Utskottet tillstyrker i betänkandet regeringens förslag i proposition
1995/96:79 Minderåriga i arbetslivet - skyddsregler vid arbete i arbetsgi-
varens hushåll. Sverige har genom internationella åtaganden förbundit sig
att införa regler om lägsta ålder då barn får utföra arbete. Sådana minimi-
regler har hittills saknats för arbete som utförts i arbetsgivarens hushåll.
Propositionen innebär att fr.o.m. den 1 januari 1996 skall bestämmelserna
i arbetsmiljölagen (1977:1160) vara tillämpliga när den som är under 18 år
utför arbete i arbetsgivarens hushåll.
Utskottet behandlar i betänkandet vidare ett drygt tiotal motionsyrkanden i
olika arbetsmiljöfrågor från den allmänna motionstiden 1995. Samtliga
yrkanden avslås.
Reservationer har avgetts av representanter för Moderata samlingspartiet,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna.
Propositionen
I proposition 1995/96:79 föreslår regeringen (Arbetsmarknadsdepartemen-
tet) att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till
1. lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160),
2. lag om ändring i lagen (1970:943) om arbetstid m.m. i husligt arbete.
Lagsförslagen återfinns som bilaga till detta betänkande.
Motioner
Motion väckt med anledning av proposition 1995/96:79
1995/96:A1 av Per Unckel m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1995/96:79 i enlighet
med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar att genomföra de förslag till ändringar i lag-
stiftningen som återfinns i departementspromemorian Minderåriga i ar-
betslivet i enlighet med vad som anförts i motionen.
Motioner från allmänna motionstiden 1995
1994/95:A204 av Ann-Kristine Johansson (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att verka
för ett bibehållande av den regionala skyddsombudsverksamheten.
1994/95:A210 av Barbro Johansson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en sänkning
av arbetstiden är nödvändig för att minska psykisk ohälsa och därigenom
spara utgifter för statskassan i form av minskad sjukskrivningstid,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ensamarbete,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det inom
personalvården på arbetsplatser finns resurser för att upptäcka och avvärja
mobbning.
1994/95:A213 av Barbro Johansson m.fl. (mp) vari yrkas
2. att riksdagen beslutar om sådan ändring i arbetsmiljölagen att nya ar-
betsmoment som innebär risk för skador inte får sättas i gång, utan att det i
stället utarbetas säkrare arbetsmoment.
1994/95:A214 av Barbro Johansson m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en
utredning om behovet av bullerfria miljöer i samhället.
1994/95:A216 av Barbro Johansson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att gränsvärden för kemiska ämnen bör sättas så lågt att skade-
verkningar på längre sikt inte uppstår,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ansvar för arbetsgivaren för skadeverkningar av kemiska äm-
nen i produktionen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att skyddsom-
bud skall ges rätt att stoppa produktionen, när ett ämne ingår i produktio-
nen utan att vara innehållsdeklarerat.
1994/95:A217 av Hans Andersson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i arbetsmiljöla-
gen enligt vad i motionen anförts om ansvaret för arbetsmiljöarbetet,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av ar-
betsmiljölagen att arbetsgivaren får ett ansvar att ställa resurser till förfo-
gande för arbetsmiljöarbetet.
1994/95:A239 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om enklare regler
för mindre skolbespisningar.
1994/95:A287 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
23. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts hos regeringen
begär förslag till lag som förbjuder arbetsgivare att använda drogtester.
1994/95:Jo664 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att öka inflytandet i miljöarbetet för anställda.
Utskottet
Inledning
Utskottet har behandlat arbetsmiljöfrågor under våren i sitt arbetslivsbe-
tänkande (bet. 1994/95:AU12, rskr. 227). Därvid berörde utskottet inled-
ningsvis den allmänna utvecklingen på området med utgångspunkt i vad
som anfördes i 1995 års budgetproposition och i en partimotion från
Vänsterpartiet. Utskottet diskuterade vidare frågan om en reglering av
företagshälsovården.
Utskottet har vidare i betänkande 1994/95:AU9 (AU18, rskr. 403) förut-
om anslagen till bl.a. Arbetarskyddsverket tillstyrkt genomförandet av en
omorganisation av arbetsmiljöforskningen. En ny forskningsutförande
myndighet, Arbetslivsinstitutet, samt en ny medelsbeviljande myndighet
har bildats.
Utskottet tog under våren också (bet. 1994/95:AU9, rskr. 336 och bet.
AU15, rskr. 398, 399) ställning till att överföra Arbetslivsfondens återstå-
ende medel, totalt ca 1,2 miljarder kronor, till statsbudgetens inkomsttitel
för finansiering av arbetsmarknadspolitiska satsningar. Utskottet berörde
därvid ett antal motioner om kunskapsspridning i arbetslivet.
När det gäller arbetsmiljölagen (1977:1160) (AML) beslutade riksdagen
om betydande ändringar våren 1991 samt ytterligare ändringar hösten
1992, de senare betingade av Sveriges åtaganden enligt EES-avtalet.
Arbetsmiljölagsutredningen (A 1991:3) avslutade sitt arbete i september
1993 och avlämnade betänkandet (SOU 1993:81) Översyn av arbetsmiljö-
lagen. Riksdagen beslutade på grundval av detta översynsarbete under
våren 1994 om ändringar i AML:s grundläggande bestämmelser för att
tydliggöra lagens syfte. Ändringen klargjorde den intresseavvägning som i
vissa fall skall ske mellan arbetsmiljön och arbetets natur.
Genom lagändringen preciserades vidare samordningsansvaret på ge-
mensamma arbetsställen, ett särskilt skyddsansvar infördes för den som
hyr in arbetskraft, och ett direkt skyddsansvar infördes för den som råder
över ett arbetsställe i förhållande till dem som arbetar där utan att vara
anställda av honom. Skyddsombuds tillträdesrätt till arbetsställe vidgades.
Med anledning av EES-avtalet infördes genom lagförslaget vidare kom-
pletterande tvångsmedel riktade mot leverantörer, och slutligen infördes
påföljden sanktionsavgift för brott mot vissa föreskrifter i lagen.
Den skyldighet att tillämpa EG-rätten som följer av EES-avtalet och EU-
medlemskapet föranledde riksdagen slutligen under våren 1995 att besluta
om en ändrad instansordning för överklagande av vissa beslut enligt AML.
Arbetarskyddsstyrelsens beslut i ärenden om skyddsansvar mot tillverkare,
importörer och leverantörer av tekniska anordningar och farliga ämnen
skall således i fortsättningen överklagas hos allmän förvaltningsdomstol i
stället för som hittills hos regeringen.
När det gäller pågående utredningsarbete på området kan nämnas att
frågor om medicinska kontroller i arbetslivet för närvarande bereds av en
särskild utredning (A 1994:5). Uppdraget skall redovisas nästa år.
I den följande framställningen behandlar utskottet först proposition
1995/96:79 Minderåriga i arbetslivet - skyddsregler vid arbete i arbetsgi-
varens hushåll. Utskottet tar därefter upp ett drygt tiotal motionsyrkanden
om arbetsmiljön från den allmänna motionstiden 1995.
Proposition 1995/96:79
I den svenska lagstiftningen finns regler om lägsta ålder då barn får utföra
arbete i 5 kap. AML. Dessa bestämmelser omfattar dock inte arbete som
utförs i arbetsgivarens hushåll, utan regler om bl.a. arbetstid och skydd
mot ohälsa i sådant arbete finns i lagen (1970:943) om arbetstid m.m. i
husligt arbete. Den lagen saknar dock bestämmelser om minimiålder för
tillträde till arbete.
Enligt 5 kap. AML får en minderårig inte som arbetstagare anlitas till
eller utföra arbete före det kalenderår under vilket han eller hon fyller 16 år
och inte heller innan han eller hon fullgjort sin skolplikt. En minderårig
som har fyllt 13 år får dock anlitas till eller utföra lätt arbete av sådant sl
som inte är skadligt för den minderåriges hälsa, utveckling eller skolgång.
