Riksdagens protokoll

1994/95:99

Onsdagen den 3 maj

Kl. 9.00-16.11

Protokoll

1994/95:99

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 27 april.

2 § Avsägelse

Andre vice talmannen meddelade att Allan Larsson (s) anhållit om
att fr.o.m. den 15 maj 1995 bli entledigad från uppdraget som ledamot
av riksdagen.

Kammaren biföll denna avsägelse.

3 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den
27 april

NU22 Vissa utrikeshandelsfrågor
Kammaren biföll utskottets hemställan.

UU16 Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa

Mom. 1 (snabbt systemskifte m.m.)

1. utskottet

2. res. 1 (m)

Votering:

227 för utskottet

72 för res. 1

1 avstod

49 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:     145 s, 22 c, 19 fp, 17 v, 10 mp, 14 kds

För res. 1:        72 m

Avstod:          1 fp

Frånvarande:    16 s, 8 m, 5 c, 6 fp, 5 v, 8 mp, 1 kds

1 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 99

Prot. 1994/95:99

3 maj

Mom. 2 (samarbetsprogrammets allmänna karaktär och inriktning i
övrigt)

1. utskottet

2. res. 2 (fp)

Votering:

290 för utskottet

22 för res. 2

37 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    148 s, 72 m, 24 c, 17 v, 15 mp, 14 kds

För res. 2:        21 fp, 1 v

Frånvarande:    13 s, 8 m, 3 c, 5 fp, 4 v, 3 mp, 1 kds

Mom. 30 (kärnsäkerhets- och energistöd)

1. utskottet

2. res. 7 (c, v, mp)

Votering:

251 för utskottet

58 för res. 7

40 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    148 s, 70 m, 21 fp, 12 kds

Förres. 7:       24 c, 18 v, 16 mp

Frånvarande:    13 s, 10 m, 3 c, 5 fp, 4 v, 2 mp, 3 kds

Mom. 32 (stöd till färdigställande av kärnkraftverk)

1. utskottet

2. res. 8 (c, v, mp, kds)

Votering:

242 för utskottet

73 för res. 8

34 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    148 s, 72 m, 22 fp

För res. 8:       24 c, 19 v, 16 mp, 14 kds

Frånvarande:    13 s, 8 m, 3 c, 4 fp, 3 v, 2 mp, 1 kds

Mom. 42 (anslaget G 1. Samarbete med Central- och Östeuropa genom
den nya myndigheten)

1. utskottet

2. res. 10 i motsvarande del (c)

3. res. 11 i motsvarande del (kds)

Förberedande votering 1:

27 för res. 10

14 för res. 11

274 avstod

34 frånvarande

Kammaren biträdde res. 10.

Huvudvotering:

207 för utskottet

25 för res. 10

80 avstod

37 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    146 s, 10 m, 22 fp, 17 v, 12 mp

För res. 10:      24 c, 1 v

Avstod:         61 m, 2 v, 3 mp, 14 kds

Frånvarande:    15 s, 9 m, 3 c, 4 fp, 2 v, 3 mp, 1 kds

Prot. 1994/95:99

3 maj

Mom. 43 (anslaget G 2. Samarbete med Central- och Östeuropa genom
Svenska institutet)

1. utskottet

2. res. 11 i motsvarande del (kds)

Res. 11 ställdes mot utskottets hemställan som bifölls genom uppres-
ning.

Mom. 44 (anslaget G 3. Övriga bidrag till samarbete med Central- och
Östeuropa)

1. utskottet

2. res. 10 i motsvarande del (c)

3. res. 11 i motsvarande del (kds)

Förberedande votering:

Res. 11 ställdes mot res. 10 som biträddes genom uppresning.
Huvudvotering:

Res. 10 ställdes mot utskottets hemställan som biträddes genom upp-
resning.

Mom. 47 (total medelsram för östsamarbetet)

1. utskottet

2. res. 12 (v)

3. res. 13 (mp)

4. res. 14 (kds)

Förberedande votering 1:

17 för res. 13

14 för res. 14

284 avstod

34 frånvarande

Kammaren biträdde res. 13.

Förberedande votering 2:

20 för res. 12

16 för res. 13

280 avstod

33 frånvarande

Kammaren biträdde res. 12.

Prot. 1994/95:99

3 maj

Huvudvotering:

187 för utskottet

20 för res. 12

107 avstod

35 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    147 s, 5 m, 14 c, 21 fp

Förres. 12:     20 v

Avstod:          1 s, 67 m, 10 c, 16 mp, 13 kds

Frånvarande:    13 s, 8 m, 3 c, 5 fp, 2 v, 2 mp, 2 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Invandrar- och
flyktingpolitiken

4 § Invandrar- och flyktingpolitiken

Föredrogs

Socialförsäkringsutskottets betänkande 1994/95:SfU13
Invandrar- och flyktingpolitiken (skr. 1994/95:131 och prop.

1994/95:100 delvis)

Anf. 1 GUSTAF VON ESSEN (m)

Fru talman! Frågor om flykting- och invandringspolitiken debatte-
ras mycket och dagligen runt om i Sverige. Därför är det särskilt viktigt
att vi nu samlar oss och försöker få ordning på svensk invandrings- och
flyktingpolitik.

Inför dagens sammanträde har Moderata samlingspartiet lagt fram
ett antal kommittémotioner, men vi har också sagt att vi inte nu yrkar
på några tillkännagivanden på grundval av våra motioner förutom en
motion som gäller medelsanvisningen.

Det pågår nämligen ett utredningsarbete som för närvarande har en
hög takt. Flyktingpolitiska kommittén kommer inom kort att lägga fram
ett betänkande. Vi tycker därför att det är onödigt att begära tillkänna-
givanden i kammaren, eftersom vi ändå får chans att framföra våra
ståndpunkter i utredningsarbetet.

Vi tror och räknar med att vi skall kunna göra besparingar inom
detta område genom en utlänningslagstiftning som i fortsättningen blir
mera strikt samt också genom det faktum att färre asylsökanden för
närvarande kommer till våra gränser för att söka uppehållstillstånd.
Därför anvisar vi ett lägre belopp än vad regeringen har gjort.

Under de senare åren har en stor flyktinginvandring skett till Sveri-
ge. I själva verket finns det inget land i Västeuropa som har fått så
många nya invandrare i förhållande till folkmängden som Sverige. Inte
heller finns det något land som har tagit emot så många asylansökning-
ar i förhållande till sin folkmängd som Sverige. Det finns ju många
orsaker till detta, men det behöver jag inte gå in på. Jag kan bara nämna

Balkankrisen och inånga andra omständigheter som gör att människor
rör på sig och lämnar sin hembygd och sina länder.

Men det är ingen tvekan om att Sverige under årens lopp har byggt
upp ett slags signalsystem. Vi kallar det för pulleffekter, dvs. drag-
ningseffekter. Det handlar om en kombination av generös flyktinglag-
stiftning, ständiga nollställningsbeslut från regeringarna, återkommande
gruppraxisbeslut och - det vill jag också säga - lätt naiva regelsystem
samt dessutom en socialtjänstlag och ett socialt trygghetssystem. Alla
dessa faktorer sammantaget är naturligtvis dragande och har en magne-
tisk effekt. Därför får vi väldigt många asylansökningar i Sverige.

Om man tittar på det huvudsakliga skälet för uppehållstillstånd,
finner man att det är just humanitära skäl. Det är inte skyddsbehovet i
sig utan humanitära skäl liksom också en stor anhöriginvandring som
har gjort att många har fått stanna.

Under senare år har vi också kunnat se en ökad andel illegal in-
vandring, kanske inte så mycket i Sverige som i Västeuropa i övrigt,
men vi börjar också att få vår beskärda del. Det visar sig nu att över
hälften, uppemot 60 %, av alla asylansökningar sker inom landet, dvs.
personen i fråga har kommit in i landet och har sedan efter en tid sökt
uppehållstillstånd. Hur personen har kommit in i landet vet man inte
alltid säkert.

Vi moderater menar att förändringar av vår flykting- och invand-
ringslagstiftning är helt nödvändiga, inte minst samhällsekonomiska
skäl väger tungt. Det går att göra beräkningar på hur mycket en stor
invandring faktiskt kostar. Siffrorna tyder på att vi framdeles kommer
att få ett väldigt tungt åtagande när det gäller invandringen. Samhälls-
ekonomin kan inte lämnas utanför. Att invandringen därför fortsätt-
ningsvis måste ske i en lugnare takt är helt nödvändigt. Samtidigt måste
vi hela tiden poängtera att både humanismen och realismen skall prägla
invandringspolitiken.

Asylrätten är självklar för oss moderater, vilket jag utgår ifrån att
den är för alla partier, och den bör enligt vår uppfattning också byggas
ut och ges en vidare tolkning än den som i dag tillämpas i Sverige. Asyl
skall innebära skydd och trygghet men är inte automatiskt liktydig med
immigration och bosättning. Skyddsbehövande skall ha skydd så länge
skyddsbehovet kvarstår. Med begränsade resurser skall så många som
möjligt erhålla skydd. Vi måste ha regler som innebär tidsmässig konti-
nuitet, så att en likabehandling när det gäller skyddsbedömningarna
sker. Men man måste också givetvis ha viss flexibilitet, eftersom man
aldrig i förväg kan veta vad som kommer att inträffa.

Vi skall poängtera det regionala ansvaret. Sverige ligger där det lig-
ger, och runt om oss ligger Baltikum, Östeuropa och Ryssland. Det
handlar om ett regionalt ansvar. Vi kan inte ta ansvar för alla regionala
flyktingströmmar som uppstår runt om i världen.

Reglerna måste som sagt innehålla rättssäkerhet och förutsägbarhet
och skall ha så få undantag och särregler som möjligt. Vi framför nu
våra ståndpunkter i utredningen. Våra ståndpunkter är att man måste ha
en helhetssyn och en sammanhållen politik. Flyktingpolitiken är inte
bara det som sker innanför landets gränser, utan det är också fråga om

Prot. 1994/95:99

3 maj

Invandrar- och
flyktingpolitiken

Prot. 1994/95:99 3 maj

ett helhetsgrepp - det stora perspektivet. Skyddsbehövande finns över hela världen, och vi kan inte ge alla fristad här i Sverige.

Vi måste ha en flykting- och invandringspolitik som har acceptans i

Invandrar- och flyktingpolitiken

det svenska samhället. Vi måste våga väga flyktingpolitiken mot in- vandringspolitiken. För att ta UNHCR:s budget som exempel, så är den inte särskilt mycket större, om ens större, än Invandrarverkets budget. Jag brukar jämföra UNHCR:s budget med Uppsala kommuns budget. Då förstår ni ungefar hur snett vi fördelar våra resurser. UNHCR tar ansvar för mångdubbelt flera flyktingar än vad Sverige gör. Vi måste ha fyra frontlinjer. Förebyggande insatser i potentiella krisområden, diplomati, medling, utvecklingsbistånd och liknande insatser måste vara den första frontlinjen. En frontlinje innebär skydd inom krisområden, om nu en kris upp- står och flyktingar börjar uppträda. Om inte det går, måste skydd ges i närområdet, dvs. i första asylland i regionen. Där skall vi tillsammans med FN och andra organisationer hjälpa till och göra vårt allra bästa för att bereda flyktingarna skydd. Så småningom skall de ges möjlighe- ter till återvändande. Om inte heller det går, måste vi självfallet vara beredda att ta emot flyktingar i vårt land, åtminstone tillfälligt, för att möjliggöra att skyddsbehovet tillgodoses. Men återvändandeperspektivet måste stän- digt vara levande. Det är skydd och återvändande som är nyckelorden. Nordisk samordning och EU-samarbete - självfallet. Vi kan aldrig lösa dessa stora frågor på egen hand utan måste samverka med andra länder. Vi har en förpliktelse att samverka inom EU. Vi har också en förpliktelse att försöka ge vår flyktingpolitik ett innehåll som även andra länder kan ansluta sig till. Flykting- och invandringsfrågor måste samordnas med mänskliga rättighets-ffågor och med biståndspolitiken. De hör ihop och måste samordnas. Vi menar att tillfälliga uppehållstillstånd åtminstone borde kunna användas på ett sådant sätt att det ger en klar signal till de människor som får skydd här att det är fråga om ett skydd till dess de kan återvän- da. Det går inte alltid att ge tillfälliga uppehållstillstånd till alla, för en del människor kommer alltid att behöva permanenta uppehållstillstånd. Men instrumentet tillfälliga uppehållstillstånd måste kunna användas på ett mera fritt sätt. Man skall ständigt betona skyddsaspekten och åter- vändandeaspekten. Konventionsflyktingar - jag nämnde tidigare konventionsflyktingar enligt Genévekonventionen - eller människor med särskilt starka skyddsbehov skall ges permanent eller tillfälligt skydd, dvs. ett kon- ventionsskyddsbegrepp med en utbyggnad, så att vi alltid säkerställer att skyddsbehovet kommer att tillgodoses och människor med starka skyddsbehov alltid kommer att få uppehållstillstånd. När det gäller anhöriginvandring menar vi moderater att det är kärn- familjen som är anhöriga. Övriga anhöriga har inte samma behov som kärnfamiljen. Vi har skrivit på konventioner när det gäller just familje- återförening. Men vi har haft en anhöriginvandring som har varit mer generös. Det kan vi inte längre ha, utan vi måste försöka ersätta den

6

med utbyggda besök eller möjligtvis med något slags kvotering. Men
målet måste vara att försöka minska anhöriginvandringen just därför att
den samhällsekonomiskt är så påfrestande.

Vi moderater har sagt att vi alltid måste försöka prioritera
kvotflyktingar, eftersom vi vet att det finns människor i flyktingläger
som UNHCR bedriver som har starka skyddsbehov, vilka inte har
någon framtid någon annanstans. Därför måste vi hjälpa dem speciellt.

Bara några ord om integration, som också finns med i betänkandet:
Vi menar att det inte längre är möjligt att klara integrationen, om man
inte också är beredd att ändra på viktiga inslag i det ekonomiska syste-
met. Ändrade skatteregler för att skapa flera jobb inom servicesektorn,
lönebildningsfrågor och avreglering av arbetsmarknaden är åtgärder
som kan skapa nya jobb. Skapas nya jobb, så skapas också jobb för
invandrare.

Anf. 2 RUNE BACKLUND (c)

Fru talman! I stort sett hela det invandrar- och flyktingpolitiska om-
rådet är för närvarande föremål för utredningar av olika slag. Flera av
dessa utredningar tillsattes av den föregående regeringen. Efter rege-
ringsskiftet har direktiven för utredningsarbetet i en del fall förändrats,
framför allt har det påskyndats. Flera av oss som deltar i dagens debatt
är ju också ledamöter i en eller ett par av dessa utredningar. Utredning-
arna kommer att lägga fram förslag inom den närmaste tiden. När det
gäller den mer övergripande och mer principiella delen av utrednings-
arbetet, som sker inom Invandrings- och flyktingkommittén, kommer
förslagen att presenteras här efter halvårsskiftet.

Flera av de frågeställningar och förslag som vi från Centern under
ett par års tid har tagit upp i våra motioner behandlas i detta utred-
ningsarbete. Det gäller sådant som förebyggande insatser och behovet
av en bättre koppling mellan biståndsinsatser och internationellt arbete
och den flyktingpolitik som bedrivs här hemma. I vår motion har vi
förordat ett ökat samarbete i flyktingfrågorna både internationellt och
regionalt inom Europa. Vi har påpekat att det finns anledning att i EU-
samarbetet försöka vara pådrivande för ett ökat gemensamt ansvarsta-
gande när det gäller de regionala flyktingfrågorna. Vi har också tagit
upp utformningen av asylreglema.

När det gäller asylbestämmelserna i utlänningslagen anser vi att det
finns anledning att se över den nuvarande asyllagstiftningen, att försöka
att sammanföra denna till en mer enhetlig asylparagraf. Konstruktionen
av bl.a. de facto-flyktingbegreppet, som innebär att den som inte är
flykting men som ändå har tungt vägande skäl skall få skydd i Sverige,
har ibland lett debatten och uppfattningen om vem som räknas som
flykting alldeles fel. Det är viktigt att man, när man nu ser över asylbe-
stämmelserna, försöker att formulera en asylparagraf som gör det enk-
lare att argumentera och framför allt förklara för människor vilka grun-
der som gäller, vilka skyddsbehov som gäller, för att en asylsökande
skall få stanna i Sverige. Mycket av detta ingår i det utredningsarbete
som pågår, och förslagen väntas ju efter sommaren.

Prot. 1994/95:99

3 maj

Invandrar- och
flyktingpolitiken

Prot. 1994/95:99 3 maj

Vi har också pekat på regeringens roll i asylprocessen. Det har varit en utveckling som har gjort att regeringens roll har tonats ned. Rege-

ringen har kommit allt längre bort från uppföljningen och möjligheten

Invandrar- och flyktingpolitiken

att påverka asylpolitiken och asylprocessen. Ett av utredningsuppdragen har ju gällt att se över formerna för hur regeringens roll kan stärkas och hur regeringen kan få en aktivare roll. Det är väldigt viktigt. Trots allt handlar många av ställningstagandena på det här området om att det skall göras politiska bedömningar av hur man skall se på situationen i olika länder. Självfallet måste landets politiska ledning - regering och riksdag - ha möjligheter att ge sin syn på vilka omständigheter som föreligger och vilken bedömning som man gör av förhållandena i olika länder. Från Centerns sida har vi konstaterat att många av de frågeställ- ningar och förslag som vi har tagit upp i våra motioner finns med i det utredningsarbete som pågår. Vi har därför valt att inte foga någon re- servation till detta utskottsbetänkande, utan vi hänvisar till att vi vill avvakta de förslag som skall presenteras av de olika utredningarna. På ett par punkter har vi dock valt att i det här utskottsbetänkandet markera våra ståndpunkter. Jag skall något kort kommentera dessa två områden. Till att börja med gäller det budgetfrågor som rör det kommande budgetåret. Vi har reserverat oss på en punkt, nämligen att vi vill anslå mer pengar för att förstärka asylbyråerna i asylprocessen. Detta är i själva verket ett besparingsförslag. Vi vill satsa mer pengar på ett led i processen för att vinna pengar i ett annat led, dvs. en sänkning av kost- naderna för förläggningsverksamheten genom att handläggningstiderna kan förkortas. På ganska goda grunder anser vi att är det någonting som man kan dra erfarenhet av under de senaste åren är det att långa handläggnings- tider i asylärenden skapar många av de problem som man har att hante- ra inom flyktingpolitiken. Långa handläggningstider skapar en orimlig situation för den asylsökande, vilket leder till stora samhällskostnader. Därför är det oerhört viktigt att man har en väl fungerande asylprocess där man på ett rättssäkert och effektivt sätt kan hantera asylansökning- ar. Vi har i vår motion pekat ut de åtgärder som vi tror behövs för att man skall kunna åstadkomma en sådan effektivare process. Det kostar pengar, eftersom det innebär att man måste förstärka den första kedjan i asylmottagandet, dvs. själva utredningsarbetet. Vi vill förstärka tolkre- surserna. Vi vill också förstärka rättssäkerheten genom tillskapande av fristående advokatjourer som kan arbeta i anslutning till asylbyråerna. Detta kostar pengar, och därför vill vi göra ett tillskott enligt vårt bud- getförslag. Genom att det blir en snabbare handläggning och genom att man får fram snabbare och tydligare beslut kan människor som får avslag resa hem på ett tidigare stadium, vilket också underlättar återvändandet. Därmed gör man en nettobesparing i förläggningsverksamheten på ca 300 miljoner kronor.

8

I vårt förslag och i våra reservationer har vi också tagit upp det na-
tionella upprustningsprogrammet. För ett par år sedan presenterade vi
från Centern ett invandrarpolitiskt program, där det bl.a. presenteras ett
förslag om ett nationellt upprustningsprogram för bostadsområden som
är starkt segregerade eller utsatta på annat sätt. Vi noterar med till-
fredsställelse att regeringen nu har lagt fram ett eget förslag som inne-
bär att man vill göra en satsning på dessa områden motsvarande 125
miljoner kronor. Vi tycker att det är bra att regeringen har följt upp den
här idén och lägger fram ett förslag på detta område.

Däremot blir jag litet osäker beträffande effekterna av programmet
genom den utformning som det har fått. Programmet bygger i väldigt
hög grad på kommunernas medverkan. Jag har en känsla av att det som
nu pågår i flera av de kommuner som får del av dessa pengar är att det
återigen tenderar att bli väldigt mycket av projektinsatser. Dessa bo-
stadsområden behöver en allmän förstärkning av sin lokala infrastruk-
tur. Man bör se till att många av de funktioner som finns i vanliga bo-
stadsområden - banker, postkontor, polisverksamhet - och mycket av
den dagliga samhällsservicen kan fungera på ett bättre sätt och finnas
mer tillgänglig. Framför allt behöver man flera arbetsplatser och mera
av företagande för att det skall bli en social stabilitet. Vår tanke var att
man skulle skapa en starkare infrastruktur i dessa bostadsområden. Men
jag är oroad över att det återigen tenderar att bli mycket av projektin-
satser om man inte är tillräckligt tydlig från regeringens sida. Erfaren-
heten av alla sådana här projekt är att projekten i sig alltid är bra. Det
är inget fel i de projekt som sätts i gång, men när projekttiden och
pengarna är slut brukar verksamheten avbrytas och det blir ingen fort-
sättning. Det är det som är det beklagliga med många av dessa sats-
ningar, att de ger så litet bestående resultat om man inte binder pengar-
na för mer långsiktiga satsningar.

Fru talman! Det finns ytterligare ett par saker i betänkandet som är
värda att kommentera, men jag kan kanske återkomma under replikom-
gångarna. Jag vill avsluta med att yrka bifall bara till reservation nr 5
avseende mom. 4 för att därmed bespara kammaren ett antal voteringar.

Anf. 3 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp)

Fru talman! Många människor i vår värld fruktar dagligen för sina
liv och för sin säkerhet, kanske för att de tagit upp kampen mot de
islamiska fundamentalisterna i Algeriet, kanske för att de trotsat
Castros påbud på Cuba, kanske för att de vägrat delta i den turkiska
arméns förföljelse av sina egna kurdiska landsmän eller i PKK:s terror-
verksamhet eller kanske för att de flyr från kriget i det forna Jugoslavi-
en.

Genom att agera på olika plan skall vi värna varje enskild männi-
skas rätt till utbildning, rätt till yttrandefrihet, rätt att utöva sin religion
och rätt att leva i fred. Genom en aktiv biståndspolitik kan vi stödja den
demokratiska utvecklingen i länder som tidigare har varit diktaturer.
Genom agerande i internationella församlingar kan vi stärka respekten
för internationella konventioner. Genom påtryckningar kan vi ständigt
protestera mot kränkningar av mänskliga rättigheter. Genom stöd till

Prot. 1994/95:99

3 maj

Invandrar- och
flyktingpolitiken

Prot. 1994/95:99 3 maj

människorättsorganisationer kan vi stärka deras möjligheter att agera på plats.

Länder som lever i välstånd kan utgöra en fristad för dem som drivs

Invandrar- och flyktingpolitiken

från sina hem och från sitt land. Ett litet land som Sverige kan inte hjälpa alla dem som tvingats på flykt, men vi kan göra en viktig insats - många viktiga insatser - genom att bedriva en generös och human flyktingpolitik här hemma. Genom medlemskapet i Europeiska unionen har vi dessutom fått ett större inflytande än tidigare på den europeiska politiken. Folkpartiet förordar fortsatt kamp för en liberal flyktingpolitik i Sverige och i Europa. Få uppgifter är för oss viktigare än att fullfölja arbetet för att ge hotade människor skydd. Vår öppenhet för människor som söker en fristad undan förföljelse och förtryck, våld och krig kan aldrig göras konjunkturberoende. I Dagens Nyheter av i dag möter vi en bild från Kroatien. Det ligger en död dam på trottoaren med ett lakan över sig och folk flyr runt om- kring. Minst 4 personer dödades och 120 skadades vid raketattacker under tisdag förmiddag mot Kroatiens huvudstad Zagreb. I artikeln står det att invandrarminister Leif Blomberg sade i riksdagen på tisdagen - alltså i går - att det är för tidigt att avgöra om regeringen skall ompröva sitt beslut att avvisa bosnienkroaterna. Jag antar att invandrarministern, som finns här i salen, har läst tidningen i dag på morgonen och tagit del av nyheterna. Jag måste fråga invandrarministern om det nu ändå inte är dags att ta ställning på ett positivt sätt för de bosnienkroater som lever här i oro. Här finns ett unikt tillfälle att under dagens debatt ge ett sådant besked till de människor som befinner sig i Sverige och som lever under hotet om att få återvända till just den här platsen där krig pågår. Flyktingkatastrofen i f.d. Jugoslavien har i en blixtbelysning visat frånvaron av en gemensam europeisk flyktingpolitik. När de enskilda staterna på egen hand bestämmer nivå och former för flyktingpolitiken får vi lätt en nedåtgående spiral som går ut över de skyddsbehövandes behov. Inom EU skall människor fritt kunna röra sig över gränserna. Största möjliga öppenhet skall råda även vid unionens yttre gränser. EU får inte bli en gemenskap som sluter sig mot omvärlden. Asylrätten måste värnas inom ramen för en europeisk flyktingpolitik på Genéve- konventionens grund, där Genévekonventionen tillämpas med en gene- rös tolkning. Därutöver behövs gemensamma överenskommelser för att också ge skydd åt bl.a. krigsflyktingar. EU och dess medlemsländer måste på plats bekämpa orsakerna till att människor tvingas fly och bege sig till andra länder. Inom EU skall vi arbeta för en mobilisering av omfattande internationellt stöd till de människor som tvingas på flykt genom direkt stöd till grannstater som ger dem skydd. Folkpartiet har i en reservation till dagens betänkande utvecklat detta, nämligen i reservation 1. Jag yrkar bifall till den reser- vationen. Det är inte bara inom ramen för EU som flyktingfrågor aktualiseras. FN:s flyktingkommissarie UNHCR har en ledande roll i samordningen

10

av flyktingpolitiken och gör livsavgörande insatser i t.ex. det forna

Jugoslavien. Den borgerliga regeringen stöttade mycket aktivt
UNHCR:s arbete, inte minst finansiellt. Det är av stor vikt att detta
arbete fullföljs av Sverige oavsett vilken regering landet har.

Regeringen har nu i budgetpropositionen föreslagit att anslagen till
de multilaterala organen, däribland UNHCR, skall minska. Jag tror att
det var 45 miljoner man vill dra ner dem med. Vi i Folkpartiet menar
att detta inte är välgenomtänkt. Folkpartiet har därför i biståndsmotio-
nen föreslagit att anslaget till UNHCR skall ökas med 45 miljoner
kronor.

Jag lyssnade tidigare på Gustaf von Essen, som vältaligt poängtera-
de vikten av att satsa mer pengar till bl.a. UNHCR men även hur viktigt
det är att biståndspolitiken och flyktingpolitiken förs samman och att
man har ett bra samarbete där. Samtidigt noterar vi att de kraftiga ned-
skärningar som nu görs inom biståndet görs av Socialdemokraterna och
Moderaterna tillsammans. Dessutom vill Moderaterna i sin bistånds-
politik gå ännu längre och skära ytterligare i biståndet. Så de vackra
orden om samarbete mellan biståndspolitik och flyktingpolitik följs inte
direkt upp i satsningar när det gäller pengar. Nu aviseras det ytterligare
besparingar, såvitt jag förstår, framöver inom ramen för det samarbete
som inletts mellan Socialdemokraterna och Centern. Man tänker dra in
reserveringar på 1 miljard, vilket också kommer att gå ut över UNHCR.

Fru talman! Kommunismens fall i Östeuropa påverkar också flyk-
tingströmmarna. Från att ha varit slutna länder har de gamla kommu-
niststaterna blivit en väg till det rika Västeuropa för många asylsökande
från framför allt Asien och Afrika. De nya demokratierna i öst strävar
efter att på olika villkor kunna fungera som asylländer. De vill kunna
bli accepterade av världssamfundet och leva upp till Genévekonventio-
nens krav. Sverige måste även fortsättningsvis arbeta mycket aktivt för
migrationspolitiska insatser i Baltikum, Ryssland och Östeuropa. Den
huvudsakliga inriktningen bör vara att stötta den demokratiska utveck-
lingen för att på så sätt garantera att även flyktingar kan beredas männi-
skovärdig fristad i de här länderna.

Folkpartiet anser att det är viktigt att personer som söker skydd här
skall få sin ansökan om asyl prövad så snabbt som möjligt. Ett positivt
beslut ger flyktingen bästa möjliga förutsättningar att leva normalt.
Därför skall uppehållstillståndet vara permanent. På det sättet kan flyk-
tingen också ge värdefulla bidrag till det svenska samhället. Ett perma-
nent tillstånd hindrar givetvis inte någon från att frivilligt återvända när
flyktingorsaken upphört. Vi avvisar tillfälliga uppehållstillstånd som ett
regelmässigt inslag i flyktingpolitiken. Att efter åtskilliga år tvinga
flyktingar tillbaka är både inhumant och ohanterligt. Även detta tar vi
upp i reservation 1 som jag för en stund sedan yrkade bifall till.

Jag är övertygad om att många av dem som nu lever här, bl.a.
många bosnienkroater, skulle kunna agera på ett helt annat sätt om de
fick beskedet att de permanent får stanna här tills kriget är över. Jag är
också övertygad om att många av dem, när kriget är över, kommer att
återvända. Det är inte så att någon flyr utan orsak. Det finns en förkla-
ring till att folk tar obehaget att packa sin kappsäck och ge sig i väg
från sin hemort. I det här fallet är det kriget. Därför är jag också över-

Prot. 1994/95:99

3 maj

Invandrar- och
flyktingpolitiken

11

Prot. 1994/95:99 3 maj

tygad om att många av dem, de allra flesta, en dag kommer att återvän- da. Den drivkraften är väldigt stor hos människor.

Fru talman! Det finns flera reservationer som jag skulle kunna up-

Invandrar- och flyktingpolitiken

pehålla mig vid, men jag nöjer mig med att yrka bifall till reservation 1. Folkpartiet står naturligtvis bakom samtliga reservationer där folkpar- tistiska namn förekommer. Anf. 4 GUSTAF VON ESSEN (m) replik Fru talman! Jag vill först och främst göra det som jag glömde att göra i mitt huvudanförande, nämligen att yrka bifall till Moderaternas reservation 10 när det gäller medelsanvisningen. Jag var otydlig på den punkten. Sedan tänkte jag ställa en fråga till Karl-Göran Biörsmark, med all den respekt jag har för honom. Det han sade mot slutet var litet otydligt när det gäller bosnienkroater. Han vill uppenbarligen att de bosnien- kroatiska flyktingarna permanent skall få stanna här tills kriget är över. Det kan jag inte tolka på annat sätt än att det gäller både permanent och tillfälligt. Vill Folkpartiet att bosnienkroaterna skall få stanna här per- manent, eller skall de få stanna här tillfälligt tills kriget är över? Det andra jag vill ta upp gäller hur vi disponerar pengarna. Vi talar om värdet på en flyktingkrona. Om man tar hand om en flykting i Sve- rige för 100 000 kr per år är det möjligt att ta hand om 100 flyktingar på annat ställe i ett närområde för samma pengar. Det går nu inte att göra några enkla kalkyler, men tanken är att man i första hand skall ta hand om flyktingarna på de platser där de faktiskt finns. Jag hade själv anledning att under påskhelgen besöka ett stort flyk- tingläger i norra Irak med 12 000-15 000 kurder från Turkiet. Tycker Karl-Göran Biörsmark att vi skall flyga hit dem, eller skall vi hjälpa dem där nere? Skall vi här i Sverige bara ta hand om de flyktingar som har haft möjlighet att ta sig hit, eller skall vi hjälpa även dem som inte haft möjlighet att ta sig hit? Det vill jag ha bättre belyst. Anf. 5 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) replik Fru talman! Mitt svar på frågan är att vi skall göra både och. Vi skall ta hand om dem som har tagit sig hit och göra det på ett männi- skovärdigt sätt. De skall inte behöva gömma sig i kyrkor och där leva med sina barn. Det är därför som jag menar att vi skall ge dem beskedet att de skall få stanna. Vi skall dessutom satsa på de flyktingläger som finns ute i världen. Det är därför som Folkpartiet vill satsa mer pengar på det arbetet. Mitt svar på frågan är alltså att vi skall göra både och. Resone- manget om att använda pengarna effektivare, att säga att en flykting här i Sverige kostar mer än en där nere, är ganska spektakulärt. Det var någonting som nydemokraterna körde mycket med. Det är riktigt att vi kan få ut mer av kronan, men samtidigt har vi problemet här hemma på det sättet att det finns flyktingar på plats här i Sverige, hos oss. Jag skulle kunna vända på resonemanget och säga: Menar Gustaf von Essen att vi, för att vi skall använda kronan effektivare, skall

12

skicka våra flyktingar ner till flyktingläger för att få mer utav kronan?

Anf. 6 GUSTAF VON ESSEN (m) replik

Fru talman! Självfallet inte. Vad jag ville påpeka var att om man
gör insatser i ett tidigt stadium kan man få ut mycket mer av de insatser
som görs. Jag tycker att en stor humanitär fråga är: Var skall vi lägga
våra resurser och hur skall vi disponera våra medel så att de gör största
möjliga nytta?

Självfallet skall alla som söker asyl få en värdig och bra behandling.
Har man skyddsbehov skall man få sitt behov tillgodosett. Men
skyddsbehovet behöver inte vara evigt, det kan vara mycket tillfälligt.
Därför menar vi att tillfälliga uppehållstillstånd mycket väl skulle kun-
na användas som ett instrument för att betona det tillfälliga skyddsbe-
hovet i avvaktan på att få åka hem.

Jag har ännu aldrig hört någon flykting som kommit hit säga att han
velat komma hit för att alltid stanna här. De flesta säger att de vill åka
tillbaka. Vi måste ta fasta på den inställningen. Därför tycker jag att ett
tillfälligt uppehållstillstånd skulle kunna användas i större utsträckning.

Anf. 7 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) replik

Fru talman! Det är precis det resonemanget som Folkpartiet för. Vi
skall göra insatser på ett tidigare stadium. Det är precis det resone-
manget som ligger bakom Folkpartiets biståndspolitik. Det är därför
som vi är så envisa och envetna på denna punkt. Vi vill stå kvar vid
enprocentsmålet och inte skära i biståndet. Jag skulle välkomna om
Moderaterna och Gustaf von Essen också fullföljde sitt resonemang
genom att ställa upp på enprocentsmålet i biståndet just för att göra
insatser på ett tidigt stadium och förebygga flyktsituationer, vilket bi-
ståndet bidrar till. Det finns en definitiv koppling mellan bistånd och
flyktingpolitik på lång sikt.

Tillfälligt eller permanent uppehållstillstånd är någonting som vi
ofta diskuterar. Gustaf von Essen säger att det är självklart att de flesta
vill åka tillbaka. Det är utgångspunkten, säger han. Javisst, i grunden
vill människor tillbaka. Därför är det inte så dramatiskt att ge perma-
nent uppehållstillstånd. Om vi samtidigt för en aktiv repatrieringspoli-
tik och hjälper människor när de vill återvända, tror jag vi för en huma-
nare och riktigare politik för dem som befinner sig här. De kommer att
återvända när situationen så tillåter.

Anf. 8 ULLA HOFFMANN (v)

Fru talman! Det övergripande målet för svensk invandrarpolitik kan
sammanfattas i begreppen: jämlikhet, valfrihet och samverkan. Målet
innebär att rättigheter och skyldigheter skall gälla för invandrare i
samma utsträckning som för den övriga befolkningen. Det samhälle vi
nu ser växa fram präglas av motsättningar, klasskillnader och segrege-
ring.

På viktiga områden som hälsa, bostad och arbetsmarknad har de in-
vandrades situation kraftigt försämrats under 1990-talet. Antalet in-
vandrare som är beroende av bidrag ökar. Det mångkulturella och jäm-
lika samhälle som en majoritet av befolkningen strävar efter har ersatts

Prot. 1994/95:99

3 maj

Invandrar- och
flyktingpolitiken

13

Prot. 1994/95:99

3 maj

Invandrar- och
flyktingpolitiken

14

av ett segregerat samhälle där klyftan mellan de invandrade och majori-
tetsbefolkningen ökar.

Vänsterpartiet välkomnar mot denna bakgrund att regeringen och
riksdagen uppmärksammat frågan, dels genom att tillsätta en invand-
rarpolitisk kommitté, dels genom socialförsäkringsutskottets offentliga
utfrågning om invandrartäta bostadsområden. Det är bra att det ägnas
särskild uppmärksamhet åt de invandrades situation på arbetsmarkna-
den och betydelsen av svenskkunskaper som viktiga förutsättningar för
en framgångsrik integrationsprocess.

Fru talman! Undervisningen i grundskolan skall präglas av öppen-
het och internationalism, säger man. Tillgången till flera språk och
kulturer är en rikedom som skall tas till vara. Men undervisningen av
invandrade elever i grundskolan har allvarliga brister. Över 20 % av
eleverna med invandrarbakgrund slutar grundskolan utan fullständiga
betyg jämfört med 5 % av samtliga elever. Vänsterpartiet har sedan
länge krävt att kvaliteten på undervisningen i svenska som främmande
språk skall höjas. Alla barn skall kunna fullfölja sin grundutbildning,
och det är kommunernas ansvar att se till att så sker.

Det får också i dag anses som bevisat att förutsättningen för två-
språkighet, dvs. för att lära sig svenska som andra språk, är moders-
målsträning och hemspråksundervisning. Hemspråksundervisningen ger
också barnen möjlighet att sammanföra sina båda identiteter, den egna
och den svenska, till en.

Det finns därför inga som helst pedagogiska eller andra godtagbara
skäl till att rätten till hemspråksundervisningen skall vara begränsad till
sju år. Ingenting talar för att invandrarelever uppnår aktiv tvåspråkighet
på just sju år. Vi kan ju jämföra med svenska ungdomar som läser
svenska i nio år och engelska i sex till nio år. De flesta svenska ungdo-
mars engelskkunskaper efter avslutad grundskola utsträcker sig till
slang, svordomar och könsord och ett tydligt kroppsspråk där finger-
färdigheten är stor.

Många av flyktingbarnen har dessutom traumatiska upplevelser
bakom sig, vilket leder till bristande koncentration, ångest och försena-
de reaktioner. Att man får tala om dessa upplevelser på sitt hemspråk är
viktigt.

Det är viktigt att man snabbt kommer i gång med sina svenskstudier
i kommunen, men många tvingas vänta alltför länge. Antalet undervis-
ningstimmar måste öka och kvaliteten på SFI-undervisningen höjas. I
vissa kommuner är målet med svenskundervisningen att eleven efter
avslutad kurs skall klara sitt dagliga liv och kunna söka enklare arbeten.
Ett sådant mål innebär en utbildning till underordning och förtryck.
Målet måste vara att man efter avslutade SFI-studier skall ha sådana
kunskaper i svenska språket att man kan fungera på arbetsmarknaden i
det yrke man är utbildad för eller studera vidare. Det är därför hög tid
att inrätta det särskilda metodutvecklingscentrum för undervisning i
SFI som riksdagen beslutade om i våras.

Fru talman! I mitten av 60-talet hade Sverige en högkonjunktur. In-
dustrin formligen skrek efter arbetskraft. Arbetskraftsbehovet möttes på
två sätt: dels genom att kvinnan frigavs villkorligt, dels genom att vi

importerade - i många fall var det faktiskt fråga om ren import - ar-
betskraft. De första av våra arbetskraftsinvandrade kamrater kan vittna
om förödmjukande behandling - det klämdes på muskler och man
tittade dem i munnen för att konstatera om de var arbetsdugliga eller
inte. På samma sätt går man till väga när man köper en häst på Kiviks
marknad.

