Dir. 1994:99
En särskild utredare tillkallas med uppgift
- att pröva behovet av flexibla arbetstidslösningar samt lägga fram de förslag som kan föranledas härav och
- att utreda konsekvenserna av EG:s arbetstidsdirektiv för det svenska regelsystemet på arbetstidsområdet.
1987 års arbetstidskommitté hade i uppgift (dir. 1987:23) att analysera konsekvenserna av olika arbetstidsreformer och förändrade arbetstidsmönster. Kommittén uttalade i sitt betänkande Arbetstid och välfärd (SOU 1989:53) att en ny modell för arbetstidspolitiken bör prövas. Kommittén konstaterade att det behövdes en norm för heltidsarbete och att en sådan norm borde vara likartad över hela arbetsmarknaden.
En ny norm för beräkning av arbetstid skulle enligt 1987 års arbetstidskommitté kunna utgöras av den samlade årsarbetstiden. En årsarbetstidsnorm skulle enligt kommittén ge fördelar i form av bättre överblick över den totala arbetstiden under ett år. Denna norm skulle vidare skapa möjlighet till flexibla lösningar och ökad valfrihet för den enskilde vid uttag av arbetstidsförkortningar och ledigheter.
Kommittén föreslog därmed att en övergång till årsarbetstid borde utredas.
En särskild utredare tillkallades i februari 1991 (dir. 1991:7) för att undersöka om mer flexibla regler för arbetstid och semester borde införas i svensk lagstiftning. Utredningen om mer flexibla regler för arbetstid och semester lämnade i mars 1992 sitt slutbetänkande Årsarbetstid (SOU 1992:27).
Utredningen föreslog en gemensam lag om arbetstid och semester. Enligt förslaget skulle den lagstadgade 40-timmarsveckan omvandlas till en årsarbetstid och semestern ingå i årsarbetstiden. På arbetsplatser som har kollektivavtal om löner och allmänna anställningsvillkor skulle arbetstidslagens regler om arbetstidens förläggning slopas. Förläggning av arbetstiden som inte fastställts enligt kollektivavtal skulle beslutas av arbetsgivaren. Vad gäller arbetsplatser som saknar kollektivavtal skulle enligt förslaget arbetstidslagens nuvarande regler om förläggningen av arbetstiden behållas. Reglerna om ordinarie veckoarbetstid föreslogs dock kunna frångås genom personliga avtal.
Betänkandet remissbehandlades. Flertalet remissinstanser var i princip positiva till flexibla arbetstider. I övrigt var remissopinionen blandad. Såväl arbetsgivar- som arbetstagarorganisationer uttalade kritik mot utredningens principiella åtskillnad mellan arbetsplatser som har kollektivavtal och sådana, där avtal saknas. Landsorganisation i Sverige och Tjänstemännens centralorganisation ansåg att utredningens förslag inte i tillräcklig grad tillgodosåg den enskilde arbetstagarens rätt till inflytande över arbetstiden. Några remissinstanser hävdade att förslaget om årsarbetstid stred mot de arbetstidsregler som var under övervägande inom EG.
I budgetpropositionen (prop. 1992/93:100, bil 11) konstaterade arbetsmarknadsministern att utredningens förslag i väsentliga avseenden avvek från det då föreliggande förslaget till EG-direktiv på arbetstidsområdet. Eventuella lagändringar med anledning av förslaget till årsarbetstid skulle prövas, då EG-direktivet slutligt antagits.
Arbetsmarknadsutskottet ansåg i betänkandena 1992/93: AU4 och 1993/94:AU3 att en friare arbetstidsförläggning är en viktig framtidsfråga. Utskottet uppehöll sig särskilt vid de positiva konsekvenserna av flexibla arbetstider, sedda såväl utifrån produktionens som den enskilde arbetstagarens perspektiv.
EU-rådet antog den 23 november 1993 ett direktiv om arbetstidens förläggning i vissa avseenden (93/104/EEG).
Direktivet skall införlivas i medlemsstaternas lagstiftning inom tre år efter antagandet, dvs. senast den 23 november 1996.
Direktivet upptar regler om dygnsvila, raster, veckovila, veckoarbetstidens längd samt semester. Vidare regleras nattarbete, skiftarbete och tempoarbete. Veckoarbetstiden får enligt direktivet uppgå till högst 48 timmar i veckan, övertid inräknat.
Avsikten är att arbetstidsdirektivet skall tillföras EES-avtalet efter beslut av Gemensamma EES-kommittén; ett beslut som förutsätter att EFTA-länderna är eniga om att inte motsätta sig direktivet. Ett beslut av Gemensamma EES-kommittén innebär vidare en skyldighet för Sverige att införliva direktivet i svensk rättsordning. Hittills har emellertid Gemensamma EES-kommittén inte fattat något sådant beslut, eftersom EFTA-länderna än så länge inte har en gemensam ståndpunkt vad gäller direktivet.
Chefen för Arbetsmarknadsdepartementet tillkallade i november 1993 en arbetsgrupp med uppgift att systematiskt gå igenom direktivets bestämmelser och jämföra dessa med arbetstidslagen. Arbetsgruppen har lämnat sin rapport (Ds 1994:74).
Ett införlivande av direktivet förutsätter enligt arbetsgruppen en anpassning av det svenska regelsystemet till direktivets bestämmelser i vissa avseenden. På vissa punkter kan det, enligt gruppens uppfattning, finnas anledning att överväga en ändring av arbetstidslagen.
Gruppen anser att det krävs en fördjupad utvärdering av direktivets konsekvenser för det svenska regelsystemet på arbetstidsområdet och föreslår därför att en utredning tillsätts.
En särskild utredare tillkallas med uppdrag att föreslå ändringar i det svenska regelsystemet på arbetstidsområdet.
Syftet skall vara att eftersträva en ökad flexibilitet i arbetstids-
regleringen. Utredaren skall därvid föreslå de lagtekniska lösningar, som kan vara lämpliga.
Utredaren skall göra en avvägning av olika intressen. Å ena sidan skall hänsyn tas till den enskilde arbetstagarens möjlighet till inflytande och valfrihet vad gäller arbetstidens förläggning. Å andra sidan skall sambandet mellan flexibla arbetstider samt ökad produktivitet och sysselsättning beaktas.
Utredaren skall i detta sammanhang beakta de förslag, som presenterats i betänkandet om Årsarbetstid (SOU 1992:27), där det föreslås att arbetstids- och semesterreglerna skall föras samman i en gemensam lag.
Utredaren skall även beakta remissvaren på betänkandet samt de uttalanden som gjorts av arbetsmarknadsutskottet i frågan.
Utredaren skall vid utformningen av förslagen ta vederbörlig hänsyn till EG:s arbetstidsdirektiv.
Utredaren skall ange eventuella kostnadskonsekvenser av de förslag som presenteras.
Utredaren skall beakta innehållet i regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare att pröva offentliga åtaganden (dir.
1994:23) samt regeringens direktiv angående beaktande av EG-aspekter i utredningsverksamheten (dir. 1988:43). Utredningen skall vidare analysera och redovisa effekterna av sina förslag ur ett jämställdhetsperspektiv.
I utredningsarbetet skall de av Sverige ratificerade ILO-konventionerna nr (14) om veckovila i industriarbete, (nr 47) om fyrtiotimmarsvecka samt (nr. 132) om semester beaktas.
Utredarens arbete skall vara avslutat före maj månads utgång 1995.