Onsdagen den 26 april
Protokoll
1994/95:95
Anf. 1 TALMANNEN
Ärade kammarledamöter! Vi var många som samlades i Stadshuset i
går kväll. Vi hade samlats för att uttrycka vår respekt för och medkäns-
la med de miljoner människor som berövades sina liv och för de över-
levande som för evigt bär med sig minnena av Förintelsen. Men vi
möttes också för att visa vår avsky för denna mörka tid för mänsklighe-
ten och i den fasta övertygelsen och det gemensamma åtagandet inför
framtiden - vi får aldrig och skall aldrig glömma.
Detta får aldrig mer ske. Kunskapen om vad som då hände skall
alltid ge oss styrka att bekämpa våldet och ondskan, styrka att kämpa
för demokrati och mänskliga rättigheter. Glömskan är ett hot i dag,
liksom inför vår och våra barns framtid.
Falun. Bjuv. Stureplan. Vålberg. Obönhörligt har dessa namn
trummat in i vårt medvetande att kampen mot våld, övergrepp och
förtrampande av mänskliga rättigheter måste fortsätta att föras också i
dag, här i vårt Sverige. Demokrati, humanism och respekt för mänskli-
ga rättigheter är inte en gång för alla vunna. Det är begrepp som vi var
och en måste försvara varje dag.
Riksdagen och dess ledamöter som landets främsta demokratiska
församling har ett särskilt ansvar och ett särskilt uppdrag i försvaret av
demokratin och respekten för människovärdet.
Det är därför ett mycket viktigt arbete vi har framför oss i dag.
Denna dag bör forma sig till en manifestation mot våld och förföljelser,
för demokrati, frihet och människovärde.
Till grund för dagens debatter ligger dels betänkanden från socialut-
skottet om bl.a. socialpolitikens inriktning och anslag samt om dop-
ning, dels en framställning från kds om en aktuell debatt om det opro-
vocerade våldet. Enligt reglerna för kammarens arbete startar vi med
den aktuella debatten om det oprovocerade våldet och går sedan över
till att behandla socialutskottets ambitiösa betänkanden om socialpoli-
tiken.
Behandlingen av dessa betänkanden kommer att ge tillfälle till en
övergripande debatt där även ledamöter från justitie- och socialförsäk-
ringsutskotten kommer att delta. Detta är ämnen som lämpar sig sär-
skilt väl för denna typ av samverkan, men jag tror att det finns fler.
Övergripande temadebatter som ger möjlighet till en helhetssyn är med
1 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 95
Prot. 1994/95:95
26 april
Aktuell debatt:
Det oprovocerade
våldet
all säkerhet fruktbart och till fördel för beslutsfattandet i många sam-
manhang i denna kammare, och det är sällsynt befogat i de allvarliga
frågor vi i dag skall behandla.
Avslutningsvis vill jag också nämna att ledamöter och tjänstemän
som ett led i vår gemensamma manifestation mot våld hälsas välkomna
till en utställningsbuss som just i dag mellan kl. 9 och 17 står parkerad
på Riksplan. Utställningen har gjorts av gymnasieungdomar och ingår i
ett projekt mot våldet i samhället, initierat av Stockholms läns lands-
ting.
Anf. 2 ALF SVENSSON (kds)
Fru talman! Rubriken på debatten är just ”Aktuell debatt om det
oprovocerade våldet”. Fru talman, jag tror egentligen inte att det behö-
ver bli så mycket debatt, utan snarast en manifestation, ett gemensamt
ställningstagande från alla riksdagens ledamöter och partier. Detta är
ett sätt för oss att visa att det som man talar så mycket om utanför riks-
dagens murar och det som självklart upprör så många av våra medbor-
gare och förskräcker åtskilliga, det bryr vi oss verkligen om och tar
ansvar för i den mån vi kan som riksdagsledamöter.
Den ekonomiska krisen debatteras och diskuteras, och fattas bara
annat. Men jag vill påstå att vårt land också har en värdemässig kris.
Det är inte enbart kronan som har sjunkit. Det kan också påstås att
människovärdet har sjunkit. Många uppfattar det i varje fall så.
Och när människovärdet devalveras, då är det stor fara å färde. Då
måste självfallet riksdagens ledamöter visa inte enbart att man registre-
rar och tycker illa om, utan då måste också riksdagens partier och le-
damöter analysera vilka krafter det är som skapar människovärdeskri-
sen och försöka mobilisera motkrafter och se till så att konkreta åtgär-
der vidtas. Folk accepterar helt enkelt inte en riksdag som sitter på
ombonad åskådarplats när TV, radio och tidningar vecka efter vecka
vräker information över oss om de mest vedervärdiga våldsbrott.
Det finns ingen naturlag som säger att våldet skall öka och brutalite-
ten tillta. Vi är inte utvecklingens fångar - om man nu i det här sam-
manhanget kan tala om ”utveckling”; det vore mer rimligt att tala om
”avveckling”. Men vi bör kanske alla i någon mån tillstå att politiken,
att samhällsdebatten för litet sysslar med frågeställningar och resone-
mang som inte så enkelt kan sättas upp i tabeller eller mätas i kronor
och ören. Den immateriella verkligheten får inte många debattrundor i
vårt parlament.
Barns uppväxtmiljöer, barns rätt till och behov av etisk och mora-
lisk vägledning, barns och ungdomars behov av att äga motkrafter mot
alla destruktiva krafter de möter, resonerar vi politiker, tror jag, för
sällan om. Att barns trygghet inte kan köpas i pengar är ju ändå en
sanning.
I går resonerade vi om den ekonomiska krisen, fru talman. I dag re-
sonerar vi om vad jag kallar en värdemässig kris. Jag vill gärna ha sagt
att dessa inte lever var sitt liv, utan att de givetvis är inflätade i varand-
ra. Därför är det bra att dagens resonemang följer på gårdagens debatt.
Anf. 3 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)
Fru talman! Sverige har skakats av allvarliga våldsdåd under de se-
naste åren. Våld berör oss alla, och det skakar om. Debatten om våld
styrs av våra innersta känslor. Vi kan aldrig acceptera våld som en
naturlig företeelse i vårt samhälle. Jag tackar kds för att ha tagit initia-
tivet till detta meningsutbyte.
Låt mig som grund för detta meningsutbyte lägga några aktuella
fakta om våldet och dess bakgrund på bordet. Trots att den totala
brottsligheten har minskat sedan 1991 ökar antalet våldsbrott. Ökning-
en var dock mindre än tidigare år.
Det grova våldet förändras. Trots uppmärksammade fall av dödligt
våld under 1994 minskade det dödliga våldet jämfört med året innan. I
gengäld ökade antalet försök till mord och dråp.
Det som är klart oroande är att antalet grova våldsbrott med an-
vändning av skjutvapen ökade kraftigt. Även om det vanligaste vapnet
är kniv förekom skjutvapen i ungefär vart femte fall av dödligt våld.
Anmälningarna om grov misshandel minskade däremot under förra
året. Det gäller såväl drabbade kvinnor som män. Det gäller dock inte
barn. Den grova misshandeln av barn under 14 år fortsätter att öka.
Det grova gatuvåldet, dvs. grov misshandel utomhus utförd av nå-
gon obekant till offret, visar en klar minskning. Det gäller såväl vuxna
som barn. Däremot ökar mindre allvarlig misshandel utomhus av obe-
kanta.
Det är således en allvarlig bild statistiken ger, även om bilden är
något blandad. Det mycket grova våldet minskar, medan mindre allvar-
lig misshandel ökar.
När det gäller våldets utövare vet vi att de flesta våldsbrott begås av
personer som är kända för brottslighet av olika slag. En stor del är
drogmissbrukare. Unga män står för den större delen av allt våld, sär-
skilt gatuvåldet. Våldet i hemmen utövas som regel av äldre gärnings-
män.
Vi vet att orsakerna till våldet är komplicerade och sammansatta.
Under de senaste 25 åren har samhället förändrats dramatiskt. Normer,
moral och levnadsregler är inte längre givna av auktoriteter. Både kyr-
kan och skolan har förlorat i betydelse. Familjestrukturerna har föränd-
rats.
I brist på alternativ och omsorg från vuxenvärlden skapar vissa
ungdomsgrupper egna normer, regler och sociala strukturer. I några
grupperingar blir strukturerna alltmer organiserade och slutna. Gängen
tar över familjens och skolans roll som normbildare.
Stora klyftor mellan människor tenderar att leda till våld. Segrega-
tion är kanske det enskilt största problemet när det gäller dagens vålds-
brottslighet. I dag sker en alarmerande uppdelning i många förorter, där
rika och fattiga, svenskar och invandrare lever helt åtskilda. Utanför-
skap och bristande integration i skolor och bostadsområden ökar vä-
Prot. 1994/95:95
26 april
Aktuell debatt:
Det oprovocerade
våldet
Prot. 1994/95:95
26 april
Aktuell debatt:
Det oprovocerade
våldet
sentligt riskerna för våld. Denna delning ger näring till subkulturer med
missbruk och kriminellt beteende.
Även arbetslösheten skapar utanförskap och orättvisa klyftor mellan
människor.
Brottsligheten påbörjas som regel i väldigt unga år. För att hindra
en brottslig utveckling krävs samverkan mellan familjen och myndig-
heter, men också snabba reaktioner från samhället när brott begås.
Själva situationen kan även den spela en stor roll för våldsbrotten.
Nöjeslivets utveckling har betydelse. Antalet vapen ökar stadigt. I dag
finns det över 3 miljoner legala handeldvapen i Sverige. Polisen upp-
skattar att det finns omkring 30 000 illegala skjutvapen i landet.
Alkohol och droger är kanske inte en direkt orsak till våldet, men
drogerna är ofta den faktor som utlöser våldet. Tre av fyra våldsbrott
begås av berusade gärningsmän.
Alkohol förekommer bland allt yngre personer. Alkoholkonsumtio-
nen har klart ökat sedan 1980-talet. Även narkotikamissbruk bland
unga ökar igen.
Det här är något av bakgrunden till samhällets absolut viktigaste
uppgift, nämligen att upprätthålla respekten för människors liv och
säkerhet. Den visar på bredden och djupet i kampen mot våldet i sam-
hället.
Sedan slutet av 1980-talet har en rad åtgärder vidtagits för att mot-
verka våldet i samhället. Insatserna har innefattat förebyggande åtgär-
der, straffskärpningar, förbättringar av det rättsliga förfarandet och ett
bättre stöd till dem som drabbas av våldet. Men det är inte tillräckligt.
Det behövs en samling mot våldet, och det behövs en samlad politik
mot våldet, en politik som spänner över alla områden och ser till helhe-
ten och inte enbart detaljerna. Detta angavs redan i regeringsförklaring-
en i höstas.
En särskild statsrådsgrupp har bildats i regeringskansliet. Den har
till uppgift att samordna regeringens arbete mot våldet. Regeringen
kommer inom kort att presentera pågående och planerade åtgärder mot
våldet. Låt mig här endast kort nämna några.
Att ge barn och ungdomar en trygg och bra start på livet utan droger
är ett långsiktigt sätt att motverka våldet. Utredningen Levnadsvillkor i
storstadsområden skall föreslå och initiera åtgärder som kan skapa
bättre förutsättningar för bostadsområdena i storstäderna. Barn och
ungdomars levnadsvillkor och skolans roll i samhället kommer särskilt
att belysas.
Ungdomars uppväxt- och etableringsvillkor skall analyseras och re-
dovisas av Ungdomsstyrelsen senast under 1996. Analysen skall också
utvärdera hur de offentliga systemen utvecklar och stöder ungdomars
villkor.
Folkhälsoinstitutet i samverkan med Socialstyrelsen har fått i upp-
drag från regeringen att följa och dokumentera hur långvarig arbetslös-
het påverkar ungdomars sociala anpassning och hälsotillstånd. En
första översikt presenteras under 1995.
Ungdomsstyrelsen fördelar årligen 100 miljoner kronor i stöd till
olika ungdomsorganisationer. Dessutom delar Allmänna arvsfonden ut
mellan 40 och 50 miljoner kronor i projektstöd. I framtiden kommer de
insatser som motverkar mobbning, våld och missbruk att ses som sär-
skilt angelägna. Även lokala projekt som sprider kunskap och motver-
kar rasism och främlingsfientlighet prioriteras.
Polisen genomför inom ramen för den nya närpolisverksamheten en
mängd lokala projekt som riktar sig till ungdomar. Det rör sig bl.a. om
projekt mot anabola steroider, med fadderverksamhet och utbildning av
goda föredömen och undervisning i lag och rätt.
För att särskilt minska alkoholkonsumtionen avsätter regeringen 75
miljoner kronor till olika åtgärder. Det drogförebyggande arbetet bland
barn och ungdomar skall prioriteras ytterligare.
Regeringen har gett en grupp med forskare i uppdrag att samman-
ställa kunskaper inom olika forskningsområden för att utifrån detta
bättre kunna analysera ungdomars drogmissbruk, asocialitet och vålds-
benägenhet.
Ett barnperspektiv inom individ- och familjeomsorgens arbete med
barn och barnfamiljer som far illa utvecklas också av Socialstyrelsen.
Ett primärt mål i regeringens politik är att skapa samma förutsätt-
ningar för invandrare som för den övriga befolkningen. Regeringen har
avsatt 125 miljoner kronor för särskilda insatser i invandrartäta bo-
stadsområden. En särskild kommitté har tillsatts för att underlätta arbe-
tet med invandrarnas integration.
För att komma till rätta med gatuvåld på lång sikt krävs förebyg-
gande åtgärder av olika slag. En undersökning har gjorts om de krimi-
nella ungdomsgängen i Sverige. Gängen har under en längre tid fram-
stått som en rekryteringsbas för fortsatt grövre brottslighet och yr-
keskriminalitet. För att motverka detta kommer polisen att presentera
en strategi under 1995.
Nya regler om handläggning av mål och ärenden hos polis, hos
åklagare och i domstol där ungdomar misstänks för brott har trätt i kraft
under 1995. Målen skall handläggas av personer som är speciellt kun-
niga och erfarna när det gäller just ungdomar. Även vårdnadshavarna
eller andra vuxnas ansvar för dem som är under 18 år betonas.
Inom området knivar och vapen förbereds en mängd åtgärder. En
särskild utredare skall lägga fram förslag i syfte att minska våldsbrotts-
ligheten. Utredaren skall vara klar med sitt arbete under 1996.
För kommande år har regeringen avsatt 105 miljoner kronor för en
kraftfull insats på polisens två huvudlinjer. Avsikten är att förebygga
många våldsbrott genom närpolisverksamheten. När våldsbrotten ändå
sker skall polisen stå bättre rustad att klara upp brotten.
Det här är bara ett litet axplock ur det som faktiskt görs och händer
i kampen mot utslagning, brott och våld. En samlad redovisning kom-
mer från regeringen inom kort.
Regering och riksdag kan ge uppdrag till myndigheter, fördela re-
surser och stifta lagar. Men våldet kan inte bekämpas bara genom
myndigheter och lagar. Var och en av oss här och varje vuxen individ i
vårt land har ett eget personligt ansvar att agera mot våldet.
Ytterst är det enskilda människors engagemang och tydliga ställ-
ningstaganden som kan vinna mot våldet. Vuxna måste hävda hänsyn
Prot. 1994/95:95
26 april
Aktuell debatt:
Det oprovocerade
våldet
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
och respekt för andra människor. Det är vårt ansvar att föra detta arv |
|
Aktuell debatt: Det oprovocerade |
Anf. 4 ALF SVENSSON (kds) Fru talman! Jag vill uppriktigt tacka statsrådet för redovisningen Jag avslutade min treminutersinledning med att säga att den eko- Jag tror alltså att det är väldigt viktigt att vi när vi talar om den eko- Fru talman! Jag vill citera ur en intervju i Expressen med ekonomen Fru talman! Jag tycker att det ligger mycket i detta. Vi har ett Nu har vi ju haft en statlig våldskommission, och den har gett ifrån Den statliga våldskommissionen skrev 1992, alltså relativt nyligen: Jag tycker att detta är en sanning, men jag tycker att det är en san- |
6
experter på vad föräldrarna känslomässigt, identifikationsmässigt, odis-
kutabelt är bäst på.
Jag tycker att det var utmärkt när statsrådet här sade att gängen eller
grupptillhörigheten i vissa fall tar över normbildningen från familjen
och att identifieringen med gruppen då blir starkare än med familjen.
Vilken är då slutsatsen? Vad gör vi för att ändra på detta? Jag vet -
det gör vi alla - att det inte finns några perfekta familjer. Sörgården
existerar bara i teorin eller i fantasin. Det finns inga felfria människor.
Men vad gör vi för att hjälpa föräldrarna att ta den roll som de så gärna
vill spela men som de kanske inte tror att vi tycker att de är bäst på?
Fru talman! Jag tror att det är väldigt viktigt att också lyfta fram
skolans roll. När vi kristdemokrater ivrade för att skolan skulle vara
förankrad i kristen etik - att vi sade kristen etik var egentligen inte
konstigare än att man talar om svenska språket när vi talar om språk här
i kammaren - var det för att vi ville ha den värdemässiga förankringen.
När skinnhuvudena som omskrivs och som vi har åsikter om beter sig
som de gör är det inte därför att de är en annan sorts människor utan -
enligt mitt och väl allas vårt förmenande - därför att de känner sig
otrygga. De har inte fått någon värdemässig identitet. De är vilsna, och
de vill visa att de är något.
Därför tror jag att det behöver sägas - kalla det gärna någonting an-
nat än kristen etik - att etik behövs, moral behövs, riktlinjer behövs och
gränser måste sättas. Vem är det egentligen som av och till skulle stäl-
las fram på torgen och stå till svars för utvecklingen - är det ungdo-
marna, är det barnen, eller är det kanske vi? Är det kanske jag, som inte
har varit där och varit aktiv för att sätta de gränser som barn har rätt att
få utstakade och ge dem den kompass som vi vet att de behöver för att
få möjlighet att stå emot de starka krafter som vill beröva dem deras
framtid och deras värdighet?
Anf. 5 GUN HELLSVIK (m)
Fru talman! Få saker är så viktiga som att engagera sig för att bryta
den våldsutveckling som vi har haft under lång tid. Det är hög tid att ta
till sig det sunda förnuft som finns hos de flesta människor och som
resulterar i att de flesta barn genom sin uppfostran lär sig medkänsla,
hänsyn och respekt för sina medmänniskor.