Denna invandrade arbetskraft var ekonomiskt lönsam för det svens-
ka samhället, eftersom de invandrade tog de jobb som svenskarna inte
ville ha. De hade fått sin skolgång och yrkesutbildning i respektive
hemland. Sverige importerade med andra ord en färdigutbildad arbets-
kraft. Många av dem som invandrade under 60- och 70-talen hade
dessutom flera jobb för att dels klara sig i Sverige, dels kunna skicka
pengar till familjen i hemlandet. Eftersom de betalade skatt och ar-
betsgivaravgifter har dessa invandrade kvinnor och män bidragit till
Sveriges uppbyggnad och tillväxt med sina skatter och avgifter, samti-
digt som de varit med om att bygga upp vårt välstånd i en tid då det
saknades arbetskraft.

Merparten av invandrade kvinnor har hamnat i de mest monotona,
de tyngsta och de intellektuellt mest utarmade jobben, och där har de
funnits kvar under alla år. Många av dem är nu utslagna till följd av
arbetsskador.

Det finns ett klart vetenskapligt bevisat samband mellan arbetsmil-
jö, arbetsvillkor och utslagning. Trots detta försöker etablissemanget att
skjuta över skulden på de enskilda kvinnorna och männen och bortse
från deras arbetssituation. I stället för att se problemen i arbetssituatio-
nen ser man de invandrade kvinnorna och männen som ett problem. I
stället för att erkänna att den invandrade befolkningen är i ett struktu-
rellt underläge försöker man att individualisera problemen och ge dem
kollektiva förtecken. Risken finns att stora invandrade grupper slussas
in i en underklass som permanentas.

AMS måste därför redan nu omprioritera en del av sina åtgärder så
att en större andel kommer att riktas till invandrare. Då måste också
invandrade kvinnors situation uppmärksammas särskilt. AMS måste
kunna erbjuda kurser i ekonomi, skatter och hälsoskyddslagstiftning
likaväl som det borde underlättas för invandrade akademiker att
komplettera sina utbildningar. Vänsterpartiet anser därför att de medel
som regeringen avsatt till särskilda insatser i invandrartäta områden
inte är tillräckliga, och vi vill därför anvisa ytterligare 125 miljoner.

Fru talman! Vid FN.s sociala toppmöte i Köpenhamn i våras för-
band sig medlemsländerna i committment 4 att: Vi skall formulera eller
vidta åtgärder för att stärka respekten för och skyddet av de mänskliga
rättigheterna för invandrare för att eliminera den ökande rasismen och
främlingsfobin.

I tider av lågkonjunktur höjs ofta främlingsfientliga röster. Hög ar-
betslöshet gör det lättare att hävda att vi inte har råd att ta emot männi-
skor från andra länder. Det finns krafter i samhället som underblåser
främlingsfientlighet och sprider fördomar genom lögner och propagan-
da. Genom olika uttalanden ställs svaga grupper mot varandra. Skall vi
i Sverige låta 5 000 bosnier med kroatiska pass få skydd här? Jag cite-

Prot. 1994/95:99

3 maj

Invandrar- och
flyktingpolitiken

15

Prot. 1994/95:99 3 maj

rar direkt ur snabbprotokollet från riksdagsdebatten den 29 mars: ”Det är 600 000 människor (i Sverige) som inte har något jobb. Dess värre

är det också så att många människor inte har bostad. Det kan man inte

Invandrar- och flyktingpolitiken

alltid garantera, inte ens i Sverige.” Därigenom ställs även nu i riksda- gen två svaga grupper mot varandra, något som Ny demokrati var spe- cialist på under den förra mandatperioden. Jag vill i det här sammanhanget påminna riksdagens ledamöter om EU-parlamentets mötesdokument om respekt för de mänskliga rättighe- terna i den europeiska unionen. I punkt 93 kritiserar parlamentet starkt många medlemsstaters praxis att blott bevilja asylsökande uppehålls- tillstånd av humanitära skäl i stället för flyktingstatus, eftersom de därigenom fråntas rättigheter som är knutna till flyktingstatus likaväl som rätten till familjeanknytning. Det kanske är något för Gustaf von Essen att tänka på. Det får här räcka med att peka på att av asylsökande från Bosnien har Sverige gett flyktingstatus till endast 2—3 % medan Frankrike har gett flyktingstatus till ca 60 % och Nederländerna till 80-90 %. Bland asylsökande som i Sverige fått status som humanitära fall finns många som våldtagits eller torterats på annat sätt av polis eller militär i hem- landet. Det förefaller osannolikt att alla bosnier som har flyktingskäl flyr till Frankrike eller Nederländerna medan resterande flytt till Sveri- ge. .. Även här har EU-parlamentet synpunkter. Man uppmanar i punkt 95 av ovan nämnda dokument medlemsstaterna att inte bidra till främ- lingsfientlighet mot asylsökande genom att inför allmänheten förklara att de människor som inte har rätt till flyktingstatus ofta är människor som inte blir utsatta för förföljelse och därför inte har något skyddsbe- hov. Fru talman! I SfU:s betänkande 13 behandlas också den internatio- nella samverkan. Enligt min och Vänsterpartiets mening är FN:s flyk- tingkonvention otillräcklig. Regeringen bör därför i FN verka för en kompletterande flyktingkonvention efter mönster av OAU-konven- tionen och Cartagenadeklarationen. Vi anser också att regeringen i EU med kraft måste motverka att fler EU-stater försöker vältra över bör- dorna av flyktingmottagandet på bl.a. de bräckliga demokratierna i Östeuropa. Utskottet har valt att hänvisa till den sittande invandrings- och flyktingpolitiska kommittén i stället för att uttala sig. Vi har därför valt att bifoga ett särskilt yttrande i denna fråga. Vänsterpartiet har länge ansett att Invandrarverket i dess nuvarande form bör avvecklas och en mindre myndighet upprättas som ansvarar för flyktingslussarna, utslussningen av de asylsökande till kommunerna, m.m. Ansvaret för olika invandrarpolitiska sakfrågor bör överföras till de departement eller myndigheter dit de olika frågorna hör. Nu stödjer även Invandrarverkets generaldirektör oss. Vi anser också att det är omöjligt att spara 800 miljoner på flyktingmottagandet utan att rättssä- kerheten åsidosätts, även med ett fast volymantagande. Fru talman! När Vänsterpartiet skulle anta sin invandrarpolitiska plattform ansåg jag att invandrare och flyktingar enbart framställs som

16

problem för det svenska samhället och för svenskarna. Jag känner lika-

dant under den här debatten. Vi diskuterar enbart problemen och
glömmer allt det positiva med ett mångkulturellt samhälle. T.ex. har ca
4 500 svenskar i Sverige arbete som är direkt relaterat till flyktingar.
Till detta skall läggas alla tolkar inom t.ex. sjukvården och frivilligor-
ganisationerna. I dagens Sverige lever människor med vitt skiftande
bakgrund sida vid sida. I många kommuner upplevs människor från
andra kulturer som en tillgång, och vid mötena uppstår ljuv musik.
Ibland säger det bara klick som det gjorde mellan kungen och drott-
ningen och som det gjort för många av medlemmarna i Återföreningen.

Fru talman! Jag står bakom alla våra reservationer, men jag har
förstått att jag på grund av tidsbristen bara kan yrka bifall till en av
dem. Jag har då valt att yrka bifall till reservation nr 7.

Anf. 9 RAGNHILD POHANKA (mp)

Fru talman! I dag demonstrerar kulturarbetare speciellt för bosnien-
kroaterna. De människor som engagerar sig för flyktingar som söker
skydd i Sverige har återigen ökat sitt tryck på oss beslutsfattare. Åter-
igen sviktar Sveriges humanitet. Sverige sänder tillbaka desertörer och
krigsvägrare till mobiliserande länder med täta incidenter, där risken
för storkrig just nu är överhängande.

Sverige sänder tillbaka 2 000 barn som redan har upplevt krigets fa-
sor en gång. Snart kanske människor inte orkar engagera sig för hu-
manitet och generositet längre. Detta kan göra svenska folket den
värsta otjänsten. Vi kan bli förhärdade. Det är bland det värsta som kan
hända. Vilka signaler ger vi till våra egna barn inför framtiden?

Leif Blomberg vidhöll så sent som i går att man inte vet hur situa-
tionen utvecklas i Kroatien. Det är klart att man inte kan veta det exakt.
Utvisningsbeslutet står fast. Stabiliteten var när beslutet fattades lika
med noll. Nu är Kroatien närmare ett regelrätt krig än när man ”bara”
stod i startgroparna. Vi sänder tillbaka personer från olika minoriteter
till Turkiet, där det sedan flera år pågår ett krig mellan framför allt
kurder och den turkiska staten. Vad anser svenska bedömare att 35 000
soldater i norra Irak och lika många i östra Turkiet innebär? Båda om-
rådena utgör delar av Kurdistan.

Vi sänder också tillbaka flyktingar till Bangladesh. Det anses i
många fall att vi kan göra det utan risk, trots exempel på gripanden vid
flygplatsen. Vad är humanitet? Vad är asylrätt? Jag förstår snart inte
det längre.

Miljöpartiet anser att asylrätten också bör utökas när det gäller
miljöflyktingar och krigsflyktingar. Det känns dock avlägset när Sveri-
ge tyder FN-konventionen och vår egen lag alltmer restriktivt. Vi tyck-
er också att en solidarisk handels-, bistånds- och utrikespolitik på sikt
minskar behoven av flykt, men det får inte urholka asylrätten. Det här
kan kräva en lång utläggning, men jag tror att alla vet vad en solidarisk
handels-, bistånds- och utrikespolitik innebär.

Inom EU går flyktingpolitiken i den riktningen att man i större ut-
sträckning avvisar spontanflyktingar och i stället ger hjälp i närområ-
det. Man talar mycket om ekonomi.

Prot. 1994/95:99

3 maj

Invandrar- och
flyktingpolitiken

2 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 99

Prot. 1994/95:99 3 maj

För Miljöpartiet är det självklart att ge ekonomiskt och humanitärt bistånd till flyktingläger i både tredje världen och inom i-världen. Där-

för har vi också yrkat på att enprocentsmålet skall upprätthållas, och vi

Invandrar- och flyktingpolitiken

skall kämpa för det. I betänkandet står det: ”Reglerna för invandringen till Sverige skall enligt direktiven i hög- re grad än för närvarande ta sikte på att tillgodose behoven hos de mest skyddsbehövande. En klarare åtskillnad än hittills behöver göras mellan å ena sidan personer som bör ha en ovillkorlig rätt till skydd och å den andra sidan övriga som önskar bosätta sig här.” Det var länge sedan vi lät folk som önskade bosätta sig här göra det. Asylpolitiken har i många år handlat om människor som har behov av skydd. För sju åtta år sedan fick ca 80 % av de asylsökande stanna. I dag är det mindre än 10 %. Därför tycker jag att det är litet felskrivet i betänkandet. Likaså vänder sig Miljöpartiet starkt emot ett positivt ställningstagande till Schengenavtalet. Det handlar inte enbart om flyk- tingar, men det sätter upp stora spärrar för dem vid gränserna. Det handlar om den yttre gränskontrollen. Det här kommer i stort sett att minska vår asylpolitik. Den kanske inte hamnar på noll, men den ham- nar väldigt lågt. Vi vänder oss alltså också emot den skrivning som finns i betänkandet om detta. Det får inte påverka en generös flyktingpolitik i Sverige att vi skall stödja och hjälpa andra flyktingläger. Genom vår visumpolitik och genom vårt restriktiva system när det gäller uppehållstillstånd har både antalet asylsökande och andelen av dem som får stanna minskat kraf- tigt. Ansvaret för asylsökningsproceduren läggs över på transportbola- gen. Vår asylpolitik har varit ryckig och instabil i många sammanhang. I och för sig har många människor och politiska partier ställt krav på att bosnierna skulle få stanna. Men det minskar möjligheterna för andra som också har ett stort behov av att stanna. Förra budgetåret blev uppehållstillstånden många, eftersom bosni- erna fick stanna, medan många som hade stora skyddsbehov avvisades. Vi har en del reservationer till det här betänkandet. Jag yrkar enbart bifall till reservation 2, mom. 1 och 2. Jag står bakom våra övriga re- servationer. Miljöpartiet anser att de människor som kommer till gränsen skall ha rätt att omedelbart få tolk och juridiskt biträde. Man skall också låta den asylsökande godkänna tolken. De kan inte alltid få lämpliga tolkar, eftersom det är stora motsättningar i hemlandet. Detta är en känslig fråga. Jag vet inte riktigt hur man skall kunna kontrollera det, men de asylsökande skall i alla fall godkänna tolkarna. Vi menar att det skulle snabba på asylprocessen om man konsekvent gjorde på det här sättet, och det skulle minska de långa väntetiderna. Sedan tycker vi att frågan om verkställighet av avvisningsbeslut är stor. Man skall inte verkställa förrän utvisningen har vunnit laga kraft. Det är en viktig fråga. Det gäller över huvud taget, även vid återföre- ningen i fråga om människor som är gifta med utländska medborgare.

18

Vi vill öka flyktingkvoten - det är i och för sig en ganska blygsam
ökning - till 2 760 för ett år. Det betyder att det blir 3 750 för budget-
året 1995/96, som är 18 månader. Det är en kostnadsfråga, men det
handlar om människor som är UNHCR:s flyktingar och har flyktingsta-
tus. Det är inget tvivel om det. Om de kommer hit får de stanna.

Miljöpartiet anser att ett koppel av åtgärder bör vidtas när det gäller
integrationen. Det gäller ökade insatser för att invandrarungdomarna
skall få arbete och arbetet mot rasism och diskriminering. Men vi av-
vaktar delvis tills utredningen om dessa frågor är klar. Många frågor
kan lämnas över till utredningen. Vi anser dock att man redan nu aktivt
måste se till att Diskrimineringsombudsmannen får större befogenheter
och resurser. Det handlar också om undervisningen i skolor om andra
kulturer och om varför människor flyr, och det handlar om en översyn
av hur bostäder fördelas. Vi har i dag en lag mot diskriminering på
arbetsplatser och diskriminering när invandrare söker arbete. Detta kan
man arbeta med under tiden, eftersom det är saker som vi redan är
överens om allihopa. Detta gäller också, för vår del, hemspråksunder-
visning och svenska som andra språk.

Vi talar mycket om återvändande när det gäller flyktingarna. Jag
tror att ett återvändande omöjliggörs om barnen inte får träna sitt
hemspråk. De hamnar kanske för andra gången i en situation då de inte
kan språket i det land som de kommer till. Först kommer de hit och
skall lära sig ett nytt språk. Sedan kanske de glömmer sitt hemspråk.
Hemspråket är självfallet viktigt för barnens integritet över huvud taget,
och det är viktigt med tanke på deras rötter. Det är också viktigt om de
skall återvända. Ytterligare en stor flyktingdebatt är planerad till den 7
juni om ändringar i utlänningslagen. Då får vi återkomma till dessa
frågor.

Anf. 10 ROSE-MARIE FREBRAN (kds)

Fru talman! Grunden för olika ställningstaganden när det gäller
flyktingpolitiken måste vara alla människors unika och lika värde. De
mänskliga rättigheterna, som innefattar rätten till liv, personlig säkerhet
och trygghet, är grundstenar i den kristdemokratiska politiken. Solidari-
teten och ansvaret inom den internationella gemenskapen är en annan
viktig utgångspunkt. Vi kristdemokrater hävdar att Sverige på en sådan
grund skall ha en fast, generös och human flyktingpolitik.

Fru talman! En mycket viktig fråga inom invandrar-och flykting-
politiken gäller internationell samverkan. Inom ramen för den parla-
mentariska flyktingpolitiska kommittén skall den aspekten behandlas.
Vi kristdemokrater kommer att verka för att våra krav tillgodoses inom
kommitténs ram och avstår därför från att reservera oss i denna del. Vi
nöjer oss med ett särskilt yttrande. Jag vill ändå här i dag betona att
situationen när det gäller migrationsfrågor kräver gemensamma lös-
ningar, inte minst inom det europeiska samarbetet.

Kristdemokraterna är angelägna om att ett effektivt och pragmatiskt
samarbete etableras, så att en gemensam asyldefmition arbetas fram
som är klar och tydlig. Sverige bör också verka för att EU-länderna
gemensamt utarbetar konkreta planer för effektiv integration och lika

Prot. 1994/95:99

3 maj

Invandrar- och
flyktingpolitiken

19

Prot. 1994/95:99

3 maj

Invandrar- och
flyktingpolitiken

20

behandling av invandrare och flyktingar. Dessutom är det nödvändigt
att utarbeta en modell för rättvis fördelning av flyktingströmmarna, så
att de fördelas jämnt över hela EU. EU skall självfallet vägledas av ett
generöst förhållningssätt i flyktingpolitiken. Där bör Sverige vara på-
drivande.

Fru talman! Behovet av samverkan mellan EU-länderna i form av
lika behandling av flyktingar understryks på ett sorgligt sätt i dessa
dagar då utvecklingen på Balkan inger allt större farhågor. Som första
land i Europa ligger Sverige i startgroparna, färdigt att ge klartecken
för verkställighet av avvisningsbeslut avseende bosnier med kroatiska
pass. Invandrarministerns besked i går - som Karl-Göran Biörsmark
citerade ur DN här i talarstolen för en stund sedan - gavs i en frågede-
batt mellan honom och mig. Jag hade naturligtvis hoppats att regering-
en skulle ha dragit andra slutsatser av den dramatiska utvecklingen i
Kroatien. Det tycks som om de flesta andra bedömare klart ser att det
inte är en enskild incident som vi beskådar i Kroatien just nu.

Fru talman! När det gäller flyktingmottagningen i vårt land anser vi
kristdemokrater att den kompetens och den vilja att hjälpa som finns i
samhället bör tas till vara på ett mycket bättre sätt än vad som sker i
dag. Möjligheterna till frivilliga insatser i flyktingmottagandet bör
utvidgas. Organisationer, kyrkor och grupper av privatpersoner borde
få möjlighet att själva ta ansvar för grupper av flyktingar. De skulle få
teckna avtal med staten om att under förslagsvis ett år stå för i första
hand flyktingarnas kost, logi och arbetspraktik.

Ett liknande system finns i Kanada, där s.k. NGO:er - Non-
Governmental Organisations - har en framträdande roll i flyktingpoliti-
ken. NGO-systemet uppmuntrar till aktivitet. Invandrarna får hjälp med
att söka bostad, finna jobb och att etablera sig i samhället. Vissa
NGO:er får statliga bidrag. Andra klarar sig på gåvor och den egna
verksamheten.

I Kanada fungerar NGO-verksamheten som en brygga mellan in-
vandrare och lokalbefolkningen. Invandrarna integreras snabbare i
samhället. Vi kristdemokrater anser att erfarenheter kan hämtas från
Kanadamodellen och att försök därför borde startas i Sverige snarast
för att ta till vara frivilligorganisationernas kunskaper, erfarenheter och
inte minst engagemang, som vi ser så många tecken på.

Fru talman! På denna punkt, avseende kommunmottagandet och
integrationen, yrkar jag bifall till den kristdemokratiska reservationen
nr 16.

Alla myndigheter skall ha ansvar för invandrar- och minoritetsfrå-
gor och tillgodose minoriteternas behov på samma sätt som den övriga
befolkningens. Men när det gäller den centrala nivån talar ändå väldigt
många skäl för att arbetsfördelningen borde organiseras så att det blev
en tydlig åtskillnad mellan invandringsfrågor å ena sidan och integra-
tions- och minoritetsfrågor å den andra sidan.

Vi kristdemokrater menar att de arbetsuppgifter som åvilar Invand-
rarverket bör delas upp i två klart skilda delar, en som avser invand-
rings- och flyktingfrågor samt de direkta åtgärderna omedelbart efter
invandringen och en annan som avser frågor med betoning på integra-

tions- och minoritetspolitik. En sådan organisation skulle också mot-
verka missförstånd i debatten om invandrare och minoritetsfrågor. Man
kan t.ex. då diskutera invandringens omfattning utan att det behöver
påverka förhållanden som har med minoriteternas ställning att göra.

Vi kristdemokrater står bakom vår reservation på denna punkt men
avstår från att här i kammaren yrka bifall till den på grund av kamma-
rens arbetsbelastning.

Fru talman! Vi avstår även från att yrka bifall till vår reservation rö-
rande diskriminering, men precis som Diskrimineringsombudsmannens
uppgift är viktig på riksplanet tror vi att det skulle vara betydelsefullt
om myndigheten kompletterades på det kommunala planet.

Anf. 11 GUSTAF VON ESSEN (m) replik

Fru talman! Det gäller bosnienkroaterna. Det som har inträffat un-
der de senaste dygnen tyder på att man just nu inte bör avvisa några
bosnienkroater ner till Kroatien utan att man måste avvakta utveckling-
en.

Jag skulle vilja fråga Rose-Marie Frebran, vars värderingar på det
här området jag i stor utsträckning delar, om hon tycker att man nu
skall gå ut och säga att bosnienkroaterna skall ha ett permanent uppe-
hållstillstånd här eller om det skall röra sig om ett tillfälligt uppehålls-
tillstånd i avvaktan på att man ser hurdan utvecklingen blir där nere.
Om man ger permanent uppehållstillstånd kommer det, om kriget fort-
sätter, förmodligen att bli ett väldigt stort tryck av nya flyktingar från
Kroatien, som då ser att de kan komma till Sverige och få permanent
uppehållstillstånd på grund av kriget.

Skall man då införa visumtvång nu, eller skall man avvakta med
det? Hur ställer sig Kristdemokraterna till den frågan? Jag menar att
man här måste välja väg.

Anf. 12 ROSE-MARIE FREBRAN (kds) replik

Fru talman! Jag har i dag inget annat krav än det som fördes fram i
den särskilda debatt som ägde rum här i kammaren den 29 mars. Fyra
partier menade då att bosnienkroaterna borde få stanna i Sverige tills
läget i Kroatien stabiliseras. Tre partier tyckte inte att bosnienkroaterna
borde få stanna här tillfälligt utan menade att de skulle sändas tillbaka
så snabbt som möjligt, helst omedelbart. Jag står alltså fast vid den
inställningen, även om nu ett parti här i dag har ändrat sig och talar för
permanent uppehållstillstånd för denna grupp. Det gör alltså inte jag.

Anf. 13 GUSTAF VON ESSEN (m) replik

Fru talman! Det var en intressant replik. Också jag har konstaterat,
och noterar härmed, att ett av riksdagens mer framträdande partier har
ändrat åsikt i den här frågan.

Anf. 14 MAUD BJÖRNEMALM (s)

Fru talman! Jag vill först vända mig till Ragnhild Pohanka. Alla de
frågor som Ragnhild Pohanka ställde i sitt anförande diskuteras i Flyk-
tingkommittén, där också Miljöpartiet har en representant.

Prot. 1994/95:99

3 maj

Invandrar- och
flyktingpolitiken

21

Prot. 1994/95:99 3 maj

Fru talman! Hur intressant och hur angeläget det än är att föra en allmän debatt om flyktingsituationen i Europa och i världen och om

situationen i dag för de bosnienkroater som finns i Sverige, har vi ändå

Invandrar- och flyktingpolitiken

att behandla utskottets betänkande, som ju gäller regeringens skrivelse till riksdagen om invandrar- och flyktingpolitiken. Den skrivelsen gäl- ler i huvudsak budgetåret 1993/94, dvs. slutet av förra mandatperioden. Betänkandet gäller också de delar av budgetpropositionen som rör invandrar- och flyktingpolitiken och också de besparingar som rege- ringen föreslår. Till betänkandet finns 21 reservationer. Jag tror inte att det finns något område som för närvarande är före- mål för så många olika utredningar som invandrar- och flyktingpoliti- ken. Det finns förutom två parlamentariskt tillsatta kommittéer flera utredningar som berör olika delar av invandrar- och flyktingpolitiken och som också har stor betydelse för det arbete som bedrivs i de två kommittéerna. Den flyktingpolitiska kommittén har som vägledande principer att flyktingpolitiken skall ha en humanitär och solidarisk grundsyn och också ett helhetstänkande. Aktiva åtgärder skall vidtas i förebyggande syfte och i ett internationellt samarbete och sammanhang. Kommittén har också att väga insatser och stöd i närområdet mot det skydd som den asylsökande kan få i Sverige. Enligt direktiven skall reglerna för flyktingpolitiken tillgodose dem som har störst behov av skydd i högre grad än vad som sker i dag. Det skall med andra ord bli en klarare skillnad mellan dem som har en ovillkorlig rätt till skydd i Sverige och andra, som av olika skäl vill bosätta sig i Sverige. För dem som inte har rätt till asyl skall kommittén ta ställning till om det går att fastställa planeringsramar, dvs. kvoter. Också återvandringspolitiken, som hittills har varit ett försummat område, skall vara föremål för kommitténs arbete. Fru talman! Även om Sverige, vilket också framhålls i flyktingskri- velsen, lägger stor vikt vid det internationella samarbetet och också verkar aktivt för att bidra till lösningar på de problem som förorsakar folkomflyttningar, är en av de frågor som för närvarande diskuteras i Flyktingkommittén hur Sverige skall kunna bli betydligt mer aktivt och kunna föra upp flykting- och migrationsffågor liksom även frågor rö- rande mänskliga rättigheter och demokrati på dagordningen och dess- utom kunna agera mer aktivt för att förbättra metoderna när det gäller fredlig konfliktlösning. Detta skall ske inom FN:s ram och också inom EG. Sverige måste också fortsätta diskussionen i både FN och EU om hur flyktingbördorna skall fördelas både i tredje världen och i Europa. Den diskussionen förs också i Flyktingkommittén. Det känns också i dag oerhört viktigt att FN:s ställning stärks och att FN får helt andra möjligheter än vad man har i dag att arbeta med konfliktlösning. I flera av de motioner som behandlas i betänkandet tas UNHCR:s arbete upp. Också detta är något som diskuteras i kommittén, även om den svenska flyktingpolitiken redan i dag bygger på ett nära samarbete med UNHCR.

22

UNHCR har att verka för att flyktingkonventionen, eller Genéve-
konventionen som den också kallas, efterlevs av de stater som har un-
dertecknat konventionen. Genévekonventionen är alltså ett rättesnöre
för enskilda länders flyktingpolitik. I UNHCR:s mandat ingår framför
allt två huvudfunktioner. Den ena är att ge flyktingarna skydd, och den
andra är att försöka ge varaktiga lösningar på flyktingproblemen. Då
arbetar UNHCR efter tre principer. Den första är att underlätta frivilligt
återvändande till hemlandet, den andra är integrering i första asylland,
och den tredje är överföring till tredje land.

De flesta reservationer som gäller internationellt samarbete berör
Flyktingkommitténs arbete. Jag anser därför att vi skall invänta Flyk-
tingkommitténs betänkande innan vi tar ställning. Flyktingkommittén
skall vara klar med sitt arbete den sista juni.

Fru talman! Invandrarpolitiken är som jag sade tidigare också före-
mål för kommittéarbete. Där har kommittén att överväga invandrarpo-
litikens omfattning, inriktning och avgränsning. Kommittén skall också
enligt direktiven ägna särskild uppmärksamhet åt invandrarnas situation
på arbetsmarknaden och också åt svenskundervisningen. Man skall
också undersöka vilka åtgärder som behövs för att förbättra situationen
i de invandrartäta bostadsområdena. Kommittén skall vara klar med sitt
arbete i december i år.

Regeringen vill emellertid inte invänta kommittén när det gäller si-
tuationen i de invandrartäta bostadsområdena utan vill satsa på ome-
delbara åtgärder för att ge invandrarna bättre förutsättningar än i dag
när det gäller arbete och utbildning. Man föreslår därför 125 miljoner
kronor för åtgärder. Det handlar om projekt i ett begränsat antal kom-
muner. Det är projekt som också skall bidra till en god social utveck-
ling och motverka utanförskap. Därför tycker jag att det är viktigt att
projekten även innehåller satsningar på barnen och inte minst på bar-
nens språkutveckling.

Om barnen går i en skola där det knappast finns några svenska ele-
ver och om barnen bor i områden där det inte talas svenska, hur skall
då barnen få ett fungerande svenskt språk? En satsning på barnens
språkutveckling måste komma redan i förskolan. Annars riskerar vi att
få ytterligare en generation som står utanför det svenska samhället.

Aktuella kommuner för de här projektmedlen är Stockholm, Göte-
borg, Malmö och Botkyrka, men även några andra kommuner kan
komma i fråga. I de här projekten skall arbetsförmedling, försäkrings-
kassa, landsting, fackliga och andra organisationer ingå. De här insat-
serna bygger på lokala initiativ. Enligt de riktlinjer som har tagits fram
skall samverkansprojekt, nytänkande och metodutveckling prioriteras.

Socialförsäkringsutskottet besökte under ärendets behandling Bot-
kyrka kommun, och vi har här i riksdagen haft en utfrågning om situa-
tionen i invandrartäta områden. Vid besöket i Botkyrka fick vi infor-
mation av företrädare för kommunledningen och av representanter för
skolan, barnomsorgen och vuxenutbildningen. När det gäller SFI-
undervisningen framkom det att många når ett mycket bra resultat un-
der studietiden, men när undervisningen är slut visar det sig att de efter
några månader har sjunkit tillbaka till den nivå där de stod när under-

Prot. 1994/95:99

3 maj

Invandrar- och
flyktingpolitiken

23

Prot. 1994/95:99 3 maj

visningen började. En av orsakerna är att eleverna inte har någon möj- lighet att praktisera den svenska de har lärt sig. Många arbetslösa bor

och umgås enbart med landsmän. De har helt enkelt inga svenskar att

Invandrar- och flyktingpolitiken

tala med. Arbetslösheten bland de utländska medborgarna var under första halvåret 1994 nästan tre gånger så stor som bland svenska medborgare. Arbetslösheten var 37 % och för vissa nationaliteter ända upp till 60 %. Även långtidsarbetslösheten är betydligt högre för invandrare än för totalbefolkningen. Den hearing som utskottet hade finns dokumenterad i en bilaga till betänkandet. De reservationer som berör invandrarpolitiken gäller också det ar- bete som görs i kommittén, så även här anser jag att kommitténs betän- kande bör avvaktas innan andra åtgärder vidtas. När det gäller budgeten anvisar regeringen för budgetåret ca 9,8 miljarder. För de första tolv månaderna innebär det 7 miljarder. När det gäller besparingar beräknas utgifterna sjunka med drygt 3 miljarder under mandatperioden. Fru talman! Trots det stora antalet reservationer till betänkandet vill jag påstå att det i utskottet finns en stor samsyn på invandrar- och flyk- tingpolitiken. Därför vill jag med detta yrka bifall till utskottets hem- ställan och avslag på samtliga reservationer. Anf. 15 RAGNHILD POHANKA (mp) replik Fru talman! Det som Maud Björnemalm säger om utredningen är naturligtvis alldeles riktigt, och jag håller med om att mycket kan hänskjutas till den. Jag tycker därför att det är litet märkligt att man förbereder så stora ändringar i utlänningslagen, som skall tas upp vid nästa behandling den 7 juni, när det dröjer tre veckor tills utredningen skall vara klar. Maud Björnemalm talade om människor som av olika skäl vill bo- sätta sig i Sverige. Det var länge sedan människor av olika skäl hade möjlighet att bosätta sig i Sverige. Jag förstår att Maud Björnemalm inte tänker på återförening och de olika människor som vill flytta till en svensk medborgare eller till någon som har uppehållstillstånd i Sve- rige, därför att där är en mera generös bedömning nu på väg. Jag håller med om det är väldigt bra att fredlig konfliktlösning be- tonas i det internationella samarbetet. Det är också bra att man inte har väntat med insatserna i invandrar- täta områden. Det behövs ingen utredning för att visa hur väl de be- hövs. Sedan kan man diskutera om åtgärderna är tillräckliga, men man kan inte heller satsa hur mycket som helst. Det är i alla fall en bra bör- jan. Det här var inte mycket kritik, men något litet. Det gäller just de olika resonemang som förs, när det gäller att i det ena fallet hänvisa till utredningar och att i det andra fallet göra saker direkt.

24

Anf. 16 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik

Fru talman! När det gäller vilka som skall bosätta sig i Sverige och
vilka som inte har asyl, vet Ragnhild Pohanka lika bra som jag att de
som har ett skyddsbehov också har rätt till asyl i Sverige. Men vi vet,
eftersom nästan den enda vägen att komma in i Sverige är att begära
asyl, att många av dem som av olika skäl vill bosätta sig i Sverige och
som begär asyl har mycket svaga asylskäl. De kommer in i utrednings-
processen och får sedan avslag. Då kan man diskutera som vi gör i
Flyktingkommittén, dvs. om man skall tillåta människor att komma in i
Sverige av andra skäl än asylskäl. Det är därför som den här diskussio-
nen om planeringsramar har uppstått. Några kan komma som anhöriga,
och andra kan komma som vanliga invandrare, som arbetskraft. Men
det här är naturligtvis också avhängigt av hur den ekonomiska och
arbetsmarknadspolitiska situationen i landet ser ut.

Fru talman! När det gäller ändringarna i utlänningslagen är de ju
också delvis en följd av de uppvaktningar som utskottet har haft och
som gäller anhöriganknytning. Vi ger möjlighet att öppna vissa lagreg-
ler, som underlättar anhöriginvandring. Jag tror inte alls att Ragnhild
Pohanka har något emot att de besluten kommer snabbare än om man
skulle vänta på kommitténs betänkande.

Anf. 17 RAGNHILD POHANKA (mp) replik

Fru talman! Maud Björnemalm vet att jag inte har något emot det.
Det är alldeles utmärkt. Det var ett utskottsinitiativ som togs förra vå-
ren, så det är en gammal fråga som kommer upp nu. Det är också
många andra frågor som kommer att behandlas i det betänkandet.

Genom visumtvång och genom den restriktiva asylpolitik som vi
har kommer det inte att bli så många som får stanna i Sverige. Man kan
utläsa det av de lagändringar som görs och det sätt på vilket lagen an-
vänds.

Anf. 18 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) replik

Fru talman! Jag begärde ordet när Maud Björnemalm sade att det är
betänkande nr 13 som vi resonerar om här i dag. Hon tyckte kanske att
jag hade tagit ut svängarna litet väl mycket och att jag generaliserade
när jag diskuterade i stora linjer och termer. Jag uppfattade det i alla
fall så - rätt eller fel.

Samtidigt är det som vi nu diskuterar, det som är den invandrar- och
flyktingpolitik som vi lägger fast, det som sedan skall omplanteras i
verkligheten. Lagar och paragrafer omsätts i handling, och principer
blir realiteter. Det är det som jag tycker är viktigt att vi hela tiden har i
åtanke när vi diskuterar detta.

Jag vill säga två saker på den punkten. För det första sade Maud
Björnemalm att FN:s roll måste stärkas. Jag håller med om det. Men
hur gör vi det med mindre pengar till FN? Det är vad som är realiteten
när vi nu skär i biståndet och i överföringarna till FN.

För det andra vill jag, trots vad Maud Björnemalm sade, fråga hur
hon tycker att invandrar- och flyktingpolitiken realiseras i dag när det

Prot. 1994/95:99

3 maj

Invandrar- och
flyktingpolitiken

25

Prot. 1994/95:99 3 maj

gäller bosnienkroaterna. Vilket råd skulle hon vilja ge invandrarminis- tern när det gäller att ompröva det beslut som ligger?

Invandrar- och flyktingpolitiken

Anf. 19 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik Fru talman! När jag pratade om att FN:s roll måste stärkas var min avsikt inte i första hand att FN skulle stärkas med pengar. Jag menar att man måste diskutera FN:s möjligheter att på ett tidigare stadium än i dag gå in och arbeta med konfliktlösningar. När starka konflikter utbry- ter och övergår i väpnade konflikter är det inte händelser som sker över en natt, utan man kan följa konfliktupptrappningen. FN går i dag in och röjer upp när konflikten redan har påbörjats eller kriget redan har ut- brutit. FN försöker ta hand om och hjälpa flyktingskaror. Vad jag me- nar, vilket vi också diskuterar i kommittén, är att vi skall stärka FN och ge FN möjligheter att gå in redan på ett tidigt stadium. Karl-Göran Biörsmark frågade om min uppfattning om bosnien- kroaterna. Jag upplever inte att jag som enskild riksdagsledamot har någon skyldighet att stå upp här och vittna om min uppfattning när det gäller situationen för bosnienkroaterna. Det är klart att jag anser, precis som alla andra-jag tror att de flesta tycker det i dag-att man skall avvakta situationen såsom den är just i dag och ta ställning till hur framtiden kommer att bli. Anf. 20 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) replik Fru talman! Jag ställer upp på allt vad Maud Björnemalm säger när det gäller FN:s framtida roll och hur FN skall få möjligheter att agera: Man skall på olika sätt stärka FN och dess roll och ge FN mandat, och FN skall jobba förebyggande. Men FN är ju inte starkare än sin svagas- te länk. FN består ju av medlemsländer som frivilligt har gått in i det här arbetet. Om FN skall kunna göra det som Maud Björnemalm säger måste ju FN också få resurser. Jag vill lyfta fram diskrepansen mellan vad man vill göra och vad man gör i verkligheten, nämligen skär ned. Även om vi har en hög FN-profil går vi nu åt fel håll när vi drar ned resurserna. Jag tycker att det är litet märkligt att Maud Björnemalm gömmer sig bakom att hon som enskild riksdagsledamot inte kan ta ställning eller inte har någon åsikt. Det kan man mycket väl ha. Även om Maud Björ- nemalm tycker att det är svårt att stå här i kammaren och uttala sin personliga åsikt, om den skulle gå tvärtemot invandrarministerns, finns det möjligheter att agera på annat sätt. Om Maud Björnemalm tycker att beslutet i dag ligger fel kan hon ju ta ett eget initiativ utanför den här kammaren. För egen del tycker jag att en enskild riksdagsledamot även här kan stå upp och säga vad han eller hon tycker. Anf. 21 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik Fru talman! Det är klart att vi alla beklagar att vi inte har möjlighet att ge FN de medel som vi skulle vilja, men landets ekonomiska situa- tion gör det nödvändigt att spara på alla områden.

26

Det finns ju länder som sällan eller först efter mycken klagan eller
krav betalar sina medlemsavgifter. Men jag tycker att det viktigaste i
dag ändå är att diskutera hur FN skall fungera på ett bra sätt. Jag tycker
inte att FN i dag fungerar på ett bra sätt i konflikten i f.d. Jugoslavien.
Massmedierna påpekar ständigt, tycker jag, att FN lider det ena neder-
laget efter det andra och att man har svårt att klara situationen. Därför
tycker jag att det är angelägnare att diskutera den sidan av saken än att
diskutera antalet kronor till FN:s verksamhet.

Anf. 22 RUNE BACKLUND (c) replik

Fru talman! Den här debatten innehåller många olika perspektiv på
området, alltifrån globala till regionala eller lokala. Jag tänkte bara kort
beröra det som Maud Björnemalm sade om det nationella upprust-
ningsprogrammet, de 125 miljoner kronorna. Jag sade i mitt anförande
att jag är litet orolig för hur de pengarna kommer att användas, och vi
har därför valt att reservera oss på den punkten i utskottsbetänkandet.

Jag får en känsla av att vi återigen är på väg att skapa en massa oli-
ka projekt. Vi är ju mästare på att starta projekt, men när projekttiden
och pengarna är slut återgår vi till det gamla. Vi får alltså inget bestå-
ende resultat av de satsningar vi gör, och de blir litet av konstgjord
andning.

