I detta betänkande behandlar utskottet
ett utskottsinitiativ angående
anställningskravet för ungdomar i
samband med arbetsplatsintroduktion
(API). Utskottet anser att det bör
öppnas möjlighet att göra undantag från
detta krav om arbetsförmedlingen bedömer
att det i det enskilda fallet finns
omständigheter som talar för detta.
Särskilda yttranden har avgivits av
företrädarna i utskottet för Moderata
samlingspartiet samt Folkpartiet
liberalerna, Centerpartiet och
Kristdemokratiska samhällspartiet
ävensom av företrädaren för
Vänsterpartiet.
Utskottet
Bakgrund
Före den 1 juli 1995 fanns flera olika
arbetsmarknadspolitiska åtgärder som
innefattade arbetsplatsförlagd praktik
nämligen invandrarpraktik,
akademikerpraktik, vidgad
arbetsprövning, arbetsprövning inom AMI
och praktikdelen inom
ungdomsintroduktion. Gemensamt för alla
dessa åtgärder var att arbetslösa fick
möjlighet att för en period praktisera
på en arbetsplats och att de fick
utbildningsbidrag under tiden.
Genom riksdagens beslut (prop.
1994/95:218, AU15, rskr. 398, 399)
ersattes dessa åtgärder från och med den
1 juli 1995 med en ny åtgärd, benämnd
arbetsplatsintroduktion (API). Denna
praktikåtgärd kan i princip användas för
alla som är anmälda som arbetslösa
sökande hos arbetsförmedlingen och som
förmedlingen bedömer vara i behov av
praktik. För ungdomar i åldrarna 20-24
år får åtgärden beviljas endast om den
följs av en anställning som varar minst
sex månader. Undantag gäller för praktik
hos kommuner och ideella organisationer.
Praktikperioden bör kunna vara upp till
sex månader. För unga handikappade kan
en längre tid medges. Anordnare som
tillhandahåller arbetsplatsintroduktion
betalar ett finansieringsbidrag på 1 000
kr i månaden för varje deltagare.
Avgiften utgår dock inte för bl.a.
äldre, invandrare och
arbetshandikappade. Deltagarna i
arbetsplatsintroduktion får
utbildningsbidrag enligt de bestämmelser
som gäller för dessa.
I sitt ovan nämnda betänkande
underströk utskottet beträffande
anställningskravet vid
arbetsplatsintroduktion för ungdomar i
åldrarna 20-24 år särskilt möjligheterna
till provanställning och
visstidsanställning. Utskottets
uppfattning var att gruppen i fråga är
attraktiv på arbetsmarknaden och att man
därför borde kunna ställa större krav på
arbetsgivarna. En påtaglig fördel med
denna konstruktion ansåg utskottet det
vara att ungdomarnas chanser att pröva
på riktiga arbeten ökade och att det
stärkte ungdomarnas möjlighet att efter
arbetsplatsintroduktionen få riktiga
arbeten.
Anställningskravet i samband med API
Av AMS lämnade uppgifter om ungdomar i
API framgår följande.
Vid utgången av oktober 1995 hade 24
500 ungdomar i åldrarna 20-24 år varit
arbetslösa i mer än 100 dagar. Det
motsvarar ca en tredjedel av samtliga
arbetslösa i denna åldersgrupp.
Procentsatsen för samtliga arbetslösa
ungdomar i den ålderskategorin är 18,2
%. Ett skäl till att arbetslösheten i
denna åldersgrupp inte gått ner
ytterligare är enligt AMS att API inte
har fått tillräcklig omfattning under
hösten.
Antalet arbetslösa ungdomar i
åldersgruppen 25-30 år uppgick enligt
AMS i slutet av oktober till 68 841
personer eller 10,9 %. Dessa kunde ta
arbete direkt.
Vid månadsskiftet oktober/november 1995
var antalet ungdomar i åldersgruppen
20-24 år på API-platser ca 12 000.
