Tilläggsdirektiv till utredningen (Fi 1992:14) om normgivning och tillsyn över nya betalningstjänster (Betaltjänstutredningen)

Innehåll

Dir. 1994:114

Beslut vid regeringssammanträde 1994-10-27


Sammanfattning

Betaltjänstutredningens (Fi 1992:14) uppdrag avser enligt huvuddirektiven enbart näringsrättslig reglering för kontobaserade betalningssystem. Genom dessa tilläggsdirektiv utvidgas utredningsuppdraget till att omfatta även överväganden av civilrättsliga lösningar där så bedöms lämpligt. Utredaren skall därvid särskilt beakta behovet av ett stärkt konsumentskydd på betaltjänstområdet.

Utredningen får också förlängd tid för att redovisa sina förslag till den 30 juni 1995.

Bakgrund

Genom beslut den 12 mars 1992 bemyndigade regeringen det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om betalningsväsendet att tillkalla en särskild utredare med uppdraget att utreda behovet av normgivning och tillsyn inom vissa delar av betalningsväsendet. I tilläggsdirektiv den 19 november 1992 och den 6 maj 1993 utvidgades utredningens uppdrag till att omfatta en analys av bankverksamhet som bedrivs i butik samt en översyn av den inlånings- och finansieringsverksamhet som drivs av sparkassor och andra föreningar. Den 30 maj 1994 överlämnade utredningen ett delbetänkande, SOU 1994:66, som behandlar bl a inlåningsbegreppet i bankrörelselagen samt finansieringsverksamhet som bedrivs i föreningsform.

Lagstiftningen på det finansiella området syftar till att skapa stabilitet och säkerhet i det finansiella systemet, att se till att förtroendet för och effektiviteten hos de finansiella instituten och marknaderna upprätthålls samt att skydda konsumenternas intressen. Konsumenter i detta sammanhang utgörs bl.a. av insättare och låntagare.

Enligt huvuddirektiven (dir.1992:60) skall utredningen bl a kartlägga existerande kontobaserade betalningssystem samt överväga om det finns ett behov av en reglering för dessa delar av betalningsväsendet i syfte att skapa ett stabilt och effektivt system för betalningstjänster. Vidare skall utredaren överväga hur tillsynen över denna verksamhet bör vara anordnad. En effektiv tillsyn är nämligen nödvändig med hänsyn till att den snabba tekniska utvecklingen av betalningsväsendet såväl inom som utom landet innebär - förutom ökade möjligheter till effektivare betalningsförmedling - ökade risker för bl.a. konsumenterna. I direktiven fastslås att uppdraget inte omfattar den civilrättsliga regleringen utan endast de näringsrättsliga aspekterna av betalningssystemen.

Utvidgat uppdrag

Utredaren skall enligt huvuddirektiven begränsa sitt arbete till att omfatta endast näringsrättsliga aspekter. Många av de frågor som utredningen har att överväga kan emellertid ge utrymme för såväl näringsrättsliga som civilrättsliga lösningar. Som exempel kan nämnas tillåtligheten av vissa typer av avtalsvillkor samt kravet på information i samband med tillhandahållande av betalningstjänster. Dessa områden kan regleras både näringsrättsligt och civilrättsligt. Utredaren bör därför överväga även civilrättsliga regler där så bedöms lämpligt. Uppdraget omfattar dock inte en vidare översyn av de civilrättsliga reglerna för betaltjänster än som föranleds av behovet av ändamålsenliga lösningar av de problem som framgår av huvuddirektivet. Utredaren skall i sina lagförslag särskilt beakta behovet av ett stärkt konsumentskydd på betaltjänstområdet.

Utredningstiden

Med det utvidgade uppdrag som utredningen nu föreslås få kommer utrednings- tiden att behöva utsträckas. Arbetet bör dock vara slutfört senast den 30 juni 1995.