Riksdagens protokoll

1994/95:96

Torsdagen den 27 april

Kl. 12.00-18.31

Protokoll

1994/95:96

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 21 april.

2 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den

21 och 26 april

SoU15 Socialpolitik - inriktning och anslag

Mom. 2 (den framtida inriktningen av familjepolitiken)

1. utskottet

2. res. 1 (c)

Votering:

208 för utskottet

22 för res. 1

63 avstod

56 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 140 s, 8 m, 14 fp, 17 v, 16 mp, 13 kds

För res. 1: 22 c

Avstod: 1 s, 58 m, 3 fp, 1 mp

Frånvarande: 20 s, 14 m, 5 c, 9 fp, 5 v, 1 mp, 2 kds

Eva Arvidsson och Åsa Stenberg (båda s) anmälde att de avsett att
rösta ja men markerats som frånvarande.

Mom. 4 (sex timmars arbetsdag)

1. utskottet

2. res. 3 (v)

Votering:

205 för utskottet

34 för res. 3

62 avstod

48 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 144 s, 9 m, 22 c, 17 fp, 13 kds

Förres. 3: 17 v, 17 mp

1 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 96

Prot. 1994/95:96

27 april

Avstod: 60 m, 1 c, 1 fp

Frånvarande: 17 s, 11 m, 4 c, 8 fp, 5 v, 1 mp, 2 kds

Mom. 5 (vårdnadsbidraget)

Propositioner ställdes först beträffande utskottets hemställan och däref-
ter i fråga om motiveringen.

Hemställan:

1. utskottet

2. res. 4 (m, kds)

Votering:

195 för utskottet

82 för res. 4

23 avstod

49 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 144 s, 1 c, 16 fp, 17 v, 17 mp

För res. 4: 69 m, 13 kds

Avstod: 21c, 2 fp

Frånvarande: 17 s, 11 m, 5 c, 8 fp, 5 v, 1 mp, 2 kds

Motiveringen:

Godkännande av

1. utskottets motivering

2. motiveringen i res. 5 (c)

Votering:

183 för utskottet

23 för res. 5

94 avstod

49 frånvarande

Kammaren godkände utskottets motivering.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 144 s, 5 m, 17 v, 17 mp

Förres. 5: 23 c

Avstod: 64 m, 18 fp, 12 kds

Frånvarande: 17 s, 11 m, 4 c, 8 fp, 5 v, 1 mp, 3 kds

Mom. 9 (allmänna barnbidrag)

1. utskottet

2. res. 10 (m)

3. res. 12 i motsvarande del (fp)

4. res. 13 (v)

5. res. 14 i motsvarande del (mp)

6. res. 15 i motsvarande del (kds)

Förberedande votering 1:

17 för res. 14

13 för res. 15

270 avstod

49 frånvarande

Kammaren biträdde res. 14.

Res. 14 ställdes mot res. 13 som biträddes med acklamation.
Förberedande votering 2:

21 för res. 12

17 för res. 13

260 avstod

51 frånvarande

Kammaren biträdde res. 12.

Förberedande votering 3:

72 för res. 10

18 för res. 12

211 avstod

48 frånvarande

Kammaren biträdde res. 10.

Huvudvotering:

144 för utskottet

70 för res. 10

87 avstod

48 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 144 s

För res. 10: 69 m, 1 c

Avstod: 22 c, 18 fp, 17 v, 17 mp, 13 kds

Frånvarande: 17 s, 11 m, 4 c, 8 fp, 5 v, 1 mp, 2 kds

Mom. 10 (utfasning av flerbarnstilläggen)

1. utskottet

2. res. 12 i motsvarande del (fp)

3. res. 14 i motsvarande del (mp)

4. res. 15 i motsvarande del (kds)

Förberedande votering 1:

16 för res. 14

13 för res. 15

257 avstod

63 frånvarande

Kammaren biträdde res. 14.

Förberedande votering 2:

18 för res. 12

17 för res. 14

263 avstod

51 frånvarande

Kammaren biträdde res. 12.

Huvudvotering:

167 för utskottet

18 för res. 12

113 avstod

51 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Prot. 1994/95:96

27 april

Prot. 1994/95:96

27 april

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 141 s, 11 m, 15 v

För res. 12: 18 fp

Avstod: 3 s, 56 m, 23 c, 2 v, 16 mp, 13 kds

Frånvarande: 17 s, 13 m, 4 c, 8 fp, 5 v, 2 mp, 2 kds

Inga Berggren (m) anmälde att hon avsett att avstå från att rösta men
markerats ha röstat ja.

Mom. 20 (medelsanvisningen till Bidrag till hälso- och sjukvård)

1. utskottet

2. res. 23 (mp)

Votering:

263 för utskottet

18 för res. 23

16 avstod

52 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 143 s, 68 m, 20 c, 18 fp, 1 v, 13 kds

För res. 23: 1 m, 17 mp

Avstod: 1 c, 15 v

Frånvarande: 18 s, 11 m, 6 c, 8 fp, 6 v, 1 mp, 2 kds

Mom. 34 (information om genteknikens följder)

1. utskottet

2. res. 28 (mp)

Votering:

284 för utskottet

17 för res. 28

48 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 144 s, 69 m, 23 c, 18 fp, 17 v, 13 kds

För res. 28: 17 mp

Frånvarande: 17 s, 11 m, 4 c, 8 fp, 5 v, 1 mp, 2 kds

Mom. 44 (stöd till bokklubben för punktskriftsläsare)

1. utskottet

2. res. 31 (v, mp)

Votering:

Kammaren biföll utskottets hemställan genom uppresning.

Mom. 46 (betänkandet Rätten till ratten)

1. utskottet

2. res. 33 (v)

Votering:

262 för utskottet

18 för res. 33

18 avstod

51 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 144 s, 69 m, 22 c, 1 fp, 13 mp, 13 kds

För res. 33: 1 c, 16 v, 1 mp

Avstod: 17 fp, 1 mp

Frånvarande: 17 s, 11 m, 4 c, 8 fp, 6 v, 3 mp, 2 kds

Mom. 51 (engångsbidrag till LP-stiftelsen)

1. utskottet

2. res. 35 (kds)

Votering:

278 för utskottet

19 för res. 35

3 avstod

49 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 143 s, 67 m, 23 c, 13 fp, 17 v, 15 mp

För res. 35: 5 fp, 1 mp, 13 kds

Avstod: 2 m, 1 mp

Frånvarande: 18 s, 11 m, 4 c, 8 fp, 5 v, 1 mp, 2 kds

Mom. 53 (bidrag till kvinnojourer)

1. utskottet

2. res. 36 (mp)

Votering:

275 för utskottet

18 för res. 36

4 avstod

52 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 143 s, 67 m, 23 c, 15 fp, 14 v, 13 kds

Förres. 36: 1 m, 17 mp

Avstod: 1 m, 2 fp, 1 v

Frånvarande: 18 s, 11 m, 4 c, 9 fp, 7 v, 1 mp, 2 kds

Mom. 77 (Handikappombudsmannens befogenheter)

1. utskottet

2. res. 41 (fp, v, mp)

Votering:

248 för utskottet

52 för res. 41

1 avstod

48 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Prot. 1994/95:96

27 april

Prot. 1994/95:96

27 april

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 143 s, 69 m, 23 c, 13 kds

Förres. 41: 1 s, 18 fp, 16 v, 17 mp

Avstod: 1 v

Frånvarande: 17 s, 11 m, 4 c, 8 fp, 5 v, 1 mp, 2 kds

Eva Zetterberg (v) anmälde att hon avsett att rösta nej men markerats
ha avstått från att rösta.

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

SoU13 Om dopning

Kammaren biföll utskottets hemställan.

SoU14 Vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. för år
1995

Kammaren biföll utskottets hemställan.

SoU16 Allmänna arvsfonden

Kammaren biföll utskottets hemställan.

SoU17 Vissa ändringar i läkemedelslagen m.m.

1. utskottet

2. utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall
till mot. So24 (mp)

Votering:

280 för utskottet

17 för mot. So24

1 avstod

51 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 144 s, 67 m, 22 c, 17 fp, 17 v, 13 kds

För mot. So24: 17 mp

Avstod: 1 c

Frånvarande: 17 s, 13 m, 4 c, 9 fp, 5 v, 1 mp, 2 kds

SoU19 Nordisk konvention om socialt bistånd och sociala tjänster

Kammaren biföll utskottets hemställan.

SoU20 Amalgam m.m.

Kammaren biföll utskottets hemställan.

SoU22 Tillsyn över viss laboratorieverksamhet m.m.

Kammaren biföll utskottets hemställan.

TU 19 Köp av kollektivtrafik

Mom. 1 (anslag till Köp av interregional persontrafik på järnväg m.m.)

1. utskottet

2. res. 1 (m)

3. res. 2 (c)

4. res. 3 (mp)

Förberedande votering 1:

35 för res. 2

17 för res. 3

248 avstod

49 frånvarande

Kammaren biträdde res. 2.

Förberedande votering 2:

69 för res. 1

37 för res. 2

194 avstod

49 frånvarande

Kammaren biträdde res. 1.

Huvudvotering:

178 för utskottet

68 för res. 1

53 avstod

50 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 144 s, 17 fp, 17 v

För res. 1: 68 m

Avstod: 23 c, 17 mp, 13 kds

Frånvarande: 17 s, 12 m, 4 c, 9 fp, 5 v, 1 mp, 2 kds

Prot. 1994/95:96

27 april

Mom. 2 och 3

Kammaren biföll utskottets hemställan.

NU18 Näringspolitik

Mom. 1 (näringspolitikens inriktning)

1. utskottet

2. res. 1 (m, c, fp, kds)

3. res. 3 (mp)

Förberedande votering:

117 för res. 1

31 för res. 3

149 avstod

52 frånvarande

Kammaren biträdde res. 1.

Huvudvotering:

161 för utskottet

120 för res. 1

18 avstod

50 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 144 s, 17 v

Prot. 1994/95:96

27 april

För res. 1: 68 m, 22 c, 17 fp, 13 kds

Avstod: 1 m, 17 mp

Frånvarande: 17 s, 11 m, 5 c, 9 fp, 5 v, 1 mp, 2 kds

Mom. 7 (Atle AB och Investment AB Bure)

1. utskottet

2. res. 9 (v)

Votering:

206 för utskottet

18 för res. 9

73 avstod

52 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 144 s, 6 m, 22 c, 17 fp, 4 mp, 13 kds

För res. 9: 17 v, 1 mp

Avstod: 61m, 12 mp

Frånvarande: 17 s, 13 m, 5 c, 9 fp, 5 v, 1 mp, 2 kds

Kia Andreasson (mp) anmälde att hon avsett att avstå från att rösta men
markerats ha röstat nej.

Mom. 9 (företagsgaranti)

1. utskottet

2. res. 12 (c)

Votering:

271 för utskottet

25 för res. 12

53 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 142 s, 66 m, 17 fp, 17 v, 16 mp, 13 kds

För res. 12: 1 m, 23 c, 1 mp

Frånvarande: 19 s, 13 m, 4 c, 9 fp, 5 v, 1 mp, 2 kds

Mom. 10 (stöd till uppfinnare och innovatörer)

1. utskottet

2. res. 14 (c, mp)

Votering:

182 för utskottet

41 för res. 14

72 avstod

54 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 141 s, 12 m, 16 fp, 1 v, 12 kds

För res. 14: 23 c, 17 mp, 1 kds

Avstod: 55 m, 1 fp, 16 v

Frånvarande: 20 s, 13 m, 4 c, 9 fp, 5 v, 1 mp, 2 kds

Mom. 16 (kvinnors företagande)

1. utskottet

2. res. 20 (fp)

Votering:

174 för utskottet

17 för res. 20

105 avstod

53 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 142 s, 2 c, 1 v, 17 mp, 12 kds

Förres. 20: 17 fp

Avstod: 1 s, 67 m, 20 c, löv, 1 kds

Frånvarande: 18 s, 13 m, 5 c, 9 fp, 5 v, 1 mp, 2 kds

Mom. 26 (prospektering)

1. utskottet

2. res. 27 (v, mp)

Votering:

265 för utskottet

33 för res. 27

51 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 143 s, 68 m, 23 c, 17 fp, 1 mp, 13 kds

För res. 27: 17 v, 16 mp

Frånvarande: 18 s, 12 m, 4 c, 9 fp, 5 v, 1 mp, 2 kds

Mom. 48 (livscykelspecifikationer)

1. utskottet

2. res. 44 (mp)

Votering:

279 för utskottet

18 för res. 44

52 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 142 s, 68 m, 23 c, 17 fp, 16 v, 13 kds

För res. 44: 1 v, 17 mp

Frånvarande: 19 s, 12 m, 4 c, 9 fp, 5 v, 1 mp, 2 kds

Prot. 1994/95:96

27 april

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Prot. 1994/95:96

27 april

3 § Vissa energipolitiska frågor

Föredrogs

Vissa energipolitiska
frågor

Näringsutskottets betänkande 1994/95:NU20
Vissa energipolitiska frågor (prop. 1994/95:100 delvis)

Anf. 1 MIKAEL ODENBERG (m)

Herr talman! Vi har nu att behandla ett energipolitiskt betänkande
som är ganska tunt och innehållslöst. Det föreslås avslag på 46 under
den allmänna motionstiden väckta energipolitiska motioner med hän-
visning till pågående utredningar. Det inrymmer väl en viss logik.

Som vi alla vet arbetar nu Energikommissionen - vår tids viktigaste
utredning, som någon har kallat den - intensivt med sitt arbete. Energi-
kommissionen skall vara klar med sina slutsatser och överväganden i
slutet av detta år.

Mot denna bakgrund är det möjligen litet anmärkningsvärt att såväl
Centerpartiet som Vänsterpartiet och Miljöpartiet, som deltar i Energi-
kommissionens arbete, vill föregripa kommissionens arbete och redan i
dag fatta en rad långtgående energipolitiska beslut. Det inger inte re-
spekt och illustrerar väl närmast att energipolitiken för dessa tre partier
mer handlar om politik än om energi.

För egen del ber jag att få yrka bifall till utskottets hemställan. Vi
har från moderat sida en motivreservation, nr 13. Vi står givetvis bak-
om den, men för tids vinnande underlåter jag att yrka bifall till den.

Låt mig också hälsa energiministern välkommen till kammaren. Det
är alltid trevligt att få besök från regeringen när aktuella frågor diskute-
ras.

Dagens energipolitiska debatt, herr talman, bedrivs i väldigt hög
grad med precis samma förtecken som 1980. Den bedrivs på ett sätt
som skulle indikera att ingenting egentligen har hänt på 15 år - allra
minst med den svenska samhällsekonomin. Det är som om energifrå-
gorna levde sitt eget liv.

Nu gör inte energifrågorna det. Sverige brottas som bekant med
mycket stora allvarliga ekonomiska problem, och energipolitiken är
eller borde i vart fall vara en central och helt avgörande faktor i en
politik som skall återupprätta och förnya den industriella basen i Sveri-
ge, ge de många arbetslösa i vårt land nya jobb och få Sveriges sam-
hällsekonomi i balans. Kort sagt borde energipolitiken vara en central
faktor i en politik som skall återge en trygg framtid för Sverige och
Sveriges folk.

Det finns inga genvägar, herr talman, till den framtiden. Den förut-
sätter en hög och uthållig tillväxt. Det kräver en långsiktigt hållbar
energipolitik som även i fortsättningen ger oss god tillgång på billig
energi.

Därför vill jag ändå hävda att det, trots Energikommissionens pågå-
ende arbete, är ytterligt oroande att den nytillträdda regeringen har
lyckats att lägga fram först en finansplan och sedan i veckan en revide-
rad finansplan utan att egentligen med ett enda ord beröra eller nämna

energipolitiken när man i övrigt försöker att ange de förutsättningar

som gäller för att vi skall kunna bedriva en tillväxtfrämjande politik i
vårt land.

De partipolitiska motsättningarna i energifrågan, särskilt när det
gäller kärnkraften, är väl kända. Det är egentligen inte de partipolitiska
motsättningarna som har skapat osäkerheten, utan det är i huvudsak den
interna splittringen inom socialdemokratin som har gjort kärnkraftsfrå-
gan till en evig fråga på den politiska dagordningen.

Nu bedriver Energikommissionen sitt arbete på ett metodiskt och
seriöst sätt. Men utanför kommissionen fortsätter givetvis debatten, och
där fortsätter även taktikspelet. Jag vill hävda att det inte minst gäller
regeringen och det socialdemokratiska partiets ledning.

Gång efter annan görs uttalanden där man i praktiken föregriper
Energikommissionens arbete och där man på olika sätt indikerar att
man i praktiken har bestämt sig i viktiga energipolitiska frågor.

Energiministern själv gjorde för en dryg månad sedan på en konfe-
rens mycket klart att man avsåg inleda avställningen av svenska kärn-
kraftverk under innevarande mandatperiod. Han reducerade som svar
på en följdfråga - jag lyssnade själv till honom - Energikommissionens
arbete närmast till en fråga om hur många kärnkraftsreaktorer som
skulle ställas av under perioden.

Den socialdemokratiske partisekreteraren har på interna möten
ganska tydligt talat om varför. Bl.a. sade han vid ett tillfälle: ”Det är
oerhört bråttom med att stänga av den första reaktorn. Det är värdefullt
för vår trovärdighet vid nästa val”.

Jag kan förstå att partisekreteraren ogärna återigen kör över en par-
tiopinion som redan blivit illa tilltufsad i frågor som Öresundsbron och
EU-medlemskapet. Men när man på detta sätt reducerar frågan om vårt
lands industriella framtid till ett partipolitiskt spel om opinioner är det,
herr talman, beklämmande.

Moderata samlingspartiet respekterar för sin del utslaget i 1980 års
folkomröstning om kärnkraften - den folkomröstning som beslutade att
vi skulle fullfölja en utbyggnad till 12 kärnkraftsreaktorer men sätta
stopp där och som därutöver beslöt att vi därefter skulle avveckla de
reaktorerna i den takt som är möjlig med hänsyn till behovet av el för
upprätthållande av sysselsättning och välfärd, som det uttrycktes på
valsedlarna.

Årtalet 2010 förekom som bekant inte på någon av valsedlarna i
1980 års folkomröstning om kärnkraft. Det är naturligt, herr talman,
eftersom de villkor som sattes upp på linje 1 och linje 2:s valsedlar,
nämligen säkerheten, elbehovet, sysselsättningen och välfärden, alla är
villkor som är av en sådan art att de faktiskt inte går att årtalsbestämma.

Årtalet 2010 hittades som bekant på av riksdagen i efterhand efter
förslag i en socialdemokratisk motion. Jag vill, hen talman, hävda att
uttolkningen av folkomröstningen i praktiken strider mot folkomröst-
ningens utslag.

Herr talman! Om en avveckling till 2010 eller till något annat god-
tyckligt årtal är förenlig med kraven i folkomröstningen - de villkor
som där sattes upp - hör till de frågor som Energikommissionen nu
söker bedöma.

Prot. 1994/95:96

27 april

Vissa energipolitiska
frågor

Prot. 1994/95:96

27 april

Enligt min uppfattning skall avvecklingen inte ske till ett visst årtal
om folkomröstningen skall följas. Då kommer reaktorerna i praktiken

att avveckla sig själva. Det kommer att ske under den första delen av

Vissa energipolitiska
frågor

2000-talet, men exakt när det sker avgörs förutom av säkerhetskraven
av konkurrenskraften hos andra energislag.

Kärnkraften har förvisso betytt mycket för att minska det svenska
oljeberoendet och för att ge oss en ren luftmiljö, men den är givetvis
inget självändamål. Kan behövlig energi produceras på ett miljömässigt
sätt och billigare på annat sätt än med kärnkraft är det bra. Men det är
också uppenbart att varje förtida nedläggning av säkra och fullt funge-
rande kärnkraftverk innebär en stor samhällsekonomisk belastning.

När jag säger att Moderata samlingspartiet respekterar utslaget i
1980 års folkomröstning får det vissa konsekvenser. Man har från
energiministerns sida antytt eventualiteten av en ny folkomröstning för
att låsa upp dagens låsningar, även om denna eventualitet på senare tid
tonats ner.

Jag kan bara konstatera att de enda sakliga skälen - detta är möjli-
gen den enda punkt i diskussionen där Lennart Daléus och jag kommer
att vara överens - till en ny folkomröstning skulle vara att man ville
bygga en trettonde kärnkraftsreaktor i Sverige eller ersätta utgående
reaktorer men nya. Båda dessa skäl saknar i dag aktualitet. Därför ute-
sluter Moderata samlingspartiet en ny folkomröstning för att lösa da-
gens låsningar i energifrågan.

Oron är i dag betydande inom svensk industri men naturligen också
inom industrifacken. Jag vill påstå, herr talman, att den oron i dag un-
derblåses av Sveriges regering, inte minst av den ansvarige ministern.
Gång på gång antyds det att problemen, kostnaderna för en snabb av-
veckling av svensk kärnkraft, uppkommer först i slutet av en sådan
avvecklingsprocess. I klartext säger man alltså att kostnaden för den
symbolhandling som en snabb nedläggning av en kärnkraftsreaktor
skulle utgöra är överkomlig.

Den svenska elbalansen, herr talman, går säkert att bemästra på kort
sikt, även om jag vill understryka att den inte är starkare än att vi under
1994 faktiskt nettoimporterade el för att klara vår försörjning, detta
trots att kärnkraftverken producerade mer elektrisk kraft än vid något
tidigare tillfälle, med ett år som undantag.

Om den socialdemokratiska partiledningen på det sätt som antytts
skall fullfölja en politisk uppgörelse om en förtida avveckling - jag
skall inte nu spekulera med vem - är det naturligtvis en dramatisk sig-
nal till svensk industri. Ett land i djup kris, med ett stort budgetunder-
skott och med en av Europas allra svagaste valutor, skulle då frivilligt
föröda nationellt kapital och undandra landet produktionsresurser. Det
skulle också vara en kraftfull signal till omvärlden och till investerare
inom och utom landet. Vi begär att omvärlden skall låna ut pengar till
ett land som säger sig vilja göra allt för att komma till rätta med sina
statsfinanser men som sedan i stället väljer att vidta åtgärder som höjer
elpriserna, som skadar den inhemska industrin och som hämmar fram-
tida ekonomisk tillväxt.

Herr talman! Jag tror att det är dags att sluta betrakta energipoliti-
ken som en isolerad och fristående företeelse i den politiska debatten.
Det är dags att sätta energifrågan i sitt större ekonomisk-politiska sam-
manhang, med all den betydelse som energifrågan har för sysselsätt-
ning och välfärd i vårt land. Det är framför allt dags, herr talman, att
sätta landets intressen framför partipolitikens och partiapparaternas.

Anf. 2 LENNART DALÉUS (c)

Herr talman! Vi från Centerns sida har i det aktuella betänkandet
utvecklat vår syn på energifrågorna i ett antal reservationer. Men för att
inte onödigt ta kammartid i anspråk yrkar jag endast bifall till reserva-
tionerna 3 och 29. Det innebär på intet sätt att vi inte skulle stå bakom
de andra. Självfallet gör vi det.

Vi har reservationer där vi bl.a redovisar vår syn på vindkraften och
dess ställning, biobränslena och behovet av en energins förnyelsefond
för att möjliggöra den angelägna omställningen av energisystemet.

Jag skall liksom Mikael Odenberg stanna vid att något diskutera
kärnkraften. Nu gör jag det naturligtvis från litet andra utgångspunkter
än Mikael Odenberg. Jag gör det med utgångspunkt i Centerns bestäm-
da uppfattning att kärnkraften är en dålig energikälla, som bör avveck-
las. Det är inte så att vi leker med de olika energipolitiska instrumen-
ten. Vi tycker illa om kärnkraften därför att den i flera avseenden är
dålig. Det är fortfarande så att reaktorer, även blågula sådana, kan
haverera och få fruktansvärda konsekvenser. Det finns inte något säkert
sätt att ta hand om det högaktiva kärnavfallet. Det finns en koppling
mellan kärnkraften och risken för ökad kärnvapenspridning. Vi menar
helt enkelt att kärnkraften måste bort. Vi menar å det bestämdaste att
kärnkraften kan tas bort, den kan avvecklas, framför allt genom en
förbättrad energieffektivitet men också genom att det finns andra ener-
gikällor som kan fylla den funktion som kärnkraften har i dag.

Det här är alltså vår utgångspunkt, och den har vi redovisat under
många år. Nu är Mikael Odenberg litet förgrymmad över att vi tar oss
för att diskutera den frågan en gång till här i kammaren. Jag kan förstå
varför han tycker att det är onödigt. Han iakttar ju liksom alla vi andra
hur de starka förespråkarna för kärnkraften i dag spelar sitt spel i opi-
nionsbildningen med kraftfulla resurser för att förmå svenska folket,
beslutsfattare och kanske inte minst dem som sitter i Energikommissio-
nen att inta en mjukare, hyggligare attityd gentemot kärnkraften. Det är
klart att en debatt i riksdagen skulle kunna utvecklas till åtminstone
delvis en opinionsyttring åt andra hållet, och då förstår jag att Mikael
Odenberg vill vara den opinionsyttringen förutan. Nu misslyckas han
dess bättre med det - vi har ju en diskussion här i kammaren i dag
kring kärnkraften.

Från Centerns sida gillade vi egentligen aldrig Energikommissio-
nen, vilket vi också gav uttryck för i riksdagsbehandlingen. Det fram-
går av Energikommissionens direktiv att det inte finns några skäl att
avstå från de konkreta beslut som måste fattas även under tiden som
Energikommissionen arbetar. Mikael Odenberg svävade på ordet när

Prot. 1994/95:96

27 april

Vissa energipolitiska
frågor

Prot. 1994/95:96

27 april

Vissa energipolitiska
frågor

han sade ”mot slutet av året”. Energikommissionen kommer ju att bli
försenad på obestämd tid i sitt arbete.

Nu säger regeringen och energiministern, och jag får väl tills vidare
tro honom, att det finns en begränsning med två månader i den tidsut-
dräkt som Energikommissionen har fått. Jag tror gärna på det. Jag utgår
från att det är energiministerns uppriktiga mening. Men uppenbarligen
är en förskjutning på gång. Det skulle vara olyckligt om vi inte hann
med den debatt som kärnkraften förtjänar - för att vi skall kunna hante-
ra den inom de ramar som gavs av den genomförda folkomröstningen -
på grund av att vi avvaktar en kommission som nu kommer att flytta
fram sin tidshorisont. Därför är naturligtvis den här debatten angelägen.

Herr talman! Mikael Odenberg berör något energi och sysselsätt-
ning. Han gör det på det för kärnkraftens förespråkare vanliga sättet.
Man säger att får vi inte behålla kärnkraften i Sverige så blir det mörkt
i hemmen, spisarna slocknar och barnen börjar gråta; det blir elände på
det hela taget om inte kärnkraften får finnas kvar. Hur skall det gå med
den svenska ekonomin och hur skall det gå med sysselsättningen?

Kanske Mikael Odenberg skulle kunna berätta i den replik som han
uppenbarligen har begärt hur det förhåller sig med energipriserna, och
särskilt elpriserna, i t.ex. länder som Japan och Tyskland. Kanske han
kan jämföra de svenska elpriserna med elpriserna i dessa länder och
jämföra takten i den ekonomiska utvecklingen i de länderna med den
svenska. Sedan kan han fråga sig om det omedelbara sambandet mellan
tillgång till billig kärnkraftsel och ekonomisk utveckling är så absolut
som han vill göra gällande. I själva verket är det ju så att det japanska
elpriset är ungefär fem gånger så högt som det svenska, och det tyska är
ungefär tre gånger så högt. Och ingen påstår väl att Japan och Tyskland
ligger direkt efter Sverige när det gäller ekonomisk utveckling. Det här
är några av utgångspunkterna för den uppenbara motsats som självklart
finns i vår syn på kärnkraft.

Herr talman! Jag skall stanna ett ögonblick vid vad det är vi föreslår
och vad det är vi vill åstadkomma med framför allt vår reservation 3,
och med vårt agerande i det här sammanhanget. Vi menar att oavsett
vad Energikommissionen kommer fram till måste samhället ha instru-
ment för att genomföra den avställning och den avveckling som ju alla
egentligen säger sig vilja ha även om tiden varierar.

Instrumentet att göra det är att utnyttja det som heter kärnteknikla-
gen, som i dag har tre lagrum för när regeringen kan återta ett givet
tillstånd att bedriva kärnteknisk verksamhet. Men det är inte lagrum
som är tillämpliga i det här fallet. Vad vi menar är att regeringen bör
utrusta sig med ett lagrum som gör det möjligt att återta tillstånd att
bedriva kärnteknisk verksamhet under hänvisning till 1980 års folkom-
röstning. Det är det vi föreslår i vår motion och i vår reservation till det
här betänkandet - detta utan hänvisning till när det här lagrummet skall
utnyttjas. Men visst måste väl samhället utnyttja möjligheten att förse
sig med lagrummet? Det är detta som majoriteten uppenbarligen, Mi-
kael Odenberg, vill avvisa. Man vill inte ens förse sig med detta in-
strument. Hur lång tid tar det sedan att förse sig med instrumentet?
Energikommissionen blir försenad om vi får en omfattande hantering i

kanslihuset och riksdagen. Snart börjar 1997 bli ett omöjligt mål att
uppnå som avställningstidpunkt för de svenska reaktorerna efter 25 år i
drift.

Detta vore synd, herr talman. Agera även när Energikommissionen
arbetar med det som egentligen inte påverkas av Energikommissionens
arbete! Delta i debatten, redovisa att en opinion i den här kammaren
säger att folkomröstningsresultatet ligger fast! Den signalen behöver
svenska folket. Den signalen behöver de aktörer som envist kämpar för
kärnkraftens fortbestånd.

Anf. 3 MIKAEL ODENBERG (m) replik

Herr talman! Jag har givetvis inga invändningar mot att Lennart
Daléus vill diskutera energipolitiken i denna kammare, långt därifrån.
Jag gjorde det själv.

Det som för det första är oetiskt i Centerns agerande är att man
deltar i Energikommissionens arbete. Samtidigt vill man att riksdagen
denna eftermiddag skall fatta en lång rad viktiga energipolitiska beslut
som föregriper Energikommissionens arbete. Det är tiofaldigt oetiskt,
för Centern har avgivit 10 reservationer.

För det andra vill jag säga att Energikommissionens arbete inte alls
kommer att försenas och ta obegränsad tid. Det är riktigt att Energi-
kommissionens ordförande har begärt att vi skall få två månader till på
oss och att energiministern inte skall få vårt betänkande förrän den 1
december. Det är ingen obegränsad försening. Det är fortfarande ett
betänkande som föreligger en månad tidigare än den borgerliga rege-
ringen ville att Energikommissionen skulle vara färdig. Då hade Len-
nart Daléus inga invändningar.

För det tredje sade Lennart Daléus: Kärnkraften måste bort. Ja, det
är den yttersta innebörden av folkomröstningsresultatet 1980. Vi är
beredda att respektera utslaget i folkomröstningen.

Om Lennart Daléus ogillar att svensk industri traditionellt har haft
en konkurrensfördel genom jämförelsevis låga energipriser, kan jag
trösta honom med att vi kommer att få se höjda energipriser, höjda
elpriser. Det blir en utjämning av elpriserna i vår del av världen under
åren framöver. Svensk industri kommer nog att berövas en del av den
konkurrensfördelen alldeles oavsett kärnkraftens avveckling.

Anf. 4 LENNART DALÉUS (c) replik

Herr talman! Det måste stå klart att Energikommissionens existens
inte kan få förlama en konstruktiv energi- och kärnkraftsdebatt. Det
låter på Mikael Odenberg som om det var syftet.

Mikael Odenberg säger att jag gick med på den tidpunkt som den
borgerliga regeringen fastställde för betänkandets avlämnande och att
vi skulle ha stått bakom inrättandet av Energikommissionen. Som Mi-
kael Odenberg vet avgav vi ett särskilt yttrande i utskottet när frågan
behandlades där. Det är inte en fråga som man direkt reserverar sig i
eller agerar på annat sätt än genom att markera det onödiga i att inrätta
en energikommission. Nu finns den. Vi hoppas att den skall utföra sitt
arbete på bästa sätt.

Prot. 1994/95:96

27 april

Vissa energipolitiska
frågor

Prot. 1994/95:96

27 april

Svensk industri och dess fördelar talar Mikael Odenberg om.
Svensk industri gör av med ungefär 50 TWh om året, om jag på rak

arm kommer ihåg rätt. Vattenkraften ger litet drygt 65 TWh. Hälften av

Vissa energipolitiska
frågor

kärnkraftselen går till uppvärmning av lokaler. Det är knappast någon-
ting som främjar industrin, men som däremot trissar upp elpriserna.
Hur Mikael Odenberg kan få detta till en ekvation som visar att det är
gynnsamt för industrin att behålla den dyra kärnkraften har jag svårt att
förstå.

Herr talman! Jag fastnade förut vid att Mikael Odenberg menade att
tolkningen av folkomröstningsresultatet som den gjordes då skulle ha
varit oriktig. Så här sade Margaretha af Ugglas, som förde Moderater-
nas talan efter folkomröstningen:

Vi håller fast vid folkomröstningens och propositionens formule-
ring, att 12 reaktorer skall tas i drift och användas under sin tekniska
och ekonomiska livslängd, dvs. i praktiken ca 25 år.

Jag frågar: Vad kommer Mikael Odenberg fram till för årtal för av-
ställning av den första reaktorn?

Anf. 5 MIKAEL ODENBERG (m) replik

Herr talman! Jag vill inte förlama den energipolitiska debatten,
tvärtom. Jag vill gärna delta i en konstruktiv sådan. Men det är inte
konstruktivt, det är inte seriöst om ett parti deltar i Energikommissio-
nens arbete - en kommission man själv varit med om att tillsätta, om än
med blandade känslor - och samtidigt i 10 reservationer begär att Sve-
riges riksdag skall föregripa kommissionens arbete genom att redan i
dag fatta en lång rad viktiga beslut i de frågor som kommissionen har
att överväga. Det inger inte respekt för Lennart Daléus här i kammaren.
Jag tror också att det kommer att försvåra uppgiften för den represen-
tant Centerpartiet har i Energikommissionen.

Låt mig också säga att det inte är någon hemlighet att riksdagens
uttolkning av folkomröstningsresultatet, dvs. årtalet 2010 som den
bortre parentesen, går att härleda ur de antaganden som då gjordes om
teknisk och ekonomisk livslängd. Verkligheten har sedan visat att den
tekniska livslängden och sannolikt även den ekonomiska - det vet vi
dock mindre om - är betydligt längre än 25 år.

Det avgörande för mig, herr talman, är att årtalet 2010 inte om-
nämndes på någon av de tre valsedlarna i folkomröstningen. Däremot
ställdes det på valsedlarna för Linje 1 och Linje 2 upp villkor för den
svenska kärnkraftsavvecklingen. De villkoren var säkerheten, elbeho-
vet, sysselsättningen och välfärden. Det är de fyra faktorer som är väg-
ledande för mig och som är vägledande för mitt parti, inte Lennart
Daléus uttolkningar.

Anf. 6 LENNART DALÉUS (c) replik

Herr talman! Mikael Odenberg behöver inte bry sig om mina ut-
tolkningar. Han saknar uppenbarligen respekt både för dem och mig.
Det kan jag ha respekt för. Möjligen kunde han hjälpa oss att tolka
moderatspråket. Vad var det Margaretha af Ugglas tolkade en dryg

månad efter folkomröstningen? Vilka begrepp var det hon inte blanda-
de in när hon sade:

Vi håller fast vid folkomröstningens och propositionens formule-
ring, att 12 reaktorer skall tas i drift och användas under sin tekniska
och ekonomiska livslängd, dvs. i praktiken ca 25 år.

Det är inte jag som säger detta, herr talman. Det är ordagrant det
Margaretha af Ugglas sade i kammaren när folkomröstningen var ge-
nomförd. Jag tycker att hon gjorde rätt bedömning. Jag vill avliva my-
ten att 25-årsgränsen skulle vara något påfund från alla andra men inte
från moderaterna. Moderaterna var med om att sätta 25-årsgränsen,
herr talman, innebärande att en reaktor skall stängas 1997 och den sista
2010.

