våren 1995 skriften
Etablering av vindkraftverk på land. I
skriften redovisas de lagregler och
övriga bestämmelser som gäller för
sådan etablering.
För vissa större vindkraftverk krävs
bygglov och anmälan enligt
miljöskyddslagen samt oftast samråd med
länsstyrelsen. För vindkraftverk med en
effekt större än 10 MW krävs dessutom
tillstånd av regeringen.
I förordningen (1993:191) om
tillämpningen av NRL anges att vissa
centrala förvaltningsmyndigheter har i
uppdrag att till länsstyrelserna lämna
uppgifter om områden som myndigheten
bedömer vara av riksintresse enligt 2
kap. NRL. Beträffande områden av
riksintresse för energiproduktionen har
NUTEK fått i uppdrag att peka ut sådana
områden. I arbetet skall samråd ske med
berörda länsstyrelser.
Våren 1991 beslutade riksdagen om ett
femårigt stöd till investeringar i
anläggningar för vindkraft. För stödet
har beräknats 50 miljoner kronor per år.
Fr.o.m. halvårsskiftet 1994 lämnas
bidrag för investeringar i vindkraftverk
med en effekt av minst 60 kilowatt.
Bidraget lämnas med högst 50 % av
investeringskostnaden om
teknikupphandling utnyttjas. I övriga
fall lämnas bidrag med 35 % . Riksdagen
anvisade hösten 1995 ytterligare 100
miljoner kronor till verksamheten. I
proposition 1995/96:25 - En politik för
arbete, trygghet och utveckling anmäler
regeringen att den avser att under 1996
återkomma till insatser om stöd till ny
energiteknik efter den nuvarande
programperioden.
NUTEK har utvärderat bl.a. stödet till
investeringar i vindkraft. Ca 90
vindkraftverk med en installerad effekt
om ca 25 MW har kommit till stånd efter
införandet av stödet. Ca 40
vindkraftverk med en sammanlagd effekt
om knappt 6 MW har byggts utan stöd.
Elproduktionen från vindkraften var ca
0,05 TWh år 1993. NUTEK antar att
elproduktionen från vindkraftverk ökar
till 0,2 TWh år 2005.
Flera studier avseende lokalisering av
vindkraftverk har gjorts främst från
slutet av 1980-talet och framåt. Nämnas
kan betänkandet Läge för vindkraft (SOU
1988:32). I betänkandet behandlades
frågan om lokalisering av stora
vindkraftverk i grupper både på land och
till havs från ett nationellt
perspektiv. Sedermera har vissa
länsstyrelser publicerat
lokaliseringsstudier på området. Sålunda
har länsstyrelsen i Kalmar län
tillsammans med Ölandskommunerna 1993
tagit fram ett policydokument kallat
Vindkraft på Öland. Länsstyrelsen i
Hallands län har i två rapporter,
kallade Vindenergi i Halland och
Vindkraft i Hallands län, tagit fram ett
planeringsunderlag som behandlar
konkurrensen mellan vindkraft och andra
allmänna intressen. I vissa andra
länsstyrelser pågår ett arbete i
vindkraftsfrågor.
Plan- och byggutredningen fick i maj
1995 genom tilläggsdirektiv i uppdrag
att se över hur vindkraften bör hanteras
i den kommunala planeringen med
beaktande av motstående intressen som
t.ex. kulturmiljö-, naturvårds- eller
landskapsbildsvärden. Utredningen skall
särskilt överväga om det är lämpligt med
tidsbegränsade bygglov för vindkraftverk
och se över formerna för samverkan
mellan berörda fastigheter i samband med
utbyggnad av vindkraftverk.
Utredningsarbetet skall vara avslutat
senast den 1 juli 1996.
Utskottet
Tillåtlighetsprövningen av vissa
industrianläggningar
I motionerna 1994/95:Bo506 (c),
1994/95:N431 (mp) yrkande 2 i
motsvarande del och yrkande 3 samt
1994/95:N450 (mp) yrkande 13 tas upp
frågan om det s.k. kommunala vetot i
naturresurslagen (NRL). Motionärerna
föreslår sammanfattningsvis att vetot,
utan inskränkningar, skall omfatta även
anläggningar för utbränt kärnbränsle.
Vid behandlingen av motsvarande
motionsyrkanden hösten 1994 (bet.
1994/95:BoU3) anförde utskottet
följande.
Som framgått ovan av den inledande
redogörelsen anges i 4 kap. NRL att
vissa slags anläggningar i princip inte
får komma till stånd om inte
kommunfullmäktige tillstyrkt att
tillstånd till anläggningen lämnas.
Detta brukar kallas det kommunala vetot
(4 kap. 3 § första stycket NRL). Vetot
är emellertid inte absolut. Sålunda får
regeringen i vissa fall - enligt
lagrummets andra stycke - lämna
tillstånd till anläggningen även om
kommunen inte har tillstyrkt detta.
Denna regeringens möjlighet begränsas av
att vissa i lagen angivna
förutsättningar skall vara för handen
för att det kommunala vetot skall kunna
frångås. Det skall vara frågan om en
anläggning som från nationell synpunkt
är synnerligen angelägen. Inskränkningen
i det kommunala vetot gäller inte heller
om en lämplig plats för anläggningen
anvisats inom en annan kommun som antas
godta en placering där eller, i annat
fall, om en annan plats bedöms
lämpligare. Vad nu redovisats om
möjligheten att medge undantag från det
kommunala vetot gäller bl.a. anläggning
för mellanlagring eller slutlig
förvaring av kärnämne eller kärnavfall.
Även beträffande vissa övriga
anläggningar kan undantag från vetot
medges.
Frågan om utformningen av det kommunala
vetot prövades av riksdagen och
bostadsutskottet våren 1990 (bet.
1989/90:BoU20) med anledning av en
proposition i ämnet. Vad riksdagen då
hade att ta ställning till var frågan om
det kommunala vetot skulle förses med en
s.k. ventil. Så skedde genom att till 4
kap. 3 § tillfogades ett andra stycke
huvudsakligen av det innehåll som
redovisats inledningsvis.
Bostadsutskottet beslöt i enlighet med
regeringens förslag. Företrädare i
utskottet för Centerpartiet,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet yrkade
med något skilda motiveringar avslag på
förslaget. Riksdagen följde utskottet.
Utskottet erinrade vid behandlingen år
1994 om det arbete som pågick med att
utforma en miljöbalk och att det i detta
arbete kunde bli aktuellt att också
överväga utformningen av NRL. I
avvaktan på att dessa överväganden
slutfördes fann utskottet inte anledning
tillstyrka de då behandlade motionerna.
Det kan nu tilläggas att dessa
överväganden, som anförtrotts
Miljöbalksutredningen, beräknas vara
klara sommaren 1996.
Utskottet vidhåller sin uppfattning.
Pågående utredningsarbete bör avslutas.
Motionerna 1994/95:Bo506 (c), 1994/95:
N431 (mp) yrkande 2 i motsvarande del
och yrkande 3 samt 1994/95:N450 (mp)
yrkande 13 om den kommunala vetorätten
avstyrks.
I motion 1994/95:N431 (mp) yrkande 2 i
motsvarande del föreslås riksdagen göra
ett tillkännagivande om alternativa
metoder för förvaring av kärnbränsle.