Siffran 12 000 kan t.ex. jämföras med
ungdomspraktikplatserna som vintern
1993-1994 omfattade ca 90 000 ungdomar
och vintern därpå ca 50 000. Enligt AMS
är behovet av en åtgärd med API:s syfte
och innehåll större för den aktuella
ungdomsgruppen än vad som hittills
uppnåtts volymmässigt.
En faktor som kan förklara en stor del
av trögheten är enligt AMS att för den
aktuella gruppen 20-24-åringar finns
kravet på anställning minst 6 månader
hos anordnaren efter praktiken. Vissa
undantag finns som ovan redovisats,
bl.a. vid API hos kommuner och ideella
organisationer.
AMS har i skrivelse till regeringen den
24 november 1995 tagit upp problem med
den aktuella åtgärden och därvid bl.a.
framhållit vikten av att
introduktionsplatserna i näringslivet
snabbt kan öka. Vissa ungdomar behöver
även praktik utan att binda sig för
anställning. Inför val av yrke och
utbildning är det viktigt att de kan få
erfarenhet från olika yrkesområden. Inte
minst betydelsefullt är det att de som
vill välja ett för sitt kön
otraditionellt yrke kan pröva sig fram,
framhåller AMS.
För att vidga ungdomarnas
praktikmöjligheter i näringslivet bör
enligt AMS arbetsförmedlingen få
bemyndigande att avgöra när
anställningskravet skall gälla och när
undantag från detta krav skall
tillämpas. Konkurrenssvaga grupper bör
kunna få API-plats utan att
arbetsgivaren förbinder sig att anställa
ungdomarna. Vidare bör undantag från
anställningskravet kunna göras om berörd
facklig organisation ger sitt
medgivande, något som bör kunna begränsa
undanträngning av normala anställningar.
Anställningskravet i API för ungdomar i
åldersgruppen 20-24 år bör således
enligt AMS kunna variera från fall till
fall. Arbetsförmedlingen bör få rätt att
avgöra när anställningskravet skall
gälla.
Överväganden
Utskottet ser allvarligt på
arbetsmarknadssituationen för
ungdomarna.
Olika initiativ har under årens lopp
tagits för att komma till rätta med
ungdomsarbetslösheten och så långt som
möjligt söka förhindra negativa effekter
av en omfattande arbetslöshet. Förutom
åtgärder från statsmakternas sida vill
utskottet peka på de initiativ som
tagits av parterna på arbetsmarknaden.
Uppmärksammas bör i detta sammanhang de
avtal som har träffats mellan Sveriges
Verkstadsindustrier och Svenska
Metallindustriarbetareförbundet resp.
ALMEGA och Industrifacket. Båda dessa
avtal har syftat till att erbjuda
ungdomar kompetensutveckling i
verkstadsföretag resp.
ungdomsanställning i företag. Avtalen
har emellertid enligt vad utskottet
erfarit inte gett några egentliga
genomslag på arbetsmarknaden.
Under vårriksdagen ställde sig
riksdagen bakom regeringens mål att alla
ungdomar under 25 år skall vara i
arbete, utbildning eller aktiv
arbetsmarknadspolitisk åtgärd inom 100
dagars arbetslöshet. Siffror som
redovisats ovan är därför alarmerande.
Av ungdomarna i åldersgruppen 20-24 år
har en tredjedel varit arbetslösa mer än
100 dagar. En sådan utveckling kan inte
accepteras utan att statsmakterna
reagerar. Situationen måste tas på stort
allvar och åtgärder så snabbt som
möjligt vidtas för att söka bryta denna
negativa trend.
Det finns enligt utskottets mening skäl
att fråga sig om det obligatoriska
anställningskravet har inneburit en
återhållande faktor när arbetsgivaren
vverväger att ta emot en ungdom i den
aktuella åldersgruppen som praktikant.
