I detta betänkande tillstyrker utskottet
regeringens förslag till lag om
Europeiska företagsråd. Genom
lagförslaget genomförs direktivet
94/45/EG. Syftet är att ge arbetstagarna
möjlighet till information och samråd i
frågor inom större företag och
företagsgrupper i EES-länder.
Moderata samlingspartiet och
Vänsterpartiet är på olika punkter
kritiska mot lagförslaget och följer i
reservationer upp sina resp. motioner.
Propositionen
I proposition 1995/96:163 föreslår
regeringen (Arbetsmarknadsdepartementet)
att riksdagen antar regeringens förslag
till
lag om europeiska företagsråd.
Propositionens lagförslag återfinns i
bilaga till betänkandet.
Motioner
1995/96:A24 av Per Unckel m.fl. (m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om opåkallade tillägg till EG-
direktivet 94/45.
1995/96:A25 av Hans Andersson och Ingrid
Burman (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om tidsperioden för
förhandlingar om träffande av avtal,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om utformningen av reglerna om
tystnadsplikt.
Utskottet
Propositionen i huvuddrag
I propositionen lägger regeringen fram
förslag till en lag om europeiska
företagsråd. Förslaget grundar sig på
Europeiska unionens direktiv 95/45/EG.
Direktivet har kommit till i enlighet
med den ordning som föreskrivs i
Protokollet om socialpolitik och som
innebär att medlemsländerna utom
Storbritannien får tillgång till EG:s
institutioner och förfaranden för att
genomföra rättsakter och beslut som
behövs för att genomföra Avtalet om
socialpolitik.
Propositionen bygger på
Arbetsrättskommissionens delbetänkande
(SOU 1995:115) Ny lag om europeiska
företagsråd.
Direktivet och lagförslaget syftar till
att ge arbetstagare i vissa större
företag eller företagsgrupper med
gränsöverskridande verksamhet möjlighet
till information och samråd med den
centrala ledningen för företaget eller
för företagsgruppen. Det kan ske genom
ett europeiskt företagsråd bestående av
arbetstagarrepresentanter eller genom
något annat förfarande.
De företag som avses är antingen s.k.
gemenskapsföretag, dvs. ett företag som
har verksamhet i minst två EES-länder,
eller en företagsgrupp, dvs. en grupp av
företag med företag i minst två EES-
länder, där ett kontrollerande företag
och minst ett kontrollerat företag
ingår. Ett företag anses som
kontrollerande i förhållande till ett
annat, det kontrollerade, i kraft av
äganderätt, ekonomisk delaktighet eller
av de regler som gäller för det
kontrollerade företaget.
Med företag avses i lagen en ekonomisk
verksamhet i privat eller offentlig regi
som bedrivs av en fysisk eller en
juridisk person.
För att lagen skall gälla måste
företagen ha en viss storlek. Ett
gemenskapsföretag skall ha minst 1 000
arbetstagare i EES-länderna och minst
150 arbetstagare i vart och ett av minst
två EES-länder. Företagsgruppen skall ha
minst 1 000 arbetstagare i EES-länderna
och minst två av sina företag med minst
150 arbetstagare vardera i olika EES-
länder.
Införlivandet sker på ett sätt som nära
anknyter till den svenska arbetsrätten,
bl.a. genom regler om skadestånd och
rättegång.
Lagens regler gäller i princip inte om
det vid lagens ikraftträdande redan
finns ett avtal om gränsöverskridande
information och samråd. Lagen är vidare
dispositiv på det sättet att det genom
ett kollektivavtal som har slutits eller
godkänts av en central
arbetstagarorganisation får göras
avvikelser om avtalet inte innebär
mindre förmånliga regler för
arbetstagarsidan än vad som följer av
direktivet (s.k. EG-spärr). Lagens
regler gäller inte för verksamheter av
ideologisk natur såvitt avser
verksamhetens mål och inriktning.
Förpliktelserna enligt den föreslagna
lagen vilar enligt huvudregeln på
gemenskapsföretag eller kontrollerande
företag som har säte i Sverige.
Informations- och samrådsförfarandet -
som alltså kan ske inom ramen för ett
europeiskt företagsråd eller genom något
annat förfarande - kommer till stånd
genom att det bildas en
förhandlingsdelegation för
arbetstagarna. Förhandlingsdelegationens
storlek är beroende av antalet EES-
länder där verksamhet bedrivs. Varje
land där verksamhet bedrivs skall ha
minst en representant i delegationen.
Därutöver finns en
proportioneringsregel. En
förhandlingsdelegation kommer därigenom
att bestå av minst fem och högst 20
ledamöter.
Rätten att utse de svenska ledamöterna
i förhandlingsdelegationen tillkommer i
första hand den eller de lokala
arbetstagarorganisationer som är bundna
av kollektivavtal med
gemenskapsföretaget eller något företag
i en företagsgrupp. Om arbetsgivaren
inte är bunden av kollektivavtal är det
i stället den lokala
arbetstagarorganisation som företräder
flest arbetstagare som får utse
representanten.
Sedan förhandlingsdelegationen bildats
skall gemenskapsföretaget eller det
kontrollerade företaget begära
förhandlingar i syfte att nå ett avtal
om ett företagsråd eller om något annat
förfarande. Förhandlingsdelegationen kan
med viss kvalificerad majoritet avstå
från eller avbryta förhandlingarna.
Det ansvariga företaget skall stå för
skäliga kostnader för
förhandlingsdelegationen.
Om avtal inte träffas träder vissa
stupstocksregler in, som innebär att
ett europeiskt företagsråd skall
inrättas i enlighet med vad som anges i
lagen. Så skall ske om parterna kommer
överens om det, om det ansvariga
företaget vägrar att inleda
förhandlingar inom viss tid, om parterna
vid förhandlingarna inte träffat avtal
inom viss tid eller om ett avtal som
gällde vid ikraftträdandet eller som
träffats enligt bestämmelserna i lagen
upphör och inte ersätts av ett nytt inom
viss tid.
Stupstocksreglerna innehåller
föreskrifter om det europeiska
företagsrådets sammansättning och om hur
de svenska ledamöterna utses. Dessa
föreskrifter är uppbyggda i princip på
samma sätt som för
förhandlingsdelegationen men
proportioneringsregeln medför här att
rådet kan bestå av högst 30 ledamöter.
Om rådets storlek föranleder det skall
rådet inom sig utse ett arbetsutskott.
Det europeiska företagsrådet skall ha
rätt till information och samråd i
gränsöverskridande frågor, dvs. som rör
hela gemenskapsföretaget eller hela
företagsgruppen eller minst två
verksamheter i olika EES-länder. I
propositionen görs bedömningen att
begreppet samråd troligen innefattar
mindre långtgående krav än vad som
följer av medbestämmandelagen.