Motionärerna anför att det finns många
synpunkter på vilken metod som bör
användas för förvaring av högaktivt
kärnbränsleavfall.
Näringsutskottet (bet. 1995/96:NU10)
behandlade hösten 1995 en proposition om
säkrare finansiering av framtida
kärnkraftsavfallskostnader m.m. jämte
motioner. Med anledning av en motion
(kds) i vilken togs upp frågan om
alternativa metoder för slutförvaring
anförde näringsutskottet att
ställningstagandet till hur det utbrända
kärnbränslet skulle förvaras måste
baseras på ett grundligt forsknings- och
utvecklingsarbete. Det är, anförde
utskottet, av väsentlig betydelse att
detta arbete bedrivs utan låsningar i
något avseende. Den av näringsutskottet
avstyrkta motionen avslogs av
riksdagen.
Bostadsutskottet delar
näringsutskottets uppfattning. Med det
anförda avstyrker bostadsutskottet
bifall till motion 1994/95:N431 (mp)
yrkande 2 i motsvarande del om ett
tillkännagivande till regeringen om
alternativa metoder för slutförvaring av
utbränt kärnbränsle.
Vindkraften och vattenförsörjningen som
riksintressen
I två motioner behandlas frågan om den
lagstiftning som motionärerna anser
erforderlig för att vindkraften skall
kunna få större betydelse i
energibalansen. I motion 1994/95:Bo526
(mp) framställs förslag om den
miljölagstiftning som anses behövas för
att påskynda utbyggnaden av
vindkraftverk. Som exempel på sådan
lagstiftning nämner motionärerna PBL och
NRL. I Centerpartiets partimotion
1994/95:N421 yrkande 5 föreslås
riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna vad i motionen anförts om
vindkraften som riksintresse och
kommunal planering.
Utskottet har ovan redovisat vissa
uppgifter om de lagregler som är
aktuella vid utbyggnaden av
vindkraftverk och det femåriga
investeringsprogram som finns till stöd
för anläggning för vindkraft. Av
redovisningen framgår bl.a. följande.
Markområden av riksintresse för
energiproduktion regleras i 2 kap. 8 §
NRL. Vindkraft ingår i den samlande
beteckningen energiproduktion.
Beträffande områden av riksintresse för
energiproduktionen har NUTEK fått i
uppdrag att peka ut sådana områden. I
arbetet skall samråd ske med berörda
länsstyrelser.
Ovan har redovisats det ekonomiska
stödprogram som finns för investeringar
i vindkraftsanläggningar samt bl.a. de
studier som gjorts avseende lokalisering
av vindkraftverk. Som framgår av
redovisningen ovan finns möjlighet att
med stöd av NRL behandla vindkraften
som ett riksintresse. Av redovisningen
framgår också att olika åtgärder
vidtagits för att peka ut lämpliga lägen
för vindkraftverk samt vilket ekonomiskt
stöd som utgår för investeringar i
vindkraftverk. Dessutom har, som också
framgått ovan, Plan- och byggutredningen
fått tilläggsdirektiv för att se över
hur vindkraften bör hanteras i den
kommunala planeringen. Detta
utredningsarbete skall vara avslutat
senast den 1 juli 1996.
Vad beträffar frågan som tas upp i
Centerpartiets partimotion om att
kommunerna i den översiktliga
planeringen bör beakta behovet av
vindkraftslägen och reservera områden
lämpliga för vindkraft vill utskottet
även erinra om att ändringar i PBL
nyligen genomförts (se bet.
1995/96:BoU1) som stärker
översiktplanens ställning i
planeringssystemet. Denna omständighet,
tillsammans med förhållandet att frågan
om hur vindkraften bör hanteras i den
kommunala planeringen utreds, innebär
enligt utskottets mening att syftet med
motionärernas förslag blir tillgodosett
utan någon riksdagens vidare åtgärd.
Utskottet gör samma bedömning i vad
gäller mp-motionen.
Med det anförda avstyrker utskottet
Centerpartiets partimotion 1994/95:N421
yrkande 5 och motion 1994/95:Bo526 (mp)
om vindkraften som riksintresse.
Vattenförsörjningen som riksintresse
tas upp i tre motioner. I motion
1994/95:Jo605 (kds) yrkande 2 föreslås
ett riksdagens tillkännagivande till
regeringen av innebörd att områden som
är av riksintressen från
vattenförsörjningssynpunkt bör ges
status som sådana i NRL. Enligt
motionärerna saknas riksintressen för
vattenförsörjningen för närvarande. I
motionen nämns att reglerna för
sjöfarten på Mälaren, Vättern och Vänern
måste skärpas avsevärt. I motionerna
1994/95:Bo509 (c) yrkande 1 och
1994/95:Bo517 (fp) tas frågan om Vättern
upp. Enligt motionärerna i dessa båda
motioner bör Vättern anses vara ett
riksintresse som färskvattentäkt och som
natur- och kulturområde. I yrkande 2 i
motion 1994/95:Bo509 (c) föreslås ett
riksdagens tillkännagivande till
regeringen om att staten har ett
ekonomiskt ansvar för miljöövervakningen
i Vättern.
Med anledning av dessa motioner vill
utskottet anföra följande. Liksom
beträffande vindkraften gäller att
områden för vattenförsörjning har ett
skydd enligt NRL (2 kap. 8 §). Där anges
bl.a. att mark- och vattenområden som är
särskilt lämpliga för anläggningar för
vattenförsörjning så långt möjligt skall
skyddas mot åtgärder som påtagligt kan
försvåra tillkomsten eller utnyttjandet
av sådana anläggningar. I lagrummet
anges också att sådana anläggningar som
är av riksintresse skall skyddas mot
åtgärder som påtagligt kan försvåra
tillkomsten eller utnyttjandet av dem.
Det kan i och för sig hävdas att
regeringen har ett ansvar när det gäller
att peka ut de områden som av olika skäl
bör vara riksintressen. Det får
emellertid också anses vara ett ansvar
för de berörda kommunerna och
länsstyrelserna att hos regeringen
aktualisera frågor om vissa områdens
karaktär av riksintressen. I den mån det
på den lokala och regionala nivån anses
att vattenförsörjningen i vissa områden
är av riksintresse finns anledning anta
att frågan aktualiseras för regeringen.
Vid en sådan uppfattning finns inte
anledning för riksdagen att göra de i
motionerna 1994/95:Bo509 (c) yrkande 1,
1994/95:Bo517 (fp) och 1994/95:Jo605
(kds) yrkande 2 föreslagna
tillkännagivandena om
vattenförsörjningen som riksintresse och
Vättern som dricksvattentäkt. Utskottet
vill erinra om att beträffande Vättern
riksdagen på förslag av ett enigt
bostadsutskott tidigare intagit samma
ståndpunkt (se bl.a. bet. 1994/95:BoU3).
Utskottet gör i princip samma bedömning
av den i motion 1994/95:Bo509 (c)
yrkande 2 upptagna frågan om statens
ekonomiska ansvar för miljöövervakningen
i Vättern. Även beträffande denna fråga
får kommunerna eller berörda
länsstyrelser anses ha det primära
ansvaret att aktualisera de åtgärder som
kan anses lämpliga för att nå det syfte
motionärerna eftersträvar.
Nationalstadsparken m.m.