Det kan inte uteslutas att det förhåller
sig så. Eftersom ingen möjlighet får
lämnas oprövad när det gäller att få ned
ungdomsarbetslösheten finns det
anledning överväga om man skall kunna
göra undantag från det obligatoriska
kravet på anställning efter praktiken
även i andra fall än de som gäller i
dag. En mycket viktig faktor i
sammanhanget är också att ge ungdomar
vidgade möjligheter att komma i kontakt
med en arbetsmarknad med ett brett utbud
av arbetstillfällen. Inte minst
angeläget är det att ungdomar får ökade
möjligheter till arbetstillfällen i
näringslivet.
Det är utskottets uppfattning att
ambitionen vid beviljande av API för den
aktuella åldersgruppen alltjämt skall
vara att praktikanordnaren anställer den
unge under minst sex månader efter
praktiktiden. För att uppnå det av
statsmakterna uppsatta målet om att
ungdomar under 25 år inte skall behöva
vara arbetslösa under en längre tid är
utskottet emellertid berett förorda att
det obligatoriska anställningskravet kan
frångås när det föreligger särskilda
skäl. Enligt utskottets mening bör
frågan om efterföljande anställning få
avgöras från fall till fall och vid en
samlad bedömning av arbetsförmedlingen.
Samråd bör därvid ske med berörd facklig
organisation, något som borgar för att
risken för undanträngningseffekter
uppmärksammas. Det lokala fackets
medverkan är naturlig mot bakgrund av
att berörd facklig organisation med de
bestämmelser som gäller i dag ges
tillfälle att yttra sig innan
länsarbetsnämnden första gången anvisar
någon till API på en arbetsplats.
Sammanfattningsvis anser utskottet att
övervägande skäl talar för att det - med
beaktande av vad ovan anförts om vad som
skall gälla vid bedömningen - skall
finnas möjlighet att medge undantag från
bestämmelsen om att API för ungdom under
25 år får beviljas endast om den följs
av en anställning som varar minst sex
månader.
Utskottet anser slutligen att
regeringen noga bör följa denna fråga
och vid lämpligt tillfälle återkomma
till riksdagen med en redovisning.
Med stöd av initiativrätten enligt RO
3:7 föreslår utskottet att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
Hemställan
Utskottet hemställer
beträffande anställningskravet
vid arbetsplatsintroduktion m.m.
att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört.
Stockholm den 8 december 1995
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Johnny Ahlqvist
I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist
(s), Elver Jonsson (fp), Sten Östlund
(s), Ulrica Messing (s), Martin Nilsson
(s), Elving Andersson (c), Laila
Bjurling (s), Patrik Norinder (m), Sonja
Fransson (s), Hans Andersson (v),
Christina Zedell (s), Christel Anderberg
(m), Barbro Johansson (mp), Dan
Ericsson (kds), Kristina Zakrisson (s),
Anna Åkerhielm (m) och Annika Jonsell
(m).
Särskilda yttranden
1. Patrik Norinder, Christel Anderberg,
Anna Åkerhielm och Annika Jonsell (alla
m) anför:
Vi konstaterar att det system som nu
gäller för att få in ungdomar på
arbetsmarknaden inte räcker för att
dämpa arbetslösheten, speciellt inte i
gruppen 20-24 år. Dessutom är det
uppenbart att konstruktionen med ett
närmast obligatoriskt krav på
anställning efter praktiktidens utgång
utgör hinder i strävandena att få in
ungdomar på arbetsmarknaden.
Den arbetsmarknadspolitiska åtgärd -
ungdomspraktik - som infördes av den
förra regeringen den 1 juli 1992 var
mycket enkel att hantera och gav mycket
snabbt stora volymer. Redan vintern
1992/93 var volymen
80 000-90 000 och nådde sin kulmen i
slutet av februari 1993 med 93 000
ungdomar i ungdomspraktik. Som framgår
av redovisningen i utskottets betänkande
var volymerna mycket stora även
vintrarna därpå. De utvärderingar som
gjorts av ungdomspraktiken visar att
åtgärden var framgångsrik. En
utvärdering som AMS har gjort av
ungdomspraktiken visar således att vid
tre mätperioder, januari 1993, december
1993 och december 1994 låg andelen
ungdomspraktikanter inom enskilda
företag runt 58 %. Andelen inom
kommunerna låg på 26-32 %.
