Dir. 1994:106
Vattendragsutredningen (M 1993:12) skall utarbeta ett program för kartläggning av vilka ytterligare vattenområden och älvsträckor som bör skyddas mot vattenkraftsutbyggnad. Utredningen skall också undersöka om skyddet behöver utvidgas till att omfatta även andra slag av exploatering.
Bestämmelser om skydd för vattendrag som är värdefulla från bevarandesynpunkt finns främst i 3 kap. 6 § lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (NRL). Enligt bestämmelserna får vattenkraftverk samt vattenreglering eller vattenöverledning för kraftändamål inte utföras i vissa särskilt angivna vattenområden och älvsträckor. Dessa är enligt 3 kap. 1 § NRL i sin helhet av riksintresse med hänsyn till natur- och kulturvärdena. Bestämmelserna i 3 kap. 6 §
NRL utvidgades senast med ytterligare 13 vattenområden och älvsträckor genom riksdagens beslut den 24 mars 1993 (prop. 1992/93:80, bet.
1992/93:BoU7, rskr. 1992/93:214).
Skyddet enligt 3 kap. 6 § NRL avser endast utbyggnad av vattenkraft samt vattenreglering eller vattenöverledning för kraftändamål. Vattendragens värden kan emellertid påverkas även av andra typer av exploateringar m.m., t.ex. olika byggnadsföretag och utsläpp av föroreningar.
I regeringens proposition 1992/93:80 om utökat älvskydd gjordes den bedömningen att arbetet att inventera värdefulla vattenområden och älvsträckor med avseende på skyddsbehov och motstående intressen borde fortsätta. Riksdagen lämnade regeringens förslag om fortsatt inventering av värdefulla vattenområden och älvsträckor utan invändning. Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallades i juni 1993 en särskild utredare med uppgift att lämna förslag om vilka ytterligare värdefulla vattenområden och älvsträckor som bör skyddas mot vattenkraftsutbyggnad. I uppgiften (dir. 1993:86) ingick bl.a. att utarbeta principer som kan ligga till grund för att bedöma vilka ytterligare vattenområden och älvsträckor i landet som är särskilt skyddsvärda och därför bör skyddas mot vattenkraftsutbyggnad, att redovisa sådana vattendrag som är skyddsvärda samt att ange tekniskt möjlig och ekonomiskt rimlig kraftutbyggnad i de redovisade vattenområdena och älvsträckorna.
Utredaren skulle vidare mot denna bakgrund väga bevarandeintresset mot energiintresset i de redovisade vattenområdena och älvsträckorna och analysera på vilket sätt som värdefulla vattenområden och älvsträckor bäst skyddas.
Utredningen, som tagit namnet Vattendragsutredningen, har den 28 april 1994 överlämnat sitt betänkande Vilka vattendrag skall skyddas? (SOU 1994:59).
I enlighet med direktiven har utredningen i sitt betänkande redovisat vissa förslag till principer för att bedöma vilka ytterligare vattenområden och älvsträckor som är särskilt skyddsvärda och därför bör skyddas mot vattenkraftsutbyggnad och även annan påverkan. Med stöd av dessa principer har utredningen övervägt var det är angeläget att komplettera skyddet av vattenområden och älvsträckor och vilka slag av vattendrag som behöver skyddas i olika delar av landet. Med undantag för fyra områden i södra Sverige (Vätterns tillflöden söder om Hjo-Vadstena, Kävlingeån, Rönne å och Rolfsån) har dock utredningen på det föreliggande underlaget inte kunnat lämna något slutligt förslag till urval av skyddsvärda vattenområden och älvsträckor.
Utredningens förslag har sänts ut på remiss till den 15 oktober 1994.
Utredningen konstaterar i betänkandet att det behövs ett bättre underlag för att kunna slå fast vilka ytterligare vattenområden som bör omfattas av skyddsbestämmelserna i 3 kap. 6 § NRL. Det befintliga materialet har tagits fram vid inventeringar som har gjorts med varierande syften och metoder, vilket enligt utredningen ger påtagliga svårigheter att få fram en helhetsbild som gör det möjligt att göra jämförelser mellan olika vattenområden och älvsträckor.
Utredningen föreslår därför att en inventering skall genomföras med syfte att få en grund för en sammanhållen bedömning av vilka ytterligare vattenområden som bör skyddas långsiktigt enligt 3 kap. 6 § NRL. Genom sina sakkunniga i utredningen har Svenska kraftverksföreningen och Statens naturvårdsverk förklarat sig beredda att träffa en överenskommelse om att gemensamt finansiera ett sådant inventeringsarbete som beräknas ta mellan två och tre år och kosta ca 5 miljoner kronor.
Slutredovisning beräknas kunna ske våren 1997. Mot bakgrund av den samstämmighet som finns mellan å ena sidan bevarandeintressena och å andra sidan exploateringsintressena om behovet av en sammanhållen bedömning, anser utredningen att det bör visas återhållsamhet både med att skydda ytterligare vattendrag enligt 3 kap. 6 § NRL och med att lämna in ansökningar om vattenkraftsutbyggnad till vattendomstolarna under den tid som inventeringen pågår.
Utredningen har i särskild skrivelse till regeringen den 28 april 1994 hemställt om att få tilläggsdirektiv med uppdrag att till i början av år 1995 ta fram ett program för hur inventeringarna skall genomföras och hur resultaten skall användas.
Vattendragsutredningen skall utarbeta förslag till ett program för kartläggning av vilka ytterligare vattenområden och älvsträckor som bör skyddas mot vattenkraftsutbyggnad. Utredningen bör utnyttja möjligheterna till samarbete med närliggande länder.
Arbetet bör leda fram till förslag om kartläggningens inriktning och organisation samt formerna för hur resultaten skall omhändertas och användas. Syftet skall vara att få en grund för en sammanhållen bedömning av vilka ytterligare vattenområden som bör ges ett långsiktigt skydd.
I arbetet skall utredningen beakta vad som kommer fram i remissbehandlingen av utredningens betänkande Vilka vattendrag skall skyddas? (SOU 1994:59).
Utredningen har påpekat behovet av referensvattendrag som är så opåverkade som möjligt av olika typer av störningar och ingrepp, inte bara av vattenkraftsanläggningar. I uppdraget skall ingå att analysera behovet av skydd mot annan exploatering och, om så behövs, att föreslå nödvändiga lagändringar.
Arbetet skall redovisas senast den 1 april 1995.
Utredaren skall beakta regeringens direktiv (1994:23) till samtliga kommittéer och särskilda utredare att pröva offentliga åtaganden och därmed visa hur förslag som innebär utgiftsökningar eller inkomstminskningar skall finansieras. Utredaren skall även beakta EU-aspekter i utredningsverksamheten (dir. 1988:43) samt redovisa regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50).