Dir. 1994:148
En parlamentariskt sammansatt kommitté tillkallas med uppdrag att dra upp riktlinjer för en reformering av studiestödssystemet.
Kommittén skall göra en övergripande översyn av studiestö-
dets funktion och effekter samt överväga behoven av föränd-
ringar utifrån ett helhetsperspektiv. Studiestödets betydelse när det gäller att motverka social snedrekrytering till utbildning skall särskilt uppmärksammas. Även jämställdhetsaspekter skall beaktas.
Kommittén skall framför allt
utreda förutsättningarna för ett mer sammanhållet studie-
stödssystem, som innefattar stödformer inom både Utbildnings-
departementets och Arbetsmarknadsdepartementets område.
Studiehjälpen, dvs. studiestödet för studerande under 20 år i gymnasieskolan och annan gymnasial utbildning, skall däremot inte behandlas,
belysa frågan om totalbelopp och bidragsnivåer inom ramen för ett sådant sammanhållet studiestöd,
se över lånesystemet och återbetalningsvillkoren,
med förtur behandla frågan om uppräkning av bidragsdelen i studiemedlen med hänsyn till att studier som finansieras med studiemedel avses bli pensionsgrundande i det reformerade pensionssystemet.
Uppdraget skall vara slutfört senast den 1 april 1996.
Generationsutredningen har i sitt betänkande Tillvarons trösklar
(SOU 1994:77) berört det framtida studiestödet. Betänkandet är föremål för remissbehandling.
Betänkandet Ursprung och utbildning (SOU 1993:85) och
delbetänkandet Social bakgrund studiestöd och övergång till
högre studier (SOU 1992:122) har lämnats av Utredningen om den sociala snedrekryteringen till högre studier.
Pensionsarbetsgruppen lämnade i sitt betänkande Reformerat pensionssystem (SOU 1994:20) bland annat förslag till pen-
sionsrätt vid studier. Riktlinjer för reformeringen av pensions-
systemet har därefter godkänts av riksdagen i enlighet med regeringens proposition 1993/94:250. I den fortsatta beredning-
en av dessa frågor medverkar den av regeringen tillkallade s.k.
Genomförandegruppen.
Inom Arbetsmarknadsdepartementets område har en parla-
mentarisk kommitté i uppdrag att se över arbetsmarknadspoliti-
kens roll, omfattning, inriktning och avgränsning (dir.
1993:132). Den skall bland annat behandla gränsdragningen mellan arbetsmarknadspolitiken och utbildningspolitiken.
Utbildning frigör och utvecklar människors inneboende resurser.
Utbildning ger kvinnor och män möjlighet att leva ett rikare och friare liv och påverka arbetsliv och samhällsliv. Den ökar förutsättningarna att ta aktiv del i kultur och föreningsliv samt självständigt och kritiskt ta ställning.
Varje samhälle som hävdar alla människors lika värde måste ägna utbildningsfrågorna stort intresse. Utbildning som sam-
hället erbjuder kan mer än något annat vara en rättviseskapande kraft. Det förutsätter dock att utbildning på alla nivåer utformas så att den stimulerar till livslångt lärande.
Utbildning har också en helt avgörande betydelse för landets framtida konkurrenskraft och ekonomiska tillväxt och därmed för våra möjligheter att värna om välfärdssamhället. Detta krä-
ver att vi försäkrar oss om att satsade resurser används ratio-
nellt och effektivt.
Av tradition skiljer vi mellan reguljär utbildning och arbets-
marknadsutbildning. Målen för dessa verksamheter överlappar emellertid delvis varandra. Gemensamt för all utbildning är att den syftar till att höja kompetensen och kunskapen hos med-
borgarna och därmed också utveckla och stärka individens möjligheter i både arbetslivet och samhällsgemenskapen.