Barn som inte fyllt 13 år får anlitas endast till mycket lätt arbete av sådant
slag att betydande tillämpningssvårigheter skulle uppstå om inte undantag
meddelades.
Arbetarskyddsstyrelsen har med stöd av bemyndigande i AML genom
AFS 1990:19 meddelat föreskrifter om bl.a. arbetstid och ledighet för
minderåriga som anlitas till arbete och om vilka slags arbeten som är tillåt-
na för barn under 13 år. Vidare finns särskilda bestämmelser för vissa
riskfyllda arbeten. Yrkesinspektionen kan medge undantag från vissa av
föreskrifterna, om det finns särskilda skäl.
Sverige har genom internationella åtaganden förbundit sig att införa
regler om lägsta ålder då barn får utföra arbete. De åtaganden det rör sig
om är: FN:s barnkonvention, Europarådets sociala stadga, ILO:s konven-
tion nr 138 och EG-rådets direktiv 94/33. De svenska reglerna överens-
stämmer med ett undantag med de nämnda åtagandena. Undantaget gäller
avsaknaden av regler om minimiålder för tillträde till arbete som utförs i
arbetsgivarens hushåll.
Enligt proposition 1995/96:79 har den nämnda bristfälligheten i lag-
stiftningen knappast inneburit att barn och ungdomar i Sverige har åtnjutit
ett sämre skydd än i andra länder. Avsaknaden av regler på nämnda områ-
de har berott på att det rent praktiskt inte funnits behov av regler om mi-
nimiålder för arbete i arbetsgivarens hushåll, eftersom sådana anställningar
nästan aldrig förekommer. I propositionen sägs vidare att, trots att en lag-
stiftning kan förefalla onödig, den nu föreslagna regleringen av frågan bör
genomföras med hänsyn till de internationella åtaganden Sverige gjort.
I propositionen 1995/96:79 föreslås att med verkan från den 1 januari
1996 AML i sin helhet skall vara tillämplig även när minderåriga utför
arbete i arbetsgivarens hushåll. Enligt lagens tidigare lydelse var allt sådant
arbete undantaget från tillämpningen. I fortsättningen gäller detta undantag
endast om arbetet utförs av personer över 18 år. Är arbetstagaren under 18
år skall AML gälla också vid arbete av detta slag. Förslaget innebär bl.a.
att reglerna om minderårigas arbetstid och vilotid, som i dag finns i lagen
om arbetstid m.m. i husligt arbete, ersätts av föreskrifter som regeringen
eller Arbetarskyddsstyrelsen meddelar med stöd av bemyndigande i 5 kap.
AML. Lagen om arbetstid m.m. i husligt arbete kommer också i fortsätt-
ningen att vara tillämplig på minderåriga i frågor om bl.a. anställningsavta-
lets ingående och upphörande samt skadestånd.
I departementspromemorian Minderåriga i arbetslivet som låg till grund
för propositionen föreslogs att endast reglerna i 5 kap. AML samt vissa
andra bestämmelser om tillsyn, påföljder m.m. i lagen skulle vara tillämp-
liga när minderåriga utför arbete i arbetsgivarens hushåll. Flertalet remiss-
instanser hade inget att erinra mot eller tillstyrkte förslaget. Arbe-
tarskyddsstyrelsen och Barnombudsmannen förordade att AML i sin helhet
skulle vara tillämplig vid sådant nu aktuellt arbete.
Motion väckt med anledning av proposition 1995/96:79
I den moderata kommittémotionen 1995/96:A1 av Per Unckel m.fl. yrkas
avslag på propositionen (yrk. 1).
Enligt motionen (yrk. 2) bör riksdagen besluta att genomföra de änd-
ringar i lagstiftningen som föreslagits i departementspromemorian Minder-
åriga i arbetslivet, dvs. att endast 5 kap. samt vissa delar av 7 kap. om
tillsyn och påföljder i AML blir tillämpliga på minderåriga som arbetar i
arbetsgivarens hushåll.
Motionärerna framhåller bl.a. att promemorians förslag räcker för att
uppfylla syftet med lagändringen, nämligen att uppfylla landets internatio-
nella åtaganden. Regeringens förslag innebär att man utöver de nödvändi-
ga minimireglerna också genomför en långtgående reglering av andra
förhållanden utan att utreda konsekvenserna. Man kan enligt motionärerna
anta att resultatet blir att arbetsgivare inte kommer att anställa personer
under 18 år i sitt hushåll och att ungdomar i den åldern härigenom ute-
stängs från sådant arbete.
Utskottets överväganden
Utskottet delar regeringens uppfattning att det är otillfredsställande att
Sverige inte helt uppfyller gjorda internationella åtaganden och att regler
om minimiålder nu bör föras in i den svenska lagstiftningen också för
arbete som utförs i arbetsgivarens hushåll.
I valet mellan att som regeringen föreslagit låta minderåriga i arbetsgiva-
rens hushåll omfattas av hela AML resp. att endast vissa delar av lagen blir
tillämpliga, anser utskottet att betydande skyddsaspekter talar för den
förstnämnda lösningen. Genom att hela AML blir tillämplig kommer min-
deråriga arbetstagare i arbetsgivarens hushåll att omfattas av ett heltäckan-
de skydd vad gäller såväl minimiålder, arbetstid och vilotid m.m. som
övriga arbetsmiljöfrågor. Utskottet anser att det är svårt att motivera varför
en rad väsentliga bestämmelser i AML inte skulle gälla minderåriga i
husligt arbete vilket skulle bli fallet om endast lagens 5 kap. och vissa
andra bestämmelser i lagens 7 och 8 kap. skulle bli tillämpliga. Här kan
som exempel nämnas de grundläggande bestämmelserna om arbetsmiljön i
2 och 3 kap. Det rör föreskrifterna om t. ex. arbetsmiljöns beskaffenhet
och arbetsgivarens skyddsansvar. Ett annat exempel är bestämmelserna om
skyddsombud i 6 kap. Regionala skyddsombud kan således utses även för
arbetsställen med bara en arbetstagare. Utskottet anser det angeläget att
även minderåriga i husligt arbete kan få det stöd som ett skyddsombud
innebär.
Utskottet bedömer att motionärernas farhågor om att propositionens för-
slag går för långt och att arbetstillfällen går förlorade på grund av allt för
betungande arbetsmiljöregler är ogrundade. Det ligger i AML:s karaktär av
ramlag att många bestämmelser inte kan tillämpas på alla arbeten, alla
arbetstagare eller alla ansvarssubjekt. Vissa bestämmelser kommer således
inte att vara relevanta för minderåriga i husligt arbete varför man helt
enkelt kommer att kunna bortse från dem. Det är ytterst tillsynsmyndighe-
ternas sak att avgöra var gränsen skall dras. Utskottet utgår från att myn-
digheterna kommer att finna en lämplig nivå när lagens krav skall tilläm-
pas i ett enskilt hem. Anställningar i arbetsgivarens hushåll är i dag ovan-
liga. Man kan på goda grunder anta att viljan att anställa arbetstagare i sitt
hushåll styrs av andra överväganden än vilka arbetsmiljöregler som gäller
för arbetet.
Utskottet anser att riksdagen bör bifalla propositionen och avstyrker bifall
till motionen.
