I detta betänkande behandlas förslagen i
proposition 1995/96:101 om de ekonomiska
villkoren för det sent byggda
bostadsbeståndet samt åtta motioner
väckta med anledning av propositionen.
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag vad gäller fastighetsskatten för
bostäder med värdeår 1991,
kreditgarantins andel av
garantiunderlaget i 1993 års regelsystem
samt konsumentskyddet vid nybyggnad av
småhus. Vad gäller regeringens förslag
om hyresgästinflytandet vid ombyggnad
föreslår utskottet med anledning av
propositionen och motionsförslagen i
frågan en delvis annorlunda utformning
av reglerna. Utskottet förordar att en
temporär ordning med krav på ett
godkännande av hyresgästerna innan en
ansökan om statligt räntestöd prövas
inriktas på de fall då uppsägning av
hyreskontrakt skett eller avses ske. Den
temporära regeln införs i avvaktan på
kommande förslag om ändringar i
hyreslagstiftningen och avses längst
gälla till utgången av juni 1997.
Motionsförslagen i övriga frågor
avstyrks.
Med anledning av en skrivelse från
Näringsdepartementet föreslår utskottet
med användande av sin initiativrätt att
en ändring görs i de regler som gäller
för visst extra stöd från fonden för
fukt- och mögelskador i småhus. Syftet
med ändringen är att ge tillräcklig tid
för upphandling av de stödberättigade
åtgärderna.
Till betänkandet har fogats åtta
reservationer och fyra särskilda
yttranden.
Propositionen
Regeringen har i proposition
1995/96:101 föreslagit att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag
om ändring i lagen (1984:1052) om
statlig fastighetsskatt,
2. godkänner det som regeringen
förordar om kreditgarantins andel av
garantiunderlaget (avsnitt 6.3),
3. godkänner vad regeringen anfört om
att ändra förutsättningarna för statligt
räntestöd såvitt gäller dels
hyresgästers inflytande vid ombyggnad av
hyreshus, dels konsumentskyddet vid
nybyggnad av småhus (avsnitt 7).
Motionerna
I betänkandet behandlas de med anledning
av propositionen väckta motionerna
1995/96:Bo17 av Roy Ottosson m.fl. (mp)
vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens
förslag i den del som avser
finansieringen av att fastighetsskatt
inte tas ut för år 1997 för bostäder i
hus med värdeår 1991,
2. att riksdagen hos regeringen begär
nytt förslag till finansiering av den i
propositionen föreslagna skattelättnaden
för år 1997 för sent byggda bostäder.
1995/96:Bo18 av Owe Hellberg m.fl. (v)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om bakgrunden till bygg- och
bostadssituationen,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om egnahemsägarnas situation,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om de kommunala bostadsbolagens
situation,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om fastighetsskatt för årgång
1991,
5. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om 1993 års regler,
6. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om bindning av räntenivån vid
byggstart,
7. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om hyresgästinflytande,
8. att riksdagen hos regeringen begär
en utredning om konsumentskyddet med
inriktning på kopplingen mellan
subvention och produktion enligt vad i
motionen anförts,
9. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om Habitat II.
1995/96:Bo19 av Helena Frisk och Håkan
Strömberg (s) vari yrkas att riksdagen
beslutar att ny- och ombyggnadsprojekt
som påbörjas år 1996 skall få
räntebidrag för samma andel av
kostnaderna som de bostäder som
påbörjades under år 1995.
1995/96:Bo20 av Knut Billing m.fl. (m)
vari yrkas att riksdagen avslår
proposition 1995/96:101 i de delar som
berör hyresgästers inflytande vid
ombyggnad av hyreshus i enlighet med vad
som anförts i motionen.
1995/96:Bo21 av Ulf Björklund och
Michael Stjernström (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av
boendebeskattningen,
2. att riksdagen avslår regeringens
förslag beträffande hyresgästernas
inflytande över ombyggnader som utförs
med statligt räntestöd i avvaktan på
remissvaren på den särskilda utredarens
förslag.
1995/96:Bo22 av Rolf Kenneryd m.fl. (c)
vari yrkas
1. att riksdagen avslår proposition
1995/96:101, såvitt avser
hyresgästinflytande vid ombyggnad,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett permanent
hyresgästinflytande inom hyreslagens
ram.
1995/96:Bo23 av Erling Bager och Isa
Halvarsson (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om fastighetsskatten,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om förmögenhetsskatten,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om hyresgästinflytandet.
1995/96:Bo24 av Carl Bildt m.fl. (m)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om fastighetsskatten,
2. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om sänkt fastighetsskatt och
reducering av markvärdet som underlag
för uttag av skatt i enlighet med vad
som anförts i motionen.
Yttrande
Bostadsutskottet har berett
skatteutskottet tillfälle att yttra sig
över förslagen i propositionen jämte
motioner i vad avser frågor om
fastighetsskatt. Skatteutskottets
yttrande - 1995/96:SkU8y - har som
bilaga 2 fogats till detta betänkande.
Skrivelser m.m.
Skrivelser med anknytning till de frågor
som behandlas i detta betänkande har
inkommit från Näringsdepartementet,
Sveriges Trähusfabrikers Riksförbund och
Sveriges Fastighetsägare. Inför
utskottet har företrädare för Sveriges
Fastighetsägare lämnat uppgifter i
frågan om hyresgästinflytande vid
ombyggnad. Skrivelser har vidare
inkommit till utskottet i vilka mer
allmänt tas upp frågor om
boendebeskattning.
Utskottet
Inledning
I proposition 1995/96:101 tar regeringen
upp vissa frågor med anledning av den
bostadspolitiska utredningens
delbetänkande, 1990-talets
bostadsmarknad - en första utvärdering
(SOU 1995:98). Betänkandet behandlar
bl.a. de ekonomiska villkoren för
förvaltningen av det sent byggda
bostadsbeståndet. Det innehåller också
en första utvärdering av effekterna av
1993 års regler för stöd till
bostadsbyggandet. I propositionen
återges kortfattat de överväganden och
förslag som den bostadspolitiska
utredningen redovisat i olika frågor.
Propositionen innehåller även vissa
förslag som aktualiserats i annan
ordning. Detta gäller förslagen om
hyresgästinflytande vid ombyggnad samt
konsumentskyddet vid nybyggnad av
småhus.
Bostadspolitiska utredningen (N
1995:01) tillsattes i mars 1995. Efter
avlämnandet av det ovan nämnda
delbetänkandet hösten 1995 har
utredningens arbete fortsatt. Enligt
sina direktiv (dir. 1995:20) skall
utredningen ta fram underlag för beslut
om bostadspolitiken på längre sikt.
Utredningsarbetet i sin helhet skall
vara genomfört senast vid utgången av
september 1996.
Fastighetsskattefrågor
Fastighetsskatt för bostäder med värdeår
1991
Reglerna för fastighetsskatt förändrades
i flera avseenden i samband med
genomförandet av 1990 års skattereform.
Enligt de bestämmelser som då infördes i
lagen (1984:1052) om statlig
fastighetsskatt är bostäder med värdeår
1991 eller senare, dvs. i princip
bostäder som har färdigställts efter år
1990, befriade från fastighetsskatt för
de fem år som följer efter värdeåret.
1990 års skattereform innebar också att
särskilda övergångsbestämmelser för
hyreshus och småhus med värdeåren
1973-1990 infördes. Reglerna har
inneburit hel eller halv befrielse från
fastighetsskatten fr.o.m. 1992 års
taxering, och skattelättnaderna har
avtrappats successivt. Under
beskattningsåret 1996 kvarstår dessa
lättnader helt eller delvis för hyreshus
med senare värdeår än 1982, och
skattelättnaderna upphör helt efter
taxeringsåret 2000. I fråga om småhusen
har övergångsbestämmelserna begränsat
sig till värdeåren 1986-1990 och till
befrielse från hälften av
fastighetsskatten.
I propositionen konstateras att det -
som en följd av reglernas konstruktion -
vid 1998 års taxering för första gången
skall tas ut halv fastighetsskatt för
bostäder med värdeår 1991, samtidigt som
hyreshusenheter med värdeåren 1989 och
1990 ännu är helt skattebefriade.
Regeringen anser emellertid att det inte
är rimligt att belasta bostäder i 1991
års hyreshusenheter med fastighetsskatt
tidigare än bostäder i de två föregående
årgångarna. Därför föreslår regeringen
att fastighetsskatt inte skall tas ut
för hyreshus med värdeår 1991 för år
1997. Eftersom reglerna i fråga om
årgångarna 1991 och senare är lika för
hyreshus och småhus anser regeringen att
den föreslagna åtgärden bör gälla även i
fråga om bostäder i småhusenheter.
Skattebortfallet till följd av den
föreslagna lagändringen beräknas till
280 miljoner kronor och bör enligt
propositionen finansieras inom ramen för
de 2 miljarder kronor som avsatts hösten
1994 för framtida åtgärder i syfte att
reducera företagsskatten.
De motioner som har väckts i ärendet
innehåller inte någon erinran mot det
föreslagna undantaget för
fastighetsskatt för 1991 års bostäder. I
motion 1995/96:Bo17 (mp) anförs dock att
åtgärden bör finansieras på annat sätt
än med medel som har reserverats för
skattelättnader för företag.
Motionärerna yrkar därför avslag på den
i propositionen föreslagna
finansieringen (yrkande 1) och att
riksdagen hos regeringen begär ett nytt
förslag i denna fråga (yrkande 2). I
motion 1995/96:Bo18 (v) yrkande 4
föreslås ett tillkännagivande till
regeringen angående den hittillsvarande
hanteringen av övergångsreglerna m.m.
för fastighetsskatten. Motionärerna
anser att det finns anledning att rikta
kritik mot att inte de nu aktualiserade
problemen uppmärksammats tidigare.
Skatteutskottet har i sitt yttande till
bostadsutskottet (yttr. 1995/96:SkU8y)
förordat att regeringens förslag bör
godtas. I yttrandet föreslås dock att
ett förtydligande av lagtexten görs så
att det klarare framgår att
skattelättnaden endast avser bostäder
och således inte affärslokaler och
liknande. När det gäller frågan om
skattelättnadens finansiering utgår
skatteutskottet från att det aktuella
förslaget inte kommer att ändra
förutsättningarna för de överväganden
som pågår rörande ändringar på
företagsbeskattningens område. Motion
1995/96:Bo17 (mp) avstyrks således. Inte
heller kritiken i motion 1995/96:Bo18
(v) mot hanteringen av de aktuella
frågorna bör enligt skatteutskottets
mening föranleda något särskilt
ställningstagande från riksdagens sida.
Som framgått ovan har inga invändningar
i sakfrågan riktats mot förslaget om
fastighetsskatt för bostäder med värdeår
1991. På de grunder som redovisats i
propositionen, och som även
skatteutskottet godtagit, anser
bostadsutskottet att riksdagen bör anta
regeringens förslag till ändring i lagen
om statlig fastighetsskatt. Ett
förtydligande av lagförslaget bör dock
göras i enlighet med skatteutskottets
förslag. Detta kan ske genom att den
punkt 6 i övergångsbestämmelserna som
regeringen föreslagit kompletteras med
orden på bostadsdelen och därigenom
får följande lydelse:
6. I stället för vad som följer av 3 §
första stycket skall det vid 1998 års
taxering inte tas ut fastighetsskatt på
bostadsdelen för fastigheter bebyggda
med byggnader vilka innehåller bostäder
och har värdeår 1991. Om fastighetsskatt
skall beräknas enligt olika grunder för
skilda delar av fastigheten skall 3 §
femte stycket tillämpas.
Även vad gäller frågan om finansieringen
av skattelättnaden instämmer
bostadsutskottet i skatteutskottets
bedömning. Riksdagens ställningstagande
på företagsbeskattningens område får ske
i annat sammanhang. Bostadsutskottet
avstyrker därmed motion 1995/96:Bo17
(mp).
Den kritik mot hanteringen av
fastighetsskattefrågan i aktuellt
avseende som föreslås i motion
1995/96:Bo18 (v) yrkande 4 skulle enligt
bostadsutskottets uppfattning inte tjäna
något reellt syfte. Yrkandet avstyrks
således.
Bostadsbeskattning i övrigt
Tre av de motioner som väckts med
anledning av propositionen tar upp
frågor om bostadsbeskattningens allmänna
utformning.
I motion 1995/96:Bo21 (kds) yrkande 1
föreslås riksdagen genom ett
tillkännagivande förorda att den
bostadspolitiska utredningen genom
tilläggsdirektiv ges i uppdrag att
genomföra en översyn av
boendebeskattningen och lägga förslag i
frågan. Motionärerna redovisar även
kortfattat sin uppfattning om vilka
förändringar som är önskvärda. Det
gäller bl.a. en sänkning av skattenivån
till 1,5 %, införande av en takregel som
begränsar fastighetsskatten i storstäder
och skärgårdar samt att sambeskattningen
av förmögenhet bör slopas.