Jag har reagerat mot användningsområdet. Jag tycker att det är bra
att vi satsar på området - det är inte det som är felet - men jag har
reagerat mot inriktningen på satsningen. Bl.a. i de riktlinjer som har
gått ut till berörda kommuner har man sagt att bidraget i första hand är
avsett för att underlätta igångsättning av insatser som på sikt kommer
att finansieras genom kommunernas försorg. Alla som känner till kom-
munekonomi vet ju att det innebär att projektet upphör i förtid när
projektpengarna är slut. Då kommer man från kommunens sida att
säga: Tyvärr, vi har inte råd att fortsätta det här projektet.

Jag tycker att det hade varit mer ändamålsenligt att satsa pengarna
på ett mer konstant investeringsstöd. Vi borde satsa på att bygga upp
infrastrukturen i områdena, t.ex. på att få i gång butiksliv, att få dit
bankkontor och annat som åstadkommer en struktur som gör att man
där skapar arbetsplatser. Det kan vi inte göra med en konstruktion som
förutsätter att kommunerna skall vara de långsiktiga finansiärerna. Det
är det jag har invänt emot när det gäller inriktningen på stödet.

Anf. 23 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik

Fru talman! Jag tycker att Rune Backlund är en aning pessimistisk
när det gäller de 125 miljonerna och de här projekten. Jag tycker att
Rune Backlund har litet fel utgångspunkt när det gäller projektverk-
samheten. En tanke med projektverksamheten är ju att man skall kunna
satsa på olika idéer och sedan se vilka som är bra att arbeta vidare med.

Jag tycker också att Rune Backlund underkänner den kreativitet
som finns i kommunerna. Det finns ju många saker som har startat som
projekt som har visat sig fullt bärkraftiga, som har givit arbete och även
möjligheter för invandrare att snabbare komma i arbete än vad som
annars hade varit möjligt.

Prot. 1994/95:99

3 maj

Invandrar- och
flyktingpolitiken

27

Prot. 1994/95:99 3 maj

Anf. 24 RUNE BACKLUND (c) replik Fru talman! Jag är inte pessimistisk, men efter att genom åren ha

sett alldeles för många sådana projekt starta är jag nog snarare realist.

Invandrar- och flyktingpolitiken

Det har ofta slutat med att det har blivit en väldigt bra rapport, men det har inte blivit några bra och bestående resultat av satsningarna. Anledningen till att jag har ägnat tid åt att ta upp det här i kamma- ren är att det som behövs i flertalet av de här bostadsområdena inte är att man diskuterar arbetsmetoder och liknande utan det är mer av kon- kreta satsningar, att man skapar de ekonomiska förutsättningarna för personer som bor i området att dra i gång t.ex. en egen butiksverksam- het. Det är först då man kan få fler verksamheter kvar i området. När det gäller de stora bostadsområdena kan vi se att merparten av det människorna där konsumerar köps utanför dessa bostadsområden, trots att det skulle finnas underlag för ett butiksliv, för bankkontor, och liknande. Men det finns i dag inga möjligheter att få i gång det och att stötta en sådan process genom ett direkt ekonomiskt stöd till dem som vill starta en sådan verksamhet. När man gör kopplingen till kommunerna och säger att kommunen skall finnas med i finansieringen en längre tid kommer man mer över till andra typer av kommunala satsningar, som inte blir bestående. När de här pengarna försvinner kommer kommunen att säga: Det här var bra, man nu har vi tyvärr inte möjlighet att fortsätta det. Jag skulle alltså vilja rikta pengarna mer till de människor som bor i området och som skulle vilja göra insatserna, starta någonting. Det är dit jag tycker att pengarna skall föras, inte omvägen över olika projektorganisationer eller andra konstruktioner. Då tror jag inte att man får något bestående resultat. Erfarenheterna av alla projekt som vi genom åren har haft riktade mot olika sådana områden talar för det. Anf. 25 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik Fru talman! Rune Backlund talar om banker och affärer. Frågan om att etablera en bank i ett bostadsområde har egentligen ingenting med projektpengar att göra. Det är snarare en stelbenthet i bankvärlden som gör att man inte kan öppna en bank i invandrartäta områden. Det hand- lar också om ett slags misstänksamhet hos bankerna, som leder till att man inte lånar ut pengar till en invandrare som vill starta affärsverk- samhet på samma sätt som man lånar ut pengar till en svensk som star- tar affärsverksamhet. Jag förstår inte riktigt vad det har att göra med projektpengarna på 125 miljoner kronor. Anf. 26 ROSE-MARIE FREBRAN (kds) replik Fru talman! Jag vill ställa två frågor till regeringspartiets represen- tant. Den ena gäller också situationen i Kroatien. Maud Björnemalm sa- de att hon inte har någon skyldighet att vittna här i riksdagens kamma- re. Det må så vara, men rättighet att ställa frågor har vi! Jag vill fråga på vilket sätt utvecklingen av situationen skall avvak- tas. Skall det göras på ett sådant sätt att flyktingarna blir övertygade om

28

att Sverige verkligen ligger i startgroparna och för varje dag bedömer

om vi snabbt kan verkställa de avvisningsbeslut som redan är fattade
och fortsätta att behandla ärenden och fatta avvisningsbeslut mitt under
den här situationen? Är det så vi skall avvakta? Eller skulle vi kunna
avvakta på ett mera humant sätt, så att flyktingar som har gått under
jorden kan återvända till sina förläggningar och leva ett någorlunda
ordnat liv, förvissade om att verkställighet av avvisningsbeslut inte
riskerar att komma över dem som en tjuv om natten?

Vidare vill jag fråga Maud Björnemalm vilken inställning Social-
demokraterna har till att ta till vara det engagemang, den kunskap, den
kompetens, den vilja att hjälpa som finns i frivilligorganisationer i vårt
land. Är ni beredda att vidga möjligheterna för deras insatser?

Anf. 27 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik

Fru talman! När det gäller situationen i Kroatien vet Rose-Marie
Frebran lika väl som jag vad som har hänt under den senaste tiden. Jag
kan personligen mycket väl tänka mig att man skulle kunna ge bosnien-
kroaterna ett tillfälligt uppehållstillstånd, tills man fick se hur situatio-
nen i Kroatien utvecklar sig. Det är min personliga uppfattning i denna
fråga.

Den andra frågan gällde inställningen till frivilligorganisationerna.
Det är alldeles utomordentligt om frivilligorganisationerna vill ta ett
ansvar och hjälpa till med att integrera flyktingar och invandrare i det
svenska samhället. Där finns inget motsatsförhållande.

Anf. 28 ROSE-MARIE FREBRAN (kds) replik

Fru talman! På den första punkten vill jag uttrycka min tillfredsstäl-
lelse över att det finns någon socialdemokrat som är beredd att deklare-
ra att man kan tänka sig att ge tillfälligt uppehållstillstånd till bosnier
med kroatiskt pass. Jag hoppas att denna inställning skall breda ut sig
och att det skall bli ett tryck från dem som har denna inställning på dem
som sitter i regeringen.

När det gäller den andra frågan undrar jag om Maud Björnemalm är
beredd att pröva en modell liknande den man har i Kanada.

Anf. 29 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik

Fru talman! Jag vet inte riktigt vad Rose-Marie Frebran menar när
hon talar om den modell man har i Kanada. Om jag är rätt informerad,
och det tror jag att jag är, är skillnaden mellan Kanada och Sverige att
Kanada tillåter invandring på ett sätt som Sverige inte gör. I Sverige tar
vi emot flyktingar men har ingen invandring. Det är de invandrare som
Kanada tar emot som får denna hjälp.

Utskottet besökte Kanada under förra mandatperioden. Vi fick då
reda på att Kanadas flyktingkvot var ungefär 13 000 flyktingar under
ett år. Sedan har man en invandring på omkring 100 000 personer, om
jag minns rätt. Det är bland de invandrarna som frivilligorganisationer-
na tar ett mycket stort ansvar. De ställer upp och hjälper till med språk-
undervisning och hjälper invandrarna ut i yrkeslivet. Om det är detta
som Rose-Marie Frebran menar kan jag mycket väl tänka mig att det

Prot. 1994/95:99

3 maj

Invandrar- och
flyktingpolitiken

29

Prot. 1994/95:99 3 maj	skulle vara bra för det svenska samhället om våra kyrkliga organisatio- ner och andra organisationer tog ett sådant ansvar.
Invandrar- och flyktingpolitiken	Anf. 30 ULLA HOFFMANN (v) replik Fru talman! Ämnet för denna debatt har två delar. Det handlar om invandrarpolitik och flyktingpolitik. Jag skulle liksom Rune Backlund vilja tala litet om de s.k. projektpengarna på 125 miljoner. Maud Björ- nemalm säger att hon vill satsa pengar på barnen, t.ex. på att barnen ute i Rinkeby skall lära sig svenska, därför att det inte pratas svenska i Rinkeby. Även om man lär barnen svenska på dagis och de går i språkförsko- la kommer det inte att ändra det språk som talas allmänt i Rinkeby. Det kommer att se likadant ut. Därför undrar jag varför Maud Björnemalm inte kan tänka sig att man lägger på ytterligare 125 miljoner kronor på detta särskilda stöd. Jag skulle också vilja veta hur Maud Björnemalm har tänkt att lösa problemet med att det inte talas rikssvenska i Rinke- by. Maud Björnemalm säger också att vilka som skall få stanna här i Sverige är avhängigt av den ekonomiska situationen i landet. Men den ekonomiska situationen är dålig över hela världen, vad jag förstår. Vart skall flyktingarna då ta vägen? Ekonomin i Kroatien kan väl ändå inte anses vara bättre än den i Sverige. Vår internationella solidaritet kan inte vara beroende av vår ekonomi. Vi är faktiskt fortfarande ett rikt land. Vi måste spara, säger Maud Björnemalm. Jag menar då att vi skall börja med att spara på försvaret och den svenska vapenexporten. I dag finns det faktiskt vapen som skjuter. Jag vill bara säga en sista sak till Maud Björnemalm. Jag hade samma fråga som Rose-Marie Frebran om detta med att avvakta situa- tionen i Kroatien. Jag tycker om när Maud Björnemalm har en person- lig uppfattning. Jag hoppas att den kommer att delas av fler socialde- mokrater. Anf. 31 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik Fru talman! Jag har aldrig nämnt Rinkeby när jag pratade om bar- nen. Jag pratade om barnen i allmänhet i de invandrartäta områdena. Det handlar om de 125 miljonerna. De kommuner som får del av pro- jektpengarna skall beakta barnens situation och framför allt barnens språksituation, så att vi inte får ytterligare en generation som står utan- för det svenska samhället. Ulla Hoffmann frågar vilka som skall få stanna i Sverige. De som skall stanna i Sverige i dag är de som får asyl, alltså de som har starka skyddsbehov. Men Ulla Hoffmann vet lika väl som jag att det är ett stort antal som söker asyl i Sverige som inte har asylskäl, som inte har ett starkt behov av skydd. De hamnar ändå i denna utredningsprocess. Det är den diskussionen vi för i Flyktingkommittén: Har vi möjlighet, eller hur skall vi få möjlighet, att låta människor som inte får uppe- hållstillstånd av asylskäl bosätta sig i Sverige? Det är här de s.k. plane-
30	ringsramarna kommer in.

Anf. 32 ULLA HOFFMANN (v) replik

Fru talman! Det är riktigt att Maud Björnemalm inte nämnde Rin-
keby. Det var jag själv som tog Rinkeby som ett exempel på ett område
i Stockholm där det inte talas s.k. rikssvenska utan man har utvecklat
ett särskilt språk. Det var jag som tog det som ett exempel. Jag skulle
vilja veta hur Maud Björnemalm tänker lösa situationen för dessa barn,
som kanske går i språkförskola och lär sig svenska på dagis. Hur skall
de sedan kunna behålla sin svenska när de kommer ut, i vilket invand-
rartätt område som helst?

Jag frågade inte vilka som skulle få lov att stanna i Sverige, efter-
som jag vet att det inte är Maud Björnemalm som avgör det. Vad jag
påpekade var att Maud Björnemalm hade sagt att vilka som får stanna
är avhängigt den ekonomiska situationen i landet. Jag hävdade då att
den ekonomiska situationen är dålig i hela världen. Den är också väl-
digt dålig i Kroatien.

Anf. 33 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik

Fru talman! Jag måste ha uttryckt mig slarvigt, eftersom Ulla Hoff-
mann har missförstått mig när det gäller det hon tog upp senast. Vad
jag menade var följande. Om man har en bra arbetsmarknadssituation
och ekonomisk situation kan man tillåta sig att vara generösare, därför
att man vet att de människor som kommer hit får arbete och bostad och
kan försörja sig själva, medan man med en stor arbetslöshet i landet
och en svår ekonomisk situation kan tänka sig att planeringsramarna är
något mindre generösa. Nu talar jag inte om flyktingar, det vill jag
påpeka. Jag talar om invandrare, emigranter som vill bosätta sig i Sve-
rige. Den diskussionen är inte slutförd ännu, Ulla Hoffmann. Jag ville
bara ange att vi diskuterar i de termerna i den flyktingpolitiska kommit-
tén. Det är mycket intressanta men också svåra diskussioner.

Jag vill poängtera att jag tycker att barnens situation och barnens
språkutveckling är viktig. Jag har som person ingen lösning på de pro-
blemen. Det finns de som är betydligt mer kompetenta än jag, som
arbetar i dessa områden, som jag vet har idéer om hur man skall kunna
klara detta. När regeringen fördelar projektmedlen tycker jag också att
man skall se på vilka kommuner som poängterar hur viktigt det är med
barnens situation och deras språkutveckling.

Anf. 34 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)

Fru talman! Jag vill kommentera några frågor som har kommit upp i
denna debatt. Det gäller för det första det som Rune Backlund tog upp,
de projektpengar som skall fördelas till ett antal kommuner med hårt
segregerade bostadsområden.

Jag har ingen annan uppfattning än Rune Backlund. Det är viktigt
att dessa projektpengar används på ett sådant sätt att man når långsikti-
ga effekter. Tanken är att man med dessa pengar skall kunna initiera ett
nytt arbetssätt och synsätt i syfte att hitta effektivare verktyg för att
tillgodose människors behov i dessa områden, med hänsyn till att de
har dessa behov för att de är invandrare. Man skall därigenom kunna
öka invandrares arbetskraftsdeltagande. Vi tror att detta skall kunna

Prot. 1994/95:99

3 maj

Invandrar- och
flyktingpolitiken

31

Prot. 1994/95:99 3 maj

leda till långsiktiga effekter. Vi vill gärna att man tänker i nya banor. Vi har uppmanat kommunerna på olika sätt, både skriftligen och i reso-

nemang med dem, att tänka i nya banor, tänka brett och våga se annor-

Invandrar- och flyktingpolitiken

lunda på angreppssätten i dessa frågeställningar. Jag delar Rune Backlunds uppfattning att det är viktigt att vi använ- der dessa pengar nu, så att vi kan få ut någonting i ett långsiktigt per- spektiv. Det är också det som har framförts till kommunerna. Jag utgår från att vi skall kunna få en effektivare användning och därigenom inte behöver hamna i de situationer som Rune Backlund beskriver. Han talade om att kommunen efter projektet inte har råd att fortsätta. Det skall vara tvärtom. Man skall hitta nya sätt och få betalt initialt för att kunna åstadkomma något och använda de befintliga resurserna på ett bättre sätt i ett fortvarande tillstånd. Detta är som sagt bara början. Det är ett sätt att försöka få i gång tankeverksamheten. När det gäller bosnienkroaterna sker det för närvarande ingen om- prövning av de beslut som har fattats. Vi i regeringen kan inte ompröva de beslut vi själva har fattat. Vi har fattat beslut i tre ärenden. De ären- dena är praxisstyrande för myndigheternas sätt att hantera fortsättning- en. Det är nu deras uppgift att mycket noggrant följa utvecklingen i Kroatien, vilket vi också gör från regeringens sida. Det är alltså tre instanser som följer utvecklingen nu. Det finns en väldigt god bered- skap för omprövning av besluten om situationen kräver det. Det sker i så fall endera på det sättet att Invandrarverket och Ut- länningsnämnden själva gör detta ställningstagande, eller att man överlämnar ett nytt ärende till regeringen för ställningstagande. Just nu är det en oklar situation i Kroatien. Vi ser mycket allvarligt på händelseutvecklingen där. Om det som hände var en isolerad inci- dent eller en början på något mer svårartat långvarigt vågar vi inte ha någon uppfattning om i dag. Vi har i dag under hand fått besked från Invandrarverket om att man kommer att gå ut med ett besked om att några avvisningar inte skall verkställas under loppet av de närmaste veckorna av praktiska skäl och mot bakgrund av en del andra omständigheter. Det kommer alltså inte att ske några avvisningar under de närmaste veckorna. Vi får se vad som händer under denna tid. Avslutningsvis vill jag säga att jag dess värre alldeles strax måste lämna denna riksdagslokal och bege mig till statsrådsberedningen för att möta en uppvaktning just om bosnienkroaterna från kulturarbetare. Jag vill be om överseende för att jag måste gå om några minuter. Anf. 35 RUNE BACKLUND (c) replik Fru talman! Det är bra att statsrådet markerar att det inte får bli en traditionell projektform där verksamheten stannar av när projekttiden går ut. Då spiller vi bort dessa pengar. Det jag uppfattar att vi har olika uppfattning om är konkretiseringen av projekten. Jag är mer inriktad på - vi från Centerpartiet har velat markera det - att satsningarna skall riktas mot individer som är beredda

32

att satsa på och utveckla verksamheten. Jag har pekat på butikslivet.

Maud Björnemalm tyckte att det var litet konstigt att jag nämnde
bankverksamhet, men det är bara att konstatera att avsaknaden av en
fungerande bankverksamhet har gjort det svårt att skapa de kontakter
som behövs i dessa områden för att man t.ex. skall kunna lösa låne-
problematiken då man startar verksamhet och blir egenföretagare.

På något sätt måste vi sätta fart på processerna. Det kan vi bara göra
genom att använda pengarna på det sättet att de riktas mycket specifikt
mot vissa satsningar som gör att man skapar förutsättningar för att få i
gång ett fungerande bostadsområde. Det innebär butiksliv. Det innebär
kommersiell service. Det innebär att det skapas egenföretagare inom
hantverk och annat som ger de arbetsplatser som kan öka självförsörj-
ningsgraden i områdena.

Det jag har känt en oro för när jag har läst en del av riktlinjerna och
också det brev som har gått ut i kommunerna är att verksamheten i
alltför hög grad får slagsida mot kommunalt projektplanerande. Då
rinner pengarna bort.

Jag vill ha mycket rakare rör, om jag får använda det uttrycket, mot
de människor som skall jobba ute i bostadsområdena. Det är det jag vill
markera. Det är det vi har sagt i vår reservation.

Anf. 36 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) replik

Fru talman! Jag lyssnade mycket noga på statsrådet. Jag fick en
känsla av att han verkligen vägde orden på guldvåg. Det är viktigt vad
statsrådet säger här i dag.

Det sker ingen omprövning nu. Den sker om situationen kräver det.
Så formulerade sig statsrådet. Han sade också att situationen är oklar.
Det som skedde kan ha varit en isolerad incident.

Jag tolkar det så att det inte finns något nytt i statsrådets resone-
mang när det gäller bosnienkroaterna. Vi står kvar på samma fläck trots
det som nu inträffar på plats.

Vad är det egentligen som skall få statsrådet att ändra uppfattning?
Det räcker inte med det som nu sker i krigets Kroatien.

Inga avvisningar sker av praktiska skäl de närmaste veckorna, är
beskedet. Då vet de som befinner sig här och lever i denna fruktansvär-
da situation att det av praktiska skäl inte sker någonting därför att det
tar ett par veckor att ordna.

Det besked de naturligtvis vill ha, vilket jag menar att de bör få, är
att de får stanna här så länge situationen är som den är. Det skulle stats-
rådet kunna säga här i dag. Det skulle kunna vara en signal till Utlän-
ningsnämnden att skicka över ärenden till regeringen för omprövning.

Anf. 37 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)

Fru talman! Det är som jag sade tidigare: Vi gör våra bedömningar
och använder de kanaler vi har. Vi använder väldigt många kanaler för
närvarande för att försöka förstå vad som händer där nere och för att
analysera situationen.

Vi ser som jag sade tidigare mycket allvarligt på händelseutveck-
lingen. Det som hände kan ha varit en isolerad företeelse. Men om det
är början på en stridsoperation där också Kroatien dras in med full kraft

Prot. 1994/95:99

3 maj

Invandrar- och
flyktingpolitiken

3 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 99

Prot. 1994/95:99 3 maj

i ett krig, och om FN skulle lämna området, är det en helt ny situation och ett helt nytt scenario.

Just nu vågar vi inte göra någon avgörande bedömning av läget. Vi

Invandrar- och flyktingpolitiken

har inte haft kontakt med någon som är väldigt insatt i ämnet, varken nationellt eller internationellt, som just nu vågar ha någon riktig upp- fattning om vad som sker. Den bedömningen vill vi avvakta. Men det viktiga är ändå att vi lämnar besked om att avvisningar inte kommer att verkställas under loppet av de närmaste två eller kanske tre veckorna. Under den tiden borde vi rimligen kunna få bättre klarhet åt det ena eller andra hållet. Anf. 38 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) replik Fru talman! Det finns naturligtvis olika informationskanaler. Stats- rådet har säkert betydligt fler informationskanaler än vad vi som inte kan utnyttja dem har, men vi läser ändå tidningarna och lyssnar på radion och ser hur konflikten trappas upp där nere. Jag hänvisar till bilden där döda människor ligger på Zagrebs gator och andra flyr undan den svåra situationen. Samtidigt finns det kroater här i Sverige med ett utvisningsbeslut hängande över sitt huvud. Sådan är situationen. Jag vädjar ändå till statsrådet om att överpröva detta beslut. Statsrådet säger att han ser allvarligt på händelseutvecklingen. Det tror jag säkert att statsrådet gör. Men det finns ändå möjlighet att de närmaste dygnen göra den bedömningen att man bör ompröva beslutet så att de människor som befinner sig i Sverige i dag tryggt kan gå ut på svenska gator och känna att de får stanna här så länge situationen är som den är i dag. Anf. 39 ROSE-MARIE FREBRAN (kds) replik Fru talman! I natt kunde man ta del av följande rapportering: Panik utbröt i Zagreb när raketerna slog ned och vållade död och förödelse. Bilar stod i lågor. Fönster blåstes ut, och det låg blödande människor på gatan. Skolor och daghem stängdes för två dygn. Myndigheter upp- manade befolkningen att stanna inomhus och vädjade om blodgivning. Den amerikanska ambassaden skickade hem anställda och uppmanade alla amerikaner att av säkerhetsskäl omedelbart lämna Kroatien. Är det möjligen en isolerad företeelse? På andra håll, i västra Slavonien, var de kroatiska militärerna i far- ten samtidigt som detta hände i Zagreb. Det var andra dagen. I dag har vi tredje dagen. Är det en isolerad företeelse som får hela den amerikanska ambas- saden att skälva och uppmana alla amerikaner att åka hem? Är det en isolerad företeelse? Jag tycker att det är en ganska märklig bedömning. Statsrådet talar om en respit på två tre veckor. Samma osäkerhet som har rått hittills skall fortsätta att råda i ett ännu mer ångestfyllt och laddat läge än tidigare. Jag beklagar detta.

34

Anf. 40 ULLA HOFFMANN (v) replik

Fru talman! Regeringen kan inte ompröva, säger statsrådet. Samti-
digt säger han att regeringen avvaktar och ser om man skall behöva
rycka in och att det ligger på Invandrarverket och Utlänningsnämnden
att bestämma.

Är det inte marknaden så är det myndigheterna som skall besluta.

Jag tycker att ett schyst beslut i dag från statsrådet skulle vara ett
beslut om att man gör en tidsbestämning. Det var precis det som Karl-
Göran Biörsmark var inne på när han sade att bosnier med kroatiska
pass måste få kunna komma ut och gå på svenska gator och veta att de
går säkra där.

Beskedet skall inte vara att man ger respit i två eller tre veckor eller
att man avvaktar. De måste få lugn och ro så att de kan leva så att bar-
nen inte blir förstörda.

Jag skulle också vilja anknyta till det som sades om att det ameri-
kanska ambassadfolket åker hem. Ja, det kanske de gör, men jag hörde
samtidigt att den svenska ambassadpersonalen kommer att stanna kvar
där nere. De har väl säkert också fått särskilda garantier, precis som
statsrådet.

Anf. 41 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)

Fru talman! Ulla Hoffmann talar i termer av att jag och den svenska
regeringen skulle skylla ifrån oss - är det inte på marknaden så är det
på myndigheterna. Jag föreställer mig att Ulla Hoffmann pratar mot
bättre vetande. Det borde inte vara obekant för en aktiv riksdagskvinna
att vår regeringsform och konstitution talar om hur dessa frågor skall
hanteras.

Det är våra myndigheter som har ansvaret för beslutsfattandet i det
här läget. Regeringen har gjort sitt ställningstagande och fått ett praxis-
beslut. Sedan är det myndigheterna som har att agera i dessa former. Så
är det. Jag kan inte som enskilt statsråd eller minister gå in i en enskild
fråga och ha synpunkter på den och tala om hur vi skall göra.

Däremot följer vi naturligtvis utvecklingen mycket noga. Vi kan gi-
vetvis avge våra omdömen om hur vi ser på situationen, men vi kan inte
ingripa i ett enskilt sammanhang. Det är tyvärr så att det inte går. Det är
bl.a. mot den bakgrunden som Asylprocessutredningen har tittat på att
försöka förbättra möjligheterna för regeringen att i vissa situationer
kunna ingripa i syfte att föra den politik man önskar utan att avvakta
eller göra sig beroende av olika myndigheter och deras beslutsfattande.
Så är det, Ulla Hoffmann, och det vet Ulla Hoffmann. Därför tycker jag
att vi kan undanbe oss den här typen av billiga trick.

Anf. 42 ULLA HOFFMANN (v) replik

Fru talman! Jag tycker att statsrådet bekräftade precis det som jag
sade. Jag ber inte statsrådet att gå in och utöva någon form av minis-
terstyre. Men statsrådet ger samtidigt signaler om att regeringen har att
ompröva, man följer situationen noga osv. och att även Invandrarverket
och Utlänningsnämnden har att fullfölja den politik som riksdagen
lägger fast. Därför kan man ge signaler osv.

Prot. 1994/95:99

3 maj

Invandrar- och
flyktingpolitiken

35

Prot. 1994/95:99 3 maj

I morgondagens protokoll kommer vi att kunna läsa att det var pre- cis det jag menade. Därför tycker jag att det skulle vara schyst om

statsrådet Blomberg kunde ge besked till bosnierna med kroatiska pass

Invandrar- och flyktingpolitiken

om att det inte sker några avvisningar och ge en tidsbestämning för detta så att de kan leva i lugn och ro. Dessa människor behöver lugn och ro. Anf. 43 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s) Fru talman! Jag sade tidigare att vi i dag har fått besked från In- vandrarverket att de kommer att fortsätta att ha ett stopp för avvisning- ar under de närmaste veckorna. Jag kan inte ange något exakt datum när den tidsfristen möjligen skulle gå ut. Under den här perioden måste vi naturligtvis fortsätta att mycket noggrant och seriöst följa hela ut- vecklingen. I den mån situationen så kräver kommer också ompröv- ningar att äga rum. Det behöver inte råda några som helst tvivel i den frågan. Anf. 44 STEN ANDERSSON (m) Fru talman! Jag har skrivit en motion angående problematiken kring flyktingpolitiken, framför allt för de större städerna i Sverige i allmän- het och Malmö i synnerhet. Men innan jag skall beröra det närmare vill jag säga att jag noterade att det finns flera reservationer om rasism i det här betänkandet. Rasism är vedervärdigt, och det skall vi givetvis alla bekämpa med kraft och all den styrka vi förmår. I min post häromdagen fick jag en tidskrift från en organisation där undertecknarna visade en mycket nära både ordlik och namnlik samhö- righet med en organisation som fanns i Sverige före och under andra världskriget. När jag läste den noterade jag också att de måste ha mycket stora problem. Tidigare hade de skickat ut sina handlingar och brev baserat på resultatet från en skrivmaskin. Nu hade de köpt en ordbehandlare i stället. Den kostade 2 900 kr, och det hade de inte pengar till. De begärde alltså att läsarna skulle hjälpa till att skaffa fram dessa 2 900 kr. Jag tycker att det på ett ganska bra sätt visar att den organiserade rasismen i Sverige är precis på den nivå där den skall vara, dvs. nära noll och bottenstrecket. Samtidigt måste vi även se till att den andra sortens rasism inte får förekomma. Men det gör den med vårt och mediernas tysta medgivan- de. En person som t.o.m. är anställd som sakkunnig på Civildeparte- mentet är sångare i en sånggrupp som jag inte kan uttala namnet på på grund av bristande utbildning. Han har på olika ställen framfört sånger där han sjunger: ”Vi skall slå ihjäl de djävla vita vikingarna.” Det är ett direkt citat och får därför föras in i protokollet. Sedan säger han att detta var provocerande och att han ville attacke- ra det svenska vikingatjafset. Jag har läst detta i en artikel i en kvällstidning, men jag har inte mött någon indignation.

36

Fru talman! Jag kan tänka mig hur tongångarna skulle ha låtit om
det hade varit en svensk som hade sjungit detsamma. En sak är jag
säker på: Han hade inte blivit anställd som sakkunnig på Civildeparte-
mentet.

Alla vi människor, vare sig vi är bruna, vita, gula, svarta eller röda,
är lika bra eller lika dåliga. Det är vårt agerande som vi skall bedömas
efter och ingenting annat. Jag vill betona att jag känner mig både ledsen
och kraftlös vid de tillfällen då jag t.ex. hör om en liten mörkhyad
flicka i andra klass i skolan som vinner en diskussion och förloraren
säger: ”Djävla svartskalle!” Har man inga bättre argument än detta när
man förlorat en debatt är det bättre att man är tyst.

Fru talman! Det här betänkandet har en rubrik som handlar om in-
vandrarpolitik. Vi har i Sverige i dag ingen invandringspolitik, åtmins-
tone hade vi det inte innan vi blev medlemmar i EU.

Vi ger rätt till nordiska medborgare att fritt vistas och söka jobb i
Norden, men detta gäller inte för övriga medborgare. Vad jag har sett
är det inget parti som har en reservation eller motion där man önskar att
vem som helst skall få komma till Sverige och söka vilket jobb som
helst. Det finns tydligen någon måtta på generositeten.

Ulla Hoffmann, som tyvärr har lämnat kammaren - och det kan jag
förstå - berättade i något som närmast liknade ett sportreferat om
60-talets invandringspolitik. Hon pratade om att svenska företag kände
på muskler och undersökte tänder precis, som hon sade, som på Kiviks
marknad. Jag vet inte vilken erfarenhet Ulla Hoffmann har. Jag respek-
terar givetvis hennes ståndpunkter.

Själv har jag erfarenhet från sju år som heltidsanställd facklig re-
presentant på Kockums varv i Malmö under 70-talet. Dit kom många
invandrare spontant och sökte jobb. Jag kan garantera att de varken
blev undersökta när det gällde muskler eller tänder. Men jag kan förstå
att en företagare som vill anställa någon på ett jobb som kräver starka
ben i alla fall frågar den arbetssökande om han har starka ben. Men i
Vänsterpartiets Sverige struntar man tydligen i det som de anser vara
bagateller.

Tillbaka till min motion. I dag finns det stora flyktingproblem i
Malmö. Vi har en politik i Sverige - och den är högtidligt stadfäst i
Sveriges riksdag - att hela Sverige skall hjälpa till. Men hela Sverige
hjälper inte till. Vi hör ofta uttalanden i medierna från politiker, kom-
munalråd och ledande företrädare om att de minsann tar sitt ansvar,
men det gör inte skånska Sjöbo och skånska Vellinge.

De politiker som står och bröstar sig i medierna och säger att de tar
emot 40-60 asylbeviljade per år vet mycket väl om att de aldrig kom-
mer att se dessa personer, fru talman. De får en liten slant för dem från
staten och skattebetalarna, men de tar aldrig emot dem. De kommer till
storstäderna Malmö, Göteborg och Stockholm. Malmö, Göteborg och
Stockholm får inte betalt av staten för denna flyktingpolitik. Detta
kostar Malmöborna - som jag nu pratar för - mycket stora pengar. Vi
kompenserar alltså inte på något vis Malmös invånare för den flykting-
politik som vi har bestämt i riksdagen.

Prot. 1994/95:99

3 maj

Invandrar- och
flyktingpolitiken

37

Prot. 1994/95:99 3 maj

Fru talman! I min motion har jag föreslagit att man kanske skulle tvinga dem som har fått asyl i Sverige att själva hjälpa till litet grand.

Jag vet att tvång är ett fult ord, men de skulle under ett antal år bo i den

Invandrar- och flyktingpolitiken

kommun som Invandrarverket har anvisat. Det innebär ingen kom- munarrest i stil med det som hände en del kurder för några år sedan när de måste vistas i den här kommunen hela tiden. Man skall ha rätt att resa runt i Sverige och besöka sina vänner och söka jobb. Men man får inte lov att flytta från kommunen under en viss tid innan man har skaf- fat sig ett nytt arbete. Detta kan låta provokativt och häftigt. Men låt oss tänka oss, fru talman, att Tullen, Passpolisen eller Invandrarverket ställer frågan till asylsökande som kommer till Sverige och begär asyl om de är beredda att under en given tid stanna kvar i den kommun där Invandrarverket, baserat på Sveriges förmåga att hantera asylpolitiken, vill placera dem om de får asyl och skydd i Sverige. Jag tror inte att en enda av dem som sökt asyl hade svarat nej på en sådan fråga. Till sist, fru talman, vill jag återigen vända mig till Ulla Hoffmann. Hon måste ha gjort sig skyldig till en felsägning när hon berättade om att hon ville spara pengar. Att hon vill spara pengar på armén och för- svaret i övrigt kan jag förstå, och det kan vi diskutera vid något annat tillfälle. Men hon sade också att hon ville spara pengar på den svenska vapenexporten. Vi kan tycka vad vi vill om svensk vapenexport, men om Sverige inte säljer vapen kanske vi - okej - bevarar moralen, men vi sparar absolut inga pengar. Anf. 45 LENNART ROHDIN (fp) Fru talman! Vi diskuterar i dag ett utskottsbetänkande som bl.a. be- handlar ett stort antal motioner om svensk och internationell flykting- politik, och det är därför naturligt att vi tar upp den i dag mest brän- nande frågan av alla, nämligen den som gäller bosnienkroaterna i Sve- rige. De besked som vi har fått av invandrarministern innan han hastade vidare är långt ifrån tillfredsställande. I går slog, som flera talare har påpekat, ett stort antal raketer ned i Zagrebs centrum. Det var inte oförutsett av dem som har kunnat bedö- ma utvecklingen under en längre tid av året, men ändå skakade det världen. Efter de besked som vi i dag har fått kan man fortfarande fråga sig om det skakar Invandrarverket, Utlänningsnämnden och framför allt invandrarministern. I den senaste debatten, den 29 mars, hängde invandrarministern med stöd av Rune Backlund och Gustaf von Essen upp sig på beskedet att om läget skulle förändras, skulle man se på frågan. Jag frågar mig hur mycket läget skall förändras för att den undanflykten inte längre skall vara tillämplig. Man hängde också upp sig på löften från och avtal med den kroatis- ka regeringen, en regering som förvisso lämnar mycket övrigt att önska när det gäller demokrati och MR-frågor. Det gäller en regim som enligt många bedömare bär ett medansvar för krigsförbrytelser som har be-

38

gåtts i Bosnien under de gångna tre åren. I en artikel i Dagens Nyheter i

går visades mycket klart hur denna regim behandlar grundläggande
rätts- och MR-frågor i sitt eget land.

Detta hängde man upp sig på. Nu har vi besked. Invandrarminis-
terns besked i dag är ynkligt. Han sade att det inte blir någon ompröv-
ning, eftersom regeringen inte kan göra någon sådan. Men sedan rege-
ringen fattade sina praxisbeslut i de här ärendena har invandrarminis-
tern vid ett stort antal tillfallen haft presskonferenser och skrivit tid-
ningsartiklar där han mycket klart har givit uttryck för sin uppfattning
om hur den här frågan skall skötas. Då kan invandrarministern ge be-
sked men inte i Sveriges riksdag. Jag skall inte säga att man gömmer
sig bakom myndigheterna, men det är en ren undanflykt att hänvisa till
Sveriges konstitution. Den gäller uppenbarligen inte på presskonferen-
ser och i våra media.

Invandrarministern säger att han inte vågar ha någon uppfattning -
situationen är oklar, och det kan ha varit en isolerad incident. Invand-
rarverket uppskjuter nu de närmaste veckorna - av praktiska skäl, sade
invandrarministern - återförvisningen av bosnienkroaterna.

Isolerad incident! Man undrar om regeringen över huvud taget har
någon politisk uppfattning om vad som sker i det forna Jugoslavien.
Frågan har kunnat ställas i flera andra debatter här i riksdagen.

Isolerad incident! Inget enskilt angrepp på Zagreb under det halvår
då det var ett regelrätt krig mellan Serbien och Kroatien 1991 hade en
sådan omfattning som gårdagens.

Det pågår, som har sagts här, flygbombningar från kroatisk sida i
västra Slavonien. 5 000 serber är på flykt. Flera viktiga städer har in-
tagits av de kroatiska styrkorna. Krajinaserberna flygbombar över grän-
sen inne i Bihacområdet i Bosnien. Krajinaserberna bombar Karlovac.

Regeringen vågar inte ha en uppfattning i frågan om det här är en
isolerad incident. Jag frågar mig om invandrarministern lika sällan har
möjlighet att få höra vad utrikesministern och biträdande utrikesminis-
tern har för uppfattning om läget på Balkan som vi har haft här i riks-
dagen.

Fru talman! Förra året och även i år har jag motionerat om en för-
ändring och uppdelning av Invandrarverket. Jag hade på 80-talet som
tjänsteman på Invandrarverket en stor del i de förändringar av Invand-
rarverkets organisation som genomfördes när Invandrarverket blev en
stor och omfattande flyktingmottagning. Märk väl att det redan då
fanns bedömare som varnade för vad detta mastodontverk skulle kunna
innebära. Jag tyckte liksom många andra inte att den utvecklingen var
nödvändig.

Redan som statssekreterare för invandrar- och flyktingfrågor för ett
par år sedan var jag tvungen att erkänna att farhågorna har bekräftats.
Även förra året motionerade Vänsterpartiet i samma riktning. I år har
Moderaterna med två motioner undertecknade av vice ordföranden i
utskottet och även Kristdemokraterna motionerat i samma riktning.
Utskottet hänvisar nu liksom tidigare till pågående utredningar, men det
finns i direktiven till de utredningar som tar upp frågan om hur Invand-
rarverkets organisation skall hanteras framöver inte ett ord om detta.

