I detta betänkande behandlas totalt 51 yrkanden som rör arbetsrätten från
31 motioner väckta under den allmänna motionstiden 1995.
Moderata samlingspartiet, Centerpartiet, Folkpartiet liberalerna och
Kristdemokraterna vill ha en återgång till vad som gällde under 1994, dvs.
att den längsta tillåtna tiden för anställning vid arbetsanhopning och för
provanställning förlängs, att arbetsgivaren får rätt att undanta två arbetsta-
gare från turordningen vid uppsägning på grund av arbetsbrist, att det
fackliga vetot vid entreprenader tas bort och att förbud införs mot vissa
blockader.
Utskottet avstyrker dessa motioner liksom andra motioner som innehål-
ler mera övergripande synpunkter rörande reformeringen av arbetsrätten
huvudsakligen med motiveringen att ambitionen bör vara att söka lösning-
ar kollektivavtalsvägen. Utskottet hänvisar därvid till Arbetsrättskommis-
sionens uppdrag.
Motionerna innehåller i övrigt synpunkter på och konkreta förslag till
ändringar i anställningsskyddslagen (LAS) och medbestämmandelagen
(MBL). Bl.a. berörs det s.k. Övergångsdirektivet och frågan om deltidsar-
betslösa. Motionerna avstyrks främst med hänvisning till pågående utred-
ningsarbete.
Sist i betänkandet finns ett avsnitt som rör diskriminering i arbetslivet.
Utskottet anser att frågan om lagstiftning till skydd för homosexuella bör
övervägas.
Reservationer har avgetts av representanter för samtliga oppositionspar-
tier, däribland en gemensamt av Moderata samlingspartiet, Centerpartiet,
Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna i frågan om återgång till
1994 års arbetsrättsliga regler.
Motionerna
1994/95:A211 av Ingemar Josefsson och Kurt Ove Johansson (s) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning om vad i motionen
anförts om deltidsarbete.
1994/95:A215 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag som säkerställer enskildas
rätt att sluta individuella anställningsavtal i enlighet med vad som anförts i
motionen,
5. att riksdagen hos regeringen begär utredning om en reformering av
arbetsmarknadslagstiftningen i enlighet med vad som anförts i motionen.
1994/95:A238 av Birgitta Gidblom och Monica Öhman (s) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en undersökning av möjligheten att via
lagstiftning utöka antalet heltidstjänster.
1994/95:A244 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
2. att riksdagen beslutar att 1994 års arbetsrättsregler återupprättas,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den fortsatta reformeringen av arbetsrätten.
1994/95:A258 av Ingegerd Sahlström m.fl. (s) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att lagen om anställningsskydd måste ge de deltidsarbetande
förtursrätt till anställningar med mer tid.
1994/95:A265 av Helena Frisk (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om deltidsarbetandes
situation på arbetsmarknaden.
1994/95:A270 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) vari yrkas
9. att riksdagen beslutar återinföra de förändringar inom arbetsrättens
område som infördes av tidigare regering och utreder möjligheterna till
ytterligare förändringar av arbetsrätten i syfte att stimulera nyanställningar.
1994/95:A271 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om en reformerad arbetsrätt.
1994/95:A275 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
6. att riksdagen avslår regeringens förslag om arbetsföretag.
1994/95:A278 av Annika Jonsell och Fredrik Reinfeldt (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av en förändrad syn på arbetsmarknaden för att få fram nya
riktiga arbeten.
1994/95:A285 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lagen om etnisk diskriminering.
1994/95:A286 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förändrad arbetsrättslig
lagstiftning i enlighet med vad i motionen anförts,
23. att riksdagen avslår regeringens förslag om arbetsföretag i enlighet
med vad i motionen anförts.
1994/95:A288 av Dan Ericsson m.fl. (kds) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av en översyn av arbetsrättslagstiftningen i syfte att
underlätta ungdomars etablering på arbetsmarknaden.
1994/95:A411 av Inger Koch och Margareta E Nordenvall (m) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förändringar i arbetsrättslagstiftningen.
1994/95:A701 av Sten Andersson (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att
yttrandefriheten skyddas.
1994/95:A702 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lagstiftning mot diskriminering av homosexuella i arbetslivet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvidgning av mandatet för Ombudsmannen mot etnisk dis-
kriminering (DO) till att också omfatta diskriminering av homosexuella.
1994/95:A703 av Ragnhild Pohanka och Ewa Larsson (mp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en utredning bör
tillsättas med uppgift att granska anställningsskydden för miljö- och hälso-
vårdschefer.
1994/95:A704 av Olle Lindström (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hot om block-
ad vid vägran att skriva hängavtal.
1994/95:A705 av Michael Stjernström m.fl. (kds, m, c, fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om reformering av arbetsrätten.
1994/95:A706 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en parlamentarisk utred-
ning som skall lämna förslag till ny arbetsrättslig lagstiftning enligt vad i
motionen anförts,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i 39 § lagen om
anställningsskydd angående principförbud mot trotsande av AD-dom
enligt vad i motionen anförts,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om progressiva skadestånd
vid trots mot AD-dom enligt 39 § lagen om anställningsskydd,
4. att riksdagen hos regeringen begär sådan ändring i lagen om anställ-
ningsskydd att deltidsarbetande får företräde till fler arbetstimmar vid
utvidgat arbetsutbud enligt vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i lagen om an-
ställningsskydd gällande avtalsturlistor då föräldralediga berörs enligt vad
som anförts i motionen.
1994/95:A707 av Per Unckel m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar om ändring i lagen om anställningsskydd vad
gäller rätt till tolv månaders visstidsanställning under en tvåårsperiod i
enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar om ändring i lagen om anställningsskydd vad
gäller rätt till provanställning i tolv månader i enlighet med vad som an-
förts i motionen,
3. att riksdagen beslutar om ändring i lagen om anställningsskydd vad
gäller turordningsregler vid uppsägning på grund av arbetsbrist i enlighet
med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen beslutar om ändring i lagen om medbestämmande vad
gäller facklig vetorätt vid entreprenadavtal i enlighet med vad som anförts
i motionen,
5. att riksdagen beslutar om ändring i lagen om medbestämmande vad
gäller rätt till blockad mot enmans- och familjeföretag i enlighet med vad
som anförts i motionen,
6. att riksdagen hos regeringen begär utredning om reglerna om upp-
sägning på grund av arbetsbrist i enlighet med vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen hos regeringen begär utredning syftande till ändring av
lagen om medbestämmande, förtroendemannalagen och lagen om styrelse-
representation i enlighet med vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen beslutar om ändring i lagen om anställningsskydd och
lagen om medbestämmande vad gäller övergång av verksamheter och
kollektiva uppsägningar i enlighet med vad som anförts i motionen.
1994/95:A708 av Magnus Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om LAS regler
om tillfälliga anställningsformer.
1994/95:A709 av Ulf Melin och Göte Jonsson (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en
moderniserad arbetsmarknadslagstiftning.
1994/95:A710 av Karin Pilsäter (fp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i lagen om anställningsskydd
att 3 § punkt 3 meningarna "Vid tillämpning av 22, 26 och 39 §§ får ar-
betstagaren tillgodoräkna sig en extra anställningsmånad för varje anställ-
ningsmånad som arbetstagaren har påbörjat efer fyllda 45 år. Sammanlagt
får arbetstagaren dock tillgodoräkna sig högst 60 sådana extra anställ-
ningsmånader" stryks,
2. att riksdagen beslutar om sådan ändring i lagen om anställningsskydd
att 22 § ändras till "Arbetstagarnas plats i turordningen bestäms med ut-
gångspunkt i varje arbetstagares anställningstid hos arbetsgivaren. Den
som blivit uppsagd på grund av arbetsbrist och därefter återanställd får
dock räkna sin sammanlagda arbetstid",
3. att riksdagen beslutar om sådan ändring i lagen om anställningsskydd
att 22 § meningen "Vid lika anställningstid ger högre ålder företräde"
stryks.
1994/95:K402 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att skadeståndsreglerna vid obefogad uppsägning där yttrande-
friheten beskurits, skärps.
1994/95:K431 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lagstiftning mot diskriminering av homosexuella i arbetslivet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Diskrimineringsombudsmannen även får i uppdrag att beva-
ka diskriminering av homosexuella.
1994/95:Fi506 av Magnus Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om justering i befintlig lagstiftning om upphand-
ling av underleverantörer i byggbranschen så att motionens intentioner
uppfylls.
1994/95:Sf621 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
9. att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av lagstiftningen
om förbud mot etnisk diskriminering.
1994/95:T605 av Wiggo Komstedt m.fl. (m) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bemanningsreglerna och det fackliga vetot,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den utvidgade avtalsrätten i medbestämmandelagen, den s.k.
lex Britannia, bör slopas,
9. att riksdagen beslutar att ILO:s konvention 137 bör sägas upp i enlig-
het med vad som anförts i motionen.
1994/95:N274 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
5. att riksdagen beslutar om sådana ändringar i lagen om anställnings-
skydd och lagen om medbestämmande med flera lagar att de lagar som
gällde före den 1 januari 1995 åter blir gällande.
1994/95:N301 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att återställa arbetsrätten till de regler som gällde före den 1
januari 1995.
Utskottet
Bakgrund
Behovet av förändringar i arbetsrätten har diskuterats länge. Den tidigare
socialdemokratiska regeringen beslutade om en översyn kort före rege-
ringsskiftet 1991. Sedan fyrpartiregeringen tillträtt beslutades om nya
direktiv för översynen och under våren 1992 satte Arbetsrättskommittén
(ARK) igång sitt arbete. Uppgiften var att göra en översyn av medbestäm-
mandelagen och den centrala arbetsrättsliga lagstiftningen i övrigt.
På grundval av ARK:s delbetänkande (SOU 1993:32) Ny anställnings-
skyddslag lade fyrpartiregeringen hösten 1993 fram förslag till vissa för-
ändringar i anställningsskyddslagen (LAS) och medbestämmandelagen
(MBL). Förslagen motsvarade delvis vad som enligt direktiven skulle
behandlas med förtur.
Riksdagen godtog i huvudsak förslagen och lagändringarna trädde i kraft
den 1 januari 1994.
Ändringarna innebar i korthet att den längsta tillåtna tiden för anställ-
ning vid arbetsanhopning och för provanställning förlängdes från sex till
tolv månader. Arbetsgivaren fick rätt att vid uppsägning på grund av ar-
betsbrist undanta två arbetstagare från turordningen. Bestämmelserna om
facklig vetorätt vid entreprenader upphävdes och det infördes ett förbud
mot vissa stridsåtgärder mot enmans- och familjeföretag.
Härutöver förlängdes den s.k. månadsregeln vid uppsägning av personli-
ga skäl från en till två månader. Mot bakgrund av ett EG-direktiv infördes
en ny regel som innebär att arbetsgivaren i början av ett anställningsförhål-
lande skall informera arbetstagaren om anställningsvillkoren.
ARK fortsatte sitt arbete och överlämnade i juni 1994 ytterligare ett del-
betänkande (SOU 1994:83) Övergång av verksamheter och kollektiva
uppsägningar.
Kort efter regeringsskiftet hösten 1994 föreslog den socialdemokratiska
regeringen i proposition 1994/95:76 Förändring av vissa arbetsrättsliga
regler att de nyss berörda ändringarna i LAS och MBL skulle återställas till
det innehåll de hade före den 1 januari 1994.
Förslagen godtogs i huvudsak av riksdagen (1994/95:AU4, rskr. 123)
och lagändringarna trädde i kraft den 1 januari 1995. Detta innebar att den
längsta tillåtna tiden för visstidsanställning vid arbetsanhopning och för
provanställning förkortades från tolv till sex månader. Möjligheten att
undanta två arbetstagare från turordningen vid uppsägning på grund av
arbetsbrist togs bort. Vetorätten vid entreprenader återinfördes, dock med
en av arbetsmarknadsutskottet förordad ändring i förhållande till vad som
gällt före 1994 för att reglerna inte skulle komma i konflikt med lagen om
offentlig upphandling. Det särskilda förbudet mot vissa blockader mot
enmans- och familjeföretag upphävdes. De av fyrpartiregeringen genom-
förda lagändringarna kom alltså att gälla under ett år.
Samtidigt med detta s.k. återställande av arbetsrätten infördes även nya
regler mot bakgrund av två EG-direktiv. I enlighet med regeringens pro-
position 1994/95:102 Övergång av verksamheter och kollektiva uppsäg-
ningar gjordes ändringar i LAS, MBL och främjandelagen (1994/95:AU4).
Med de nya reglerna medför en företagsövergång till skillnad från tidigare
att anställningsavtal automatiskt övergår från överlåtaren till förvärvaren,
och de arbetstagare som omfattas får i princip ett skydd för sina anställ-
ningsvillkor under en övergångsperiod av ett år.
Den socialdemokratiska regeringen hade kort efter regeringsskiftet hös-
ten 1994 beslutat att ARK skulle läggas ned. I stället skulle direktiv utarbe-
tas till en ny arbetsrättskommitté. Under titeln Arbetsrättsliga utredningar
(SOU 1994:141) publicerades under hösten det huvudsakliga bakgrunds-
material som ARK:s sekretariat hade tagit fram och som inte lett till för-
slag om lagändringar.
I mars i år beslutade regeringen om direktiv till en kommission om den
svenska arbetsrätten (Dir. 1995:30). Uppgiften är att söka lösningar på de
problem som arbetsmarknadens parter anser finns på arbetsrättens område.
Syftet är att kommissionen under medverkan av parterna skall finna former
för hur parterna själva i så stor utsträckning som möjligt genom kollekti-
vavtal kan utforma de arbetsrättsliga reglerna så, att de fungerar väl i prak-
tiken och blir så enkla och effektiva som möjligt.
Målet är enligt direktiven att åstadkomma en långsiktig och stabil arbets-
rätt som främjar flexibilitet och produktivitetsutveckling, tillgodoser de
anställdas behov av utveckling, inflytande, frihet och trygghet och som
främjar jämställdhet mellan könen och invandrarnas villkor på arbets-
marknaden.
Kommissionen skall med förtur behandla frågan om att införliva EG-
direktivet om s.k. europeiska företagsråd med svensk rätt.
Enligt direktiven bör kommissionen diskutera det förslag till ny studie-
ledighetslag som under våren 1994 lades fram av Utredningen om ledig-
hetslagstiftning, Ledighetslagstiftningen -- en översyn (SOU 1994:41).
Kommissionen bör även diskutera utbildning inom arbetslivet i övrigt. I
direktiven nämns förslagen i betänkandet Kunskap för utveckling (SOU
1994:48) som bereds inom regeringskansliet.
I direktiven betonas att parterna skall ha ett stort inflytande.