Motsvarande frågor tas även upp i
motion 1995/96:Bo23 (fp) yrkande 1. I
motionen framhålls särskilt de problem
som fastighetsskattereglerna anses leda
till i skärgårdsområdena. Motionärerna
menar att förslag om lättnader för dessa
områden måste presenteras omgående.
Yrkande 2 i motionen har innebörden att
förmögenhetsskatten bör sänkas.
Moderata samlingspartiet redovisar i
partimotionen 1995/96:Bo24 sin
inställning till önskvärda förändringar
på bostadsbeskattningens område. Enligt
vad som föreslås i yrkande 1 bör
fastighetsskatten successivt avvecklas
och ersättas med en schablonbeskattning
av småhus och bostadsrätter. Vidare
föreslås att förmögenhetsskatten slopas
och att reglerna för fastighetstaxering
förenklas kraftigt. I yrkande 2 föreslås
vissa regeländringar som motionärerna
anser vara möjliga att genomföra per den
1 januari 1996. Från detta datum
föreslås således faastighetsskatten
sänkas till 1,5 % för bostäder och en
takregel införas för beskattning av
markvärdet. Hälften av det markvärde som
överstiger 100 000 kr föreslås undantas
från beskattning.
Skatteutskottet har i yttrandet som sin
uppfattning framhållit att det inte är
motiverat att med anledning av den
detaljändring som regeringen nu föreslår
gå in på en närmare bedömning av de
omfattande ändringar i
bostadsbeskattningen i allmänhet som
föreslås i motionerna. Bostadsutskottet
delar denna uppfattning. Vad gäller
vissa av de frågor som tagits upp i
motionerna vill bostadsutskottet endast
kortfattat erinra om följande.
Höjningen av fastighetsskattenivån från
1,5 % till 1,7 % genomfördes för att
undvika en motsvarande besparing på
räntebidragen. Alternativet att låta
besparingen på räntebidragen träda i
kraft hade ytterligare försvårat de
ekonomiska problemen för det sent byggda
bostadsbeståndet. De speciella problem
som fastighetsbeskattningen kan föra med
sig för bl.a. den bofasta
skärgårdsbefolkningen har uppmärksammats
av regeringen. Frågan har tagits upp i
en särskild översyn inom
Finansdepartementet som har
målsättningen att redovisa sitt arbete
före halvårsskiftet 1996. Vad gäller
förmögenhetsbeskattningen vill
bostadsutskottet, liksom görs i
skatteutskottets yttrande, hänvisa till
att frågan aktualiserats i proposition
1995/96:198 som behandlas av riksdagen
senare i vår.
Med hänvisning till det anförda
föreslår bostadsutskottet att de
motionsförslag som avser
bostadsbeskattning i allmänhet inte
föranleder någon särskild åtgärd från
riksdagens sida. Utskottet avstyrker
således motionerna 1995/96:Bo21 (kds)
yrkande 1, Bo23 (fp) yrkandena 1 och 2
samt Bo24 (m).
Vissa frågor angående tillämpningen av
1993 års stödregler
Bostadsfinansieringsreglerna på längre
sikt
I propositionen återges kortfattat en
utvärdering av 1993 års regler för
stödet till bostadsbyggandet som
genomförts av den bostadspolitiska
utredningen. Dessa regler, även kallade
Danell-systemet, trädde i kraft den 1
januari 1993 och gäller i princip
projekt som påbörjas under år 1993 eller
senare. Utredningen konstaterar att 1993
års regelsystem inte konstruerades för
den allmänna ekonomiska situation som
har kommit att gälla sedan det infördes.
Det konstateras att den förändrade
samhällsekonomiska ramen gör det svårt
att fastställa vilka förhållanden på
bostadsmarknaden som beror på egenskaper
i regelsystemet och vad som beror på de
allmänna ekonomiska problemen.
Utredningens bedömning är dock att
regelsystemets inriktning på avveckling
av räntebidragen, delad ränterisk samt
begränsning av produktionskostnaden
sannolikt kan förklara en del av den
kraftiga nedgången av ny- och
ombyggnadsaktiviteten under de senaste
åren.
Regeringen föreslår i avvaktan på
ställningstagandena i den
bostadspolitiska utredningens
slutbetänkande inte några förändringar i
grunderna för det regelsystem för ny-
och ombyggnadssubventioner som
tillämpats sedan år 1993. I motion
1995/96:Bo18 (v) yrkande 5 föreslås dock
att riksdagen redan nu i ett
tillkännagivande till regeringen
förordar att 1993 års regelsystem
avvecklas och ersätts med ett system där
kopplingen mellan subvention och
bostadens utformning återupprättas.
Den bostadspolitiska utredningen har
för avsikt att i sitt huvudbetänkande
hösten 1996 lägga fram förslag om
spelregler för bostadsfinansieringen som
är långsiktigt hållbara och som kan få
bred uppslutning. Bostadsutskottet
finner det olämpligt att i detta läge,
mindre än ett halvår innan förslag i
frågan kommer att presenteras, föregripa
utredningsarbetet genom uttalanden om
utformningen av
bostadsfinansieringsreglerna på längre
sikt. Motion 1995/96:Bo18 (v) yrkande 5
avstyrks av detta skäl.
Subventionsandelen för bostäder som
påbörjas år 1996
Enligt reglerna i 1993 års
finansieringssystem skall varje årgång
bostäder som är nya i
räntebidragssystemet få en lägre andel
av de schablonberäknade räntekostnaderna
som räntebidrag än vad som tillämpades
för föregående årgång. Systemet är
således utformat så att det statliga
stödet minskas varje år. I
egnahemsfallet fortsätter avtrappningen
av subventionsnivån tills räntebidragen
för nya bostäder helt försvunnit. Vad
gäller hyres- och bostadsrättshus
stannar avtrappningen av
subventionsnivån vid 30 % av de
schablonberäknade räntekostnaderna,
vilket är den nivå som motsvarar värdet
av egnahemsägarnas avdragsrätt.
Den bostadspolitiska utredningen
föreslog i sitt delbetänkande att den ny-
och ombyggnadsverksamhet som påbörjas år
1996 skall få samma subventionsgrad som
de bostäder som påbörjats år 1995.
Enligt de villkor som tillämpades under
år 1995 var subventionsandelen för
hyres- och bostadsrättshus 52 % vid
nybyggnad och 47 % vid ombyggnad. För
egnahem var subventionsandelen vid
nybyggnad 31,4 %. Enligt gällande regler
har subventionsandelen för bostäder
påbörjade under år 1996 sänkts med 5 %
för hyres- och bostadsrättshus och med
7,1 % för egnahem.
I motion 1995/96:Bo19 (s) föreslås att
riksdagen beslutar i enlighet med
utredningens förslag i denna del.
Motionärerna anser att bl.a. dagens låga
bostadsbyggande talar för att
avvecklingen av det nuvarande
bostadsfinansieringssystemet inte
fullföljs som planerat.
I propositionen kommenteras
utredningens förslag. Regeringen gör
bedömningen att subventionsreglerna inte
nu bör ändras. Som skäl för denna
bedömning hänvisar regeringen till att
den förda ekonomiska politiken ökat
förtroendet för svensk ekonomi och lett
till fallande räntor. Det framhålls
därvid att kostnadsminskningen till
följd av den räntenedgång som inträtt
sedan utredningen utformade sitt förslag
är större än den avlastning som
förutsattes uppnås genom den frysta
subventionsandelen. Regeringen hänvisar
vidare till att även andra vidtagna
åtgärder kommer att kunna bidra till den
fortsatta stabiliseringen av
bostadsbyggandet. Detta gäller bl.a. de
regler som nyligen utformats på
kreditmarknaden avseende möjligheterna
att redan tidigt i byggprocessen få
klarhet om kommande räntekostnader.
Innebörden i dessa regler redovisas i
nästa avsnitt.
Bostadsutskottet instämmer i den
bedömning som redovisas i propositionen
vad gäller subventionsandelen för
bostäder som påbörjas under år 1996. Det
kan visserligen hävdas att
förutsättningarna för bostadsbyggandet
skulle förbättras om subventionsandelen
behölls på den nivå som gällde under år
1995. En sådan frysning skulle dock,
enligt den bostadspolitiska utredningens
förslag, förutsätta besparingar i andra
delar av statens stöd till
bostadssektorn. Utredningen avsåg att
återkomma med förslag om motsvarande
besparing i sitt slutbetänkande. Inte
heller i den motion som förordar
genomförandet av utredningens förslag
finns något finansieringsalternativ.
Utskottet gör bedömningen att en ordning
med en uppskjuten besparing riskerar att
öka osäkerheten på bostadsmarknaden.
Som regeringen anför i propositionen
kommer det vid beredningen av
utredningens slutliga förslag om det
fortsatta stödet till
bostadsproduktionen att bli naturligt
att särskilt överväga hur de bostäder
som byggts med beslut om stöd enligt
1993 års regler fortsättningsvis skall
stödjas. Regeringen framhåller således
att om en fortsatt tillämpning av 1993
års regler skulle leda till att
villkoren för dessa bostäder blir
oförmånligare än vad som kommer att
gälla för den efterföljande
produktionen, bör särskilda
övergångsregler övervägas.
Även enligt utskottets uppfattning
finns anledning att avvakta beredningen
av den bostadspolitiska utredningens
slutbetänkande. Med hänvisning till det
anförda avstyrker utskottet motion Bo19
(s).
Möjligheten att binda räntenivån från
byggstart
Det räntestöd som utgår enligt 1993 års
system lämnas som en andel av en
schablonmässigt beräknad räntekostnad
enligt den räntesats - subventionsräntan
- som gäller tidigast vid
färdigställandet av projektet. Det har
bl.a. från byggherresidan framhållits
att denna ordning bidrar till en
osäkerhet om
kapitalkostnadsförutsättningarna för ett
projekt. Osäkerheten om
ränteutvecklingen under byggtiden och
därmed de framtida kapitalkostnaderna
har ansetts vara en bidragande orsak
till den låga bostadsproduktionen.
Den bostadspolitiska utredningen
uppmärksammade i sitt delbetänkande
detta problem och anförde att en
möjlighet att binda subventionsräntan
redan vid byggstart borde övervägas.
Utredningen har emellertid därefter i en
skrivelse till regeringen den 23
februari 1996 redovisat en
finansieringsmodell som inte förutsätter
ändringar i reglerna för
subventionsräntan. Modellen, som är
utvecklad i samarbete med
kreditinstituten, bygger helt på
existerande instrument på
kreditmarknaden. Aktörerna på
bostadskreditmarknaden har ställt sig
bakom denna lösning som ger byggherren
möjlighet att i ett tidigt skede få full
kontroll över sina kapitalkostnader i
projektet fram till utgången av den
räntebindningsperiod som följer närmast
efter färdigställandet.
Finansieringsmodellen bygger på att
kreditinstituten erbjuder låntagaren att
dela upp finansieringen i två delar.
Räntevillkoren för en lånedel binds
efter färdigställandet i samband med att
subventionsräntans nivå fastställs.
Storleken på denna lånedel bestäms på så
sätt att räntebidraget täcker hela
räntekostnaden. Kreditvillkoren för den
resterande lånedelen kan låntagaren och
långivaren genom terminskontrakt lägga
fast i ett tidigt skede av projektet.
Regeringen redovisar i propositionen
grunderna för den ovan i korthet
beskrivna finansieringsmodellen samt
konstaterar att denna lösning inte
förutsätter några ändringar av nuvarande
subventionsregler. Lösningen har inte
heller mött några invändningar i
motioner eller under beredningen i
utskottet. I motion 1995/96:Bo18 (v)
yrkande 6 föreslås dock att riksdagen
bör göra ett tillkännagivande i frågan.
Motionärerna anser att den beskrivna
modellen med möjlighet att binda
räntenivån endast innebär en kortsiktig
lösning av problemen med villkoren för
finansiering av bostadsbyggnadsprojekt.
Lånesystemen bör därför ses över med
inriktning på att ett långsiktigt
hållbart system utformas.
Utskottet har vid återkommande
tillfällen tagit upp frågan om behovet
av långsiktigt hållbara spelregler på
bostadsmarknaden. I denna fråga råder
inte några delade meningar inom
utskottet. Även den bostadspolitiska
utredningen arbetar med inriktningen att
i sitt slutbetänkande presentera förslag
om långsiktigt stabila regler för
bostadsfinansieringen. Utskottet kan mot
denna bakgrund inte finna att ett
tillkännagivande i enlighet med motion
1995/96:Bo18 (v) yrkande 6 skulle tjäna
något reellt syfte. Motionsförslaget
avstyrks således.
