Utskottet behandlar i detta betänkande förslagen i proposition 1994/95:230
om kommunal översiktsplanering m.m. och sex motioner som väckts i
anledning av propositionen. I betänkandet behandlas även motioner väckta
under allmänna motionstiden 1995 om egenskapskrav på byggnader m.m.
Propositionens lagförslag avser att stärka miljöhänsynen vid den fysiska
planeringen. Detta föreslås främst ske genom ökade krav på miljöhänsyn
vid översiktsplaneringen. Miljöpolitiken skall också omfatta natur- och
kulturvärden. Ökade krav på medborgarinflytande ses också som en väg att
stärka värnet om miljön. Förutom förändringar av reglerna om översikts-
planeringen innehåller propositionen förslag bl.a. om en ökad användning
av miljökonsekvensbeskrivningar, ett i det närmaste obligatoriskt pro-
gramskede vid antagande av detaljplan och införande av rivningsplaner
samt vissa överväganden i tillgänglighetsfrågor. I betänkandet behandlas
också motioner som berör plan- och bygglagen och som väckts under den
allmänna motionstiden 1995.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag. Utskottet föreslår ett riksdagens
tillkännagivande till regeringen gällande frågor om tillgänglighet i den
fysiska miljön.
Utskottet föreslår också tillkännagivanden om att återinföra möjligheten
att i detaljplan precisera handelsändamål och om kvalitetsdeklaration av
bostäder.
Till betänkandet har fogats 35 reservationer och ett särskilt yttrande.
Propositionen
Regeringen har i proposition 1994/95:230 föreslagit riksdagen att anta
dess förslag till
1. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),
2. lag om ändring i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser
m.m.,
3. lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822).
Lagförslagen har som bilaga 1 fogats till detta betänkande.
Motionerna m.m.
I betänkandet behandlas
dels de med anledning av propositionen väckta motionerna
1994/95:Bo11 av Erling Bager och Lennart Fremling (fp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar om tillägg i författningskommentaren till 4 kap.
3 § PBL i enlighet med motionens förslag,
2. att riksdagen beslutar att 5 kap. 18 § andra stycket skall lyda: En
miljökonsekvensbeskrivning enligt 5 kap. lagen (1987:12) om hushållning
med naturresurser m.m. skall upprättas till detaljplanen,
3. att riksdagen beslutar anta förslaget till 17 kap. 21 a § i lagrådsremis-
sen som lag,
4. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag om ändring i renhåll-
ningslagen (1979:75) så att kommunernas möjligheter att monopolisera
annat avfall än hushållsavfall begränsas.
1994/95:Bo12 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om länsstyrelsernas viktiga roll för att utveckla arbetet med
översiktsplanerna i landets kommuner,
2. att riksdagen beslutar att 1 kap. 1 § PBL skall ges ändrad lydelse en-
ligt vad i motionen anförts,
3. att riksdagen beslutar att 2 kap. 2 § PBL skall ges ändrad lydelse en-
ligt vad i motionen anförts,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om att i 2 kap. 2 § PBL förtydliga uttrycket "goda miljöförhål-
landen",
5. att riksdagen beslutar att 4 kap. 1 § första meningen PBL skall ges
följande lydelse: "Översiktsplanen skall redovisa miljöförhållandena i
kommunen, allmänna intressen enligt 2 kap. PBL samt konsekvenserna av
stora förändringar i användningen av mark och vatten",
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om att göra en översyn av lagen om tekniska egenskapskrav för
byggnadsverk (BVL) och förordningen om tekniska egenskapskrav (BVF)
för att följa upp de förändringar som sker i PBL, när det gäller främst
miljökrav, utökad medborgerlig insyn och påverkansmöjlighet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om att i 17 kap. 21 a § PBL införa den föreslagna nya paragraf
som att införa enklare tillgänglighetsåtgärder före år 2005 som fanns med i
remissen till Lagrådet,
8. att riksdagen hos regeringen begär att Boverket ges i uppdrag att ut-
forma bidragsregler för 17 kap. 21 a § PBL,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om att Boverket får i uppdrag att utreda frågorna runt mer
komplicerade och kostnadskrävande åtgärder när det gäller tillgängligheten
för rörelsehindrade och personer med orienteringssvårigheter,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om rivningsplanernas omfattning att gälla även s.k. utrivningar
vid ändring av byggnader.
1994/95:Bo13 av Inga Berggren och Ulla Löfgren (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om den kommunala översiktsplanens roll,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en ny och tydlig lag-
stiftning i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen hos regeringen begär en analys av de ekonomiska kon-
sekvenserna av den föreslagna lagen,
4. att riksdagen hos regeringen begär en konsekvensbeskrivning av hur
den nya lagen påverkar hushållsekonomin i enlighet med vad som anförts i
motionen,
5. att riksdagen avslår regeringens förslag till reglering av hur ofta
kommunfullmäktige skall besluta om översiktsplaner i enlighet med vad
som anförts i motionen,
6. att riksdagen avslår regeringens förslag om reglering av anläggande
av parker och grönområden i enlighet med vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen avslår regeringens förslag om kommunernas möjlighe-
ter att reglera omhändertagandet av avfall i enlighet med vad som anförts i
motionen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om rättssäkerheten för fastighetsägaren i samband med miljö-
konsekvensutredningar.
1994/95:Bo14 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i plan-
och bygglagen att kommunfullmäktige skall ta ställning till översiktspla-
ners aktualitet minst två gånger per mandatperiod,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om tillståndsplikt utanför detaljplanelagda områden,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om regionplanering.
1994/95:Bo15 av Dan Ericsson m.fl. (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om att i plan- och bygglagen införa krav på kompensations-
mark/-kompensationsåtgärder vid exploatering av grönområden i detalj-
planelagt område,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om behovet av ett nytt skyddsinstitut för bevarande av värde-
fulla grönstrukturer i och kring tätorter,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om behovet av att allmänna råd i syfte att förbättra tillgänglig-
heten för personer med nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga utarbetas
för publika lokaler, arbetsplatser och allmänna platser,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om att enkelt åtgärdade hinder mot tillgängligheten till all-
männa platser och publika lokaler för personer med nedsatt rörelse- och
orienteringsförmåga skall vara undanröjda till år 2005,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om att en tillfredsställande konkurrenssituation måste säkras
vid kommunens godkännande av rivningsplan.
1994/95:Bo16 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att orden "ett ekologiskt hållbart samhälle" er-
sätter "en långsiktigt hållbar livsmiljö" i plan- och bygglagen 1 kap. 1 §,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om att rivningsansvaret tydligt bör avgränsas gentemot produ-
centansvaret,
3. att riksdagen beslutar att formuleringen "med utgångspunkt från" er-
sätter "med beaktande av" i 2 kap. 2 § plan- och bygglagen,
4. att riksdagen beslutar att "Bebyggelsestrukturen skall utvecklas inom
ramen för de av riksdagen antagna miljömålen" skall införas direkt i lag-
texten i 2 kap. 2 § plan- och bygglagen,
5. att riksdagen beslutar att i 4 kap. 1 § plan- och bygglagen skall infö-
ras: "I översiktsplanen skall redovisas miljöförhållanden i kommunen,
allmänna intressen enligt 2 kap. plan- och bygglagen samt konsekvenser av
stora planerade förändringar i användningen av mark och vatten",
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om ökade resurser till kommunerna,
7. att riksdagen beslutar anta 17 kap. 21 a § plan- och bygglagen enligt
lydelsen i det till Lagrådet remitterade förslaget.
dels de under allmänna motionstiden 1995 väckta motionerna
1994/95:Bo205 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om översyn av gällande lagstiftning på området.
1994/95:Bo215 av Owe Hellberg m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur producentansvar
inom byggnadssektorn skall utvecklas.
1994/95:Bo402 av Nils T Svensson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den ned-
lagda åkern som resurs i stadsregionen.
1994/95:Bo411 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas
2. att riksdagen beslutar ersätta strandskyddslagstiftningen med en lag-
stiftning som ger kommunen möjligheter att skydda vissa strandnära om-
råden i enlighet med vad som anförts i motionen.
1994/95:Bo504 av Ulf Björklund m.fl. (kds) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om att Sverige som EU-medlem bör verka för stränga normer
på byggnads- och inredningsmaterial,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om konsumtionsanpassad funktions- och materialdeklaration
på byggnader och lägenheter vid all nyproduktion och ombyggnation,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om behovet av en på statlig nivå fastställd norm för typgod-
kända vedpannor.
1994/95:Bo505 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar
att plan- och bygglagen (PBL) skall kompletteras med i motionen föresla-
gen text för att därigenom underlätta och påskynda bygglovgivningen för
angelägna projekt.
1994/95:Bo507 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samråd och
eventuellt bygglov för ekonomibyggnader på jordbruksfastigheter.
1994/95:Bo508 av Anita Johansson och Håkan Strömberg (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om behovet av ett tillägg i svensk byggnorm om installation av
brandvarnare,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om information till hushållen om brandvarnare i våra bostäder.
1994/95:Bo511 av Sonia Karlsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att
i PBL skapa möjligheter att i detaljplan skilja mellan olika slag av handel.
1994/95:Bo514 av Owe Hellberg m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en utredning med uppgift att komma med förslag om
obligatorisk kvalitetsmärkning av bostäder.
1994/95:Bo523 av andre vice talman Görel Thurdin m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om vikten av markanvändningsfrågor och fastighetsbildning i
regionalpolitiken,
2. att riksdagen hos regeringen begär att Boverket får i uppdrag att leda
arbetet med en mobiliserande översiktsplanering i enlighet med vad i mo-
tionen anförts,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om en utvärdering av den tidigare regionalpolitiken med avse-
ende på markanvändningsfrågorna.
1994/95:Bo524 av Rolf Kenneryd (c) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om utökat producentansvar
och varudeklaration inom byggsektorn.
1994/95:Bo525 av Rolf Kenneryd och Elving Andersson (c) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av förenklingar vid prövningen av vindkraftslokalise-
ringar.
1994/95:Bo527 av Sten Svensson (m) vari yrkas att riksdagen hos rege-
ringen begär ändringar i plan- och bygglagstiftningen så att företag som
berörs av en åtgärd som förändrar trafikströmmarna informeras i förväg.
1994/95:Bo528 av Helena Frisk m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att
förhindra barnolyckor i samband med dagvattenbrunnar.
1994/95:Bo530 av Bengt Kronblad (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vindkraft-
verk bör innefattas i 8 kap. 14 § plan- och bygglagen.
1994/95:Bo531 av Owe Hellberg m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar om sådan ändring av plan- och bygglagen att
hyresgästernas inflytande stärks i samband med ombyggnad enligt vad som
anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av plan- och
bygglagen vad gäller byggnadsnämndens inflytande vid byggande enligt
vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen hos regeringen begär en samlad plan- och bygglag en-
ligt vad som anförts i motionen.
1994/95:Bo532 av Christin Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
högre bostadsanpassningskrav vid ny- och ombyggnad av bostäder.
1994/95:Bo534 av Hans Karlsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bättre utbild-
ning och samverkan i byggprocessen.
1994/95:Bo537 av Sverre Palm och Lisbet Calner (s) vari yrkas att riks-
dagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
införande av krav på brandvarnare i bostäder.
1994/95:Bo540 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i plan- och
bygglagen i enlighet med vad i motionen anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om remittering av Plan- och byggutredningens tredje delbetän-
kande,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om att det internationella arbetet med planeringsfrågorna ges
fortsatt hög prioritet.
1994/95:Bo544 av Owe Hellberg m.fl. (v, c, mp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att den ser över PBL enligt vad i
motionen anförts,
2. att riksdagen hos regeringen begär att den i likhet med i Norge ser
över möjligheten att utse en särskild ansvarig tjänsteman för att tillvarata
barnens intressen i planfrågor enligt vad i motionen anförts.
1994/95:A807 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om ökning av utbildning och forskning vad gäller kvinnors roll
och representation i samband med stadsplanering och regional planering,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om kvalitetskrav på bostäder.
1994/95:Jo238 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om underlättande av boendet på landsbygden.
1994/95:Jo605 av Dan Ericsson m.fl. (kds) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om att snålspolande toaletter skall väljas vid ny- och ombygg-
nad.
1994/95:Jo688 av Gudrun Lindvall och Roy Ottosson (mp) vari yrkas
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om översyn av plan- och bygglagen (PBL) för att underlätta
källsortering.
1994/95:K216 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om tillägg i plan- och
bygglagen för att reglera funktionshindrades rätt till tillgänglighet.
1994/95:N451 av Berndt Ekholm m.fl. (s) vari yrkas
8. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om byggnormer - - - (yrkandet i vad det gäller ROT-
bidrag behandlades våren 1995 i betänkande 1994/95:BoU13).
1994/95:So222 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om funktionshindrade och tillgänglighetsfrågor.
1994/95:So224 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om handikappades deltagande i samhällsplanerande och byg-
gande.
1994/95:So294 av Rune Backlund m.fl. (c) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om tillägg i plan- och bygglagen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om funktionshindrades deltagande i samhällsplaneringen.
1994/95:So484 av Fanny Rizell m.fl. (kds) vari yrkas
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om att Sverige som EU-medlem verkar för stränga normer på
bygg- och inredningsmaterial,
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om konsumentanpassad funktions- och materialdeklaration på
byggnader och lägenheter vid all nyproduktion och ombyggnation,
35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om behovet av en på statlig nivå fastställd norm för typgod-
kända vedpannor.
1994/95:So500 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att reglerna
för vedeldning bör skärpas i enlighet med vad som anförts i motionen.
Företrädare för Handikappförbundens Samarbetsorgan har muntligen
och skriftligen lämnat synpunkter i ärendet. Handikappombudsmannen och
Lars Arell, Stockholm har inkommit med var sin skrivelse.
Gällande rätt m.m.
Kommunal översiktsplanering
Plan- och bygglagstiftningen reglerar vad en fastighetsägare får och inte
får göra med sin mark och, om han tillåts ändra markanvändningen och
bygga m.m., att säkerställa att vissa krav uppfylls som dikteras av olika
samhälleliga hänsyn. Den offentliga kontrollen utövas främst genom att
det ställs krav på tillstånd - lov - för att få vidta åtgärder av någon bety-
delse. I plan- och bygglagen (1987:10; PBL) finns en omfattande uppräk-
ning av lovpliktiga åtgärder. Det offentliga har emellertid inte endast den
passiva rollen att tillåta eller vägra lov. Visserligen kan de offentliga orga-
nen bara i undantagsfall framtvinga ett genomförande av åtgärder men
genom rättsligt bindande planer kan de styra framtida markanvändning och
byggande. I den mån dessa instrument inte är tillräckliga återstår för det
offentliga att förvärva marken och antingen genomföra åtgärderna i egen
regi eller överlåta marken med villkor om genomförande i enlighet med de
samhälleliga intentionerna. Beslut rörande planläggning och lov fattas
primärt av kommunen. Innehållet i besluten styrs framför allt av de i PBL
uppställda materiella kraven. Formerna för besluten styrs av regler om
förfarandet vid beslut om planer och lov. En viktig sida hos lagstiftningen
är de krav på beslutsunderlag som riktas mot kommunerna, framför allt
kravet på översiktlig fysisk planering. Även staten har ett visst inflytande
över beslutsfattandet. Det statliga inflytandet utövas främst av länsstyrel-
sen bl.a. genom samråd i olika former och genom vissa möjligheter till
ingripande mot eller anspråk på kommunala beslut.
Ytterligare bestämmelser om mark- och vattenområden finns i lagen
(1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (NRL) vilken syftar till
att den fysiska miljön skall användas så att en från ekologisk, social och
samhällsekonomisk synpunkt god hushållning främjas.
Dessutom finns annan lagstiftning som reglerar frågor om markanvänd-
ning och miljö från delvis andra utgångspunkter, såsom väglagen
(1971:948), naturvårdslagen (1964:822), hälsoskyddslagen (1982:1080),
miljöskyddslagen (1969:387), vattenlagen (1983:291), lagen (1979:425)
om skötsel av jordbruksmark, skogsvårdslagen (1979:429) och lagen
(1988:950) om kulturminnen m.m.
Det finns samband mellan de olika prövningssystemen. Således skall
NRL tillämpas vid prövningen enligt många lagar, bl.a. PBL, och vidare är
PBL:s detaljplaner bindande vid prövningen enligt vissa andra lagar. De
kommunala översiktsplanerna förutsätts vara ett viktigt underlag vid beslut
enligt flertalet av de lagar som reglerar markanvändningen.
PBL
PBL:s materiella regler, som skall ligga till grund för prövningen vid
planläggning och i ärenden rörande lov och förhandsbesked, går från all-
männa principer (1 kap. 1 § och 2 kap. 1 och 2 §§) via bestämmelser om
lokaliseringen av bebyggelse och bebyggelsemiljöns utformning (2 kap. 3
och 4 §§) ned till byggnaders placering och utformning (3 kap.).
I 1 kap. anges lagstiftningens syften. Där föreskrivs också att både all-
männa och enskilda intressen skall beaktas vid prövningen av frågor enligt
lagen. En från social synpunkt god bostads-, arbets-, trafik- och fritidsmil-
jö skall främjas vid beslutsfattandet (2 kap. 1 § ). Mark- och vattenområ-
den skall användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest
lämpade. NRL skall tillämpas vid planläggning och i ärenden om bygglov
och förhandsbesked (2 kap. 2 § PBL). Det är bestämmelserna i 2 och 3
kap. NRL som skall tillämpas. I 2 kap. NRL finns grundläggande hushåll-
ningsbestämmelser för mark- och vattenanvändningen och i 3 kap. anges
områden som direkt i lagen utpekas som områden av riksintresse för vissa
ändamål. Reglerna i NRL kan således betraktas som en integrerad del av
kravbestämmelserna i 2 kap. PBL. Den grundläggande förutsättningen för
att mark skall få användas för bebyggelse är att den skall vara från allmän
synpunkt lämplig för ändamålet. Förutom de mera övergripande krav som
nu berörts finns ytterligare krav avseende lokaliseringen av bebyggelse (2
kap. 3 §). Vissa omständigheter skall beaktas vid bedömningen av markens
lämplighet för bebyggelse. Till dessa omständigheter hör bl.a. de boendes
hälsa, markförhållanden, möjligheterna att ordna trafik m.m. och att före-
bygga negativa miljöeffekter. Därutöver finns bestämmelser om utform-
ningen av bebyggelsemiljön inom områden med sammanhållen bebyggelse
(2 kap. 4 §). Det gäller krav avseende säkerhet, hushållning med energi
m.m., klimatiska och hygieniska förhållanden, trafik, tillgänglighet, till-
gång till platser för utevistelse samt anordnande av samhällsservice och
kommersiell service. Vidare ställs krav på hur byggnader skall placeras
och utformas (3 kap. 1 och 2 §§). Hänsyn skall därvid tas till bl.a. stads-
och landskapsbilden, natur- och kulturvärden, trafiksäkerheten och annan
omgivningspåverkan. Bestämmelserna är även tillämpliga på andra an-
läggningar än byggnader (14 §). På tomter och allmänna platser m.m. ställs
särskilda krav (3 kap. 15-18 §§).
Varje kommun skall ha en aktuell översiktsplan (4 kap.) som omfattar
hela kommunen. Planen är inte bindande för myndigheter eller enskilda.
Den rättsliga regleringen av markens användning och bebyggelse sker
genom detaljplaner. För begränsade områden som inte omfattas av detalj-
plan får områdesbestämmelser antas. För att underlätta genomförandet av
detaljplaner får fastighetsplaner antas. Genom regionplaner sker samord-
ning av flera kommuners planläggning. I översiktsplanen skall redovisas
allmänna intressen som bör beaktas vid beslut om användningen av mark-
och vattenområden (4 kap. 1 §). Av planen skall framgå grunddragen i
fråga om den avsedda markanvändningen samt i fråga om tillkomst, för-
ändring och bevarande av bebyggelse. Vidare skall framgå hur kommunen
avser att tillgodose riksintressen enligt NRL. Översiktsplanen utgör ett
viktigt beslutsunderlag och får därmed en styrande verkan. Planen skall i
första hand läggas till grund för efterföljande beslut enligt PBL. Den skall
emellertid även utnyttjas vid tillämpningen av vissa andra lagar. I 5 §
NRL-förordningen föreskrivs således att den myndighet som skall tillämpa
NRL i sitt beslut skall ange om den prövade anläggningen eller åtgärden
går att förena med den för området gällande översiktsplanen. Trots att
planen inte är bindande har den i vissa fall en direkt betydelse för efterföl-
jande beslut. Således får områdesbestämmelser antas för att säkerställa att
syftet med översiktsplanen uppnås. Vidare är en förutsättning för utnytt-
jande av s.k. enkelt planförfarande att förslaget till detaljplan är förenligt
med översiktsplanen.
Som nämnts har översiktsplanen inte några rättsverkningar. För begrän-
sade områden kan emellertid områdesbestämmelser (5 kap. 16 och 17 §§)
antas som ett komplement till översiktsplanen. Genom bestämmelserna
kan ställningstaganden i översiktsplanen ges bindande verkan mot myn-
digheter och enskilda. Områdesbestämmelser kan alltså antas för att sä-
kerställa att syftet med översiktsplanen uppnås. Dessutom kan sådana
bestämmelser antas för att säkerställa ett riksintresse enligt NRL. Det
anges uttömmande i vilka avseenden områdesbestämmelser kan meddelas
för att reglera användningen av mark- och vattenområden för bebyggelse
(5 kap. 16 §).
Detaljplan (5 kap.) används för att närmare reglera rättigheter och skyl-
digheter dels mellan markägare och det allmänna, dels markägare emellan.
Syftena med detaljplan framgår av bestämmelsen om det s.k. detaljpla-
nekravet. Prövning av markens lämplighet för bebyggelse och reglering av
bebyggelsemiljöns utformning skall ske genom detaljplan i vissa angivna
fall (5 kap. 1 §). Det rör sig dels om tillkomsten av ny sammanhållen be-
byggelse och under vissa förutsättningar även ny enstaka byggnad, dels om
bebyggelse som skall förändras eller bevaras. Detta krav är primärt riktat
till kommunen. Detaljplanekravet innebär emellertid också att kommunen
kan avslå en ansökan om bygglov med hänvisning till att bygglovspröv-
ningen måste föregås av detaljplaneläggning. Någon möjlighet för den
enskilde att framtvinga en sådan detaljplaneläggning finns inte. Detaljpla-
nekravet utgör således ett verksamt instrument för kommunerna att kunna
styra bebyggelseutvecklingen i tid och rum. Vid detaljplaneläggningen
skall de tidigare redovisade kraven i 2 kap. iakttas. Beroende på hur långt
man går i detaljeringsgrad skall även vissa regler i 3 kap. tillämpas. En
detaljplan måste ha ett visst minsta innehåll. De olika områdenas hu-
vudändamål skall redovisas och deras gränser anges (5 kap. 3 §). Det
anges vad som härutöver får regleras i planen (5 kap. 7 §). Planen får inte
göras mer detaljerad än som är nödvändigt med hänsyn till dess syfte.
Vid behov av kommunal samordning får regeringen utse ett regionpla-
neorgan som skall ha hand om regionplaneringen (7 kap. PBL) . Ett sådant
organ skall inte utses, om kommunerna allmänt motsätter sig det. Region-
planeorganet kan, men behöver inte, anta en regionplan för regionen.
Planen skall tjäna till ledning för beslut om översiktsplaner, detaljplaner
och områdesbestämmelser, men den är i likhet med översiktsplanen inte
bindande för myndigheter eller enskilda (7 kap. 4 §). Enligt NRL-
förordningen åligger det andra myndigheter som skall tillämpa NRL att
beakta regionplanen.
Förfarandet vid beslut om översiktsplan (4 kap. 3-13 §§) skiljer sig vä-
sentligt från förfarandet beträffande andra beslut enligt PBL beroende på
att översiktsplanen inte har några direkta rättsverkningar. Samråden med
företrädare för staten är betydelsefulla eftersom översiktsplanen skall
redovisa riksintressen, tydliggöra hur de skall tillgodoses och över huvud
taget uppnå samförstånd mellan stat och kommun. Även samråd med
andra berörda kommuner och eventuella regionplaneorgan skall ske. Även
andra som har ett väsentligt intresse av förslaget skall beredas tillfälle till
samråd (4 kap. 3 § PBL). Planförslaget skall ställas ut under minst två
månader och utställningen av förslaget skall kungöras minst en vecka före
utställningstidens början. Översiktsplanen och ändringar av den skall antas
av kommunfullmäktige. Vad som föreskrivs om förfarandet vid antagande
av översiktsplan gäller i huvudsak även regionplan. Utställningstiden för
regionplan skall dock vara minst tre månader. Bestämmelser om förfaran-
det vid antagande av detaljplaner och områdesbestämmelser finns i 5 kap.
18-36 §§. Detaljplanen bör grundas på ett program (18 §) som i vissa fall
är obligatoriskt. En detaljplan som innebär att planområdet får tas i an-
språk för industriändamål, ny samlad bebyggelse och vissa anläggningar
skall alltid grundas på ett program, om ianspråktagandet innebär betydande
miljöpåverkan. I dessa fall skall även en miljökonsekvensbeskrivning
enligt NRL upprättas. En miljökonsekvensbeskrivning skall möjliggöra en
samlad bedömning av en planerad anläggnings, verksamhets eller åtgärds
inverkan på miljön, hälsan och hushållningen med naturresurser. Kostna-
den skall betalas av den som ansvarar för verksamheten eller som skall
vidta åtgärden (5 kap. NRL).
När förslag till detaljplan upprättas skall samråd ske med länsstyrelsen,
fastighetsbildningsmyndigheten och kommuner som berörs av förslaget.
Dessutom skall vissa intressenter beredas tillfälle till samråd, bl.a. sakäga-
re och de boende som berörs av förslaget (5 kap. 20 §). Planförslaget skall
ställas ut under minst tre veckor vilket skall kungöras. Detaljplaner som är
av begränsad betydelse och saknar intresse för allmänheten kan få antas
efter ett s.k. enkelt planförfarande, varvid någon utställning inte behöver
ske (28 §). Detaljplanen antas av kommunfullmäktige. För vissa fall kan
dock fullmäktige uppdra åt kommunstyrelsen eller byggnadsnämnden att
anta planer (29 §). Samma förfarande skall i princip tillämpas vid ändring
och upphävande av detaljplaner. För att anta områdesbestämmelser krävs
inte program eller miljökonsekvensbeskrivning. I övrigt gäller i huvudsak
samma bestämmelser som vid antagande av detaljplan.
Staten har möjligheter att på eget initiativ granska och i vissa fall upp-
häva kommunala beslut om planer och tillstånd (12 kap.). Staten uppträder
här som bevakare av vissa särskilt angivna statliga intressen men också av
mellankommunala intressen. Ingripande kan således ske om ett riksintresse
enligt NRL inte tillgodoses, om den mellankommunala samordningen inte
har skett på ett lämpligt sätt eller om tillräcklig hänsyn inte har tagits till
de
boendes och övrigas hälsa och säkerhet. Det är i första hand länsstyrelsen
som har att bevaka att de statliga intressena tillgodoses. Ingripande mot
regionplan kan bara ske av regeringen och endast på den grunden att pla-
nen inte tillgodoser riksintressen (12 kap. 5 §). Regeringen kan genom
planföreläggande tvinga kommunen att anta, ändra eller upphäva en de-
taljplan eller områdesbestämmelser, om det behövs för att tillgodose riks-
intressen eller av hänsyn till hälsa och säkerhet (12 kap. 6 och 7 §§).
NRL
NRL syftar till att mark- och vattenområden samt den fysiska miljön i
övrigt skall användas så att en från ekologisk, social och samhällsekono-
misk synpunkt god hushållning främjas. Lagen ger gemensamma utgångs-
punkter för tillståndsprövning enligt de lagar som är knutna till lagen. Det
finns bl.a. bestämmelser om de allmänna intressen som alltid skall beaktas
vid beslut som rör användningen av marken och vattnet. De syftar till att
skydda mark- och vattenområden som inrymmer resurser, värden eller
företeelser som har betydelse för en långsiktigt god hushållning. Bestäm-
melserna om riksintressen avser områden med sådana resurser och värden
som är särskilt betydelsefulla i ett nationellt perspektiv. Avsikten är att
områden som är av särskilt värde för en viss användning inte skall tas i
anspråk för andra ändamål utan att frågan om en långsiktigt lämplig mark-
och vattenanvändning har klarlagts. Såväl de generella bestämmelserna
som bestämmelserna om riksintressen skall beaktas vid beslut enligt de
lagar som är knutna till NRL, däribland väglagen, naturvårdslagen, miljö-
skyddslagen, vattenlagen och PBL. Den beslutande myndigheten skall
därvid göra avvägningar mellan olika allmänna intressen samt bedömning-
ar av om den åtgärd som prövas kan innebära att områdenas värden och
resurser skadas påtagligt. Områden av riksintresse skall därvid skyddas
mot åtgärder och ingrepp som innebär påtaglig skada. I fråga om kommu-
nala beslut enligt PBL innebär bestämmelserna att staten har ett inflytande.