Det ansvariga företaget skall
sammanträffa med företagsrådet minst en
gång om året och inför detta möte lämna
en skriftlig rapport. Inför
sammanträffandet har företagsrådet rätt
att sammanträda enskilt. Mötet skall
särskilt handla om förhållanden i elva
olika hänseenden, bl.a.
företagsstrukturen, ekonomisk och
finansiell situation, förväntad
utveckling, sysselsättningsläge,
investeringar,
organisationsförändringar, nya
arbetsmetoder, produktionsöverföringar,
fusioner, nedskärningar och kollektiva
uppsägningar.
I fråga om sådant som i avsevärd
utsträckning påverkar arbetstagarnas
intressen skall arbetsutskottet eller
företagsrådet få underrättelse så snart
det kan ske. De kan om de så begär få
sammanträffa med det ansvariga företaget
i frågan.
Företagsrådet har därutöver rätt att
sammanträda enskilt ytterligare en gång
per år.
Företagsrådet eller arbetsutskottet får
biträdas av experter.
Det europeiska företagsrådet och
arbetsutskottets skäliga kostnader skall
bäras av gemenskapsföretaget eller det
kontrollerande företaget. I fråga om
skydd för arbetstagarrepresentanterna
som är anställda i Sverige gäller
förtroendemannalagen, t.ex. när det
gäller rätt till ledighet och betalning
under ledigheten.
Arbetstagarnas förhandlingsdelegation
och det europeiska företagsrådet skall
anses som juridiska personer och således
kunna förvärva rättigheter och ikläda
sig skyldigheter liksom att föra talan
inför domstol. När företagsrådet börjar
verka övertar det dock alla rättigheter
och skyldigheter från
förhandlingsdelegationen.
Det ansvariga företaget får föreskriva
tystnadsplikt för
arbetstagarrepresentanterna om det är
nödvändigt med hänsyn till företagets
bästa.
Lagens regler är
skadeståndssanktionerade efter förebild
av medbestämmandelagens regler. Vid
tillämpningen av dessa regler skall det
ansvariga företaget anses som
arbetsgivare och det europeiska
företagsrådet, förhandlingsdelegationen
eller något annat organ för information
och samråd anses som
arbetstagarorganisation.
Lagen om rättegången i arbetstvister
skall tillämpas. Målen skall handläggas
av Arbetsdomstolen som första domstol.
Lagen föreslås träda i kraft den 22
september 1996. Det är den dag då
direktivet senast skall vara genomfört.
Motionerna
Två motioner har väckts med anledning av
propositionen.
Per Unckel m.fl. (m) begär i motion A24
ett tillkännagivande till regeringen om
opåkallade tillägg till EG-direktivet.
Motionärerna menar att Sveriges redan
omfattande regelverk gör det möjligt att
så långt som möjligt införliva
direktiven som de är utformade och att
utnyttja de undantag som medges i rimlig
utsträckning. Annars motverkas syftet
att nå en mer homogen rättstillämpning.
Man skapar i praktiken onödiga
konkurrensnackdelar som försvårar
bekämpningen av arbetslösheten. Det kan
allmänt ifrågasättas om det nu berörda
direktivet kan påverka den inre
marknaden i en positiv riktning.
Motionärerna anger ett antal exempel på
vad de ser som opåkallade avsteg från
direktivet i den föreslagna lagen:
- handelsflottan omfattas, trots att
direktivet ger möjlighet till undantag
-
- förslaget ger rätt till två i
stället för ett sammanträde per år
-
- företagsråden blir större än vad
direktivet kräver
-
- tystnadsplikten har begränsats
alltför mycket
-
- de fackliga organisationerna skall
inte ha rätt att föra skadeståndstalan
för egen del
-
- trots att de fackliga
organisationerna kanske bara
representerar ett fåtal tillåts de
företräda en majoritet av arbetstagarna,
det är dessutom fel att det i första
hand är den kollektivavtalsbundna
organisationen som får utse
representant.
-
Hans Andersson och Ingrid Burman (båda
v) ser det i motion A25 som ett framsteg
att direktivet har kunnat antas, även om
de rättigheter som tillförsäkras de
anställda och deras organisationer är
mycket begränsade. De är kritiska mot
lagförslaget på två punkter.
De föreslagna reglerna innebär att ett
europeiskt företagsråd skall inrättas om
avtal inte träffats inom tre år från det
att initiativ togs till förhandlingar
eller arbetstagarna begärde sådana
förhandlingar. Detta är en alltför lång
tid som ger företagen möjlighet att
förhala frågan. Enligt motionärerna bör
18 månader vara tillräckligt (yrk. 1).
Motionärerna anser vidare att den
föreslagna regeln om tystnadsplikt är
alltför långtgående och oprecis. I
stället för rekvisitet det är
nödvändigt med hänsyn till företagets
bästa bör efter förebild av
medbestämmandelagen gälla att
tystnadsplikt får föreskrivas i den mån
det kan antagas att det annars skulle
föreligga risk för väsentlig skada för
part eller annan (yrk. 2).
Utskottets överväganden
Arbetsmarknadsutskottet ser med stor
tillfredsställelse på att frågan om med
inflytande för arbetstagare i europeiska
företag eller företagsgrupper med
gränsöverskridande verksamhet nu har
kunnat lösas. Frågan har diskuterats i
olika sammanhang under de senaste
decennierna utan att man kommit fram
till något beslut. Med den ordning som
föreskrivs i Protokollet om
socialpolitik blev det möjligt för
medlemsländerna i Europeiska unionen
utom Storbritannien att använda EG:s
institutioner och förfaranden för att
genomföra rättsakter och beslut som
behövs för att förverkliga Avtalet om
socialpolitik. Enligt avtalet har
gemenskapen och medlemsstaterna bl.a.
annat som mål att främja en dialog
mellan arbetsmarknadens parter.
Utskottet vill understryka att den
bakomliggande tanken är att parterna om
möjligt skall träffa avtal om vilken
form av informations- och
samrådsförfarande som skall införas. De
mera detaljerade reglerna i lagförslaget
om europeiska företagsråd gäller bara om
parterna inte kommer överens om annat.
De är, för att beskriva det med ett på
arbetsmarknaden vanligen förekommande
begrepp, stupstocksregler. I
lagrådsremissen användes ordet som
rubrik över de paragrafer som skall
tillämpas om inget avtal träffas. På
Lagrådets inrådan har emellertid ordet
undvikits i propositionens lagförslag.
Rubriken lyder nu i stället Vad som
gäller om avtal inte träffas .
Lagens dispositivitet kommer till
uttryck på flera sätt. Reglerna gäller i
princip inte om det vid lagens
ikraftträdande redan finns avtal om
gränsöverskridande information och
samråd. Sedan en förhandlingsdelegation
bildats kan parterna komma överens om en
annan ordning, det må avse ett
europeiskt företagsråd eller något annat
förfarande. Fyra år efter det att ett
företagsråd inrättats enligt
stupstockreglerna skall rådet pröva om
förhandlingar skall inledas för att i
stället träffa avtal om något annat
förfarande. Slutligen är också lagen som
sådan s.k. EG-dispositiv, dvs. att det
genom kollektivavtal av visst slag får
göras avvikelser från lagens
bestämmelser under förutsättning att
avtalet inte innebär att mindre
förmånliga regler skall tillämpas för
arbetstagarsidan än som följer av
direktivet.