Prot. 1994/95:99

3 maj

Invandrar- och
flyktingpolitiken

39

Prot. 1994/95:99 3 maj

Man hänvisar till att Invandrarverket har en intern organisationsut- redning. Skall vi i riksdagen, som skall fatta de politiska besluten om

invandrar- och flyktingpolitikens utformning, vänta på vilka beslut

Invandrar- och flyktingpolitiken

Invandrarverkets interna organisationsutredningar förelår oss att fatta? Invandrarverkets generaldirektör Björn Weibo har nu uttalat sig i samma riktning, och invandrarministern hälsar genom sin pressekrete- rare att han inte har något emot att frågan diskuteras. Men då vore det väl rätt rimligt att Invandrarpolitiska utredningen och Flyktingspolitiska utredningen fick i uppdrag att studera även detta i enlighet med de motioner som väckts och reservation nr 8 från Vänsterpartiet med angi- vande av tilläggsdirektiv. För att spara kammarens tid yrkar jag bifall till Vänsterpartiets re- servation nr 8. Jag tycker att både Moderaterna och Kristdemokraterna, som har likalydande motioner, borde kunna sluta upp bakom detta. Avslutningsvis, fru talman, vill jag kommentera inte den föregående utan den förste talaren i dagens debatt. Denne är flyktingpolitisk tales- man för riksdagens största oppositionsparti, och det bör rimligtvis ge honom en viss tyngd. Hans inlägg här bestod av en lång rad av svepan- de generaliseringar, misstänkliggöranden och förenklingar av den typ som de flesta av oss efter höstens riksdagsval trodde inte längre skulle förekomma från riksdagens talarstol. Gustaf von Essen sade: Vi kan inte ge alla flyktingar i världen fri- stad i Sverige. Vi kan inte ta ansvar för alla regionala flyktingsituatio- ner i världen. Jag vill ställa en fråga Gustaf von Essen. UNHCR har uppskattat att vi har haft 15 - 25 miljoner flyktingar runt om i världen under de senas- te 15 åren. För vilka regionala flyktingkonflikter har Sverige tagit hu- vudansvaret under dessa 15 år? Vilka regionala flyktingkonflikter bor- de Sverige inte ha tagit ett huvudansvar för, Gustaf von Essen? Om man från riksdagens talarstol slänger ur sig en sådan typ av svepande formuleringar är man också skyldig ett svar på dessa frågor, Gustaf von Essen. Anf. 46 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik Fru talman! Jag tycker inte att det är så konstigt om man avvaktar Flyktingpolitiska kommitténs och Invandrarpolitiska kommitténs arbete och slutbetänkanden innan man föreslår någon form av omorganisation av Invandrarverket. En omorganisation är en ganska svår process för den personal som berörs av den, och jag kan inte se att det är en bra idé att nu göra en omorganisation och kanske efter en kort tid göra ytterli- gare en omorganisation på grundval av de slutsatser som de båda kommittéerna kommer fram till. Jag tycker att man skall avvakta kommittémas slutbetänkanden. Jag tycker vidare, Lennart Rohdin, att det är litet märkligt att vara så kritisk mot direktiven till de här kommittéerna, med tanke på att det inte uttalades något om Invandrarverket i de kommittédirektiv som den folkpartistiska invandrarministern hade skrivit.

40

Anf. 47 LENNART ROHDIN (fp) replik

Fru talman! Visst kan man avvakta en utredning, om den i något av-
seende kommer att behandla den fråga som man har väckt, men så är ju
inte fallet. Det finns ingenting i direktiven som talar om detta. Om
Maud Björnemalm vill läsa innantill för kammaren, kan jag lämna över
ett exemplar av direktiven till henne. Att avvakta att en utredning skall
lägga fram förslag om helt andra saker är ingen lösning på frågan.

När vi har motionstid nästa år kommer utskottet naturligtvis att säga
att dessa förslag, som visserligen inte har handlat om Invandrarverket,
är ute på remiss och att man får avvakta remissbehandlingen. Då får
man återkomma 1997 med motioner igen i riksdagen.

Vi föreslår nu inte att Invandrarverket skall omorganiseras, utan i
den motion som det i Vänsterpartiets reservation nr 8 yrkas bifall till
begärs att pågående utredningar, vars resultat det är rimligt att avvakta,
får tilläggsdirektiv om att studera även denna fråga. Svårare än så är det
inte.

Anf. 48 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik

Fru talman! Jag kan direktiven, Lennart Rohdin. Jag ingår i Flyk-
tingpolitiska kommittén.

Detta är litet märkligt, en strid om påvens skägg egentligen, för om
Flyktingpolitiska kommittén och Invandrarpolitiska kommittén presen-
terar förslag som innebär stora förändringar av både flykting- och in-
vandringspolitiken, är det självklart att den myndighet som handhar de
här frågorna också måste omorganiseras och förändras - vad nu det
som de här kommittéerna kommer fram till kan leda till. Därför tycker
jag inte att man skall skriva i direktiven att Invandrarverket skall läggas
ner eller vad man skall göra. Det får man ta sedan, när man ser resulta-
tet och vet hur vi vill bedriva invandrings- och flyktingpolitiken.

Anf. 49 LENNART ROHDIN (fp) replik

Fru talman! Jag har noterat flera gånger här i kammaren att flera
talesmän för olika partier, även regeringspartiet, har talat om att arbetet
måste bedrivas skyndsamt. Man har skrivit om direktiven och skyndat
på utredningarna för att litet snabbare kunna få resultat.

Om det är som Maud Björnemalm säger, att utredningen kommer
att lägga fram förslag till omfattande förändringar, vore det inte då rätt
rimligt att samma utredning också tar ställning till de organisatoriska
konsekvenserna, vilka slutsatser man drar av förslagen, så att man får
behandla dem samtidigt? Varför fördröja detta ett antal år genom att
lämna den frågan öppen till dess att vi har slutbehandlat den kommande
utredningens slutförslag om något år eller två? Det är verkligen inte att
påskynda en förändring av flykting- och invandringspolitiken i Sverige.

Anf. 50 GUSTAF VON ESSEN (m) replik

Fru talman! Jag vet inte om det är någon som minns vad Lennart
Rohdin gjorde som statssekreterare på departementet. I varje fall kan
man konstatera att han inte försökte lägga ner Invandrarverket på den
tiden. Han var väl ändå med och skrev direktiven till den första utred-

Prot. 1994/95:99

3 maj

Invandrar- och
flyktingpolitiken

41

Prot. 1994/95:99 3 maj

ningen, som vi jobbade med förra mandatperioden. Men där stod heller ingenting om Invandrarverket.

Nu har han kommit med förslag om detta. Han har tydligen upp-

Invandrar- och flyktingpolitiken

täckt, som många andra, att man kanske borde se över organisationen. Vi har också den åsikten, men vi avvaktar nu arbetet i utredningen, därför att det är först efter utredningsresultatet som man kan se vilken organisation som man skall ha. Det kan man inte föregripa och veta i förväg. Det är en effekt av det man kommer fram till. Det andra som Lennart Rohdin uppehöll sig vid var frågan om mina svepande formuleringar. 1992 gav vi uppehållstillstånd till 45 500 personer, 1993 till 50 000 personer och 1994 till 75 000 personer i detta land. Det var säkerligen välmotiverat. Tycker Lennart Rohdin att det var otillräckligt? Skulle vi ha givit uppehållstillstånd till ännu fler personer, eller kan man diskutera summorna och säga att vi kanske inte kan klara precis så stor invandring som har skett de senaste åren? Det är väl lika bra att Lennart Rohdin säger att vi skall öppna gränserna. Anf. 51 LENNART ROHDIN (fp) replik Fru talman! Jag känner igen tongångarna från förra mandatperio- den, även om det var ett annat parti som stod för dem då. I sitt inledande anförande sade Gustaf von Essen uttryckligen: Vi kan inte ge alla fristad i Sverige. Vi kan inte ta ansvar för alla regionala flyktingsituationer. Detta sade talesmannen för det största oppositionspartiet. Någon- ting måste man mena med detta, om man inte bara appellerar till ljus- skygga opinioner i det här landet, som inte längre har partipolitiska företrädare här i riksdagen. Jag frågar inte om 40 000, 45 000 eller 75 000 flyktingar, utan om vi talar om alla regionala flyktingsituationer, att alla flyktingar inte skall ha fristad i Sverige. Mellan 15 och 25 miljoner människor årligen har varit flyktingar under de gångna fem åren. Vilka av dessa regionala flyktingsituationer, Gustaf von Essen, är det som vi inte skulle ha tagit ansvar för? Det låg ju någon kritik i det som framfördes. Eller var det bara ett spel för gallerierna? Vilka är det som vi inte borde ha tagit emot och var har vi tagit huvudansvaret för regionala flyktingsituatio- ner i världen? Huvudansvar handlar inte om en del, utan huvudansvar innebär att vi har tagit ett större ansvar än någon annan för någon regional flyk- tingsituation. Om man framför att vi inte kan göra det för alla dessa måste det åtminstone finnas ett fall, Gustaf von Essen, där vi jämfört med hela resten av världen har tagit ett huvudansvar för en regional flyktingsituation de gångna 15 åren. Gustaf von Essen är svaret skyldig. Vilka? Anf. 52 GUSTAF VON ESSEN (m) replik Fru talman! Jag är inte skyldig Lennart Rohdin ett enda svar för att han misstolkar och övertolkar det jag har sagt. Jag sade mycket mer i mitt inledningsanförande som han valde att bortse från.

42

Däremot kan man fråga honom om han själv tyckte att det var en
höjdare att få införa viseringstvång för bosnier. Han var själv med och
beslutade om detta i regeringskansliet. Han kanske hade lämnat det då,
det vet jag inte. Men Lennart Rohdin har själv tagit ställning och sagt:
Inga fler bosnier in till detta land - trots att de befinner sig i krig.

Anf. 53 LENNART ROHDIN (fp) replik

Det kan inte vara så lätt. Jag ursäktar Gustaf von Essen för detta.
När det beslutet fattades satt jag sedan ett halvår här i landets riksdag,
och inte i kanslihuset, och jag har vid ett flertal tillfållen offentligt
kritiserat detta beslut. Det borde den som följer den invandrar- och
flyktingpolitiska debatten ändå ha uppmärksammat. Det borde vara
något anmärkningsvärt.

Men frågan återstår. Om man ägnar ett helt inledningsanförande åt
en svepande kritik av den svenska flyktingpolitiken och använder ut-
tryck av typen: Vi kan inte ta ansvar för alla flyktingar och för alla
flyktingsituationer, då måste man mena att Sverige i alla fall har varit
väldigt nära att göra detta under de gångna åren. Och Gustaf von Essen
väljer av förklarliga skäl - han är ju ändå talesman för ett parti som tar
ansvar - att inte stå för de frågor han ställde. Det talar för sig självt.

Anf. 54 JUAN FONSECA (s)

Fru talman! Låt mig innan jag börjar med mitt anförande deklarera
att jag själv tycker att de bosnienkroater som i dag finns i Sverige skall
kunna få tillfälligt uppehållstillstånd i vårt land tills situationen i Kroa-
tien har retts ut.

Jag skall ta upp en grundläggande fråga som berörs i det betänkan-
de som i dag behandlats, nämligen frågan om vilken betydelse det
politiska samhället tillmäter integrationen av invandrare i det svenska
samhället och om hur denna integration fungerar i det vardagliga livet.

Låt mig, fru talman, börja med att citera Dagens Nyheters bilaga På
stan den 28 april 1995. Under rubriken ”Klubbarna utan ilskevirus”
skriver journalisten Cecil Inti Sondlo från Afrika följande: ”Under det
senaste året har flera klubbar öppnats dit svarta kan gå utan att bli tra-
kasserade eller ifrågasatta.” Han återger en svart afrikan som säger: ”På
många ställen är vi inte alls välkomna, vi godtas möjligen med en stor
nypa salt. Prova vilket ställe som helst och folk tar emot dig med ett
leende som säger att du har hamnat fel.”

En annan svart invandrare, Anthony Carnby, säger: ”När man har
bott här i många år börjar man utveckla attityden ‘Här finns ingenting
för oss.’ Alltså vill man starta nya icke-diskriminerande nöjesetablis-
semang. Då kommer kravallpolisen dit och viftar med sina batonger
eller så kommer detektiver. Alltså, så snart svarta eller sydamerikaner
träffas och vill roa sig misstänker polisen genast att det förekommer
droger.”

Fru talman! Så här ser det ut i landets huvudstad i april 1995. Me-
dan vi sitter här och debatterar flyktingpolitiken och integrationen av
invandrare i samhället håller det där ute på att utvecklas ett samhälle
som ingen av oss vill leva i - ett starkt segregerat samhälle, ett samhäl-

Prot. 1994/95:99

3 maj

Invandrar- och
flyktingpolitiken

43

Prot. 1994/95:99 3 maj

le med olika nöjesställen för vita, dvs. infödda svenskar med blå ögon och ljust hår, och svarta och invandrare.

Jag ställer mig frågan, fru talman, var integrationen har tagit vägen i

Invandrar- och flyktingpolitiken

samhällslivet. I och för sig är det bra att det finns olika nöjesställen som motsvarar mångfalden i en stad som Stockholm. Det som är mind- re bra är att detta är mer eller mindre påtvingat. Inom nöjesbranschen i Stockholm utvecklas inte integration utan något slags svensk apartheid. Vad skall vi göra åt detta, frågar jag mig. Dagens Nyheter har i en serie reportage berättat för oss hur det ser ut i dag för hundratals invandrare som söker arbete. Många invandrare som har bra utbildning och som har avslutat sina studier vid olika svenska universitet och gymnasier får inte jobb, trots att de talar och skriver bra svenska. Det berättas om akademiker med invandrarbak- grund som har sökt över 132 olika jobb. Inga jobb har de kunnat få trots att de är meriterade för dessa. Det är välkänt för oss i den här församlingen att arbetslösheten bland invandrare är väldigt hög. Det finns nivåer på över 50 %, och socialbidragsberoendet i vissa grupper når upp till 100%. Sociologen Jose Alberto Dfaz har i en debattartikel i Aftonbladet i början av veckan uppmärksammat diskrimineringsförhållanden på en ganska konkret nivå ute i förorterna i Stockholm. Han gör ett viktigt konstaterande: ”Det är märkligt att debatten om invandrarnas villkor i dagens samhälle inte tar upp etnisk diskriminering som är den största barriären mot integration i det svenska samhället.” Vidare frågar socio- logen Dfaz: ”Varför är nästan alla kassörskor i speceriaffären i min Stockholmsförort infödda svenskor? Detta är orimligt i en kommun med nästan 19 % invånare med invandrarbakgrund, i en kommundel där minst en tredjedel har invandrarbakgrund och i en affär med minst lika många kunder som inte ser ut som infödda svenskar”. Fru talman! Jag frågar mig: Vart har integrationen på arbetsmark- naden tagit vägen? Håller den svenska arbetsmarknaden på att utveck- las till ett reservat för infödda välutbildade svenskar? Vilka åtgärder tänker samhället vidta för att över huvud taget få dessa invandrargrup- per att kunna göra rätt för sig och lämna det oftast passiviserande bi- dragsberoendet? Fru talman! I flera uppmärksammade reportage har en del tidningar beskrivit situationen för invandrare på bostadsmarknaden. Man har berättat för oss inte bara det vi redan vet, nämligen att boendet i landets storstäder och andra städer i dag fördelas inte bara utifrån inkomst utan efter ursprung, utseende och över huvud taget etnisk tillhörighet. Det är bra att regeringen satsar 125 miljoner kronor i landets in- vandrartäta områden. Det är också bra att det har tillsatts en kommis- sion som skall diskutera åtgärder mot boendesegregationen i landets storstäder. Mindre bra är att ingen person med invandrarbakgrund ingår i denna kommission. Mindre känt och diskuterat är hur samhället skall reagera för att in- vandrare eller människor med invandrarbakgrund kan bosätta sig där de vill. Det är väl känt att det också förekommer diskriminering på bo-

44

stadsmarknaden. Det finns bostadsbolag som på alla möjliga sätt sätter

stopp för inflyttningen i sina bostadsområden för människor som är
invandrare eller har invandrarbakgrund.

Fru talman! Jag frågar mig: Vart har integrationen av invandrare på
bostadsmarknaden tagit vägen? Hur skall samhället reagera mot detta?
Boendesegregationen bryts inte endast med att satsa en del resurser i
invandrartäta områden. Det behövs också möjligheter för människor
med invandrarbakgrund som vill välja bostadsområde att kunna göra
detta utan att utsättas för diskriminering.

Fru talman! Ett mångkulturellt samhälle innebär ett Sverige som
fungerar på ett nytt sätt och tar till vara mångfalden. Ett Sverige som
bygger på människors olikheter, ett samhälle som integrerar invandrare
med värdighet och respekterar rätten att vara svensk på annorlunda sätt.
Ett Sverige som ser till att alla former av diskriminering inte kan före-
komma.

Anf. 55 BERNDT EKHOLM (s)

Fru talman! Jag vill först säga några ord om en motion, Sf623, som
jag och Arne Kjörnsberg har väckt till riksdagen. Den förbigås av ut-
skottet med tystnad, och den avstyrks utan några motiv alls.

En del flyktingar och invandrare tillgodogör sig svenska språket via
sfi-undervisningen. I dag är det dock många människor som kommer
från områden där man är ovan vid teoretisk inlärning. Många är analfa-
beter. Här fungerar sfi-undervisningen sämre.

Det vore därför angeläget att öppna också andra möjligheter att ge
stöd till invandrarnas språkundervisning än de som dagens regler tillå-
ter, t.ex. inom AMS ram som komplement till sfi-undervisningen. Man
skulle kunna ge arbetsgivarna ett ekonomiskt stöd för att ge språkut-
bildning i direkt anslutning till det praktiska yrkesarbetet.

Detta skulle kunna motverka utslagning från arbetsmarknaden. Det
tycker jag är högst angeläget. Man skulle, såvitt jag förstår, kunna
utnyttja sfi- eller AMS-medel för detta. Jag tycker att det är en idé som
utskottet borde ha kommenterat. Det gör utskottet inte. Jag hoppas ändå
att Invandrarpolitiska kommittén eller Arbetsmarknadspolitiska kom-
mittén granskar förslaget.

Sedan över till den allmänna situationen. Jag skall börja med
Restjugoslavien. Världssamfundet har delvis svikit - det är nyanserat
uttryckt - och misslyckats. FN:s medlemsländer har saknat vilja att
bruka tillräckliga resurser för att skapa fred i det f.d. Jugoslavien.

Samtidigt talar vi om samband mellan olika politikområden. Man
gör det bl.a. i direktiven till de kommittéer som skall jobba. Det är
naturligtvis rätt tänkt att utrikespolitik, säkerhetspolitik, biståndspolitik,
flyktingpolitik, m.m. hänger ihop, och t.o.m. miljöpolitik.

Alla andra politikområden har fallerat. Vilket politikområde är det
då som skall träda in? Det är självfallet flyktingpolitiken. Det blir den
logiska konsekvensen om vi talar om en helhet i politiken. Men många
länder vill inte heller ta det ansvaret. Även på det området sviktar Sve-
rige, trots talet om samverkande politikområden.

Jag menar att konsekvensen borde ha varit att ge flertalet som
kommer från Restjugoslavien möjlighet att stanna i Sverige, åtminstone

Prot. 1994/95:99

3 maj

Invandrar- och
flyktingpolitiken

45

Prot. 1994/95:99 3 maj

så länge kriget varar. Avvisningen av många kosovoalbaner och nu bosnienkroater är för mig svårbegriplig när man samtidigt hävdar hel-

hetsperspektivet.

Invandrar- och flyktingpolitiken

Tidigare har många pekat på krigsrisken även i Kroatien. Jag har själv hört till dem. Nu tycks vi tyvärr vara där. Kan det vara rimligt att avvisa till ett land som befinner sig i krig, eller riskerar att komma i krig? Den frågan skall enligt min mening besvaras med ett klart nej. När beslut tidigare fattades i dessa frågor sade regeringen ja. Man tog inte hänsyn till risken för att krig skulle kunna utbryta. Nu är det mer oklart var Utlänningsnämnden och regeringen står. Jag har svårt att förstå att inte starka skyddsbehov föreligger redan om man tolkar si- tuationen inom ramen för dagens lagstiftning. Jag har väldigt svårt att förstå att man inte skall ta hänsyn till för- väntade risker. På alla andra politikområden diskuterar vi dessa, gör prognoser för framtiden och fattar beslut utifrån sådana ställningsta- ganden. Men det gäller tydligen inte här. Både invandrarministern och generaldirektören för Utlännings- nämnden talar hela tiden om att man skall tolka läget som det ser ut just i dag. Det är inte tal om några prognoser om hur det kan utveckla sig i framtiden. Det tycker jag är fel. Jag undrar om det finns brister i lagstiftningen i detta avseende som omöjliggör framtidsbedömningar. I så fall utgår jag ifrån att de kom- mittéer som arbetar, framför allt Flyktingpolitiska kommittén, tar upp den frågan och får en ändring till stånd. Situationen i dag är självfallet sådan att man bör ge bl.a. bosnien- kroaterna möjlighet att stanna i Sverige, under alla omständigheter så länge kriget, eller den krigsliknande situationen pågår. Synen på de humanitära skälen har förskjutits. Det kan vi se i age- randet avseende Restjugoslavien och agerandet gentemot peruaner och assyrier. Assyrier som kommer från sydöstra Turkiet avvisas tillbaka till Turkiet, visserligen till Istanbulområdet, men enligt min mening tar man inte tillräcklig hänsyn till de risker som de avvisade kan löpa. Det är en liten kristen minoritet som kommer i kläm i ett alltmer fundamentalistiskt muslimskt samhälle. Det borde vara rimligt att ta hänsyn till dessa omständigheter och till de överlevnadsmöjligheter som dessa internflyktingar kommer att få i Turkiet. Jag menar att Ut- länningsnämnden inte gör det. Det är tydligen så att det i dag inte längre räcker med etnisk respek- tive religiös förföljelse. För mig är det väldigt svårt att förstå. Jag tyck- er att agerandet från Utlänningsnämnden mycket präglas av ”låt gå”. Det får gå som det går, helt enkelt. Det är klart att det skapar en otrygghet också hos många svenskar som vill ställa upp solidariskt för utsatta flyktinggrupper. Med dagens tillämpning av humanitära skäl verkar det, så långt jag förstår, som att också lagstiftningen på detta område bör ses över. Det finns i dag alldeles för stort utrymme för att avvika från de intentioner som riksdagen har lagt fast i sina beslut. Det är enligt min mening vad som sker i dag när Utlänningsnämnden fattar sina beslut. Man avviker

46

från riksdagens intentioner. Att det är så tycker jag är uppenbart. Det

framgår också av den kritik som kommer från UNHCR :s representan-
ter. Sverige har blivit ett av de hårdaste länderna i flyktingpolitiken.

Det är mycket som är märkligt i dagens flyktingpolitik. Orden tol-
kas annorlunda än tidigare. Det är därför angeläget att regeringen själv
får möjlighet att ta till sig ärenden och bilda praxis, inte bara vänta på
att Utlänningsnämnden skall överlämna ärenden till regeringen.

Jag förstår inte varför det skall ta så lång tid att få fram ett sådant
förslag. Situationen var ju tidigare sådan att regeringen på eget initiativ
kunde bilda praxis. Sedan ändrades det av en borgerlig regering. Däref-
ter ändrades det tillbaka igen, kan man säga, genom ett utredningsupp-
drag från Friggebos sida, ett utredningsuppdrag som nu begravs i Flyk-
tingpolitiska kommittén.

Jag kan inte förstå varför det skall vara så svårt att få fram ett ställ-
ningstagande till hur regeringen på eget initiativ skall få kunna bilda
praxis utan att vänta på Utlänningsnämndens beslut om att överlämna
ärenden. Det ser ut som en långhalning, helt enkelt.

Sedan har vi frågan om hur man behandlar ärenden när det gäller
hänvisning till trovärdighet. Det har blivit alltmer vanligt att man ifrå-
gasätter flyktingarnas trovärdighet. Syftet tycks vara att hellre fälla än
fria. Det har blivit en smygvis ändrad praxis som gränsar till missbruk.

Man avvisar också på grund av snatteri eller mindre förseelser. Jag
har fått många exempel hemifrån på det. Det kan inte heller vara rimligt
att det skall vara på det sättet. Det borde åtminstone vara fråga om
grövre eller upprepad brottslighet för att människor skall kunna avvi-
sas. Men så tycks det inte vara i dag.

Ett mindre snatteri eller, som i ett exempel, olovlig körning av bil
500 m resulterar i att människor blir avvisade. Man tar inte heller sär-
skilt stor hänsyn till om människor har varit länge i Sverige. Det är
någonting som vi har debatterat många gånger. Det tycker jag också
bör ses över i kommittéarbetet.

Jag förstår att dagens flyktingpolitik leder till att många gömmer
flyktingar. Man tar helt enkelt lagen i egna händer, och det är natur-
ligtvis allvarligt. Jag känner stor oro inför den utvecklingen. Det skadar
också flyktingarna själva.

Det är uppenbart att lagstiftningen i dag inte stämmer med det
rättsmedvetande som stora grupper i det svenska samhället, speciellt
inom kyrkorna, känner. Man känner inte igen Sveriges politik sedan
tidigare, och man är inte beredd att vika från en generös och human
flyktingpolitik.

Vi kommer aldrig till rätta med situationen med gömda flyktingar,
om vi inte är beredda att anpassa flyktingpolitiken till det som är mer
förenligt med allmänt rättsmedvetande. Annars kommer människor att
fortsätta att ta lagen i egna händer, och det är högst olyckligt.

Fru talman! Jag är slutligen orolig för att kommittédirektiven inom
det flyktingpolitiska området kommer att tolkas som att man skall skär-
pa flyktingpolitiken. Man kan i varje fall läsa dem på det sättet. Jag
tycker inte att det stämmer med vad invandrarministern har utlovat och
vad han också sade före sin tid som minister.

Prot. 1994/95:99

3 maj

Invandrar- och
flyktingpolitiken

47

Prot. 1994/95:99 3 maj

Invandrarministern har sagt att det inte skall bli en hårdare politik. Det är bara fråga om att omdefiniera asylbegreppen ”flyktingar”,

”krigsvägrare” och ”de-facto-flyktingar” till förmån för begreppet

Invandrar- och flyktingpolitiken

”starka skyddsbehov”. Det skall bli tydligare och enklare. Men utveck- lingen hitintills talar ett annat språk. Jag beklagar om kommittéarbetet kommer att präglas av att man skall skärpa lagstiftningen och göra det svårare att ta hand om flykting- ar i Sverige. Det borde i stället vara så att vi anpassar lagstiftningen till de rekommendationer som FN:s flyktingkommissarie ger. Anf. 56 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) Fru talman! Detta är inte så mycket en replik. Jag ville begära ordet efter det att Berndt Ekholm hade talat klartext här i kammaren. Det var befriande att lyssna till Berndt Ekholm. Jag instämmer i det mesta, om inte till 100 % så till 99 %, av det som Berndt Ekholm sade, framför allt budskapet som gällde bosnienkroaterna. Tyvärr har invandrarminister Leif Blomberg varit tvungen att lämna kammaren. Men det finns ju ett snabbprotokoll. Om inte Berndt Ek- holm sätter snabbprotokollet under invandrarministerns ögon kan jag göra det. Det var ett bra budskap som jag tror att invandrarministern bör ta till sig. Överläggningen var härmed avslutad. Beslut Mom. 1 och 2 (internationell samverkan m.m.) 1. utskottet 2. res. 1 i motsvarande del (fp) 3. res. 2 i motsvarande del (mp) Förberedande votering: 20 för res. 1 16 för res. 2 272 avstod 41 frånvarande Kammaren biträdde res. 1. Huvudvotering: 274 för utskottet 36 för res. 1 1 avstod 38 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet:    147 s, 71 m, 23 c, 20 v, 13 kds För res. 1:       20 fp, 16 mp Avstod:          1 c Frånvarande:    14 s, 9 m, 3 c, 6 fp, 2 v, 2 mp, 2 kds

48

Mom. 4 (förstärkning av asylbyråer)

1. utskottet

2. res. 5 i motsvarande del (c)

Votering:

286 för utskottet

25 för res. 5

38 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    147 s, 71 m, 19 fp, 20 v, 16 mp, 13 kds

Förres. 5:        24 c, 1 fp

Frånvarande:    14 s, 9 m, 3 c, 6 fp, 2 v, 2 mp, 2 kds

Prot. 1994/95:99

3 maj

Mom. 6 (inriktningen av besparingsåtgärder för budgetåren 1997 och
1998)

1. utskottet

2. res. 7 (v)

Votering:

289 för utskottet

20 för res. 7

1 avstod

39 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:	147 s, 71 m, 24 c, 20 fp, 14 mp, 13 kds
För res. 7:	19 v, 1 mp
Avstod:	1 mp
Frånvarande:	14 s, 9 m, 3 c, 6 fp, 3 v, 2 mp, 2 kds

Mom. 7 (Invandrarverkets uppgifter)

1. utskottet

2. res. 8 (v)

Votering:

277 för utskottet

21 för res. 8

12 avstod

39 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:	147 s, 70 m, 24 c, 17 fp, 16 mp, 3 kds
För res. 8:	2 fp, 19 v
Avstod:	1 m, 1 fp, 10 kds
Frånvarande:	14 s, 9 m, 3 c, 6 fp, 3 v, 2 mp, 2 kds

49

4 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 99

Prot. 1994/95:99

3 maj

Mom. 8, 9, 12, 14 och 15 (medelsanvisning till Invandrarverket, m.m.)

1. utskottet

2. res. 10 i motsvarande del (m)

Votering:

233 för utskottet

71 för res. 10

6 avstod

39 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    147 s, 19 c, 20 fp, 19 v, 16 mp, 12 kds

Förres. 10:     71m

Avstod:         5 c, 1 kds

Frånvarande:    14 s, 9 m, 3 c, 6 fp, 3 v, 2 mp, 2 kds

Mom. 13 (kommunmottagande och integration)

1. utskottet

2. res. 16 (kds)

Votering:

259 för utskottet

14 för res. 16

36 avstod

40 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    147 s, 64 m, 7 c, 10 fp, 19 v, 12 mp

Förres. 16:      1 mp, 13 kds

Avstod:         6 m, 17 c, 10 fp, 3 mp

Frånvarande:    14 s, 10 m, 3 c, 6 fp, 3 v, 2 mp, 2 kds

Peter Weibull Bernström (m) anmälde att han avsett att rösta ja men
markerats ha avstått från att rösta.

Barbro Westerholm (fp) anmälde att hon avsett att avstå från att rösta
men markerats ha röstat ja.

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Beslut om samlad votering

På förslag av talmannen medgav kammaren att bostadsutskottets
betänkanden BoU13, BoU14 och BoU17 fick avgöras i ett samman-
hang efter avslutad debatt.

50

5 § Bostadsförsörjningen

Föredrogs

Bostadsutskottets betänkande 1994/95:BoU13
Bostadsförsörjningen (prop. 1994/95:100 delvis)

Anf. 57 STIG GRAUERS (m)

Fru talman! Vi skall nu behandla bostadsutskottets betänkande nr
13. Till detta har fogats 24 reservationer, varav vi moderater står för 15
stycken. I dessa för vi fram vår politik inom denna viktiga sektor.

Inget område har väl reglerats så starkt och styrts så ensidigt mot ett
offentligt ägande som bostadspolitiken och, fru talman, inget politiskt
område har väl varit föremål för så stora besvikelser - inte minst efter
det glada 80-talet - som detta område.

Subsidier i alla tänkbara former förstärkte den lagreglering som
gynnade offentligt drivna företag. Avsikten var att bygga - som det
hette på 50-talet - billigare och bättre bostäder i kommunal regi.

Bidragsfloran utformades så att den inte i första hand hjälpte män-
niskor ur en förödande trångboddhet, utan i stället så att den medverka-
de till en överkonsumtion.

Miljonprogrammets kvantitativa mål blev mer dominerande än rim-
liga kvalitativa mål. De blev mer dominerande än bostadskonsumenter-
nas egna önskemål och prioriteringar och mer dominerande än boen-
demiljön och det fria valet av bostadsplats och boendeform.

Efterkrigstidens socialdemokratiska bostadspolitik har lämnat spår
som förskräcker.

De många allmännyttiga bostadsföretagen som står - eller av och
till har stått - inför ekonomisk ruin vittnar om detta.

Alla räddningsaktioner med olika former av kommunala subsidier
- utöver de statliga - vittnar om detta.

Finansiella konstruktioner, såsom ökning av aktiekapitalet och till-
förande av apportegendom eller aktieägartillskott, vittnar om detta.

Idén med räntelån som ytterligare en väg att överbrygga finansiella
problem vittnar också om detta.

Fru talman! I våra 15 reservationer anvisar vi andra vägar att utfor-
ma svensk bostadsförsörjning på.

Om man kan karakterisera den gamla socialdemokratiska inrikt-
ningen som ett försök med politisk planekonomisk tyngdpunkt, skall
våra förslag karakteriseras som havande tyngdpunkten på den enskilde
bostadskonsumenten och dennes vilja och förmåga att fritt välja och
utforma sin boendeform efter de skiftande behov som familjeförhållan-
den, arbete, fritid m.m. i olika skeden framkallar.

I reservation nr 1 tar vi moderater upp grundläggande frågor för
denna bostadspolitiska inriktning. Vi säger att den enskildes rätt att i så
stor utsträckning som möjligt bestämma över sitt eget boende måste
garanteras. Det kräver att förutsättningar skall skapas för ett rikt utbud
av småhus, bostadsrätter, hyreslägenheter och ägarlägenheter med olika
planlösningar, olika rumsaltemativ och olika standard.

Prot. 1994/95:99

3 maj

Bostadsförsörjningen

51

Prot. 1994/95:99 3 maj

Våra utgångspunkter är att bostadsmarknaden skall formas efter människornas behov. Politisk styrning - det visar historien alldeles

entydigt - är inte möjlig när den enskilde bäst vet vad som i varje skede

Bostadsförsörjningen

i livet passar denne. Innebörden av denna insikt är att vi förordar att fyrpartiregeringens bostadspolitik skall fullföljas genom att subventionsavvecklingen fort- sättes, genom att alla upplåtelseformer likabehandlas, genom att of- fentligt ägda s.k. allmännyttiga bostadsföretag avyttras, genotn att äganderätten förstärks och genom att avregleringen fortgår. Fru talman! Jag yrkar bifall till denna reservation. I reservation nr 2 tar vi avstånd från utskottets skrivning angående regeringens sätt att inom sitt kansli handlägga de bostadspolitiska frå- gorna. Det är inte en fråga för utskottet. I reservation nr 3, som rör bostadsbyggnadsbehovet, vänder vi oss mot majoritetens skrivning, som vi menar är en direkt fortsättning på den gamla politikerstyrda era som visat sig så omöjlig i praktiken. Utgångspunkten skall vara att hushållens önskemål i möjligaste mån skall styra. Vidare skall det finnas alternativ. Sköter inte en fastighetsägare sin fastighet genom att efter hand re- parera, bygga om eller tillföra erforderliga tillbyggnader så får denne finna sig i att de boende flyttar. Förbättrar han inte inomhusklimatet då så erfordras får han stå sitt eget kast när de boende väljer en bättre bostad. Enligt vår mening är det inte staten som genom subventioner skall styra sådana förbättringar, utan det är konkurrens och valfrihet som skall vara styrande. I reservation nr 4 tar vi upp kommunernas ansvar för bostadsför- sörjningen. Jag har i detta anförande redan berört synpunkter på denna fråga. Utöver de synpunkter som jag har lämnat vill jag i samband med denna reservation ta upp frågan om den kommunala borgen till egna bostadsbolag. Genom en borgen tillerkändes de kommunala bostadsbolagen en lägre kreditkostnad och kunde således konkurrera ut privata alternativ. Detta var osunt och motverkade den mångfald som de boende enligt alla undersökningar efterfrågar. Detta var också osunt därför att bor- gensansvaret ersatte det riskkapitalengagemang som kreditgivarna i annat fall skulle ha krävt av bolagen. Till sist gav ju kommunal borgen guldkant åt institutets engagemang i kommunala bolag. Engagemangen blev helt riskfria för kreditgivarna och prövningen således mindre god. Haningeexemplet visar bl.a. på detta. I reservation nr 5 berörs boendesegregationen. Jag vet att det ligger ett stort antal krafter bakom segregationen, och det går inte att finna en bostadspolitisk lösning för alla dessa. Men att den ideologiskt beting- ade satsningen på kommunägda hyresfastigheter bidragit till segrega- tionen kan det knappast råda tvivel om. Inte minst den ensidighet i utbudet som vi moderater så ofta har varit kritiska emot, liksom den fysiska utformningen av boendemiljön, har bidragit till att öka segrega- tionen.

52

Bostadsområden med en blandning av boendeformer och hustyper,
med större eller mindre inslag av t.ex. egnahem eller bostadsrättslägen-
heter, har enligt vår mening visat betydligt lägre tendens till boendeseg-
regation.

Ungdomars boende behandlas i reservation nr 6, där vi också talar
för ett fritt utbud och ökade möjligheter för fritt val av bostad för unga
människor.

I reservationerna nr 8 och 9 pekar vi på två bostadsfinansiella frå-
gor. Bosparandet gör den enskilde stark vid val av bostad. Men bospa-
randet skulle också betydligt ha minskat de senaste årens kris, om det
hade funnits i större omfattning än det hittills gjort. Vi moderater krä-
ver därför att de erforderliga politiska besluten för ett bosparsystem
snarast fattas.

Bostadssubventionssystemen har under lång tid bidragit till fördy-
ringar och till snedvridning av konkurrensen. Fyrpartiregeringen bytte
ut det äldre räntebidragssystemet mot ett nytt, som helt skulle slopa
bostadssubventionerna för tillkommande hus fram till år 2000. I vår
motion Bo231 föreslår vi förändringar i räntevillkoren även för de
äldre subventionssystemen som innebär att avvecklingen också av
dessa påskyndas.

Fru talman! Jag har berört huvuddragen i vår politik vad gäller bo-
stadsförsörjningen. Vi moderater ser det som mycket angeläget att man
nu överger den politikerstyrda och planekonomiskt styrda politiken till
förmån för en politik som ger den enskilde medborgaren större frihet
att välja.

Som en tilläggseffekt uppnår vi det mest effektiva sättet att utnyttja
det kapital som det civila samhället satsar på boendet. Med andra ord
sparar vi i statsbudgeten genom att låta den enskilde välja bostad.

Jag yrkar bifall till reservation nr 1.

Anf. 58 INGRID SKEPPSTEDT (c)

Fru talman! Boendet spelar en viktig roll i all mänsklig tillvaro, lik-
som bebyggelsen gör i landskapsbilden. Byggandet och boendet svarar
för en betydande del av samhällsekonomin. Boendet har härigenom stor
betydelse för människors välfärd och trygghet. Barns uppväxtmiljö
avgörs till stor del av boendemiljön. Boendets utformning och bebyg-
gelsestrukturen har också stor betydelse för möjligheterna till bättre och
effektivare resursanvändning i kretsloppssamhället.

Alla människor behöver bra bostäder till rimliga priser. Centern ser
bostaden som en del av välfärden. Välfärden skall fördelas rättvist, och
den skall omfatta alla. Det förutsätter en sammanhållen bostadspolitik
som utgår från en helhetssyn på människan och miljön och där de
mänskliga välfärdsfaktorerna finns med.

Byggande och val av bostad skall utgå från de enskilda människor-
nas behov av bostäder. Byggande och boende i en öppen marknad skall
förenas med att samhället anger spelregler och har inflytande över
bostadsociala frågor såsom tillgänglighet, hälsa, säkerhet och god miljö
samt hushållning med naturresurserna. De regler som bestämmer förut-
sättningarna måste utformas så att verkan blir långsiktig och stabil.

