Dir. 1994:55
En kommitté skall göra en översyn av vad som bör gälla för radion och televisionen vid krig och krigsfara och lägga fram de förslag som översynen ger anledning till.
Vid översynen skall bl.a. följande frågor belysas:
1. I vilken utsträckning kan och bör den fredstida strukturen inom
ljudradion och televisionen behållas även vid krig och krigsfara?
2. Bör även andra radio- och TV-företag än Sveriges Radio, Sveriges
Television och Teracom ha särskilda uppgifter vid krig och krigsfara?
Vad bör gälla för de-- befintliga och tillkommande-- radio- och TV-företag som inte har några sådana uppgifter? Hur kan statsmaktens behov av att nå ut med information till allmänheten tillgodoses?
3. Har sändnings- och distributionstekniken tillfredsställande
säkerhet och uthållighet vid krig och krigsfara?
4. Hur bör ansvarsförhållanden och samband mellan myndigheter och
radio- och TV-företag i krissituationer utformas?
Resultatet av översynen skall redovisas före utgången av år 1995.
Principerna om yttrande- och tryckfrihet gäller även i krig. En grundläggande förutsättning för försvarsviljan hos Sveriges medborgare om landet skulle hotas eller angripas är att de har förtroende för och är välinformerade om statsledningens och myndigheternas beslut, överväganden och verksamhet. Detta förutsätter att det finns ett förtroende också för de huvudsakliga kanalerna för information och nyhetsförmedling, dvs. för massmedierna. Det är väsentligt att en snabb och korrekt nyhetsförmedling, en fri opinionsbildning och en fullständig myndighetsinformation även fungerar under krig och krigsfara.
Inom totalförsvaret har Styrelsen för psykologiskt försvar samordningsansvaret för de åtgärder som vidtas för att upprätthålla befolkningens försvarsvilja och motståndsanda.
Om Sverige råkar i krig eller krigsfara kommer behovet av information till allmänheten att öka kraftigt. Det gäller bl.a. nyhetsförmedling om händelseutvecklingen och det allmänna läget, meddelanden som har samband med övergången från freds- till krigsförhållanden och varningar till de delar av befolkningen som hotas av direkta krigshandlngar. Det är angeläget att massmedierna kan fungera på sådant sätt att allmänhetens informationsbehov tillgodoses och desinformation motverkas.
Snabbhet och uthållighet är egenskaper hos etermedierna som gör dem särskilt värdefulla som informationsmedier i krigs- och krissituationer.
Erfarenheter från krigs- och krisområdet. Eftersom signalerna rör sig fritt genom rummet är kommunikationen mindre känslig för distributionsstörningar än trådbunden eller tryckt information. Särskilt ljudradion ger möjlighet till rörlig mottagning som är oberoende av elanslutning. En förutsättning för uthålligheten är emellertid att sändarnäten fungerar.
För de avgiftsfinansierade radio- och TV-företagen finns sedan länge regler för hur radion och televisionen skall fungera i krig och krigsfara. Reglerna har tagits in i särskilda avtal mellan företagen och staten.
Om Sverige kommer i krig eller om det råder krigsfara och regeringen förordnar det skall Sveriges Radio och Sveriges Television bilda självständiga organisationer inom totalförsvaret och lyda direkt under regeringen. Sveriges Utbildningsradios resurser tillförs de två andra bolagen. De verkställande direktörerna för Sveriges Radio och Sveriges Television ansvarar för att bolagen håller erforderlig beredskap.
Bestämmelserna om programverksamheten i de vanliga avtalen mellan staten och bolagen skall vara vägledande även under krig och krigsfara. Bolagen skall bedriva beredskapsplanering i fred och har därvid hjälp av en rådgivande nämnd som utses av regeringen. Enligt gällande planer för krigsorganisationen skall ljudradion sända i två kanaler av vilka den ena är lokalt nedbruten, medan televisionen skall sända i en kanal.
Mellan Sveriges Radio och Sveriges Television har överenskommelse träffats med Statens räddningsverk och Styrelsen för psykologiskt försvar om verksamheten vid krig och krigsfara. Överenskommelsen med Styrelsen för psykologiskt försvar behandlar även Radio Sweden's sändningar.
Sändarnäten för Sveriges Radio, Sveriges Television och TV4 sköts av Teracom Svensk Rundradio AB. Mellan detta bolag och staten finns ett avtal enligt vilket bolaget, om landet befinner sig i krig eller krigsfara, skall följa anvisningar av regeringen i fråga om totalförsvar och beredskapsplanering. Bolaget skall utarbeta beredskapsplaner i fred.
Det finns även en överenskommelse mellan Teracom och Styrelsen för Psykologiskt försvar om verksamheten vid höjd beredskap.