Bestämmelserna i 2 kap. NRL ger skydd åt områden med värden och
kvaliteter som bör bevaras, men även åt områden som inrymmer läges-
bundna resurser eller egenskaper som är lämpliga att nyttja eller att exploa-
tera för vissa specifika ändamål. Till den första kategorin hör områden av
riksintresse för naturvård och kulturmiljövård. För sådana bevarandeområ-
den innebär bestämmelserna ett långsiktigt anspråk på skydd. Vid pröv-
ning enligt någon av de lagar som är kopplade till NRL skall bedömas om
åtgärden innebär påtaglig skada på områdets värden eller om den kan
förenas med dessa. För att få ett rättsverkande skydd behövs emellertid
beslut enligt tillämpliga speciallagar, dvs. i första hand naturvårdslagen
eller kulturminneslagen. Till den senare kategorin av områden av riksin-
tresse - där avsikten är att exploatera eller använda områdets resurser och
värden - hör bl.a. områden som är särskilt lämpliga för framtida vägar av
större betydelse eller områden som har särskilt lämpliga egenskaper för en
djuphamn. I fråga om sådana områden innebär bestämmelserna ett skydd i
avvaktan på att tillåtligheten skall prövas slutligt enligt t.ex. väglagen eller
PBL. Vid prövningen skall avgöras om området kan tas i anspråk för re-
dovisat ändamål eller om det finns motstående allmänna intressen som bör
beaktas.
I 3 kap. NRL anges de geografiska områden i landet som i sin helhet av
riksdagen bedömts vara av riksintresse. Ingrepp i miljön får komma till
stånd endast om det inte möter hinder enligt bestämmelserna eller om det
kan ske på ett sätt som inte påtagligt skadar områdets natur- och kulturvär-
den. Sådana åtgärder som kan innebära påtaglig skada anges. Områdena
anges översiktligt. Avsikten är att kommunerna i sin översiktsplanering
skall studera en mer detaljerad avgränsning och redovisa sin syn på den
framtida användningen av områdena.
Genom NRL-förordningen regleras bl.a. olika statliga myndigheters
uppgifter när det gäller att tillhandahålla underlag om områden av riksin-
tresse. De centrala förvaltningsmyndigheterna skall lämna underlag till
länsstyrelserna om de områden som myndigheten bedömer vara av riksin-
tresse enligt 2 kap. NRL. Underlag för bedömningar om mark- och vatten-
områden av riksintresse har utvecklats successivt med utgångspunkt från
det material som togs fram i samband med den s.k. fysiska riksplaneringen
under 1970-talet. Vissa grundläggande kriterier för myndigheternas be-
dömning inom olika sektorer och verksamhetsområden lades fast i sam-
band med NRL:s tillkomst (se t.ex. prop. 1985/86:3 s. 116-119). Då ett
område har getts ett rättsverkande skydd eller tagits i anspråk för ändamå-
let, t.ex. genom förordnande enligt naturvårdslagen eller beslut enligt
väglagen, saknas normalt anledning att i fortsättningen hävda området som
riksintresse enligt NRL eftersom speciallagarna i regel ger ett tillräckligt
skydd. En väsentlig del av myndigheternas översyn kan därför bestå i att
avgränsa de områden där ett starkt skydd enligt NRL är nödvändigt i av-
vaktan på ett slutligt ställningstagande enligt speciallagar. Myndigheternas
urval inriktas mot områden som är av intresse för olika ändamål av natio-
nell, eller i vissa fall regional, betydelse. De områden som bedöms vara av
riksintresse kan därigenom begränsas och preciseras. Om alltför omfattan-
de områden anges som riksintressen i översiktsplanen finns det risk för att
planens betydelse som vägledning för efterföljande beslut försvagas. Det
ankommer på de berörda verken att i enlighet med dessa riktlinjer och i
samråd med Boverket successivt utveckla sina bedömningar om vilka
mark- och vattenområden som skall anses vara av riksintresse enligt NRL.
I fråga om de geografiskt angivna områdena i 3 kap. NRL bör påpekas att
Boverket enligt NRL-förordningen är ansvarig myndighet. Verket har fått
regeringens uppdrag att redovisa utvecklingen i dessa områden. Genom
NRL-förordningen klargörs att länsstyrelsen skall ges möjlighet att påver-
ka de centrala myndigheternas bedömning av riksintressen. Länsstyrelsen
kan med stöd av ett regionalt underlag eller kunskaper från den kommuna-
la översiktsplaneringen ha synpunkter som kan påverka både urvalet och
avgränsningen av områdena. Det kan handla om att tillföra sådana uppgif-
ter från länsvisa inventeringar eller utredningar eller om att relatera myn-
digheternas bedömningar till förhållandena i länet, t.ex. i fråga om bebyg-
gelsetryck och konkurrenssituation.
Länsstyrelsen skall löpande förmedla underlag om riksintressen till
kommunen. Ett samlat underlag bör överlämnas bl.a. då kommunen inle-
der ett arbete med att upprätta eller ändra översiktsplanen. Under hela
planeringsprocessen är det länsstyrelsen som skall ta de initiativ som be-
hövs för att oklarheter eller brister i fråga om underlaget om riksintressen
skall klaras ut, att särskilt verka för att riksintressena tillgodoses och att
företräda de statliga myndigheterna i kontakterna med kommunen. Det
anses lämpligt att kommunen senast genom länsstyrelsens samrådsyttrande
får besked om statens syn på planförslagets behandling av de områden som
anses vara av riksintresse. Kommunen har då möjlighet att överväga om
planförslaget skall anpassas i förhållande till statens synpunkter. Länssty-
relsen skall i granskningsyttrandet i samband med utställningen ge ett
samlat besked om statens syn på översiktsplanens redovisning av riksin-
tressen. Kommunen har då möjlighet att överväga en anpassning av plan-
förslaget. I yttrandet behandlas både eventuella förslag till ändringar eller
preciseringar av avgränsningen av området och förslag till ställningstagan-
den till grunddragen i fråga om mark- och vattenanvändningen. Av yttran-
det framgår normalt även om sektorsmyndigheten inte delar länsstyrelsens
uppfattning i dessa delar.
Agenda 21
Den s.k. Agenda 21, ett handlingsprogram för nationellt och internationellt
miljöarbete inför det 21:a århundradet antogs vid FN:s konferens i Rio de
Janeiro år 1992 om miljö och utveckling. En grundläggande princip i
handlingsprogrammet är att miljöhänsynen skall integreras i olika verk-
samheter och sektorer med tonvikt på lokala insatser. Programmet innehål-
ler mål och riktlinjer för hur miljöfrågorna skall behandlas på olika sam-
hällsområden såsom trafik, skogs- och jordbruk och avfallshantering. Det
betonar även att en förutseende samhällsplanering har stor betydelse för att
främja målet om en hållbar utveckling. Principerna avses omsättas bl.a. i
ett lokalt arbete, Kommunerna förutsätts ha påbörjat ett arbete med s.k.
lokala Agenda 21, senast år 1996.
Handlingsprogrammen skall grundas på en helhetssyn där miljö, eko-
nomi och olika utvecklingsfrågor vävs samman och utformas med hänsyn
till lokala problem och förutsättningar. Hänsyn till naturens kretslopp,
resurshushållningsaspekter och ett även i övrigt ekologiskt synsätt skall
genomsyra arbetet. Förutsättningarna för att kunna skapa en långsiktigt
god livsmiljö bestäms i betydande utsträckning av hur den byggda miljön
utvecklas och bevaras. Man kan tala om direkta och indirekta styrmedel i
den fysiska planeringen. Till de direkta styrmedlen kan räknas krav på
miljökvalitet, skydd av värdefulla områden och en resurseffektiv markan-
vändningsstruktur. Till de indirekta styrmedlen hör bl.a. insatser för att
främja medborgarnas engagemang och tillgång till relevant information
och att förbättra samråds- och beslutsprocessens utformning. Dit hör också
att förbättra den kommunala översiktsplanens koppling till annan strate-
gisk planering i kommunen och till den planering som sker hos vissa sek-
torsmyndigheter. Samtliga dessa inslag finns redan i gällande plan- och
bygglagstiftning. Det har bedömts angeläget att styrmedlen i den fysiska
planeringen kan bli effektivare och därmed medverka till större miljöhän-
syn. Med miljöproblemens förändring - från industriella verksamheters
punktvisa utsläpp till diffusa utsläpp - ökar behovet av en allmän insikt
om sambanden mellan miljöförändringar i stort och lokalt livsmönster i det
moderna samhället. Det är också motivet för lokalt Agenda 21-arbete.
Medborgarinflytande
Det finns inom plan- och bygglagstiftningen en särskild, formaliserad
beslutsprocess. Det ursprungliga huvudsyftet med denna var att tillgodose
rättssäkerhet för sakägarna, främst ägare av fastigheter. Ett boendeinfly-
tande och ett mera allmänt medborgarinflytande har så småningom utveck-
lats inom ramen för denna process. Medborgarnas medverkan har bedömts
viktig av flera skäl. Beslut som har tillkommit utan att allmänheten har
beretts möjligheter att medverka i beslutsprocessen har ofta svårt att bli
allmänt accepterade. Allmänhetens medverkan garanterar också ett så
fullständigt beslutsunderlag som möjligt.
Medborgarinflytandet i planprocessen har setts som ett viktigt komple-
ment till den representativa demokratin. Av den anledningen har regering-
en tillsatt en kommitté (dir. 1995:56) som skall utreda och föreslå åtgärder
som kan öka medborgarnas inflytande och delaktighet i samhällsutveck-
lingen.
Syftet med medborgarinflytandet varierar naturligtvis med hänsyn till
den krets av medborgare som man har i blickpunkten. I PBL-propositionen
(prop. 1985/86:1) talade den dåvarande departementschefen dels om den
krets av intressenter som bör ges en särskilt stark ställning i beslutsproces-
sen, dels om kommunmedlemmarna i allmänhet. Med den förstnämnda
kretsen torde ha avsetts den genom lagstiftningen väsentligt utvidgade
kretsen av dem som är berättigade att överklaga beslut. En uppdelning
mellan en besvärsberättigad krets och allmänheten är betydelsefull bara i
samband med beslut som har rättsverkningar och som får överklagas, dvs.
beslut om detaljplan, områdesbestämmelser och fastighetsplan samt beslut
i ärenden om lov. Med rätten att överklaga sådana beslut är i allmänhet
förenad en rätt att beredas tillfälle till samråd och att erhålla underrättelse
om besluten. Genom dessa regler är det närmast de boende inom ett visst
begränsat område vars inflytande har förstärkts. Beslut rörande en kom-
munal översiktsplan överklagas också genom laglighetsprövning enligt 10
kap. kommunallagen (1991:900).
Miljökonsekvensbeskrivningar m.m.
Krav på miljökonsekvensbeskrivningar infördes i PBL år 1994. Kravet
utformades så att program för detaljplan är obligatoriskt vid vissa slag av
projekt som innebär betydande miljöpåverkan. I dessa fall skall vid utarbe-
tandet av programmet upprättas en miljökonsekvensbeskrivning enligt 5
kap. NRL. I förarbetena (prop. 1992/93:60 s. 21) angavs att införandet av
miljökonsekvensbeskrivningar i PBL avsåg att tillgodose kravet i Unions-
rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inver-
kan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EGT nr L 175 av
5.7.1985, s. 40).
I direktivet anges bl.a. krav på upprättande av en miljökonsekvensbe-
skrivning, bedömningens omfattning och innehåll. Beträffande krav på
upprättande anges att det vid vissa slag av projekt, vilka som regel skall
anses medföra en betydande påverkan på miljön, skall göras en systema-
tisk bedömning av projektets konsekvenser, dvs. en miljökonsekvensbe-
skrivning. I bilaga 1 till direktiven anges de projekt där en systematisk
bedömning är närmast obligatorisk. Som exempel kan nämnas kärnkraft-
verk och större värmekraftverk, motorvägar, järnvägslinjer för fjärrtrafik
och stora miljöstörande industrianläggningar. I en andra grupp anges såda-
na projekt som inte alltid medför en betydande påverkan i varje enskilt
fall. En bedömning av effekterna av sådana projekt bör göras när det är
nödvändigt med hänsyn till respektive projekts karaktär. I bilaga 2 till
direktiven redovisas de projekt som kan komma i fråga för en bedömning.
Denna lista innefattar ett brett spektrum av projekt, alltifrån infrastruktur-
projekt till anläggningar för reglering av vattenflöden till glasindustrier.
I fråga om bedömningens omfattning anges i direktiven att ett projekts
miljöpåverkan bör bedömas med hänsyn till behovet att skydda männi-
skors hälsa och bidra till livskvaliteten genom en förbättrad miljö samt för
att säkerställa bevarandet av arternas mångfald och bibehålla ekosystemets
förnyelseförmåga som en grundläggande resurs för allt liv.
Kommissionen lämnade år 1994 förslag till ändringar av rådets direktiv.
Enligt förslaget skall kravet på upprättande av miljökonsekvensbeskriv-
ningar utvidgas till att omfatta ytterligare olika slag av projekt. Vidare
lämnas förslag till urvalskriterier angående när ett projekt skall anses ha en
betydande miljöpåverkan.
I samband med införande av miljökonsekvensbeskrivningar i PBL fram-
fördes från olika håll att kravet på miljökonsekvensbeskrivningar borde
uttryckas generellt. Den förra regeringen fann inte skäl att införa kravet i
vidare mån än som krävdes för att uppfylla direktivets krav. Det innebar att
kravet knöts till viss i direktivet angiven användning av mark eller bygg-
nader eller andra anläggningar, t.ex. för industriändamål, ny sammanhållen
bebyggelse, kabinbana, hotellkomplex eller fritidsbyar.
Fysisk planering och hänsynen till miljön
Parker och andra grönområden
Skydd av parker och andra grönområden i tätorterna kan ske med stöd av
NRL, PBL, naturvårdslagen (1964:822) och lagen (1988:950) om kultur-
minnen m.m. Mark- och vattenområden som har betydelse från allmän
synpunkt på grund av områdenas naturvärden eller kulturvärden eller med
hänsyn till friluftslivet så långt möjligt skyddas mot åtgärder som påtagligt
kan skada natur- eller kulturmiljön (2 kap. 6 § första stycket NRL ). Beho-
vet av områden för friluftsliv i närheten av tätorter skall särskilt beaktas.
Områden som är av riksintresse för naturvården, kulturminnesvården eller
friluftslivet skall skyddas mot samma slags åtgärder (2 kap. 6 § andra
stycket NRL).
PBL ger möjlighet att i detaljplan eller områdesbestämmelser meddela
bestämmelser om vegetation. Om skada uppkommer till följd av sådana
bestämmelser kan fastighetsägaren ha rätt till ersättning av kommunen.
PBL ställer bl.a. krav på skötsel och underhåll av tomter (3 kap.). Dessa
krav skall i skälig utsträckning tillämpas på allmänna platser. Det finns
dock inget krav på att varsamhet skall iakttas vid utförande av åtgärder
som innebär ändring eller omdisponering av en tomt eller en allmän plats.
Inte heller finns något förbud mot förvanskning av särskilt värdefulla
tomter och allmänna platser. Med stöd av kulturminneslagen kan parker
eller andra anläggningar av kulturhistoriskt värde förklaras som bygg-
nadsminnen av länsstyrelsen. Rätt till ersättning föreligger bl.a. om de
skyddsföreskrifter som länsstyrelsen utfärdar innebär att pågående mark-
användning avsevärt försvåras inom berörd del av fastigheten. Kyrkotom-
ter och begravningsplatser har ett generellt skydd enligt kulturminnesla-
gen.
I naturvårdslagen finns bestämmelser om nationalparker, naturreservat
och naturvårdsområden. Naturvårdslagens skyddsformer har använts för
att skydda värdefulla områden för friluftslivet i anslutning till tätorter. När
det gäller säkerställandet av mindre grönområden i tätorter, t.ex. parker, är
det dock tveksamt om naturvårdslagens skyddsformer över huvud taget är
lämpliga. Syftet med skyddsformerna har inte heller varit att skydda eller
säkerställa denna typ av objekt.
Kulturmiljön
Hänsynen till kulturvärdena främjas både genom NRL och PBL. Bestäm-
melserna i NRL rör bl.a. lokaliseringsprövningen i särskilt känsliga kul-
turmiljöer. PBL ger kommunerna ett stort ansvar när det gäller att ta till
vara befintliga kultur- och naturmiljövärden. För att kulturmiljövårdens
intressen skall kunna hävdas i samhällsplaneringen förutsätts att tydliga
motiveringar och rationella intresseavvägningar görs vid avgöranden om
bebyggelsemiljöns förändringar. Det krävs att kommunerna har tillräckliga
kunskaper och kompetens inom området och att erforderligt underlag tas
fram. När det gäller urvalet och bevarandet av objekt och områden som är
värdefulla i ett nationellt perspektiv är det staten som har huvudansvaret
för kunskapsförsörjningen. Även den enskilde fastighetsägaren har ett
ansvar för att bevara kulturvärdena genom att bl.a. beakta de grundläggan-
de kraven i PBL på varsamhet och hänsyn.
PBL ger kommunerna möjlighet att såväl i ett enskilt lovärende som ge-
nom bestämmelser i detaljplan och områdesbestämmelser hävda kulturmil-
jövärdena. Nya byggnader skall placeras och utformas på ett sätt som är
lämpligt med hänsyn till stads- eller landskapsbilden och till natur- och
kulturvärdena på platsen (3 kap. PBL). Vid ändring av byggnader ställs
krav på varsamhet så att byggnadens särdrag beaktas och dess bygg-
nadstekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga
värden tas till vara (10 §). Vissa byggnader som är särskilt värdefulla från
historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt eller som
ingår i ett bebyggelseområde av denna karaktär får inte förvanskas (12 §).
Byggnaders yttre skall hållas i vårdat skick och underhållet skall anpassas
till byggnadens värde från historisk, kulturhistorisk, miljömässig och
konstnärlig synpunkt samt till omgivningens karaktär (13 §). De särskilt
värdefulla byggnaderna skall dessutom underhållas så att deras särart
bevaras. Detta gäller såväl deras yttre som inre. För att kraven på ett mer
aktivt underhåll av sådana byggnader skall kunna hävdas måste dock
skyddsbestämmelser ha meddelats i detaljplan eller områdesbestämmelser.
Fastighetsägaren är skyldig att följa skyddsbestämmelserna. Sköts inte
underhållet kan ingripande ske med stöd av 10 kap. PBL.
Ett områdes kulturmiljövärden kan inte hänföras enbart till bebyggelsen.
Generella krav på hänsyn till dessa värden ställs därför även på tomter som
tas i anspråk för bebyggelse, allmänna platser samt områden för andra
anläggningar än byggnader. De grundläggande kraven på varsamhet kan
hävdas av kommunen utan att fastighetsägaren har rätt till ersättning. I de
fall kommunen önskar ett starkare skydd kan skyddsbestämmelser och
rivningsförbud meddelas i detaljplan eller områdesbestämmelser för sär-
skilt värdefulla byggnader och miljöer. I dessa fall, liksom då rivningslov
vägras utan att det finns någon bestämmelse om rivningsförbud, har fas-
tighetsägaren under vissa förutsättningar rätt till ersättning. När fastighets-
ägaren genom skyddsbestämmelser åläggs att underhålla en byggnad på
visst sätt föreligger också i vissa fall rätt till ersättning.
Länsstyrelsen kan förklara en byggnad som byggnadsminne (3 kap. la-
gen om kulturminnen m.m.). En sådan förklaring förutsätter att byggnaden
är synnerligen märklig genom sitt kulturhistoriska värde eller att den ingår
i ett kulturhistoriskt synnerligen märkligt bebyggelseområde. Rätt till er-
sättning föreligger bl.a. om de skyddsföreskrifter som länsstyrelsen medde-
lat innebär att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd
del av fastigheten.
Utskottet
Proposition 1994/95:230 jämte motioner
Allmänt om propositionen m.m.
Propositionen, som huvudsakligen bygger på Plan- och byggutredningens
andra delbetänkande Miljö och fysisk planering (SOU 1994:36), innehåller
förslag som i främsta rummet syftar till att miljöhänsynen skall ökas.
Enligt regeringen bör den fysiska planeringen ses som en integrerad del i
en samlad miljöpolitik som också skall omfatta natur- och kulturvärden.
Förslagen utgår från att översiktsplaneringen skall användas som ett in-
strument för att höja ambitionsnivån. Kraven på planeringen föreslås ut-
vidgade men omfattar också att en del av de nu gällande bestämmelserna
tydliggörs. Ett ökat medborgarinflytande ses också som en väg att stärka
värnet om miljön. Förutom förändringar av reglerna om översiktsplane-
ringen innehåller propositionen förslag bl.a. om en ökad användning av
miljökonsekvensbeskrivningar, ett i det närmaste obligatoriskt program-
skede vid antagande av detaljplan och införande av rivningsplaner samt
vissa överväganden i tillgänglighetsfrågor.
De ökade anspråk som ställs på den översiktliga planeringen bör enligt
regeringens bedömning kunna rymmas inom ramen för oförändrade resur-
ser. Det förutsätter dock en utveckling av arbetsmetoderna. Regeringen
utgår från att kommunerna kan påräkna stöd från länsstyrelserna och be-
rörda centrala myndigheter. Förslagen som syftar till att bättre än i dag
värna parker och grönområden i våra tätorter samt värdefulla byggnader
och bebyggelsemiljöer beräknas inte leda till några kostnadsökningar. De
utökade kraven på program och samråd bedöms i vissa enstaka fall kunna
leda till ett visst merarbete och därmed ökade kostnader. Detta måste dock
vägas mot de vinster som kan göras genom att det sannolikt blir färre
överklaganden och därmed mindre risk för förseningar.
Flera motioner behandlar frågor om lagförslagens tydlighet och konse-
kvenser.
Motionärerna bakom motion 1994/95:Bo13 (m) yrkande 2 anser att re-
geringens förslag är otydligt formulerade och att deras konsekvenser måste
klargöras. De instämmer med ett flertal remissinstanser som gjort an-
märkningar om detta och yrkar att riksdagen därför bör uppdra åt regering-
en att se över propositionen i dessa delar och därefter återkomma med
förslag vars innebörd är klargjord och tydligt formulerad. I nämnda motion
yrkandena 3 och 4 föreslås att riksdagen hos regeringen skall begära en
analys av de konsekvenser förslagen får för kommunernas och de enskilda
hushållens ekonomi. Bakgrunden till motionärernas förslag är kommuner-
nas ansträngda ekonomiska läge och boendekostnadernas stora betydelse
för hushållen.
Utskottet noterar att regeringen vad gäller vissa frågor som behandlats
av Plan- och byggutredningen beslutat att vidare beredning skall ske, bl.a.
för att utreda konsekvenserna. Det gäller frågorna om tillgänglighet och
vissa ersättningsbestämmelser. Utskottet delar inte motionärernas uppfatt-
ning att de av regeringen framlagda förslagen är otydligt formulerade eller
att det finns behov av att, utöver den konsekvensbedömning regeringen
gjort, utreda förslagens konsekvenser vidare. Det finns därför inte skäl att
tillmötesgå förslagen i motion 1994/95:Bo13 (m) yrkandena 2-4 om för-
tydliganden och analyser. Utskottet avstyrker motionsyrkandena.
I 1 kap. 1 § PBL anges att lagens bestämmelser bl.a. syftar till att främja
"en långsiktigt hållbar livsmiljö". I motionerna 1994/95:Bo12 (v) yrkande
2 och 1994/95:Bo16 (mp) yrkande 1 föreslås att detta begrepp skall bytas
ut mot "ett ekologiskt hållbart samhälle" för att undanröja tvivel om be-
stämmelsens innebörd.
Det nu aktualiserade lagrummet föreslås inte ändrat av regeringen. Lag-
rummets lydelse i nu aktuell del har sitt ursprung i en lagändring från år
1993 då ett tillägg avseende de syften PBL skall tillgodose gjordes med
orden "en god och långsiktigt hållbar livsmiljö" (prop. 1992/93:180).
Genom PBL:s koppling till NRL har klargjorts att marken, vattnet och den
fysiska miljön i övrigt skall användas så att en från ekologisk, social och
samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning främjas. Den nu
gällande bestämmelsen om detta återfinns i 2 kap. 2 § PBL. Genom pro-
positionens förslag om att bestämmelsen skall flyttas så att den utgör en
del av en inledande portalparagraf om de allmänna intressena i 2 kap.
kommer kopplingen mellan PBL och NRL att tydliggöras. Genom det ovan
redovisade tillägget till 1 kap. 1 § PBL har på ett otvetydigt sätt betonats
att förändringar i markens och vattnets användning skall främja utveck-
lingen av en långsiktigt god livsmiljö. Utskottet anser att det inte kan råda
några tvivel om ekologins viktiga roll i samhällsplaneringen. En ändring
av lagrummets lydelse enligt motionärernas förslag kan inte anses tjäna
något verkligt syfte. Med hänvisning till det nu anförda avstyrker utskottet
förslaget i motionerna 1994/95:Bo12 (v) yrkande 2 och 1994/95:Bo16
(mp) yrkande 1 om ett förtydligande av 1 kap. 1 § PBL.
I motion 1994/95:Bo16 (mp) yrkande 6 lämnas förslag om ökade eko-
nomiska satsningar och en kompetensutveckling för kommunernas perso-
nal för att den höjda ambitionsnivån i PBL skall leda till reella förändring-
ar.
Huvudansvaret för den fysiska planeringen som ligger hos kommunen
innebär bl.a. att den skall göra tillräckliga ekonomiska satsningar för att
lagstiftningens innehåll skall förverkligas. Det innefattar även ett ansvar
för att den personal som skall delta i planeringsarbetet har tillräcklig kom-
petens att utföra sitt arbete. Det finns inte tillräckliga skäl för riksdagen
eller regeringen att vidta sådana särskilda åtgärder som föreslås i motio-
nen. Utskottet avstyrker därför mp-motionen om ekonomiska satsningar
och kompetensutveckling.
Under den allmänna motionstiden har i motion 1994/95:Bo540 (c) yr-
kande 1 föreslagits att riksdagen hos regeringen skall begära förslag till
ändring av plan- och bygglagen i olika frågor som behandlats av Plan- och
byggutredningen i dess två första delbetänkanden, SOU 1993:94 och
1994:36.
De delar av Plan- och byggutredningens första delbetänkande som inte
blivit föremål för regeringens ställningstagande är föremål för fortsatta
överväganden inom regeringskansliet. Med hänsyn härtill och eftersom
regeringen till riksdagen nu överlämnat en proposition med förslag i allt
väsentligt i de övriga frågor som behandlas av motionärerna finns det
grundad anledning anta att syftet med motionen kommer att uppfyllas utan
någon riksdagens vidare åtgärd. Motionsyrkandet om förslag till vissa
ändringar av plan- och bygglagen avstyrks.
I samma motion yrkande 2 föreslås att Plan- och byggutredningens
tredje delbetänkande SOU 1994:134 Överprövning av beslut i plan- och
byggärenden skall remitteras. Delbetänkandet har remissbehandlats förut-
om vad det avser inrättandet av en Miljödomstol och dess befattning med
ärenden enligt PBL. Instansordningen kommer att bli föremål för vidare
överväganden från Miljöbalksutredningens sida.
Vad i motionen föreslagits kommer i allt väsentligt att bli tillgodosett
utan någon riksdagens åtgärd i frågan. Med det anförda avstyrker utskottet
motion 1994/95:Bo540 (c) yrkande 2 om överprövning av beslut i plan-
och byggärenden.
I motion 1994/95:Bo12 (v) yrkande 1 föreslås ett tillkännagivande om
länsstyrelsens viktiga roll i planprocessen vilken roll bl.a. skall omfatta råd
kring underlagsmaterial, arbetsmetoder, processutveckling, presentations-
tekniker m.m.
Utskottet delar motionärernas uppfattning om länsstyrelsens roll i plan-
processen. Samma uppfattning har kommit till uttryck i olika delar av
propositionen. Regeringens förslag avser således ett förtydligande av
länsstyrelsens roll. I propositionen uttalar regeringen att den förutsätter att
kommunerna kan påräkna stöd från länsstyrelserna m.fl. när det gäller
metodutveckling m.m. Motionärernas förslag kommer delvis att bli tillgo-
dosedda om propositionen vinner riksdagens bifall. Det saknas därför, i
vart fall innan erfarenheter vunnits av de förslag som nu lagts fram, till-
räckliga skäl att föreslå riksdagen att ställa sig bakom det föreslagna till-
kännagivandet. Motion 1994/95:Bo12 (v) yrkande 1 om länsstyrelsens roll
avstyrks således.
Lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav för byggnadsverk, m.m.
(byggnadsverkslagen; BVL) och förordningen (1994:1215) om tekniska
egenskapskrav på byggnadsverk m.m. (byggnadsverksförordningen; BFL)
styr hur byggnader och andra anläggningar skall utföras och ändras i tek-
niskt avseende. De innehåller också bestämmelser om byggprodukter.
Dessa författningar omfattas inte av något förslag från regeringens sida i
den nu behandlade propositionen.
I motion 1994/95:Bo12 (v) yrkande 6 föreslås en översyn av BVL och
BFL för att följa upp de förändringar som sker i PBL när det gäller främst
miljökrav, utökad medborgerlig insyn och påverkansmöjlighet.
Enligt utskottets mening innebär ett bifall till regeringens förslag inte att
byggnadsverkslagen och byggnadsverksförordningen behöver ändras. Det
får förutsättas att regeringen, som givit miljöfrågorna hög prioritet konti-
nuerligt gör överväganden om nödvändiga regelförändringar. Med detta
konstaterande anser utskottet att v-motionen om översyn av viss följdlag-
stiftning bör avstyrkas.
Den kommunala planeringen
En förstärkt översiktsplanering, de allmänna intressena m.m.
I propositionen uttalas att den kommunala översiktsplaneringen bör ut-
vecklas som ett led i kommunernas arbete för en hållbar utveckling. An-
språken på ökade miljöhänsyn bör tillgodoses inom ramen för översikts-
planens olika funktioner: som ett styrinstrument för bebyggelseutveckling,
ett samlat beslutsunderlag för lokalisering och ett stöd för det lokala miljö-
arbetet.
Regeringens förslag innebär att de inledande bestämmelserna om all-
männa intressen i 2 kap. PBL förändras så att målen för en miljöanpassad
fysisk planering framgår på ett tydligare sätt. Genom att precisera dessa
intressen kan kraven på ökade miljöhänsyn i hög grad tillgodoses. Plan-
läggningens primära och långsiktiga syfte att medverka till en ändamåls-
enlig struktur av bebyggelse, kommunikationsleder och andra anläggningar
bör därför enligt propositionen återspeglas i dessa bestämmelser. Förslaget
omfattar att grönområdena skall vara grundläggande komponenter i den
fysiska strukturen och att en lämplig bebyggelsestruktur skall utvecklas
inom ramen för miljömålen. Kraven på främjandet av goda miljöförhål-
landen och en långsiktigt god hushållning med mark- och vattenområden
samt med energi och råvaror bör enligt regeringens mening framgå. Det
föreslås vidare att i PBL skall ställas tydligare krav på att planeringen skall
ske med utgångspunkt i de natur- och kulturvärden som finns i den byggda
miljön och landskapet. Vidare bör de sociala aspekterna lyftas fram. Där-
för föreslås att begreppet "från social synpunkt god livsmiljö" förs in i
bestämmelserna.
I regeringsförslaget till ny lydelse av 2 kap. 2 § PBL anges att all plan-
läggning skall ske med beaktande av natur- och kulturvärden samt vilka
ändamål planläggningen skall ha. Dessa innebär bl.a. att även en från
social synpunkt god livsmiljö och goda miljöförhållanden i övrigt skall
främjas.
Beträffande lydelsen av 2 kap. 2 § PBL föreslås i motionerna
1994/95:Bo12 (v) yrkande 3 och 1994/95:Bo16 (mp) yrkande 3 att ut-
trycket "med beaktande av natur- och kulturvärden" skall ersättas av "med
utgångspunkt i natur- och kulturvärden" resp. "med utgångspunkt från
natur- och kulturvärden". I nämnda mp-motion yrkande 4 lämnas ett för-
slag om ett förtydligande tillägg till paragrafen med "Bebyggelsestrukturen
skall utvecklas inom ramen för de av riksdagen antagna miljömålen".
Motionärerna hänvisar till att regeringen säger sig dela utredningens be-
dömning att det bör preciseras att lämplig bebyggelsestruktur skall utveck-
las inom ramen för miljömålen. De anser att detta bör framgå av lagtexten.
I motion 1994/95:Bo12 (v) yrkande 4 förespråkas att samma lagrums
uttryck "goda miljöförhållanden" skall förtydligas eftersom innebörden
anses oklar då det inte framgår om det är livsmiljöförhållanden eller na-
turmiljöförhållanden som avses.
Utskottet vill i anledning av propositionen och motionsförslagen anföra
följande beträffande lydelsen av 2 kap. 2 § PBL.
Regeringens förslag till en ny lydelse av paragrafen innebär en precise-
ring av syftet med planeringen. Förslaget innebär att ett större hänsynsta-
gande skall ske till befintliga värden i miljön. I propositionen uttalar rege-
ringen att genom PBL bör ställas tydligare krav på att planeringen skall ske
med utgångspunkt i de natur- och kulturvärden som finns i den byggda
miljön och i landskapet. Enligt regeringen innebär detta bl.a. krav på att
dessa värden skall beaktas särskilt vid förändring i bebyggelsestrukturen
(prop. s. 49 f). Sakligt sett förefaller regeringsförslaget inte avvika från va
motionärerna bakom motionerna 1994/95:Bo12 (v) och 1994/95:Bo16
(mp) önskar utan det synes endast röra sig om en redaktionell fråga. Enligt
utskottets mening täcker regeringsförslagets formulering väl den materiella
innebörd som motionärerna ger uttryck för.
I den föreslagna lydelsen av 2 kap. 2 § andra stycket PBL talas om "en
från social synpunkt god livsmiljö" och i anslutning till detta "goda miljö-
förhållanden i övrigt". Enligt utskottet kan ur den föreslagna lagtexten
utläsas att med det senare begreppet inte avses livsmiljöförhållanden efter-
som detta uttryck redan är nämnt. Enligt utskottets uppfattningen ger lag-
texten uttryck för den tydlighet som efterlyses i v-motionen.
Genom den föreslagna lydelsen av 2 kap. 1 och 2 §§ PBL jämte den öv-
riga lagstiftning som berör miljön, särskilt NRL till vilken en hänvisning
sker i 2 kap. 1 § andra stycket PBL, kommer den av riksdagen antagna
miljölagstiftningen att kunna hävdas också genom en tillämpning av PBL:s
bestämmelser. Det finns därför inte anledning att särskilt upprepa denna
omständighet. Den i mp-motionen föreslagna lydelsen är enligt utskottets
mening tveksam också i det avseendet att sådana av riksdagen uppställda
mål som inte konkretiseras genom lagstiftning ändock skulle ges ställning
av lagstiftning.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet med bifall till pro-
positionens förslag motionerna 1994/95:Bo12 (v) yrkandena 3 och 4 samt
1994/95:Bo16 (mp) yrkandena 3 och 4 beträffande lydelsen av 2 kap. 2 §
PBL.
Översiktsplanens innehåll
Enligt regeringen bör översiktsplanens olika syften och funktioner motive-
ra en viss skärpning av kraven på planens innehåll och redovisning. Över-
siktsplanen skall redovisa de allmänna intressena enligt PBL. Erfarenhe-
terna och kraven på ökade miljöhänsyn innebär enligt förslaget att kom-
munen genom översiktsplaneringen tydligare bör redovisa sina ställnings-
taganden till markanvändning, bebyggelseutveckling och allmänna intres-
sen till vägledning för efterföljande beslut. Bestämmelserna bör tydligt ge
uttryck för önskemålen att skydda människorna, naturen och miljön i öv-
rigt mot störningar och förbättra miljötillståndet i vid mening. Regeringen
anser därför att översiktsplanen skall innehålla en redovisning av sådana
miljö- och riskfaktorer som bör beaktas vid beslut om mark- och vattenan-
vändningen. Regeringen föreslår vidare en ändrad lydelse av PBL:s be-
stämmelse vad gäller den redovisning av grunddragen i fråga om tillkomst,
förändring och bevarande av bebyggelse som skall ske i översiktsplanen.
Bestämmelsen föreslås ändrad så att den ger uttryck för ett vidare synsätt
där den byggda miljön skall ses som en enhet i vilken förutom bebyggel-
sen, även anläggningar samt vegetation, parker och andra grönområden
ingår. Bestämmelserna föreslås också bli tydligare vad gäller att över-
siktsplanen skall ge uttryck för kommunens syn på hur den byggda miljön
bör utvecklas och bevaras.
I fråga om översiktsplanens innehåll föreslås i motion 1994/95:Bo13
(m) yrkande 1 (delvis) att den skall vara frivillig och utformas med flera
utvecklingsalternativ i syfte att bl.a. undvika olyckliga låsningar i felaktiga
planer.
Översiktsplanens grundläggande uppgift är att vara vägledande. Rege-
ringsförslaget syftar till att stärka denna funktion hos planen, bl.a. för att
miljöhänsynen skall få större tyngd. Görs översiktsplanen frivillig eller
tillåts planen innehålla flera olika alternativ skulle denna funktion hos
översiktsplanen äventyras. Utskottet avstyrker med hänvisning till det
anförda motionsförslaget om frivilliga och alternativa översiktsplaner.
Regeringsförslaget till ny lydelse av 4 kap. 1 § första stycket första me-
ningen plan- och bygglagen har följande lydelse: "I översiktsplanen skall
redovisas de allmänna intressen enligt 2 kap. och de miljö- och riskfakto-
rer som bör beaktas vid beslut om användningen av mark och vattenområ-
den".
I motionerna 1994/95:Bo12 (v) yrkande 5 och 1994/95:Bo16 (mp) yr-
kande 5 framställs förslag om ändring av den föreslagna lydelsen med
hänsyn till att det där använda uttrycket "miljö- och riskfaktorer" är alltför
vagt och svårtolkat. I v-motionen förespråkas att lydelsen av den inledande
meningen av paragrafen skall ändras till "Översiktsplanen skall redovisa
miljöförhållandena i kommunen, allmänna intressen enligt PBL 2 kap.
samt konsekvenserna av stora förändringar i användningen av mark och
vatten." Mp-motionens förslag har ett likalydande innehåll dock att
"planerade" bör skjutas in före "förändringar".
Enligt utskottets mening ger regeringsförslaget ett tydligt uttryck för en
skyddsaspekt vad gäller miljöfaror. Det ger en bra utgångspunkt för miljö-
arbetets inriktning att riskfaktorerna särskilt omnämns i lagtexten. Syftet
med redovisningen är bl.a. att kommunen genom länsstyrelsens gransk-
ningsyttrande skall få möjlighet att få statens syn på frågor om hälsa och
säkerhet. Ett mera vittgående krav på redovisning av miljöförhållandena,
såsom motionärerna förespråkar, torde inte sällan innebära att alltför stora
krav ställs på kommunerna och att deras resurser splittras till att omfatta
sådant som man med stor sannolikhet på förhand vet ger ringa utdelning.
Insatserna måste i all synnerhet i ett inledande skede koncentreras till de
väsentliga frågorna inte minst med tanke på kostnadskonsekvenserna. Det
är därför angeläget att översiktsplaneringen utvecklas stegvis med ut-
gångspunkt i lokala förhållanden och behov. Regeringsförslaget kommer
alltså att föra med sig att miljöhänsynen ökas och att stor uppmärksamhet
ägnas åt miljön i den kommunala planeringen.
Regeringens förslag får anses väl avvägt. Utskottet avstyrker med det nu
anförda motionerna 1994/95:Bo12 (v) yrkande 5 och 1994/95:Bo16 (mp)
yrkande 5 och tillstyrker propositionens förslag till den nya lydelsen av 4
kap. 1 § PBL.
I motion 1994/95:Bo14 (c) yrkande 2 föreslås att regeringen skall ges till
känna att den till riksdagen skall återkomma med förslag i enlighet med
Plan- och byggutredningens förslag om att bygglovsplikten skall kunna
regleras i översiktsplan för områden utanför detaljeplanelagt område sedan
den generella lovplikten sänkts avsevärt. Motion 1994/95:Bo13 (m) yrkan-
de 1 (delvis) omfattar förslag om att i de fall reglering av byggande skall
ske, detta bör göras i form av detaljplaner vari det klart skall framgå kom-
munens och den enskilda fastighetsägarens rättigheter och skyldigheter.
Något ställningstagande till frågan om en sänkning av den generella
lovplikten och därtill hörande frågor återfinns inte i den av utskottet be-
handlade propositionen. De av motionärerna behandlade frågorna är före-
mål för överväganden inom regeringskansliet. Resultatet av dessa övervä-
ganden bör avvaktas. Mot bakrund härav anser utskottet att motion
1994/95:Bo13 (m) yrkande 1 (delvis) och 1994/95:Bo14 (c) yrkande 2 om
förändringar av lovplikten bör avslås.
Redovisning av riksintressen
Regeringens förslag innebär att i översiktsplanens redovisning av allmänna
intressen områden av riksintresse skall särskilt anges. Det skall därvid
framgå hur kommunen avser att tillgodose de redovisade riksintressena.
Med detta avses att tydliggöra att dialogen om riksintressena under över-
siktsplaneprocessen skall avse såväl områdenas avgränsning och riksin-
tressenas innebörd som hur områdenas värden skall tillgodoses.
Utskottet biträder regeringens uppfattning i frågorna om redovisningen
av riksintressen i översiktsplanen och anser att dess förslag bör genomfö-
ras.
Översiktsplanens innebörd och konsekvenser
Enligt regeringens bedömning bör översiktsplaneringen användas för att
tidigt belysa konsekvenser av förslag till förändringar vad gäller mark- och
vattenanvändningen liksom den bebyggda miljön. En konsekvensredovis-
ning tidigt under samrådet medför att berörda myndigheter och enskilda
m.fl. lättare kan förstå innebörden av olika förslag. Erfarenheterna visar att
de delvis motstridiga funktionerna hos översiktsplanen ibland har lett till
otydliga dokument som inte gett tillräckliga utgångspunkter vid beslut.
Regeringen föreslår därför att det i PBL införs ett grundläggande krav på
att översiktsplanens innebörd och konsekvenser skall kunna utläsas utan
svårighet. Kravet bör följas upp och preciseras i bestämmelserna om sam-
råd och den planbeskrivning som skall fogas till planen. Genom detta
avses framgå att konsekvensbeskrivningarna bör utvecklas stegvis under
hela planprocessen.
Utskottet tillstyrker förslaget.
Samråd och medborgarinflytande
Propositionens förslag innebär att det i PBL uttryckligen klargörs de syften
samrådet skall ha, nämligen att förbättra beslutsunderlaget och ge myndig-
heter, sammanslutningar och enskilda möjlighet till insyn och påverkan.
Förslag lämnas också om att vidga kretsen av dem med vilka samråd skall
hållas. Regeringen anser vidare att länsstyrelsens huvudsakliga uppgift att
ta till vara och samordna statens intressen ytterligare bör betonas. I be-
stämmelserna bör göras tydligt att länsstyrelsen därvid skall förmedla
underlag och ge råd om sådana miljöfaktorer och andra allmänna intressen
som bör beaktas vid beslut som rör mark- och vattenområden. Länsstyrel-
sens uppgift att verka för att riksintressen enligt NRL tillgodoses och för
en mellankommunal samordning föreslås särskilt framgå.
I motion 1994/95:Bo11 (fp) yrkande 1 behandlas frågan om kretsen av
de samrådsberättigade. Enligt motionärerna bör i denna krets ingå miljö-
grupper och naturvårdsföreningar liksom köpmanna- och företagsföre-
ningar bör kunna ingå. Motionärerna föreslår att författningskommentaren
ändras så att det tydliggörs att de nämnda sammanslutningarna räknas till
kretsen av samrådsberättigade.
Propositionens förslag innebär en utvidgning av kretsen med vilka sam-
råd skall ske även om det inte anges exakt hur samrådskretsen skall be-
gränsas. Den föreslagna bestämmelsen kommer i nu behandlad del att bli i
det närmaste likalydande med bestämmelsen om samråd vid antagande av
detaljplan (5 kap. 20 § PBL). I förarbetena till den bestämmelsen uttalas
att samrådskretsen avses omfatta villaföreningar, fackföreningar och han-
dikapporganisationer samt andra grupper som har ett väsentligt intresse av
planförslaget. Enligt utskottets mening kan de grupper och föreningar
motionärerna nämner utan vidare räknas in i den krets med vilken samråd
kan ske. Motionärerna synes således bli tillgodosedda genom regeringens
förslag. Motionsförslaget om kretsen av de samrådsberättigade avstyrks
därför.
Barnens intressen behandlas i motion 1994/95:Bo544 (v, c, mp). Motio-
närerna för fram förslag om att riksdagen hos regeringen skall begära en
översyn av PBL i syfte att stärka barnens ställning vid planeringen, bl.a. på
så sätt att en särskild tjänsteman utses för att ta tillvara barnens intressen.
Utskottet anser det mycket angeläget att barnens intressen beaktas också
i plansammanhang. De kommunala politikernas ansvar är härvid särskilt
stort. Barnens intressen bör på ett naturligt sätt kunna tillgodoses genom
den politiska processen. Det finns inte anledning att på särskilt sätt forma-
lisera den av motionärerna väckta frågan. Utskottet utgår från att regering-
en fortlöpande uppmärksammar den av motionärerna aktualiserade frågan.
Vid en sådan bedömning finner utskottet inte skäl tillstyrka motionen om
tillvaratagande av barns intressen vid planeringen.
I motion So224 (mp) yrkande 5 lämnas förslag som innebär att represen-
tanter för handikapprörelsen skall delta i den fysiska planeringen. Också i
motion So294 (c) yrkande 4 förespråkas nödvändigheten av handikappor-
ganisationernas medverkan i, såvitt nu är aktuellt, den fysiska planeringen.
Utskottet anser liksom regeringen att i varje kommun bör upprättas till-
gänglighetsprogram, som bör ingå som en del av översiktsplanen, där
riktlinjer kan ges för hur de handikappades villkor i kommunen skall för-
bättras. Programmen bör kopplas till översiktsplanen som en viktig social
aspekt, men bör också kunna utgöra separata program. Tillgänglighetsfrå-
gorna bör också behandlas i de program regeringen föreslår skall bli i det
närmaste obligatoriska som grund för detaljplan. I regeringsförslaget förut-
sätts som en självklarhet att handikapporganisationerna bör vara en aktiv
samrådspart vid utarbetandet och uppföljningen av sådana program. Också
enligt utskottets mening torde aktiv medverkan från handikapporganisatio-
nernas sida garantera att de tillgänglighetskrav som ställs verkligen blir
uppfyllda. Utskottet anser att erfarenheterna av tillgänglighetsprogrammen
och de i princip obligatoriska programmen för detaljplan bör avvaktas
innan ställning tas till om handikapprörelsen bör ges inflytande också på
annat sätt. Motionerna So224 (mp) yrkande 5 och So294 (c) yrkande 4 om
handikapprörelsens inflytande avstyrks därför.
Nedan behandlar utskottet frågan om tillgängligheten i den fysiska mil-
jön m.m. Utskottet behandlar också senare i detta betänkande vissa frågor
om kvinnors inflytande över den fysiska planeringen.
Översiktsplanens aktualitet
Regeringen föreslår att översiktsplanens aktualitet skall prövas av kom-
munfullmäktige en gång per mandattid. Förslaget syftar till att bl.a. öka
möjligheterna till insyn i arbetet med översiktsplaneringen. Regeringen
uttalar det angelägna i att kommuninvånare, intresseorganisationer och
statliga myndigheter m.fl. får klarlagt om översiktsplanen fortfarande är
uttryck för de övergripande politiska målen i kommunen. Genom förslaget
avses de statliga myndigheternas underlag och anspråk komma att regel-
bundet bli föremål för breda politiska överväganden i kommunen. Mot den
bakgrunden bör det ställas krav på att länsstyrelsen inför kommunfullmäk-
tiges ställningstagande skall redovisa synpunkter i fråga om sådana statliga
intressen som kan vara av betydelse för kommunens beslut.
Motion 1994/95:Bo13 (m) yrkande 5 innehåller ett förslag om att pro-
positionen i denna del skall avslås. Motionärerna anser att regeringsförsla-
get leder till ökade utgifter för kommuner vars behov av justeringar av
översiktsplanen är uppenbart litet och att kommunerna måste tilltros för-
mågan att själva avgöra hur de vill utforma arbetet med planerna. Motionä-
rerna bakom motion 1994/95:Bo14 (c) yrkande 1 anser att för att planen
skall kunna fylla sin funktion som beslutsunderlag måste ett ställningsta-
gande ske oftare än vart fjärde år och föreslår att ett ställningstagande skall
ske minst två gånger per mandatperiod.
Enligt utskottets uppfattning är det av särskild vikt att översiktsplanen
hålls aktuell för att dess betydelse skall stärkas. Det är angeläget att enskil
da, organisationer, myndigheter m.fl. uppfattar att översiktsplanen ger
uttryck för rådande politiska värderingar vad gäller den fysiska planering-
en. Regeringsförslaget om att planens aktualitet återkommande skall prö-
vas en gång per mandatperiod är väl ägnat att ge den kraft åt planens inne-
håll som är behövlig särskilt för att stärka hänsynen till miljön. Enligt
utskottets mening torde kommunens ställningstagande kunna ske utan
några nämnvärda arbetsinsatser i de fall något behov av justeringar inte
föreligger eller då dessa är av begränsad omfattning. Det finns nu inte
anledning att anta att det skulle behövas ett ställningstagande från kom-
munens sida oftare än vad regeringen föreslagit. I vart fall bör den i pro-
positionen föreslagna ordningen prövas innan frågan om tätare ompröv-
ning övervägs. Med bifall till propositionens förslag avstyrker utskottet
således både motionerna 1994/95:Bo13 (m) yrkande 5 i motsvarande del
och 1994/95:Bo14 (c) yrkande 1 om prövningen av översiktsplanens ak-
tualitet.
Översiktsplanens betydelse vid olika beslut
Regeringens förslag innebär att översiktsplanens uppgift att ge vägledning
för olika beslut om användningen av mark- och vattenområden görs tydli-
gare.
Utskottet anser att propositionens förslag i denna del bör bifallas.
Miljökonsekvensbeskrivningar m.m.
Program- och samrådsskedena
Regeringsförslaget innebär att en detaljplan i princip alltid skall grundas
på ett program. Om det är onödigt skall något program dock inte behövas.
I vissa fall skall en översiktsplan kunna ersätta ett program. Samråd före-
slås hållas i programskedet och då med samma krets som när det gäller
detaljplaneförslag. Samrådets syften skall enligt förslaget lagregleras. De
syftena är att förbättra beslutsunderlaget och ge myndigheter, samman-
slutningar och enskilda möjlighet till insyn och påverkan. Resultatet av
samrådet skall enligt propositionen redovisas i en samrådsredogörelse
vilken kan vara gemensam med den redogörelse som skall göras när ett
detaljplaneförslag upprättas.
Utskottet ser det ökade medborgarinflytandet som en av de viktigaste
vägarna för att stärka miljöhänsynen vid planeringen. Regeringens förslag
är väl ägnat att stärka detta inflytande. Som regeringen konstaterar i pro-
positionen är det av betydelse att inflytandet garanteras i ett tidigt skede i
planprocessen. Detta sker genom att program görs i princip obligatoriskt
och att samrådsregler kopplas till programskedet. Upprättandet av program
får dock inte bli ett självändamål. Liksom regeringen anser utskottet att
program kan bedömas som onödigt i något fler fall än vad som avses i
Plan- och byggutredningens förslag. Således bör som huvudregel program
kunna undvaras i de fall detaljplanen är av sådan beskaffenhet att den kan
behandlas enligt reglerna om enkelt planförfarande. Program bör också i
vissa fall kunna underlåtas även om enkelt planförfarande inte är möjligt.
Om översiktsplanen är aktuell och detaljplanen har stöd i översiktsplanen
bör denna kunna ersätta programmet. Utskottet anser således att regering-
ens förslag bör vinna bifall.
Ökad användning av miljökonsekvensbeskrivningar
I propositionen föreslås en förändring av de regler om miljökonsekvensbe-
skrivningar som infördes i plan- och bygglagen år 1994. Enligt regeringens
mening är det nu tid att införa ett mer generellt krav på miljökonsekvens-
beskrivningar. Det föreslås därför att en sådan beskrivning skall upprättas
om en detaljplan medger åtgärder som innebär betydande påverkan på
miljön, hälsan eller hushållningen med naturresurser.
I syfte att garantera fastighetsägarnas rättssäkerhet föreslås i motion
1994/95:Bo13 (m) yrkande 8 att begreppet "betydande påverkan" förtydli-
gas med hänsyn till dels att fastighetsägaren skall bekosta Miljökon-
sekvensutredningen, dels att kraven måste vara förutsebara, vilket är sär-
skilt viktigt eftersom detaljplanebeslutet kan komma att upphävas om
miljökonsekvensbeskrivningen inte godkänns. I motion 1994/95:Bo11 (fp)
yrkande 2 föreslås att miljökonsekvensbeskrivningar skall upprättas i
större utsträckning än vad regeringen föreslagit. Det föreslås att kvalifika-
tionsgränsen "betydande påverkan" vad gäller skyldigheten att upprätta
sådana beskrivningar enligt förslaget till ny lydelse av 5 kap. 18 § PBL inte
genomförs.
Regeringens val av begrepp har skett för att det bättre skall stämma
överens med EU:s direktiv 85/337/EEG. Direktivet är inte statiskt. Det kan
förutsättas att det med tiden kommer att kompletteras. F.n. pågår en över-
syn av EU:s direktiv om miljökonsekvensbeskrivningar. Kravet i rege-
ringsförslaget har därför utformats så att en beskrivning skall upprättas vid
en viss grad av omgivningspåverkan, oavsett ändamålet med planen. Kra-
vet kan i det nu behandlade avseendet inte antas innebära en förändring
gentemot det begrepp som används i den nu gällande bestämmelsen i PBL.
Utskottet delar inte uppfattningen i m-motionen att en mer detaljerad pre-
cisering av när en miljökonsekvensbeskrivning skall upprättas skulle inne-
bära negativa konsekvenser. Ett genomförande av motionärernas förslag
torde nämligen innebära en risk för att lagens krav skulle låsas i förhållan-
de till den framtida utvecklingen vilket skulle äventyra den föreslagna
bestämmelsens effektivitet. Den av motionärerna aktualiserade frågan om
fastighetsägarens kostnadsansvar för miljökonsekvensbeskrivningar ger
utskottet anledning erinra om att Plan- och byggutredningen i sitt tredje
delbetänkande SOU 1994:134 Överprövning av beslut i plan- och bygg-
ärenden lagt fram förslag om att kommunernas rätt att ta ut planavgift
enligt 11 kap. 5 § andra stycket PBL uttryckligen skall omfatta kostnaden
för upprättande av miljökonsekvensbeskrivning.
Utskottet anser att det inte nu kan ifrågakomma att utöver vad regering-
en föreslagit utvidga användningen av miljökonsekvensbeskrivningar. Som
redan framgått pågår f.n. en översyn av EU:s direktiv om miljökon-
sekvensbeskrivningar. Det kan därför bli anledning att återkomma till
frågan. Vid en sådan tidpunkt har också erfarenheter vunnits vad gäller
den av regeringen föreslagna ordningen. Utskottet finner således inte skäl
att sänka kvalifikationsgränsen.
Med det anförda avstyrker utskottet 1994/95:Bo11 (fp) yrkande 2 och
1994/95:Bo13 (m) yrkande 8 om kravet på
miljökonsekvensbeskrivningar. Regeringsförslaget tillstyrks.
Fysisk planering och hänsynen till miljön
Parker och andra grönområden i stadsbygden
När ett område med samlad bebyggelse utformas bör enligt propositionen
gälla att hänsynen till behovet av parker och grönområden beaktas. Med
grönområden avser regeringen all mark som inte är bebyggd eller hård-
gjord. Beträffande särskilt värdefulla tomter och allmänna platser föreslås
att genom en särskild bestämmelse i PBL kommunen ges möjlighet att i
detaljplan eller områdesbestämmelser meddela skyddsbestämmelser. En-
ligt propositionens förslag bör krav kunna ställas på att dessa inte får för-
vanskas i de avseenden de omfattas av skyddsbestämmelser.
I motion 1994/95:Bo13 (m) yrkande 6 föreslås riksdagen avslå regering-
ens förslag om reglering av anläggande av parker och grönområden med
hänsyn till att en sådan reglering framstår som överflödig; detta eftersom
kommunerna alltid har lagt sig vinn om att skapa attraktiva miljöer med
parker och grönområden som viktiga inslag.