Många unga människor som fastnar i missbruk och kriminalitet har
vuxit upp i familjer där viktiga fostrande inslag saknats. Familjen har
avgörande betydelse då det gäller att förhindra unga människor från att
begå brott. Det är därför viktigt att på olika sätt markera föräldrarnas
huvudansvar för att deras barn lär sig respektera andra människor.
När jag pekar på föräldrarnas betydelse får jag ofta höra invänd-
ningen att de barn som har hamnat i kriminalitet ofta kommer från
familjer med s.k. frånvarande föräldrar. Dessa kritiker som i andra
sammanhang gärna talar om att man skall plocka fram det positiva hos
människor glömmer att föräldrar nästan undantagslöst vill sina barns
bästa. Det är just detta som är viktigt, och det är just detta som skall
utnyttjas för barnens skull.
Prot. 1994/95:95
26 april
Aktuell debatt:
Det oprovocerade
våldet
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
Vi människor formas i relationer. Vår största påverkan får vi i de |
kärlek och spontana ilska är viktiga inslag. En socialarbetares tidsbe-
|
Aktuell debatt: Det oprovocerade |
ställda möte med en ung människa kan inte ge samma spontana värme Föräldrarnas upprördhet över barns felaktiga beteende måste t.ex. Sensmoralen av mitt resonemang är att om vi inte blir bättre på att Många av oss här i kammaren har upplevt den tid då sådana ord- Vi moderater hoppas att ungdomsministern skall tänka om, och vi Debatten om medievåldets betydelse för utvecklingen av våldsten- Det jag har sagt hittills har varit reaktioner mot dåligt beteende. Det Jag har varit i många skolor och pratat. Under mina möten med Vi som befinner oss i denna sal, troligen med undantag av våra yng- Med detta vill jag ha sagt att medierna har ett mycket stort ansvar |
8
även till våra unga och för att medverka till att våra unga ges goda
förebilder.
Svensk kriminalpolitik bör grunda sig på samma principer som vi
ser som självklara i uppfostran av våra barn. En vidareutveckling av
lagstiftningen i denna riktning är just vad de moderata parti- och
kommittémotioner som vi har lagt fram innevarande vår rörande ung-
domskriminalitet syftar till.
Anf. 6 INGBRITT IRHAMMAR (c)
Fru talman! Vad skall vi göra åt det oprovocerade våldet? Samtidigt
frågar vi oss naturligtvis vad det är för skillnad mellan det provocerade
och det oprovocerade våldet. Det är en oerhört svår gränsdragning, och
det kanske egentligen inte är det viktigaste att reda ut.
Vi får se det samlade våldet som en helhet. Vi är överens om att vi
måste minska våldet. Det måste vi göra med olika former av insatser.
Det viktigaste är insatser på lång sikt, men det utesluter naturligtvis inte
insatser även på kort sikt.
Att våldet minskas är grundläggande för alla samhällsmedborgare,
som då kan få ökad trygghet. Vi kan minska antalet brottsoffer.
För oss i Centern är det oerhört viktigt att lyckas med detta. Därför
vill vi betona de brottsförebyggande insatserna.
Det provocerade och det oprovocerade våldet är alltför vanligt så-
väl inomhus som utomhus. Våldet inom hemmets väggar, våld mot
kvinnor och barn, har nämnts litet grand här i dag. Jag vill verkligen
betona att det våldet ofta är oprovocerat, även om naturligtvis mannen
- som är den som i huvudsak utför detta våld - påstår att han har blivit
provocerad av olika faktorer. Han kan anföra att det var odiskat i köket
eller att det stod skor i hallen när han kom hem.
Dagens debatt har sin upprinnelse i feta rubriker i massmedierna om
hemska händelser, såsom händelserna i Bjuv och Falun som har nämnts
här tidigare. I det sammanhanget är det viktigt att vi inte glömmer bort
de våldsinslag som äger rum dagligen inom hemmets väggar.
Vi vet, som sagt, att det är farligt att vara inomhus i den här famil-
jeatmosfären. Vi vet att det är farligt på vissa platser utomhus. Det är
farligt att befinna sig i restaurangköer om man själv är berusad, om
man själv tillhör gäng som är litet bråkiga m.m. Vi får inte glömma att
för de allra flesta människor är det ganska ofarligt att vistas ute. Det är
värt att notera detta i dagens läge, då allt fler - framför allt de äldre - är
rädda för att ge sig ut på gator och torg. Det är värt att notera att risken
för att en skötsam individ utsätts för våld är mycket liten.
Vi vet att droger ofta är en utlösande faktor till våldet. Narkotika,
alkohol framför allt och dopningsmedel, vars betydelse har uppmärk-
sammats på sistone, spelar en roll. Här har det framförts krav från olika
håll, också från Centern om att vi måste kriminalisera bruk av dop-
ningsmedel.
Vi vet att de flesta inte begår våldsbrott som ett första brott i sin
brottskarriär. De allra flesta vandrar i brottstrappan. Det är anledningen
för oss i Centern att verkligen betona tidiga insatser - tidiga och snabba
reaktioner vid ungdomsbrott och ungdomsvåld.
Prot. 1994/95:95
26 april
Aktuell debatt:
Det oprovocerade
våldet
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
Vi vill jobba vidare för att få till stånd att vid varje tillfälle när en |
brott. Vi vill ha till stånd ett medlingsförfarande vid varje tillfälle där
|
Aktuell debatt: Det oprovocerade |
detta är möjligt. Man skall jobba med skadelindrande insatser och Vi vill ge tydliga signaler till barn. Vi vill skapa harmoniska upp- Just underhållningsvåldet har angetts som en av de mest avgörande Det finns mycket mer att göra. Men jag vill till sist bara betona Anf. 7 KARIN PILSÄTER (fp) Fru talman! Våldet och hotet i samhället kryper verkligen tätt inpå En annan bild av våldet är rädslan. I går kväll, t.ex., gick jag själv Våldet finns överallt. Det finns där det allra minst borde finnas, där För att man skall kunna minska våldet, rädslan och vanmakten krävs Den första är alkohol och droger. Att berusning, missbruk av alko- |
leda till en slutsats. Den slutsatsen måste vara att det skall föras en
fortsatt restriktiv alkoholpolitik. De redskap som vi har måste använ-
das, och vi i Folkpartiet tänker jobba vidare med detta. Att tro på någon
sorts svensk vinkultur i stället för restriktivitet menar jag är en utopi
och ett hån mot alla offer. Att minska tillgången till alkohol för ungdo-
mar tror jag är mycket viktigare än att minska deras rörelsefrihet.
Missbruket av dopning, ofta i kombination med andra droger, har
också bevisligen den effekten att man kan begå helt ofattbara våldsdåd.
Detta missbruk är mer utbrett och förekommer längre ner i åldrarna än
vad man tidigare har trott. Dopning är fusk. Jag tycker att idrottsrörel-
sen måste ta ytterligare krafttag när det gäller detta. Dopning är dess-
utom farligt. Vi bör nu gå vidare och kriminalisera bruket av dopnings-
preparat. Det kommer att komma sådana förslag.
Alla barn är våra barn.
Fru talman! Även om våld förekommer överallt är de livsbetingel-
ser som många människor lever under i storstadsområden uppenbart
sådana att mer våld föds.
Arbetslöshet, dålig utbildning, många invandrare, koncentration av
människor med sociala problem, torftiga boendemiljöer, usel service,
sämre ekonomi och kommuner med ont om pengar kännetecknar
många storstadsområden. Detta leder till ett utanförskap. Om man inte
kan vara bäst i någon positiv mening kan man i alla fall vara bäst på att
vara värst. Om man lever utanför den etablerade gemenskapen får man
skapa sig en egen. Ofta återkommer begreppet ”respekt”. I boken Väl-
kommen till Vårby gård säger Kristian: ”Det konstiga är att det ofta är
två personer som mår mycket dåligt som slåss. Ändå vill man slå sön-
der varandra”.
För er som aldrig har gjort resan till eller från Vårby gård, Rågsved,
Alby eller kanske Rosengård kan jag rekommendera den här boken till
läsning.
För att man skall slippa det våld som kommer ur dålig självkänsla,
utanförskap och önskan om respekt måste vi göra någonting åt de stora
sociala problemen. Ett grundläggande problem är segregationen. Det
handlar om invandrarhat, öppen och dold diskriminering, skolor som
har de största behoven men de minsta resurserna och de stängda dör-
rarnas samhälle. Storstadens levnadsvillkor angår oss alla. En viktig
pusselbit är det nya inkomst- och kostnadsutjämningssystem för kom-
munerna som föreslogs i går. Vi i Folkpartiet ställer oss i huvudsak helt
bakom de förslagen. Det är faktiskt avgörande att de kommuner som
har de tyngsta problemen får litet mer pengar. De som bäst behöver en
bra uppväxtmiljö, en bra skola, trygghet och framtidstro måste också
kunna få detta.
Fru talman! Det är män som slår andra män, kvinnor och barn. Det
är inte vi kvinnor som på fredagskvällen tar oss ett järn och går hem
och klår upp maken. Berusade män slår, och berusade kvinnor får
stryk. Ungdomar slåss inte; unga män slåss.
Genom att man avkönar våldet slipper alla andra män att bry sig
och ta ansvar. Jag vet att jag generaliserar, men jag tycker att det är
viktigt att föra fram detta. Det här innebär att både slutsatser och för-
Prot. 1994/95:95
26 april
Aktuell debatt:
Det oprovocerade
våldet
11
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
slag kan bli fel. Varför slår männen okända eller nära och kära, opro- |
Ett skäl är att det saknas bra manliga förebilder för många killar
|
Aktuell debatt: Det oprovocerade |
som växer upp. De har ingen positiv identifikation med män, ingen bild Fru talman! Jag har velat peka på några delar av denna stora och Anf. 8 ALICE ÅSTRÖM (v) Fru talman! Debatten i dag skall handla om det oprovocerade våldet Underförstått, som en del talare har tagit upp, skall vi i dag prata Fru talman! Nu är det dags att prata om det som vi faktiskt långt fö- Problemet med våldet löser man inte genom att ta bort köerna till Under flera år har den politiska majoriteten skurit ner i den offentli- |
12
Segregationen är ett av storstädernas allvarligaste problem i dag.
Det har kombinerats med skolpengsreformen, en reform som genom-
fördes för att man skulle skapa valfrihet. Jag tror inte att alla gynnas av
det systemet. Tvärtom ser jag att segregationen, splittringen och klass-
klyftorna ökar. Valfrihet leder till en egoism, som det ser ut i dag. Det
lönar sig fortfarande att klampa på andra för att man själv skall lyckas.
Det segregerade Sverige gör att många bara möter människor som
tillhör samma grupp som de själva. Tolerans och förståelse har svårt att
få fäste. Den som är olik stöts ofta bort. Grupper markerar identitet mot
varandra. Klasskillnaden och segregationen grundläggs så tidigt att det
blir svårt för oss att nå varandra, att förstå varandra och vara toleranta
även mot dem som inte liknar oss själva.
Föräldraansvaret när det gäller dessa frågor är väldigt viktigt. Men
det finns problem också där. Många vuxna är ju lika osäkra inför fram-
tiden som sina barn. Då är det inte lätt att vara stark och att vara vägvi-
sare. Tryggheten saknas i dag för många människor i Sverige. Det är
nog svårast för dem som drabbas värst av den ekonomiska krisen. I dag
drivs samhället nämligen av att allt skall vara ekonomiskt lönsamt. Vi
glömmer alldeles för lätt bort hur mycket siffror på ett papper betyder
för vanliga människor. Vi måste ställa oss frågan vad en minskning av
kommunernas budget med 9 miljarder kommer att innebära för dem
som lever i Sverige. Ekonomi handlar inte om naturlagar utan om poli-
tiska prioriteringar.
Människor måste få vara trygga ute på stan, även på kvällar och
helger. Det gäller alla åldrar. Vi måste jobba för att öka tryggheten.
Genom att i stället föreslå sådant som hårdare straff, att man skall bura
in bråkstakarna eller genomföra utegångsförbud för unga människor på
sena kvällar bevisar vi bara att vi inte kan hantera problemen, utan att
vi är maktlösa. Att låsa in en del för att de anses vara farliga och vi
andra skall kunna gå trygga på gatorna är vansinne.
Ungdomar vill lika litet som andra människor ha våld. Kanske är
det för lätt att skjuta över problemet på ungdomsgenerationen och
blunda för det våld som sker inom hemmets väggar. Barnmisshandel i
en generation är vägledande för nästa. Barnmisshandeln ökar statistiskt
sett. Det är långtifrån lika synligt som slagsmål ute på stan.
Det vi heller inte får glömma är att våldet också finns hos tjejer.
Men tjejer vänder våldet in mot sig själva. Att anorexi och den typen av
problem är så vanliga hos flickor i dag beror också på våld, att man gör
våld på sig själv.
Våldet skapas av bristande omdöme, bristande självkänsla och en
mycket kort stubin. Många går omkring och är nästan som levande
bomber, och de kan explodera när som helst, inte för att det är kul att
slåss utan för att de mår dåligt.
Skall vi kunna stoppa våldet i samhället måste vi ha ett samhälle där
det finns en plats för alla människor.
Anf. 9 MARIANNE SAMUELSSON (mp)
Fru talman! I dag är det nio år sedan Tjernobylolyckan inträffade -
en olycka som har gjort att många människor, och särskilt många barn,
Prot. 1994/95:95
26 april
Aktuell debatt:
Det oprovocerade
våldet
13
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
aldrig får uppleva ett värdigt liv. Det beror på att vi människor bygger |
Vi tar inte hänsyn till ett långsiktigt hållbart samhälle. Detta gäller
|
Aktuell debatt: Det oprovocerade |
inte bara inom miljöområdet. Det är samma sak inom det sociala områ- Jag måste säga att jag är förvånad över debatten i dag. Jag tyckte att Jag tror att vi i vår planering i mycket större utsträckning måste ut- Vi som planerar för samhället måste planera för barnen. Gör vi inte Det är litet symtomatiskt vilka som ansvarar för vad. Det kan man Vi måste också titta på de bakomliggande faktorerna. Alkohol är Reklam påverkar också våra barn. Vi har sett det tydligt bland Framför allt tycker jag att vi sysslar med resursslöseri i samhället, |
|
14 |
utnyttjar möjligheterna i skola och barnomsorg och använder oss av |
alla de människor som i dag går arbetslösa för att hjälpa till med dessa
viktiga uppgifter. Vi betalar hellre 80 % av inkomsten - nu skall det bli
75 % - för att människor inte skall göra någonting än för att de är so-
cialarbetare i skolan, kuratorer eller utför andra viktiga uppgifter. Men
detta måste vi värna. Gör vi inte det får vi exakt dessa symtom. Vi kan
aldrig bygga ett samhälle där vi inte räknar med barnen.
Anf. 10 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)
Fru talman! Det har sitt värde att riksdagen på detta sätt manifeste-
rar sin inställning mot våldet. Det råder ingen oklarhet om vilken vår
inställning är. Vi lägger i debatten tyngdpunkten på olika förhållanden i
samhället beroende på vilken utgångspunkt vi har för vårt resonemang.
Men det finns en medvetenhet om att det krävs en helhetssyn för att
hantera våldet i samhället. Det är mycket tillfredsställande. Det går inte
att hänge sig åt allmänna generaliseringar som handlar om ansvar eller
etik. Man kan inte heller fly in i att tala om enstaka detaljer, vare sig
det är medaljer eller någonting annat. Det behövs en samlad, bred, svår
och omfattande politik för att hantera detta problem.
En utgångspunkt som har framförts här i dag är familjevåldet, och
det tycker jag är riktigt. Onekligen är det en sanning att våld föder våld.
Den som föds in i och växer upp i en miljö där våldet är ett sätt att
hantera konflikter människor emellan, en miljö där man inte lär sig att
ta hänsyn, ha medkänsla eller respektera andra människor kan inte
heller hantera det sedan när den kommer ut i samhället. Därför är famil-
jevåldet en av de absolut viktigaste grundstenar vi har att hantera.
Det handlar om familjen, den familj som inte fungerar fullt till-
fredsställande. Därför handlar det om samhällets stöd till de familjerna
- till de, ibland ensamstående, föräldrar, till de fäder som inte lyckas
behålla sitt föräldraansvar i samband med skilsmässa eller liknande.
Det handlar om de sociala myndigheternas möjligheter att stödja och
hjälpa. Det handlar om skolans möjligheter att vara ett komplement till
den roll familjen har att spela.
Det är en olycka att samhällets ekonomi i dag innebär att alla dessa
åtgärder försvåras. Det är en olycka att just de människor som har det
sämst ställt i vårt samhälle i dag är de som också får bära de tyngsta
bördorna.
Vi måste komma vidare och kunna bygga vidare på ett samhälle
som tar hänsyn till varje individs behov och väljer att hjälpa varje ung
människa att komma rätt i livet.
Jag vänder mig också mot det synsätt som handlar om att människor
inte längre har ett gemensamt engagemang, att man har överlämnat det
till myndigheter och den offentliga sektorn. Det är inte sant. Det är inte
sant statistiskt sett, och det är inte sant om man ser på verkligheten.
Aldrig någonsin har människor som i dag varit engagerade i lokala,
små grupper för aktiviteter av olika slag, och fortfarande en del i våra
stora folkrörelser, i nya föreningar och organisationer som föds varje
dag. I min genomgång av vad som görs i samhället bl.a. mot våld har
jag häpnat över den aktivitet, det engagemang och den initiativförmåga
som så oändligt många människor har visat i vårt samhälle. Att så är
Prot. 1994/95:95
26 april
Aktuell debatt:
Det oprovocerade
våldet
15
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
förhållandet visas också av det faktum att trots att vi oroas över våldet i |
man ser på andra jämförbara länder. Det gäller våldet på våra gator och
|
Aktuell debatt: Det oprovocerade |
torg, och det gäller framför allt det grova dödliga våldet. Jämfört med andra länder ligger vi väl till. Det måste finnas en för- Ett problem vi har, och där ger jag er rätt, är att det goda exemplet Den av de uppgifter som jag ser som viktig är just att föra ut bud- För att ta ett exempel ur en ganska stor hög finns det i Västerås Det exemplet skulle kunna vara en uppmuntran till många i vårt I de fortsatta diskussionerna kommer jag att återkomma till detta Anf. 11 ALF SVENSSON (kds) Herr talman! Jag vill gärna understryka det som sades av någon, att Det är väldigt viktigt att i det här sammanhanget slå fast att ungdo- Vi talar nu om våldet samtidigt som vi i tidningar kan läsa om an- |
16
sådana signaler innebär att vi fortsättningsvis får en nivellering av det
enkla begreppet hederlighet.