Prot. 1994/95:99

3 maj

Bostadsförsörjningen

53

Prot. 1994/95:99 3 maj

Utgångspunkten skall vara att det är de boende själva som skall ges möjlighet att påverka sin boendemiljö. Det behövs en mångfald av

olika bostäder och boendeformer. Människorna skall fritt kunna välja

Bostadsförsörjningen

bostad och bostadsort, i fråga om såväl val av boendeform som var i landet man vill bo. Att äga sin bostad är också ett värde i sig. För att nya bostäder skall vara tillgängliga också för hushåll med låga inkomster krävs ett statligt grundansvar för bostadsfinansieringen. Det behovsprövade stödet, bostadsbidraget, är ett bostadspolitiskt komplement för att garantera grundtrygghet i boendet. Statens stöd skall utgå endast för normalbostad om högst 120 kvad- ratmeter. Kostnader därutöver får den enskilde själv helt svara för. Ur fördelningssynpunkt bör beskattning av boendet ske med försiktighet. Det viktigaste för boendet är att det förs en ekonomisk politik som håller räntorna på en stabilt låg nivå. En avveckling av räntebidragen är inte möjlig i nuvarande ekonomiska läge, om inte skatter kan sänkas på ett sätt som kommer de boende till del. En ytterligare förutsättning är att räntebidragen kan ersättas av ett långsiktigt, målinriktat bosparande samt någon form av investeringsstöd vid byggtillfället. Investerare kan då kalkylera långsiktigt. En gång givna subventions- förutsättningar kan inte i efterhand ändras. De långsiktiga bidragsåta- gandena för staten försvinner. Samtidigt elimineras den kraftiga efter- släpning i kostnader för staten som räntebidragen medför. Ett målinriktat bosparande bidrar också till att stärka samhällets stöd till bostadsfinansieringen. Stödet kan successivt göras förebyggan- de och minskar därmed behovet av subventioner i efterhand, t.ex. rän- tebidrag. Centern anser att det är bråttom att ändra nu gällande system och hoppas att den bostadspolitiska utredning som just börjat arbeta snarast kommer med förslag. Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga något om behovet av rättvi- sa boräntor, vilket också tas upp i en Centermotion. Hos flera bolåne- institut föreligger långt framskridna planer på att införa differentierade räntesystem som skall gälla hela landet. I korthet innebär förändringen att det skall vara högre ränta om villan ligger i ett svårsålt område och lägre ränta i mer attraktiva lägen. Om ett sådant system genomförs kommer det att ytterligare förstär- ka de centraliseringstendenser som finns i samhället. Det kommer att bli avsevärt dyrare att bo på landsbygden och på mindre orter ute i landet än i koncentrationsområdena. Detta är en oacceptabel utveckling. Om hela Sverige skall leva måste bl.a. förutsättningarna för att ha en egen bostad vara någorlunda likvärdiga oavsett var man bor i landet. Jag förutsätter att även detta kommer att belysas i den bostadspoli- tiska utredningen. Fru talman! Jag har inget yrkande i anslutning till detta betänkande. Anf. 59 ERLING BAGER (fp) Fru talman! De flesta större och avgörande bostadspolitiska frågor avhandlas nu i den parlamentariska utredning som regeringen tillsatt. I

betänkandet hänvisar utskottsmajoriteten därför med viss logik till detta
vid behandlingen av ett flertal motionsförslag. Dessa frågor skall ses
över av den bostadspolitiska utredningen.

Jag skall här senare i mitt anförande kommentera några av dessa
förslag. Allra först vill jag dock göra några allmänna kommentarer till
bostadspolitiken.

Inom bostadspolitiken finns det några viktiga principer som jag
tycker det är angeläget att arbeta för.

1. Alla skall ha tillgång till en bra bostad.

2. De boende skall ges möjlighet till ökat inflytande och större val-
frihet.

3. Pressa kostnaderna för byggandet.

4. Tillämpa bruksvärdesprincipen vid hyressättning.

Den viktigaste åtgärden för att sänka bostadskostnaderna är att dri-
va en politik som möjliggör att vi får så lågt ränteläge som möjligt. Då
blir det också möjligt att bygga till lägre kostnad och att bo billigare.

Det blir också billigare för industrin att investera och därigenom få
fart på hjulen och att på detta sätt bidra till att stärka sysselsättningen.

Under den förra regeringen kunde vi också konstatera att räntorna
under lång tid gick att pressa neråt. Så sent som för litet mer än ett år
sedan, i februari 1994, hade vi de lägsta räntorna på 20 år i landet.
Sedan fick vi förra våren en tilltagande valdebatt med svårigheter till
breda ekonomiska uppgörelser, och ränteläget började tyvärr att förvär-
ras. Men det är helt klart nödvändigt att få till stånd en ekonomisk
politik i vårt land som leder till fallande räntor igen.

En viktig del i en ekonomisk politik som leder till fallande räntor är
att staten måste minska sina utgifter för att få balans i landets budget.
Där finns bostadssubventionerna som en viktig del. En minskning av
statsutgifterna kan bidra till lägre räntor, vilket i sin tur leder till lägre
hyror.

Fru talman! Olika regeringar har under de senaste tio åren föreslagit
besparingar på bostadssubventionerna. Vi har fått ett nytt bostadsfi-
nansieringssystem.

I årets bostadsmotion från Folkpartiet föreslår vi att regeringen ges i
uppdrag att återkomma med ett nytt förslag, som på sikt kan bidra till
sanering i statsfinanserna. Vårt förslag tar sikte på åren 1996-1998. Det
bör enligt vårt förslag ankomma på regeringen att utforma ett sådant
förslag och återkomma till riksdagen. Som en konsekvens av detta
föreslår Folkpartiet i sin motion samtidigt en höjning av bostadsbidra-
gen. Detta återkommer jag till senare.

Fru talman! Det behövs också ett socialt ansvarstagande inom bo-
stadspolitiken. Det kan beröra flera delar. Jag skall här ta upp några,
först bostadssegregationen. De bostadsområden som framför allt bygg-
des under 1960-talet bildade i många fall stora opersonliga stadsdelar
utanför våra större städer. Där finns brister i miljön, som dålig service,
bristande underhåll av fastigheter och otrygga invånare. Invånarna i
dessa områden har enligt utredningar generellt sett ofta lägre inkomster,
kortare utbildning och sämre hälsa.

Prot. 1994/95:99

3 maj

Bostadsförsörjningen

55

Prot. 1994/95:99 3 maj

Besparingar som i andra områden inte påverkar verksamheten nämnvärt kan här få helt oacceptabla effekter. Många av dessa miljon-

programmets bostadsområden tycks ha kommit i en nedåtgående spiral

Bostadsförsörjningen

med stor in- och utflyttning, många familjer med låga inkomster, stor andel socialbidragstagare och arbetslösa, stor andel också ensamståen- de med barn, samt invandrare som ännu inte hunnit etablera sig i det svenska samhället. Fru talman! Det finns i debatten tendenser att sopa dessa problem under mattan, vilket jag tycker är mycket allvarligt. Bostadssegregatio- nen måste i ökad utsträckning upp på den politiska dagordningen. Fas- tighetsägare i försummade bostadsområden måste ta ett större ansvar. Genom varsamma saneringar av fastigheter och närmiljön, i samför- stånd med hyresgästerna, kan man åstadkomma en bättre och mer at- traktiv boendemiljö, så att de hyresgäster som vill kan bo kvar i dessa områden. För att ett bostadsområde skall bli attraktivt är det viktigt med ett bra serviceutbud och närhet till arbetsplatserna. Därför bör man försöka uppmuntra etableringar av olika servicenäringar men också nya arbetsplatser i bostadsområdenas närhet där det finns dåligt serviceut- bud. När man projekterar nya bostadsområden är det självklart viktigt att man försöker blanda egnahem, bostads- och hyresrätter i olika storle- kar. I befintliga bostadsområden går det ofta att genom förtätningar av bebyggelsen åstadkomma ett mer blandat boende. Fru talman! När den bostadspolitiska utredningen även skall bereda frågan om bostadssegregation är det viktigt att utredningen kommer fram till förslag om åtgärder. Det är en av Folkpartiets ambitioner med utredningen. Jag vill också kort kommentera bostadsbidragen, som kommer att behandlas i ett annat betänkande men där Folkpartiet inte har någon reservation utan delar majoritetens uppfattning. Till den bostadspolitis- ka sociala dimensionen hör ett system med bostadsbidrag. Särskilt nu i ett läge där bostadssubventionerna sänks har bostadsbidragen en viktig roll att fylla. Vi har från Folkpartiet i vårt budgetförslag reserverat medel för att en höjning av bostadsbidragen skall vara möjlig. Det är fråga om kommunicerande kärl. Å ena sidan minskar man på subven- tionerna, men för dem som har en sämre och svagare ekonomi måste man kunna skjuta till något annat. Låt mig så ta upp bosparandet, som också behandlas i detta betän- kande. Även här hänvisas det till den pågående utredningen. Låt mig understryka vikten av att vi i det här landet får fram ett bosparsystem. Nu när vi återigen har minskat räntebidragen och en del övriga bostads- subventioner och boendet fått bära mera av sina egna kostnader, är det viktigt att vi får fram ett bosparsystem. Det har Folkpartiet föreslagit i olika motioner under flera år. Nu kommer frågan upp i utredningen. Det är viktigt att utredningen kommer med förslag så att regeringen därefter kan lägga fram förslag till bosparsystem. Det har faktiskt riks- dagen redan tidigare begärt. Fru talman! Som det har framkommit av mitt anförande finns det ganska få reservationer från de flesta partier på grund av den pågående

56

parlamentariska utredningen. Jag skall nöja mig med att enbart yrka
bifall till reservation 16 om att regeringen tar fram ett förslag om att på
sikt minska på bostadssubventionerna.

Anf. 60 OWE HELLBERG (v)

Herr talman! Det här betänkandet innefattar en rad frågor inom bo-
stadsförsörjningen. Jag hinner bara beröra några saker helt kort.

Bostadsbyggandet är otroligt lågt, kanske lägre än någon gång un-
der detta sekel. Samtidigt har vi mer 4 miljoner bostäder, nästan en på
varannan invånare. I landet finns ca 50 000 tomma lägenheter, men
tyvärr inte där den nu begynnande bostadsbristen börjar visa sig.

Den statliga bostadspolitiken har lett till hög boendestandard, och
man har mer eller mindre byggt bort bostadsbristen. Ibland har pro-
duktionstakten varit för hög med brister i kvalitetstänkande, slarv med
byggprocessen och alltför liten miljöhänsyn.

Andra svagheter med den här politiken är att produktionskostnader-
na har ökat nästan dubbelt så mycket som konsumentprisindex sedan
70-talet. Svag konkurrens, utnyttjande av frikostiga ändringar i regel-
systemet samt en hög inflation har lett till att kostnaderna har skenat i
väg.

Skattereformens genomförande gjorde boendet mycket dyrare. En
genomsnittlig hyreshöjning på 30 % år 1992 blev resultatet av den. När
nu räntan dessutom envist håller sig över 10-procentsnivån är läget
svårt för nyproduktion.

Vänsterpartiet har ingen patentlösning men tycker naturligtvis att en
fråga som skattereformens betydelse för boendekostnadsutvecklingen
skall tas upp i den bostadspolitiska utredningen som nyss har tillsatts.
Eller är det så att man inte får peta på den av prestigeskäl? Det passar
dock bra att ta med den frågan, eftersom en utvärdering av skatterefor-
men skall vara klar under 1995.

När det gäller problemet med boendesegregationen krävs en hel-
hetssyn. I samband med budgetpropositionen sade Vänsterpartiet att vi
förväntar oss att regeringen avsätter särskilda medel för att förbättra
boendemiljön i miljonprogramsområdena, för att höja statusen, öka
trivseln och ge områdena en miljöprofil. Det tycker vi är ett mycket
bättre förslag än att satsa pengar på nyproduktion, som ger marginell
effekt. Det enda tillskottet blir bostadsrätter i attraktiva lägen i storstä-
derna. Nu måste huvuduppgiften vara att rusta det vi har och miljöan-
passa vårt boende.

När det gäller risken för obestånd i t.ex. bostadsrättsföreningar blir
saken inte bättre av att man trappar ner räntesubventionerna i snabbare
takt än vad som har planerats. Det är ett sätt att lura dem som köper
bostadsrätter. Risken för konkurser, personliga tragedier och stora
förluster för staten som är garant för topplånen blir ännu större. Om
man tycker att kostnaderna för räntesubventionerna är för höga i nulä-
get, anser vi i alla fall att det är bättre att slå ut kostnaden på alla fas-
tighetsägare än att ta av dem som har det kärvast för stunden. Därför
delar vi regeringens syn i den här frågan.

Prot. 1994/95:99

3 maj

Bostadsförsörjningen

57

Prot. 1994/95:99 3 maj

Vänsterpartiet har endast reserverat sig på en punkt i betänkandet. Som Erling Bager sade nyss hänskjuts nämligen det mesta till den bo-

stadspolitiska utredningen. Reservationen gäller kopplingen mellan

Bostadsförsörjningen

räntesubventionen och det faktiska lånebelopp man erhåller. Dagens system, där man i princip kan vänta hur länge som helst med att placera sitt bostadslån, ger möjlighet till spekulation i mån av kapital. Den smarte och penningstarke kan tjäna mycket om räntan sjunker. Boverket har beräknat att staten kan förlora mellan 1 och 1,5 miljarder under mandatperioden på den här spekulationsmöjligheten. Det tycker vi är onödigt i dessa besparingstider. Vi vill dessutom gå längre än det förslag som i första delen sam- manfaller med Boverkets tankar. Vi tycker inte att man skall kunna låna mera än vad det verkliga lånebehovet förutsätter. Den som kan bygga billigare eller som vill placera egna medel i sin fastighet skall natur- ligtvis inte få tillgodogöra sig skattemedel genom att få räntesubventio- ner för lån som de inte upptar. Staten inför mycket märkliga system endast för att underlätta hanteringen av den här typen av frågor. För att man skall kunna få den här enkla kontrollen som vi vill infö- ra måste det ske en koppling mellan subventionsräntan, den faktiska räntan och lånesumman. Det står i betänkandet att regeringen inom kort kommer att presentera ett förslag till lösning av det här problemet. Det står dock inte när det skall ske eller när det skall träda i kraft. Utform- ningen av förslaget är inte heller känd. Därför vidhåller jag vårt förslag till dess att jag får se en modell som skulle vara bättre. För att förhindra obeståndssituationer i t.ex. bostadsrättsföreningar avser regeringen att i en kommande proposition föreslå att man skall få behålla subventionsräntan på det gamla lånebeloppet vid en uppgörelse mellan långivare och låntagare. Det är en åtgärd för att förhindra onö- diga konkurser. Det kan vi acceptera. Vårt förslag gäller kommande nyproduktion. Därför yrkar jag bifall till reservationerna 17 och 18. Anf. 61 PER LAGER (mp) Herr talman! Det borde vara en självklarhet för alla att ha en bo- stad, ett hem. Men bara här i Stockholm finns i dag fler än 6 000 hem- lösa. En stigande andel av dem är ungdomar. Det är helt oacceptabelt. Samtidigt finns det lediga lägenheter som ingen vill bo i eller som ingen har råd att bo i. I vissa fall kommer de att rivas, eftersom de annars förblir tomma. Vart har den långsiktiga och sociala bostadspolitiken tagit vägen - den som kräver solidaritet och måste kosta? Varför har vi inte kunnat lösa problemen med de felplacerade, de felbyggda, de sjuka och de alldeles för dyra husen? Hur långt skall det gå innan vi lyckas komma överens om en bostadspolitik som klarar konjunktursvängningarna och som folk förlitar sig på? Kanske det är dags nu. Den nya bostadspoli- tiska utredningen har just inlett sitt arbete. Förhoppningsvis skall den finna någon för alla acceptabel väg ut ur subventions- och räntelabyrinten. Jag är en av ledamöterna och måste självfallet tro att utredningen kan utveckla förslag som inte bara skapar

58

stabilitet och långsiktighet i finansieringen utan också kan visa på vet-

tiga riktlinjer för hur framtidens ekologiska, friska bostadsbyggande
skall gå till med brukarinflytande vad gäller placering och utformning,
med rena material och sunda byggmetoder och med alternativa och
effektiva förnyelsebara energikällor. Inte minst bör satsningar göras på
den sociala och estetiska sidan av boendet - det vi kan kalla för trivsel
och skönhetsvärden.

Miljöpartiet tror på en finansieringsform som bygger på människors
eget bosparande med låg eller ingen ränta och som har befriats från den
övriga marknadens räntefluktuationer. Vi ser här både den svenska
JAK-banken med avknoppningar i andra nya varianter här hemma och
de tyska bosparkassorna som goda exempel som det är angeläget att
utveckla vidare. Men det är också viktigt att vi inte någonstans på vä-
gen förlorar en solidarisk inställning och att vi inte på grund av våra
usla statsfinanser tillåter ett segregerat två tredjedelssamhälle att ut-
vecklas och permanentas bl.a. till följd av bostadspolitiken.

De som inte är tillräckligt starka, som inte kan ta för sig och som
saknar arbete eller på annat sätt är ”utdefinierade” i vårt samhälle ham-
nar i de sämsta bostadsområdena. Det är de bostadsområden som all-
männyttan inte har lyckats sälja ut i sin kamp för att överleva, dvs. de
områden, kvarter och bostadshus som betingar de lägsta värdena på
marknaden och som blir kvar. Vi har ett gemensamt ansvar för att detta
inte sker. Ett solidariskt samhälle med en social bostadspolitik tillåter
inte detta. Boendesegregationen drabbar särskilt våra invandrare.

Miljöpartiet har i en av sina motioner givit förslag på åtgärder så-
som att öka boendeinflytandet, blanda olika hustyper och upplåtelse-
former, flytta olika högstatusutbildningar till invandrartäta områden
och skärpa åtgärderna mot hyresvärdar som diskriminerar invandrare.
En bra satsning är de 125 miljoner som regeringen i årets budget lägger
på områden med stor andel invandrare. Men det behövs förstås mycket
mera än bara pengar.

Ett annat ansvar har vi för att människor inte skall tvingas lämna si-
na hyresrätter för att ägaren beslutar sig för att renovera, rusta upp eller
på annat sätt orsaka en hyreshöjning som den boende inte klarar av. I
det här betänkandet har utskottet kunnat gå förbi de svåra frågorna med
hänvisning till den tillsatta bostadsutredningen.

De flesta motioner lämnas därhän med anledning av utredningen,
men förmodas ändå där bli diskuterade och fungera som underlag i det
fortsatta arbetet.

Det finns två frågor som vi i Miljöpartiet särskilt vill framhålla ut-
över det jag redan har nämnt. Det ena är en mera genomgripande han-
dikappanpassning av vårt samhälle, vilket bl.a. innebär att vi erbjuder
de handikappade boendealternativ som svarar mot just deras behov.
Det kan gälla vårdhem, gruppboende och särskilda ensamlägenheter.
Det kan också gälla åtgärder som förbättrar tillgängligheten eller på
annat sätt ger förutsättningar för ett självständigt liv. Vi vet att detta i
första hand är kommunernas ansvar, men på grund av att behoven inte
har kunnat tillgodoses i rimlig utsträckning i många kommuner har vi
funnit anledning att till utskottets betänkande foga ett särskilt yttrande.

Prot. 1994/95:99

3 maj

Bostadsförsörjningen

59

Prot. 1994/95:99 3 maj

Den andra frågan handlar om att ungdomar i dagens Sverige har mycket svårt att finna en bostad som de har råd med. Många äldre,

billigare och mindre lägenheter som det tidigare har varit vanligt att

Bostadsförsörjningen

ungdomar har kunnat hyra har rivits. Det borde inte vara svårt att vid nyproduktion och även vid ombyggnation satsa mera på små bostäder - t.ex. ett rum med kokvrå, utförda i hälso- och miljöriktiga material, med enkla och snåla köks- och toalettutrustningar, inga onödiga inred- ningsdetaljer, med självdrag och vanliga öppningsbara fönster, med trappor utanpå m.m. Givetvis skall uppvärmning och tappvarmvatten kopplas till förnyelsebara energikällor. Alternativa toalettlösningar, källsortering och komposteringsmöjligheter finns med på längre sikt för att kunna ge en betydande miljö- och hälsovinst, dvs. en samhällseko- nomisk vinst. Att det går att bygga mindre, men ändå trivsamt och framför allt mycket billigare har man visat bl.a. i Borlänge. Observera att dessa lägenheter, som i första hand är avsedda för ungdomar, givetvis kan nyttjas och bebos av vem som helst. Att bygga enkelt är inte detsamma som att bygga sämre, snarare tvärtom. Att bygga ekologiskt riktigt men snålt utan extravaganser innebär en ren miljö och en bostadsstandard som handlar mer om verk- lig kvalitet än om tomma ytor och onödiga inredningsdetaljer. Herr talman! Med det anförda vill jag yrka bifall till reservation 7. Anf. 62 ULF BJÖRKLUND (kds) Herr talman! En bra bostad och en god närmiljö är av grundläggan- de betydelse för många, kanske alla, människor. Alla skall därför ha rätt till en bra bostad till en rimlig kostnad. Målet måste vara att göra det möjligt för människor att få en bostad i närheten av sin arbetsplats. En utveckling som leder till att fler bor och arbetar i samma område är önskvärd och gör att knytningarna till det lilla samhället blir starkare. Det medför att medborgarna blir mer delaktiga i den lokala utveckling- en. Boendemiljön måste utformas så att naturliga sociala enheter skapas som bryter isolering, stimulerar till aktivitet och gemenskap och ger möjligheter till vila och rekreation. Ett boendeområde bör ha en varie- rande bostads- och befolkningssammansättning, så att den mänskliga kontakten mellan generationer, olika nationaliteter och yrkesgrupper blir naturlig och självklar. Därigenom motverkas uppkomsten av segre- gerade bostadsområden. Bostadspolitiken skall också präglas av en ekologisk grundsyn, en helhetssyn på människan och miljön, byggd på respekten för livet. En materialanvändning enligt kretsloppsprincipen måste bli vägledande när det gäller fastläggandet av en bostadspolitik på lång sikt. Den tek- nik som i dag finns för ekologiskt byggande bör i största möjliga ut- sträckning överföras till all planering och allt byggande. Utvecklings- arbete, experiment- och försöksverksamhet måste aktivt stödjas. Bo- stadspolitiken måste också vägledas av internationell solidaritet och inte subventionera och uppmuntra lyxboende.

60

En investering i boendet är något av det allra viktigaste som männi-
skor ställs inför i livet. För att de skall kunna klara av det till ett rimligt
pris måste någon form av bosparande snarast införas.

Med dagens räntenivåer på bostadskrediter är bostadsbyggande på
renodlat marknadsekonomiska principer med få undantag utesluten.
Det finns på vissa orter attraktiva lägen där det alltid går att finna av-
sättning för nybyggda lägenheter oavsett kostnadsnivån. Men orterna är
få, och de attraktiva lägena är begränsade. I flertalet orter i vårt land
ligger dagens produktionskostnader långt från den betalningsvilja som
kan avläsas på marknaden. Därtill är det naturligt, mot bakgrund av det
bekymmersamma statsfinansiella läget, att statsmakterna eftersträvar en
bostadsfinansiering med minsta möjliga ekonomiska engagemang från
statens sida.

Att lösa dessa problem med ett omfattande bosparande är lovvärt
och nödvändigt men naturligtvis inte tillräckligt. En ekonomisk politik
måste föras som snarast pressar ner räntan till rimligare nivåer. Bospa-
randet blir först och främst en åtgärd på sikt. I det korta perspektivet
löser det inga stora problem. Uppbyggnadstiden blir med nödvändighet
lång. Därför brådskar det med ett beslut om bosparande. Det är olyck-
ligt att vi inte kan komma till skott innan den bostadspolitiska utred-
ningen har sagt sitt. Förslag och idéer finns redan framtagna sedan
tidigare.

Bosparandet ger dessutom en ofta förbisedd jämlikhets- och demo-
kratiseringseffekt. Det ger många fler människor en faktisk konkurrens-
förmåga på bostadsmarknaden.

Minskade räntesubventioner kan medföra en höjning av boende-
kostnaderna som för vissa grupper kan vara oacceptabel ur bostadsso-
cial synvinkel. Det är viktigt att dessa människor kan kompenseras
genom bostadsbidragen, inte minst barnfamiljerna. Ur fördelningspoli-
tisk synvinkel är inkomstprövade bostadsbidrag den klart bästa formen
när det gäller att stödja boendet. I takt med att de statliga räntesubven-
tionerna avvecklas kommer bostadsbidragen att få en ökad betydelse.

Herr talman! Vi har från kristdemokraternas sida i några motioner
pekat på saker som har med boendet att göra och som vi tycker är vik-
tiga. Bl.a. har vi pekat på möjligheten med fastighetsanknutna fastig-
hetsfonder. Av tidsskäl vill jag inte gå in på detaljer just nu. Vi har
pekat på en kommunal fastighetsavgift. Kanske borde den statliga fas-
tighetsskatten på sikt föras över till kommunerna, där man har de verk-
liga kostnaderna för boendet och fastigheterna. Vi har också sagt nej
till höjningen av fastighetsskatten. Motiveringen är att vi har en ny
fastighetstaxering, en rullande sådan, som kommer att lägga stora bör-
dor på boendet under de närmaste åren.

I stort sett samtliga motioner avstyrks med motiveringen att den på-
gående bostadspolitiska utredningen skall titta på frågorna. Det innebär
att vi även från kristdemokraternas sida kommer att vara med och bi-
dra. Vi återkommer således i den utredningen med de idéer och tankar
som vi också har haft i våra motioner.

Herr talman! Det är naturligtvis viktigt att de regler som i framtiden
skall styra boendet blir så hållbara och stabila att de olika aktörer som

Prot. 1994/95:99

3 maj

Bostadsförsörjningen

61

Prot. 1994/95:99 3 maj

påverkas av boendets villkor vet att de kommer att bestå under en läng- re tid och att de därmed kan känna sig trygga i sitt byggande och boen-

de.

Bostadsförsörjningen

Därmed, herr talman, har jag inte några yrkanden i dag. Anf. 63 LENNART NILSSON (s) Herr talman! Åren 1992, 1993 och 1994 har vi i den här kammaren diskuterat bostadspolitiken utan någon minister. Därför är det glädjan- de för mig att hälsa bostadsministern välkommen till kammaren för att delta i den här debatten. Det speglar litet av den syn som Socialdemo- kraterna har på bostadspolitiken. Den är ett viktigt instrument när det gäller sådant som vi människor är beroende av, nämligen boendet. Jag vill framföra detta, eftersom ett av problemen när vi skulle dis- kutera bostadspolitiken tidigare var att vi inte hade någon att debattera med från regeringskansliet. Herr talman! Annars vill jag påstå att de inlägg som har förts fram i riksdagens talarstol pekar på att vi tillsammans kan hitta breda lösning- ar för en gemensam bostadspolitik som inte innebär den ryckighet som vi har upplevt under ett antal år. Egentligen instämmer alla intressenter i att vi måste hitta breda gemensamma lösningar, detta för att vi skall uppfattas som trovärdiga, för att besluten skall bli långsiktiga och man skall veta villkoren när man går in i olika boendeformer. Det är naturligtvis nödvändigt att vi kan samla oss. Jag vill inte skylla på någon. Jag har suttit i riksdagen i 18 år. Under 9 år har det varit olika former av borgerliga regeringar. Under 9 år har det varit socialdemokratiska regeringar. Vi delar naturligtvis ansvaret. Därför är det förvånande att moderaterna, Stig Grauers, har en historieskrivning som inte stämmer överens med den verklighet som jag har upplevt under dessa år. Moderaterna ställer sig utanför den diskussion som vi andra försö- ker föra om att vi skall samla oss till breda lösningar. Det beklagar jag. När jag lyssnar på mina meddebattörer kan jag konstatera att man anser att staten i varje fall har en roll i bostadspolitiken. Moderaterna tycker att man inte skall bry sig om. Erling Bager räknade upp fyra punkter. Jag kan instämma i dem. Det handlar om att vi skall ha en bra bostad och ett inflytande, om att vi skall pressa kostnader och om bruksvärdesprincipen. Mycket av det som Stig Grauers tar upp beror på den politik som hans regeringskamrater förde under den förra mandatperioden. Jag minns när biträdande finansministern var ute och läxade upp bo- stadskooperationen och sade att man fick skylla sig själv, eftersom man hade byggt för dyrt. Faktum var att man med politiska beslut förändra- de villkoren för många bostadsrättsföreningar. Det ledde sedan fram till svårigheter. Ulf Björklund nämner fastighetsskattens höjning från 1,5 till 1,7 %. Det handlar inte om att vi vill höja skatterna bara för att jäklas med folk. Vi såg till att man inte genomförde de minskningar av räntesub- ventionerna som var beslutade. Vi sade nämligen att inte enbart de som

62

finns inom det statliga subventionssystemet skall bära dessa kostnader

utan att alla bör vara med. Jag tror att det är viktigt att peka på att det är
därför fastighetsskatten höjs från 1,5 till 1,7 %. På så sätt räddas många
av de unga familjer som bor i de senaste årgångarna.

Jag delar naturligtvis den uppfattning som har förts fram av Ingrid
Skeppstedt, Erling Bager, Owe Hellberg, Per Lager och Ulf Björklund
och som innebär att vi förhoppningsvis kan hitta hållbara system och
regler för en framtida bostadspolitik. Jag måste ändå fortsättningsvis
kommentera litet av moderaternas inlägg.

De kommunala bostadsföretagen bär naturligtvis inte ansvaret för
segregationen. Vad skulle egentligen Stig Grauers vilja ge för råd till
en ung människa i den här situationen? Man pratar om valfrihet i boen-
det och att de boende skall vara med och bestämma mer själva, men
hur blir det med valfriheten om det helt plötsligt inte längre kommer att
finnas några subventioner till nyproduktionen, om det blir fråga om en
omfördelning mellan årgångar eller vad det nu blir? Vad skulle det vara
för valfrihet för en undersköterska, ett sjukvårdsbiträde eller en lågav-
lönad familj i Stig Grauers hemkommun Partilie som vill efterfråga en
ny bostad? Det går inte. Tvärtom skulle detta naturligtvis innebära en
stor segregation, om man inte hittar ett system som i alla fall gör det
möjligt att omfördela kostnader över tiden.

För några veckor sedan besökte bostadsutskottets s-grupp Malmö -
detta berättar jag apropå att Moderaterna inte tycker om de kommunala
bostadsföretagen utan vill göra sig av med dem. Vi besökte bl.a. Mal-
mö kommunala bostadsföretag, och vi fick se vilka åtgärder man där
vidtar för att på många fina och lovvärda sätt försöka ta sig an stadsde-
len Rosengård och förändra den bild av stadsdelen som är spridd över
landet. På andra sidan gatan fanns en privat fastighetsägare som hade
ägnat sig åt utsugning av hyror och skaffat pengar från kommunen för
att kunna spekulera i affärerna, och sedan gick man i konkurs.

Det finns i verkligheten, Stig Grauers, naturligtvis både goda och
dåliga kommunala bostadsföretag, och det finns goda och dåliga priva-
ta bostadsföretag. Jag vill ändå hävda att de flesta av de kommunala
bostadsföretagen sköts på ett väldigt bra sätt. Sedan handlar det natur-
ligtvis om hur de som bor i de här bostäderna i framtiden skall kunna få
ett ökat inflytande, vilket Erling Bager var inne på. Det kanske t.o.m.
kommer att handla om att de boende får del av ägandet i de här företa-
gen. Vi får se vad Bostadsutredningen kommer fram till.

En annan myt som Moderaterna ägnar sig åt är att de socialdemo-
krater som finns i regering och riksdag politiskt vill styra över männi-
skors huvud, skapa regler och krångla till det. Jag vill från riksdagens
talarstol hävda att vår uppgift, oavsett om vi sitter i regering eller riks-
dag eller i Bostadsutredningen, är att försöka skapa så enkla regler som
över huvud taget är möjligt - jag utgår ffån att detta också är en av
Bostadsutredningens uppgifter. Vi vill inte detaljstyra mer än vad som
kanske är nödvändigt för att se till att det finns möjligheter till en bra
handikappanpassning, något som Per Lager var inne på, och att man
skall kunna bo på ett någorlunda drägligt sätt. Vi har avskräckande
exempel på hur s.k. avreglering har gett upphov till mycket dåliga bo-

Prot. 1994/95:99

3 maj

Bostadsförsörjningen

63

Prot. 1994/95:99 3 maj

städer. Men vi skall som sagt inte ha mer regler än vad som är nöd- vändigt för att vi skall få en bra funktion på boendet.

Jag skall inte ge mig in i den bostadspolitiska debatten, eftersom jag

Bostadsförsörjningen

utgår från att bostadsministern kommer att hålla ett anförande om re- geringens syn på de frågorna. Efter de inlägg som har varit vill jag ändå konstatera att jag tror att det finns goda förutsättningar för att vi i fram- tiden skall få en hållbar bostadspolitik som gynnar människorna. Dessa har nämligen lidit av den ryckighet som har präglat bostadspolitiken under senare år. Därmed yrkar jag bifall till utskottets hemställan. Anf. 64 STIG GRAUERS (m) replik Herr talman! Lennart Nilsson är kritisk mot mitt anförande, mot att jag sade att det finns en historia som förskräcker när det gäller social- demokratisk politik. Jag förstår i och för sig inte hur Lennart Nilsson kan säga att denna historieskrivning var felaktig och att de miljöer som trots stora satsningar har uppstått inte är förskräckliga. Sedan säger han mycket riktigt att den historiska utvecklingen har präglats av en ryckighet i bostadspolitiken. Ja, det är just denna ryckig- het som vi vill ha bort. Det är just denna ryckighet, resultatet av en politik som har varit ryckig, som vi vill ha undan. Lennart Nilsson frågar mig vad jag säger till en undersköterska i min hemkommun som vill ha en billig och bra bostad. Jag säger att vi här i landet har ett bosparsystem som möjliggör för henne att bli stark i sitt val ute på bostadsmarknaden, som ger henne och hennes familj just det boende som passar dem och som de efterfrågar. Det går inte att, som Lennart Nilsson gör, dra sig ur historien. Den är präglad av socialism och socialdemokratiskt tänkande, och det har drabbat många människor. Bostadssegregationen är ett problem, och endast mångfald i boendet kan häva dessa problem. Det är denna mång- fald som vi moderater arbetar för. Anf. 65 LENNART NILSSON (s) replik Herr talman! Egentligen skulle man kanske prata om framtiden när det gäller bostadspolitiken. Den framtid som Stig Grauers skisserar innebär att segregationen kommer att öka. Moderaternas inställning till bostadspolitik är nämligen att det inte skall finnas någon bostadspolitik. Stig Grauers talar om historien. Jag vill då hävda att jag egentligen är ganska stolt över den bostadspolitik som generationer av socialde- mokrater sedan Alva och Gunnar Myrdals tid har bedrivit i vårt land och som har lett fram till att bostäderna i vårt land är bland världens bästa. Det är bra bostäder. Ett av problemen nu är att det är för dyrt. Kostnaderna i nyproduk- tionen är för höga, räntorna är för höga, osv. Det är naturligtvis ett bekymmer. Men det problemet löser man inte med den politik som Moderaterna försöker bedriva. Jag är medveten om att samhällets, statens satsningar på det här området kommer att minska i framtiden. Jag utgår från att vi inte har råd att subventionera boendet i den ut-

64

sträckning vi har gjort tidigare. Men då handlar det om att hitta system

som gör det möjligt med omfördelningar över tiden och annat. Det
viktiga när man pratar om bostadspolitik är att man måste ha en sådan
politik för att kunna åstadkomma saker och ting.

Också vi tycker att bosparandet är väldigt viktigt. Jag utgår från att
man i utredningen kommer att hitta ett system som inte enbart är på
Moderaternas villkor utan att man kommer att ta fram en bred lösning
som företrädare från många olika partier kommer att kunna ställa sig
bakom.

Anf. 66 STIG GRAUERS (m) replik

Herr talman! Jag lyckönskar Lennart Nilsson beträffande bosparan-
det. Kan man hitta ett system som är på de boendes villkor har man
kommit långt, och då har man förvisso också lyckats hitta ett system
som vi moderater kan ställa oss bakom.

Lennart Nilsson säger att det är framtiden vi skall tala om. Det
tycker vi också. Men vi har nu en historia att utgå från, och vi kan då
definiera svagheterna i den historiska bostadspolitiken och sedan ut-
forma ett bättre program, såsom det vi framlägger. Vi menar då att det
är rimligt att fokusera framtidsdiskussionen kring alternativen. Lennart
Nilsson och hans parti väljer i stället att återgå till det gamla planeko-
nomiska, bostadsfilosofiska programmet. Vi menar att de problem vi
har haft i så fall sannolikt kommer att bestå.

Historiskt, säger Lennart Nilsson, har det gått bra. Det är bara det,
säger han, att det blev för dyrt. Kan man verkligen säga att ett bostads-
politiskt system har gått bra om det har blivit för dyrt? I detta ”att det
har blivit för dyrt” ligger ju att människor inte har råd att bo, och det
första kravet i en demokrati är väl att alla skall ha råd att bo i bra och
lämpliga bostäder.

Anf. 67 LENNART NILSSON (s) replik

Herr talman! Jag tillhör dem som aldrig har trott på en planekono-
mi, även om nu Stig Grauers påstår att jag är något slags företrädare för
ett planekonomiskt system. Jag har varit socialdemokrat sedan tonåren
och aldrig trott på någon planekonomi.

Det blir en ganska märklig diskussion om man utgår från att vi vill
gå tillbaka till något som har varit. Vi har sagt att det är möjligt att vi
gjorde ett misstag när vi den gången gjorde upp med Vänsterpartiet om
de s.k. räntelånen, som aldrig blev till. Men så kom ju Danellsystemet,
som kanske skulle ha fungerat om räntan hade varit väldigt låg. I teorin
kan ju allting fungera, men i praktiken blir det annorlunda.

Stig Grauers föreslår att man avvecklar allting fram till år 2000. Om
man tog bort de regler som gäller för nyproduktionen i dag, att man får
52 % av bidragsunderlaget i subventioner första året, skulle en hyreslä-
genhet byggd i dag kosta åtskilliga tusentals kronor mer, och då skulle
ett vårdbiträde som bor där inte ha några pengar över att sätta in på
bosparande, som Stig Grauers föreslår.

Prot. 1994/95:99

3 maj

Bostadsförsörjningen

5 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 99

Prot. 1994/95:99 3 maj

Anf. 68 Statsrådet JÖRGEN ANDERSSON (s) Herr talman! När jag i höstas fick ansvaret för bostadsfrågorna in-

såg jag att det inte var någon lätt uppgift.

Bostadsförsörjningen

Bostadsbyggandet var rekordlågt. Nästan var tredje byggnadsarbe- tare gick arbetslös. Den allmänna ekonomin och den förra regeringens regeländringar ökade boendekostnaderna. Antalet konkurser bland bostadsrättsföreningar hade stigit dramatiskt. Under tre år hade det inte funnits något samlat ansvar i regeringen för bostadsfrågorna. Det märktes på många sätt. Inte minst framkom det i den uppskatt- ning som många företag och organisationer visade över att det nu åt- minstone fanns någon att tala med, även om denna någon inte alltid gjorde som man ville. Regeringens bostadspolitik präglas av tre ledord: ansvarskänsla, samförståndsanda och framtidstro. Jag skulle, herr talman, här vilja utveckla något vad jag menar med detta. Bostadslåneinstitutens sammanlagda utlåning är nästan 1 000 mil- jarder. Ungefär hälften av detta belopp utgörs av lån för vilka låntaga- ren erhåller statliga räntebidrag. En mycket stor del av dessa låntagare är helt beroende av räntebidragen för att kunna fullgöra sina förpliktel- ser mot kreditgivarna. Det är mot denna bakgrund synnerligen angelä- get att noga överväga vilka förändringar man gör i regelsystemet. Inte nog med att ändringar kan uppfattas som att staten sviker löf- ten - de kan dessutom på ett avgörande sätt störa viktiga funktioner i samhällsekonomin. En ansvarsfull bostadspolitik kräver oerhörd för- siktighet när det gäller förändringar i det gällande regelverket. Det är därför med glädje som jag kan konstatera att bostadssektorn, med ett undantag, kunnat undantas från besparingar i de tre ekonomisk- politiska dokument som regeringen under det senaste halvåret lagt på riksdagens bord. Vi har dessutom kunnat föreslå att den förra regering- ens extra besparingar i räntebidragen fördelas mera rättvist. Dessutom har vi kunnat föreslå en viss mindre lindring i den årliga upptrappning- en av den garanterade räntan och en förskjutning av upptrappningen i Danellsystemet. En ytterligare lindring ges i form av att avdragsrätten för räntor bi- behålls på 30 %. Det innebär 3 000 kr lägre skatt jämfört med den förra regeringens förslag för den som har ett lån på en halv miljon. Detta hindrar inte att många hushåll har allvarliga ekonomiska pro- blem. Det mest akuta problemet hittills har varit bostadsrättsförening- arna. Under förra året gick 90 bostadsrättsföreningar i konkurs. Eftersom alla inblandade egentligen förlorar på en konkurs finns det ett starkt samhällsintresse av en fungerande rekonstruktionsverksamhet. Det är därför glädjande att antalet rekonstruerade föreningar nu uppgår till nästan 300. Regeringen har nu lagt fram förslag som innebär ökade möjligheter till rekonstruktion av föreningar och företag som har statlig kreditga- ranti. Som bekant kräver reglerna annars att panten skall realiseras innan utbetalning av garantiersättning kan ske. En tanke med denna konstruktion var säkert att hålla nere kreditförlusten och därmed statens

66

utgifter. I rådande läge fungerar dock reglerna så att de tvingar fram

konkurs. De samlade förluster som skall täckas av statliga garantier
uppgick i mars till drygt 1 miljard, varav cirka en tredjedel redan beta-
lats ut.