Ordförande i kommissionen är direktören i Swedtel AB Tony Hagström.
I övrigt består den till större delen av företrädare för arbetsmarknadens
parter. Uppdraget skall redovisas senast den 1 mars 1996.
I detta sammanhang skall också nämnas att 1995 års Arbetstidskommitté
i dagarna lagt fram ett delbetänkande (SOU 1995:92) om EG:s arbetstids-
direktiv och dess konsekvenser för det svenska regelsystemet.
I det följande tar utskottet först upp frågan om återgång till 1994 års
regler och därefter den fortsatta reformeringen av arbetsrätten. Sedan be-
handlas motioner om det s.k. Övergångsdirektivet, om deltidsarbetslösa
och om s.k. arbetsföretag. I de följande avsnitten behandlas övriga motio-
ner med anknytning till LAS resp. MBL. Sist i betänkandet finns ett avsnitt
som rör diskriminering i arbetslivet.
Motionerna anges i det följande utan riksmötesår (1994/95).
Återgång till 1994 års regler
De fyra partier som utgjorde regeringsunderlag i den förra regeringen
begär i skilda motioner en återgång till vad som gällde under år 1994.
Detta innebär att den längsta tillåtna tiden för tidsbegränsad anställning vid
arbetsanhopning skall förlängas från nuvarande sammanlagt sex till tolv
månader inom en tvåårsperiod (5 § LAS) och att den längsta tillåtna tiden
för provanställning likaledes skall förlängas från sex till tolv månader (6 §
LAS). Vidare innebär det att arbetsgivare får rätt att undanta två arbetsta-
gare i varje turordningskrets från turordningen vid uppsägning på grund av
arbetsbrist (22 § LAS). I fråga om MBL innebär det att den fackliga veto-
rätten vid entreprenader tas bort (upphävande av 38-40 §§ med följdänd-
ringar) samt att förbudet mot vissa stridsåtgärder mot enmans- och familje-
företag återinförs (ny 41 b §).
Moderata samlingspartiet utvecklar i sin partimotion A215 Förutsättningar
för nya arbeten hur man anser att arbetsrätten bör reformeras. En återgång
till vad som gällde år 1994 är en del (yrk. 5 delvis). I kommittémotionen
A707 av Per Unckel m.fl. (m) yrkas att riksdagen utan dröjsmål fattar
beslut om återgång till dessa regler (yrk. 1-5). Med de förändringar som
genomfördes av fyrpartiregeringen förbättrades situationen för företagan-
det avsevärt, sägs det i kommittémotionen. Tillsammans med sänkta ar-
betsgivaravgifter och skatter fick företagen och de anställda bättre villkor,
och grunden lades för tillväxt och fler arbeten. Den socialdemokratiska
regeringens politik att upphäva dessa regler innebar steg tillbaka. Den
nuvarande regeringspolitiken motverkar sitt syfte eftersom den avhåller
företagen från att nyanställa och hämmar tillväxten. Regeringens handlan-
de är tvetydigt eftersom man först återställer och sedan säger sig vilja
förändra åt samma håll som fyrpartiregeringen.
I de nu berörda m-motionerna A215 och A707 utvecklas också synen på
den fortsatta reformeringen av arbetsrätten. Utskottet återkommer till detta.
Centerpartiet begär i sin motion A244 (yrk. 2) att 1994 års arbetsrättsreg-
ler återupprättas. Genom att ta bort möjligheten till provanställning eller
visstidsanställning vid arbetstoppar upp till ett år motverkar den socialde-
mokratiska regeringen jobb i näringslivet och därmed även i den offentliga
sektorn, sägs det i motionen.
I Folkpartiet liberalernas motion N274 Företagandets villkor av Lars
Leijonborg m.fl. framhålls att utformningen av de arbetsrättsliga lagarna är
ett av företagandets villkor. Lagarna har upplevts som krångliga och häm-
mande, och det finns tecken som tyder på att reglerna kommit att begränsa
nyanställning och produktionsökning. Med den socialdemokratiska majori-
tetens återställande av 1994 års småföretagarvänliga regler försvåras kam-
pen mot arbetslöshet. Folkpartiet påpekar att även den socialdemokratiska
regeringen tycks anse att reglerna ställer till problem eftersom regeringen
uppmanar arbetsmarknadens parter att förhandlingsvägen förändra dem.
De lagar som gällde före den 1 januari 1995 bör åter bli gällande, anser
partiet (yrk. 5).
Motsvarande krav och synpunkter framförs i Folkpartiet liberalernas
kommittémotion A286 av Elver Jonsson m.fl. (yrk. 3).
Kristdemokraterna anser enligt sin motion A271 att den arbetsrättsliga
lagstiftningen måste utformas så att trygghet skapas för de anställda utan
att nyanställning och nytillträdande missgynnas. Partiet ser de regler som
gällde under 1994 som en rimlig avvägning mellan dessa ambitioner och
yrkar därför att reglerna återinförs (yrk. 21). Sådana förändringar är positi-
va som skapar ökade förutsättningar för att små och medelstora företag
anställer fler, sägs det i motionen. Även i Kristdemokraternas näringspoli-
tiska motion N301 (yrk. 8) begärs att arbetsrätten återställs till vad som
gällde före den 1 januari 1995.
I Kristdemokraternas kommittémotion om ungdomsarbetslösheten,
A288 av Dan Ericsson m.fl., framhålls att de ändringar av arbetsrätten som
fyrpartiregeringen genomförde framför allt var inriktade på att underlätta
inträdet på arbetsmarknaden och undvika att ungdomar slås ut i alltför stor
utsträckning (yrk. 2).
Även i ett antal enskilda motioner begärs att 1994 års arbetsrättsliga
regler återinförs.
Sådana yrkanden framförs i motion A270 (yrk. 9) av Gullan Lindblad
och Göthe Knutson (båda m), som också anser att regeringen bör utreda
ytterligare förändringar av arbetsrättslagarna för att underlätta nyanställ-
ningar, och i motion A709 av Ulf Melin och Göte Jonsson (båda m).
Inger Koch och Margareta E Nordenvall (båda m) anför i motion A411
om småföretagandet i Stockholms län att arbetsrättslagstiftningen måste
anpassas till de mindre företagens verklighet. En felrekrytering i ett företag
med specialkompetens kan få katastrofala följder, sägs det i motionen (yrk.
3).
I motion T605 En konkurrenskraftig sjöfartsnäring av Wiggo Komstedt
m.fl. (m) yrkas att den fackliga vetorätten avskaffas eftersom den enligt
motionärerna verksamt bidragit till att den tekniska utvecklingen har varit
långsammare i den svenska handelsflottan än i övriga europeiska (yrk. 6).
Utskottets överväganden
När utskottet hösten 1994 (1994/95:AU4) skulle ta ställning till den nytill-
trädda socialdemokratiska regeringens förslag om återställande av arbets-
rätten till vad som gällde före år 1994 var en utgångspunkt att en fram-
gångsrik och dynamisk verksamhet förutsätter anställda som känner trygg-
het med de förändringar som är behövliga. Utskottet ansåg att de försäm-
ringar av anställningsskyddet som den borgerliga fyrpartiregeringen hade
genomfört var olyckliga av flera skäl. Helt allmänt kunde man enligt ut-
skottet ifrågasätta om försämringar av anställningstryggheten är den rätta
vägen att gå för att få i gång nyanställningar och skapa en bättre fungeran-
de arbetsmarknad. Utskottet var även kritiskt till de av fyrpartiregeringen
genomförda ändringarna i deras enskilda delar. Utskottet står fast vid den
uppfattning som kom till uttryck i det nyssnämnda betänkandet.
Vid arbetstoppar bör sammanlagt sex månader under en tvåårsperiod va-
ra längsta tillåtna tid. Om arbetsgivaren behöver arbetskraft under längre
tid än så bör lagens huvudregel om tillsvidareanställning gälla. Utskottet
kan inte heller se att det i lag skulle behöva medges längre tid för provan-
ställning än sex månader. Under den perioden bör en arbetsgivare i norma-
la fall rimligen kunna bedöma om arbetstagaren är lämplig för arbetet och
fungerar på arbetsplatsen, och detta oavsett om det är ett stort eller litet
företag. På båda områdena finns dessutom möjlighet att vid behov träffa
kollektivavtal av annat innehåll.
En del av argumentationen från de fyra borgerliga partierna går ut på att
förkortningen av den längsta tillåtna tiden vid dessa anställningsformer
skulle hämma tillväxten och tillkomsten av nya arbeten. Utskottet kan inte
dela denna uppfattning. På ett år har mellan 80 000 och 100 000 nya arbe-
ten tillkommit, vilket är en sysselsättningsökning som är långt starkare än
under de bästa åren på 1980-talet och för år 1995 dessutom dubbelt så
snabb som för genomsnittet av EU:s medlemsländer. Statistik från SCB
visar att andelen tidsbegränsade anställningar ökat kraftigt sedan början av
1990-talet. År 1994 utgjorde deras andel 13,5 % jämfört med 10 % år
1990. Även i absoluta tal är de tidsbegränsat anställda i dag betydligt fler
än under högkonjunkturen. Enligt utskottets mening övertygar inte denna
bild om att det skulle finnas ett behov av generellt vidgade möjligheter till
tidsbegränsade anställningar.
Även när det gäller turordningen vid uppsägning vill utskottet erinra om
att arbetsgivaren och den fackliga organisationen kan avtala om avsteg
från lagreglerna, dvs. principen sist in - först ut om det skulle anses be-
hövligt. Den under år 1994 gällande regeln, som gav arbetsgivaren möjlig-
het att fritt undanta två arbetstagare i varje turordningskrets, ingav betänk-
ligheter. Regeln innebar i praktiken att anställningstryggheten i småföre-
tag minskades kraftigt. Arbetsgivaren behövde inte redovisa sina skäl, det
räckte att de undantagna enligt hans bedömning var s.k. nyckelpersoner.
Man frångick den intresseavvägning som lagreglerna annars bygger på.
Utskottet kan inte heller se hur möjligheterna att genom veto förhindra
att oseriösa företag anlitas skulle kunna vara till nackdel för tillkomsten av
nya arbeten. Den fackliga vetorätten betyder kanske än mer i dag när ar-
betskraft i allt större utsträckning anlitas på annat sätt än genom traditio-
nella anställningsavtal. Det borde som utskottet ser det vara ett allmänt
intresse att de nya arbetena växer fram i företag som respekterar de regler
som gäller på arbetsmarknaden. Detta är inte minst en fråga om konkur-
rens på lika villkor.
Utskottet har inte heller någon förståelse för ståndpunkten i motion
T605 att vetorätten bör avskaffas därför att den skulle hindra den tekniska
utvecklingen inom handelsflottan. Vetorätten är inte avsedd att bevara
arbetstillfällen åt de fackliga organisationernas egna medlemmar. Reglerna
hindrar i sig inte heller att fartygen bemannas på ett sätt som svarar mot
nya tekniska krav.
Det särskilda förbudet mot vissa stridsåtgärder mot enmans- och familje-
företag som gällde under 1994 avskaffades med motiveringen att den
grundlagsskyddade rätten att vidta fackliga stridsåtgärder inte bör inskrän-
kas mer än absolut nödvändigt. Om sådana konflikter förekommer är syftet
att förmå företag som brukar ha anställda att träffa kollektivavtal, och då
ligger det i regel i de anställdas intresse att skyddas av kollektivavtalet.
Utskottet har inte ändrat uppfattning i den frågan.
Vad som nu sagts till stöd för att inte återgå till 1994 års regler utesluter
inte att det kan finnas områden där förändringar bedöms som motiverade,
vilket för övrigt även är utgångspunkten för Arbetsrättskommissionens
uppdrag. Ett övergripande intresse är att de arbetsrättsliga reglerna funge-
rar väl i praktiken och är så enkla och effektiva som möjligt. Som utskottet
kommer att utveckla i nästa avsnitt bör det vara parterna själva som så
långt som möjligt genom kollektivavtal utformar sådana regler.
Utskottet avstyrker med det anförda samtliga de motionsyrkanden som
innefattar krav på en återgång - helt eller delvis - till 1994 års regler. Det
är motionerna A215, A244, A270, A271, A286, A288, A411, A707,
A709, N274, N301 och T605, i förekommande fall i berörda delar.
Den fortsatta reformeringen av arbetsrätten
Moderata samlingspartiet utvecklar i motion A215 sin syn på hur arbets-
marknadslagstiftningen kan hämma en dynamisk utveckling och tillkoms-
ten av nya arbeten liksom den rörlighet som den nya tiden kräver. Den
premierar dessutom den som har ett arbete och bidrar därmed till utslag-
ningen av människor. De nuvarande reglerna innebär en kollektivisering av
arbetsmarknadsförhållandena som kom till för det gamla industrisamhäl-
lets behov. För att Sverige skall kunna klara konkurrensen och bereda flera
riktiga arbeten måste väsentliga förändringar till, sägs det i motionen.
Moderaterna förordar en process efter två linjer. Den gradvisa reforme-
ringen av arbetsrätten bör återupptas med målmedvetna ambitioner. Paral-
lellt med detta måste möjligheter ges att teckna individuella avtal.
Generella möjligheter för varje arbetstagare och arbetsgivare bör öppnas
för att inom ramen för allmänna rättsregler kunna sluta individuella an-
ställningsavtal där parterna får välja om de vill utnyttja det befintliga re-
gelverket, dvs. lag och kollektivavtal, eller hänföra sig till allmänna civil-
rättsliga grunder. Rätten att sluta enskilda anställningsavtal bör snabbutre-
das och erforderliga lagändringar läggas fram skyndsamt (yrk. 4).
Den gradvisa reformeringen bör enligt Moderata samlingspartiet kon-
centreras till - förutom en återgång till vad som gällde under 1994 - bl.a.
semester, arbetstid och ledighet. Reglerna måste utformas så att de främjar
dynamik och ett effektivt resursutnyttjande. Lagreglerna i samband med
övergång av företag bör inte gå längre än vad EU-rätten kräver (yrk. 5
delvis).
Även i den moderata kommittémotionen A707 (yrk. 6, 7) av Per Unckel
m.fl. om den arbetsrättsliga lagstiftningen framförs synpunkter på behovet
av en reformerad arbetsrätt mot en bakgrund som tecknas på likartat sätt
som i partimotionen.
I fråga om turordningen vid uppsägning på grund av arbetsbrist anser
motionärerna att man även efter en återgång till 1994 års regler efter ut-
redning bör liberalisera lagstiftningen ytterligare så att arbetsgivaren ges
större möjlighet att ta hänsyn till de effektivitetskrav som verksamheten
ställer.