Motioner från allmänna motionstiden 1995
Ökat inflytande för de anställda
Vänsterpartiet vill i motion Jo664 (yrk. 2) om miljöpolitiken ha ett tillkän-
nagivande om ökat inflytande för de anställda när det gäller såväl den
inre som yttre miljön. Sambandet mellan den inre arbetsmiljön och den
yttre miljön är uppenbart, framhålls i motionen. De ämnen och processer
som ger upphov till arbetsmiljöproblem orsakar också till stor del problem
i den yttre miljön. Den omfattande kunskapen och erfarenheten hos an-
ställda och det lokala facket måste tas till vara i miljöarbetet. Den rätt att
stoppa farligt arbete som enligt nuvarande regler tillkommer skyddsombu-
det bör ligga på det lokala facket som sedan delegerar den till skyddsom-
budet. Effektivare sanktioner måste enligt motionärerna skapas mot den
arbetsgivare som inte vidtar åtgärder mot missförhållanden som har lett till
att arbetet har stoppats. Stridsåtgärder bör få vidtas. Dessutom bör enligt
motionen stoppningsrätt för fackföreningen införas i lag även när det
gäller den yttre miljön.
Utskottet har behandlat motsvarande yrkande från Vänsterpartiet dels i
september 1993 i det av riksdagen godkända betänkandet 1993/94:AU2,
dels i maj 1994 i det likaledes godkända betänkandet 1993/94:AU15. Vid
båda dessa tillfällen har utskottet motsatt sig att AML:s stoppningsrätt
utvidgas eller att fackliga sanktionsmöjligheter införs i enlighet med vad
motionärerna angivit. Utskottet vidhåller detta ställningstagande och av-
styrker bifall till motion Jo664 i denna del.
Ansvaret för arbetsmiljöarbetet
Hans Andersson m.fl. (v) efterlyser i motion A217 Företagshälsovård m.m.
en ändring i AML som tydliggör arbetsgivarens ansvar för arbetsmiljöar-
betet (yrk. 1). Motionärerna konstaterar att riksdagen redan i maj 1993
reducerade statsbidragen till företagshälsovården och att det nu kommer an
på parterna att göra upp om hur arbetsmiljön och rehabiliteringen skall
skötas. Arbetsgivarna har ofta delegerat ansvaret för arbetsmiljöarbetet till
företagens skyddskommittéer. Det har enligt motionen härigenom uppstått
en oklarhet i inriktningen. Målsättningen bör vara en verksamhet med klar
inriktning och organisation. När avtal inte kan träffas mellan parterna bör
samhället tillhandahålla kompletterande lagstiftning.
I samma motion (yrk. 5) framhålls att AML också måste kompletteras
med en skyldighet för arbetsgivaren att ställa resurser till förfogande för
arbetsmiljöarbetet.
Utskottet hade frågan om införande av en obligatorisk företagshälsovård
uppe till diskussion med anledning av motionsyrkanden så sent som i mars
1995 i det av riksdagen godkända arbetslivsbetänkandet 1994/95:AU12.
Utskottet redovisade därvid den ståndpunkt som varit vägledande de senas-
te åren, nämligen att statsmakterna borde avvakta möjligheterna att få till
stånd en mer allmän avtalsreglering av företagshälsovården. Först om det
visar sig omöjligt att lösa frågan den vägen borde andra möjligheter över-
vägas. Utskottet hänvisade vidare till det arbete som bedrivs inom rege-
ringskansliet för att utröna hur en bra företagshälsovård skall kunna upp-
rätthållas.
Utskottet har inhämtat uppgifter om vilka avtal som för närvarande finns
på arbetsmarknaden om företagshälsovård. Enligt en kartläggning i sep-
tember 1995 utförd vid avdelningen för medicinska och sociala frågor vid
Arbetarskyddsstyrelsen finns beträffande den statliga sektorn, kraftverks-
området och byggbranschen avtal med tydliga krav på att företagshälso-
vård skall finnas som resurs tillgänglig för alla arbetstagare. Det finns
härutöver på en rad områden avtal om företagshälsovård av allmän karak-
tär. Det gäller kommuner och landsting, grafiska branschen, massa- och
pappersindustrin, trä- och sågverksindustrin, försäkringsbranschen, stål-
och metallindustrin och handeln. Fyra av avtalen har tillkommit under år
1995.
Utskottet ser det som en positiv utveckling att avtal träffas om företags-
hälsovård inom allt fler branscher. Utskottet utgår från att regeringen noga
följer den fortsatta utvecklingen och om det bedöms nödvändigt återkom-
mer till riksdagen i frågan. Därmed avstyrker utskottet bifall till motion
A217 i ifrågavarande delar.
Regionala skyddsombud
Ann-Kristine Johansson (s) påtalar i motion A204 de regionala skyddsom-
budens förtjänster för det lokala skyddsarbetet i främst småföretag. Verk-
samheten har stor betydelse när det gäller t. ex. arbetsmiljörådgivning eller
rehabiliteringsutredningar och arbetsanpassning. Enligt motionären bör
riksdagen verka för att bibehålla den regionala skyddsombudsverksamhe-
ten.
Utskottet konstaterar att AML för små arbetsställen har bestämmelser som
innebär att på arbetsplatser som saknar skyddskommitté kan en facklig
avdelning utse skyddsombud som inte är anställda på arbetsstället, s.k.
regionala skyddsombud.
Tidigare gällde att bidrag till kostnaderna för de regionala skyddsombu-
dens verksamhet utgick ur den arbetsgivaravgift, arbetarskyddsavgiften,
som till viss del fördes direkt till Arbetsmiljöfonden. Från fonden ställdes
medel till förfogande för bidrag till fackliga organisationer som utsett
regionala skyddsombud.
Riksdagen har nyligen reformerat Arbetsmiljöfondens verksamhet. Se-
dan den 1 juli 1995 har de verksamhetsutförande delarna av Arbetsmiljö-
fonden, Arbetsmiljöinstitutet och Institutet för arbetslivsforskning, samor-
ganiserats i en ny myndighet, Arbetslivsinstitutet. Arbetsmiljöfondens
medelsbeviljande funktion har övergått i ett fristående forsknings- och
utvecklingsråd, Rådet för arbetslivsforskning. De nya myndigheterna fi-
nansieras helt över budgeten. Från nämnda tidpunkt förs således arbe-
tarskyddsavgiften i sin helhet till staten för finansiering av de nämnda
myndigheterna samt Arbetarskyddsverket.
I samband med det nämnda lagstiftningsarbetet tog utskottet upp frågan
om stödet till de regionala skyddsombuden. I det av riksdagen godkända
betänkandet 1994/95:AU9 Ny myndighetsorganisation inom arbetslivsom-
rådet m.m. underströk utskottet vikten av att de nybildade myndigheterna
skulle stödja utbildningsinsatser och annan arbetsmiljöverksamhet ute på
arbetsplatserna, bl.a. verksamheten med regionala skyddsombud. Rege-
ringen har enligt statsliggaren 1995/96 X/A medgett Arbetslivsinstitutet att
av beviljade anslag avsätta högst 110 000 000 kr till verksamheten med
regionala skyddsombud.
Utskottet hyser således för sin del inte den oro som motionären synes ge
uttryck för när det gäller de regionala skyddsombudens framtida ställning.
Verksamheten med regionala skyddsombud är som sådan, som ovan fram-
hållits, lagreglerad, och såvitt utskottet känner till förbereds ingen lagänd-
ring på området. Dessutom bör verksamheten kunna påräkna finansiellt
stöd i enlighet med riksdagens uttalande. Mot den nu redovisade bakgrun-
den finner utskottet att det inte är påkallat med något initiativ från riksda-
gens sida i frågan. Utskottet avstyrker därmed bifall till motion A204.
Fysiska hälsorisker
Barbro Johansson m. fl. (mp) erinrar i motion A213 om att fysiska hälso-
risker i arbetsmiljön i dag möts med fler och bättre skydd. Bra skyddsut-
rustning invaggar ofta användaren i så stor säkerhet att större risker än
nödvändigt tas vid olika arbetsmoment. I stället för att införa fler och
bättre skydd bör en strävan vara att de arbetsmoment som innehåller risker
för skadeverkningar blir föremål för omprövning och elimineras eller
ändras. Motionärerna vill således bryta utvecklingen och i AML införa en
skyldighet att ompröva och eliminera riskfyllda arbetsmoment och att
utarbeta säkrare arbetsmetoder (yrk. 2).