Med syfte dels att minska statens kostnader, dels att underlätta re-
konstruktioner ändras nu reglerna så att Bostadskreditnämnden kan
betala ut ersättning även vid rekonstruktioner. Bostadsrättsföreningar i
trångmål får därmed ökade chanser att leva vidare - detta under förut-
sättning att riksdagen bifaller regeringens förslag.

Räntebidragen är numera frikopplade från den faktiska finansie-
ringen i alla årgångar och upplåtelseformer utom bostadsrättsföreningar
av 1992 års årgång. Jag utgår från att den förra regeringen inte hade
något särskilt mot just dessa föreningar, utan att det handlar om att man
i samband med de olika beslut som fattades helt enkelt missade dem.
Detta fel rättas nu till, och faktum är att det har stor betydelse för möj-
ligheterna att rekonstruera bostadsrättsföreningar i denna ekonomiskt
känsliga årgång.

Bostadsrättsföreningens medlemmar är beredda till uppoffringar om
de får behålla sina hus och sitt självbestämmande. Att få dem att kämpa
vidare handlar ofta lika mycket om psykologi som om kronor och ören.
Det handlar om att återskapa framtidstro. Det som nu sker i rekon-
struktionsarbetet och de åtgärder som regeringen föreslår bör innebära
att det glesnar i de mörka moln som hopat sig över bostadsrätten.

Herr talman! Byggsektorn genomgår en svår kris. Utslagningen av
byggföretag är omfattande, och arbetslösheten är mycket hög. Detta
drabbar också slutligen i en eller annan form de boende.

Tron på framtiden har försvagats.

Dagarna före jul antog riksdagen det socialdemokratiska investe-
ringspaketet om tillsammans 4,7 miljarder i stimulansbidrag. Det är
bidrag som nu som bäst håller på att omsättas i arbetstillfällen. Gene-
rellt sett har de sökta bidragsbeloppen uppgått till två till tre gånger
mer än anslaget. Trots allt finns det således en påtaglig investeringsvil-
ja i landet. När det gäller ROT-stödet för bostäder kan konstateras att
det i mitten på april fanns ansökningar för fastigheter motsvarande
114 000 lägenheter i flerbostadshus. Bidragsansökningar från de egna
hemmen kommer in först i efterhand. Om utvecklingen fortsätter kan
över 300 000 bostäder komma att åtgärdas med stöd av programmet.

I samarbete med Miljöpartiet och Centerpartiet utvidgar vi nu sti-
mulanserna av byggsektorn.

Det finns starka belägg för ett samband mellan brister i inomhus-
klimatet och den ökande andelen barn med allergi- och överkänslig-
hetsbesvär. Under Allergiåret 1995 inleds därför ett omfattande pro-
gram för förbättring av inomhusklimatet. Stödet är främst riktat till
lokaler där barn och ungdom vistas, men också åtgärder i bostäder kan
få stöd. Det här gäller 1,8 miljarder, men vi har i samråd med Miljö-
partiet utformat programmet så att stöd utgår även till annan verksam-
het som är motiverad av miljö- och hälsoskäl, bl.a. installation av ac-
kumulatortankar vid vedeldning, solvärmeanläggningar i bostadshus
och försök med kretsloppsanpassat byggande.

Prot. 1994/95:99

3 maj

Bostadsförsörjningen

67

Prot. 1994/95:99 3 maj

Nyproduktionen av bostäder ligger på en rekordlåg nivå. Förra året startades 12 000 lägenheter. Boverket bedömer i sin senaste prognos att

igångsättningen i år blir samma eller något bättre.

Bostadsförsörjningen

Även om vi fortfarande har en hög vakansnivå i landet som helhet börjar tecken på bostadsbrist märkas på en del håll. Orter som bedöms få en stark befolkningstillväxt har redan i dag mycket låga vakanstal. Samtidigt skall man komma ihåg att de bostäder som startas i år blir färdiga för inflyttning om två till tre år. Omvänt gäller givetvis att det tillskott av nya bostäder som skall finnas 1997 måste startas senast i år. Det är alltså inte för dagens efterfrågan utan för morgondagens vi byg- ger. Det finns således både sysselsättnings- och bostadsförsörjningsskäl att stimulera till en tidigareläggning av viss nyproduktion. Den upp- fattningen delar vi med Centern, och vi har därför anvisat 2 miljarder till stöd. Beloppet är beräknat efter en volym på 29 000 igångsatta lägenheter under den period som bidraget utgår. På helårsbasis innebär det en fördubbling jämfört med förra året. Byggstimulanserna i den arbetsmarknadspolitiska propositionen in- nebär en sysselsättningsökning i storleksordningen 20 000 årsarbeten. Byggnadsarbetareförbundet räknar med en halvering av byggarbetslös- heten. Det innebär att arbetslösheten bland byggnadsarbetare börjar närma sig de tal som gäller för andra grupper. Samtidigt bör det betonas att branschens överlevnad på sikt inte är en bidragsfråga. Det handlar om att bli ännu mer effektiv, att jaga kost- nader i alla led och att skaffa sig kunskap om vilka egenskaper i bosta- den som konsumenten värdesätter och är beredd att betala för. I en ännu opublicerad studie från Institutet för bostadsforskning re- dogörs för olika komponenters inverkan på utvecklingen av de reala byggkostnaderna från 1968 t.o.m. 1991. Sett över hela perioden har effektivitetsutvecklingen varit negativ. Den har inte inneburit lägre utan högre kostnader. Visserligen har produktiviteten tidvis medfört sänkta kostnader under perioden, men det skedde under 70-talet eller i sam- band med lågkonjunkturer. Under de senaste åren har byggkostnaderna sjunkit något i reala termer. Det som alla oroar sig för är att stigande materialkostnader nu skall äta upp det utrymme som vunnits. Boendekostnader handlar inte bara om byggkostnader och bidrag. Det handlar också i hög grad om finansieringsvillkoren. I en särskild proposition lägger regeringen nu fram förslag om en marknadsanpass- ning av de gamla bostadslånen. Det innebär att staten befrias från rollen att refinansiera bostadslån. Samtidigt får låntagarna fördelen av att själva kunna bestämma räntebindningstider. Förslaget innebär ytterligare ett steg i att marknadsanpassa bostads- finansiering. Nu väntar vi bara på att marknaden skall marknadsanpassa sig eller, annorlunda uttryckt, att vi skall få se mer av produktinnova- tion och kundinriktning hos bostadslåneinstituten. Hittills har det varit rätt klent med detta. Jag möter, på de flesta håll, stor förståelse för att statens kostnader för bostadspolitiken inte kan fortsätta att öka utan tvärtom måste mins-

68

ka. Bostadsföretagen är helt inställda på detta. Vad de önskar sig är inte
mera bidrag utan förutsägbara och stabila villkor.

Om detta skall åstadkommas krävs en bred politisk enighet kring de
bostadspolitiska huvudprinciperna. Jag delar Lennart Nilssons upp-
fattning att det har varit en betydande samstämmighet, med något un-
dantag, i kammaren under den här bostadspolitiska debatten. Det är
mot den bakgrunden som vi nu har tillsatt en parlamentarisk bostads-
politisk utredning, som bl.a. har till uppgift att belysa hur staten i fram-
tiden skall stödja boendet och analysera behovet av ett lagstöd för
kommunernas viktiga roll i bostadsförsörjningen.

En socialt medveten bostadspolitik måste bygga på ansvarskänsla
och varsamhet när det gäller de villkor som enskilda byggt sin tillvaro
på och som rör fundamentala funktioner i vårt samhälle. Den måste
återskapa en framtidstro både bland boende och bland byggare. Den
måste skapa långsiktigt hållbara villkor genom brett politiskt samför-
stånd. Det är detta den socialdemokratiska regeringen vill uppnå!

Med de orden, herr talman, ber jag att få tacka för ordet.

Anf. 69 OWE HELLBERG (v) replik

Herr talman! Med tanke på läget med en bostadspolitik utan bo-
stadsminister vill jag säga att jag också tycker att en bostadsminister
och kopplingen mellan regering och riksdag är viktig.

Med anledning av att bostadsministern är här skulle jag vilja passa
på att ställa två frågor.

Den första gäller möjligheten till spekulation när det gäller ränte-
subventionsräntan vid nyproduktion. Boverket gjorde tidigt i höstas
regeringen uppmärksam på det här problemet. Jag undrar då varför det
har tagit regeringen så lång tid att fundera över den här saken. Vilken
är den eventuella lösning som man tänker komma fram till? När kom-
mer den i så fall att träda i kraft?

Den andra frågan gäller skattereformen. Bevisligen påverkar skatte-
reformen i hög grad både produktionskostnader och boendekostnader.
1990 tillsattes en utvärderingsgrupp, som skulle vara färdig med effek-
terna av skattereformen 1995. Har ministern tagit del av den utvärde-
ringen när det gäller boendet? Det skulle vara trevligt om det fanns
möjlighet för den bostadspolitiska utredningen att ta del av de synpunk-
terna och diskutera dem.

Anf. 70 Statsrådet JÖRGEN ANDERSSON (s)

Herr talman! Bägge de frågeställningar som Hellberg tar upp kom-
mer att belysas av den bostadspolitiska utredningen. Jag vill inte genom
några uttalanden i dag föregripa den öppna diskussion som jag hoppas
kommer i alla bostadspolitiska frågor i utredningen.

Anf. 71 ERLING BAGER (fp)

Herr talman! Jag tycker att företrädare för Socialdemokraterna vid
dagens debatt har haft en öppen attityd och visat en vilja till samför-
stånd. Lennart Nilsson nämnde tidigare att han kunde stödja de punkter
som jag tog upp som viktiga i bostadspolitiken, bl.a. att de boende skall

Prot. 1994/95:99

3 maj

Bostadsförsörjningen

69

Prot. 1994/95:99 3 maj

ges möjlighet till ökat inflytande och större valfrihet. Jag vill passa på och fråga bostadsministern om han till fullo delar uppfattningen att det

är en viktig princip.

Bostadsförsörjningen

Jag vill då erinra om att vi tidigare har haft ganska hårda debatter, exempelvis vid ombyggnadsfrågor. Där har vi från Folkpartiet krävt att de boende i den fastighet som berörs själva skall få mer att säga till om när man gör ombyggnader. Där har tidigare skett vad man har kallat för lyxsaneringar, där ombudsmannen från hyresgästföreningen har skrivit på intyget och de boende har körts över. Jag vill också visa på att vi hade hårda debatter om rätten att själv få tapetsera om eller måla om sin lägenhet. Så småningom fick vi till stånd en förändring i jordabalken på den punkten. Den sista fråga jag tänkte ta upp gäller om bostadsministern är be- redd att verka för att de boende skall få mer rätt till självförvaltning i fastigheterna, exempelvis när det gäller städning och annat, som kan sänka hyresnivån. Anf. 72 Statsrådet JÖRGEN ANDERSSON (s) Herr talman! Den första frågeställningen tog jag upp redan i mitt inlägg. Jag vill gärna understryka att det är med stor glädje som jag har lyssnat på dagens bostadspolitiska debatt. Jag tycker mig höra att det finns utomordentliga möjligheter att få en bred uppslutning kring det nya bostadspolitiska förslag som riksdagen nästa år kommer att få på sitt bord. Som svar på den andra frågan vill jag säga att jag tycker att kom- munen, bostadsföretagen och bostadskooperationen skall handlägga de frågorna utan några statliga pekpinnar. Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut fattades efter 7 §.)

Bostadsbidrag och bostadsanpassnings- bidrag 1C\

6 § Bostadsbidrag och bostadsanpassningsbidrag Föredrogs Bostadsutskottets betänkande 1994/95:BoU14 Bostadsbidrag och bostadsanpassningsbidrag (prop. 1994/95:100 del- vis) Anf. 73 STEN ANDERSSON (m) Herr talman! Jag vill först yrka bifall till de moderata reservationer- na till det här betänkandet. Vi har just avlyssnat en bostadsförsörjningsdebatt, där man har dis- kuterat nuvarande och framför allt kommande bostadspolitik. Här har sagts en del kloka ord, men jag tycker ändå att man har undvikit det faktum, som trots allt är konstaterat, att vi i Sverige jämfört med alla andra länder i världen har en mycket bra standard på våra bostäder. Till skillnad från vad som är fallet i alla andra länder kan vi erbjuda även

människor med små ekonomiska resurser möjlighet att ta en bra bostad.
Vi bör inte glömma detta.

Detta kostar pengar. Vi tar nu en liten del av de pengarna, men fort-
farande kommer svensk bostadsstandard att vara unik i jämförelse med
förhållandena i andra länder.

Jag skall också gå litet grand utanför betänkandet och tala om hur
man på ett effektivt sätt kan minska hyreskostnaderna.

Herr talman! Jag har sedan 1966 bott som hyresgäst hos ett kom-
munalt bostadsföretag i Malmö. Hyrorna har ju stigit precis som allting
annat, men i förfjol tog Malmö kommunala bostadsaktiebolag ett ini-
tiativ och gick ut till hyresgästerna i mitt område, som består av fem
trevåningshus, och sade: Om ni vill ta hand om den yttre renhållningen
kan ni få en summa för det, och bägge parter kan spara en del pengar.
Så gjorde man.

Av de 100 hyresgästerna nappade 20 på detta. De sköter i dag allt
yttre underhåll, undantagandes snöröjning - där är vissa försäkringsfrå-
gor inblandade som man som enskild person inte kan hantera. Det har
inneburit att de får en liten peng för detta, men kostnaderna för att driva
husen har blivit mindre, servicen är mycket bättre och papperstussar,
ölburkar, o.d. syns icke längre. Det är en aktivitet som gynnar dels
bostadsföretaget, dels hyresgästerna i form av ökad trivsel men även
mindre kostnadsstegringar.

Så tillbaka till det nu aktuella betänkandet, herr talman. Där föreslås
att personer som är över 29 år och som inte har barn inte skall erhålla
bostadsbidrag. Det är ett positivt nytänkande. Det kan bli kännbart för
en del, men baserat på den ekonomiska situation som Sverige tyvärr
befinner sig i är det nödvändigt. Men vi moderater vill gå ett steg läng-
re. Vi säger att inte heller de som är under 29 år och som inte har barn
skall ha rätt att få bostadsbidrag. Det baseras endast och enbart på en
ekonomi som vi i dag i praktiken inte längre har.

Herr talman! Man pratar här om ungdomar mellan 18 och 29 år.
Även mitt parti har medverkat till denna något felaktiga terminologi.
Det handlar alltså om myndiga människor. Det finns ingen anledning
att kalla en 28-åring för ungdom. En katt är en katt. Är man myndig så
är man myndig. Vi har i dag alltså inte resurser att låta den kategori
som majoriteten nu vill undanta fortsätta att erhålla bostadsbidrag.

Herr talman! Vi har alltså inga pengar, men det är min fundamenta-
la övertygelse att nästa gång vi diskuterar de här frågorna kommer de
moderata reservationerna att erhålla en majoritet, oavsett majoriteten i
riksdagen.

Till sist, herr talman: Under förra mandatperioden gjorde Social-
demokraterna tillsammans med Ny demokrati ett stort nummer av att
man skulle bilda ett bostadsdepartement. Det har i och för sig inte med
det här betänkandet att göra, men jag skulle ändå - mot bakgrund av
det beslut vi fattade för inte så länge sedan och mot bakgrund av det
engagemang man visade i den debatten - vilja fråga någon representant
för majoriteten varför vi i riksdagen i dag fortfarande inte har ett eget
bostadsdepartement, något som då efterfrågades.

Prot. 1994/95:99
3 maj

Bostadsbidrag och
bostadsanpassnings-
bidrag

71

Prot. 1994/95:99 3 maj

Anf. 74 OWE HELLBERG (v) Herr talman! Boverkets utvärdering av bostadsbidragen 1994 kom

ut i början av april i år. Den visar att kostnaderna har ökat med 1 mil-

Bostadsbidrag och bostadsanpassnings- bidrag

jard kronor från 1993 och att antalet hushåll som får bidrag ökade med 20 %. Den totala bilden av utvecklingen av bostadsbidragen var inte känd när regeringen lade fram sin budgetproposition. Att bostadsbidragskostnaderna har ökat så kraftigt beror bl.a. på skattereformen men också på familj esplittring, arbetslöshet m.m. De som inte fick kompensation via skattelättnader fick högre bostadsbidrag i stället. T.ex. kom gruppen 29 år och äldre till som bostadsbidragsta- gare av enbart det skälet. Nu försvinner den gruppen som bostadsbi- dragstagare, men skattereformen består i sin helhet. En logisk följd borde vara att de som fick skattelättnader också drabbas. Några sådana förslag finns inte i budgetpropositionen. I gruppen 29 år och äldre är merparten, 90 %, ej tillhörande de stu- derandes skara. Vilka de är framgår inte heller av Boverkets rapport, mer än att de har låga inkomster, högst 136 000 kr för att få något bi- drag. Det kan vara deltidsarbetande inom låglöneyrken eller andra kombinationer. Att inte få mer kunskaper i frågan känns otillfredsstäl- lande när man skall fatta beslut. Rent principiellt måste man ifrågasätta en åldersgräns för bostads- bidrag. Det skall ju vara knutet till inkomst, bostadskostnad och famil- jebild. Varför skall en som studerar och är 28 år få bostadsbidrag, om inte kompisen som är 30 år kan få det? Den som är under 29 år får i fortsättningen se upp när man väljer partner. Är partnern, han eller hon, 29 år eller äldre försvinner det eventuella bostadsbidraget oavsett in- komst. Den som lyssnar på sådant här i riksdagen undrar kanske vad vi håller på med egentligen. Vänsterpartiet har framfört i ett särskilt yttrande att regeringen skall se över frågan om åldersproblemet. Men det innebär inte att vi tycker som moderaterna, att även ungdomsbidraget skall försvinna utan att man gör någon utvärdering av problematiken. Utskottets skrivningar i övrigt är inte heller riktigt trovärdiga, efter- som man i kompletteringspropositionen kan läsa en hel del om bo- stadsbidragens framtid. Kostnaderna skall skäras ned dubbelt så mycket till. Inga förslag förkastas. Frågan lämnas till en särskild utredare i stället för att utskottet får bedöma frågan. Besparingen först och åtgär- derna sedan - en ganska bakvänd ordning om man skall kunna göra seriösa bedömningar och eventuellt komma med konstruktiva förslag. Hur Vänsterpartiet kommer att ställa sig i den frågan får vi ta sena- re, när kompletteringspropositionen dyker upp i utskottet. Besparingen som föreslås i betänkandet har vi gått med på i tidigare uppgörelser och står därför fast vid den. En annan fråga som tas upp i betänkandet är vår motion om att jämställa föräldrar vid skilsmässa. Samma regler skall gälla för båda parter när man har gemensam vårdnad. Nu premieras den förälder hos vilken barnet är folkbokfört. Oftast är det mamman. I samhällsdebatten betonas ofta hur viktigt det är att barn har kontakt med båda sina för-

72

äldrar och inte minst att pojkar har kontakt med sina pappor. Detta är

något som hävdas när våldsdebatten sätter i gång på allvar. Då borde
samhället uppmuntra och ge båda föräldrarna lika villkor för att skapa
en god boendemiljö där barnen är, tillsammans med den ena eller den
andra föräldern. Den gruppen är inte heller särskilt stor. Den utgör bara
6 % av alla bidragshushåll. Därför yrkar jag bifall till reservation nr 2.

Anf. 75 STEN ANDERSSON (m) replik

Herr talman! Jag skall kanske inte söka sak med Owe Hellberg. Det
finns ändå en fråga som jag vill ta upp. Vänsterpartiet har en reserva-
tion som går ut på att skilda skulle få behålla sina bostadsbidrag. Det
kan vara en familj som innan har bott i en fyrarummare och sedan har
splittrats. Om en part flyttar till ett annat ställe skulle båda få behålla
sitt bostadsbidrag, enligt Vänsterpartiet. Med tanke på skilsmässofre-
kvensen i Sverige kan det kosta en rund slant. Jag har i och för sig inte
de pengar som Owe Hellberg disponerar. Men det skulle vara roligt att
veta vari hans släktskap med Joakim von Anka ligger.

Herr talman! Owe Hellberg var en närmast fanatisk motståndare
mot åldersgränser. Kan vi räkna med att Vänsterpartiet i andra sam-
manhang kommer att säga nej till åldersgränser?

Anf. 76 OWE HELLBERG (v) replik

Herr talman! När det gäller den första frågan finns den rättigheten
redan i dag. Däremot finns det nyansskillnader i hur man betraktar de
båda föräldrarna. Det är det vi vill komma åt. Det är en jämlikhetsfrå-
ga. Man skall betrakta båda parterna på samma sätt. Det skall alltså inte
vara någon skillnad.

När det gäller åldersgränser tycker jag att det hade varit bra om bo-
stadsutskottet hade fått diskutera denna fråga på ett helt annat sätt. Nu
kommer man att använda en annan teknik - besparingen först och dis-
kussionen sedan. Det kan hända att vi i utskottet hade kunnat komma
fram till vettiga och bra förslag till lösningar. Jag kan hålla med Sten
Andersson om att det är konstigt med åldersgränser för bostadsbidrag.

Anf. 77 STEN ANDERSSON (m) replik

Herr talman! Jag hoppas bara att Owe Hellberg konsekvent även
framöver kommer att hävda det ofördelaktiga med åldersgränser. Det
handlar då inte bara om bostadsbidragsområdet.

När det gäller vänsterns reservation kan jag bara notera att det finns
ett uttryck som lyder: När det regnar manna från himlen har den fattige
ingen sked. I detta fall har vi moderater inte den sked som Vänsterpar-
tiet tydligen besitter, efter vad man kan utläsa av reservationen och den
allmänna debatten.

Anf. 78 OWE HELLBERG (v) replik

Herr talman! I konsekvensens namn borde Sten Andersson gå in
och rätta till hela systemet. Man har rätt till bostadsbidrag men inte på
lika villkor. Sten Andersson får ta och skriva en motion i den frågan
innan han uttalar sig.

Prot. 1994/95:99

3 maj

Bostadsbidrag och
bostadsanpassnings-
bidrag

73

Prot. 1994/95:99 3 maj

Anf. 79 BRITTA SUNDIN (s) Herr talman! Det var glädjande att höra Sten Anderssons lovsång

till den svenska bostadspolitiken. Det är bra att vi har kunnat åstad-

Bostadsbidrag och bostadsanpassnings- bidrag

komma detta, att vi är bäst i världen. Det kunde man inte tro när man lyssnade till den föregående debatten. Herr talman! Bostadsbidragen är en av de grundpelare som utgör stommen i vår sociala bostadspolitik. Bostadsbidragen gör det möjligt att efterfråga bostad efter behov även om man har begränsade resurser. För oss socialdemokrater är det mycket viktigt att hålla fast vid de bostadssociala målen. Då behövs både generella subventioner och selektiva subventioner som bostadsbidrag. Att ha en bostad är ett grundläggande behov. Bostadsbidragen har till uppgift att höja bostadsstandarden, minska trångboddheten, utjämna kostnadsskillnader samt stärka de svaga hus- hållens bärkraft. Bostadsbidragen skall ge ekonomiskt svaga hushåll möjligheter att hålla sig med goda och rymliga bostäder. Bostadsbidragen har stor fördelningspolitisk precision. Boverket har också kunnat konstatera att stödet väl överensstämmer med de uttalade syftena med stödet. I en rapport från Boverket anges att antalet hushåll med bostadsbi- drag förra året var 524 000. Det var en ökning från 1993 med 19 %. Bostadsbidragen täcker i genomsnitt 36 % av bostadskostnaden för de sökande. Det är en större andel trångbodda bland bidragshushållen än bland barnfamiljer i snitt. Nära 30 % hade en bostadskostnad som översteg den övre bostadskostnadsgränsen. Fr.o.m. 1994 överfördes administrationen av bostadsbidragen till försäkringskassan. Samtidigt ändrades reglerna för beräkning av bi- dragsgrundande inkomst. Höjningar gjordes också av bostadskostnads- gränser och inkomstgränser. Kostnaderna för bostadsbidrag har ökat markant efter regelföränd- ringen, och nya prognoser visar en fortsatt ökning. Denna ökning kan ha många orsaker. Antalet hushåll med bostadsbidrag blir naturligtvis större när många är arbetslösa och har mindre inkomster. De ökade hyreskostnaderna gör också att bidragen ökar. Men ökningen är större än vad som motiveras av dessa faktorer. Med tanke på den ekonomiska situation vi befinner oss i för närva- rande har regeringen tillsatt en utredning som skall se över regelverket kring bostadsbidragen. Vi har i utskottet en någorlunda samstämmig syn på bostadsbidra- gen som ett bostadspolitiskt instrument. Vi har också enats om de för- ändringar som regeringen föreslår denna gång, frånsett att Moderaterna inte vill ha bostadsbidrag till hushåll utan barn. I betänkandet föreslås en höjning av den övre och nedre bostads- kostnadsgränsen samt en höjning av inkomstgränsen. Vidare föreslås att bostadsbidrag till hushåll utan barn inte skall utgå för bidragstagare som är 29 år och äldre. Moderaterna föreslår i en reservation att bidragen till hushåll utan barn helt skall slopas. Det är ett krav som Moderaterna har fört fram

74

flera gånger tidigare och som utskottet i övrigt har sagt nej till. Det gör

vi även denna gång. Jag yrkar alltså avslag på den moderata reservatio-
nen nr 1.

Vänsterpartiet återkommer till frågan om bostadsbidrag vid skils-
mässa. Om föräldrarna har gemensam vårdnad om barn får båda det
bostadsanknutna bidraget. Däremot tillfaller det särskilda bidraget den
förälder hos vilken barnet är mantalsskrivet.

Jag kan hålla med om att det skulle vara bra om båda kunde få detta
bidrag, men i den rådande ekonomiska situationen har vi dess värre inte
råd med några utökningar av reformerna. Därför yrkar jag avslag på
reservation nr 2.

Utskottet föreslår enhälligt två tillkännagivanden till regeringen.
Det ena gäller folkbokföring och bostadsbidrag, och det andra gäller
möjlighet till utbetalning av bidraget till hyresvärd.

I dag finns inget krav i lagen på att den sökande skall vara folkbok-
förd i den bostad han söker bidrag för. Försäkringskassan utgår ifrån att
den sökande normalt bor i den bostad där han är mantalsskriven. Då är
det rimligt att detta också skall framgå av lagtexten. Därför föreslår
utskottet att regeringen skall återkomma med ett sådant förslag. Endast
om särskilda skäl finns skall bostadsbidrag kunna utgå för annan bostad
än den där man är folkbokförd.

Det andra tillkännagivandet gäller frågan om utbetalning av bo-
stadsbidragen. I och med att administrationen flyttades över från kom-
munerna och Boverket till försäkringskassan förändrades vissa rutiner.
Det var tidigare möjligt att efter överenskommelse med bidragstagaren
få bostadsbidraget utbetalt direkt till hyresvärden. Det har nu ändrats.
Enligt Riksförsäkringsverket är det bara om särskilda skäl föreligger,
exempelvis fysisk eller psykisk sjukdom, som detta är möjligt.

I motioner har nu framförts förslag om att återgå till tidigare regler.
I de diskussioner vi har haft i utskottet har vi kommit fram till att det
borde vara möjligt att återgå till det tidigare förhållandet. Att administ-
rationen flyttas skall ju inte behöva innebära att en ordning som gällt,
om den har varit rationell och fungerat bra, skall ändras.

I detta sammanhang är det viktigt att notera att det är bidragstagaren
som skall bestämma hur det skall vara. Det är bara när bidragstagaren
själv önskar det som bostadsbidraget skall kunna betalas ut till någon
annan.

Även om utskottet tycker att det kan finnas skäl till en återgång vill
vi ändå att regeringen ser över frågan ur alla aspekter. I tillkännagivan-
det föreslår utskottet att regeringen gör en översyn av de regler som
gäller och belyser olika aspekter på frågan. Regeringen skall sedan
återkomma till riksdagen med sin syn på detta.

I övrigt, herr talman, yrkar jag bifall till hemställan i utskottets be-
tänkande i sin helhet och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 80 STEN ANDERSSON (m) replik

Herr talman! Jag har förvisso blivit beskylld för mycket men aldrig
för att vara musikalisk. Jag tror inte heller att jag sjöng någon lovsång
över Socialdemokraternas bostadspolitik. Stig Grauers kan i och för sig

Prot. 1994/95:99
3 maj

Bostadsbidrag och
bostadsanpassnings-
bidrag

75

Prot. 1994/95:99 3 maj

svara för sig själv, men jag uppfattade inte hans inlägg som att den politiken var den mest perfekta.

Vi moderater har aldrig krävt en lägre bostadsstandard. Däremot

Bostadsbidrag och bostadsanpassnings- bidrag

har vi sagt att man måste ha ett ökat kostnadsmedvetande. Hyresgäster- na måste kanske på grund av den ekonomiska situationen betala litet mer direkt av hyran än vad om sker i dag. Herr talman! Jag skall inte hälla salt i några sår. Det är litet onödigt, och det smärtar ofantligt. Men om den proposition som vi i dag be- handlar hade lagts fram av den borgerliga regeringen tror jag att det hade kommit ett unisont skall från Socialdemokraternas sida. I dag inser man verkligheten. I dag accepterar man det. Det tycker jag i och för sig är positivt. Om vi om ett år för samma debatt i denna kammare, då uppdaterad, vet jag att man alltmer kommer att dra sig emot den moderata uppfattningen. Herr talman! Det fördes en intensiv och engagerad debatt i kamma- ren under förra mandatperioden om behovet av ett bostadsdepartement. Hedersmannen Oskar Lindkvist, som sitter på läktaren i dag, gjorde ett mycket engagerat inlägg i frågan. Socialdemokraterna fick stöd av det som man då betraktade som paria, nämligen Ny demokrati. Det finns fortfarande inget departement. När kommer det? Anf. 81 BRITTA SUNDIN (s) replik Herr talman! Om jag skall börja med det sista vill jag säga att vi i dag i kammaren hade en bostadsminister. Jag kan erkänna att vi inte har nått ända fram när det gäller ett bostadsdepartement, men vi har i denna regering en bostadsminister som tar ansvar för bostadspolitiken. Det är, som Lennart Nilsson tidigare påpekat, första gången sedan borgarna tillträdde som vi har haft en bostadsminister i riksdagens plenisal när vi har debatterat bostadsfrågorna. Jag måste naturligtvis erkänna att jag skulle ha önskat att vi hade haft ett fullständigt bostadsdepartement - ett departement för alla frå- gor - men vi är en bit på väg med en bostadsminister. Anf. 82 STEN ANDERSSON (m) replik Herr talman! Jag trodde att svenska travtränare var experter på bort- förklaringar när det gäller varför det gick som det gick i loppen, men jag noterar nu att Britta Sundin tar upp konkurrensen med dem. Det fanns en minister som var ansvarig för bostadsfrågorna också under förra regeringens tid. Det var inte det vi pratade om i kammaren. Vi pratade om att en riksdagsmajoritet bestående av socialdemokrater och dåtidens paria, Ny demokrati, beslutade att man så fort man fick makten och den praktiska möjligheten skulle inrätta ett bostadsdepar- tement. Det har inte gjorts ännu. Man har satt en skylt på ett statsråd på exakt samma sätt som den förra regeringen gjorde. Anf. 83 BRITTA SUNDIN (s) replik Herr talman! Det som skiljer är måhända att den minister som i dag har hand om bostadsfrågorna också ägnar sig åt de frågorna och tar del

76

i debatten här i kammaren. Han ägnar sig också aktivt åt de frågorna i
regeringen.

Anf. 84 ULF BJÖRKLUND (kds)

Herr talman! Jag har redan tidigare i föregående anförande nämnt
bostadsbidragen och sagt att det ur fördelningssynpunkt är den bästa
formen för att stödja boendet. I takt med att de statliga räntesubventio-
nerna har skurits ned och den stora skatteomläggningen har genomförts
och i takt med att fastighetsskatten höjs, barnbidraget sänks och fler-
barnstillägget upphör kommer självklart bostadsbidragen att bli än mer
betydelsefulla - inte minst för barnfamiljer.

Vi tänkte från kristdemokraternas sida t.o.m. instämma i regering-
ens förslag om nedskärning av barnbidraget om man i stället hade fört
över pengar till bostadsbidragen så att man hade skapat möjligheter för
de mest utsatta - de som har störst behov av stöd - att få ett ökat bo-
stadsbidrag i stället för ett minskat barnbidrag. Vi lyckades inte komma
överens med regeringen på den punkten.

Britta Sundin tog upp motionerna om att även i fortsättningen kun-
na betala ut bostadsbidraget direkt till hyresvärden eller bostadsföreta-
get. Denna möjlighet är en hjälp för människor som har bekymmer med
att klara av sin ekonomi och har ett högt bostadsbidrag. Det är ju fak-
tiskt avsett att gå till hyran.

Naturligtvis skall de personligen medge att bidraget skall betalas ut
direkt till hyresvärden. Det är då det blir en hjälp. Vi tycker att det
måste skapas nya möjligheter för detta.

Det har kommit ramaskri från socialarbetare. De tycker att systemet
var så bra och undrar varför vi skall plocka undan denna möjlighet. Det
hjälpte människor till budgetsanering osv., vilket man ute i socialför-
valtningarna ändå skall hjälpa människor som har sociala bekymmer
med.

Med det lilla tillkännagivande som vi har kommit överens om med
anledning bl.a. av en kds-motion hoppas vi att detta återigen skall vara
möjligt.

Herr talman! I övrigt yrkar jag bifall till hemställan i utskottets be-
tänkande.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 7 §.)

7 § Finansiering av lantmäteri- och fastighetsdataverksamheten
m.m.

Föredrogs
Bostadsutskottets betänkande 1994/95:BoU17
Finansiering av lantmäteri- och fastighetsdataverksamheten m.m. (prop.

1994/95:100 delvis och 1994/95:166)

Prot. 1994/95:99

3 maj

Bostadsbidrag och
bostadsanpassnings-
bidrag

Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.

77

Prot. 1994/95:99

3 maj

Beslut

BoU13 Bostadsförsörjningen

Mom. 1 (bostadspolitikens inriktning och utformning)

1. utskottet

2. res. 1 (m)

Votering:

241 för utskottet

73 för res. 1

35 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    147 s, 25 c, 19 fp, 20 v, 16 mp, 14 kds

Förres. 1:      71m, 2mp

Frånvarande:    14 s, 9 m, 2 c, 7 fp, 2 v, 1 kds

Mom. 6 (ungdomars boende)

1. utskottet

2. res. 7 (mp)

Votering:

274 för utskottet

18 för res. 7

22 avstod

35 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    147 s, 49 m, 25 c, 19 fp, 20 v, 14 kds

Förres. 7:       18 mp

Avstod:        22 m

Frånvarande:    14 s, 9 m, 2 c, 7 fp, 2 v, 1 kds

Mom. 14 (minskade bostadssubventioner åren 1996-1998)

1. utskottet

2. res. 16 (fp)

Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.

Mom. 15 (regler för bestämmande av subventionsräntan)

1. utskottet

2. res. 17 (v)

Votering:

295 för utskottet

19 för res. 17

35 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    147 s, 72 m, 25 c, 19 fp, 18 mp, 14 kds

Förres. 17:      19 v

Frånvarande:    14 s, 8 m, 2 c, 7 fp, 3 v, 1 kds

78

Mom. 16 (bidragsunderlaget och det upptagna lånet)

1. utskottet

2. res. 17 (v)

Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

BoU14 Bostadsbidrag och bostadsanpassningsbidrag

Mom. 1 (bostadsbidrag till ungdomar mellan 18 och 29 år)

1. utskottet

2. res. 1 (m)

Votering:

241 för utskottet

72 för res. 1

36 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    147 s, 24 c, 19 fp, 19 v, 18 mp, 14 kds

Förres. 1:       72 m

Frånvarande:    14 s, 8 m, 3 c, 7 fp, 3 v, 1 kds

Mom. 2 (bostadsbidrag vid skilsmässa)

1. utskottet

2. res.2 (v)

Votering:

294 för utskottet

19 för res. 2

1 avstod

35 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    147 s, 72 m, 25 c, 19 fp, 17 mp, 14 kds

Förres. 2:       19 v

Avstod:         1 mp

Frånvarande:    14 s, 8 m, 2 c, 7 fp, 3 v, 1 kds

Mom. 3-8

Kammaren biföll utskottets hemställan.

BoU17 Finansiering av lantmäteri- och fastighetsdata verksamhe-
ten m.m.

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Prot. 1994/95:99

3 maj

79

Prot. 1994/95:99

3 maj

Företag med statligt
ägande

80

Beslut om samlad votering

På förslag av förste vice talmannen medgav kammaren att de ären-
den som hann debatteras färdigt under återstoden av dagens samman-
träde fick avgöras i ett sammanhang efter avslutad debatt.

8 § Företag med statligt ägande

Föredrogs
Näringsutskottets betänkande 1994/95:NU19
Företag med statligt ägande (prop. 1994/95:100 delvis)

Anf. 85 BO BERNHARDSSON (s)

Herr talman! Under den förra mandatperioden beslutade en borger-
lig riksdagsmajoritet att ge den dåvarande regeringen bemyndigande att
privatisera 34 företag. På privatiseringslistan fanns renodlade industri-
företag och infrastrukturföretag, företag som arbetar med naturtillgång-
ar och provningsverksamhet liksom även kreditmarknadsbolag och
företagsverksamheter med delvis social inriktning. Detta bemyndigande
gäller fortfarande.

I budgetpropositionen i januari föreslog den nuvarande socialde-
mokratiska regeringen att riksdagen skulle besluta om ett nytt bemyn-
digande. Den här gången var det uttryckliga motivet att man skulle ge
möjligheter inte till en programmerad utförsäljning utan till en rationell,
affärsmässig hantering av de statliga företag som jobbar på fungerande
marknader och som konkurrerar med privata företag. Det handlade om
ett bemyndigande som skulle ge möjlighet att omstrukturera ägande,
köpa och sälja aktier och delta i nyemissioner i de företag där staten
redan har ett ägarengagemang. De större företag som producerar in-
frastrukturella tjänster skulle helt undantas.