Det är naturligtvis närmast trams att säga att man inte kan hålla en
debatt kring viktiga samhällsfrågor av den stora övergripande karaktär
som energifrågan är därför att en statlig utredning arbetar med området
i sin helhet och kanske även med en del specifika frågor. Självklart är
det inte på det sättet. Så är det inte på andra samhällsområden heller.
Det pågår ekonomiska utredningar och vi diskuterar ekonomi för glatta
livet i denna kammare.

Jag hoppas, herr talman, att Energikommissionen kommer fram till
ett hanterbart och användbart material. Men jag tycker att det hade varit
bra om kammaren i dag hade kunnat fatta ett beslut som visar att man,
till dess annat beslutas, står fast vid vad man tidigare har sagt, vid de
utfästelser man har gjort och vid de besked som folkomröstningen och
riksdagen tidigare har givit om kärnkraften.

Anf. 7 TORSTEN GA VELIN (fp)

Herr talman! Folkpartiet liberalerna deltog i den överenskommelse
om energipolitiken som träffades 1991. Överenskommelsen har följts
sedan dess. Det är alltjämt av största vikt att utvecklingen och omställ-
ningen av våra energisystem kan grundas på hållbara politiska beslut.

1991 års energipolitiska beslut innefattade bl.a. stöd till omställning
och utveckling av energisystemen, och 1994 tillsattes energikommis-
sionen för att bl.a. utvärdera denna utvecklingssatsning. De resultat
som kommissionen kommer fram till blir vägledande för nästa energi-
politiska beslut, som kommer att fattas i denna kammare om ca ett år.

Riksdagen behandlade och beslutade våren 1994 även om en refor-
mering av elmarknaden i syfte att skapa förutsättningar för handel med
el i konkurrens. Reformen skulle träda i kraft den 1 januari 1995. Den
nya riksdagsmajoritet som tillträdde rev dock upp detta beslut, och så
sent om i december 1994 sköt man upp reformen. Vi har tillsammans
med de andra borgerliga partierna i ett särskilt yttrande sagt vad vi
tycker om den här återställaren. Vi förutsätter att avregleringen av
elmarknaden nu kan träda i kraft den 1 januari 1996.

Jag vill beröra två frågor som för mig har fått ökad aktualitet det
senaste året, en stor fråga och en liten fråga. Den stora är klimatfrågan.
Den har ju tidigare varit kontroversiell i forskarkretsar. Man har inte
ansett sig kunna vara säker på att jordens klimat verkligen förändrats på
grund av den stigande koldioxidhalten i atmosfären. Senast vid klimat-

Prot. 1994/95:96

27 april

Vissa energipolitiska
frågor

2 Riksdagens protokoll 1994A>5. Nr 96

Prot. 1994/95:96

27 april

konferensen i Berlin säger nu 90 % av klimatforskarna att man är säker
på att så är fallet. Och det är vi i de västliga industriländerna som bär

ansvaret. Det är däremot de fattigaste u-länderna, t.ex. Bangladesh,

Vissa energipolitiska
frågor

som i första hand drabbas av en global temperaturförhöjning. Koldiox-
idutsläppen måste alltså inte bara sluta öka utan även minskas kraftigt.
Det ställer en ökad användning av fossilgas i en ny och ofördelaktig
dager.

Den lilla frågan som jag vill ta upp är en sak som bl.a. Naturvårds-
verket och NUTEK pekat på för drygt ett år sedan, nämligen den små-
skaliga vedeldningens konsekvenser för luftkvalitet och hälsa. Vedeld-
ningen står i dag för de största utsläppen av hälsovådliga polyaromatis-
ka kolväten i Sverige. Detta problem kan åtgärdas relativt enkelt men
ger en viss nyans i värderingen av biobränslenas småskaliga använd-
barhet.

Folkpartiet stöder i utskottet två motioner som handlar om småska-
liga elproduktionsanläggningar. Sådana kan få en inte oväsentlig bety-
delse för den svenska elförsörjningen och stor betydelse lokalt. En liten
anläggning har dock alltid det handikappet att kapitalkostnaderna blir
högre per producerad kilowattimme än de blir för en stor anläggning.
Någon form av investeringsstöd anser vi därför vara befogad till bl.a.
vindkraftverk som har en effekt under 60 kWh. De större verken har
redan nu investeringsstöd. Trots vår bergfasta övertygelse om att vat-
tenkraftsepoken i Sverige är avslutad anser vi att även små vattenkraft-
verk under 6 500 kWh, som t.ex. utnyttjar befintliga dammar, bör kun-
na få stöd.

Avslutningsvis, herr talman, vill jag därför yrka bifall till reserva-
tionerna 19 och 27, som handlar om dessa små elproduktionsanlägg-
ningar.

Anf. 8 LENNART BEIJER (v)

Herr talman! Detta betänkande innehåller ett stort antal intressanta
frågor - alltifrån kärnkraftsavveckling till forskning om vätgas osv.
Men att frågorna är intressanta räcker inte långt. I sådana här lägen
brukar det finnas en utredning som behandlar just dessa frågor. I det
här fallet är det den viktiga Energikommissionen som sitter på hela
frågekomplexet. Utskottsmajoriteten vill därför inte ta ställning till
några yrkanden.

Utskottets agerande är förståeligt men också, tycker jag, väldigt
passivt. Enligt min mening är det viktigt att riksdagen inte förlorar
tempo. Dels borde riksdagen ta det strategiska beslutet om att inleda
kärnkraftsavvecklingen, dels borde vi besluta om ett fortsättande av
vissa redan inledda energipolitiska åtgärder. Det har nämligen hänt
alldeles för litet sedan folkomröstningen 1980. Varje ytterligare sats-
ning på alternativen underlättar den nödvändiga energiomställningen.

Den eventuella omregleringen av elmarknaden skulle komma i en
mycket bättre dager om konkreta beslut om kärnkraften togs.

Samtidigt som riksdagen föreslås ligga lågt i energipolitiken inten-
sifieras diskussionen i samhället. Starka kärnkraftsintressen i de stora

företagen och i vissa fackliga organisationer försöker nu, naturligtvis,

påverka kommissionen att förlänga tiden för avvecklingen. Genom
energiprognoser med automatisk uppräkning av energibehovet försöker
man bevisa nödvändigheten av att behålla kärnkraften.

Det finns dock andra prognoser som visar på möjligheten att ersätta
kärnkraftselen. Det handlar då om ökad kraftvärme i fjärrvärme och
massaindustri, stimulans av energieffektiviseringen, solenergi, kraftig
utbyggnad av vindkraft och miljöanpassad vattenkraftsutbyggnad.

Herr talman! I diskussionerna med företag, olika energiproducenter
och NUTEK blir det alltmer klart att vad som behövs är besked av
riksdagen. Det blir ingen ändrad inriktning, det blir ingen energiom-
ställning så länge osäkerheten består. Riksdagen måste helt enkelt be-
sluta om att inleda avvecklingen - vi måste ta beslut om vilka reaktorer
som skall ställas av och om takten för att verkligen få fart på ener-
giomställningen.

Ett beslut enligt reservation 3 ger den positiva effekt som är nöd-
vändig för att få fart på omställningen.

Det är i detta sammanhang enligt min mening beklagligt att statliga
Vattenfall nonchalerar riksdagens beslut. Det är egentligen mycket
upprörande att Vattenfalls ledning åstadkommit så litet under de senas-
te 15 åren. De borde rimligen ha drivit på utvecklingen enligt riksda-
gens intentioner. Om ledningen för Vattenfall har en annan uppfattning
än sin ägare behövs det en ny ledning.

I varje fall en vits med statliga företag är att de följer de intentioner
som ges. I ett särskilt yttrande utvecklar Vänsterpartiet sin syn på Vat-
tenfall.

Även i detta fall kan man naturligtvis hänvisa till osäkerheten. Vat-
tenfalls ledning är uppenbarligen inte klar över ägarens intentioner.

Det är i det sammanhanget av intresse att få höra hur långt man nu
har kommit i diskussionerna mellan regeringen och Centern. Kan Len-
nart Daléus i dag avslöja några detaljer om de diskussioner som jag
antar förekommer just kring kärnkraftsavvecklingen?

Herr talman! Omställningen av energipolitiken fordrar kraftfulla
satsningar på alternativen. Det är helt klart. Det handlar inte om att byta
ut kärnkraften mot enbart en ny energikälla, utan det måste bli sats-
ningar på alla de alternativ som vi brukar kalla för förnybara -
biobränslen, vatten, vind, sol, vätgas och, i viss mån, kanske naturgas.

Biobränslebaserad kraftvärme är sannolikt det alternativ som kom-
mer att betyda mest. Men vatten, sol och vind kan utvecklas betydligt.
De framtida energilösningarna kommer att bestå av kombinationer av
flera energislag.

Det är egentligen skandal att vindkraften utvecklas så sakta. Det
finns naturligtvis en anledning till att det har varit på det sättet. Exem-
pelvis gäller det Öland. De som bor på Öland, och så här har det varit i
århundraden, är vana vid kvarnvingar och tycker att det är helt naturligt
att kraftigt bygga ut vindkraften. ”Sommarölänningar” däremot som
bor någon vecka eller månad på Öland tycker att vindkraftverken
skymmer ”de fria vidderna”.

Prot. 1994/95:96

27 april

Vissa energipolitiska
frågor

Prot. 1994/95:96

27 april

I det här sammanhanget är det också viktigt att investeringsbidrag
ges även till vindkraftsanläggningar som har en effekt på mindre än

60 kWh.

Vissa energipolitiska
frågor

Det handlar emellertid inte enbart om nya energikällor. I mycket
hög grad måste energiomställningen bestå i att vi använder mindre
elkraft. Enligt bl.a. Naturskyddsföreningens experter kan användningen
av el minska med 30 % under en femtonårsperiod. Det handlar då om
effektivare apparater och maskiner inom framför allt hushålls- och
servicesektorn.

Herr talman! Omställningen av energisystemet måste inledas snarast
för att bli trovärdig. Under några år bör de sex äldsta kärnkraftsreakto-
rerna avvecklas. Dessa är ju också de minst säkra reaktorerna. Dess-
utom utgör de en relativt liten del av kärnkraftsproduktionen. Åtgärder
måste också sättas in mot utsläppen av växthusgaser. Detta berör fram-
för allt trafik- och jordbrukspolitiken. Energipolitiken måste utformas
så, att man hindrar ökade koldioxidutsläpp i samband med att energi-
systemet ställs om. En satsning på storskalig etanolproduktion bör vara
en prioriterad fråga.

Det finns stora möjligheter att kraftigt minska behovet av el i Sveri-
ge. På kortare sikt kan det ske framför allt genom en effektivare energi-
användning och genom att biobränslen ersätter el för uppvärmning. På
litet sikt kan även biobränslen och sol- och vindkraft komma att ge ny
tillförsel av el.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 3.

Anf. 9 LENNART DALÉUS (c) replik

Hen talman! Nej, jag kan inte avslöja några detaljer kring de ener-
gidiskussioner som Lennart Beijer tror pågår mellan Centern och Soci-
aldemokraterna.

Anf. 10 LENNART BEIJER (v) replik

Herr talman! Det kanske är för mycket begärt, men nog hoppas jag
väl ändå litet på Lennart Daléus. Jag ser inte särskilt gärna samarbetet
mellan Centern och Socialdemokraterna i övrigt. Men just på den här
punkten hoppas jag att Lennart Daléus kan få fram ett och annat som är
positivt och att det kommer ganska snabbt.

Anf. 11 EVAGOÉS(mp)

Herr talman! Hittills har vi varit väldigt tekniska. Jag tänkte välja
det humanistiska perspektivet och börja med att läsa upp dikten Jag vill
gå lätt på jorden:

Jag vill gå lätt på jorden

med lätt packning och lätta steg

Mitt liv ska inte utarma livet som jag är en del av

Jag vill att lövsångam ska komma varje år

Jag vill gå med lätt packning på jorden

Mitt liv ska inte förgifta

livet som jag är en del av

Jag vill att smultronen ska barnen plocka tryggt

Jag vill gå med lätt packning på jorden

Mitt ljus ska inte betalas av folk i Sascatchewans skogar

och samens ren ska gå i fjället frisk som förr

Jag vill gå med lätt packning på jorden

Mitt liv ska inte förändra luften som livet beror av

Jag vill att brevduvan ska kunna hitta hem

Jag vill gå med lätt packning på jorden

Mitt liv ska inte nedtrampa livet som jag är en del av

Jag vill gå lätt på jorden med lätt packning lätta steg.

Herr talman! Efter att ha varit med om icke-spridningsavtalet och
konferensen i FN-huset är jag ännu mer övertygad om att kärnkraft och
kärnvapen hör ihop. De är siamesiska tvillingar. Det går inte att separe-
ra dem.

Efter att ha hört de senaste veckornas nyheter om allt fler försök att
smuggla plutonium och höganrikat uran vet vi att kärnkraft och kärnva-
pen hör ihop.

Efter att ha följt vår man Ekéus när han i Irak och Nordkorea har
jagat information om huruvida de har tillgång till kärnvapen vet vi
också att kärnkraft och kärnvapen hör ihop.

Kärnkraftsfrågan är inte bara en teknisk eller ekonomisk fråga, utan
det handlar också om solidaritet i världen och om medmänsklighet. Ni
talar här om att koldioxiden måste minska. Javisst! Men vilka är det
som släpper ut mest? Vilka är det som hela tiden ökar trafiken?

Det finns andra lösningar, och lösningarna ligger i hur vi använder
energin mest effektivt. Det är nu det gäller.

Jag hoppas att ingen har glömt dagarna efter Tjernobyl. I går var
det nioårsdagen av Tjernobyl. Jag har själv varit där och träffat möd-
rarna till barnen som lider och är offer efter Tjernobylkatastrofen. Jag
skall ta upp detta senare i dag i utrikesdebatten.

Vid folkomröstningen var det faktiskt bara 0,4 % som fattades för
att vi hade kunnat avveckla kärnkraften vid det här laget. Egentligen
står vi här och använder Socialdemokraternas och Folkpartiets ord i
linje 2. Linje 3 hade inneburit att vi inte hade haft kärnkraften kvar. Nu
tycker jag att det är hög tid att uppfylla de krav som folket har röstat
för.

Jag engagerar mig i politiken. Att jag över huvud taget står här i dag
beror på kärnkraftsomröstningen. Jag har satt sex barn till världen, och
jag anser att det är mitt ansvar att se till att kärnkraften stoppas. Här har
man satt i gång någonting som man inte vet konsekvenserna av. Har ni
sett en miljökonsekvensbeskrivning av kärnkraftens cykel? Den existe-
rar inte, och den existerar definitivt inte när det gäller avfallsfrågan. Vi
som bor i Norrland vet vad det innebär när man först vill exploatera

Prot. 1994/95:96

27 april

Vissa energipolitiska
frågor

Prot. 1994/95:96

27 april

våra älvar och skogar. Man skickar folket söderut och sedan kommer
man och dumpar avfallet däruppe.

Att kärnkraftslobbyn kommer att arbeta hårt under sommaren och

Vissa energipolitiska
frågor

hösten har vi redan märkt. Det är därför som Miljöpartiet har gått ut
och avslöjat Vattenfalls rapport.

Jag läste t.o.m. i Mc Kinsey-rapporten när jag var i New York, att
man skall försöka fördröja kärnkraftsavvecklingen i Sverige. Det är väl
ingen nyhet, men det är ju bra att man får veta vad de kommer att at-
tackera. Naturligtvis kommer de att säga att vi inte kan satsa på alter-
nativen kol, olja, gas osv. Nej, det är inga alternativ. Alternativen är
energieffektivisering och förnybar energi. Hur många gånger skall man
behöva upprepa det?

Vi hade en konferens här i riksdagen den 4 december 1992, efter
den hemska olyckan i Barsebäck 2, då vi gjorde en uppföljning om
sårbarhet och säkerhet. Där bevisades att vi kunde klara oss utan fem
reaktorer - ja, det var visst sex reaktorer som var stängda ett tag. Det
var vinter t.o.m., och vi hade ett nettoöverskott när det gällde försälj-
ning av el utomlands.

Vi kan naturligtvis om vi vill. Politik är att vilja. Var det inte så
Olof Palme sade?

Vi i Miljöpartiet är faktiskt anhängare av ett modernt, miljövänligt
energisystem och vill inte fastna i kärnkraften i likhet med tekniknaivis-
terna som förespråkar förlängning av kärnkraften. Kärnkraften är för-
åldrad.

Jag är orsaken till att det är så många reservationer i detta betän-
kande. Varför? Jo, jag och Miljöpartiet var inte här i riksdagen förra
året då det beslutades att Energikommissionen skulle tillsättas. Vi hade
velat ha en direkt lag om avveckling. Jag har skrivit dessa reservatio-
ner, för jag fick kramp i magen när jag började läsa igenom alla betän-
kanden från förra perioden 1988-1991. Då stod jag i denna talarstol
och tog upp frågorna om kärnkraften, höjningen av effekten i våra
kärnkraftverk som motsvarar ungefär 14 reaktorer och om den ena
incidenten efter den andra som avlöste varandra.

Jag anser att det inte har hänt någonting sedan dess. Det har inte
tagits ett enda konkret steg. Jag behöver inte ens använda min egna ord
när det gäller att avveckla kärnkraften, utan t.o.m. chefen, eller om han
är ordförande, för Kraftsam, K-A Edin, sade vid ett seminarium här i
riksdagen den 2 juni 1992: Kärnkraftsindustrin har inte tagit ett enda
konkret steg i riktning mot kärnkraftsavveckling. Så länge det inte finns
en lag om kärnkraftsavveckling, så gör vi inte det.

I efterhand har han modererat detta allteftersom. Men detta är ju
sanningen. Vi vet ju att biobränsleanslagen har minskats, vilket också
regeringen sade den 4 december 1992. Det har alltså gått bakåt.

Vi vet att Ringhals 2 efter prövning eventuellt skall få sitt driftstill-
stånd förlängt. Ringhals 2 är den mest olycksdrabbade av alla kärn-
kraftverk med den ena incidenten efter den andra. Jag tror att det var
1990 som man försökte tvinga ner bränsleelement i ledrören som sväll-
de och höll på att brista. Senast 1994 hände det åter med styrstavar,

vilket vid upprepade tillfällen också händer i andra reaktorer. Jag har

ett helt dokument om alla sjukdomsfall och incidenter som har inträffat
vid våra kärnkraftverk i Sverige. Jag tänker inte läsa upp innehållet i
dokumentet, men jag tycker att det är olycksbådande.

Kärnkraften åldras likväl som en bil blir gammal. Den får en etta,
tvåa eller trea. Får den en trea, skall den stoppas. Det tycker jag att
Ringhals 2 har förtjänat alla gånger. Oskarshamn 1 har också förtjänat
det, men där dumpar man 2,5 miljard, om man räknar de pengar som
går åt både för stillestånd och för nyinvestering, som jag ser det. Sedan
är det en annan sak att man har gjort en massa fel när det byggdes, t.ex.
använde man sig av fel svetsteknik. Men utvecklingen går ju framåt.

Jag skall övergå till mina reservationer. Miljöpartiet de gröna vill
att man skall ha en chans att rösta för en avveckling av kärnkraften på
tre år. Hade det hänt en olycka här i förrgår, så hade människor sagt:
Stäng reaktorerna direkt!

Vi har också avgett en reservation om en avveckling på tio år - det
var ju det ursprungliga förslaget - och på 15 år, eftersom halva tiden
återstår.

Vi efterlyser naturligtvis en redovisning från Energikommissionen,
för ofta får man via nyheterna veta vad som där pågår. Jag får natur-
ligtvis ”inside information”, men det vore bra om alla övriga riksdags-
ledamöter fick tillgång till samma uppgifter. Jag vet inte vad det nu
knystas om i Energikommissionen när det gäller nya förslag om av-
veckling. Men det vore bra att få detta klargjort här i kammaren.

Jag har också avgett reservation 5, som kräver att Ringhals 2 skall
stoppas senast den 31 december. Vi måste börja någonstans. Det kunde
lika gärna ha kunnat vara Barsebäck, eftersom det ligger så tillgängligt
i ett område där miljontals människor bor. Men vi måste börja med
något för att statuera exempel och visa att det faktiskt går. Det är inte så
svårt att avveckla.

Sedan IAEA:s roll: När jag deltog i konferensen om icke-
spridningsavtalet och lyssnade på alla talare - de skall konferera i en
veckas tid - lyssnade jag på talarna och tog pulsen och den ungefärliga
temperaturen för att få reda på vad de tänker - vilka som tycker att icke
spridningsavtalet skall förlängas och vilka som vill ha en tidsfrist. Även
Hans Blix var där och talade om IAEA:s roll, alltså Internationella
atomenergiorganets roll. Jag måste säga att han förfärade mig. Alla här
vet ju att han alltid proklamerar för en satsning på mer kärnkraft. Men
han är ju ett ansikte utåt för Sverige, för han är ju faktiskt svensk och
chef för IAEA. Jag tycker att vi åtminstone i vårt tal, som Jan Eliasson
höll, borde ha talat om att vi faktiskt har fattat beslut i Sverige om att
avveckla kärnkraften. Varför skall vi då sprida den till övriga länder?
U-länderna skall få den stora ”förmånen” att få mera kärnkraft, sade
Hans Blix. Han talade om hur fantastiskt bra det är att mutera raps, säd
och duna och att man skall använda sig av radioaktivitet vid avsaltning
av vatten och vid rökgasrening o.d. Är det vad vi vill sprida i världen?
Skall vi fortsätta att sprida detta? Jag tycker att Hans Blix är en olycka
för Sverige.

När det sedan gäller ITER - det fantastiskt stora fusionsprojektet
eller storhetsdrömmarna som jag brukar kalla ”big toys for big boys” -

Prot. 1994/95:96

27 april

Vissa energipolitiska
frågor

Prot. 1994/95:96

27 april

är det också en fråga där man inte tittar på konsekvenser och miljökon-
sekvenser av en eventuell förläggning av en ITER-anläggning här i

Sverige. Så jag har en reservation även i denna fråga.

Vissa energipolitiska
frågor

Projektet är storskaligt och genererar högaktivt avfall. Exempelvis
nickelisotop, som är en av dessa, har 75 000 års halveringstid. Denna
anläggning skall klara 100 miljoner grader. Ni kan bara tänka er vilket
skydd den behöver.

Jag vet att många tycker att detta med fusionskraft är fantastiskt.
Det handlar inte om att jag är bakåtsträvande. Men vi har ett jättebra
fusionsverk, nämligen solen. Vi använder en trettionde tusendel av
instrålningen från solen. Användning av fusionskraft på behörigt säker-
hetsavstånd är solen. Solkraft och solvärme ställer vi upp på. Vi är
jätteglada över den uppgörelse som vi har träffat med Socialdemokra-
terna om 56 miljoner kronor till just solvärmeanläggningar.

Det har alltid varit svårt för andra att komma in på energimarkna-
den i Sverige. Därför har jag jobbat hårt för att ta reda på om det finns
några borgensåtaganden. Varför skriver Vattenfall, som är en av de
stora energiproducenterna, kontrakt med energibolag? Är det lämpligt?
Jag tycker inte att det är lämpligt att sitta på två stolar. Därför har vi en
reservation i frågan och tycker att det måste göras en översyn av regel-
systemet. Det är ju jättesvårt för andra att slå sig in på marknaden.

Vi har ju naturligtvis reservationer om små elproducenter och om
vätgas. Det handlar inte bara om ekonomiska styrmedel. För att tala om
ekonomi kan man ställa sig frågan vilken hjälp man fick när kärnkraft-
verken startade och hur höga deras låneräntor var. De var ju låga som
bara den. Samtidigt skall man betala vanlig bankränta om man skall
starta vindkraftverk.

Det handlar om att vi inte får fortsätta att subventionera kärnkraf-
ten. Man gjorde det i första stadiet när kärnkraftverken byggdes och
sedan har man fortsatt hela linjen ut. Kärnkraften betalar inte sina kost-
nader. Detta kommer vi också in på när det gäller frågan om ato-
mansvar.

Nu senast hörde jag att t.o.m. konsulter för atomkraftsindustrin fak-
tiskt har erkänt att kärnkraften är subventionerad, speciellt när det gäl-
ler försäkringssidan.

Herr talman! Jag vill avsluta med att säga att jag för övrigt anser att
kärnkraften är död och att den skall avvecklas. Jag yrkar därför bifall
till reservationerna 1, 2, 5 och 15.

Anf. 12 BARBRO ANDERSSON (s)

Herr talman! Energifrågorna intresserar och engagerar många, och
det tar sig bl.a. uttryck i de många motioner i detta ämne som väcktes
under den allmänna motionstiden och i den debatt som i dag pågår här i
kammaren.

Energifrågorna väcker också många känslor, och debatten har tagit
ny fart i massmedierna, bland allmänheten och, som jag sade, här i
kammaren.

En bred överenskommelse om riktlinjerna antogs av riksdagen år

1991 sedan Socialdemokraterna, Centern och Folkpartiet kommit över-

ens. Den förra borgerliga regeringen sade i sin regeringsförklaring att
överenskommelsen ligger fast, och därmed är också moderaterna och
kristdemokraterna med.

Målet för de gällande riktlinjerna är att på kort och lång sikt trygga
tillgången på energi på villkor som är konkurrenskraftiga. Energipoliti-
ken skall utgå från vad natur och miljö kan bära. Energiförsörjningen
skall tryggas genom ett energisystem som i största möjliga utsträckning
skall grundas på varaktiga, helst inhemska och förnybara, energikällor
samt genom en effektiv energihushållning.

För att kunna utveckla de varaktiga, helst inhemska och förnybara
energikällorna, beslutades om olika typer av stöd till omställningen.
Dels finns det stöd för ny energiteknik, dels finns det stöd till energief-
fektiv teknik. Här finns investeringsstöd till kraftvärmeproduktion,
vindkraftverk och solvärmeanläggningar.

Jag menar att detta är viktigt, att vi satsar på att få fram nya energi-
källor. Det menar också regeringen genom de anslag som behandlas i
detta betänkande, dels de investeringsstöd som jag just nämnde, dels
medel till Energiteknikfonden, energiforskning, bioenergiforskning
m.m.

Sammantaget under de år som dessa satsningar är avsedda att gälla
- en femårsperiod - kommer staten att ha investerat ca 4 miljarder för
omställningen av energisystemet. Jag tycker att detta är värt att komma
ihåg när det ibland i debatten framförs att inga konkreta åtgärder har
vidtagits.

Många av de frågor och förslag som väckts i motionerna hänvisas
till Energikommissionen. Energikommissionen som nu arbetar och som
har lagt fram ett delbetänkande om omregleringen av elmarknaden har
bl.a. fått uppdraget att lägga fram förslag om program med tidsangivel-
ser för omställningen av energisystemet. Slutrapport skall lämnas i
höst.

Direktiven finns redovisade i detta betänkande. Med anledning av
Energikommissionens arbete vill jag hänvisa ganska många av försla-
gen dit, och vi får anledning att återkomma med en debatt i denna
kammare längre fram.

Många olika synpunkter finns och olika infallsvinklar har kommit
fram i motionerna. Alla partier har inte reservationer i detta betänkan-
de. Jag tror att det är bra att vi låter Energikommissionen arbeta i lugn
och ro. Den är parlamentariskt sammansatt, och där har alla partier
genom sina företrädare möjligheter att föra fram sina olika åsikter.

Utan att föregripa Energikommissionens arbete vill jag ta upp några
synpunkter rent allmänt. Det är viktigt att vi kan få en långsiktig, håll-
bar, bred överenskommelse om energipolitiken. Vi talar ofta om fasta
spelregler i olika sammanhang, och i energipolitiken är det en förut-
sättning. Industrin, särskilt den elintensiva, poängterar just detta. Säker
tillgång till el till rimliga priser behövs både för denna industri och för
andra konsumenter.

Ibland hävdas det i debatten att de mål som riksdagen har satt upp,
avveckling av kärnkraften, förbud mot ytterligare utbyggnad av vatten-
kraften och tak för koldioxidutsläpp, är oförenliga. Det blir en stor

Prot. 1994/95:96

27 april

Vissa energipolitiska
frågor

Prot. 1994/95:96

27 april

uppgift för denna kammare att hantera detta på ett acceptabelt och bra
sätt när Energikommissionen har lagt fram sitt förslag.

Som framgår av betänkandet, och som jag tidigare sagt, har faktiskt

Vissa energipolitiska
frågor

mycket hänt för att få fram nya energikällor. Runt om i landet finns
biobränsleeldade fjärrvärme verk och kraftvärmeverk. Biogasanlägg-
ningar byggs, solvärmevärmda villor växer i antal och det finns många
små vindkraftverk. Energiskog odlas på omställd mark för att användas
i närbelägna värmeverk. Etanolbussarna blir allt fler i våra större stä-
der.

Samtidigt skall vi komma ihåg att när vi står inför en omställning av
energisystemet skall vi ersätta hälften av vår elproduktion, och då räck-
er inte det som hittills har gjorts.

Herr talman! När Energikommissionen har lagt fram sitt betänkande
och vi så småningom får en proposition till riksdagen, då får vi anled-
ning att återkomma till dessa frågor. Till dess vill jag yrka bifall till
hemställan i näringsutskottets betänkande 20 i dess helhet och avslag
på motionerna.

Anf. 13 LENNART DALÉUS (c) replik

Herr talman! Jag vill fråga Barbro Andersson om två saker.

Om det är så att man genom samhällets agerande framöver någon
gång tänker avställa en och så småningom flera reaktorer, vilket lag
menar Barbro Andersson att samhället då skall stödja sig på? Om det
inte finns en sådan lag i dag, hur tycker hon att denna lag skall se ut?
Denna fråga har inte att göra med när avvecklingen skall inledas eller
avslutas. Den har bara att göra med frågan om ifall samhället skall
ingripa och se till att en avställning inleds, med stöd av vilken lag skall
detta ske? Om lagen inte finns, hur skulle den kunna se ut?

Sedan är jag väldigt nyfiken på en fråga som inte heller har med
Energikommissionen att göra, och det gäller Ringhals 2. För den hän-
delse att de berörda myndigheterna skulle ge ett underlag för ett fortsatt
tillstånd att bedriva kärnteknisk verksamhet, är regeringen då beredd att
från politiska utgångspunkter ge ett sådant driftstillstånd? Återigen: Om
myndigheterna har gett sitt klartecken, kommer då regeringen att ha
den politiska ambitionen att ge tillstånd?

Anf. 14 BARBRO ANDERSSON (s) replik

Herr talman! Jag tror att det är för tidigt att säga vilket lagrum man
skall åberopa när det blir dags att besluta om att man skall inleda denna
omställning. Som tidigare har sagts här i debatten och som jag också
sade håller Energikommissionen på att arbeta. Vi får ta ställning när
den har lagt fram sitt förslag.

Beträffande Ringhals 2 skall myndigheterna - som Lennart Daléus
säger - ta fram ett underlag och göra en säkerhetsbedömning. Sedan är
det upp till regeringen att besluta om ifall dessa tillstånd skall ges. Det
kan jag inte ge besked om, utan det är en regeringsfråga. Så är arbets-
fördelningen, vilket man också kan läsa i utskottets betänkande.

Anf. 15 LENNART DALÉUS (c) replik

Herr talman! Jag förstår att det är en regeringsfråga. Barbro An-
dersson har möjligen litet bättre insyn än vad jag har i regeringens
politiska tankevärld. För det fall att myndigheterna ger sitt godkännan-
de utgår jag ifrån att regeringen har ägnat en eller annan tanke på hur
man då tänker bete sig med tillståndsgivandet. Jag är nästan säker på att
man har gjort det. Det vore konstigt, herr talman, om man inte hade
funderat över den saken i stället för att invänta myndigheternas be-
dömning innan man tar sig en funderare. Så kan det rimligen inte vara.
Det vore inte framsynt. Jag tror att regeringen är framsynt på den här
punkten. Trots att Barbro Andersson inte sitter med i regeringen undrar
jag om hon inte kan spekulera litet politiskt om hur regeringen kommer
att bete sig när man har fått det här underlaget.

När det gäller den andra frågan lät det litet som att Barbro Anders-
son menade att här fanns det redan ett smörgåsbord av lagar att välja
mellan. Men frågan om vilken lag man skulle välja får avvakta till dess
att kommissionen är klar med sitt arbete. Man blir då litet nyfiken på
vilka lagar Barbro Andersson syftar på. Vi kunde kanske hjälpas åt och
gemensamt peka ut vilken lag som är lämpligast. Om det till äventyrs
saknas en sådan lag, hur tycker Barbro Andersson att den i så fall
skulle se ut?

Anf. 16 EVA GOÉS (mp) replik

Herr talman! Barbro Andersson talade om avveckling och att den
skulle ske till rimliga priser. I det sammanhanget vill jag fråga: Vad
menas med rimliga priser? Vi vet ju hur läget är i Tyskland, Japan osv.

Angående handläggningen av ITER undrar jag om vi verkligen
skall dra på oss en ny stor anläggning utan att man har gjort någon
konsekvensbeskrivning och sett hur handläggningen har gått till. Var
någonstans ligger det här ärendet? Är det så att man håller på att driva
den frågan från socialdemokratiskt håll eller från regeringshåll? Det
innebär i så fall att kärnavfallet utökas, men vi har över huvud taget
inte möjlighet att ta hand om mer högaktivt avfall. Vi har dessutom
högaktivt kärnavfall i Studsvik på grund att vi har avfall från USA som
vi ännu inte har kunnat lämna tillbaka.

Anf. 17 BARBRO ANDERSSON (s) replik

Herr talman! Redan i energiöverenskommelsen 1991 sades det att
man skall trygga tillgången på energi på villkor som är konkurrenskraf-
tiga. Däri ryms vad man ibland kan kalla för rimliga priser.

Beträffande ITER är detta ett stort forskningsprojekt. Det finns inga
beslut fattade om huruvida ITER skulle komma till stånd och i så fall
var det skulle finnas.

Från EU:s sida har det anmälts ett visst intresse, där Sverige finns
med i diskussionen, men det är långt kvar till någon typ av beslut.

Anf. 18 EVA GOÉS (mp) replik

Herr talman! Skulle rimliga priser kunna ligga på 50 öre per kWh
eller uppemot 1 kr per kWh?

Prot. 1994/95:96

27 april

Vissa energipolitiska
frågor

Prot. 1994/95:96

27 april

När det gäller handläggningen av frågan om ITER har vi de senaste
dagarna kunnat läsa att SSU driver den frågan väldigt hårt. Jag har även

sett i motioner från socialdemokratiskt håll att man vill ha det förlagt på

Vissa energipolitiska
frågor

andra håll. Jag har sett att man har framfört önskemål om att få det
förlagt till Uppsalatrakten, som Barbro Andersson själv kommer ifrån,
och Studsvik och även till Västkusten. Jag undrar därför om Barbro
Andersson vet någonting mer om det. Jag vill också gärna ha svar när
det gäller priset - är 50 öre-1 kr rimligt?

Anf. 19 BARBRO ANDERSSON (s) replik

Herr talman! Det är omöjligt att stå här i kammaren och i kronor
och öre fastställa det kommande elpriset.

När det gäller ITER har jag ingenting att tillägga till vad jag sade i
min förra replik.

Anf. 20 DAN ERICSSON (kds)

Herr talman! Den tillsatta och nu arbetande Energikommissionen
tillkom på initiativ av kristdemokraterna. Ambitionen är att finna en
bred majoritet för att säkerställa kärnkraftsavvecklingen. Jag hoppas att
vi i kommissionen skall kunna nå en sådan bred enighet om denna
målsättning.

I avvaktan på kommissionens resultat senare i år avvisar näringsut-
skottet nu alla aktuella förslag på energipolitikens område. Det är enligt
vad jag förstår det rimliga arbetssättet här i riksdagen.