Den samhällsstödda vuxenutbildningen syftar till att
överbrygga utbildningsklyftorna och därigenom verka för ökad jämlikhet och social rättvisa,
öka de vuxnas förmåga att förstå, kritiskt granska och med-
verka i kulturellt, socialt och politiskt liv och därigenom bidra till det demokratiska samhällets utveckling,
utbilda vuxna för varierande arbetsuppgifter, medverka till arbetslivets förändring och bidra till full sysselsättning och därigenom främja utveckling och framsteg i samhället samt
tillgodose de vuxnas individuella önskemål om vidgade stu-
die- och utbildningsmöjligheter och att ge dem tillfälle att kom-
plettera ungdomsutbildningen.
I takt med att ungdomsskolan successivt byggts ut har utbildningsklyftorna mellan ungdoms- och vuxengenerationerna vuxit. Nästan 2,8 miljoner människor i åldern 25 64 år har en kortare utbildning än den gymnasieutbildning som nu är en rättighet för ungdomar. Risken är stor för att stora grupper kommer att slås ut från arbetsmarknaden, om det inte finns goda möjligheter till vuxenutbildning.
Andelen i en årskull i gymnasieskolan som kort efter utbild-
ningens slut går vidare till eftergymnasial utbildning är lägre i Sverige än i en del andra industriländer. Det är angeläget att denna andel ökar väsentligt. Dels är det fråga om att vidga rekryteringsbasen bland både yngre och vuxna genom att så många som möjligt får en gymnasieutbildning som ger möjlig-
het till högre studier, dels är det fråga om att förbättra rekryte-
ringen från alla grupper i samhället till högre utbildning. Inte minst viktigt är det att öka rekryteringen från de yrkesförbe-
redande gymnasieutbildningarna. Redan av dessa skäl finns det anledning att ägna den sociala snedrekryteringen till utbildning särskild uppmärksamhet. Därtill kommer att den sneda rekryte-
ringen är en social orättvisa som ger upphov till skiktningar i samhället som är helt oacceptabla. Dessutom minskar de ung-
domskullar som lämnar gymnasieskolan i storlek under de närmaste åren. Också av det skälet krävs en ökad rekrytering från vuxenutbildningen.
Det offentligas stöd till studier måste framstå som pålitligt över tiden. Det vore synnerligen olyckligt om snabba och täta för-
ändringar i studiestödet ledde till uppskjutna eller aldrig på-
började studier på grund av osäkerheten om systemets verkningar på sikt. Av både administrativa och utbildningspoli-
tiska skäl är det sålunda angeläget att det råder en bred upp-
slutning kring studiestödets uppbyggnad.
Studiestödet är en del av utbildningspolitiken. Det är därför viktigt att eventuella förändringar i studiestödssystemet sker utifrån en bedömning av utvecklingsbehoven inom utbildnings-
området som helhet. Studiestödet skall utgöra den ekonomiska grund som gör det möjligt för de studerande att genomföra studierna så snabbt och väl som möjligt. Därigenom kan stödet bidra till ökad effektivitet i utbildningsorganisationen. Men det är också viktigt att studiestödet i övrigt får en sådan utformning att det verksamt bidrar till att de övergripande målen för ut-
bildningspolitiken nås. Dagens splittrade studiestöd fyller inte fullt ut denna funktion. Bristen på en samlad strategi på om-
rådet har motverkat ett effektivt utnyttjande av insatta resurser.
Inom universitets- och högskoleområdet har studerande i vis-
sa utbildningar rätt till särskilt vuxenstudiestöd (svux). De som är arbetslösa kan erbjudas utbildningsbidrag och i vissa fall särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa (svuxa) för kortare hög-
skoleutbildningar. Även ersättningar inom socialförsäkringsom-
rådet, t.ex. rehabiliteringsersättning eller livränta, finansierar i vissa fall högre studier. Men det är framför allt i vuxenutbild-
ning, både på grundskole- och gymnasieskolenivå som före-
komsten av olika finansieringsformer skapar problem. De delvis parallella systemen ger motstridiga signaler till människor med likartad bakgrund och jämförbara förhållanden. Följden kan bli att valen av utbildning blir ekonomiskt betingade. Det är inte säkert att de som har störst behov av utbildning och stöd får de bästa förmånerna. Härtill kommer att informationen om stöden försvåras. Administrationen blir tungrodd och onödigt kostsam.