Kreditgarantins andel av
garantiunderlaget
Statlig kreditgaranti för lån till ny-
eller ombyggnad av bostäder får enligt
1993 års regelsystem från början lämnas
högst intill ett belopp som motsvarar 30
% av garantiunderlaget. Riksdagen har
dock beslutat om möjlighet till förhöjd
kreditgaranti under viss tid (bet.
1992/93:BoU6). Beslutet innebär att
kreditgaranti för projekt som påbörjas
under åren 1993-1995 från början får
avse högst 40 % av garantiunderlaget.
I propositionen föreslås att
kreditgaranti även i fråga om
bostadsbyggnadsprojekt som påbörjas
under år 1996 får lämnas med ett belopp
som motsvarar högst 40 % av
garantiunderlaget. Regeringen anför att
det i nuvarande läge är olämpligt att
försvåra kreditförsörjningen till
bostadsproduktionen.
Utskottet instämmer i regeringens
bedömning. Riksdagen bör således
godkänna vad regeringen förordat om
kreditgarantins andel av
garantiunderlaget.
Vissa villkor för statligt räntestöd
Hyresgästinflytandet vid ombyggnad
Innan utskottet redovisar regeringens
förslag om hyresgästinflytandet vid
ombyggnad samt de motioner som väckts i
ärendet, är det lämpligt att kortfattat
erinra om de ändringar som genomförts
under senare tid samt pågående
överväganden i frågan.
Tidigare gällande regelsystem för
hyresgästernas inflytande vid ombyggnad
av hyresfastigheter ändrades i flera
avseenden den 1 juli 1994 efter ett
riksdagsbeslut våren 1994 (bet.
1993/94:BoU21). Ändringarna innebar att
bostadssaneringslagen och därmed de
inflytanderegler som fanns i denna lag
upphävdes. Samtidigt avskaffades de
särskilda regler om hyresgästinflytande
som förutsättning för räntebidrag som
fanns i förordningar om statligt
bostadsstöd. Även plan- och bygglagens
regler om hyresgästinflytande togs bort
i detta sammanhang. En hyresgäst gavs i
stället genom bestämmelser i hyreslagen
ett indirekt skydd mot vissa inte
önskade ombyggnadsåtgärder som vidtas
utan att hyreskontraktet sägs upp. Detta
skydd innebär i princip att hyran endast
får höjas för sådan ombyggnadsåtgärd som
vidtas för att lägenheten skall uppnå
lägsta godtagbara standard eller annars
är motiverad av boendehänsyn. Andra
åtgärder som vidtas i lägenheten under
pågående hyresförhållande har
hyresvärden inte rätt att få ut höjd
hyra för, såvida inte hyresgästen eller
hyresnämnden godkänner dem. Hyresnämnden
får godkänna en åtgärd endast om det
finns särskilda skäl. Är ombyggnads
åtgärderna av sådan omfattning att
hyresgästen sagts upp saknar dock
hyresgästen motsvarande skydd mot
hyreshöjningar vid en återflyttning.
Efter regeringsskiftet hösten 1994
beslutade regeringen att tillkalla en
särskild utredare för att se över vissa
delar av hyreslagstiftningen. En
huvuduppgift för utredaren var att lämna
förslag till regler som innebär att
hyresförhandlingssystemet och
hyresgästinflytandet vid upprustning och
ombyggnad får en lämplig utformning.
Utredningsarbetet i bl.a. denna del har
redovisats till regeringen den 30
november 1995 i delbetänkandet Ändringar
i hyresförhandlingslagen -
Hyresgästinflytande vid ombyggnad m.m.
(SOU 1995:119). Utredningens förslag har
remissbehandlats. För närvarande pågår
beredning av ärendet inom
regeringskansliet. Av en
propositionsförteckning daterad den 12
april 1996 framgår att ett förslag om
hyresgästinflytandet i
hyreslagstiftningen kommer att
presenteras för riksdagen den 18
september 1996.
Under det senaste året har aktiviteten
vad gäller ombyggnad och reparationer av
hyresfastigheter påtagligt ökat. En
bidragande orsak är det extra statliga
stöd för förbättring av bostäder som
riksdagen i december 1994 beslutade
införa. Det har i olika sammanhang
gjorts gällande att denna ökade
aktivitet inneburit att ombyggnaderna i
vissa fall genomförts på sådant sätt att
de berörda hyresgästernas synpunkter
inte har beaktats. I propositionen
hänvisas till den kritik som går ut på
att det statliga ombyggnadsstödet
medverkat till onödigt omfattande
ombyggnadsåtgärder eller till
ombyggnadsåtgärder som inte är
motiverade av boendehänsyn. Regeringen
anser att situationen har utvecklat sig
på ett sådant sätt att det finns skäl
att som förutsättning för statligt stöd
för ombyggnad av hyreshus åter införa
krav som syftar till att ge
hyresgästerna inflytande över
ombyggnader som utförs med sådant stöd,
i den mån inflytandet inte är tryggat på
annat sätt. De föreslagna formerna för
hyresgästernas inflytande förutsätts
dock vara temporära och tillämpas i
avvaktan på ändringar i
hyreslagstiftningen.
Regeringens förslag innebär att
hyresgästernas inflytande över
ombyggnader som utförs med statligt
räntestöd temporärt säkras genom att
villkoren för sådant stöd ändras. Det
stöd som här avses är bidrag enligt
förordningen (1992:986) om statlig
bostadsbyggnadssubvention. Vad gäller
den närmare innebörden i reglerna anför
regeringen följande.
Huvudinriktningen för den temporära
ordning som bör gälla som villkor för
statligt räntestöd till dess att
hyresgästinflytandet har reglerats inom
hyreslagstiftningens ram bör vara att en
hyresvärd förhandlar med sin motpart
inom hyresförhandlingssystemet - dvs.
med den som har avtal om
förhandlingsordning - om vilka åtgärder
som bör genomföras. Finns ingen sådan
förhandlingsordning får förhandlingarna
föras direkt med hyresgästerna. Det bör
då krävas att majoriteten av dem
godkänner åtgärderna. Har flera
organisationer förhandlingsordning för
samma hus bör godkännandet inhämtas från
den organisation som företräder de
flesta hyresgästerna.
Regeringsförslaget innebär i princip att
en ansökan om statligt räntestöd endast
prövas om en överenskommelse enligt den
ovan beskrivna ordningen föreligger. I
vissa undantagsfall förutsätts dock
ansökningar kunna prövas utan att
överenskommelse kunnat uppnås. Detta
gäller främst åtgärder som hyresvärden
förelagts utföra genom lag eller med
stöd av lag, t.ex. ombyggnad av soprum.
Kravet på godkännande från
hyresgästerna föreslås avse ombyggnader
som påbörjas efter det att de nya
bestämmelserna har trätt i kraft. Det
föreslås gälla fram till dess att
hyreslagen ändrats i motsvarande
avseenden, dock längst till utgången av
juni 1997.
Förslaget om hyresgästinflytande tas
upp i fem motioner. I motion
1995/96:Bo18 (v) välkomnas förslaget
även om motionärerna anser att det borde
lagts fram tidigare. Yrkande 7 i denna
motion innebär att riksdagen i ett
tillkännagivande bör förorda skärpta
krav på hyresgästinflytande i det
kommande förslaget om ändringar i
hyreslagen.
I övriga motioner som behandlar frågan
om hyresgästinflytandet avstyrks
regeringens förslag. Avslagsyrkandet i
motion 1995/96:Bo20 (m) motiveras bl.a.
med att regeringsförslaget anses kränka
den enskildes rätt till medbestämmande
och strida mot grundläggande principer i
hyreslagstiftningen. Fastighetsägaren
anses genom förslaget kunna berövas sin
möjlighet att hålla fastigheten i ett
gott skick. Vidare framhåller
motionärerna att beredningen av
hyreslagstiftningsutredningens förslag
på området borde ha inväntats. Det
senare argumentet för ett avslag på
regeringsförslaget finns också i motion
1995/96:Bo21 (kds) yrkande 2.
Även i motion 1995/96:Bo22 (c) riktas
kritik mot regeringens förslag ur
rättssäkerhetssynpunkt. Motionärerna
framhåller dessutom att förslaget till
stor del redan torde vara överspelat med
tanke på att ombyggnadsverksamheten nu
kan förmodas komma in i en lugnare fas.
I yrkande 1 föreslås riksdagen avslå
regeringens förslag och i yrkande 2
föreslås ett tillkännagivande om ett
permanent hyresgästinflytande inom
hyreslagens ram. Enligt motionärerna bör
inflytandesystemet utformas så att en
avvägning görs mellan hyresvärdens
intresse att genomföra nödvändiga
förbättringar och hyresgästernas
möjlighet att utöva påverkan.
I motion 1995/96:Bo23 (fp) yrkande 3
föreslås ett tillkännagivande om
hyresgästinflytandet med innebörden att
regeringen ges i uppdrag att i plan- och
bygglagen (PBL) stärka den enskilde
hyresgästens ställning vid ombyggnad.
Motionärerna menar att hyresgästernas
intressen bör kunna tillgodoses genom en
strikt tillämpning av kraven i PBL på
varsamhet vid ombyggnader. För
ombyggnader inne i en lägenhet föreslås
lägenhetsinnehavaren ges en samråds
möjlighet.
Bostadsutskottet vill vad gäller frågan
om hyresgästinflytandet vid ombyggnad
anföra följande.
Utskottet delar den oro vad gäller
tillvägagångssättet vid vissa
ombyggnader som kommer till uttryck i
propositionen. Det är givetvis alltid
olyckligt när en ombyggnad eller annan
åtgärd i en hyresfastighet inte kan ske
i samförstånd mellan hyresgäster och
hyresvärd. Det system för
hyresgästinflytande som tillämpats på
den svenska hyresmarknaden har byggt på
att ett sådant samförstånd kunnat uppnås
genom förhandlingar mellan de olika
parterna. I enskilda fall har emellertid
under senare tid vissa ombyggnader
genomförts i uppenbar strid med
hyresgästernas vilja. Regeringen anser
att situationen utvecklat sig så att
temporära åtgärder nu behöver vidtas i
avvaktan på förslag om nya regler vad
gäller förhandlingssystemet enligt
hyreslagstiftningen.
Regeringens förslag syftar till att i
avvaktan på att en ny hyreslag hinner
träda i kraft undvika ytterligare fall
där ombyggnadsbeslut forceras fram och
där hyresgästerna inte ges reella
möjligheter att delta i den process som
föregår en ombyggnad. Det förslag som
förs fram i propositionen för att
tillgodose detta syfte avviker
emellertid från vad som normalt gäller i
förhandlingar mellan hyresvärd och
hyresgäster. Regeringens förslag
innehåller t.ex. inte någon möjlighet
att i exempelvis hyresnämnd pröva
skäligheten i parternas
ställningstagande. Utskottet har
förståelse för de invändningar mot
regeringsförslaget i detta avseende som
framkommit i vissa motioner och vid
utskottets beredning av ärendet. Som
motionärerna anför hade det givetvis
varit att föredra om förhållandena varit
sådana att det kommande förslaget om en
permanent ordning för
hyresgästinflytandet inom
hyreslagstiftningens ram kunnat
avvaktas. Som framgått ovan kommer
regeringen i september i år till
riksdagen att överlämna ett lagförslag
om hyresgästinflytandet vid ombyggnad.
Avsikten är uppenbarligen att de nya
reglerna skall träda i kraft senast den
1 juli 1997.
Utskottet anser att de synpunkter som
framförts i bl.a. flera motioner bör
beaktas så till vida att det vid
genomförandet av regeringens förslag
tydligt kommer till uttryck att avsikten
inte är att försvåra den normala
ombyggnadsverksamheten. Seriöst
arbetande hyresvärdar vidtar
naturligtvis inte obefogade åtgärder och
agerar inte utan att beakta
hyresgästsynpunkter. Avsikten med en
temporär regel är i stället att
förhindra sådana ombyggnader som leder
till onödigt omfattande åtgärder med
uppsägningar av hyreskontrakt och
kraftiga hyreshöjningar som följd. Som
framgått inledningsvis saknar
hyresgästerna efter uppsägning och
återflyttning det skydd mot
hyreshöjningar som finns under pågående
hyresförhållande. Utskottet förordar
därför att en temporär regel om
hyresgästinflytande som villkor för
statligt räntestöd ges en inriktning mot
dessa fall. Detta kan ske genom att
kravet på godkännande från
hyresgästsidan av ombyggnader som sker
med sådant stöd, endast avser de fall
när uppsägning av hyreskontrakt skett
eller avses ske.
Den av utskottet nu förordade ordningen
ligger väl i linje med de synpunkter i
frågan som framkommit från bl.a.