I den följande framställningen inriktar
sig utskottet på frågor som tagits upp i
de två motioner som väckts med anledning
av propositionen.
Vad först gäller den allmänna kritik
som framförs i m-motionen A24 mot sättet
att införliva direktivet med svensk lag
är följande att säga. Utskottet anser
liksom regeringen att genomförande skall
ske på ett sätt som harmonierar med
landets rättsordning. Direktivet innebär
också att det i vissa avseenden
överlämnas till medlemsstaterna att
utforma regler som står i
överensstämmelse med nationell
lagstiftning eller praxis. Nya regler
bör, som sägs i propositionen, utformas
i nära anslutning till vad som redan
gäller. Avsteg från detta bör enligt
utskottets mening göras först om starka
skäl talar för det.
Dessa principiella utgångspunkter
innebär att utskottet inte kan ansluta
sig till m-motionens allmänna
inställning att direktiven bör
införlivas sådana de är utformade och
att Sverige skall utnyttja de undantag
som medges.
En princip i svensk arbetsrättslig
lagstiftning är att reglerna så långt
som möjligt bör ha generell
tillämplighet. En annan är att de
fackliga organisationerna, och framför
allt de kollektivavtalsbundna, ges en
särställning.
Utskottets nyss angivna utgångspunkter
leder till att Sverige inte som
förordats i m-motionen bör utnyttja
möjligheterna att göra undantag för
handelsflottan, vilket direktivet i och
för sig medger.
De rättigheter för arbetstagarna som
direktivet avser att tillgodose bör med
svenskt synsätt hänföras till den
kollektiva arbetsrätten. Det är därför
följdriktigt att rätten att utse
arbetstagarnas representanter tillkommer
arbetstagarorganisationerna, i första
hand de med kollektivavtal. På den
principen bygger både
förtroendemannalagen och lagen om
styrelserepresentation för de
privatanställda. Utskottet vill särskilt
peka på direktivets ingress, i vilken
det anges att medlemsstaterna i
överensstämmelse med
subsidiaritetsprincipen skall bestämma
vilka som är arbetstagarrepresentanter.
Utskottet finner det också logiskt att
rätten till skadestånd knyts till
arbetstagarorganisationen i det fall att
det inte finns något företagsråd eller
någon förhandlingsdelegation som kan
föra talan.
Vad sedan gäller invändningen mot
regeringsförslaget för att det går
utöver direktivets minimikrav när det
gäller storleken på företagsrådet och
det antal sammanträffanden som rådet
skall ha rätt till är följande att säga.
Propositionen grundar sig här på rena
lämplighetsöverväganden. Utskottet delar
regeringens uppfattning att det finns
ett värde i att företagsråden inte är
alltför små. Det möjliggör en större och
bättre representation. Det är också
högst rimligt att ledamöterna i rådet
får träffas enskilt vid ett tillfälle
utöver vad direktivet anger som
miniminivå. Som påpekats av LO och TCO
kan det finnas svårigheter som är
förknippade med olika språk och olika
kulturella bakgrunder. Kontinuitet i
arbetet är viktigt. Utskottet vill
dessutom peka på att de som skall stå
för kostnaderna är ganska stora företag
eller koncerner. En förutsättning är
dessutom att kostnaderna är skäliga.
Det som nu anförts innebär
sammanfattningsvis att utskottet inte
kan ställa sig bakom motion A24 i
motsvarande del.
Utskottet går nu över till invändningen
i v-motionen A25 som rör tiden för
förhandlingar innan de s.k.
stupstocksreglerna slår till.
Lagförslagets innebörd på denna punkt är
som redan nämnts att ett företagsråd
skall inrättas om ett avtal inte
träffats inom tre år antingen från den
centrala ledningens initiativ till
förhandlingar eller från
arbetstagarsidans förhandlingsbegäran.
Treårsfristen grundar sig på direktivets
Artikel 7 Tilläggsföreskrifter.
Arbetsmarknadsutskottet kan hålla med
motionärerna om att tiden förefaller
lång, något som också regeringen ger
uttryck för. Regeringen anser emellertid
inte att det finns anledning för Sverige
att införa en kortare tidsperiod.
Utskottet instämmer i detta och vill
tillägga att förhandlingarna i första
hand syftar till att leda fram till ett
avtal. Till detta kan behövas ganska
lång tid, inte minst med tanke på det
som förut sagts om språkproblem och
liknande och på att
förhandlingsdelegationens ledamöter kan
vara utspridda över hela Europa. Med
lagförslagets uppbyggnad med
stupstocksregler borde dessutom
intresset av att förhala förhandlingarna
vara begränsat.
Utskottet avstyrker med det anförda
motionens yrkande 1.
Slutligen tar utskottet upp
lagförslagets regel om tystnadsplikt. I
båda motionerna framförs kritik mot
förslaget, fast från motsatta
utgångspunkter. M-motionärerna anser att
tystnadsplikten är alltför inskränkt. De
syftar då på att regeringen inte
utnyttjat möjligheten i direktivets
Artikel 8 att se till att den centrala
ledningen inte skall behöva
vidarebefordra information som från
objektiva kriterier allvarligt skulle
skada eller vara till förfång för de
berörda företagens verksamhet . V-
motionärerna anser för sin del att
tystnadsplikten gjorts alltför
vidsträckt. De anser att regeln borde
utformats med 21 § medbestämmandelagen
som förebild.
I lagförslagets 38 § heter det att den
centrala ledningen får föreskriva
tystnadsplikt om det är nödvändigt med
hänsyn till företagets bästa . Regler om
tystnadsplikt brukar annars ofta bygga
på kriterierna risk för, samt omfattning
och slag av skada. Medbestämmandelagens
21 § gäller om parten väckt talan vid
domstol om tystnadsplikt. Domstolen
skall förordna om sådan i den mån det
kan antagas att det annars skulle
föreligga risk för väsentlig skada för
part eller annan .
Såvitt utskottet kan se saknas i vart
fall i den arbetsrättsliga
lagstiftningen en förebild för den
föreslagna bestämmelsen.
Enligt propositionen har regeln givits
en restriktiv utformning av hänsyn till
arbetstagarnas intresse av största
möjliga öppenhet. Det anges att man
t.ex. i Danmark har föreslagit en
liknande begränsning. Av uttalandet
framgår således att någon vidsträckt
tystnadsplikt inte är avsedd. Det kan
enligt utskottets mening vara en fördel
om liknande kriterier används i flera
länder som omfattas av direktivet.
När det gäller möjligheten för den
centrala ledningen att över huvud taget
inte behöva lämna viss information
hänvisar propositionen till
medbestämmandelagens förarbeten och
rättspraxis, som klarlagt att det finns
ett undantag i fråga om arbetsgivarens
förhandlings- och informationsskyldighet
enligt den lagen. Enligt svensk rätt
skulle det därmed redan finnas en
möjlighet att i särpräglade situationer
underlåta att informera och förhandla.