Utskottet anser i likhet med regeringen att större uppmärksamhet måste
ägnas parker och andra grönområden i våra tätorter. Regeringsförslaget är
väl ägnat att öka nödvändiga hänsynstaganden till behovet av sådana om-
råden. Med hänsyn till detta tillstyrker utskottet regeringsförslaget och
avstyrker motion 1994/95:Bo13 (m) yrkande 6 i motsvarande del om reg-
leringen av parker och grönområden.
I motion 1994/95:Bo15 (kds) yrkande 1 förespråkas en ordning som in-
nebär att man vid en bygglovsprövning skall kunna ställa krav på kompen-
sation i de fall naturen skadas vid exploatering. Kompensation skall kunna
ske genom ersättningsområden eller mot skadorna motsvarande förbättring
i närliggande områden.
Redan i dag finns möjligheter för kommunen att vid en bygglovspröv-
ning genom överenskommelse med exploatören försäkra att denne utlovar
att kompensera de skador på naturen som hans bygglovspliktiga företag
skulle komma att orsaka. Mot denna bakgrund finns det inte skäl till en
särskild lagreglering. Motion 1994/95:Bo15 (kds) yrkande 1 om kompen-
sationsåtgärder vid naturskador avstyrks.
I motion 1994/95:Bo15 (kds) yrkande 2 föreslås att en utredning bör till-
sättas för att hitta ett nytt skyddsinstitut för bevarandet av grönstrukturer
som är av särskild vikt för den biologiska mångfalden eller som på ett ur
ekologisk synvinkel strategiskt sätt är viktiga särskilt i tätortsområdena.
Enligt motionärerna bör skyddsinstitutet i styrka ligga någonstans mellan
nationalstadspark och skyddsbestämmelser.
Regeringen har givit en särskild utredare i uppgift (dir. 1995:82) att un-
dersöka om det vid sidan av nationalstadsparken Ulriksdal-Haga-
Brunnsviken-Djurgården finns ytterligare områden i eller i anslutning till
städer och tätorter som i ett nationellt perspektiv bedöms ha särskilda
natur- och kulturvärden och att överväga om dessa behöver ges ett särskilt
skydd enligt NRL. Enligt utskottets mening bör denna inventering kunna
ge besked om det behövs ytterligare skyddsformer för bevarandet av vikti-
ga grönstrukturer. Utredarens resultat bör alltså avvaktas. Med hänvisning
till detta avstyrker utskottet motion 1994/95:Bo15 (kds) yrkande 2 i fråga
om skyddsinstitut för viktiga grönstrukturer.
I motion 1994/95:Bo402 (s) föreslås att Boverket och Jordbruksverket
skall få i uppdrag att tillsammans med länsstyrelserna omgående utveckla
försök med att genom region- och översiktsplanering bevara nedlagda
åkrar som grönområden inom tätortsområden. Motionärerna pekar bl.a. på
att nedläggningen av åker sker relativt slumpmässigt eftersom den sker på
initiativ från jordbrukarna och ofta leder till att trädorna inte hänger sam-
man.
I den mån miljöhänsyn skall styra vilka åkrar som skall läggas ned bör,
enligt utskottets mening, frågan avgöras på kommunal nivå med de in-
strument som plan- och bygglagstiftningen ger. Frågan kan inte anses ha
sådan prioritet att statliga resurser nu bör tas i anspråk för att lösa den.
Utskottet avstyrker således förslaget i motion 1994/95:Bo402 (s) om ned-
lagda åkrar som grönområden.
Kulturmiljön
Regeringens förslag innebär att större krav skall ställas på kommunernas
översiktsplaner vad gäller inventering och redovisning av kulturmiljövär-
dena. Förslagen syftar till att ge större uppmärksamhet åt dessa värden.
Vidare föreslås att PBL:s bestämmelser kompletteras med uttryckliga
regler om kommunens möjligheter att i detaljplan och områdesbestämmel-
ser meddela särskilda varsamhetsbestämmelser för att precisera krav vid
ändring av byggnad. I syfte att undvika alltför stora skillnader i olika
kommuners hantering av kulturmiljöfrågor och tillämpningen av bestäm-
melserna som rör kulturmiljön har regeringen för avsikt att uppdra åt Riks-
antikvarieämbetet att tillsammans med Boverket utarbeta allmänna råd.
Enligt utskottets mening är det av vikt att de ökade miljöhänsynen om-
fattar också de kulturhistoriska värdena. Ett väsentligt inslag i denna pro-
cess är att dessa värden uppmärksammas. Propositionens förslag bör där-
för vinna bifall. Vad gäller uppdraget att utarbeta allmänna råd anser ut-
skottet att regeringen - med beaktande av ansvaret för PBL på central
myndighetsnivå - bör överväga om det inte är naturligare att Boverket ges
huvudansvaret. Verket bör naturligtvis i detta arbete samverka med de
andra myndigheter som är berörda, t.ex. Riksantikvarieämbetet.
Utskottet har erfarit att Riksantikvarieämbetet och statens historiska mu-
seer uppmärksammat regeringen på vissa brister vad gäller bygglovsplik-
tens omfattning såvitt avser ändringar av sådan bebyggelse som har sär-
skilda bevarandevärden. Utskottet förutsätter att regeringen kommer att
överväga frågan och, om så anses erforderligt, att aktualisera den för riks-
dagen.
Tillgänglighet i den fysiska miljön m.m.
I propositionen hävdas beträffande tillgängligheten i den fysiska miljön att
Sverige jämfört med andra länder har högt ställda krav på tillgänglighet
och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- och orienteringsför-
måga. Den undersökning som gjorts av Plan- och byggutredningen visar
enligt propositionen att det befintliga byggnadsbeståndet ofta uppvisar
brister medan nya byggnader i princip uppfyller de tillgänglighetskrav som
kan ställas. Efter att ha redovisat sin syn på hur det nya systemet för tillsyn
och kontroll ger förutsättningar för att säkerställa de grundläggande till-
gänglighetskraven i ett tidigt skede av byggprocessen men också ger möj-
ligheter till förbättrad uppföljning av krav under byggtiden anför regering-
en sammanfattningsvis följande. Arbetet med att förbättra tillgängligheten
måste ske i hela plan- och byggprocessen. Byggreglerna måste vara så
tydliga att det är odiskutabelt vad som är samhällets minimikrav. I våras
gav regeringen Boverket i uppdrag att utvärdera de senast genomförda
byggreglerna samt det nya tillsyns- och kontrollsystemet. I uppgiften ingår
att undersöka om tillgänglighetskraven är ändamålsenligt utformade. Re-
geringen hänvisar i propositionen till att Plan- och byggutredningens ana-
lyser inte visar att det utöver behovet av förbättrade möjligheter till upp-
följning av föreskrifterna med hjälp av ett effektivare kontrollsystem före-
ligger några stora behov av ändringar i byggnadsverksförordningen i syfte
att förbättra tillgängligheten vid nybyggnad, tillbyggnad och ändring av
byggnad.
Regeringen anser att ett kommunalt tillgänglighetsprogram bör ingå i
varje kommuns översiktsplan. Också det program, som enligt propositio-
nen föreslås bli i det närmaste obligatoriskt som grund för detaljplan, bör
behandla tillgänglighetsfrågor. Regeringen utgår från att handikapporgani-
sationerna bör vara en aktiv samrådspart vid utarbetandet och uppföljning-
en av ett sådant program.
Den lagrådsremiss som föregick regeringens proposition innehöll förslag
med krav dels på tillgänglighetsskapande åtgärder i samband med nybygg-
nad och ändring av allmänna platser och områden för andra anläggningar
än byggnader i den utsträckning som följer av särskilt meddelade föreskrif-
ter (3 kap. 18 § förslaget i lagrådsremissen), dels på att enkelt avhjälpta
hinder mot tillgängligheten och användbarheten för personer med nedsatt
rörelse- och orienteringsförmåga i befintliga offentliga lokaler och på
befintliga allmänna platser skulle vara åtgärdade före år 2005 i den ut-
sträckning som följer av särskilt meddelade föreskrifter (17 kap. 21 a §
förslaget i lagrådsremissen).
Vad gäller kraven på allmänna platser och områden för andra anlägg-
ningar än byggnader anförs i propositionen att bl.a. kostnadskonsekven-
serna behöver analyseras närmare innan mer precisa krav kan ställas. Be-
träffande anpassningen av befintliga offentliga lokaler och allmänna plat-
ser anser regeringen att den inte har något underlag för att bedöma kon-
sekvenserna för bl.a. kommuner och landsting. En sådan analys kan göras
först sedan de aktuella åtgärderna preciserats mer i detalj genom en fortsatt
inventering och analys. Regeringen har den 5 oktober 1995 givit Boverket
i uppdrag att analysera och redovisa konsekvenserna av Plan- och byggut-
redningens förslag för att förbättra tillgängligheten i befintliga offentliga
lokaler och på allmänna platser, särskilt med avseende på kostnadskon-
sekvenser för kommuner och landsting. Uppdraget förutsätter att åtgärder-
na preciseras mera i detalj som underlag för analysen. När det gäller de
retroaktiva krav som avser enkelt åtgärdade hinder avseende offentliga
lokaler och allmänna platser bör utgångspunkten vara att åtgärderna skall
ha vidtagits före år 2005. Uppdraget skall redovisas senast den 15 maj
1996.
I flera motioner tas upp frågor om tillgängligheten i den fysiska miljön.
Enligt motionärerna bakom motion 1994/95:Bo532 (s) räcker inte PBL:s
krav på tillgänglighet eftersom även nya bostäder måste byggas om för att
bli funktionella för äldre och handikappade. I motionen föreslås därför att
det ges regeringen till känna ett behov av högre bostadsanpassningskrav
vid ny- och ombyggnad av bostäder.
I motionerna 1994/95:Bo12 (v) yrkande 7, 1994/95:Bo11 (fp) yrkande 3,
1994/95:Bo15 (kds) yrkande 4 och 1994/95:Bo16 (mp) yrkande 7 lämnas
förslag om att riksdagen skall anta 17 kap. 21 a § PBL enligt den lydelse
bestämmelsen hade i det till Lagrådet remitterade förslaget. Innebörden av
detta förslag har redovisats ovan.
I motion 1994/95:Bo12 (v) yrkande 8 lämnas förslag om att Boverket
skall ges i uppdrag att utforma bidragsregler till det nyss behandlade lag-
rummet 17 kap. 21 a § PBL. I samma motion yrkande 9 föreslås att Bover-
ket ges i uppdrag att utreda hur mer komplicerade och kostnadskrävande
tillgänglighetsåtgärder skall kunna vidtas och under vilken rimlig tidsperi-
od detta kan ske.
Också motion So294 (c) yrkande 3 gäller genomförande av ett av Plan-
och byggutredningens förslag. I motionen föreslås ett tillägg i 3 kap. 18 §
PBL och 6 § plan- och byggförordningen för att precisera vilka krav som
kan ställas på tillgänglighetsskapande åtgärder i samband med nybyggnad
och förändring av allmänna platser m.m.
Boverket har utarbetat nya byggregler (BRR 94) i vilka som allmänna
råd anges kriterier för tillgänglighet i bostadsrum. I motion 1994/95:Bo15
(kds) yrkande 3 föreslås att dessa kriterier skall bli gällande också för
publika lokaler, arbetsplatser och allmänna platser.
I Handikapputredningens slutbetänkande Ett samhälle för alla (SOU
1992:52) föreslås, såvitt avser PBL, bl.a. att länsstyrelsen skall ha möjlig-
het att pröva miljöers tillgänglighet och att den skall kunna häva beslut
som strider mot kraven på tillgänglighet samt att krav på lokal- och ga-
tumiljö lagfästs med särskilda tider för genomförandet. Utredningen före-
slår också att begreppet funktionshinder skall användas för att därmed
också astmatiker och allergiker skall omfattas av de hänsynstaganden som
skall göras. I motion K216 (v) yrkande 3 lämnas förslag om tillägg i plan-
och bygglagen enligt Handikapputredningens förslag för att reglera funk-
tionshindrades rätt till tillgänglighet.
I motion So222 (fp) yrkande 3 föreslås med utgångspunkt i Handi-
kapputredningens förslag att de amerikanska erfarenheterna tas tillvara för
att förbättra tillgängligheten och att till PBL fogas föreskrifter som anger
hur man kan öka den generella tillgängligheten till byggnader m.m.
Företrädare för Handikappförbundens Samarbetsorgan har inför utskot-
tet muntligen och skriftligen lämnat synpunkter på tillgänglighetsfrågornas
behandling i såväl propositionen som motionerna.
Med anledning av vad i propositionen och motionerna anförts och för-
ordats vill utskottet anföra följande. Tillgänglighetsfrågorna rörande den
fysiska miljön har framför allt under de senaste 30 åren varit föremål för
stort samhälleligt intresse. Inte minst i riksdagen har frågorna övervägts
och beslut fattats som innebär att positionerna flyttats fram i syfte att för-
bättra tillgängligheten i den fysiska miljön. Målsättningen bör naturligtvis
även framgent vara att bostäder och annan byggd miljö inkluderande of-
fentliga lokaler samt allmänna platser liksom den gemensamma miljön i
övrigt skall göras tillgängliga för alla. De funktionshindrades situation
måste således även framgent ägnas stor uppmärksamhet Aktiva insatser
från bl.a. handikapporganisationerna och samhällets sida får härvid anses
både naturliga och nödvändiga. Ett förverkligande av de i propositionen
behandlade kommunala tillgänglighetsprogrammen och de program som
skall grundlägga detaljplan kommer med all sannolikhet att medföra att
erforderliga förbättringar kan påskyndas. Arbetet med att förbättra till-
gängligheten måste ske i hela det system som reglerar plan- och byggpro-
cessen.
Boverket har, som framgått ovan, givits i uppdrag att utvärdera de
byggregler samt det tillsyns- och kontrollsystem som nyligen trätt i kraft.
Verket skall därvid undersöka om tillgänglighetskraven är ändamålsenligt
utformade. Regeringen har valt att inte nu lägga fram några förslag innebä-
rande ökade tillgänglighetskrav för personer med nedsatt rörelse- eller
orienteringsförmåga vid nybyggnad, tillbyggnad och ändring av byggnad. I
propositionen anförs att Boverket bör redovisa sitt uppdrag så att ett mera
komplett material för framtida beslut finns. Utskottet delar regeringens
bedömning av denna fråga. Utskottet utgår därvid från att frågan om regel-
förändringar kommer att bli föremål för överväganden grundade på den
redovisning Boverket kommer att avge. Det förtjänar dock att uppmärk-
sammas att ett iakttaget anpassningsbehov av ny- eller ombyggda bostäder
inte behöver innebära att det är fel på de generella normerna. Det kan i
vissa fall vara bättre både ur ett individuellt och ett ekonomiskt perspektiv
att vissa förbättringsåtgärder skräddarsys genom individuellt utformad
bostadsanpassning.
Regeringen har även givit Boverket i uppdrag att lämna en konsekvens-
beskrivning av Plan- och byggutredningens förslag vad gäller insatser för
att förbättra tillgängligheten i den gemensamma miljön. Flera remissin-
stanser hade efterlyst närmare analyser av kostnadskonsekvenser och för-
tydliganden bl.a. av vad som avses med enkla åtgärder och vem som skall
utöva tillsyn och kontroll. Utredningen hade inte redovisat kostnadskon-
sekvenserna av sitt förslag. Något underlag för att bedöma konsekvenserna
för bl.a. kommuner och landsting för en anpassning av befintliga lokaler
och allmänna platser finns således inte. Det ligger i sakens natur att en
ordentlig kostnadsanalys kan göras först när aktuella åtgärder preciserats
mer i detalj. Först därefter bör enligt utskottets mening ett ställningstagan-
de i frågorna göras från riksdagens sida.
Utskottet anser att frågorna om förbättrad tillgänglighet har ett sådant
väsentligt intresse att de åtgärder som enkelt - och därmed inte sällan utan
stora kostnader - kan genomföras bör behandlas skyndsamt. Regeringen
bör därför, sedan Boverket redovisat sitt uppdrag, utan tidsutdräkt åter-
komma till riksdagen med förslag till förbättring av tillgängligheten i be-
fintliga offentliga lokaler och på allmänna platser. Regeringen bör samti-
digt för riksdagen redovisa sina överväganden om de ytterligare åtgärder
regeringen anser bör vidtas vad gäller tillgänglighetsfrågorna i övrigt.
Övervägandena bör - i linje med vad i vissa motioner anförts - bl.a. omfat-
ta de krav som skall ställas vid nybyggnad och ändring av allmänna platser
och områden för andra anläggningar än byggnader samt om ytterligare
krav bör ställas på befintliga offentliga lokaler och allmänna platser.
Riksdagen bör med anledning av motionerna 1994/95:Bo11 (fp) yrkande
3, 1994/95:Bo12 (v) yrkandena 7-9, 1994/95:Bo15 (kds) yrkandena 3 och
4, 1994/95:Bo16 (mp) yrkande 7, 1994/95:Bo532 (s), K216 (v) yrkande 3,
So222 (fp) yrkande 3 och So294 (c) yrkande 3 som sin mening ge rege-
ringen till känna vad utskottet anfört om tillgängligheten i den fysiska
miljön.
Återanvändning och återvinning av rivningsmaterial
I propositionen föreslås att krav på rivningsplan införs. Kravet skall enligt
förslaget avse andra byggnader än komplementbyggnader, bygglovsfria
ekonomibyggnader för jordbruk, skogsbruk eller därmed jämförbar näring
och totalförsvarets hemliga byggnader. Byggnadsnämnden föreslås få rätt
att ge dispens. Kravet på rivningsplan avses säkerställa att rivning genom-
förs på ett sätt som ger förutsättningar för återanvändning och återvinning
av rivningsmaterial samt för att miljöfarligt avfall skall kunna omhänder-
tas. Rivning skall inte få påbörjas förrän byggnadsnämnden godkänt riv-
ningsplanen. Byggnadsnämnden skall vidare kunna stoppa rivning om
planen för denna inte följs i någon väsentlig del. Propositionens förslag
omfattar också att det skall finnas en kvalitetsansvarig som skall se till att
rivningsplanen följs. Beträffande s.k. utrivningar i samband med ändringar
av en byggnad anser regeringen att det kan finnas skäl att kräva rivnings-
plan men att frågan kräver vidare överväganden.
I motion Bo12 (v) yrkande 10 föreslås att kravet på rivningsplaner också
skall omfatta utrivning vid ändring av byggnad.
Utskottet anser i likhet med regeringen och motionärerna att det kan fin-
nas skäl att kräva rivningsplan vid s.k. utrivningar i samband med ändring
av byggnad. Utskottet förutsätter att regeringen kommer att överväga frå-
gan. Utskottet anser att något särskilt tillkännagivande inte behövs om
detta. Med hänvisning till vad som nu anförts avstyrker utskottet motion
Bo12 (v) yrkande 10 i fråga om rivningsplan vid utrivning i byggnad.
Enligt 6 § renhållningslagen (1979:596) får regeringen i fråga om annat
avfall än hushållsavfall föreskriva att avfallet skall forslas bort genom
kommunens försorg och att kommunen skall se till att avfallet slutligt
omhändertas. Efter delegation kan myndighet eller kommunen meddela
sådana föreskrifter. I renhållningsförordningen (1990:984) har regeringen
meddelat vissa föreskrifter om den kommunala renhållningsskyldigheten.
Kommunfullmäktige får i fråga om annat avfall än hushållsavfall föreskri-
va att avfallet skall forslas bort genom kommunens försorg och att kom-
munen skall se till att avfallet slutligt omhändertas (5 §). Fullmäktige får
också föreskriva att vissa slag av avfall skall hållas skilda från annat avfall
i avvaktan på bortforsling. Föreskrifter kan meddelas om de ytterligare
åtgärder som behövs i fråga om avfallssortering för att underlätta återan-
vändning och återvinning av avfallet från miljösynpunkt (6 §).
I propositionen anges att det vidare omhändertagandet av avfall kan t.ex.
regleras av kommunfullmäktige enligt 6 § renhållningsförordningen. En-
ligt motionärerna bakom motion 1994/95:Bo13 (m) ges härvid kommunen
en möjlighet att tillskansa sig ett monopol på restprodukthanteringen,
vilket riskerar leda till att kostnaderna ökar, att privata entreprenörer slås
och att utvecklingen av ny teknik och nya metoder för restprodukthante-
ring hämmas. I motionens yrkande 7 föreslås riksdagen avslå regeringens
förslag om kommunernas möjligheter att reglera omhändertagandet av
avfall. Också motionärerna bakom motion 1994/95:Bo11 (fp) yrkande 4
anser att det finns risker för att kommunerna med stöd av 6 § renhållning-
slagen monopoliserar marknaden. I motionen yrkas att riksdagen hos rege-
ringen skall begära förslag om ändring i renhållningslagen så att kommu-
nernas möjligheter att monopolisera annat avfall än hushållsavfall begrän-
sas. I motion 1994/95:Bo15 (kds) yrkande 5 lämnas förslag om en djupare
analys av konkurrensen vad gäller renhållningen. Motionärerna anser att
det är av vikt att någon låsning inte sker till det egna kommunala renhåll-
ningsbolaget.
Enligt uppgift kommer Kretsloppsdelegationen (M 1993:A) inom kort
att överlämna en rapport om omhändertagandet av rivningsmaterial och
vid ny- eller ombyggnad överblivet byggnadsmaterial. Både Plan- och
byggutredningen och regeringen har ansett att omhändertagandet av riv-
ningsmaterial sedan det sorterats på marken inte bör regleras i PBL. Rege-
ringen anser att det vidare omhändertagandet av avfall t.ex. kan regleras av
kommunfullmäktige enligt 6 § renhållningsförordningen. Regeringen har
emellertid utgått från att Kretsloppsdelegationen kommer att överväga om
någon ytterligare reglering av omhändertagandet av rivningsmaterial er-
fordras. Allt rivningsmaterial kan inte anses utgöra sådant avfall på vilket
renhållningslag och renhållningsförordning är tillämpliga. Med hänsyn
bl.a. till de överväganden Kretsloppsdelegationen kommer att göra finns
det dock enligt utskottet inte nu anledning för riksdagen att tillstyrka mo-
tionsförslagen om hanteringen av rivningsmaterial och rivningsavfall.
Utskottet avstyrker således motionerna 1994/95:Bo11 (fp) yrkande 4,
1994/95:Bo13 (m) yrkande 7 och 1994/95:Bo15 (kds) yrkande 5.
Gränsen för rivningsansvaret gentemot producentansvaret har uppmärk-
sammats i motion 1994/95:Bo16 (mp) vari föreslås, yrkande 2, att rege-
ringen ges till känna att gränsen måste tydliggöras. Tillkännagivandet bör,
enligt vad motionärerna motivledes anfört, omfatta även gränsen för bygg-
herrens ansvar gentemot producentens ansvar för byggmaterialet.
Vid införandet av reglerna om producentansvar i renhållningslagen hade
lagstiftaren för ögonen att ansvaret skulle avse bygg- och rivningsavfall.
En viss oklarhet rådde om hur omfattande producentbegreppet skulle vara
(se prop. 1992/93:180 s. 59 f.). Det är enligt utskottets mening ovisst om
de oklarheter som råder vad gäller gränserna för de olika ansvarsområdena
bäst får sin lösning genom rättstillämpningen eller om särskilda utred-
ningsinsatser behövs. Utskottet anser emellertid att Kretsloppsdelegatio-
nens rapport om omhändertagande av rivningsmaterial, vilket utskottet
berört ovan, bör avvaktas innan vidare överväganden görs om den närmare
gränsdragningen för de olika ansvarsområdena. Motionen 1994/95:Bo16
(mp) yrkande 2 om gränsdragningen mellan rivnings- och producent-
ansvaret avstyrks därför.
Övriga frågor
Den regionala planeringen
Propositionen innehåller inte något förslag om förändringar av bestämmel-
serna om regionplanering. Regeringen konstaterar att det helt övervägande
antalet remissinstanser delar utredningens bedömning att en mellankom-
munal samordning är helt nödvändig i många frågor samt att många anser
en sådan samordning närmast tvingande. Enligt regeringens bedömning
måste stor uppmärksamhet ägnas åt de avvägningsproblem som trots allt
gör sig gällande. Regeringen redovisar som sin uppfattning att PBL:s
nuvarande system för regionplanering och annan samverkan mellan kom-
muner som i ett eller flera avseenden önskar driva en gemensam fysisk
planering tills vidare bör behållas.
Motion 1994/95:Bo14 (c) yrkande 3 innehåller förslag om ett riksdagens
tillkännagivande om att regeringen bör återkomma till riksdagen med
förslag om bättre regionplanering.
Regeringen har inte nu föreslagit några ändringar i bestämmelserna om
regionplanering i 7 kap. PBL. Enligt uppgift från regeringskansliet följs
där frågorna om regionplanering kontinuerligt. Utskottet delar regeringens
i propositionen redovisade bedömning av behovet av en förstärkning av
det regionala perspektivet i den fysiska planeringen, särskilt vad gäller
trafik- och miljöfrågor, men att stor uppmärksamhet måste ägnas åt de
avvägningsproblem som gör sig gällande. Med hänsyn till detta och de
olika överväganden som nu görs på olika håll vad gäller de regionala frå-
gorna, för vilka lämnas en redogörelse i propositionen, anser utskottet
liksom regeringen att de nuvarande reglerna om den regionala planeringen
tills vidare bör gälla. Det finns mot bakgrund av regeringens redovisade
ställningstagande inte skäl för riksdagen att göra ett tillkännagivande be-
träffande den i motionen aktualiserade frågan. Därmed finns inte heller
skäl för riksdagen att nu bifalla motion 1994/95:Bo14 (c) yrkande 3 om
bättre regionplanering.
Ordningen för överklagande av kommunens beslut
Liksom regeringen finner utskottet att den nu gällande särregleringen
avseende överklaganden i PBL-ärenden inte bör bestå. Ordningen bör
således anpassas till den som föreskrivs enligt förvaltningslagens bestäm-
melser såvitt gäller sådana överklaganden som skall prövas av länsstyrel-
sen. Det bör, i enlighet med vad regeringen också föreslår, dock föreskri-
vas att prövningen om ett överklagande kommit in i rätt tid m.m. skall
göras av kommunstyrelsen eftersom en delegation av denna prövning då
blir möjlig. Utskottet tillstyrker således regeringens förslag om ordningen
för överklagande av kommunens beslut.
Utskottet har ovan i sak avstyrkt motionerna 1994/95:Bo11 yrkande 2,
1994/95:Bo12 yrkandena 2-5, 1994/95:Bo13 yrkandena 5 och 6,
1994/95:Bo16 yrkandena 1 samt 3-5 samtliga motionsyrkanden i motsva-
rande del. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet också motionärernas
förslag till utformning av lagtexten. Detta innebär en tillstyrkan till rege-
ringsförslaget till lag om ändring i PBL i vad det avser 1 kap. 1 §, 2 kap.
2 och 4 §§ och 4 kap. 1 och 14 §§ samt 5 kap. 18 § och regeringsförslaget
till lag om ändring i NRL.
Lagförslagen i övrigt har inte givit utskottet anledning till erinran eller
särskilt uttalande. Förslagen har som bilaga 1 fogats till detta betänkande.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1995 om egen-
skapskrav på byggnader m.m.
Vissa planfrågor
Den närmare regleringen av markens användning och av bebyggelsen sker
genom en detaljplan. De bestämmelser som reglerar detta återfinns i 5 kap.
PBL. En detaljplan får bl.a. innehålla bestämmelser om byggnaders an-
vändning för bostäder, handel, industri m.m. Före den 1 april 1992 kunde
handelsändamålet i en detaljplan under vissa förutsättningar preciseras till
en viss form av handel. Det var sålunda möjligt att i planen skilja mellan
partihandel och detaljhandel. I fråga om detaljhandel kunde dessutom
anges om den avsåg skrymmande varor eller livsmedel. När det gäller
livsmedelshandel kunde därtill sådan handel begränsas eller förbjudas med
hänsyn till kravet på en lämplig samhällsutveckling. Efter en av riksdagen
beslutad lagändring (bet. 1991/92:BoU10) våren 1992 togs dock de nu
nämnda möjligheterna att i detaljplan reglera handelsändamålet bort. Änd-
ringen gjordes för att stimulera konkurrensen genom att bl.a. ge friare
etableringsmöjligheter för handeln.
I motion 1994/95:Bo511 (s) förordas att det i PBL skall återinföras be-
stämmelser som gör det möjligt att i detaljplan skilja mellan olika slag av
handel. Enligt motionen har den år 1992 vidtagna lagändringen bl.a. lett
till oönskade effekter på miljön. Detta anges bero på att det nu är möjligt
att i större grad etablera handel i externa lägen utanför centrum - något
som bl.a. ökar biltrafiken och därmed också utsläppen från denna.