Som framgår av det särskilda yttrandet av Göran Hägglund står vi
kristdemokrater fast vid våra energipolitiska ståndpunkter, som bl.a.
presenterats i vår partimotion, när vi går in i kommissionsarbetet. Det
handlar om att kärnkraften skall avvecklas enligt tidigare beslut, dvs.
till år 2010, och att kärnkraftsavvecklingen skall påbörjas under den
här mandatperioden.

I övrigt finns det en rad frågor som är föremål för reservationer i det
här betänkandet. Samtliga frågeställningar behandlas nu i kommissio-
nen, varför vi kristdemokrater avvaktar resultatet av det arbetet.

För 17 år sedan, herr talman - i mars 1978 - var jag själv med och
bildade Folkkampanjen mot atomkraft, som organisationen då hette.
Vår första uppgift var att bilda opinion för att få till stånd en folkom-
röstning för att kärnkraftsprogrammet skulle avbrytas. Omröstningen
blev verklighet i mars 1980. Dessförinnan hade dock de politiska parti-
erna, som jag ser det, redan på förhand förfuskat folkomröstningen så
till vida att man genom att skapa tre linjer omöjliggjort en tydlig ja-
eller nej-linje. Genom att Linje 1 och Linje 2 båda pläderade för en
utbyggnad till tolv kärnkraftsreaktorer och därefter avveckling lyckades
man vid folkomröstningen mobilisera en majoritet bakom den stånd-
punkten.

Redan då, 1980, förstod vi som arbetade för Linje 3 att den håll-
ningen skulle vara svår att omsätta i praktiken. Det hade varit betydligt
enklare att ta sig ur kärnkraftsprogrammet när vi hade sex reaktorer i
gång än det skulle bli när vi hade fördubblat antalet reaktorer.

År 1980 stod kärnkraften för 25 % av elproduktionen. Farhågorna
har besannats, och kärnkraften svarar i dag för hälften av den el som
produceras i vårt land. En tydlig avvecklingsväg har inte heller lagts
fast, vilket innebär att vi nu 15 år före det fastställda slutdatumet, 2010,
skall arbeta fram ett program, där hälften av vår el skall sparas bort
eller ersättas med annan kraftproduktion. Vidden och svårigheten med
det här uppdraget inser var och en. Vi som nu sitter i Energikommis-
sionen skall försöka finna den möjliga vägen.

Utgångspunkten när vi från kristdemokraternas sida går in i det
konkreta arbetet i Energikommissionen är givetvis partiets energipoli-
tiska ståndpunkter, som bl.a. innebär att vi inte skall bygga ut våra
nationalälvar, att vi skall se till att koldioxidutsläppen stabiliseras till
sekelskiftet för att därefter minska, samt att den bortre kärnkraftsparen-
tesen skall sättas vid år 2010.

Kärnkraftsavvecklingen skall komma till stånd genom energieffek-
tivisering och el från främst biobränslebaserad produktion. I den dis-
kussionen måste man också pröva möjligheten till en omfattande sats-
ning på naturgas för såväl el som värme. Det ser jag dock som en sista-
handsåtgärd och i så fall ytterligare en parentes i energisystemet under
en övergångstid.

En annan viktig utgångspunkt i arbetet är just att det skall bli en
bred parlamentarisk majoritet kring uppfyllandet av ett sådant program.
Det skulle ge de tydliga och stabila spelregler på energiområdet som
näringslivet efterlyser.

I energidebatten är det i dag väl framför allt Socialdemokraterna
som är otydliga. Uppenbarligen pågår en diskussion eller rent av strid
inom arbetarrörelsen om hur man skall förhålla sig till kärnkraftsav-
vecklingen. Att som statsministern antytt låta frågan gå till ny folkom-
röstning är definitivt inte ett tecken på politisk handlingskraft utan
fastmer ett bevis på de svårigheter som socialdemokratin har med att
hantera den här frågan.

För de tre partier som står bakom Linje 3 - kds, Centern och Väns-
tern - verkar ju inriktningen vara tydlig: att fullfölja de beslut som
redan har fattats. Miljöpartiet fanns ju inte när vi hade folkomröstning,
men miljöpartisterna ansluter sig uppenbarligen till den här uppfatt-
ningen, även om jag uppfattar deras krav här i dag om en avveckling på
tre år så att de ställer sig litet offside i diskussionen. Men jag förstår att
de - när de har fått avslag på den typen av yrkande - kommer att ställa
sig bakom de synpunkter som framförts från kristdemokraternas, Cen-
terns och Vänsterns sida.

Herr talman! I dag används totalt ca 40 TWh el för uppvärmning av
bostäder. Vän av ordning minns kanske vad som stod på den segrande
Linje 2:s valsedel. Där stod det: ”---att åtgärder vidtas för att styra

elkonsumtionen, bl.a. för att förhindra direktverkande elvärme vid ny
permanentbebyggelse”. Så har det inte blivit - det vet vi ju.

Detta är ett exempel på en utveckling som inte blev vad man trodde.
Men kom då ihåg att ansvaret för avvecklingen av kärnkraften enligt
den skrivning som fanns på Linje 2:s valsedel också skall avkrävas
Linje 2-partierna - Socialdemokraterna och Folkpartiet. Det var deras

Prot. 1994/95:96

27 april

Vissa energipolitiska
frågor

Prot. 1994/95:96

27 april

valsedel som vann folkomröstningen, och ansvaret faller därför också
tyngst på dessa partier för att vi till dags dato inte kommit längre med

energisparande och utveckling av annan elproduktion. Det var också

Vissa energipolitiska
frågor

Eva Goes inne på. Vi får inte glömma bort att dessa två partier bär
ansvaret för att vi i dag har en väldigt besvärlig situation att ta oss ur.

Herr talman! Uppgiften är alltså att ersätta eller spara bort totalt 60-
70 TWh el. Vi måste väl också räkna med en viss produktionshöjning
inom näringslivet under det kommande året, och det kan också innebä-
ra ökad efterfrågan på el. För att klara den omställningen krävs det
flera olika samverkande insatser. Från kds sida har vi satt upp dem i
fem punkter.

Det handlar för det första om energisparande och energieffektivise-
ring. Det finns studier, såväl från Vattenfall som från NUTEK, som
visar att det här finns en väldigt stor potential och möjlighet. Jag skall
inte nu gå närmare in på det.

För det andra handlar det om att elvärme ersätts med andra värme-
system. Som har sagts tidigare i debatten i dag värms över en halv
miljon småhus i dag med elvärme. Här skulle man kunna finna andra
uppvärmningsformer.

För det tredje handlar det om hävdande av balansprincipen på en
avreglerad elmarknad. Det var någonting som infördes i 1991 års
energipolitiska beslut och innebär att nya kraftverk inte skall byggas
om det är billigare att spara el. Den metoden finns också utvecklad i
USA.

Det förslag om en avreglering av elmarknaden som kommissionen
har lagt fram och som jag hoppas att regeringen snabbt tar ställning till
kan också innebära att eldistributionsföretagen kommer att premiera
eleffektivisering framför att försöka handla upp mer el.

För det fjärde handlar det om en dynamisk energiskatt för att sä-
kerställa effektiviseringskraven. Det kan hända att de effektiviserings-
krav som jag tidigare har nämnt inte räcker utan att man får pröva en
dynamisk energiskatt. Den skatten skall då utgå från ett sparbeting där
skatten minskar om sparandet överstiger sparbetinget respektive ökar
vid ett lägre sparande. Det är också något som läggs på distributörerna.
Här får man då finna avvägningar så att man undantar elintensiv indu-
stri eller sätter upp andra mål för just den verksamheten.

För det femte behövs också annan eltillförsel. Det är bara att kon-
statera att utvecklingen av biobränslebaserad elproduktion är i full
gång. Det handlar om stora anläggningar, som exempelvis i Värnamo,
men också om mindre förgasningsanläggningar för ett mindre antal
hushåll. Vi måste också ha en ökad satsning på mottryck i industrin,
och vindkraften kan också ge ett ytterligare tillskott.

Som jag sade tidigare räknar jag inte i första hand med någon ny
naturgasintroduktion. Men det kan vara en möjlighet om vi finner att vi
inte får det här att gå ihop riktigt på slutet. Vi räknar definitivt inte med
kol- eller oljekondenskraft. Det är inte heller rimligt att räkna med
import av el, utan en viktig grundtes måste vara att vårt land skall vara
självförsörjande på såväl el- som värmeenergi.

Herr talman! Den här genomgången visar totalt sett, när man lägger
ihop det här terrawattimme för terrawattimme, att det är möjligt att
uppnå en stor elbesparing och en miljövänlig eltillförsel. Det väsentliga
är att en strukturomvandling av det här slaget kommer i gång och att ett
antal kärnkraftsreaktorer kommer att ställas om, förmodligen baserat
på företagsekonomiska kalkyler.

Det handlar ytterst om att respektera en folkomröstning och riks-
dagsbeslut. Men det handlar också om att vi skall få en rättvisande
kostnadsbild för kärnkraften. Det sistnämnda kommer vi snart att disku-
tera när vi behandlar lagutskottets betänkande angående försäkring av
kärnkraft. Jag avser att återkomma till den diskussionen då.

Eftersom energiministern är här, vilket jag tycker är väldigt bra, vill
jag avslutningsvis ta upp ett konkret förslag. Jag har här redovisat
kristdemokraternas synsätt, och jag hoppas att ministern har lyssnat på
detta. Jag vill alltså ta upp ytterligare ett konkret förslag och peka på
nödvändigheten av att statsmakterna inrättar en särskild omställnings-
eller avvecklingsmyndighet. Då kan vi få ett samlat grepp om den här
omställningen av energisystemet, som jag utgår från och hoppas på att
Energikommissionen skall kunna samla sig kring. Jag tror att man
måste ta ett samlat grepp fortsättningsvis.

Det handlar om att ha stor kraft och vilja i det här arbetet. Det är
mycket som måste göras, många beslut som måste fattas och det är
mycket som skall drivas på vid själva genomförandet. Det behövs stor
kraft och vilja samt ett samlat kraftfält. Jag tror också att det är nöd-
vändigt med särskilda kontrollstationer för hur omställningsarbetet
fortgår. Man kan kanske ha en kontrollstation vart femte år - år 2000
och år 2005. Då kan man också pröva om det krävs ytterligare insatser
för att nå den omställning av energiprogrammen som jag utgår från att
energiproduktionen kommer fram till.

Anf. 21 EVA GOÉS (mp) replik

Herr talman! Det är riktigt att orsaken till att Miljöpartiet bildades
är frågan om kärnkraftsavvecklingen. Vi tyckte inte att det fanns till-
räckligt radikala partier. Det är det Dan Ericsson har upptäckt när han
tycker att det är litet våldsamt att vi begär att man skall införa en lag
om att kärnkraften skall avvecklas på tre år. Fråga de människor som
drabbades av Tjernobylolyckan. De tycker nog inte att det är orealis-
tiskt utan tvärtom realistiskt.

Vi i Sverige har alla chanser att klara av det här, vilket Dan Erics-
son var inne på. Sverige har enormt få invånare om man jämför med
andra länder. Landet är visserligen stort, men det är delvis ett skogs-
land. Vi har biogas på grund av alla dumpade soptippar. Vi har me-
tangas som man kan ta till vara, i stället för att den bara försvinner upp
i atmosfären. Vi kan använda oss av att landet har en kust på 200 mil
och bygga vindkraft där det är lämpligast. Sverige har världens chans
att verkligen föregå med gott exempel, och vi skulle kunna klara det
här.

Visst skulle det kosta på om man skulle genomföra det här på tre år.
Det är vi helt överens om. Man skulle också få planera användningen

Prot. 1994/95:96

27 april

Vissa energipolitiska
frågor

Prot. 1994/95:96

27 april

av energi. När man dessutom inför exergi-begreppet, som jag också
tror att Dan Ericsson är inne på, där man utnyttjar energin på rätt sätt,

kan vi få en omställning till ett annat energisystem i Sverige.

Vissa energipolitiska
frågor

Min fråga till Dan Ericsson är: Vad står det i den där motionen från
i fjol våras? Står det att vi skall ha en lagstiftning och att kärnkraften
skall vara avvecklad till år 2010? Eller hade ni inte angett något årtal
för när avvecklingen skulle vara genomförd?

Anf. 22 DAN ERICSSON (kds) replik

Herr talman! Som framgår av våra motioner vill vi ha en lagstift-
ning som innebär att kärnkraften skall vara avvecklad till år 2010. Även
den frågan prövas nu i Energikommissionen. På den punkten kan vi
lugna andra debattörer här med att i kommissionens arbete prövas
frågan om lagreglering och vilka möjligheter som finns. Frågan om de
ekonomiska styrmedlen m.m. när det gäller hur avvecklingen skall
kunna genomföras prövas också. På den punkten råder ingen oklarhet.

Jag tyckte möjligen att Miljöpartiet ställde sig offside när man häv-
dade att en avveckling på tre år är ett förstahandskrav.

I folkomröstningen 1980 - då det fanns sex reaktorer - förutsatte
Linje 3 en avvecklingsplan på tio år. Diskrepansen mellan hur verklig-
heten ser ut och de möjligheter som finns att avveckla måste vi beakta.

Jag kan dock hålla med Eva Goes om att vi inte får vara främmande
för att en olycka kan inträffa även i Sverige, trots att våra reaktorer är
säkra i förhållande till dem som finns i världen.

Anf. 23 EVA GOÉS (mp) replik

Herr talman! Vi har naturligtvis krävt en plan från de sittande rege-
ringarna. Det är ju det som har varit vitsen. Man skall ta fram en plan
och visa hur man skulle kunna avveckla. Vi hade kunnat godkänna om
de hade visat olika vägar att komma dithän, om de i alla fall hade sagt
att kärnkraften skall vara avvecklad till ett visst årtal.

Det gläder mig att man åtminstone avser år 2010. Det är då en of-
fentlig hemlighet, Dan Ericsson. Då kanske ni t.o.m. kan rösta för re-
servation 3. Då spelar det ingen roll att ni röstar på den, eftersom alla
ändå vet att ni egentligen vill att kärnkraften skall vara avvecklad till år
2010.

Anf. 24 DAN ERICSSON (kds) replik

Herr talman! Det är inte bara en offentlig hemlighet, utan det har
varit vår politik under ett antal år. Det tror jag nog att Eva Goes kanske
har upptäckt redan tidigare.

I det parlamentariska arbetet, när en utredning som skall försöka
finna lösningar pågår, avstyrker man principiellt motioner.

Jag hoppas att det har framgått av mitt anförande att vi står fast vid
vår politik när vi går in i kommissionsarbetet. Ambitionen är att vi skall
lösa den här frågan. I dag tar vi dock inte ställning till de särskilda
yrkandena.

Anf. 25 INGRID BURMAN (v)

Herr talman! Debatten i dag gäller energipolitiska frågor. Jag tänker
inte beröra näringsutskottets betänkande i stort. Det har Lennart Beijer
redan gjort för Vänsterpartiets räkning, och jag kan enbart instämma i
hans anförande. I stället tänker jag koncentrera mig på motion N448,
som gäller etableringen av ett energicentrum för utveckling av miljö-
och energiteknik.

Bakgrunden till motionen, liksom till hela debatten, är beslutet att
kärnkraften skall avvecklas allra senast år 2010. Det är ett beslut som
jag hoppas är väl förankrat i den svenska riksdagen.

Om vi skall klara av att genomföra den avvecklingen krävs en mas-
siv satsning på de alternativa energikällorna. Det krävs åtgärder för att
minska energiförbrukningen. Detta skall ske utan att negativa miljöef-
fekter uppstår. Den satsningen måste ske på bred front och i olika for-
mer.

Det sker i dag en rad satsningar. Det gäller bioenergiforskning, eta-
nolproduktion och vattenkraft. Det är bra satsningar, men i mitt tycke
är det helt otillräckligt. Vad jag saknar mest är just det som jag har
försökt skissera i min motion, nämligen en bred forsknings- och ut-
vecklingsinsats inom en avgränsad region där vi kan pröva en ny ener-
gi- och miljöpolitik. Kalla det gärna praktisk forskning och försöks-
verksamhet som kan ge både erfarenhet och kunskap som sedan kan
spridas över hela landet. Vi skall skapa en modell som ger en samman-
tagen bild av energiproduktion, avvecklingsproblematiken, energikon-
sumtion och hur den styrs, miljökonsekvenser, ekologisk inriktad pro-
duktion, lokal mobilisering och studier av konsekvenserna i regionen.
Detta är vad min motion innehåller.

För att vi skall kunna genomföra ett sådant program krävs ett pro-
jekt i en region som har tillgång till alla olika energislag, som ligger
nära forskningscentra och som bör ha behov av regionalt stöd så att
olika regionala konsekvenser kan utvärderas.

En sådan region utgörs av Norduppland. Det finns säkert flera över
landet. Utskottet har valt att avstyrka min motion med motiveringen att
det är en angelägenhet för lokala intressen att ta det initiativ som er-
fordras för att det här förslaget skall prövas.

En välvillig tolkning av det här avstyrkandet skulle vara att man
tycker att förslaget är bra, men att alla initiativ som behövs, med alla
aktörer som är inblandade i ett sådant här program, skall samordnas
lokalt. Sedan skall man söka på olika håll för att förhoppningsvis få
fram medel så att man kan genomföra projektet. Det här skulle innebära
att mobiliseringen skulle komma underifrån. Då har man helt misstolkat
min motion.

Vad jag efterlyser är det nationella ansvaret och den nationella vil-
jan att mobilisera för att förbereda och genomföra kärnkraftsavveck-
lingen. Då kan man inte hänvisa till enskilda lokala initiativ.

En annan och inte helt ointressant dimension i den här motionen är
att ett regionalt program i motionens anda med all säkerhet skulle bidra
till att skapa nya arbetstillfällen inom en helt ny sektor. Då behövs både

Prot. 1994/95:96

27 april

Vissa energipolitiska
frågor

3 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 96

Prot. 1994/95:96

27 april

stimulans och samordningsansvar samt möjlighet att utvärdera projek-
tet.

I min motion finns många s.k. gröna jobb. Jag kan bara beklaga att

Vissa energipolitiska
frågor

näringsutskottet har valt att inte stödja motionen.

Herr talman! Av respekt för riksdagen och dess arbetsbelastning
avstår jag från att yrka bifall till den här motionen - enbart därför. Jag
avser i stället att återkomma med en mera utvecklad motion i frågan.
Jag vet att det här projektet behövs. Jag vet att tiden kommer att verka
för att ett liknande projekt genomförs.

Anf. 26 BARBRO ANDERSSON (s) replik

Herr talman! Det är en mycket intressant fråga som min värderade
bänkkamrat tar upp. Den är inte ny. Motionen har behandlats tidigare
av riksdagen.

LO-distriktet i Uppsala län har haft en omfattande studieverksamhet
kring energifrågorna i just Norduppland. Därifrån härstammar den här
motionen.

Jag tror mycket på de idéer som ligger bakom. Jag tror, som Ingrid
Burman så vältaligt beskrev från talarstolen, att det finns mycket att
hämta i fråga om gröna jobb, ny energi och ny forskning. Jag tror också
att det är viktigt att vi arbetar med detta hemma i vårt län, i vårt distrikt,
att vi gör det lokalt och regionalt. Jag tror att det är bra om sådant här
kommer underifrån. Jag ser det som en stor utmaning för oss som bor i
Uppsala län och i Norduppland att på allvar ta tag i dessa frågor och
jobba vidare med dem.

Anf. 27 INGRID BURMAN (v) replik

Herr talman! Det är sant, som Barbro Andersson säger, att den här
frågan har varit uppe tidigare. Det finns många lokala aktörer som
driver frågan på grund av att den har bäring väldigt långt, när det gäller
energipolitiken, sysselsättningsaspekten, forskningen osv. Det finns,
som sagt, många lokala intressenter.

Min fråga till Barbro Andersson blir: Hur skall man kunna få ett
samlat grepp, med en inblandning av universitet, Vattenfall, Fors-
marksverken och fyra olika kommuner, och sedan kunna utvärdera
arbetet om det inte finns en samordning? Vilken stimulans kan man
plocka fram lokalt, om man vill se detta i ett nationellt perspektiv?

Jag har varit en av dem som har drivit frågan lokalt, men jag ser att
det behövs ett nationellt samordningsansvar.

Anf. 28 BARBRO ANDERSSON (s) replik

Herr talman! Jag tror på den kreativitet och den kraft som finns hos
oss som bor i Norduppland och i Uppsala län. Jag tror att vi har många
goda möjligheter att samordna arbetet och driva det vidare. Vi är över-
ens i själva sakfrågan.

Anf. 29 INGRID BURMAN (v) replik

Herr talman! Jag är mycket glad åt att jag och Barbro Andersson är

överens i sakfrågan om behovet av projektet. Jag beklagar dock att

Barbro Andersson, liksom näringsutskottet, inte kan se att detta är en
nationell fråga. Man skall sätta det i samband med just kärnkraftsav-
vecklingen. Det perspektivet kan man inte fånga enbart genom enskilda
lokala aktörer.

(forts. 5 §)

Ajournering

På förslag av talmannen beslöt kammaren kl. 14.28 att ajournera
förhandlingarna till kl. 14.30 då frågestunden skulle börja.

Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 14.30.

4 § Muntliga frågor till regeringen

Anf. 30 TALMANNEN

Jag hälsar utbildningsminister Carl Tham, kulturminister Margot
Wallström, civilminister Marita Ulvskog, statsrådet Pierre Schori och
statsrådet Ylva Johansson hjärtligt välkomna till kammaren.

Utbildningsministern besvarar såväl allmänpolitiska frågor som frå-
gor inom sitt eget ansvarsområde inom regeringen. Frågorna till övriga
statsråd förutsätts beröra deras ansvarsområden inom regeringen.

Frågestunden genomförs enligt de nya reviderade reglerna, som in-
nebär att det finns möjligheter för annan än frågeställaren att ställa
följdfrågor.

Rådet för grundläggande högskoleutbildning

Anf. 31 TUVE SKÅNBERG (kds)

Fru talman! Jag vill inleda frågestunden med en fråga till utbild-
ningsminister Carl Tham om bemyndigandet till Rådet för grundläg-
gande högskoleutbildning.

Regeringen har i propositionen 1994/95:165, Ett högskoleverk, fö-
reslagit att den verksamhet som Rådet för grundläggande högskoleut-
bildning i dag står för skall övertas av ett nyinrättat högskoleverk. Det
har vi kristdemokrater i en motion motsatt oss.

Det som främst oroar mig är att den verksamhet som kom till stånd
ute på våra universitet och högskolor, tack vare grundutbildningsrådet,
riskerar att tappa fart - i värsta fall handlar det om ett helt år. Så kan
det bli eftersom rådet inte har fått det bemyndigade som man på grund
av regeringens förslag behöver för att man skall kunna fatta beslut om
projektpengar som skall betalas ut efter den 1 juli.

Prot. 1994/95:96

27 april

Muntliga frågor till
regeringen

Prot. 1994/95:96

27 april

Ute på högskolorna och universiteten råder i dag en stor osäkerhet
om huruvida man skall kunna fullfölja sina projekt till hösten. Jag vill

därför fråga utbildningsministern om Rådet för grundläggande högsko-

Muntliga frågor till
regeringen

leutbildning kommer att få ett bemyndigande under våren. Varför har i
så fall regeringen dröjt med ett beslut?

Anf. 32 Utbildningsminister CARL THAM (s)

Fru talman! Rådet har fått detta bemyndigande vid ett regeringsbe-
slut i dag.

Egentligen var det inte nödvändigt med ett sådant bemyndigande.
Rådet hade mycket väl kunnat planera för utbetalning efter den 1 juli
ändå, men eftersom man ville ha ett bemyndigande har man fått det.
Därmed torde den här osäkerheten vara skingrad.

Anf. 33 TUVE SKÅNBERG (kds)

Fru talman! Jag tackar för svaret och konstaterar att det måste ha
varit fråga om ett förbiseende. Detta skulle ha kunnat uträttas tidigare,
men det är bra att det är gjort nu.

Matpriserna

Anf. 34 KARIN OLSSON (s)

Fru talman! Jag vill ställa en fråga till Marita Ulvskog om vad re-
geringen kommer att göra för att kontrollera matpriserna med anled-
ning av EU-medlemskapet och den planerade matmomssänkningen.

Anf. 35 Civilminister MARITA ULVSKOG (s)

Fru talman! Från regeringens sida ser vi momssänkningen som ett
mycket bra och offensivt inslag i kompletteringspropositionen. Vi
kommer att lägga stor politisk vikt vid att se till att momssänkningen i
första hand får ett mycket tydligt genomslag i konsumentpriserna.

Vid något av de första regeringssammanträdena i maj månad kom-
mer vi att fatta beslut om att tillsätta en priskommission som kommer
att arbeta med mycket högkvalitativa prismätningar och ha överlägg-
ningar med olika representanter för branschen, dvs. livsmedelsindust-
rin, handeln och konsumentorganisationerna.

Redan samma vecka som förslaget om sänkningen av matmomsen
presenterades hade jag en första sammandragning med konsumentor-
ganisationerna. Vi kommer att sätta upp strikta mål för vad branschen
bör åstadkomma på detta område, och vi kommer att ha en mycket hård
uppföljning. Detta arbete inleder vi alltså egentligen redan i maj må-
nad, trots att sänkningen inte inträffar förrän den 1 januari.

Frågan om EU-priserna och medlemskapets genomslag på bl.a.
matvarupriserna är något mer komplicerad. Här handlar det om dyna-
miska effekter som det inte är lika lätt att exakt mäta som en skatte-
sänkning på mat. Men även den frågan kommer det att ingå i denna
priskommissions uppdrag att följa mycket noga. Att matpriserna i dag

har gått åt rakt motsatt håll finns det en rad förklaringar till som har att

göra med växelkursförändringarna, med återgången till ett mer reglerat
jordbruk och med vissa säsongsprishöjningar, som kommer att försvin-
na om någon månad. Men även detta kommer att ingå i kommissionens
uppdrag.

Anf. 36 KARIN OLSSON (s)

Fru talman! Vilka kommer att ingå i priskommissionen?

Anf. 37 Civilminister MARITA ULVSKOG (s)

Fru talman! Namnen är ännu inte klara. Jag kommer själv att vara
ordförande i kommissionen. Det kommer att finnas en rad experter och
representanter för handeln och för konsumenterna samt säkerligen
ytterligare några personer. Det kommer alltså att bli en mycket tung
kommission med auktoritet.

Prot. 1994/95:96

27 april

Muntliga frågor till
regeringen

Centralafrika

Anf. 38 ELISA ABASCAL REYES (mp)

Fru talman! Jag vill ställa en fråga till statsrådet Pierre Schori. Det
är lätt att fatta sig kort, eftersom jag inte finner ord för den situation
som råder i Centralafrika i dag och nu senast med massakern i Kibeho.

Vad jag vill fråga statsrådet Pierre Schori om gäller inte ett förslag
till konfliktlösning, utan jag vill fråga om den svenska regeringen avser
att ta några initiativ till insatser för att skydda de flyktingar i Centralaf-
rika som hotas att mördas.

Anf. 39 Statsrådet PIERRE SCHORI (s)

Fru talman! Det här är en situation som fyller oss alla med vanmakt.
Situationen är inte heller ny. Vi har vid tidigare tillfällen försökt både
att mobilisera FN, som finns på plats, och att göra direkta insatser från
Europeiska unionen och enskilda länder, däribland Sverige.

I det läge som nu råder kan man inte ingripa kraftfullare om inte FN
fattar ett nytt beslut att gå in med trupp. Något sådant beslut har ännu
inte fattats.

Anf. 40 ELISA ABASCAL REYES (mp)

Fru talman! Avser Sverige att verka för att ett sådant beslut fattas i
FN?

Anf. 41 Statsrådet PIERRE SCHORI (s)

Fru talman! Vi gör allt vad vi kan för att mobilisera krafter för att få
ett slut på de massakrer som nu sker. Det kan ske genom att vi driver på
i FN och i Europeiska unionen.

Anf. 42 ELISA ABASCAL REYES (mp)

Fru talman! Vad jag efterlyser just nu är inte en konfliktlösning utan
ett akut skydd för de människor som behöver det i dag.

Prot. 1994/95:96

27 april

Anf. 43 Statsrådet PIERRE SCHORI (s)

Fru talman! Det är just sådana försök vi nu gör i de internationella

organisationerna.

Muntliga frågor till
regeringen
ao

Studiestödet för vuxenstudier

Anf. 44 BENGT KRONBLAD (s)

Fru talman! Jag vänder mig till statsrådet Ylva Johansson, och min
fråga gäller studiebidraget för vuxenstudier.

Den som deltar i vuxenstudier och har barn får en månatlig ersätt-
ning per barn på ca 900 kr. I kompletteringspropositionen föreslås att
detta stöd skall tas bort.

Min fråga är: Kommer man att fasa in det så att exempelvis de som
i dag genomgår en undersköterskeutbildning och har en termin, dvs.
höstterminen, kvar att läsa har möjlighet att få detta stöd till dess att de
tagit examen? Detta är utomordentligt viktigt för att de skall kunna
fullfölja sin utbildning och därmed utnyttja det som samhället och
eleverna har satsat i pengar, studietid osv.

Anf. 45 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)

Fru talman! Vi föreslog redan i budgetpropositionen att barntilläg-
get i svux skulle tas bort. Riksdagen har också redan fattat beslut att så
skall ske den 1 juli i år. Det kommer inte att finnas någon övergångs-
period.

Det är naturligtvis tråkigt att behöva föreslå de försämringar i studi-
estödet som detta innebär för dem som studerar och har svux och får
barntillägg. Men vi skall också komma ihåg att de fortfarande kommer
att leva på samma nivå som de människor som lever på a-kassa och de
som lever på utbildningsbidrag. A-kassan och utbildningsbidraget lig-
ger på samma nivå som det särskilda vuxenstudiestödet. I dessa system
finns inga barntillägg och har inte heller funnits. Även om de är tråkigt
för dem som får en försämring, skall vi alltså komma ihåg att dessa
studerande inte kommer att få en sämre ekonomisk standard än de som
lever på a-kassa eller utbildningsbidrag.

Beredningen av mediefrågor

Anf. 46 BIRGIT FRIGGEBO (fp)

Fru talman! Socialdemokraterna har enligt egen uppgift inte någon
mediepolitik. En arbetsgrupp arbetar med frågan. Men det har inte
hindrat regeringen från att lägga besparingar på Sveriges Radio och
Television. I budgetpropositionen i januari sade man inte ett ord om
konsekvenserna av denna besparing eller hur den skulle genomföras.
Det har alltså inte skett någon som helst beredning av denna fråga i
regeringskansliet.

I dag har några partier i kulturutskottet kommit med förslag om hur
den här besparingen skall genomföras. Förhandlingar med Sveriges

Television har skett i slutna rum, och riksdagens ledamöter har förväg-
rats sin rätt att granska det här förslaget och att väcka motioner i ären-
det.

Jag vill då fråga kulturministern, eftersom statsministern som ju har
det övergripande ansvaret inte är närvarande, något som han nästan
aldrig är vid de muntliga frågestunderna: Är det kulturministerns avsikt
att det skall gå till på det här sättet i framtiden när det gäller beredning-
en av frågor som har anknytning till någonting så viktigt som yttrande-
friheten och etermedier?

Anf. 47 Kulturminister MARGOT WALLSTRÖM (s)

Fru talman! Jag kan naturligtvis inte påverka hur riksdagen sköter
behandlingen av dessa förslag. Jag är inte ens informerad om vad som
sägs ha skett i slutna rum och vad riksdagsledamöterna inte har fått ta
del av.

Däremot är det så att saneringen av statens finanser inte kan vänta.
Vi skall naturligtvis lägga fram förslag för att hjälpa upp statens eko-
nomi. Det har vi gjort i ett flertal propositioner och nu senast i komplet-
teringspropositionen. Vi har bedömt det som rimligt att också medie-
området omfattas av nedskärningskraven. Detta är bakgrunden.

Anf. 48 BIRGIT FRIGGEBO (fp)

Fru talman! När regeringen framlägger ett förslag bör den väl kunna
redovisa vilka konsekvenserna blir och hur besparingen skall kunna
genomföras. Alla besparingsförslag som läggs fram är ju inte sådana att
man bara räknar fram en summa och säger att så och så mycket pengar
skall sparas, utan man beskriver konsekvenserna. Detta har regeringen
inte gjort i det här ärendet.

Margot Wallström har tagit emot representanter för Sveriges Tele-
vision och efter denna mottagning sagt: Det verkar väl okej för min del,
om riksdagen tycker att man skall göra förändringar i avtalet.

Är det på detta sätt som regeringen tänker umgås med riksdagen i
framtiden, dvs. inte lägga fram förslag i propositioner som beskriver
konsekvenserna av förslaget?

Anf. 49 Kulturminister MARGOT WALLSTRÖM (s)

Fru talman! Nu tror jag att det är tredje gången som jag försöker
förklara det här för Birgit Friggebo.

Vi har lagt fram ett förslag i budgetpropositionen. Vi har utgått från
att det avtal som gäller mellan staten och public service-företagen skall
gälla också i fortsättningen.

Sedan har public service-företaget Sveriges Television vid en upp-
vaktning hos mig sagt att man bedömer att man i stort sett skall kunna
klara detta inom det avtal som finns mellan staten och public service-
företaget. Man har vidare sagt att man anser att det på ett par punkter
möjligtvis kan behövas förändringar av avtalet, eftersom avtalet är
mycket precist och detaljerat och förutsättningarna har förändrats, och
att man i så fall behöver stöd för en sådan förändring. Man frågade hur

Prot. 1994/95:96

27 april

Muntliga frågor till
regeringen

Prot. 1994/95:96

27 april

regeringen ser på en sådan förändring av avtalet för att man skall klara
nedskämingskravet.

Jag har då svarat att jag tycker att det ser ut att vara en rimlig för-

Muntliga frågor till
regeringen

ändring men att man måste gå till riksdagen för att testa det, eftersom
det är riksdagen som slutgiltigt bestämmer om avtalet och hur detta
skall regleras med public service-företagen. Det är precis den bered-
ningen som nu har skett i riksdagen. Det är riksdagens sak att ta ställ-
ning till detta. Riksdagen kan då naturligtvis säga att man inom dessa
ramar ger regeringen i uppdrag att fullfölja detta. Men som Birgit Frig-
gebo vet är det naturligtvis respektive myndighet som får i uppdrag att
se till att dessa nedskärningar kan genomföras och komma med detalje-
rade förslagen. Det har vi inte haft möjlighet att göra och skall inte
heller göra det. Vi har utgått från avtalet.

Anf. 50 BIRGIT FRIGGEBO (fp)

Fru talman! Menar alltså kulturministern att det skall gå till på det
här sättet även i framtiden, dvs. att regeringen skall umgås med riksda-
gen via uttalanden i televisionen och inte genom att lägga fram förslag
för riksdagen i propositioner, som riksdagsledamöterna kan väcka
motioner i anslutning till?

Margot Wallström försvarar ju just detta förfarande, dvs. att en mi-
nister kan gå ut i televisionen och säga att det här lägger jag mig inte i,
utan det är en sak mellan en myndighet och riksdagen. Det är uppen-
barligen på det sättet som beredningen i framtiden skall gå till!

Anf. 51 Kulturminister MARGOT WALLSTRÖM (s)

Fru talman! Beredningsförfarandet har i det här fallet sett ut som
det gör i övrigt. Vi lägger fram ett förslag, en proposition till riksdagen,
som har att behandla förslagen. Det är naturligt. Regeringen skall väl
regera. Om man kommer till oss och ber oss om en åsikt skall vi väl få
uttrycka den. Jag kan inte tänka mig att Birgit Friggebo anser något
annat.

Vi har självfallet utgått från det gällande avtalet. Det är det som styr
oss och som dirigerar hanteringen av den här frågan. I två frågor har
public service ansett att man behöver stämma av både vad regeringen
tycker och vad riksdagen tycker. Det är den beredningen som just nu
avslutas här i riksdagen. Jag tycker inte alls att det är någon konstig
ordning.