I detta avsnitt behandlas tre motioner
i vilka tas upp frågor som från ett
kulturpolitiskt perspektiv har
anknytning till NRL.
I Miljöpartiets partimotion
1994/95:Kr205 yrkande 1 föreslås
riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna vad i motionen anförts om
behovet av att följa upp beslutet om
nationalstadsparken inför Expo 97 - dvs.
den utställning som avses äga rum hundra
år efter Stockholmsutställningen 1897.
Bakgrunden är i korthet följande.
Riksdagen beslöt hösten 1994 (bet.
1994/95:BoU6) att området
Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården
skall vara nationalstadspark. Genom
ändringar i NRL ges en nationalstadspark
ett specifikt skydd. Inom parken får ny
bebyggelse och nya anläggningar komma
till stånd och andra åtgärder vidtas
endast om det kan ske utan intrång i
parklandskap eller naturmiljö och utan
att det historiska landskapets natur-
och kulturvärden i övrigt skadas.
Expo 97 kommer, om den genomförs,
delvis att äga rum inom delar av
nationalstadsparken.
Utskottet vill anföra följande. Det får
betraktas som självklart att
nationalstadsparkens karaktär skall
hävdas inom de ramar som lagstiftningen
anger. Vad gäller den i Miljöpartiets
partimotion 1994/95:Kr205 yrkande 1
upptagna frågan om behovet av att följa
upp beslutet om nationalstadsparken kan
upplysas om att Länsstyrelsen i
Stockholms län har fått regeringens
uppdrag att utarbeta ett program för
skydd, förvaltning, vård och utveckling
av nationalstadsparken. Länsstyrelsen
har i slutet av januari 1996 redovisat
sitt uppdrag till regeringen. Såvitt
utskottet har sig bekant torde för
övrigt planerna på att genomföra Expo 97
numera vara högst osäkra.
Av vad nu anförts framgår att ett
riksdagens tillkännagivande till
regeringen om nationalstadsparken och
Expo 97 inte kan anses erforderligt och
meningsfullt. Med det anförda avstyrker
utskottet Miljöpartiets partiomotion
1994/95:Kr205 yrkande 1.
I motion 1994/95:Bo538 (c) föreslås en
utredning om konsekvenserna av att göra
Göta kanal med strandområden till
ekopark.
Begreppet ekopark används inte sällan
synonymt med begreppet
nationalstadspark. Utskottet, som
utgår från att så är fallet även
beträffande den nu behandlade motionen,
vill erinra om att regeringen tillkallat
en särskild utredare med uppdrag att
överväga behovet av ytterligare
nationalstadsparker i Sverige och lämna
förslag till de områden som kan vara
aktuella att få skydd som sådana enligt
NRL. Utredaren avser att redovisa sitt
uppdrag till regeringen omkring den 10
mars 1996.
Resultatet av de pågående övervägandena
och den fortsatta beredningen av frågan
bör avvaktas. Ett tillkännagivande om
Göta kanal som nationalstadspark kan
inte nu anses erforderligt eller
lämpligt. Motion 1994/95: Bo538 (c)
avstyrks alltså.
I motion 1994/95:Bo501 (m) föreslås
riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna vad i motionen anförts om
behovet av seglingsfri höjd vid
planeringen av framtida anläggningar som
passerar Dalslands kanal. Motionären
erinrar om kanalens betydelse för
turistnäringen i Dalsland och upplyser
att ett avbräck för kanalen som
seglingsled är att den seglingsfria
höjden på grund av korsande
kraftledningar begränsas till 12 meter.
Utskottet delar motionärens uppfattning
att kanalen har stort värde som
kulturhistoriskt minnesmärke samt för
turismen. Den fråga som motionären tagit
upp får närmast ankomma på kanalens
ägare - dvs. de kommuner som kanalen
genomkorsar - att aktualisera med
berörda kraftföretag. Med det anförda
avstyrker utskottet bifall till motion
1994/95:Bo501 (m) om Dalslands kanal.
Älvfrågor m.m.
Som framgår av reciten till detta
betänkande har riksdag och regering
under de senaste drygt 25 åren ägnat
frågor om utbyggnad av älvar och
älvsträckor samt om vattenkraftens roll
i energibalansen stort intresse. Även
under allmänna motionstiden 1995 har
väckts flera förslag i dessa frågor.
I Folkpartiets partimotion
1994/95:Jo628 yrkande 18 föreslås
riksdagen göra ett tillkännagivande till
regeringen om att
vattenkraftsutbyggnadsepoken nu är
avslutad.
Våren 1991 (bet. 1990/91:BoU18)
behandlade utskottet senast
motionsyrkanden med motsvarande
innebörd. Utskottet anförde då, liksom
tidigare vid behandlingen av liknande
förslag, att någon utbyggnad över den
produktionsnivå, ca 66 TWh, från
vattenkraften som riksdagen tidigare
uttalat sig för inte är aktuell. Något
tillkännagivande enligt motionsförslaget
ansåg utskottet då inte erforderligt.
Energikommissionen anför i sitt i
december 1995 avlämnade betänkande att
de orörda älvar och älvsträckor som
riksdagen har undantagit från utbyggnad
skall skyddas även fortsättningsvis.
Enligt uppgift kommer riksdagen hösten
1996 att underställas en proposition om
energipolitiken.
Enligt utskottets mening bör riksdagen
avvakta beredningen av
Energikommissionens betänkande i
regeringens kansli och propositionen om
den framtida enenrgipolitiken. I det
läge som beredningsarbetet befinner sig
i bör riksdagen inte genom uttalande
skapa låsningar. För närvarande gäller,
liksom för övrigt under de cirka senaste
15 åren, att produktionsnivån från
vattenkraften enligt vattenkraftsplanen
beräknas till ca 66 TWh. Utskottet
avstyrker med det anförda Folkpartiets
partimotion 1994/95:Jo628 yrkande 18 om
ett tillkännagivande till regeringen om
vattenkraftens roll i energibalansen.
I Folkpartiets partimotion
1994/95:Jo628 yrkandena 19-21 samt i
motionerna 1994/95:Bo529 (s) och
1994/95:Bo536 (kds) tas upp frågor om
enskilda älvar och älvsträckor.
Motala ström, Vätterns tillflöden söder
om Hjoån-Mjölnaån, Kävlingeån, Rönne å
och Rolfsån, bör enligt Folkpartiets
partimotion yrkande 21 skyddas mot
utbyggnad genom att de tas upp bland de
älvar och älvsträckor som genom 3 kap. 6
§ NRL skyddas mot utbyggnad.
I samband med behandlingen år 1993
(bet. 1992/93:BoU7) av en proposition om
utökat älvskydd föreslog utskottet och
beslöt riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna att en inventering
borde göras av vissa älvar och
älvsträckor. Dessa överväganden har
gjorts av Vattendragsutredningen.
Utredningen har i april 1994 i
betänkandet Vilka vattendrag skall
skyddas? (SOU 1994:59) redovisat sitt
uppdrag. Med undantag för fyra
vattenområden i södra Sverige -
utredarens förslag är praktiskt taget
identiskt med motionärernas - har
utredningen inte lämnat slutligt förslag
till skyddsvärda vattenområden och
älvsträckor.
Utredningen har remissbehandlats. I
september 1994 och i januari 1995 fick
utredningen tilläggsdirektiv. Den skall
bl.a. utarbeta ett program för
kartläggning av vilka ytterligare
vattenområden och älvsträckor som bör
skyddas mot vattenkraftsutbyggnad.