Hyresgästernas Riksförbund. I en
skrivelse till regeringen hösten 1995
framhöll förbundet särskilt problemen i
de fall som inneburit uppsagda
hyreskontrakt. Genom att den temporära
regeln klarare inriktas på sådana
ombyggnader som nu beskrivits torde
också kritiken mot det ursprungliga
regeringsförslaget ha tillmötesgåtts.
Sveriges Fastighetsägare har i en
skrivelse till utskottet visserligen
motsatt sig införandet av en temporär
regel men samtidigt anfört att en sådan,
om den ändå befinns nödvändig, bör
inriktas på onödiga ombyggnader . En
bred samsyn torde för övrigt råda i
fråga om att samförståndslösningar inom
hyreslagstiftningens ram är att föredra
vad gäller den avvägning som måste ske
mellan fastighetsägares berättigade
intresse av att kunna hålla sin
fastighet i gott skick och
hyresgästernas likaledes berättigade
intresse av ett inflytande över sitt
boende. Som tidigare framgått kommer
förslag om en sådan ordning att
presenteras för riksdagen i höst. I
avvaktan på detta förslag finns
anledning att anta att de normala
ombyggnadsåtgärder som inte kommer att
omfattas av den temporära regel som
utskottet ovan förordat, på frivillig
väg kommer att kunna genomföras i
samförstånd med berörda hyresgäster.
Vad utskottet förordat innebär
sammanfattningsvis att den av regeringen
föreslagna ordningen med en temporär
regel om hyresgästinflytande vid
ombyggnad med statligt räntestöd bör
godkännas av riksdagen men endast avse
de fall då hyreskontrakt sägs upp för
att ombyggnadsåtgärderna skall
genomföras. Det bör ankomma på
regeringen att närmare utforma de
bestämmelser i frågan som krävs.
Utskottet är medvetet om att det kan
hävdas att, även med den tydligare
regelutfomning som nu förordats, det i
något fall kan inträffa att nödvändiga
åtgärder som förutsätter uppsägning av
hyreskontrakt försvåras. Skulle så vara
fallet, bör det erinras om att den
temporära regeln endast kommer att
tillämpas fram till dess att hyreslagen
ändrats i motsvarande avseenden, dock
längst till utgången av juni 1997.
Det kan vidare, med hänvisning till den
temporära regelns korta varaktighet och
den avgränsning av regeln som utskottet
förordat, ifrågasättas om det är
nödvändigt att eventuella
undantagsregler gällande åtgärder som
hyresvärd förelagts med stöd av lag ges
den utformning som förutsatts i
regeringsförslaget. Denna fråga bör dock
lämnas åt regeringen att bedöma.
Som utskottet anfört ovan och som
framhållits i motionerna bör en
reglering av hyresgästinflytandet som
hittills normalt ske inom
hyreslagstiftningens ram. Det är också i
detta sammanhang som de grundläggande
villkoren för förhållandet mellan
hyresmarknadens parter bör läggas fast.
Utskottet har emellertid på angivna
grunder ställt sig bakom en temporär
regel som delvis avviker från denna
princip.
Vad utskottet nu förordat om
hyresgästinflytandet vid ombyggnad med
anledning av förslaget i propositionen
och motionerna 1995/96:Bo18 (v), Bo20
(m), Bo21 (kds), Bo22 (c) och Bo23 (fp)
i aktuella delar, bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
Konsumentskydd vid nybyggnad av småhus
För att statligt räntestöd skall medges
vid nybyggnad av egnahem och småhus som
upplåts med bostadsrätt krävs att
husägaren tillförsäkrats ett betryggande
konsumentskydd, en s.k. småhusgaranti.
Detta krav avsåg ursprungligen endast
småhus som byggdes för försäljning eller
för att upplåtas med bostadsrätt. Sedan
år 1989 har kravet på småhusgaranti
utvidgats till att avse alla egnahem. I
fråga om egnahem som utförs på annat
sätt än genom total- och
generalentreprenad får garantin
begränsas till sådana arbeten eller
byggnadsdelar som utförs enligt avtal
med entreprenörer och husleverantörer.
Konsumentskyddet består av två moment,
dels en produktionsgaranti, dels en
ansvarsutfästelse. Produktionsgarantin
skall säkra att huset uppförs och
färdigställs i enlighet med vad den som
skall uppföra huset har åtagit sig i
avtal. Ansvarsutfästelsen skall trygga
att sådana väsentliga skador på huset
blir avhjälpta, som består i eller är en
följd av fel eller brister i
konstruktioner, utförande eller
material. Utfästelsen skall täcka skador
som upptäcks och anmäls under tiden från
utgången av den garantitid som anges i
köpe- eller entreprenadavtal till dess
tio år gått, räknat från dagen för
slutbesiktning.
Regeringen föreslår att statligt
räntestöd för egnahem och småhus som
upplåts med bostadsrätt i fortsättningen
skall kunna lämnas även när kravet på
konsumentskydd är tillgodosett på annat
sätt än genom den nuvarande s.k.
småhusgarantin. Bakgrunden till
förslaget anges vara vissa problem som
uppkommit vid tillämpningen av kravet på
konsumentskydd inom 1993 års
regelsystem. Enligt detta regelsystem
kan ansökan om statligt stöd, till
skillnad från vad som tidigare gällt,
lämnas in till bidragsmyndigheten även
efter det att bostadshuset påbörjats
eller färdigställts. Prövningen av om
garantier har tecknats i tillräcklig
omfattning kommer därmed i vissa fall
att göras först när produktionsgarantin
till stor del inte längre har något
syfte.
I propositionen redovisas de
utgångspunkter som i fortsättningen bör
gälla för konsumentskyddet i de aktuella
fallen. I korthet föreslår regeringen
att skyddet fortsättningsvis bör
inriktas på att det finns ett
tillfredsställande konsumentskydd för
tiden efter det att beslut om räntestöd
meddelats. De åtaganden som därvid
återstår inom ramen för pågående och
planerade entreprenadarbeten skall vara
säkrade på ett tillfredsställande sätt.
Det skall vidare finnas ett ekonomiskt
tryggat skydd rörande fel och skador som
upptäcks inom tio år från
färdigställandet. Prövningen av om
förutsättningarna för statligt räntestöd
är uppfyllda i detta avseende förutsätts
inriktas på kvaliteten i
konsumentskyddet, inte på formerna för
det. Det föreslås ankomma på
bidragsmyndigheten att bedöma om ett
konsumentskydd som ges i annan form än
den nuvarande småhusgarantin kan anses
tillfredsställa de krav som
fortsättningsvis skall gälla.
Frågan om konsumentskyddet vid
nybyggnad av småhus tas upp i motion
1995/96:Bo18 (v) yrkande 8. Motionärerna
framhåller att nuvarande regler inte är
tillräckliga för att garantera
kvaliteten i byggandet. Villkoren för
konsumentskyddet föreslås därför
utredas.
Som regeringen anför kan nu gällande
regler i enskilda fall leda till att
krav på produktionsgaranti ställs när
sådan inte längre har något syfte.
Bostadsutskottet föreslår mot den av
regeringen redovisade bakgrunden att
riksdagen godkänner vad regeringen
förordat om ändrade förutsättningar vad
gäller konsumentskyddet vid nybyggnad av
småhus.
Regeringen framhåller att
erfarenheterna av konsumentskyddet för
småhus kommer att belysas i samband med
en tidigare utlovad utvärdering av lagen
om byggfelsförsäkring. Utskottet
förutsätter att det vid denna
utvärdering kan uppmärksammas även andra
problem än dem som föranlett den nu
aktuella regeländringen. Det kan
exempelvis gälla de frågor som tas upp i
motion 1995/96:Bo18 (v). Utskottet har
även i en skrivelse från Sveriges
Trähusfabrikers Riksförbund
uppmärksammats på att byggherre och
byggare i vissa fall sökt kringå kravet
på konsumentskydd genom att lämna
oriktiga uppgifter eller genom att
undlåta att träffa skriftliga avtal om
entreprenadvillkoren. Det får
förutsättas att regeringen vid behov
återkommer till riksdagen i frågan om
uppföljningsarbetet ger anledning till
ytterligare regeländringar. Med
hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet motion 1995/96:Bo18 (v)
yrkande 8 i den mån den inte kan anses
tillgodosedd med vad som nu anförts.
Övriga frågor
Förhållandena på bostadsmarknaden
I motion 1995/96:Bo18 (v) tas upp vissa
frågor om förhållandena på
bostadsmarknaden som inte är föremål för
särskilda överväganden i den proposition
som utskottet nu behandlar. Motionärerna
föreslår att riksdagen i
tillkännagivanden till regeringen
redovisar sin syn i dessa frågor. Det
föreslås att riksdagen i ett
tillkännagivande om bakgrunden till bygg-
och bostadssituationen bl.a. uttalar att
problemen på bostadsmarknaden inte kan
lösas genom ökat hyresuttag (yrkande 1).
I ett tillkännagivande om
egnahemsägarnas situation föreslås
riksdagen förorda ändringar i
skuldsaneringslagen eller andra åtgärder
för att möjliggöra rekonstruktioner av
egnahem (yrkande 2). Rekonstruktioner av
kommunala bostadsföretag i kris föreslås
ske genom selektiva metoder (yrkande 3).
Bostadsutskottet vill vad gäller de
aktuella motionsyrkandena om
förhållandena på bostadsmarknaden i
första hand hänvisa till att direktiven
till den bostadspolitiska utredningen
omfattar en bred översyn av
förutsättningarna för bostadspolitiken.
Det får förutsättas att flera av de
frågor som motionärerna tar upp särskilt
kommer att uppmärksammas av utredningen
i dess slutbetänkande hösten 1996.
Därutöver kan vad gäller tillämpningen
av skuldsaneringslagen nämnas att
regeringen givit Konsumentverket i
uppdrag att analysera denna fråga.
Enligt vad utskottet erfarit kommer i
detta sammanhang lagens tillämpning för
egnahemsägare att särskilt
uppmärksammas. I frågan om statens
ansvar för rekonstruktioner av kommunala
bostadsföretag med ekonomiska problem
har utskottet nyligen i ett yttrande
till finansutskottet tagit ställning
till ett regeringsförslag om stöd i ett
särskilt fall (se 1995/96:BoU5y). Den
bredare frågan om hur de kommunala
bostadsföretagens ekonomiska ställning i
allmänhet kan stärkas skall enligt
direktiven särskilt uppmärksammas av den
bostadspolitiska utredningen.
Utskottet anser mot den ovan redovisade
bakgrunden inte de i motionen förordade
tillkännagivandena motiverade. Motion
1995/96:Bo18 (v) yrkandena 1-3 avstyrks
således.
Habitat
FN (Förenta nationerna) kommer i juni i
år att i Istanbul hålla sin andra
världskonferens i boende- och
bebyggelsefrågor. Regeringen lämnar i
propositionen information om det svenska
förberedelsearbetet samt om vilka frågor
som särskilt lyfts fram i den svenska
nationalrapporten inför konferensen. I
motion 1995/96:Bo18 (v) yrkande 9
föreslås riksdagen i ett
tillkännagivande förorda att en särskild
fråga bör uppmärksammas vid konferensen.
Det gäller att storstädernas problem bör
diskuteras, inte bara utifrån den
fattiga stadsbefolkningens situation,
utan också med inriktning på en
samhällsplanering som gör det möjligt
för människor att stanna kvar på
landsbygden.
Bostadsutskottet har enligt uppgifter
från kansliet för det svenska
förberedelsearbetet för Habitat II
erfarit att den i motionen framhållna
frågan beaktas såväl i den svenska
nationalrapporten som i agendan för
konferensen. I den dagordningspunkt som
avser frågor om en hållbar utveckling av
den byggda miljön kommer
stad/landproblematiken att
uppmärksammas.
Utskottet avstyrker med hänvisning till
det anförda motion 1995/96:Bo18 (v)
yrkande 9.
Vissa tidsfrister för stöd från fonden
för fukt- och mögelskador
Riksdagen beslutade våren 1995 om ett
program för vissa miljöinvesteringar
(bet. 1994/95:BoU21). Beslutet innebar
bl.a. att en ny stödform inrättades för
förbättringar av inomhusmiljön i
bostadslägenheter i hyres- och
bostadsrättshus samt i vissa lokaler (se
SFS 1995:802). För att stödja
motsvarande åtgärder i egnahem
beslutades att vissa tillfälliga regler
skulle tillämpas avseende det stöd som
kan utgå genom fonden för fukt- och
mögelskador i småhus (se SFS 1993:712).
De förändrade reglerna innebär att
bidragsnivån under en begränsad tid har
höjts med upp till 20 % för egnahem med
hög ålderssjälvrisk.