Däremot kan man säga att det är klart att vi önskar - det gör vi väl
alla - att vi skulle slippa gå in och lägga fram ekonomiska förslag av
den sorten som ingriper på ett ganska drastiskt sätt i många rådande
avtal och mitt i perioder där vi redan har satt ramarna. Men den eko-
nomiska verkligheten tvingar oss till det. Naturligtvis önskar vi att allt
skulle gå sin gilla gång, men med de bekymmer vi har kan vi inte läng-
re acceptera det, utan vi får lägga fram förslag som drastiskt griper in i
behandlingsordningen.

Anf. 52 BIRGIT FRIGGEBO (fp)

Fru talman! Kulturministern sade att regeringen skall regera. Menar
kulturministern att det är att regera Sveriges rike när man gör uttalan-
den i televisionen, i stället för att skriva propositioner till riksdagen och
komma med förslag om hur besparingarna skall genomföras och vilka
konsekvenser besparingsförslagen får?

Anf. 53 Kulturminister MARGOT WALLSTRÖM (s)

Fru talman! Jag har lagt fram ett förslag. Regeringen har lagt fram
ett förslag till riksdagen, och det är det som riksdagen behandlar just
nu. Det är väl inte särskilt svårt. Sedan måste det i det här fallet vara så,
precis som i andra departement, att den enskilda myndigheten eller
företagsledningen får uppgiften att utföra uppdraget. De ekonomiska
ramarna beslutar riksdagen om.

Anf. 54 TALMANNEN

Får jag erinra om att frågorna skall bestå av högst en eller ett par
meningar och inläggen vara högst en minut.

Pakistan

Anf. 55 INGER LUNDBERG (s)

Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till statsrådet Pierre
Schori.

Den tolvårige pojken Iqbal Masih mördades för en tid sedan i Pa-
kistan. På vilket sätt har Sveriges regering uppmärksammat detta fruk-
tansvärda dåd, och hur kommer Sveriges regering att gentemot den
pakistanska regeringen och i agerandet inom EU se till att Iqbar Masih
inte har levt förgäves?

Anf. 56 Statsrådet PIERRE SCHORI (s)

Fru talman! Dagen efter mordet på Iqbal, för en vecka sedan, för-
dömde vi detta. Vi vädjade till de pakistanska myndigheterna att sätta i
gång en utredning om fallet och också verka för att den typ av slavarbe-
te som han var ute för att bekämpa i Pakistan skulle upphöra samt att
landet skulle följa FN-konventionen och en egen lagstiftning som man
har i den här frågan.

Vår ambassad i Islamabad har nu i uppdrag att följa den mordut-
redning som har inletts. Vi har också utsett en advokat i Lahore, nära
den plats där Iqbar mördades, för att följa frågans vidare utveckling.
När denna utredning är klar kommer vi att ta ställning till vidare even-
tuella åtgärder.

Över huvud taget tycker jag att det finns anledning att driva kampen
mot barnarbete i denna form, som också har varit slavarbete, kraftfulla-
re i det internationella systemet. Det tänker vi göra.

Prot. 1994/95:96

27 april

Muntliga frågor till
regeringen

Prot. 1994/95:96

27 april

Muntliga frågor till
regeringen

Frivilliginsatser i skolan

Anf. 57 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds)

Fru talman! Jag vill ställa en fråga till statsrådet Ylva Johansson.

I det brittiska skolsystemet finns Voluntary Help. Detta är ett sam-
lingsnamn för föräldrar, f.d. lärare och övriga samhällsmedborgare,
som frivilligt hjälper till på olika sätt i den brittiska grundskolan, Pri-
mary School. Systemet bygger på skolornas eget initiativ. Detta är ett
sätt att ta till vara äldres och andra yrkesgruppers erfarenhet.

Det kanske kan ses som en kommunal fråga, men jag vill ändå fråga
vilka möjligheter statsrådet Ylva Johansson har att initiera ett sådant
här system i Sverige.

Anf. 58 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)

Fru talman! Regeringen har prioriterat tre områden inom skolpoliti-
ken. Det är kampen mot segregation och utslagning, att höja kvaliteten
på det inre arbetet och att öka elev- och föräldrainflytandet. När det
gäller att öka föräldrainflytandet handlar det också om att öppna skolan
mot vuxenvärlden och mot andra vuxna, inte bara föräldrar, så att de
kan komma in i och medverka i skolan. Jag tror att det skulle ha många
goda effekter om skolan kunde bli en gemensam angelägenhet, en
grannskapsskola, där det näraliggande samhället med dess verksamhe-
ter och människor kommer in i skolan och på olika sätt deltar i arbetet,
men också att man är öppen för att eleverna kan delta i den verksamhet
som finns runt omkring skolan.

Det här är en utveckling som redan har påbörjats i flera kommuner.
Man kan säga att en stor hjälp har varit den avreglering som har skett
när det gäller möjligheterna att arrangera t.ex. kommundelsnämnder
eller barn- och ungdomsnämnder. Det finns i flera kommuner goda
exempel på att man nu försöker öppna skolan och ta in också närsam-
hället och andra vuxna och föräldrar.

Jag skall gärna medverka till att lyfta fram goda exempel för att på
det sättet kunna sprida de här idéerna och visa vad som är möjligt.

Anf. 59 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds)

Fru talman! Jag tackar för svaret, som låter väldigt positivt. Kan
statsrådet Ylva Johansson tänka sig en nationell manifestation för att få
in denna form av verksamhet på frivillig grund som ett komplement,
inte för att försvara indragningar men i stil med det engelska systemet?

Anf. 60 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)

Fru talman! Jag vill inte utesluta någonting, men jag vill ändå säga
att jag tror att en förutsättning för att man skall få ett stort och brett
deltagande och kunna känna att skolan är en gemensam angelägenhet är
att man får utgå från de lokala förhållandena och att man själv, utifrån
de förutsättningar som finns lokalt kring en viss skola, får bygga på den
gemenskapen och den viljan att delta som finns där. Jag känner mig
mycket tveksam till om nationella upprop verkligen skulle ha önskvärd
effekt.

Folkhögskolor

Anf. 61 RUNE RYDÉN (m)

Fru talman! Jag vill ställa två delfrågor som rör folkhögskolorna till
statsrådet Tham.

Den ena frågan gäller den allmänna löneavgift som har införts av
riksdagen. Folkrörelsehögskolor kan inte få den återförd medan lands-
tings- och kommunalägda folkhögskolor får det. Jag undrar om statsrå-
det är beredd att göra någonting åt denna skillnad, som innebär upp till
en lärartjänst per folkhögskola.

Det andra momentet rör alla de olika typer av lanthushållsskolor
som har funnits i landet som det nu endast återstår två av. Även dessa
hotas av nedläggning inom kort. Är statsrådet beredd att acceptera att
man bildar friskolor på det här området, även om man bara har 16-
veckorskurser?

Anf. 62 Utbildningsminister CARL THAM (s)

Fru talman! Jag är inte beredd att föreslå regeringen några föränd-
ringar i de beslut som har fattats när det gäller löneavgiften.

Beträffande friskolor finns ett regelsystem för detta. I den mån nya
folkhögskolor kan anpassas till det, eller initiativtagare till nya folkhög-
skolor kan anpassa sig till det, kommer vi självklart att granska detta på
sedvanligt sätt i den process som är föreskriven och eventuellt godkän-
na eller avslå beroende på hur den processen har utfallit.

Gymnasieskolans industriprogram

Anf. 63 TUVE SKÅNBERG (kds)

Fru talman! Jag har en fråga till skolminister Ylva Johansson.

Alltför få sökande finns till gymnasieskolans industriprogram. Är
skolministern beredd att pröva tanken att ändra namnet på industripro-
grammet, t.ex. till teknikerprogrammet, för att attrahera fler?

Anf. 64 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)

Fru talman! Regeringen tillsatte för en kort tid sedan en särskild ar-
betsgrupp som har till uppgift att kartlägga hur det ser ut med rekryte-
ringen till industriprogrammet och analysera orsakerna till att det på
vissa orter är väldigt god rekrytering till industriprogrammet medan det
på många andra orter är ytterligt få sökande. Utifrån de erfarenheter
man kan göra av den här kartläggningen har arbetsgruppen i uppgift att
till mig komma med förslag om eventuella förändringar av industripro-
grammet.

Jag tror inte att en namnändring skulle räcka för att öka rekrytering-
en, men det kan inte uteslutas att kanske det också behövs.

Jag vill också meddela för riksdagens kännedom att det i den ar-
betsgrupp som nu ser över industriprogrammet finns företrädare också
för arbetsmarknadens parter. Jag tycker att det är viktigt att även par-
terna tar ett ansvar för den här utbildningen.

Prot. 1994/95:96

27 april

Muntliga frågor till
regeringen

Prot. 1994/95:96

27 april

Muntliga frågor till
regeringen

Anf. 65 TUVE SKÅNBERG (kds)

Fru talman! Det var ett positivt besked. Jag delar synpunkten att en
namnändring inte räcker, men jag tolkar skolministern så att det vore
ett steg i rätt riktning att prova ett namnbyte.

Anf. 66 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)

Fru talman! Den arbetsgrupp vi har tillsatt har i uppgift att komma
med förslag som kan öka rekryteringen och eventuellt innebära föränd-
ringar i programmet. Det står arbetsgruppen fritt att också föreslå en
namnändring om man skulle tycka att det vore en lämplig åtgärd.

CSN-kortet

Anf. 67 PETER ERIKSSON (mp)

Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till Carl Tham om CSN-
kortet, som regeringen nu tillsammans med Moderaterna och Vänster-
partiet har beslutat att avskaffa.

Jag kan först berätta att det råder en stor oro vid t.ex. Universitetet i
Umeå, Luleås tekniska högskola och Högskolan i Östersund för hur
effekterna av det här skall bli. Om det visar sig att det här kraftigt
kommer att påverka elevtillströmningen till universiteten och högsko-
lorna i Norrland och möjligheterna på sikt att där bedriva effektiv
forskning, är Carl Tham då beredd att göra någonting åt det, att ta till-
baka beslutet eller att agera på något annat sätt?

Anf. 68 Utbildningsminister CARL THAM (s)

Fru talman! Jag vill påminna om att det är riksdagen som har beslu-
tat att avskaffa detta så berömda CSN-kort, dessutom med en synnerli-
gen betryggande majoritet. Jag har inte för avsikt att föreslå några för-
ändringar i det beslutet, men jag befarar inte heller på något vis några
drastiska förändringar i tillströmningen till högskolan på grund av detta
beslut. Lyckligtvis är det så att de som söker sig till högskolan inte gör
det först och främst för att få rabatter på SJ och flyget utan av andra
skäl.

Dessutom är jag helt övertygad om att trafikföretagen kommer att
erbjuda rabatter, kanske inte fullt så förmånliga som de som har fun-
nits, men säkert väl så förmånliga. Orsaken till att de inte ännu finns är
att man ville avvakta riksdagsbeslutet i hopp om att man eventuellt
ändå skulle kunna få en statlig subvention.

Nu när det är klart att man inte får det kommer säkert också rabatt-
möjligheterna. Jag tror att den oro som det talas om snart kan stillas.

Anf. 69 PETER ERIKSSON (mp)

Fru talman! Jag tycker att det verkar som att Carl Tham har litet
svårt att förstå att detta land är ganska stort och annorlunda i olika
delar. Mellan t.ex. Kiruna och Umeå, som är det närmaste universitetet,
har vi ca 60, 70 mil. Det finns även elever söderifrån som måste kom-
ma dit.

Menar Carl Tham att rektorerna på universiteten i Luleå, Umeå el-
ler på Tekniska högskolan i Luleå inte kan bedöma situationen och
möjligheterna för eleverna och studenterna att få en bra undervisning
och söka till dessa högskolor i framtiden? Kan de inte som rektorer
göra den bedömningen?

Anf. 70 Utbildningsminister CARL THAM (s)

Fru talman! Min uppfattning är att detta inte kommer att påverka
undervisningen eller forskningen. Det var uppenbarligen också riksda-
gens uppfattning. Dessutom kommer säkert, som jag sade, erbjudanden
om andra rabattmöjligheter.

Det är helt klart att Sverige är ganska avlångt. Det gör att männi-
skor som bor i söder också har klagat över att de inte får åka med sam-
ma rabatter som tidigare. Men nu är det ändå så, att om man skall göra
besparingar, skall man spara på de områden där det ändå har de minsta
sociala effekterna.

I förhållande till att skära ner på studiemedel föredrog en stor riks-
dagsmajoritet att i stället minska de förmånliga reserabatterna. Jag
anser att det var ett mycket klokt beslut av riksdagen.

Kärnkraftsanläggningar i Central- och Östeuropa

Anf. 71 EVA GOÉS (mp)

Fru talman! Jag riktar mig till statsrådet Pierre Schori. Den 4 april
uttalade statsrådet här i kammaren att man skulle ersätta Tjernobyl med
två eller tre reaktorer och ett annat kraftverk i Slovakien med två mo-
derna reaktorer.

Understödjer vi i Sverige denna plan att utvidga kärnkraftsparken i
Öst- och Centraleuropa?

Anf. 72 Statsrådet PIERRE SCHORI (s)

Fru talman! Vad jag sade vid det tillfallet och upprepade häromda-
gen här i kammaren var att det internationella samfundet har krävt av
Ukrainas regering att man stänger Tjernobyl.

Då måste man samtidigt vara beredd - och det är man, och Sverige
stöder det kravet - att bistå Ukraina med alternativa energikällor. Den
diskussionen pågår ännu med Ukrainas regering.

När det gäller Slovakien är det samma sak. Där gäller det att ersätta
ett gammalt kärnkraftverk, eller rusta upp det så att det blir mindre
farligt. Den diskussionen är för svensk del ännu inte avslutad.

Vissa länder inom Europeiska unionen och Internationella valuta-
unionen har gått emot en finansiering för ett sådant ändamål medan
andra är för det.

Anf. 73 EVA GOÉS (mp)

Fru talman! Orsaken till att jag tar upp den här frågan är att jag var i
New York på konferensen om icke-spridnings-avtalet och hörde Hans
Blix uttala sig. Vad beträffar hans åsikt vill han sprida kärnkraften hur

Prot. 1994/95:96

27 april

Muntliga frågor till
regeringen

Prot. 1994/95:96

27 april

mycket som helst i världen, förutom till Öst- och Centraleuropa och till
u-länder.

Han tror väl att alla stater är stabila. När man läser hans tal verkar

Muntliga frågor till
regeringen

han också tro att kärnkraft hör till förnybara energikällor. Jag undrar
var Pierre Schori menar med förnybara eller alternativa kraftkällor.
Vad är i så fall ”alternativa” kraftkällor?

Anf. 74 Statsrådet PIERRE SCHORI (s)

Fru talman! Det varierar naturligtvis från land till land vad som kan
vara alternativa energikällor. Men just i Ukraina- och Slovakienfallet är
det enligt regeringarna där just modernare kärnkraft som de är ute efter
i första hand. Det som diskussionen gäller är huruvida man skall stödja
detta eller inte.

Invandrarungdomar vid universitet och högskolor

Anf. 75 ELISA ABASCAL REYES (mp)

Fru talman! Jag vet inte om jag skall vända mig till Ylva Johansson
eller till Carl Tham. Jag ställer frågan, så får ni avgöra själva.

Det finns statistik på hur många ungdomar i den svenska gymnasie-
och grundskolan som har ett utländskt hemspråk, eller har ett annat
hemspråk än svenska. Finns det tillförlitlig statistik om hur många
utländska medborgare som studerar vid svenska universitet?

Såvitt jag har funnit finns det ingen statistik - det är det besked jag
har fått av AMS, Arbetsmarknadsdepartementet och Utbildningsdepar-
tementet när jag har ringt - om hur många av den s.k. andra generatio-
nens invandrarungdomar som går vidare från skolan till universitets-
eller högskolestudier.

Jag undrar om någon av ministrarna med ansvar för utbildning har
några sådana fakta, och om de inte har sådana om de har något som
helst grepp om situationen.

Anf. 76 Utbildningsminister CARL THAM (s)

Fru talman! Frågan är mycket motiverad. Men jag måste faktiskt
medge att vi inte har något säkert grepp om detta.

Jag har vid olika universitet och högskolor när jag har rest runt för-
sökt att skaffa mig en bild av situationen. Men det finns ingen riktigt
säker bild av detta. Det är i och för sig en angelägen sak att ta fram och
få ett underlag så att man kan bedöma om det finns olika sociala frågor
som eventuellt bör lösas.

Det har på sina håll tagits vissa initiativ av studentkårerna för att
stödja invandrarungdomar på högskola. Men det är ännu så länge gans-
ka få som de har varit i kontakt med.

Anf. 77 ELISA ABASCAL REYES (mp)

Fru talman! Jag efterfrågade inte stödåtgärder, utan statistik som
man kanske kan dra egna slutsatser av. Jag undrar om ministern avser

att se till att något sådant görs, förutom det frivilliga arbete som bedrivs
av studentkårerna.

Anf. 78 Utbildningsminister CARL THAM (s)

Fru talman! Som jag sade tidigare skall vi försöka få fram sådana
uppgifter ur den tillgängliga statistiken. Om det behövs får vi göra vissa
förändringar i den så att det finns ett sådant underlag i framtiden.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § (forts, från 3 §) Vissa energipolitiska frågor (forts. NU20)

Anf. 79 PETER ERIKSSON (mp)

Fru talman! Vi bröt ju mitt i en energipolitisk debatt före de muntli-
ga frågorna. Den skall jag nu fortsätta.

Det är nu 15 år sedan folkomröstningen om kärnkraft. Ännu har inte
ett enda kraftverk ställts av. Man kan fråga sig: Vadan denna tövan?
Varför har vi alla dessa utredningar? Vad är grunden till den oerhörda
ängslan och tvekan? Varifrån kommer alla bromsare som gör allt för att
förhindra en uthållig samhällsavveckling?

Sverige har enorma möjligheter. Vi har alla chanser att använda den
moderna effektiva energiteknik som finns i dag. Hälften av kärn-
kraftsprogrammet kan effektiviseras bort. Men då måste vi börja nu. Ju
längre vi väntar desto svårare blir det att klara en kärnkraftsavveckling.

Vi har gott om biobränslen i Sverige. Framför allt från skogen kan
vi hämta stora resurser som vi kan använda för ett modernt energisys-
tem. Vi har vindenergi som med tiden har blivit lönsam och effektiv. I
dag går den att utnyttja i stor utsträckning vid en avställning av kärn-
kraftverken. Vi har solenergi och andra energikällor som kan göras
ännu bättre än vad de är i dag. Men redan i dag kan de användas mer än
vad som görs. Vi behöver därför ingen kärnkraft.

Vi behöver inte heller någon kol- eller vattenkraft. Jag vill bestämt
ta avstånd från dem som på nytt fösöker väcka den gamla vattenkrafts-
frågan om en utbyggnad av Europas sista orörda älvar. Det är inte bara
onödigt, det vore också dåraktigt.

Så till en annan fråga. Eva Goes och jag har skrivit en motion om
att förändra det statliga Vattenfall och organisera om det så att det blir
ett modernt energiföretag som tar hand om kärnkraften, men att övriga
delar läggs på andra händer. Den största aktören på energimarknaden i
norra Europa är statliga Vattenfall. I Sverige har Vattenfall en så domi-
nerande andel av elmarknaden att man i praktiken har en monopollik-
nande ställning. Det har givit vissa fördelar, men i huvudsak har det lett
till problem och stor skada för landet.

Miljöpartiet begär inte att Vattenfall skall genomföra vår politik så
länge den inte vunnit riksdagens bifall. Däremot kräver vi att Vattenfall
arbetar aktivt för att genomföra den politik som regering och riksdag
beslutat om. Det har man dock inte gjort. Tvärtom har Vattenfalls led-
ning vid otaliga tillfällen lagt ner stora resurser för att motverka politis-

Prot. 1994/95:96

27 april

Vissa energipolitiska
frågor

Prot. 1994/95:96

27 april

Vissa energipolitiska
frågor

ka beslut och propagera för en helt annan energipolitik än den svenska
folket röstat fram, både direkt och genom riksdagen. Man har t.ex.
under åren gång på gång, genom taxesättning och marknadsföring,
agerat för en ökning av energianvändningen. Utöver det inflytande som
Vattenfall har genom sin marknadsställning har man t.o.m. lyckats
manipulera sig till att skriva mängder av kommunala energiplaner och
på så sätt garanterat att även kommunerna driver en politik som stöder
Vattenfall.

Nu har vi återigen sett en skandal där Vattenfall agerar för att poli-
tikernas och svenska folkets vilja att avveckla kärnkraften skall omin-
tetgöras. Den här gången använder Vattenfall en stor amerikansk kon-
sultfirma för att utveckla en strategi för att försena den svenska kärn-
kraftsavvecklingen.

Samtidigt har också Vattenfall bromsat och manipulerat utveckling-
en av alternativa energikällor.

Vattenfalls ambitioner att lägga under sig allt större områden av den
svenska energimarknaden har lett till en maktkoncentration som inte
bara gör politiska initiativ svårgenomförbara utan också innebär att
energipolitiken i stor utsträckning utvecklas under en mycket svag
demokratisk kontroll. Politikerna hamnar i bakvattnet av det statliga
företagets egna resurser och ambitioner. Miljöpartiet kräver därför en
förändring. Politikerna måste ta makten och sabotage mot den demo-
kratiskt fastlagda energipolitiken måste beivras.

Det viktigaste steget för att få en ändring till stånd är att minska
maktkoncentrationen genom att omorganisera och decentralisera Vat-
tenfall. Vattenkraften och värmekraftverken kan med fördel säljas ut till
de landsting där de finns. Detta ger enorma möjligheter på två sätt.
Dels får staten stora resurser att satsa på meningsfulla jobb och ett
uthålligt energisystem, dels får vi en förstärkning av utsugna och svaga
regioner i Sverige som på sikt kan bygga upp självförtroende och nä-
ringsliv där det behövs. Det ger självtillit som byggs av egna lokala
resurser i stället för utsugning och stöd.

Den detaljdistribution, det lokala elnät, som Vattenfall äger och
som ökat kraftigt de senaste åren när företaget köpt in sig för att bli
ännu starkare inför en eventuell avreglering av elmarknaden bör säljas
till lokala distributörer, vilket vanligtvis är de kommunala energibola-
gen. Även här får vi en sundare marknadssituation i stället för den där
Vattenfall i dag ofta tar ut stora övervinster till koncernen.

Man kan fråga sig om landstingen och kommunerna har råd med
detta. Det har de. Det rör sig om investeringar med små risker där kapi-
talet kan lånas upp på finansmarknaden. Dessa investeringar kommer
att vara lönsamma inom en relativt kort tid.

Efter den här decentraliseringen och demokratiseringen av Vatten-
fall återstår främst kärnkraften. Det gör att vi får en tydlig bild av kärn-
kraftens kostnader. Det blir inte längre möjligt att på samma sätt sub-
ventionera kärnkraften. Vi får en möjlighet att ta ett starkare grepp över
kärnkraftsavvecklingen och den framtida energipolitiken i Sverige. Det
gör att den orm som Vattenfall i dag utgör blir neutraliserad och att
demokratiskt valda politiker kan ta tillbaka makten.

Anf. 80 ALF ERIKSSON (s)

Fru talman! Jag skall inte göra några vidare svängar i näringsutskot-
tets betänkande. Jag skall beröra ett avsnitt.

Vi är ett antal socialdemokrater från Västsverige som i motion
N427 föreslagit att ITER-projektet skulle kunna etableras på Väröhalv-
ön.

ITER är en forskningsanläggning som skall klargöra om det är
möjligt att använda fusionskraften som framtidens outsinliga energikäl-
la.

EU, Japan, Ryssland och USA har ingått ett samarbetsavtal som
syftar till att bygga ITER-anläggningen 1998 och under sju år framåt.
Det är en investering på ca 50 miljarder.

Fusionsprocessen är en helt annorlunda process än dagens kärnkraft
som bygger på att klyva uran. Det ligger inom möjligheternas ram att
utvinna lika mycket energi ur en liter havsvatten som i dag erhålls från
300 liter bensin. Ett fusions verk är självavstängande eftersom plasman
slocknar redan vid små störningar. Det är en viktig egenskap ur säker-
hetssynpunkt.

I motsats till vad som är sagt här tidigare i dag lämnar fusionskraf-
ten inga direkta restprodukter. Det helium som bildas är en ofarlig
ädelgas. Däremot blir konstruktionsmaterialen runt processen radioak-
tiva. Det är relativt små mängder och de är mycket kortlivade i förhål-
lande till dagens kärnavfall. Efter tio år återstår endast en hundradel av
radioaktiviteten. Det aktuella ITER-projektet är en ren forskningsan-
läggning som inte är avsedd att lämna någon el.

Fru talman! Det är alltså ett mycket stort projekt som kommer att få
stor betydelse för den region där anläggningen kommer att byggas.
Konsekvenserna för näringsliv och sysselsättning blir mycket stora.
Under anläggningsskedet skapas ca 4 000 arbetstillfällen. Värdet av
direkta order till industrin kan uppgå till minst 30 miljarder. Den s.k.
spinn off-effekten blir troligen ännu större. Regionen kommer att ham-
na i centrum för världens uppmärksamhet när det gäller forskning och
teknisk utveckling.

Det land som får bygga projektet kan räkna med en uppblomstring
såväl teknologiskt som forskningsmässigt. 500 av världens främsta
forskare kommer tillsammans med ca 1 000 högskoleutbildade tekniker
att arbeta vid projektet i 20 års tid.

Var skall då projektet utföras? Europa borde vara intressant. Då
skulle inte någon stormakt bli favoriserad. Om projektet kommer till
Europa borde Sverige vara ett lämpligt land. Till vår fördel talar neut-
raliteten, den unika miljö som vi kan erbjuda och det erkänt höga tek-
niska kunnandet som vi kan erbjuda.

Västsverige har en lång tradition som industriregion. Utvecklingen
var positiv så länge de tunga industriprodukterna inte var helt utveckla-
de. Nu är varven borta, och det är bilindustrin som dominerar. Det är
mycket riskfyllt att vara så beroende av en enda produkt.

Västsverige och Väröhalvön kan uppfylla alla de villkor som ställs
på ITER-projektet. Infrastrukturen är väl utbyggd, och Varberg-Göte-
borg utgör ett arbetsmarknadsområde. Närheten till Göteborg är natur-

Prot. 1994/95:96

27 april

Vissa energipolitiska
frågor

4 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 96

Prot. 1994/95:96

27 april

Vissa energipolitiska
frågor

ligtvis en förutsättning för projektet. Universitetet och Chalmers tek-
niska högskola är aktade namn ute i världen. Chalmers, som kan bli
ITER-projektets forskarbas, har länge deltagit i den internationella
fusionsforskningen.

Fru talman! Jag delar i stort de bedömningar som utskottsmajorite-
ten har gjort, och jag ser fram emot frågans vidare behandling.

Anf. 81 EVA GOÉS (mp)

Fru talman! Det är jag som är citerad här. Låt mig läsa innantill vad
som står om International Thermonuclear Experimental Reactor.

Vid fusion slås som bekant två atomkärnor av tungt väte, deuterium
och tritium, samman till en kärna av helium varvid det frigörs energi.
Fusionen förutsätter en temperatur på 100 miljoner grader om tritium
används, den tyngsta väteisotopen. Omgivningen skall skyddas mot den
höga temperaturen genom starka elekromagnetiska fält. Supraledande
magneter håller fusionsreaktorerna svävande. Vid fusionen uppstår
bl.a. en nickelisotop med halveringstiden 75 000 år. Tritium som har
halveringstiden 12,3 år försvinner så småningom. Å andra sidan är det
farligt under de första århundradena om det trots alla försiktighetsåt-
gärder ändå kommer ut i t.ex. vatten som människor och djur sedan
dricker och på ett eller annat sätt får in i kroppen.

Vad är rätt? Jag ställer den frågan till föregående talare. Vem har
rätt i den här frågan om ITER?

Fru talman! I övrigt vill jag yrka bifall till reservation 14, eftersom
Peter Eriksson glömde att göra det.

Anf. 82 ALF ERIKSSON (s)

Fru talman! Jag vet inte vilket material Eva Goes har tillgång till. I
allt det material som jag har gått igenom under det senaste året när det
gäller ITER-projektet har det framgått att ITER inte alstrar något hög-
aktivt avfall. Det är en av de stora fördelarna med fusionsprocessen.

Anf. 83 EVA GOÉS (mp)

Fru talman! Naturligtvis alstras det avfall. Alf Eriksson var inne på
det tidigare. På ett eller annat sätt kontamineras omgivningen. Man
måste faktiskt säga att det kommer att bli en arbetsplats med strål-
ningsrisker, eller hur?

Överläggningen var härmed avslutad.

Beslut

Mom. 2 (lagstiftning om kärnkraftsavveckling senast år 1998)

1. utskottet

2. res. 1 (mp)

Votering:

260 för utskottet

15 för res. 1

1 avstod

73 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 137 s, 60 m, 19 c, 14 fp, 17 v, 13 kds

Förres. 1: 15 mp

Avstod: 1 c

Frånvarande: 24 s, 20 m, 7 c, 12 fp, 5 v, 3 mp, 2 kds

Mom. 3 (lagstiftning om kärnkraftsavveckling senast år 2005)

1. utskottet

2. res. 2 (mp)

Votering:

267 för utskottet

16 för res. 2

1 avstod

65 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 137 s, 67 m, 19 c, 14 fp, 17 v, 13 kds

Förres. 2: 16mp

Avstod: 1 c

Frånvarande: 24 s, 13 m, 7 c, 12 fp, 5 v, 2 mp, 2 kds

Mom. 4 (lagstiftning om kärnkraftsavveckling senast år 2010)

1. utskottet

2. res. 3 (c, v, mp)

Votering:

235 för utskottet

53 för res. 3

61 frånvarande

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 137 s, 70 m, 15 fp, 13 kds

För res. 3: 20 c, 17 v, 16 mp

Frånvarande: 24 s, 10 m, 7 c, 11 fp, 5 v, 2 mp, 2 kds

Mom. 5 (driftstillstånd för Ringhals 2)

1. utskottet

2. res. 5 (mp)

Votering:

248 för utskottet

16 för res. 5

24 avstod

61 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 137 s, 70 m, 12 c, 15 fp, 1 v, 13 kds

Förres. 5: 16 mp

Avstod: 8 c, löv

Prot. 1994/95:96

27 april

Vissa energipolitiska
frågor

Prot. 1994/95:96

27 april

Frånvarande: 24 s, 10 m, 7 c, 11 fp, 5 v, 2 mp, 2 kds

Mom. 17 (omstrukturering av Vattenfall AB)

Vissa energipolitiska
frågor

1. utskottet

2. res. 14 (mp)

Votering:

236 för utskottet

16 för res. 14

34 avstod

63 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 137 s, 36 m, 19 c, 15 fp, löv, 13 kds

Förres. 14: 16 mp

Avstod: 34 m

Frånvarande: 24 s, 10 m, 8 c, 11 fp, 6 v, 2 mp, 2 kds

Mom. 19 (statens borgensåtagande inom energiområdet m.m.)

1. utskottet

2. res. 15 (mp)

Votering: 2

272 för utskottet

16 för res. 15

61 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 138 s, 70 m, 20 c, 15 fp, 16 v, 13 kds

Förres. 15: 16 mp

Frånvarande: 23 s, 10 m, 7c, 11 fp, 6 v, 2 mp, 2 kds

Mom. 30 (utvecklingen av vindkraft)

1. utskottet

2. res. 19 (c, fp, v, mp)

Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.

Mom. 35 (investeringsbidrag till små elproduktionsanläggningar)

1. utskottet

2. res. 27 (fp)

Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.

Mom. 36 (åtgärder för effektivare energianvändning, m.m.)

1. utskottet

3. res. 29 (c)

Votering:

238 för utskottet

19 för res. 29

31 avstod

61 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 138 s, 70 m, 1 c, 15 fp, 1 v, 13 kds

Förres. 29: 19 c

Avstod: 15 v, 16mp

Frånvarande: 23 s, 10 m, 7 c, 11 fp, 6 v, 2 mp, 2 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Beslut om samlad votering

På förslag av talmannen medgav kammaren att lagutskottets betän-
kanden LU25 och LU27 samt jordbruksutskottets betänkande JoUlö
fick avgöras i ett sammanhang efter avslutad debatt.

6 § Höjning av anläggningshavarnas ansvarsbelopp för atomska-
dor

Föredrogs
Lagutskottets betänkande 1994/95:LU25
Höjning av anläggningshavarnas ansvarsbelopp för atomskador (prop.

1994/95:134)

Anf. 84 LENNART DALÉUS (c)

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 2 vid betänkande 25 från
lagutskottet. Jag gör det därför att detta betänkande handlar om en av
de största konstigheterna på kärnkraftsområdet. Det är nämligen så, fru
talman, att om en av Barsebäcksreaktorerna skulle haverera - det är
osannolikt men tänkbart - på ett sådant sätt att en stor olycka i realite-
ten inträffar, går den som äger Barsebäcksreaktorn, dvs. Sydkraft, helt
skadeslös ur hela händelseförloppet. Sydkraft har nämligen en sakför-
säkring som uppgår till ungefär 10 miljarder per reaktor. Den gör att
Sydkraft får ersättning för hela sin sak, faktiskt också för kraftbortfall
och mycket annat.

De som bor kring Barsebäck eller över huvud taget de som drabbas
av den här olyckan får en spottstyver att dela på. De skulle tidigare ha
kunnat få 1,2 miljarder kronor via försäkringar från kraftföretagen -
försäkringar som kraftföretaget har ålagts att ha för möjlighet att ge
ersättning till tredje man. Det är det beloppet, fru talman, som nu med
regeringens och även utskottets majoritetsförslag höjs till litet drygt 1,9
miljarder kronor.

Ovanpå detta belopp går staten in med ett statsansvar som höjer den
totala ersättningsnivån till en summa i storleksordningen 3 miljarder
kronor.

Allt detta sker genom en undantagslagstiftning i Sverige, atoman-
svarighetslagen. Den har en motsvarighet i det amerikanska systemet
vilken kallas Price-Anderson Act, tillkommen på 50-talet liksom åtom-

Prot. 1994/95:96

27 april

Vissa energipolitiska
frågor

Höjning av anlägg-
ningshavamas
ansvarsbelopp för
atomskador

Prot. 1994/95:96

27 april

ansvarighetslagen för att stötta och gynna kärnkraften - inte för att vara
ömsint om dem som drabbas av den utan för att göra det möjligt för

kärnkraftsindustrin att undandra sig stora kostnader och risker.

Höjning av anlägg-
ningshavamas
ansvarsbelopp för
atomskador

Det är en uppenbart stötande lagstiftning. Den är stötande på många
sätt. Den är stötande rent marknadsekonomiskt. Den innebär att kärn-
kraften, liksom andra energikällor, icke bär alla sina kostnader. Det är
ett av de kraftfullaste ingreppen i en fungerande marknadsekonomi.
Man undandrar dem som skall bära kostnaderna detta ansvar.

Genom att undantagslagen finns, vilket ger detta mycket begränsade
ersättningsbelopp, finns det också en undantagsbestämmelse i hemför-
säkringen hos alla de ledamöter som sitter här i kammaren.

Hemförsäkringar i Sverige täcker det mesta här på jorden. De täcker
t.ex. skador vid vattendammras. De täcker effekter av jordbävningar
från, tror jag, 4,5 på Richterskalan. Men vattendammraset är kanske det
intressantaste, eftersom en energikälla alltså på det sättet finns med i
hemförsäkringen.

Men hemförsäkringen gör undantag för två saker. Det ena är
världskrig, och det andra är kärnkraftsolycka. Där ser man, fru talman,
vilket sällskap kärnkraften befinner sig i. Men man ser också att det på
grund av denna undantagslagstiftning är omöjligt för gemene man att
själv försäkra sig i sin egen hemförsäkring. Det går inte.

Man har alltså inte ett tillräckligt skydd på grund av atomansvarig-
hetslagen, och man har ingen möjlighet att i sin hemförsäkring försäkra
sig emot effekterna av en kärnkraftsolycka. Det är det ena som är stö-
tande, fru talman.