Vi anser att det är angeläget att
ungdomar får ökade möjligheter till
arbetstillfällen i näringslivet. Det är
lätt att inse att nuvarande regler
innebär en spärr i detta hänseende för
den aktuella åldersgruppen.
Utskottets initiativ att öppna större
möjligheter att introducera ungdomar på
arbetsmarknaden är välkommet. Det utgör
en bekräftelse - om än senkommen - på
att det var felaktigt att avveckla den
ungdomspraktik som tidigare visade sig
så framgångsrik.
Utskottets initiativ är emellertid
halvhjärtat. I stället för att avveckla
anställningskravet införs en slags
dispensordning där arbetsförmedlingen i
samverkan med de fackliga
organisationerna skall fälla avgörandet.
Syftet med särskilda introduktioner för
ungdomar är naturligtvis att bereda
vägen för anställning. Som det senaste
årets erfarenhet visat leder emellertid
överdrivna villkor på företagen till att
dessas intresse för att bistå nya
arbetssökande blir mindre än vad som
vore önskvärt. Det drabbar direkt de
arbetssökande ungdomarna.
Utskottsinitiativet går år rätt håll,
men är alltså likväl otillräckligt. Av
konstitutionella orsaker saknas
möjlighet att nu påyrka en mera
ändamålsenlig lösning av ett viktigt
problem. Av det förstnämnda skälet bör
initiativet bifallas samtidigt som det
av det sistnämnda skälet finns anledning
för riksdagen att vid tidigast möjliga
tidpunkt fatta beslut om en ordning
motsvarande den tidigare
ungdomspraktiken.
2. Elver Jonsson (fp), Elving Andersson
(c) och Dan Ericsson (kds) anför:
Även vi anser att situationen för
ungdomarna är så alarmerande att det
krävs ett särskilt initiativ från
utskottets sida. Vi har därför anslutit
oss till utskottets förslag. Vi
förutsätter att de bestämmelser som
utfärdas som en följd av initiativet
kommer att utformas på ett sådant sätt
att största rationalitet och smidighet i
hanteringen uppnås. Därvid bör de
positiva erfarenheterna från den
arbetsmarknadspolitiska åtgärden
ungdomspraktik tas till vara.
Det är även viktigt att regeringen
återkommer med en redovisning. Vi menar
att denna redovisning bör ske under
innevarande budgetår.
3. Hans Andersson (v) anför:
Jag anser att man måste angripa
ungdomsarbetslösheten på ett mer aktivt
sätt än vad som hittills har skett. I
likhet med vad Vänsterpartiet tidigare
har föreslagit anser jag att man på sikt
måste överväga införandet av ett system
med obligatoriska praktikplatser på
medelstora och stora företag i
näringslivet. Praktikantplatser skall ge
både praktik och kompetenshöjning och
avtalad praktiklön skall utgå. Ett
sådant förslag innebär att produktionen
får ett ekonomiskt och praktiskt ansvar
för ungdomars sysselsättning och
framtida möjligheter.
De frivilliga avtal som trots allt har
träffats för vissa branscher och som
syftat till att ge ungdomar en
inträdesbiljett på arbetsmarknaden har
inte lett till önskat resultat. Detta är
beklagligt och visar att näringslivet i
praktiken inte är berett att ta ett
rimligt finansiellt och socialt ansvar.
Jag kan mot bakgrund av vad som är känt
om den akuta situationen för ungdomarna
acceptera en viss uppmjukning av de
regler som styr
arbetsplatsintroduktionen. Jag utgår
från att den redovisning som utskottet
anser att regeringen skall göra lämnas
under innevarande budgetår.