Jag tror att respekten för moraliska värden och etiska normer urhol-
kas på många håll och i många kanter av samhället. Därför är det vik-
tigt att här slå fast, och som jag inte i hastigheten uppfattade om justi-
tieministern kritiserade, att vi som individer under vår uppväxt behöver
en inre kompass. Det handlar om etik och värderingar. Har vi inte den
inre kompassen är jag övertygad om att den här församlingen framöver
får koncentrera sig enormt på att stifta lagar och införa paragrafer.
Då är vi igen tillbaka till att hemmet spelar en väsentlig roll. FN har
faktiskt lagt fast en internationell familjedag. Den skall vara den 15
maj. Jag skulle gärna höra justitieministern berätta vilka initiativ rege-
ringen tar för att manifestera den internationella familjedagen. Temat i
år är ”tolerance begins at home”.
Det är också angeläget för mig att säga att alkoholen spelar en oer-
hörd roll. Det har vi sagt, och det säger vi, och det är en oavvislig san-
ning. Men precis som Karin Pilsäter sade får vi då också göra någon-
ting. Vi måste hitta metoder för att minska alkoholkonsumtionen. Kun-
de vi under kommande helg minska alkoholkonsumtionen med låt oss
säga 10 % skulle vi därmed också minska en hel del av kriminaliteten
och brottsligheten.
Jag tror att vi måste komma därhän att vi statusmässigt uppvärderar
de alkoholfria miljöerna. Vi måste också kraftfullt pricka att ungdomar
och barn så lätt får tag på alkohol. Det måste förekomma en väldig
langning på det här området som det inte talas så mycket om. Det inser
man när man ser statistiken från dem som gör undersökningar.
Herr talman! Jag tror också att det är väldigt viktigt att vi engagerar
oss för att invandrar- och flyktingungdomar och andra ungdomar, om vi
skall kalla dem svenskar, möts, ser varandra i ansiktet och lär känna
varandra. Där tror jag att ideella organisationer och folkrörelser och vi
som är engagerade där skulle kunna göra en mycket större insats än vad
vi gör. Det är en nödvändighet för att inte bygga in konflikter som så
lätt uppstår när främlingsskapet existerar i samhället.
Herr talman! Jag måste också hinna få säga att jag är litet förvånad
över att regeringen inte satsar mer på frivården utan i stället tar anslag
från polisen och rättsvårdande myndigheter. Det är inte så att jag där-
med har sagt att jag tror en massa pengar till polisen skulle klara av
detta. Men det är oerhört viktigt att frivården får resurser och att det
inte får gå för lång tid från det att brottet begås till dess att påföljden
kommer. Det måste visas att det finns gränser. Slappheten och kravlös-
heten i sig är inte kärleksfullhet.
Någon tog här upp frågan om våldsvideogrammen. Där är jag också
förvånad över att vi inte kan göra mer. Det finns faktiskt ett EU-
direktiv med förbud mot grovt och utdraget våld i TV och kabel-TV.
Vi måste väl i Sverige fråga oss vad vi gör för att leva upp till det di-
rektivet. Vi talar ju väldigt ofta om andra EU-direktiv, men detta har
fått leva sitt liv i skuggan.
Vad gör den ensamstående föräldern, vad gör föräldraparet, när de
ser att deras barn, kanske på grund av kamrattryck, vad vet jag, har
Prot. 1994/95:95
26 april
Aktuell debatt:
Det oprovocerade
våldet
2 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 95
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
hamnat i en situation där de på eftermiddagar får i sig våldsinslag och |
figurer som gör gällande att vi inte påverkas av detta är funtade. Titta
|
Aktuell debatt: Det oprovocerade |
på dem som tillverkar blöjor och tvättmedel. De vet vad reklam och Det är klart att våldsinslag också påverkar. Även om det inte leder Anf. 12 GUN HELLSVIK (m) Herr talman! Även jag fick en släng av sleven i justitieministerns Eftersom jag har kort tid till mitt förfogande skall jag i stället ta upp Det handlar i första steget om människor som får sin egendom stu- Under senare tid har det dykt upp en debatt. Frihetsfronten hade i En av våra TV-kanaler visade i ett nyhetsprogram i helgen en dam Det är allas vår skyldighet att nu delta i debatten. Vi skall inte inbil- Anf. 13 INGBRITT IRHAMMAR (c) Herr talman! Det kan inte nog poängteras hur viktigt det är att få |
|
18 |
våldet. Då ser jag det jobb som kan göras på lägsta nivå som viktigt. |
Det gäller arbetet med att verkligen få i gång ett trygghetsarbete i varje
kommun. Vi har talat om att skapa lokala trygghetsplaner.
Då får man probleminventera just de frågeställningar som behöver
analyseras i respektive kommun och vad som finns att göra. Här finns
olika bakgrundsproblem. I vissa kommuner är just segregationen ett
övergripande problem som är mycket större än i andra kommuner, men
det finns överallt. Även jag vill betona vikten av att åstadkomma ökad
delaktighet och minskad segregation.
En ökad segregation leder också till minskad förståelse. Det innebär
en ökad rasism och främlingsfientlighet. Det finns en tickande bomb på
det här området. Därför är det så viktigt att varje samhällsmedborgare
kan engageras i det här arbetet.
Människor som är i arbete, sysselsättning eller utbildning har ju en
minskad benägenhet att vistas på gator och torg på kvällar och nätter
och bara fördriva tiden. Därför är naturligtvis kampen mot arbetslöshe-
ten en mycket viktig kamp att föra för att också minska våldet.
Jag sade i mitt tidigare inlägg att vi i Centern vill betona tidiga in-
satser och omvårdnad om barnen. Vi är verkligen oroade över bortta-
gandet av vårdnadsbidraget. Nu kämpar vi i stället vidare med ett infö-
rande av ett barnkonto. Varför gör vi det? Jo, därför att barn behöver
sina föräldrar. De behöver dem under en stor del av sina första levnads-
år. Därför tycker vi att det är viktigt att öka rättvisan och framför allt
valfriheten och möjligheten för familjer att välja den barnomsorg som
passar dem bäst.
Jag tycker att detta var ett bra initiativ till en debatt. Detta måste
ständigt fortsätta. Vi i Centern ordnar ett seminarium här i riksdagen
den 17 maj där vi skall försöka analysera olika bakgrunder till våldet.
Alla är naturligtvis välkomna dit.
Anf. 14 KARIN PILSÄTER (fp)
Herr talman! Vi har nu berört väldigt många olika ämnen. Utan att
på något sätt förringa det som andra tagit upp tänkte jag prata om litet
andra saker igen.
Det handlar om att få med alla i samhället, att släppa in de ute-
stängda och att byta ut det utanförskap som många människor känner
mot en integrering i ett gemensamt samhälle.
Jag skall berätta litet om Omar. Han finns med i boken Välkommen
till Vårby gård. Han skriver att skolan inte förstod sig på Omar, och
han förstod sig inte på skolan. Misstroendet växte till hat. Halv elva
den 8 februari 1991 smög sig Omar och två kamrater längs Vårbysko-
lans ena flygel. De bar med sig ett par stora stenar och en molotovcock-
tail. Ni kan ju tänka er själva vad som hände sedan.
Jag tror på normer och värderingar och respekt för varje elev, och
att skolan skall vara till för att ge varje barn en chans är oerhört viktigt.
Den nya läroplanen har ju vänt på steken litet grand.
I fortsättningen av boken beskrivs hur det sedan kanske skulle fun-
gera för Omar. Han hade större chans att lyckas än många av kamrater-
na. Föräldrarna levde tillsammans, han förstod samhällets gränser och
han var troende muslim.
Prot. 1994/95:95
26 april
Aktuell debatt:
Det oprovocerade
våldet
19
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
Omars kamrat frågar: ”Vad var värst, rättegången eller föräldrar- |
snuten var ingenting.”
|
Aktuell debatt: Det oprovocerade |
Det har ju aldrig stått i några läroplaner att man kan välja att lösa Herr talman! Det är också viktigt att släppa in de utestängda, att låta Man pratar ju om att riktiga män inte äter paté. Nu gäller det att visa Jag är glad att detta nu betraktas som ett gemensamt problem. Jag Anf. 15 ALICE ÅSTRÖM (v) Herr talman! Som många av de tidigare debattörerna har tagit upp I dag verkar det som om vi har svårt att tackla dessa problem och Det finns tre viktiga saker när det gäller att hantera missbruket. Den Den andra handlar om vård. Dvs. att vi tar hand om dem som av Den tredje är att använda sig av hårdare straff för missbruk. När det har blivit så att man tydligast använder sig av det tredje och |
20
Tillgången på vård för dem som redan har hamnat i missbruk har
minskat. I dag är det inte självklart att man får vård för sitt missbruk,
även om man själv vill det, eftersom kommunerna inte kan ta kostna-
derna för detta.
Vi vet alla att insatserna måste göras både på det förebyggande om-
rådet och för dem som redan har hamnat i missbruket. Om vi gör insat-
serna effektivt på båda hållen kommer vi att göra en samhällsekono-
misk vinst och en mänsklig.
Anf. 16 MARIANNE SAMUELSSON (mp)
Herr talman! Att våld i samhället är oacceptabelt och måste fördö-
mas hoppas jag att vi alla är överens om. Jag hoppas att vi också kom-
mer att arbeta utifrån det. Rasistiska inslag i våldet är något som vi
måste ta itu med bl.a. för att skapa ett mångkulturellt samhälle där alla
människor får plats. Jag hoppas att vi även är helt överens om det och
kommer att kämpa för det tillsammans. Det är vad vårt samhälle behö-
ver.
Det finns andra saker som vi kanske inte är helt överens om i nulä-
get. Det är hur man skall vidta åtgärderna. Alf Svensson pratade om
hederlighet som en grundbult. Jag skulle vilja använda ordet delaktig-
het som en viktig del i samhället. I dag finns det faktiskt ungdomar som
innan de har fyllt 20 år rekommenderas att gå till socialen för att få sin
försörjning därför att de inte behövs i samhället. Att förvänta sig att de
då skall känna delaktighet i vårt samhälle är att begära mycket. Man
måste behövas, man måste få vara med. Jag tror att det är det absolut
viktigaste för oss alla att arbeta för. Jag vill återigen komma tillbaka till
att det är bättre att dela på jobben och att använda människor i viktiga
arbetsuppgifter än att betala dem för att inget göra.
Herr talman! Justitieministern var inne på att samhällets stöd till
familjerna måste fungera och även på att vi måste vidta åtgärder när
familjerna inte fungerar. Jag har under mitt yrkesverksamma liv innan
jag blev politiker arbetat med ungdomar med sociala problem. Under
de senaste åren har jag sett en skrämmande förändring. Eftersom kom-
munerna sparar vidtar man inte längre de åtgärder som borde vidtas.
Man sparar på ungdomar och barn.
Vi som har arbetat med dessa frågor vet vilka konsekvenser detta
får. Det blir betydligt dyrare den dag när man måste vidta de åtgärder
som samhället ändå måste ställa upp med. Jag vill också betona vikten
av att kommunerna har grundläggande resurser för att bedriva det före-
byggande arbetet. Det borde vara samhällets absolut viktigaste priori-
tering att tidigt hjälpa och stödja ett barn som hemifrån kanske inte får
det fulla stöd som det behöver. Det finns självklart möjligheter till det,
men det är i dagsläget just detta som kommunerna sparar på, och det är
helt oacceptabelt.
Anf. 17 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)
Herr talman! Jag delar helt Alf Svenssons uppfattning att vi behöver
en inre kompass, eller hur man nu vill uttrycka detta. Jag delar också
Alf Svenssons uppfattning att det är i den nära relationen mellan det
Prot. 1994/95:95
26 april
Aktuell debatt:
Det oprovocerade
våldet
21
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
lilla barnet och den vuxne i en normal familj som den här kompassen |
och det präglar vår vuxna tillvaro. Man kan undra, precis som Alf
|
Aktuell debatt: Det oprovocerade |
Svensson gjorde, vad det är för kompass de människor har som ägnar Alf Svensson undrar också varför vi inte satsar mer på frivården. Alf Svensson tog i det sammanhanget också upp frågan om resurser Det är då andra sektorer i samhället, kanske just sådana som bäst Alf Svensson tar också upp att det inte får ta för lång tid innan man Det finns däremot ett område där vi inte alls är snabba. Jag vill nu Jag delar också Gun Hellsviks uppfattning att vi måste försvara och |
22
viktigt det är att vi inte utgår från att vi på grund av svårigheter skall
lägga tyngdpunkten bara på den ena halvan av denna problematik. Vi
måste vara starka nog att kunna hävda den bredd som hittills har gällt i
vår narkotikapolitik. Därigenom skall vi också kunna försvara den mot
dem som kritiserar den.
Anf. 18 ALF SVENSSON (kds)
Herr talman! Jag tycker att det var tillfredsställande att få höra alla
de inlägg och synpunkter som här har presenterats. Låt mig bara kort få
säga - minuterna tickar ju i väg så snabbt - att jag ändå tror att det är
en felaktig åtgärd att beröva poliserna resurser. Vi har här också sagt
att brottsligheten ökar. Den grova brottsligheten blir mer omfattande.
Det krävs i sig en produktivitetsökning för att klara av det.
Dessutom menar jag att en rejäl satsning på att komma åt den eko-
nomiska brottsligheten säkert skulle göra det möjligt att få fram resur-
ser till övrig polisiär verksamhet. Jag hoppas verkligen att det inte skall
behöva ta alltför lång tid att hitta åtgärder på det området.
Herr talman! Fru talman Birgitta Dahl erinrade oss tidigare här om
50-årsminnet av Förintelsen, som i går hugfästes i Stockholms stads-
hus. När jag satt och lyssnade till denna utomordentligt gripande till-
ställning, där det erinrades om det mest avskyvärda och vedervärdiga
våld som mänskligheten känner, kom jag att tänka på ett sammanträf-
fande här i Stockholm för ett par år sedan med Nathan Sjaranskij. Den-
ne var, som säkerligen de flesta av er kommer ihåg, en lägerfånge som
släpptes ut under Gorbatjov-epoken. Denne briljante vetenskapsman
och detta datageni satt under åtskilliga år i ett vedervärdigt läger.
Det som jag tyckte var särskilt intressant var när denne naturveten-
skapsman sade: Jag kom snart underfund med att det inte räckte med
rationella argument när man ville bekämpa ondskan, utan det behövdes
moraliska och andliga argument. - Inget parti har på något sätt mono-
pol på en sådan slutsats, men jag tror att det är väldigt viktigt att den
stryks under och lyfts fram.
Herr talman! Jag tror inte heller på något sätt att de som nu riktar
sig med hiskliga lönelyft skulle, därför att de måhända kommer från de
högre socialgrupperna, vara besjälade med högre moral och större mått
av solidaritet än andra. Under mina tio år som lärare lärde jag mig att
man i familjemiljöer där ekonomin inte alla gånger precis var vad den
borde vara kunde överföra normer väl så intensivt, grundläggande och
klokt som i de bättre bemedlades miljöer. Jag vill också säga, herr
talman, att det ligger en fara i att försvara elände, våldsutveckling och
bekymmer med att vi nu har en ekonomisk kris.
Anf. 19 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)
Herr talman! Nej, våldet kan inte försvaras vare sig med ekonomisk
kris eller med någonting annat. Våldet måste bekämpas, och som grund
härför ligger samhällets värderingar, vår syn på medmänniskorna, och
detta avgör vårt handlande i förhållande till varandra. Det är också
ytterst det som politik handlar om.
Prot. 1994/95:95
26 april
Aktuell debatt:
Det oprovocerade
våldet
23
Prot. 1994/95:95
26 april
Aktuell debatt:
Det oprovocerade
våldet
Brottsligheten ökar, säger Alf Svensson. Nej, dessbättre är det så att
brottsligheten inte ökar. Men det är inte det huvudsakliga skälet, för att
återigen komma in på en detaljfråga, till att vi anser att krav på effekti-
visering kan ställas även på polisen, utan den grundläggande anled-
ningen är att polisen genomgår en omfattande omstrukturering, både
organisatoriskt och arbetsmässigt. Det innebär att polisens arbete i
större utsträckning kommer att bedrivas brottsförebyggande. I detta
finns mycket av effektivitet att hämta och också möjlighet att under en
period spara pengar. I dagens läge, när de pengarna behövs på så
många håll, måste också polisen vara med häri. Detta handlar på sätt
och vis också om solidaritet. Ytterst handlar den politik som vi bedriver
1 det här landet om solidaritet. Utgångspunkten för politiken i vårt land
bör vara att vi respekterar varje individ och anser att alla människor har
lika värde. Det är på grundval av det som vi i regering och riksdag har
att fatta våra beslut.
Det är svårt att omsätta solidaritet i praktisk politik, men en av de
viktigaste åtgärderna är att i de svåra besluten, som bl.a. handlar om
ekonomi, alltid ta hänsyn till de svagaste i samhället och dem som bäst
behöver vårt stöd. Vi kan inte agera på ett sådant sätt att de institutio-
ner som i vårt samhälle svarar för åtgärder riktade just till dem som
bäst behöver stöd också är de som i första hand mister vårt stöd när det
blir ekonomiska svårigheter. Det är just då vi måste hävda principen
om alla människors lika värde och solidariteten i samhället.
Överläggningen var härmed avslutad.
Justerades protokollet för den 20 april.
Föredrogs och hänvisades
Propositioner
1994/95:150 till finansutskottet
1994/95:203 till skatteutskottet
24
Skrivelse
1994/95:220 till finansutskottet
Motioner
1994/95: Jo31-Jo36 till jordbruksutskottet
1994/95:L45-L49 till lagutskottet
1994/95:Jul7 och Jul8 till justitieutskottet
1994/95 :K21 och K22 till konstitutionsutskottet
1994/95 :U34 och U35 till utrikesutskottet
1994/95 :T26 till trafikutskottet
1994/95:Ju 19 till justitieutskottet
1994/95:Sk50 till skatteutskottet
1994/95 :Ub58-Ub61 till utbildningsutskottet
Föredrogs men bordlädes åter
Lagutskottets betänkanden 1994/95:LU25 och LU27
Jordbruksutskottets betänkande 1994/95:JoU16
Näringsutskottets betänkanden 1994/95:NU20 och NU22
Föredrogs
Socialutskottets betänkande 1994/95:SoU15
Socialpolitik - inriktning och anslag (prop. 1994/95:100 delvis)
Socialutskottets betänkande 1994/95:SoU13
Om dopning
Socialutskottets betänkande 1994/95:SoU14
Vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. för år 1995 (skr.
