Dir 1994:68
En särskild utredare skall belysa och analysera den sociala utvecklingen i ett antal bostadsområden i storstadsregionerna.
Utredaren skall i nära kontakt med företrädare för storstadsområdena
- redovisa utvecklingen vad gäller befolkningens levnadsvillkor under den senaste tioårsperioden,
- redovisa om och hur de områden som Storstadsutredningen identifierade för tio år sedan har förändrats,
- redovisa om motsvarande problem nu finns även i andra områden,
- redovisa utvecklingstendenser i sådana områden.
Utredaren skall därutöver analysera
- hur offentlig och kommersiell service fungerar i dessa bostadsområden jämfört med andra områden,
- om det finns strukturella faktorer i dessa bostadsområden som bidrar till att skapa sociala problem eller som befrämjar en god social utveckling,
- vilka särskilda problem som uppkommer i de områden där basen för barnens utveckling av aktiv tvåspråklighet är bristfällig.
Utredaren skall vidare
- belysa vilka som är de strategiska åtgärderna om man vill förändra en dålig situation och/eller bryta en negativ utveckling,
- föreslå eventuella åtgärder på såväl det centrala som det lokala/regionala planet för att förändra en dålig situation och bryta en negativ utveckling,
- redovisa kostnaderna för sådana förslag.
I Socialstyrelsens nyligen publicerade Sociala rapport 1994 konstateras att sedan mitten av 80-talet har kunskapen om boendesegregationen i Sverige inte förnyats i takt med samhällsförändringarna.
Storstadsutredningens bild av segregationen baserades främst på forskning som i dag är 5-10 år gammal.
I september 1992 gav regeringen Socialstyrelsen i uppdrag att beskriva utvecklingen av barns villkor med anledning av det förnyelsearbete och de besparingar som pågår i kommuner och landsting.
Socialstyrelsen har redovisat uppdraget i rapporten Barns villkor i förändringstider (Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 1994:4). I rapporten redovisas bl.a. att kommunernas besparingar under 1993 och 1994 väntas bli något större i verksamheter som riktas till barn och unga än i den totala kommunala verksamheten (7 procent jämfört med 6 procent). Speciellt stora är besparingarna i storstadsregionerna. Där räknar kommunerna med kostnadsminskningar inom barn- och ungdomsverksamheter på i genomsnitt 9 procent.
Socialstyrelsen drar emellertid slutsatsen att inte alla barn i storstäder och förorter löper större risk att råka ut för försämringar än andra barn. Skälet är i stället att det i storstadsregionerna finns ett stort antal barnrika delområden med hög koncentration av invandrare, ekonomiskt svaga grupper och människor med psykosociala problem. Enligt Socialstyrelsen finns det särskilda skäl att åter uppmärksamma dessa bostadsområden och överväga vilka åtgärder som behövs där.
Socialstyrelsen framhåller att mycket talar för att de negativa utvecklingstendenserna i sådana områden förstärks samt att förutsättningarna för att kompensera barnen med individuella särlösningar är sämre.
Som en uppföljning av storstadsutredningen beslutade regeringen 1990 att under en treårsperiod anslå 10 miljoner kronor ur Allmänna arvsfonden per år till projekt för samordning av insatser för utsatta ungdomar i bostadsområden med sociala problem, det s.k. Plusprojektet. Projektet har pågått under perioden 1991-1994. En samlad redovisning skall överlämnas till regeringen senast den 1 mars 1995.
Utredaren bör i sitt arbete samråda med berörda myndigheter och Svenska kommunförbundet.
Utredaren skall ha avslutat sitt arbete senast den 30 juni 1996.