Dir. 1994:26
En särskild utredare skall kartlägga och analysera vilka förvaltningsuppgifter innefattande myndighetsutövning som lämpligen kan handläggas vid medborgarkontor. I denna uppgift skall det ingå att utarbeta förslag till de förändringar i lagar och förordningar som är nödvändiga för att möjliggöra sådan handläggning.
På flera håll i landet har det under senare år etablerats s.k.
medborgarkontor. I några fall har detta skett i form av en samlokalisering av statliga myndigheter, allmän försäkringskassa och kommunala förvaltningar där var och en har egen personal vid en gemensam servicedisk. I andra fall finns medborgarkontor med enbart uppgifter från kommunal verksamhet.
Regeringen bemyndigade den 25 juni 1992 chefen för Civildepartementet att tillkalla en arbetsgrupp (C 1992:B) som bl.a. skulle analysera rättsliga frågor som kan uppstå när olika myndigheter samverkar vid medborgarkontor. Arbetsgruppen uppdrog i sin tur åt Statskontoret att göra en sådan analys, som avrapporterades till arbetsgruppen i maj 1993.
Rapporten (1993:14) remitterades till de närmast berörda myndigheterna och låg sedan till grund för arbetsgruppens förslag som redovisades i betänkandet Servicesamverkan vid medborgarkontor (Ds 1993:67). Detta överlämnades till civilministern den 12 oktober 1993. Därefter remissbehandlades betänkandet.
Civilministern beslutade den 22 december 1993 att förordna en arbetsgrupp inom Civildepartementet med uppgift att samordna det fortsatta utvecklingsarbetet med medborgarkontor. Förordnadet gäller till den 30 juni 1995 då förnyad ställning skall tas till formerna för det fortsatta samordningsarbetet.
Regeringen har tidigare denna dag beslutat föreslå riksdagen (prop.
1993/94:187) att en femårig försöksverksamhet med medborgarkontor inleds med början den 1 juli 1994. Syftet med försöksverksamheten är att få ytterligare kunskaper och erfarenheter om dels hur ett organiserat samarbete över myndighetsgränser kan utformas, dels hur dialogen mellan medborgarna och myndigheterna kan fördjupas.
I försöksverksamheten är det i huvudsak tre modeller för medborgarkontor som är aktuella, dels sådana med enbart kommunal verksamhet, dels sådana där kommunen, statliga myndigheter, allmän försäkringskassa och landsting samlokaliserar verksamheter och där var och en har sin egen personal, dels s.k. integrerade medborgarkontor. Inom ramen för försöks-
verksamheten skall det vara möjligt att pröva den integrerade modellen. I propositionen föreslås därför en lag om försöksverksamhet med medborgarkontor som ger kommunerna befogenhet att för en begränsad tid sluta samarbetsavtal med statliga myndigheter, allmän försäkringskassa och landsting om att kommunen genom sin personal skall svara för vissa informations- och serviceuppgifter vid medborgarkontoret, dock inte sådana som innebär myndighetsutövning.
Regeringens bedömning är att medborgarkontor bör kunna öka tillgängligheten och förbättra servicen till medborgarna. Det kan på sikt vara ett sätt att stärka medborgarnas möjligheter att själva välja service och påverka utformningen av och innehållet i vissa tjänster. I glesbygd kan medborgarkontor vara ett sätt att bibehålla eller utveckla den offentliga servicen. Det bör, inte minst mot bakgrund av den snabba utvecklingen av informationsteknologin, finnas en potential att genom ett sektorsövergripande arbetssätt förbättra och effektivisera verksamheten.
För att skapa en öppen elektronisk infrastruktur, betonar regeringen i årets budgetproposition (prop. 1993/94:100, bil 1) att det krävs en samverkan mellan staten, kommunerna, forsknings- och teknikutvecklingsorgan, leverantörer, användare och andra aktörer på marknaden. Men uppbyggnaden av den elektroniska infrastrukturen handlar enligt propositionen inte bara om en fysisk nätuppbyggnad. Det handlar också om en anpassning av lagstiftning och övriga regler till den moderna informations- och kommunikationstekniken.
Fördelen med medborgarkontor är att dessa kan ge en samlad service från kommunala och statliga myndigheter till medborgarna. Vid medborgarkontoren skall man kunna få hjälp med hänvisningar, ansökningar och anmälningar m.m. De skall dock inte ersätta de specialiserade förvaltningarna och myndigheterna. Personalen vid medborgarkontoren skall inte heller genomföra utredningar i ärenden, utan den skall i första hand kunna klara enklare ärenden direkt och sedan veta var i expertorganisationen det finns ytterligare hjälp att få.
Medborgarkontoren blir på så sätt en "frontservice" för de olika myndigheterna och förvaltningarna där man kan ge en bred och snabb service.