Det andra som är stötande är att Sydkraft i mitt exempel kan äga
skogar i Dalarna, fabriksanläggningar i Norrland och fastigheter i
Stockholm utan att tillgångarna dras in i Sydkrafts ersättning till tredje
man. Det enda Sydkraft ställer upp med är den försäkring som i försla-
get är på litet drygt 1,9 miljarder kronor. De kringboende får stå för
den kostnad som olyckan har åsamkat omgivningen.

Detta, fru talman, är stötande.

Hela förfarandet är stötande också på ett tredje sätt - från svensk
utgångspunkt. Andra länder har nämligen en annan och strängare lag-
stiftning. I Tyskland har man en lagstiftning som tvingar företaget att
ställa upp med hela sin förmögenhet om olyckan skulle vara framme. I
Nederländerna har man, liksom för övrigt i Tyskland, ett högre an-
svarsbelopp än det som föreslås i propositionen och numera också av
utskottet. Ansvarsbeloppet är betydligt högre för kraftföretaget. Andra
länder som inte har skrivit på de två aktuella konventionerna, som
Schweiz och USA, har också väsentligt strängare lagstiftning.

Lagstiftningen är generellt direkt stötande. Dessutom lägger sig
Sverige fortfarande, med det aktuella förslaget, långt under andra län-
der i Europa.

Det kan vara intressant att notera hur det är i Tyskland. Det sägs
bl.a. i utskottsbetänkandet och i andra sammanhang att vi enligt kon-
ventionerna inte får lägga ett större ansvar på kraftföretagen än vad vi
nu är på väg att göra. Men Tyskland, som har skrivit på avtalen, har

gjort detta. Tyskland är med i EU. Tyskland, som det går bra för eko-
nomiskt, har lagt ett strängare ansvar på kraftföretagen.

Fru talman! Detta leder till slutsatsen att vi måste fatta beslut som
innebär att kraftföretagen åläggs ett större ansvar - ett beslut som inne-
bär att kraftföretagen skall ta större delen av ansvaret om en olycka
skulle vara framme.

Fru talman! Det är i själva verket det som står i förarbetena och i de
svenska besluten. Det är kraftföretagen som skall ta huvuddelen av
ansvaret.

Man blir litet undrande när man ser materialet. Om vi är överens
om att kraftföretagen skall ta huvuddelen av ansvaret måste vi kunna
mäta kostnaderna. För att kunna utmäta hur stor del kraftföretagen skall
ta måste man rimligen veta hur stort hela ansvaret är, dvs. hela kostna-
den - hela effekten - av en olycka. Först därefter kan man ge kraftföre-
tagen huvuddelen av ansvaret.

Fru talman! Jag vill ställa en fråga till dem från majoritetens sida
som icke vill öka ansvaret för kraftföretagen. Hur stor har man bedömt
att hela kostnaden - hela effekten - av en olycka är?

Har man gjort bedömningen att kostnaden är ungefär 3,8 miljarder
kronor och att man kan lägga litet drygt hälften av den summan på
kraftföretagen? Har man gjort någon annan bedömning? Har man inte
gjort någon bedömning alls?

Om man har bedömt kostnaden till 3,8 miljarder har man gjort en
världsunikt låg bedömning av den möjliga effekten av en olycka.

Fru talman! Lagstiftningen är stötande. Förslaget från lagutskottet
är orimligt. Jag vidhåller självfallet mitt yrkande om bifall till reserva-
tion 2.

Anf. 85 TANJA LINDERBORG (v)

Fru talman! Jag skall dra mitt strå till stacken för att vi skall få
drägliga arbetsförhållanden i juni. Därför fattar jag mig mycket kort.

Jag skall först be att få yrka bifall till reservation nr 1.

Vänsterpartiets grundinställning är känd sedan många år. Vi har i
flera motioner uttalat att ansvaret för atomskador självfallet i första
hand skall bäras av kärnkraftsindustrin och som en konsekvens av det
att anläggningshavarnas skadeståndsansvar skall vara obegränsat.

Att införa ett sådant ansvar omedelbart är som vi ser det praktiskt
omöjligt. Därför anser vi att man i vart fall bör höja ansvarsbeloppet till
samma nivå som i Nederländerna.

Vi från Vänsterpartiet menar också att regeringen bör återkomma
till riksdagen med förslag om hur ansvarsbeloppet successivt kan höjas
fram till år 2010 med sikte på att anläggningshavarnas ansvar skall vara
obegränsat.

Anf. 86 DAN ERICSSON (kds)

Fru talman! Vi avhandlade i den förra debatten energipolitiken i
stort. Nu gäller det ansvarsfrågorna.

Jag vill påpeka att det i det delbetänkande om elmarknadens avreg-
lering som Energikommissionen presenterat finns tydliga fingervis-

Prot. 1994/95:96

27 april

Höjning av an lägg-
ningshavamas
ansvarsbelopp för
atomskador

Prot. 1994/95:96

27 april

ningar för det fortsatta arbetet. Det står bl.a. att principen att förorena-
ren skall betala skall vara en utgångspunkt för det fortsatta arbetet.

Det innebär enligt min mening att samtliga kostnader för kärn-

Höjning av anlägg-
ningshavamas
ansvarsbelopp för
atomskador

kraftscykeln och riskbedömningen om en allvarlig olycka händer skall
belasta kärnkraftsproducenterna.

Det är tre viktiga frågor. Det handlar givetvis om uranbrytningen.
Det handlar om slutförvaringen. I det fall vi diskuterar nu handlar det
om ansvaret för kostnaderna vid en kärnkraftsolycka och det självklara
i att detta skall ligga hos ägaren.

I betänkandet bifalls regeringens förslag om en höjning av ansvars-
beloppet från 1,2 till 1,9 miljarder, men det är ändå småpotatis i sam-
manhanget.

Kristdemokraternas förslag är att ansvarsbeloppet höjs till den
summa som gäller i Holland - precis det som nyss sades. Den är på 2,7
miljarder. Man skall sedan också se på möjligheterna att ha ett obe-
gränsat ansvar för ägarna.

Det innebär premiebetalningar till försäkringsbolag på helt andra
nivåer än i dag.

Lennart Daléus har redan påpekat det orimliga i att sakförsäkring-
arna för de olika reaktorerna är tecknade till betydligt högre belopp än
vad basansvarsförsäkringen i atomansvarighetslagen är. Det är defini-
tivt inte logiskt.

Fru talman! I betänkandet finns tre reservationer som ligger i linje
med kristdemokraternas syn. Eftersom vi saknar ordinarie ledamot i
lagutskottet får vi göra våra yrkanden direkt i kammaren. För att inte
ytterligare belasta kammarens tid yrkar jag bifall till reservation nr 1,
som ligger närmast kristdemokraternas motionskrav om ytterligare
höjning av anläggningshavares skadeståndsansvar samt en inriktning på
att anläggningshavares ansvar så småningom skall vara obegränsat.

Anf. 87 EVA GOÉS (mp)

Fru talman! Lennart Daléus har så förträffligt förklarat varför vi inte
kan ställa upp på den nya skrivningen i atomansvarighetslagen. Det
finns undantagslagstiftning både vad gäller de lagar riksdagen stiftar
och hemförsäkringen. Man är inte ens garanterad försäkring vid kärn-
kraftsolyckor.

Vi i Miljöpartiet har gått mycket längre. Vi anser att länder som
gränsar till vårt land också skall få skadestånd. Det har förekommit
utbyte mellan de danska och svenska justitieministrarna om samråd.
Det gäller naturligtvis riskerna med Barsebäck.

Vi kräver alltså ett tillägg till atomansvarighetslagen med innebör-
den att innehavaren av en atomanläggning i Sverige bär obegränsat
skadeståndsansvar med avseende på skador utanför Sveriges gränser
vållade av en atomolycka.

Om marknadsekonomiska principer skulle gälla för kärnkraftsin-
dustrin skulle den tvingas avveckla sig själv. Skulle vi räkna ut ungefär
vad Tjernobyl har kostat skulle vi komma fram till att det är runt tusen
miljarder. Det är så hiskliga siffror att man inte ens kan begripa dem.

Man har privatiserat vinsterna men socialiserat kostnaderna i Sveri-
ge i dag. Det är väl inte marknadsekonomiska principer?

Vi tycker att de som har kärnkraftsanläggningar skall ha det totala
skadeståndsansvaret. Den ökning som föreslås från regeringshåll och
från något håll till är alldeles för blygsam. Det är ett dåligt förslag.

Med det yrkar jag bifall till reservation 3.

Anf. 88 ANITA PERSSON (s)

Fru talman! Vi har att nu behandla regeringens proposition om en
höjning av anläggningsinnehavarnas ansvarsbelopp när det gäller atom-
skador. Förslaget innebär att ansvarsbeloppet höjs från 1,2 miljarder
kronor till 175 miljoner SDR, s.k. särskilda dragningsrätter. Det mot-
svarar ca 1 925 miljoner svenska kronor. Anledningen till att man går
över till SDR är att man skall slippa bl. a. valutajusteringar.

Sverige är tillsammans med 13 andra västeuropeiska stater anslutet
till den s.k. Pariskonventionen och dess tilläggsprotokoll. Det innebär
att innehavaren av en atomanläggning är ansvarig för skador som upp-
kommer i samband med driften av anläggningen oberoende av vem
som vållat skadan. Ansvaret skall enligt konventionen vara begränsat
till ett visst belopp för varje olycka och vara täckt av en försäkring eller
annan ekonomisk garanti.

Sverige har tillsammans med elva av Pariskonventionens stater un-
dertecknat den s.k. Brysselkonventionen, vilket medför en civilrättslig
reglering av ersättningen från statsmedel vid stora olyckor.

Detta ersättningssystem verkar i flera led. Det första steget utgörs
av anläggningsinnehavarens ansvar. Det andra steget innebär att den
stat där innehavarens anläggning är belägen skall bidra till att täcka
skadorna upp till ett visst belopp. I det tredje steget skall de stater som
är anslutna till tilläggskonventionen, de s.k. Brysselstaterna, därutöver
gemensamt betala efter en särskilt angiven beräkningsgrund.

Därutöver har i atomansvarighetslagen förts in ett fjärde steg, som
innebär ett civilrättsligt ansvar för svenska staten och som ekonomiskt
uppgår till 3 miljarder kronor per olycka. Om detta inte skulle räcka till
för att kunna ersätta uppkomna skador kan ytterligare gottgörelse utgå
från staten. Men då måste man ta upp det i riksdagen för att få en sär-
skild lagstiftning. Något belopp är inte fastställt.

Förutom Pariskonventionen finns även en Wienkonvention. Denna
har Sverige inte tillträtt. Det beror på att det skulle medföra rättsteknis-
ka problem. 1988 tillkom då ett protokoll som länkar samman de båda
konventionerna. Detta protokoll har undertecknats av ett 2O-tal stater,
däribland de nordiska länderna. Det innebär att ansvaret enligt den ena
konventionen gäller också till förmån för de skadelidande i stater som
är anslutna till det andra konventionssystemet.

Frågan om omfattningen och utformningen av statsansvaret för
atomskador är redan uppmärksammad inom IAEA, det internationella
atomenergiorganet. Det finns bl.a. en rekommendation om att IAEA
under första halvåret 1996 skall anordna en konferens för en revision
av Wienkonventionen. Då resultatet av detta arbete kan få betydelse för
svensk del anser regeringen och även utskottet att det finns skäl att

Prot. 1994/95:96

27 april

Höjning av anlägg-
ningshavamas
ansvarsbelopp för
atomskador

Prot. 1994/95:96

27 april

vänta med att ta ställning till om det behövs ändringar av det särskilda
statsansvaret.

1990 föreslog OECD:s särskilda atomenergiorgan NEA att de be-

Höjning av anlägg-
ningshavamas
ansvarsbelopp för
atomskador

lopp som anläggningsinnehavaren skall ansvara för skall höjas till
minst 150 miljoner SDR, ca 1,2 miljarder svenska kronor.

I propositionen föreslår regeringen att ansvarsbeloppet för anlägg-
ningsinnehavarna höjs till ett belopp motsvarande 175 miljoner SDR.
Denna höjning innebär att den ökade kapacitet som finns på försäk-
ringsmarknaden nu tas i anspråk för en höjning av de ansvarsbelopp
som åvilar en atomanläggningsinnehavare.

Med anledning av propositionen har det inlämnats ett flertal motio-
ner som lett till reservationer till betänkandet.

Förhållandet är för närvarande sådant att Sverige är, som jag sagt
tidigare i mitt inlägg, anslutet till Pariskonventionen med tilläggsproto-
koll. Detta innebär att den som drabbas av en olycka inom kärn-
kraftsindustrin får full ersättning för sina skador. Svenska staten och
anläggningsinnehavaren svarar gemensamt för skadeståndsanspråk på
totalt 3 miljarder kronor och svenska staten gemensamt med övriga
Brysselstater upp till 3,3 miljarder. Därutöver medger atomansvarig-
hetslagen att skadestånd dessutom kan utgå med belopp som överstiger
de i lagen angivna gränserna i särskilda fall.

Energikommissionen, som arbetar med att komma med förslag till
lösning av hur vi skall komma till rätta med Sveriges energibehov, har
även till uppgift att uppmärksamma förutsättningarna för en utveckling
av ersättningsansvaret i ett internationellt sammanhang. Som jag sade
tidigare kan arbetet inom IAEA få betydelse även för svensk del.

Herr talman! Utskottet instämmer i regeringens bedömning, att man
skall avvakta innan några ändringar övervägs beträffande statsanslaget,
men anser att det är angeläget att regeringen tar initiativ till ändring i
atomansvarighetslagen så snart det finns ett tillfredsställande be-
slutsunderlag.

När det gäller den centrala frågan om skadeståndsansvaret vidhåller
utskottet sin grundinställning, att ansvaret för atomskador i första hand
skall bäras av kärnkraftsindustrin.

Utskottet ser med tillfredsställelse på att regeringen nu har lagt fram
förslag om en höjning av beloppsgränsen för anläggningsinnehavarens
ansvar. Höjningen innebär att ett större ekonomiskt ansvar nu lyfts över
på kärnkraftsindustrin och ligger därmed i linje med tankegångarna i
motionerna. Att helt lägga över ansvaret på anläggningsinnehavarna är
inte förenligt med Pariskonventionen, som Sverige är anslutet till. Där-
för måste en begränsning av ansvarighetsbeloppet bibehållas.

Utskottet anser emellertid att det är angeläget att regeringen arbetar
för att på det internationella planet ta till vara de möjligheter som finns
till förbättringar av ansvarssystemet vid atomskador.

Utskottet understryker nu liksom i tidigare betänkanden vikten av
att regeringen noga följer utvecklingen på området och så snart förhål-
landena medger återkommer med förslag om ett ökat skadestånds-
ansvar för anläggningsinnehavarna.

Med det anförda, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets hemstäl-
lan och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 89 LENNART DALÉUS (c) replik

Herr talman! Jag vill ställa tre förhållandevis enkla frågor till Anita
Persson. Den första är litet mera allmänmänsklig. Anser Anita Persson,
regeringen och socialdemokraterna att det är rimligt att Sydkraft vid en
olycka i en Barsebäcksreaktor går skadeslöst och får 10 miljarder för
sin reaktor och inte behöver ställa upp med sin övriga förmögenhet? De
kringboende får av anläggningsinnehavaren via försäkringar 1,9 miljar-
der. Det är en droppe i havet vid en tänkt olycka att dela på. De är
dessutom förhindrade att i sina hemförsäkringar försäkra sig mot kon-
sekvenserna. Anser Anita Persson, socialdemokratin och regeringen att
detta är rimligt? Är inte detta stötande?

Min andra fråga är: Har Anita Persson något svar på varför andra
länder som Tyskland och Nederländerna, som har skrivit på samma
konventioner som vi, har ett väsentligt högre och dessutom obegränsat
ansvar på ett annat sätt och varför länder utanför konventionen, som
Schweiz och USA, har väsentligt högre belopp? Har Anita Persson och
socialdemokratin någon förklaring till hur detta kommer sig?

Min tredje fråga är: 1,9 miljarder är satt som anläggningsinnehava-
rens del, och det svenska regelverket innebär att anläggningsinnehava-
ren skall stå för huvuddelen av kostnaderna. Är det då Anita Perssons
och socialdemokratins allvarliga mening att den övre gränsen vid en
tänkbar olycka vid ett kärnkraftverk ligger vid 1,9 - 2,5 miljarder
gånger två? Det måste vara slutsatsen. Där ligger det övre beloppet vid
en olycka. Är det verkligen er allvarliga mening?

Anf. 90 ANITA PERSSON (s) replik

Herr talman! Den här propositionen bygger på en proposition som
den förra borgerliga regeringen lade fram. Riksdagen fattade sitt beslut
1992. I den förra regeringen ingick också Centerpartiet. Jag kan inte
förstå varför Centerpartiet då inte drev de här frågorna utan ställde sig
bakom propositionen.

När det gäller beloppen för anläggningsinnehavarna är de begrän-
sade till det utrymme som finns inom försäkringsområdet. Man har
ansett att det är detta man kan klara av inom ramen för de olika kon-
ventionerna.

Anf. 91 LENNART DALÉUS (c) replik

Herr talman! Det här var inte ens i närheten av ett svar på mina frå-
gor. Däremot försöker Anita Persson göra gällande att Centern inte
hade agerat i den här frågan under den förra regeringsperioden. Som
Anita Persson vet - hon sitter ju i lagutskottet - är en av de motioner
som vi nu behandlar i anslutning till betänkandet en kommittémotion
från Centern från den förra mandatperioden. På det sättet markerade vi
avstånd från den förra regeringens agerande i denna fråga. Att sedan
lagutskottet inte har behandlat den förrän nu är knappast någonting som
motionärerna skall lastas för.

Prot. 1994/95:96

27 april

Höjning av anlägg-
ningshavamas
ansvarsbelopp för
atomskador

Prot. 1994/95:96

27 april

Säkert finns det begränsningar i försäkringskapaciteten. Men de be-
gränsningarna går nu ensidigt ut över tredje man, inte över anlägg-

ningsinnehavaren. Det måste uppfattas som direkt stötande. Anlägg-

Höjning av anlägg-
ningshavamas
ansvarsbelopp för
atomskador

ningsinnehavaren går helt skadeslös ur en olycka. Tredje man drabbas
med hänvisning till att beloppet för försäkringen är begränsat.

Hur kan de andra länderna, som har skrivit på samma konventioner
och har samma regler, ha ett högre belopp för anläggningsinnehavarna
än Sverige? Är det inte litet stötande att anläggningsinnehavaren kan
smita undan det hela, medan tredje man drabbas?

Herr talman! Har Anita Persson någon uppfattning om av vilket
belopp som 1,925 miljarder är huvuddelen? Det är nämligen kriteriet.
1,925 skall enligt svenska bestämmelser vara huvuddelen av ansvaret.
Är det totala ansvar som kan tänkas alltså drygt 3,8 miljarder kronor?
Det är ett belopp som är okänt i den övriga världen när det gäller att
bedöma kärnkraftens risker.

Anf. 92 ANITA PERSSON (s) replik

Herr talman! Tredje man drabbas inte värre än anläggningsinneha-
varna gör. Det finns olika steg i konventionerna. Staten kan, om det
skulle vara erforderligt, stifta extra lag för att täcka de kostnader som
man kan drabbas av. Därför yrkar jag fortfarande bifall till både pro-
positionen och hemställan i betänkandet.

Anf. 93 EVA GOÉS (mp) replik

Herr talman! Enligt den amerikanska s.k. Sandiarapporten kan
kostnaden uppskattas till ca 400 000 miljoner kronor för en medelstor
olycka och till 12 000 000 miljoner för en stor olycka. Siffrorna är
baserade på amerikanska värden för människoliv. Med svenska värden
blir siffrorna ungefär 340 000 miljoner resp. 8,5 miljarder kronor.

Dessa uppgifter finns tillgängliga, så man kan utgå från de siffrorna.

Man pratar mycket om PPP, Polluter Pay Principal. Jag förstår inte
varför svenska staten skall subventionera kärnkraften. Som tidigare
nämnts blir inte anläggningsinnehavarna skadeståndsskyldiga. De har
en hel mängd skalbolag och kan undkomma ersättningsanspråk.

Jag frågar mig: Har man inte preciserat den här siffran efter hur
mycket pengar som finns tillgängliga och inte utifrån någon faktisk
riskbedömning?

Anf. 94 DAN ERICSSON (kds)

Herr talman! Det kanske är meningslöst att begära replik, men jag
ville ställa två frågor till Anita Persson.

Den premie som anläggningsinnehavarna betalar för olika reaktorer
är kanske 1 eller 2 miljoner per år. Anser Anita Persson att detta är
rimligt i förhållande till de kostnader som skulle uppstå om en olycka
trots allt skulle hända?

Min nästa fråga till Anita Persson bygger på en konstruktiv tanke.
Staten ikläder sig nu ett rätt stort ansvar. Skulle man inte kunna tänka
sig att staten tar ut en sorts premie av bolagen för detta ansvar? Skulle

det kunna vara en sorts komplettering som vi skulle kunna komma
vidare med snabbt? Det är konkreta frågor.

Anf. 95 ANITA PERSSON (s)

Herr talman! Hela den del som handlar om hur statsanslaget skall
finansieras är föremål för överväganden. Det är sådant som man kom-
mer tillbaka med när man har haft överläggningar om Wienkonventio-
nen. Regeringen följer hela tiden de här frågorna. Även Energikom-
missionen tittar ju på detta.

Jag tycker att det är mycket viktigt att regeringen nu har kommit
med ett förslag. 1992 fattade vi det förra beslutet om att höja ersätt-
ningarna. Nu har man funnit att det finns ett försäkringsutrymme och då
höjer vi igen. Jag tycker att det är viktigt att vi hela tiden följer detta.
Men det måste finnas ett utrymme inom försäkringsområdet, så att
försäkringsbolagen kan klara av att täcka kostnaderna.

Vad man får betala är upp till försäkringsbolagen. De bedömer vad
de anser att det här är värt. Det är inte vi som lagstiftar om försäkrings-
bolagens avgifter.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 8 §.)

7 § Elektronisk dokumenthantering inom exekutionsväsendet
m.m.

Föredrogs

Lagutskottets betänkande 1994/95 :LU27

Elektronisk dokumenthantering inom exekutionsväsendet m.m. (prop.
1994/95:168)

Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 8 §.)

8 § Miljön - Vårt gemensamma ansvar

Föredrogs
Jordbruksutskottets betänkande 1994/95:JoU16

Miljön - Vårt gemensamma ansvar (skr. 1994/95:120)

Anf. 96 PETER WEIBULL BERNSTRÖM (m)

Herr talman! Jordbruksutskottets betänkande nr 16 har underrubri-
ken Miljön - Vårt gemensamma ansvar. Att det handlar om vårt ge-
mensamma ansvar understryker jag gärna.

Under den förra mandatperioden gjordes viktiga framsteg på miljö-
området. Som en av fyra huvudpunkter i den regeringsförklaring som
presenterades av den borgerliga regeringen 1991 ingick att forma en
långsiktig och hållbar utveckling mot en ren miljö.

Prot. 1994/95:96

27 april

Höjning av anlägg-
ningshavamas
ansvarsbelopp för
atomskador

Miljön -

Vårt gemensamma

ansvar

Prot. 1994/95:96

27 april

En utveckling mot ökat kretslopp inleddes, en ny skogsvårdslag in-
fördes och användningen av ekonomiska styrmedel ökade, t.ex. ener-

giskatteomläggningen 1993.

Miljön -

Vårt gemensamma
ansvar

Dessutom lades ett förslag till en samlad miljölagstiftning fram i en
ny miljöbalk. Här samlades det mesta av den lagstiftning som berör
miljön, vilket skulle göra miljölagstiftningen mer överblickbar och
därmed effektivare. Dessutom skulle straffen mot miljöbrott skärpas.

I vår partimotion, Jo609, som delvis behandlas i det här betänkan-
det, framhåller vi att i framtiden kommer det gemensamma miljöarbetet
inom EU att ge Sverige nya möjligheter att påverka och förbättra de
europeiska insatserna för en god miljö. Genom samarbete över grän-
serna finns nu, i och med vårt medlemskap, möjlighet att möta de ge-
mensamma miljöproblemen med en större kraft än vad varje enskild
nation var för sig kan uppnå. Vi har föreslagit att Sverige i EU-arbetet
skall prioritera de gränsöverskridande miljöproblemen och verka för att
miljö- och energiskatter utformas så att de kan motverka miljöförstö-
ring.

Den svenska miljöpolitiken inom det europeiska samarbetet bör ha
som mål att bevara de svenska miljökraven inom de områden där dessa
är högre än inom EU och samtidigt verka för en anpassning av de ge-
mensamma reglerna till den svenska nivån. Vidare bör målet vara att ta
bort politiska regleringar inom EU som förhindrar en god utveckling på
miljöområdet. Vi menar också att det dessutom skall vara en viktig
målsättning att stärka det europeiska samarbetets intresse för Östersjö-
områdets miljö.

Det är glädjande att regeringen i sin skrivelse och utskottet i betän-
kandet ger uttryck för samma principiella inställning.

Vi har dessutom föreslagit att klimatfrågan skall ges hög prioritet
mot bakgrund av dess globala effekter. Försurningen tillhör kanske vårt
allvarligaste nationella miljöproblem, på grund av Sveriges känslighet
för surt nedfall. Men även koldioxidfrågan kräver en alldeles särskild
uppmärksamhet. Här kan vi också med tillfredsställelse notera att vi i
utskottet har en gemensam syn.

Vi har också framhållit att framtida generationer kommer att ställa
stora krav på miljön och vi märker nu hur människor alltmer engagerar
sig i miljöfrågor. Man engagerar sig på sina arbetsplatser och i sitt
dagliga handlande. Man ställer krav på kommuner och företag. Vi kan
se hur människor tar ett ansvar för dessa frågor, ett ansvar som ökar
med insikt, kunskap och möjligheter att kunna påverka.

Det är just detta som gör Agenda 21-arbetet så spännande, därför att
här är det den enskilda människan som inte bara ges en möjlighet, utan
även en uppmuntran att delta, att påverka. Därför blir jag litet ängslig
när jag ser att regeringen har beslutat tillkalla en kommitté som skall
utveckla, fördjupa och förankra Agenda 21. Jag hoppas att kommitténs
uppdrag stannar vid att samla upp det som kommit fram ute i landet för
att sedan rapportera det till regering och till uppföljningen av UNCED.
Det vore olyckligt om det som jag upplever som så värdefullt med
Agenda 21, nämligen underifrånperspektivet, skulle förfuskas och
myndigheter och professionella politiker trycka på uppifrån.

Herr talman! Vi beklagar att regeringen beslöt att återkalla förslaget
till miljöbalk i höstas. Den skulle enligt den borgerliga regeringens
förslag ha trätt i kraft om två månader. Det hade inneburit att vi från
halvårsskiftet i år hade haft en ny, sammanhållen betydligt effektivare
miljölagstiftning än det lappverk vi lever med i dag. Det hade inneburit
att våra tillsynsmyndigheter ute i landet hade haft ett kraftfullare verk-
tyg i sin hand för att komma till rätta med miljöproblemen än vad som
är fallet i dag. Det hade inneburit straffskärpningar som hade varit
välkomna. Vi vet hur få miljöbrott som verkligen leder till fällande
domar.

Miljöskyddsavgiftssystemet hade också skärpts. Vissa av de skärp-
ningar som föreslogs av den borgerliga regeringen var ett resultat av
EU-anpassningen, t.ex. reglerna om miljökonsekvensbeskrivningar och
miljökvalitetsnormer. Dess värre är det ju så, att vi i Sverige inte når
upp till de hårdare krav som många andra länder ställer på miljökon-
sekvensbeskrivningar i beslutsprocesser i planeringsfrågor.

Ett av regeringens skäl till att dra tillbaka förslaget om miljöbalk
har angetts vara att inarbeta skogsvårdslagen och vattenlagen. Men den
borgerliga regeringen införde särskilda regler om miljökonsekvensbe-
skrivning i skogsvårdslagen. Därför menar vi att just denna lag inte
behöver omfattas av MKB-lagstiftningen i förslaget till miljöbalk.
Detta skulle innebära en dubbel reglering.

Den andra lagstiftningen, vattenlagen, kan synas angelägen att föra
in i balken, men man skall då ha klart för sig att detta är ett mycket
stort och tidsödande arbete. Detta kommer nu att försena miljöbalken
med flera år. Först 1998 kan vi nu hoppas att den kan börja gälla, och
det är en fördröjning som vi moderater inte kan acceptera.

Vi menar att regeringen snarast bör ompröva sitt beslut att dra till-
baka förslaget till miljöbalk.

Jag yrkar därför bifall till den moderata reservationen nr 3 till be-
tänkandet.

Anf. 97 LENNART BRUNANDER (c)

Herr talman! Rubriken på dagens debatt är Miljön - Vårt gemen-
samma ansvar. I regeringens skrivelse och också i betänkandet står det,
och detta ställer sig utskottet bakom:

”En politik för hållbar utveckling måste utgå från människans vill-
kor och ekosystemets långsiktiga bärighet, både i Sverige och i värl-
den.” Detta innebär naturligtvis att en hel del saker måste hända. Det
måste ske en omställning av vårt energisystem, så att vår användning av
energiråvaror stämmer bättre överens med en sådan här målsättning. Vi
måste se till att Agenda 21-arbetet fortsätter att utvecklas och att det
ger resultat. Dessutom måste vi se till att kretsloppstänkandet förverkli-
gas och utvecklas - en verksamhet som igångsattes av den förra rege-
ringen på ett bra sätt. Men vägen fram till målet är lång.

Det finns några saker som vi inte har blivit överens om när det gäl-
ler detta betänkande. Framför allt gäller det förslaget om en miljöbalk.
Den frågan kommer jag att ägna min taletid åt här i dag.

Prot. 1994/95:96

27 april

Miljön -

Vårt gemensamma
ansvar

Prot. 1994/95:96

27 april

Förväntningarna var stora att vi skulle få en miljöbalk som gjorde
att vi fick en effektivare och bättre miljölagstiftning - en modern miljö-

lagstiftning som kunde skydda miljön på ett effektivt och bra sätt. Ar-

Miljön -

Vårt gemensamma

ansvar

betet sattes i gång 1989, men tankarna på en sådan här miljölagstiftning
uppstod betydligt tidigare.

Nu är det 1995, och vi har ännu inte fått någon miljöbalk. När So-
cialdemokraterna var i oppositionsställning kritiserade de den dåvaran-
de regeringen för att den inte tillräckligt snabbt jobbade fram det mil-
jöbalksförslag som man höll på med. Det gällde ju att få ett ikraftträ-
dande så fort som möjligt. Den kritiken var väl delvis rättvis. Det tog ju
sin tid. Men Miljöskyddskommitténs första betänkande kom först i
mitten av 1993 och det andra i mitten av 1994. Det fanns alltså vissa
förklaringar till att det tog tid.

Nu har regeringen dragit tillbaka miljöbalksförslaget. På det sättet
försenar man hela processen mycket kraftigt. Risken finns nu att vi inte
under det här seklet får en fungerande miljöbalk. I varje fall försenas
den - säkert till 1999. På det sättet förlorar vi mark. Vi kommer att få
ha en föråldrad miljölagstiftning under en mycket lång tid. Vi missar
det som fanns i det förslag till miljöbalk som man dragit tillbaka.

Man missar Miljöombudsmannen, som skulle ta till vara allmänhe-
tens intresse i det här sammanhanget. Man missar de skärpta aktsam-
hetsregler som finns i miljöbalksförslaget. Man missar miljökon-
sekvensnormer osv.

Nu har man lagt det hela på en ny utredning. Ja, egentligen är det
inte någon utredning. Det är en utredningsman. På det sättet skapar
man en situation där det demokratiska arbetet och framtagandet av en
ny miljölag inte blir vad de borde vara.

När man gör sådana här saker är det viktigt att ha en demokratisk
förankring även hos andra partier i fråga om hur arbetet skall gå till.
Det är ju också fråga om att öka kunskapen hos oss alla om det som
sker för att vi på rätt sätt skall kunna ta ett gemensamt ansvar för miljön
- i enlighet med rubriken.

Vi i Centerpartiet tycker att det var fel att göra på det sättet. Om
man vill vidga omfattningen av den här miljöbalken kan man natur-
ligtvis successivt göra det. Vi hade kunnat tänka oss förändringar och
förbättringar - sådant som utskottet hade kunnat sköta i samband med
sitt arbete. Därefter handlar det om en utvidgning till nya lagområden
efter hand. På det sättet hade vi, som ju var tänkt, kunnat få en miljö-
lagstiftning, en miljöbalk, ganska snart.

Vårt förslag i vår reservation här är att en miljöbalk träder i kraft
den 1 januari 1998. Förmodligen innebär det att man inte kan få med i
miljöbalken allt det som regeringen vill ha. I stället får man bearbeta
förslag som redan fanns och komma med tillbaka redan våren 1996 för
att vi över huvud taget skall ha en chans att klara det här. Med rege-
ringens uppläggning får vi vänta betydligt längre.

Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till reservation nr 4.

Vidare har vi i det här betänkandet en reservation om beräkning av
miljöutrymme. Inför FN-konferensen om miljö och utveckling i Rio

utarbetade Jordens Vänners holländska motsvarighet ett system för att

beräkna miljöutrymmet för olika regioner/länder för att se hur man
skulle kunna komma fram till det som Riokonferensen kom fram till: att
vi skall ha en hållbar utveckling.

En hållbar utveckling innebär att vi inte får förbruka och förstöra
mer i naturen än vad naturen klarar av att läka.

All mänsklig verksamhet innebär ju en åverkan på naturen. Det ge-
mensamma ansvar som det handlar om här innebär att vi som bor i den
industriella delen av världen och som har förbrukat, och förbrukar,
betydligt mer och som också skräpar ner mer måste ta ett större ansvar.

När man gjorde sådana beräkningar som man gjort i Nederländerna
och som presenterats i Rio fick man fram hur olika regioner hanterat
dessa frågor och hur man skall bete sig för att kunna få sin rättmätiga
andel av det miljöutrymme som finns. Det innebär, som jag sagt, att vi
som redan har tagit ut mycket naturligtvis får vara sparsammare än
andra som inte gjort det.

Det är viktigt och nödvändigt att komma fram till något sådant för
att få förståelse för detta och för att vi skall begripa vad vi måste göra
för att kunna nå det mål som sattes i Rio.

I nämnda reservation kräver vi att resurser tillförs så att ett system
kan utarbetas som klarar det här.

Herr talman! Jag yrkar inte bifall till denna reservation. Men natur-
ligtvis står vi bakom vad som sägs här. Vi kommer att driva denna
fråga också framöver. Men jag yrkar alltså bara bifall till reservation 4 i
detta betänkande.

Anf. 98 LENNART FREMLING (fp)

Herr talman! Folkpartiets miljöpolitik står stadigt på fyra ben.

För det första behöver vi en samlad miljölagstiftning. Vi behöver en
ny miljöbalk. Tyvärr har den socialdemokratiska regeringen av presti-
geskäl dragit tillbaka förslaget och därmed försenat arbetet avsevärt.
Jag återkommer strax till den frågan.

För det andra behöver vi införa ekonomiska styrmedel i ökad grad.
Det arbetet är på gång.

För det tredje behöver vi utöka det internationella samarbetet inom
både Förenta nationerna och EU. Det arbetet är också på gång.

För det fjärde gäller det den biologiska mångfalden. För oss libera-
ler är det en viktig moralisk fråga. Vår generation har helt enkelt inte
moralisk rätt att utrota djur- och växtarter. Då är det också vår genera-
tions skyldighet att skapa förutsättningar i vår natur för att befintliga
djur- och växtarter skall kunna vara kvar.

I det här betänkandet finns det två reservationer från oss i Folkpar-
tiet. Jag skall börja med att tala om miljöbalken.