I motionen anges hur det fortsatta reformarbetet bör vara inriktat när det
gäller medbestämmandelagen, förtroendemannalagen och styrelserepresen-
tationslagen. Angelägna frågor är följande
Medbestämmandelagen
- Information från företagsledningen bör ges till alla anställda
- Förstärkt rätt till tidig information inför viktiga arbetsgivarbeslut
- Mer informell information
- Primär förhandlingsskyldighet vid viktiga frågor som driftsinskränkning
och företagsöverlåtelse
- Utökad möjlighet för arbetstagarorganisationen att begära förhandling
- Fortlöpande information till organisationsföreträdare som är anställd
- Organisationens rättigheter bör vid förhandling utövas av anställd
- Vid förändringar som rör arbetstagaren personligen bör den enskilde ha
förhandlingsrätt
Motionärerna anser att förhandlingsskyldigheten i samband med chefstill-
sättningar kan ifrågasättas. Förhandlingsskyldighet bör inte föreligga rö-
rande offentliga budgetar. Rätten att stå utanför en organisation bör
grundlagsfästas.
Förtroendemannalagen
Det nuvarande stora arbetstidsuttaget för facklig verksamhet är ett pro-
blem. En rimligare ordning vore att arbetsgivaren betalade för en person
från varje facklig organisation i samband med information och förhand-
ling. Betald ledighet skulle ges för fackligt arbete på den egna arbetsplat-
sen medan facklig utbildning borde betalas av arbetstagarorganisationen.
Planeringen av den fackliga verksamheten borde förbättras.
Styrelserepresentationslagen
Styrelserepresentationslagen kan vara till nytta för både företag och an-
ställda, men en förutsättning bör enligt kommittémotionen vara att repre-
sentanterna har en stark förankring bland de anställda. För rätt till plats i
företagets styrelse bör därför krävas att minst hälften av de anställda är
medlemmar i den fackliga organisationen. Arbetstagarrepresentanterna bör
utses bland dem som arbetar i företaget. De bör inte ha tillträde till företa-
gets beredningsorgan.
Hela frågan om förnyelse av medbestämmandelagen, förtroendemanna-
lagen och styrelserepresentationslagen bör bli föremål för utredning, anser
motionärerna.
Liknande synpunkter på behovet av en förändrad arbetsrätt framförs i
motion A278 av Annika Jonsell och Fredrik Reinfeldt, (båda m). Utgångs-
punkterna är andra i dag med en ny generation för vilken det är naturligt
att varva eller kombinera arbete och utbildning livet igenom, sägs det i
motionen. Turordningsreglerna bör tas bort eftersom de i praktiken blivit
ett hinder för utveckling och förnyelse och drabbar de unga. Möjligheten
till visstidsanställning bör utvidgas för att svara mot ökande krav på flex-
ibilitet. Den tillåtna provanställningstiden bör förlängas bl.a. för att inte
unga människor skall väljas bort. Semester-, arbetstids- och ledighetsregler
måste utformas för att ge den största möjligheten till individuell anpass-
ning.
Centerpartiet beklagar i sin motion A244 att ARK inte fick slutföra sitt
arbete eftersom man därmed förlorade en viktig grund för en reformerad
och moderniserad arbetsrätt. Ett fortsatt arbete inom arbetsrätten bör ta
sikte på och främja problemlösning lokalt på de olika arbetsplatserna, inte
minst på de små. Reglerna måste utformas så att en småföretagare kan
upprätthålla goda relationer med sina anställda även när endast en del av
dem är fackligt organiserade. Den enskilde arbetstagaren måste få en bättre
ställning, anser partiet (yrk. 3).
I motion A705 av Michael Stjernström m.fl. (kds, m, c, fp) begärs ett
tillkännagivande om reformering av arbetsrätten. Det var olyckligt att
återställa arbetsrätten, anser motionärerna. Företagen tvekar nu att anställa
av flera skäl: osäkerhet om konjunkturen, effektiviseringar med minskat
behov av arbetskraft som följd, en utbildning och kompetens hos arbets-
kraften som inte svarar mot näringslivets krav, stora grupper av arbetslösa,
inte minst ungdomar och invandrare utan arbetslivserfarenhet, samt kol-
lektivavtalslöner som är högre än vad många företag kan bära. Det är där-
för väsentligt att reglerna inte ytterligare försvårar för de arbetslösa att få
arbete. En arbetsrätt för tillväxt kräver större ändringar än en återgång till
vad som gällde 1994. Behovet av individuella anställningsvillkor ökar.
Tyngden av invändningarna mot större kontraktsfrihet minskar i takt med
att de anställdas kompetens ökar och därmed deras ställning gentemot
arbetsgivaren. Därför bör de arbetsrättsliga reglerna i ökad utsträckning
göras dispositiva, anser motionärerna.
Vänsterpartiet anger sin syn på arbetsrätten i motion A706. En parlamen-
tarisk utredning med stort inflytande för arbetsmarknadens parter bör
tillsättas med uppdrag att föreslå en ny arbetsrättslig lagstiftning (yrk. 1).
På några områden bör lagändringar genomföras direkt (yrk. 2, 3, 5).
Vänsterpartiet pekar ut vissa förhållanden som ställer krav på en refor-
merad arbetsrätt. Bl.a. nämns att utvecklingen alltmer går mot att företagen
har en kärna av tillsvidareanställda och en större krets av visstidsanställda
med sämre skydd i arbetsrätten. Det behövs också mer verksamma regel-
ändringar för att säkra jämställdhet mellan könen i arbetslivet. Regeringens
förslag att reformera arbetsrätten avtalsvägen har det problemet att parter-
na faktiskt alltid haft möjlighet att hitta lösningar genom kollektivavtal
men ändå inte förmått hantera vissa områden. Inte heller täcker kollekti-
vavtalen hela arbetsmarknaden. Den svenska modellen har hittills byggt på
att riksdagen skapar ramlagar som fungerar som skyddsnät eller spelregler
på arbetsmarknaden och som utgör en miniminivå. Att helt bortse från
behovet av att förbättra ramlagarna är att införa ett reformstopp i arbetsrät-
ten, anser Vänsterpartiet.
En utgångspunkt i arbetsrätten måste vara att alla människor skall kunna
stanna kvar i arbetslivet fram till pensioneringen. Då krävs det också att
alla har rätt till kompetensutveckling. Arbetsgivarens tydliga ansvar för
kompetensutvecklingen måste regleras i en lag där de fackliga organisatio-
nerna ges reella möjligheter att påverka så att satsningarna fördelas rättvist
mellan alla grupper av anställda och mellan könen.
Arbetsrätten handlar om kärnan i demokratin, anser Vänsterpartiet. En
ny lag om inflytande måste utgå från dagens arbetsliv. Individens behov av
inflytande över sin egen arbetssituation måste ställas i fokus, och lagen
måste fylla kollektivets behov av inflytande över budgetbeslut och lång-
siktig strategisk planering. Vetorätt för arbetstagarna och mera självbe-
stämmande bör övervägas inom vissa områden.
Det krävs vidare lagstiftning som garanterar yttrandefriheten för arbets-
tagare och som inte tillåter inskränkningar i anställningsavtalet.
Det blir allt vanligare med uthyrning av arbetskraft, entreprenadföretag,
franchising, konsultfirmor m.m. där de anställda saknar rättigheter i förhål-
lande till sin dagliga arbetsledning. Dessa gruppers rättigheter måste stär-
kas genom ett utvidgat arbetstagarbegrepp.
Arbetsgivaren kan genom att kombinera olika slag av tidsbegränsade
anställningsformer skapa stor otrygghet för den anställde.
På de nu angivna områdena kompetensutveckling, demokrati i arbetsli-
vet, yttrandefrihet, arbetstagarbegreppet och anställningsformer bör utred-
ningen lägga fram lagförslag, anser Vänsterpartiet.
I följande hänseenden anser Vänsterpartiet att riksdagen bör begära lag-
förslag av regeringen.
Möjligheten till s.k. utköp enligt 39 § LAS bör kraftigt begränsas. Ett prin-
cipförbud bör råda med möjlighet att bryta igenom om det finns särskilda
skäl, t.ex. om situationen på arbetsplatsen skulle bli ohållbar om den upp-
sagde/avskedade kom tillbaka (yrk. 2). De skadeståndsbelopp som bestäms
enligt 39 § LAS har i vart fall för större arbetsgivare inte tillräckligt avhål
lande verkan och bör därför bestämmas till en viss procent av årsomsätt-
ningen efter mönster av EU:s konkurrensrättsliga regler. En viss del borde
tillfalla staten (yrk. 3). För att förhindra diskriminering av föräldralediga
bör avtalsturordningslistor alltid godkännas av en central arbetstagarorga-
nisation när föräldralediga är berörda (yrk. 5).
Utskottets överväganden
En stor del av den arbetsrättsliga lagstiftningen kom till under mitten av
1970-talet. Arbetslivet har sedan dess genomgått stora förändringar. Den
tekniska utvecklingen har gått mycket snabbt. Arbetet organiseras på ett
annat sätt. Kraven har ökat på produktivitet och effektivitet. Både inom
organisationen och hos den enskilde arbetstagaren ställs ökade krav på
flexibilitet och anpassningsförmåga. Arbetsmarknadsutskottet vill därför
inte förneka att det kan finnas problem på arbetsrättens område.
När man överväger vilka förändringar av regelsystemet som kan behövas
är det emellertid viktigt att man inte utgår från den ena sidans verklig-
hetsbild och beskrivning av problemen. Som utskottet anförde i samband
med det s.k. återställandet av arbetsrätten för ett år sedan var det utmär-
kande för fyrpartiregeringens direktiv till översyn av arbetsrätten att de
återgav en verklighetsbild som kommittén skulle arbeta efter. Man kunde
därmed anta att utredningsarbetet i ARK skulle komma att präglas av
direktivens förutbestämda uppfattningar om verkligheten.
Den socialdemokratiska regeringens direktiv (dir. 1995:30) till kommis-
sionen om den svenska arbetsrätten har en annan utgångspunkt. Kommis-
sionen skall söka lösningar på de problem som arbetsmarknadens parter
anser finns på arbetsrättens område. Det är alltså inte bara ena sidans upp-
fattning som skall läggas till grund för bedömningen av behovet av för-
ändringar.
Det ligger enligt utskottet ett stort värde i att problemlösningar bygger
på en gemensam syn och tillkommer i samförståndsanda. Därför ser ut-
skottet med stor tillfredsställelse på det uppdrag som regeringen givit till
Arbetsrättskommissionen, nämligen att under medverkan av parterna finna
former för hur parterna själva i så stor utsträckning som möjligt kan ut-
forma de arbetsrättsliga reglerna genom kollektivavtal.
Bortsett från vissa angivna områden som anges i direktiven står det
kommissionen fritt att i samråd med arbetsmarknadens parter ta upp de
frågor som den finner angelägna och föreslå lösningar på dessa. Inrikt-
ningen bör enligt direktiven vara att i möjligaste utsträckning undvika
lagstiftningsåtgärder.
De motioner som innehåller synpunkter på reformeringen av arbetsrätten
anger alla en mer eller mindre bestämd inriktning av reformarbetet. I vissa
fall läggs det också fram konkreta förslag till lagändringar.
Som anges i direktiven skall kommissionen få arbeta under stor frihet.
Det är utskottets allmänna uppfattning att det inte finns skäl att föregripa
kommissionens arbete genom uttalanden om vilken inriktning reformarbe-
tet bör ha i olika enskilda frågor. Utskottet avstår därför från att lägga
synpunkter på flera av de förslag som läggs fram i motionerna utan hänvi-
sar till det arbete som pågår i kommissionen.
I vissa hänseenden anser utskottet dock att det är påkallat att redovisa sin
bedömning med anledning av motionerna.
Moderaterna vill som nämnts enligt sin partimotion A215 ha en utveck-
ling efter två linjer, där den ena är inriktad på vidgade möjligheter för de
enskilda parterna i anställningsavtalet att välja om de vill hänföra sig till
lag och kollektivavtal eller till allmänna civilrättsliga grunder. Liknande
tankar som framförs i motion A705 av Michael Stjernström m.fl. (kds, m,
c, fp) motiveras med att arbetstagarnas ställning gentemot arbetsgivaren
stärkts i takt med deras ökade kompetens.
De delar av de arbetsrättsliga lagarna som uttrycker lagens huvudprinci-
per brukar vara tvingande. Reglerna har ofta karaktären av skyddslagstift-
ning. I andra delar är lagstiftningen s.k. semidispositiv, dvs. avsteg kan
göras genom kollektivavtal. För utskottet är det helt främmande att mera
generellt göra de arbetsrättsliga lagarna dispositiva så att avsteg skulle
kunna göras till arbetstagarens nackdel i det enskilda anställningsavtalet.
Man kan nämligen inte komma ifrån att arbetstagaren även med en ökande
kompetens typiskt sett är den svagare parten såväl vid slutandet av an-
ställningsavtalet som i anställningsförhållandet som sådant. Motiven som
bär upp den lagstiftning som motionärerna trots allt synes vilja ha kvar
skulle förfelas om man bara såg till hur parterna reglerat sina förhållanden
i anställningsavtalet och inte till parternas relation i dess helhet. Utskottet
vill i sammanhanget erinra om att det rådde enighet inom ARK att arbets-
tagarbegreppet måste vara tvingande även framöver.
När det gäller uppfattningen att rätten att stå utanför en organisation bör
bli grundlagsfäst - en fråga som det inte ankommer på arbetsmarknadsut-
skottet utan konstitutionsutskottet att ta ställning till - vill utskottet ändå
hänvisa till att Fri- och rättighetskommittén i sitt betänkande (SOU
1993:40) Fri- och rättighetsfrågor kommit fram till att det inte är praktiskt
möjligt att i grundlag föra in ett skydd för den negativa föreningsfriheten
med tanke på de konsekvenser en sådan reglering skulle få för förhållandet
mellan enskilda. Problem skulle också uppstå med frågan hur den negativa
föreningsfriheten skulle förhålla sig till principen om avtalsfrihet.
Beträffande de frågor där Moderaterna skisserar hur de anser att lag-
stiftningen bör förnyas - ytterligare liberalisering av turordningsreglerna,
ökad inriktning mot tidig och informell information i stället för förhand-
ling, uppstramning av förtroendemannalagen och styrelserepresentations-
lagen m.m. - hänvisar utskottet till det arbete som pågår inom Arbets-
rättskommissionen. Som redan nämnts har utredningen frihet att ta upp de
frågor som den finner angelägna och föreslå lösningar. Det skall påpekas
att en hel del av det som berörs av Moderaterna är sådant som kan regleras
genom kollektivavtal.