Bostadsutskottet har genom en skrivelse
från Näringsdepartementet den 17 april
1996 uppmärksammats på vissa problem som
de temporära reglernas närmare
utformning medfört. Bakgrunden är
följande.
För det extra stödet gäller två
tidsfrister - upphandlingen av de
åtgärder som är stödberättigade skall
vara genomförd före den 1 oktober 1996
och arbetena skall var slutbesiktigade
före den 1 oktober 1997.
Handläggningstiden från att en ansökan
om stöd inkommit till fonden tills
upphandlingen av åtgärderna slutförts är
emellertid relativt lång. Denna
handläggningstid, som bl.a. inkluderar
fuktutredning och anbudsprövning, kan
inte påverkas av den enskilde
fastighetsägaren. Det befaras att vissa
ansökningar som inkommer under sommaren
1996 inte kan handläggas så att beslut
om entreprenadavtal kan träffas före den
1 oktober 1996. Alternativt riskerar
upphandlingsarbetet forceras på ett sätt
som kan leda till sämre resultat i de
enskilda fallen.
Av skrivelsen framgår att de befarade
konsekvenserna av gällande tidsfrister
bör kunna undvikas genom en ändring i 6
a § i fondförordningen. Innebörden i
denna ändring är att bestämmelsen om när
upphandlingen skall vara genomförd tas
bort. I stället införs en bestämmelse om
att det extra stödet kan lämnas i
ärenden som inkommit till fonden före
den 1 oktober 1996. Villkoret att
arbetena skall vara slutbesiktigade före
den 1 oktober 1997 förutsätts vara kvar.
Bostadsutskottet har inget att invända
mot den förordade ändringen vad gäller
tidsfristen för visst stöd från fonden
för fukt- och mögelskador. Det är
givetvis angeläget att ansökningarna om
stöd från fonden kan handläggas på
sådant sätt att tillräcklig tid ges för
nödvändiga utredningar m.m. om vilka
åtgärder som bör vidtas i hus som
drabbats av fukt- och mögelskador.
En regeländring i enlighet med vad som
ovan beskrivits förutsätter riksdagens
godkännande. Med användande av sin
initiativrätt föreslår utskottet således
att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att den förordade
regeländringen bör genomföras.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande fastighetsskatt
förbostäder med värdeår 1991
att riksdagen med anledning av
regeringens förslag i proposition
1995/96:101 yrkande 1 antar, det som
bilaga 1 till detta betänkande fogade
och som utskottets lagförslag
betecknade lydelse till förslag till
lag om ändring i lagen (1984:1052) om
statlig fastighetsskatt,
2. beträffande finansieringen av
skattelättnaden
att riksdagen avslår motion
1995/96:Bo17,
res. 1 (mp)
3. beträffande hanteringen av
fastighetsskattefrågan
att riksdagen avslår motion
1995/96:Bo18 yrkande 4,
res. 2 (v)
4. beträffande
bostadsbeskattningen i allmänhet
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:Bo21 yrkande 1, 1995/96: Bo23
yrkandena 1 och 2 samt 1995/96:Bo24,
res. 3 (m)
res. 4 (fp, kds)
5. beträffande
bostadsfinansieringsreglerna på
längre sikt
att riksdagen avslår motion
1995/96:Bo18 yrkande 5,
res. 5 (v)
6. beträffande
subventionsandelen
att riksdagen avslår motion
1995/96:Bo19,
7. beträffande möjlighet att
binda räntenivån
att riksdagen avslår motion
1995/96:Bo18 yrkande 6,
res. 6 (v)
8. beträffande kreditgarantins
andel av garantiunderlaget
att riksdagen med bifall till
proposition 1995/96:101 yrkande 2
godkänner vad regeringen förordat om
kreditgarantins andel av
garantiunderlaget,
9. beträffande
hyresgästinflytandet vid
ombyggnad
att riksdagen med anledning av
proposition 1995/96:101 yrkande 3 i
motsvarande del samt motionerna
1995/96:Bo18 yrkande 7, 1995/96:
Bo20, 1995/96:Bo21 yrkande 2,
1995/96:Bo22 och 1995/96:Bo23 yrkande
3 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
res. 7 (m)
10. beträffande konsumentskyddet
vid nybyggnad av småhus
att riksdagen med bifall till
proposition 1995/96:101 yrkande 3 i
motsvarande del och med avslag på
motion 1995/96:Bo18 yrkande 8
godkänner vad regeringen anfört om
att ändra förutsättningarna för
statligt räntestöd såvitt gäller
konsumentskyddet vid nybyggnad av
småhus,
11. beträffande förhållandena på
bostadsmarknaden
att riksdagen avslår motion
1995/96:Bo18 yrkandena 1-3,
res. 8 (v)
12. beträffande Habitat II
att riksdagen avslår motion
1995/96:Bo18 yrkande 9,
13. beträffande tidsfristen för
visst stöd från fonden för fukt- och
mögelskador
att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört.
Stockholm den 25 april 1996
På bostadsutskottets vägnar
Lennart Nilsson
I beslutet har deltagit: Lennart Nilsson
(s), Rune Evensson (s), Bengt-Ola Ryttar
(s), Britta Sundin (s), Sten Andersson
(m), Marianne Carlström (s), Rigmor
Ahlstedt (c), Lars Stjernkvist (s), Stig
Grauers (m), Erling Bager (fp), Lena
Larsson (s), Owe Hellberg (v), Lilian
Virgin (s), Inga Berggren (m), Per Lager
(mp), Ulf Björklund (kds) och Peter
Weibull Bernström (m).
Reservationer
1. Finansieringen av skattelättnaden
(mom. 2)
Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 5 börjar med Även vad och
slutar med motion 1995/96:Bo17 (mp)
bort ha följande lydelse:
Vad gäller frågan om hur
skattelättnaden för bostäder med värdeår
1991 skall finansieras instämmer
bostadsutskottet i den bedömning som
görs i motion 1995/96:Bo17 (mp). Det är
således inte lämpligt att åtgärder i
bostadsbeståndet, även om de i och för
sig är önskvärda, bekostas med medel som
är avsatta för att möjliggöra
skattelättnader för företag. De nu
aktuella skattelättnaderna bör
finansieras på annat sätt. Regeringen
bör anmodas att snarast återkomma till
riksdagen med förslag i frågan.
Vad utskottet nu med anledning av
motion 1995/96:Bo17 (mp) anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 2
bort ha följande lydelse:
2. beträffande finansieringen av
skattelättnaden
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:Bo17 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
2. Hanteringen av fastighetsskattefrågan
(mom. 3)
Owe Hellberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 5 börjar med Den kritik och
slutar med avstyrks således bort ha
följande lydelse:
Den av regeringen föreslagna och av
utskottet accepterade förändringen av
skattereglerna för bostäder med värdeår
1991 innebär att de ekonomiska problemen
för den aktuella årgången endast
temporärt kan lindras. Denna
regeländring hade för övrigt varit
obehövlig om övergångsbestämmelserna för
fastighetsskatten givits en mer
genomarbetad utformning redan från
början. Det finns därför skäl att även i
andra avseenden se över
fastighetsskattebestämmelserna i syfte
att ge rimliga villkor för de delar av
bostadsbeståndet som i dag har
omfattande ekonomiska problem.
Regeringen bör ge den bostadspolitiska
utredningen i uppdrag att vidare
överväga denna fråga.
Vad utskottet nu med anledning av
motion 1995/96:Bo18 yrkande 4 anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 3
bort ha följande lydelse:
3. beträffande hanteringen av
fastighetsskattefrågan
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:Bo18 yrkande 4 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
3. Bostadsbeskattningen i allmänhet
(mom. 4)
Sten Andersson, Stig Grauers, Inga
Berggren och Peter Weibull Bernström
(alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 6 börjar med Skatteutskottet
har och slutar med samt Bo24 (m) bort
ha följande lydelse:
Sedan den socialdemokratiska regeringen
tillträdde hösten 1994 har fastig
hetsbeskattningen skärpts kraftigt.
Basen för uttag av fastighetsskatt har
breddats fr.o.m. 1996 till att åter
omfatta kommersiella lokaler och
dessutom industrifastigheter. För småhus
och flerbostadshus har skatten höjts
från 1,5 till 1,7 % av taxeringsvärdet.
Genom fastighetstaxeringen 1996 och den
årliga omräkningen av taxeringsvärdena
kommer skatteuttaget att öka ytterli
gare. Ökningen beräknas bli närmare 5
miljarder kronor, varav ungefär hälften
är en följd av den höjda skattesatsen.
Detta innebär givetvis ökade
boendekostnader. Eftersom skatten
baseras på fastighetens marknadsvärde
blir variationerna stora mellan olika
delar av landet med orimliga resultat
för många hushåll, särskilt i attraktiva
områden.
Som framhålls i Moderata
samlingspartiets partimotion Bo24 visar
de utredningar som har presenterats
under den borgerliga regeringsperioden
att fastighetsskatten strider mot tanken
på neutralitet mellan olika former av
näringsverksamhet och investeringar och
dr en felaktig metod för beskattningen
av ägda bostäder. På sikt bör därför
fastighetsskatten slopas och för
småhusen och bostadsrätterna ersättas
med en schablonmässigt beräknad intäkt
av kapital. Därmed återställs den
symmetri som motiverar rätten till
avdrag för ränteutgifter för lånat
kapital i bostaden. En planmässig
avveckling av fastighetsskatten bör
också genomföras som en anpassning av
den svenska skattenivån till det
väsentligt lägre genomsnittet för OECD-
länderna. För att begränsa de nuvarande
snedvridningarna av
fastighetsbeskattningen bör man
samtidigt reducera underlaget för
beskattningen till att endast avse det
taxerade byggnadsvärdet. Detta innebär
att beskattningen av markvärdet bör
slopas.
Enligt utskottets uppfattning är det
angeläget att fastighetsbeskattningen
successivt läggs om i den nu angivna
riktningen. Med ett lägre skatteuttag
skapar man dessutom förutsättningar för
en angelägen förenkling av
fastighetstaxeringen. I reformen bör
även ingå att förmögenhetsskatten
slopas.
Som framgår av partimotionen är det
inte möjligt att genomföra de ovan
förordade ändringarna med verkan redan
från den 1 januari 1996. Utskottet
instämmer därför i de förslag om
tillfälliga åtgärder som föreslås i
motionen. Dessa har samma inriktning som
den långsiktiga lösning som här har
skisserats. En sådan åtgärd är att
fastighetsskatten på bostäder sänks från
1,7 % till 1,5 % av taxeringsvärdet
fr.o.m. den 1 januari 1996. Samtidigt
bör de orimliga regionala skillnaderna
undanröjas eller lindras genom att
markvärdet inte tas upp till beskattning
fullt ut. I avvaktan på en permanent
lösning bör uttag av fastighetsskatt
inte ske på hälften av det markvärde som
överstiger 100 000 kr.
Bostadsutskottet instämmer vidare i vad
som förordas i motionen om att gränsen
för skattepliktig förmögenhet bör höjas
till åtminstone 1,2 miljoner kronor i
avvaktan på att förmögenhetsskatten
slopas helt. Även sambeskattningen av
förmögenheter bör slopas.
Utskottet anser sammanfattningsvis att
riksdagen med anledning av motion
1995/96:Bo24 (m) yrkandena 1 och 2 som
sin mening bör ge regeringen till känna
vad som ovan anförts om fastig
hetsskatten samt begära att regeringen
snarast lägger fram de förordade
förslagen om lagändringar per den 1
januari 1996. Därmed tillgodoses också i
allt väsentligt vad som förordats i
motionerna 1995/96:Bo21 (kds) yrkande 1
och 1995/96:Bo23 (fp) yrkandena 1 och 2.
dels att utskottets hemställan under 4
bort ha följande lydelse:
4. beträffande bostadsbeskattningen
i allmänhet
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:Bo21 yrkande 1,
1995/96:Bo23 yrkandena 1 och 2 samt
1995/96:Bo24 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
4. Bostadsbeskattningen i allmänhet
(mom. 4)
Erling Bager (fp) och Ulf Björklund
(kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 6 börjar med Skatteutskottet
har och slutar med samt Bo24 (m) bort
ha följande lydelse:
Fr.o.m. år 1996 har skattesatsen för
fastighetsskatten för samtliga bostads
fastigheter höjts till 1,7 % av
taxeringsvärdet. Från samma tidpunkt
gäller nya taxeringsvärden för egnahem,
baserade på 1994 års marknadsvärde.
Samtidigt gäller att taxeringsvärdena
justeras årligen i ett nytt system med
s.k. rullande fastighetstaxering. De
sammanlagda effekterna härav blir
förödande för många familjer. Värst
drabbade är de som bor i storstäder och
skärgårdar. Många barnfamiljer,
pensionärer med låga inkomster, de som
köpt sina hus när priserna stod som
högst under åren 1988-1991 och familjer
som drabbas av arbetslöshet, kommer helt
enkelt inte att ha råd att bo kvar.