Utskottet kan dela motionärernas oro över en utveckling som innebär att
arbetsgivaren underlåter att vidta miljöförbättrande åtgärder med hänvis-
ning till att han tillhandahåller skyddsutrustning. Utskottet vill emellertid
betona att ett sådant beteende strider mot AML. Lagens innebörd är helt
klar på den punkten. En arbetsplats skall således i princip utformas på ett
sådant sätt att skyddsutrustning inte behöver användas. En arbetsgivare
kan inte låta bli att göra arbetsmiljöförbättringar med hänvisning till att
han tillhandahåller skyddsutrustning. Först när ett betryggande skydd inte
kan beredas på annat sätt skall skyddsutrustning användas. Endast när
förhållandena i speciella fall är sådana att det inte är rimligt att kräva andr
åtgärder för att begränsa riskerna får skyddsutrustning bli ett förstahands-
alternativ. Av vad utskottet nu anfört framgår att det lagliga instrument
som motionärerna efterlyser redan finns. Det frågan gäller är således efter-
levnaden av gällande bestämmelser. Detta är i första hand en fråga för
Yrkesinspektionen och Arbetarskyddsstyrelsen att övervaka. Utskottet
avstyrker med det anförda bifall till motion A213 i denna del.
Barbro Johansson m. fl. (mp) påtalar i motion A214 behovet av buller-
fria miljöer i samhället och framför allt på arbetsplatserna. Motionärerna
anser att en utredning som klarlägger behovet av sådana miljöer skulle
kunna medverka till att skapa utrymmen där buller och bakgrundsljud
minimeras.
Utskottet vill framhålla att AML:s bestämmelser innebär att förhållandena
på arbetsplatsen måste ordnas så att arbetstagare inte utsätts för risk för
hörselskada. Ljudnivåerna på arbetsplatserna skall vidare i möjligaste mån
hållas så låga att de inte heller leder till trötthet, irritation och andra bes
Arbetarskyddsstyrelsen har vidare utfärdat föreskrifter om tillåtna expone-
ringsvärden och allmänna råd när det gäller buller (AFS 1992:10). Enligt
dessa föreskrifter skall arbetet planeras och bedrivas så att bullerexpone-
ringen för dem som sysselsätts i verksamheten reduceras till lägsta prak-
tiskt möjliga nivå med hänsyn till den tekniska utvecklingen och möjlighe-
terna att begränsa bullret. Vidare anges i föreskrifterna bl.a. det expone-
ringsvärde för buller över vilket åtgärder måste vidtas för att minska expo-
neringen. Detta värde uttryckt som ekvivalent ljudnivå under en åttatim-
mars arbetsdag är bestämt till 85 dBA.
Behovet av åtgärder mot buller har varit känt en längre tid. Riksdagen
uttalade hösten 1990 att en samlad handlingsplan mot buller skyndsamt
borde föreläggas riksdagen (bet. 1990/91:JoU17, rskr. 27). Året därpå
förnyade riksdagen sitt uttalande och förklarade att en bred analys och ett
åtgärdsprogram beträffande buller i arbets-, boende- och fritidsmiljöer
skulle tas fram (bet. 1990/91:JoU30, rskr. 338).
Regeringen tillsatte i februari 1992 en särskild utredare för att utarbeta
en sådan handlingsplan som riksdagen begärt. Enligt direktiven (dir. 1992:
20) skulle utredaren med ledning bl.a. av det kartläggningsarbete som
utförts vid en rad verk, institutioner och kommuner beskriva miljösituatio-
nen vad gällde buller och störningsgrad. Till grund för utredningen skulle
vidare läggas Arbetarskyddsstyrelsens utvärdering av åtgärder inom bul-
lerområdet som utförts inom ramen för Arbetsmiljökommissionens arbete
(SOU 1990:49 bil. A).
Utredaren avlämnade i juli 1993 betänkandet SOU 1993:65 Handlings-
plan mot buller. Utredningen presenterade en bred analys av bullerproble-
men i samhället och förslag till ett åtgärdsprogram. Utredningen föreslog
bl.a. att Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om buller borde ändras så att
exponeringsnivån inte fick överskrida 70-75 dBA. För kontorsarbete och
annat arbete som fordrar koncentration borde exponeringsnivån inte över-
skrida 35 dBA.
Regeringen förelade riksdagen i mars 1994 proposition 1993/94:215
Handlingsplan mot buller.
Riksdagen godkände vad regeringen förordat i propositionen om mål för
och inriktningen på handlingsplanen mot buller (bet. 1993/94:JoU31, rskr.
402). När det gällde arbetsmiljöområdet innebar handlingsplanen att arbe-
tet med att minska bullerexponeringen i arbetslivet skulle fortsätta med
utgångspunkt i vad som var praktiskt möjligt med hänsyn till den tekniska
utvecklingen och möjligheterna att begränsa exponeringen. Arbe-
tarskyddsstyrelsens uppgift skulle vara att fortlöpande se över de expone-
ringsvärden för buller som skall gälla i arbetslivet.
Arbetarskyddsverket bedriver fortlöpande ett arbete med avseende på
buller i arbetsmiljön. I Yrkesinspektionens löpande tillsynsarbete ingår
således buller som en faktor vilken beaktas vid ordinarie inspektioner.
Härutöver ägnas buller speciella tillsynsinsatser på flera yrkesinspektions-
distrikt. Exempel på branscher är trävaru- och snickeriindustri, textilin-
dustri, restauranger, verkstadsindustri, massa- och pappersindustri samt
försvaret.
Centralt anordnade tillsynsprojekt med inriktning på hörselskadligt bul-
ler har bedrivits sedan 1993 i ett stort antal branscher. Syftet med dessa
projekt har varit att få företagen att systematiskt och målmedvetet minska
det hörselskadliga bullret. Företagen har kartlagt bullerexponeringen för
arbetstagarna, utrett orsaken till bullret samt upprättat och genomfört tids-
planerade åtgärdsprogram.
Enligt utskottets mening visar ovanstående genomgång att bullerfrågan
har varit och är föremål för en intensiv uppmärksamhet. Ett uttalande från
riksdagen i enlighet med motionärernas önskemål förefaller obehövligt,
och utskottet avstyrker därför bifall till motion A214.
Psykiska hälsorisker
Barbro Johansson m.fl. (mp) pekar i motion A210 på att de psykiska ar-
betsmiljöproblemen kommit att uppmärksammas alltmer. I motionen be-
gärs ett tillkännagivande om att en sänkning av arbetstiden (yrk. 1) är
nödvändig för att minska den psykiska ohälsan och för att spara pengar på
minskad sjukskrivning.
Utskottet vill i denna fråga endast konstatera att regeringen i januari 1995
tillsatt en parlamentarisk kommitté (dir. 1995:6) med uppgift bl.a. att ana-
lysera de långsiktiga konsekvenserna av alternativa arbetstidsförkortningar.
Utskottet är inte berett att föregripa kommitténs arbete genom att gå mo-
tionärerna till mötes och förorda ett uttalande av riksdagen i arbetstidsfrå-
gan. Motion A210 avstyrks således i denna del.
En annan orsak till stress och otrivsel är enligt nämnda motion en-
samarbete (yrk. 2). Motionärerna pekar här på möjligheterna med arbetsro-
tation.