Regeringen anser att någon särskild
regel av detta slag inte behövs.
Motsvarande bör ändå bli gällande för de
europeiska företagsrådens del. Det sägs
att möjligheten att underlåta att
informera och samråda endast avser rena
undantagssituationer, när ett utlämnande
av informationen allvarligt skulle skada
eller vara till förfång för
gemenskapsföretagets eller
företagsgruppens verksamhet (prop. s.
51).
Utskottet anser att regeringsförslaget
innebär en rimlig avvägning mellan
intresset för arbetstagarsidan att få
del av information och företagets eller
koncernens intresse att hemlighålla
särskilt känsliga uppgifter. Det innebär
att motionerna A24 och A25 avstyrks i
motsvarande delar.
Utskottet godtar även lagförslaget i
övrigt. Utskottet föreslår därför att
riksdagen antar regeringens förslag till
lag om europeiska företagsråd.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande sättet att
införliva direktivet
att riksdagen avslår motion
1995/96:A24 i motsvarande del,
res. 1 (m)
2. beträffande tiden för
förhandlingar
att riksdagen avslår motion
1995/96:A25 yrkande 1,
res. 2 (v)
3. beträffande tystnadsplikt
m.m.
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:A24 i motsvarande del och
1995/96:A25 yrkande 2,
res. 3 (m)
res. 4 (v)
4. beträffande antagande av
lagförslaget
att riksdagen antar det i
propositionen framlagda förslaget
till lag om europeiska företagsråd.
Stockholm den 16 april 1996
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Johnny Ahlqvist
I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist
(s), Sten Östlund (s), Per Unckel (m),
Berit Andnor (s), Kent Olsson (m),
Martin Nilsson (s), Laila Bjurling (s),
Patrik Norinder (m), Sonja Fransson (s),
Dan Ericsson (kds), Kristina Zakrisson
(s), Paavo Vallius (s), Anna Åkerhielm
(m), Margareta Andersson (c), Siri
Dannaeus (fp), Ingrid Burman (v) och Per
Lager (mp).
Reservationer
1. Sättet att införliva direktivet (mom.
1)
Per Unckel, Kent Olsson, Patrik Norinder
och Anna Åkerhielm (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 5 börjar med
Arbetsmarknadsutskottet ser och på s.
6 slutar med motsvarande del bort ha
följande lydelse:
EG-direktivens syfte är att närma
medlemsstaternas individuella
lagstiftningar till varandra för att
därigenom främja den inre marknadens
funktion samt att genom tillämpande av
minimiregler undanröja möjligheten för
enskilda medlemsstater att tillägna sig
ohemula konkurrensfördelar.
Enligt utskottets mening ger Sveriges
ofta omfattande regelverk möjligheter
att så långt som möjligt införliva
direktiven sådana de är utformade och
att i rimlig utsträckning utnyttja de
undantag som medges. Utskottet instämmer
med moderaternas uppfattning enligt
motion A24 att denna princip bör vara
vägledande i varje införlivandeprocess
på det arbetsmarknadspolitiska området.
Att tillföra den svenska lagen
bestämmelser som överskrider den yttre
ram som direktiven föreskriver motverkar
syftet att uppnå en mer homogen
rättstillämpning. I flertalet fall
innebär det i praktiken att Sverige
ålägger sig onödiga konkurrensnackdelar
som försvårar bekämpningen av
arbetslösheten.
Direktivet om europeiska företagsråd är
av det slaget att det har begränsade
möjligheter att nämnvärt påverka den
inre marknaden i positiv riktning. Som
sägs i motionen åberopas arbetstagarnas
ställning på arbetsmarknaden ofta som
primära motiv för direktiven och för
förslag som går utöver direktivens
ramar. Ytterst handlar detta om att slå
vakt om de fackliga organisationernas
särställning. Effekten blir ännu större
trögheter på arbetsmarknaden.
Utskottet anser liksom motionärerna att
propositionens lagförslag innebär ett
antal opåkallade avsteg från direktivet
och de möjligheter det ger till
undantag. Lagförslaget gör inget
undantag för handelsflottan, vilket hade
varit möjligt. Det ger arbetstagarna
rätt till fler sammanträden på den
centrala ledningens bekostnad än vad
direktivet anger. Den förelagna
proportionalitetsregeln medför att
företagsrådet blir större än som varit
nödvändigt. Utskottet är också kritiskt
till att rätten att utse de anställdas
representanter är knuten till
organisationerna, främst de
kollektivavtalsbärande. Dessa kanske
bara representerar ett fåtal av de
anställda. Utskottet kan inte heller
acceptera att de fackliga
organisationerna får driva
skadeståndstalan för egen del.
Det anförda innebär att utskottet
tillstyrker motion A24 i motsvarande
del. Vad utskottet anfört bör ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1
bort ha följande lydelse:
1. beträffande sättet att införliva
direktivet
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:A24 i motsvarande del som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
2. Tiden för förhandlingar (mom. 2)
Ingrid Burman (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 6 börjar med
Arbetsmarknadsutskottet kan och slutar
med yrkande 1 bort ha följande
lydelse:
Arbetsmarknadsutskottet håller med
motionärerna om att tiden är lång,
vilket också regeringen gett uttryck
för. Regeringen har dock inte funnit
anledning att förkorta tiden. Utskottet
delar uppfattningen i motion A25 (v) att
den långa tiden medför att företagen får
möjlighet att förhala frågan. Som sägs i
motionen bör 18 månader vara tillräcklig
tid.
Utskottet tillstyrker således motion
A25 i denna del. Vad utskottet anfört
bör ges regeringen tillkänna."
dels att utskottets hemställan under 2
bort ha följande lydelse:
2. beträffande tiden för
förhandlingar
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:A25 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
3. Tystnadsplikt m.m. (mom. 3)
Per Unckel, Kent Olsson , Patrik
Norinder och Anna Åkerhielm (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 7 börjar med Enligt
propositionen och slutar med
motsvarande delar bort ha följande
lydelse:
Utskottet har i reservation 1 utvecklat
sin allmänna syn vilka principer som bör
vara vägledande vid införlivandet av EG-
direktiv på det arbetsmarknadspolitiska
området.
I enlighet med vad som sägs i
moderaternas motion A24 borde lagen
getts en annan utformning vad gäller
tystnadsplikten m.m. Lagförslaget borde
i enlighet med direktivets Artikel 8 ha
innehållit en uttrycklig regel som gav
den centrala ledningen rätt att
hemlighålla information som om den
vidarebefordrades skulle kunna
allvarligt skada eller vara till förfång
för företagens verksamhet. I avsaknad av
en sådan regel kan svenska företag eller
företagsgrupper tvingas lämna ut
uppgifter av ett slag som utländska
konkurrenter och deras dotterföretag i
Sverige kan hemlighålla. Det är alltså
inte tillräckligt med enbart en regel om
tystnadsplikt för den som mottagit
information av detta slag.