1994/95:141)
Socialutskottets betänkande 1994/95:SoU16
Allmänna arvsfonden (skr. 1994/95:138)
Socialutskottets betänkande 1994/95 :SoU 17
Vissa ändringar i läkemedelslagen m.m. (prop. 1994/95:143)
Socialutskottets betänkande 1994/95 :SoU 19
Nordisk konvention om socialt bistånd och sociala tjänster (prop.
1994/95:149)
Socialutskottets betänkande 1994/95:SoU20
Amalgam m.m.
Socialutskottets betänkande 1994/95:SoU22
Tillsyn över viss laboratorieverksamhet m.m.
Tredje vice talmannen meddelade att socialutskottets betänkanden
SoU15, SoU13, SoU14, SoUlö, SoU17, SoU19, SoU20 och SoU22
skulle debatteras gemensamt.
Anf. 20 STEN SVENSSON (m)
Herr talman! Mot bakgrund av rapporterna om det oprovocerade
våldet bland ungdomar anordnade socialutskottet den 14 februari en
offentlig utfrågning om orsakerna till det ökade bruket i Sverige av
anabola steroider och andra dopningsmedel. Mycket talar för ett sam-
band mellan dopning och de allvarliga våldsbrott som har drabbat vårt
samhälle på senare tid.
Vi följer upp detta initiativ i budgetbetänkandet SoU15, som kam-
maren nu behandlar tillsammans med ytterligare sju betänkanden, varav
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
25
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
26
dopningsfrågan redovisas särskilt i betänkandet SoU13, där en komp-
lett utskrift från den offentliga utfrågningen finns bilagd.
Utvecklingen i samhället tycks gå mot ett alltmer omfattande våld,
en ökad brutalisering i umgänget, särskilt mellan ungdomar. Våra me-
dier förmedlar till oss en bild av att grov misshandel, mord, väpnade
rån och liknande våldsinslag ökar.
Våldsbrotten ökar också bland de unga och ofta i anslutning till
nöjeslokaler. Våldet blir också grövre, bl.a. som en följd av att ungdo-
mar nu i större utsträckning än tidigare är beväpnade. Skottdramat på
Stureplan och tidigare tragedierna i Falun och Bjuv, det brutala ung-
domsmordet i Mullsjö och den senaste händelsen, där ett ungdomsgäng
misshandlade en familj i Vålberg, har nu fått människor att fråga sig
hur Sverige har kunnat hamna i den här situationen och vad samhället -
stat, kommun, organisationer och föreningsliv samt inte minst enskilda
medborgare - skulle kunna göra för att vända utvecklingen.
Som framgår av vårt budgetbetänkande anser ett enhälligt socialut-
skott, liksom regeringen och alla de motionärer som tagit upp dessa
frågor, att utvecklingen är mycket oroande.
Dagens ungdomar är morgondagens vuxna med ansvar i framtidens
samhälle. Livsvillkoren för ungdomarna i dag påverkar i stor utsträck-
ning hur de i sin tur klarar rollen att ta hand om sina barn. Vissa för-
ortsområden i de största städerna domineras nu helt av människor med
invandrarbakgrund med mycket ringa kontakt med befolkningen i öv-
rigt. Integrationen i samhället för dessa människor försvåras därmed
avsevärt. Fler arbetslösa finns i dessa områden än i övriga landet. So-
cialbidragsberoendet är högre, och kostnaderna i dessa kommuner för
socialbidrag har ökat markant.
I dessa bostadsområden bor också andra ekonomiskt svaga grupper
och människor med olika sociala problem. Det finns i dessa områden
en ökande social instabilitet med inslag av otrygghet, utanförskap och
kriminalitet. Dessa frågor blev väl belysta i den offentliga utfrågning
som socialförsäkringsutskottet anordnade om den sociala miljön i in-
vandrartäta bostadsområden, till vilken socialutskottet även blev inbju-
det.
Det är främst två problemsammanhang som dominerar bland med-
borgarnas uppfattning om våldets orsaker, nämligen att barn och ung-
domar inte vägleds av goda förebilder, dvs. att barn och ungdomar
exponeras för alltför mycket våld i medier, särskilt i TV och på video,
samt att det brister i föräldraansvar.
De splittrade familjerna, där exempelvis pojkar saknar positiva fö-
redömen i sina fäder, är ett sådant tydligt problem. Det andra problem-
sammanhanget är att gärningsmännen i allt större omfattning är
drogpåverkade vid utövandet av de flesta våldsbrotten.
De högsta brottsnivåerna och det mest omfattande alkohol- och nar-
kotikamissbruket finns i storstäderna. Alkoholkonsumtionen bland
ungdomar ökar av allt att döma igen, speciellt bland flickor, och alko-
holdebuten sker dessutom vid allt lägre ålder. Missbruket av dopnings-
preparat ger också anledning till oro. I söndags kunde vi läsa om två
ungdomar i Göteborg, 17 och 18 år, som ville imponera på omgiv-
ningen genom att använda anabola steroider. De blev så aggressiva att
den ene hotade sin mor till livet och den andre slog sin farmor. Modern
och farmodern har, oberoende av varandra, polisanmält ungdomarna.
Ingen av dem vågar längre ha dem boende hos sig.
Socialutskottet ser med stort allvar på uppgifterna om sambandet
mellan dopning och mycket allvarliga våldsbrott. Uppgifter finns också
om att dopningsmedel skulle ha liknande beroendeframkallande effek-
ter som narkotika. Regeringen har efter initiativ från socialutskottet
tillsatt en parlamentarisk utredning för att analysera dessa dopnings-
problem.
En kriminalisering skulle tydligare markera att samhället tar helt
avstånd från varje icke-medicinsk befattning med sådana medel. Det
skulle ge ökade möjligheter för bl.a. polis och socialtjänst att ingripa på
ett tidigt stadium. Vidare kan en sådan åtgärd avhålla ungdomar från ett
missbruk som kan få förödande konsekvenser för deras fysiska och
psykiska hälsa.
Från polisens sida har framhållits att straffsatserna för dopnings-
brott jämfört med narkotikabrott är låga och att brottsutredningarna
därför inte prioriteras. Vid utfrågningen framkom att kunskaperna om
missbrukets omfattning i åldersgrupperna över 20 år är mycket brist-
fälliga och att svårigheterna att mäta missbruket i dessa grupper är
stora. Enligt direktiven skall utgångspunkten för utredningens arbete
vara en noggrann genomgång av den faktiska kunskapen om dop-
ningsmedlen och deras medicinska och psykologiska verkningar. Ut-
vecklingen när det gäller användningen i missbrukarledet av olika lä-
kemedel, som dopningsmedel, och kunskapen om dessa medel sker
snabbt. Utskottet utgår från att berörda myndigheter noga följer ut-
vecklingen och vid behov vidtar lämpliga åtgärder. En omfattande
utredningsverksamhet har igångsatts med uppgift att analysera proble-
men vad gäller den allmänna välfärden och den sociala utvecklingen
samt att föreslå förbättringar på olika områden.
Socialutskottet är mycket positivt till de utredningsinitiativ som
tagits men anser att flera av de frågor som nu behandlas kräver sektors-
övergripande överväganden och åtgärder. Det sätt på vilket samhället
är organiserat - och detta gäller även arbetet i riksdagen och regerings-
kansliet - försvårar den helhetssyn och det långa perspektiv på dessa
frågor som utskottet förordar. Även sektoriella åtgärder i ett kort per-
spektiv måste enligt utskottet bottna i en övergripande och långsiktig
strategi för välfärd, arbete, trygghet m.m.
Kraftfulla insatser behövs också mot det ökande våldet i samhället
och mot missbruket av alkohol, narkotika och dopningspreparat. En
samordning av kommuners och landstings insatser på detta område är
nödvändig. Det behövs en samordning av insatserna mellan t.ex. socia-
la myndigheter samt arbetsmarknads- och utbildningsmyndigheter.
Utskottet vill särskilt framhålla behovet av sektorsövergripande in-
satser för att komma till rätta med problem som boendesegregation,
arbetslöshet och utslagning. Risk finns annars att insatser på ett område
vidtas utan att konsekvenserna på andra områden eller för helheten
beaktas.
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
27
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
28
Den höga arbetslösheten och de ekonomiska problem som den för
med sig för många familjer ökar också riskerna för att allt fler barn blir
otrygga och far illa. Enligt utskottets mening är insatser för att åstad-
komma balans och tillväxt i ekonomin samt skapa arbete av grundläg-
gande betydelse för barnens och ungdomarnas välfärd.
Socialnämnden är enligt socialtjänstlagen skyldig att i samarbete
med den unges familj försöka åtgärda problemen i den unges upp-
växtmiljö. Utskottet anser, mot bakgrund av vad som påtalas i motio-
nerna, att det nu är extra viktigt att alla inblandade parter, såväl myn-
digheter som organisationer och allmänheten, mobiliseras i försöken att
bryta den negativa utvecklingen när det gäller missbruk av alkohol och
andra droger samt ungdomsvåld.
Utskottet anser att det är nödvändigt med ökade satsningar på tidigt
samarbete mellan polis, frivård, skola, föreningar, arbetsmarknads-
myndigheter, föräldrar och ungdomarna själva för att försöka finna nya
vägar som leder till en lösning av dessa problem. Det förebyggande
arbetet bland barn och ungdomar måste enligt utskottets mening ske på
bred front, dvs. över de traditionella sektorsgränserna, för att åstad-
komma hållbara lösningar för framtiden. Sambanden mellan arbetslös-
het, utslagning, våld och missbruk måste enligt utskottet uppmärksam-
mas mer.
Utskottet vill i sammanhanget framhålla vikten av att barn som ti-
digt visar tecken på att utvecklas ogynnsamt uppmärksammas och att
åtgärder vidtas. Detta kräver ofta samarbete mellan föräldrar, skola,
barnomsorg, socialtjänst och hälso- och sjukvård.
Det är viktigt att den kunskap och erfarenhet som byggs upp genom
forskning, utvecklingsarbete och på annat sätt kontinuerligt förs vidare
till berörda personalgrupper för att vidareutveckla arbetet inom social-
tjänsten.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det behövs mer kun-
skap och forskning på en rad områden för att få en helhetsbild av hur
de samlade effekterna av de senaste årens höga arbetslöshet och för-
sämrade ekonomi, men även andra förändringar i samhället och i vår
omvärld, påverkar människors levnadsvillkor.
Bättre underlag behövs för kommande politiska beslut om välfärds-
politiken. Det behövs enligt utskottet mer kunskap om bl.a. de sociala
trygghetssystemen, arbetsmarknaden, familjernas situation och boendet.
Mer kunskap behövs också om hur hot om utslagning och segrege-
ring bör mötas. Framtidsstudier behövs också för att fånga mångfalden
av de preferenser som den nuvarande ungdomsgenerationen har och
kommer att ha vad gäller 2000-talets välfärdssystem. Utskottet delar
även uppfattningen att det är viktigt med nationell forsknings- och
utvecklingsverksamhet vid lokala och regionala center.
Socialutskottet, som instämmer i regeringens uttalanden i budget-
propositionen i dessa delar, ställer sig också bakom huvudlinjerna i de
motioner som behandlats och anser att regeringen bör beakta dessa
synpunkter i det fortsatta arbetet med frågor som rör den allmänna
välfärden. Vi har därför enats om att föreslå kammaren att göra ett
tillkännagivande till regeringen med denna innebörd. Bakom detta
förslag till uttalande står samtliga riksdagspartiers företrädare i soci-
alutskottet i total enighet.
Herr talman! Jag har så här långt redovisat bakgrunden till och in-
nebörden av det enhälliga ställningstagande som socialutskottet gjort
när det gäller den sociala utvecklingen bland barn och ungdom. Jag
skall i det följande redovisa några personliga kommentarer med ut-
gångspunkt från den moderata partimotionen.
Moderata samlingspartiets utgångspunkt är respekten för den en-
skilde individens förmåga att ta ansvar och att forma sitt eget liv. Det
offentligas uppgift är, som vi ser det, att skapa förutsättningar för ett
enskilt ansvarstagande samt att bistå och värna de medborgare som
saknar personliga förutsättningar att ta självständigt ansvar.
Det gäller i stället att mobilisera människornas egen ansvarskänsla
för sig själva och för sin omgivning. Barn och ungdomar har ofta fö-
rebilder. Det gäller kanske främst de egna föräldrarna men också id-
rottsstjärnor, pop- och rockmusiker och andra artister. Därför är det
viktigt att alla dessa ställer upp som positiva förebilder.
Familjen måste stärkas. Det måste vara möjligt för föräldrar att ge
sina barn den kärlek och omtanke, det stöd och den ledning som varje
barn har rätt till och som i sin tur leder till att barnen växer upp till
trygga och harmoniska människor.
I detta sammanhang är det också viktigt att framhäva det tanke-
mönster som är alltför utbrett i vårt land, nämligen att någon annan tar
över ansvaret i och med att skatten är betald. Alla måste känna ansvar
och hjälpa och stötta och säga ifrån när människor är på väg in i ett
missbruk, innan det är för sent. Här spelar det civila samhället, vars
viktigaste delar utgörs av den ”lilla världen” - familjen, vänner, arbets-
kamrater - en viktig roll som inte kan övertas av det offentliga.
Hos oss bygger välfärden på storslagna system som beslutats av re-
gering och riksdag. Syftet har varit att flytta problemen från det civila
samhället till statsmakten. Vår välfärdstrappa börjar uppifrån och söker
sig nedåt mot samhällets botten. Men den officiella trappan når sällan
samhällets botten. Frälsningsarmén och stadsmissionen känner fler
alkoholmissbrukare och uteliggare än kommunens socialförvaltning.
De frivilliga och ideella organisationernas insatser på detta område
kan inte nog värderas. Samtidigt är det viktigt att det offentliga, när den
lilla världen inte är tillräcklig eller kanske inte längre finns, är beredd
och har förmågan att hjälpa och stötta. Kommunernas socialassistenter
och annan personal som är utbildad för detta måste ges större möjlighe-
ter att rycka in preventivt i familjer där det håller på att gå snett. För att
detta arbete skall vara verkningsfullt måste nuvarande lag om vård av
unga, LVU, förändras.
I samband med propositionen om en förändrad LVU föreslog vi
moderater att delar av den gamla barnavårdslagen åter skulle gälla. Det
handlade främst om lagens 26 §, vilken innebar att de sociala myndig-
heterna i samarbete med familjen hade en reell möjlighet att på ett
tidigt stadium gå in och hjälpa och stötta familjer där barnen riskerade
att råka illa ut, fysiskt eller psykiskt. Lagen var konstruerad så, att åt-
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
29
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
gärderna vidtogs i samråd med den enskilda familjen. Dessutom vid- |
Med de skrivningar som socialutskottet står för i det senaste bud-
|
Socialpolitik - |
getbetänkandet konstaterar jag att vi nu har fått gehör för dessa våra Även när det gäller LVM måste åtgärder kunna sättas in tidigare Varje barn är unikt och oersättligt. De har alla olika förutsättningar För att undvika detta är det viktigt att skolan har tid och möjlighet Många av de problem som vissa ungdomar har bottnar i hemförhål- I konsekvens med de principer som jag har angett i detta anförande Herr talman! Även om det finns betydande samsyn i de sociala väl- Vi moderater står alltså fast vid våra uppfattningar som redovisats i Avslutningsvis vill jag också rikta ett tack till talmannen Birgitta |
30
Anf. 21 ROLAND LARSSON (c)
Herr talman! Budgetunderskottet och statsskulden är välfärdens
värsta fiender, skrev Aftonbladet som rubrik på sin ledare i söndags.
Budskapet var detsamma i gårdagens ekonomiska debatt. Det kan låta
som en självklarhet, men det förtjänar ändå att upprepas.
Hela vårt sociala trygghetssystem bygger på att vi med politiska
beslut kan omfördela vår gemensamma kaka från dem som är ekono-
miskt starka till dem som på olika sätt i livets olika skeden behöver få
sin ekonomiska ställning förstärkt eller behöver vård och omsorg.
För att det skall vara möjligt att göra och för att en sådan omför-
delning skall kunna omsättas i praktiken krävs det, som också sades i
går, att vi är herrar i vårt eget hus. Om vi skall vara det måste det finnas
balans mellan vad vårt näringsliv kan dra in i form av resurser och de
kostnader vi har för den gemensamma sektorn. Annars blir det andra
krafter än de politiska som så småningom dikterar välfärdens villkor.
Den balansen finns inte i dag. Våra inkomster är för små och våra
utgifter för stora. I ett fåfängt försök att upprätthålla ett trygghetssystem
som vi byggt upp på förhoppningarna om en evig tillväxt, betydligt
större än den som vi har i dag och den som vi under en överskådlig
framtid kommer att få se, lånar vi av kommande generationers välfärd
för att upprätthålla vår generations välfärd. Alla vet dessutom, oavsett
vad som sägs i debatten, att det inte längre med skattehöjningar går att
öka inkomsterna för att bygga ut trygghetssystemet. Varje sådan åtgärd
kommer på det ena eller det andra sättet att leda till välfärdsförluster på
något annat område, t.ex. arbetslöshet.
Vi är, herr talman, med andra ord inne i en ond cirkel där omför-
delningen inte längre är lösningen. Det må vara ett vackert ord i retori-
ken, men i praktiken har detta verktyg inte längre samma innebörd.
Eftersom arbetet och inkomster från arbetet utgör grundbulten i vår
sociala trygghet är det bara genom att vi får fler arbetstillfällen som
vårt trygghetssystem kan förhindras att falla sönder.