I motionerna från fp respektive kds har
mot denna bakgrund föreslagits att en
översyn av boendebeskattningsfrågorna
snarast bör genomföras. Även
bostadsutskottet anser att behovet av en
sådan översyn är uppenbart. Mest akut är
därvid att riksdagen utan ytterligare
fördröjning föreläggs förslag om
åtgärder som kan mildra
fastighetsbeskattningens effekter i våra
skärgårdar och övriga särskilt utsatta
områden. Det är nödvändigt att nu
undanröja den berättigade oro för
framtiden som finns bl.a. hos den
bofasta skärgårdsbefolkningen.
Även mer generella frågor med betydelse
för boendebeskattningen bör övervägas i
enlighet med motionsförslagen. Det
gäller exempelvis möjligheten att införa
en takregel för markvärdet vid
fastighetsbeskattningen och en
begränsning av förmögenhetsbeskattningen
genom slopad sambeskattning eller genom
en höjning av det skattefria
grundbeloppet.
Vad utskottet nu med anslutning till
förslagen i motionerna 1995/96:Bo21
(kds) yrkande 1 och 1995/96:Bo23 (fp)
yrkandena 1 och 2 anfört, bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
Detta innebär även att vad som förordats
i motion 1995/96:Bo24 (m) till viss del
kan anses bli tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under 4
bort ha följande lydelse:
4. beträffande bostadsbeskattningen
i allmänhet
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:Bo21 yrkande 1,
1995/96:Bo23 yrkandena 1 och 2 samt
1995/96:Bo24 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
5. Bostadsfinansieringsreglerna på
längre sikt (mom. 5)
Owe Hellberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 7 börjar med Den
bostadspolitiska utredningen har och
slutar med detta skäl bort ha följande
lydelse:
Även om den bostadspolitiska
utredningen i sitt delbetänkande inte
klart velat förorda en avveckling av
1993 års regler för bostadsfinansiering
är det uppenbart att helt nya
förutsättningar måste gälla för det
statliga stödet i fortsättningen.
Bostadsutskottet instämmer i vad som
förordas i motion 1995/96:Bo18 (v)
yrkande 5 i denna fråga. Ett nytt
regelsystem bör således utarbetas där
även hänsyn tas till bostadens
utformning vad gäller bl.a. materialval,
planering och inomhusmiljö.
Utskottets ställningstagande i denna
fråga bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 5
bort ha följande lydelse:
5. beträffande
bostadsfinansieringsreglerna på
längre sikt
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:Bo18 (v) yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
6. Möjlighet att binda räntenivån (mom.
7)
Owe Hellberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 9 börjar med Utskottet har
och slutar med avstyrks således bort
ha följande lydelse:
Som anförs i motion 1995/96:Bo18 (v)
yrkande 6 kan den ordning med möjlighet
att binda räntenivån som den
bostadspolitiska utredningen utarbetat
endast ses som en kortsiktig lösning.
Det får därför anses motiverat att den
bostadspolitiska utredningens
slutförslag om ett nytt
bostadsfinansieringssystem ges en sådan
utformning att det blir stabilt även på
lång sikt och att det inte ger utrymme
för spekulation i räntenivåer eller i
andra avseenden. Ett riksdagens
tillkännagivande i denna fråga enligt
förslaget i v-motionerna förordas av
utskottet.
dels att utskottets hemställan under 7
bort ha följande lydelse:
7. beträffande möjlighet att binda
räntenivån
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:Bo18 yrkande 6 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
7. Hyresgästinflytandet vid ombyggnad
(mom. 9)
Sten Andersson, Stig Grauers, Inga
Berggren och Peter Weibull Bernström
(alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 12 börjar med Utskottet
delar och på s. 13 slutar med till
känna bort ha följande lydelse:
Orsaken till den ökade aktiviteten vad
gäller ombyggnader av bostadsfastigheter
står att finna i de extra subventioner
som tillkommit under de senaste åren. I
stället för att skapa bra
förutsättningar för en normal
fastighetsförvaltning med ett löpande
underhåll och en successiv förnyelse av
bostadsbeståndet har den
socialdemokratiska regeringen gått
vidare med en ryckig bostadspolitik som
endast riskerar att orsaka nya problem
på bostadsmarknaden.
Många fastighetsägare har givetvis, som
avsikten var, genomfört ombyggnader
under den tid som det extra stödet
utgått. Genom ombyggnad och upprustning
av bostäderna har bruksvärdet höjts.
Därmed har hyran, helt i linje med
gällande lagstiftning och normalt också
med godkännande av hyresgästernas
organisation, kunnat höjas.
Hyreshöjningarna är en förutsättning för
att investeringen skall kunna
finansieras. Det ligger givetvis i både
fastighetsägarens och hyresgästernas
intresse att fastigheten kan hållas i
gott skick och att den ekonomiska
förvaltningen bedrivs på ett sådant sätt
att inte obeståndssituationer uppkommer.
De hyreshöjningar som skett i samband
med ombyggnader är således en följd av
gällande regler på hyresmarknaden. Några
belägg för att omotiverade ombyggnader
genomförts läggs inte fram av
regeringen. Det framgår för övrigt inte
av propositionen närmare vilken typ av
ombyggnader som regeringen anser
motivera de extraordinära åtgärder som
nu föreslås. Regeringen hänvisar endast
till att det hävdas från allt fler håll
att det statliga ombyggnadsstödet
medverkar till onödigt omfattande
ombyggnadsåtgärder . Boverket - som är
den ansvariga myndigheten på området -
har emellertid varken kunnat belägga
detta påstående eller kunnat ta fram
några exempel på de onödiga
åtgärderna. Det har dessutom av Boverket
framhållits att om en temporär regel
skall ha någon effekt så skulle den
trätt i kraft senast vid årsskiftet
1995/96. Boverket har senare i ett
remissvar avrått regeringen från att
införa den regel som nu är aktuell.
Under utskottets beredning av detta
ärende har det framkommit att endast ett
mycket begränsat antal ombyggnader
förväntas påbörjas under den tid som den
temporära regeln föreslås vara i kraft.
Det stora antalet ombyggnader som
genomförs med det extra statliga stödet
kommer således inte alls att beröras,
eftersom dessa projekt enligt gällande
regler redan skall vara påbörjade. Detta
gör det än mer oförklarligt att
regeringen valt att föreslå en regel om
hyresgästinflytande som helt bryter mot
de förutsättningar som hittills gällt i
förhållandet mellan fastighetsägare och
hyresgäster.
Som framgår av framför allt motion
1995/96:Bo20 (m) kan en rad principiella
invändningar riktas mot den av
regeringen föreslagna ordningen med en
vetorätt för hyresgästorganisation.
Förslaget strider således mot de
grundläggande principer som hittills
rått på hyresmarknaden och föregriper
dessutom beredningen av den utredning om
hyreslagstiftningen som nyligen
avslutats och remissbehandlats. Vidare
kränker förslaget den enskildes rätt
till medbestämmande. Rätten att yttra
sig över en ombyggnad förutsätts i
första hand ges till en
hyresgästorganisation. Den enskilde
hyresgästen ges alltså ingen möjlighet
till medbestämmande vad gäller
eventuella åtgärder i den egna
lägenheten. Regeringens avsikt är
tydligen att återupprätta det
kollektivistiska system för
hyresgästmedverkan som den förra
borgerliga regeringen avskaffade.
Slutligen strider regeringens förslag
mot grundläggande rättsprinciper. Det är
givetvis helt orimligt att
fastighetsägarens berättigade intresse
av att hålla sin fastighet i gott skick
kan komma att åsidosättas i princip
genom ett veto från hyresgästernas
organisation. Som motionärerna
framhåller kan en hyresgästorganisation
också genom att endast förhålla sig
passiv stoppa en planerad och nödvändig
ombyggnad.
Vad utskottet ovan anfört innebär
sammanfattningsvis att regeringens
förslag om hyresgästers inflytande vid
ombyggnad av hyreshus bör avslås.
Riksdagen bör dessutom som sin mening ge
regeringen till känna vad utskottet ovan
anfört med anledning av motion
1995/96:Bo20 (m). Detta innebär att
också motionerna 1995/96:Bo21 (kds)
yrkande 2, 1995/96:Bo22 (c) och
1995/96:Bo23 (fp) yrkande 3 i allt
väsentligt blir tillgodosedda. Motion
1995/96:Bo18 (v) yrkande 7 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 9
bort ha följande lydelse:
9. beträffande hyresgästinflytandet
vid ombyggnad
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:Bo20, 1995/96:
Bo21 yrkande 2, 1995/96:Bo22 och
1995/96:Bo23 yrkande 3 samt med
avslag på proposition 1995/96:101
yrkande 3 i motsvarande del och
motion 1995/96:Bo18 yrkande 7 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
8. Förhållandena på bostadsmarknaden
(mom. 11)
Owe Hellberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 15 börjar med
Bostadsutskottet vill och på s. 16
slutar med avstyrks således bort ha
följande lydelse:
Förhållandena på bostadsmarknaden har
genomgått kraftiga förändringar under
1990-talet. Stora delar av det sent
byggda bostadsbeståndet har drabbats av
akuta ekonomiska problem.
Bostadsrättsföreningar har försatts i
konkurs, egnahemsägare har fått lämna
sina bostäder utan att för den skull bli
av med låneskulden och hyresgäster har
fått se hyresnivåerna öka betydligt
snabbare än konsumentpriserna i övrigt.
Orsakerna till denna utveckling står att
finna både i ogenomtänkta politiska
beslut och i utvecklingen på en alltmer
internationaliserad kreditmarknad.
Som anförs i motion 1995/96:Bo18 (v) är
problemen fortfarande av en sådan
omfattning att statens ansvar för den
uppkomna situationen bör klarläggas. Det
får förutsättas att den bostadspolitiska
utredningens slutbetänkande innehåller
förslag i detta avseende. I avvaktan på
utredningens förslag bör riksdagen i ett
tillkännagivande till regeringen ställa
sig bakom vad som i motion 1995/96:Bo18
(v) anförts om att:
- det inte är möjligt att lösa
problemen på bostadsmarknaden genom ett
ökat hyresuttag (yrkande 1),
-
- åtgärder bör vidtas för att, genom
exempelvis ändringar i skuldsanerings
lagen, möjliggöra ekonomiska
rekonstruktioner av egnahem (yrkande 2),
-
- staten bör ge möjligheter till
rekonstruktioner av kommunala
bostadsföretag i ekonomisk kris på
liknande sätt som tillämpas för
bostadsrättsföreningar (yrkande 3).
-
dels att utskottets hemställan under 11
bort ha följande lydelse:
11. beträffande förhållandena på
bostadsmarknaden
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:Bo18 yrkandena 1-3 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Bostadsbeskattningen i allmänhet
Rigmor Ahlstedt (c) anför:
I propositionen finns vad gäller
fastighetsskatten endast ett förslag
gällande bostäder med värdeår 1991.
Detta förslag har vunnit bifall från
samtliga partier. I tre motioner från
olika partier har emellertid frågor om
bostadsbeskattningens allmänna
utformning tagits upp och även lett till
reservationer i motsvarande del.
Eftersom Centerpartiet i detta
sammanhang valt att inte motionera i de
fastighetsskattefrågor som inte
aktualiserats genom regeringens förslag
vill jag här kortfattat erinra om vår
inställning på detta område.
De höjningar av fastighetsskatten som
genomförts under det senaste året har i
många fall fått olyckliga följder.
Centerpartiet medverkade inte i den
höjning av fastighetsskattenivån från
1,5 % till 1,7 % som till viss del
ligger bakom problemen. I dagsläget
skulle dock en generell återgång till
den tidigare gällande skattenivån inte
vara någon lösning på problemen,
eftersom en sådan skattelättnad
sannolikt ändå skulle behöva finansieras
inom bostadssektorn.
Det stora problemet är emellertid de
kraftigt höjda taxeringsvärden som
drabbat vissa områden och då kanske
speciellt våra skärgårdar. I exempelvis
skärgårdsområdena finns således risk för
att delar av den bofasta befolkningen
inte kommer att ha råd att bo kvar på de
fastigheter som kanske ägts av släkten i
flera generationer. I dessa områden är
det också vanligt att fastighetsägarna
är beroende av fastigheten för sin
utkomst. De begränsade inkomster som
t.ex. en fiskare eller en skärgårdsbonde
normalt har, räcker inte för att
finansiera en fastighetsskatt baserad på
ett taxeringsvärde som kan uppgå till
flera miljoner kronor.