Utskottet kan inte ansluta sig till
yrkandet i motion A25 (v) om inskränkt
tystnadsplikt för
arbetstagarrepresentanterna. Den
motionen avstyrks således.
dels att utskottets hemställan under 3
bort ha följande lydelse:
3. beträffande tystnadsplikt m.m.
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:A24 i motsvarande del och med
avslag på motion 1995/96:A25 yrkande
2 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
4. Tystnadsplikt m.m. (mom. 3)
Ingrid Burman (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 7 börjar med Enligt
propositionen slutar med motsvarande
delar bort ha följande lydelse:
Enligt propositionen har regeln getts
en restriktiv utformning av hänsyn till
arbetstagarnas intresse av största
möjliga öppenhet. Utskottet anser att
detta hade kunnat regleras på ett bättre
sätt med motsvarande kriterier som i 21
§ medbestämmandelagen, dvs. att
tystnadsplikt skulle gälla "i den mån
det kan antagas att det annars skulle
föreligga risk för väsentlig skada". Det
i propositionen valda kriteriet är
alltför vagt och oprecist. Utskottets
ställningstagande i denna fråga innebär
att motion A25 tillstyrks i den berörda
delen. Det innebär också att motion A24
(m) avstyrks i motsvarande del.
dels att utskottets hemställan under 3
bort ha följande lydelse:
3. beträffande tystnadsplikt m.m.
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:A25 yrkande 2 och med avslag
på motion 1995/96:A24 i motsvarande
del som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
Propositionens lagförslag
Regeringen har följande förslag till
lagtext.
Förslag till
Lag om europeiska företagsråd
Härigenom föreskrivs1 följande.
Lagens innehåll
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om
inrättande av europeiska företagsråd
bestående av arbetstagarrepresentanter
eller införande av något annat
förfarande för information till och
samråd med arbetstagare i
gemenskapsföretag och företagsgrupper
som verkar i minst två EES-länder.
2 § Informations- och samrådsförfarandet
kommer till stånd på följande sätt. Det
bildas en förhandlingsdelegation för
arbetstagarna som har till uppgift att
tillsammans med gemenskapsföretaget,
eller det kontrollerande företaget i en
företagsgrupp, träffa ett avtal om
europeiskt företagsråd eller något annat
förfarande för information och samråd. I
vissa fall skall ett europeiskt
företagsråd inrättas enligt 23-35 §§.
Definitioner
3 § I denna lag avses med
- EES-länder: staterna i Europeiska
unionen, med undantag för Förenade
kungariket Storbritannien och
Nordirland, samt de övriga stater som
omfattas av EES-avtalet,
- företag: en ekonomisk verksamhet i
privat eller offentlig regi som bedrivs
av en fysisk eller en juridisk person,
- gemenskapsföretag: ett företag som har
verksamhet i minst två EES-länder,
- kontrollerande företag: ett företag
som utövar ett bestämmande inflytande
över ett annat företag, det
kontrollerade företaget,
- företagsgrupp: en grupp av företag,
som har företag i minst två EES-länder,
där ett kontrollerande företag och minst
ett kontrollerat företag ingår.
Lagens tillämpningsområde
4 § Denna lag gäller för
1. gemenskapsföretag som har
- minst 1 000 arbetstagare i EES-
länderna, och
- minst 150 arbetstagare i vart och ett
av minst två EES-länder, samt
1 Jfr rådets direktiv 94/45/EG av den 22
september 1994 om inrättandet av ett
europeiskt företagsråd eller ett
förfarande i gemenskapsföretag och
grupper av gemenskapsföretag för
information till och samråd med
arbetstagare (EGT nr L 254, 30.9.1994,
s. 64, Celex 394L0045).
2. företagsgrupper som har
- minst 1 000 arbetstagare i EES-
länderna,
- minst två av sina företag i olika EES-
länder, och
- minst ett av sina företag med minst
150 arbetstagare i ett EES-land och
minst ett annat av sina företag med
minst 150 arbetstagare i ett annat EES-
land.
Antalet arbetstagare i Sverige beräknas
som ett medeltal av antalet arbetstagare
under de två närmast föregående
verksamhetsåren.
5 § När ett gemenskapsföretag eller det
kontrollerande företaget i en
företagsgrupp har säte i Sverige vilar
förpliktelserna enligt denna lag på det
företaget. Bestämmelserna i 16 och 27 §§
om hur arbetstagarrepresentanter skall
utses tillämpas även på filialer och
kontrollerade företag i Sverige.
När gemenskapsföretaget eller det
kontrollerande företaget i en
företagsgrupp inte har säte i något EES-
land, skall förpliktelserna enligt denna
lag vila på en filial eller ett
kontrollerat företag i Sverige, om
gemenskapsföretaget eller det
kontrollerande företaget har utsett
filialen eller företaget i Sverige att
svara för förpliktelserna.
När gemenskapsföretaget eller det
kontrollerande företaget i en
företagsgrupp inte har säte i något EES-
land och inte heller har utsett en
filial eller ett företag i något EES-
land, skall förpliktelserna enligt denna
lag vila på en filial eller ett
kontrollerat företag i Sverige, om det
där finns fler arbetstagare än i någon
annan verksamhet som gemenskapsföretaget
bedriver i EES-länderna eller i något
annat företag som företagsgruppen har i
EES-länderna.
6 § I fråga om gemenskapsföretag eller
företagsgrupper där det vid tiden för
lagens ikraftträdande finns gällande
avtal om gränsöverskridande information
till och samråd med arbetstagare och som
omfattar alla gemenskapsföretagets eller
företagsgruppens arbetstagare i EES-
länderna, gäller endast 39-41 §§.
När ett sådant avtal löper ut skall
lagen tillämpas i sin helhet. Om avtalet
förnyas gäller dock fortfarande endast
39-41 §§.
7 § Genom ett kollektivavtal som har
slutits eller godkänts av en central
arbetstagarorganisation får det göras
avvikelser från lagens bestämmelser,
under förutsättning att avtalet inte
innebär att mindre förmånliga regler
skall tillämpas för arbetstagarsidan än
som följer av rådets direktiv 94/45/EG
av den 22 september 1994 om inrättandet
av ett europeiskt företagsråd eller ett
förfarande i gemenskapsföretag och
grupper av gemenskapsföretag för
information till och samråd med
arbetstagare2.
8 § Gemenskapsföretags eller
företagsgruppers verksamheter som är av
religiös, vetenskaplig, konstnärlig
eller annan ideell natur eller som har
kooperativt, fackligt, politiskt eller
annat opinionsbildande ändamål undantas
från lagens tillämpningsområde såvitt
avser verksamhetens mål och inriktning.
Kontrollerande företag
9 § Om inte annat visas, skall ett
företag anses utöva ett bestämmande
inflytande över ett annat företag, om
det i eget eller någon annans namn
2 EGT nr L 254, 30.9.1994, s. 64 (Celex
394L0045).