Det är därför vi alla nu måste svälja den Döbelnsmedicin som syftar
till att rädda vår välfärd och vår sociala trygghet. Det är nya lösningar,
nya idéer och nya tankar som måste födas ur denna medicinering. Det
kommer att leda till spänningar i den svenska samhällskroppen. Det
kommer att vara en svår påfrestning på vårt demokratiska system. Vad
vi än gör på detta område kommer varje åtgärd att ur rättvisesynpunkt
ifrågasättas av någon eller några. Samtidigt som vi måste föra vårt
välfärdssystem genom detta ekonomiska nålsöga kan man både på det
sociala och på det kulturella planet skönja underströmmar, samhälls-
uppfattningar och värdeförändringar vars konsekvenser i förlängningen
är svåra att överblicka. Ur dessa underströmmar virvlar då och då upp
företeelser och händelser som både chockar och skrämmer oss. Det
handlar om platser som vi känner igen: StureCompagniet, Falun, Frys-
huset, Bjuv och Mullsjö. Alla dessa namn har vi i vårt minne och blir
ständigt påminda om.
Man frågar sig: Var mer än i missbruk av narkotika och anabola ste-
roider hämtar det besinningslösa och oprovocerade våld som vi i dag
talat om sin näring? Var finns den näring som föder detta våld mer än i
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
31
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
det som vi brukar rubricera som missbruk? Hur kommer det sig att vi, |
ifrån de destruktiva tendenser som drabbat länder med betydligt sämre
|
Socialpolitik - |
välfärdssystem än vårt? Vi måste söka svar och vi måste finna svaren. Med den ekonomiska verklighet som vi under en överskådlig fram- För att det här skall kunna göras, för att vi skall kunna åstadkomma Från Centerns sida har vi i en motion föreslagit att forskning och Enligt Centerns mening måste ett reformerat trygghetssystem bygga Vi kan driva social verksamhet i alternativa driftformer. Men det är Välfärdens mål måste vara det viktigaste, inte dess former. Vi kan Centern har i utskottet fått gehör för sina krav på att det skall bedri- |
32
till utskottets hemställan vad gäller tillkännagivandet i fråga om inrikt-
ningen av socialpolitiken. Med den här forskningen och utvecklingen
kan man ta det första steget mot den reformering av vårt välfärdssystem
som kommande generationer kräver och som ekonomin kräver. Det
skall också vara anpassat till det absoluta krav som vi måste ställa på
oss att stå för vår generations kostnader. Vi kan inte lämna till kom-
mande generationer ett ansvar som vi själva inte har kunnat axla.
Anf. 22 BARBRO WESTERHOLM (fp)
Herr talman! Jag kommer att ägna mitt inlägg åt dels det oprovoce-
rade våldet, som skulle vara en tyngdpunkt i dagens debatt, dels en del
andra frågor i de betänkanden som vi har att behandla i dag.
Justitieminister Freivalds lämnade en hel del statistik om våldet i
vårt samhälle. Vi får väldigt mycket siffror som pekar uppåt och neråt
och ger en litet förvirrande bild. Jag tror inte att vi skall fastna i denna
statistikdiskussion. Så länge som våld och övergrepp begås i samhället
måste vi både reagera och agera. Så länge vi läser om barn som dödar
barn, så länge vi får kännedom om tonåringar som dödar tonåringar, så
länge vi får höra att homosexuella mördas på grund av deras sätt att
leva, så länge kvinnor och barn misshandlas i hemmet måste vi reagera
och agera.
En sak som jag vill ta upp är att vittnen skräms till tystnad. Vålds-
brott begås av olika skäl. Bl.a. har alkohol och dopning tagits upp här.
Vi hade, som Sten Svensson sade, en särskild utfrågning om dopning.
Den gav en väldigt skrämmande bild. Jag rekommenderar var och en
att läsa referatet från den utfrågningen i socialutskottet.
Jag är väldigt glad över att man nu överväger frågan om kriminali-
sering av det icke-medicinska bruket av anabola steroider.
För drygt tio år sedan häcklades de som föreslog detta. Man tyckte
att det var barockt att ett hormonpreparat skulle jämställas med narko-
tika. Det är också glädjande att utskottet ser allvarligt på de inkörspor-
tar till dopning som finns och på det förhärligande av näringspreparat,
kostpreparat, som vi kan läsa om i idrottstidningar och som inger unga
människor tron att man måste använda externa medel för att bli en bra
idrottsutövare eller för att få en muskulös kropp.
Vidare är det glädjande att nikotinet tagits med i bilden. En del har
sagt: Ja, men vi arbetar så mycket mot rökning inom idrotten. Men då
har man inte sett faran i att nikotin i dag finns i andra former. Det finns
som inhalation, det finns ju läkemedel för det, och som tuggummi. Det
är beredningsformer som, när medlen intas, väldigt snabbt ger en pres-
tationshöjande effekt.
Jag skall inte upprepa vad Sten Svensson sagt om de överväganden
som ligger bakom det tillkännagivande till regeringen som vi enats om
beträffande riktlinjerna för barn- och ungdomspolitiken, inte minst mot
bakgrund av det oprovocerade våldet.
Jag tycker att det är väldigt fint att vi här har höjt oss över partipo-
litiken och enats om de olika förslag som har kommit fram i motioner
från de sju partierna. Här sluter vi oss alltså samman i ett tillkännagi-
vande till regeringen.
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
3 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 95
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
Det finns en sak i det här tillkännagivandet som jag tycker att det är |
sektoriellt arbete. Vår sociala välfärd förutsätter att vi kommer till rätta
|
Socialpolitik - |
med sådant som arbetslöshet, boendesegregation, invandrarfientlighet Denna socialutskottsdebatt är ganska jämställd. Men ser vi till Man har gjort en del försök till tvärsektoriellt arbete. Världshälso- Jag skulle gärna vilja höra om socialministern har några synpunkter Jag kan inte lämna den här första delen utan att fråga Sten Svensson Sedan över till den mer allmänna välfärdspolitiska delen av mitt an- Vi anser att omsorg, vård och utbildning i allt väsentligt skall fi- När jag läser kompletteringspropositionen känner jag oro, för det Vi anser således att vård, omsorg och utbildning skall vara offent- |
34
arbeta inom såväl offentlig som privat sektor, på lika villkor. Finansie-
ringen är en sak och produktionen av tjänsterna en annan.
För oss är också valfrihet och mångfald viktiga. Genom mångfald
anser vi att människor har större valmöjligheter, och nya vård- och
behandlingsformer utvecklas på ett tillfredsställande sätt både för
människorna och för samhällsekonomin.
Vi är övertygade om att en väl fungerande offentlig sektor är en
förutsättning för ett väl fungerande näringsliv, på samma sätt som ett
väl fungerande näringsliv är en förutsättning för social välfärd.
Här känner vi återigen oro när vi läser kompletteringspropositionen,
för den stimulerar inte näringslivets utveckling.
Som en följd av den här ideologiska grunden har vi några reserva-
tioner i detta betänkande. Det handlar om möjligheten att bevara ensta-
ka väl fungerande vårdhem. Det finns ju sådana. Om de fungerar väl
och de boende där vill ha dem kvar tycker vi att det är onödigt att ha en
så rigid lagstiftning att de skall avskaffas. Därför tar vi upp detta i re-
servation 26 i betänkande SoU15. Jag vet faktiskt att man från Social-
demokraternas sida har mött det här problemet. Av en s-
riksdagsledamot fick jag frågan om det fanns möjlighet till dispens för
små och väl fungerande vårdhem. Mitt svar blev att Socialdemokrater-
na i höstas såg till att de här dispensmöjligheterna försvann.
Denna grundinställning, att den offentliga och den privata vården
skall kunna arbeta under lika förutsättningar, leder oss också till att i en
reservation i betänkande SoU14 framhålla att det nuvarande ersätt-
ningssystemet hämmar privata initiativ för t.ex. sjuksköterskor, barn-
morskor, arbetsterapeuter och psykoterapeuter. Det är bara människor
som har råd att betala den fulla kostnaden som kan nyttja deras tjänster.
Slutligen finns det en annan ”jämställdhetsfråga” när det gäller of-
fentlig och privat vård. Detta framkom väldigt tydligt vid utfrågningen
av Socialstyrelsens chef om Medanalysaffären. Lagstiftningen är så
utformad att tillsynsmöjligheterna inte är jämställda när det gäller pri-
vat och offentlig vård. Vi återkommer till detta senare under mandat-
perioden, hoppas jag.
Sedan vill jag säga några ord om ”det glömda Sverige”, en hjärte-
fråga för oss liberaler. Enligt de liberala värderingarna har varje indi-
vid, också med de sämsta förutsättningarna, rätt att leva ett så värdigt
liv som möjligt och rätt till samhällets resurser på samma villkor som
alla andra. Den grupp jag särskilt vill hålla fram här är människor med
funktionshinder och, det kommer jag senare till, människor med kro-
niska sjukdomar, vars orsaker vi inte känner till och för vilka vi inte har
någon bot.
Vi är stolta över den handikappreform som vi drev igenom under
förra mandatperioden, men en del problem finns kvar. Därför tycker vi
att Handikappombudsmannen måste få en processförande roll för att
kunna driva de handikappades sak. Därför yrkar jag bifall till reserva-
tion 41 i betänkande SoU15, mom. 77.
Jag tycker också att vårt förslag borde behandlas positivt - att häl-
soekonomiskt, samhällsekonomiskt, värdera bilstöd för dem som är
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
35
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
50 år och äldre. Vi måste få hårda data här. Själv tycker jag att bilstöd |
Just i dag känns det särskilt viktigt att lyfta fram de handikappades
|
Socialpolitik - |
behov. I kompletteringspropositionen anges att en statlig utredare skall Sedan några ord om bemötande i hälso- och sjukvården. Vi tar upp I samband med amalgambetänkandet aktualiseras en annan fråga, Tiden medger inte att jag utvecklar detta närmare. Jag kan bara för- Fru talman! Avslutningsvis: Den här debatten är ju upplagd så att Anf. 23 STEN SVENSSON (m) replik Fru talman! Barbro Westerholm ställde en fråga till mig som jag Vi vill gärna ha en diskussion om man kan återgå till den gamla Jag har uppfattat Gun Hellsviks inlägg så, att hon har reagerat mot |
36
Med den uppläggning som socialutskottet har förordat för denna
debatt kan vi konstatera att Gun Hellsvik, till skillnad från övriga som
deltog i den föregående debatten, nu står på talarlistan och kan då i sina
anföranden ytterligare utveckla de moderata synpunkterna i dessa frå-
gor.
Anf. 24 BARBRO WESTERHOLM (fp) replik
Fru talman! I det här läget kan jag säga att debatt är bra, men förbud
är för mig en väldigt främmande tanke. Jag tror att det finns andra
insatser som har bättre verkan. Morsor och farsor på stan osv. är några
av de insatser som jag tror att vi skall premiera i det här sammanhanget.
Anf. 25 STEN SVENSSON (m) replik
Fru talman! Jag noterar att vi är överens om att det är ett liberalt
synsätt att främja en ordentlig diskussion i angelägna frågor. Sedan får
vi se vilka lösningar man skall välja.
Anf. 26 STIG SANDSTRÖM (v)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till följande reserva-
tioner i betänkande SoU15: nr 3, 13, 22, 31, 33, 39 och 41.
Beträffande de övriga sju betänkanden som vi har att behandla här i
dag vill jag yrka bifall till utskottets hemställan. Speciellt nöjd är jag
med betänkandet när det gäller Medanalys och att hanteringen har
kunnat gå så snabbt att vi i dag kan behandla ärendet.
Jag tar min utgångspunkt i två saker som Sten Svensson och Roland
Larsson nämnde i sina anföranden. Sten Svensson lyfte fram att social-
politikens uppgift är att ange ansvar och ställa krav. Jag skulle vilja att
detta vidgades till att också gälla hela den ekonomiska politiken. Men
jag återkommer till det.
Roland Larsson påstod att vi i dag är i ett läge som gör att andra
krafter dikterar välfärdens villkor. Detta vill jag också återkomma till.
Jag vill först ta upp en liten detalj i reservation 31 från Miljöpartiet,
vilken jag ställer mig bakom. Det gäller anslag på en miljon till bok-
klubb för punktskriftsläsare, som jag tycker är en väldigt angelägen
satsning. Jag tror att handläggarna i utskottet kanske har missuppfattat
frågan litet grand, för det står att punktskriftsläsning är en väldigt liten
företeelse. Det kan vara sant i så måtto att punktskriftsläsning har varit
på väg att nästan försvinna i och med att de synskadade fått tillgång till
talsyntes och talböcker o.d. Men nu håller punktskriftsläsningen på att
uppleva en renässans tack vare den nya datatekniken. Det visar sig
nämligen att punktskrift är mycket väl anpassad just för datateknik
genom att den direkt går att översätta till dataspråk, så där är det helt
synonymt. Det har inneburit att framför allt unga synskadade har blivit
väl förtrogna med punktskriftsläsning och att den därmed är på upp-
gång igen.
Detta är en mycket bra användning av den nya tekniken. Det är på
den här typen av områden den skall utnyttjas. Det är både billigt och
ekonomiskt och ger stor nytta och glädje - det är inga stora kostnader
det handlar om. Därför vill jag tillstyrka denna reservation.
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
37
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
I dag skall vi alltså diskutera myntets baksida, dvs. ekonomin. I |
na som vi skall titta på.
|
Socialpolitik - |
Vi har i dag på förmiddagen haft en debatt om det ökade våldet i Men märkligt nog finns det här i vår riksdag, i alla fall i vårt soci- Ett enigt utskott skriver t.ex. följande: Att alla, oberoende av in- Det är starka ord som uttrycker en samlad vilja, vilka borde vara För Vänsterpartiets del kan vi inte acceptera ytterligare neddragning I dessa dagar, när alla ropar på besparingar i den offentliga verk- Ett annat gott skäl till att sjukvården kan tillåtas expandera är, enligt |
38
På ett ställe i betänkandet säger ett enigt utskott att en hög beståen-
de arbetslöshet är det största hotet mot välfärden och en rättvis fördel-
ning av resurserna i samhället.
Också detta kan ju tyckas vara ett märkligt uttalande med tanke på
vad som utspelar sig i den verkliga världen, dvs. i ekonomin. Trots
högkonjunktur, EU-medlemskap, stenhårda besparingar och mil-
jardsatsningar på sysselsättningsstimulanser och arbetsmarknadspolitik
så förblir arbetslösheten fortsatt hög, alltför hög. Ingenting tycks hjäl-
pa, och politikerna framstår som hjälplösa.
Det eniga utskottsbetänkande som vi behandlar här i dag är ett bra
uttryck för det dilemma som politiken och demokratin för närvarande
befinner sig i. I betänkandet finns bra analyser av de problem som
uppstår när välfärdssamhället brakar ihop och cynismen tar över. Här
uttrycks också en enig vilja att försvara de svaga öch utsatta grupperna
och bekämpa våldstendenser och segregation i samhället.
Viljan att försvara välfärdssamhället finns, men förmågan sviktar. I
själva verket står vi nu inför samma dilemma i samhällsutvecklingen
som flera av de stora tänkarna och filosoferna på 1800-talet redan då
kände till. De visste att om ekonomin får rulla på ohämmat - den s.k.
kapitalistiska utvecklingen - uppnår vi till sist en brytpunkt där det
privata tillägnandet av det samhälleliga överskottet kommer i konflikt
med det allmänna intresset, och till följd av detta uppstår det en svår
samhällelig kris.
Nu är vi mitt uppe i en sådan kris, ty det är ju uppenbart för var och
en att det produceras stora överskott i samhället. Det är inte pengar som
fattas i det här samhället, men tillägnandet är däremot av privat karak-
tär. Staten kan ha resurser och klämma åt den fattige och svage, men
den kan inte förhindra att Stenbeck och Peter Wallenberg i kraft av sin
ägarmakt kan utdela miljoner i konsultarvoden till sig själva. Staten och
myndigheterna kan ställa stora krav på den arbetslöse och utslagne. Jag
vill här anknyta till Sten Svenssons anförande. Han sade att socialpoli-
tikens uppgift är att bestämma ansvaret och sätta gränser.
Men staten är oförmögen att ställa krav på kapitalet eller på mark-
naden. Varför kan vi inte ställa krav också på dem? Det är sällan som
man i dagens samhällsdebatt hör att det ställs några sådana krav, åt-
minstone inte här ifrån riksdagen och inte heller från regeringens sida.
Sedan början av 80-talet har det rått en obalans mellan kapital och
arbete, en obalans mellan den politiska demokratin och den s.k. mark-
naden. Det är naturligtvis önskvärt och nödvändigt att vi återupprättar
balansen. Budgetsanering kan vara en väg att gå. Det är regeringens
väg och det har också varit vår väg. Vi har i höst gått med på stora
budgetsaneringar. Vi vet att det är nödvändigt, men det är inte tillräck-
ligt.
Det är också absolut nödvändigt att få ned arbetslösheten och att
öka värdet på arbetskraften. Därför har vi nu konkret föreslagit att man
skall ta de första stegen mot sextimmarsdagen. Vi menar att detta är en
av de viktigaste sociala frågorna i dag, eftersom det i grunden handlar
om människors rätt till försörjning och människovärde. Det handlar om
att bredda tillägnandet av det överskott som skapas i samhället, men det
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
39
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
handlar också om att få fart på ekonomin genom att köpkraften bred- |
del av samhällsansvaret.
|
Socialpolitik - |
Min önskan är att vi ger näringslivet i det här riket ett nationellt Anf. 27 STEN SVENSSON (m) replik Fru talman! Stig Sandström uttryckte en förvåning över att vi i Beträffande det som Stig Sandström sade om förutsättningarna för Anf. 28 STIG SANDSTRÖM (v) replik Fru talman! Den fråga som jag tog upp handlade kanske inte så Jag undrar vilka grupper Sten Svensson åsyftade när han sade att Anf. 29 STEN SVENSSON (m) replik Fru talman! I mitt anförande ville jag framhålla värdet av att ta per- |
40
Anf. 30 ROLAND LARSSON (c) replik
Fru talman! Jag sade i mitt inledningsanförande att det största hotet
mot välfärden är budgetunderskottet och statsskulden. Det var ett citat
ur Aftonbladet och ett citat från den ekonomiska debatten i går.
Jag skulle vilja påstå att det näst största hotet mot välfärden vore att
Vänsterpartiet lyckades inbilla människor att det inom ramen för vårt
ekonomiska system går att omfördela resurser genom ytterligare skatte-
höjningar eller på annat sätt utan att det får konsekvenser på andra
områden inom välfärden, utan att det får effekter på sysselsättning och
arbete och utan att det slår igenom i form av andra välfärdsförluster.
Vänstern går nu ut och försöker gång på gång göra gällande att det
går att öka resurserna till de sociala verksamheterna i samhället. Det är
att vilseleda människor och få folk att tro att detta är möjligt utan att
det får konsekvenser på andra håll. Jag tycker inte att det är ett sjyst
sätt att föra den här debatten på, för alla vet innerst inne att detta inte är
möjligt.
