Dir. 1994:69
En kommitté skall tillkallas med uppgift att analysera behoven av flygplatskapaciteten i Stockholmsregionen och ge förslag till åtgärder för att tillförsäkra denna kapacitet långsiktigt.
Den 30 december 1946 träffades ett avtal mellan staten och Stockholms stad om bl.a. upplåtelse av Bromma flygplats. Genom avtalet uppläts rätten att nyttja området Bromma flygplats till staten för att användas som av staten förvaltad allmän flygplats under 50 år, räknat från den 1 januari 1947. Tidigare denna dag har regeringen godkänt ett avtal som träffats mellan staten och Stockholms kommun i mars 1994 om förlängning av 1946 års avtal såvitt avser Bromma flygplats på vissa villkor under högst 15 år, räknat från och med den 1 januari 1997. Det nya avtalet innebär således att Bromma flygplats kan användas för flygändamål som längst fram till den 1 januari 2012.
För närvarande prövar Koncessionsnämnden för miljöskydd villkoren för verksamheten vid Bromma flygplats. Ansökan om sådan prövning lämnades in av Luftfartsverket den 24 juni 1993 och omfattar dels omprövning av gällande gränser för buller från flygplatsen, dels en prövning av utsläpp till luft, mark och vatten för flygplatsens del. Koncessionsnämnden har uppgett att beslut i ärendet kan förväntas under våren 1995.
Regeringen beslöt den 29 april 1992 att avreglera den inrikes luftfarten i Sverige fr.o.m. den 1 juli 1992. Delvis som en följd av detta beslut kom Bromma flygplats att åter börja utnyttjas för regelbunden linjetrafik i mer betydande utsträckning. Den 19 november 1992 beslöt regeringen om vissa principer för tilldelning av tillgänglig kapacitet för linjetrafik på Bromma flygplats inom ramen för gällande koncessions-
villkor för buller från flygplatsen. Principerna innebär sammanfattningsvis att utrikestrafik, chartertrafik och trafik med flygplantyper som endast marginellt kan klara Brommas bullervillkor hänvisas till Arlanda flygplats.
Enligt tidigare gällande riktlinjer för flygplatsdrift var flygplatser med enbart inrikes sekundärtrafik samt affärs- och privatflyg inte en angelägenhet för staten och Luftfartsverket, utan föll under det regionala och kommunala ansvarsområdet. Regeringen berörde i budgetpropositionen år 1994 (prop. 1993/94:100 bil. 7, bet.
1993/94:TU15, rskr. 1993/94:159) frågor om statens ansvar för flygplatsnätet. Regeringen konstaterade därvid att avregleringen av reguljärflyget kommit att på flera sätt förändra situationen, bl.a. hade Bromma flygplats på nytt fått en roll inom inrikestrafiken. Det statliga intresset inom luftfartens infrastruktur borde enligt regeringen fokuseras mot en helhetssyn på trafikförsörjningen i landets olika delar.
Flygplatsernas roll och betydelse kan därmed variera över landet och över tiden, oavsett huvudmannaskap, bl.a. beroende på statens insatser och investeringar inom andra transportslag, men också beroende på marknadsförutsättningarna. Därmed bortföll enligt regeringen behovet av att i förväg definiera ett särskilt "primär-" eller "stomnät" för flygplatser.
Regeringens överväganden i denna del berör flygplatser med linjetrafik och innebär således inte någon förändring av ansvarsområdet beträffande flygplatser för andra typer av flyg.
Bromma flygplats representerar för närvarande en viktig resurs i flygets infrastruktur. Under år 1993 hade Bromma flygplats således nära 500 000 passagerare och drygt 70 000 flygrörelser totalt, vilket gör den till en av landets mest utnyttjade. Bromma utgör för närvarande Stockholms flygplats för den typ av flygtrafik, bl.a. affärs- och privatflyg, som av bl.a. operativa skäl inte är lämpliga att lokalisera till Arlanda flygplats.
Brommas speciella begränsningar lokaliserings- och miljömässigt är samtidigt väl kända och har redan tidigare motiverat en rad inskränkningar i flygplatsens utnyttjande m.m. Genom det nu träffade avtalet om förlängning av markupplåtelsen för Bromma flygplats har förutsättningar skapats för att bibehålla den flygplatskapacitet som Bromma representerar efter det hittillsvarande markupplåtelseavtalets slut år 1997. Emellertid löper det nya avtalet fram till år 2012 om inte annan lösning på flygplatsfrågan kunnat uppnås dessförinnan. Genom avtalet förbinder sig vidare staten att begränsa antalet rörelser med flygplan som har en maximal startvikt som överstiger 12 ton till 15 500 per år. Som nämnts pågår också en koncessionsprövning av flygplatsen som kommer att föreskriva ytterligare villkor för verksamheten. Denna prövning kan följaktligen innebära ytterligare inskränkningar i flygverksamheten.
Mot denna bakgrund är det enligt regeringens mening nödvändigt att analysera de behov av flygplatskapacitet som finns i Stockholmsregionen i dag och vilka behov som kan förväntas på längre sikt. Ett förslag bör presenteras om hur dessa behov kan tillgodoses med hänsyn tagen till skärpta krav avseende miljö och säkerhet. Hänsyn bör därvid tas dels till de befintliga flygplatserna i regionen i vid mening, men också möjligheterna att finna nya lösningar på behovet av flygplatskapacitet.
En kommitté bör utreda förutsättningarna för - och om den finner det lämpligt lägga förslag om - en långsiktig lösning av flygplatsfrågan som innebär att flygverksamheten på Bromma kan upphöra före avtalstidens utgång.
Kommitténs arbete bör ske i samverkan med berörda myndigheter, kommuner och regionala organ, och skall vara avslutat den 1 januari 1996.
Kommittén skall beakta vad som sägs i direktiv till kommittéer och särskilda utredare angående beaktande av EG-aspekter i utredningsverksamheten (dir. 1988:43) och om att redovisa regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50) samt i direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare att pröva offentliga åtaganden (dir. 1994:23).