Utskottet kan konstatera att problem i samband med ensamarbete har dis-
kuterats främst med utgångspunkt i de ökade risker sådant arbete för med
sig. Utskottet kan emellertid dela motionärens uppfattning att stress och
otrivsel också kan vara en följd av ensamarbete. Arbetarskyddsstyrelsen
har utfärdat en kungörelse (AFS 1982:3) om ensamarbete. Enligt föreskrif-
terna skall åtgärder vidtas för att så långt som möjligt ordna ensamarbete
så att den som utför arbetet ensam inte löper större risk för skada än om
flera personer gemensamt utför arbetet. Till kungörelsen har fogats kom-
mentarer samt praktiska råd. Enligt styrelsens råd är det angeläget att en-
samarbetet avbryts med lämpligt mellanrum genom direktkontakt med
andra människor. Detta kan ske genom t.ex. växling med annat arbete, ett
tillräckligt antal raster och pauser och besök av någon under arbetet.
Med hänvisning till att ensamarbetsfrågan är uppmärksammad inom be-
rörda myndigheters tillsynsansvar anser utskottet att ett tillkännagivande
från riksdagens sida är obehövligt, och motion A210 avstyrks även i denna
del.
Det hårdnande ekonomiska klimatet ökar enligt samma motion slutligen
risken för mobbning på arbetsplatserna (yrk. 3). Personalvården på arbets-
platsen bör, sägs det, ha resurser för att upptäcka och avvärja sådana
problem.
Utskottet anser att det inte heller i fråga om mobbning på arbetsplatserna är
erforderligt med ett uttalande från riksdagens sida. Även denna fråga är
uppmärksammad i så måtto att Arbetarskyddsstyrelsen har utfärdat en
kungörelse i ämnet, AFS 1993:17 Kränkande särbehandling i arbetslivet.
Enligt reglerna om internkontroll av arbetsmiljön finns enligt utskottets
mening en skyldighet för arbetsgivare att förebygga mobbning på arbets-
platsen. Motion A210 avstyrks således även i sistnämnda del.
Medicinska kontroller i arbetslivet
Vänsterpartiet oroas i sin arbetsmarknads- och arbetslivspolitiska motion
A287 (yrk. 23) över att medicinska kontroller i arbetslivet blivit allt vanli-
gare och att det inte finns någon lagstiftning för privatanställda som regle-
rar förfarandet. Antalet företag som använder någon form av drogtest mot
sina anställda uppges ha fördubblats mellan åren 1993 och 1994. Motionä-
rerna anser att riksdagen hos regeringen bör begära förslag till lagstiftning
som förbjuder arbetsgivare att utnyttja dessa tester om det inte finns ett för
arbetsgivaren bindande kollektivavtal i frågan.
Utskottet tog under 1993/94 års riksmöte upp de utslagningseffekter i det
nuvarande arbetsmarknadsläget som kan bli följden av medicinska kon-
troller i arbetslivet. Riksdagen (bet. 1993/94:AU2, rskr. 2) gav med an-
ledning härav regeringen till känna att frågan borde uppmärksammas i
lämpligt sammanhang. Regeringen har därefter i september 1994 givit en
särskild utredare i uppdrag att se över frågan om medicinska kontroller i
arbetslivet. Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 1 april 1996.
Utskottet anser för sin del att frågan om en förbudslagstiftning bör infö-
ras tills vidare bör anstå i avvaktan på att den omnämnda utredningen blir
klar. Motion A287 i aktuell del avstyrks med det anförda.
Enklare arbetsmiljöregler för mindre bespisningskök
Birgitta Hambraeus (c) anser i motion A239 att det borde vara möjligt att
ha enklare arbetsmiljöregler för mindre skolbespisningar. För närvarande
gäller Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter AFS 1982:20 om restauranger
och andra storhushåll med vissa undantag alla typer av storhushåll där 30
personer per dygn eller fler utspisas. Dessa stränga regler bör enligt motio-
nären inte vara obligatoriska för mindre hushåll även om fler än 30 perso-
ner per dygn utspisas där. Den lokala hälso- och miljöskyddsnämnden bör
få rätt att bedöma när undantag från föreskrifter kan godtas.
Utskottet konstaterar att på arbetsplatser inom restaurang- och storhus-
hållsområdet återfinns ett flertal av de vanligaste arbetsmiljöproblemen -
buller, tunga lyft, dåliga arbetsställningar, bristande ventilation, hala golv,
kemiska hälsorisker och farliga maskiner. Arbetet är ofta mycket tungt och
belastningsbesvär och sjukdomar är vanliga liksom skärskador och allergi-
er. Flertalet arbetstagare är kvinnor.
Arbetsmiljölagen är en ramlag och riksdagen har bemyndigat regeringen
och Arbetarskyddsstyrelsen att fylla ut bestämmelserna med erforderliga
föreskrifter för att förverkliga AML:s intentioner. Syftet med Arbe-
tarskyddsstyrelsens föreskrifter i kungörelsen AFS 1982:20 är således att
tillförsäkra personalen vid restauranger och andra storhushåll betryggande
säkerhet mot olycksfall och ohälsa samt en dräglig arbetsmiljö i övrigt.
Arbetarskyddsstyrelsen följer kontinuerligt utvecklingen i den aktuella
branschen.
Utskottet kan ha förståelse för att de ifrågavarande föreskrifterna i vissa
fall kan förefalla onödigt rigorösa för mindre hushåll. Det bör dock fram-
hållas att föreskrifterna ger ett betydande utrymme för Yrkesinspektionen
att ta hänsyn till förhållanden i det enskilda fallet. Dessutom finns vissa
dispensmöjligheter.
Utskottet anser sammanfattningsvis att det problem motionären berör i
första hand skall hanteras av Arbetarskyddsstyrelsen. Ett initiativ från
riksdagens sida förefaller inte vara påkallat. Med det anförda avstyrker
utskottet motion A239.
Kemiska ämnen
Barbro Johansson m. fl. (mp) framhåller i motion A216 att på många ar-
betsplatser utsätts arbetstagare för hälsorisker på grund av exponering för
kemiska ämnen trots att koncentrationen av ämnet i miljön understiger
gällande gränsvärde. Gränsvärdet är ofta en kompromiss mellan medicins-
ka effekter och vad som är praktiskt och ekonomiskt genomförbart. Mo-
tionären menar att gränsvärden för kemiska ämnen bör sättas så lågt att
skadeverkningar på längre sikt inte uppstår (yrk. 1).
Utskottet vill för sin del anföra följande. Arbetsmiljölagen är en ramlag,
och en precisering av kraven - t.ex. i form av hygieniska gränsvärden -
har i stor utsträckning överlåtits till tillsynsmyndigheterna. Arbetarskydds-
styrelsen har således bemyndigats att meddela föreskrifter för planering
och kontroll av arbetsmiljön. Såväl för arbetsplatsen som för utrustning
kan gränsvärden föreskrivas. I Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse AFS
1993:9 Hygieniska gränsvärden finns gränsvärden för ca 320 ämnen.
Enligt förarbetena till lagstiftningen finns det starka skäl att utsträcka
gränsvärdessystemet till allt fler kemiska och fysikaliska faktorer i ar-
betsmiljön efter hand som förutsättningar föreligger. Kriterierna bör enligt
förarbetena vara stränga, bl.a. med hänsyn till människors olika känslighet
för besvär. Vidare framhålls i det sammanhanget att alla möjligheter bör
tas till vara för att hindra att människor som är särskilt känsliga utsätts för
inverkan som för dem innebär speciella risker.
De hygieniska gränsvärdena revideras löpande av Arbetarskyddsstyrel-
sen, bl.a. mot bakgrund av de nya forskningsrön som framkommer. Nästa
gränsvärdeslista beräknas bli utfärdad i juni 1996.