Samordnade insatser i fråga om studiestöd bör kunna leda till en ökad måluppfyllelse och förbättrad effektivitet. En ut-
veckling mot ett mer sammanhållet studiestödssystem är därför angelägen. Inom ramen för ett sådant stöd kan i princip alla slag av studier möjliggöras, samtidigt som stimulansåtgärder kan riktas till angelägna utbildningar eller till vissa i utbild-
ningshänseende eftersatta grupper. När nya behov eller ändrade förutsättningar uppstår kan stimulansinslagen ändras över tiden genom politiska beslut.
Att det offentliga tillhandahåller olika former av studiestöd för vuxna i utbildningar på samma nivå har kritiserats under lång tid. Det är angeläget att finna en lösning på denna fråga.
Kommittén skall utreda förutsättningarna för ett mer sam-
manhållet studiefinansieringssystem som innefattar stödformer inom både Utbildningsdepartementets och Arbetsmarknadsde-
partementets område. Kommittén skall i dessa frågor samråda med Utredningen inom Arbetsmarknadsdepartementet om ar-
betsmarknadspolitikens roll, omfattning, inriktning och avgräns-
ning (dir. 1993:132). Samspelet med andra trygghetssystem och stödformer skall också beaktas. Studiehjälpen, dvs. studiestödet för studerande under 20 år i gymnasieskolan och annan gym-
nasial utbildning skall däremot inte behandlas av kommittén.
Enligt socialförsäkringsutskottets av riksdagen godkända ut-
talande (bet. 1993/94:SfU25, rskr. 1993/94:438) i anledning av proposition 1993/94:156 Vissa förändringar i studiestödssyste-
met bör studiestödsutredningen med förtur behandla de problem som de många olika formerna av vuxenstudiestöd ger upphov till. I den nuvarande situationen söker många studerande mer än ett studiestöd samtidigt och många önskar också byta stödform under utbildningens gång. Det innebär en starkt ökad arbetsbe-
lastning, främst för Centrala studiestödsnämnden, i form av ändringar och upprepade kontakter med berörda myndigheter, utbildningsanordnare och arbetslöshetskassor. Detta problem minskar dock delvis genom riksdagens beslut att slopa utbild-
ningsbidrag med lånedel (prop. 1994/95:25, bet.1994/95:FiU1, rskr.1994/95:145). För den enskilde kan de olika stödsystemen förutom osäkerhet om finansieringen också innebära rättsför-
luster.
I utskottsutlåtandet nämns särskilt behovet av en samman-
läggning av det särskilda vuxenstudiestödet (svux) och det särskilda vuxenstudiestödet för arbetslösa (svuxa). Kommittén skall med förtur se över samordningen mellan dessa stöd. En utgångspunkt bör här vara att åstadkomma förenklingar på kort sikt. Inriktningen bör vara att förslag skall läggas i sådan tid att ändrade bestämmelser kan träda i kraft den 1 juli 1995.
Centrala studiestödsnämnden (CSN) har i en skrivelse den 11 augusti 1994 lämnat förslag till ett samordnat studiestöd för vuxna. Skrivelsen kommer att överlämnas till kommittén.
Nivån på studiestödet bör vara tillräcklig för att den studerande skall kunna bedriva studier på heltid under acceptabla förhållan-
den. De undersökningar som gjorts inom studiemedelsområdet visar att den nuvarande nivån knappast avhåller någon från att börja studera. Från rekryteringssynpunkt är i stället den befara-
de höga skuldsättningen det största problemet.
En huvuduppgift för kommittén är att undersöka förutsätt-
ningarna för en ny konstruktion av studiestödet inom ramen för ett sammanhållet system. I analysen bör bl.a. följande kompo-
nenter övervägas.