Den borgerliga regeringen lade som bekant fram ett förslag till
miljöbalk som samlade och skärpte miljölagarna på ett antal punkter
som återges i vår reservation. Därför skall jag inte närmare gå in på
detaljerna.

Återkallelsen innebär alltså enligt Folkpartiet att en rad angelägna
förbättringar i miljölagstiftningen försenas. Vi har ju hört här från and-
ra företrädare för de borgerliga partierna att man har den åsikten.

Prot. 1994/95:96

27 april

Miljön -

Vårt gemensamma

ansvar

5 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 96

Prot. 1994/95:96

27 april

När den nya socialdemokratiska regeringen tillträdde talade miljö-
ministern först om en försening på ett till ett och ett halvt år och gjorde

alltså bedömningen att det var en försening som det var värt att ha för

Miljön -

Vårt gemensamma
ansvar

att få en förbättrad miljölagstiftning. Men vi har nu klart för oss att
förseningen kommer att bli avsevärt mycket större än så. Förseningen
kan bli tre fyra år. Det är alltså grova felbedömningar som den social-
demokratiska regeringen gjorde när den beslutade att återkalla den
borgerliga propositionen.

Det talas nu i betänkandet om att lägga fram en proposition hösten
1997. Om den läggs sent på hösten - våren 1998 är ju en vår före ett
val - är det inte säkert att riksdagen klarar av att behandla ett så stort
lagarbete under våren 1998. Det kan alltså hända att behandlingen
skjuts framåt, till efter valet, för att i stället ske våren 1999. Vi inser
snabbt vad det kan innebära i form av allvarliga förseningar i stället för
att få en miljöbalk som träder i kraft den 1 juli i år, dvs. om bara ett par
månader.

Den socialdemokratiska regeringen har med andra ord tagit på sig
ett tungt ansvar för den försening som har uppstått. Vi har yrkat att ett
nytt förslag skyndsamt bör föreläggas riksdagen.

Detta gäller alltså den ena av Folkpartiets två reservationer i det här
betänkandet.

Den andra reservationen handlar om tillsättande av en kommission.
Vi konstaterar att det tycks finnas ett systemfel i samhället som gör att
många miljöbeslut inte genomförs i praktiken och att vissa uppsatta
miljömål tillmäts för liten betydelse i det praktiska arbetet.

Vi liberaler anser det angeläget att utreda varför problemen finns
och hur man kan lösa dem. Därför bör en kommission tillsättas med
uppdrag att utreda hur man kan förändra och förbättra beslutsproces-
serna och lämna förslag om vad som krävs för att nå en hållbar utveck-
ling i Sverige. Om detta har vi yrkat i en motion. Men vi har inte fått
med oss utskottet, som har gjort bedömningen att den kommitté som
skall jobba med Agenda 21-frågor i ganska stor utsträckning tillgodoser
folkpartimotionen. Men vi tycker inte att direktiven till den nyligen
tillsatta Agenda 21-utredningen stämmer överens med det som vi har
talat om här, nämligen att man skall klara ut vilka hinder som finns i
olika beslutsprocesser och lämna förslag på vad som måste göras för att
klara ut systemfelen. Vi i Folkpartiet avser att återkomma med nya
initiativ i detta syfte.

Med detta har jag lagt ut texten kring våra två reservationer, som vi
naturligtvis står bakom.

Men, herr talman, för att spara kammarens tid yrkar jag inte bifall
till någon av motionerna.

Anf. 99 DAN ERICSSON (kds)

Herr talman! Frågan om en samlad miljöbalk ser ut att bli en riktig
långkörare - dess värre med tanke på miljön.

Vi har ju fört en debatt om detta några gånger sedan regeringsskif-
tet. Jag skall inte förlänga dagens debatt i onödan, men jag måste ändå

få göra ett par påpekanden.

Det första gäller regeringens skäl till att dra tillbaka det liggande
förslaget till miljöbalk, som ju är oerhört krystade. Man kan skönja att
det framför allt är fråga om två skäl.

Det första är vattenlagen, som inte fanns med i förslaget. Men åter-
igen måste jag påpeka att det var socialdemokraterna i miljöskydds-
kommittén som inte ville ha den med. Därför fanns inte förslaget med i
betänkandet. Däremot hade vi kristdemokrater en reservation som
förordade att man tog med vattenlagen. Nu plötsligt använder man
detta som argument för att förslaget inte finns med och för att man drar
tillbaka miljöbalken. Detta är minst sagt horribelt.

Det andra är de ideella organisationernas talerätt. På den punkten
finns det en betryggande majoritet här i parlamentet. Varför använder
man sig inte av den?

Om ett par månader hade vi kunnat ha en ny, modern miljöbalk i
kraft. Men nu skjuts allt på framtiden.

Vidare, herr talman, gäller det tidpunkten för den nya balken. Len-
nart Fremling tog upp miljöministerns besked i en frågedebatt med mig
den 25 oktober. Miljöministern sade: Jag räknar med att dessa föränd-
ringar av miljöbalken innebär att balken kommer att försenas ett till ett
och ett halvt år. Vi kan nu konstatera att löftet har övergivits. Det är
ytterligare ett av de löften på miljösidan som man nu överger. Nu
skjuter man allt framför sig.

Jag vill också ta upp Miljöpartiets besked att miljöbalken inte skulle
försenas en dag. Beskedet gavs här i kammaren den 19 oktober. Jag vill
återigen citera ur snabbprotokollet. Roy Ottosson sade: Vårt krav på
regeringen var att få en bra miljöbalk. I de krav som vi ställt ingår att
införandet av den inte skall försenas en dag.

Vi kan konstatera att från den 1 juli 1995 till den 1 januari 1998,
som man nu försöker rikta in sig på, är det två och ett halvt år. Det är
en viss skillnad mellan förhållandet att inte få en försening på en dag
och en tidsrymd på två och ett halvt år.

Nu säger Miljöpartiet i sitt särskilda yttrande att man helst hade sett
en ny miljöbalk hösten 1995. Men sedan accepterar man ändå ut-
skottsmajoritetens förslag om ny miljöbalk januari 1998. Jag måste
ställa frågan till Miljöpartiet: Vad är det för hållning egentligen? Ni
bekräftar bilden av att ni bromsar upp arbetet med en skärpt miljölag-
stiftning.

Herr talman! Vi kristdemokrater har ingen ordinarie ledamot i jord-
bruksutskottet och måste därför framlägga våra yrkanden direkt här i
kammaren.

Herr talman! Vi har i tidigare debatter varit mycket restriktiva med
att lägga yrkanden, men jag noterar nu att inte alla partier har samma
res trikti vitet.

Därför yrkar jag nu under mom. 5 bifall till kds-motionen J06O6,
yrkandena 13, 4-9 och 11. I övrigt yrkar jag bifall till utskottets hem-
ställan.

Prot. 1994/95:96

27 april

Miljön -

Vårt gemensamma
ansvar

Prot. 1994/95:96

27 april

Anf. 100 ÅSA STENBERG (s)

Herr talman! För tre veckor sedan behandlade vi här i kammaren

Miljödepartementets budget. Nu handlar debatten om inriktningen i det

Miljön -

Vårt gemensamma
ansvar

miljöpolitiska arbetet. Utgångspunkten är regeringens skrivelse nr 120,
Miljön - Vårt gemensamma ansvar, och ett antal motioner som har
väckts under allmänna motionstiden, såväl 1994 som 1995.

Miljöpolitiken har sin grund i visionen om en hållbar samhällsut-
veckling. Vi är alla överens om de övergripande miljömålen: Att skyd-
da människors hälsa, att bevara den biologiska mångfalden, att främja
en långsiktigt god hushållning med naturresurser och att skydda natur-
och kulturlandskap.

Över huvud taget tycker jag att det råder en stor samstämmighet
mellan alla partier i jordbruksutskottet när det gäller miljöpolitikens
inriktning, vilket är värt att notera.

Betänkandet är indelat i tre delar: Den miljöpolitiska inriktningen,
en ny miljöbalk och ekonomiska styrmedel. Jag skall kort beröra alla
tre.

Herr talman! Jag börjar med den miljöpolitiska inriktningen.

Redan våren 1991 fattade riksdagen ett övergripande beslut om mål
och riktlinjer för miljöpolitiken. Regeringen beskriver i den nu fram-
lagda skrivelsen hur man ser på inriktningen av det fortsatta arbetet och
hur tillståndet i miljön är i dag.

Miljöproblemen är omfattande. Många problem återstår att lösa.
Försurning, övergödning, klimatförändringar och biologisk mångfald är
exempel på sådana problemområden - kanske de viktigaste.

Vissa av de mål som sattes upp 1991 kommer inte att uppfyllas utan
ytterligare åtgärder. Utskottet delar regeringens bedömning att särskild
uppmärksamhet bör ägnas åt att minska kväveutsläppen, att särskild
uppmärksamhet bör ägnas åt att säkerställa den biologiska mångfalden
och att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att begränsa koldioxidut-
släppen. Vi utgår också från att riksdagen framöver får ta ställning till
mer konkreta åtgärder som krävs för att uppfylla 1991 års beslut.

Jag övergår nu till den andra delen av betänkandet, nämligen den
del som handlar om arbetet med den nya miljöbalken, som har berörts
av många talare.

Vi är alla medvetna om historien. Arbetet med en ny miljöbalk på-
börjades i maj 1989, då den dåvarande socialdemokratiska regeringen
tillsatte en kommitté som antog namnet Miljöskyddskommittén. Dess
huvudbetänkande överlämnades i början av 1993, och följdbetänkan-
den kom 1993 och 1994.

I augusti 1994, alldeles före valet, lade den dåvarande borgerliga
regeringen en proposition på riksdagens bord om en ny miljöbalk.
Propositionen drogs sedan tillbaka i oktober, efter valet, av den sittande
regeringen som dock har för avsikt att för riksdagen lägga fram ett nytt
förslag till miljöbalk så snart som möjligt. Miljöbalksutredningen har i
november genom tilläggsdirektiv fått i uppdrag att ytterligare utveckla
och komplettera tidigare förslag till miljöbalk.

Varför drogs då propositionen tillbaka? Huvudskälet var Lagrådets
kritik mot förslaget till miljöbalk, som bl.a. innehöll följande punkter:

• Viktiga miljölagar har lämnats utanför, som t.ex. vattenlagen och
skogsvårdslagen.

• En ökad samordning och integration av de ingående lagarna borde
ha kunnat ske på ett bättre sätt.

• Straffbestämmelserna i miljölagstiftningen utanför miljöbalken
borde ha samordnats med balkens straffbestämmelser.

Genom att det tidigare förslaget nu har dragits tillbaka finns det nu
också möjlighet att diskutera och eventuellt tillföra vissa andra frågor,
som t.ex. talerätt för miljöorganisationer, övergripande aktsamhetsreg-
ler för all miljöpåverkan och lagrum för generella föreskrifter.

Tilläggsdirektiven till Miljöbalksutredningen är tämligen omfattan-
de. Enligt regeringens tidsplan skall huvudbetänkandet lämnas senast
sommaren 1996 och en proposition läggas fram under hösten 1997.

Vi har i jordbruksutskottet noga diskuterat och övervägt tidsåtgång-
en för arbetet kontra kvalitén på resultatet. Eftersom arbetet har pågått
sedan 1989 finner vi det synnerligen angeläget att resultatet av arbetet
med att åstadkomma en effektiv, fullständig och överblickbar miljö-
lagstiftning presenteras så snart det är möjligt.

En ny miljöbalk bör enligt utskottets mening träda i kraft senast den
1 januari 1998. Vi i utskottet vill inte låsa oss vid en fixerad tidpunkt
då propositionen skall avlämnas, men det bör ske i så god tid att be-
handlingen i riksdagen hinner avslutas före sommaruppehållet 1997,
eftersom vi sedan har budgetbehandling under hösten.

Samtliga borgerliga partier har reserverat sig när det gäller miljö-
balken. Moderaterna och Centern står i princip bakom den tillbaka-
dragna propositionen och kan följaktligen föreslå en snävare tidsplan.
Folkpartiet tycker att det behövs förändringar, men att dessa hade kun-
nat tillfogas i efterhand. Jag yrkar avslag på reservationerna. Men jag
vill ändå understryka att vi är överens om att det är mycket angeläget
att få fram en så homogen och heltäckande miljöbalk som möjligt för
ikraftträdande före den 1 januari 1998. Hastigheten får dock inte bli
viktigare än kvaliteten.

Herr talman! Så över till del tre av detta betänkande, som handlar
om ekonomiska styrmedel.

Vi är i utskottet överens med regeringen om att det är viktigt att öka
användningen av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken så att vi på det
sättet kan sätta rätt priser på miljöförstöringen och på förbrukningen av
naturresurser. Genom att använda fler miljöskatter och avgifter kan vi
stimulera till investeringar i miljöskyddande och resursbevarande tek-
nik. Avgifternas och skatternas, alternativt skatterabatternas, storlek
bör självfallet baseras på miljöeffekten.

När det gäller avfallsskatt, som det finns en reservation om, pågår
det ett arbete på departementet, och vi finner därför ingen anledning att
i dag binda oss för någon särskild konstruktion innan vi tagit del av
utredningsmaterialet. Jag yrkar avslag på den reservationen liksom på
samtliga reservationer, och jag yrkar bifall till hemställan i jordbruksut-
skottets betänkande nr 16.

Prot. 1994/95:96

27 april

Miljön -

Vårt gemensamma
ansvar

Prot. 1994/95:96

27 april

Anf. 101 DAN ERICSSON (kds) replik

Herr talman! Först vill jag korrigera mitt yrkande. Jag yrkar alltså

bifall till kds-motionen Jo606, yrkandena 1-3, 5-9 och 11. Därmed

Miljön -

Vårt gemensamma

ansvar

hoppas jag att mitt yrkande är korrekt och att det tidigare yrkandet
stryks. Då har vi förenklat det hela.

Herr talman! Jag vill göra ett par kommentarer till Åsa Stenbergs
anförande. Det som Åsa Stenberg sade bekräftar det som jag sade i mitt
anförande. Man har hängt upp tillbakadragandet av miljöbalken på att
vattenlagen inte fanns med och på talerätten.

Att vattenlagen inte fanns med berodde ju på socialdemokraterna.
Vad är det som har förändrats i sak sedan Miljöskyddskommittén blev
klar med sitt arbete och sedan ert ställningstagande att dra tillbaka
miljöbalken?

När det gäller talerätten finns det en betryggande majoritet här i
kammaren för att lösa det hela. Varför använder ni er inte av den ma-
joriteten?

Sedan vill Åsa Stenberg införa lagrum för generella föreskrifter.
Också på det punkten - och det visste socialdemokraterna - fanns det
en betryggande majoritet för att man skulle kunna lösa detta vid ut-
skottsbehandlingen. Men det ville man inte.

Angående tidpunkten för ikraftträdandet undrar jag mot bakgrund
av tidigare besked som har getts av miljöministern varför vi nu skall tro
på det som utskottet säger, att det blir en ny miljöbalk den 1 januari
1998. Vilken tilltro kan vi verkligen sätta till detta? Tror Åsa Stenberg
själv att detta kommer att förverkligas den 1 januari 1998?

Anf. 102 ÅSA STENBERG (s) replik

Herr talman! Självfallet tror jag på det som vi skriver i utskottsbe-
tänkandet.

Dan Ericsson talar om att vi har ändrat oss när det gäller att föra in
vattenlagen. Delvis är det så att Lagrådet framförde detta som en stark
kritik. Jag vet inte om det är främmande för kds att man ändrar upp-
fattning. I den här frågan har vi ändrat uppfattning.

Det förslag till balk som lades fram av den borgerliga regeringen
var inte helt okontroversiellt. Den har av många beskrivits som ett
hastverk. Jag skall citera ur en debattartikel i tidningen Svensk Polis,
som kom häromdagen. Författaren är utredare av miljöbrott och ansva-
rig för miljöutbildningen på Polishögskolan. Han beskriver miljölag-
stiftningen så här:

”Den svenska miljörätten består av ett mycket stort antal författ-
ningar med ibland motsägande syften. På grund av denna oerhörda
uppspjälkning utgör den därför ett konglomerat, dvs. ett Tapptäcke’.
Till detta kommer att man måste ha viss kunskap om det som dessa
lagar reglerar, nämligen mark-, luft och vattenvårdsfrågor samt den
organismvärld som bebor biosfären.

Skälet härtill är helt enkelt att miljöjuridiken innehåller många
knepiga begrepp som ska appliceras på olika förhållanden, även om
inte alla återfinns i själva lagtexten. Som exempel kan nämnas störning,

påverkan, skada, miljöfarligt avfall, emission, immission---.

I den nya balken hade det införts ännu fler brottsdefinitioner (!) och
en avsevärd textmassa hade lagts på en redan befintlig lagtext. Detta
trots att kommitténs uppgift var att skapa en ändamålsenlig balk. Istäl-
let skapades en kompilation, dvs. en sammanställning av redan känd
lagtext. De ändringar som gjorts var med få undantag inte mer syste-
matiska än tidigare. Flera av de mest centrala miljölagarna hade ute-
lämnats.”

Anf. 103 DAN ERICSSON (kds) replik

Herr talman! Det är inte så att kristdemokrater är främmande för att
ändra uppfattning. Vi kan göra det om vi övertygas av argumentationen
och om det finns tyngd bakom den. I det här fallet diskuterade vi i
Miljöskyddskommittén rätt många gånger - precis som Lagrådet sedan
framförde i sin kritik - att det vore rimligt att också ta in vattenlagen.
Men då motsatte sig socialdemokraterna detta. Till sist tog vi ändå fram
ett miljöbalksförslag. Det hade varit bättre att ha fått sätta det i sjön,
eftersom miljöbalken då kunde ha trätt i kraft om två månader, än att
som nu stå utan miljöbalk ett ytterligare antal år. Sedan hade vi kunnat
gå vidare och bygga på den miljöbalken.

Sedan vill jag läsa vidare i den artikel i tidningen Svensk Polis som
Åsa Stenberg citerade ur. Som av en händelse har jag också rivit ut
samma artikel. Det som denna miljöbrottspolis säger om miljölagstift-
ningen är inte så entydigt. I och för sig var det kanske inte så lyckat,
säger han. Vidare säger han att ofn man skall få någon draghjälp vid
behandlingen av miljöbrott, krävs det något alldeles extraordinärt. Han
är själv inte övertygad om att man skall kunna komma fram till en så
mycket annorlunda produkt som hjälper polisen i dess utredningar.

Skall vi citera artiklar, skall vi kanske också se helheten i det som
sägs där.

Anf. 104 ÅSA STENBERG (s) replik

Herr talman! Tyvärr hann jag inte läsa upp hela artikeln på den
korta repliktiden. Men det är självklart att det är svårt att åstadkomma
en heltäckande miljöbalk, det tror jag att vi alla inser. Men det är vikti-
gare att vi nu ägnar oss åt att försöka att göra den så bra som möjligt
och inte åt sifferexcersis om vilket exakt datum som den skall vara klar.

Anf. 105 LENNART FREMLING (fp) replik

Herr talman! Åsa Stenberg sade i sitt huvudanförande att det enligt
Folkpartiets mening behövdes förändringar i miljöbalksförslaget. Jag
vill gärna förtydliga vår inställning på den punkten.

Vi har i vår reservation angivit att regeringen hade kunnat lämna
förslag till ändringar och tillägg i balken även om den hade fått träda i
kraft. Det rör sig alltså om två saker.

För det första: Om den nya regeringen hade velat genomföra änd-
ringsförslag är det klart att den hade kunnat lägga fram dem trots att
balken i sig hade trätt i kraft.

För det andra: En sådan här stor massa med lagtext är inte statisk,
utan den kommer hela tiden att utvecklas. Vi har naturligtvis varit helt

Prot. 1994/95:96

27 april

Miljön -

Vårt gemensamma
ansvar

Prot. 1994/95:96

27 april

inställda på att om denna miljöbalk hade fått träda i kraft som det var
föreslaget, skulle den inte vara helt konstant. Den skulle naturligtvis

komma att modifieras gång på gång i olika delavsnitt.

Miljön -

Vårt gemensamma

ansvar

Vi ser i och för sig gärna att också vattenlagen inarbetas. Det är ju
en inställning som vi i Folkpartiet sedan gammalt har haft.

Låt mig ändå få litet klarhet i den här sifferexcersisen. När räknar
Åsa Stenberg med att den nya miljöbalken kommer att träda i kraft? Är
det den 1 januari 1998? I så fall undrar jag: När skall propositionen
framläggas? Är det under hösten 1996, så att den hinner att behandlas
under våren 1997? När skulle utredningen i så fall vara klar? Går denna
tidskalkyl ihop? Kan Åsa Stenberg förtydliga det?

Anf. 106 ÅSA STENBERG (s) replik

Herr talman! Om jag tar det sista först, var den 1 januari 1998 helt
riktigt - det var vad jag sade i mitt anförande. Propositionen måste
läggas fram i så god tid att den kan behandlas under våren 1997. Under
hösten har vi mycket att göra med budgetarbetet. Jag kan inte vara så
mycket klarare på den punkten.

Sedan tror jag att detta med tillägg och att miljöbalken aldrig blir
riktigt färdig i och för sig är riktigt. Det blir säkert tillägg sedan också.
Men det var så uppenbara brister när det gällde samordningen mellan
olika delar. Dessutom fanns det brister - såvitt jag har förstått av dem
som är experter på området - i avgränsningen till annan lagstiftning.
Det är svårare att avhjälpa när man väl har fattat beslut om en balk.
Därför tror jag att det var bättre som nu skedde.

Anf. 107 LENNART FREMLING (fp) replik

Herr talman! Enligt vad jag kan uppfatta av Åsa Stenbergs kom-
mentar betyder det att propositionen måste läggas fram före årsskiftet
1996-1997, alltså under hösten 1996. Men när skall utredningsförslaget
läggas fram? Skulle det inte läggas fram under sommaren 1996? Det
behöver väl också sändas ut på remiss. Kan vi få det litet förtydligat?

Anf. 108 ÅSA STENBERG (s) replik

Herr talman! Det är olämpligt att vi i riskdagen fattar detaljerade
beslut om den exakta gången när det gäller propositionsarbetet. Lennart
Fremling får nöja sig med det svar som jag har gett, att frågan skall
kunna behandlas under våren 1997 på ett bra sätt för riksdagen.

Anf. 109 LENNART BRUNANDER (c) replik

Herr talman! Som Åsa Stenberg tidigare sade finns det en mycket
stor enighet om vad vi vill göra när det gäller de miljöpolitiska frågor-
na. Det är naturligtvis väldigt viktigt. Skall vi kunna ta det gemensam-
ma ansvar för miljön som betänkandet handlar om krävs naturligtvis
just det. Men det är klart att det finns olika sätt att gå fram, och vi är
kanske litet olika otåliga att saker och ting skall ske. Det skiftar också
beroende på om vi befinner oss i regeringsställning eller om vi sitter i
opposition - det skall också sägas.

Diskussionerna om när en miljöbalk kan träda i kraft är intressanta.
Det är, som Åsa Stenberg sade, kanske inte så meningsfullt att vi här
diskuterar datum för varje steg i arbetet. Men det som är viktigt är att
det ikraftträdandedatum vi anger är realistiskt med utgångspunkt från
det som måste göras fram till dess att detta inträffar. Jag undrar över
om den 1 januari 1998 verkligen är realistiskt med den uppläggning
som arbetet nu har. Jag tror inte det.

Hade man, som vi föreslog, gått den andra vägen och i arbetet här i
riksdagen genomfört de förändringar som enligt vad Dan Ericsson och
andra har påpekat är fullt möjliga att göra med den majoritet som finns,
hade vi haft en bra och samlad miljölagstiftning som vi hade kunnat
använda i det internationella arbetet, vilket är viktigt nu när vi har
kommit med i EU, där vi ju skall vara pådrivande. Tycker Åsa Sten-
berg att vi har möjlighet att vara tillräckligt pådrivande i EU med den
lagstiftning vi nu har, så att vi kan vänta så här länge? Och när är det
realistiskt att vänta sig att den nya kommer?

Anf. 110 ÅSA STENBERG (s) replik

Herr talman! Jag tror inte att det lönar sig att vi för hypotetiska re-
sonemang om hur det kunde ha varit.

I det nya arbetet med miljöbalken kommer man också att kunna
lägga in saker som man tidigare inte skulle ha hunnit. Man hinner ex-
empelvis utreda möjligheterna att införa regionala miljödomstolar.
Därigenom kommer man sannolikt längre i den nya propositionen än i
den proposition som lades på riksdagens bord i valrörelsen. Man kom-
mer alltså att ha kommit närmare ett genomförande av lagstiftningen i
och med att man kan jobba med följdlagstiftningar och organisation
under tiden.

Anf. 111 LENNART BRUNANDER (c) replik

Herr talman! Mitt resonemang är inte hypotetiskt, eftersom vi har
reservationer i det här betänkandet som man kan rösta på och därige-
nom få till stånd en snabbare behandling av det hela - låt vara att de
inte är lika heltäckande som det som majoriteten föreslår. Men full-
ständig blir man ju aldrig. Vi kommer aldrig att bli färdiga med det här,
utan vi måste gå steg för steg, och det är viktigt att vi tar stegen så fort
som möjligt. Det kanske är så att vi inte kan ta så stora kliv på en gång.

Det europeiska perspektivet tycker jag är viktigt. Skall vi få bra ge-
nomslag av miljöfrågorna och en förbättring av miljön krävs det att vi
kan vara aggressiva i vårt arbete i EU när det gäller miljön.

Sedan är det den demokratiska förankringen - hur tänker ni klara
den? Det här är egentligen ett jobb som borde ha gjorts av en parlamen-
tarisk utredning och inte bara av en utredningsman som jobbar på de-
partementet. Den demokratiska förankringen när det gäller lagstift-
ningsfrågor av den här karaktären är mycket viktig för att inte säga
nödvändig för att kunna åstadkomma genomslag och förståelse och
även för att kunna skapa den kunskap som krävs för att vi skall kunna
fatta bra beslut.

Prot. 1994/95:96

27 april

Miljön -

Vårt gemensamma

ansvar

Prot. 1994/95:96

27 april

Anf. 112 ÅSA STENBERG (s) replik

Herr talman! Syftet med att man inte har tillsatt en parlamentarisk

utredning är att det inte skall dra ut så långt på tiden. Jag har av många

Miljön -

Vårt gemensamma

ansvar

talare förstått att det är angeläget att det inte drar ut på tiden.

Sedan tycker jag att vi i utskottet bör se till att vi följer arbetet in-
tensivt under tiden. Jag hoppas att alla som nu står för reservationer
kan delta i det arbetet när vi väl har fattat beslutet i riksdagen.

Anf. 113 GUDRUN LINDVALL (mp)

Herr talman! Ledamöter! Det är med glädje jag för Miljöpartiets del
yrkar bifall till hemställan i betänkandet. Mycket av den text som finns
i betänkandet utgår från Miljöpartiets mycket omfattande motion angå-
ende miljöbalken, som vi väckte i januari.

Det är också Miljöpartiet som ligger bakom att det över huvud taget
blir en miljöbalk. Vi drev den frågan här i riksdagen under förförra
mandatperioden. Miljöpartiet var också mycket aktivt i Miljöskydds-
kommittén och hoppade av när den borgerliga regeringens så småning-
om mycket urvattnade förslag presenterades.

Det var ingen slump att både Miljöpartiet och Naturskyddsföre-
ningen ansåg att det förslag som den borgerliga regeringen lade fram
var så dåligt att vi hoppade av den fortsatta beredningen. Det var ett
hafsverk, en minsta gemensam nämnare av vad den borgerliga rege-
ringen lyckades bli överens om. Precis som många ledande miljöjuris-
ter, bl.a. Staffan Westerlund, har sagt i sina kommentarer hade det
försämrat den svenska miljölagstiftningen. Det kunde Miljöpartiet
naturligtvis inte gå med på.

Därför är vi glada över att utskottet i betänkandet slår fast att det
fortsatta jobbet med miljöbalken skall utgå från Miljöskyddskommit-
téns första betänkande och de tillägg som sedan kom från Miljöskydds-
kommittén. Därmed har vi alltså en bra utgångspunkt i jobbet. Miljö-
partiet har fogat ett särskilt yttrande till betänkandet där vi utvecklar
varför vi tycker att det som står i betänkandet är så bra.

Utskottet säger att vi skall ha en genomgripande miljölagstiftning i
denna balk. Vi skall ha med sådana lagar som vattenlagen, bioteknikla-
gen, strålskyddslagen, lagen om jord och skog, som är viktiga för den
biologiska mångfalden. I det förra förslaget fanns vissa lagar med men
inte dessa. Skall vi få en genomgripande miljöbalk måste de här lagarna
absolut med.

Vi har också fått igenom att det skall finnas övergripande aktsam-
hetsregler som skall gälla all miljöpåverkan. Det är ytterst värdefullt.
Genom dem kan vi skydda oss även mot det som komma skall. Det
finns nämligen många miljöproblem som vi inte kan formulera exakt
när vi skriver lagarna, men genom att ha aktsamhetsregler kan vi klara
också sådant som t.ex. hormongifterna, som nu dyker upp som en ny
bov i dramat.

I det förslag som den borgerliga regeringen lade fram hade man i 2
kap. 7 § en bestämmelse som helt tog udden av de allmänna aktsam-
hetsreglerna. Man skrev där att de skall tillämpas i den utsträckning det

är ekonomiskt rimligt. Det hade faktiskt försämrat miljölagstiftningen i
förhållande till dagens läge.

Vi har också fått igenom generella föreskrifter. Det är en förutsätt-
ning för att de miljökvalitetsnormer som skall finnas i miljöbalken skall
fungera och användas. Det är bara om vi har lagrum för generella före-
skrifter som vi kan få miljökvalitetsnormerna att gälla all verksamhet.
Även när det finns koncessionsbeslut om hur det skall se ut måste man
gå in och detaljkontrollera varje enskild verksamhet om det inte finns
generella föreskrifter. Det säger sig självt att det är ogörligt. De gene-
rella föreskrifterna är alltså en förutsättning för miljökvalitetsnormerna.
De kommer att finnas med i fortsättningen.

Nu får vi äntligen en miljölagstiftning som skall vara så övergripan-
de att den kan vara bättre än dagens. Visst finns det nackdelar med
dagens miljölagstiftning, men om vi skall göra en miljöbalk får vi inte
göra någonting som är sämre än det vi har i dag.

Vi har diskuterat mycket med Naturskyddsföreningen och dess ju-
ridiska företrädare, Staffan Westerlund, som är Sveriges bästa på det
här området. Han menar att vi nu måste få till stånd en miljöbalk som
håller för en längre tid - inte något snuttifierat hastverk som vi, som
man säger från det borgerliga hållet, hade ”fått komplettera” i det
oändliga. Det är också symtomatiskt att de borgerliga partierna, som
alltså lade fram ett gemensamt förslag, nu har två olika reservationer.
Det tredje partiet, Folkpartiet, har ingen reservation alls. Det tyder väl
på att partierna i den borgerliga regeringen inte var riktigt överens om
det miljöbalksförslag som lades fram.

Naturligtvis är det här också fråga om i vilket sammanhang man vill
finnas. Jag är litet förvånad över att Centerpartiet hellre lierar sig med
Moderaterna än med Miljöpartiet och Naturskyddsföreningen och att
man hellre vill ha en miljöbalk som en av miljöjuristerna totalt har
dömt ut än en som kan bli bättre.

Tidsplanen har vi i Miljöpartiet funderat mycket över och även dis-
kuterat med t.ex. Staffan Westerlund. Vi menar att det är viktigt att vi
nu får en bra miljöbalk. Vissa saker kommer att ta tid, bl.a. avgörandet
av om koncessionsnämnderna skall finnas kvar eller inte. Det finns
många, bl.a. inom EU, som menar att koncessionsnämnderna inte är
riktiga domstolar. Deras beslut går t.ex. inte att överklaga, som vanliga
domstolars. Därför menar man att man måste få en chans att titta när-
mare på om vi skall ersätta koncessionsnämnderna med regionala mil-
jödomstolar. Det tar tid. Med utgångspunkt från det och från önskemå-
let om en heltäckande miljöbalk anser vi att den tidsplan som finns,
med ikraftträdande den 1 januari 1998 och med en behandling i riksda-
gen under våren 1997, är en mycket bra tidsplan.

Vi måste se till att det som kommer från Miljödepartementet under
den här mandatperioden har en helt annan klass och kvalitet än det som
kom under förra mandatperioden. Jag kan bara erinra om hur lagar och
regler runt producentansvaret fungerar. De har inneburit att vi i Sverige
i dag har en sämre källsortering än vi hade tidigare. Så får det inte bli i
det här fallet - nu skall vi ha en bra miljölagstiftning och en miljöbalk
som kan hålla.

Prot. 1994/95:96

27 april

Miljön -

Vårt gemensamma

ansvar

Prot. 1994/95:96

27 april

Jag är mycket glad över att miljöministern har höga ambitioner på
det här området. Vi i Miljöpartiet, som redan har varit mycket i kontakt

med departementet, kommer att fortsätta att följa framtagandet av mil-

Miljön -

Vårt gemensamma

ansvar

jöbalken med stort intresse och stor entusiasm och ställa hela vårt kun-
nande till förfogande. Bifall till utskottets hemställan!

Anf. 114 DAN ERICSSON (kds) replik

Herr talman! Gudrun Lindvall säger att tidsplanen för miljöbalken
är mycket bra. Jag citerade i mitt anförande tidigare vad Miljöpartiet
sade här i kammaren för bara några månader sedan. Man hävdade då
att ikraftträdandet inte fick försenas en dag. Vidare sade man då att det
gällde att verkligen få fram ett nytt förslag till miljöbalk utan försening.
Det måste vi arbeta väldigt medvetet med, sade man. Det är i alla fall vi
som bryr oss om miljön. Annars finns risken att det blir en långbänk,
och det skulle vara mycket allvarligt.

Herr talman! Som hörs är det en väldig skillnad mellan detta utta-
lande från Miljöpartiet och dagens, trots att uttalandena har gjorts med
bara några månaders mellanrum. Frågan är vilken tilltro vi nu kan sätta
till vad Miljöpartiet säger i kammaren på den här punkten.

Gudrun Lindvall! Ni var ju faktiskt med och tog fram ett betänkan-
de via er - som det då blev - expert i utredningen, Roy Ottosson. Ni
lämnade utredningen som ett inslag i valrörelsen - det var ingenting
annat, Gudrun Lindvall.

Anf. 115 GUDRUN LINDVALL (mp) replik

Herr talman! Det sista påståendet var så pinsamt att det nästan får
stå för Dan Ericsson själv. Miljöpartiet är ett seriöst parti. Vi är framför
allt mycket miljöintresserade och kunniga. Vi lämnade inte Miljö-
skyddskommittén av icke seriösa skäl eller vad man nu skall kalla det.

Orsaken var att det förslag som lades fram av den borgerliga rege-
ringen var ett hafsverk. Det var mycket dåligt, och det försämrade da-
gens miljölagstiftning väsentligt. Ett sådant förslag gick inte att bearbe-
ta vidare. Det gick inte heller att komplettera på det sätt som många här
har nämnt. Det var låst till sin form. Det var skrivet på ett sådant sätt att
det var mycket svårt att få med de delar som inte fanns med. Vissa
paragrafer medförde att en del regler, t.ex. aktsamhetsreglerna, absolut
inte gick att använda sig av.

Många gjorde samma bedömning som vi. Naturskyddsföreningen
hoppade t.ex. också av liksom många miljöjurister som gick ut och
protesterade. Det var således långt ifrån bara partier i valrörelsen.

När det gäller tidsplanen kan jag garantera Dan Ericsson att den
kommer att hållas. Miljöpartiet kommer att driva på inifrån. Vi är med i
arbetet, och vi kommer att se till att planen hålls. Vi vet vad som gäller,
och för oss är det viktigt att få en bra miljöbalk. Den här kommer att
träda i kraft den 1 januari 1988. Vi kommer att se till att arbetet drivs
fram skyndsamt, effektivt och kunnigt. Vi är glada över att många av de
experter, t.ex. Staffan Westerlund, som tidigare inte har varit knutna till
det här nu är med i arbetet. Jag känner stor förtröstan för att det här
kommer att bli en mycket bra miljöbalk.