Syftet med kartläggningen är att få en
grund för en sammanhållen bedömning av
vilka ytterligare vattenområden som bör
ges ett långsiktigt skydd. Utredningen
skall redovisa resultat av sitt arbete
senast vid årsskiftet 1996/1997.
Resultatet av utredningen och den
fortsatta beredningen av frågan bör
avvaktas. Riksdagen bör inte nu göra
sådana ändringar i NRL som föreslås i
Folkpartiets partimotion 1994/95:Jo628
yrkande 21 om Kävlingeån m.fl.
vattendrag.
Gideälven uppströms Björna bör enligt
förslag i motionerna 1994/95: Bo529 (s)
och i Folkpartiets partimotion
1994/95:Jo628 yrkande 19 detta yrkande i
motsvarande del ges skydd enligt 3 kap.
6 § NRL.
Ett motsvarande förslag om NRL-skydd
för Brunnsberg i Österdalälven förs fram
i motionerna 1994/95:Bo536 (kds) och i
den ovan nämda partimotionen från
Folkpartiet.
Beträffande Gideälven kan erinras om
följande. Frågan om tillstånd till
utbyggnad av älven har, som framgått av
reciten ovan, behandlats av
vattendomstolen. Regeringen har enligt
11 kap. 3 § VL förbehållet sig
prövningen av ärendet. Vattendomstolen
har i ett yttrande i ärendet till
regeringen i februari 1995 anfört att
den anser företaget tillåtligt enligt
vattenlagens tillåtlighetsregler.
Sökanden - Gidekraft AB - har i
skrivelse till regeringen
(Miljödepartementet) återkallat ansökan
från vidare prövning. Bolagets skrivelse
har översänts till vattendomstolen, som
uppmanats att hålla departementet
informerat om målets fortsatta
handläggning.
I den mån en ny ansökan om utbyggnad av
Gideälven blir aktuell kommer frågan
åter under regeringens prövning. Det
finns, enligt utskottets mening, inte
tillräckliga skäl för riksdagen att
genom en ändring i NRL nu ingripa i en
eventuellt fortsatt beredningen av
drendet. Även om de skäl för bevarande
av älvsträckan outbyggd som motionärerna
för fram är beaktansvärda finns
anledning att dröja med
ställningstagande i frågan i avvaktan på
att det pågående utredningsarbetet inom
Vattendragsutredningen avslutas. Med
det anförda avstyrker utskottet
motionerna 1994/95:Bo529 (s) och
Folkpartiets partimotion 1994/95:Jo628
yrkande 19 detta yrkande i motsvarande
del om att älvsträckan nu skall omfattas
av skydd mot utbyggnad genom att den tas
in i 3 kap. 6 § NRL.
Beträffande Brunnsberg i Österdalälven
har, som också framgått ovan, Älvdalens
Jordägande Socknemän hos Vattendomstolen
ansökt om att få bygga Brunnsbergs
kraftverk i Österdalälven.
Kammarkollegiet anser att företaget är
av sådan beskaffenhet att det bör prövas
av regeringen. Miljödepartementet har
begärt att få ta del av handlingarna i
målet efter det att Fiskeriverkets
yttrande kommit in till vattendomstolen.
Detta beräknas ske i februari 1996.
Regeringen kommer därefter att ta
ställning till om frågan om den skall
förbehålla sig prövningen av Brunnsbergs
kraftverk.
Utskottet gör beträffande Brunnsberg i
Österdalälven samma bedömning som
beträffande Gideälven. Resultatet av de
pågående övervägandena bör avvaktas.
Motionerna 1994/95:Bo536 (kds) samt
Folkpartiets partimotion 1994/95:Jo628
yrkande 20 om Brunnsberg avstyrks
alltså.
Av älvskyddsmotioner återstår att
behandla förslagen i Folkpartiets
partimotion 1994/95:Jo628 yrkande 19 i
motsvarande del i vad avser att Ljung-
ån i Gimån och Jaurekaska i Stora
Luleälv skall omfattas av NRL-skyddet.
Som framgått av redovisningen ovan har
tillstånd givits till byggande av Ljungå
kraftverk i Gimån. Ärendet är därmed
avgjort. Det är därför inte meningfullt
att i sak granska detta förslag i
Folkpartiets partimotion 1994/95:Jo628
yrkande 19. Motionsyrkandet avstyrks
alltså i motsvarande del.
Jaurekaska i Stora Luleälven beräknas
komma upp för huvudförhandling i
vattendomstolen senare i vår.
Beredningen bör ske utan bindningar i
ärendet från riksdagens sida. Yrkandet
19 i Folkpartiets partimotion
1994/95:Jo628 avstyrks även i denna del.
Vägförbindelse för Talma sameby?
I motionerna 1993/94:Bo608 (m) och
1993/94:Bo613 (s) föreslås ett
riksdagens tillkännagivande till
regeringen om att en vägförbindelse till
Talma sameby bör komma till stånd.
Ovan har lämnats en tämligen omfattande
redogörelse för de överväganden som
gjorts när det gäller byggande av en väg
till Talma sameby. Utskottet, som
hänvisar till denna redogörelse, vill
sammanfatta frågan på följande sätt.
Länsstyrelsen i Norrbottens län avslog
i mars 1989 en ansökan av Kiruna kommun
om dispens från bestämmelserna för
Påkkentanjaure naturreservat för att
anlägga en väg för Talma sameby mellan
Laxforsen och Salmi. Länsstyrelsens
beslut överklagades till regeringen.
Regeringen avslog i maj 1990 kommunens
ansökan. Efter att ha redovisat bl.a.
såväl samebyns behov av väg som det
intrång i naturreservatet och i Rostu
obrutna fjällområde som skulle bli
aktuellt om vägen kom till stånd anförde
regeringen att den - som i ärendet hade
att tillämpa NRL:s bestämmelser om
markens användning - vid en samlad
bedömning funnit att anläggandet och
utnyttjandet av Talmavägen påtagligt
skulle skada naturreservatets
naturvärden. Vägen bör med hänsyn
härtill inte komma till stånd.
Riksdagen har därefter 1992 och 1993
behandlat motioner i vilka föreslogs att
riksdagen som sin mening borde ge
regeringen till känna att vägen borde
byggas. Vid behandling av frågan hösten
1993 (1993/94:BoU1) anförde
bostadsutskottet att utskottet inte
funnit att nya omständigheter av den
karaktären tillkommit som skulle kunna
föranleda en omprövning av riksdagens
tidigare beslut. Motionen om en
vägförbindelse till Talma sameby
avstyrks således av utskottet. Den
avslogs av riksdagen.
Sedan riksdagen senast behandlade
frågan om en väg till Talma sameby får
följande information i ärendet anses
vara relevant. Kiruna kommun anhöll i
maj 1993 hos Länsstyrelsen i Norrbottens
län om en omprövning av länsstyrelsens
beslut från 1989 att ej medge dispens
för byggande av Talmavägen. Inför
beslutet hade länsstyrelsen låtit
genomföra förnyade utredningar. Bl.a.
hade Skogsvårdsstyrelsen i länet på
uppdrag av länsstyrelsen gjort en
miljökonsekvensbeskrivning i ärendet. I
beskrivningen inventerades fem väg-
alternativ. Dessutom hade länsstyrelsens
rennäringsdelegation utrett fem
alternativ som bygger på att någon väg
inte kommer till stånd. Två av dessa
avser helikoptertransport av slaktade
renar, de övriga driftsomläggning eller
renodlad vinterslakt, slakt i Norge samt
transport med svävare.
