Dir. 1994:137
En särskild utredare tillkallas med uppdrag att föreslå ett obligatoriskt program för arbetsplatskontakter för arbetslösa personer.
Syftet är att motverka passivitet genom att kraven att vara aktiv under arbetslöshet görs tydligare.
I en konjunkturuppgång ökar risken för flaskhalsar på arbetsmarknaden.
Flexibiliteten på arbetsmarknaden ställs på hårda prov. De som är
arbetslösa måste kunna ta de lediga platserna.
Avgörande för detta är att de arbetslösa kontinuerligt nyttjar arbetslöshetstiden till att söka arbete. Den stora risk för passivitet som speciellt långa arbetslöshetsperioder medför måste i största möjliga utsträckning motverkas.
Arbetslöshet innebär också en betydande risk för att kompetens går förlorad. Arbetslivet förändras i dag i mycket snabb takt med en ständig utveckling av teknik, organisation, marknadsförutsättningar etc. En längre arbetslöshet innebär avsevärda svårigheter att komma tillbaka.
Ett sätt att underlätta återgången till arbetslivet är att arbetslösa personer under kortare perioder får pröva olika arbeten. De arbetslösa får därigenom ökade möjligheter att upprätthålla kontakten med arbetsmarknaden och sitt yrke eller att pröva ett nytt yrke.
Om insatsen görs kortvarig kan fler personer delta än vad som är möjligt i nuvarande arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det är också angeläget att insatsen görs i ett relativt tidigt skede av arbetslösheten.
Arbetsplatskontakten skall vara obligatorisk för individen. Den arbetslöse skall alltså både ha rätt och vara skyldig att delta.
Arbetsförmedlingarna får därigenom möjligheter att ge ökad tydlighet i kraven att den arbetslösa skall vara aktiv under en arbetslöshetsperiod.
Arbetsplatskontakten innebär sålunda en generell prövning av den arbetslöses förutsättningar och tillgänglighet för arbete. Traditionellt sker denna arbetsprövning i och med arbetsförmedlingens anvisningar till lediga arbeten. När efterfrågan på arbetskraft är svag behövs kompletterande instrument och former av aktiverande åtgärder.
Förslagets genomförande förutsätter en aktiv medverkan av arbetsmarknadens parter.
Utredaren skall lämna ett förslag till ett obligatoriskt program för arbetsplatskontakter för arbetslösa personer. Förslaget skall omfatta åtgärdens utformning, längd, innehåll m.m. Utredaren skall precisera vad förslaget innebär för individens rättigheter respektive skyldigheter.
Utredaren skall också föreslå den författningsreglering som övervägandena kan föranleda.
Utredaren skall samråda med parterna på arbetsmarknaden vid utformningen av förslagen, vid anskaffning av prövningsplatser och i andra insatser för att arrangera arbetsplatskontakter. Utredaren skall också samråda med den arbetsmarknadspolitiska kommittén (dir. 1993:132).
Utredaren skall beakta de statsfinansiella konsekvenserna av sina förslag. Regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare om att pröva offentliga åtaganden (dir. 1994:23), om EU-aspekter
(dir.1988:43), om regionalpolitiska konsekvenser (dir.1992:50)
samt om jämställdhetspolitiska konsekvenser (dir.1994:124) skall även beaktas.
Uppdraget skall redovisas senast den 15 januari 1995.