1. har rätt att utse fler än hälften av
medlemmarna i det andra företagets
styrelse eller motsvarande
ledningsorgan,
2. kontrollerar mer än hälften av
rösterna för aktierna eller andelarna i
företaget, eller
3. äger mer än hälften av aktierna eller
andelarna i företaget.
10 § Om flera företag inom en
företagsgrupp anses kunna utöva ett
bestämmande inflytande över ett annat
företag, skall i första hand det företag
som avses i 9 § 1 och i andra hand det
företag som avses i 9 § 2 anses som
kontrollerande företag. Detta gäller om
det inte visas att ett annat företag
utövar ett bestämmande inflytande.
11 § Sådana investmentbolag som avses i
artikel 3.5 a eller 3.5 c i rådets
förordning (EEG) nr 4064/89 av den 21
december 1989 om kontroll av
företagskoncentrationer3 skall inte
anses vara kontrollerande företag i
förhållande till andra företag på grund
av aktie- eller andelsinnehav, även om
kraven i 9 § är uppfyllda.
12 § En konkursförvaltare, god man eller
likvidator som vidtar åtgärder enligt
bestämmelserna i konkurslagen
(1987:672), ackordslagen (1970:847),
aktiebolagslagen (1975:1385) eller
motsvarande lagstiftning skall vid
tillämpningen av denna lag inte anses
utöva ett bestämmande inflytande över
ett företag.
Företagets ansvar
13 § Gemenskapsföretaget eller det
kontrollerande företaget i en
företagsgrupp skall aktivt verka för
inrättandet av ett europeiskt
företagsråd eller införandet av något
annat förfarande för information och
samråd.
Gemenskapsföretaget eller det
kontrollerande företaget skall
tillhandahålla uppgifter om antalet
arbetstagare i verksamheter som
gemenskapsföretaget eller
företagsgruppen bedriver i olika EES-
länder.
Förhandlingsdelegation för arbetstagarna
När en förhandlingsdelegation skall
bildas
14 § En förhandlingsdelegation för
arbetstagarna skall bildas
1. när gemenskapsföretaget eller det
kontrollerande företaget i en före-
tagsgrupp tar initiativ till
förhandlingar om inrättande av ett
europeiskt företagsråd eller införande
av något annat förfarande för
information och samråd, eller
2. när minst 100 arbetstagare eller
behöriga representanter för dem vid
minst två verksamheter eller företag i
minst två EES-länder skriftligen begär
att sådana förhandlingar skall inledas.
3 EGT nr L 395, 30.12.1989, s. 1 (Celex
389R4064).
Sammansättning
15 § I arbetstagarnas
förhandlingsdelegation skall
arbetstagarna företrädas av en ledamot
från vart och ett av de EES-länder där
gemenskapsföretaget har verksamhet eller
där det kontrollerande företaget eller
något kontrollerat företag i en
företagsgrupp finns. Därutöver skall
1. ytterligare en ledamot utses för
varje EES-land där minst 25 procent men
mindre än 50 procent av
gemenskapsföretagets eller
företagsgruppens arbetstagare finns,
2. ytterligare två ledamöter utses för
varje EES-land där minst 50 procent men
mindre än 75 procent av
gemenskapsföretagets eller
företagsgruppens arbetstagare finns,
eller
3. ytterligare tre ledamöter utses för
det EES-land där minst 75 procent av
gemenskapsföretagets eller
företagsgruppens arbetstagare finns.
Arbetstagarnas förhandlingsdelegation
skall underrätta gemenskapsföretaget
eller det kontrollerande företaget i en
företagsgrupp om sin sammansättning.
Hur de svenska ledamöterna utses
16 § De svenska ledamöterna i
arbetstagarnas förhandlingsdelegation
utses av den eller de lokala
arbetstagarorganisationer i Sverige som
är bundna av kollektivavtal i
förhållande till gemenskapsföretaget
eller ett eller flera företag i en
företagsgrupp. Om det finns flera
kollektivavtalsbundna lokala
arbetstagarorganisationer och dessa inte
kommer överens om annat gäller följande
ordning för att utse ledamöterna.
Om det är fråga om att utse en ledamot
skall denna utses av den lokala
arbetstagarorganisation som företräder
det största antalet av de
kollektivavtalsbundna arbetstagarna i
Sverige vid gemenskapsföretaget eller
företagsgruppen. Om det är fråga om att
utse flera ledamöter skall den ordning
gälla för hur arbetstagarrepresentanter
utses som finns angiven i 8 § andra och
tredje styckena lagen (1987:1245) om
styrelserepresentation för de
privatanställda.
Om arbetsgivaren inte är bunden av
kollektivavtal i förhållande till någon
arbetstagarorganisation, skall de
svenska ledamöterna utses av den lokala
arbetstagarorganisation i Sverige som
företräder flest arbetstagare vid
gemenskapsföretaget eller
företagsgruppen. Detta gäller om de
lokala arbetstagarorganisationerna inte
kommer överens om annat.
Lokala arbetstagarorganisationer som
tillhör samma huvudorganisation skall
anses som en organisation.
Kostnader
17 § Kostnaderna för att en
förhandlingsdelegation för arbetstagarna
skall kunna bildas och utföra sina
uppgifter skall bäras av
gemenskapsföretaget eller det
kontrollerande företaget i en
företagsgrupp, i den utsträckning
kostnaderna är skäliga.
Förhandlingar
18 § Gemenskapsföretaget eller det
kontrollerande företaget i en
företagsgrupp skall begära förhandlingar
med arbetstagarnas
förhandlingsdelegation i syfte att nå
ett avtal om europeiskt företagsråd
eller de närmare riktlinjerna för något
annat förfarande för information och
samråd.
Vid förhandlingarna får arbetstagarnas
förhandlingsdelegation biträdas av
experter som delegationen utser.
19 § Arbetstagarnas
förhandlingsdelegation får, med minst
två tredjedelar av rösterna, besluta att
inte inleda sådana förhandlingar som
avses i 18 § eller att avbryta pågående
förhandlingar med syfte att inte ingå
något avtal. En begäran om att
sammankalla en förhandlingsdelegation
för att inleda eller återuppta
förhandlingar får göras tidigast två år
efter ett sådant beslut, om inte
parterna kommer överens om något annat.
20 § För att arbetstagarnas
förhandlingsdelegation skall kunna ingå
ett avtal om europeiskt företagsråd
eller något annat förfarande för
information och samråd, måste mer än
hälften av ledamöterna i delegationen
enas om det.
Avtal
21 § I ett avtal om europeiskt
företagsråd skall fastställas
1. de företag eller verksamheter som
skall omfattas av avtalet,
2. företagsrådets sammansättning och
mandatperiod,
3. företagsrådets uppgifter och
förfarande för information och samråd,
4. platsen för företagsrådets möten
samt mötesfrekvensen och mötenas längd,
5. de ekonomiska och materiella
resurser som skall ställas till
företagsrådets förfogande, och
6. avtalets löptid och
omförhandlingsförfarande, särskilt med
beaktande av förändringar i
gemenskapsföretagets eller
företagsgruppens verksamhet.