Basen i systemet skulle kunna utgöras av ett schablonbelopp som är relaterat till basbeloppet. Detta schablonbelopp kan utgöra stödnivån för högskolestuderande. En ytterligare kompo-
nent kan vara ett tilläggsbelopp för vissa prioriterade studier.
Tilläggsbeloppet kan vara relaterat till tidigare inkomst, t.ex. via dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen.
I fråga om bidragets storlek är stimulanseffekten samt bidra-
gets funktion att hålla nere skuldsättningen av avgörande be-
tydelse för alla studerande. Studiestödet bör emellertid också bidra till social rättvisa. Det finns därför anledning att pröva om stödet kan utformas så att det bättre fyller sin funktion att un-
derlätta för lågutbildade och dem som har en påtaglig försörj-
ningsbörda att bedriva studier. Det är här önskvärt att studier på grundskolenivå prioriteras särskilt. Det finns också anledning att pröva om studier i vissa kärnämnen på gymnasial nivå bör subventioneras i högre utsträckning än andra studier på gym-
nasial nivå eller studier på högskolenivå. Även för andra ut-
bildningar kan det finnas behov av särskilda subventioner, t.ex.
för högskoleutbildningar som har krav på ett antal års yrkes-
verksamhet för antagning.
I det fall kommittén stannar för att en samordning inte bör genomföras fullt ut, skall kommittén ändå pröva frågan om totalnivåer och bidragsnivåer inom respektive område. Avgräns-
ningen av målgrupperna skall klargöras.
I proposition 1993/94:250 Reformering av det allmänna pen-
sionssystemet föreslog regeringen att pensionsrätt i framtiden skall tillgodoräknas för studier som omfattas av studiemedels-
systemet. Vilken teknisk modell som skulle användas för till-
godoräknande av pensionsrätt skulle emellertid övervägas under den fortsatta beredningen. Vidare föreslogs att reglerna om intjänande av pensionsrätt vid studier skulle få verkan fr.o.m.
år 1995. Riksdagen biträdde regeringens förslag (bet.
199394;SfU24, rskr. 1993/94:439). Riksdagen anförde vidare i sitt beslut att den i propositionen föreslagna nivån vad gäller pensionsrätt för studier var väl avvägd.
Utgångspunkten skall vara att studier som finansieras med studiemedel görs pensionsgrundande genom att bidragsdelen i likhet med andra pensionsgrundande sociala ersättningar skall skattläggas. Det innebär att bidraget bör räknas upp med ett belopp som motsvarar skatteavdraget.
Kommittén skall föreslå en procentsats för uppräkningen av bidraget. Därvid skall kommittén överväga om fribelopps- och avtrappningsreglerna i studiemedelssystemet bör ändras för att mildra marginaleffekterna vid en skattläggning. Hänsyn skall också tas till grundavdragets påverkan. Utgångspunkten skall vara att statens kostnader för höjningen av studiebidraget för studerandekollektivet som helhet skall motsvaras av ökade skatteintäkter och att inkomstförhållandena påverkas så lite som möjligt i förhållande till nuvarande situation med obeskattade bidrag.
För år 1995 och eventuellt ytterligare tid innan studiebidra-
get blir beskattat skall pensionsrätten tillgodoräknas på basis av ett s.k. pensionsgrundande belopp, som beräknas utifrån det till den studerande utbetalade obeskattade studiebidraget uppräknat med en schablon. Kommittén skall beräkna ett sådant pensions-
grundande belopp.
I den fortsatta beredningen av pensionssystemet ingår frågan om finansieringen av reformen, som avses ske delvis i form av en allmän egenavgift. Kommittén skall i sina överväganden beakta de ställningstaganden som görs i det avseendet. Vidare skall kommittén beakta att den pensionsrätt som ett förmånssys-
tem ger upphov till också påverkar kostnaderna för förmånssys-
temet.