Sedan slutet av 1970-talet och i en takt som har ökat under senare år har den tidigare monopolsituationen på radio- och TV-området ersatts med en allt större mångfald. Sveriges Radio och Sveriges Television har fått konkurrens av både inhemska programföretag och av utländska företag som sänder över satellit. Satellitutvecklingen har lett till en kraftig utbyggnad av kabelnät för framför allt TV-distribution. För närvarande torde närmare två tredjedelar av de svenska permanenthushållen vara anslutna till kabelnät. Det finns för närvarande ett företag, TV4, med rikstäckande TV-sändningar över marksändare, flera satellitsändande TV-
företag som främst vänder sig till den svenska publiken, ett femtiotal TV-företag med kabelsändningar, oftast med lokal täckning, ett sextiotal kommersiella lokalradioföretag samt 1 500 sammanslutningar som sänder närradio från ca 160 närradiostationer.
För de nya radio- och TV-företagen är verksamheten under krig eller krigsfara inte reglerad på motsvarande sätt som för Sveriges Radio eller Sveriges Television.
För TV4 gäller att företaget är skyldigt att i nödsituationer sända meddelanden från statliga myndigheter. Det finns ett särskilt avtal mellan TV4 och Statens räddningsverk om varningsmeddelanden till allmänheten. TV4 har vidare åtagit sig att medverka i förhandlingar om företagets skyldigheter under krig och krigsfara. Några sådana förhandlingar har ännu inte påkallats från statens sida.
Tillståndshavare för lokalradio är skyldiga att i nödsituationer sända meddelanden från myndigheter men har inga särskilda skyldigheter i krig eller krigsfara. För närradio, kabelsändningar och satellitsändningar från Sverige finns inga särskilda bestämmelser om hur verksamheten skall bedrivas i krig eller krigsfara.
Frågan om närradions roll i krig och krigsfara behandlades av närradioutredningen i betänkandet Lokalt ledd närradio (SOU 1990:70). I betänkandet föreslås att närradion på en ort skall vara ansluten till automatik för varningsmeddelanden. I krig och krigsfara skall lokala programgrupper bildas som skall ingå i dåvarande Sveriges Radios beredskapsorganisation. Dessa skall kunna bryta närradiosändningar och även ta över närradions sändningstider. Remissinstanserna instämde i allmänhet i att närradion bör kunna utnyttjas för information vid krig och krigsfara. Den föreslagna organisationen med lokala programgrupper kritiserades av många remissinstanser. Närradioutredningens förslag i den nu aktuella delen har inte föranlett någon åtgärd från regeringens sida.
Tillkomsten av nya former av radio- och TV-sändningar och ett stort antal självständiga programföretag påverkar förutsättningarna för vad som skall gälla för radion och televisionen i krig och krigsfara. De allra flesta radiolyssnare och TV-tittare har eller kommer att ha tillgång till ett stort antal programkanaler. Begreppen "radio" och "TV"
är inte längre självklart synonyma med de tidigare Sveriges Radio-företagens sändningar.
De tekniska förändringarna kan både öka och minska sårbarheten i en krigssituation. För att kabelanslutna hushåll skall kunna ta emot de svenska TV-sändningarna krävs att trådnäten fungerar eller att det finns reservmöjligheter. Satellitsändningarna kan ge en motståndare möjlighet att i en krissituation sprida propagandasändningar till den svenska befolkningen. Samtidigt möjliggör satellittekniken att svenska sändningar kan spridas även om nätet av marksändare skulle bli skadat av krigshandlingar. Förekomsten av ett stort antal självständiga programföretag gör det svårt både för svenska myndigheter och för en motståndare att kontrollera vad som sänds.
Förändringarna inom radio- och TV-området ger anledning att se över vad som skall gälla för radion och televisionen vid krig och krigsfara. Vid översynen skall bl.a. följande frågor belysas:
1 I vilken utsträckning kan och bör den fredstida strukturen inom
ljudradion och televisionen behållas även vid krig och krigsfara?
2 Bör även andra radio- och TV-företag än Sveriges Radio, Sveriges
Television och Teracom ha särskilda uppgifter vid krig och krigsfara?
Vad bör gälla för de-- befintliga och tillkommande-- radio- och TV-företag som inte har några sådana uppgifter? Hur kan statsmaktens behov av att nå ut med information till allmänheten tillgodoses?
3 Har sändnings- och distributionstekniken tillfredsställande
säkerhet och uthållighet vid krig och krigsfara?
4 Hur bör ansvarsförhållanden och samband mellan myndigheter och
radio- och TV-företag i krissituationer utformas?
Med hänsyn till att särskilt frågorna under 1 och 2 innefattar principfrågor av grundläggande betydelse för yttrandefrihet och informationsfrihet och frågorna under 3 handlar om betydande ekonomiska värden skall översynen utföras av en kommitté med parlamentarisk sammansättning.
Kommittén skall lägga fram de förslag som översynen ger anledning till.
Under utredningsarbetet skall kommittén samråda med de myndigheter, företag och andra som är berörda.
Vid utformningen av förslagen skall beaktas vad som anförs i regeringens direktiv till kommittéer och särskilda utredare om beaktande av EG-aspekter
(dir. 1988:43) om att redovisa verksamhetens regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50) samt om utredningsarbetets inriktning (dir.
1994:23).
Resultatet av översynen skall redovisas före utgången av år 1995.