Anf. 116 DAN ERICSSON (kds) replik

Herr talman! Huruvida Miljöpartiet är ett seriöst parti eller inte på
den här punkten får väl de som har lyssnat på debatten ändå bedöma.

Jag kan bara konstatera att det är en oerhörd skillnad mellan vad
som nu sägs och vad som sades för några månader sedan här i kamma-
ren från Miljöpartiets sida. Då skulle miljöbalken träda i kraft om unge-
fär två månader, den 1 juli i år. Nu säger man att miljöbalken skall
träda i kraft den 1 januari 1998. Det är två och ett halvt års skillnad.
Om det är seriös politik eller inte får andra bedöma.

Anf. 117 GUDRUN LINDVALL (mp) replik

Herr talman! När vi skrev vår motion i januari förutsatte vi att Mil-
jöskyddskommitténs förslag skulle kunna användas rakt av. Det skulle
det också, om man inte vill arbeta in t.ex. regionala miljödomstolar.
Efter att ha diskuterat frågan mycket framför allt med Staffan Wester-
lund och hört synpunkterna från koncessionsnämnderna framför allt
inom EU inser vi att vi nu måste se över det här. Vi kommer att utgå
från Miljöskyddskommitténs förslag. Behandlingen av frågan om regi-
onala miljödomstolar kommer att medföra att det tar litet tid.

Vi har våndats mycket över tidsplanen, eftersom vi också är ange-
lägna om att få ett bra förslag. Efter att ha vägt för- och nackdelar är vi
helt överens med regeringen och miljöministern om att det här är en bra
tidsplan. Den kommer också att medföra att vi har tid att jobba med
frågan om regionala miljödomstolar. Det är mycket angeläget i dagens
läge, när vi är medlemmar i EU.

Anf. 118 PETER WEIBULL BERNSTRÖM (m) replik

Herr talman! Med den glöd som Gudrun Lindvall här talar om mil-
jöbalkens framväxande skulle man kunna tro att hon sitter med i rege-
ringen och i departementet som nu jobbar med den här frågan. Jag
undrar vilka garantier Gudrun Lindvall egentligen har för att alla dessa
goda ingredienser verkligen kommer med och för att det sker inom
rimlig tid.

Anf. 119 GUDRUN LINDVALL (mp) replik

Herr talman! Det är ganska intressant att miljöpolitikerna i den här
kammaren diskuterar tidsramar i stället för att diskutera de viktiga
förslag som finns med respektive inte finns med i det förslag som den
borgerliga regeringen lade fram. Jag hoppas att vi kan få en mera kun-
nig miljödebatt i den här kammaren så småningom, som handlar om
litet andra frågor än just tidsramen. Den är ganska lätt att diskutera.

Moderaterna får lita på Socialdemokraterna och Miljöpartiet och på
att det som står i betänkandet gäller. Den här miljöbalken skall träda i
kraft den 1 januari 1998. Vi skall hinna behandla ärendet i riksdagen
före sommaruppehållet 1997. Det står mycket klart och tydligt i betän-
kandet, så det kan inte vara det viktigaste att diskutera. Det viktigaste
är nog vad som skall vara med i miljöbalken och vad som inte skall
vara med.

Prot. 1994/95:96

27 april

Miljön -

Vårt gemensamma

ansvar

Prot. 1994/95:96

27 april

Anf. 120 PETER WEIBULL BERNSTRÖM (m) replik

Herr talman! Tiden är faktiskt väsentlig även i det här avseendet.

Det skiljer tre år, Gudrun Lindvall. Miljöbalken skulle ha trätt i kraft

Miljön -

Vårt gemensamma

ansvar

redan om två månader, vid halvårsskiftet i år. Vi kan inte se att den
träder i kraft förrän allra tidigast 1998.

Det är faktiskt ytterligare tre år av ett lappverk på miljölagstiftning-
ens område. Det skulle ha kunnat vara betydligt bättre - även med det
borgerliga förslaget. Detta tycker jag faktiskt att Gudrun Lindvall borde
kunna erkänna.

Anf. 121 GUDRUN LINDVALL (mp) replik

Herr talman! Om det hade funnits en hög ambition från den borger-
liga regeringen att lägga fram ett bra förslag till miljöbalk hade man
naturligtvis utgått från Miljöskyddskommitténs förslag. Det var ett bra
förslag. Det var heltäckande. Det innehöll de flesta lagar, det fanns
aktsamhetsregler och generella föreskrifter osv. Men det valde man att
inte göra.

Den borgerliga regeringen valde att arbeta om kommitténs förslag
på ett sådant sätt att det förslag som man så småningom lade fram var
så dåligt att miljöjurister suckade och tog sig för pannan. Det ledde
faktiskt också till att Miljödepartementet fick ganska dåligt rykte när
det gäller lagstiftning.

Ett sådant förslag kunde vi naturligtvis inte vara med om att rösta
fram. Den borgerliga regeringen skulle ha kunnat använda Miljö-
skyddskommitténs förslag. Det är så det är nu igen. Vi utgår från Mil-
jöskyddskommitténs förslag, och det hade ni också kunnat göra.

Anf. 122 LENNART BRUNANDER (c)

Herr talman! Gudrun Lindvall säger här att den förra regeringens
förslag till miljöbalk var ett hastverk. Det lät inte riktigt så under det
arbetets gång. Då gick kritiken ut på att det tog för lång tid.

Gudrun Lindvall säger vidare att hon vill ha en något kunnigare de-
batt om de här frågorna, och det kan man ju alltid önska. Gudrun Lind-
vall vill utgå från förslaget från Miljöskyddskommittén, som vi alla
egentligen bygger på. Jag tror således att om man utgår från det förslag
som Gudrun Lindvall själv vill utgå ifrån kan vi klara av att föra en
kunnig debatt. Men vi förvägrades att ha den, eftersom förslaget till
miljöbalk drogs tillbaka. Detta stöddes av Miljöpartiet. Om det var den
vi skulle lägga till grund för den nya lagstiftningen skulle vi ha kunnat
klara det. De förslagen fanns, och det var möjligt att diskutera och fatta
beslut om dem. Det hade vi kunnat klara.

Om man skall ta med en mängd nya lagar kan vi inte klara av det så
här direkt. Då måste förslaget dras tillbaka. Det var så man gjorde, men
det var alltså inte nödvändigt.

Gudrun Lindvall säger att hon med glädje ser att det kommer en ny
miljöbalk någon gång i framtiden, kanske före sekelskiftet. I höstas
talade Gudrun Lindvall och flera andra representanter för Miljöpartiet
om att det kommer att ta som mest ett år innan vi har en ny miljöbalk.

Nu är man i stället glad för att den kommer att träda i kraft om ett par
tre år. Det är ingen särskilt hög miljöambition, Gudrun Lindvall.

Anf. 123 GUDRUN LINDVALL (mp)

Herr talman! Med risk för att jag upprepar mig: Det förslag som de
borgerliga lade fram utgick inte från Miljöskyddskommitténs förslag.
Det finns berättelser om hur tjänstemännen såg ut på det möte när
Miljöskyddskommittén fick se den minsta gemensamma nämnare i en
miljöbalk som de borgerliga partierna kunde åstadkomma. Det var inte
med någon större glädje de läste förslaget. De hittade också en mängd
fel.

Den här miljöbalken skulle inte ha fungerat i praktiken. Vi skulle ha
fått en sämre miljölagstiftning än vad vi har i dag.

Jag är förvånad och litet beklämd över att Centerpartiet inte tar sig
ut ur moderatfållan och erkänner att det förslaget inte var speciellt bra.
Det finns bitar som jag hoppas att ni hade velat ha med när ni satt i den
regeringen. Det finns vissa delar som borde ligga er varmt om hjärtat
och som det finns en chans att få med - t.ex. aktsamhetsregler och
generella föreskrifter. Om det inte är så undrar jag verkligen om det
finns någon anledning för Centerpartiet att försöka framställa sig som
ett miljöintresserat parti.

Anf. 124 LENNART BRUNANDER (c)

Herr talman! Eftersom Gudrun Lindvall är så informerad om och
insatt i de här frågorna borde hon veta att vi centerpartister inte heller
var nöjda med allt som stod i förslaget till miljöbalk.

Jag har inte fått något svar på mitt påstående och min fråga. Gudrun
Lindvall vill att utgångspunkten för den nya miljöbalken i princip helt
och hållet skall vara Miljöskyddskommitténs förslag. Det fanns en
möjlighet att göra så i riksdagen. Förslagen fanns, och de var möjliga
att bearbeta. Vi kunde medverka till att det skulle ha blivit på det sättet.
Den frågan vill Gudrun Lindvall inte diskutera.

Hon hänger bara upp sig på förslaget till miljöbalken och säger att
det var dåligt. Något som är dåligt kan man förbättra.

Anf. 125 GUDRUN LINDVALL (mp)

Hen talman! Jag vet inte riktigt vad Lennart Brunander menar. Vi
vill ha en miljöbalk som utgår från Miljöskyddskommitténs förslag.
Det förslag som drogs tillbaka gjorde inte det. Det var nämligen omar-
betat på så många punkter att det var sönderhackat till oigenkännlighet.
Det hade inte gått att utifrån det förslaget få en heltäckande och bra
miljöbalk. Därför var man tvungna att dra tillbaka förslaget och börja
om med Miljöskyddskommitténs förslag igen. Med den utgångspunkten
var det möjligt att få en bra miljöbalk. Det gick inte med det borgerliga
förslaget. Det var alldeles för dåligt. Miljöpartiet, Naturskyddsför-
eningen, Staffan Westerlund, många andra miljöjurister och regeringen
är helt ense.

Prot. 1994/95:96

27 april

Miljön -

Vårt gemensamma
ansvar

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1994/95:96

27 april

Beslut

LU25 Höjning av anläggningshavarnas ansvarsbelopp för atom-
skador

Mom. 1 (atomansvarighetslagen)

1. utskottet

2. res. 1 i motsvarande del (v)

Kammaren biföll utskottets hemställan genom uppresning.

Mom. 2 (framtida höjning av beloppsgränsen m.m.)

1. utskottet

2. res. 2 (c)

3. res. 1 i motsvarande del (v)

4. res. 3 (mp)

Förberedande votering 1:

30 för res. 1

16 för res. 3

238 avstod

65 frånvarande

Kammaren biträdde res. 1.

Förberedande votering 2:

21 för res. 2

44 för res. 1

219 avstod

65 frånvarande

Kammaren biträdde res. 1

Huvudvotering:

219 för utskottet

47 för res. 1

18 avstod

65 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 137 s, 67 m, 15 fp

Förres. 2: 1 c, 17 v, 16 mp, 13 kds

Avstod: 18 c

Frånvarande: 24 s, 13 m, 8 c, 11 fp, 5 v, 2 mp, 2 kds

LU27 Elektronisk dokumenthantering inom exekutionsväsendet
m.m.

Kammaren biföll utskottets hemställan.

JoU16 Miljön - vårt gemensamma ansvar

Mom. 5 (utgångspunkter för en ny miljöbalk m.m.)

1. utskottet

2. res. 3 i motsvarande del (m)

3. res. 4 i motsvarande del (c)

4. utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall
till mot. J06O6 yrk. 1-3, 5-9 och 11 (kds)

Förberedande votering 1:

Mot. J06O6 yrk. 1-3, 5-9 och 11 ställdes mot res. 4 som biträddes
genom uppresning.

Förberedande votering 2:

67 för res. 3

20 för res. 4

197 avstod

65 frånvarande

Kammaren biträdde res. 3.

Huvudvotering:

183 för utskottet

67 för res. 3

34 avstod

65 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 137 s, 15 fp, 15 v, 16 mp

För res. 3: 67 m

Avstod: 19 c, 2 v, 13 kds

Frånvarande: 24 s, 13 m, 8 c, 11 fp, 5 v, 2 mp, 2 kds

Mom. 6 (ikraftträdande av en ny miljöbalk m.m.)

1. utskottet

2. res. 3 i motsvarande del (m)

3. res. 4 i motsvarande del (c)

Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Beslut om uppskjuten votering

På förslag av tredje vice talmannen medgav kammaren att de ären-
den som hann debatteras färdigt under återstoden av dagens samman-
träde fick avgöras vid arbetsplenum onsdagen den 3 maj.

9 § Vissa utrikeshandelsfrågor

Föredrogs
Näringsutskottets betänkande 1994/95:NU22
Vissa utrikeshandelsfrågor (prop. 1994/95:100 delvis)

Anf. 126 MARIE GRANLUND (s)

Herr talman! Sverige har traditionellt haft en mycket frihandelsvän-
lig linje. För ett litet land som vårt, med stort utrikeshandelsberoende,

Prot. 1994/95:96

27 april

Vissa utrikeshandels-
frågor

6 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 96

Prot. 1994/95:96

27 april

har detta varit - och kominer att vara - en oerhört viktig förutsättning
för vårt välstånd.

Frihandel är likaså en avgörande drivkraft för den globala ekono-

Vissa utrikeshandels-
frågor

miska utvecklingen - inte minst i tredje världen.

Under hela efterkrigstiden har det skett en gradvis liberalisering av
världshandeln, vilket främjat den ekonomiska utvecklingen. Sverige har
spelat en aktiv roll i det internationella samarbetet inom ramen för bl.a.
GATT, OECD, EG och EFTA.

Det har varit en styrka att det under lång tid rått en bred politisk
enighet i landet om vikten av att öka frihandeln.

Det senaste året har vi här i kammaren haft möjlighet att diskutera
frihandel vid ett flertal tillfällen - dels i samband med medlemskapet i
EU, dels vad det gäller Sveriges anslutning till Världshandelsorganisa-
tionen, WTO.

WTO är ett viktigt led i en fortgående liberalisering av världshan-
deln, och det nyligen träffade avtalet kommer att ge stora välfärdsvins-
ter. Resultatet är också av stort värde för u-länderna. Deras möjlighet
att delta i världshandeln har nu stärkts väsentligt. För Sverige är det en
målsättning att alla länder skall omfattas av detta gemensamma regel-
verk.

Men det är viktigt att inte slå sig till ro med dessa framsteg. Sverige
måste hela tiden aktivt driva på för en friare världshandel och minskad
protektionism.

Särskilda ansträngningar kommer därför att göras på de områden
där EU fört en mer restriktiv politik än vad Sverige gjort. Det gäller
områden som bl.a. teko och jordbruk. Det handlar om användandet av
handelspolitiska skyddsinstrument. Det handlar om användningen av
antidumpningsåtgärder. Sverige har också tagit initiativ till att det inom
EU skall göras en konsekvensanalys av EU:s handelspolitiska instru-
ment.

Regeringen har också deklarerat att den kommer att verka för att
berättigade u-landsintressen skall tas till vara såväl inom EU som inom
WTO.

Stora framsteg har således gjorts, och görs, för en friare världshan-
del. Det är nu också viktigt att förbereda förhandlingar om de stora
framtidsfrågorna, som sambanden mellan handel och miljö och mellan
handel och arbetsvillkor.

Utskottet understryker därför att strävan efter en miljömässigt håll-
bar utveckling måste ges en hög prioritet vid utformningen av handels-
politiken. Detta har också slagits fast ett flertal gånger i denna kamma-
re. På samma sätt anser utskottet att arbetsvillkor bör integreras i han-
delsreglerna.

Vad det gäller miljön har Sverige tillsammans med de övriga nor-
diska länderna aktivt verkat för att få till stånd en seriös diskussion om
handel och miljö i WTO-förhandlingarna.

I propositionen om Världshandelsorganisationen sägs att det är vik-
tigt att det i GATT/WTO ges utrymme för åtgärder som överens-
kommits inom ramen för internationella miljökonventioner. Det är i

detta sammanhang viktigt att påtala att åtgärder som vidtas av ett en-

skilt land och som inte har stöd i globala överenskommelser ofta har en
begränsad effekt på de globala miljöproblemen. Det finns också stor
risk för att sådana åtgärder utnyttjas i protektionistiska syften.

En speciell miljökommitté har upprättats i GATT/WTO. Arbets-
programmet är upplagt så, att det inrymmer punkter av intresse för
såväl i- som u-länder. Frågan om internationella miljökonventioner
finns med, liksom bl.a. olika miljöreglers effekter på möjligheterna till
marknadstillträde samt, inte minst viktigt, märknings- och förpack-
ningsfrågor.

WTO:s miljökommitté skall gå igenom handelsregelverket med av-
seende på miljöeffekter, och en miljökonsekvensbedömning av WTO-
avtalen har redan påbörjats inom ramen för FN:s miljöprogram.

Den svenska regeringen arbetar också för att substitutions- och för-
siktighetsprinciper skall accepteras inom EU. Dessutom pågår ett arbe-
te för att handelsåtgärder skall kunna vidtas inte endast som för närva-
rande mot miljöskadliga produkter utan även mot process- och produk-
tionsmetoder.

Vad beträffar handel och arbetsvillkor har man inte kommit lika
långt. Men frågan börjar diskuteras mer och mer. Det handlar om möj-
ligheterna att ställa krav på det exporterande landet när det gäller hin-
der mot tvångsarbete och barnarbete liksom i fråga om god arbetsmiljö
och de anställdas organisations- och förhandlingsrätt.

Man kan förvänta sig att diskussionen kommer att ta ytterligare fart
efter det avskyvärda mordet på den pakistanska barnarbetaren, som fick
betala med sitt liv för att han kämpade för barnens rättigheter och för
en minskning av det förödande barnarbetet.

Herr talman! Att på olika sätt arbeta för att ge barn drägliga villkor
är en av de största utmaningar vi i dag står inför i hela världen. Enligt
ILO arbetar mer än 200 miljoner barn i tredje världen - oftast under
slavliknande förhållanden.

Fattigdomen skapar barnarbetare, och barnarbetare skapar fattig-
dom, eftersom barnens arbete många gånger bromsar föräldrarnas lö-
neökningar. Och så är den onda cirkeln sluten. Ett stort ansvar åligger
här konsumenter, producenter, föräldrar och politiker.

Den svenska regeringen anser att arbetsvillkor bör integreras i reg-
lerna för den internationella handeln. Utskottet delar den uppfattningen.
Precis som vad gäller övriga handelsåtgärder är det dock viktigt att
detta grundas på internationella överenskommelser.

Sambandet mellan handels- och arbetsrättsliga villkor har behand-
lats vid ett ministerrådsmöte inom EU i februari 1995. Man kan också
förvänta sig att frågan kommer upp på nästa års ministerkonferens i
WTO. Diskussionen förs också i OECD, där en rapport kommer att
vara klar i början på nästa år.

Det finns en stor oro bland u-länderna för att krav på arbetsrättsliga
villkor egentligen handlar om att i-länderna vill slå vakt om de egna
arbetstillfällena - alltså en maskerad protektionism.

Detta är självklart en svår avvägning, som man absolut inte får bort-
se från. Det är svårigheten att skilja mellan dem som motiveras av en
genuin önskan om att de mänskliga rättigheterna respekteras och dem

Prot. 1994/95:96

27 april

Vissa utrikeshandels-
frågor

Prot. 1994/95:96

27 april

som använder de mänskliga rättigheterna som en täckmantel för pro-
tektionism. Här kan Sverige spela en oerhört viktig roll, genom vår

långa tradition av internationellt arbete som inte har grundat sig på

Vissa utrikeshandels-
frågor

egennytta.

Det är viktigt att en noggrann analys görs av de effekter som regler
om arbetsvillkor kan få på u-ländernas långsiktiga utvecklingsmöjlighe-
ter. Eventuella regler bör utformas så att u-länderna kan utnyttja sina
fördelar när det gäller att tillhandahålla olika produkter och tjänster. Ett
avtal på detta område bör även innefatta olika former av stödåtgärder,
så att u-länderna kan få stöd när det gäller att förbättra arbetsvillkoren.

Avslutningsvis vill jag säga att vi socialdemokrater, till skillnad från
de borgerliga, som har reserverat sig på den här punkten, anser att
också värderingar och moral hör hemma i handelspolitiken.

Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till utskottets hemställan.

Anf. 127 PETER ERIKSSON (mp)

Herr talman! Sverige har drivit frihandel i internationella organ i
decennier. Men just i år har vi genomfört en höjning av våra tullmurar
som antagligen är den största sedan andra världskriget. Vi har genom-
fört kraftiga höjningar av tullarna när det gäller tekoprodukter och
industrivaror. Gentemot u-världen och gentemot Östeuropa har tullarna
höjts.

Nu är vi medlemmar i den europeiska unionen. I det läget är det än-
då bra att regering och riksdag är eniga om att driva frågan om en riv-
ning av tullmurarna gentemot u-länderna och gentemot Östeuropa.
EU:s tullar är ju i första hand riktade just mot dem.

Vi skall också komma ihåg att frihandeln, hur mycket positivt den
än för med sig, har ett janusansikte. Å ena sidan är det den vackra fri-
handelsteorin, som också har gett ökad välfärd i delar av världen. Å
andra sidan är det den mörka sidan, som mera visar fattigdom i tredje
världen, rovdrift på naturresurser och ökad miljöförstöring.

De här båda sidorna av frihandeln måste man ta stor hänsyn till. När
man diskuterar fri handel kan man inte bara tala om den ena sidan. Man
måste också försöka inse att en fri handel världen över också kräver
regler, precis som alla andra marknader och samhällsorganisationer.
Utan miljöklausuler, försiktighetsprinciper, substitutionsprinciper och
annat kommer frihandeln på sikt att leda till större utsugning, rovdrift,
miljöförstöring och en sämre ekonomisk välfärd i stället för en bättre.

Frihandel kan leda till att människor får det bättre och att de eko-
nomiska skillnaderna minskar, men det är inte givet. Den kan också
leda till ökad fattigdom och ökad miljöförstöring. Därför är det alldeles
för enkelt, naivt och ytligt att bara applådera mer frihandel.

Det är bättre, som Socialdemokraterna nu är med om att göra för
första gången riktigt på allvar, att tala om ”fair trade” än om ”free tra-
de”. Det är något som man måste kommentera ordentligt, därför att det
är ett steg framåt i Sveriges riksdag som i dag tas med betänkandet om
frihandel. Majoriteten är faktiskt villig att hårdare än tidigare i frihan-
deln driva frågor om miljöklausuler och sociala klausuler, när det gäller

tvångsarbete och barnarbete, i internationella handelsorganisationer.

I det här betänkandet tas ett viktigt steg framåt, men det finns
mycket kvar. Det gäller framför allt att följa upp, också med aktiv
handling. Det har vi inte sett särskilt mycket av än så länge. Det handlar
framför allt om regeringens arbete, om utrikeshandelsministerns och
den övriga regeringens insatser i WTO, inom EU och i andra interna-
tionella organisationer.

Vi i Miljöpartiet yrkar bifall till utskottets hemställan, men vi vill
följa upp och mycket starkt driva frågan vidare för att stärka frihandeln
världen runt, med miljöklausuler och sociala klausuler, och se till att
Sverige nu också följer upp detta internationellt med aktiv handling.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 3 maj.)

10 § (Forts, från prot. 95) Sveriges samarbete med Central- och
Östeuropa (forts. UU16)

Anf. 128 NILS T SVENSSON (s)

Hen talman! Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa intar
självfallet en central plats i svensk utrikespolitik, som präglas av ett
samlat agerande för säkerhet och solidaritet.

Utskottsmajoriteten framhåller att det är ett grundläggande svenskt
intresse att utvecklingen i dessa europeiska stater leder till en fördjupad
demokratisk kultur, ekonomiska framsteg och sociala framsteg, att
miljön förbättras med bl.a. effektivare energisystem och att det blir en
ökad öppenhet mot omvärlden.

En viktig strävan för Sverige blir att engagera så många andra stater
som möjligt, inte minst inom EU, i samarbetet med länderna i Central-
och Östeuropa. Dessa länders integration i Europa bidrar till en ökad
politisk och ekonomisk stabilitet på den europeiska kontinenten. För
flera av de här länderna är ett medlemskap i EU en konkret målsätt-
ning.

Regeringen föreslår nu ett nytt samarbetsprogram för Central- och
Östeuropa om totalt 4 miljarder kronor från budgetåret 1995/96 t.o.m.
1998. Utskottsmajoriteten ställer sig bakom detta förslag.

Samarbetet kommer att inriktas särskilt på Estland, Lettland, Litau-
en, Polen och Ryssland. Under tidigare år har ungefär 60 % av vårt
samlade östsamarbete gått till Baltikum. Det vidgas nu något till övriga
länder också.

Det är viktigt att det skapas en hållbar säkerhetsgemenskap kring
Östersjön. Det tidigare anslaget till suveränitetsbistånd skulle användas
till stöd för den självständighet som de baltiska republikerna fått. Nu
utvidgas syftet till ett allmänt säkerhetspolitiskt mål och omfattar också
flera länder än de baltiska. Anslaget ökas till 100 miljoner kronor.

Med detta vidgade säkerhetspolitiska mål menas att vi skall stödja
sådant som polis- och tullväsende, civilförsvar och räddningstjänst,
kust- och gränsbevakning liksom kampen mot organiserad brottslighet,
maffian, flyktingsmuggling, vapenförsäljning, olaga hantering av kärn-

Prot. 1994/95:96

27 april

Vissa utrikeshandels-
frågor

Sveriges samarbete
med Central- och
Östeuropa

Prot. 1994/95:96

27 april

bränsle och radioaktiva ämnen. Detta ingår i ett säkerhetspolitiskt per-
spektiv.

När det gäller stöd till demokratin spelar folkrörelser och enskilda

Sveriges samarbete
med Central- och
Östeuropa

organisationer en viktig roll. Här är det önskvärt med kraftfulla insat-
ser, och därför blir det en ökning av stödet till sådan verksamhet.

Det gäller även stödet till kulturutbyte och till utbildningsprogram.

Ett nytt stöd har också introducerats genom att organisationer som
är knutna till svenska riksdagspartier kan använda medel för att bistå
syster- och broderorganisationer i tredje världen, men också i Öst- och
Centraleuropa. Det är naturligtvis grundläggande att det finns demo-
kratiska partier i en demokrati. Stödet till partiuppbyggnad är en för-
söksverksamhet som skall utvärderas om några år.

Vi vill se en socialt hållbar ekonomisk omdaning. Därför satsas det
på en social dimension i samarbetet med Öst- och Centraleuropa. Det
blir stöd till reformer inom arbetsrätten, socialförsäkringssystemen,
satsningar på arbetsmarknadspolitik och på särskilt utsatta grupper.

Näringslivsutvecklingen har hög prioritet. Det program som stöder
småföretag och privatisering utvecklas. En särskild ambassadör är
utsedd för att hålla kontakt med svenska företag i syfte att dessa skall
engagera sig än mer i samarbetet.

Exportkreditgarantierna, som tidigare i huvudsak gick till Baltikum,
fördubblas till 2 miljarder kronor och kommer nu även att kunna gå till
Ryssland, Vitryssland, Ukraina och Kazakstan.

Miljön är en oerhört viktig fråga. Nu får vi en sammanhållen miljö-
strategi för Östersjöregionen. Stödet uppgår till 170 miljoner kronor.
Det innebär bl.a. att vi kan medverka till rening av utsläpp från de tre
största hamnarna i Baltikum.

När det gäller EU-medlemskapet betyder det att vi av dessa pengar
betalar ca 300 miljoner kronor per år. Samtidigt blir vi delaktiga i en
större EU-fond på inte mindre än 15 miljarder kronor, som vi skall vara
med och påverka. Och ambitionen skall vara att låta samma principer
styra vårt arbete inom EU som i det bilaterala samarbetet.

Detta var en mycket kortfattad redovisning av inriktningen av det
nya samarbetsprogrammet för Central- och Östeuropa.

Det är utskottets uppfattning att det föreslagna samarbetsprogram-
met är ett viktigt steg på vägen mot en mer samlad och överblickbar
organisation och hantering av samarbetet.

Det statligt finansierade samarbetet speglar ju inte på något full-
ständigt sätt allt som pågår. Mångfalden i de kontakter som håller på att
utvecklas med länderna i Central- och Östeuropa är inte bara ett arbets-
fält för centrala myndigheter, utan det utvecklas ju på en mängd olika
nivåer i samhället.

Utskottet betonar den viktiga roll som enskilda organisationer och
folkrörelser, kommuner och andra regionala organ spelar i detta samar-
bete.

Det finns ett antal reservationer till betänkandet. Göran Lennmarker
redovisade i går kväll den moderata reservationen. Eftersom ärendebe-
handlingen fick avbrytas för att fortsätta i kväll kan Göran Lennmarker

inte delta i debatten. Jag går därför inte i polemik med hans inlägg i går

kväll. Jag vill kommentera moderaternas motioner och reservationer
genom att något redovisa vad utskottsmajoriteten skriver i betänkandet.

Utskottsmajoriteten säger att det föreslagna samarbetsprogrammet
inte utgör ett stöd till en ohämmad ekonomisk omvandling. Utveckling-
en måste, som framgår av två av de fyra mål som är uppställda för
samarbetet, vara att utvecklingen blir socialt och miljömässigt hållbar.

Utskottsmajoriteten delar inte den syn på omvandlingsprocessens
förutsättningar som moderaterna uttalar i sin reservation. Det socialis-
tiska enpartisystemet behöver inte avvecklas. Det är gjort sedan flera år
tillbaka i flertalet stater i Central- och Östeuropa. Den stora utmaning
som dessa stater står inför i dag är i stället att bygga upp fungerande
samhällen med socialt och miljömässigt bärkraftiga ekonomiska sys-
tem.

Det var nödvändigt i reformprocessens inledningsskede med
grundläggande och snabba förändringar när det gällde att hindra före-
trädare för det gamla systemet att stoppa och vrida klockan tillbaka.
Men även flertalet av de äldre politiker som återkommer till makten
som en följd av utslag i fria val har insett att förändringsbehovet inte
kan förnekas. Utskottsmajoriteten delar därför den grundsyn som åter-
speglas i propositionen, nämligen att vad som nu krävs är genomgri-
pande institutionella reformer. Det är viktigt att inse att en sådan ge-
nomgripande omställning kan ta tid. Som framhålls i propositionen
måste de sociala problem som uppstår under tiden lösas. I annat fall
utsätts reformprocessen för stora påfrestningar. Därför vill utskottsma-
joriteten i likhet med regeringen betona vikten av att man ägnar den
sociala dimensionen av den ekonomiska omvandlingen ökad uppmärk-
samhet i syfte att befästa de demokratiska och marknadsekonomiska
landvinningarna.

Dessa synpunkter är också ett svar på folkpartiets reservation om
samarbetsprogrammets allmänna inriktning och karaktär. Jag tror att
inte heller Lennart Rohdin har tillfälle att vara här i kväll, så hans syn-
punkter får kommenteras vid ett senare tillfälle.

Vänsterpartiet har i sin reservation synpunkter på Rysslands andel
av exportkreditgarantiramen. Varken utskottet eller näringsutskottet,
som yttrat sig, delar de synpukter som vänsterpartiet för fram.

Det föreligger några reservationer som tar upp miljösamarbetets in-
nehåll och organisation. Alltsedan östsamarbetet började har miljöfrå-
gorna haft högsta prioritet. Jordbruksutskottet säger i sitt yttrande att
man i allt väsentligt ansluter sig till regeringens överväganden om åt-
gärder för att stödja en miljömässigt hållbar utveckling. Jordbruksut-
skottet finner också att många av de yrkanden om miljöinsatser som
förts fram i motionerna ligger väl i linje med samarbetsprogrammets
inriktning och syften.

När det gäller anslagen till miljösamarbetet framför partierna krav
på olika belopp. Utskottsmajoriteten anser dock att de ca 210 miljoner
kronor som redan anvisats till miljöinsatser innebär en mycket klar
markering av den betydelse som tillmäts miljöarbetet.

Frågan om ansvaret för miljöarbetet förs fram i några reservationer.
Som sades i går kväll är det väl att betrakta som en intern sak för rege-

Prot. 1994/95:96

27 april

Sveriges samarbete
med Central- och
Östeuropa

Prot. 1994/95:96

27 april

ringskansliet. Det bör dock påpekas att det i propositionen framgår att
det skall vara en nära samverkan mellan berörda departement och

myndigheter i fråga om miljöstödet. En särskild beredningsgrupp skall

Sveriges samarbete
med Central- och
Östeuropa

tillsättas för detta.

Kds för fram en tanke om skuldavskrivning i sin reservation. Den är
inte jordbruksutskottet beredd att tillmötesgå och utskottet ansluter sig
till den bedömningen.

Ett par reservationer berör kärnsäkerhetsfrågor och kärnkraft. Här
vill utskottet påpeka att det klart framgår av propositionen att inga
svenska insatser görs i Central- och Östeuropas kärnkraftverk med
avsikt att förlänga deras tekniska livslängd. Syftet är uteslutande att
åstadkomma en så säker driftssituation som möjligt under den tid som
kärnkraftverken måste användas p.g.a. den svåra energisituationen i
många länder i Central- och Östeuropa.

När det gäller storleken på anslagen har partierna olika uppfattning.

Utskottsmajoriteten har den uppfattningen att storleken på anslagen
inte enbart avgörs av våra egna ekonomiska förutsättningar, utan också
är avhängiga utvecklingen i de aktuella mottagarländerna. Målet för
vårt samarbete är att bidra till att inlemma de här länderna i det norma-
la internationella samarbetet. Därför måste insatserna och projekten
anpassas till varje lands behov vid varje tidpunkt, samtidigt som de bör
vara tillräckligt långsiktiga för att effekterna skall kunna avläsas. Man
måste dock också ta hänsyn till mottagarländernas kapacitet att kunna
tillgodogöra sig insatserna. Detta sammanhänger i sin tur med hur re-
formarbetet i varje enskilt land fortgår och vilka konsekvenser som
omvandlingsprocessen för med sig.

Som framgick av inläggen i går kväll finns det en bred samsyn på
detta nya samarbetsprogram för våra insatser för länderna i Central-
och Östeuropa. Det finns skilda förslag när det gäller fördelningen av
pengarna, och det finns skilda förslag när det gäller de totala beloppen.
Men vi befinner oss i en samhällsekonomisk situation som gör att vi
har gjort en avvägning och därmed kan behålla ett program i samarbete
med dessa länder som är ambitiöst jämfört med vad andra länder bidrar
med. Jag tror att vi, genom den samordning och samverkan som sker
med den organisation som kommer att gälla från den 1 juli, kommer att
få ett effektivare bistånd till dessa länder.

Utskottsmajoriteten tillstyrker förslaget till nytt program för samar-
bete med Central- och Östeuropa. Jag yrkar bifall till utskottets hem-
ställan och avslag på reservationerna.

Anf. 129 HELENA NILSSON (c) replik

Herr talman! Jag beklagar att miljöminister Anna Lindh inte får an-
svaret för miljöbiståndet. Jag inser att jag är en ensam röst i öknen. För
att underlätta kammarens arbete drar jag tillbaka mitt yrkande om bifall
till reservation nr 5.

Anf. 130 NILS T SVENSSON (s) replik

Herr talman! Jag tror inte att Helena Nilsson behöver vara bekym-

rad över att inte Miljödepartementet och de myndigheter som arbetar

med miljöfrågor kommer in i processen. Jag vet av egen erfarenhet att
redan i det samarbete som pågår inom ramen för BITS insatser sker ett
mycket nära samarbete med olika miljöorganisationer.

Anf. 131 INGRID NÄSLUND (kds) replik

Herr talman! Som Nils T Svensson sade och som framgick av de-
batten i går är vi i mångt och mycket överens om inriktningen och om
frågan vilka insatser som behöver göras.

Jag skulle vilja litet beröra frågan om att ge hjälp i form av skuldav-
skrivningar, vilket vi har föreslagit när det gäller Polen. Av det Nils T
Svensson sade får man den uppfattningen att det vore ett bra sätt. Län-
derna får i det fallet själva vara med genom att de sätter in ett belopp
motsvarande det som avskrivs på det som de själva vill satsa på. An-
nars tar det kanske väldigt lång tid innan vi får se pengarna.