Tre av vägalternativen är enligt
länsstyrelsen inte förenliga med
bestämmelserna i NRL (2 kap. 3 och 6 §§
samt 3 kap. 1 och 5 §§).
Anläggningskostnaden för dessa
alternativ har uppskattats till mellan
7,1 och 10,2 miljoner kronor. De övriga
två vägalternativen anges inte beröra
det obrutna fjäll-området. Dessa kan
accepteras av länsstyrelsen.
Anläggningskostnaderna - lägst 23
miljoner kronor - för dessa alternativ
och driftkostnaderna har emellertid
föranlett länsstyrelsen till bedömningen
att de är orimliga från ekonomisk
synpunkt
Länsstyrelsen förordar i sitt beslut
att samebyns transportproblem löses utan
att vägförbindelse upprättas till norra
sidan av Torne träsk.
I en reservation till länsstyrelsens
beslut anförde en av dess ledamöter att
han - i likhet med Kiruna kommun - ansåg
att vägen borde byggas. För att Talma
sameby skall ha möjlighet till
långsiktig överlevnad är vägen ett
måste.
Utskottet har i och för sig förståelse
för samebyns och Kiruna kommuns önskan
att genom byggande av en väg till Talma
sameby förbättra byns kommunikationer
till båtnad inte minst för renskötseln.
Utskottet har emellertid också
förståelse för de motiv som bär upp
förslaget att tillskapa och vidmakthålla
Påkkentanjaure naturreservat och Rostu
obrutna fjällområde. Vad det ytterst
gäller avseende tre av vägalternativen
är alltså att göra en avvägning mellan
ett intresse som enligt NRL och
naturvårdslagen bedömts värt att bevara
och ett exploateringsintresse. Vid en
sådan avvägning finner utskottet inte
skäl till annat ställningstagande än det
som en gång tidigare gjorts av
Länsstyrelsen i Norrbottens län och
regeringen och som nu nyligen återigen
gjorts av länsstyrelsen - efter vad som
kan bedömas - vid en noggrann och
ingående beredning där dessa tre
vägalternativ och fem ytterligare
alternativ prövats. Utskottet delar
länsstyrelsens bedömning också när det
gäller de två övriga vägalternativen.
Kostnaderna för att genomföra något av
dem måste anses mycket höga.
Utskottet vill för sin del peka på de
alternativ till väg som utretts av
länsstyrelsens rennäringsdelegation,
nämligen helikoptertransport av slaktade
renar, renodlad vinterslakt, slakt i
Norge samt transport med svävare.
Utskottet förutsätter att alternativen
prövas i en eventuell fortsatt beredning
i avsikt att lösa samebyns
transportproblem samt att även andra
möjliga lösningar då kan bli aktuella
att överväga.
Med det anförda avstyrker utskottet
bifall till motionerna 1993/94:Bo608 (m)
och 1993/94:Bo613 (s) om ett riksdagens
tillkännagivande till regeringen om en
vägförbindelse till Talma sameby.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande den kommunala
vetorätten
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:Bo506, 1994/95:N431 yrkande 2
i motsvarande del och yrkande 3 samt
1994/95:N450 yrkande 13,
res.1 (c, v, mp)
2. beträffande alternativa
metoder för slutförvaring av utbränt
kärnbränsle
att riksdagen avslår motion
1994/95:N431 yrkande 2 i motsvarande
del,
res.2 (mp)
3. beträffande vindkraften som
riksintresse
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:Bo526 och 1994/95:N421
yrkande 5,
res. 3 (c, mp)
4. beträffande
vattenförsörjningen som riksintresse
och Vättern som dricksvattentäkt
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:Bo509 yrkande 1, 1994/95:Bo517
och 1994/95:Jo605 yrkande 2,
5. beträffande statens
ekonomiska ansvar för
miljöövervakningen i Vättern
att riksdagen avslår motion
1994/95:Bo509 yrkande 2,
6. beträffande
nationalstadsparken och Expo 97
att riksdagen avslår motion
1994/95:Kr205 yrkande 1,
7. beträffande Göta kanal
som nationalstadspark
att riksdagen avslår motion
1994/95:Bo538,
8. beträffande Dalslands kanal
att riksdagen avslår motion
1994/95:Bo501,
9. beträffande vattenkraftens
roll i energibalansen
att riksdagen avslår motion
1994/95:Jo628 yrkande 18,
res. 4 (fp, mp)
10. beträffande Kävlingeån
m.fl. vattendrag
att riksdagen avslår motion
1994/95:Jo628 yrkande 21,
res. 5 (fp)
11. beträffande Gideälven
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:Bo529 och 1994/95:Jo628
yrkande 19 detta yrkande i
motsvarande del,
res. 6 (c, fp, v,
mp, kds)
12. beträffande Brunnsberg
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:Bo536 och 1994/95:Jo628
yrkande 20,
res. 7 (c, fp, v,
mp, kds)
13. beträffande Gimån
att riksdagen avslår motion
1994/95:Jo628 yrkande 19 i
motsvarande del,
14. beträffande Jaurekaska
att riksdagen avslår motion
1994/95:Jo628 yrkande 19 i
motsvarande del,
res. 8 (fp)
15. beträffande vägförbindelse
till Talma sameby
att riksdagen avslår motionerna
1993/94:Bo608 och 1993/94:Bo613.
Stockholm den 8 februari 1996
På bostadsutskottets vägnar
Knut Billing
I beslutet har deltagit: Knut Billing
(m), Lennart Nilsson (s), Bengt-Ola
Ryttar (s), Britta Sundin (s), Sten
Andersson (m), Rigmor Ahlstedt (c), Lars
Stjernkvist (s), Stig Grauers (m),
Erling Bager (fp), Lena Larsson (s), Owe
Hellberg (v), Lilian Virgin (s), Per
Lager (mp), Ulf Björklund (kds), Carina
Moberg (s), Juan Fonseca (s) och Ulla
Löfgren (m).
Reservationer
1. Den kommunala vetorätten (mom. 1)
Rigmor Ahlstedt (c), Owe Hellberg (v)
och Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 11 börjar med Utskotttet
vidhåller och slutar med vetorätten
avstyrks bort ha följande lydelse:
Senast år 1994 behandlade utskottet
(bet. 1994/95:BoU3) en motion, i vilken
det i likhet med de nu aktuella,
föreslogs att det kommunala vetot gavs
en sådan utformning att det
ovillkorligen omfattade också
anläggningar för slutförvaring av
utbränt kärnbränsle. I en reservation av
utskottets företrädare för
Centerpartiet, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet anfördes då följande.
När riksdagen våren 1990
(1989/90:BoU20) behandlade frågan om att
undantag från det kommunala vetot under
vissa förutsättningar skulle kunna göras
bl.a. när det gäller anläggningar för
slutförvaring av kärnavfall anfördes i
reservationer (c, vpk, mp) att den
kommunala självbestämmanderätten över
markfrågorna inte borde ändras och att
en inskränkning i vetorätten innebar att
en grundläggande del av den kommunala
självstyrelsen rycktes undan.