De synpunkter som framförs i motion A278 av Annika Jonsell och
Fredrik Reinfeldt (m), och som tar de ungas situation som utgångspunkt
för behovet av en förändrad arbetsrätt, sammanfaller i stora delar med
Moderaternas parti- och kommittémotioner och föranleder därför inga
särskilda kommentarer utöver vad som sagts ovan.
Centern förespråkar en arbetsrätt som tar sikte på och främjar lokal pro-
blemlösning med regler som utformas med hänsyn till småföretagare och
deras relationer till sina anställda även när bara en del av dem är fackligt
anslutna. Detta ger utskottet anledning att peka på att kommissionen skall
ta särskild hänsyn till den situation som småföretagen och deras anställda
befinner sig i.
Vänsterpartiets syn på hur en reformering av arbetsrätten bör genomfö-
ras skiljer sig i väsentliga hänseenden från de tankar som ligger bakom
uppdraget till Arbetsrättskommissionen.
Vänsterpartiet förordar ny lagreglering på flera områden och anser att
regeringens förslag om reformering avtalsvägen har flera problem. Med
anledning av invändningen att parterna alltid haft möjlighet att finna lös-
ningar genom avtal men inte förmått hantera vissa områden vill utskottet
framhålla att det är en uppgift för kommissionen att undersöka vilka hinder
som finns för att träffa kollektivavtal. Kommissionen skall försöka under-
lätta och stimulera de flexibla former för samverkan som krävs på både
central och lokal nivå. Att kollektivavtalen inte täcker hela arbetsmarkna-
den är något som också regeringen beskriver som ett problem i direktiven.
Man bör därmed enligt utskottet kunna utgå från att detta uppmärksammas
i utredningsarbetet.
Utskottet har i det föregående anslutit sig till att man i första hand bör
söka lösningar avtalsvägen. Det är då också naturligt att arbetsmarknadens
parter har ett starkt inflytande i kommissionens arbete. I detta ligger att
utskottet inte kan dela Vänsterpartiets uppfattning att det bör läggas på en
parlamentarisk utredning att komma med nya lagförslag.
Flera områden som berörs i Vänsterpartiets motion nämns också särskilt
i direktiven. Andra frågor är uppmärksammade i andra sammanhang.
Med anledning av Vänsterpartiets förslag om lagreglering av de anställ-
das kompetensutveckling vill utskottet hänvisa till beredningsarbete i
regeringskansliet med anledning av betänkandet Kunskap för utveckling
(SOU 1994:48). Det ingår även i kommissionens uppdrag att diskutera
frågor om utbildning inom arbetslivet.
I fråga om skyddet för de anställdas yttrandefrihet har utskottet svårt att
se hur konflikten mellan arbetstagarens yttrandefrihet och lojalitetsplikten
mot arbetsgivaren skulle kunna lösas med lagreglering på det sätt som
Vänsterpartiet förordar. Till frågan om yttrandefriheten för anställda åter-
kommer utskottet i den följande framställningen.
Sammanfattningsvis kommer utskottet fram till att de motioner, A215,
A244, A278, A705, A706 och A707, som alla innehåller förslag och syn-
punkter på den fortsatta reformeringen av arbetsrätten, bör avslås av riks-
dagen, i förekommande fall i berörda delar.
Vänsterpartiet för, som nämnts ovan, också fram förslag om omedelbara
lagändringar i vissa hänseenden. Utskottet har tagit ställning till likartade
yrkanden från Vänsterpartiet tidigare. Mot förslaget om ett principförbud
mot s.k. utköp enligt 39 § LAS med möjlighet att bryta igenom vid särskil-
da skäl anförde utskottet (1994/95:AU4) att detta skulle kunna medföra en
ny tvist efter domen som till viss del skulle kunna inrymma samma frågor
som behandlats i den föregående processen. Även om arbetstagaren fick
rätt i den efterföljande rättegången skulle problemen kvarstå om arbetsgi-
varen åter vägrade arbetstagaren att komma tillbaka. Utskottet tillade att de
nuvarande reglerna ibland kan ge upphov till mindre tilltalande situationer
men att Vänsterpartiets förslag knappast skulle lösa problemet på ett god-
tagbart sätt. Utskottet står fast vid vad som anfördes i det nyssnämnda
betänkandet.
När det gäller förslaget att de skadestånd som bestäms enligt 39 § LAS
skall relateras till företagets omsättning är det utskottets uppfattning att
Arbetsrättskommissionens arbete bör avvaktas innan man tar ställning till
om några ändringar kan vara påkallade i fråga om sanktionsreglerna.
Även Vänsterpartiets förslag att avtalsturlistor som rör föräldralediga
alltid skall godkännas av en central arbetstagarorganisation har varit uppe
till behandling tidigare och då avstyrkts. Med tanke på det uppdrag som
Arbetsrättskommissionen har att försöka underlätta och stimulera ett kon-
struktivt samarbete mellan arbetsmarknadens parter vore det enligt utskot-
tets mening olämpligt att nu låsa sig för vilket organ inom en organisation
som skall företräda organisationen i olika sammanhang.
Den anförda innebär att Vänsterpartiets motion A706 avstyrks även i
den nu berörda delen.
Övergångsdirektivet
Som redan nämnts genomfördes vissa ändringar i LAS och MBL i sam-
band med att EG-rådets direktiv 77/187/EEG om skydd för arbetstagares
rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av verksam-
heter införlivades med svensk rätt. Införlivandet innebar den principiella
förändringen att en företagsövergång till skillnad från vad som gällt tidiga-
re medför att anställningsavtalen automatiskt övergår från överlåtaren till
förvärvaren. Arbetstagaren kan dock välja att stanna kvar hos överlåtaren.
Varken överlåtaren eller förvärvaren får säga upp personal på grund av
övergången i sig. De arbetstagare som omfattas får i princip ett skydd för
sina anställningsvillkor under en övergångsperiod av ett år. Direktivet
undantar vissa slag av verksamheter från sitt tillämpningområde. Det är
inte tillämpligt på s.k. sjögående fartyg. Tillämpligheten på offentlig verk-
samhet anses vara oklar. Enligt den bedömning som gjordes av ARK är
direktivet tillämpligt på offentlig verksamhet av ekonomisk natur men inte
om det är förvaltningsuppgifter som flyttas. Enligt EG-domstolens praxis
är direktivet inte heller tillämpligt i samband med konkurs, såvida inte
nationella regler anger annorlunda.
Vid det svenska införlivandet gjordes inget undantag för sjögående far-
tyg eller för offentlig verksamhet. Däremot undantogs konkurs från regeln
om automatisk övergång. I enlighet med vad som gällt redan tidigare har
emellertid en arbetstagare som blivit uppsagd i samband med en konkurs
under vissa förutsättningar företrädesrätt till anställning hos den som
övertar verksamheten. I fråga om anställningsvillkoren infördes en särskild
regel som innebär att förvärvaren under en övergångstid av ett år i princip
skall vara skyldig att tillämpa anställningsvillkoren i överlåtarens kollekti-
vavtal, och detta även om förvärvaren har ett i och för sig tillämpligt kol-
lektivavtal. Enligt lagstiftarens bedömning gick man därigenom längre än
vad direktivet kräver.
Ett förslag till ändringar i direktivet har lämnats till EU-parlamentet. Ett
syfte med direktivförslaget är att kodifiera EU-domstolens praxis.
I den förutnämnda moderata kommittémotionen A707 (yrk. 8) framförs
synpunkter på övergångsdirektivet och införlivandet med svensk rätt.
Motionens allmänna utgångspunkt är att Sverige skall följa EU:s regler
men att det inte finns anledning att gå längre vid införlivandet än vad
direktivet kräver.
Vid anpassningen till svensk lag borde undantag således ha gjorts för
sjögående fartyg. Utvidgningen kommer att medföra stora tillämpnings-
svårigheter, sägs det i motionen.
Liksom direktivet borde den svenska lagen också undanta offentlig verk-
samhet som inte är av ekonomisk natur. De nya lagreglerna kommer enligt
motionen att försvåra förändringar och omorganisationer inom den offent-
liga sektorn.
Överlåtelse efter konkurs bör inte heller omfattas. Syftet med EU-
anpassningen är att få en enhetlig begreppsbildning och gemensamma
regler. Med lagens nuvarande utformning får svenska företag svårare att
verka på samma villkor. Dessutom försämras möjligheterna till rekon-
struktion.
Rätten för den arbetstagare som motsätter sig en övergång att kvarstanna
i anställning hos överlåtaren kan på grund av turordningsreglerna få till
konsekvens att anställda som inte alls berörs av övergången får lämna
företaget. Detta är inte acceptabelt enligt motionärerna.
Motionärerna är vidare kritiska till införlivandet vad gäller skyldigheten
för den övertagande arbetsgivaren att tillämpa anställningsvillkoren i
överlåtarens kollektivavtal. Lagstiftningen kan leda till att löner och all-
männa anställningsvillkor blir olika för samma arbetstagarkategorier hos
ett och samma företag. Det strider mot den viktiga principen om att villkor
bör vara enhetligt reglerade.
Reglerna har enligt motionärerna även visat sig medföra svårigheter för
entreprenörer att lämna anbud. Det krävs kännedom om antalet anställda,
lönevillkor m.m. I många fall måste den nye entreprenören överta personal
som var övertalig redan vid anbudet. Reglerna strider dessutom mot EU:s
direktiv om konkurrensneutralitet. För kommuner och landsting som vill
rationalisera kan konkurrens och effektivisering hämmas.
Under tiden mellan beslut och övertagande kan lång tid löpa med nyan-
ställningar och avtal utan den nye arbetsgivarens vetskap. Ändå är denne
skyldig att följa ingångna avtal.
Reglerna riskerar att motverka sitt syfte genom att det kan bli lönsamt att
frångå etablerad praxis att ta över befintlig personal. Om inget skifte av
personal sker omfattas nämligen inte skiftet av lagen och då finns inte
heller någon övertalig personal.
Motionärerna anser att riksdagen skyndsamt bör fatta beslut om lagänd-
ringar i enlighet med det anförda.
Utskottets överväganden
Vid utskottsbehandlingen förra året av regeringens förslag om ändringar i
den svenska lagstiftningen med anledning av bl.a. övergångsdirektivet
framförde Moderaterna motsvarande kritik och synpunkter som nu åter-
kommer i motion A707.
Vad gäller Moderaternas allmänna utgångspunkt att det inte finns an-
ledning att vid införlivande av direktiven gå längre än vad direktivet kräver
vill utskottet anföra följande. Som utskottet förstår motionen menar Mode-
raterna att intresset av enhetlig reglering och begreppsbildning på EU-
nivån bör väga mycket tungt, eftersom man i motionen förordar lösningar
som inte bara innebär avvikelse från allmänna principer i den svenska
arbetsrätten utan också innebär ändringar i gällande rätt till arbetstagarnas
nackdel. Utskottet vill med anledning av detta framhålla att direktiven ofta
i sig tillåter medlemsstaterna att tillämpa eller stifta lagar eller andra för-
fattningar som är mera förmånliga för arbetstagarna; reglerna är vad man
brukar kalla EG-dispositiva.
Att övergångsdirektivet, som tillåter avsteg till arbetstagarnas förmån,
vid det svenska införlivandet gjordes tillämpligt både i fråga om sjögående
fartyg och fullt ut på den offentliga sektorn hängde bl.a. samman med den
allmänna strävan att de arbetsrättsliga reglerna skall vara desamma på hela
arbetsmarknaden. Utskottet anser att man bör stå fast vid denna ambition.
Vid utskottsbehandlingen gjordes det tillägget i fråga om tillämpningen
på sjögående fartyg att man förutsatte att regeringen skulle återkomma om
reglerna skulle visa sig medföra icke godtagbara effekter eller om diskus-
sioner inom EU skulle föranleda detta. Enligt det förutnämnda direktiv-
förslaget skall även sjögående fartyg omfattas av reglerna, dock att det
skall vara möjligt för medlemsstaterna att föreskriva undantag från regler-
na om information och överläggning till arbetstagarrepresentanterna.
Även frågan om tillämpligt kollektivavtal efter övergången berördes vid
utskottsbehandlingen förra året. Utskottet anslöt sig till regeringsförslaget,
som innebar att anställningsvillkoren i princip skyddas under ett år. Med
den möjlighet som lagen ger parterna att träffa ett nytt kollektivavtal för de
övertagna arbetstagarna kan man undvika att skilda anställningsvillkor
gäller för olika arbetstagargrupper. Utskottet anser inte heller nu att regler-
na bör ändras i detta hänseende.
Det anförda innebär att motion A707 yrkande 8 avstyrks i motsvarande
del.
I samband med konkurs gäller som nämnts inte heller i den svenska la-
gen några regler om automatisk övergång av anställningen. Moderaterna
vill här ha en försämring för arbetstagaren i förhållande till vad som gällt
sedan länge, eftersom motionen synes innebära att man skall undanta
arbetstagare som uppsagts på grund av konkurs från reglerna om företrä-
desrätt till återanställning hos den som övertar verksamheten (25 § LAS).
Vid behandlingen av motsvarande fråga förra året ansåg utskottet att in-
förlivandet av direktivet inte motiverar att man försämrar för arbetstagarna
i gällande rätt. Utskottet står fast vid detta. Det finns också anledning att
upprepa att direktivet tillåter inhemska regler som är gynnsammare för
arbetstagarna.
När det gäller frågan om en arbetstagare som motsätter sig övergången
skall ha rätt att stanna kvar i anställningen eller, i enlighet med vad mode-
raterna förordar, enbart en rätt att frånträda anställningen, är det riktigt
som påpekas i motionen att reglerna kan få till konsekvens att anställda
som inte berörs av övergången i stället får lämna företaget. Detta är emel-
lertid något som följer av lagens turordningsregler. Den lösning som mo-
deraterna förordar skulle avvika från vad som annars gäller i arbetsbristsi-
tuationer. Utskottet ansåg vid införlivandet att den angivna konsekvensen
av turordningsreglerna inte behöver betraktas som något negativt. Någon
anledning att ändra denna uppfattning finns inte.
Med anledning av motionens mera allmänt hållna synpunkter på de
problem som de nya reglerna kan medföra finns anledning att framhålla att
utskottet, som sades i förra årets betänkande, utgår från att regeringen
följer utvecklingen och återkommer om det skulle visa sig nödvändigt.
Utskottet kommer sammanfattningsvis fram till att motionsyrkandet bör
avstyrkas även i denna del.
Deltidsarbetslösa
Vänsterpartiet anser enligt sin motion A706 (yrk. 4) att deltidsarbetslösa
bör ha företrädesrätt till anställningar med fler arbetstimmar. Som det nu är
använder arbetsgivaren deltidsarbete som en reserv för att kunna anpassa
produktionsapparaten till ett ojämnt behov av arbetskraft. Kostnaderna
övervältras på samhället som via a-kassan får betala fyllnadsersättning,
sägs det i motionen.