Anf. 31 STIG SANDSTRÖM (v) replik
Fru talman! Det är klart att det blir konsekvenser om vi fördelar om
i samhället. Det handlar nu mycket om en fördelningspolitik där de
svagaste grupperna kläms åt. De medelbeställda - de s.k. sjunde och
åttonde decilerna - har klarat sig bäst under krisen. Så visst vill vi ha
en omfördelning, och visst vet vi att detta skulle få konsekvenser. Men
vi tror inte att det blir några negativa konsekvenser om vi tar från grup-
perna i toppen och lägger det på de lägre grupperna. Det sade ju Ro-
land Larsson själv i sitt anförande, om jag uppfattade honom rätt.
Anf. 32 ROLAND LARSSON (c) replik
Fru talman! Exakt så menar jag att det måste gå till, att man tar från
toppen inom ramen för de trygghetssystem som vi har byggt upp och
lägger som ett större skydd i botten. Men det innebär en omfördelning
inom ramen för de system som vi redan tillämpar. Men att med den typ
av ekonomi som vi har i det här landet, och som vi internationellt är
beroende av, fortsätta på den väg som vi har följt under många år, att
genom höjda skatter ytterligare öka den offentliga verksamheten, är
inte framkomligt.
Jag lovar Stig Sandström att om detta vore lösningen på våra eko-
nomiska problem skulle vi inte ha ekonomiska problem, eftersom vi är
världsmästare på det här området. Men omfördelning inom ramen för
våra trygghetssystem är en nödvändig åtgärd, om man skall lyckas
åstadkomma den grundtrygghet för dem som har det sämst i samhället
som är en del av målet för välfärdspolitiken.
Anf. 33 STIG SANDSTRÖM (v) replik
Fru talman! Jag delar inte uppfattningen att vi inte kan ställa krav
på marknaden och hitta på åtgärder för att ta lite resurser därifrån ock-
så. Vi vet att där finns pengar; det är inte det som fattas. Det finns fak-
tiskt för mycket pengar. Det är det som är problemet. Notan har blivit
så stor att i stället för att vara en tjänare för folket har kapitalet blivit en
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
41
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik ■
inriktning och anslag,
m.m.
42
utpressare. Visst finns det åtgärder att vidta, men det är en fråga om
politisk vilja.
Anf. 34 BARBRO WESTERHOLM (fp) replik
Fru talman! Stig Sandströms generella syn på näringslivet verkar
vara präglad av att vissa VD:ar har mycket höga ersättningar. Jag delar
hans kritik mot ersättningarna. Men delar Stig Sandström uppfattning-
en, att för att vi skall ha en bra välfärd i det här landet måste vi också
ha ett väl fungerande näringsliv och undanröja de hinder, t.ex. skatter,
som finns när det gäller utvecklingen av företagen?
Hur ser Stig Sandström på utvecklingen när det gäller vård och om-
sorg i privat regi? Sköterskor, sjukgymnaster och många andra ser den
driftformen som en möjlighet. Vill Stig Sandström stimulera eller mot-
arbeta en sådan utveckling?
Anf. 35 STIG SANDSTRÖM (v) replik
Fru talman! Jag vill ha ett starkt och väl fungerande näringsliv, ett
näringsliv som kan ge människor arbete och gå med vinst.
Jag var på Volvo i måndags och träffade Sören Gyll och direktörer-
na där. Då berättade de att man nu skall korta tiden för att producera en
bil från ungefär 40 timmar till 30 timmar. Jag vet att Saab har ungefär
samma ambitioner när det gäller att korta tiderna.
Min tanke är bara att när man kortar tiden för att producera en bil
skall vi ta ut det i förkortad arbetstid. I annat fall producerar vi bara
ökad arbetslöshet. Jag tror att om vi resonerar med näringslivet kan vi
få förståelse för det. Då kan vi få fler i arbete, då kan vi få bättre köp-
kraft, då kan vi få fart på ekonomin och då kan vi klara välfärden.
Anf. 36 BARBRO WESTERHOLM (fp) replik
Fru talman! Jag vill fortsätta att fråga om den kortare arbetstiden.
Stig Sandström ser möjligheten att stimulera till fler jobb den vägen.
Men ser inte Stig Sandström en möjlighet att stimulera till fler jobb där
alla arbetar full tid? Det här samhället har i dag svårligen råd att sänka
arbetstiden.
Anf. 37 STIG SANDSTRÖM (v) replik
Fru talman! Arbetsmängden räcker till 6 timmars arbetsdag. Vi har
inte råd med 8-timmarsdagen längre, som jag ser saken. 8-
timmarsdagen är ett uttryck för planhushållning. I en naturlig utveck-
ling skall vi naturligtvis korta arbetstiden. Men nu finns det krafter som
bromsar det.
Jag tror att vi inom näringslivet skall satsa på 6 timmars arbetsdag,
men även inom sjukvård och den typen av verksamheter. Vi kan kanske
börja inom industrin eller på flera olika områden samtidigt.
Anf. 38 THOMAS JULIN (mp)
Fru talman! Välfärden kan vara olika för olika personer. För en del
kan det betyda stora betongprojekt, motorvägar, bilar, prylar och årliga
semesterresor. För andra kan ordet välfärd ha ett annat innehåll.
För oss i Miljöpartiet innebär välfärd att vi skall ha möjlighet att ge
medborgarna en trygg tillvaro, där de svagaste grupperna i svåra eko-
nomiska tider prioriteras, där vård och omsorg går före onödiga be-
tong- och asfaltprojekt.
I ett välfärdsland skall ingen behöva vara rädd att bli bortprioriterad
i vården eller bli utan omsorg. I ett välfärdsland anser vi att man inte
skall slå undan fotterna för de sjuka, arbetslösa och lågavlönade.
Fru talman! Miljöpartiets viktigaste motion i den här debatten är
den om sjukvårdspolitik, den som vi kallar Vi har råd med vård. Vi
anser att vi har råd med all den vård som svenska folket vill ha. Därför
reagerar vi mot de stora nedskärningar som skett inom vården de senas-
te åren. Tiotusentals viktiga arbetstillfällen har redan försvunnit och
ytterligare tiotusentals jobb kommer att försvinna.
Det hjälper inte att socialministern i en tidigare debatt försäkrat att
ingen skall behöva förlora jobbet inom vården i Stockholms läns
landsting. För när man ser de belopp som skall sparas inom landstingen
står det klart för var och en att mängder av vårdpersonal kommer att bli
arbetslösa, om det inte vidtas kraftfulla åtgärder för att tillföra lands-
tingen nya pengar. Det här är någonting som drabbar alla landsting.
Det är svårt att förstå varför en regering som satsar mångmiljardbe-
lopp på att skapa nya arbetstillfällen och som får betala närmare 100
miljarder för arbetslösheten samtidigt agerar så att viktiga arbetstillfäl-
len försvinner i vårdsektorn.
Det är oförlåtligt att flytta motiverad vårdpersonal från deras viktiga
och meningsfulla arbeten till offentliga sektorns dyra och improduktiva
del, arbetslöshetskön.
Vårdfacket har, som jag redogjort för tidigare, redovisat att samhäl-
let inte gör några vinster på neddragningarna inom vårdsektorn, efter-
som samhället får ta kostnaderna för arbetslösheten. Förmodligen spar
staten nu något på att friställa offentliganställda, eftersom ersättningen
till arbetslösa sänks. Men det är ingenting vi kan ställa oss bakom. De
stora förlorarna är de som är i behov av vård och de som förlorar sina
jobb.
Vi är övertygade om att svenska folket är berett att på något sätt
betala för bibehållen god vård. Vi är övertygade om att många tycker
att det är obegripligt att staten agerar så att mängder med viktiga, billi-
ga kvinnojobb försvinner samtidigt som staten gör storsatsningar för att
skapa nya arbetstillfällen. Fortfarande verkar det som om det är betong-
och asfaltprojekten som räknas som riktiga jobb.
I vår motion konstaterar vi att det behövs mer pengar till vården,
men att det i dagens besvärliga situation inte är realistiskt att tro att det
går att klara endast genom omfördelningar. Därför ser vi som ett alter-
nativ, som vi även har redovisat tidigare, att de verksamheter som orsa-
kar sjukdom också skall vara med och finansiera vården. Exempel vi
nämner i motionen är kemikalier, trafik, alkohol och tobak.
Kända direkta vårdkostnader är för trafiken 1,1 miljard, och ungefär
lika stor är kostnaden för vården på grund av tobak.
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
43
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
De direkta vårdkostnaderna för alkoholen beräknas till 7-9 miljar- |
Ien är beräknad till 100 miljarder.
|
Socialpolitik - |
Att vården behöver mer resurser tror jag att de flesta kan hålla med Förhoppningsvis är det så att vårt förslag måste mogna och kanske Med den här finansieringsmodellen lyfter man även fram de förete- De avgifter vi föreslår kan kallas för vårdavgifter eller vårdskatt för Med den här motionen pekar vi ut det mål vi vill nå. När det gäller Utöver förslaget med nya avgifter anser vi att resurser från a-kassan Det behövs extra resurser till landstingen för att förstärka det före- En annan viktig motion är den om allmänna barnbidraget. I vår so- I våra andra reservationer vill vi göra insatser för hemlösa, stödja Miljöpartiet har även en viktig motion där vi kräver debatt och in- Tillsammans med andra partier reserverar vi oss till förmån för små Tillsammans med Folkpartiet och Vänsterpartiet reserverar vi oss I betänkande SoU15 ställer vi oss bakom alla Miljöpartiets reserva- Sedan till betänkande SoU13 om dopning. Utskottet är enigt om de |
44
I det sammanhanget vill jag även nämna en rapport jag nyligen fått
som talar om att det 1994 gjordes 2 000 vapenbeslag i Helsingborg och
att det till största delen rörde sig om tårgas. Det är verkligen något att
tänka på i samband med att vi diskuterar våld i samhället.
I betänkande SoU14 om viss ersättning till sjukvårdshuvudmännen
stöder vi utskottets bedömning.
Detsamma gäller betänkande SoUlö, om Allmänna arvsfonden.
I fråga om betänkande SoU17, om vissa ändringar i läkemedelsla-
gen, yrkar jag bifall till min motion, i vilken jag anser att vi skall behål-
la de mer restriktiva svenska bestämmelserna för godkännande av lä-
kemedel. Anpassningen till EU innebär en klar försämring vad gäller
godkännande av läkemedel.
I fråga om betänkande SoU19 om en nordisk konvention om socialt
bistånd och sociala tjänster delar vi helt utskottets bedömning.
I betänkande SoU20 behandlas frågan om amalgam. Även om Mil-
jöpartiet ställer sig bakom utskottets skrivning när det gäller amalgam,
kommer vi noga att bevaka vad som händer i frågan. Utöver det att
amalgamet skall avvecklas anser vi att det är viktigt att hälsoriskerna
granskas och att de som är sjuka på grund av amalgam behandlas seri-
öst.
När det gäller betänkande SoU22 om tillsyn över vissa laboratorie-
verksamheter delar vi helt utskottets bedömning.
Anf. 39 BARBRO WESTERHOLM (fp) replik
Fru talman! Thomas Julins inlägg om mer resurser till vården präg-
las väldigt mycket av omsorg om arbetstillfällen och mer översiktligt av
hur man skall tillfredsställa patienternas verkliga vårdbehov.
Det behövs mer kunskap om otillfredsställda vårdbehov, men där-
utöver tror jag att en hel del av dessa behov skulle kunna tillfredsställas
genom ett mer flexibelt utnyttjande av de pengar vi har inom hälso- och
sjukvården och socialtjänsten. Det finns spärrar mellan den kommuna-
la, den landstingskommunala och den statliga potten av pengar, spärrar
som vi i en framtid måste bli av med.
Den som har utgiften för en insats tar inte hem vinsten. Det här blir
väldigt markant i ett köpa-sälj-system, som nu på gott och ont i stor
utsträckning används inom den svenska hälso- och sjukvården.
Jag undrar om Thomas Julin har några kommentarer kring detta.
Anf. 40 THOMAS JULIN (mp) replik
Fru talman! Jag värnar inte bara om de anställda, utan den viktigas-
te gruppen tycker jag är vårdtagarna. Om man effektiviserar verksam-
heten och på så sätt får övertalig personal tycker jag att man i stället
skall höja nivån på omvårdnaden vad gäller både vård och omsorg och
korta vårdköerna. Jag tror att det finns mycket att göra i det samman-
hanget. Framför allt ser jag hur det ser ut i dag inom vården. Detta har
väl de flesta både sett på nära håll och kunnat ta del av via massmedier.
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
45
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
Anf. 41 ROLAND LARSSON (c) replik Fru talman! Miljöpartiet och Thomas Julin har, i motsats till vissa |
andra - jag nämner emellertid ingen särskild nu i denna replik - en
|
Socialpolitik - |
finess med sina idéer om att systematiskt försöka förändra finansiering- Däremot har jag inte mycket förståelse för de tankar som Miljöpar- Det här, Thomas Julin, är ett sätt att försöka lyfta sig själv i håret; Anf. 42 THOMAS JULIN (mp) replik Fru talman! I viss mån, Roland Larsson, använder man redan i Anf. 43 ROLAND LARSSON (c) replik Fru talman! Det Thomas Julin nu talar om är något helt annat, och Det här är ett reptrick, och det är något som låter sig lätt sägas i de- Anf. 44 THOMAS JULIN (mp) replik Fru talman! Jo, jag tror att detta är möjligt, om alternativet är att de |
46
Anf. 45 CHATRINE PÅLSSON (kds)
Fru talman! Värderade åhörare! I dag har vi mycket viktiga frågor
att debattera i kammaren. I går talade vi om ekonomi. Det är också
viktigt. Delvis hör de olika frågorna ihop.
Ibland tycker jag att den sociala debatten borde få en högre priori-
tet, inte för saken som sådan, utan för att det rör människan när hon
kommer i de allra svåraste situationer, som när man drabbas av sjuk-
dom och ohälsa eller när någon i familjen eller i vänkretsen blir
drogberoende och när livskvalitet knappast existerar. Då får man andra
perspektiv på livet. Då är det de frågor som vi pratar om här i dag som
blir huvudfrågor och viktigare än de som rör det materiella. För männi-
skor i sådana situationer är socialpolitiken av en avgörande betydelse.
Fru talman! Jag är glad över att utskottet har enats om socialpoliti-
kens inriktning för framtiden. Det är en oerhörd styrka. Det är ett bevis
på att det finns ett stort engagemang och en stor vilja att forma en god
socialpolitik. I den delen instämmer jag i Sten Svenssons inledningsan-
förande. Det är också ett bevis på att det går att samarbeta över alla
partigränser. Min förhoppning är att det sätt socialutskottet arbetar på
skall kunna entusiasmera fler att göra likadant.
Jag tycker att vi en dag som denna borde ställa oss frågan: Vad är
egentligen välfärd? När välfärd diskuteras blir det ofta med enbart
ekonomiska perspektiv på frågan. Min bestämda uppfattning är att
välfärd är mycket mer än pengar och materiella tillgångar. Ekonomiska
resurser behövs ofta, men det är absolut ingen garanti för en bra väl-
färd.
Nej, välfärd handlar i grunden om trygghet, om tilltro och om sta-
bilitet. Man kan säga att det finns materiell välfärd men att det också
finns icke-materiell välfärd. Hur skall vi då nå denna välfärd?
För oss kristdemokrater är det alltid självklart att börja med att tala
om det lilla samhället, familjen. Vi tror, vi menar att det är där man har
de allra bästa förutsättningarna för att ge en grundläggande trygghet.
Att vara förälder är det allra finaste som finns. Inget ansvar, ingen
uppgift kan vara större än att ge barn trygghet och en god fostran. För-
äldrarnas kravlösa kärlek, engagemang och intresse för sina barn är av
avgörande betydelse för barnets utveckling och kan knappast ersättas
av någon samhällelig instans. Ett barn behöver båda sina föräldrar. Det
är i familjen som vi lägger grunden för vår karaktär, våra värderingar
och vår förmåga.
Tyvärr gick ungefär 50 000 par skilda vägar år 1992. Det är en ök-
ning med 10 000 jämfört med 1986. Separationerna ökar mest i famil-
jer med små barn. Om utvecklingen fortsätter i samma takt kommer
42 % av alla barn att före sin 18-årsdag få vara med om att föräldrarna
flyttar ifrån varandra. Det innebär tyvärr också att många barn berövas
rätten att få växa upp med både mamma och pappa.
Alltför ofta är det en av föräldrarna som får vårdnaden, och på så
sätt mister barnet vardagskontakten med den andra föräldern. Därför
anser vi bl.a. att åtgärder borde sättas in för att undvika separationer.
Varje separation som undviks är till stor fördel för barnet.
Prot. 1994/95:95
26 april
47
Prot. 1994/95:95
26 april
48
Efter de senaste fallen av brutalt våld - det har vi också hört här i
kammaren i dag - har det uppmärksammats att alla barn behöver även
sin pappa, särskilt pojkarna; de behöver en man att identifiera sig med.
Fru talman! Föräldrarna är de viktigaste förebilderna för sina barn.
Föräldrar kan genom sitt sätt att vara mot varandra visa hur en man och
en kvinna kan fungera tillsammans. Föräldrar förmedlar på så sätt vär-
deringar, roller och mönster till barnen. Barnen tillägnar sig dem ge-
nom att se vad som försiggår i samspelet mellan föräldrarna.
Det är viktigt att inse att det är genom att underlätta och hjälpa för-
äldrarna som vi gör de största insatserna för barnen. Genom att sätta in
insatser tidigt stärker och utvecklar man föräldrars och barns roll i
familjen och familjens roll i samhället.
Jag vet att det görs stora insatser på föräldrautbildningens område;
jag tror att detta är en viktig punkt när vi pratar om våld och när vi
pratar om människor som mår dåligt.
De tragiska morden i Falun och Stockholm upprör oss alla. Våldet
har tydliggjorts på ett alldeles speciellt sätt de här senaste månaderna.
En känsla av vanmakt sprider sig. Människor blir rädda. Äldre drar sig
för att gå ut på fredagarna eller lördagarna. Vad kan vi då göra för att
stoppa våldet?