Beträffande möjligheten att i detaljplan precisera handelsändamålet vill
utskottet anföra följande.
Miljöfrågorna har fått en allt större betydelse under senare år. En år
1993 beslutad ändring i plan- och bygglagen ger också uttryck för detta.
Ändringen innebär, som framgått ovan, att det i lagens portalparagraf -
1 kap. 1 § - har införts en bestämmelse om att planläggning skall främja
en långsiktigt hållbar livsmiljö. Även det ovan behandlade regeringsför-
slaget med förslag till ändringar i PBL i fråga om den kommunala över-
siktsplaneringen ger uttryck för den ökade vikt som enligt utskottets me-
ning måste fästas vid att den framtida markanvändningen sker i former
som tryggar en långsiktigt hållbar utveckling.
Det är alltså inte längre möjligt att i detaljplan precisera handelsändamå-
let till en viss form av handel. Detta förhållande riskerar enligt utskottets
mening att motverka strävandena att ge plansystemet en utformning som
medverkar till en långsiktigt hållbar utveckling av våra samhällen. Som
framhålls motion 1994/95:Bo511 (s) bör lagstiftningen möjliggöra en
prövning av vad som är lämplig lokalisering för olika verksamheter. Denna
prövning bör utgå från resp. verksamhets omgivnings- och miljöpåverkan.
Starka skäl talar enligt utskottets mening för att möjligheterna att i detalj-
plan närmare reglera handelsändamålet bör återinföras. Detta förhållande
har också kommit till uttryck i de tilläggsdirektiv till Plan- och bygglagut-
redningen som regeringen utfärdade i maj 1995. Enligt tilläggsdirektiven
skall utredningen studera om de år 1992 införda ändringarna i PBL har fått
negativa eller positiva effekter i fråga om kommuninvånarnas tillgång till
dagligvaror och service. I uppdraget ingår även att närmare undersöka
varudistributionens miljöpåverkan mot bakgrund av lagändringen. Utred-
ningen skall därefter överväga vilka bestämmelser rörande verksamheter
av olika slag som lämpligen bör få regleras i detaljplan. Resultatet av
utredningsarbetet skall redovisas senast den 1 juli 1996.
Det är enligt utskottets mening värdefullt att ett utredningsarbete med
den ovan redovisade inriktningen nu har initierats. Samtidigt finns det
enligt utskottets mening redan i dag tydliga tecken på att 1992 års lagänd-
ring har fått de negativa effekter som motionen ger uttryck för. Liknande
synpunkter har också framförts från bl.a. olika kommunala företrädare.
Sammantaget motiverar detta enligt utskottets mening att det i plan- och
bygglagen snarast bör införas bestämmelser som gör det möjligt för kom-
munerna att i detaljplan reglera handelsändamålet i huvudsak enligt vad
som gällt före den 1 april 1992. Det bör sålunda uppdras åt regeringen att
skyndsamt förelägga riksdagen förslag med denna innebörd.
Vad utskottet ovan med anledning av motion 1994/95:Bo511 (s) anfört
om möjligheten att i detaljplan precisera handelsändamålet bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
Det är enligt motion 1994/95:Bo527 (m) viktigt för butiksägare och and-
ra företagare att kunna anpassa sig till trafikförändringar som vidtas av
kommunen eller av andra. När det gäller sådana förändringar som fordrar
planändring ställs visserligen förslagen ut, men detta är enligt motionen
inte alltid tillräckligt. Dessutom anförs att t.ex. tillfälliga trafikomlägg-
ningar görs utan att detta är känt i förväg hos berörda företagare. Enligt
motionen behöver därför plan- och bygglagen ändras så att företag som
berörs av åtgärder som förändrar trafikströmmarna informeras i förväg.
Det är naturligtvis viktigt att företag liksom andra berörda får informa-
tion om planändringar som i olika avseenden berör dem. Den process som
föregår antagandet av en ny plan eller en planändring syftar också till att
ge alla berörda möjlighet att ta del av och påverka planens utformning. Det
har sålunda förutsatts att det samrådsförfarande som ingår i planarbetet
skall ske i sådana former att synpunkter från berörda intressenter kommer
fram redan i detta skede. I fråga om detaljplan skall de som har ett väsent-
ligt intresse av planförslaget beredas tillfälle till samråd - 5 kap. 20 § PBL.
Vid upprättande av översiktsplan gäller motsvarande bestämmelser -
4 kap. 3 § PBL. Innan en plan antas skall den dessutom ställas ut. Under
utställningstiden kan skriftliga synpunkter lämnas på förslaget. Det är
således en bärande tanke i plan- och bygglagen att berörda intressenter
skall ges insyn i och inflytande över planarbetet under hela planprocessen.
Detta gäller naturligtvis också sådana planändringar som avser väg- och
gatunätet eller som på andra sätt påverkar trafikströmmarna. Det får enligt
utskottets mening mot bakgrund härav anses självklart att kommunerna
också fullgör de skyldigheter till information och samråd m.m. i detta
avseende som följer av plan- och bygglagens bestämmelser.
När det gäller andra åtgärder än sådana som förutsätter planändring och
som påverkar trafikströmmarna är det naturligtvis av stor vikt att informa-
tion lämnas till dem som påverkas av åtgärderna också i dessa fall. Det får
enligt utskottets mening förutsättas att kommunen på lämpligt sätt och i
rimlig utsträckning informerar de berörda också om denna typ av åtgärder.
Utskottet är dock inte berett att genom ytterligare regleringar i t.ex. plan-
och bygglagen ge kommunerna en sådan formell skyldighet som påfordras
i motionen.
Utskottet är med hänvisning till det nu anförda inte berett att ansluta sig
till förslaget i motion 1994/95:Bo527 (m). Motionen avstyrks.
Frågor om bygglov
Utskottet behandlar i detta avsnitt fem motionsyrkanden som tar upp frå-
gor om bygglov.
I motion 1994/95:Bo505 (fp) anförs att kommunstyrelsen i många
kommuner har tagit över planansvaret från byggnadsnämnden, medan
bygglovsprövning m.m. ligger kvar hos byggnadsnämnden eller motsva-
rande nämnd. Enligt motionen har detta i en del fall lett fram till att bygg-
nadsnämnden vid bygglovsprövningen medvetet försenat angelägna pro-
jekt i avvaktan på planändring för att därigenom bl.a. markera sin makt-
position. Detta är enligt motionen inte acceptabelt. Ett sätt att förhindra
denna situation anges därför vara att ge den sökande förbättrade möjlighe-
ter att erhålla tillfälligt bygglov. Enligt motionen bör därför bestämmelser-
na om tillfälligt bygglov utformas så att tillstånd för tillfälligt bygglov
skall lämnas om den ansökta åtgärden har stöd i detaljplan eller om kom-
munstyrelsen och kommunfullmäktige uttalat sitt stöd för åtgärden.
Enligt bestämmelserna i 8 kap. 14 § PBL får bygglov för tillfällig åtgärd
lämnas, om permanent bygglov inte kan lämnas, och om sökanden begär
det. Sådant lov skall lämnas om den ansökta åtgärden har stöd i en detalj-
planebestämmelse om tillfällig användning av byggnad eller mark. I de fall
en åtgärd inte har stöd i detaljplanen föreligger alltså ingen skyldighet för
kommunen att medge bygglov för tillfällig åtgärd. Enligt utskottets mening
bör denna ordning bestå. Genom att knyta skyldigheten att medge bygglov
till bestämmelserna i detaljplanen ges förutsättningar för att ändamålet har
prövats i den demokratiska ordning som gäller för ett planärende. Även om
det i och för sig är angeläget att beslutsprocessen i bygglovsärenden görs
så kort som möjligt får detta inte ske till priset av en mindre noggrann
prövning, där t.ex. väsentliga allmänna intressen eller grannintressen kan
komma att åsidosättas.
Utskottet avstyrker med hänvisning till det nu anförda motion
1994/95:Bo505 (fp).
Det kan enligt motion 1994/95:Bo507 (fp) i och för sig vara välbefogat
att undanta lantbrukets ekonomibyggnader från kravet på bygglov. Enligt
motionen uppstår dock inte alltför sällan konflikter mellan kravet på en
god boendemiljö för grannar och utbyggnadsplanerna för angränsande
lantbruksföretag. För att motverka sådana konflikter bör enligt förslaget
plan- och bygglagen ändras så att det skall fordras skriftligt samråd med
berörda grannar innan ett jordbruksföretag uppför en ekonomibyggnad.
Uppstår härvid oenighet om lämpligheten av utbyggnaden skall frågan om
bygglov prövas av kommunen.
Utanför områden med detaljplan krävs inte bygglov för jord- och skogs-
brukets ekonomibyggnader. Enda undantaget härifrån är om byggnaden tas
i anspråk eller inreds för väsentligen annat ändamål. Normalt sett är de
aktuella ekonomibyggnaderna sålunda inte underkastade bygglovsplikt.
Utskottet har för sin del inte heller underlag för annan bedömning än att
denna ordning i allt väsentligt har visat sig ändamålsenlig. Det hindrar
naturligtvis inte att det i vissa fall och i vissa situationer kan finnas skäl
reglera uppförandet m.m. också av jord- och skogsbrukets ekonomibygg-
nader. Enligt bestämmelserna i 8 kap. 6 § PBL är det också möjligt för en
kommun att genom detaljplan eller områdesbestämmelser kräva bygglov
även för sådana byggnader. En förutsättning är dock att det finns särskilda
skäl. Exempel på sådan särskilda skäl är att området är känsligt med hän-
syn till landskapsbilden eller bebyggelsens karaktär. Ett ytterligare skäl kan
vara att uppförandet av vissa ekonomibyggnader kan behöva prövas med
hänsyn till risken för immissioner.
Som framgår av framställningen ovan är det möjligt för en kommun att i
viss utsträckning reglera uppförandet m.m. av jord- och skogsbrukets
ekonomibyggnader. Det finns sålunda redan i dag möjlighet att genom
områdesbestämmelser föreskriva att bygglov krävs för verksamhet som
kan vara särskilt störande som t.ex. svinstallar. Det är på samma sätt möj-
ligt att skydda särskilt värdefulla miljöer och att värna om en karakteristisk
landskapsbild. Utskottet är mot bakgrund härav inte berett att förorda att
uppförandet m.m. av jord- och skogsbrukets byggnader skall regleras
ytterligare. Motion 1994/95:Bo507 (fp) avstyrks sålunda.
Kustområdet i Halland och Bohuslän tillhör enligt motion 1994/95:
Bo525 (c) de områden i landet som är bäst lämpade för vindkraft. Trots
detta är antalet vindkraftverk med en effekt över 50 kW begränsat. En
väsentlig anledning härtill är enligt motionen den prövning som föregår
lokaliseringen av vindkraftverk. För att möjliggöra en utbyggnad av vind-
kraften behöver därför vindkraftens ställning stärkas och bygglovspröv-
ningen förenklas. Det anges bl.a. innebära att ett enkelt bygglovsförfarande
bör vara möjligt vid lokalisering av enskilda vindkraftverk. Frågan bör
enligt förslaget uppmärksammas vid den pågående översynen av plan- och
bygglagen.
Även om en utbyggnad av vindkraften är angelägen ur ett energipolitiskt
perspektiv motiverar det enligt utskottets mening inte att bygglovspröv-
ningen av vindkraftverk bör ske i annan ordning än vad som gäller för
andra byggnader. Uppförandet av ett vindkraftverk kan ha en påtaglig
inverkan på landskapsbilden. Störande ljud kan också uppkomma när
verket är i drift. Dessutom fordras att vissa säkerhetsavstånd upprätthålls
med avseende på risken för isbildning m.m. Såväl säkerhetsaspekter som
omsorgen om landskapsbilden talar enligt utskottets mening för att vind-
kraftverk även fortsättningsvis bör bygglovsprövas enligt de regler som i
dag gäller. Utskottet är med hänvisning härtill inte berett ställa sig bakom
förslaget i motion 1994/95:Bo525 (c) om att förenkla bygglovsprövningen
för vindkraftverk, varför motionen avstyrks.
Frågan om bygglov för vindkraftverk tas upp också i motion
1994/95:Bo530 (s). Enligt motionen kan det vara svårt för en kommun att
ge ett definitivt bygglov för all framtid för vindkraftverk i känsliga områ-
den. I dessa fall borde det enligt motionen därför vara möjligt att ge ett
tillfälligt bygglov för en något längre tid än den längsta tid som i dag kan
medges. Enligt förslaget bör tillfälligt bygglov för vindkraftverk kunna ges
för en tid om 20-30 år.
Den längsta tid för vilken bygglov för tillfällig åtgärd kan lämnas är i
dag 10 år - 8 kap. 14 § PBL. Denna tid kan sedan förlängas med maximalt
10 år. Den sammanlagda tiden kan därmed som längst uppgå till 20 år.
Dessa regler gäller i dag generellt för alla typer av tillfälliga åtgärder.
Förslaget i den nu aktuella motionen innebär att tillfälligt bygglov för
vindkraftverk skall kunna lämnas för längre tid än för andra byggnader.
Utskottet vill mot bakgrund härav erinra om att systemet med bygglov för
tillfälliga åtgärder tillkommit bl.a. för att övergångsvis möjliggöra en an-
nan markanvändning än den som slutligen avsetts. Det innebär enligt ut-
skottets mening att tiden för den tillfälliga användningen inte kan göras
alltför lång. Om tillfällig användning medges för en period som är väsent-
ligt längre än i dag kommer det tillfälliga bygglovet enligt utskottets me-
ning att i alltför hög grad att motsvara ett permanent bygglov. Utskottet är
med hänvisning härtill inte berett förorda en förlängning av tiden för
bygglov för tillfällig åtgärd i enlighet med förslaget i motion
1994/95:Bo530 (s). Motionen avstyrks.
Det är enligt motion 1994/95:Jo238 (m) yrkande 27, såvitt nu är i fråga,
angeläget att underlätta boende på landsbygden. Regler och bestämmelser
bör därför utformas så att de inte hindrar ett sådant boende. Den lagstad-
gade huvudregeln skall enligt förslaget därför vara rätten att bygga på
landet. Endast starka skäl skall få hindra bebyggelse.
Vid sin behandling av ett motsvarande yrkande under föregående
riksmöte (bet. 1994/95:BoU2 s. 7) anförde utskottet att regler och be-
stämmelser borde utformas så att de inte hindrar ett boende på landet.
Utskottets ställningstagande i denna del står fast. Olika åtgärder har också
vidtagits för att underlätta ett sådant boende bl.a. avseende fastighets-
bildningen samt plan- och bygglagstiftningen. Utskottet vill i detta sam-
manhang framhålla de möjligheter som plan- och bygglagen ger att utan
bygglov göra om- och tillbyggnader utanför samlad bebyggelse. Det finns
enligt utskottets mening mot bakgrund härav redan i dag en betydande
frihet för dem som bor utanför tätorterna när det gäller att utforma sin
bostad och sitt boende. Utskottet är med hänvisning härtill inte berett
förorda de långtgående förändringar i bygglagstiftningen som förordas i
den nu aktuella motionen. Även vid byggande på landsbygden finns det i
vissa situationer ett behov av att kunna väga den enskildes intresse av att
genomföra en byggnadsåtgärd mot de allmänna intressen som kan göra sig
gällande. Det är dessutom inte ovanligt att grannintressen behöver vägas in
också vid byggande utanför tätorterna. Denna samlade avvägning bör
enligt utskottets mening även fortsättningsvis ske genom planläggning
eller vid bygglovsprövningen. Motion 1994/95:Jo238 (m) yrkande 27,
såvitt nu är i fråga, avstyrks sålunda.
Egenskapskrav på byggnader
Kvalitetsdeklaration av bostäder samt producentansvar för byggprodukter
Krav på att bostäder skall kvalitetsdeklareras ställs i fem motioner.
Som en del i en motion med förslag som syftar till att motverka proble-
men med astma och allergi förordas i motion 1994/95:Bo504 (kds) yrkan-
de 13 att krav skall ställas på en funktions- och materialdeklaration av
byggnader och lägenheter vid ny- och ombyggnad. Enligt motionen bidrar
sannolikt nytillkommande byggnads-, inrednings- och konsumentprodukter
i vår inomhusmiljö till utvecklingen av överkänslighet hos befolkningen.
Ett likalydande förslag förs även fram i motion 1994/95:So484 (kds) yr-
kande 32 om folkhälsan.
Bostäder borde enligt motion 1994/95:Bo514 (v) kvalitetsmärkas med
ett system som är begripligt och som gör det möjligt att jämföra olika
bostäder. Sunda och miljövänliga bostäder med god information om bygg-
nadsmaterial, byggsystem, miljöpåverkan m.m. skulle enligt motionen bli
mer eftertraktade och bidra till en positiv utveckling av våra boendemiljö-
er. Enligt förslaget bör därför en utredning tillsättas med uppgift att lägga
fram förslag om en obligatorisk kvalitetsmärkning av bostäder.
Det måste enligt motion 1994/95:Bo524 (c), såvitt nu är i fråga, beteck-
nas som paradoxalt att det, när vi köper en burk kattmat, krävs varudekla-
ration, medan vi när det gäller bostäder har praktiskt taget obefintliga
kunskaper om ingående material och dess miljöeffekter. Enligt motionen
bör därför regeringen förelägga riksdagen ett förslag om varudeklaration
inom byggsektorn.
I motion 1994/95:A807 (c) om kvinnors livsvillkor anförs att boendets
utformning och bebyggelsestrukturen har stor betydelse för möjligheterna
till bättre och effektivare resursanvändning i kretsloppssamhället. För att
skärpa kraven i miljöarbetet bör därför kvalitetskrav på bostäder införas -
yrkande 5.
Förslag om kvalitetsdeklaration av bostäder behandlades senast av riks-
dagen under föregående riksmöte (bet. 1994/95:BoU2 s. 11). Utskottet och
riksdagen uttryckte härvid uppfattningen att varudeklaration av bostäder
kunde vara en åtgärd som underlättar jämförelser mellan olika bostäder
och därigenom bidra till att skapa bättre bostäder och bostadsmiljöer.
Starka skäl talade enligt utskottets mening därför för att ett system för
kvalitetsdeklaration av bostäder borde utvecklas. Utskottet förutsatte sam-
tidigt att regeringen skulle ta de initiativ som erfordrades för att ett ut-
vecklingsarbete med denna inriktning skulle komma till stånd.
Vad utskottet tidigare anfört om vikten av att ett system med kvalitets-
deklaration av bostäder utvecklas och införs äger inte bara fortsatt utan
också förstärkt giltighet. Enligt utskottets mening bör därför åtgärder nu
vidtas så att ett utvecklingsarbete som kan leda till en kvalitetsdeklaration
av bostäder snarast kan påbörjas. Arbetet bör enligt utskottets mening
bedrivas så att ett system med kvalitetsmärkning kan komma i praktiskt
bruk så snart som möjligt. Vad utskottet nu med anledning av motionerna
1994/95:Bo504 (kds) yrkande 13, 1994/95:Bo514 (v), 1994/95:Bo524 (c),
såvitt nu är i fråga, 1994/95:A807 (c) yrkande 5 samt 1994/95:So484 (kds)
yrkande 32 anfört om kvalitetsdeklaration av bostäder bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
I två motionsyrkanden förs fram krav på ett utökat producentansvar in-
om byggsektorn.
Som en del i strävandena att öka återvinningen i byggverksamheten
hemställs i motion 1994/95:Bo215 (v) yrkande 2 att regeringen skall lägga
fram ett förslag om hur ett producentansvar inom byggnadssektorn skall
utvecklas.
En ökad återvinning och återbruk av byggmaterial ger enligt motion
1994/95:Bo524 (c), såvitt nu är i fråga, förutom de miljömässiga effekter-
na också betydande sysselsättningseffekter. Det är enligt motionen därför
viktigt att vi tar ytterligare ett steg mot kretsloppssamhället genom att
införa ett producentansvar inom byggsektorn.
Frågan om återanvändning och återvinning har under senare år fått en
allt större aktualitet inom byggsektorn. Ett viktigt steg i denna utveckling
är enligt utskottets mening att ett producentansvar för byggprodukter
införs. Ett sådant ansvar är en förutsättning för att få till stånd ett mera
långsiktigt hållbart byggande än i dag. Redan i den s.k. kretsloppsproposi-
tionen (prop. 1992/93:180) nämndes också byggnadsmaterial som en
varugrupp där producentansvar inom en nära framtid skulle komma att
övervägas. Den av regeringen tillsatta Kretsloppsdelegationen har därefter
inlett ett arbete med denna inriktning. Som ett led i arbetet har delegatio-
nen hos Boverket beställt ett underlag att tjäna som stöd till ett förslag till
frivilligt åtagande eller som underlag för en förordning gällande produ-
centansvar för bygg- och rivningsmaterial. Boverket har i rapporten Produ-
centansvar för byggvaror - kretsloppsanpassad rivning redovisat ett sådant
förslag. Förslaget ingår i det underlagsmaterial som utgör grund för
Kretsloppsdelegationens pågående överväganden i frågan. Delegationen
avser också att avge ett betänkande med anledning härav den 1 april 1996.
Resultatet av pågående arbete bör enligt utskottets mening avvaktas.
Motionerna 1994/95:Bo215 (v) yrkande 2 och 1994/95:Bo524 (c), såvitt
nu är i fråga, avstyrks med hänvisning härtill. Utskottet finner det också
naturligt att något avvakta effekterna av det förslag om hanteringen av
rivningsmaterial inom ramen för PBL som utskottet behandlat ovan.
Krav vid vedeldning m.m.
Med rätt teknik, utrustning och bränsle är vedeldning enligt motion
1994/95:Bo205 (fp) en bekväm, miljöriktig och ekonomisk uppvärmnings-
form. Enligt motionen är dock vedeldning i realiteten en tilltagande miljö-
fara med negativa konsekvenser på många områden. Det anges därför vara
nödvändigt att komma till rätta med vedeldningens hälso- och miljöfaror.
Lagstiftningen på området måste enligt motionens yrkande 1 därför ses
över med syfte att ge kommunerna effektiva styrmedel.
Ett luftföroreningsproblem som under senare år kommit i fokus är enligt
motionerna 1994/95:Bo504 (kds) yrkande 16 och 1994/95:So484 (kds)
yrkande 35 vedeldning med pannor som inte är miljögodkända. I framför
allt tätt bebyggda områden kan luften enligt motionerna bli mycket ohälso-
sam om många eldar med dåliga pannor. En på statlig nivå fastställd norm
för typgodkända vedpannor bör enligt motionsförslagen därför införas.
Även i motion 1994/95:So500 (mp) hävdas att vedeldning på ett felak-
tigt sätt och i olämpliga pannor är ett problem i många tätbebyggda områ-
den. I motionens yrkande 10 ställs därför krav på att regler för godtagbar
vedeldning skall införas.
Med anledning av vad som i motionerna anförts om krav på vedeldning
m.m. vill utskottet anföra följande.
Vedeldning i pannor och andra mindre anläggningar svarar i dag för en
oproportionerligt stor andel av utsläppen av bl.a. kolväten. Många kom-
muner har också betydande problem med luftföroreningar från småskalig
vedeldning. Regeringen har mot bakgrund härav i proposition 1994/95:119
för riksdagen redovisat åtgärder för att minska utsläppen från småskalig
vedeldning. De åtgärder som därefter vidtagits är följande.
I hälsoskyddsförordningen (1983:616) har införts en bestämmelse som
ger kommunen rätt att meddela tillfälligt förbud mot eldning med vissa
fasta bränslen inom särskilt angivna områden - 11 §. I anslutning härtill
har dessutom Naturvårdsverket fått i uppdrag att senast den 31 december
1996 redovisa hur kommunerna har använt denna rätt och att utreda beho-
vet av att ge kommunerna ytterligare möjlighet att vidta åtgärder mot små-
skalig eldning med fasta bränslen.
Härutöver har Naturvårdsverket tillsammans med NUTEK och Boverket
fått i uppdrag att utarbeta nya föreskrifter med skärpta krav på utsläpp från
pannor, kaminer och andra anordningar för småskalig eldning med fasta
bränslen. Naturvårdsverket skall därtill överväga möjligheterna till funk-
tionskontroll av anläggningarnas miljöprestanda.
Som framgår av framställningen ovan har en rad insatser för att komma
till rätta med de problem som kan uppkomma vid småskalig vedeldning
redan initierats. Dessa insatser omfattar i allt väsentligt vad som förordats i
motionerna 1994/95:Bo205 (fp) yrkande 1, 1994/95:Bo504 (kds) yrkande
16, 1994/95:So484 (kds) yrkande 35 och 1994/95:So500 (mp) yrkande 10.
Åtgärder från riksdagen med anledning av motionerna kan därför inte nu
anses erforderliga.
Krav på brandvarnare m.m.
I motionerna 1994/95:Bo508 (s) yrkande 1 och 1994/95:Bo537 (s) föror-
das att det i byggreglerna skall ställas krav på obligatorisk installation av
brandvarnare. Gemensamt för motionerna är att i dem framhålls värdet av
väl fungerande brandvarnare både när det gäller att rädda liv och att mins-
ka de materiella skadorna.
I avvaktan på att tvingande bestämmelser om brandvarnare träder i kraft
föreslås dessutom i den förstnämnda motionens yrkande 2 att en intensiv
informationskampanj om vikten och värdet av att installera brandvarnare
skall genomföras.
Utskottet delar vad som i motionerna anförts om att väl fungerande
brandvarnare medverkar både till att spara liv och till att begränsa de
materiella skadorna om brand utbryter. Det finns därför såväl ur den en-
skildes som ur samhällets synpunkt starka skäl som talar för att våra bostä-
der bör förses med effektiva brandvarnare. I en betydande del av bostäder-
na har också brandvarnare satts upp på frivillig väg. Undersökningar visar
att mellan 70 och 75 % av hushållen har installerat brandvarnare. Före-
komsten av brandvarnare är väsentligt högre i småhus än i flerbostadshus.
Frågan om installation av brandvarnare har utretts av Boverket vid två
tillfällen under de senaste åren. Senast i september 1994 uppdrog regering-
en åt Boverket att undersöka om den ökade brandsäkerhet som ett obliga-
toriskt krav på brandvarnare skulle medföra kan uppnås genom en ökad
förekomst av frivilligt installerade brandvarnare. Resultatet av detta upp-
drag har nyligen redovisats i en skrivelse till regeringen. I skrivelsen föror-
dar Boverket att det vid nybyggnad skall ställas krav på installation av
nätanslutna brandvarnare. Däremot föreslås inte något obligatorium i fråga
om den befintliga bebyggelsen. Förslaget bereds för närvarande inom
regeringskansliet.
Trots att vi i dag har brandvarnare installerade i betydande delar av bo-
stadsbeståndet är detta enligt utskottets mening inte tillräckligt. Det får
därför förutsättas att regeringen vidtar ytterligare åtgärder i huvudsak
enligt det förslag som nu bereds inom regeringens kansli. Ett tillkännagi-
vande i enlighet med förslagen i motionerna 1994/95:Bo508 (s) och
1994/95:Bo537 (s) kan därför inte anses erforderligt, varför de avstyrks.
Krav på säkerhet vid brunnar
Det är enligt motion 1994/95:Bo528 (s) angeläget att samhället med olika
medel försöker förhindra barnolyckor. Enligt motionen står dock dagvat-
tenbrunnarna fortfarande för alltför många olyckor och olyckstillbud bland
barn. Även om det i dag finns två typer av säkra brunnslock är detta enligt
motionen inte tillräckligt. Också med säkra lock kan slarv eller skador leda
till att brunnar blir oskyddade. Det finns enligt motionen mot bakgrund
härav anledning att överväga införandet av ett nytt regelsystem och att
tillskapa en tillsynsorganisation.
Med anledning av vad som i motionen förordats om krav på säkerhet vid
brunnar vill utskottet anföra följande.
Barn har av naturliga skäl inte samma möjlighet eller förmåga som vux-
na att skydda sig mot skador och olycksfall. Det är enligt utskottets mening
därför särskilt viktigt att åtgärder vidtas för att skydda barn mot de risker
som möter dem i boendemiljön och ute i samhället i övrigt. De risker som
bl.a. brunnar, bassänger och andra sådana anläggningar innebär har mot
bakgrund härav också kommit att uppmärksammas alltmer. Inte minst
gäller detta den potentiella fara som brunnar med bristfälliga säkerhetsan-
ordningar utgör.
I byggreglerna har det sedan lång tid ställts krav på att brunnar och bas-
sänger på tomtmark skall ha ett tillfredsställande skydd mot barnolycksfall.
Fullt ut är dessa regler dock bara tillämpliga vid nybyggnad. Utanför
tomtmark och vid ombyggnad kan kraven hävdas endast i begränsad om-
fattning.