Frågorna som rör pensionsrätt vid studier skall behandlas med förtur av kommittén.
Normalt får en heltidsstuderande som utnyttjar studiemedel ha en bruttoinkomst på cirka 53 000 kronor innan reducering av stödet börjar. När inkomsten uppgår till omkring 170 000 kro-
nor upphör rätten till stöd. I diskussionen om inkomstprövning-
en har främst två aspekter berörts. Å ena sidan anses reglerna hindra den enskilde från att genom egna arbetsinsatser minska sin framtida skuldbörda eller bättra på sin egen ekonomi i stör-
sta allmänhet. Å andra sidan förutsätts att studier på heltid kräver en heltidsinsats. Ett generöst fribelopp kan leda till att den studerande förvärvsarbetar i större utsträckning, vilket kan leda till att studietiden förlängs. Kommittén bör pröva om en skärpning eller en liberalisering av inkomstprövningsreglerna bör aktualiseras, dels med utgångspunkt i motiven för nuvaran-
de regler, dels mot bakgrund av att studiebidraget i studiemed-
len avses bli beskattat. Om kommittén förordar en samordning av studiemedel och vuxenstudiestöd måste frågan givetvis ana-
lyseras också från dessa förutsättningar.
De reduceringar i stödet som inkomstprövningen medför bör påverka den statliga subventionen. Kommittén skall pröva om reduceringarna bör ske proportionellt mellan bidrag och lån eller i första hand mot bidragsdelen.
Den längsta tid för vilken studiestöd kan beviljas är tre år för studier på grundskole- och gymnasieskolenivå. Studiemedel för studier på högskolenivå kan beviljas för högst sex år. Stöd under ytterligare terminer kan ges om det finns särskilda skäl.
Den som uppbär studiemedel för studier på både grundskole/-
gymnasieskolenivå och högskolenivå kan alltså få studiemedel under nio år, utan att någon prövning av särskilda skäl behöver göras. Det är inte uteslutet att reglerna kan bidra till att risken för orimliga studieskulder ökar. För att minska risken kan tiden under vilken studiestöd normalt beviljas behöva begränsas. Vid prövningen av denna fråga skall kommittén utgå från att stude-
rande på grundskolenivå bör ha rätt till studiestöd så länge studier på denna nivå bedöms meningsfulla.
Det är ett jämförelsevis litet antal personer som söker studiestöd för deltidstudier. Flertalet deltidsstuderande förvärvsarbetar och bedriver studierna på fritiden. Kommittén skall utvärdera effek-
terna av deltidsstudiestödet och överväga om det finns behov av förändringar. Även det ökande utbudet av distansundervisning på alla nivåer är av intresse. Studiefinansieringssystemet bör ha en rekryteringsfrämjande verkan också i fråga om distansut-
bildning. I sammanhanget skall dock även avgränsnings- och kontrollfrågor prövas.
Den övre åldersgränsen för rätt till studiemedel är 45 år och för rätt till svux och svuxa 50 år. Om det finns särskilda skäl kan dock stöd beviljas till den som är äldre än 45 respektive 50 år.
I arbetsmarknadsutbildningen finns ingen formell övre gräns. En fråga i sammanhanget är om åldergränsen skall höjas och i så fall om utvidgningen skall gälla generellt eller för enbart vissa angelägna studier. Därvid bör också de ökade riskerna för ute-
bliven återbetalning om de studerande skuldsätter sig vid högre åldrar än för närvarande vägas in. Även de nedre åldersgränser-
na varierar betydligt mellan olika former av studiestöd.
Kommittén skall se över åldersgränserna i de olika stödsyste-
men och överväga om de är ändamålsenliga och lämna förslag till sådana ändringar som översynen föranleder.