Vi vet, som jag redan nämnt, att de mest våldsbenägna är människor
som egentligen har mycket olyckliga uppväxtförhållanden. De har farit
illa, och många av dem har utsatts för övergrepp av föräldrarna och av
andra vuxna. Video- och underhållningsvåldet avtrubbar unga männi-
skors omdöme och verklighetssinne. Man lär sig att våld är en fram-
gångsrik metod för att lösa konflikter och uppnå makt. Här måste sam-
hället ingripa med kraft.
Vi kristdemokrater har gång på gång fört fram ett krav om för-
handsgranskning av videogram men tyvärr inte fått stöd för det. Men vi
kan inte fortsätta att inte göra någonting. Samtidigt finns det anledning
att ännu en gång prata om alkoholens roll i de här sammanhangen.
Forskarna Mattias Lundberg och Jonatan Hjort från Umeå har gjort
en undersökning om kopplingen mellan alkohol och våld. De har
kommit fram till att tre av fyra våldsbrott är alkoholrelaterade. Vålds-
brotten begås mestadels av unga människor. Hela 40 % av alla vålds-
brott utförs av 15-24-åringar. Särskilt förvånande är det att 15-17-
åringar är gärningsmän i nästan lika hög grad som de äldre ungdomar-
na. De yngsta ålderskullarna i undersökningen står för hela 8 % av det
alkoholrelaterade våldet. Det är en hög siffra med tanke på att de enligt
lagen inte skulle ha tillgång till alkohol.
Undersökningen visar tydligt att våldsproblemet inte kan lösas utan
att man samtidigt diskuterar alkoholens roll. Vi har fått bevis för detta
ett antal gånger den senaste tiden. Inte minst när det gäller Mattias
Flinks dom från Högsta domstolen, där man mycket klart sade att om
Mattias Flink inte hade varit alkoholberusad hade mordet inte skett.
Fru talman! Naturligtvis måste vi se till att alla människor som
hamnar i ett svårt drogberoende får hjälp. Jag vill gärna redan nu lyfta
fram LP-stiftelsen, som i 35 år har gjort enorma insatser för människor
som har mycket grava alkoholproblem. När LP-stiftelsen har kommit in
i bilden har samhällets alla andra möjligheter redan varit uttömda. I
betänkandet behandlas en motion av Erling Bager m.fl. som jag vill
stödja. Jag vill därför redan nu yrka bifall till reservation nr 35.
Jag anser nämligen att riksdagen i dag skall fatta beslut om att ge
LP-stiftelsen det här engångsbeloppet. Det är oerhört värdefullt för att
verksamheten skall kunna bedrivas vidare. Det handlar här om männi-
skosyn - om att vilja hjälpa även dem som har de svåraste problemen.
Samtidigt är det viktigt att vi på alla sätt försöker stärka de förebyg-
gande insatserna i samhället, så att de lyfts fram i ännu högre grad. Det
är en viktig princip. Om vi kommer in tidigt med den förebyggande
verksamheten vet vi också att vi inte bara förebygger mänskligt lidande
utan att det också är ekonomiskt gynnsamt.
Fru talman! Jag vill avsluta med att säga att vi också måste bli
mycket noga med att göra utvärderingar och uppföljningar av våra
beslut. Jag tror att det i ekonomiskt kärva tider är än mer angeläget att
vi ser till att vi ger verksamheten en sådan profil att de pengar vi satsar
Den kristdemokratiska profilen när det gäller välfärdsfrågorna och
verkligen gör nytta. Det bör vi alla vara måna om när vi fattar beslu-
tet.den ekonomiska situationen är att vi som nästan alltid är friska och
tjänar pengar skall betala de stora avgifterna. Vi menar att människor
som befinner sig i ett utsatt läge med nästan inga resurser inte skall
drabbas lika hårt. Det är en profil som vi vill plädera för i olika sam-
manhang.
Vi vet att vi inte har hur mycket pengar som helst. Vi vet att vi har
en ekonomiskt mycket kärv situation som vi är tvungna att ta på allvar.
Gör vi inte det hotas välfärden på sikt. Men vi måste se till att vi får en
fördelningspolitisk profil värd namnet, dvs. att vi solidariskt skall bära
bördorna.
De kristdemokratiska åsikterna i familjepolitiken kommer Ulla-Britt
Hagström att utveckla, men jag vill redan nu yrka bifall till reservation
nr 4 och reservation nr 15; reservation nr 35 har jag tidigare yrkat bifall
till. Naturligtvis står jag också bakom våra övriga reservationer.
Anf. 46 BARBRO WESTERHOLM (fp) replik
Fru talman! Chatrine Pålsson kom ändå in litet grand på familjepo-
litiken i början av sitt anförande. Jag ber om ursäkt om jag genom att ta
upp det föregriper den debatt en aning som skall följa senare.
Chatrine Pålsson yttrade sig väldigt vältaligt om familjen, om
mamma och pappa osv. Jag undrar då: Ser inte Chatrine Pålsson risken
för att detta kraftiga understrykande drabbar dem som ändå måste leva
ensamstående och som ju kan ha möjlighet att erbjuda sina barn en
väldigt god uppväxtmiljö?
Jag tror aldrig vi når det utopiska tillståndet att alla barn lever i en
fullständig familj. Det kan t.o.m. vara bättre för somliga barn att föräld-
rarna särar på sig. Vi skall utgå från barnens behov, och vi får på intet
vis diskriminera ensamföräldrarna, tycker jag.
Prot. 1994/95:95
26 april
4 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 95
Prot. 1994/95:95
26 april
50
Anf. 47 CHATRINE PÅLSSON (kds) replik
Fru talman! Som Barbro Westerholm säger når vi säkert aldrig det
samhälle där alla barn får möjlighet att leva med båda sina föräldrar.
Jag är den första att hålla med om att vi tydligare borde lyfta fram en-
samföräldrarnas situation, men jag vill samtidigt säga att vi aldrig får
låta detta bli en norm. Vi måste som politiker hela tiden ha vårt mål
klart: Ett barn har behov av både sin mamma och sin pappa. Om man
ändå inte kan undvika en separation måste man försöka åstadkomma att
barnet har vardagskontakt med båda föräldrarna i alla fall. Det tror jag
är oerhört angeläget. Här måste vi som politiker våga vara tydliga i vår
målsättning. Det är det jag framför som vår grundsyn.
Anf. 48 BARBRO WESTERHOLM (fp) replik
Fru talman! Jag ser fortfarande en fara i de här resonemangen, som
kan riskera att tolkas som översåtliga så till vida att vi tycker väldigt
mycket å andras vägnar. Vi måste utgå från barns behov och individers
valfrihet och önskemål om hur de vill leva sina liv. Sedan kan vi behö-
va stödja på olika sätt för att det skall bli en bra situation för barnen -
de går först - och sedan föräldrarna.
Anf. 49 CHATRINE PÅLSSON (kds) replik
Fru talman! Barbro Westerholm talade i sitt inlägg om individens
rätt att välja. Det ingår naturligtvis respekt för det.
Jag vill dock se det hela litet mera ur barnens perspektiv. Tyvärr tas
inte barnens perspektiv alltid med när man fattar beslut i vårdnadstvis-
ter. De vuxnas behov kommer i förgrunden. Ibland skulle jag vilja att
barnen i stället fick komma i centrum.
Från den utgångspunkten måste vi försöka fatta beslut om vad som
är bäst för barnet. Jag vet att de allra flesta barn vill ha kontakt med
både mamman och pappan, och det är viktigt att skapa förutsättningar
för det.
Avslutningsvis är det viktigt att vi ställer upp för ensamföräldrarna i
alla sammanhang. Det är en oerhört viktig uppgift för oss.
Anf. 50 BO HOLMBERG (s)
Fru talman! Till årets riksdag har det väckts ett antal motioner på
temat - Vart är Sverige egentligen på väg socialt och i det goda livet?
Motionerna har tagit upp det ungdomsvåld och de platser som vi har
diskuterat - Bjuv, Stureplan och Vålberg. Motionärer tar också upp
frågan om vad som händer i våra bostadsområden med risk för segre-
gation och vad som kommer att hända med de barn som växer upp där.
På motsvarande sätt tar man upp invandrarproblematiken.
När jag bläddrade igenom de här motionerna slog det mig att det är
precis samma resonemang som förs och precis samma fråga som disku-
teras bland vänner och bekanta: Vart är Sverige på väg socialt och i det
goda livet?
Mot den bakgrunden sade vi oss i socialutskottet att vi skulle se om
det är möjligt för oss att ta till sig den här gemensamma oron och för-
söka formulera den gemensamt som en verklighetsbild. Vi kan nog inte
bli överens om hur vi skall lösa alla problem, men vi kan komma över-
ens om att ta till oss det här och göra en gemensam skrivning.
Det visar sig att vi har lyckats med det. Vi har lyckats få ett tillkän-
nagivande till regeringen som går ut på att vi vill att man framgent i
betydligt större utsträckning än hittills jobbar med sektorsövergripande
politik. Vi har sagt det många gånger. Frågorna i justitie-, social- och
bostadsutskottet går in i varandra. Nu börjar vi närma oss den punkt då
vi mera medvetet i Sverige måste ta till oss en sektorsövergripande
politik. Det budskapet har också kommit från Ingela Thalén i inled-
ningen till välfärdsavsnittet. Där sägs att välfärdspolitiken utsätts för
nya utmaningar. Man pekar ut hur den ekonomiska krisen slår i utsatta
grupper.
I dag hörde vi på förmiddagen hur Laila Freivalds pekade ut ett ini-
tiativ bland statssekreterarna om att också få med den här sektorsöver-
gripande ansatsen.
För att markera det här gemensamma initiativet i socialutskottet
bjöd vi in företrädare för justitie- och socialförsäkringsutskottet som
fick ge sin syn på det här. Skulle vi ha haft tid skulle egentligen också
företrädaren för bostadsutskottet varit här. Man hade gärna sett vad vi
framgent kan göra med kulturen som uttrycksmedel i dans, musik m.m.
i stället för att gå in på våldets bana. Vi skulle ha kunnat ha med före-
trädare för idrottsverksamhet och ungdomsidrott. Men vi har ändå visat
en bred ansats. Jag tycker att det är en framgång att riksdagen över
partigränserna tar till sig den gemensamma verkligheten att vi är oroade
och att vi vill ha mera sektorsövergripande politik.
Efter det konstaterandet skulle jag för egen del vilja komma med
några personliga synpunkter om hur man skulle kunna gå vidare på det
här temat och med den här ansatsen. När jag lyssnade på debatten un-
der förmiddagen fann jag att alla var inne på att vi är på väg mot ett
mångkulturellt samhälle i Sverige. Vi som jobbar med politik vet att vi
har olika idéer och ideologier. I Sverige har vi nu att acceptera att vi
håller på att få ett mångkulturellt samhälle. Människor har rätt till olika
religioner. Människor har rätt att vara med i olika politiska partier med
olika politiska ideologier. Det måste vi bejaka.
Frågan är dock om inslagen i detta mångkulturella Sverige ändå
skulle kunna gå att förena i någon form av gemensam värdebas. Det
kan vara fråga om ett kitt, ett etiktorg eller vad ni vill för att alla delar i
det mångkulturella samhället ändå skall kunna leva i samexistens, så att
det inte bryter ut i våld, motsättningar mellan religioner m.m. Det
handlar då om den grundläggande människosynen och etiken. Några
talare har varit inne på det.
Det handlar då om de två stora tankevärldarna som bär upp väster-
landet i dag, nämligen den humanistiska traditionen med sina rötter i
Aten och den judiskt-kristna traditionen med sina rötter i Jerusalem. De
har förenats i definitionen av det lika människovärdet. Jag sitter med i
regeringens medicinsk-etiska råd, där vi har arbetat fram en sådan bas
och i mycket svåra frågor utifrån en gemensam definition om det lika
människovärdet tagit oss fram i ganska svåra dagsaktuella politiska
frågor. Det går inte på en dag, inte på en månad och knappt på ett år att
Prot. 1994/95:95
26 april
51
Prot. 1994/95:95
26 april
52
ordentligt sätta sig in i frågan om människosynen och dess tillämpning.
Men jag tror att det framgent skulle kunna bli en kompass för det
mångkulturella Sverige, så att man också i Sveriges riksdag kan finna
lösningar på ganska viktiga och allvarliga frågor som rör humanism
och det goda livet.
I socialutskottet har vi haft hjälp av etiker och den här människosy-
nen i två viktiga propositioner som vi skall behandla. Det gäller fos-
terdiagnostiken och allt vad den för med sig samt transplantationer av
organ. Vi kommer att möta en proposition om befruktning utanför
kroppen. Det här är inte frågeställningar som man bara kan lägga på
riksdagens bord, motionera under 14 dagar och sedan tro att det är
klart. Det är så djupa och svåra frågor att man måste sätta sig ned och
ta längre tid på sig. Man behöver framför allt en genomtänkt människo-
syn och en etisk kod för att kunna resonera igenom frågorna med ett
intellektuellt förhållningssätt och med djupa insikter.
Vi har nu lyckats ta oss igenom frågan om fosterdiagnostik. Jag
hoppas - samtliga politiska partier har lyckats ena sig - att vi skall
klara av även frågorna om donationer av organ och befruktning utanför
kroppen. Detta återstår att se.
Jag känner också ett behov av - nu pratar jag enbart som socialpo-
litiker och socialdemokrat - att hävda de humanistiska värdena. Jag vill
citera vad Wolf Lepenies, utländsk ledamot av Kungliga Vetenskapsa-
kademien, skrev för en tid sedan i Svenska Dagbladet:
”Vi hade glömt att samhällen också är kulturer och att mänskliga
handlingar styrs av värderingar som ofta bygger på tämligen irrationella
motiv. Vi hade glömt att mentaliteter och mentala strukturer är av
största betydelse för den väg historien tar. I dag vet vi i hur hög grad
framtidens politik måste ta hänsyn till sådana mentaliteter, men vi vet
inte riktigt hur det ska gå till.
Vad jag har sagt gäller---framför allt den ekonomiska forsk-
ningen. Än i dag är genomsnittsekonomerna övertygade om att deras
discipliner är, eller i varje fall oundvikligen utvecklas till, en vetenskap
- det vill säga ett forskningsfält där kunskap uppstår i sammanhang där
kulturer inte spelar någon roll och att denna kunskap kan tillämpas
överallt och i varje ögonblick. God nationalekonomi är som matematik,
och om verkligheten inte följer ekonomernas ekvationer så är det fel på
verkligheten och inte på dem.
Allt detta skulle inte ha varit så bekymmersamt om inte nationale-
konomin hade lyckats erövra en så prominent plats i den akademiska
världen och i det offentliga livet i stort.”
Jag tar inte det här som generell kritik och säger inte att vi inte
måste ha med ekonomiskt tänkande - tvärtom. Jag menar dock att vi
som företräder socialpolitik och välfärdspolitik, de mänskliga område-
na, med större kraft måste hävda de humanistiska värdena. Då skulle
det kunna göras utifrån en syn på det lika människovärdet och med en
genomtänkt etisk kod. Man bryter mot dessa viktiga mänskliga värden i
större utsträckning i offentlig debatt och i riksdagsbeslut.
Så fyra synpunkter som är viktiga att beakta framgent om vi skall få ett
gott liv. När socialutskottet förberedde den här debatten bad vi repre-
sentanter för ett antal sakområden att komma dit. Socialstyrelsen redo-
gjorde för en studie man hade gjort om hur människorna har det i dag i
Välfärdssverige. Där hade man negativa definitioner. Man definierade
fattigdom så att det gäller om man inte kan leva på sin disponibla in-
komst. Hör och häpna, 9 % av Sveriges befolkning kan i dag inte leva
på sin disponibla inkomst. Utredningen hade andra negativa definitio-
ner. 15 % hade svårigheter med löpande utgifter. 24 % av svenskarna
hade ingen kontantmarginal. De utsatta grupperna är utomnordiska
invandrare, ensamstående mödrar och ungdomar.
Detta säger i varje fall oss - och jag tror också att det är en allmän
uppfattning från socialutskottets sida - att det är väldigt viktigt att
människor har arbete. Det är grunden för att de skall ha ett människo-
värde. Det är också grunden för att de skall ha pengar, så att de kan
försörja sig själva och sina familjer. Som jag ser det står icke en eko-
nomisk politik som inte sätter dessa värden och bekämpningen av ar-
betslösheten främst i samklang med en socialpolitik som vill hävda det
goda livet.
Det andra jag vill ta upp och peka på är att vi borde få en mer över-
gripande politisk styrning av innehållet i välfärden och en sektorsöver-
gripande politik.
Vi kan lägga handen på hjärtat och se tillbaka på hur vi har jobbat
och debatterat under de senaste 10-15 åren. Rätt mycket av diskussio-
nen om välfärden har handlat om formerna, om man skall organisera si
eller så. Varje landsting med självaktning har en egen modell. Det
handlar om köpa-sälj-systemet etc. Visst måste vi se över organisa-
tionsmodellerna, men i framtiden är det viktigt att man ser till innehål-
let i välfärden. Det blir än mer viktigt i ett läge då vi drar ner i transfe-
reringssystemen och kommuner och landsting måste prioritera ännu
hårdare. Det handlar alltså om verksamhetens innehåll. Hur skall sko-
lan klara av att ge de unga en god start i livet? Hur skall landstingen
leva upp till kraven på kvalitet, trygghet och likvärdig vård för alla?
Detta är de viktigaste frågorna för människor. Man måste lyfta fram
kvaliteten och individperspektivet mer.
Jag vill veta att min pappa får den bästa vården. Om det händer mi-
na familjemedlemmar någonting vill jag veta att de får den kvalitativt
bästa vården. Då måste vården visa upp kvalitetsinstrument och vara
klart inriktad på ett individperspektiv.
Hela debatten i dag går ut på att man skall styra mot sektorsövergri-
pande insatser. Jag läste i Svenska Dagbladet om händelserna i Vål-
berg. Företrädare för polisen, skolan och socialtjänsten sade att de
sedan en lång tid tillbaka kände till problemen men att de väntade för
länge och inte tog i tillsammans. Varför gjorde de inte det? Sten Svens-
son och jag satt under två tre år i Psykiatriutredningen. Vi kunde kon-
statera att dessa människor for illa, eftersom de olika myndigheterna
puttade dem emellan sig. Varför gjorde de så?