Frågan om deltidsarbetslösa tas även upp i fyra enskilda s-motioner. I tre
av dessa ser man en ändring i LAS av innebörd att deltidsarbetande skall
ha företrädesrätt till nya anställningar med högre sysselsättningsgrad som
ett sätt att komma till rätta med problemet. Det är motionerna A211 av
Ingemar Josefsson och Kurt Ove Johansson, A258 (yrk. 4) av Ingegerd
Sahlström m.fl. och A265 av Helena Frisk. I motion A238 av Birgitta
Gidblom och Monica Öhman vill man i stället att alla tjänster i grunden
skall vara på heltid och att de som önskar deltid av något skäl söker partiell
tjänstledighet. Möjligheten att via lagstiftning utöka antalet heltidstjänster
bör undersökas, anser motionärerna.
Utskottets överväganden
Deltidsarbetslösheten och metoder att komma till rätta med detta problem
är frågor som uppmärksammas i flera olika sammanhang. Utredningen
Arbetslöshetsersättningen - en omställningsersättning skall enligt direkti-
ven (dir. 1995:92) göra en översyn av hela problematiken med arbetslös-
hetsersättning och deltidsarbete och lämna förslag till nya regler. Arbets-
rättskommissionen skall enligt sina direktiv också särskilt uppmärksamma
de deltidsanställdas situation och därvid särskilt belysa bl.a. möjligheten
att omvandla deltidstjänster till heltidstjänster med rätt till partiell tjänst
ledighet. Enligt vad utskottet erfarit skall denna fråga ha hög prioritet i
kommissionens arbete. Även för den särskilde utredaren som har i uppdrag
att kartlägga skillnaden mellan kvinnors och mäns situation på arbets-
marknaden ur ett sysselsättningsperspektiv och med utgångspunkt i detta
bedöma utvecklingen av kvinnors framtida arbetsmarknad (dir. 1995:119)
är deltidsarbetslösheten en central fråga.
Med hänvisning till att frågan är under utredning i flera olika samman-
hang saknas anledning för utskottet att ta några initiativ med anledning av
de nu behandlade motionerna. De avstyrks således av utskottet.
Arbetsföretag
Utskottet tar i detta sammanhang även upp två motionsyrkanden som rör
s.k. arbetsföretag. Det är Miljöpartiets motion A275 (yrk. 6) och Folkpar-
tiet liberalernas kommittémotion A286 (yrk. 23).
Ett förslag om s.k. arbetsföretag aviserades i årets budgetproposition.
Dessförinnan hade regeringen tillkallat en särskild utredare för att närmare
studera vilka effekter i olika avseenden som arbetsföretagen skulle medfö-
ra.
Utredaren lade fram sina förslag i januari i år, Arbetsföretag - En ny
möjlighet för arbetslösa (SOU 1995:2). Förslagen i betänkandet innebar att
det skapades legala förutsättningar för att inrätta arbetsföretag som en
tillfällig arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Enligt förslaget skulle de särregler
och justeringar i den gällande lagstiftningen som behövs samlas i en enda
lag.
I samband med behandlingen av propositionen om en effektivare ar-
betsmarknadspolitik (prop. 1994/95:218, AU15) konstaterade utskottet att
det regeringsförslag som aviserats i budgetpropositionen inte hade full-
följts. Ett i det sammanhanget behandlat motionsyrkande från Kristdemo-
kraterna i vilket förslaget avstyrktes föranledde därför ingen riksdagens
åtgärd.
Även Folkpartiet liberalerna (motion A286 yrk. 23) och Miljöpartiet
(motion A275 yrk. 6) motsätter sig arbetsföretagen.
Inte heller nu finns det enligt utskottets mening anledning till någon åt-
gärd från riksdagens sida, varför de båda motionsyrkandena bör avslås.
Övriga frågor med anknytning till anställningsskyddslagen
I Folkpartiet liberalernas motion K402 Yttrandefrihet på jobbet av Lars
Leijonborg m.fl. förs ett resonemang om anställdas yttrandefrihet i förhål-
lande till lojalitetsplikten mot arbetsgivaren (yrk. 1). Partiet, som hänför
sig till ARK:s betänkande (SOU 1993:32) Ny Anställningsskyddslag, gör
nu bedömningen att kraven på lojalitet inte behöver skärpas eftersom
rimliga krav gäller redan i dag. Mot bakgrund av den s.k. Värödomen (AD
1994:79) anser partiet emellertid att skadeståndsreglerna bör skärpas i de
fall domstolen underkänner uppsägningen av en arbetstagare som utnyttjat
sin yttrandefrihet.
Även Sten Andersson (m) tar i motion A701 upp frågan om arbetstaga-
res yttrandefrihet. Motionären anser det oroande att många anställda, till
stor del i den offentliga sektorn, inte anser sig våga påtala missförhållan-
den därför att de är rädda för att förlora anställningen. Om en arbetstagare
som skött sig i övrigt endast handlat enligt gällande regler och lagar så bör
bättre kompensation ges än för närvarande om denne ändå skiljs från an-
ställningen, anser motionären.
Utskottets överväganden
En utgångspunkt i den i fp-motionen angivna AD-domen är att tryckfri-
hetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen inte reglerar förhållandet
mellan enskilda, t.ex. arbetsgivare och arbetstagare i den enskilda sektorn.
Enligt AD:s praxis har arbetstagare ändå en långtgående kritikrätt, som
dock inte sträcker sig så långt att den ena parten skall behöva tåla allvarli-
ga, osanna beskyllningar eller kränkande tillmälen. Vid bedömningen av
om arbetstagaren överskridit sin kritikrätt och därigenom brutit mot sin
lojalitetsplikt brukar vägas in bl.a. om arbetstagaren först försökt få rättels
till stånd eller syftet varit att skada arbetsgivaren. I den vidare frågan om
det finns saklig grund för uppsägning kan en rad faktorer vägas in, t.ex.
vilka slutsatser om arbetstagarens lämplighet för anställningen som kan
dras av det som förevarit.
Motionärerna förespråkar att skadeståndsnivån höjs när en arbetsgivare
felaktigt sagt upp någon som utnyttjat sin yttrandefrihet. I det berörda
målet hade arbetstagarsidan yrkat ett osedvanligt högt skadestånd - 1
miljon kronor. Domstolen fastställde beloppet till 70 000 kr.
Utskottet vill med anledning av motionerna erinra om att storleken av
det allmänna skadeståndet vid brott mot anställningsskyddslagen enligt
praxis avgörs efter en helhetsbedömning av samtliga omständigheter i det
enskilda fallet. Som anges i den berörda domen har förhöjt skadestånd
brukat utdömas när uppsägningen eller avskedandet också utgjort ett kol-
lektivavtalsbrott eller brott mot andra skadeståndssanktionerade regler,
t.ex. reglerna om föreningsrätt eller förtroendemannalagens regler. Enligt
utskottets mening går det knappast att därutöver peka ut någon enskild
omständighet som generellt skall leda till ett förhöjt skadestånd, utan det är
den samlade bilden av förhållandena i det särskilda fallet som måste få
betydelse.
Av de nu angivna skälen kan utskottet inte ställa sig bakom en skärpning
av skadeståndsreglerna i enlighet med vad som förordas i motionerna.
Synpunkterna i övrigt i motion A701 sammanfaller i stora delar med vad
som redan gäller och föranleder därför inget särskilt uttalande från utskot-
tets sida.
Med det anförda avstyrks de nu behandlade motionerna.
Anställningsskyddet för miljö- och hälsovårdschefer bör granskas av en
utredning, anser Ragnhild Pohanka och Ewa Larsson, båda mp, i motion
A703. När miljöfrågorna nu kommit närmare blir skyddet för dem som har
ansvaret allt viktigare. Många av dessa tjänstemän har en utsatt ställning
och får också ett stort ansvar bl.a. att följa EU:s omfattande miljölagstift-
ning, anför motionärerna.
Utskottets överväganden
Den nyss behandlade frågan om lojalitetsplikten i förhållande till yttrande-
friheten har beröringspunkter med den i mp-motionen väckta frågan om
anställningsskyddet för miljö- och hälsovårdschefer. Utskottet kan i och
för sig ha förståelse för att dessa personalkategorier ibland kan ha en svår
ställning med tanke på de olika intressen som skall balanseras mot varand-
ra. Utskottet kan emellertid inte se något behov att särskilt granska denna
fråga. Förhållandena i de enskilda fallen skiftar alltför mycket för att en
sådan granskning skulle bli meningsfull. Det kan i sammanhanget finnas
skäl att redovisa att Meddelarskyddskommittén (SOU 1990:12) nämnde
miljön som ett skäl att utvidga den s.k. meddelarrätten, dvs. möjligheten
för bl.a. anställda att meddela sig i tryckt skrift eller för offentliggörande
förmedla uppgifter dit i vilket ämne som helst. Samtidigt utgick emellertid
kommittén från att det skulle bli nödvändigt att göra vissa begränsningar i
och undantag från meddelarrätten bl.a. mot bakgrund av att det förtroende-
fulla samarbetet mellan ledning och anställda i företag annars kunde rub-
bas och företagens konkurrensförmåga försvagas. Undantag föreslogs gälla
bl.a. för arbetstagare med företagsledande eller därmed jämförlig ställning.
Kommitténs förslag har inte lett till lagstiftning.
Med det anförda avstyrks motion A703.
Magnus Johansson m.fl. (s) kritiserar i motion A708 bruket av tidsbegrän-
sade anställningar vid arbetstoppar inom bl.a. måleribranschen. En del av
den tillsvidareanställda personalen sägs upp för att därefter anlitas i tillfäl
liga anställningar. Arbetsgivaren avsäger sig sedan uppdrag och skapar
därmed en säsongsarbetslöshet. Personer som uppfattas som obekväma
anlitas bara för mycket korta perioder vid varje tillfälle. Det förekommer
till och med att man delar upp verksamheten i flera företag för att låta de
anställda vandra mellan företagen i en ständig arbetsanhopning. Enligt
motionärerna bör anställningsformen inte få användas i vissa branscher
eller i vart fall alltid föregås av förhandlingar med den lokala fackliga
organisationen. Reglerna bör ses över av Arbetsrättskommissionen så att
alla får en tillfredsställande anställningstrygghet, sägs det i motionen.
Magnus Johansson (s) tar i motion Fi506 upp problemet med upphand-
lingen av underentreprenader i byggbranschen. Upphandlingen sker ofta i
sent skede, vilket omöjliggör en långsiktig och bra personalpolitik. Med de
uppsägningstider som gäller sägs tillsvidareanställda upp därför att order-
böckerna är tomma. Man hamnar i en situation där de anställda får tidsbe-
gränsade anställningar på ett sätt som egentligen strider mot intentionerna i
LAS. De sena underentreprenaderna skapar också problem för arbetsmil-
jön eftersom alla som skall verka på arbetsplatsen inte ges möjlighet att
påverka i planeringsstadiet. Motionären efterlyser regler av innebörd att
alla underentreprenader skall vara upphandlade och entreprenörerna ha
deltagit i planeringen "innan spaden sätts i jorden".
Utskottet vill med anledning av dessa båda motioner anföra följande. Möj-
ligheten att begränsa eller kontrollera bruket av arbetstoppsanställningar i
vissa branscher är en fråga som mycket väl kan behandlas inom ramen för
Arbetsrättskommissionens arbete. Som redan sagts har kommissionen
frihet att i samråd med arbetsmarknadens parter ta upp frågor som den
finner angelägna och föreslå lösningar.
När det gäller det påtalade problemet med den sena upphandlingen av
underentreprenader i byggbranschen och de följder detta kan få för de
anställda synes motionären efterlysa något slag av allmän regel för denna
del av affärslivet. Utskottet har svårt att se hur en sådan reglering skulle
utformas och kan därför inte ställa sig bakom förslaget.
Motionerna avstyrks med hänvisning till det anförda.
Karin Pilsäter (fp) vänder sig i motion A710 mot reglerna i LAS om be-
räkning av anställningstid m.m. som hon anser otillbörligt gynnar personer
mellan 45 och 58 år. Eftersom unga i regel har den kortaste anställningsti-
den får de sluta först. Om de inte har den kortaste tiden kan de ändå få gå
därför att det finns anställda över 45 år som får räkna sin tid dubbelt. Unga
med långa och färska utbildningar, med familjeansvar och försörjnings-
börda blir långvarigt arbetslösa, medan medelålders klarar sig kvar i trygg-
heten. Detta är även ett problem för samhället eftersom företagens kompe-
tens kan utarmas. Motionären yrkar därför dels att regeln i 3 § som ger
personer som fyllt 45 år rätt att tillgodoräkna sig extra anställningsmånader
tas bort, dels att rätten enligt 22 § att räkna sammanlagd anställningstid
inte skall gälla om arbetstagaren sagt upp sig frivilligt från den tidigare
anställningen, dels att regeln i samma paragraf att högre ålder ger företräde
vid lika anställningstid tas bort.
Utskottet behandlade likartade yrkanden i samband med återställandet av
arbetsrätten förra året (1994/95:AU4) och erinrade då om att ett av de
viktigaste syftena med lagen är att skydda den äldre arbetskraften som
erfarenhetsmässigt har svårast att klara sig på arbetsmarknaden. Utskottet
hänvisade till att även om arbetslöshetssiffrorna för yngre är högre än för
äldre, så visar statistiken att en större andel av de yngre arbetslösa än av de
äldre återkommer i arbete. AMS har i Arbetsmarknadsutsikter för 1995
och 1996 undersökt hur stor del av de inskrivna vid arbetsförmedlingarna
som fick arbete i september i år. Bilden visar att sannolikheten att finna ett
arbete är störst bland arbetssökande i åldern upp till 30 år. Efter 50 års
ålder minskar chansen till ett arbete betydligt.
Utskottet anser nu som då att man bör stå fast vid lagens grundprinciper
som bygger på att de äldre bör ges ett starkare skydd. Även det som i förra
årets betänkande sades om lagens dispositivitet förtjänar att upprepas. Ett
skäl till att parterna skall kunna göra avsteg genom kollektivavtal är att det
är svårt, kanske t.o.m. omöjligt, att konstruera lagregler som ger ett rimligt
och rättvist resultat i alla situationer. Med den allmänna ambitionen att
underlätta avtalslösningar, som utskottet i det föregående ställt sig bakom,
bör förutsättningarna öka att parterna i varje situation finner en avvägning
som båda parter ser som den bästa lösningen.
Med det anförda avstyrks den nu behandlade motionen A710.