Den största invändning vi har gäller nivån på satsningen på miljön.
Vi ligger där hela 246 miljoner högre. Vi tycker att det är angeläget att
vi har en högre nivå med tanke på att så oerhört mycket behöver göras,
speciellt vad gäller Östersjösamarbetet. Det rör sig om en så stor sum-
ma som 150 miljarder på 20 år. Det är ingenting som vi själva vare sig
kan eller skall få fram. Men vi skulle alltså behöva göra en mycket
kraftigare satsning än vad vi gör. Vi hade gärna velat se att vi hade fått
medhåll från utskottet.

Anf. 132 NILS T SVENSSON (s) replik

Herr talman! Skuldavskrivning skall naturligtvis inte avvisas. Den
används i andra sammanhang. Men det är bara något enstaka land som
Polen som gått in i ett sådant samarbete. Vi har från näringsutskottet
fått ett yttrande, och där har man inte ansett att vi skulle ge oss in på
den här typen av metoder. Man skall aldrig säga att det inte kan bli
aktuellt. Men för närvarande finns det inget stöd för den tanke som kds
för fram.

När det gäller nivån på anslaget till miljön kan man naturligtvis
önska att det skulle vara högre. Vi har att göra avvägningar och se dels
vad våra statsfinanser tillåter, dels vilka resurser man har på mottagar-
sidan att göra ett effektivt program med de pengar som står till förfo-
gande. Det är trots allt inte litet pengar. Genom vårt gemenskap i EU
får vi stora belopp att använda framöver. Där skall Sverige självklart
vara med och påverka för vilka insatser pengarna skall användas.

Anf. 133 INGRID NÄSLUND (kds) replik

Herr talman! Det var ju trevligt att höra att det kanske till ett annat
år går att tänka över det här med Polen. Det finns redan länder, bl.a.
USA, som samarbetar på det här sättet. Man har avskrivit 50 % av
skulden. Det finns även andra länder som gör det, som Frankrike och
Schweiz. Förhandlingar pågår med Italien och Nederländerna. Redan
fem länder håller alltså på med det här, det är inte något okänt. Det är
en fråga som vi kanske kan återkomma till. Vi är inte främmande för
det. Som Nils T Svensson sade gör vi så i u-länder.

Prot. 1994/95:96

27 april

Sveriges samarbete
med Central- och
Östeuropa

7 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 96

Prot. 1994/95:96

27 april

När det gäller nivån måste jag få påpeka att det rimmar väldigt illa
med vad Ingvar Carlsson sade i regeringsdeklarationen: Östersjöns

miljö skulle lyftas upp. Man sade att Sverige skall vara pådrivande i det

Sveriges samarbete
med Central- och
Östeuropa

internationella miljöarbetet. Projektet att återställa Östersjöns ekologis-
ka balans, som initierades 1990, kommer att drivas med förnyad kraft.

Det man gör är att man sänker nivån med 50 miljoner i förhållande
till föregående år. Det kan man näppeligen tolka så att frågan drivs med
förnyad kraft.

Sedan är det naturligtvis fråga om vilka resurser vi har att ställa till
förfogande. Det är en fråga om prioriteringar. Här har kds prioriterat
miljön i Östersjön.

Anf. 134 NILS T SVENSSON (s) replik

Herr talman! Miljöbiståndet har hela tiden varit prioriterat, också i
det nya samarbetsprogrammet. Men det finns många andra angelägna
saker som vi vill satsa på. Det sker en avvägning. Nog kan vi redovisa
olika procenttal här, hur vi räknar dessa belopp. Om man inkluderar
insatserna för att höja kärnsäkerheten och annat sådant kommer man
naturligtvis till större belopp.

De belopp som nu är föreslagna i programmet är de som vi fördelar
under den kommande perioden. Ingrid Näslund tycker att det är för
litet. I den avvägning som vi gjort har vi kommit fram till dessa belopp.

Anf. 135 EVA GOÉS (mp)

Herr talman! Jag vill erinra Nils T Svensson om att för några tim-
mar sedan stod Pierre Schori här och sade att alternativ till kärnkraft
var kärnkraft. Det är att förlänga kärnkraftens användningstid i öst.
Som svar på en rak fråga om han stod bakom detta fick jag att det finns
tillsammans med EU-länderna en plan för att fortsätta att bygga ut
kärnkraften. Man skall ersätta Tjernobylreaktorn med två tre reaktorer
och ha två i Slovakien. Jag ser det inte som ett alternativ.

Harrisburg 1979, Tjernobyl 1986. Barsebäck, Forsmark, Oskars-
hamn, Ringhals - när? Jag hade önskat att vi hade haft multimedia här
och kanske virtual reality så att vi hade kunnat höra en helikopters
smattrande med sandsäckarna över Tjernobyl eller höra larmet när
brandkåren rycker ut för att släcka branden i Tjernobyl.

Jag har med mig bilder som är tagna tre dagar efter Tjernobylolyck-
an och en vecka efter. Det är synd att man i kammaren inte kan visa
bilderna. På bilderna ser man hur folk håller på att plocka svamp som
har elefantiasis.

Vi får inte glömma Tjernobylolyckan. Vi får inte glömma att en lik-
nande olycka kan hända här också. Harrisburgolyckan hände i ett kapi-
talistiskt samhälle, Tjernobyl i ett planekonomiskt. När händer det i ett
blandekonomiskt samhälle?

Herr talman! I går var Tjernobyldagen. Det var i går nio år sedan
olyckan hände. Jag stod på torget i Kiev för fyra år sedan och talade
inför 20 000 människor om den katastrof som hade drabbat människor-
na i Tjernobyl, Vitryssland, och runt om i världen, för vinden går fak-

tiskt runt om och når oss alla. Själv bor jag 150-200 mil från Tjerno-

byl. Härnösand drabbades hårt på grund av det som hände. Regnet
kom. Lugnande besked kom också. Men oroliga föräldrar visste inte
vad de skulle göra. Jag köpte en geigermätare, gick ut och mätte och
ställde upp för småbarnsföräldrar och jordbrukare i min omnejd. Jag
var lärare och talade om för barnen att stanna inne på rasterna. De
trodde inte jag var riktigt klok, jag som alltid brukade beordra dem att
gå ut för att få frisk luft. Skulle de ut och inandas jod?

Jag tycker att vi har glömt Tjernobyl alldeles för snabbt. Men vi har
höga värden i rådjur och renar, vilt över huvud taget, i svamp och
hjortron. Vi får inte glömma den.

I Ukraina och Tjernobyls närmaste stad Pripet ställde sig familjerna
på balkongerna för att skåda den färggranna himlen natten till söndag.
Det var ett vackert skådespel, sade Galina Protopopova, mamma till två
barn och som blivit en kompis till mig. Men snart ringde hennes mans
bästa vän och sade: Stick, det här är värre än Hiroshima, ge dig i väg!
Hon skyndade ner till stationen men blev motad tillbaka av polisen.
Senare försökte hon ta sig till floden. Hon kunde ta båten till Kiev på
floden Dnepr.

Pojkarna började mista skinnet under fotterna. Hon förstod inte vad
det berodde på. Någonting hade sprutats på trottoarer och gator. För
övrigt kan jag säga att gator och trottoarer tvättades varje dag dagarna
efter och sedan varje vecka, sedan varje månad i en omkrets av kanske
10 mil från Tjernobyl. Det gjordes i alla fall i Kiev som ligger 8 mil
från Tjernobyl.

Men ingen förstod hur allvarlig situationen var i Tjernobyl, utom
höjdarna vid kärnkraftverket, för de flydde med sina familjer med flyg
till Moskva.

Samma sak hände faktiskt här i Sverige. Man trodde att det var
Forsmark som hade kontaminerats, att det varit utsläpp därifrån. Det
var någon som hade gått in med skor och då hade man uppmätt dessa
värden. Därifrån stack också höjdarna i väg. Det passade bra, för det
var semestertider. Det hände runt förstamaj, så man tog ut klämdagar
och började fara upp mot fjällen. Jag har haft kontakt med människor
som for upp. Vid mätning visade det sig att de fått radioaktivitet på sig
och var tvungna att tvätta kläderna när de kom upp till fjällen. Det är
ingen fantasi, det är sanning.

När jag var i Tjernobyl fick jag se en dokumentärfilm om hur det
hade gått till vid Tjernobylolyckan och hur människor efter några dagar
förstod hur allvarligt det var. Då blev det kaos. Man söp sig dagligdags
full för att det gick rykten om att rödvin var bra för blodet.

Samtidigt tvångsinkallade man gravida kvinnor och utförde abort på

dem. Människor tvångsrekryterades till Tjernobylområdet. Över en natt
hade livet förvandlats till en mardröm, ett helvete.

Anna Roll skrev en dikt som heter Den nya grottekvarnen i sam-
band med det här. Den låter så här:

Prot. 1994/95:96

27 april

Sveriges samarbete
med Central- och
Östeuropa

Prot. 1994/95:96

27 april

Sveriges samarbete
med Central- och
Östeuropa

Det var en gång ett rike i armod och i nöd,
där grottekvarnen malde sitt folk mot tidig död,
men bland allt folket växte ett rop: ”Slav gör dig fri,
ur mörkret stiga vi mot ljuset” - Det folket det var vi.
Men friheten den blev för stor för Svea rikes barn,
de saknade bittert sin gamla grottekvarn,
de måste ha en boja att fjättra sig invid,
så byggde de ett grotteverk som varar evig tid.

Ty på det verkets botten fanns ett gift med dödlig kraft,
det var den största fiende som mänskan nånsin haft,
som drakgift var det etter som verket spruta ut,
det frätte sönder allt och det krävde sin tribut.

Och mänskorna de offrade allt fler av sina barn,
för att hålla giftet stången i sin nya grottekvarn.
En råttfångare rände runt och samlade en hop,
som mot en guldpeng vara villig att gå ner i verkets grop.

De lagade bassänger, de lagade frätta rör,
tills de började misstänka: ”Tänk om alla dör?”
Så fångas de i ett nu kring la Hague i Normandie
och också hit till Norden spreds detta råttfångeri.
Snart krävdes det en präst som straffande och vred,
slungade ut sin dom över den som vägrade gå ned
och oskyldiga unga som förr varit rikets hopp,
de fördes in i verket med frisk och vacker kropp.

”Kom gör din plikt mot riket, kom och besmitta dig,
var solidarisk mot din broder som gick ner före dig!”
Och de som blott var arbetare förbrukades ganska fort,
men de som kunde formlerna de gick mer sällan genom dess port.
Att varsamt passa döden det skapar lätt panik.

En del slängde av sig masken för att höra sitt eget skrik.
Ett skyddshölje mot döden där varje rispa blev ett hot,
blev många övermäktigt en trotsighet slog rot.

Man strejkade vid verken, de stod långa tider still,
men giftet strejkade aldrig, det växte bara till.

Och tvångsinkallningarna blev snart till en medeltida rit.
Under sorg och fackeltåg fördes människorna dit.

Så gick själva digerdöden på nytt från port till port och slut
var mänskans öden, jorden snurrade alltfort.

Så underligt att senare betrakta mänskans strid.
Hon ville kunna allt, också mäta ut sin tid.

Jag har sagt tidigare i den här talarstolen att jag var på icke-
spridningskonferensen. Jag gick också på alternativa konferensen och
träffade Jessie Jackson, Daniel Ellsberg, Rosalie Bertell, alla som job-
bar för fred och nedrustning. I det sammanhanget träffade jag också

barnläkaren, professor Skiriak-Nyshnik. Hon gav mig den senaste rap-
porten om läget för barnen i Tjernobyl.

Över 134 000 invånare har evakuerats permanent från de nedsmit-
tade områdena. Över 600 000 soldater, brandmän och arbetare som
sanerade vid katastrofplatsen har exponerats för höga strålningsdoser.
50 000 av dem som sanerade på katastrofplatsen har redan dött. De
flesta var män mellan 30 och 50 år.

Den totala strålningen från Tjernobyl är mellan 185 och 200 miljo-
ner curie. WHO rapporterade 1992 att sköldkörtelcancer hos barn i
närheten av Tjernobyl har ökat med 80 % över det normala.

En japansk studie av 30 000 barn och dödfödda foster i Vitryssland
visar att födelsedefekterna har dubblerats sedan 1986. Det ukrainska
hälsoministeriet rapporterar att onkologiska sjukdomar hos barn i re-
publiken Ukraina har tredubblats sedan 1986.

New England Journal of Medicine har identifierat ”Nuclear aids”
som en nyligen upptäckt immunbrist som påverkar barn som utsatts för
kraftiga strålningsdoser som ett resultat av Tjernobylkatastrofen.

FN rapporterade 1994 att Ukraina och Vitryssland är de enda natio-
nerna i Europa som har en negativ befolkningsutveckling. Detta beror
delvis på hälsopåverkan och ökad barnadödlighet till följd av Tjerno-
bylolyckan.

Det var skrämmande rapporter. Den senaste rapporten, som var
preliminär, var att man hade undersökt 3 000 gravida kvinnor och
funnit att 49 % av dem hade kontaminerade placentor och kontamine-
rad modersmjölk. Vilken början på ett liv! Dessutom kunde hon rap-
portera om kromosomförändringar och genetiska förändringar.

Ingen kan alltså säga vad effekten av Tjernobyl är. Nyss har vi stått
här och talat om att vi skall ha en atomansvarighetslag som täcker upp
till 1,9 miljarder. Det går inte att räkna ut vad Tjernobyl har kostat i
hälsa, liv och grusade framtidsförhoppningar.

Den 26 april hörde jag på Nyheterna att hälsoministeriet i Ukraina
hade sagt att 125 000 hade dött efter Tjernobyl. Man pratade om 25
stycken.

I förrgår skrev man i DN att sarkofagen läcker. Det stod jag här och
sade 1990. Det var en frågestund med Birgitta Dahl. Då tog jag upp att
sarkofagen läcker. Det var sprickor på 1 000 kvadratmeter. Den hade
hål där fåglar kunde flyga ut och in. Det var som lava inne i reaktorn.
Den heta massan hade gått igenom två lager. Nu håller pelarna på att
rasa så att allting ramlar ihop i en enda röra. Redan då talade man om
att bygga in sarkofagen i titan.

Det går inte att tala om vad det kostar ekonomiskt och i mänskliga
lidanden. Och så kommer jag till icke-spridningskonferensen och hör
Hans Blix uttala sig om hur han skall sprida den fredliga kärnkraften
och kärnenergin. Det verkar som om han tror att förnybar energi är
kärnkraft. När man läser texten uppfattar jag det som att han tror det.
Jag tycker att det är hemskt att en människa från Sverige går ut i värl-
den och talar för kärnkraft.

Häromdagen stoppades en bil i Slovakien med ca 18 kg högaktivt
uran. Plutonium och höganrikat uran är hårdvaluta.

Prot. 1994/95:96

27 april

Sveriges samarbete
med Central- och
Östeuropa

Prot. 1994/95:96

27 april

Varför fortsätter vi? Vi måste förstå att kärnkraft och kärnvapen är
siamesiska tvillingar. Varför öka risken för smuggling? Varför ihärdigt

fortsätta att bygga upp nya avfallsberg av kärnavfall som ingen vet hur

Sveriges samarbete
med Central- och
Östeuropa

det skall tas om hand? Varför denna uranbrytning bl.a. i Ryssland un-
der vidriga former i Krasnokamiens, i gruvkombinatet Priargunskij.

Det här fick vi i alla fall föredraget i näringsutskottet. Jag är så glad
att Greenpeace får komma dit och föredra vad som händer där borta i
det dagbrott som vi tar vårt uran från.

Varför fortsätta att utsätta människor för risker varje dag som kärn-
kraften står där som potentiella bomber? Sverige måste välja väg.

Energisituationen i Central- och Östeuropa kännetecknas av främst
två saker. Dels har man i dag minskad efterfrågan på el, eftersom in-
dustrin går från planekonomi till marknadsekonomi, dels har man i dag
en massiv potential för energieffektivisering. Man använder mellan fem
och åtta gånger mer energi i produktionen än OECD-länder. Man kan
alltså sänka den nivån. Det är ett slöseri. Det är betydligt mer ekono-
miskt att satsa på energieffektivisering och förnybar energi än att satsa
på kärnkraftverk.

Mot det omtalade kärnkraftverket Mochovce opponerade sig 1
miljon människor i Österrike, Slovakien, Ungern, Polen och andra
nationer. De spände en banderoll på 6 mil mellan Bratislava och Wien
den 4 mars i år. Över 10 miljoner medlemmar i 220 miljörörelser i
världen protesterade mot EBRD som fonderat pengar till projektet.

Det är viktigt att Sverige i de här sammanhangen som ett framträ-
dande nordiskt land tar avstånd från kärnkraftsbyggen i Central- och
Östeuropa, däribland Mochovce. Mochovce är dessutom av samma typ
som Tjernobylreaktorerna, vilket innebär att de inte uppfyller de väster-
ländska kraven på säkerhet. De saknar en andra inneslutning.

I Greifswald lades en liknande reaktor ned i samband med Tysk-
lands enande, eftersom det var omöjligt att uppgradera säkerheten till
de fastställda reglerna i Västtyskland. Avsaknaden av en andra inne-
slutning var ett av de avgörande skälen till detta.

Vad som oroar mig är Pierre Schoris uttalande om att man vill stå
bakom EU:s plan här. Jag måste fråga Socialdemokraterna: Understöd-
jer Sveriges regering och ni utbyggnaden av Mochovce och annan
utbyggnad av reaktorer i Öst- och Centraleuropa? Är det sådant bistånd
vi skall ge?

Birgitta Dahl och Anna Lindh har en skrift som heter Europa - en
chans för miljön. Att kärnkraften skall avvecklas är de nordiska social-
demokraterna eniga om. I första hand gäller det de föråldrade kärn-
kraftverken i Östeuropa. De kan aldrig till en rimlig kostnad göras
tillräckligt säkra. Hela tiden kommer risken för ett nytt Tjernobyl eller
något ännu värre att finnas.

Jag hoppas att alla här och även regeringen står bakom detta, för
hotet om kärnvapen vill jag inte ha hängande över mitt huvud, inte
heller hotet om en kärnkraftsolycka.

Vad vi är skyldiga öst och vad vi är skyldiga människorna i Tjerno-
byl är att hjälpa dem med bistånd, att ge dem medicinsk hjälp osv. Jag

är därför glad över att man har sagt ja till att stödja Ukraina ytterligare.

Det är också något som jag har framhävt att vi måste göra, för jag tyck-
er att vi alla i världen bär ansvaret för kärnkraftsolyckor. Så länge vi
har kärnkraft får vi räkna med att det finns något som heter mänskliga
faktorn. Den mänskliga faktorn kan trycka på fel knapp. En kärn-
kraftsolycka kan hända var som helst där det finns ett kärnkraftverk.

Herr talman! Därmed yrkar jag bifall till reservation 8.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 3 maj.)

Prot. 1994/95:96

27 april

Sveriges samarbete
med Central- och
Östeuropa

11 § Bordläggning

Anmäldes och bordlädes

Motioner

med anledning av prop. 1994/95:173 Ändrade övergångsbestämmelser
till tullagen (1994:1550), m.m.

1994/95:Sk51 av Nils Fredrik Aurelius (m)

1994/95:Sk52 av Tom Heyman (m)

med anledning av prop. 1994/95:202 Mervärdesskatten på omsättning
av begagnade varor, m.m.

1994/95:Sk53 av Bo Lundgren m.fl. (m)

1994/95:Sk54 av Wiggo Komstedt (m)

1994/95:Sk55 av Tuve Skånberg (kds)

1994/95:Sk56 av Per Rosengren och Lars Bäckström (v)

12 § Anmälan om interpellation

Anmäldes att följande interpellation framställts

den 26 april

1994/95:123 av Eva Zetterberg (v) till statsministern om Sveriges
agerande i frågan om kärnvapennedrustningen

Interpellationen redovisas i bilaga som fogas till riksdagens snabb-
protokoll tisdagen den 2 maj.

13 § Anmälan om frågor

Anmäldes att följande frågor framställts

den 27 april

1994/95:459 av Catarina Rönnung (s) till arbetsmarknadsministern
om yrkesinspektionen i Jönköping

Prot. 1994/95:96

27 april

1994/95:460 av Lilian Virgin (s) till jordbruksministern om fördel-
ningen av mjölkkvoter

1994/95:461 av Rose-Marie Frebran (kds) till statsrådet Mona Sahlin
om jämställdhetsperspektivet i vissa propositioner

1994/95:462 av Rose-Marie Frebran (kds) till statsrådet Leif Blom-
berg om bosnienkroaterna

1994/95:463 av Gun Hellsvik (m) till justitieministern om antalet poli-
ser

1994/95:464 av Gun Hellsvik (m) till justitieministern om sekretess-
skyddet för hivsmittade

1994/95:465 av Dan Ericsson (kds) till miljöministern om försurning-
en

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksdagens snabbproto-
koll tisdagen den 2 maj.

14 § Kammaren åtskildes kl. 18. 31.

Förhandlingarna leddes

av talmannen från sammanträdets början t.o.m. voteringen kl. 12.00,

av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 3 § anf. 29 (delvis),

av talmannen därefter t.o.m. 6 § anf. 87 (delvis) och

av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets slut.

Vid protokollet

TOM T:SON THYBLAD

/Barbro Nordström

Innehållsförteckning

Prot. 1994/95:96

27 april

1 § Justering av protokoll.................................................................1

2 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatte-

rats den 21 och 26 april...............................................................1

SoU15 Socialpolitik - inriktning och anslag.............................1

SoU13 Om dopning...................................................................6

SoU14 Vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.

för år 1995.................................................................................6

SoU16 Allmänna arvsfonden.....................................................6

SoU17 Vissa ändringar i läkemedelslagen m.m........................6

SoU19 Nordisk konvention om socialt bistånd och sociala
tjänster.......................................................................................6

SoU20 Amalgam m.m...............................................................6

SoU22 Tillsyn över viss laboratorieverksamhet m.m................6

TU 19 Köp av kollektivtrafik.....................................................6

NU18 Näringspolitik.................................................................7

3§ Vissa energipolitiska frågor......................................................10

Näringsutskottets betänkande 1994/95 :NU20.........................10

Anf. 1 MIKAEL ODENBERG (m).......................................10

Anf. 2 LENNART DALÉUS (c)...........................................13

Anf. 3 MIKAEL ODENBERG (m) replik.............................15

Anf. 4 LENNART DALÉUS (c) replik.................................15

Anf. 5 MIKAEL ODENBERG (m) replik.............................16

Anf. 6 LENNART DALÉUS (c) replik.................................16

Anf. 7 TORSTEN GA VELIN (fp)........................................17

Anf. 8 LENNART BEIJER (v).............................................18

Anf. 9 LENNART DALÉUS (c) replik.................................20

Anf. 10 LENNART BEIJER (v) replik.................................20

Anf. 11 EVA GOÉS (mp).....................................................20

Anf. 12 BARBRO ANDERSSON (s)...................................24

Anf. 13 LENNART DALÉUS (c) replik...............................26

Anf. 14 BARBRO ANDERSSON (s) replik.........................26

Anf. 15 LENNART DALÉUS (c) replik...............................27

Anf. 16 EVA GOÉS (mp) replik...........................................27

Anf. 17 BARBRO ANDERSSON (s) replik.........................27

Anf. 18 EVA GOÉS (mp) replik...........................................27

Anf. 19 BARBRO ANDERSSON (s) replik.........................28

Anf. 20 DAN ERICSSON (kds)............................................28

Anf. 21 EVA GOÉS (mp) replik...........................................31

Anf. 22 DAN ERICSSON (kds) replik..................................32

Anf. 23 EVA GOÉS (mp) replik..........................................32

Anf. 24 DAN ERICSSON (kds) replik..................................32

Anf. 25 INGRID BURMAN (v)............................................33

Anf. 26 BARBRO ANDERSSON (s) replik..........................34

Anf. 27 INGRID BURMAN (v) replik..................................34

Prot. 1994/95:96 Anf. 28 BARBRO ANDERSSON (s) replik.........................34

27 april Anf. 29 INGRID BURMAN (v) replik.................................34

----------------------- (forts. 5 §)...............................................................................35

Ajournering......................................................................................35

Återupptagna förhandlingar...........................................................35

4 § Muntliga frågor till regeringen................................................35

Anf. 30 TALMANNEN........................................................35

Rådet för grundläggande högskoleutbildning........................35

Anf. 31 TUVE SKÅNBERG (kds).......................................35

Anf. 32 Utbildningsminister CARL THAM (s)...................36

Anf. 33 TUVE SKÅNBERG (kds).......................................36

Matpriserna............................................................................36

Anf. 34 KARIN OLSSON (s)...............................................36

Anf. 35 Civilminister MARITA ULVSKOG (s)..................36

Anf. 36 KARIN OLSSON (s)...............................................37

Anf. 37 Civilminister MARITA ULVSKOG (s)..................37

Centralafrika..........................................................................37

Anf. 38 ELISA ABASCAL REYES (mp)............................37

Anf. 39 Statsrådet PIERRE SCHORI (s)..............................37

Anf. 40 ELISA ABASCAL REYES (mp)............................37

Anf. 41 Statsrådet PIERRE SCHORI (s)..............................37

Anf. 42 ELISA ABASCAL REYES (mp)............................37

Anf. 43 Statsrådet PIERRE SCHORI (s)..............................38

Studiestödet för vuxenstudier.................................................. 38

Anf. 44 BENGT KRONBLAD (s)........................................38

Anf. 45 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)........................38

Beredningen av mediefrågor..................................................38

Anf. 46 BIRGIT FRIGGEBO (fp)........................................38

Anf. 47 Kulturminister MARGOT WALLSTRÖM (s).......39

Anf. 48 BIRGIT FRIGGEBO (fp)........................................39

Anf. 49 Kulturminister MARGOT WALLSTRÖM (s).......39

Anf. 50 BIRGIT FRIGGEBO (fp)........................................40

Anf. 51 Kulturminister MARGOT WALLSTRÖM (s).......40

Anf. 52 BIRGIT FRIGGEBO (fp)........................................41

Anf. 53 Kulturminister MARGOT WALLSTRÖM (s).......41

Anf. 54 TALMANNEN........................................................41

Pakistan..................................................................................41

Anf. 55 INGER LUNDBERG (s).........................................41

Anf. 56 Statsrådet PIERRE SCHORI (s)..............................41

Frivilliginsatser i skolan.........................................................42

Anf. 57 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds).........................42

Anf. 58 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)........................42

Anf. 59 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds).........................42

Anf. 60 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)........................42

Folkhögskolor.........................................................................43

Anf. 61 RUNE RYDÉN (m).................................................43

Anf. 62 Utbildningsminister CARL THAM (s)...................43

Gymnasieskolans industriprogram..........................................43

Anf. 63 TUVE SKÅNBERG (kds)........................................43

Anf. 64 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s).........................43

Anf. 65 TUVE SKÅNBERG (kds)........................................44

Anf. 66 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s).........................44

CSN-kortet...............................................................................44

Anf. 67 PETER ERIKSSON (mp)........................................44

Anf. 68 Utbildningsminister CARL THAM (s)....................44

Anf. 69 PETER ERIKSSON (mp).......................................44

Anf. 70 Utbildningsminister CARL THAM (s)....................45

Kärnkraftsanläggningar i Central- och Östeuropa.................45

Anf. 71 EVA GOÉS (mp).....................................................45

Anf. 72 Statsrådet PIERRE SCHORI (s)...............................45

Anf. 73 EVA GOÉS (mp).....................................................45

Anf. 74 Statsrådet PIERRE SCHORI (s)...............................46

Invandrarungdomar vid universitet och högskolor.................46

Anf. 75 ELISA ABASCAL REYES (mp).............................46

Anf. 76 Utbildningsminister CARL THAM (s)....................46

Anf. 77 ELISA ABASCAL REYES (mp).............................46

Anf. 78 Utbildningsminister CARL THAM (s).....................47

5 § (forts, från 3 §) Vissa energipolitiska frågor (forts. NU20)......47

Anf. 79 PETER ERIKSSON (mp)........................................47

Anf. 80 ALF ERIKSSON (s).................................................49

Anf. 81 EVA GOÉS (mp).....................................................50

Anf. 82 ALF ERIKSSON (s).................................................50

Anf. 83 EVA GOÉS (mp).....................................................50

Beslut.................................................................................................50

Beslut om samlad votering...............................................................53

6 § Höjning av anläggningshavarnas ansvarsbelopp för

atomskador.................................................................................53

Lagutskottets betänkande 1994/95:LU25................................53

Anf. 84 LENNART DALÉUS (c).........................................53

Anf. 85 TANJA LINDERBORG (v).....................................55

Anf. 86 DAN ERICSSON (kds)............................................55

Anf. 87 EVA GOÉS (mp).....................................................56

Anf. 88 ANITA PERSSON (s)..............................................57

Anf. 89 LENNART DALÉUS (c) replik...............................59

Anf. 90 ANITA PERSSON (s) replik...................................59

Anf. 91 LENNART DALÉUS (c) replik...............................59

Anf. 92 ANITA PERSSON (s) replik...................................60

Anf. 93 EVA GOÉS (mp) replik...........................................60

Anf. 94 DAN ERICSSON (kds)............................................60

Anf. 95 ANITA PERSSON (s)..............................................61

(Beslut fattades efter 8 §.).......................................................61

7 § Elektronisk dokumenthantering inom exekutionsväsen-

det m.m.......................................................................................61

Prot. 1994/95:96

27 april

Prot. 1994/95:96 Lagutskottets betänkande 1994/95 :LU27...............................61

27 april (Beslut fattades efter 8 §.).......................................................61

100

8 § Miljön - Vårt gemensamma ansvar........................................61

Jordbruksutskottets betänkande 1994/95:JoU16.....................61

Anf. 96 PETER WEIBULL BERNSTRÖM (m)..................61

Anf. 97 LENNART BRUNANDER (c)................................63

Anf. 98 LENNART FREMLING (fp)..................................65

Anf. 99 DAN ERICSSON (kds)...........................................66

Anf. 100 ÅSA STENBERG (s)............................................68

Anf. 101 DAN ERICSSON (kds) replik...............................70

Anf. 102 ÅSA STENBERG (s) replik..................................70

Anf. 103 DAN ERICSSON (kds) replik...............................71

Anf. 104 ÅSA STENBERG (s) replik..................................71

Anf. 105 LENNART FREMLING (fp) replik......................71

Anf. 106 ÅSA STENBERG (s) replik..................................72

Anf. 107 LENNART FREMLING (fp) replik......................72

Anf. 108 ÅSA STENBERG (s) replik..................................72

Anf. 109 LENNART BRUNANDER (c) replik...................72

Anf. 110 ÅSA STENBERG (s) replik..................................73

Anf. 111 LENNART BRUNANDER (c) replik...................73

Anf. 112 ÅSA STENBERG (s) replik..................................74

Anf. 113 GUDRUN LINDVALL (mp).................................74

Anf. 114 DAN ERICSSON (kds) replik...............................76

Anf. 115 GUDRUN LINDVALL (mp) replik......................76

Anf. 116 DAN ERICSSON (kds) replik...............................77

Anf. 117 GUDRUN LINDVALL (mp) replik......................77

Anf. 118 PETER WEIBULL BERNSTRÖM (m) replik......77

Anf. 119 GUDRUN LINDVALL (mp) replik......................77

Anf. 120 PETER WEIBULL BERNSTRÖM (m) replik......78

Anf. 121 GUDRUN LINDVALL (mp) replik.......................78

Anf. 122 LENNART BRUNANDER (c)..............................78

Anf. 123 GUDRUN LINDVALL (mp).................................79

Anf. 124 LENNART BRUNANDER (c)..............................79

Anf. 125 GUDRUN LINDVALL (mp).................................79

Beslut.................................................................................................80

LU25 Höjning av anläggningshavarnas ansvarsbelopp för
atomskador..............................................................................80

LU27 Elektronisk dokumenthantering inom exekutionsvä-
sendet m.m..............................................................................80

JoU16 Miljön - vårt gemensamma ansvar..............................80

Beslut om uppskjuten votering.......................................................81

9 § Vissa utrikeshandelsfrågor.......................................................81

Näringsutskottets betänkande 1994/95 :NU22.........................81

Anf. 126 MARIE GRANLUND (s)......................................81

Anf. 127 PETER ERIKSSON (mp)......................................84

(Beslut skulle fattas den 3 maj.)..............................................85

10 § (Forts, från prot. 95) Sveriges samarbete med Central-

och Östeuropa (forts. UU16)......................................................85

Anf. 128 NILS T SVENSSON (s).........................................85

Anf. 129 HELENA NILSSON (c) replik..............................88

Anf. 130 NILS T SVENSSON (s) replik..............................88

Anf. 131 INGRID NÄSLUND (kds) replik..........................89

Anf. 132 NILS T SVENSSON (s) replik..............................89

Anf. 133 INGRID NÄSLUND (kds) replik..........................89

Anf. 134 NILS T SVENSSON (s) replik..............................90

Anf. 135 EVA GOÉS (mp)...................................................90

(Beslut skulle fattas den 3 maj.)..............................................95

11 § Bordläggning............................................................................95

12 § Anmälan om interpellation.....................................................95

1994/95:123 av Eva Zetterberg (y) till statsministern om
Sveriges agerande i frågan om kärnvapennedrustningen.........95

13 § Anmälan om frågor.................................................................95

1994/95:459 av Catarina Rönnung (s) till arbetsmark-
nadsministern om yrkesinspektionen i Jönköping...................95

1994/95:460 av Lilian Virgin (s) till jordbruksministern om
fördelningen av mjölkkvoter...................................................96

1994/95:461 av Rose-Marie Frebran (kds) till statsrådet
Mona Sahlin om jämställdhetsperspektivet i vissa proposi-
tioner .......................................................................................96

1994/95:462 av Rose-Marie Frebran (kds) till statsrådet
Leif Blomberg om bosnienkroaterna.......................................96

1994/95:463 av Gun Hellsvik (m) till justitieministern om
antalet poliser..........................................................................96

1994/95:464 av Gun Hellsvik (m) till justitieministern om
sekretessskyddet för hivsmittade.............................................96

1994/95:465 av Dan Ericsson (kds) till miljöministern om
försurningen.............................................................................96

14 § Kammaren åtskildes kl. 18. 31...................................................96

Prot. 1994/95:96

27 april

101

gotab 48693, Stockholm 1995

Riksdagens protokoll

1994/95:96

Kl. 12.00-18.31

Protokoll

1994/95:96

1 § Justering av protokoll

SoU13 Om dopning

SoU14 Vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. för år1995

SoU16 Allmänna arvsfonden

SoU17 Vissa ändringar i läkemedelslagen m.m.

SoU19 Nordisk konvention om socialt bistånd och sociala tjänster

SoU20 Amalgam m.m.

SoU22 Tillsyn över viss laboratorieverksamhet m.m.

TU 19 Köp av kollektivtrafik

NU18 Näringspolitik

Ajournering

Återupptagna förhandlingar

4 § Muntliga frågor till regeringen

Beslut

Beslut om samlad votering

6 § Höjning av anläggningshavarnas ansvarsbelopp för atomska-dor

7 § Elektronisk dokumenthantering inom exekutionsväsendetm.m.

8 § Miljön - Vårt gemensamma ansvar

LU25 Höjning av anläggningshavarnas ansvarsbelopp för atom-skador

LU27 Elektronisk dokumenthantering inom exekutionsväsendetm.m.

JoU16 Miljön - vårt gemensamma ansvar

Beslut om uppskjuten votering

9 § Vissa utrikeshandelsfrågor

11 § Bordläggning

12 § Anmälan om interpellation

13 § Anmälan om frågor

Innehållsförteckning

Prot. 1994/95:96

27 april

SoU14 Vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. för år
1995

6 § Höjning av anläggningshavarnas ansvarsbelopp för atomska-
dor

7 § Elektronisk dokumenthantering inom exekutionsväsendet
m.m.

LU25 Höjning av anläggningshavarnas ansvarsbelopp för atom-
skador

LU27 Elektronisk dokumenthantering inom exekutionsväsendet
m.m.