Vad gällde frågan om säkra
förvaringsmetoder för slutförvaring av
kärnavfall anfördes bl.a. att beslut om
inskränkningar i vetot för denna typ av
anläggningar borde fattas först sedan
tillräcklig kunskap vunnits om hur en
sådan förvaring inom landet kunde ske.
Reservanterna ansåg att frågan om
inskränkning var för tidigt väckt och
att beslut borde fattas först efter en
öppen och demokratisk prövning.
Utgångspunkten var dock att landets kärn-
avfall skall tas om hand i Sverige.
Utskottet delar den principiella
inställning som kom till uttryck i de nu
åsyftade reservationerna och vidhåller
vad där anförts. Lagstiftningen i nu
berört avseende kan inte anses ha en
lämplig utformning. Sådana ändringar bör
göras i NRL som undanröjer
inskränkningen i det kommunala vetot i
avvaktan på ett bättre beslutsunderlag
när det gäller att bedöma hur en
slutförvaring av utbränt kärnbränsle
skall ordnas. De ytterligare
överväganden som är nödvändiga bör ingå
som en del i arbetet med att utforma en
miljöbalk.
Vad i denna reservation anfördes har
inte på något sätt förlorat i
aktualitet. Tvärtom får det anses vara
minst lika angeläget nu som tidigare att
NRL ges en sådan utformning beträffande
det kommunala vetot som motionärerna
föreslår. Miljöbalksutredningen, som
anförtrotts uppgiften att utforma ett
förslag till miljöbalk, bör ges i
uppdrag att lägga fram förslag om
ändring i NRL i enlighet med vad nu
förordats. Efter beredning skall
riksdagen föreläggas ett förslag i
frågan.
Vad utskottet nu med anledning av
motioner från Centerpartiet,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet anfört
om den kommunala vetorätten bör
riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna
dels att utskottets hemställan under 1
bort ha följande lydelse:
1. beträffande den kommunala
vetorätten
att riksdagen med anledning av
motionerna 1994/95:Bo506, 1994/95:N431
yrkande 2 i motsvarande del och yrkande
3 samt 1994/95:N450 yrkande 13 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
2. Alternativa metoder för slutförvaring
av utbränt kärnbränsle (mom. 2)
Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 12 börjar med Bostads-
utskottet delar och slutar med utbränt
kärnbränsle bort ha följande lydelse:
Som anförs i motion 1994/95:N431 (mp)
är flera frågor obesvarade när det
gäller slutförvaringen av utbränt
kärnbränsle. Skall avfallet förvaras i
direkt anslutning till
kärnkraftsanläggningen? Skall det
placeras mer eller mindre oåtkomligt och
inkapslat djupt nere i berggrunden?
Eller i markhöjd så att kontinuerlig
övervakning kan ske?
Frågor av denna karaktär är viktiga att
få besvarade i det arbete som pågår och
som måste intensifieras framöver.
Utskottet föreslår att riksdagen genom
en anslutning till motionsförslaget gör
ett tillkännagivande i frågan till
regeringen och därmed understryker
betydelsen av att olika alternativ för
förvaringen verkligen kommer att noga
penetreras samt att riksdagen ges
möjlighet att åter överväga frågan innan
beslut i ärendet slutligen fattas.
dels att utskottets hemställan under 2
bort ha följande lydelse:
2. beträffande alternativa metoder
för slutförvaring av utbränt
kärnbränsle
att riksdagen med anledning av motion
1994/95:N431 yrkande 2 i motsvarande
del som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
3. Vindkraften som riksintresse (mom. 3)
Rigmor Ahlstedt (c) och Per Lager (mp)
anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 12 börjar med Vad beträffar
och på s. 13 slutar med som
riksintresse bort ha följande lydelse:
Som framgår av reciten till detta
betänkande har riksdagen och regeringen
vidtagit olika åtgärder för att öka
inslaget av vindkraft i den svenska
energibalansen. Här kan erinras om att
såväl planlagstiftning som annan
lagstiftning ändrats i syfte att göra
det lättare att förverkliga
vindkraftsprojekt. Som utskottet
redovisat ovan pågår dessutom
överväganden inom Plan- och
byggutredningen som syftar till att
ytterligare klarlägga hur vindkraften
bör hanteras i den kommunala
planeringen. Nämnas bör också att
ekonomiskt statligt stöd utgår för
investeringar i vindkraft.
Det är bra att olika åtgärder vidtagits
och övervägs för att ge vindkraft en
ökad betydelse i energibalansen. Denna
energiproduktionsform har många
fördelar; inte minst visar det sig ofta
att den har fördelar i det lilla
perspektivet såsom energikälla för ett
mindre antal hushåll.
Trots vidtagna åtgärder har det i flera
fall visat sig svårt att få till stånd
en helhjärtad satsning på vindkraft. Som
också framgår av motionerna
1994/95:Bo526 (mp) och 1994/95:N421 (c)
finns det dock fortfarande många hinder
kvar att undanröja. Inte minst viktigt
är att peka ut lämpliga lägen för
vindkraft; lägen som sedan i det
enskilda fallet kan förverkligas som
lokalisering för vindkraft. I dag händer
tyvärr alltför ofta att goda
vindkraftlägen inte kan utnyttjas därför
att konkurrerande lagstiftning
omöjliggör en i och för sig motiverad
vindkraftsetablering. Motionärerna ger
exempel härpå.
Utskottet anser att riksdagen genom ett
tillkännagivande till regeringen bör
uppmärksamma regeringen på behovet av
ändringar bl.a. i NRL och
naturvårdslagen i syfte att skapa bättre
möjligheter för etablering av
vindkraftverk.
dels att utskottets hemställan under 3
bort ha följande lydelse:
3. beträffande vindkraften som
riksintresse
att riksdagen med anledning av
motionerna 1994/95:Bo526 och
1994/95:N421 yrkande 5 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
4. Vattenkraftens roll i energibalansen
(mom. 9)
Erling Bager (fp) och Per Lager (mp)
anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 15 börjar med Enligt
utskottets och slutar med i
energibalansen bort ha följande
lydelse:
Riksdagen bör genom ett uttalande slå
fast att vattenkraftsutbyggnaden nu är
avslutad. Detta är helt i linje med
Energikommissionens nyligen avlämnade
förslag. Kommissionen anser nämligen att
de orörda älvar och älvsträckor som
riksdagen undantagit från utbyggnad
skall skyddas även fortsättningsvis.
Denna uppfattning delas av utskottet.
Detta innebär en anslutning till vad i
folkpartiets partimotion 1994/95:Jo628
yrkande 18 föreslagits. Riksdagen bör
med anledning av motionen som sin
mening ge regeringen detta till känna.
Ett sådant tillkännagivande skulle
underlätta det pågående arbetet med
propositionen om energipolitiken.
dels att utskottets hemställan under 9
bort ha följande lydelse:
9. beträffande vattenkraftens roll i
energibalansen
att riksdagen med anledning av motion
1994/95:Jo628 yrkande 18 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
5. Kävlingeån m.fl. vattendrag (mom. 10)
Erling Bager (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 16 börjar med Resultatet av
och slutar med m.fl. vattendrag bort
ha följande lydelse:
I Vattendragsutredningens betänkande
Vilka vattendrag skall skyddas?, som kom
i april 1994 (SOU 1994:59), föreslogs
att fyra vattendrag skulle skyddas.