Övriga frågor med anknytning till medbestämmandelagen
Wiggo Komstedt m.fl. (m) framför synpunkter på arbetsrätten i motion
T605 Konkurrenskraftig sjöfartsnäring. Ändringarna i medbestämmande-
lagen år 1991, Lex Britannia, har enligt motionärerna verksamt bidragit till
att svenska rederier undviker registrering i Sverige, vilket är en olycklig
utveckling. Redan lagens existens medför att nya verksamheter inte etable-
ras i Sverige. Lagen bör genast avskaffas, anser motionärerna (yrk. 8). De
anför vidare att det fackliga de facto-monopolet i stuveribranschen, som
inte tycks kunna angripas med stöd av nuvarande konkurrenslagstiftning,
verkar hämmande på utveckling och arbetsmetoder i svenska hamnar. Till
en början bör Sverige utnyttja sig av möjligheten att säga upp ILO-
konvention 137 om hamnarbete, som stuveriarbetarnas organisationer ofta
hänvisar till som stöd för sitt krav på "ensamrätt" till allt hamnarbete (yrk.
9).
Utskottets överväganden
Med anledning av kravet i motionen att Lex Britannia avskaffas vill utskot-
tet hänvisa till det uppdrag som fyrpartiregeringen gav till en särskild
utredare att analysera de problem som finns kring frågorna om social
dumpning och dessa regler i medbestämmandelagen, som infördes den 1
juli 1991. Ändringarna syftade bl.a. till att ge de fackliga organisationerna
i Sverige möjligheter att träffa kollektivavtal med villkor som motsvarade
vad som normalt tillämpas i fråga om arbete som utförs här i landet och
därigenom motverka s.k. social dumpning.
I förgrunden för uppdraget stod frågan om Lex Britannia är förenlig med
Sveriges internationella åtaganden, främst enligt EES-avtalet (uppdraget
hänför sig till tiden före Sveriges medlemskap i EU) och inom ILO. Upp-
draget hade föregåtts av klagomål från det svenska arbetsgivarombudet till
ILO:s arbetskonferens.
Utredningen (Ds 1994:13), utförd av jur.dr. Sven-Hugo Ryman, utmyn-
nar i slutsatsen att Lex Britannia sannolikt inte strider mot Sveriges inter-
nationella åtaganden och att det således inte är nödvändigt att på den grun-
den ändra eller upphäva lagstiftningen. ILO:s styrelse beslutade i april
1995, bl.a. mot bakgrund av denna utredning, att för egen del inte vidta
några ytterligare åtgärder med anledning av klagomålen mot Sverige.
Utskottet anser inte att någonting har tillkommit som motiverar att Lex
Britannia upphävs och avstyrker därmed motionen i den delen.
Vad gäller ILO-konventionen 137 har utskottet erfarit att frågan om upp-
sägning av konventionen är väckt i regeringskansliet genom en skrift från
SAF och Redareföreningen. Saken har hänskjutits till den svenska ILO-
kommittén som skall ta upp den inom den närmaste framtiden.
Med hänvisning till detta kan någon åtgärd inte anses påkallad av riks-
dagen med anledning av motionsyrkandet.
Utskottet avstyrker med det anförda motion T605 även i nu berörd del.
Olle Lindström (m) tar i motion A704 upp tillämpningen och utnyttjandet
av avtalsförhållanden på vissa arbetsplatser. Det förekommer exempelvis
att entreprenörer med kollektivavtal med Transportarbetareförbundet
tvingas teckna hängavtal med Byggnadsarbetareförbundet när entreprenö-
ren skall utföra markarbeten på en byggarbetsplats. Om entreprenören
vägrar så hotas han ofta med blockad. Detta problem bör ses över av Ar-
betsrättskommissionen, anser motionären.
De av motionären angivna problemen är av den arten att de kan tas upp
inom ramen för Arbetsrättskommissionen. Som redan nämnts kan kom-
missionen på eget initiativ ta upp sådana frågor inom arbetslivet som den
finner angelägna. Något uttalande därutöver är inte påkallat enligt utskot-
tets mening. Motionen avstyrks därför.
Diskriminering i arbetslivet
Centerpartiet tar i sin motion Sf621 om invandrarpolitiken upp lagstift-
ningen mot etnisk diskriminering (yrk. 9). I motionen sägs att diskrimine-
ring kan motarbetas genom upplysning och lagstiftning. Några viktiga
lagändringar, däribland förbudet mot etnisk diskriminering i arbetslivet,
trädde i kraft den 1 juli 1994. Partiet framhåller i motionen vikten av att
lagstiftningens tillämpning utvärderas.
Vänsterpartiet pekar i sin motion A285 om invandrarpolitiken på vad
man anser vara fundamentala brister i lagen mot etnisk diskriminering
(yrk. 6). Dit hör avsaknaden av ett förbud mot indirekt diskriminering,
såsom exempelvis sakligt omotiverade krav på perfekta kunskaper i svens-
ka. Vidare kritiseras det krav som uppställs i lagen att arbetsgivaren verk-
ligen fattar ett beslut om anställning för att det skall anses som diskrimi-
nering. Därigenom utesluts diskriminering under anställningsförfarandet,
t.ex. att alla sökande med namn som tyder på invandrarbakgrund sorteras
bort av just detta skäl. Likaså går den arbetsgivare fri som avstår från att
anställa någon därför att det visat sig att samtliga sökande hade invandrar-
bakgrund. Enligt Vänsterpartiet måste diskrimineringsförbudet konstrueras
så att det träffar alla situationer när någon blivit påtagligt orättvist behand
lad på grund av sitt etniska ursprung. Det saknas också ett generellt dis-
krimineringsförbud. Det enda rimliga vore att all etnisk diskriminering på
arbetsmarknaden förbjöds med skadeståndspåföljd som sanktion, sägs det i
motionen.
Med anledning av motionerna från Centerpartiet och Vänsterpartiet om
utvärdering resp. ändringar i lagen mot etnisk diskriminering vill utskottet
anföra följande.
Lagen mot etnisk diskriminering trädde i kraft den 1 juli 1994. Den er-
satte en lag från år 1986 med samma namn. Genom den nya lagen infördes
skadeståndssanktionerade förbud mot diskriminering av både arbetssökan-
de och redan anställda. Såvitt utskottet har sig bekant har ännu inte någon
tvist enligt denna lag prövats i domstol.
Att försöka komma till rätta med invandrarnas problem på arbetsmark-
naden är mycket angeläget. Sedan slutet av år 1994 pågår en översyn av
invandrarpolitiken, som är en fortsättning av det arbete som bedrevs inom
den år 1993 tillsatta Invandrar- och flyktingkommittén. Översynskommit-
tén (dir. 1994:130) skall ägna särskilt intresse åt frågor om invandrarnas
situation på arbetsmarknaden och de hinder som kan finnas för invandrare
att komma in på arbetsmarknaden. Även Arbetsrättskommissionen skall
enligt sina direktiv särskilt uppmärksamma invandrarnas situation, och ett
av målen för uppdraget är att åstadkomma en långsiktig och stabil arbets-
rätt som bl.a. främjar invandrarnas villkor på arbetsmarknaden.
Utskottet utgår från att man i pågående utredningsarbete kommer in
även på diskrimineringsfrågorna. En särskild utvärdering av lagen mot
etnisk diskriminering av det slag som föreslås av Centerpartiet kan därför
inte anses påkallad, allrahelst som lagen varit i kraft bara ett drygt år. Med
hänsyn till detta kan det inte heller anses påkallat för riksdagen att ta
ställning till de konkreta förslag till ändringar av lagen som Vänsterpartiet
lägger fram.
Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda motionerna Sf621 och
A285 i berörda delar.
Motion K431 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) rör diskriminering av homosex-
uella. Några i motionen angivna exempel på diskriminering av homosex-
uella i arbetslivet visar enligt motionärerna på behovet av lagstiftning (yrk.
2). De anser också att frågor om diskriminering av homosexuella bör läg-
gas under Diskrimineringsombudsmannens (DO) tillsyn (yrk. 3).
Även motion A702 av Stig Sandström m.fl. (v) rör diskriminering av
homosexuella. Liksom i den nyssnämnda motionen förespråkas ett förbud
mot diskriminering av homosexuella i arbetslivet. Enligt motionen bör ett
sådant förbud inkluderas i lagen mot etnisk diskriminering på motsvarande
sätt som det straffrättsliga förbudet träffar såväl etnisk diskriminering som
diskriminering av homosexuella (yrk. 2). Motionärerna anser också att
DO:s mandat bör utvidgas till att även avse homosexuella (yrk. 3).
Utskottets överväganden
Frågan om lagstiftning för homosexuella mot diskriminering i arbetslivet
var uppe i utskottet i samband med behandlingen av regeringens förslag
om den förutnämnda lagen mot etnisk diskriminering (prop. 1993/94:101).
Frågan hade aktualiserats motionsvägen.
I propositionen redovisades att vissa remissinstanser hade förordat en
mera generellt utformad antidiskrimineringslagstiftning, och liknande
synpunkter hade också framförts av bl.a. förre DO, Peter Nobel. Regering-
en konstaterade vidare att den mera begränsade frågan om en lagstiftning
som innefattar förbud mot diskriminering på grund av homosexualitet -
RFSL hade inkommit med en särskild framställning om detta - inte var
tillräckligt utredd för att ett ställningstagande skulle vara aktuellt i det
lagstiftningsärendet.
Arbetsmarknadsutskottet uttalade i sitt av riksdagen godkända betän-
kande (1993/94:AU9, rskr. 182) att behov synes föreligga av lagstiftning
mot diskriminering av homosexuella i arbetslivet. Utskottet ansåg emeller-
tid att det beredningsarbete som pågick med anledning av Partnerskaps-
kommitténs förslag borde avvaktas innan man vidare övervägde frågan om
en sådan lagstiftning.
Enligt vad utskottet inhämtat är frågan om en lagstiftning av det nämnda
slaget för närvarande inte aktualiserad inom regeringskansliet.
Utskottet står fast vid vad som uttalades i det nyssnämnda betänkandet.
Utskottet utgår från att regeringen överväger lagstiftningsfrågan bl.a. mot
bakgrund av erfarenheterna av annan antidiskrimineringslagstiftning och
återkommer till riksdagen med en redovisning av resultatet av dessa över-
väganden. Utskottet utgår från att även den i sammanhanget väckta frågan
om utvidgning av DO:s mandat blir belyst.
Vad utskottet anfört med anledning av de nu behandlade motionerna bör
ges regeringen till känna.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande återgång till 1994 års regler
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A215 yrkande 5 i motsvaran-
de del, 1994/95:A244 yrkande 2, 1994/95:A270 yrkande 9, 1994/95:
A271 yrkande 21, 1994/95:A286 yrkande 3, 1994/95:A288 yrkande 2,
1994/95:A411 yrkande 3, 1994/95:A707 yrkandena 1-5, 1994/95:
A709, 1994/95:N274 yrkande 5, 1994/95:N301 yrkande 8 och
1994/95:T605 yrkande 6,
res. 1 (m, c, fp, kds)
2. beträffande den fortsatta reformeringen av arbetsrätten
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A215 yrkandena 4 och 5 i
motsvarande del, 1994/95:A244 yrkande 3, 1994/95:A278, 1994/95:
A705, 1994/95:A706 yrkande 1 samt 1994/95:A707 yrkandena 6 och
7,
res. 2 (m)
res. 3 (c, fp, kds)
res. 4 (v)
3. beträffande 39 § LAS, m.m.
att riksdagen avslår motion 1994/95:A706 yrkandena 2, 3 och 5,
res. 5 (v)
4. beträffande övergångsdirektivet avseende sjögående fartyg
och tillämpning av kollektivavtal
att riksdagen avslår motion 1994/95:A707 yrkande 8 i motsvarande
del,
res. 6 (m, c)
5. beträffande övergångsdirektivet, resterande del
att riksdagen avslår motion 1994/95:A707 yrkande 8 i motsvarande
del,
res. 7 (m)
6. beträffande deltidsarbetslösa
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A211, 1994/95:A238,
1994/95:A258 yrkande 4, 1994/95:A265 och 1994/95:A706 yrkande 4,
res. 8 (v)
7. beträffande arbetsföretag
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A275 yrkande 6 och 1994/95:
A286 yrkande 23,
8. beträffande anställdas yttrandefrihet
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A701 och 1994/95:K402 yr-
kande 1,
9. beträffande anställningsskyddet för miljö- och hälsovårds-
chefer
att riksdagen avslår motion 1994/95:A703,
res. 9 (mp)
10. beträffande tidsbegränsade anställningar vid arbetstoppar
m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A708 och 1994/95:Fi506,
11. beträffande beräkning av anställningstid m.m.
att riksdagen avslår motion 1994/95:A710,
12. beträffande Lex Britannia
att riksdagen avslår 1994/95:T605 yrkande 8,
res. 10 (m)
13. beträffande ILO-konventionen 137
att riksdagen avslår 1994/95:T605 yrkande 9,
14. beträffande tillämpningen och utnyttjandet av avtalsförhål-
landen
att riksdagen avslår motion 1994/95:A704,
15. beträffande lagstiftningen mot etnisk diskriminering
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A285 yrkande 6 och 1994/95:
Sf621 yrkande 9,
res. 11 (v)
16. beträffande diskriminering av homosexuella
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A702 yrkandena 2
och 3 samt 1994/95:K431 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger re-
geringen till känna vad utskottet anfört.
Stockholm den 26 oktober 1995
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Johnny Ahlqvist
I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Elver Jonsson (fp), Sten Öst-
lund (s), Per Unckel (m), Berit Andnor (s), Ulrica Messing (s), Kent Ols-
son (m), Martin Nilsson (s), Laila Bjurling (s), Patrik Norinder (m), Sonja
Fransson (s), Hans Andersson (v), Christina Zedell (s), Christel Anderberg
(m), Barbro Johansson (mp), Dan Ericsson (kds) och Margareta Andersson
(c).
Reservationer
1. Återgång till 1994 års regler (mom. 1)
Elver Jonsson (fp), Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m),
Christel Anderberg (m), Dan Ericsson (kds) och Margareta Andersson (c)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med "När utskot-
tet" och på s. 11 slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
De av fyrpartiregeringen genomförda förändringarna i LAS och MBL
kom i ett skede när industrikonjunkturen höll på att vända. Tillsammans
med andra tillväxtfrämjande reformer innebar lagreglerna att situationen
för företagandet förbättrades avsevärt. De bidrog till att undanröja företa-
gens tveksamhet att nyanställa och därigenom underlätta för arbetslösa att
få arbete.
Den socialdemokratiska återställarpolitiken för ett år sedan var därför
mycket olycklig. När man gick tillbaka till de äldre reglerna i LAS och
MBL försämrades förutsättningarna för tillkomsten av nya arbeten, och
den önskvärda expansionen av småföretagen motverkades. Trots den star-
ka konjunkturen har inte arbetslösheten minskat nämnvärt.
