Dir. 1994:73
Vissa kommittéer och särskilda utredare får i uppdrag att närmare utreda hur myndigheternas krav på uppgiftslämnande från företagen inom för utredningen aktuella områden kan begränsas och förenklas. Främst bör arbetet inriktas på den belastning de mindre företagen utsätts för till följd av uppgiftslämnandet.
Avreglering och regelreformering är viktiga inslag i regeringens strategi för ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning. Åtgärder som underlättar för företagen att driva sin verksamhet eller för nya företag att etablera sig är av stor betydelse. En viktig uppgift inom ramen för detta arbete är att begränsa uppgiftsinsamlingen för den offentliga tillsynen, kontrollen, uppbörden, statistiken m.m. så långt det är möjligt och att se till att insamlingen sker effektivt.
Bestämmelser om krav på företagens uppgiftslämnande ges i lagar och förordningar på respektive myndighetsområde. För att kunna ålägga företag skyldighet att lämna uppgifter måste myndigheten ha stöd i lag eller annan författning. Det finns ett mycket stort antal sådana bestämmelser.
När det gäller skatter, tullar och avgifter bestämmer riksdagen och regeringen relativt detaljerat kraven på uppgifter från företagen. På andra områden, t.ex. vad gäller myndigheternas tillsynsverksamhet, är det vanligt att lagar och förordningar enbart anger att företagen är skyldiga att på begäran lämna de upplysningar som behövs för tillsynen e.d. Myndigheterna ges alltså i dessa fall större möjligheter att själva detaljreglera uppgiftskraven.
I verksförordningen (1987:1100), samrådsförordningen (1982:668) och begränsningsförordningen (1987:1347) finns bestämmelser som syftar till att begränsa myndigheternas uppgiftsinhämtande på olika sätt.
Sekretesslagen (1980:100) och datalagen (1973:289) inskränker myndigheternas möjligheter att använda inhämtade uppgifter.
Myndigheternas regelstyrning regleras i 14-15 §§ verksförordningen. Här ställs bl.a. krav på att myndigheterna skall skaffa nödvändiga upplysningar och yttranden innan föreskrifterna beslutas och överväga föreskrifternas ändamålsenlighet. Myndigheten skall även sträva efter att begränsa och förenkla uppgiftslämnandet för bl.a. enskilda (17 §).
Genom samrådsförordningen har myndigheterna ålagts att samråda med de organisationer som företräder uppgiftslämnarna. Företagens Uppgiftslämnardelegation företräder företagen gentemot myndigheter när dessa fullgör sin skyldighet att samråda om uppgiftsinsamladet.
Begränsningsförordningen syftar till att begränsa kostnadsdrivande effekter av myndigheternas regelgivning i form av föreskrifter och allmänna råd. Förordningen ses för närvarande över.
Myndigheterna skall enligt 23 § förordningen om myndigheternas årsredovisning och anslagsframställning (1993:134) även pröva ändamålsenligheten av de regler som styr verksamheten.
Den yttre gränsen för myndigheternas möjligheter att använda inhämtade uppgifter anges i sekretesslagen (1981:100). De uppgifter som skyddas får inte lämnas ut eller på annat sätt röjas. Vidare ställer datalagen
(1973:289) upp en rad föreskrifter för ADB-behandling av uppgifterna.
Den europeiska integrationen och utvecklingen av informationsteknologin ger delvis nya förutsättningar när det gäller uppgiftsinsamlingen för
tillsyn, kontroll, uppbörd, statistik m.m.
Informationsbehovet kan förutses bli omfattande i det europeiska samarbetet. Den inre marknaden kräver effektiva informationsflöden. Den nya teknologi som finns tillgänglig medger dock effektivisering när det gäller företagens uppgiftslämnande. En särskild utredare har tillkallats med uppgift att utarbeta sådana förslag till rättslig reglering som kan behövas, bl.a. för användningen av elektroniska dokument inom både förvaltning och näringsliv (Ju 1994:05).
Behovet av en begränsning av uppgiftsinsamlingen för statistikändamål och vikten av att uppgifter, som samlas in för officiell statistik, samutnyttjas har uppmärksammats i betänkandet Ändrad ansvarsfördelning för den statliga statistiken (SOU 1994:1).
Även om en rad åtgärder har vidtagits under senare år för att begränsa företagens uppgiftsskyldighet finns det skäl att fortlöpande uppmärksamma de problem som möter företagen. För gruppen små och medelstora företag med en liten administrativ kapacitet är det särskilt viktigt att begränsa den belastning som olika offentliga regleringar medför. Frågan har uppmärksammats särskilt i det arbete som Avregleringsdelegationen (N 1993:07) bedriver.
Regeringen har den 23 juni 1994 givit Statskontoret i uppdrag att göra en enkätundersökning om de problem uppgiftskraven från offentliga myndigheter - såväl statliga som kommunala och landstingskommunala -
medför för de mindre företagen. Statskontoret skall även lämna sådana förslag till förändringar av uppgiftskraven, formerna för uppgiftsinsamlingen m.m. som kan underlätta för företagen att driva sin verksamhet. Detta arbete skall bedrivas målinriktat så att konkreta förslag skall kunna redovisas senast den 31 januari 1995. Arbetet kommer därför att främst inriktas på de problem som uppgiftskraven medför för de mindre företagen då de befinner sig i de känsliga skedena i sin utveckling, såsom nyetablering, expansion, omlokalisering m.m. Likaså skall insatserna riktas in på sådana branscher som har en särprägel vilken medför att uppgiftskraven på dem är omfattande. Statskontorets uppdrag är främst inriktat på sådana sektorer som inte berörs av pågående arbete inom kommittéer och särskilda utredningar.
Granskningen av företagens uppgiftslämnande till staten, kommunerna och landstingen bör således även ske inom arbetande kommittéer och utredningar. Härigenom kan den kompetens och det faktaunderlag som finns på olika sakområden inom det offentliga utredningsväsendet utnyttjas. På detta sätt skapas möjlighet att snabbt kunna få resultat i form av konkreta förslag om åtgärder inom ett brett område.
Kommittéer och särskilda utredare, som har utredningsuppgifter inom områden där uppgiftslämnandet från företagen berörs, ges i särskilt uppdrag att i sitt fortsatta arbete belysa möjligheterna att begränsa och förenkla företagens uppgiftslämnande. Därvid skall behovet av uppgiftsinhämtandet prövas och de problem som uppgiftslämnarna åsamkas analyseras. Mot bakgrund härav skall förslag ges om de begränsningar eller förenklingar som kan vara motiverade. Främst skall arbetet riktas in på den belastning som de mindre företagen utsätts för till följd av uppgiftslämnandet.
Vid prövningen skall särskilt beaktas
- möjligheterna att samordna den aktuella insamlingen av uppgifter med uppgiftsinsamlingar för andra ändamål,
- möjligheterna att genom undantag eller förenklade förfaranden begränsa uppgiftslämnandet för de små och medelstora företagen,
- utformningen av en eventuell föreskriftsrätt för myndigheterna om uppgiftsskyldighet.
Kommittéerna och de särskilda utredarna bör även redovisa hur uppfyllelsen av de uppsatta målen inom sakområdet påverkas om företagens uppgiftsskyldighet, särskilt de små och medelstora företagens uppgiftsskyldighet, skulle påtagligt begränsas.
Regeringen kommer genom särskilda beslut att meddela vilka kommittéer som omfattas av dessa direktiv.