22 § I stället för ett avtal om
europeiskt företagsråd kan parterna
avtala om något annat förfarande för
information till och samråd med
arbetstagarna. Ett sådant avtal skall
innehålla riktlinjer för informations-
och samrådsförfarandet och behandla
- arbetstagarrepresentanternas rätt till
information, särskilt om
gränsöverskridande frågor som har en
betydande inverkan på arbetstagarnas
intressen, och
- arbetstagarrepresentanternas rätt att
sammanträda för att diskutera den
information de har fått.
Vad som gäller om avtal inte träffas
När reglerna skall tillämpas
23 § Ett europeiskt företagsråd skall
inrättas enligt 24-35 §§ om
1. gemenskapsföretaget eller det
kontrollerande företaget i en
företagsgrupp och arbetstagarnas
förhandlingsdelegation kommer överens om
det,
2. gemenskapsföretaget eller det
kontrollerande företaget i en
företagsgrupp vägrar att inleda
förhandlingar med arbetstagarnas
förhandlingsdelegation inom sex månader
från det att förhandlingar har begärts
enligt 14 §,
3. gemenskapsföretaget eller det
kontrollerande företaget i en
företagsgrupp och arbetstagarnas
förhandlingsdelegation inte har nått en
överenskommelse om ett avtal om
europeiskt företagsråd eller något annat
förfarande för information och samråd
inom tre år antingen från tidpunkten då
gemenskapsföretaget eller det
kontrollerande företaget tog initiativ
till förhandlingar enligt 14 § eller
från tidpunkten för begäran om
förhandlingar enligt 14 §, eller
4. ett avtal som avses i 6 § eller som
har träffats enligt bestämmelserna i
denna lag upphör att gälla och ett nytt
avtal inte har träffats inom sex månader
från upphörandet.
Det europeiska företagsrådets
sammansättning
24 § Det europeiska företagsrådet skall
bestå av högst 30 ledamöter.
I företagsrådet skall arbetstagarna
företrädas av minst en ledamot från vart
och ett av de EES-länder där
gemenskapsföretaget har verksamhet eller
där det kontrollerande företaget eller
något kontrollerat företag i en
företagsgrupp finns. Därutöver skall
1. ytterligare två ledamöter utses för
varje EES-land där minst 25 procent men
mindre än 50 procent av
gemenskapsföretagets eller
företagsgruppens arbetstagare finns,
2. ytterligare fyra ledamöter utses för
varje EES-land där minst 50 procent men
mindre än 75 procent av
gemenskapsföretagets eller
företagsgruppens arbetstagare finns,
eller
3. ytterligare sex ledamöter utses för
det EES-land där minst 75 procent av
gemenskapsföretagets eller
företagsgruppens arbetstagare finns.
Om inte annat avtalas skall
företagsrådet vartannat år pröva, om
förändringar i gemenskapsföretagets
eller företagsgruppens verksamhet leder
till att företagsrådet skall ges en ny
sammansättning. Vid denna prövning skall
första och andra styckena tillämpas.
25 § Det europeiska företagsrådet skall
underrätta gemenskapsföretaget eller det
kontrollerande företaget i en
företagsgrupp om sin sammansättning.
Hur de svenska ledamöterna utses
26 § De svenska ledamöterna i det
europeiska företagsrådet utses bland de
anställda i Sverige vid
gemenskapsföretaget eller
företagsgruppen.
Ledamöterna i företagsrådet utses av
den eller de lokala
arbetstagarorganisationer i Sverige som
är bundna av kollektivavtal i
förhållande till gemen- skapsföretaget
eller ett eller flera företag i en
företagsgrupp. Om det finns flera
kollektivavtalsbundna lokala
arbetstagarorganisationer och dessa inte
kommer överens om annat gäller följande
ordning för att utse ledamöterna.
Om det är fråga om att utse en ledamot
skall denna utses av den lokala
arbetstagarorganisation som företräder
det största antalet av de
kollektivavtalsbundna arbetstagarna i
Sverige vid gemenskapsföretaget eller
företagsgruppen. Om det är fråga om att
utse flera ledamöter skall den ordning
gälla för hur arbetstagarrepresentanter
utses som finns angiven i 8 § andra och
tredje styckena lagen (1987:1245) om
styrelserepresentation för de
privatanställda.
Om arbetsgivaren inte är bunden av
kollektivavtal i förhållande till någon
arbetstagarorganisation, skall de
svenska ledamöterna utses av den lokala
arbetstagarorganisation i Sverige som
företräder flest arbetstagare vid
gemenskapsföretaget eller
företagsgruppen. Detta gäller om de
lokala arbetstagarorganisationerna inte
kommer överens om annat.
Lokala arbetstagarorganisationer som
tillhör samma huvudorganisation skall
anses som en organisation.
Arbetsordning och arbetsutskott
27 § Företagsrådet fastställer sin egen
arbetsordning.
Företagsrådet skall, när dess storlek
föranleder det, inom sig utse ett ar-
betsutskott som består av högst tre
ledamöter.
Rätt till information och samråd
28 § Det europeiska företagsrådet skall
ha rätt till information och samråd i
frågor som rör
- hela gemenskapsföretaget,
- hela företagsgruppen, eller
- minst två av gemenskapsföretagets eller
företagsgruppens verksamheter eller
företag som är belägna i olika EES-
länder.
När det gäller sådana gemenskapsföretag
eller företagsgrupper som avses i 5 §
andra och tredje styckena, skall
företagsrådets befogenheter avse frågor
som rör
- samtliga verksamheter eller företag som
är belägna i EES-länderna, eller
- minst två av verksamheterna eller
företagen som är belägna i olika EES-
länder.
29 § Gemenskapsföretaget eller det
kontrollerande företaget i en
företagsgrupp skall minst en gång om
året sammanträffa med det europeiska
företagsrådet och därvid ge information
och samråda om utvecklingen i
gemenskapsföretagets eller
företagsgruppens affärsverksamhet och om
dess framtidsutsikter.
Inför mötet skall gemenskapsföretaget
eller det kontrollerande företaget ge
företagsrådet en skriftlig rapport om de
förhållanden som mötet skall handla om.
Mötet skall särskilt handla om följande
förhållanden, nämligen
1. gemenskapsföretagets eller
företagsgruppens struktur,
2. gemenskapsföretagets eller
företagsgruppens ekonomiska och
finansiella situation,
3. den förväntade utvecklingen i
gemenskapsföretagets eller
företagsgruppens verksamhet, produktion
och försäljning,
4. sysselsättningsläget och dess
förmodade utveckling,
5. investeringar,
6. betydande organisationsförändringar,
7. införandet av nya arbetsmetoder
eller produktionsprocesser,
8. produktionsöverföringar,
9. fusioner,
10. nedskärningar eller nedläggning av
företag, verksamheter eller betydande
delar av dessa, och
11. kollektiva uppsägningar.