I samband med att den tidigare ordningsstadgan år 1993 ersattes med en
ny ordningslag (1993:1617) uppmärksammades frågan om säkerheten vid
brunnar. I propositionen med förslag till ny ordningslag anfördes sålunda
att det närmast fick anses självklart att vidta de lagstiftningsåtgärder som
var möjliga till skydd mot bl.a. brunnsolyckor. Med hänvisning härtill
fördes det i lagen in allmänna säkerhetskrav på bl.a. brunnar. Kraven kan
hävdas oavsett var en brunn är belägen. Bestämmelserna i ordningslagen -
3 kap. 5 § - innebär att brunnar, bassänger och liknande anläggningar skall
vara försedda med de säkerhetsanordningar som behövs med hänsyn till
deras belägenhet och utförande. En sådan anordning skall vara utformad så
att den ger ett tillräckligt skydd mot olyckor med barn. Ansvarig för att
erforderliga säkerhetsanordningar vidtas är normalt fastighetens ägare. För
tillsynen svarar polisen, som också äger rätt att besluta om de säkerhetsåt-
gärder som skall vidtas vid en särskild anläggning.
Sammanfattningsvis innebär den nuvarande ordningen att allmänna krav
på säkerhet vid brunnar m.m. ställs i ordningslagen. Dessa krav gäller för
alla brunnar. För brunnar på tomtmark gäller dessutom de säkerhetskrav
som ställs upp i Boverkets byggregler. De krav som ställs i ordningslagen
är mer långtgående än de krav som följde av bestämmelserna i den gamla
ordningsstadgan. Det innebär att det i dag finns bättre förutsättningar än
tidigare att hävda kravet på barnsäkerhet för alla brunnar. Med avseende
på att ordningslagen endast varit i kraft sedan den 1 januari 1994 kan det
enligt utskottets mening vara svårt att nu bedöma om dessa regler svarar
mot de mycket höga krav på barnsäkerhet vid brunnar som enligt utskottets
mening bör ställas. Ytterligare erfarenheter av de nya reglerna bör enligt
utskottets mening sålunda vinnas.
Det bör dock noteras att reglerna i sig inte utgör någon garanti för att
barnolycksfall kan undvikas. En ytterligare förutsättning är naturligtvis att
reglerna verkligen efterlevs. Det fordrar bl.a. att de krav som följer av
reglerna är kända för dem som har ansvaret för anläggningarna. Utskottet
har i anslutning härtill noterat att Boverket genom regleringsbrevet för
budgetåret 1995/96 fått i uppdrag att genomföra informationsinsatser vad
gäller barnsäkerhet i det befintliga fastighetsbeståndet. Det får enligt ut-
skottets mening förutsättas att frågor om barnsäkerhet vid brunnar kommer
att uppmärksammas i detta sammanhang.
Med avseende på att ordningslagens bestämmelser om säkerhet vid
brunnar m.m. endast varit i kraft under en relativt kort tid och till de in-
formationsinsatser som Boverket kommer att genomföra bör ytterligare
överväganden i hithörande frågor kunna anstå i avvaktan på att ytterligare
erfarenheter vinns. I den mån motion 1994/95:Bo528 (s) inte kan anses
tillgodosedd med det anförda avstyrks den av utskottet.
Övriga frågor om egenskapskrav
Som ett led i strävan att motverka astma och allergi resp. förbättra folkhäl-
san förs i motionerna 1994/95:Bo504 (kds) yrkande 8 och 1994/95:So484
(kds) yrkande 27 krav på att Sverige inom EU skall verka för strängare
krav på byggnads- och inredningsmaterial.
Det grundläggande EU-direktivet på byggområdet är byggproduktdirek-
tivet. Direktivet omfattar både byggnader och anläggningar och syftar till
att främja och underlätta fri handel med byggprodukter som uppfyller ett
eller flera av de sex väsentliga krav som ställas upp i direktivet. Kraven
avser i huvudsak att värna hälsa och säkerhet. Som en del i det fortsatta
arbetet med byggproduktdirektivet driver Sverige bl.a. frågan om att bygg-
produkter skall förses med tillverkardeklarationer. Om möjligt skall dess-
utom emissioner från farliga ämnen anges. Avsikten är att hela byggnader
härigenom på sikt skall kunna innehållsdeklareras. Det är utskottets be-
dömning att hittillsvarande ståndpunkt står väl i överensstämmelse med
vad som i motionerna 1994/95:Bo504 (kds) yrkande 8 samt
1994/95:So484 (kds) yrkande 27 förordats om Sveriges agerande i EU i
fråga om kraven på byggnadsmaterial m.m. Ett bifall till motionsyrkandena
kan mot bakgrund härav inte anses fylla något reellt syfte, varför de av-
styrks.
En av principerna för ett uthålligt samhälle är enligt motion
1994/95:Jo605 (kds) att bästa tillgängliga teknik skall användas. Med
hänvisning härtill och till behovet av att hushålla med vattenresurserna
föreslås i motionens yrkande 5 att krav på snålspolande toaletter skall
ställas vid ny- och ombyggnad.
Även om vi i Sverige på de flesta orter har god tillgång till bra färskvat-
ten är det naturligtvis viktigt att hushålla med detta vatten. Detta har också
kommit till uttryck i bygglagstiftningen. I lagen (1994:847) om tekniska
egenskapskrav på byggnadsverk stadgas sålunda att byggnadsverk skall
uppfylla väsentliga tekniska egenskapskrav bl.a. i fråga om hushållning
med vatten - 2 §. Varken i lagen eller i de med stöd av lagen utfärdade
byggreglerna har dock föreskrivits vilken eller vilka tekniska lösningar
som skall väljas för att kravet skall anses vara uppfyllt. Utskottet är inte
heller berett att förorda en specifik teknisk lösning i enlighet med motio-
nens förslag. Kravet på hushållning med vatten bör enligt utskottets me-
ning även fortsättningsvis uttryckas som ett funktionskrav. Vad i motion
1994/95:Jo605 (kds) yrkande 5 förordats om krav på snålspolande toalet-
ter vid nybyggnad m.m. avstyrks sålunda.
Källsortering av sopor i hemmen kan enligt motion 1994/95:Jo688 (mp)
yrkande 15 försvåras av utrymmesbrist och av andra praktiska skäl. Enligt
motionen bör därför byggreglerna ses över så att krav ställs på att källsor-
tering skall underlättas vid nybyggnad av bostäder liksom vid uppförande
av skolor, servicehem m.m.
Det har sedan den 1 juli 1992 i byggreglerna ställts krav på att utrymmen
och anordningar för avfallshantering skall vara så utformade att källsorte-
ring av sopor underlättas. I Boverkets byggregler stadgas sålunda att ut-
rymmen för avfallshantering skall vara anpassade såväl till avfallets mängd
och sammansättning som till hanteringssystem och till hur ofta avfallet
hämtas. Utrymmena skall vidare utformas så att olika typer av avfall kan
förvaras och hämtas var för sig. Dessutom skall avfall som kan återvinnas
liksom skrymmande avfall kunna förvaras och tas om hand särskilt. Vad i
motion 1994/95:Jo688 (mp) yrkande 15 förordats är således redan tillgo-
dosett. Motionen avstyrks.
En stor del av energianvändningen går enligt motion 1994/95:N451 (s)
till uppvärmning, ventilation och belysning. Byggreglerna bör enligt mo-
tionens yrkande 8, såvitt nu är i fråga, därför ses över i avsikt att göra
byggnader mer energieffektiva.
Enligt lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk
skall byggnadsverk uppfylla väsentliga tekniska egenskapskrav bl.a. i fråga
om energihushållning och värmeisolering - 2 §. I Boverkets byggregler
stadgas vidare att byggnader skall vara utformade så att energibehovet
begränsas genom låga värmeförluster, effektiv värmeanvändning och
effektiv elanvändning. Kort uttryckt ger sålunda byggreglerna uttryck för
att byggnader skall vara energieffektiva. Vilken konkret nivå detta krav
innebär är naturligtvis beroende av vad som är tekniskt och ekonomiskt
möjligt vid en bestämd tidpunkt. För att kraven skall svara mot en över
tiden rimlig nivå fordras alltså att de anpassas till bl.a. den tekniska ut-
vecklingen. Det är därför nödvändigt att kraven löpande följs upp och ses
över. Det får dock förutsättas att detta görs utan någon riksdagens särskilda
begäran härom. Ansvaret för detta åvilar i första hand regeringen och
Boverket. Ett tillkännagivande om en särskild översyn av kraven på bygg-
naders energieffektivitet kan därmed inte anses erforderligt. Motion
1994/95:N451 (s) yrkande 8, såvitt nu är i fråga, avstyrks.
Plan- och byggfrågor i övrigt
Som ett led i strävandena att återbefolka landsbygden förs i motion
1994/95:Bo523 (c) fram förslag som syftar till att ge plan- och markfrå-
gorna en förstärkt roll i regionalpolitiken. I motionens yrkande 1 begärs ett
riksdagens tillkännagivande om vikten av markanvändningsfrågor och
fastighetsbildning i regionalpolitiken. Framför allt anges detta gälla nöd-
vändigheten av att i översiktsplaner också beakta behovet av markreserver
för företagande och boende i landsbygdsområden. Den kommunala över-
siktsplaneringen bör enligt motionens yrkande 2 dessutom förstärkas ge-
nom att Boverket ges i uppdrag att leda arbete med en mobiliserande
översiktsplanering. Målet bör härvid vara att planeringen skall motverka
funktionsuppdelningar för att i stället skapa sammanhang och integration
av verksamheter som arbete och boende. Slutligen begärs i motionens
yrkande 3 att den hittills förda regionalpolitiken skall utvärderas med
avseende på markanvändningsfrågorna.
Även om det inte primärt kan anses vara en fråga för bostadsutskottet att
bedöma den närmare inriktningen av regionalpolitiken delar utskottet
uppfattningen att den fysiska planeringens roll i regionalpolitiken bör
lyftas fram. Genom en förutseende fysisk planering skapas bl.a. förutsätt-
ningar för att samhällsutbyggnaden skall kunna ske i den takt och i de
former som utvecklingen kräver. Inte minst gäller detta översiktsplanering-
en som anger de övergripande förutsättningarna för bl.a. markanvändning-
en i hela kommunen. Det innebär enligt utskottets mening att regionalpoli-
tiska överväganden måste fullt ut beaktas i planprocessen.
I takt med att erfarenheter vinns av den fysiska planeringen enligt plan-
och bygglagen förbättras och förfinas naturligtvis planinstrumenten. Det
ingår också i Boverkets uppgifter att initiera och stödja utvecklingen av
effektiva och ändamålsenliga besluts- och planeringsprocesser inom den
fysiska planeringen. Verket ger som en del i detta arbete fortlöpande ut
metodsammanställningar m.m. för planeringens genomförande. Samman-
taget finns det enligt utskottets mening sålunda goda förutsättningar för att
den fysiska planeringen skall kunna ges en mera framträdande roll i regio-
nalpolitiken. Detta är dock i lika hög grad en fråga för de regionalpolitiskt
ansvariga som för de planeringsansvariga.
Som framgår av den kortfattade framställningen ovan ger redan dagens
fysiska planering utrymme för ett ökat regionalpolitiskt hänsynstagande. I
takt med att medvetenheten om plan- och markfrågornas betydelse för
regionalpolitiken ökar är det utskottets uppfattning att så också kommer att
ske. Utskottet är mot bakgrund härav inte nu berett ställa sig bakom försla-
gen i motion 1994/95:Bo523 (c).
Fram till nu har männen enligt motion 1994/95:A807 (c) bestämt vilka
områden forskningen skall fokuseras på. Utbildning och forskning måste
därför öka vad gäller kvinnors roll och representation i samband med
stadsplanering och regional planering - yrkande 4. Enligt motionen är
detta nödvändigt för att mäns och kvinnors olika perspektiv skall kunna
komma till uttryck i samhällsplaneringen.
Utskottet delar uppfattningen i motionen om värdet och vikten av att
kvinnors kunskaper och erfarenheter fullt ut tas till vara i samhällsplane-
ringen. En samhällsplanering av god kvalitet förutsätter naturligtvis att
kvinnors och mäns behov och krav ges samma tyngd och att planeringen
inte sker enbart utifrån ett manligt eller kvinnligt perspektiv. Ansvaret för
att så blir fallet åvilar alla dem som deltar i planprocessen. För att de skall
kunna ta detta ansvar fordras bl.a. att utbildningen och forskningen i
planfrågor ges en utformning och inriktning som inte sätter det ena per-
spektivet före det andra. Det får enligt utskottets mening förutsättas att så
också är fallet. Ett allmänt uttalande om kvinnors roll i samhällsplanering-
en i enlighet med förslaget i motion 1994/95:A807 (c) yrkande 4 torde
därmed inte vara erforderligt. Motionen avstyrks.
Dagens lagstiftning medför enligt motion 1994/95:Bo411 (m) yrkande 2
stora svårigheter för de boende längs våra kuster att bidra till en levande
skärgård. Förbudet mot strandnära bebyggelse har gjort det svårt att ut-
veckla boendet liksom annan verksamhet. En ökad möjlighet att bygga
strandnära skulle enligt motionen skapa bättre förutsättningar att hålla
landskapet levande genom ett ökat befolkningsunderlag för handel och
offentlig service. Det generella förbudet mot strandnära bebyggelse anges
dessutom ha pressat upp priserna på hus i dessa lägen till nivåer som gör
att endast ett fåtal har möjlighet att bo här. För att komma till rätta med
detta förordas i motionens yrkande 2 att det skall införas en generell rätt att
bebygga sin mark nära stränder och vattendrag. Om det kan motiveras med
hänsyn till känsligt djur- och växtliv eller för att garantera allmänhetens
tillgång till bad och friluftsliv skall dock en kommun kunna begränsa
denna rätt. Det föreslås ske genom antagande av detaljplan.
Även i motion 1994/95:Jo238 (m) yrkande 27, såvitt nu är i fråga, före-
slås att förbudet att bygga i strandnära områden skall ses över i syfte att
underlätta för människor att bygga längs fler kust- och strandområden.
Den fråga som utskottet närmast har att överväga är huruvida strand-
skyddet fortsättningsvis bör hävdas inom ramen för plan- och bygglagen
och i vilken ordning detta i så fall bör ske. Strandskyddets utformning som
sådant är en fråga som det närmast får anses tillkomma jordbruksutskottet
att behandla.
Enligt vad utskottet erfarit kommer frågan om strandskyddet att behand-
las av Miljöbalksutredningen i anslutning till utredningens överväganden
avseende naturvårdslagens inlemmande i miljöbalken. Enligt utskottets
mening bör ytterligare överväganden om i vilken ordning strandskyddet
skall hävdas anstå i avvaktan härpå. Motionerna 1994/95:Bo411 (m) yr-
kande 2 samt 1994/95:Jo238 (m) yrkande 27, såvitt nu är i fråga, avstyrks.
Enligt motion 1994/95:Bo531 (v) kan de ändringar av plan- och byggla-
gen som trätt i kraft den 1 juli 1995 i huvudsak godtas. Enligt motionen
bör dock lagstiftningen i några delar justeras. Det gäller hyresgästinflytan-
det vid ombyggnad som helt försvunnit i det nya systemet och därför måste
återinföras - yrkande 1. Det anges vidare gälla byggnadsnämndens roll vid
prövning och kontroll som blivit alltför svag och därför måste förstärkas
genom att nämnden ges möjlighet att vara kontrollansvarig vid byggnation
- yrkande 2. Dessutom förordas att den nuvarande uppdelningen i en plan-
och bygglag och en lag om tekniska egenskapskrav på byggnader skall
upphöra och att bestämmelserna skall sammanföras i PBL i samband med
att en innehållsmässig översyn görs av lagen - yrkande 4.
Utskottet delar motionärernas uppfattning om att hyresgästinflytandet
vid ombyggnad måste förstärkas. Det visar inte minst den kritik som under
senare tid riktats mot vissa fastighetsägare i samband med ombyggnad av
hyreshus. Bl.a. har det hävdats att det statliga stödet till ombyggnad har
medverkat till onödigt omfattande ombyggnadsåtgärder eller till åtgärder
som inte är motiverade av boendehänsyn.
Mot bakgrund av denna kritik har regeringen den 19 oktober 1995 upp-
dragit åt Boverket att skyndsamt utreda förutsättningarna för att i det stat-
liga stödet för ombyggnad återinföra ett skydd för hyresgäster mot sådana
ombyggnadsåtgärder som inte är motiverade av boendehänsyn. Verket
skall enligt uppdraget presentera lämpliga alternativ till ett sådant skydd -
ett skydd som ger hyresgästerna ett reellt inflytande utan att det kommer i
konflikt med fastighetsägarens lagliga skyldigheter att underhålla fastighe-
ten eller i övrigt hindrar åtgärder som är nödvändiga med hänsyn till husets
goda bestånd. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 30
november 1995.
I den tidigare i år påbörjade översynen av vissa delar av hyreslagstift-
ningen ingår dessutom att den särskilde utredaren skall se över hyresgäs-
ternas inflytande vid ombyggnad. Enligt direktiven skall utredaren lämna
förslag till sådan reglering i hyreslagen eller hyresförhandlingslagen som
innebär att hyresgästerna, såväl enskilt som kollektivt förhandlande, åter
får ett verkligt inflytande över upprustning och ombyggnad av lägenheter-
na och de gemensamma delarna av fastigheten. Utredningsarbetet i denna
del skall vara avslutat före utgången av november månad 1995.
Som framgår av redovisningen ovan pågår på två håll ett arbete som
syftar till att stärka hyresgästernas inflytande vid ombyggnad. I båda fallen
skall dessutom resultatet av övervägandena presenteras redan under no-
vember månad i år. Det får enligt utskottets mening förutsättas att rege-
ringen därefter skyndsamt för riksdagen lägger fram förslag i frågan. Bo-
stadsutskottet och riksdagen kommer då att få ta ställning till ett förslag i
enlighet med vad som i motion 1994/95:Bo531 (v) yrkande 1 förordats
utan någon riksdagens ytterligare åtgärd. Motionen avstyrks.
Förslaget i motion 1994/95:Bo531 (v) yrkande 2 om rätt för byggnads-
nämnden att vara kvalitetsansvarig vid byggnation synes närmast baseras
på en oro för att det i små kommuner kan komma att bli svårt att finna en
behörig kvalitetsansvarig. Utskottet vill i anslutning härtill erinra om att
systemet med kvalitetsansvarig endast varit i kraft några månader. Det är
därför svårt att i dag överblicka i vilken omfattning det kommer att finnas
behöriga kvalitetsansvariga att tillgå i landets olika delar. Enligt utskottets
mening bör ytterligare erfarenheter vinnas av den nya ordningen innan
ändringar i den övervägs. Motionen avstyrks sålunda.
Utskottet är inte heller berett ställa sig bakom förslaget i motion
1994/95:Bo531 (v) yrkande 4 om egenskapskravens återinförande i PBL.
Det avgörande bör enligt utskottets mening vara att lagstiftningen leder till
att det byggs sunda bostäder av god kvalitet och inte om den ges den ena
eller andra lagtekniska utformningen. Motionen avstyrks i nu aktuell del.
Dåliga insikter i arbetsmiljöns betydelse har enligt motion
1994/95:Bo534 (s) vid många tillfällen påverkat arbetstagarna under lång
tid efter det att en arbetslokal stått färdig. Enligt motionen kan detta bero
på bristande kunskaper i arbetsmiljöfrågor hos arkitekter och projektörer.
Ett sätt att komma till rätta med detta är enligt motionen att förbättra ut-
bildningen för berörda grupper. Ett ytterligare sätt anges vara att förtydliga
skyldigheten till samverkan i byggprocessen. Inte minst gäller det Yrkesin-
spektionens medverkan för att få till stånd en god arbetsmiljö. Genom att i
framtiden bättre ta till vara de synpunkter som Yrkesinspektionen för fram
kan olämpliga arbetsmiljöer undvikas.
Som en del i strävandena att komma till rätta med problemen med sjuka
hus infördes det fr.o.m. år 1991 ett system med samråd mellan de i bygg-
processen inblandade. När en bygganmälan inkommit skall sålunda bygg-
nadsnämnden, om det inte är uppenbart onödigt, skyndsamt kalla till
byggsamråd. Till detta samråd skall kallas byggherren, den kvali-
tetsansvarige och andra som bestäms av nämnden. Vid behov skall dess-
utom Yrkesinspektionen kallas - 9 kap. 7 § PBL. I de fall ett projekt inne-
håller arbetslokaler av någon omfattning kommer sålunda Yrkesinspektio-
nen att kallas till byggsamrådet. Inspektionen ges därmed tillfälle att i
dessa fall lämna synpunkter på sådana förhållanden som påverkar ar-
betsmiljön. Vad i motion 1994/95:Bo534 (s) förordats får sålunda anses i
allt väsentligt tillgodosett redan genom dagens lagstiftning. Motionen
avstyrks med hänvisning härtill.
Tack vare det arbete som utförts under de senaste åren med Östersjövi-
sionen och den nationella visionen Sverige år 2009 har Sverige enligt
motion 1994/95:Bo540 (c) fått en "flygande start" i EU:s arbete med fy-
sisk planering och regional utveckling. Enligt motionen talar mycket för att
EU under de närmaste åren kommer att öka insatserna på planeringsområ-
det. Sverige bör därför aktivt delta i och påverka den processen - yrkande
6.
Vi har i Sverige en jämfört med många andra länder lång tradition när
det gäller fysisk planering. Det framstår enligt utskottets mening mot bak-
grund härav som naturligt att de kunskaper och erfarenheter som detta gett
också används i det internationella arbetet med planeringsfrågor. Utskottet
har inte heller underlag för annan bedömning än att så också sker och
kommer att ske framöver. Som framhålls i motionen har Sverige redan
under sin första tid som medlem i EU tagit aktiv del i EU:s arbete med
dessa frågor. Ett tillkännagivande i enlighet med förslaget i motion
1994/95:Bo540 (c) yrkande 6 om att Sveriges arbete med internationella
planeringsfrågor skall ges hög prioritet kan enligt utskottets mening där-
med inte anses erforderligt. Motionen avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande förtydliganden och analyser
att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo13 yrkandena 2-4,
res. 1 (m)
2. beträffande förtydligande av 1 kap. 1 § PBL
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo12 yrkande 2 och
1994/95:Bo16 yrkande 1, båda i motsvarande del,
res. 2 (v, mp)
3. beträffande ekonomiska satsningar och
kompetensutveckling
att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo16 yrkande 6,
4. beträffande förslag till vissa ändringar i PBL
att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo540 yrkande 1,
res. 3 (c)
5. beträffande överprövning av beslut i plan- och
byggärenden
att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo540 yrkande 2,
res. 4 (c)
6. beträffande länsstyrelsens roll
att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo12 yrkande 1,
7. beträffande översyn av viss följdlagstiftning
att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo12 yrkande 6,
res. 5 (v)
8. beträffande lydelsen av 2 kap. 2 § PBL
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo12 yrkandena 3 och 4 samt
1994/95:Bo16 yrkandena 3 och 4, samtliga yrkanden i motsvarande
del,
res. 6 (v, mp)
9. beträffande frivilliga och alternativa översiktsplaner
att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo13 yrkande 1 i motsvarande
del,
res. 7 (m)
10. beträffande lydelsen av 4 kap. 1 § PBL
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo12 yrkande 5 och
1994/95:Bo16 yrkande 5, båda i motsvarande del,
res. 8 (v, mp)
11. beträffande förändringar av lovplikten
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo13 yrkande 1 i motsvaran-
de del och 1994/95:Bo14 yrkande 2,
res. 9 (m)
res. 10 (c)
12. beträffande kretsen av de samrådsberättigade
att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo11 yrkande 1,
res. 11 (fp, mp)
13. beträffande tillvaratagande av barns intressen i
planeringen
15. beträffande prövningen av översiktsplanens aktualitet
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo13 yrkande 5 och
1994/95:Bo14 yrkande 1, det förstnämnda yrkandet i motsvarande del,
res. 14 (m)
16. beträffande kravet på miljökonsekvensbeskrivningar
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo11 yrkande 2 och
1994/95:Bo13 yrkande 8,
res. 15 (m)
17. beträffande regleringen av parker och grönområden
att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo13 yrkande 6 i motsvarande
del,
res. 16 (m)
18. beträffande kompensationsåtgärder vid naturskador
att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo15 yrkande 1,
res. 17 (kds)
19. beträffande skyddsinstitut för viktiga grönstrukturer
att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo15 yrkande 2,
res. 18 (fp, kds)
20. beträffande nedlagda åkrar som grönområden
att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo402,
21. beträffande tillgängligheten i den fysiska miljön
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Bo11 yrkande 3,
1994/95:Bo12 yrkandena 7-9, 1994/95:Bo15 yrkandena 3 och 4,
1994/95:Bo16 yrkande 7, 1994/95:Bo532, 1994/95:K216 yrkande 3,
1994/95:So222 yrkande 3 samt 1994/95:So294 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
22. beträffande rivningsplan vid utrivning
att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo12 yrkande 10,
res. 19 (v, mp)
23. beträffande hanteringen av rivningsmaterial och
rivningsavfall
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo11 yrkande 4,
1994/95:Bo13 yrkande 7 och 1994/95:Bo15 yrkande 5,
res. 20 (m, c, fp, mp, kds)
24. beträffande gränsdragningen mellan rivnings- och producen-
tansvaret
att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo16 yrkande 2,
res. 21 (mp)
25. beträffande bättre regionplanering
att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo14 yrkande 3,
res. 22 (c)
26. beträffande regeringsförslaget till lag om ändring i PBL i
vad det avser 1 kap. 1 §, 2 kap. 2 och 4 §§, 4 kap. 1 § och 14 §§ samt
5 kap. 18 § och regeringsförslaget till lag om ändring i NRL
att riksdagen antar de i propositionen intagna och som bilaga 1 till
detta betänkande fogade förslagen samt avslår motionerna
1994/95:Bo12 yrkandena 2-5, 1994/95:Bo13 yrkandena 5 och 6,
1994/95:Bo16 yrkandena 1 samt 3-5 samtliga motionsyrkanden i mot-
svarande del,
res. 23 (m) - villk. mom. 15 och 17
res. 24 (v, mp) - villk. mom. 2, 8 och 10
27. beträffande lagförslagen i övrigt
att riksdagen antar de i propositionen intagna, och som bilaga 1 till
detta betänkande fogade, förslagen i vad de inte behandlats under mo-
ment 26 ovan,
a. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),
b. lag om ändring i lagen (1987:12) om hushållning med naturre-
surser m.m.,
c. lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822),
28. beträffande möjligheten att i detaljplan precisera handelsända-
målet
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Bo511 som sin me-
ning ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. 25 (m, c, fp, kds)
29. beträffande information om planändringar
att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo527,
30. beträffande bygglov för tillfällig åtgärd
att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo505,
31. beträffande bygglov för jord- och skogsbrukets
ekonomibyggnader
att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo507,
32. beträffande bygglovsprövningen av vindkraftverk
att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo525,
res. 26 (c)
33. beträffande tillfälligt bygglov för vindkraftverk
att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo530,
res. 27 (c, mp)
34. beträffande byggande på landsbygden
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo238 yrkande 27, i motsvarande
del,
res. 28 (m)
35. beträffande kvalitetsdeklaration av bostäder
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Bo504 yrkande
13, 1994/95:Bo514, 1994/95:Bo524 yrkande 1, detta yrkande i motsva-
rande del, 1994/95:A807 yrkande 5 och 1994/95:So484 yrkande 32
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
36. beträffande producentansvar för byggprodukter
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo215 yrkande 2 och
1994/95:Bo524 yrkande 1 detta yrkande i motsvarande del,
37. beträffande krav på vedeldning
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo205 yrkande 1,
1994/95:Bo504 yrkande 16, 1994/95:So484 yrkande 35 och
1994/95:So500 yrkande 10,
38. beträffande brandvarnare
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo508 och 1994/95:Bo537,
39. beträffande krav på säkerhet vid brunnar
att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo528,
40. beträffande Sveriges agerande i EU
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo504 yrkande 8 och
1994/95:So484 yrkande 27,
res. 29 (c, fp, mp, kds)
41. beträffande krav på snålspolande toaletter
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo605 yrkande 5,
res. 30 (kds)
42. beträffande källsortering av sopor
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo688 yrkande 15,
43. beträffande byggnaders energieffektivitet
att riksdagen avslår motion 1994/95:N451 yrkande 8, i motsvarande
del,
44. beträffande den fysiska planeringens roll i
regionalpolitiken
att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo523,
res. 31 (c)
45. beträffande kvinnors roll i samhällsplaneringen
att riksdagen avslår motion 1994/95:A807 yrkande 4,
res. 32 (c)
46. beträffande strandnära bebyggelse
att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo411 yrkande 2 och
1994/95:Jo238 yrkande 27, det sistnämnda motionsyrkandet i motsva-
rande del,
res. 33 (m)
47. beträffande hyresgästinflytande vid ombyggnad
att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo531 yrkande 1,
48. beträffande rätt för byggnadsnämnden att vara
kvalitetsansvarig
att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo531 yrkande 2,
49. beträffande egenskapskravens återinförande i PBL
att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo531 yrkande 4,
res. 34 (v, mp)
50. beträffande byggsamråd
att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo534,
51. beträffande Sveriges arbete med internationella
planeringsfrågor
att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo540 yrkande 6.
res. 35 (c)
Stockholm den 9 november 1995
På bostadsutskottets vägnar
Lennart Nilsson
I beslutet har deltagit: Lennart Nilsson (s), Rune
Evensson (s), Bengt-Ola Ryttar (s), Sten
Andersson (m), Marianne Carlström (s), Rigmor
Ahlstedt (c), Lars Stjernkvist (s), Stig Grauers
(m), Erling Bager (fp), Lena Larsson (s), Owe
Hellberg (v), Lilian Virgin (s), Inga Berggren (m),
Per Lager (mp), Ulf Björklund (kds), Carina
Moberg (s) och Ulla Löfgren (m).