Den som antas första gången till en högskoleutbildning får normalt studiemedel för hela det kommande året. Därefter görs en prövning av uppnådda studieresultat innan fortsatta studie-
medel beviljas. För många högskoleutbildningar anses studiere-
sultaten tillräckliga om 30 poäng av 40 har klarats av under det gångna året. Kravet på 30 poäng har säkerligen bidragit till en snabbare genomströmning i högskolan, men kan också ha fått till effekt att en del studerande nöjt sig med att nå detta lägre poängantal.
Kommittén skall utreda samspelet i detta hänseende mellan studiestödsbeviljningen och utbildningsverksamheten samt pröva om, och i så fall i vilken utsträckning, kraven på studiere-
sultat bör skärpas. Den lösning i denna fråga som redovisats i proposition 1993/94:156 Vissa förändringar i studiestödssyste-
met kan här utgöra ett alternativ.
Studiestöd lämnas för sådan del av läsår under vilken den stu-
derande bedriver studier. När det gäller studiemedel beaktas endast hela, sammanhängande perioder om 15 dagar för heltids-
studerande och 30 dagar för deltidsstuderande under ett kalen-
derhalvår. Vuxenstudiestöd lämnas för varje kalenderdag under studietiden. Utbildningsbidrag betalas ut för varje vardag som studier bedrivs.
Begreppet läsår förekommer inte längre i högskoleförord-
ningen (1993:100). Studieomfattningen anges i stället enligt ett poängsystem, där varje poäng motsvarar heltidsstudier under en vecka. För andra eftergymnasiala utbildningar och för utbild-
ningar på gymnasial nivå (utom komvux) är undervisningen normalt läsårsindelad.
Kommittén skall se över studiestödsbestämmelserna i dessa avseenden. En fråga i sammanhanget är beräkning av studie-
stöd för studerande som deltar i kurser vid det s.k. sommaruni-
versitetet.
Studielånen är allmänt sett förmånliga för de studerande jämfört med vanliga banklån främst på grund av den lägre räntenivån, den normalt längre avbetalningstiden och de inbyggda trygg-
hetsreglerna. Ett problem som accentuerats under senare år är den ökande skuldsättningen bland det stora flertalet studerande, bl.a. genom den ökning av räntekostnaderna som inträffade i och med omläggningen av skattesystemet. Vid höga studieskul-
der täcker normalt inte inbetalningarna den under året upplupna räntan, vilket innebär att skulden växer. Staten riskerar att åsamkas stora kostnader för skuldavskrivning i framtiden, sam-
tidigt som studiemedlens rekryteringseffekt riskerar att försva-
gas, särskilt bland inkomstsvaga grupper där motviljan mot skuldsättning är störst.
Om kommittén kommer att föreslå ändrade regler för till-
delning av studiestöd får dessa givetvis betydelse för skuldsätt-
ningen och därmed den enskildes och samhällets kostnader för studielånen. Kommittén skall därutöver utreda vilka förändring-
ar i lånesystemet som bör införas för att de nuvarande proble-
men skall undanröjas helt eller delvis.
Det är angeläget att lånevillkoren och den enskildes ansvar för upptagna lån blir tydliga. Utgångspunkten bör vara att lån alltid skall återbetalas. En höjd årlig avgift kan vara ett alterna-
tiv att överväga, liksom en differentierad återbetalningsskyldig-
het i ett par steg beroende på låntagarens inkomst. Kommittén bör även kunna aktualisera andra alternativ som kan innebära snabbare återbetalning, t.ex. återbetalning i form av annuiteter.
I syfte att minska risken för ökade kostnader för staten i fram-
tiden bör även behovet av en höjd åldersgräns för rätt till av-
skrivning av studieskuld prövas.
Återbetalningssystemet bör i princip bära sina egna kost-
nader. Subventionerna i systemet bör vara tydliga och målinrik-
tade. Räntan skall i princip spegla den fulla kostnaden för sta-
tens upplåning. Metoden i det nuvarande systemet att årsräntan baseras på statens genomsnittliga upplåningsränta under före-
gående treårsperiod bör omprövas. I nuläget redovisas i stats-
budgeten Centrala studiestödsnämndens ränteutgifter för utestå-
ende lån inklusive låntagarna påförda, kapitaliserade räntor som en subvention. Denna fråga bör ses över.