Ett fastighetsskattesystem som riskerar
att förhindra att traditionella näringar
lever vidare i vissa områden är givetvis
inte rimligt utformat i dessa delar. Det
är därför angeläget att den utredning av
frågan som pågår inom regeringskansliet
snarast kan slutföras och leda till
förslag om en acceptabel lösning av
problemet. Centerpartiet är berett att
ta aktiv del i diskussioner om hur en
sådan lösning tekniskt skall kunna
utformas.
2. Bostadsbeskattningen i allmänhet
Owe Hellberg (v) anför:
Vänsterpartiet har inte i detta
sammanhang motionerat om vilka
förändringar som vi vill ha på
bostadsbeskattningens område. Vi är
emellertid öppna för att diskutera både
de problem som uppkommit i samband med
den senaste fastighetstaxeringen och
andra mer generella problem.
Vad gäller de speciella problem som
uppstått för exempelvis den bofasta
skärgårdsbefolkningen förutsätter vi att
regeringens utredning på området kommer
att innebära att förslag presenteras för
riksdagen i frågan. Även den generella
utformningen av bostadsbeskattningen
behöver emellertid ses över. Det är i
det sammanhanget nödvändigt att man
utgår från en helhetsbild och ser
fastighetsskatten som en del av
bostadspolitiken i övrigt. Man kan
således inte diskutera nivån på
fastighetsskatten och skattens tekniska
utformning utan att samtidigt ta hänsyn
till hur beskattningen samverkar med
räntebidrag och övriga
bostadsfinansieringsfrågor. Det är också
nödvändigt att i detta sammanhang utgå
från en helhetssyn på boendekostnaderna
i olika delar av bostadsbeståndet och i
de olika upplåtelseformerna. Jag anser
mot denna bakgrund att uppdraget att
överväga förändringar i
fastighetsskattesystemet bör ges åt den
bostadspolitiska utredningen. I en
reservation till betänkandet har jag
också särskilt understrukit att
fastighetsskattebestämmelserna bör ses
över för de delar av bostadsbeståndet
som i dag har omfattande ekonomiska
problem.
3. Bostadsbeskattningen i allmänhet
Per Lager (mp) anför:
Miljöpartiet har i detta sammanhang valt
att inte i en motion redovisa sina
ställningstaganden vad gäller nödvändiga
och önskvärda förändringar på
bostadsbeskattningens område. Eftersom
frågan aktualiserats genom motioner från
andra partier vill jag emellertid här
endast kortfattat erinra om huvuddragen
i Miljöpartiets inställning i frågan. Vi
anser att ett nytt system för
fastighetsbeskattning och
fastighetstaxering bör utredas enligt
följande riktlinjer.
På kort sikt förordar vi att:
- en särskild permanentboendetaxering
införs,
-
- fastighetsskatten för
permanentboende sänks med 0,5
procentenheter,
-
- taxeringsvärdet vid
förmögenhetsbeskattning reduceras med
100 000 kr,
-
- värdet av skattesänkningen
ackumuleras och betalas vid
försäljningstill- fället,
-
- nuvarande taxeringssystem, där
miljöinvesteringar bestraffas,
omedelbart ändras så att dessa
investeringar i stället leder till en
sänkt skattenivå.
-
På längre sikt bör ett nytt
taxeringssystem utarbetas som inte
bygger på fiktiva värden utan på
verkliga förhållanden. I attraktiva
lägen, som exempelvis i
skärgårdsområdena, bör således inte den
bofasta befolkningens taxeringsvärden
baseras på vad en teoretisk försäljning
till en köpstark spekulant skulle
inbringa. Ett nytt system bör i stället
baseras på byggnadens storlek, värden
som finns i fastigheten, behov av
infrastruktur m.m.
På längre sikt bör vidare
bostadsbeskattningen förändras så att:
- kommunerna återfår sin
beskattningsrätt av fastigheter,
-
- bostadsskatterna omfattas av en
skatteväxling, där växlingen sker
gentemot högre energiskatt (eventuellt
minskat ränteavdrag och/eller ökad
realisationsvinstskatt),
-
- ett miljöklassificeringssystem för
hus införs och beaktas vid
beskattningen.
-
Vi kommer naturligtvis att mer ingående
redovisa våra ställningstaganden i annat
lämpligt sammanhang, om inte förr så
under höstens allmänna motionstid.
I flera motioner, bl.a. från c, fp och
kds, har anförts att det är olämpligt
att införa en temporär regel om
hyresgästinflytande med den utformning
som regeringen föreslagit. Vårt
ställningstagande vad gäller
regeringsförslaget kvarstår. Vid
utskottsberedningen av frågan har
emellertid den temporära regeln
begränsats och inriktats på ett sådant
sätt att vi valt att ändå acceptera att
en sådan införs. Genom att regeln, med
utskottets utformning, endast kommer att
gälla de fall där fastighetsägaren avser
att säga upp sina hyresgäster berörs
endast ett mindre antal ombyggnader.
Även om vi således gör bedömningen att
denna regel endast kan bli aktuell att
tillämpa i några enstaka fall kan det
inte uteslutas att det just i dessa fall
därigenom kan undvikas långvariga
konflikter om hur en ombyggnad
genomförts. Som utskottet anför bör i
första hand samförståndslösningar
eftersträvas i dessa frågor.
Våra ställningstaganden i frågan om hur
fastighetsägarnas och hyresgästernas
intressen vid ombyggnad framgent skall
tillgodoses kommer vi att närmare
redovisa i samband med att regeringen i
höst, enligt vad som aviserats,
presenterar sitt förslag i frågan.
Utskottets lagförslag
Förslag till lag om ändring i lagen
(1984:1052) om statlig fastighetsskatt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen
(1984:1052) om statlig fastighetsskatt
att det i övergångsbestämmelserna till
lagen (1990:652) om ändring i lagen
(1984:1052) om statlig fastighetsskatt
skall införas en ny punkt 6 av följande
lydelse.
6. I stället för vad som följer av 3 §
första stycket skall det vid 1998 års
taxering inte tas ut fastighetsskatt på
bostadsdelen för fastigheter bebyggda
med byggnader vilka innehåller bostäder
och har värdeår 1991. Om fastighetsskatt
skall beräknas enligt olika grunder för
skilda delar av fastigheten skall 3 §
femte stycket tillämpas.
__________________________
Denna lag träder i kraft den 1 juli
1996.
Skatteutskottets yttrande
1995/96:SkU8y
Fastighetsskatten för bostäder med
värdeåret 1991
Till bostadsutskottet
Bostadsutskottet har berett
skatteutskottet tillfälle att yttra sig
över proposition 1995/96:101 De
ekonomiska villkoren för det sent byggda
bostadsbeståndet, m.m., i vad avser
fastighetsskatt för bostäder med värdeår
1991 och de motioner som har väckts i
ärendet. Utskottet får anföra följande.
Fastighetsskatten på bostäder har höjts
från 1,5 till 1,7 % av taxeringsvärdet
fr.o.m. 1997 års taxering. Fr.o.m. 1997
års taxering utgår fastighetsskatt även
på kommersiella lokaler i hyreshus, med
1 % av taxeringsvärdet på lokaldelen.
Bostäder som har färdigställts efter år
1990, dvs. bostäder med värdeår 1991
eller senare, är befriade från
fastighetsskatt för de fem kalenderår
som följer efter värdeåret. För de därpå
följande fem kalenderåren utgår halv
fastighetsskatt.
1990 års skattereform innehöll
särskilda övergångsbestämmelser för
hyreshus och småhus med värdeåren
1973-1990. Reglerna har inneburit hel
eller halv befrielse från
fastighetsskatten fr.o.m. 1992 års
taxering, och skattelättnaderna har
avtrappats successivt. Under
beskattningsåret 1996 kvarstår dessa
lättnader helt eller delvis för hyreshus
med senare värdeår än 1982, och
skattelättnaderna upphör helt efter
taxeringsåret 2000. I fråga om småhusen
har övergångsbestämmelserna begränsat
sig till värdeåren 1986-1990 och till
befrielse från hälften av
fastighetsskatten. För småhusen har
skattelättnaderna för dessa årgångar
bortfallit fr.o.m. beskattningsåret
1996.
Skattelättnaderna omfattar inte den
fastighetsskatt som fr.o.m. 1997 års
taxering utgår på affärslokaler.
I propositionen konstateras att det -
som en följd av reglernas konstruktion -
vid 1998 års taxering för första gången
skall tas ut halv fastighetsskatt för
bostäder med värdeår 1991, samtidigt som
hyreshusenheter med värdeår 1989 och
1990 ännu är helt skattebefriade.
Eftersom detta enligt regeringens
uppfattning inte är rimligt föreslår
regeringen att fastighetsskatt inte
skall tas ut för hyreshus med värdeår
1991 för 1997. Eftersom reglerna i fråga
om årgångarna 1991 och senare är lika
för hyreshus och småhus anser regeringen
att den föreslagna åtgärden bör gälla
även i fråga om småhusen.
Skattebortfallet beräknas till 280
miljoner kronor och finansieras enligt
propositionen inom ramen för de 2
miljarder kronor som avsatts hösten 1994
för framtida åtgärder i syfte att
reducera företagsskatten.
De motioner som har väckts i ärendet
innehåller inte någon erinran mot det
föreslagna undantaget för
fastighetsskatt för 1991 års bostäder. I
motion Bo17 av Roy Ottosson m.fl. (mp)
anförs dock att åtgärden bör finansieras
på annat sätt än med medel som har
reserverats för skattelättnader för
företag. Motionärerna yrkar därför
avslag på den i propositionen föreslagna
finansieringen och att riksdagen hos
regeringen begär ett nytt förslag i
denna fråga (yrkandena 1 och 2). -
Motion Bo18 av Owe Hellberg m.fl. (v)
innehåller en kritik mot hur problemen
inom bostadssektorn hanterats i samband
med 1990 års skattereform, särskilt i
fråga om årgång 1991. Yrkande 4 i denna
motion innebär att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motionen i detta hänseende.
Utskottet finner att det föreslagna
undantaget från fastighetsskatt för
bostäder med värdeåret 1991 bör godtas.
Utskottet tillstyrker alltså proposi
tionen i den delen. Enligt utskottets
mening bör dock den föreslagna lagtexten
förtydligas så att det framgår att
skattelättnaden avser endast bostäder
och således inte affärslokaler och
liknande.
När det gäller finansieringen utgår
utskottet från att det aktuella
förslaget inte kommer att ändra
förutsättningarna för de överväganden
som pågår rörande ändringar på
företagsbeskattningens område. Med
hänvisning härtill avstyrker utskottet
motion Bo17 yrkandena 1 och 2.
Kritiken i motion Bo18 mot hanteringen
av de aktuella frågorna i samband med
1990 års skattereform har enligt
utskottets uppfattning inte sådan inne
börd att den bör föranleda något
särskilt ställningstagande från
riksdagens sida. Utskottet avstyrker
motionen i denna del (yrkande 4).
Tre motioner angår bostadsbeskattningens
allmänna utformning.
I motion Bo21 yrkar Ulf Björklund och
Michael Stjernström (kds)
tilläggsdirektiv till Bostadspolitiska
utredningen rörande en omfattande
översyn av boendebeskattningen i syfte
att sänka skattetrycket på bostäder
(yrkande 1). I motionen anförs bl.a. att
höjningen av fastighetsskatten från 1,5
till 1,7 % samtidigt som nya
taxeringsvärden skall läggas till grund
för beskattningen medför förödande
konsekvenser för många familjer,
särskilt för dem som bor i storstäder
och inom attraktiva områden. Översynen
bör enligt motionen även innefatta
förmögenhetsskatten. Motion Bo23 av
Erling Bager och Isa Halvarsson (fp)
grundar sig på liknande skäl och
innefattar krav på skyndsamma lättnader
i fastighetsskatten, särskilt inom
speciellt utsatta områden, och i
förmögenhetsskatten (yrkandena 1 och 2).
Yrkande 1 i motion Bo24 av Carl Bildt
m.fl. (m) innebär att riksdagen som sin
mening bör ge regeringen till känna att
fastighetsskatten bör slopas successivt
och för småhusen och bostadsrätterna
ersättas med en schablonbeskattning som
grundar sig på det taxerade
byggnadsvärdet. Yrkande 2 i denna motion
innehåller krav på förslag från
regeringen om en sänkning av
skattesatsen för fastighetsskatten till
1,5 % med verkan fr.o.m. 1996 och om att
hälften av den del av markvärdet som
överstiger 100 000 kr undantas från
beskattning.