Dessa är Vätterns tillflöden söder om
Hjo-Vadstena, Kävlingeån, Rönne å i
Skåne samt Rolfsån i Halland. I
Folkpartiets partimotion 1994/95:Jo628
föreslås att de nu nämnda vattendragen
tas in i 3 kap. 6 § NRL; därigenom
kommer de att skyddas mot utbyggnad.
Motionärerna föreslår att riksdagen som
sin mening ger regeingen till känna att
den bör återkomma till riksdagen med ett
förslag med denna innebörd.
Beträffande Vätterns tillflöden anser
utredningen att det inom området finns
många värdefulla mindre vattendrag.
Vätterns klara, rena vatten har skapat
en speciell fauna med minst 28 fiskarter
av vilka den mest kända är
vätternrödingen. Vad gäller Kävlingeån
anför utredningen att detta vattendrag
har ett rikt förgrenat vattensystem med
Skånes minst förorenade vattendrag bland
sina biflöden. Också Rönne å och Rolfsån
har enligt utredningen kvaliteter som
gör dem angelägna att skydda mot
utbyggnad.
Utskottet föreslår att riksdagen med
anledning av yrkande 21 i Folkpartiets
partimotion 1994/95:Jo628 som sin mening
ger regeringen till känna vad nu
anförts. Regeringen bör alltså förelägga
riksdagen ett förslag till ändring i NRL
i enlighet med vad nu förordats.
dels att utskottets hemställan under 10
bort ha följande lydelse:
10. beträffande Kävlingeån m.fl.
vattendrag
att riksdagen med anledning av motion
1994/95:Jo628 yrkande 21 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
6. Gideälven (mom. 11)
Rigmor Ahlstedt (c), Erling Bager (fp),
Owe Hellberg (v), Per Lager (mp) och Ulf
Björklund (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 16 börjar med I den och
slutar med 3 kap. 6 § NRL bort ha
följande lydelse:
Som framgått ovan hade regeringen år
1995 att ta ställning till frågan om
utbyggnad av Gideälven avseende sträckan
mellan Stennäs och Björna. Innan
regeringen hade kommit fram till ett
beslut återkallade emellertid sökanden
sin ansökan från vidare prövning.
Utskottet ansluter sig till förslaget i
Folkpartiets partimotion 1994/95: Jo828
och i motion 1994/95:Bo529 (s) om att
älvsträckan bör undantas från utbyggnad
och alltså tas upp bland de älvar och
älvsträckor som finns upptagna i 3 kap.
6 § NRL.
Beträffande motiven för att spara
älvsträckan anförs i den sistnämnda
motionen att det är älvsträckans
sammanlagda värde som unik naturmiljö
med geologiska kvaliteter, det växt- och
djurliv som är knutet till älven och
dess betydelse för det rörliga
friluftslivet och turismen som gör den
viktig att skydda. Örnsköldsviks kommun,
Länsstyrelsen i Västernorrlands län och
Naturvårdsverket har också motsatt sig
utbyggnad. Motionärerna anser att
skyddsvärdet överstiger värdet av
exploateringen av forsarna mellan
Stennäs och Björna.
Utskottet finner det inte minst viktigt
att ta hänsyn till lokalbefolkningens
uppfattning när det gäller älvutbyggnad
eller inte. Lägg därtill att älvsträckan
har sådana skyddsvärden att det borde
vara närmast självklart att den sparas.
Att ansökan om utbyggnad dragits
tillbaka vill utskottet tolka så att
även sökanden - Gidekraft AB - kommit
till slutsatsen att älvsträckan inte bör
byggas ut.
Med hänvisning till vad som nu anförts
förordar utskottet en ändring i NRL som
tillgodoser förslaget i de båda
motionerna. I bilaga till detta
betänkande läggs fram förslag i enlighet
med vad nu anförts. Lagändringen bör
träda i kraft den 1 april 1996.
dels att utskottets hemställan under 11
bort ha följande lydelse:
11. beträffande Gideälven
att riksdagen med anledning av
motionerna 1994/95:Bo529 och
1994/95:Jo628 yrkande 19 detta yrkande i
motsvarande del antar som bilaga till
detta betänkande framlagt och som
utskottets förslag betecknade lydelse
till lag om ändring i lagen (1987:12) om
hushållning med naturresurser m.m.,
7. Brunnsberg (mom. 12)
Rigmor Ahlstedt (c), Erling Bager (fp),
Owe Hellberg (v), Per Lager (mp) och Ulf
Björklund (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 17 börjar med Utskottet gör
och slutar med avstyrks alltså bort ha
följande lydelse:
I en reservation hösten 1994 (bet.
1994/95:BoU3) av utskottets företrädare
för Centerpartiet, Folkpartiet,
Vänsterpartiet, Miljöpartiet och
Kristdemokratiska samhällspartiet
beträffande älvsträckan vid Brunnsberg i
Österdalälven anfördes följande.
I den promemoria som föregick
regeringens beredning 1992 av
propositionen (prop. 1992/93:80) om
utökat älvskydd framgår bl.a. följande
om sträckan vid Brunnsberg i
Österdalälven.
Djurlivet är rikt, med stora mängder
häckande sjöfågel. Vid Myckeln finns
näringsrika vegetationsfyllda vatten som
skapar goda fågelbiotoper. Knölsvan
häckar här på sin nordvästligaste lokal
i länet.
Säkra iakttagelser av aktuell
utterförekomst vid älven har
rapporterats. Tidigare inventering som
utförts genom Naturhistoriska Riksmuséet
har visat att utter finns vid Rotälven.
Österdalälven har på denna sträcka ett
mycket värdefullt strömfiske med goda
bestånd av harr och öring. Fisket är
upplåtet som sportfiske och därmed
sammanhängande service och
tillgängligheten anges som goda.
Fiskeristyrelsen har därför betecknat
älven här som riksintressant för
fritidsfisket, och riksintresset avser
också de skyddsvärda arter och stammar
av fiskar som förekommer. Genom
kraftverksdammarna hindras numera
Siljanslaxens vandringar, men
regleringsföretaget ombesörjer viss
utplantering av öring i området.
Älvsträckan äger stora värden för det
rörliga friluftslivet och turismen,
främst genom tillgången på ett
högklassigt fiske och lättpaddlat
kanotvatten, men också genom visuella
upplevelser med ståtliga utsikter och
den fritt framflytande älven.
Författaren till promemorian anför
bl.a. att Österdalälven på den nu
diskuterade sträckan har bibehållit
något av sitt ursprung medan resten
förvandlats till lugnvatten mellan
kraftverksdammar. Riksintressen skall i
detta fall mätas mot varandra. Ett
tillskott till landets elproduktion på
65 GWh ställs då mot bevarandet av den
fritt framrinnande älven genom en
levande bygd där turism och fiske är
viktiga för dess befolkning. Förekomst
av utter måste beaktas. Som riksintresse
för friluftsliv och från allmän
fiskesynpunkt är enligt promemorian
bevarandet av denna del av älven den
långsiktiga hushållning som måste ges
företräde.