Antalet långtidsarbetslösa har ökat kraftigt. Hundratusentals personer
har varit borta från den reguljära arbetsmarknaden i flera år. Stora grupper
har över huvud taget inte kommit in på arbetsmarknaden. De nya arbetena
ställer allt högre krav på utbildning och erfarenhet. Detta är faktorer som
ytterligare understryker behovet av att underlätta nyanställningar.
Med den tid om sammanlagt högst sex månader för arbetstoppsanställ-
ning som nu gäller är risken att företagen väljer övertidsuttag i stället för
nyanställning. Detta kan bli särskilt påtagligt i de mindre företagen, där
man kan känna sig tveksam om möjligheten att stadigvarande sysselsätta
ytterligare anställda.
De ökande kraven i produktionen gör det också svårare att bedöma hur
arbetstagaren fungerar i arbetet. För att provanställningen skall kunna fylla
sin funktion måste prövotiden vara så lång att den ger tillräcklig möjlighet
för bedömningarna. Med de nuvarande maximala sex månaderna finns en
risk att arbetsgivaren inte vågar låta provanställningen övergå i en fast
anställning utan i stället avbryter anställningsförhållandet.
Arbetsgivarens rätt att undanta två arbetstagare inom varje turordnings-
krets innan turordningen fastställs var värdefull särskilt för småföretagen.
Det är en överdrift att som Socialdemokraterna påstå att balansen därmed
skulle ha rubbats mellan arbetsgivar- och arbetstagarintresset.
Den fackliga vetorätten, även i sin nya utformning med hänsyn till upp-
handlingsreglerna, kan kritiseras av flera skäl. Det är principiellt oriktigt
att de fackliga organisationerna har getts långtgående befogenheter att
vaka över att lagar efterlevs. Vetoreglerna och tillämpningen av dem har
inte heller uppfyllt befogade krav på rättssäkerhet. De hindrar sund kon-
kurrens och försvårar nyetablering av företag.
Det förbud mot blockader mot enmans- och familjeföretag som infördes
på förslag av fyrpartiregeringen var välmotiverat. Stridsåtgärder i syfte att
träffa kollektivavtal som riktas mot sådana företag kan inte anses rimliga.
Det är först när företaget faktiskt anställt någon utomstående som sådana
stridsåtgärder bör vara tillåtna.
Till sist vill utskottet göra det påpekandet att den socialdemokratiska re-
geringen tydligen också anser att reglerna ställer till problem, eftersom
man i Arbetsrättskommissionens direktiv mer eller mindre uppmanar par-
terna att förändra dem. Det hade enligt utskottet varit mera logiskt att låta
1994 års regler vara kvar för att därefter diskutera vilka ytterligare föränd-
ringar som kunde anses motiverade.
Utskottet anser således att en återgång bör ske till de regler i LAS och
MBL som gällde under år 1994. Regeringen bör skyndsamt återkomma
med erforderliga lagförslag.
Utskottets ställningstagande innebär att motionerna A215, A244, A270,
A271, A286, A288, A411, A707, A709, N274, N301 och T605 tillstyrks, i
förekommande fall i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande återgång till 1994 års regler
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A215 yrkande 5 i
motsvarande del, 1994/95:A244 yrkande 2, 1994/95:A270 yrkande 9,
1994/95:A271 yrkande 21, 1994/95:A286 yrkande 3, 1994/95:A288
yrkande 2, 1994/95:A411 yrkande 3, 1994/95:A707 yrkandena 1-5,
1994/95:A709, 1994/95:N274 yrkande 5, 1994/95:N301 yrkande 8 och
1994/95:T605 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
2. Den fortsatta reformeringen av arbetsrätten (mom. 2)
Per Unckel, Kent Olsson, Patrik Norinder och Christel Anderberg (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med "En stor"
och på s. 17 slutar med "i berörda delar" bort ha följande lydelse:
Det öppna mandat som Arbetsrättskommissionen fått kan inte tolkas på
annat sätt än att den socialdemokratiska regeringen inte själv vågar ange
någon bestämd inriktning för det nödvändiga reformarbetet på arbetsrät-
tens område. Regeringen förefaller nu börja inse att den nuvarande lag-
stiftningen medför problem av många slag men skjuter ifrån sig ansvaret
genom att lägga på arbetsmarknadens parter att försöka hitta gemensamma
lösningar genom kollektivavtal. Enligt utskottets mening måste målet för
reformarbetet anges klart och tydligt.
En utgångspunkt för den fortsatta reformeringen av arbetsrätten är att
arbetsmarknaden måste bli en verklig marknad. En avreglering är en del av
en strategi för att skapa varaktiga nya arbetstillfällen. Genom kollektivise-
ringen av arbetsmarknadsförhållandena blir de svenska villkoren de mest
rigida i världen.
Enligt utskottets mening måste reformeringen genomföras med målmed-
vetna ambitioner. Det första steget är en återgång till de regler som inför-
des av fyrpartiregeringen. Sedan måste arbetsrätten utvecklas så att den
främjar förnyelsen av arbetsmarknaden. Utskottet instämmer i den kritik av
lagstiftningen som framförs i de moderata parti- resp. kommittémotionerna
A215 och A707. Lagreglerna leder till ineffektivitet och byråkrati och
minskar möjligheterna för de anställda att påverka sin situation. Organisa-
tionernas ställning gynnas på den enskildes bekostnad. De anställda ses
som kollektiv och inte som individer. Reglerna är så omfattande och
komplicerade att juridisk expertis behövs. Lagstiftningen är oflexibel och
dåligt anpassad till de mindre företagen.
Utskottet ansluter sig också till motionernas synpunkter på vilka föränd-
ringar som måste göras: Ytterligare liberalisering av turordningsreglerna så
att större hänsyn kan tas till de effektivitetskrav som verksamheten ställer.
En ny ordning i MBL som mera bygger på tidig och informell information
från arbetsgivaren till de anställda än på formaliserade förhandlingar med
den fackliga organisationen. Chefstillsättningar och offentliga budgetar
undantas från förhandlingar. Rätten att stå utanför en förening grundlags-
fästes. Rätt till betald ledighet för fackliga förtroendemän ges bara vid
fackligt arbete på arbetsplatsen. Rätt till styrelserepresentation i företagen
ges enbart till fackliga organisationer där minst hälften är medlemmar i
organisationen. Dessa representanter skall utses bland de anställda i före-
tagen.
Hela frågan om förnyelse av bl.a. MBL, förtroendemannalagen och sty-
relserepresentationslagen bör i enlighet med vad som föreslås av Modera-
terna bli föremål för utredning.
Parallellt med detta måste en generell möjlighet öppnas för arbetstagare
och arbetsgivare att teckna individuella avtal där parterna får välja om de
vill utnyttja lagar och kollektivavtal eller om avtalet skall slutas på allmän-
na civilrättsliga grunder. Nuvarande system med antingen tvingande eller
s.k. semidispositiv lagstiftning bygger på en förlegad syn på arbetstagaren
som en person oförmögen att själv ta till vara sina intressen. Enbart de
fackliga organisationerna betros med att träffa avtal som avviker från
lagreglerna. Enligt utskottets bedömning bör det finnas ett stort utrymme
för individuella anställningsavtal inom de nya kunskapsföretagen men
även inom traditionella industriföretag. Det skall påpekas att man även
med de allmänna civilrättsliga reglerna som grund för anställningsavtalet
kan jämka oskäliga avtalsvillkor.
Rätten att teckna sådana enskilda avtal bör, såsom föreslås i motionerna,
snabbutredas och erforderliga lagändringar föreläggas riksdagen skynd-
samt.
Genom en sådan dubbel utvecklingsstrategi ges de enskilda parterna
valmöjlighet. Tillsammans med de övriga inslag i en politik för fler arbe-
ten får fler människor tillgång till arbetsmarknaden.
Med det anförda ansluter sig utskottet till de båda motionerna A215 och
A707 i berörda delar. Det innebär också att motionerna A278 och A705 i
det väsentliga har blivit tillgodosedda.
Centerns motion A244 har delvis en annan inriktning och avstyrks där-
för. Utskottet tar helt avstånd från de förslag som läggs fram i Vänsterpar-
tiets motion A706 som alltså bör avslås av riksdagen.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande den fortsatta reformeringen av arbetsrätten
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A215 yrkandena
4 och 5 i motsvarande del, 1994/95:A278, 1994/95:A705, 1994/95:
A707 yrkandena 6 och 7 samt med avslag på motionerna 1994/95:
A244 yrkande 3 och 1994/95:A706 yrkande 1 som sin mening ger re-
geringen till känna vad utskottet anfört ,
3. Den fortsatta reformeringen av arbetsrätten (mom. 2)
Elver Jonsson (fp), Dan Ericsson (kds) och Margareta Andersson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med "När man"
och på s. 17 slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet välkomnar i och för sig Arbetsrättskommissionen, även om det
hade varit bättre att ARK hade fått fullfölja sitt uppdrag. När ARK lades
ner förlorade man en viktig grund för en reformerad och moderniserad
arbetsrätt.
Övergripande vid reformeringen av arbetsrätten måste vara att skapa
regler som innebär en rimlig avvägning mellan arbetstagar- och arbetsgi-
varintresset. Utskottet kan i stora delar ansluta sig till den beskrivning av
målen för den långsiktiga och stabila arbetsrätt som anges i direktiven till
Arbetsrättskommissionen: Flexibilitet och produktivitetsutveckling i före-
tagen och den offentliga sektorn skall främjas, de anställdas behov av
utveckling, inflytande, frihet och trygghet skall tillgodoses, jämställdhet
mellan könen skall främjas liksom invandrarnas villkor på arbetsmarkna-
den.
Man måste dock vara medveten om att problem kommer att återstå även
om kommissionen lyckas med sin uppgift att förmå parterna att utforma
reglerna genom kollektivavtal. Stora delar av arbetsmarknaden omfattas
inte av kollektivavtalen. Många småföretag står utanför. De arbetsrättsliga
förhållandena där kommer alltså även fortsättningsvis att vara reglerade
genom lag. Samtidigt är det i dessa företag som behovet av en reformerad
arbetsrätt kanske är som störst. Det är där som lagstiftningens brist på
flexibilitet är mest påtaglig. Det är också i dessa och de medelstora företa-
gen som tillväxten måste ske.
Som anförts i reservation 1 bör en återgång därför ske till de regler som
infördes av fyrpartiregeringen och som kom att gälla under ett år.
Det anförda innebär vidare att motion A244 (c) i berörd del väsentligen
är tillgodosedd.
Utskottet kan emellertid inte ställa sig bakom de krav på ytterligare långt-
gående förändringar som framförs av Moderata samlingspartiet resp.
Vänsterpartiet och även i ett antal enskilda motioner.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande den fortsatta reformeringen av arbetsrätten
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A244 yrkande 3 samt
med avslag på motionerna 1994/95:A215 yrkandena 4 och 5 i motsva-
rande del, 1994/95:A278, 1994/95:A705, 1994/95:A706 yrkande 1
samt 1994/95:A707 yrkandena 6 och 7 som sin mening ge regeringen
till känna vad utskottet anfört,
4. Den fortsatta reformeringen av arbetsrätten (mom. 2)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med "En stor"
och slutar med "av motionerna" och på s. 17 fortsätter med "Vänsterpartiet
förordar" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar inledningsvis att den bärande tanken bakom rege-
ringens direktiv till Arbetsrättskommissionen är att parterna skall utforma
arbetsrätten genom kollektivavtal. Man går därigenom ifrån de hittillsva-
rande principerna, som innebär att lagstiftningen anger ramarna, medan
parterna anförtros att genom kollektivavtal förändra, fördjupa eller förbätt-
ra lagarna efter de olika branschernas särskilda villkor och behov. Detta
innebär i praktiken att regeringen infört ett reformstopp, vilket framhålls
av Vänsterpartiet i motion A706.
Detta är särskilt allvarligt i ett läge där arbetsmarknaden förändras
snabbt och där löntagarnas legitima behov av trygghet och inflytande
urholkas av nya företagsformer och nya anställningsformer. Verksamheter
bolagiseras, det utvecklas nya former för indirekt ägande via nätverk, och
koncernernas roll utvecklas. Alltmer går utvecklingen mot att företag har
en kärna av tillsvidareanställda och en större krets av visstidsanställda.
Uthyrning av arbetskraft och ett ökat inslag av entreprenörer och konsulter
som arbetar som "inhyrd" arbetskraft i företag och inom offentlig sektor
innebär att allt större grupper av löntagare får ett sämre skydd i arbetsrät-
ten. Detta ställer krav på en ny och reformerad lagstiftning.
Det är dessutom märkligt hur regeringen kan förlita sig på att parterna
skall hitta lösningar avtalsvägen när erfarenheten visar att parterna trots att
denna möjlighet alltid stått till buds inte förmått hantera vissa problemom-
råden.
Det finns enligt utskottets mening också skäl att framhålla att kollektiv-
avtalen inte täcker hela arbetsmarknaden, något som också det påpekas i
Vänsterpartiets motion.
Utskottet anser att en översyn av arbetsrätten behövs för att öka infly-
tandet och demokratin i arbetslivet och reglera rätten till kompetensut-
veckling. Utredningen bör vara parlamentariskt sammansatt. Uppdraget
skall i korthet ta sikte på följande:
- Rätten till kompetensutveckling för alla anställda måste lagfästas. Ar-
betsgivarens tydliga ansvar måste betonas, och de fackliga organisatio-
nerna måste ges möjlighet till inflytande så att utbildningssatsningarna
fördelas rättvist mellan grupper av anställda.
- Inflytandet för de anställda måste förbättras så att fördelningen av makt
jämnas ut. Utökad vetorätt och mera självbestämmande för arbetstagarna
måste övervägas.
- Lagregler behövs som garanterar arbetstagarnas yttrandefrihet och som
inte kan inskränkas genom anställningsavtalet. Detta bör utredas med
förtur.
- Arbetstagarbegreppet måste utvidgas så att det omfattar de nya sätten att
anlita arbetskraft.
- De alltför stora möjligheterna att visstidsanställa måste granskas.
På de nu angivna områdena skall utredningen ha i uppdrag att föreslå
lagstiftning.