Enligt utskottets uppfattning är det
inte motiverat att med anledning av den
detaljändring som regeringen föreslår gå
in på en närmare bedömning av de
omfattande ändringar som föreslås i
motionerna. Utskottet vill dock erinra
om att utgångspunkten för
fastighetsskatten på småhus är en
likformig kapitalbeskattning och att det
saknas statsfinansiellt utrymme för en
allmän sänkning av skatteuttaget. Vid
sin senaste behandling av dessa frågor
framhöll utskottet (1994/95:SkU28) att
höjningen av skattesatsen från 1,5 till
1,7 % gjort det möjligt att undvika en
höjning av den garanterade räntan för
vissa bostäder som annars skulle ha
genomförts, och utskottet såg inte något
skäl att tillstyrka en ändring av detta
beslut. Utskottet anförde också att ett
system med beskattning av en
schablonintäkt, som bestäms på ett
sådant sätt att den statsfinansiella
effekten blir neutral, inte skiljer sig
på något mer avsevärt sätt från den
nuvarande fastighetsskatten. Enligt
utskottets mening var det därför inte
aktuellt med en övergång till
schablonintäktsbeskattning. Utskottet
vidhåller sin uppfattning i dessa frågor
och vill också framhålla att effekterna
av det nuvarande systemet ses över
fortlöpande inom Finansdepartementet och
Riksskatteverket. De speciella problemen
för den bofasta befolkningen i vissa
skärgårdsområden och andra attraktiva
fritidsområden har också tagits upp i en
särskild översyn inom
Finansdepartementet som har
målsättningen att redovisa sitt arbete
före halvårsskiftet 1996. I proposition
1995/96:198, som behandlas av riksdagen
senare i vår, har regeringen som en
följd av 1996 års fastighetstaxering
föreslagit att fribeloppet för förmö
genhetsskatten höjs från 800 000 till
900 000 kr vid 1997 års taxering. I
propositionen anförs bl.a. att den
översyn som pågår rörande förmögenhets
skatten kommer att redovisas inom kort i
en särskild promemoria och att
regeringen efter remissbehandling kommer
att lägga fram förslag om en reformerad
förmögenhetsskatt fr.o.m. 1998 års
taxering.
Med det anförda avstyrker utskottet
motionerna Bo21, Bo23 och Bo24 i angivna
delar.
Stockholm den 18 april 1996
På skatteutskottets vägnar
Lars Hedfors
I beslutet har deltagit: Lars Hedfors
(s), Anita Johansson (s), Sverre Palm
(s), Karl-Gösta Svenson (m), Lisbeth
Staaf-Igelström (s), Rolf Kenneryd (c),
Björn Ericson (s), Carl Fredrik Graf
(m), Inger Lundberg (s), Lars Bäckström
(v), Ulla Rudin (s), Jan-Olof Franzén
(m), Ronny Korsberg (mp), Holger
Gustafsson (kds), Lars U Granberg (s),
Carl Erik Hedlund (m) och Karin Pilsäter
(fp).
Avvikande meningar
Fastighetsskatten för bostäder med
värdeåret 1991
1. Lars Bäckström (v) anför:
I propositionen föreslås att bostäder
med värdeåret 1991 befrias från fastig
hetsskatten för år 1997. Som anförs i
motion Bo18 av Owe Hellberg m.fl. (v)
löser inte förslaget de aktuella
problemen. Året därpå, 1998, är ränte
subventionen mindre och skulden på
fastigheten lika stor. Problemen
kvarstår således. Den enda anledningen
till den föreslagna skattebefrielsen är
att 1991 års årgång annars skulle få
betala skatt före 1989 och 1990 års
årgångar till följd av de konstiga
särreglerna i samband med 1990 års
skattereform.
Vänsterpartiet accepterar den
föreslagna skattebefrielsen men ger ett
klart underkännande till hur hela denna
fråga har hanterats från början.
Befrielsen från fastighetsskatten öppnar
också för en fortsatt debatt om
fastighetsskatten. Jag instämmer i
motionärernas uppfattning att
utformningen av denna skatt är en fråga
som den bostadspolitiska utredningen bör
ta ställning till.
Vad som här har anförts bör riksdagen
med bifall till motion Bo18 yrkande 4
som sin mening ge regeringen till känna.
2. Ronny Korsberg (mp) anför:
Av motion Bo17 av Roy Ottosson m.fl.
(mp) framgår att Miljöpartiet instämmer
i regeringens uppfattning att vissa
ekonomiska lättnader behövs för det sent
byggda bostadsbeståndet. Regeringens
förslag till skattelättnader, som
beräknas medföra ett skattebortfall på
280 miljoner kronor, är med den
utgångspunkten rimligt. Att som
regeringen föreslår finansiera åtgärden
med pengar som i tidigare riksdagsbeslut
reserverats för skattelättnader för
företag är emellertid olämpligt. Som
anförs i motionen bör regeringen
fullfölja tidigare beslut och lägga fram
konkreta förslag i riksdagen om lämpliga
skattelättnader för företag. De nu
föreslagna skattelättnaderna för vissa
sent byggda bostäder måste då
finansieras på annat sätt.
Jag instämmer alltså i motionärernas
yrkanden om avslag på den i propo
sitionen föreslagna finansieringen
(yrkande 1) och om nytt förslag från
regeringen i detta hänseende (yrkande
2).
Övriga frågor angående beskattningen
av bostäder
3. Karl-Gösta Svenson m.fl. (alla m)
anför:
Sedan den socialdemokratiska regeringen
tillträdde hösten 1994 har fastig
hetsbeskattningen skärpts kraftigt.
Basen för uttag av fastighetsskatt har
breddats fr.o.m. 1996 till att åter
omfatta kommersiella lokaler och
dessutom industrifastigheter. För småhus
och flerbostadshus har skatten höjts
från 1,5 till 1,7 % av taxeringsvärdet.
Genom fastighetstaxeringen 1996 och den
årliga omräkningen av taxeringsvärdena
kommer skatteuttaget att öka ytterli
gare. Ökningen beräknas bli närmare 5
miljarder kronor, varav ungefär hälften
är en följd av den höjda skattesatsen.
Detta innebär givetvis ökade
boendekostnader. Eftersom skatten
baseras på fastighetens marknadsvärde
blir variationerna stora mellan olika
delar av landet med orimliga resultat
för många hushåll, särskilt i attraktiva
områden.
Som framhålls i motion Bo24 av Carl
Bildt m.fl. (m) visar de utredningar som
har presenterats under den borgerliga
regeringsperioden att fastighetsskatten
strider mot tanken på neutralitet mellan
olika former av näringsverksamhet och
investeringar och är en felaktig metod
för beskattningen av ägda bostäder. På
sikt bör därför fastighetsskatten slopas
och för småhusen och bostadsrätterna
ersättas med en schablonmässigt beräknad
intäkt av kapital. Därmed återställs den
symmetri som motiverar rätten till
avdrag för ränteutgifter för lånat
kapital i bostaden. En planmässig
avveckling av fastighetsskatten bör
också genomföras som en anpassningen av
den svenska skattenivån till det
väsentligt lägre genomsnittet för OECD-
länderna. För att begränsa de nuvarande
snedvridningarna av
fastighetsbeskattningen bör man
samtidigt reducera underlaget för
beskattningen till det taxerade byggnads
värdet, dvs. att beskattningen av
markvärdet slopas.
Enligt vår uppfattning är det angeläget
att fastighetsbeskattningen successivt
läggs om i den här angivna riktningen.
Med ett lägre skatteuttag skapar man
dessutom förutsättningar för en
angelägen förenkling av fastighetstaxe
ringen. I reformen bör ingå att
förmögenhetsskatten slopas.
Som framgår av motionen är det inte
möjligt att genomföra dessa ändringar
med verkan redan från den 1 januari
1996. Motionärerna föreslår därför
tillfälliga åtgärder som går i samma
riktning som den långsiktiga lösning som
här har skisserats. En sådan åtgärd är
att fastighetsskatten på bostäder sänks
från 1,7 till 1,5 % av taxeringsvärdet
fr.o.m. den 1 januari 1996. Samtidigt
bör de orimliga regionala skillnaderna
undanröjas eller lindras genom att
markvärdet inte tas upp till beskattning
fullt ut. I avvaktan på en permanent
lösning bör uttag av fastighetsskatt
inte ske på hälften av det markvärde som
överstiger 100 000 kr.
Vidare anförs i motionen att gränsen
för skattepliktig förmögenhet bör höjas
till åtminstone 1,2 miljoner kronor i
avvaktan på att förmögenhetsskatten
slopas helt. Även sambeskattningen av
förmögenheter bör slopas. Vi avser att
återkomma till dessa frågor i annat
sammanhang senare i vår.
Vi tillstyrker att riksdagen med bifall
till motion Bo24 yrkandena 1 och 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad
som här har anförts om fastighetsskatten
och begär att regeringen lägger fram de
nyss angivna förslagen om en omedelbar
sänkning av skattesatsen för
fastighetsskatten och reducering av
markvärdet som underlag för skatten.
Därmed tillgodoses i allt väsentligt
yrkande 1 i motion Bo21 och yrkandena 1
och 2 i motion Bo23.
4. Karin Pilsäter (fp) och Holger
Gustafsson (kds) anför:
Fr.o.m. 1996 har skattesatsen för
fastighetsskatten för samtliga bostads
fastigheter höjts till 1,7 % av
taxeringsvärdet. Från samma tidpunkt
gäller nya taxeringsvärden för egnahem,
baserade på 1994 års marknadsvärde.
Samtidigt gäller att taxeringsvärdena
justeras årligen i ett nytt system med
s.k. rullande fastighetstaxering. De
sammanlagda effekterna härav blir
förödande för många familjer. Värst
drabbade är de som bor i storstäder och
skärgårdar. Många barnfamiljer,
pensionärer med låga inkomster, de som
köpt sina hus när priserna stod som
högst under åren 1988-1991 och familjer
som drabbas av arbetslöshet kommer helt
enkelt inte att ha råd att bo kvar.
I motionerna Bo21 av Ulf Björklund och
Michael Stjernström (kds) och Bo23 av
Erling Bager och Isa Halvarsson (fp)
yrkas mot denna bakgrund en översyn av
reglerna i syfte att sänka
fastighetsskatten till 1,5 % av
taxeringsvärdet, att begränsa
fastighetsskatten i storstäder och
skärgårdar genom en takregel, t.ex. så
att skatten på marken slopas eller
halveras över ett visst taxeringsvärde,
samt att begränsa förmögenhetsskatten
genom att slopa sambeskattningen (motion
Bo21) och genom att höja det skattefria
grundbeloppet till 2 miljoner kronor
(motion Bo23). Enligt vår uppfattning
bör riksdagen med bifall till motionerna
Bo21 yrkande 1 och Bo23 yrkandena 1 och
2 hos regeringen begära en skyndsam
utredning och förslag till riksdagen med
denna inriktning. Därmed tillgodoses i
väsentliga delar även syftet med
yrkandena 1 och 2 i motion Bo24 av Carl
Bildt m.fl. (m).
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Propositionen 1
Motionerna 2
Yttrande 3
Skrivelser m.m. 3
Utskottet 3
Inledning 3
Fastighetsskattefrågor 4
Fastighetsskatt för bostäder med
värdeår 1991 4
Bostadsbeskattning i övrigt 5
Vissa frågor angående tillämpningen
av 1993 års stödregler 6
Bostadsfinansieringsreglerna på
längre sikt 6
Subventionsandelen för bostäder
som påbörjas år 1996 7
Möjligheten att binda räntenivån
från byggstart 8
Kreditgarantins andel av
garantiunderlaget 9
Vissa villkor för statligt
räntestöd 10
Hyresgästinflytandet vid
ombyggnad 10
Konsumentskydd vid nybyggnad av
småhus 14
Övriga frågor 15
Förhållandena på bostadsmarknaden 15
Habitat 16
Vissa tidsfrister för stöd från
fonden för fukt- och mögelskador 16
Hemställan 17
Reservationer 19
1. Finansieringen av
skattelättnaden (mp) 19
2. Hanteringen av
fastighetsskattefrågan (v) 19
3. Bostadsbeskattningen i allmänhet
(m) 20
4. Bostadsbeskattningen i allmänhet
(fp, kds) 21
5. Bostadsfinansieringsreglerna på
längre sikt (v) 22
6. Möjlighet att binda räntenivån
(v) 22
7. Hyresgästinflytandet vid
ombyggnad (m) 23
8. Förhållandena på
bostadsmarknaden (v) 24
Särskilda yttranden 25
1. Bostadsbeskattningen i allmänhet
(c) 25
2. Bostadsbeskattningen i allmänhet
(v) 26
3. Bostadsbeskattningen i allmänhet
(mp) 26
4. Hyresgästinflytandet vid
ombyggnad (c, fp, kds) 27
Utskottets lagförslag 28
Skatteutskottets yttrande, 1995/96:SkU8y
29
Gotab, Stockholm 1996