Reservationer
1. Förtydliganden och analyser (mom. 1)
Sten Andersson (m), Stig Grauers (m), Inga Berggren (m) och Ulla Löf-
gren (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med "Utskottet
noterar" och slutar med "avstyrker motionsyrkandena" bort ha följande
lydelse:
Som anförs i motion 1994/95:Bo13 (m) är den fysiska planeringen i
första hand ett kommunalt ansvar. Mot bakgrund av denna omständighet är
det viktigt att lagstiftningen är tydlig och förutsebar så att tolkningar på
den kommunala nivån inte leder till detaljstyrning av den fysiska plane-
ringen.
Utskottet vill erinra om att bl.a. Statens naturvårdsverk och Boverket an-
ser att de frågor om hur de allmänna intressena skall manifesteras i PBL
behöver tydliggöras och samordnas med hushållningsreglerna i en framtida
miljöbalk.
Vidare bör, som framhålls i motionen, de ekonomiska konsekvenserna
av förslagen i propositionen analyseras. Enligt utskottets mening saknas i
propositionen en sådan analys. Det kan på goda grunder ifrågasättas om ett
genomförande av regeringens förslag inte kommer att leda till ökade
kommunala utgifter. Utskottet ställer sig tveksamt till regeringens påståen-
de (prop. s. 108) att de ökade anspråk som, vid ett bifall till propositionen,
ställs på den översiktliga planeringen kommer att kunna rymmas inom
ramen för oförändrade kommunala resurser även om kommunernas me-
todutveckling med användande av ADB-teknik utvecklas.
Det är också viktigt att analyser görs av hur regeringsförslaget påverkar
hushållens ekonomi.
Vad utskottet nu redovisat om vissa förtydliganden samt om analyser av
den kommunala ekonomin och av hushållens ekonomi innebär en anslut-
ning till yrkandena 2-4 i motionen. Regeringen bör i dessa delar återkom-
ma till riksdagen i ärendet. Detta bör riksdagen som sin mening ge rege-
ringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande förtydliganden och analyser
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Bo13 yrkandena
2-4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Förtydligande av 1 kap. 1 § PBL (mom. 2)
Owe Hellberg (v) och Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med "Det nu "
och slutar med "1 § PBL" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar förslaget i Vänsterpartiets partimotion 1994/95:Bo12 yr-
kande 2 och i motion 1994/95:Bo16 (mp) yrkande 1 om att orden "en
långsiktigt hållbar livsmiljö" 1 kap. 1 § PBL ersätts med orden "ett ekolo-
giskt hållbart samhälle". En sådan förändring av lagrummet skulle innebä-
ra att det klargjordes att en självklar utgångspunkt för den fysiska plane-
ringen är ett ekologiskt synsätt.
I bilaga 3 till detta betänkande förs fram ett förslag till lydelse av lag-
rummet i enlighet med motionärernas förslag.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande förtydligande av 1 kap. 1 § PBL
att riksdagen bifaller motionerna 1994/95:Bo12 yrkande 2 och
1994/95:Bo16 yrkande 1 båda i motsvarande del,
3. FörslaEkonomiska satsningar och kompetensutveckling till
vissa ändringar i PBL (mom. 4)
Rigmor Ahlstedt (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med "De delar"
och slutar med "bygglagen avstyrks" bort ha följande lydelse
Utskottet delar uppfattningen i motion 1994/95:Bo540 (c) om att plan-
frågorna under den förra regeringen - fyrklöverregeringen - fick en mera
offensiv behandling än under 1980-talet. Tyvärr hann den förra regeringen
inte fullt ut fullfölja det mycket ambitiösa utredningsarbetet med en för-
ändring bl.a. av PBL.
Det måste konstateras att regeringsskiftet inneburit en tempoförlust be-
träffande reformeringen av planarbetet.
Utskottet anser det nödvändigt och välmotiverat att riksdagen genom en
anslutning till motionens yrkande 1 begär att förslag skyndsamt läggs fram
också till sådana övriga ändringar i PBL som varit föremål för övervägan-
den i PBL-utredningar men som ännu inte förelagts riksdagen.
Vad nu anförts bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande förslag till vissa ändringar i PBL
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Bo540 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Överprövning av beslut i plan- och byggärenden (mom. 5)
Rigmor Ahlstedt (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med "Vad i" och
slutar med "och byggärenden" bort ha följande lydelse:
Det är inte acceptabelt att endast vissa delar av Plan- och byggutred-
ningens delbetänkande 3 remitterats medan vissa andra - bl.a. instansord-
ningen i plan- och byggärenden - inte omfattas av remissen. Denna fråga
har bl.a. att göra med möjligheterna att avlasta regeringskansliet vissa
besvärsärenden.
Utskottet finner det väsentligt att även frågan om instansordningen
skyndsamt underställs centrala myndigheter, kommuner, organisationer
och andra som har ett intresse i frågan.
Vad nu anförts bör riksdagen med anledning av motion 1994/95:Bo540
(c) yrkande 2 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande överprövning av beslut i plan- och byggärenden
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:540 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Översyn av viss följdlagstiftning (mom. 7)
Owe Hellberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med "Enligt
utskottets" och slutar med "bör avstyrkas" bort ha följande lydelse:
Den ökade ambition regeringen eftersträvar beträffande den fysiska pla-
neringen genom de ändringar i PBL som förelagts riksdagen bör följas upp
med en översyn av lagen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk,
BVL, och förordningen om tekniska egenskapskrav, BFV. Dessa båda styr
byggandet och därmed också den miljöpåverkan som byggandet innebär.
Det får anses både naturligt och välmotiverat med en översyn också av
BVL och BVF i avsikt att bringa dem i överensstämmelse med det delvis
nya innehållet i PBL.
Utskottet ansluter sig till yrkande 6 i motionen och förordar ett riksda-
gens tillkännagivande i frågan till regeringen.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande översyn av viss följdlagstiftning
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Bo12 yrkande 6
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Lydelsen av 2 kap. 2 § PBL (mom. 8)
Owe Hellberg (v) och Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med
"Regeringens förslag" och slutar med "2 § PBL" bort ha följande lydelse:
Som framgått ovan innebär förslagen i Vänsterpartiets partimotion
1994/95:Bo12 yrkandena 3 och 4 och i motion 1994/95:Bo16 (mp) yrkan-
dena 3 och 4 sammantaget följande.
I 2 kap. 2 § PBL föreslås orden "med beaktande av natur- och kulturvär-
den" ersättas av orden "med utgångspunkt från natur- och kulturvärden".
Vidare föreslås att ett tillägg av lydelse "Bebyggelsestrukturen skall ut-
vecklas inom ramen för de av riksdagen antagna miljömålen" införs i
lagrummet. Slutligen föreslås riksdagen förtydliga uttrycket "goda miljö-
förhållanden".
Med anledning av regeringens förslag och förslagen i motionerna vill
utskottet anföra följande. Att regeringen motivledes föreslår att lagrummet
skall ge uttryck för att en grundläggande utgångspunkt skall vara att plan-
läggningen enligt PBL skall ske med beaktande av natur- och kulturvärden
är i och för sig att hälsa med tillfredsställelse. Ännu bättre hade varit att -
som motionärerna föreslår - skriva in en med detta uttryck likvärdig for-
mulering i lagtexten. Missförstånd och tvekan om riksdagens avsikt med
lagändringen skulle undanröjas. De miljömässiga värdena skulle lyftas
fram och, i förening med den förändring utskottet ovan förordat i 1 kap.
1 § PBL skulle klarhet vinnas om att i PBL nu definitivt skrivs in krav på
ökad miljöhänsyn i den fysiska planeringen.
Vad utskottet nu anfört innebär alltså en anslutning till de ovan nämnda
motionsyrkandena från (v) och (mp).
I bilaga 3 till detta betänkande har 2 kap. 2 § PBL givits en formulering i
huvudsak enligt motionärernas förslag.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande lydelsen av 2 kap. 2 § PBL
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Bo12 yrkan-
dena 3 och 4 samt 1994/95:Bo16 yrkandena 3 och 4 samtliga yr-
kanden i motsvarande del beslutar att lagrummet skall ges den ly-
delse som förordas i motionerna,
7. Frivilliga och alternativa översiktsplaner (mom. 9)
Sten Andersson (m), Stig Grauers (m), Inga Berggren (m) och Ulla Löf-
gren (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med
"Översiktsplanens grundläggande" och slutar med "alternativa översikts-
planer" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motion 1994/95:Bo13 (m) om att över-
siktsplanen bör utformas så att flera utvecklingsalternativ skisseras. Häri-
genom undviks olyckliga låsningar i felaktiga planer. Utskottet anser att
flera alternativ stärker möjligheterna att ta berättigade miljöhänsyn.
Vad nu anförts är delvis en anslutning till yrkandet 1 i motionen. Riks-
dagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad nu anförts.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande frivilliga och alternativa översiktsplaner
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Bo13 yrkande 1 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad ut-
skottet anfört,
8. Lydelsen av 4 kap. 1 § PBL (mom. 10)
Owe Hellberg (v) och Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar med "Enligt
utskottets" och slutar med "4 kap. 1 § PBL" bort ha följande lydelse:
Det förslag till ändring av 4 kap. 1 § första stycket första meningen PBL
som förordas i Vänsterpartiets partimotion 1994/95:Bo12 yrkande 5 och i
motion 1994/95:Bo16 (mp) yrkande 5 skall ses i förening med förslagen
till förändringar i 1 kap. 1 § och i 2 kap. 2 § i samma motioner. Dessa, som
utskottet behandlar ovan, ger uttryck för en ambition att ge PBL en klar
miljöprofil. Denna önskan är också utgångspunkt för den i motionerna
förordade ändringen av 4 kap. 1 § första stycket första meningen. Denna
bör enligt motionärernas mening lyda: "Översiktsplanen skall redovisa
miljöförhållandena i kommunen, allmänna intressen enligt 2 kap. plan-
och bygglagen samt konsekvenserna av stora planerade förändringar i
användningen av mark och vatten".
I bilaga 3 lämnas ett förslag av nu angiven lydelse.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande lydelsen av 4 kap. 1 § PBL
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Bo12 yrkande
5 och 1994/95:Bo16 yrkande 5, båda yrkandena i motsvarande del,
beslutar att lagrummet skall ges den lydelse som utskottet ovan
förordat,
9. Förändringar av lovplikten (mom. 11)
Sten Andersson (m), Stig Grauers (m), Inga Berggren (m) och Ulla Löf-
gren (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar med "Något
ställningstagande" och slutar med "bör avslås" bort ha följande lydelse:
Vid tillkomsten av PBL i mitten av 1980-talet uttalade riksdagen på för-
slag av bostadsutskottet att översiktplanen inte hade bindande verkan och
att den inte kunde åberopas när fråga var om bygglov för viss åtgärd. Nå-
gon förändring av planens status härvidlag föreslås inte i propositionen.
Som anförs i motion 1994/95:Bo13 (m) skall även framgent regleringen
av byggandet ske i form av detaljplaner. Dock bör det också liksom f.n.
vara möjligt att i områdesbestämmelser i vissa fall reglera lovpliktens
omfattning.
För att tvekan inte skall råda härom i de fortsatta övervägandena bör
riksdagen som sin mening ge regeringen detta till känna.
Förslaget i motion 1994/95:Bo14 (c) yrkande 2 är inte förenligt med vad
nu anförts. Detta avstyrks därför.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande förändringar av lovplikten
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Bo13 yrkande 1 i
motsvarande del och med avslag på motion 1994/95:Bo14 yrkande
2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Förändringar av lovplikten (mom. 11)
Rigmor Ahlstedt (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar med "Något
ställningstagande" och slutar med "bör avslås" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motion 1994/95:Bo14 (c) om att
lovplikten utanför detaljplanelagda områden bör kunna regleras i över-
siktsplan sedan den generella lovplikten sänkts avsevärt. Plan- och byggut-
redningen gav uttryck för en liknande uppfattning. Riksdagen bör genom
en anslutning till motionsförslaget försäkra sig om att regeringen för riks-
dagen kommer att presentera ett förslag med denna innebörd.
Vad nu anförts är oförenligt med förslaget i motion 1994/95:Bo13 (m)
yrkande 1 i motsvarande del.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande förändringar av lovplikten
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Bo14 yrkande 2
och med avslag på motion 1994/95:Bo13 yrkande 1, detta yrkande i
motsvarande del, som sin mening ger regeringen till känna vad ut-
skottet anfört,
11. Kretsen av de samrådsberättigade (mom. 12)
Erling Bager (fp) och Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som börjar med
"Propositionens förslag" och på s. 28 slutar med "avstyrks därför" bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar regeringens uppfattning om att medborgarnas inflytande
över planeringen enligt PBL är viktig. Mot bakgrund av att ändringarna går
ut på att öka miljöhänsynen vid planeringen anser utskottet, liksom motio-
närerna i motion 1994/95:Bo11 (fp), att det tydligt bör anges i de motiv
som vägleder lagstiftningen att miljögrupper och Naturvårdsföreningen
samt andra grupper med ett väsentligt intresse av planförslaget skall ingå i
samrådskretsen. Utskottet behandlar nedan och betonar vikten av att också
handikapporganisationerna ingår i samrådskretsen.
Vad nu förordats innebär en anslutning till yrkandet 1 i (fp)-motionen.
Vad i motionen föreslagits får närmare betraktas som motiv till 4 kap. 3 §
PBL.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande kretsen av de samrådsberättigade
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Bo11 yrkande 1 beslu-
tar att de motiv som skall vägleda tillämpningen av 4 kap. 3 § PBL
skall utformas enligt vad utskottet ovan förordat,
12. Tillvaratagande av barns intressen i planeringen
(mom. 13)
Rigmor Ahlstedt (c), Owe Hellberg (v) och Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 28 som börjar med "Utskottet
anser det" och slutar med "vid planeringen" bort ha följande lydelse:
Som anförs i motionen visar en internationell jämförelse mellan fem
länder att vårt land inte är särskilt framstående när det gäller att ta tillvar
barns intressen i den fysiska planeringen. Motionärerna aktualiserar en del
frågor i sammanhanget såsom:
Hur påverkas barns miljö av åtgärder som förtätning av bebyggelse,
minskade resurser för anläggning, underhåll och skötsel av friytor och
grönområden? Vem tar tillvara barnens intressen i arbetet med översikts-
planer och detaljplaner? Barns synpunkter bör komma fram även i de här
sammanhangen, för
- barnen har kunskap om sin egen miljö
- barnen har rätt till inflytande enligt barnkonventionen
- barn är goda observatörer, miljöorienterade och medvetna om omgiv-
ningen
- barn behöver tränas i demokrati och medborgarskap.
I Norge har man kommit långt på det här området. De rikspolitiska rikt-
linjerna säger att kommunerna skall lägga upp planeringsarbetet, så att
barns och ungas synpunkter kommer fram och att de själva får chansen att
delta. En följd av detta är att staten ålagt kommunerna att utse en särskild
tjänsteman som skall tillvarata barnens intressen i "bygningsrådet", vår
motsvarighet till byggnadsnämnden.
PBL bör ses över i avsikt att stärka barns intressen i den fysiska plane-
ringen. Därvid bör övervägas den i Norge tillämpade ordningen.
Vad nu anförts innebär en anslutning till motion 1994/95:Bo544 (c, v,
mp).
Riksdagen bör med anledning av motionen som sin mening ge regering-
en till känna vad nu anförts.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande tillvaratagande av barns intressen i planeringen
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Bo544 som sin sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Handikapprörelsens inflytande (mom. 14)
Rigmor Ahlstedt (c), Erling Bager (fp) och Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 28 som börjar med "Utskottet
anser liksom" och slutar med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse:
Att samrådet beträffande den fysiska planeringen fördjupas och att de
som har ett intresse av denna ges reella möjligheter att på ett tidigt stadium
i planprocessen delta är av yttersta vikt. En ökad delaktighet torde många
gånger vara den bästa förutsättningen för att skapa en progressiv och mo-
dern plan. Att inte minst de handikappade och deras organisationer kan
tillföra planarbetet kunskap och ideer och därmed inte sällan undvika
ofruktbara låsningar är givet. Utskottet har tidigare uttalat att det är bety-
delsefullt att ta till vara denna kunskap. Riksdagen bör nu med en anslut-
ning till motionerna 1994/95:So224 (mp) yrkande 5 och 1994/95:So294
(c) yrkande 4 som sin mening ge regeringen detta till känna. Regeringen
bör för riksdagen lägga fram de lagförslag m.m. som kan anses erforderli-
ga för att uppnå det av motionärerna eftersträvade syftet.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande handikapprörelsens inflytande
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So224 yrkande
5 och 1994/95:So294 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
14. Prövningen av översiktsplanens aktualitet (mom. 15)
Sten Andersson (m), Stig Grauers (m), Inga Berggren (m) och Ulla Löf-
gren (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med "Enligt
utskottets" och slutar med "översiktsplanens aktualitet" bort ha följande
lydelse:
Som anförs i motion 1994/95:Bo13 (m) måste kommunerna tilltros för-
mågan att själva avgöra hur man vill utforma arbetet med översiktsplaner-
na. Detta innebär bl.a. att skäl saknas att i PBL ta in regler om att kom-
munfullmäktige minst en gång under mandattiden skall ta ställning till
översiktsplanens aktualitet.
Ett genomförande av ett sådant krav leder endast till ökade utgifter för
kommuner där behovet av justeringar av översiktsplanerna är litet.
Med det anförda avstyrker utskottet regeringens förslag om en ny 14 §
till 4 kap. PBL. Även motion 1994/95:Bo14 (c) yrkande 1 avstyrks då inte
heller detta förslag är förenligt med förslaget i den ovannämnda (m)-
motionen. Lagförslaget som sådant behandlar utskottet i bilaga 2 nedan.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande prövningen av översiktsplanens aktualitet
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Bo13 yrkande 5 i
motsvarande del och med avslag på motion 1994/95:Bo14 yrkande
1 inte antar i propositionen intaget förslag till 4 kap. 14 § om änd-
ring i plan- och bygglagen (1987:10)
15. Kravet på miljökonsekvensbeskrivningar (mom. 16)
Sten Andersson (m), Stig Grauers (m), Inga Berggren (m) och Ulla Löf-
gren (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 30 som börjar med
"Regeringens val" och på s. 31 slutar med "Regeringsförslaget tillstyrks"
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser det viktigt att kravet på miljökonsekvensbeskrivningar
ges en mer framskjuten plats när detaljplaner upprättas. Att göra en MKB
är många gånger både tidsödande och kostsamt. Eftersom fastighetsägaren
har ansvaret för att en beskrivning kommer till stånd och ges det innehåll
lagstiftaren åsyftat är det viktigt att rättssäkerheten för fastighetsägaren
garanteras. Som anförs i motionen är det bl.a. därför nödvändigt att be-
greppet "betydande påverkan" förtydligas. Särskilt viktigt är ett förtydli-
gande eftersom detaljplanebeslutet kan komma att upphävas om beskriv-
ningen inte görs eller om den är alltför bristfällig.
Med det nu anförda tillstyrker utskottet yrkande 8 i motionen om ett till-
kännagivande i frågan. I motion 1994/95:Bo11 (fp) yrkande 2 föreslås att
miljökonsekvensbeskrivningar skall ges en vidare användning än vad
regeringen nu föreslår. Detta förslag avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande kravet på miljökonsekvensbeskrivningar
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Bo13 yrkande 8
och med avslag på motion 1994/95:Bo11 yrkande 2 som sin me-
ning ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. Regleringen av parker och grönområden (mom. 17)
Sten Andersson (m), Stig Grauers (m), Inga Berggren (m) och Ulla Löf-
gren (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som börjar med "Utskottet
anser" och slutar med "och grönområden" bort ha följande lydelse:
I motion 1994/95:Bo13 (m) anförs att de förändringar i PBL som rege-
ringen föreslår i avsikt att betona betydelsen av natur- och grönområden i
miljön får anses överflödiga, detta eftersom kommunerna alltid lagt sig
vinn om att skapa attraktiva parker och grönområden.
Utskottet tillstyrker med det nu anförda yrkandet 6 i motionen i motsva-
rande del. Detta innebär att 2 kap. 4 § PBL inte skall ändras. Lagstiftning-
en som sådan behandlas nedan i bilaga 2.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande regleringen av parker och grönområden
att riksdagen bifaller motion 1994/95:Bo13 yrkande 6 i motsvaran-
de del,
17. Kompensationsåtgärder vid naturskador (mom. 18)
Ulf Björklund (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som börjar med "Redan i"
och slutar med "naturskador avstyrks" bort ha följande lydelse:
En bred enighet torde råda om att det är viktigt att vårda, bevara och ut-
veckla våra grönområden. Som anförs i motion 1994/95:Bo15 (kds) fyller
dessa områden en mängd funktioner; bl.a. som rekreationskälla, som inspi-
rationskälla för en god livsmiljö, för att skapa ett gott lokalklimat och som
ett viktigt inslag i ekosystemet.
Grönytorna utsätts emellertid inte sällan för betydande hot t.ex. i sam-
band med utbyggnad av tätorter och infrastrukturen. Denna utveckling
minskar områdenas långsiktiga värde och funktion. Det är viktigt att i den
översiktliga planeringen utöka möjligheten att bevara görområdenas karak-
tär. Inte sällan gäller att exploateringsintresset i städer och tätorter är sta
kare än bevarandeintressena. För att göra dessa intressen mera jämbördiga
bör det införas möjligheter att med stöd av planlagstiftningen ställa krav på
kompensationsåtgärder vid ianspråktagande av grönområden.
Vad nu anförts bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag i frågan.
Det nu anförda innebär en anslutning till yrkande 1 i kds-motionen.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande kompensationsåtgärder vid naturskador
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Bo15 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. Skyddsinstitut för viktiga grönstrukturer (mom. 19)
Erling Bager (fp) och Ulf Björklund (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som börjar med "Regeringen
har" och slutar med "viktiga grönstrukturer" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i kds-motionen om att en utredning bör
tillsättas för att hitta formerna för ett skyddsinstitut i avsikt att göra det
möjligt att bättre än i dag bevara s.k. gröna bitar och grönbälten i våra
tätorter. Som motionärerna anför bör övervägas en skyddsform som i
styrka ligger någonstans mellan nationalstadspark och den fysiska plane-
ringens skyddsbestämmelser.
Vad nu anförts bör riksdagen med anledning av yrkande 2 i motionen
som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande skyddsinstitut för viktiga grönstrukturer
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Bo15 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
19. Rivningsplan vid utrivning (mom. 22)
Owe Hellberg (v) och Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 37 som börjar med "Utskottet
anser" och slutar med "i byggnad" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar vad i Vänsterpartiets partimotion 1994/95:Bo12 anförts
om att det finns goda skäl att kräva rivningsplan vid s.k. utrivningar i
samband med ändring av byggnad. Denna uppfattning stöds av Natur-
vårdsverket och Stockholms kommun men också av regeringen.
Regeringen anser emellertid att frågan kräver vidare överväganden.
Riksdagen bör genom ett tillkännagivande till regeringen stryka under
vikten av att riksdagen skyndsamt föreläggs ett förslag i frågan. Detta
innebär en anslutning till yrkande 10 i motionen.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande rivningsplan vid utrivning
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Bo12 yrkande 10
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
20. Hanteringen av rivningsmaterial och rivningsavfall
(mom. 23)
Sten Andersson (m), Rigmor Ahlstedt (c), Stig Grauers (m), Erling Bager
(fp), Inga Berggren (m), Per Lager (mp), Ulf Björklund (kds) och Ulla
Löfgren (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 38 som börjar med "Enligt
uppgift" och slutar med "yrkande 5" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i propositionen och i motionerna
1994/95:Bo11 (fp), 1994/95:Bo13 (m) samt 1994/95:Bo15 (kds) om att
det är positivt att regler om rivningsplaner förs in i PBL.
Utskottet instämmer med motionärerna om att olika åtgärder bör vidtas i
avsikt att undvika att kommunerna ges monopol på hanteringen av riv-
ningsmaterial. En monopolisering riskerar leda till ökade kostnader samt
att privata entreprenörer på miljöområdet slås ut. Utskottet kan med hän-
visning härtill inte dela den i propositionen framförda uppfattningen att det
vidare omhändertagandet av materialet skall kunna regleras enligt 6 §
renhållningsförordningen.
I avsikt att inte fördröja den angelägna reformen om återvinning och
återanvändning av rivningsmaterial bör emellertid inledningsvis regering-
ens förslag i nu berört avseende kunna accepteras.
Så snart Kretsloppsdelegationens arbete avslutas och beredningen av det
genomförts bör riksdagen föreläggas ett förslag som undanröjer problemen
med brister på konkurrens vid hanteringen av rivningsmaterial.
Vad nu anförts bör riksdagen med anledning av motionerna som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande hanteringen av rivningsmaterial och rivningsav-
fall
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Bo11 yrkande
4, 1994/95:Bo13 yrkande 7 och 1994/95:Bo15 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
21. Gränsdragningen mellan rivnings- och producentansvaret
(mom. 24)
Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 38 som börjar med "Vid infö-
randet" och på s. 39 slutar med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motion 1994/95:Bo16 (mp) om att riv-
ningsansvaret tydligt bör avgränsas mot producentansvaret. Gränsen mel-
lan ansvaret för producenten av byggmaterialet och byggherrens ansvar
måste tydliggöras.
Utskottet anser - även beträffande denna fråga - att regeringen skynd-
samt bör förelägga riksdagen ett förslag när Kretsloppsdelegationens rap-
port beretts. Vad nu anförts bör riksdagen med anledning av motionerna
som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:
24. beträffande gränsdragningen mellan rivnings- och producen-
tansvaret
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Bo16 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
22. Bättre regionplanering (mom. 25)
Rigmor Ahlstedt (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 39 som börjar med "Regeringen
har" och slutar med "bättre regionplanering" bort ha följande lydelse:
Trots att regeringen i propositionen konstaterar att en förstärkning av det
regionala perspektivet i den fysiska planeringen är nödvändig läggs inte
fram några förslag på området. Detta är, som anförs i motion
1994/95:Bo14 (c), förvånande med tanke på de behov av samordning
mellan kommuner som föreligger. Behovet av samordning finns främst i
storstadsområdena. En stor del av dagens miljöproblem har tillkommit
därför att en ändamålsenlig samhällsstruktur inte kunnat uppnås ur resurs-
hushållningssynpunkt. Exempel på detta är grönstrukturer som skadats
eller byggts bort i närheten av de stora tätorterna. Det är också uppenbart
att den tekniska infrastrukturen i framtiden inte bör hanteras av de olika
statliga trafikverkens sektorsplanering i den omfattning som hittills varit
fallet. Symptomatiskt är att ett förfarande som ger insyn och påverkan från
medborgarna ersatts av särskilda förhandlingsöverenskommelser mellan
bl.a. politiska partier. Den s.k. Dennisöverenskommelsen är ett exempel på
detta. Såväl Boverket som Naturvårdsverket har i olika rapporter pekat på
behoven av regionplanering i bred samverkan mellan olika intressenter.