Mot detta förslag till nytt bemyndigande riktades invändningar från
mycket skilda utgångspunkter. De borgerliga partierna ville och vill att
det nuvarande bemyndigandet skall fortsätta att gälla och att utförsälj-
ningarna även fortsättningsvis systematiskt skall genomföras. Vänster-
partiet ville i stället återkalla det nuvarande bemyndigandet men mot-
satte sig också det föreslagna nya bemyndigandet. I stället efterlyste
man tydligare avgränsningar.

För att göra bakgrunden mera fullständig kan jag nämna att rege-
ringen i olika sammanhang hade gjort klart att man mera principiellt
och långsiktigt funderade kring frågan hur det statliga ägandet skall
hanteras i framtiden. Mot denna bakgrund fanns det ingen anledning att
forcera frågans behandling, och utskottet beslutade därför i enighet
först att inhämta yttrande från övriga utskott, inbegripet konstitutions-
utskottet. Senare, sedan regeringen sagt sig vilja återkomma med
kompletteringar, beslutade utskottet att skjuta upp ärendets behandling
till hösten.

Detta innebär förstås inte - försiktigt uttryckt - att det råder enighet
i synen på statligt ägande och privatiseringar. I ett särskilt yttrande har

de borgerliga ledamöterna velat markera att man står kvar vid uppfatt-
ningen att det gamla bemyndigandet skall gälla och att de ideologiskt
motiverade systematiska utförsäljningarna av statliga företag skall
fortsätta.

Vi vill från socialdemokratisk sida påstå att vi ser det statliga ägan-
det från en mer pragmatisk utgångspunkt. Privatiseringar kan visst vara
motiverade, av olika skäl, men det kan också statligt ägande vara. Stat-
ligt ägande kan bidra till mångfald, konkurrens och industriell förnyelse
eller vara motiverat av andra skäl. Vi menar som en huvudprincip att
statens roll när det gäller ägande måste analyseras och bedömas från
fall till fall. Vi utgår från tanken att samhället inte har lika starka skäl
att engagera sig i korvfabriker som i kraftproduktion eller naturtill-
gångar liksom att samhällets intressen i Statens hundskola, numera
Sveriges Hundcenter AB, eller i Statens bakteriologiska laboratorium
inte är riktigt desamma som i t.ex. LKAB. Vi menar alltså att man från
situation till situation skall analysera statens ägarroll.

Det finns för oss socialdemokrater skäl att starkt understryka de
principiella politiska skillnaderna mellan motiven till det nu gällande
bemyndigandet, som ger regeringen rätt att sälja ut statliga företag, och
bevekelsegrunderna till ett nytt bemyndigande, som skulle ta sikte på
att underlätta en rationell, affärsmässig hantering av det statliga före-
tagsägandet inom kommersiella och konkurrensutsatta sektorer.

Behandlingen av motionerna och de stora frågorna om det statliga
ägandet skjuts nu upp till hösten, och vi får då anledning att återkomma
mer utförligt till diskussionen om det statliga ägandet.

Anf. 86 PER WESTERBERG (m)

Herr talman! Näringsutskottets betänkande nr 19 är enhälligt. Där-
emot finns det två särskilda yttranden, som går stick i stäv mot varand-
ra. Men det finns i ett avseende en grundläggande enighet, som jag
tycker att det finns anledning att stryka under. Vi tycker att det är bra
att utskottet skjuter upp hela behandlingen av uppdraget till regeringen
att förvalta statens företag. Regeringen kommer till hösten att åter-
komma med förslag till bemyndigande vad avser riktlinjer för och
befogenheter i förvaltningen av de statliga företagen.

De riktlinjer som angavs i budgetpropositionen var enligt min upp-
fattning djupt otillfredsställande. Att man skulle få fullt fria händer att
både köpa och sälja företag utan att riksdagen ens angav riktlinjer för
hanteringen är stötande för mig och, som jag tror, för ett flertal i denna
kammare. Man kan ha radikalt olika åsikter i frågan om det skall vara
statligt eller privat ägande, men det är ur demokratisk synvinkel utom-
ordentligt viktigt att denna kammare åtminstone skall ange riktlinjerna
för uppdraget till regeringen att arbeta med de företag som staten äger.
Det är därför bra att förslagets behandling har skjutits upp till hösten.

Men det finns anledning att i denna debatt samtidigt erinra om att
det finns tidigare riktlinjer från såväl socialdemokratiska som borgerli-
ga regeringar när det gäller förvaltningen av de statliga företagen. Tidi-
gare socialdemokratiska regeringar har vid ett flertal tillfällen i denna
kammare lagt fast att man skall sköta de statliga företagen på närmast

Prot. 1994/95:99

3 maj

Företag med statligt
ägande

6 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 99

Prot. 1994/95:99 3 maj

exakt samma kommersiella villkor som gäller för motsvarande privata företag. Enligt den borgerliga uppfattningen har det därmed inte funnits

några sakliga skäl till att företagen skall vara statliga, om de nu har

Företag med statligt ägande

exakt samma regelverk som motsvarande privata företag att röra sig inom. Vi förnekar inte på något sätt att det kan finnas särskilda skäl att i särskilda företag ha kvar ett statligt inflytande eller rent av ett helägan- de. Det kan finnas sådana exempel, och vi har också pekat på några av dem. Men vi tycker det är mycket otillfredsställande att bara för att några företag råkat bli statliga skall detta utgöra en låsning vid det statliga ägandet för tid och evighet. Den statliga företagsstrukturen är ju inte någon form av slutmål efter ett långt mödosamt tänkande. Det har i stället varit tillfälligheterna eller bananskalens gång som avgjort vilka företag som blivit statliga, en del på grund av direkt viljeinriktning, andra på grund av tillfälliga händelser. Därmed finns det ett mycket klart behov av att steg för steg gå igenom varje enskilt företag för att se i vilken miljö det har bäst förutsättningar att kunna expandera och utvecklas på ett bra sätt som tillgodoser såväl statskassans och de an- ställdas som nationens intressen av fler arbetstillfällen och mer väl- färdsutveckling. I dessa dagar har särskilt ett bolag varit föremål för debatt. Det gäller LKAB, som till 97,5 procentenheter ägs av svenska statskassan. Vår ambition under den gångna mandatperioden har varit att stärka LKAB:s konkurrenskraft. Så har också skett genom att vi efter lång strid mellan olika viljor i denna kammare och mellan olika verk över- fört trafikeringsrätten för malmbanan till LKAB. Därmed kommer den framöver inte att kunna beskattas av Statens järnvägar som haft mono- polvinster på den banan. Förhoppningsvis kan man klara av motsvaran- de problem när det gäller norska statsbanor för den bit av banan som går till Narvik. Genom detta agerande öppnades förutsättningarna för att LKAB skulle kunna göra de mycket stora och långsiktiga investeringar, i nya huvudnivåer i Kiruna och Malmberget och i nya pelletsverk, som kan- ske är de största nu pågående industriinvesteringarna. Men från vår utgångspunkt är det viktigt att man inte stannar där. Det gäller även att kunna knyta kunder till LKAB för långsiktiga leve- ranser för att därmed minska risknivån och trygga en så jämn produk- tion i malmfälten som möjligt. Därför anser vi att man måste kunna pröva delägande för andra intressenter, som kan stärka LKAB långsik- tigt, öka stabiliteten och därmed företagets förmåga att utvecklas. Vi tycker det är olyckligt - och det säger vi mycket tydligt redan här - att man i strid med de anställdas uppfattning utser Stig Malm till styrelseordförande i LKAB. Vi tycker att det vore klart bättre om man försökte utse en mindre kontroversiell person som har större kommer- siell erfarenhet och som gärna får vara välmeriterad. Jag noterade att man i ett pressmeddelande från Näringsdeparte- mentet om Stig Malms meritlista glömt bort BPA. Nordbanken fanns med. Folksam fanns med. Men jag tror inget av företagsnamnen som

82

står på meritlistan ger någon särskilt god smak i munnen i någondera
avseendet.

När det gäller övriga bolag, Vattenfall, Telia, Arlandabanan, Nord-
banken och ett antal andra bolag, har vi gjort bedömningen att det inte
skall vara ideologiska låsningar, att de råkat bli statliga, som skall för-
hindra förändringar i ägandet. Man måste pröva varje enskilt bolag
efter dess meriter, förutsättningar för investeringar och förmåga att få
kapital att kunna utvecklas.

Det är alldeles uppenbart att exempelvis Vattenfall och Telia har
utomordentligt goda förutsättningar att utvecklas till mycket stora slag-
kraftiga koncerner i Europa. Men både när det gäller kraftöverföring
och kraftproduktion är det, precis som inom telemarknaden, fråga om
affärer över gränserna och många gånger mycket kapitalkrävande såda-
na. Därför är det från vår utgångspunkt utomordentligt angeläget att de
får möjlighet att betala med egna aktier, så att de fullt ut kommer ut på
den kommersiella marknaden. Därmed kan man utnyttja den utomor-
dentliga tekniska kompetens som finns i dessa bolag, göra den kom-
mersiellt gångbar och ge fler arbetstillfällen i Sverige. Bolagen skall
inte sätta sitt ljus under skäppan.

Det privatiseringsprogram som genomfördes under de gångna tre
åren gav statskassan intäkter på över 23 000 miljoner kronor, pengar
som annars fått tas in via skatter eller nedskärningar i välfärdssektorn.

Det gav samtidigt 500 000 nya aktiesparare. Överrepresenterade är
unga kvinnor, i synnerhet i Norrland. De har köpt extra mycket aktier.
Det har visat sig att 88 % uppger att det är ett långsiktigt ägande de
avser. Över 80 % markerar tydligt att det är sparpengar från sparbanks-
boken eller motsvarande som har satts in i ägandet. Det visar sig också
att spridningen är stor över hela landet. Den andel människor som del-
tar och köper aktier i företagen i samband med privatiseringarna i vårt
land är större än i något annat land i Västeuropa.

Genomsnittligt har prisuppgångarna efter privatiseringarna varit
mycket begränsade och ligger någonstans mellan 5 % och 15 %, med
viss spridning, det är fullt klart. Vi har fått en kostnadsnivå på pri-
vatiseringarna som har legat ungefär 30 % lägre än på kontinenten, och
vi har också fått, vilket upprepade undersökningar visar, ett ganska
starkt stöd från svenska folket. De som stöder privatiseringarna är un-
gefär dubbelt så många som de som är emot.

Ur vår synvinkel är spridningen av ägandet och ökningen av risk-
kapitalmarknaden det viktigaste med privatiseringen. Genom att vi har
fått fler aktiesparare i Sverige, genom att vi förut fick en effektivare,
mer konkurrenskraftig beskattning av riskkapital och stabilare ekono-
misk utveckling tiodubblades nytillförseln av investeringspengar till
svenska företag 1994 jämfört med ett snitt av 1980-talet. Det är viktigt
för att Sverige skall få fler arbetstillfällen, fler investeringar och gärna
investeringar som är finansierade med svenska medel.

Dessutom råder det inget tvivel om att de privatiserade företagen
har varit utomordentligt aktiva efter de privatiseringar som genomförts
under åren.

Prot. 1994/95:99

3 maj

Företag med statligt
ägande

83

Prot. 1994/95:99 3 maj

Herr talman! Till sist vill jag egentligen bara markera två saker som djupt oroar mig. Det är i praktiken den socialdemokratiska ägarfiloso-

fin, som något överraskande är antisvensk. Man diskriminerar svenskt

Företag med statligt ägande

ägande i företagen framför utländskt ägande. Utlänningar som investe- rar i svenska företag är enkelbeskattade, svenskar är dubbelbeskattade. Det leder till en ganska dramatisk ökning av andelen utlandsägande i svenska företag. Jag är för fria kapitalrörelser, men det skall ske på lika villkor. Jag är också mycket kritisk till den hämsko man fortfarande lägger på svenska försäkringsbolag. Den leder till att de har röstsvaga aktier och mindre ägarpositioner i svenska företag än i motsvarande utländ- ska. Genom en felaktig reglering av försäkringsbolagen på svensk marknad finns en tendens till att svenskar tar de röstsvaga aktierna, utländska investerare de röststarka. Jag har svårt att förstå denna antisvenska ägarfilosofi från sittande regering. Det finns enligt min uppfattning betydande behov av tillväxt i ekonomin för att få fler jobb, stabil ekonomi och minskade underskott. Men då måste vi ha en fungerande riskkapitalmarknad, som genererar mer kapital och därmed möjligheter till investeringar och även ökad tillväxt. Jag tar gärna i Sverige emot utländska investeringar, men jag förstår inte varför svenskar skall diskrimineras. Jag förstår inte varför man så krampaktigt håller kvar ett antal statliga företag som i många avseen- den skulle ha stora förutsättningar att utvecklas bättre på marknaden, samtidigt som vi skulle behöva stärka statsfinanserna och kanske und- vika en del smärtsamma nedskärningar. Anf. 87 BO BERNHARDSSON (s) replik Herr talman! Per Westerberg talar om att socialdemokratin skulle lida av någon sorts ideologiska låsningar i fråga om hur statligt ägande skall hanteras. Men är det någon som har gjort sig känd för ideologiska låsningar är det snarare Per Westerberg, som har den enkla filosofin att i stort sett allt skall säljas ut och att allt sköts bättre på marknaden och genom att privatiseras. Det är den enkla ideologiska vägen. Nu säger Per Westerberg att han tycker att det krav på bemyndi- gande som fanns rent av var stötande. Det är på sätt och vis rätt fint och glädjande, tycker jag, att Per Westerberg nu, när han inte längre är minister, värnar om riksdagens inflytande. Men för mig och för oss socialdemokrater, som har försökt att värna det hela tiden, är det något märkligt att Per Westerberg nu är upprörd över kravet på bemyndigan- de men tidigare inte var ett dugg upprörd över ett bemyndigande som innebar att man helt enkelt satte 34 företag på en privatiseringslista för att sälja ut dem. Vi skulle säkerligen kunna ägna en längre diskussion åt hur den för- ra regeringen hanterade privatiseringarna och privatiseringsprogrammet och hur man handskades med gemensamma tillgångar. Vi skulle kunna diskutera det uttalande som kom från OECD för ett tag sedan där man sade att privatiseringsprogrammen riskerar att skada

84

riskkapitalmarknaderna.

Vi skulle kunna fördjupa oss i frågan om de demokratiska aspekter-
na som finns i detta. Vi skulle då, Per Westerberg, kunna utgå ifrån det
som Per Westerberg själv var med om, nämligen att inrätta ett antal
stiftelser med hjälp av löntagarfondsmedel och pensionspengar. De
ligger i dag helt utanför demokratisk kontroll och riksdagskontroll.

Det handlar inte om ett bemyndigande. Detta kan icke återtas. Ett
bemyndigande kan återtas av riksdagen. Men när det gäller stiftelserna
har den förra regeringen genom sitt beslut för evig tid lagt dem utanför
det demokratiska inflytandet.

Vi skulle kunna ägna diskussionen åt det. Jag skall med glädje göra
det när vi i höst återkommer till frågan om statliga företag.

Anf. 88 PER WESTERBERG (m) replik

Fru talman! Det var inte svar på någon av de frågor jag ställde i mitt
anförande. Men jag skall i varje fall svara på Bo Bernhardssons frågor.

Först till frågan om stiftelser. Det skapades ett mycket stort antal
även under socialdemokratisk regim. De forskningsstiftelser som hän-
visas till är sådana som skall arbeta under ett antal år, plöja ner kapita-
let och därmed kunna bidra till den industrirelevanta forskningen. Det
skall ge de avancerade produkterna och förhoppningsvis de bra löneni-
våerna i svenskt företagande.

När det gäller OECD och privatiseringarna måste man självfallet
vara mycket varsam vid försäljningar. Det var det som var så viktigt när
den borgerliga regeringen gick fram. Vi sålde upp till 70 % till en bred
svensk allmänhet, varav många människor aldrig hade varit ägare.
Därmed fick vi en större riskkapitalmarknad med större kapacitet. Säl-
jer man som en del socialdemokratiska statsråd före mig bara till stora
institutioner får man problem. Det har OECD helt rätt i.

När det gäller de ideologiska låsningarna vill jag klart markera att
den förra regeringen nog har visat viss pragmatism. Vi har hela tiden
prövat varje enskilt fall vare sig det gäller LKAB, försiktigheten där
och stärkandet av konkurrenskraften, eller Assidomän, där för att få
stabilitet 49 % av aktierna såldes och inte majoriteten, eller Pharmacia,
där vi behöll över 10 % för att därmed skapa stabilitet i samband med
Volvos utträde.

När det däremot gäller bemyndigande var skillnaden mellan det
borgerliga och det socialdemokratiska att vi hade mycket klara riktlin-
jer för vad regeringen skulle verkställa. Ni ville i praktiken ha ett carte
blanche: köp och sälj som ni tycker, ta hand om utdelningarna på
mångmiljardbelopp; vi avsäger oss ansvaret. Det sade ett enhälligt
utskott gemensamt nej till, och det tycker jag var bra.

Anf. 89 Tredje vice talman CHRISTER EIREFELT (fp)

Fru talman! Ett av de mer anmärkningsvärda förslagen i budgetpro-
positionen, åtminstone om vi håller oss till det näringpolitiska området,
var regeringens begäran om ett vittgående bemyndigande när det gäller
att hantera ägarfrågorna i de statliga företagen. Med hjälp av en full-
makt ville näringsministern ha möjlighet att t.ex. omstrukturera företag
och delta i nyemissioner utan att behöva höra riksdagen.

Prot. 1994/95:99

3 maj

Företag med statligt
ägande

85

Prot. 1994/95:99 3 maj

Detta förslag väckte berättigad kritik från olika håll, bl.a. från oss i Folkpartiet. Den för Socialdemokraterna bittra sanningen är att förslå-

get inte skulle ha klarat sig helskinnat igenom en riksdagsbehandling.

Företag med statligt ägande

Nu har socialdemokraterna i utskottet begärt att behandlingen skall uppskjutas. Det skall komma ett ”justerat förslag” eller en ”komplettering”, som Bo Bernhardsson nu uttryckte det. Däremot har det inte gått att få besked om vad denna justering eller komplettering kommer att innebära. Man kan befara att det inte innebär någon förändring i den bakom- liggande socialdemokratiska värderingen när det gäller synen på aktivt statligt företagande. Men vi respekterar naturligtvis begäran att upp- skjuta behandlingen av ärendet till hösten. Vi återkommer när det finns ett nytt och förhoppningsvis bättre förslag. Näringsministerns resonemang visar att det också i övrigt finns sto- ra principiella skillnader mellan oss liberaler och socialdemokraterna när det gäller statligt företagande. Budgetpropositionen talar om, och Bo Bernhardsson har också redovisat det, att statligt ägande är viktigt för att bidra till mångfald och konkurrens och att ideologiskt motivera- de privatiseringar skall upphöra. Vår utgångspunkt är en helt annan. Statens uppgift är att ange ramar och spelregler i samhället, inte minst för näringslivet. Det blir en olycklig sammanblandning av rollerna när man samtidigt uppträder som företagsägare på den marknad som man själv har angett spelreg- lerna för. En väl fungerande marknadsekonomi förutsätter privat ägande. Den konkurrens näringsministern talar om riskerar att bli en i grunden osund konkurrens när staten är både domare och spelare i samma match. Marknadsekonomi förutsätter samtidigt att varje företag får verka enligt vanliga företagsekonomiska principer, naturligtvis inom de ramar re- gering och riksdag har beslutat om. Om verksamheten inte är lönsam skall den förändras eller läggas ner. Resurserna skall föras över till en annan tillverkning eller tjänst som konsumenterna efterfrågar. För skattebetalarna mycket dyrbara erfarenheter visar att staten som ägare är mindre känslig för olönsam verksamhet än ett börsnoterat bolag, som hela tiden måste ta hänsyn till sina ägares krav på avkastning. Det betyder i sin tur effektivitet och nödvändig anpassning till konsumenternas efterfrågan. Den förra regeringen genomförde därför ett antal privatiseringar med bl.a. den effekten att vi har fått en kraftig ökning av det privata direktägandet av aktier. Ökningen av det institutionella ägandet och maktkoncentrationen motverkades. Till skillnad från regeringen anser Folkpartiet därför att privatiseringen av statliga företag bör fortsätta och att intäkterna inte bör användas för att finansiera nya engagemang. Det återstår att se vad regeringens tankeverksamhet under sommar- månaderna ger för resultat. Vi får under alla förhållanden anledning att återkomma. Överläggningen var härmed avslutad.

86

(Beslut fattades efter 12 §.)

9 § Regler för godkända och auktoriserade revisorer

Föredrogs
Näringsutskottets betänkande 1994/95:NU23
Regler för godkända och auktoriserade revisorer (prop. 1994/95:152)

Anf. 90 OLA KARLSSON (m)

Fru talman! Vi har nu att behandla näringsutskottets betänkande om
regler för godkända och auktoriserade revisorer.

Betänkandet är i mycket en konsekvens av vår anpassning till EU.
För de godkända revisorerna innebär förslagen en anpassning av mi-
niminivån vad gäller utbildning och praktik till vad som gäller inom EG
och till EG:s s.k. revisorsdirektiv.

Utskottet följer regeringens förslag om nya och förändrade regler
och delar också uppfattningen att det på sikt bör ställas upp kompe-
tenskrav för endast en revisorskategori. Därmed skulle också behovet
av begränsningsregler på sikt falla bort.

Utskottet är inte enigt i alla delar. Jag tänkte därför utveckla tanke-
gångarna i den moderata reservationen. Den berör tillsynen av reviso-
rerna, som vi moderater vill se en annan modell för än vad regering och
utskottsmajoritet vill ha. Enligt vår mening finns det anledning att utar-
beta förslag till en självreglerande form för tillsyn och prövning helt
eller delvis i privat regi.

I prop. 1993/94:138 om Kommerskollegiums verksamhet föreslog
den förra regeringen att en helt eller delvis privat lösning för tillsynen
av revisorerna skulle utredas vidare. De starka skäl som då angavs för
en privat lösning kvarstår enligt vår uppfattning.

Närheten till marknaden och till de berörda aktörerna bör kunna öka
effektiviteten i verksamheten. Möjligheterna att rekrytera kvalificerade
revisorer för tillsyn borde också kunna öka. Kännedomen om revi-
sorsverksamheten och de regler och villkor som gäller blir den allra
bästa, och fackkunskaperna ger goda möjligheter att bedöma andra
revisorers agerande. Ansvaret för tillsynen ger också anledning till en
diskussion om moral och etik inom kåren, en diskussion som är angelä-
gen och som bör leda till att tillsynen ger ett bättre resultat.

En privat lösning undanröjer även de problem som följer av att re-
visorerna är underkastade en dubbel tillsyn genom att både FAR samt
SRS och staten har disciplinära system. En stor nackdel är att man
inom ramen för de båda systemen kan komma fram till olika beslut i
samma ärende. Detta leder till sämre trovärdighet både för branschen
och för statens tillsyn.

Det finns heller inga hinder i EG:s revisorsdirektiv för att välja en
sådan privat lösning av tillsynsverksamheten. Den förekommer också i
flera länder. Det är heller inte främmande i Sverige. Advokatsamfun-
dets disciplinnämnd utövar en mycket fast, hård och konsekvent tillsyn
av den egna advokatkåren. Jag tror inte att någon skulle vilja påstå att
den från statsmakten fristående tillsynsverksamheten har resulterat i för
milda bedömningar av den egna yrkeskåren.

Prot. 1994/95:99

3 maj

Regler för godkända
och auktoriserade
revisorer

87

Prot. 1994/95:99

3 maj

Regler för godkända
och auktoriserade
revisorer

88

Ett system för tillsyn, auktorisation och godkännande av revisorer
måste vara tillfredsställande från rättssäkerhets- och konkurrenssyn-
punkt. Även i ett system med självreglering måste staten ha ett ansvar
att följa tillämpningen och funktionen hos regelsystemet. Statsmakterna
skall besluta om rättsregler och ha ett inflytande på tillämpningen av
dem.

Stiftelseformen är enligt vår uppfattning en lämplig verksamhets-
form för en helt eller delvis privat tillsynslösning. Mot bakgrund av de
här fördelarna borde man därför ha utarbetat ett förslag till en sådan.

Herr talman! Mot denna bakgrund yrkar jag bifall till den moderata
reservationen.

Anf. 91 DAG ERICSON (s)

Herr talman! Jag vill börja mitt anförande med att yrka bifall till
hemställan i näringsutskottets betänkande 1994/95:NU23, som gäller
regler för godkända och auktoriserade revisorer. Samtidigt yrkar jag
avslag på den enda reservation som finns i betänkandet och som tar upp
frågan om statlig eller privat tillsyn.

I detta betänkande finns det fyra områden som jag snabbt skall be-
skriva.

För det första framgår i propositionen vilka regler som gäller för
EG:s s.k. revisorsdirektiv. Enligt betänkandet blir nu detta direktiv
uppfyllt. Direktivet föreskriver att en fysisk person får godkännas att
utföra lagstadgad revision endast om hon eller han har genomgått en
teoretisk eller praktisk utbildning och avlagt en organiserad eller god-
känd yrkesexamen som är jämförbar med en slutexamen från universi-
tetsstudier.

En normalstudietid på heltid i tre år bedöms ligga inom direktivets
ram. Den praktiska utbildningen skall därutöver vara minst tre år.
Medlemsstaterna skall också säkerställa att revisorerna är oberoende
och utför revisionen med yrkesmässig omsorg. Majoriteten av ägandet i
revisionsbolag skall tillkomma personer eller bolag som uppfyller vill-
koren för godkända revisorer. Det är alltså EG:s revisorsdirektiv.

För det andra innebär betänkandet att två revisorskategorier, god-
kända och auktoriserade revisorer, behålls tills vidare. För att bli god-
känd revisor krävs en utbildningstid på sex år, tre år teoretisk och tre år
praktisk utbildning. För att bli auktoriserad revisor krävs nio års ut-
bildning, fyra års teoretisk och fem års praktisk utbildning. De sista två
åren av den praktiska utbildningen skall avse extern revision av stora
företag.

I två motioner har frågan om att det skall finnas endast en revisors-
kategori tagits upp. Regeringen avser att återkomma till denna fråga
senare, men det förutsätter att kompetenskraven för godkända revisorer
då ökas.

När det gäller frågan om behörighet för godkända revisorer att revi-
dera stora bolag anser även utskottet liksom regeringen att reglerna bör
kunna omprövas inom en nära framtid.

För det tredje finns i dag s.k. lekmannarevisorer, dvs. man kan utse
personer som inte är kvalificerade revisorer. Av propositionen framgår

det att regeringen anser att lekmannarevisorernas ställning är viktig och
bör värnas och vill att frågan utreds ytterligare. Utskottet anser det
angeläget att lekmannarevisorernas ställning säkerställs och utgår från
att regeringen lägger fram ett förslag med denna inriktning.

För det fjärde tillstyrker utskottet förslaget som innebär att särskild
behörighet att utföra lagstadgad revision även fortsättningsvis skall
meddelas av staten.

Utskottet tillstyrker även förslaget att inrätta en ny myndighet med
namnet Revisorsnämnden. Denna nämnd skall ha till uppgift att sköta
prövning och tillsyn som följer av den nya revisionslagstiftningen.
Samtidigt skall Kommerskollegiums nuvarande arbete med tillsyn av
revisorerna upphöra. Revisorsnämnden skall finansieras med avgifter.

Det har funnits ett alternativt förslag, nämligen att tillsynen skall
skötas privat. I en moderat motion begärs att regeringen skall lägga
fram ett förslag till självreglerat, helt eller delvis privat, system för
tillsyn, auktorisation och godkännande av revisorer.

För ett år sedan togs denna fråga upp i samband med betänkandet
om Kommerskollegium. Redan då ansåg Moderaterna att det var en
fördel om tillsyns- och tillståndsverksamheten privatiserades. I dagens
reservation för Moderaterna fram i stort sett samma tankegångar. Mo-
deraterna, som enda reservanter, har uppfattningen att detta är en fördel
och att man säkerställer att prövning och tillsyn av revisorerna präglas
av hög kompetens och god kunskap om de villkor som de reviderade
företagen och revisorerna verkar under. Moderaterna anser att det bästa
sättet att uppnå denna tillsyn är att den helt eller delvis sker i privat
regi.

Frågan måste då naturligtvis bli: Finns det inte hög kompetens och
möjlighet att sätta sig in i frågorna, om man låter det ske i statlig verk-
samhet? Jag tror att detta är en mer ideologisk fråga, dvs. att man vill
privatisera antingen det är bra eller inte.

Enligt utskottet överväger helt klart fördelarna med en statlig myn-
dighet för revisionstillsynen. Skälet är att staten har ett stort intresse av
kvalificerad revision. Staten behöver beslut om rättsregler. Staten be-
höver inflytande över och insyn i tillsynsverksamheten. Tillsynsmyn-
digheten måste uppfylla krav på oberoende och integritet. Statlig
prövning tillgodoser krav på rättssäkerhet, konkurrensneutralitet och
trovärdighet. Revisorerna kan medverka i det statliga tillsynsarbetet,
och tillsynen innehåller myndighetsutövning.

Med dessa skäl för en statlig revisionsnämnd avstyrker utskottet
motion nr NI3.

Hen talman! Med anledning av vad jag har sagt vill jag än en gång
yrka bifall till utskottets hemställan i betänkande NU23.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 12 §.)

Prot. 1994/95:99

3 maj

Regler för godkända
och auktoriserade
revisorer

89

Prot. 1994/95:99

3 maj

Luftfart

90

10 § Riksbankens förvaltning år 1994

Föredrogs

Finansutskottets betänkande 1994/95:FiU21

Riksbankens förvaltning år 1994 (redog. 1994/95 :RB1  och

1994/95:RR5)

Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 12 §.)

11 § Luftfart

Föredrogs
Trafikutskottets betänkande 1994/95:TU20
Luftfart (prop. 1994/95:100 delvis)

Anf. 92 SIVERT CARLSSON (c)

Herr talman! Det finns betydande regionala skillnader mellan olika
delar av vårt land. Till följd av en omfattande strukturomvandling har
norra Sverige under lång tid drabbats av utflyttning. Kustområdena har
klarat sig bättre än inlandet, som utmärks av en förhållandevis låg andel
sysselsatta inom tillverkningsindustrin och den privata tjänstesektorn.

En kraftfull, flexibel och aktiv regionalpolitik är ett av de medel
som har betydelse för att skapa arbete. Den kan därmed bidra till håll-
bar tillväxt, rättvisa och valfrihet, så att likvärdiga levnadsvillkor kan
upplevas i hela Sverige.

För att rätta till obalanserna i vår svenska ekonomi är jag övertygad
om att tillväxten måste främjas, satsningen på småföretagen öka och de
regionalpolitiska åtgärderna förstärkas, speciellt i de mest utsatta regi-
onerna.

Herr talman! Trafikutskottets betänkande nr 20 behandlar bl.a.
driftbidrag till kommunala flygplatser i skogslänen, flygplatser som i
respektive regioner har stor regionalpolitisk betydelse och stor betydel-
se för tillväxt, utveckling och företagsamhet.

För att möjliggöra en godtagbar standard och utveckling för flyg-
trafiken i dessa regioner ökade fyrklöverregeringen driftbidraget till de
kommunala flygplatserna i skogslänen.

Det förslag som regeringen nu lägger fram, som innebär en halve-
ring av anslaget, kommer att medföra försämrad flygtrafik, service och
utveckling eller höjda kommunala kostnader i redan hårt drabbade
områden. Detta är inte god regionalpolitik.

Från Centerns sida anser vi det vara av mycket stor betydelse att
trafiken på dessa flygplatser kan bibehållas på en god nivå och att sta-
ten har, och skall ha, ett ansvar för att medverka till detta, även i en
ekonomiskt ansträngd situation. Det är då prioriteringarna blir, och
måste bli, tydliga.

Vi föreslår därför att anslaget höjs med 15 miljoner kronor utöver
regeringens förslag. Därmed uppnås en oförändrad anslagsnivå jämfört

med innevarande budgetår. Vi föreslår också att minst 20 miljoner
kronor skall utgå till flygplatserna i Norrlands inland, dvs. Sveg, Lyck-
sele, Vilhelmina, Arvidsjaur, Gunnarn och Gällivare.

Luftfartsverket har för budgetåret 1995/96 föreslagit ett anslag på
47,7 miljoner, vilket enligt verket innebär en realt oförändrad nivå
jämfört med föregående budgetår.

Med detta, herr talman, ber jag att få yrka bifall till reservation 4.1
övrigt yrkar jag bifall till utskottets hemställan i betänkandet.

Anf. 93 KARL-ERIK PERSSON (v)

Herr talman! Trafikutskottet kommer återigen att lämna över ett
betänkande till Kommunikationskommittén, som vi hoppas tar hänsyn
till de tankegångar och idéer i form av motioner och reservationer som
finns i betänkandet.

Från Vänsterpartiets sida har vi tillfogat betänkandet två reservatio-
ner. Vi tar framför allt upp miljöfrågorna och de miljöproblem som
flyget trots allt vållar. Tankegångarna har handlat om ifall vi skall ha så
många flygplatser som vi har i dag och om vem som i så fall skall be-
kosta dem. Det gäller framför allt områden som har stora och mindre
flygplatser, där järnvägstrafiken nu byggs ut i allt snabbare takt. Jag
tycker att man skall se över problemen för att komma till rätta med de
miljöproblem som flyget trots allt ställer till med.

När det gäller Norrlands inland hoppas jag verkligen att Kommuni-
kationskommittén ser över den regionala balansen, vilket ingår i
kommitténs direktiv. Norrlands inland är kanske mer beroende av flyg-
trafik än någon annan plats, eftersom andra kommunikationer inte står
till förfogande där. Det gör att problemen att förflytta sig på ett vettigt
sätt inte är rimliga.

Vi har också en reservation som gäller Bromma flygplats. Jag skall
inte upprepa vad som har sagts från denna talarstol om Bromma flyg-
plats. Men den som eventuellt vill gå tillbaka i historien och studera
vad som har sagts om Bromma flygplats kan läsa protokollet från de-
batten under föregående mandatperiod. Oskar Lindkvist, som var ta-
lesman för Socialdemokraterna, gjorde då en väldigt bra beskrivning av
historien om Bromma flygplats och dess utveckling.

Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till reservation 2, mom.
3, i detta betänkande.

Anf. 94 ELISA ABASCAL REYES (mp)

Herr talman! Flyget, inte minst inrikesflyget, har genomgått stora
förändringar under de senaste åren. Vi kan konstatera att branschen har
fått tåla en hel del oroligheter. Därför bör en successiv avveckling av
onödig trafik ske varsamt och med stort omdöme. Denna avveckling är
nödvändig från miljösynpunkt. Visserligen står flyget endast för 6 % av
utsläppen på transportsidan, men det är ändå nödvändigt att utvidga
andra transportsätt så att flyget inte ökar.

Om det finns en politisk vilja, tror vi att det går att skapa förutsätt-
ningar för att ersätta en del av flyget med milj ovänligare transportsätt
utan att detta skulle försämra transportkvaliteten. Ett lysande exempel

Prot. 1994/95:99

3 maj

Luftfart

91

Prot. 1994/95:99 3 maj

på detta är att X 2000 på endast några få år har lyckats konkurrera med flyget på sträckan Stockholm-Göteborg och numera har fem sjättedelar

av de totala marknadsandelarna. Det måste ses som en stor framgång

Luftfart

från miljösynpunkt, särskilt eftersom man har lyckats bibehålla kvalite- ten i transportsättet. Denna trafik måste givetvis vara möjlig på flera sträckor. Arbetet med detta pågår, men vi tror att arbetet måste påskyn- das och att en medveten politik måste föras för att det verkligen skall ske i den takt som Miljöpartiet och även andra önskar. Ekonomiska styrmedel är en bra metod för att långsiktigt styra ut- bud och efterfrågan utan att ta till en statstotalitär styrning av markna- den som i slutändan slår tillbaka på konsumenten och näringslivet, vilket vi inte har råd med i nuvarande läge. Låt mig med detta anförande få slippa alla kommentarer om att Miljöpartiet i ett slag vill lägga ned flyget. Låt oss i stället påbörja en konstruktiv diskussion utan misstänksamheter, som syftar till att klara av de reella problem som vi står inför och faktiskt måste ta tag i om vi menar allvar med att vi vill ta ansvar för en långsiktigt hållbar utveck- ling. Låt oss t.ex. inleda olika samarbetsprojekt mellan myndigheter och näringsliv i syfte att underlätta marknadsförändringar. Låt oss använda ekonomiska styrmedel för att främja de miljövänligaste transporterna. Låt oss ställa krav på flygindustrin när det gäller utsläpp och buller för att påskynda utvecklingen och minimera skadorna. Miljöpartiet har exempelvis föreslagit det konkreta kravet att inga flygplan efter år 2015 skall drivas med fossila bränslen. Men hur hänsynsfulla vi än är kan vi inte tillåta att utvecklingen med vår hjälp skall gå åt fel håll. Det är inte rimligt att bygga en tredje start- och landningsbana på Arlanda. Rimligare är att vi arbetar för att i verklig mening avlasta luftrummet, som är överbelastat i flera avseen- den. I Eurokontrollkommissionens organisation - Eurokontrollkommis- sionen är en kommission som Sverige anslutit sig till efter ett riksdags- beslut i höstas - kommer det att ske ett betydande administrativt och organisatoriskt samarbete om luftrummet. I enlighet med Riokonferen- sens mål bör också denna myndighet intregrera ett miljötänkande och ha klara miljömål. Det är inte berättigat med ett undantag i det här fallet, utan vi vill att Sverige aktivt verkar för införande av vettiga miljömål för organisationen. Karl-Erik Persson har talat så väl om Bromma flygplats. Vi står till- sammans med Vänsterpartiet bakom en reservation. Utskottet har för- ordat att Bromma flygplats skall läggas över till Stockholms stad. Vi menar att Bromma flygplats inte uppfyller godtagbara miljö- och häl- sokrav för en flygplats och att tillståndet därför bör dras in. Vad gäller avregleringen av luftrummet och europeiskt samarbete ser Miljöpartiet positivt på Sveriges agerande vad gäller EU- kommissionens beslut att godkänna subventioner för olika flygföretag, t.ex. Air Lingus, Olympic Airways och TAP. Framför allt är Air France känt för den franska statens subventioner. Detta kan inte bara ses som en konkurrensvidrig situation för flyget i sig, utan det gäller också för

92

andra transportmedel. Det är oerhört viktigt att tänka på detta, eftersom
järnvägstransporterna i övriga Europa inte på långa vägar är lika effek-
tiva som de svenska. Vi har haft turen - kanske inte bara tur - att ha ett
ganska starkt affärsverk för järnvägen.

Vi hoppas verkligen att den här frågan tas på allvar och att det inte
skall bli möjligt att betala ut statliga subventioner, som nu sker inom
EU. Vi tycker att detta är ett mycket dåligt exempel på konkurrens och
tror inte att det är möjligt att behålla dessa stöd vid en avreglering av
luftrummet.

Med detta vill jag yrka bifall till reservationerna nr 3 och 6.

Anf. 95 CLAES-GÖRAN BRANDIN (s)

Herr talman! Luftfartens infrastruktur har en avgörande betydelse
för den nationella trafikförsörjningen. Att med flyg kunna resa fram
och tillbaka, till och från alla regioner i Sverige, innebär en väsentlig
del i uppfyllandet av det trafikpolitiska målet om regional balans.

Ett inrikes flygnät, som har nationell täckning, är viktigt för att nä-
ringslivet skall utvecklas och för att de regionalpolitiska målen om
likvärdig service och likvärdiga levnadsvillkor i hela landet skall kunna
infrias.