Personalen vid ett medborgarkontor skall således främst bereda och handlägga vissa enklare och mer frekventa ärenden i direkt samverkan med kunden. Det kan handla om allt från att ge enklare rådgivning i olika frågor, att ge information, tillhandahålla blanketter, broschyrer och annat material till att fylla i olika ansökningar. Här är det ofta fråga om att få tillgång till vissa grunduppgifter och kontrolluppgifter om den sökande i olika databaser.
Exempel på kommunala ärenden som allmänheten kan tänkas få hjälp med vid ett medborgarkontor är att anmäla sig till daghemskön, anmäla sig som bostadssökande, boka tid i sporthallen, få rådgivning i olika ärenden, t.ex. hur man gör en bygglovsansökan, få hjälp med färdtjänst, få råd i konsumentfrågor etc. Inom den allmänna försäkringskassans verksamhetsområde kan det gälla rena expeditionsuppgifter, som att lämna ut blanketter, lämna information genom broschyer och motsvarande om olika sjukförsäkringsfrågor, samt ge hänvisningar till och förmedla kontakt med ansvariga myndigheter.
Inom arbetsförmedlingens verksamhetsområde kan det gälla information i skriftlig eller elektronisk form om t.ex. lediga platser i hela Sverige och utomlands, information om utbildningar i Sverige och utomlands, ungdomsutbyte, yrkesvägledningsprogram, olika former av studiestöd etc.
En första information om olika stöd som finns i anslutning till utbildning och rehabilitering bör också kunna ges. En viktig uppgift kan också vara att ge hänvisning till de många instanser (försäkringskassan, länsarbetsnämnden, arbetsförmedlingen, arbetslöshetskassan, centrala studiestödsnämnden) som alla har ett ansvar i sammanhanget.
I arbetsgruppens förslag som redovisades i betänkandet Servicesamverkan vid medborgarkontor (Ds 1993:67) ingick att kommunerna även skulle kunna träffa avtal om att vissa förvaltningsuppgifter, som förts över från allmän försäkringskassa och statliga myndigheter och som innebär myndighetsutövning, skulle kunna handläggas av kommunalt anställd personal vid medborgarkontor. Flera remissinstanser hade emellertid starka invändningar mot en sådan lösning där förvaltningsuppgifter kommer att utföras under villkor som är nya och delvis främmande för svensk förvaltningstradition.
De invändningar som har riktats mot förslaget går ut på att det kan innebära risker för enskildas personliga integritet att låta kommunal personal hantera förvaltningsuppgifter från olika statliga myndigheter och allmän försäkringskassa. Komplikationer kan uppstå, inte bara när det gäller att tillämpa de för integritetsskyddet väsentliga reglerna i sekretess- och datalagstiftningen, utan även i förhållande till regelverken i övrigt för de olika myndigheterna.
Regeringen instämmer i den uppfattning som flera remissinstanser har framfört, nämligen att medborgarkontor förutsätter en delvis ny syn på hur den offentliga förvaltningen skall vara organiserad, framför allt på lokal nivå. Regeringen anser att de rättsliga oklarheter som fortfarande finns när det gäller ärendehantering och myndighetsutövning genom personal som utnyttjas gemensamt av kommuner, statliga myndigheter, allmänna försäkringskassor och landsting, kräver ytterligare analys och överväganden.
Den särskilde utredaren skall närmare analysera de rättsliga möjligheterna att utvidga verksamheten vid medborgarkontor till områden som innefattar myndighetsutövning. Utredaren skall därvid ta del av och beakta de synpunkter som har framförts vid remissbehandlingen av betänkandet Servicesamverkan vid medborgarkontor (Ds 1993:67).
Utredaren skall, med utgångspunkt från användningen av informationsteknologi vid medborgarkontor, belysa de möjligheter och begränsningar som finns.
Utredaren skall lägga förslag om vilka ärendetyper inom exempelvis polis-, socialförsäkrings-, skatte-, kronofogde- och arbetsmarknads-
områdena som skulle kunna vara lämpliga att hantera med personal gemensam för flera huvudmän vid medborgarkontor med tanke på medborgarnas behov och önskemål samt föreslå de författningsändringar som behövs. Utredaren skall vid utformningen av sina förslag särskilt beakta behovet av att tillgodose högt ställda krav på integritet och rättssäkerhet. Utredaren skall samverka med Riksarkivet beträffande arkivlagens (1990:782) tillämpning vid medborgarkontor.
Utredningsarbetet med förslag inom det polisiära området skall prioriteras. På detta område finns det redan ett visst underlag i Rikspolisstyrelsens remissyttranden där man har pekat på vissa ärendetyper som kan vara lämpliga att överföra till medborgarkontor.
Utredningsarbetet skall vara avslutat före utgången av år 1994.