Behovet av en ökad mellankommunal planering gör sig emellertid också
gällande för att få en allsidig regional utveckling i hela landet. Om rege-
ringen menar allvar med målsättningen om en långsiktigt bärkraftig ut-
veckling bör regeringen återkomma med förslag till riksdagen om en för-
bättrad regionplanering. Detta bör riksdagen med anledning av yrkande 3 i
motionen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:
25. beträffande bättre regionplanering
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Bo14 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
23. Regeringsförslaget till lag om ändring i PBL i vad det
avser 1 kap. 1 §, 2 kap. 2 och 4 §§, 4 kap. 1 § och 14 §§ samt
5 kap. 18 § och regeringsförslaget till lag om ändring i NRL
(mom. 26)
Vid bifall till reservationerna 14 och 16
Sten Andersson (m), Stig Grauers (m), Inga Berggren (m) och Ulla Löf-
gren (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 40 som börjar med "Utskottet
har" och slutar med "i NRL" bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan anslutit sig till yrkandena 5 och 6 i motion
1994/95:Bo13 (m) om prövningen av översiktsplanens aktualitet samt om
regleringen av parker och grönområden. Med anledning härav föreslår
utskottet att riksdagen i dessa delar antar utskottets förslag till ändring i
PBL i enlighet med den lydelse som i bilaga 2 till detta betänkande be-
tecknats som reservanternas förslag. Regeringens förslag till införande av
en ny paragraf, 4 kap. 14 § bör inte antas av riksdagen. Ej heller bör riks-
dagen anta regeringens förslag till ändring i NRL och NVL. De motioner
från fp, v, mp i vilka lagförslagen aktualiseras är oförenliga med vad nu
föreslagits varför dessa motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:
26. beträffande regeringsförslaget till lag om ändring i PBL i
vad det avser 1 kap. 1 §, 2 kap. 2 och 4 §§, 4 kap. 1 § och 14 §§
samt 5 kap. 18 § och regeringsförslaget till lag om ändring i NRL
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motion
1994/95:Bo13 yrkandena 5 och 6, båda yrkandena i motsvarande
del, samt med avslag på motionerna 1994/95:Bo12 yrkandena 2-5
samt 1994/95:Bo16 yrkandena 1 och 3-5, samtliga motionsyrkan-
den i motsvarande del,
a) antar som bilaga 2 till detta betänkande och som reservanternas
förslag betecknade lydelse till förslag till ändring i plan- och bygg-
lagen (1987:10),
b) inte antar regeringens förslag till lag om ändring i plan- och
bygglagen i vad avser införande av en ny paragraf 4 kap. 14 § och
inte antar lag om ändring i lagen (1987:12) om hushållning med
naturresurser m.m.,
24. Regeringsförslaget till lag om ändring i PBL i vad det
avser 1 kap. 1 §, 2 kap. 2 och 4 §§, 4 kap. 1 § och 14 §§ samt
5 kap. 18 § och regeringsförslaget till lag om ändring i NRL
(mom. 26)
Vid bifall till reservationerna 2, 6 och 8
Owe Hellberg (v) och Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 40 som börjar med "Utskottet
har" och slutar med "i NRL" bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan tillstyrkt v- och mp-motionerna i vad avser lydelsen
ändringar i 1 kap 1 §, 2 kap. 2 § och 4 kap 1 § PBL. I bilaga 3 till detta
betänkande lämnas förslag till lydelse av lagrummen enligt motionärernas
förslag. Utskottet föreslår att riksdagen antar förslaget med den lydelse
som betecknats som reservanternas. De förslag i m- och fp-motionerna i
vilka tagits upp ändringen i PBL och NRL är inte förenliga med vad nu
förordats varför dessa förslag avstyrks,
dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:
26. beträffande regeringsförslaget till lag om ändring i PBL i
vad det avser 1 kap. 1 §, 2 kap. 2 och 4 §§, 4 kap. 1 § och 14 §§
samt 5 kap. 18 § och regeringsförslaget till lag om ändring i NRL
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionerna
1994/95:Bo12 yrkandena 2-5 samt 1994/95:Bo16 yrkandena 1
samt 3-5, samtliga dessa yrkanden i motsvarande del, och med av-
slag på motion 1994/95:Bo13 yrkandena 5 och 6, dessa båda mo-
tionsyrkanden i motsvarande del, antar som bilaga 3 och som re-
servanternas förslag betecknade lydelse till förslag om ändring i
plan- och bygglagen (1987:10),
25. Möjligheten att i detaljplan precisera handelsändamålet
(mom. 28)
dels att den del av utskottets yttrande på s. 40 som börjar med
"Miljöfrågorna har" och på s. 41 slutar med "till känna" bort ha följande
lydelse:
Den tidigare möjligheten att i detaljplan reglera handelsändamålet togs
bort på förslag av den förra regeringen. Till grund för förslaget låg en
strävan att förbättra konkurrensen inom handeln. Avsikten var sålunda
bl.a. att genom friare etableringsmöjligheter ge förutsättningar för en kon-
kurrensbefrämjande näringsfrihet inom i första hand detaljhandeln. En
följd av lagändringen är att konkurrensen inom handeln numera tillmäts
större betydelse i den kommunala planeringsprocessen. Enligt utskottets
mening bör denna ordning bestå. Det betyder att konkurrensen inom ra-
men för den kommunala planeringen även fortsättningsvis bör ges ett så
stort spelrum som möjligt. Att på nytt ge kommunerna möjlighet att genom
planbeslut i någon del inskränka konkurrensen bör sålunda inte komma i
fråga. Motion 1994/95:Bo511 (s) avstyrks sålunda.
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:
28. beträffande möjligheten att i detaljplan precisera handelsän-
damålet
att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo511,
26. Bygglovsprövningen av vindkraftverk (mom. 32)
Rigmor Ahlstedt (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 44 som börjar med "Även om"
och slutar med "motionen avstyrks" bort ha följande lydelse:
Det finns enligt utskottets mening starka skäl som talar för att åtgärder
bör vidtas för att stärka vindkraftens ställning i energisystemet. Vindkraf-
ten är en förnybar energikälla som inte ger upphov till miljöstörning. Den
är lokalt producerad och stärker därmed elsystemet mot yttre påverkan. För
att öka produktionen av el från vindkraftverk har också en rad åtgärder
vidtagits. Det gäller bl.a. införandet av investeringsstöd, reduktion av
energiskatten och stöd för teknikupphandling. Som framhålls i motion
1994/95:Bo525 (c) är dock detta inte tillräckligt.
Lokaliseringsprövningen av vindkraftverk utgör i dag ett hinder för att
verk skall kunna byggas på många av de platser som med hänsyn till vind-
förhållandena är bäst lämpade. Det gäller bl.a. kustområdet i Halland och
Bohuslän. I enlighet med förslaget i motionen bör därför ändringar göras i
plan- och bygglagen. Som framhålls i förslaget gäller det dels att ge vind-
kraften en starkare ställning vid avvägningen gentemot andra intressen,
dels att förenkla själva bygglovsförfarandet. Vid uppförande av enskilda
vindkraftverk bör det sålunda vara möjligt att ha ett förenklat bygglovsför-
farande.
Vad utskottet nu med anslutning till förslaget i motion 1994/95:Bo525
(c) anfört om en förenklad bygglovsprövning m.m. av vindkraftverk bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:
32. beträffande bygglovsprövningen av vindkraftverk
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Bo525 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
27. Tillfälligt bygglov för vindkraftverk (mom. 33)
Rigmor Ahlstedt (c) och Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 44 som börjar med "Den
längsta" och på s. 45 slutar med "Motionen avstyrks" bort ha följande
lydelse:
När det gäller placering av vindkraftverk i känsliga områden kan det
ibland vara svårt för en kommun att ge permanent bygglov om det råder
osäkerhet om effekterna på omgivningen av lokaliseringen. I en sådan
situation skulle det, som framhålls i motion 1994/95:Bo530 (c), kunna
vara en framkomlig väg att medge bygglov för tillfällig åtgärd. Med avse-
ende på att den maximala tiden för sådant bygglov är 20 år är detta dock
inte ett realistiskt alternativ i dag. Det är helt enkelt inte möjligt att få
ekonomi i en investering i ett vindkraftverk under så kort tid. För att inte
motverka tillkomsten av miljövänlig vindkraft i dessa lägen bör därför den
längsta tiden för bygglov för tillfällig åtgärd utsträckas till 20-30 år för
vindkraftverk. När denna tid förflutit bör det vara möjligt att avgöra effek-
terna på omgivningen av lokaliseringen. Vid utgången av tiden för det
tillfälliga bygglovet bör därefter frågan om permanent bygglov skall med-
ges eller om vindkraftverket skall avlägsnas kunna avgöras.
Vad utskottet nu med anslutning till motion 1994/95:Bo530 (c) anfört
om tillfälligt bygglov för vindkraftverk bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:
33. beträffande tillfälligt bygglov för vindkraftverk
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Bo530 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
28. Byggande på landsbygden (mom. 34)
Sten Andersson (m), Stig Grauers (m), Inga Berggren (m) och Ulla Löf-
gren (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 45 som börjar med "Vid sin"
och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:
Det finns en stark önskan hos många människor att kunna bosätta sig på
landsbygden. Skälen till detta är många: tillgången till natur och stillhet, en
önskan att bo med större frihet etc. Från den enskildes synpunkt finns det
sålunda ett starkt intresse av att kunna bo och leva på landet utan att för-
ordningar och regler lägger onödiga hinder i vägen. Det finns även starka
samhälleliga skäl att uppmuntra till ett boende utanför de större tätorterna.
Inte minst gäller det med avseende på det värde som ligger i att kunna
behålla en levande landsbygd.
Det finns i dag en mängd regler som försvårar eller rent av gör det
omöjligt att bosätta sig på landsbygden. Detta är naturligtvis inte accepta-
belt. I enlighet med förslaget i motion 1994/95:Jo238 (m) bör därför da-
gens regelsystem ses över. Utgångpunkten bör härvid vara att skapa en
lagstadgad rätt att bygga på landet, dvs. utanför tätorterna. Undantag från
denna regel skall endast få göras om det finns starka skäl härför. Utan att
binda de nu förordade övervägandena vill utskottet peka på möjligheten att
med stöd av PBL tillåta att bostäder och andra byggnader uppförs utan
bygglov utanför samlad bebyggelse.
Vad utskottet nu med anslutning till motion 1994/95:Jo238 (m) yrkande
27 anfört om en lagstadgad rätt att bygga på landsbygden bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:
34. beträffande byggande på landsbygden
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Jo238 yrkande 27 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad ut-
skottet anfört,
29. Sveriges agerande i EU (mom. 40)
Rigmor Ahlstedt (c), Erling Bager (fp), Per Lager (mp) och Ulf Björklund
(kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 50 som börjar med "Det
grundläggande" och på s. 51 slutar med "de avstyrks" bort ha följande
lydelse:
Förekomsten av astma och allergi har ökat kraftigt under de senaste de-
cennierna. En väsentlig bakomliggande faktor är i detta sammanhang alla
de nya byggnads- och inredningmaterial som vi i dag använder i våra bo-
städer. Det har i många fall visat sig att de nya materialen avger ämnen
som i för höga koncentrationer eller i olika kombinationer kan vara skadli-
ga för de boende. Detta förhållande är naturligtvis mycket otillfredsstäl-
lande. Åtgärder måste därför vidtas för att lågemitterande och därmed för
hälsan säkrare byggnadsmaterial kommer till användning. Inte minst vik-
tigt är detta sett i ett EU-perspektiv där byggmaterial under vissa förut-
sättningar kommer att kunna föras fritt över gränserna. Sverige bör därför
med kraft verka för att det inom EU ställs upp sådana krav på byggnads-
material att hälsan inte menligt påverkas vid användningen.
Vad utskottet nu med anslutning till motionerna 1994/95:Bo504 (kds)
yrkande 8 och 1994/95:So484 (kds) yrkande 27 anfört om Sveriges age-
rande i EU bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:
40. beträffande Sveriges agerande i EU
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Bo504 yrkan-
de 8 och 1994/95:So484 yrkande 27 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
30. Krav på snålspolande toaletter (mom. 41)
Ulf Björklund (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 51 som börjar med "Även om"
och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:
Vi har i Sverige en jämfört med många andra länder mycket god tillgång
på bra färskvatten. Detta får dock inte tas till intäkt för att vi kan misshus-
hålla med våra vattentillgångar. Sett i ett globalt perspektiv är tillgången på
friskt sötvatten begränsad och Sverige måste därför ta ett ansvar för att
säkra ett uthålligt utnyttjande av våra nationella vattenresurser. Det kan
enligt utskottets mening med fog hävdas att Sverige hittills inte i tillräck-
ligt hög grad tagit detta ansvar.
En god hushållning med våra vattenresurser förutsätter insatser på en rad
områden. På en övergripande nivå gäller det bl.a. ett samlat program som
långsiktigt säkrar tillgången på vatten av god kvalitet. Samtidigt måste
målet att hushålla med vattnet genomsyra också det mera vardagliga livet.
Det innebär t.ex. att bästa tillgängliga teknik skall användas för att inte
onödigtvis göra av med mer vatten än som erfordras. Ett exempel på sådan
teknik är snålspolande toaletter. I enlighet med förslaget i motion
1994/95:Jo605 (kds) yrkande 5 bör det därför i byggreglerna ställas krav
på att snålspolande toaletter skall installeras vid ny- och ombyggnad. Ut-
skottets ställningstagande i denna del bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande lydelse:
41. beträffande krav på snålspolande toaletter
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Jo605 yrkande 5
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
31. Den fysiska planeringens roll i regionalpolitiken
(mom. 44)
Rigmor Ahlstedt (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 52 som börjar med "Även om"
och på s. 53 slutar med "1994/95:Bo523 (c)" bort ha följande lydelse:
Regionalpolitiken har av tradition betraktats som ett eget fristående po-
litikområde. Det betyder att samordningen mellan regionalpolitiska insat-
ser och andra insatser från samhällets sida varit otillräcklig eller rent av
obefintlig. Det är således inte ovanligt att de regionalpolitiska åtgärderna
har samverkat dåligt eller till och med motverkats av åtgärder inom andra
samhällssektorer. Den regionalpolitiska proposition som lades fram av den
förra regeringen innebar dock att ett viktigt steg togs mot en nyordning på
det regionalpolitiska området. Trots detta finns det dock anledning att
yterligare bredda de regionalpolitiska instrumenten.
En genomgång av de kommunala översiktsplanerna visar nästan undan-
tagslöst att det för landsbygdsområden saknas markreserver för företagan-
de och boende liksom för inrättningar för kommunal service. Som en följd
av detta har det i många fall varit svårt att starta regionalpolitiska eller
andra projekt därför att markfrågan inte kunnat lösas. Det har kanske inte
varit möjligt att förvärva marken eller det har fordrats planläggning som
tagit så långt tid att den utgjort ett hinder. I enlighet med förslaget i motio
1994/95:Bo523 (c) måste därför åtgärder vidtas som gör det möjligt att på
ett aktivt sätt använda den kommunala översiktsplaneringen som ett regio-
nalpolitiskt verktyg. Det innebär bl.a. att översiktsplaneringen måste ut-
vecklas och förbättras. Den framtida planeringen bör sålunda vara mindre
funktionsuppdelad och mera inriktad på att skapa sammanhang mellan
boende och verksamheter.
Som ett led i strävandena att ge översiktsplaneringen en delvis ny roll
bör det uppdras åt Boverket att i samarbete med Lantmäteriverket och
övriga berörda myndigheter att leda arbetet med en mobiliserande över-
siktsplanering i landets kommuner, och då i första hand i landsbygdskom-
munerna.
Inför det fortsatta arbetet med översiktsplaneringen bör dessutom en ut-
värdering av den tidigare förda regionalpolitiken med avseende på mark-
användningsfrågorna genomföras.
Vad utskottet ovan med anslutning till förslagen i motion
1994/95:Bo523 (c) anfört om översiktsplaneringens roll i regionalpolitiken
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse:
44. beträffande den fysiska planeringens roll i regionalpolitiken
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Bo523 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
32. Kvinnors roll i samhällsplaneringen (mom. 45)
Rigmor Ahlstedt (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 53 som börjar med "Utskottet
delar" och slutar med "Motionen avstyrks" bort ha följande lydelse:
Samhällsplaneringen har av tradition varit manligt dominerad. Det bety-
der att det manliga perspektivet har kommit att styra planeringens inrikt-
ning och utformning. Detta är naturligtvis inte tillfredsställande. En full-
god samhällsplanering förutsätter att den också ger det kvinnliga perspek-
tivet samma tyngd som det manliga. Det innebär bl.a. att småskalighet och
vad som brukar betecknas som mjuka frågor måste betonas starkare än i
dag. Frågor som avser hem och familj, barnomsorg och äldreomsorg måste
vägas in i samhällsplaneringen på ett helt annat sätt än hittills. För att
planeringen skall få den nu förordade inriktningen fordras dels att kvinno-
representationen ökar kraftigt i de planerande organen, dels att utbildning
och forskning ökar inom de i dag eftersatta sektorerna.
Vad utskottet nu med anslutning till motion 1994/95:A807 (c) yrkande 4
anfört om kvinnors roll i samhällsplaneringen bör riksdagen som sin me-
ning ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 45 bort ha följande lydelse:
45. beträffande kvinnors roll i samhällsplaneringen
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A807 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
33. Strandnära bebyggelse (mom. 46)
Sten Andersson (m), Stig Grauers (m), Inga Berggren (m) och Ulla Löf-
gren (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 54 som börjar med "Den fråga"
och slutar med "fråga, avstyrks" bort ha följande lydelse:
Den utformning strandskyddet har i dag innebär att det är i det närmaste
omöjligt att bygga i strandnära lägen. Det är bl.a. en följd av att reglerna
endast i begränsad utsträckning medger en prövning i det enskilda ärendet.
Trots att vi i stora delar av landet har betydande strandsträckor lämpliga
för bebyggelse tillkommer därför sådan bebyggelse endast i undantagsfall.
Det är naturligtvis olyckligt att på detta sätt helt i onödan stoppa bebyggel-
se som inte konkurrerar med andra intressen. Enligt utskottets mening bör
därför strandskyddets utformning omprövas.
Det finns naturligtvis i områden med ett stort befolknings- och bebyg-
gelsetryck anledning att på olika sätt skydda stränderna mot utbyggnader
som leder till oönskade exploateringar eller som leder till att tillgänglighe-
ten minskar till en oacceptabel nivå. Samtidigt är behovet av skydd av
dessa skäl i andra delar av landet betydligt mindre. Detta talar enligt ut-
skottets mening för att strandskyddet bör ges en utformning som i första
hand utgår från de lokala förhållandena. Ett strandskydd med den i motion
1994/95:Bo411 (m) förordade utformningen tjänar enligt utskottets me-
ning detta syfte. Även enligt utskottets mening bör sålunda strandskyddet
regleras i den kommunala planläggningen.
Sammanfattningsvis bör sålunda en generell rätt föreligga att bygga
längs stränder och vattendrag. Denna rätt skall dock kunna begränsas av
kommunen genom en detaljplan. En förutsättning för att begränsa rätten
skall dock vara att det behövs med hänsyn till ett känsligt djur- och växtliv
eller att det erfordras för att säkra allmänhetens tillgång till bad- och fri-
luftsliv.
Vad utskottet nu med anslutning till motionerna 1994/95:Bo411 (m) yr-
kande 2 samt 1994/95:Jo238 (m) yrkande 27 såvitt nu är i fråga anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande lydelse:
46. beträffande strandnära bebyggelse
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Bo411 yrkan-
de 2 och 1994/95:Jo238 yrkande 27, det sistnämnda motionsyrkan-
det i motsvarande del, som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
34. Egenskapskravens återinförande i PBL (mom. 49)
Owe Hellberg (v) och Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 55 som börjar med "Utskottet
är" och slutar med "aktuell del" bort ha följande lydelse:
Vid plan- och bygglagens tillkomst var det en bärande tanke att i lagen
samla de väsentliga krav som samhället ställer på planering och byggande.
I lagens 3 kap. angavs sålunda de egenskapskrav en byggnad skulle uppfyl-
la. Efter den successiva revidering som gjorts av plan- och bygglagen
under senare år har dessa egenskapskrav lyfts ur plan- och bygglagen och
överförts först till en byggproduktlag och därefter till en lag om tekniska
egenskapskrav på byggnader (BVL). Detta är en enligt utskottets mening
olycklig lösning. Det kan ge intryck av att egenskapskraven på byggnader
skulle vara mindre väsentliga än de övriga krav på byggandet som ställs i
PBL. Förändringen synes dessutom mest vara föranledd av att byggfrå-
gorna kom att hamna på olika departement i samband med att Bostadsde-
partementet lades ner hösten 1991.
Mot bakgrund av det nu anförda bör enligt utskottets mening de grund-
läggande egenskapskraven på byggnader återföras till PBL i enlighet med
förslaget i motion 1994/95:Bo531 (v) yrkande 4. Utskottets ställningsta-
gande i denna del bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 49 bort ha följande lydelse:
49. beträffande egenskapskravens återinförande i PBL
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Bo531 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
35. Sveriges arbete med internationella planeringsfrågor
(mom. 51)
Rigmor Ahlstedt (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 56 som börjar med "Vi har" och
slutar med "Motionen avstyrks" bort ha följande lydelse:
Hela samhällsutvecklingen måste enligt utskottets mening anpassas i
miljövänlig och resurshushållande riktning. I detta arbete har samhällspla-
neringen och då inte minst den fysiska planeringen en viktig roll. Det
betyder att all planering måste ske med beaktande av vad som är en lång-
siktigt hållbar utveckling. I första hand måste naturligtvis detta synsätt
genomsyra den planering som genomförs i Sverige. I en alltmer internatio-
naliserad värld är detta dock inte tillräckligt. Sverige måste som nation
också verka för att miljö- och hushållningsfrågorna vinner insteg i det
planeringsarbete som sker på det internationella planet. Inte minst gäller
detta inom EU där den fysiska planeringen är grundläggande för insatserna
för regional utveckling. Ansträngningarna på det internationella området
får dock inte begränsas till EU. De bör också omfatta det planeringsarbete
som initierats i t.ex. länderna kring Östersjön.
Vad utskottet nu med anslutning till motion 1994/95:Bo540 yrkande 6
anfört om arbetet med internationella planeringsfrågor bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:
51. beträffande Sveriges arbete med internationella planerings-
frågor
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Bo540 yrkande 6
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilt yttrande
Kravet på miljökonsekvensbeskrivningar
Erling Bager (fp) anför:
Det är viktigt att kravet på miljökonsekvensbeskrivningar skärps och att
det nu ges en mera generell användning. Detta innebär att sådana beskriv-
ningar i större omfattning än i dag kommer att finnas när detaljplaner görs.
Beskrivningarna skall enligt propositionen upprättas "om detaljplanen
medger en användning av mark och/eller av byggnader eller andra anlägg-
ningar som innebär betydande påverkan på miljön, hälsan eller hushåll-
ningen med naturresurser".
I fp-motionen 1994/95:Bo11 föreslås att miljökonsekvensbeskrivningar
alltid skall göras när detaljplan upprättas.
Jag har avstått från att nu yrka bifall till detta förslag. Det kan finnas
anledning att studera utfallet av regeringens förslag i praktiken. Jag förut-
sätter att regeringen noga följer frågan och, om ytterligare skärpning be-
hövs, återkommer till riksdagen i ärendet.
Under alla omständigheter kommer Folkpartiet att med uppmärksamhet
följa den.
Propositionens av utskottet tillstyrkta
1 Förslag till
Lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser
m.m.
3 Förslag till
Lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822)
Reservanternas förslag till [tillhör reservationerna 14 och 16 (m)]
Lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)
Härigenom föreskrivs i fråga om plan- och bygglagen (1987:10) att
2 kap. 2 och 4 §§ skall ha följande lydelse:
Nuvarande lydelse
Reservanternas förslag
2 kap.
2 §
Vid planläggning och i ärenden
om bygglov och förhandsbesked
skall lagen (1987:12) om hushåll-
ning med naturresurser m.m. till-
lämpas.
Vid planläggning och i ärenden
om bygglov och förhandsbesked
skall lagen (1987:12) om
hushållning med naturresurser
m.m. tillämpas.
Planläggning skall, med beak-
tande av natur- och kulturvärden,
främja en ändamålsenlig struktur
av bebyggelse, kommunikationsle-
der och andra anläggningar. Även
en från social synpunkt god livs-
miljö, goda miljöförhållanden i
övrigt samt en långsiktigt god
hushållning skall främjas. Hänsyn
skall tas till förhållandena i an-
gränsande kommuner.
Vad som anges i första stycket
skall beaktas även i andra ärenden
enligt denna lag.Planläggning
skall, med beaktande av natur- och
kulturvärden, främja en
ändamålsenligt struktur av
bebyggelse, kommunikationsleder
och andra anläggningar. Även en
från social synpunkt god livsmiljö,
goda miljöförhållanden i övrigt
samt en lånsiktigt god hushållning
med mark och vatten och med
energi och råvaror skall främjas.
Hänsyn skall tas till förhållandena
i angränsande kommuner.
Vad som anges i första stycket
skall beaktas även i andra ärenden
enligt denna
lag.lanPPlanlanläggning
4 §
Inom områden med sammanhållen bebyggelse skall bebyggelsemiljön
utformas med hänsyn till behovet av
1. skydd mot uppkomst och spridning av brand samt mot trafikolyckor
och andra olyckshändelser,
2. åtgärder för att skydda befolkningen mot och begränsa verkningarna
av stridshandlingar,
3. hushållning med energi och vatten samt goda klimatiska och hygie-
niska förhållanden,
4. trafikförsörjning och god trafikmiljö,
5. möjligheter för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmå-
ga att använda området,
6. förändringar och kompletteringar.
Inom eller i nära anslutning till områden med sammanhållen bebyggelse
skall det finnas lämpliga platser för lek, motion och annan utevistelse samt
möjligheter att anordna en rimlig samhällsservice och kommersiell service.
__________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
Reservanternas förslag till [tillhör reservationerna 2, 6 och 8 (v, mp)]
Lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)
Härigenom föreskrivs i fråga om plan- och bygglagen (1987:10) att
1 kap. 1 § , 2 kap. 2 § och 4 kap. 1 § skall ha följande lydelse:
Nuvarande lydelse Reservanternas förslag
1 kap.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.1 §
Denna lag innehåller bestäm-
melser om planläggning av mark
och vatten och om byggande.
Bestämmelserna syftar till att med
beaktande av den enskilda männi-
skans frihet främja en samhällsut-
veckling med jämlika och goda
sociala levnadsförhållanden och en
god och långsiktigt hållbar
livsmiljö för människorna i dagens
samhälle och för kommande gene-
rationer.
Denna lag innehåller bestäm-
melser om planläggning av mark
och vatten och om byggande.
Bestämmelserna syftar till att med
beaktande av den enskilda männi-
skans frihet främja en samhällsut-
veckling med jämlika och goda
sociala levnadsförhållanden och ett
ekologiskt hållbart samhälle för
människorna i dagens samhälle
och för kommande generationer.
2 kap.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse2 §
Vid planläggning och i ärenden
om bygglov och förhandsbesked
skall lagen (1987:12) om hushåll-
ning med naturresurser m.m. till-
lämpas.
Planläggning skall, med ut-
gångspunkt i natur- och kulturvär-
den, främja en ändamålsenlig
struktur av bebyggelse, grönområ-
den, kommunikationsleder och
andra anläggningar. Även en från
social synpunkt god livsmiljö,
goda miljöförhållanden i övrigt
samt en långsiktigt god hushåll-
ning med mark och vatten och med
energi och råvaror skall främjas.
Hänsyn skall tas till förhållandena
i angränsande kommuner.
Vad som anges i första stycket
skall beaktas även i andra ärenden
enligt denna lag.
4 kap.
1 §
I översiktsplanen skall redovisas
allmänna intressen som bör beak-
tas vid beslut om användningen av
mark- och vattenområden.
I översiktsplanen skall redovisas
miljöförhållandena i kommunen,
allmänna intressen enligt 2 kap.
2 § samt konsekvenser av stora
planerade förändringar av mark
och vatten.
Vid redovisningen av de allmän-
na intressena skall riksintressen
enligt lagen (1987:12) om hus-
hållning med naturresurser m.m.
anges särskilt.
Av planen skall framgå
1. grunddragen i fråga om den
avsedda användningen av mark-
och vattenområden samt i fråga
om tillkomst, förändring och beva-
rande av bebyggelse,
Av planen skall framgå
1. grunddragen i fråga om den
avsedda användningen av mark-
och vattenområden,
2. kommunens syn på hur den
byggda miljön skall utvecklas och
bevaras,
2. hur kommunen avser att till-
godose riksintressen enligt lagen
(1987:12) om hushållning med
naturresurser m.m.
3. hur kommunen avser att till-
godose de redovisade riksintresse-
na enligt lagen (1987:12) om
hushållning med naturresurser
m.m.
Översiktsplanens innebörd och
konsekvenser skall kunna utläsas
utan svårighet.