Otillräckliga investeringar i luftfartens infrastruktur eller bristande
lönsamhet i trafikutövningen kan leda till att de regionalpolitiska målen
äventyras. Vi har kunnat konstatera stora svängningar under en tioårs-
period när det gäller utvecklingen av flygtrafiken.

Under 1980-talet fanns en optimism och en framtidstro om en snabb
tillväxt av flygtrafiken, såväl inrikes som utrikes. 1990-talet inleddes
med en lågkonjunktur och ett minskat resande. 1994 innebar dock en
vändpunkt för flygtrafiken i Sverige. Antalet passagerare ökade åter
efter flera års nedgång och stagnation. Totalt reste 16,2 miljoner passa-
gerare från Luftfartsverkets 19 flygplatser, vilket är en ökning med
8 %.

Luftfartsverkets långsiktiga prognoser visar på fortsatt kraftiga ök-
ningar av antalet flygresenärer. Den årliga ökningen beräknas för inri-
kesflyget till 4 % och för utrikesflyget till 5 %.

Herr talman! För att göra detta möjligt vill vi godkänna regeringens
förslag till investeringsplan för åren 1995-1997, som omfattar 3,5
miljarder kronor och som huvudsakligen avser ett nytt flygtrafikled-
ningssystem och utbyggnad av en tredje rullbana på Arlanda flygplats
samt investeringar som tidigarelagts av bl.a. arbetsmarknadspolitiska
skäl i Värmland och i Sundsvall.

Det svenska näringslivet, med sitt stora export- och importberoen-
de, är mycket beroende av ett väl utvecklat internationellt flygnät. För
att det internationella flygnätet skall komma hela landet till del måste
det finnas en väl fungerande anslutningstrafik till främst de flygplatser
som ingår i primärflygnätet. I detta avseende är Arlandas fortsatta
funktion som navflygplats av stor betydelse.

Däremot kan det finnas anledning att ifrågasätta flygförbindelser
mellan orter på kort avstånd från varandra, där andra väl fungerande
kommunikationsmedel finns. För detta talar inte minst miljö- och re-

Prot. 1994/95:99

3 maj

Luftfart

93

Prot. 1994/95:99 3 maj

sursskäl. Till skillnad från tåget släpper flygplanen ut såväl koloxid och koldioxid som kväveoxid och kolväten. På samma gång som flyget är

ett snabbt och effektivt transportmedel bidrar det också till miljöför-

Luftfart

störing. Till luftföroreningarna kommer också buller samt utsläpp av glykol till mark och grundvatten. Herr talman! Vi vill därför instämma i regeringens förslag att en minskning av luftfartens miljöpåverkan även fortsättningsvis skall ha en hög prioritet. Denna minskning skall ske genom en utveckling av tekniken för att minska utsläppen, för att få ner energiförbrukningen och för att minska bullret bl.a. genom framtagandet av rena bränslen. I Sverige har vi redan infört en miljöavgift på flyget. Eftersom fly- get i hög grad är ett internationellt transportmedel krävs det att Sverige arbetar internationellt för införandet av sådana avgifter och andra me- del för att förbättra miljön. Herr talman! Med det anförda vill jag yrka bifall till hemställan i ut- skottets betänkande och avslag på samtliga reservationer. Anf. 96 SIVERT CARLSSON (c) replik Herr talman! Claes-Göran Brandin började med att säga att luftfar- tens infrastruktur har en avgörande betydelse för regional balans och att de regionalpolitiska målen kan äventyras. Karl-Erik Persson sade även något liknande. Det finns ingenstans där behovet är så stort som i Norrlands inland. Det gör mig litet ledsen, besviken och förvånad när man i ord in- stämmer i vad dessa flygplatser betyder för dessa regioner samtidigt som man halverar driftsanslaget. Vi är alla medvetna om att det är ont om pengar i dag, men det är i sådana här lägen som man gör prioriteringar. Vår prioritering är att man skall hålla tillbaka på stora utbyggnader av vägar och järnvägar och se till att enskilda vägar och flygplatser i Norrland får de pengar som de behöver - de behöver verkligen dessa pengar. Jag är övertygad om att om vi skall ha en chans att klara finanserna framöver är det tillväxten, småföretagsamheten och ett bejakande av växtkraften i de små regionerna som vi måste satsa på, och då behövs dessa stöd. Därför finns det all anledning att stödja Centerns reserva- tion om bidrag och stöd till dessa flygplatser. Anf. 97 CLAES-GÖRAN BRANDIN (s) replik Herr talman! Jag kan instämma i mycket av det som Sivert Carlsson säger. Men det statsfinansiella läget är ju som det är. Det är klart att då får även flyget bära sin del av bördan. Den kommunikationskommitté som utreder frågor om regional ba- lans och trafikförsörjning skall ju se över detta. Vi får väl återkomma och se vad denna kommitté kommer fram till. Jag hoppas att de flyg- platser som finns i inlandet och de flygplatser som är i behov av det skall kunna få bidrag.

94

Anf. 98 SIVERT CARLSSON (c) replik

Herr talman! Man kan inte i alla lägen och i alla frågor skylla på det
statsfinansiella läget. Då får man välja och prioritera. Vi har prioriterat
det som vi tycker är väldigt viktigt. Det handlar i pengar om 3 % av
kostnaderna för Vägverkets administration. Mera pengar än så är det
inte.

I fjol reste 2,4 miljoner människor med flyget från eller till dessa
flygplatser. Dessutom reste 1 miljon människor med tåg, vilket ytterli-
gare understryker behovet av bidrag.

Jag hoppas att vi i nästa vända kan vara överens om att avgöra detta
även om Kommunikationskommittén inte kan anvisa några pengar.
Dem får vi fixa själva.

Anf. 99 BIRGITTA GIDBLOM (s)

Herr talman! Att kommunikationerna fungerar i hela landet är ut-
omordentligt viktigt. För oss i Norrbotten, där avstånden är långa, är
väl fungerande kommunikationer ett måste.

Genom tillkomsten av kommunala flygplatser har flygförbindelser
med landet i övrigt kunnat etableras. Detta har kunnat ske tack vare
mycket stora ekonomiska insatser från berörda kommuner. Att kommu-
nerna är beredda till så stora uppoffringar för att man skall kunna ha väl
fungerande flygförbindelser visar på den stora betydelse som man till-
mäter flyget.

För de mindre inlandskommunerna är ju flygplatser ett konkur-
rensmedel för att locka till sig nya företagsetableringar. Om någon
flygplats måste läggas ner är det många verksamheter som drabbas,
företagsetableringar äventyras och dyrbara arbetstillfällen går förlora-
de. Tillgången till en väl fungerande flygtrafik bedöms vara en av de
allra viktigaste regionalpolitiska frågorna.

Därför är det utomordentligt olyckligt att det statliga bidraget till de
kommunala flygplatserna nu halveras. Utskottet har samma uppfattning
som regeringen, att sex flygplatser i Norrlands inland skall dela på 10
miljoner i driftbidrag. Detta innebär att Gällivares och Arvidsjaurs
flygplatser i Norrbotten kommer att få en betydande minskning av
bidraget, vilket också innebär att kommunerna måste gå in med mera
stöd. Kommunernas redan ansträngda ekonomi kommer att drabbas
ännu mer.

Herr talman! Med hänsyn till det ekonomiska läget framställer jag
inget yrkande. Jag förutsätter att den av regeringen tillsatta Kommuni-
kationskommittén finner en långsiktig ekonomisk lösning för de kom-
munala flygplatserna.

Anf. 100 BIRGITTA WISTRAND (m)

Herr talman! Under den här våren har vi flera gånger talat om bety-
delsen och behovet av att få så många verksamheter som möjligt kon-
kurrensutsatta. Vi har också talat om marknadsstyrning. Det gäller
verkligen i hög grad luftfarten. Jag vill därför ta upp ett par frågor som
jag tycker känns särskilt angelägna.

Prot. 1994/95:99

3 maj

Luftfart

95

Prot. 1994/95:99 3 maj

Jag vill börja med frågan om Arlanda och Luftfartsverket. Luft- fartsverket har under en följd av år på olika sätt börjat att använda en

bolagsmodell i sin redovisning. På det sättet får man mer och mer ett

Luftfart

slags motsvarighet till ägartillskott. Nu vill man ha ytterligare finansiel- la befogenheter. Ett av skälen till detta är byggandet av den tredje ba- nan på Arlanda och de stora investeringskostnader som det kommer att föra med sig. Den tredje landningsbanan är oerhört viktig. Därför finns det skäl att hitta en finansiering utanför och av det skälet bolagisera Arlanda. Redan nu har Luftfartsverket självt 80 % av investeringsmedlen. Det finns alltså stora möjligheter. Sedan flyget började att konkurrensutsättas har vi fått både fler flygbolag och sänkta priser. På olika sätt kan vi se att konkurrensen gynnar såväl företag som resenärer. Det betyder att Arlanda här kan vara ett första steg och Luftfarts- verket ett andra steg. På det sättet kan man ta bort delar ur den konkur- rensutsatta verksamheten i Luftfartsverket och bara få myndighetsupp- gifterna kvar. Vidare tror jag att moderbolaget för SAS - SILA - borde kunna bli ett nordiskt bolag i stället och på det sättet lämna staten. Det betyder att jag vill yrka bifall till vår reservation nr 1. Sedan vill jag ta upp en annan fråga som ingen ännu har tagit upp i dag, och det är frågan om Bromma-Stockholm-Bromma-Arlanda- Bromma. Det är ju en fråga som har varit aktuell under många år. Bromma har ju, som sagt, fungerat som flygplats i snart 60 år. Frågan har blivit aktuell på nytt genom att socialdemokraterna i Stockholm vill bryta det avtal som slöts förra året och som skulle gälla till år 2011. Vi moderater anser att Brommafrågan minsann inte bara är en Stockholmsfråga, utan det är en fråga för hela Sverige. Bromma flyg- plats behövs. Stockholm behöver två flygplatser. Det är omöjligt att lägga ner Bromma innan det finns en tredje landningsbana och innan det finns ett ytterligare alternativ. I det här sammanhanget finns det en rad synpunkter. Man vill lägga ner Bromma redan nu och börja bygga bostäder. Vi tror, som sagt, att detta är helt felaktiga åtgärder, som kommer att ha stora konsekvenser för trafiken både till och från Stockholm och ute i landet. Därför vill jag yrka bifall till vår reservation nr 7. Anf. 101 ELISA ABASCAL REYES (mp) Herr talman! Jag vill bara ställa ett par frågor till Birgitta Wistrand angående Bromma flygplats, som vi faktiskt har talat om i dag. Har Birgitta Wistrand tänkt på att området är så pass nedsmutsat att det behöver saneras för att det skulle kunna bo folk där? Hur skulle detta kunna åtgärdas om verksamheten på Bromma fort- sätter? Anf. 102 BIRGITTA WISTRAND (m) Herr talman! Jag har tänkt mycket på det, Elisa Abascal Reyes. Jag

96

anser att detta område inte är lämpligt som bostadsområde. Jag menar

precis som ni att området bör saneras. Samtidigt vet jag att man nu på
senare tid verkligen har börjat att titta på miljöfrågorna. Jag anser att
som det nu ser ut så är den trafiken miljömässigt försvarbar. Om man
skall bygga bostäder där kräver det så stora kostnader att det är omöj-
ligt. I dagens ekonomiska situation är det en kapitalförstöring av gi-
gantiska mått att lägga ner Bromma. Det har vi inte råd med i dag.

Anf. 103 ELISA ABASCAL REYES (mp) replik

Herr talman! Jag tolkar Birgitta Wistrands svar så att hon menar att
det är kört för Brommaområdet rent naturmässigt. På tal om kapital-
förstöring bör vi också tänka på den miljöskuld som växer dag för dag
och som kan omräknas i kronor och ören.

Anf. 104 BIRGITTA WISTRAND (m) replik

Herr talman! Jag tycker att det är väldigt viktigt att man håller ord-
ning på vad som är miljöförstöring. Det finns ganska intressanta mät-
ningar som har gjorts utanför Bromma flygplats, där man kan se att den
totala nedsmutsningen från Bromma motsvarar nedsmutsningen från ca
400 meter av Ulvsundaleden. Det är alltså helt andra frågor som man
skall diskutera, tycker jag.

Man talar om att bygga bostäder vid Bromma flygplats. Hur mycket
trafik kommer det inte att dra med sig? Vad skall man göra med den
trafik som i dag går på Bromma? Vart skall den flyttas? Vi har ju inte
någon tredje landningsbana på Arlanda. Man bör ta in även säker-
hetsaspekterna, som ju också handlar om miljön.

Anf. 105 CLAES-GÖRAN BRANDIN (s)

Herr talman! Birgitta Wistrand talar om att privatisera eller bolagi-
sera Arlanda. Jag undrar hur vi skall klara flygtrafiken i övriga Sverige.

Arlanda gick 1994 med ett överskott på 550 miljoner. Landvetter
gick med ett överskott, Sturup med ett litet underskott. Regionflygplat-
serna gick däremot med ett underskott på ca 140 miljoner. Vi betraktar
flygplatserna som ett system där överskott och underskott inom syste-
met skall balansera. Att bryta ut Arlanda ur systemet skulle skapa eko-
nomiska problem i andra system.

När det gäller Bromma har jag den klara uppfattningen att jag inte
anser att det är riksdagen som skall avgöra om Bromma skall användas
som flygplats eller inte efter den 31 december 1996. Det skall avgöras
av Stockholms kommun.

Regeringen har tillsatt en utredare som skall se på de här frågorna
och vara färdig med sin redovisning den 1 januari 1996.

Anf. 106 BIRGITTA WISTRAND (m)

Herr talman! Claes-Göran Brandin talar om ett system och om att
gungorna skall betala karusellen. Det är viktigt att man i sådana system
ser vad som är lönsamt och vad som är olönsamt, att man faktiskt satsar
på att göra de olönsamma delarna litet mindre olönsamma och att de
lönsamma får chansen att bli ännu mer lönsamma. Sedan får man i
nästa steg se till att de flygplatser som behöver extra tillskott också får

Prot. 1994/95:99

3 maj

Luftfart

7 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 99

Prot. 1994/95:99 3 maj

det. Det är oerhört farligt att sätta in folk i ett system där alla inte behö- ver bekänna färg, göra sitt bästa och visa fram svarta siffror. Det var

den ena synpunkten.

Luftfart

Den andra frågan - och den frågan vill jag verkligen driva vidare - är att Bromma inte bara är en fråga för Stockholm, utan Bromma är en fråga för Sverige. Jag tycker att Ines Uusmann har förstått det genom att hon har tillsatt en utredare från Katrineholm. Jag hoppas att denna utredare kan balansera de regionalpolitiska intressena mot de nationel- la. Anf. 107 CLAES-GÖRAN BRANDIN (s) Herr talman! De flesta flygplatser och flyget i glesbygden gör sitt för att få det att gå runt. De klarar det inte ändå. Vi har också ett näringsliv ute i de här områdena. Den debatten för- de vi tidigare här. Jag önskar naturligtvis också att flygplatserna skall kunna leva vidare. Däremot tycker jag att det är fel att privatisera det som är bäst och som man tjänar mest pengar på, Arlanda. Ni moderater utgår alltid från att marknaden löser alla problem. Men vi har inte den uppfattningen, så är det. Därför tycker jag att det är fel att man skall ta pengarna från Arlanda och kasta rätt in i marknadslösningar eller vad det nu månde vara. Anf. 108 BIRGITTA WISTRAND (m) Herr talman! Det är synd om Claes-Göran Brandin ser på företa- gandet på det sättet att man tar ifrån någon och kastar ut någonstans. Det måste ju ske på ett ekonomiskt ansvarsfullt sätt så att någon får köpa Arlanda så att pengarna kommer statskassan till del. Förhopp- ningsvis kommer företaget att gå med ännu större vinst och leverera skatter genom anställning och på annat sätt till staten. Jag tror att det är oerhört viktigt att just de lönsamma delarna säljs ut för att de skall bli ännu mer lönsamma och inte begränsas av ett så oklart ägande som statligt ägande är. Ägandet är en viktig fråga. Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut fattades efter 12 §.)

Meteorologi, geoteknik, m.m. OR

12 § Meteorologi, geoteknik, m.m. Föredrogs Trafikutskottets betänkande 1994/95 :TU21 Meteorologi, geoteknik, m.m. (prop. 1994/95:100 delvis) Anf. 109 ULLA LÖFGREN (m) Herr talman! Utskottsmajoriteten föreslår endast en rationalisering motsvarande 4 miljoner inom SMHI. Vi anser att SMHI är en av dem som kan dra stor nytta av den nya informations- och kommunikations- tekniken och att en ytterligare samordning med flygvapnets vädertjänst bör vara möjlig. Dessutom kan samordningsvinster göras genom sam-

arbete med motsvarande institutioner i andra länder, primärt i Norge
och Danmark. Utöver detta har SMHI möjlighet att via utökad upp-
dragsverksamhet finansiera delar av verksamheten. Riksdagen har
tidigare uttalat att såväl uppdrags- som affärsverksamheten successivt
skall öka.

Mot denna bakgrund tycker vi att det är motiverat med en reduce-
ring av anslagen. Vi föreslår därför en nivåsänkning med 75 miljoner
kronor för budgetåret.

Därmed, herr talman, yrkar jag bifall till reservationen.

Anf. 110 MONICA GREEN (s)

Herr talman! Solen skiner, och det är väldigt vackert väder, så vi
borde gå ut i den härliga vårsolen. Men innan vi gör det behöver vi
besluta om ett anslag till SMHI så att det kan fortsätta med sina bra och
välfungerande prognoser.

Många är väldigt beroende av bra prognoser av Sveriges meteoro-
logiska och hydrologiska institut, SMHI. Flygfarten är beroende av bra
väderprognoser för att kunna köra flygtrafik på ett säkert sätt. Sjötrans-
porterna använder väderinformation för tabellhållning, för bränsleopti-
mering och för att kunna öka säkerheten. Inom bygg- och anläggnings-
verksamheten är man väderberoende för att kunna göra besparingar,
planera arbetet efter vädret och välja material eller metod. Trafiksäker-
heten är beroende av väderprognoser, t.ex. när det gäller vinterväg-
hållning och att minska riskerna för att skona miljön. Allmänheten är
också beroende av bra väderprognoser.

SMHI arbetar med många andra saker än just med väderprognoser,
bl.a. arbetar man fram modeller för hur luftföroreningar sprids, vatten-
balansstudier osv.

Vi har kort sagt alla en mycket god anledning att ha kvar SMHI i
nuvarande verksamhet. SMHI:s arbete är mycket viktigt.

Nu är en särskild utredning tillsatt för att analysera SMHI:s eko-
nomi. Inför budgetåret 1997 kommer utredningen att vara klar, och då
bör man ta hänsyn till den utredningen i kommande budgetplaneringar.
Det vore oklokt om man som Moderaterna nu vill drar ner 75 miljoner
för SMHI:s verksamhet. Har ni verkligen tänkt igenom vilka följder det
kan få för verksamheter som är beroende av goda väderprognoser? Är
det luftfarten eller är det trafiksäkerheten som ska.ll få Jid^? Är det
storm- och kulingvarningar som skall dras in, eller är det privatperso-
nernas planerande? Nej, det är självklart att vi måste utreda frågan
innan vi tar till sådana drastiska åtgärder som att mellan tummen och
pekfingret säga att SMHI med 75 miljoner kronor mindre säkert ändå
kan driva en bra verksamhet.

Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

I detta anförande instämde Elisa Abascal Reyes.(mp).

Anf. 111 ULLA LÖFGREN (m)

Herr talman! Nu vill Socialdemokraterna utreda innan man vill göra
besparingar. Det gick bra att halvera anslaget till enskilda vägar med ett

Prot. 1994/95:99

3 maj

Meteorologi,
geoteknik, m.m.

99

Prot. 1994/95:99 3 maj

knäpp med fingrarna. Men när vi föreslår väl motiverade besparingar - och vi har också tittat på hur man kan göra dessa besparingar - säger ni

att det skall utredas. Mycket märkligt!

Meteorologi, geoteknik, m.m.

Anf. 112 MONICA GREEN (s) Herr talman! En utredning är redan tillsatt. Det vore väldigt dumt att inte vänta in den utredningen när vi till nästa budgetår kan ta hänsyn till vad den utredningen kommer fram till. Det vore oklokt att inte vänta in den. Överläggningen var härmed avslutad. Beslut NU19 Företag med statligt ägande Kammaren biföll utskottets hemställan. NU23 Regler for godkända och auktoriserade revisorer Mom. 4 (statlig eller privat tillsyn) 1. utskottet 2. res. (m) Votering: 231 för utskottet 71 för res. 47 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet:    144 s, 21 c, 16 fp, 20 v, 17 mp, 13 kds För res.:         71 m Frånvarande:    17 s, 9 m, 6 c, 10 fp, 2 v, 1 mp, 2 kds Övriga moment Kammaren biföll utskottets hemställan. FiU21 Riksbankens förvaltning år 1994 Kammaren biföll utskottets hemställan. TU20 Luftfart Mom. 1 (privatisering av SILA, Luftfartsverket och Arlanda flygplats m.m.) 1. utskottet 2. res. 1 (m) Votering: 237 för utskottet 73 för res. 1 39 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan.

100

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    146 s, 23 c, 18 fp, 20 v, 17 mp, 13 kds

Förres. 1:       73 m

Frånvarande:    15 s, 7 m, 4 c, 8 fp, 2 v, 1 mp, 2 kds

Mom. 3 (miljöfrågor)

1. utskottet

2. res. 2 (v)

3. res. 3 (mp)

Förberedande votering:

24 för res. 2

17 för res. 3

268 avstod

40 frånvarande

Kammaren biträdde res. 2.

Huvudvotering:

270 för utskottet

20 för res. 2

17 avstod

42 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    144 s, 73 m, 22 c, 18 fp, 13 kds

För res. 2:       20 v

Avstod:        17 mp

Frånvarande:    17 s, 7 m, 5 c, 8 fp, 2 v, 1 mp, 2 kds

Prot. 1994/95:99

3 maj

Mom. 6 (driftbidrag till kommunala flygplatser i skogslänen m.m.)

1. utskottet

2. res.4 (c)

Votering:

260 för utskottet

36 för res. 4

14 avstod

39 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    145 s, 73 m, 5 fp, 20 v, 17 mp

Förres. 4:       23 c, 13 kds

Avstod:          1 s, 13 fp

Frånvarande:    15 s, 7 m, 4 c, 8 fp, 2 v, 1 mp, 2 kds

Mom. 10 (Luftfartsverkets investeringsplan)

1. utskottet

2. res. 6 (mp)

Votering:

289 för utskottet

20 för res. 6

1 avstod

101

Prot. 1994/95:99

3 maj

39 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    146 s, 73 m, 23 c, 15 fp, 19 v, 13 kds

För res. 6:       2 fp, 1 v, 17 mp

Avstod:         1 fp

Frånvarande:    15 s, 7 m, 4 c, 8 fp, 2 v, 1 mp, 2 kds

Mom. 11 (Stockholm-Bromma flygplats)

1. utskottet

2. res. 7 (m, fp)

Votering:

189 för utskottet

96 för res. 7

22 avstod

42 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    143 s, 23 c, 3 fp, 19 v, 1 mp

För res. 7:       73 m, 15 fp, 8 kds

Avstod:         1 v, 16 mp, 5 kds

Frånvarande:    18 s, 7 m, 4 c, 8 fp, 2 v, 1 mp, 2 kds

Birgit Friggebo (fp) anmälde att hon avsett att rösta nej men markerats
ha röstat ja.

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

TU21 Meteorologi, geoteknik m.m.

Mom. 2 (anslag till Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologis-
ka institut)

1. utskottet

2. res. (m)

Votering:

237 för utskottet

72 för res.

40 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    146 s, 23 c, 18 fp, 20 v, 17 mp, 13 kds

För res.:        72 m

Frånvarande:    15 s, 8 m, 4 c, 8 fp, 2 v, 1 mp, 2 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

102

13 § Bordläggning

Anmäldes och bordlädes

Proposition

1994/95:199 Konvention om social trygghet mellan Sverige och Chile

Skrivelser

1994/95:221 Redogörelse för åtgärder som avser pensionsvillkoren för
medföljande makar till UD-tjänstemän m.m

1994/95:223 Överföring av forskningsresurser från Försvarets forsk-
ningsanstalt till Militärhögskolan, m.m.

Förslag

1994/95:RR11 Riksdagens revisorers förslag angående skyddsrums-
byggandet

14 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 2 maj

1994/95:135 av Bo Lundgren (m) till statsministern om information
om behovet av ekonomiska åtgärder

1994/95:136 av Göte Jonsson (m) till socialministern om en riksnorm
för ekonomiskt bistånd

1994/95:137 av Leo Persson (s) till kommunikationsministern om
godstrafiken på Västerdalsbanan

1994/95:138 av Ragnhild Pohanka (mp) till kommunikationsministern
om timmertransporter i Kopparbergs län

1994/95:139 av andre vice talman Görel Thurdin (c) till socialminis-
tern om amalgam

1994/95:140 av andre vice talman Görel Thurdin (c) till socialminis-
tern om elöverkänslighet

1994/95:141 av Ingrid Näslund (kds) till statsrådet Anna Hedborg om
barn till alkoholmissbrukare

1994/95:142 av Mikael Odenberg (m) till miljöministern om återvin-
ningssystemet

1994/95:143 av Siv Holma (v) till jordbruksministern om erkännande
av tornedalingamas minoritetsstatus

1994/95:144 av Ragnhild Pohanka (mp) till statsrådet Jörgen Anders-
son om uranbrytning i Krasnokamensk

1994/95:145 av Gudrun Lindvall (mp) till jordbruksministern om
omställda åkrar

Prot. 1994/95:99

3 maj

103

Prot. 1994/95:99

3 maj

1994/95:146 av Marianne Samuelsson (mp) till miljöministern om
utsläpp av luftföroreningar

1994/95:147 av Peter Eriksson (mp) till utrikesministern om utrikes-
och säkerhetspolitiken inför regeringskonferensen

1994/95:148 av Gudrun Lindvall (mp) till jordbruksministern om jakt
på skarv

1994/95:149 av Gudrun Schyman (v) till statsrådet Leif Blomberg om
Schengenavtalet

1994/95:150 av Marianne Samuelsson (mp) till utrikesministern om
situationen i Sri Lanka

1994/95:151 av Thomas Julin (mp) till socialministern om mor-
morsupproret

1994/95:152 av Birger Schlaug (mp) till statsministern om Sveriges
hållning inför regeringskonferensen när det gäller nationers utträde
ur EU

1994/95:153 av Birger Schlaug (mp) till statsministern om Sveriges
hållning inför regeringskonferensen när det gäller små länders inflytan-
de

1994/95:154 av Peter Eriksson (mp) till statsministern om de svenska
positionerna inför EU:s regeringskonferens 1996

Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 9 maj.

15 § Anmälan om fråga

Anmäldes att följande fråga framställts

den 2 maj

1994/95:474 av Ola Sundell (m) till statsministern om vinter-OS i
Sverige

Frågan redovisas i bilaga som fogas till riksdagens snabbprotokoll
tisdagen den 9 maj.

16 § Kammaren åtskildes kl. 16.11.

Förhandlingarna leddes

av andre vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. 4 § anf. 27
(delvis),

av talmannen därefter t.o.m. 5 § anf. 59 (delvis),

104

av förste vice talmannen därefter t.o.m. 8 § anf. 87 (delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m.9 § anf. 90 (delvis) och
av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets slut.

Vid protokollet

GUNNAR GRENFORS

/Barbro Nordström

Prot. 1994/95:99

3 maj

105

Prot. 1994/95:99 3 maj

Innehållsförteckning

106

1 § Justering av protokoll.................................................................1

2 § Avsägelse......................................................................................1

3 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatte-

rats den 27 april...........................................................................1

NU22 Vissa utrikeshandelsfrågor.............................................1

UU16 Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa...........1

4 § Invandrar- och flyktingpolitiken...............................................4

Socialförsäkringsutskottets betänkande 1994/95:SfU13...........4

Anf. 1 GUSTAF VON ESSEN (m)........................................4

Anf. 2 RUNE BACKLUND (c)..............................................7

Anf. 3 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp)............................9

Anf. 4 GUSTAF VON ESSEN (m) replik............................12

Anf. 5 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) replik...............12

Anf. 6 GUSTAF VON ESSEN (m) replik............................13

Anf. 7 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) replik...............13

Anf. 8 ULLA HOFFMANN (v)............................................13

Anf. 9 RAGNHILD POHANKA (mp).................................17

Anf. 10 ROSE-MARIE FREBRAN (kds).............................19

Anf. 11 GUSTAF VON ESSEN (m) replik..........................21

Anf. 12 ROSE-MARIE FREBRAN (kds) replik..................21

Anf. 13 GUSTAF VON ESSEN (m) replik..........................21

Anf. 14 MAUD BJÖRNEMALM (s)...................................21

Anf. 15 RAGNHILD POHANKA (mp) replik.....................24

Anf. 16 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik.........................25

Anf. 17 RAGNHILD POHANKA (mp) replik.....................25

Anf. 18 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) replik.............25

Anf. 19 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik.........................26

Anf. 20 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) replik.............26

Anf. 21 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik.........................26

Anf. 22 RUNE BACKLUND (c) replik................................27

Anf. 23 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik.........................27

Anf. 24 RUNE BACKLUND (c) replik................................28

Anf. 25 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik.........................28

Anf. 26 ROSE-MARIE FREBRAN (kds) replik.................28

Anf. 27 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik.........................29

Anf. 28 ROSE-MARIE FREBRAN (kds) replik..................29

Anf. 29 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik.........................29

Anf. 30 ULLA HOFFMANN (v) replik................................30

Anf. 31 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik.........................30

Anf. 32 ULLA HOFFMANN (v) replik................................31

Anf. 33 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik.........................31

Anf. 34 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)............................31

Anf. 35 RUNE BACKLUND (c) replik................................32

Anf. 36 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) replik..............33

Anf. 37 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)............................33

Anf. 38 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) replik..............34

Anf. 39 ROSE-MARIE FREBRAN (kds) replik...................34

Anf. 40 ULLA HOFFMANN (v) replik................................35

Anf. 41 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)............................35

Anf. 42 ULLA HOFFMANN (v) replik................................35

Anf. 43 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)............................36

Anf. 44 STEN ANDERSSON (m)........................................36

Anf. 45 LENNART ROHDIN (fp)........................................38

Anf. 46 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik..........................40

Anf. 47 LENNART ROHDIN (fp) replik..............................41

Anf. 48 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik..........................41

Anf. 49 LENNART ROHDIN (fp) replik..............................41

Anf. 50 GUSTAF VON ESSEN (m) replik...........................41

Anf. 51 LENNART ROHDIN (fp) replik..............................42

Anf. 52 GUSTAF VON ESSEN (m) replik...........................42

Anf. 53 LENNART ROHDIN (fp) replik..............................43

Anf. 54 JUAN FONSECA (s)...............................................43

Anf. 55 BERNDT EKHOLM (s)...........................................45

Anf. 56 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp)........................48

Beslut.................................................................................................48

Beslut om samlad votering...............................................................50

5 § Bostadsförsörjningen................................................................51

Bostadsutskottets betänkande 1994/95:BoU13.......................51

Anf. 57 STIG GRAUERS (m)...............................................51

Anf. 58 INGRID SKEPPSTEDT (c).....................................53

Anf. 59 ERLING BAGER (fp)..............................................54

Anf. 60 OWE HELLBERG (v).............................................57

Anf. 61 PER LAGER (mp)....................................................58

Anf. 62 ULF BJÖRKLUND (kds)........................................60

Anf. 63 LENNART NILSSON (s)........................................62

Anf. 64 STIG GRAUERS (m) replik....................................64

Anf. 65 LENNART NILSSON (s) replik..............................64

Anf. 66 STIG GRAUERS (m) replik....................................65

Anf. 67 LENNART NILSSON (s) replik..............................65

Anf. 68 Statsrådet JÖRGEN ANDERSSON (s)....................66

Anf. 69 OWE HELLBERG (v) replik...................................69

Anf. 70 Statsrådet JÖRGEN ANDERSSON (s)....................69

Anf. 71 ERLING BAGER (fp)..............................................69

Anf. 72 Statsrådet JÖRGEN ANDERSSON (s)....................70

(Beslut fattades efter 7 §.).......................................................70

6 § Bostadsbidrag och bostadsanpassningsbidrag........................70

Bostadsutskottets betänkande 1994/95:BoU14.......................70

Anf. 73 STEN ANDERSSON (m)........................................70

Anf. 74 OWE HELLBERG (v).............................................72

Prot. 1994/95:99

3 maj

107

Prot. 1994/95:99          Anf. 75 STEN ANDERSSON (m) replik.............................73

3 maj                    Anf. 76 OWE HELLBERG (v) replik..................................73

---------------        Anf. 77 STEN ANDERSSON (m) replik.............................73

Anf. 78 OWE HELLBERG (v) replik..................................73

Anf. 79 BRITTA SUNDIN (s).............................................74

Anf. 80 STEN ANDERSSON (m) replik.............................75

Anf. 81 BRITTA SUNDIN (s) replik...................................76

Anf. 82 STEN ANDERSSON (m) replik.............................76

Anf. 83 BRITTA SUNDIN (s) replik...................................76

Anf. 84 ULF BJÖRKLUND (kds)........................................77

(Beslut fattades efter 7 §.).......................................................77

7 § Finansiering av lantmäteri- och fastighetsdataverksam-

heten m.m...................................................................................77

Bostadsutskottets betänkande 1994/95:BoU17.......................77

Beslut.................................................................................................78

BoU13 Bostadsförsörjningen..................................................78

BoU14 Bostadsbidrag och bostadsanpassningsbidrag............79

BoU17 Finansiering av lantmäteri- och fastighetsdataverk-
samheten m.m.........................................................................79

Beslut om samlad votering..............................................................80

8 § Företag med statligt ägande.....................................................80

Näringsutskottets betänkande 1994/95:NU19.........................80

Anf. 85 BO BERNHARDSSON (s).....................................80

Anf. 86 PER WESTERBERG (m)........................................81

Anf. 87 BO BERNHARDSSON (s) replik...........................84

Anf. 88 PER WESTERBERG (m) replik.............................85

Anf. 89 Tredje vice talman CHRISTER EIREFELT (fp).....85

(Beslut fattades efter 12 §.).....................................................86

9 § Regler för godkända och auktoriserade revisorer.................87

Näringsutskottets betänkande 1994/95:NU23.........................87

Anf. 90 OLA KARLSSON (m)...........................................87

Anf. 91 DAG ERICSON (s).................................................88

(Beslut fattades efter 12 §.).....................................................89

10 § Riksbankens förvaltning år 1994...........................................90

Finansutskottets betänkande 1994/95:FiU21..........................90

(Beslut fattades efter 12 §.).....................................................90

11 § Luftfart....................................................................................90

Trafikutskottets betänkande 1994/95:TU20...........................90

Anf. 92 SIVERT CARLSSON (c)........................................90

Anf. 93 KARL-ERIK PERSSON (v)....................................91

Anf. 94 ELISA ABASCAL REYES (mp)............................91

Anf. 95 CLAES-GÖRAN BRANDIN (s).............................93

Anf. 96 SIVERT CARLSSON (c) replik..............................94

108

Anf. 97 CLAES-GÖRAN BRANDIN (s) replik...................94

Anf. 98 SIVERT CARLSSON (c) replik..............................95

Anf. 99 BIRGITTA GIDBLOM (s)......................................95

Anf. 100 BIRGITTA WISTRAND (m)................................95

Anf. 101 ELISA ABASCAL REYES (mp)...........................96

Anf. 102 BIRGITTA WISTRAND (m)................................96

Anf. 103 ELISA ABASCAL REYES (mp) replik.................97

Anf. 104 BIRGITTA WISTRAND (m) replik......................97

Anf. 105 CLAES-GÖRAN BRANDIN (s)............................97

Anf. 106 BIRGITTA WISTRAND (m)................................97

Anf. 107 CLAES-GÖRAN BRANDIN (s)............................98

Anf. 108 BIRGITTA WISTRAND (m)................................98

(Beslut fattades efter 12 §.).....................................................98

12 § Meteorologi, geoteknik, m.m..................................................98

Trafikutskottets betänkande 1994/95 :TU21............................98

Anf. 109 ULLA LÖFGREN (m)...........................................98

Anf. 110 MONICA GREEN (s)............................................99

Anf. 111 ULLA LÖFGREN (m)...........................................99

Anf. 112 MONICA GREEN (s)..........................................100

Beslut...............................................................................................100

NU19 Företag med statligt ägande........................................100

NU23 Regler för godkända och auktoriserade revisorer.......100

FiU21 Riksbankens förvaltning år 1994................................100

TU20 Luftfart........................................................................100

TU21 Meteorologi, geoteknik m.m.......................................102

13 § Bordläggning..........................................................................103

14 § Anmälan om interpellationer................................................103

1994/95:135 av Bo Lundgren (m) till statsministern om in-
formation om behovet av ekonomiska åtgärder.....................103

1994/95:136 av Göte Jonsson (m) till socialministern om
en riksnorm för ekonomiskt bistånd......................................103

1994/95:137 av Leo Persson (s) till kommunikationsminis-
tern om godstrafiken på Västerdalsbanan..............................103

1994/95:138 av Ragnhild Pohanka (mp) till kommunika-
tionsministern om timmertransporter i Kopparbergs län.......103

1994/95:139 av andre vice talman Görel Thurdin (c) till
socialministern om amalgam.................................................103

1994/95:140 av andre vice talman Görel Thurdin (c) till
socialministern om elöverkänslighet.....................................103

1994/95:141 av Ingrid Näslund (kds) till statsrådet Anna
Hedborg om barn till alkoholmissbrukare.............................103

1994/95:142 av Mikael Odenberg (m) till miljöministern
om återvinningssystemet.......................................................103

1994/95:143 av Siv Holma (v) till jordbruksministern om
erkännande av tomedalingamas minoritetsstatus..................103

Prot. 1994/95:99

3 maj

109

Prot. 1994/95:99

3 maj

1994/95:144 av Ragnhild Pohanka (mp) till statsrådet Jör-
gen Andersson om uranbrytning i Krasnokamensk...............103

1994/95:145 av Gudrun Lindvall (mp) till jordbruksminis-
tern om omställda åkrar........................................................103

1994/95:146 av Marianne Samuelsson (mp) till miljömi-
nistern om utsläpp av luftföroreningar..................................104

1994/95:147 av Peter Eriksson (mp) till utrikesministern
om utrikes- och säkerhetspolitiken inför regeringskonferen-
sen.........................................................................................104

1994/95:148 av Gudrun Lindvall (mp) till jordbruksminis-
tern om jakt på skarv.............................................................104

1994/95:149 av Gudrun Schyman (v) till statsrådet Leif
Blomberg om Schengenavtalet.............................................104

1994/95:150 av Marianne Samuelsson (mp) till utrikesmi-
nistern om situationen i Sri Lanka........................................104

1994/95:151 av Thomas Julin (mp) till socialministern om
mormorsupproret..................................................................104

1994/95:152 av Birger Schlaug (mp) till statsministern om
Sveriges hållning inför regeringskonferensen när det gäller
nationers utträde....................................................................104

ur EU....................................................................................104

1994/95:153 av Birger Schlaug (mp) till statsministern om
Sveriges hållning inför regeringskonferensen när det gäller
små länders inflytande..........................................................104

1994/95:154 av Peter Eriksson (mp) till statsministern om
de svenska positionerna inför EU:s regeringskonferens 1996/04

15 § Anmälan om fråga................................................................104

1994/95:474 av Ola Sundell (m) till statsministern om

vinter-OS i Sverige...............................................................104

16 § Kammaren åtskildes kl. 16.11.................................................104

110

gotab 48697, Stockholm 1995