Det anförda innebär att Vänsterpartiets motion A706 tillstyrks i de nu
berörda delarna. De andra i sammanhanget behandlade motionerna A215,
A244, A278, A705 och A707 avstyrks, i förekommande fall i motsvarande
delar.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande den fortsatta reformeringen av arbetsrätten
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A706 yrkande 1 samt
med avslag på motionerna 1994/95:A215 yrkandena 4 och 5 i motsva-
rande del, 1994/95:A244 yrkande 3, 1994/95:A278, 1994/95:A705
samt 1994/95:A707 yrkandena 6 och 7 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
5. 39 § LAS, m.m. (mom. 3)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med
"Vänsterpartiet för" och på s. 18 slutar med "berörda delen" bort ha föl-
jande lydelse:
Vad gäller den av Vänsterpartiet väckta frågan om ändring av reglerna
39 § LAS vill utskottet instämma i vikten av att AD:s domar respekteras.
Den möjlighet till "utköp" av arbetstagaren som lagen ger arbetsgivare som
inte vill acceptera en dom var tänkt för sällsynta undantagsfall. I praktiken
har regeln kommit att utnyttjas i stor utsträckning. Regeln medför orimliga
förhållanden där makt går före rätt.
Enligt utskottet bör man ta fasta på det förslag som läggs fram av Väns-
terpartiet. Ett principförbud bör således införas mot sådana "utköp", som
får genombrytas endast om det finns särskilda skäl.
Utskottet instämmer också i att de skadeståndsbelopp som döms ut up-
penbarligen inte har den avsedda avhållande verkan åtminstone för större
arbetsgivare. Skadeståndet bör, som föreslås av Vänsterpartiet, relateras till
arbetsgivarens årsomsättning. En viss del bör tillfalla staten.
Även Vänsterpartiets synpunkter när det gäller uppsägning av föräldra-
lediga bör beaktas. Eftersom det förekommer att föräldralediga arbetstaga-
re diskrimineras genom avtalsturlistor bör man i lagen föreskriva att avta-
len skall godkännas av den centrala arbetstagarorganisationen om föräldra-
lediga är berörda.
Regeringen bör skyndsamt återkomma med lagförslag till riksdagen i
enlighet med det anförda. Vad utskottet anfört med anledning av motion
A706 innebär att den är tillgodosedd i de nu berörda delarna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande 39 § LAS, m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A706 yrkandena 2, 3
och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Övergångsdirektivet avseende sjögående fartyg och till-
lämpning av kollektivavtal (mom. 4)
Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m), Christel Anderberg
(m) och Margareta Andersson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med "Vad gäller"
och slutar med "motsvarande del" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening finns det inte skäl att gå längre än vad direkti-
vet kräver när det gäller sjögående fartyg eller i frågan om den övertagande
arbetsgivarens skyldighet att tillämpa anställningsvillkoren i överlåtarens
kollektivavtal.
Det har visat sig att den i svensk rätt genomförda utvidgningen avseende
sjögående fartyg leder till tillämpningssvårigheter, något som för övrigt
representanter för svensk sjöfart befarade i samband med införlivandet.
Utvidgningen medför också ett sämre konkurrensläge för den svenska
sjöfarten. Utskottet anser att det finns skäl att påpeka att diskussionerna i
frågan inom EU ännu inte resulterat i något slutligt ställningstagande. Det
finns för övrigt skäl att framhålla att vad som diskuteras inte är en till-
lämpning fullt ut av direktivets regler; de särskilda förhållandena inom
sjöfarten motiverar undantag.
Starka skäl talar även emot den i Sverige valda lösningen i fråga om
kollektivavtalen. Man borde ha följt vanliga regler, som innebär att förvär-
varens kollektivavtal blir tillämpligt. Som påpekas i motion A707 får den
nya regeln till effekt att olika löne- och anställningsvillkor kan komma att
gälla för samma arbetstagarkategorier hos ett och samma företag. Det
strider mot den viktiga principen att villkoren bör vara enhetligt reglerade.
Regeringen bör skyndsamt återkomma till riksdagen med erforderliga
lagförslag.
Vad som anförts med anledning av motion A707 yrkande 8 i motsvaran-
de del bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande övergångsdirektivet avseende sjögående fartyg
och tillämpning av kollektivavtal
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A707 yrkande 8 i mot-
svarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet an-
fört,
7. Övergångsdirektivet, resterande del (mom. 5)
Per Unckel, Kent Olsson, Patrik Norinder och Christel Anderberg (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med "I samband"
och på s. 21 slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening finns det anledning att vara kritisk mot det sätt
på vilket övergångsdirektivet införlivats med svensk rätt. Sverige skall
självfallet följa EU:s regler och anpassa sin lagstiftning därefter, men det
finns inte skäl att gå längre och därigenom försämra konkurrensförhållan-
dena för svensk företagsamhet.
Utöver vad som anges i reservation 6 finns anledning att ändra de
svenska reglerna i följande hänseenden.
I fråga om den offentliga sektorn anses direktivet tillämpligt på ekono-
misk verksamhet men inte på verksamhet av förvaltande natur. Ändå har
man vid den svenska anpassningen gjort direktivets regler om automatisk
övergång av anställningen fullt ut tillämpliga på den offentliga sektorn.
Detta kommer att försvåra angelägna förändringar och omorganisationer
inom den offentliga sektorn. Det skall framhållas att man i samband med
de diskussioner som förs inom EU om ändringar av direktivet inte före-
slagit en utvidgning i detta hänseende.
Direktivets undantag för övergångar efter konkurs gäller visserligen ock-
så i Sverige. Genom reglerna om företrädesrätt till återanställning, som
uttryckligen också gäller efter konkurs, har man dock i praktiken åstad-
kommit en avvikelse från vad som gäller inom EU. Med lagens utformning
blir det svårare att verka på samma villkor som företagen i EU-länderna.
Som påpekas i m-motionen försämras dessutom möjligheterna till rekon-
struktion av företag.
Enligt utskottets mening borde man inte heller gett den arbetstagare som
väljer att inte följa med vid övergången rätt att stanna kvar hos överlåtaren.
Med de svenska reglerna om turordning kan effekten bli att arbetstagare
som inte alls berörs av övergången i stället blir de som får sluta.
På de nu angivna områdena bör regeringen återkomma skyndsamt med
förslag till lagändringar.
Även i övrigt finns anledning att vara kritisk mot direktivet och dess in-
förlivande med svensk rätt. Som sägs i m-motionen blir det svårt att lämna
anbud på entreprenader, eftersom anbudsgivaren måste ha ingående kän-
nedom om de anställda och deras lönevillkor m.m. för att kunna åstad-
komma ett välunderbyggt förslag. Reglerna kan också medföra att den nye
entreprenören måste överta personal som var övertalig redan vid anbuds-
tillfället. Reglerna medför risk att man går ifrån en redan etablerad praxis
att ta över befintlig personal.
Vad som nu anförts bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande övergångsdirektivet, resterande del
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A707 yrkande 8 i mot-
svarande del som sin mening ger regeringen till känna,
8. Deltidsarbetslösa (mom. 6)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med "Deltids-
arbetslösheten och" och på s. 22 slutar med "av utskottet" bort ha följande
lydelse:
De deltidsarbetslösas antal ökar kraftigt. Den stora andelen kvinnor -
75-80 % - har varit konstant genom åren vilket visar att det är en jäm-
ställdhetsfråga.
Utskottet instämmer i den beskrivning av problemet som Vänsterpartiet
gör i motion A706. När arbetsgivaren använder deltidsarbetet som en
reserv för att kunna anpassa produktionsapparaten till ett ojämnt behov av
arbetskraft skapas också en "vikariepool" som ständigt står till förfogande
utan att arbetsgivaren behöver betala. Kostnaden övervältras på samhället
via A-kassan.
För att förbättra för de deltidsarbetslösa bör man, som föreslås i motio-
nen, införa en lagregel som ger deltidsarbetslösa företrädesrätt till anställ-
ningar med fler arbetstimmar.
Regeringen bör skyndsamt återkomma med lagförslag.
Vad utskottet anfört med anledning av motion A706 i denna del bör ges
regeringen till känna. Detta innebär att även motionerna A211, A258 och
A265 väsentligen är tillgodosedda i motsvarande delar.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande deltidsarbetslösa
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A211,
1994/95:A258 yrkande 4, 1994/95:A265 och 1994/95:A706 yrkande 4
samt med avslag på motion 1994/95:A238, som sin mening ger rege-
ringen till känna vad utskottet anfört,
9. Anställningsskyddet för miljö- och hälsovårdschefer
(mom. 9)
Barbro Johansson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med "Den nyss"
och slutar med "motion A703" bort ha följande lydelse:
Utskottet har stor förståelse för den utsatta situation som miljö- och häl-
sovårdscheferna många gånger kan ha. Som sägs i motion A703 blir skyd-
det för dem viktigare i takt med att miljöfrågorna kommer allt närmare. De
har ansvar för att EU:s omfattande och snåriga miljölagstiftning följs, och
de skall hålla sig à jour med ny lagstiftning. De kan också ha den viktiga
uppgiften att delta i planeringen av katastrofberedskapen. Med tanke på
deras nyckelroll bör ett förstärkt anställningsskydd övervägas. Utskottet
anser att Arbetsrättskommissionen bör få i uppdrag att utreda frågan.
Vad utskottet anfört med anledning av motion A703 bör ges regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande anställningsskyddet för miljö- och hälsovårds-
chefer
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A703 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Lex Britannia (mom. 12)
Per Unckel, Kent Olsson, Patrik Norinder och Christel Anderberg (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med "Med an-
ledning" och på s. 27 slutar med "den delen" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer med motionärerna att "Lex Britannia" bör upphäv-
as. Lagreglerna ger de svenska fackliga organisationerna möjlighet att
tvinga utländska företag, som är tillfälligt verksamma här i landet och som
medför egna anställda, att ingå "svenska" kollektivavtal. Reglerna möjlig-
gör också en intervention i bestående avtalsförhållanden och kan därmed
innebära ett intrång i det förhandlings- och kollektivavtalssystem som
råder i parternas hemland. De strider mot den grundläggande principen i
internationellt samarbete att avtal skall ömsesidigt respekteras oberoende
av var de träffas.
Lagstiftningen innebär i praktiken en rättslig negativ särbehandling av
utländska företag som enligt utskottets mening inte kan accepteras.
Det anförda innebär att motion T605 tillstyrks i motsvarande del. Rege-
ringen bör skyndsamt återkomma med förslag om upphävande av lagreg-
lerna.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande Lex Britannia
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:T605 yrkande 8 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Lagstiftningen mot etnisk diskriminering (mom. 15)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med "Lagen
mot" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Lagen mot etnisk diskriminering har stora och allvarliga brister. Det är i
och för sig bra att man utreder hur invandrarnas möjligheter på arbets-
marknaden skall förbättras, men detta är inget skäl att inte redan nu göra
ändringar i lagen. I sin nuvarande utformning är den närmast en pap-
perskonstruktion.
Utskottet är av samma uppfattning som Vänsterpartiet i motion A285 i
fråga vilka lagändringar som behövs: Förbud mot indirekt diskriminering,
inget krav på att ett beslut om anställning fattas för att det definitionsmäs-
sigt skall vara fråga om diskriminering och förbud mot diskriminering
även under rekryteringsproceduren. Som sägs i motionen bör det införas
ett generellt diskrimineringsförbud med skadeståndspåföljd som sanktion.
Regeringen bör snarast återkomma med lagförslag i enlighet med det an-
förda.
Vad utskottet anfört med anledning av motion A285 bör ges regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande lagstiftningen mot etnisk diskriminering
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A285 yrkande 6 samt
med avslag på motion 1994/95:Sf621 yrkande 9 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Återgång till 1994 års regler (mom. 1)
Barbro Johansson (mp) anför:
Turordningsreglerna
Det som gällde under 1994 i fråga om turordningen vid uppsägning på
grund av arbetsbrist innebar att arbetsgivaren kunde undanta två arbetsta-
gare i varje turordningskrets från de annars gällande reglerna som bygger
på "sist-in-först-ut"-principen. Därigenom kunde företagen behålla s.k.
nyckelpersoner vid nedskärningar. Eftersom regeln genom sin utformning
var till fördel särskilt för småföretagen anser jag man bör återgå till den
lydelse som 22 § LAS hade under 1994. Självfallet skall undantagsregeln
inte få användas i diskriminerande syfte.
2. Anställdas yttrandefrihet (mom. 2, 3 och 8)
Hans Andersson (v) anför:
Yttrandefriheten är fundamental i ett demokratiskt samhälle. Men den får
inte vara något som bara gäller på fritiden. Även anställda måste ha rätt att
kritisera och ifrågasätta utan risk för repressalier.
Under senare år har exemplen varit många där arbetsgivare sagt upp
människor som använt sig av sin medborgerliga rättighet att yttra sig fritt.
Det finns en tydlig tendens, inom både privat och offentlig sektor, att
arbetsgivare avkräver de anställda en tystnads- och lojalitetsplikt långt
utöver vad som annars skulle följa av anställningsavtalet. På det sättet
skräms löntagarna till tystnad även i frågor som skyddas, eller borde skyd-
das, av den medborgerliga yttrandefriheten. Löntagare sägs upp eller av-
skedas på grund av "illojalitet" när de påtalat brister i arbetsgivarens rörel-
se till myndighet eller protesterat mot nedskärningar. Detta är fullständigt
oacceptabelt.
Vänsterpartiet har i tidigare sammanhang reagerat mot att offentligt an-
ställda som har sagts upp därför att de utnyttjat sin yttrandefrihet kan förlo-
ra anställningen trots att domstol gett dem rätt i en uppsägningstvist. Den-
na fråga var uppe i samband med utskottets behandling av propositionen
En ändrad lagstiftning för statsanställda m.fl. (prop. 1993/94:65, AU16).
Vänsterpartiet instämde den gången i en av de socialdemokratiska ledamö-
terna avgiven reservation mot att göra 39 § LAS tillämplig även i fråga om
arbetstagare som omfattas av lagen om offentlig anställning (LOA). Effek-
ten av nyordningen blev att en offentlig arbetsgivare kan göra sig av med
en arbetstagare därför att denne utnyttjat sin yttrandefrihet.
Ett skäl till att Vänsterpartiet vill skärpa 39 § LAS (se reservation 5) är
just att man måste förhindra "utköp" av arbetstagare som utnyttjat sin
yttrandefrihet.
Vänsterpartiet anser att man måste se mycket allvarligt på fall där en
löntagare sägs upp eller avskedats därför att han eller hon utnyttjat sin
yttrandefrihet. Generellt sett bör skadeståndsnivån vara hög.
Därutöver krävs lagstiftning som garanterar arbetstagarens yttrandefrihet
i förhållande till arbetsgivaren. Löntagarens rättigheter i detta avseende
måste ges en fast rättslig grund. Rättigheterna skall inte kunna inskränkas
genom avtal med arbetsgivaren. En utredning bör få i uppdrag att lägga
fram förslag.