Även om vissa remissinstanser uttalat
sig för en utbyggnad av älvsträckan bör
erinras om att en så tung remissinstans
som Länsstyrelsen i Kopparbergs län
uttalat sig för ett bevarande. Slutligen
bör erinras om att vid den
folkomröstning i frågan som genomfördes
den 13 november 1994 72 % av kommunens
invånare uttalat att kraftverket inte
borde byggas. 26 % stödde kravet på en
utbyggnad. Deltagandet i omröstningen
var över 70 %. Det finns sålunda mycket
starka skäl mot en utbyggnad. Dessa har
också vunnit gehör hos en stor opinion i
bygden.
Sedan utskottet och riksdagen
behandlade frågan för ca ett och ett
halvt år sedan har ägarna av fallrätten
- Älvdalens Jordägande Socknemän -
trots det massiva motståndet från
invånarna i Älvdalen kommun ansökt om
utbyggnad. Det är inte bara förvånande
utan närmast också utmanande. Det är
mycket osannolikt att en ansökan över
huvud taget blivit aktuell att lämna
till Vattendomstolen om beslut i frågan
fattats enligt den gängse ordningen med
lika röstetal för de som ingår bland
Socknemännen. Emellertid tillämpas ett
röstningsförfarande som i princip
innebär ett röstetal baserat på andelar.
Utskottet tillstyrker med det anförda
förslaget i Folkpartiets partimotion
1994/95:Jo628 yrkande 20 och i
1994/95:B536 (kds). En ändring i NRL bör
göras i enlighet med vad nu förordats. I
bilaga till detta betänkande läggs fram
ett sådant förslag. Utskottet föreslår
att riksdagen antar förslaget.
dels att utskottets hemställan under 12
bort ha följande lydelse:
12. beträffande Brunnsberg
att riksdagen med anledning av
motionerna 1994/95:Bo536 och
1994/95:Jo628 yrkande 20 antar som
bilaga till detta betänkande framlagt
och som utskottets förslag betecknade
lydelse till lag om ändring i lagen
(1987:12) om hushållning med
naturresurser m.m.,
8. Jaurekaska (mom.14)
Erling Bager (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 17 börjar med Jaurekaska i
och slutar med denna del bort ha
följande lydelse:
Projektet Jaurekaska i Luleälven har -
i vart fall tidigare - inte ansetts
ekonomiskt hållbart. Älvsträckan har
dessutom sådana natur- och
kulturmiljövärden att den bör omfattas
av skydd mot utbyggnad enligt NRL.
Riksdagen bör med anledning av
Folkpartiets partimotion 1994/95:Jo628
yrkande 19 i motsvarande del som sin
mening ge regeringen till känna vad nu
anförts. Regeringen bör alltså återkomma
med ett förslag i ärendet.
dels att utskottets hemställan under 13
bort ha följande lydelse:
14. beträffande Jaurekaska
att riksdagen med anledning av motion
1994/95:Jo628 yrkande 19 i
motsvarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
Särskilda yttranden
1.Vattenförsörjningen som riksintresse
m.m.
Rigmor Ahlstedt (c) och Ulf Björklund
(kds) anför:
Beträffande vattenförsörjningen som
riksintresse och Vättern som
färskvattentäkt erinrar utskottet om
det ansvar som berörda kommuner har i
sammanhanget. Vi delar vad där anförts
men vill understryka det ansvar för
frågan som finns utifrån ett nationellt
och regionalt perspektiv. Det får
förutsättas att frågorna hålls aktuella
bl.a. inom ramen för planeringen av våra
vattenresurser.
2. Nationalstadsparken och Expo 97
Per Lager (mp) anför:
I Miljöpartiets partimotion
1994/95:Kr205 yrkande 1, som behandlas i
detta betänkande, tas upp frågan om
vikten av att följa upp beslutet om
nationalstadsparken inför Expo 97.
Utskottet avstyrker motionen bl.a. med
motiveringen att det anses vara högst
osäkert om Expo 97 verkligen kommer att
genomföras samt att länsstyrelsen i
Stockholms län utarbetat ett program för
skydd, förvaltning, vård och utveckling
av nationalstadsparken.
I det läge som nu uppkommit finns inte
tillräckliga skäl förmoda att Expo 97
blir ett hot mot bevarandeintressena i
nationalstadsparken. Förslaget i
motionen synes bli tillgodosett utan
någon riksdagens ytterligare åtgärd.
Emellertid finns självklart anledning
att även framöver ägna intresse åt att
hävda nationalstadsparkens värde. Bl.a.
kan ett genomförande av vissa delar av
Dennispaketet och utbyggnaden av
universitetet få stora konsekvenser för
möjligheten att bevara
nationalstadsparken som sådan.
Miljöpartiet kommer att noga bevaka att
statens intentioner med
nationalstadsparken förverkligas. Om det
finns anledning ämnar vi åter
aktualisera fråga i riksdagen.
3. Göta kanal
Rigmor Ahlstedt (c) och Erling Bager
(fp) anför:
Jag utgår från att regeringen, när
beredningen av
Nationalstadsparksutredningen avslutats,
återkommer till riksdagen med förslag i
linje med vad i motion 1994/95:Bo538 (c)
förordats om att göra Göta kanal med
strandområden till
ekopark/nationalstadspark.
4. Gimån
Erling Bager (fp) anför:
Som framgår av föreliggande betänkande
har tillstånd givits till byggande av
Ljungå kraftverk i Gimån. Därmed saknas
tyvärr reell möjlighet att skydda
älvsträckan. I det läge som därigenom
uppkommit är det därför inte längre
meningsfullt att driva förslaget i
Folkpartiets partimotion 1994/95:Jo628
om att sträckan skall tas in bland de
som skyddas mot utbyggnad i 3 kap. 6 §
NRL.
Av reservanter i reservationerna 7 och
8 - (c), (fp), (v), (mp) och (kds) -
framlagt
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1987:12) om
hushållning med naturresurser m.m.
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 6 §
lagen (1987:12) om hushållning med
naturresurser m.m1 skall ha följande
lydelse:
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
3 kap.
6 §
Vattenkraftverk samt vattenreglering
eller vattenöverledning för
kraftändamål får inte utföras i
nationalälvarna Torneälven, Kalixälven,
Piteälven och Vindelälven med
tillhörande vattenområden samt i
följande vattenområden
I Västerdalälven uppströms
Dalälven Hummelforsen och
Österdalälven uppströms
Trängslet
I Voxnan uppströms Vallhaga
Ljusnan
I Ljungan uppströms Storsjön
Ljungan samt Gimån uppströms Holmsjön
I Åreälven, Ammerån,
Indalsäl Storån-Dammån samt Hårkan
ven
I Lejarälven, Storån uppströms
Ångerman Klumpvattnet,
älven Långselån-Rörströmsälven,
Saxån, Ransarån uppströms
Ransarn samt Vojmån uppströms
Vojmsjön
Vapstälv
en
Moälven
Tärnaån, Girjes- och Juktån
Lögdeälv uppströms Fjosoken
en
Öreälven
källflödena uppströms
I Sädvajaure respektive Riebnes
Umeälven samt Malån
Sävarån
I Stora Luleälven uppströms
Skelleft Akkajaure, Lilla Luleälven
eälven
uppströms Skalka och
Byskeälv Tjaktjajaure samt Pärlälven
en
Åbyälven
I
Luleälve
n
Enningdalsälven uppströms
Råneälve riksgränsen till Norge
n