Det rent praktiska arbetet med att ta fram listan med hygieniska gräns-
värden tillgår på följande sätt. Två arbetsgrupper medverkar i arbetet med
att ta fram listan - den till Arbetarskyddsstyrelsen knutna föreskriftsgrup-
pen resp. den till Arbetslivsinstitutet knutna kriteriegruppen för hygieniska
gränsvärden. Föreskriftsgruppen, där representanter för Arbetarskyddssty-
relsen och arbetsmarknadens parter ingår, prioriterar förslag om önskvärda
förändringar av olika gränsvärden eller införandet av nya ämnen i gräns-
värdesförteckningen. Därefter beställer man vetenskaplig dokumentation
från kriteriegruppen, vilken består av forskare inom arbetsmedicin och
toxikologi. Kriteriegruppen sammanställer vetenskaplig dokumentation om
det aktuella ämnet. Dokumentationen bygger på såväl svenska som utländ-
ska forskningsresultat. Kriteriegruppen skriver sedan ett underlag som
överlämnas till Arbetarskyddsstyrelsen. Styrelsen gör därefter en bedöm-
ning av näringslivsfrågor på det aktuella området, hur stora mängder av det
aktuella ämnet som hanteras, hur stora arbetsgrupper som är utsatta, da-
gens exponeringsnivåer, tekniska möjligheter att minska exponeringen,
kostnadsfrågor, kontrollmöjligheter samt kostnader för mätning och analys
m.m. Underlaget diskuteras i föreskriftsgruppen. Därefter sammanställer
Arbetarskyddsstyrelsen ett förslag till kungörelse vilket sänds på remiss
till arbetsmarknadens parter m.fl. Remissvaren beaktas och därefter över-
lämnas ett förslag till Arbetarskyddsstyrelsens styrelse, vilken fattar beslut
om utfärdande av kungörelse.
Enligt utskottets mening motsvarar gränsvärdessystemet de allmänna
krav som bör ställas för att så långt som möjligt begränsa exponeringen för
ämnen som kan föranleda ohälsa. Utskottet förutsätter att Arbetarskydds-
styrelsen fastställer de hygieniska gränsvärdena på en så låg nivå som
möjligt, så att betryggande marginal uppnås till den nivå där oacceptabla
skadeeffekter kan uppstå. Med hänvisning till vad som ovan anförts av-
styrker utskottet motion A216 i här berörd del.
Enligt motion A216 bärs i dag kostnaderna för arbetsskador av samhäl-
let. I motionen föreslås en lag där ansvaret för kostnader för arbetsskador
till följd av kemiska ämnen läggs på arbetsgivaren (yrk. 4).
Utskottet vill framhålla att såvitt gäller kostnaderna för den nuvarande
arbetsskadeförsäkringen, betalas dessa av arbetsgivare, dels via en soci-
alavgift, för närvarande 1,38 % för arbetsgivare och 1,4 % för egenföreta-
gare, dels via avkastningen från Arbetsskadefonden. Arbetsskadefonden
uppvisar sedan år 1987 ett underskott som täcks av staten. Staten bär såle-
des också en del av kostnaderna för försäkringen. Utskottet anser att an-
svaret för de försäkringsrelaterade kostnaderna vid arbetsskador till största
delen redan åvilar arbetsgivare och att det ansvar motionären efterlyser
således redan existerar. Utskottet avstyrker med detta bifall till motionen
också i denna del.
Samma motionärer föreslår slutligen (yrk. 5) att ett skyddsombud skall få
rätt att stoppa arbetet när en i produktionen använd produkt innehåller ett
hälsofarligt ämne som inte har innehållsdeklarerats. På grund av tillverk-
ningshemligheter deklareras en produkt inte alltid helt ut, även om denna
produkt ingår i produktionen. Oförutsedda skador kan härigenom uppstå.
Ett skyddsombud måste enligt motionen ha rätt att stoppa produktionen
vid misstanke om förmodade skaderisker.
Utskottet anser att de gällande bestämmelserna om skyddsombuds befo-
genheter förefaller att vara tillräckliga även i den situation motionären
beskriver.
Ett skyddsombud som misstänker att ett hälsofarligt ämne används i
produktionen kan enligt 6 kap. AML vända sig till arbetsgivaren och begä-
ra de åtgärder han anser nödvändiga för att uppnå en tillfredsställande
arbetsmiljö. Han kan också begära att en viss undersökning skall göras för
kontroll av förhållandena inom skyddsområdet. Arbetsgivaren är skyldig
att utan dröjsmål lämna besked i frågan. Gör arbetsgivaren inte det kan
Yrkesinspektionen meddela föreläggande eller förbud.
Om skyddsombudet bedömer att det föreligger fara skall han i första
hand vända sig till arbetsgivaren och begära att åtgärder vidtas. Sker trots
detta ingenting måste skyddsombudet påkalla ingripande från Yrkesin-
spektionen. Är faran emellertid så överhängande att rättelse av tidsskäl inte
kan ske den normala vägen, har skyddsombudet rätt att avbryta arbetet.
Med hänvisning till vad ovan anförts avstyrker utskottet bifall till motion
A216 även i ifrågavarande del.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande proposition 1995/96:79
att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:79 och med avslag
på motion 1995/96:A1 antar regeringens förslag till lag om ändring
i arbetsmiljölagen (1977:1160) och förslag till lag om ändring i la-
gen (1970:943) om arbetstid m.m. i husligt arbete,
res. 1 (m)
2. beträffande ökat inflytande för de anställda
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo664 yrkande 2,
res. 2 (v)
3. beträffande ansvaret för arbetsmiljöarbetet
att riksdagen avslår motion 1994/95:A217 yrkandena 1 och 5,
res. 3 (v)
4. beträffande regionala skyddsombud
att riksdagen avslår motion 1994/95:A204,
5. beträffande säkrare arbetsmetoder
att riksdagen avslår motion 1994/95:A213 yrkande 2,
6. beträffande bullerfria miljöer
att riksdagen avslår motion 1994/95:A214,
res. 4 (mp)
7. beträffande en sänkning av arbetstiden
att riksdagen avslår motion 1994/95:A210 yrkande 1,
res. 5 (mp)
8. beträffande ensamarbete
att riksdagen avslår motion 1994/95:A210 yrkande 2,
res. 6 (mp)
9. beträffande mobbning
att riksdagen avslår motion 1994/95:A210 yrkande 3,
res. 7 (mp)
10. beträffande medicinska kontroller i arbetslivet
att riksdagen avslår motion 1994/95:A287 yrkande 23,
res. 8 (v)
11. beträffande enklare arbetsmiljöregler för mindre bespis-
ningskök
att riksdagen avslår motion 1994/95:A239,
res. 9 (m)
12. beträffande khälsorisker på grund av exponering för kemis-
ka ämnen
att riksdagen avslår motion 1994/95:A216 yrkande 1,
13. beträffande ansvar för arbetsgivarna för arbetsskador
att riksdagen avslår motion 1994/95:A216 yrkande 4,
14. beträffande stoppningsrätten för skyddsombud
att riksdagen avslår motion 1994/95:A216 yrkande 5.
Stockholm den 9 november 1995
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Johnny Ahlqvist
I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Elver Jonsson (fp), Sten Öst-
lund (s), Berit Andnor (s), Kent Olsson (m), Elving Andersson (c), Laila
Bjurling (s), Patrik Norinder (m), Sonja Fransson (s), Christina Zedell (s),
Christel Anderberg (m), Barbro Johansson (mp), Dan Ericsson (kds),
Kristina Zakrisson (s), Paavo Vallius (s), Anna Åkerhielm (m) och Ingrid
Burman(v).
Reservationer
1. Proposition 1995/96:79 (mom. 1)
Kent Olsson, Patrik Norinder, Christel Anderberg och Anna Åkerhielm
(alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med "Utskottet
delar" och på s. 6 slutar med "till motionen" bort ha följande lydelse:
I enlighet med vad som sägs i den moderata kommittémotionen A1 anser
utskottet att man inte bör gå längre när det gäller att göra AML tillämplig i
enskilda hushåll än vad som krävs för att uppfylla landets internationella
åtaganden. Lagändringen bör alltså inskränka sig till de ändringar som
föreslagits i den inom Arbetsmarknadsdepartementet utarbetade prome-
morian Minderåriga i arbetslivet. Bara 5 kap. och vissa delar av 7 och 8
kap. i lagen bör alltså bli tillämpliga på arbete utfört av minderåriga i hus-
ligt arbete. Regeringens förslag är enligt utskottets mening olyckligt efter-
som det innebär en långtgående reglering vars konsekvenser inte redovi-
sats i propositionen, än mindre utretts. Utskottet befarar att förslaget
kommer att leda till att arbetsgivare inte kommer att anställa ungdomar
under 18 år i sitt hushåll eftersom man då måste följa det omfattande re-
gelverket i AML, vilket inte är nödvändigt om arbetstagaren fyllt 18 år.