30 § Gemenskapsföretaget eller det
kontrollerande företaget i en
företagsgrupp skall, så snart det kan
ske, underrätta arbetsutskottet om
särskilda omständigheter som i avsevärd
utsträckning påverkar arbetstagarnas
intressen, särskilt vid omlokalisering,
nedläggning av verksamheter eller
företag eller kollektiva uppsägningar.
Om arbetsutskottet så begär skall
gemenskapsföretaget eller det
kontrollerande företaget sammanträffa
med arbetsutskottet för att informera
och samråda med detta om sådana
särskilda omständigheter som avses i
första stycket. Vid sådana möten har
dessutom de ledamöter i det europeiska
företagsrådet rätt att delta som
företräder arbetstagarna vid de
verksamheter eller företag som är direkt
berörda av omständigheterna.
Inför mötet skall gemenskapsföretaget
eller det kontrollerande företaget ge
arbetsutskottet en skriftlig rapport om
de förhållanden som mötet skall handla
om. Arbetsutskottet har rätt att yttra
sig över rapporten.
Om det inte finns något arbetsutskott,
skall vad som sägs om arbetsutskottet
avse företagsrådet.
Regler för det europeiska företagsrådet
eller arbetsutskottet
31 § Det europeiska företagsrådet eller
arbetsutskottet får biträdas av ex-
perter som företagsrådet eller utskottet
utser.
32 § Det europeiska företagsrådet eller
arbetsutskottet har rätt att på
gemenskapsföretagets eller det
kontrollerande företagets bekostnad
sammanträda enskilt inför
sammanträffanden med gemenskapsföretaget
eller det kontrollerande företaget i en
företagsgrupp.
Därutöver har företagsrådet rätt att på
gemenskapsföretagets eller det
kontrollerande företagets bekostnad
sammanträda enskilt ytterligare en gång
per år.
33 § Det europeiska företagsrådet eller
arbetsutskottet skall informera repre-
sentanter för arbetstagarna vid
gemenskapsföretaget eller
företagsgruppen om innehållet i och
utgången av informations- och
samrådsförfarandet. Om det inte finns
några arbetstagarrepresentanter, skall
samtliga arbetstagare informeras.
34 § Fyra år efter det att det
europeiska företagsrådet har inrättats
skall företagsrådet pröva om
förhandlingar skall inledas för att
sluta ett avtal som avses i 21 eller 22
§ eller om 24-35 §§ skall tillämpas även
i fortsättningen.
Avtal enligt 21 eller 22 § ingås av
företagsrådet. För att avtal skall kunna
ingås krävs att mer än hälften av
ledamöterna i rådet enas om det.
Kostnader
35 § Det europeiska företagsrådets och
arbetsutskottets kostnader skall bäras
av gemenskapsföretaget eller det
kontrollerande företaget i en
företagsgrupp, i den utsträckning
kostnaderna är skäliga.
Övriga bestämmelser
36 § Arbetstagarnas
förhandlingsdelegation och ett
europeiskt företagsråd kan förvärva
rättigheter och ikläda sig skyldigheter
samt föra talan inför domstolar och
andra myndigheter.
När ett företagsråd börjar verka övertar
det alla rättigheter och skyldigheter
från förhandlingsdelegationen och
inträder som part i avtalet om
europeiskt företagsråd.
Skydd för arbetstagarrepresentanter
37 § Bestämmelserna i 3 § första
stycket, 4 § och 6-8 §§ lagen (1974:358)
om facklig förtroendemans ställning på
arbetsplatsen skall gälla på motsvarande
sätt för arbetstagarrepresentanter som
är anställda i Sverige och utför
uppgifter enligt denna lag.
Tystnadsplikt
38 § Gemenskapsföretaget eller det
kontrollerande företaget i en
företagsgrupp får föreskriva
tystnadsplikt för
arbetstagarrepresentanter och experter
som utför uppgifter enligt denna lag, om
det är nödvändigt med hänsyn till
företagets bästa.
Den som under tystnadsplikt har fått
information för ett europeiskt
företagsråds räkning, får trots
tystnadsplikten föra informationen
vidare till de andra ledamöterna av
företagsrådet och till företagsrådets
experter. Rätten att föra informationen
vidare gäller endast om uppgiftslämnaren
underrättar mottagaren om
tystnadsplikten. I sådant fall gäller
tystnadsplikten även för mottagaren.
Andra stycket gäller även för ledamöter
av arbetstagarnas förhandlingsdelegation
och andra organ för samråd och
information enligt denna lag.
Skadestånd
39 § Den som bryter mot denna lag eller
mot ett avtal om europeiskt företagsråd
eller något annat förfarande för
information och samråd skall ersätta
uppkommen skada i enlighet med
bestämmelserna i 55 och 56 §§, 57 §
andra stycket, 60 § första stycket samt
61 och 62 §§ lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet.
Vid tillämpningen av dessa bestämmelser
skall vad som där sägs om arbetsgivare
gälla även för gemenskapsföretag eller
kontrollerande företag i en
företagsgrupp och vad som sägs om
arbetstagarorganisation gälla även för
europeiskt företagsråd, arbetstagarnas
förhandlingsdelegation eller andra organ
för information till och samråd med
arbetstagare.
Om det inte finns något europeiskt
företagsråd eller någon arbetstagarnas
förhandlingsdelegation som kan föra
talan enligt denna lag, är
gemenskapsföretaget eller det
kontrollerande företaget i en
företagsgrupp skadeståndsskyldigt
gentemot berörda
arbetstagarorganisationer.
Rättegång
40 § Mål om tillämpningen av denna lag
skall handläggas enligt lagen (1974:371)
om rättegången i arbetstvister.
Vid tillämpningen av den lagen skall
vad som där sägs om arbetsgivare gälla
även för gemenskapsföretag eller
kontrollerande företag i en företags
grupp och vad som sägs om
arbetstagarorganisation gälla även för
europeiskt företagsråd, arbetstagarnas
förhandlingsdelegation eller andra organ
för information till och samråd med
arbetstagare. Vad som där sägs om kollek-
tivavtal skall gälla även för sådana
avtal som avses i denna lag.
Mål om tillämpningen av denna lag skall
handläggas av Arbetsdomstolen som första
domstol.
Mål om tillämpningen av 38 § skall
handläggas skyndsamt.
41 § När någon vill yrka skadestånd
enligt denna lag, gäller i tillämpliga
delar vad som sägs i 64, 65 och 68 §§
lagen (1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet. Vid tillämpningen av 64 §
skall gemenskapsföretag, kontrollerande
företag i en företagsgrupp, europeiskt
företagsråd, arbetstagarnas
förhandlingsdelegation och andra organ
för information till och samråd med
arbetstagare anses ha förhandlingsrätt
enligt 10 § lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet. Den tid
enligt 65 § inom vilken talan senast
skall väckas, skall vara åtta månader.