Kommittén skall lämna förslag till principer för upplåning och räntesättning. Kommittén skall även utforma en modell för redovisning av statens verkliga lånekostnader. Behandlingen av frågan hänger också samman med utvecklingen av systemet med s.k. bruttobudgetering av statens utgifter.
Kommittén skall analysera förhållandet mellan studiestödet och olika former av stöd till funktionshindrade. En prövning bör ske om olika funktionshinder medför särskilda behov för att kunna påbörja och fullfölja studier. Kommittén bör överväga om dessa behov skall tillgodoses inom ramen för studiestödssystemet eller inom andra system. I dessa frågor bör kommittén samråda med Sjuk- och arbetsskadeförsäkringen (S 1993:07).
Studiestödets betydelse ur ett jämställdhetsperspektiv skall belysas. Regeringen har den 10 november 1994 utfärdat direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser (dir. 1994:124).
Som framhållits i det föregående finns det stora behov av återkommande utbildning hos arbetskraften i fråga om både yrkeskunnande och en förstärkt grundutbildning. Samtidigt finns tecken på stora svårigheter när det gäller rekryteringen, främst bland korttidsutbildade. Kommittén skall överväga behovet av särskilda rekryteringsinsatser i syfte att stimulera ungdomar och vuxna till utbildning och i så fall föreslå hur en sådan verksam-
het bör organiseras och hur den bör samordnas med andra liknande insatser, t.ex. sådana som initieras av kommuner och utbildningsanordnare. I dessa överväganden skall också ingå att se över de stödformer som finns idag för studier av mindre omfattning.
Enligt nuvarande bestämmelser får beslut av Centrala studie-
stödsnämnden (CSN) i ärenden som rör tilldelning av studiestöd inte överklagas. Däremot kan den studerande begära att beslutet omprövas. Det innebär i praktiken att ett beslut som fattats på regional nivå kan omprövas av myndigheten centralt. CSN:s beslut i ärenden om återbetalning av studielån får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Kommittén skall utreda om den nuvarande ordningen med enbart rätt till vidgad omprövning i tilldelningsärenden fungerar tillfredsställande från rättssäker-
hetssynpunkt. Om kommittén finner att ärendena bör kunna överklagas skall kommittén överväga om en särskild, från CSN fristående överklagandenämnd behöver inrättas, eller om även sådana ärenden skall kunna överklagas till allmän förvaltnings-
domstol.
Kommittén är oförhindrad att behandla även andra frågor och förhållanden som bedöms vara av betydelse för studiestö-
dets utformning.
Kommittén bör till sig knyta en referensgrupp med företrädare för studerandegrupper, arbetsmarknadens parter, berörda myn-
digheter och utbildningsanordnare. Kommittén skall också sam-
verka med Genomförandegruppen och andra kommittéer i frå-
gor som kan beröra uppdraget.
Uppdraget skall vara avslutat senast den 1 april 1996.
Kommittén skall beakta regeringens direktiv (dir. 1994:23)
till samtliga kommittéer och särskilda utredare att pröva offent-
liga åtaganden. Kommittén skall även i tillämpliga delar följa regeringens direktiv (dir. 1988:43) till kommittéer och särskilda utredare angående beaktande av EU-aspekter i utredningsverk-
samheten samt (dir. 1992:50) om regionalpolitiska konsekven-
ser.
Förslagen får inte leda till kostnadsökningar för staten eller kommunerna. Eventuella förslag som medför ökade utgifter skall finansieras genom omprioriteringar inom berörda områden.
Kommittén får dock inte i sina förslag till finansiering omför-
dela medel anvisade av konjunkturskäl till ordinarie verksamhet inom området.
Kommittén skall före den 15 februari 1995 komma in med en budgetplan över beräknade kostnader för utredningen.