Med den rådande höga ungdomsarbetslösheten är det inte försvarbart att
på detta sätt begränsa ungdomars möjligheter att få jobb.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande proposition 1995/96:79
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:A1
dels avslår proposition 1995/96:79,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Ökat inflytande för de anställda (mom. 2)
Ingrid Burman (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med "Utskottet har"
och slutar med "i denna del" bort ha följande lydelse:
De anställda har oftast en god överblick och kunskap om de mil-
jöproblem, och deras lösning, som respektive arbetsplats alstrar. Anställda
måste ges rätt att påverka dels sin egen arbetsmiljö, dels arbetsplatsens
produktion så att den styrs bort från insatsvaror och processer som har
negativ miljöpåverkan.
De ämnen och processer som ger upphov till arbetsmiljöproblem orsakar
också till stor del problem i den yttre miljön. Den omfattande kunskap och
erfarenhet som genom årens lopp byggts upp inom fackföreningsrörelsen
bör tas till vara och kan bli till utomordentligt stor nytta för miljöskyddsar-
betet i samhället i stort. Mer av arbetsmiljöforskningen bör ta sin utgångs-
punkt i de anställdas erfarenheter.
Arbetsmiljöarbetet skall vara en del av det fackliga arbetet. Stoppnings-
rätten som i dag tillkommer skyddsombud bör i stället primärt tillkomma
det lokala facket som sedan i sin tur kan delegera den till skyddsombuden.
Effektiva sanktionsmöjligheter måste vidare skapas mot den arbetsgivare
som inte vidtar åtgärder när missförhållanden har lett till att arbetet har
stoppats. Det lokala facket bör slutligen också ges laglig rätt att stoppa ett
arbete som medför problem i den yttre miljön.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande ökat inflytande för de anställda
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Jo664 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Ansvaret för arbetsmiljöarbetet (mom. 3)
Ingrid Burman (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med "Utskottet hade"
och på s. 8 slutar med "ifrågavarande delar" bort ha följande lydelse:
Sedan riksdagen i maj 1993 avrustade företagshälsovården genom att
kraftigt skära i statsbidraget ankommer det på arbetsmarknadens parter att
göra upp om hur arbetsmiljön och rehabiliteringen på arbetsplatserna skall
skötas. Vänsterpartiet förespråkar en kvalificerad företagshälsovård där
den förebyggande verksamheten högprioriteras. Denna verksamhet har i
dag ofta delegerats till skyddskommittéer av arbetsgivarna, vilket medfört
en oklar verksamhetsinriktning. Vänsterpartiet vill ge det förebyggande
arbetsmiljöarbetet en klar inriktning och organisation. Det innebär att i de
fall inte avtal kan träffas mellan parterna skall samhället genom lagstift-
ning tillförsäkra alla arbetstagare företagshälsovård. AML bör vidare
kompletteras med en föreskrift om att arbetsgivare är skyldiga att ställa
ekonomiska resurser till förfogande för arbetsmiljöarbetet. Till små företag
som kan ha svårt att klara ekonomin för sin företagshälsovård måste statli-
ga bidrag utgå.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande ansvaret för arbetsmiljöarbetet
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A217 yrkandena 1
och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Bullerfria miljöer (mom. 6)
Barbro Johansson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 som börjar med "Utskottet
vill" och på s. 11 slutar med "motion A214" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med Miljöpartiet i motion A214 att de ständigt
ökande ljudnivåerna i samhället och inte minst på arbetsplatserna är ett
stort problem. En ständig bullermatta påverkar det undermedvetna och gör
att irritation och psykisk ohälsa uppstår. Utvecklingen gör att behovet av
bullerfria miljöer blir allt mer påtagligt. Utskottet bedömer att en utredning
som klarlägger behovet i samhället och särskilt på arbetsplatserna av bul-
lerfria miljöer skulle kunna medverka till att det skapas miljöer där buller
och bakgrundsljud minimerats.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande bullerfria miljöer
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A214 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. En sänkning av arbetstiden (mom. 7)
Barbro Johansson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med "Utskottet vill
och slutar med "i denna del" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar Miljöpartiets syn i motion A210 att man genom att dela
på arbetet genom en arbetstidsförkortning kan skapa bättra arbetsmiljö och
arbetstillfredsställelse. Genom att arbeta färre timmar skapas också fler
arbetstillfällen. En sänkning av övertidsuttaget, vilket kan åstadkommas
genom en högre skatt på marginalen, minskar stressen och människor mår
bättre. Såväl arbetstidsförkortning som minskat övertidsuttag har en social
dimension och bidrar till att minska den psykiska ohälsan. Detta leder i sin
tur till lägre utgifter i sjukförsäkringen. Detta bör riksdagen som sin me-
ning ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande en sänkning av arbetstiden
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A210 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Ensamarbete (mom. 8)
Barbro Johansson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med "Utskottet
kan" och slutar med "i denna del" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar Miljöpartiets uppfattning i motion A210 att dålig psykisk
arbetsmiljö kan bero på ensamarbete som ger upphov till stress och otriv-
sel. Strukturrationaliseringar har lett till att ensamt övervakningsarbete
ersatt lagarbete. Den ökande datoriseringen har också resulterat i att en-
samarbetet blivit vanligare. Utskottet anser att den mänskliga aspekten
måste beaktas och att man i större utsträckning t. ex. tillämpar arbetsrota-
tion.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande ensamarbete
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A210 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Mobbning (mom. 9)
Barbro Johansson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "Utskottet
anser" och slutar med "i sistnämnda del" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det är viktigt att personalvården på arbetsplatsen har
resurser att upptäcka och avvärja mobbning. I ett hårdnande ekonomiskt
klimat ökar risken för mobbning, och det är viktigt att problemet kan upp-
täckas och avvärjas i tid. Särskilt utsatta är kvinnor, ungdomar och invand-
rare. De som mobbar har ofta ett så lågt känsloengagemang att de inte är
medvetna om sitt handlande och offrets lidande.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande mobbning
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A210 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Medicinska kontroller i arbetslivet (mom. 10)
Ingrid Burman (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "Utskottet tog"
och slutar med "det anförda" bort ha följande lydelse:
Utskottet har noterat att medicinska kontroller i arbetslivet blivit allt
vanligare, vilket är mycket oroande. Det finns för närvarande ingen lag-
stiftning för privatanställda som reglerar vad som får testas och hur det
skall gå till. Regler om sekretess och hur resultaten får användas saknas
också. Den enmansutredning som ser över frågan skall inte vara klar förrän
i april 1996. En heltäckande lagstiftning kan därför vara klar först om
några år. Med hänsyn till att antalet drogtester i storföretagen har fördubb-
lats mellan åren 1993 och 1994 bör regeringen snarast ta initiativ till en
lagstiftning som förbjuder användningen av drogtester såvida det inte finns
ett bindande kollektivavtal i frågan. Detta bör riksdagen med anledning av
Vänsterpartiets motion A287 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande medicinska kontroller i arbetslivet
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A287 yrkande 23
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Enklare arbetsmiljöregler för mindre bespisningskök
(mom. 11)
Kent Olsson, Patrik Norinder, Christel Anderberg och Anna Åkerhielm
(alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "Utskottet
konstaterar" och på s. 13 slutar med "motion A239" bort ha följande lydel-
se:
Utskottet ansluter sig till vad som sägs i centermotionen A239 om att de
stränga bestämmelserna i Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse AFS
1982:20 om arbete i restauranger och andra storhushåll kan bli ett hinder
för att anordna mathållning vid mindre skolbespisningar. Kungörelsen
reglerar arbetsmiljöförhållandena vid alla typer av storhushåll där 30 per-
soner eller fler utspisas. De bör inte vara obligatoriska för mindre hushåll
även om fler än 30 personer serveras där. Den lokala hälso- och miljö-
skyddsnämnden bör ha rätt att bedöma när undantag kan göras från kungö-
relsen. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande enklare arbetsmiljöregler för mindre bespisningskök
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A239 som sin
mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Säkrare arbetsmetoder (mom. 5)
Barbro Johansson (mp) anför:
Miljöpartiet hyser oro för den pågående utvecklingen att arbetsgivare möter
fysiska hälsorisker i arbetsmiljön med fler och bättre skydd i stället för att
ompröva och eliminera riskfyllda arbetsmoment. Bra skyddsutrustning invag-
gar ofta användaren i säkerhet, vilket kan leda till att onödiga risker tas. I
enlighet med vad som sägs i Miljöpartiets motion A213 anser utskottet att den
angivna utvecklingen måste brytas. AML:s bestämmelser bör kompletteras
med en skyldighet för arbetsgivare att i första hand utarbeta säkrare arbetsme-
toder.
2. En sänkning av arbetstiden (mom. 7)
Ingrid Burman (v) anför:
Vänsterpartiet anser i likhet med motionärerna i motion A210 att en sänkning
av arbetstiden är nödvändig för att förbättra den psykiska arbetsmiljön och
minska sjukfrånvaron men också av skäl som redovisats i partiets arbetstids-
motioner 1993/94:A44, 1993/94:A715 samt 1993/94:Fi32. Förslagen i dessa
motioner har redovisats i arbetsmarknadsutskottets betänkande 1994/95:AU2
Arbetstid m.m.
Vår ståndpunkt är således att en arbetstidsförkortning bör införas steg-
vis. Regeringen bör redovisa en plan för minskning av normalarbetstiden
till sju timmar per dag år 1997 och till sex timmar på längre sikt. Arbets-
tidsförkortningen skall kombineras med en kraftig begränsning genom lag
av övertidsuttaget. Vi föreslår också att en stödfond inrättas för att utveck-
la försöksverksamhet med kortare arbetstid inom olika branscher och
sektorer. Stödfonden skall kompensera arbetsgivare som minskar övertiden
och/eller skapar nya arbetstillfällen med sextimmarsdag.
3. Hälsorisker på grund av exponering för kemiska ämnen
(mom.12)
Barbro Johansson (mp) anför:
Miljöpartiet anser att arbetstagare på många arbetsplatser i dag är utsatta
för kemiska hälsorisker. Många kemiska ämnen som används ger inga
varningssymtom. En människa kan därför vara utsatt för skadliga ämnen
under en lång tid utan att skadeverkningar upptäcks. Efter en längre tids
exponering kan invalidiserande sjukdomar med ibland dödlig utgång upp-
komma. För många ämnen finns det gränsvärden uppsatta. Dessa värden är
emellertid en kompromiss mellan medicinska effekter och vad som är
praktiskt och ekonomiskt genomförbart. Exponeringen kan därför vara
hälsofarlig även om koncentrationen ligger under gränsvärdet. Miljöparti-
ets uppfattning i motion A216 är att gränsvärden bör sättas så lågt att
också framtida hälsorisker kan uteslutas.
4. Ansvar för arbetsgivarna för arbetsskador (mom. 13)
Kent Olsson, Patrik Norinder, Christel Anderberg och Anna Åkerhielm
(alla m) anför:
Vi anser att det finns anledning att genomföra en förändring av arbetsska-
deförsäkringen för att uppnå ett tydligt ansvar för och mer direkt knytning
till det enskilda företaget. Detta skulle innebära att statens ansvar för ar-
betsskadeförsäkringen upphör. Arbetsgivaren åläggs i stället att teckna en
obligatorisk arbetsskadeförsäkring. Den nuvarande arbetsgivaravgiften för
arbetsskadeförsäkringen kan därmed utgå.
Propositionens lagförslag
Förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160)
Härigenom föreskrivs1 att 1 kap. 4 § arbetsmiljölagen (1977:1160)2 skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
4 §
Lagen gäller ej
Lagen gäller inte
1. fartygsarbete som avser andra fartyg än örlogsfartyg,
2. arbete som utförs i arbets-
givarens hushåll.
2. arbete som utförs i arbetsgiva-
rens hushåll av den som har fyllt
18 år.
______________________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
1 Jfr rådets direktiv 94/33/EG av den 22 juni 1994 om skydd av minderåriga i
arbetslivet (EGT nr L 216, 20.8.1994, s.12, Celex 394L0033).
2 Lagen omtryckt 1991:677.
Förslag till lag om ändring i lagen (1970:943) om arbetstid
m.m. i husligt arbete
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1970:943) om arbetstid m.m. i
husligt arbete
dels att 10 § skall upphöra att gälla,
dels att 1, 8 och 15 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 § 1
Denna lag är tillämplig på arbete som arbetstagare utför i arbetsgiva-
rens hushåll. Lagen gäller dock inte om arbetstagaren är medlem av
arbetsgivarens familj, utom i det fall arbetstagaren är personlig assistent
enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade.
För arbetstagare som inte har
fyllt 18 år gäller endast 11-14, 20
och 21 §§. Arbetstagare under 18
år omfattas dessutom av arbets-
miljölagen (1977:1160), som in-
nehåller föreskrifter om bl.a. mi-
nimiålder, arbetstid, skydd mot
ohälsa m.m.
Överenskommelse mellan arbetsgivare och arbetstagare som strider mot
denna lag är inte bindande för arbetstagaren.
1 Senaste lydelse 1994:1988.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
8 § 2
Arbetsgivare är skyldig att vidtaga
alla åtgärder som behövs för att
förebygga att arbetstagare utsättes
för ohälsa eller olycksfall i arbete.
Arbetsgivare skall särskilt tillse att
arbetstagare, som ej fyllt 18 år,
icke anlitas till arbete på sätt som
medför risk för olycksfall eller för
överansträngning eller annan
skadlig inverkan på arbetstaga-
rens hälsa eller utveckling.
Arbetsgivare är skyldiga att vidta
alla åtgärder som behövs för att
förebygga att arbetstagare utsätts
för ohälsa eller olycksfall i arbetet.
Arbetstagare har att iakttaga
tillbörlig försiktighet i arbetet och
att i övrigt medverka till förekom-
mande av ohälsa och olycksfall
däri.
I arbetet skall arbetstagare
iaktta tillbörlig försiktighet och i
övrigt medverka till att förebygga
ohälsa och olycksfall.
15 § 3
Tillsyn över efterlevnaden av 2-
4, 6 och 8-10 §§ utövas av arbe-
tarskyddsstyrelsen samt, under
dess överinseende och ledning, av
yrkesinspektionen. Därvid gäller i
tillämpliga delar vad som före-
skrives om tillsyn över efterlevna-
den av arbetsmiljölagen
(1977:1160). Undersökning på ar-
betsställe får dock ske endast på
begäran av part eller om annars
särskild anledning förekommer.
Tillsyn över efterlevnaden av 2-
4, 6, 8 och 9 §§ utövas av Arbetar-
skyddsstyrelsen samt, under dess
överinseende och ledning, av Yr-
kesinspektionen. Därvid gäller i
tillämpliga delar vad som före-
skrivs om tillsyn över efterlevna-
den av arbetsmiljölagen
(1977:1160). Undersökningar på
arbetsställen får dock göras endast
på begäran av en part eller om det
annars finns särskild anledning.