Jag tror att det är nödvändigt att vi som politiker övergripande säger
att det måste bli en inriktning på innehållet. Formerna är viktiga, men
innehållet och sektorsövergripande insatser är viktigast. Detta förhål-
lande uppstår nämligen inte av sig självt. Tjänstemännen i dessa byrå-
Prot. 1994/95:95
26 april
53
Prot. 1994/95:95
26 april
54
kratier sitter med sina kikarsikten inställda på sina områden och tror att
de är världens centrum. De har inte det övergripande perspektivet, och
det kanske vi inte heller skall begära. Men vi som politiker skall ha det.
Det tredje jag vill peka på handlar om barn och ungdomar och om
en god start i livet. Jag har uppfattat det som att vi är överens om detta.
Låt oss leka med en tanke! Tänk om vi skulle börja med att ta med
idén om människors lika värde och de etiska koderna! Hur skulle ett
sådant resonemang kunna börja? Då skulle vi få en föreläsning om de
etiska koderna som handlar om rättvisa, självbestämmande, godhet, att
undvika att göra ont, lidandeprincipen och att medverka till att folk far
från illabefinnande till välbefinnande. Då har vi med oss det i bagaget.
Vi vet att det är slumpen som bestämmer hur vi får det. Vi kan fö-
das förståndshandikappade eller väldigt begåvade. Vi kan födas av
fattiga eller rika föräldrar. Vi kan födas fysiskt handikappade eller inte.
Om man tillämpar de etiska principerna betyder det att samhället inte
kan acceptera att vår stund på jorden bara får rulla igenom med så olika
livsförutsättningar. Det krävs ett ställningstagande från politikerna om
hur dessa förhållanden skall utjämnas, så att dessa etiska principer kan
fullföljas. Då är vi inne på ställningstaganden vad gäller handikappoli-
tik, och vi är inne på svåra ställningstaganden i fråga om vi skall stödja
föräldrar i hemmet eller inte.
För en tid sedan läste jag om de tragiska händelserna i England
1992. Två tioåriga pojkar mördade - jag tror att det var en februarik-
väll - en tvåårig pojke. En journalist hade kikat på hur miljön var för
dessa barn. Det visade sig att föräldrarna aldrig hann bli vuxna. De satt
kvar i tonårsföreställningar och fick sina ideal från västernfilmer, och
de drack sprit. De unga pojkarna som blev mördare hann aldrig bli
vuxna på grund av en så eländig situation i hemmet. Likväl bedömdes
dessa tioåringar av ett vuxensamhälle som vuxna. Detta skedde i rätts-
salen, i polisförhören och vid inlåsningen. Medierna var inte nådigare
mot dem än mot andra. Detta visar på ett dilemma. Hur skall vi stödja
och komma in på ett tidigt stadium när vi vet att det kan hända olyckor?
Jag tror att etiken och synen på människors lika värde - när vi dis-
kuterar barn och ungdomar - skulle kunna vägleda oss till djupare
ställningstaganden i politiken än hittills.
Socialutskottet har besökt ett LVU-hem. Där fick vi höra om en
kille som gick i åttan eller nian. Han hade haft läs- och skrivsvårigheter
hela tiden, men det hade inte upptäckts. Det gjorde honom osäker, och
han kom in på brottets bana. I utskottet frågade vi oss hur det kan
komma sig att skolan låter en ung människa med så grava handikapp gå
igenom utan att det upptäcks. Vi har sett flera sådana exempel. I fram-
tiden tror jag att vi skulle ha en press, så att de kunskaper som man har
inom kriminalvården och socialtjänsten om hur det går snett och hur
tidigt det sker överförs till skolan och också till dagis. Då kan man
komma in på ett tidigare stadium. Detta har vi sagt flera gånger. Jag
tror att vi måste få en politik för en överföring av kunskap.
De kommersiella TV-kanalerna har varit uppe. Vi vet att videovål-
det och våldet i de kommersiella TV-kanalerna stör beteendet. En fråga
är: Hur skall socialpolitikens etik bringas i överensstämmelse med den
politik som vi har vad gäller radio och TV? Det är uppenbarligen inte
någon harmoni i dag.
Det finns våld bland ungdomar. Allt fler tycker att vi borde få en
samordning mellan rättsväsendet och andra berörda myndigheter. Det
har varit temat här i dag. Frågan är hur vi skall åstadkomma den sam-
ordningen.
Vi har haft en hearing om anabola steroider. Det var intressant att
höra den unge tyngdlyftaren Rainhold Gustavsson som kom till utskot-
tets utfrågning. Han kunde vittna om hur han hade börjat äta dopning-
spreparat. Han berättade om dubbelmissbruk, elände och våld och om
hur han tog sig ur detta. Det var en lärdom för riksdagens ledamöter att
få detta individperspektiv. Jag hoppas att den här utredningen kommer
fram till kriminalisering, mer upplysning och hårdare tag när det gäller
de anabola steroiderna.
Jag skall avsluta med ätt säga något om behovet av bra beslutsun-
derlag, även sektorsövergripande beslutsunderlag.
Sverige har skrivit på FN:s barnkonvention. Nu har vi haft ned-
skärningar i välfärdssamhället, och vi hör från föräldrar och dagis att
det har skett försämringar för barnen. Då uppstår frågan: Hur är situa-
tionen i dag? Vi har inte kommit så långt att vi har ett löpande infor-
mations- eller redovisningssystem som kan ge oss en aktuell faktabild.
Vi får mycket bra rapporter från Socialstyrelsen, som regeringen begär
att man skall göra, och vi har forskningsrapporter. Det är alldeles ut-
märkt, men det räcker inte. Vi borde kunna gå vidare och ställa ett mer
heltäckande informations- och redovisningssystem på fötter som också
tar upp kvaliteten - mäter den - och utvärderingar. Då kan vi få svar på
frågan om hur välfärden stämmer med medborgarnas behov och öns-
kemål. Det skall vara mer attitydundersökningar i beslutsunderlaget än
rena konsumtionsstudier.
Jag vet att kommuner och ett antal berörda myndigheter har börjat
med ett sådant här arbete. Jag undrar om man inte kan trycka på poli-
tiskt, så att det om tre fyra år finns en mycket bra början till ett heltäck-
ande informationssystem.
Därmed, fru talman, skall jag avsluta med att yrka bifall till hem-
ställan i socialutskottens betänkanden SoU15, om socialpolitiken,
SoU13 om dopning, SoU14, S0UI6, SoU17, SoU19, SoU20 och
SoU22 som behandlas i ett sammanhang. Jag yrkar avslag på reserva-
tionerna.
Anf. 51 BARBRO WESTERHOLM (fp) replik
Fru talman! Det som Bo Holmberg tar upp om den etiska kompas-
sen är utomordentligt viktigt. Vi har nu provat på ett arbetssätt som har
inneburit att vi utifrån våra olika politiska ideologier och utan prestige
har arbetat oss igenom dessa motioner och kommit fram till ett gemen-
samt resultat. Det har varit en tillgång att vi just har olika politiska
ideologier. Jag tror att detta är ett riktigt sätt att arbeta på i framtiden
vad gäller många frågor. Avsikten är också att höja allmänhetens för-
troende för oss politiker. Detta är en fråga som den informella etik-
grupp som jag har varit med i har arbetat med i riksdagen.
Prot. 1994/95:95
26 april
55
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
Det andra jag vill ta upp är hindren mot sektorsövergripande insat- |
ligger. Det kan vara sekretesslagen, olika utbildning hos olika perso-
|
Socialpolitik - |
nalkategorier, våra olika referensramar eller sätt att hantera vårt eget Anf. 52 CHATRINE PÅLSSON (kds) replik Fru talman! Jag vill också instämma i det oerhört angelägna i de Jag måste också hjälpa Bo Holmberg att rätta till en sak som jag Anf. 53 BO HOLMBERG (s) replik Fru talman! Jag skall genast rätta till det. Vad jag försökte säga var Anf. 54 STIG SANDSTRÖM (v) replik Fru talman! Det blir kanske inte så mycket en replik utan mera ett Bo Holmberg ställde humanismen mot ekonomismen. Det var en Bo Holmberg kom också in på hur åtgärder slår mot barn och ung- För att vinna tid vill jag också ta upp ett par reservationer. Jag har |
|
56 |
rösträkning i fråga om de reservationerna utan bara de återstående. |
Anf. 55 BO HOLMBERG (s) replik
Fru talman! Jag ville peka på konflikten mellan ekonomism och
andra värden. Vad jag ville peka på är att det i dag finns en klar ten-
dens både i Sverige och ute i Europa. Ekonomin har fått alldeles för
stort svängrum i förhållande till humanismen och de demokratiska
värdena. Det är många med mig som tycker att demokratin och huma-
nismens ideal i f.d. öst har fått stå tillbaka för den s.k. chockterapin.
Vi har i alla europeiska länder skrivit under på de mänskliga rättig-
heterna. Vi håller tal om etik och humanism. Ändå låter vi detta hems-
ka ske i f.d. Jugoslavien. Det är långt mellan de etiska deklarationerna
och verkligheten. Det var detta jag ville påpeka och säga att vi som
företrädare i socialpolitiken i större utsträckning skall lyfta fram den
humanistiska människosynen, väl medvetna om att ekonomin är sådan
att vi tvingas fatta beslut som vi inte tycker om.
Anf. 56 Socialminister INGELA THALÉN (s)
Fru talman! I tider när debatten först och främst, kanske av naturli-
ga skäl, kommit att handla om arbetslöshetsbekämpning och ekonomisk
återhämtning och när prioriteringarna är som svårast, krävs det en or-
dentlig diskussion om socialpolitikens roll och innehåll. Därför är det
alldeles extra glädjande att enigheten kring inriktningen och det väl-
skrivna betänkandet blir en så bra utgångspunkt i debatten.
Av socialutskottets betänkande framgår att vi i arbetslöshetens och
den ekonomiska krisens spår ser tendenser som är ytterst allvarliga på
en rad samhällsområden. Det handlar om tilltagande boendesegrega-
tion, ökad utslagning, barn som far illa, alkohol- och drogmissbruk och
ett våld som skrämmer.
Min generation har inte tidigare upplevt en arbetslöshet som den vi
har nu. Inte sedan andra världskriget har Sverige varit utsatt för så stora
påfrestningar som just nu. Hela min uppväxt har präglats av ständiga
förbättringar - litet mera, litet bättre.
Många jag möter nu är naturligtvis oerhört oroade och säger: Jag
känner inte igen mig längre. De är arga. De protesterar. Men även om
de nu är kritiska är deras vrede och deras krav på att vara med och
påverka utvecklingen ändå ett stöd.
Men när jag träffar människor som förtvivlat säger: Det går inte att
göra någonting, jag har inte en chans, jag ger upp - då blir jag skakad,
därför att framtiden är inte ödesbestämd.
Vi kan lösa våra ekonomiska problem och få fast mark under fotter-
na igen. Vi kan sluta att låna till välfärden, även om vägen dit är lång.
Det är därför som regeringen nu genomför ett av de största sanerings-
programmen som något industriland gjort under efterkrigstiden.
Det är nödvändigt att göra detta. Men det är lika nödvändigt att det
sker på ett sätt som inte leder till ökande och bestående orättvisor eller
till priset av ett för alltid otryggare och osäkrare samhälle för alla. Vi
får inte lämna vare sig enskilda eller stora grupper av människor efter
oss på vägen mot ökad tillväxt och bättre ekonomi. En sådan krisbe-
kämpning skapar bara nya problem, som kostar både pengar och lidan-
de.
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
57
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
När vi nu måste gå in och spara balanserar vi ibland på en tunn |
barn med arbetslösa föräldrar som har svårt att klara ekonomin och som
|
Socialpolitik - |
har tappat tron på sig själva. En del av de barnen är jag mycket orolig Skillnaderna i hälsa ökar mellan olika befolkningsgrupper. Lågut- Många människor kommer in i en ond cirkel som de har svårt att Så finns det människor som behöver ett alldeles särskilt stöd av en Vi gemensamt, samhället och samhällsresurserna, måste ta oss an de Det är när det råder brist i kassan som solidariteten sätts på prov. Om detta svåra inte görs i dag av oss, då gör någon annan det i Samhället måste hjälpa till med att skapa de goda cirklarna: utbild- Socialförsäkringarna är en stomme, folkhälosarbetet, hälso- och Fru talman! Ingen människa är enbart stark eller svag. Alla kan vara När vi nu i krisens spår ser en allt ökande segregation måste vi rea- |
|
58 |
gera. Vi kan inte acceptera att skillnaderna mellan de bäst ställda och |
de sämst ställda ökar och att de i allt större utsträckning bor i skilda
områden, för att inte säga i skilda världar.
Därför har regeringen bl.a. tillsatt Storstadsutredningen. Syftet med
den är att den skall hitta metoder som kan bidra till att bryta den nega-
tiva utvecklingen i de mest utsatta bostadsområdena. Storstadsutred-
ningen skall inte i första hand utreda. Den skall komma med förslag
som kan bidra till att vända utvecklingen. Den skall ta vara på den kraft
och vilja till förändring som finns hos människor som bor i dessa om-
råden.
Här finns förvisso problem, stora problem. Men det finns också sto-
ra möjligheter. Det krävs naturligtvis, vilket har lyfts fram i debatten av
flera, en samordning t.ex. mellan socialtjänst och arbetsmarknadspoli-
tik, och den är viktig.
Vi har på många håll brist på ekonomiska resurser. Men det finns
mänskliga resurser, och strävanden att ge alla förutsättningar att leva ett
självständigt och bra liv får givetvis inte mattas av. Omsorgen om dem
som behöver extra stöd - barnen, de sjuka och de gamla - får inte grö-
pas ur. Då riskerar vi inte bara en materiell utarmning utan också social
och andlig fattigdom.
I ett sådant samhälle växer vanmakten, oron och misstänksamheten
mellan människor. I ett sådant samhälle kan ingen till slut känna sig
trygg-
Anf. 57 TREDJE VICE TALMANNEN
Meningsyttringar från läktaren är inte tillåtna.
Anf. 58 Socialminister INGELA THALÉN (s)
Herr talman! Storstadsutredningens syfte är att stärka människor så
att de gemensamt i sina bostadsområden skall kunna bryta sig ut och
förhindra en sådan utveckling.
Herr talman! Förmiddagens debatt beskrev hur vårt land har skakats
av ett antal allvarliga våldsdåd de senaste åren. Det var en väldigt vik-
tig diskussion. De fruktansvärda bilderna av söndersparkade ansikten,
avskurna händer och blodet från någon som kom i vägen för ett dödan-
de vapen skrämmer oss.
Det är naturligtvis svårt att med ord beskriva den avsky och den
vrede vi känner över att något sådant kan hända. Som medmänniskor
reagerar vi starkt. Vi tänker på offren, på deras vänner och anhöriga, på
barnen, på syskonen och föräldrarna som har råkat ut för någonting så
ohyggligt. Alla drabbas på olika sätt av våldet, också anhöriga till för-
övarna.
Det finns inga enkla förklaringar och inga enkla vägar att komma
till rätta med våld, vare sig det sker på gatan eller i hemmet, vare sig
det handlar om en ung pojke som blir nedslagen utanför en restaurang
eller ett barn som har misshandlats av sin far.
Precis som Barbro Westerholm sade i sitt inlägg måste vi reagera
mot förhärligandet av vissa inslag i medier och marknadsföring. Det är
oerhört provocerande. Jag såg på vägen till jobbet i morse en annons
där man gjorde reklam för ett medel och där man slutade annonsen med
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
59
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
att säga: Detta kommer att göra pojkar till män. Det är naturligtvis |
och marknadsföring kan leda in på väldigt farliga vägar.
|
Socialpolitik - |
Även om det inte finns några enkla lösningar finns det en stark vilja Om några veckor kommer regeringen att presentera sina samlade Vi kommer samtidigt att genomföra ett rundabordssamtal där repre- Det pågår väldigt mycket sådant arbete ute i samhället. Fler kan va- Herr talman! I regeringsförklaringen i höstas angav statsministern Utgångspunkten för det välfärdsprojekt som nu pågår inom Social- Det handlar om att lyfta fram och analysera hur de långsiktiga för- Det handlar också om att fånga upp hur människors drömmar och Som motionärer och utskottet framför krävs det således ett sektor- |
|
60 |
sövergripande angreppssätt som bygger på en långsiktig strategi för |
välfärd, trygghet och arbete. Det är förutsättningen för att Sverige skall
fortsätta att vara ett välfärdsland för alla sina medborgare.
Herr talman! Samtliga partier i riksdagen har angett färdriktningen
för välfärdsutvecklingen genom sitt tillkännagivande. Detta blir ett
starkt stöd i Socialdepartementets arbete med välfärdsprojektet.
Anf. 59 STEN SVENSSON (m) replik
Fru talman! Jag vill gärna rikta ett tack till socialminister Ingela
Thalén för att hon här så tydligt tog till sig det enhälliga tillkännagi-
vande som vi i socialutskottet har enats om. Det innebär att vi skall
satsa mer på sektorsövergripande verksamhet och att man skall gå in
mycket tidigare i problemområdena än vad som hittills har varit fallet.
Jag tycker att det är utomordentligt värdefullt. Det blir, som soci-
alministern själv formulerade det, ett starkt stöd från riksdagens sida
för fortsatta insatser på detta område. Vi avvaktar också en lång rad
utredningar på dessa områden, som har refererats i betänkandet. Jag går
inte in på några detaljer, men det är ganska mycket. Vi ser fram emot
resultat av det arbetet.
Den omständigheten att det finns oenighet - det kommer att visa sig
här litet senare i eftermiddag, när vårdnadsbidraget och barnomsorgen
diskuteras - får inte skymma det faktum att det är möjligt att komma
till full enighet mellan alla riksdagens partier i sådana viktiga och avgö-
rande frågor som detta med barn och ungdomar, deras framtid och de
problem med våldet som vi diskuterat under hela dagen. Det är utom-
ordentligt värdefullt att vi kan komma överens över blockgränserna
mellan alla partier.
Ytterligare ett fall där jag vill instämma med Ingela Thalén är när
hon säger att det finns en stark vilja från alla riksdagens partier att
värna de sämst ställda grupperna. Hon nämnde som exempel de psy-
kiskt störda. Vi var där återigen totalt eniga i utskottet och i utredning-
en, där jag och vice ordförande Bo Holmberg, dåvarande ordförande i
socialutskottet, tillsammans med ytterligare medarbetare lade fram ett
enhälligt betänkande, som sedan på samma sätt följdes upp av riksda-
gen. Det var på samma sätt när det gäller handikappfrågorna, och det
var värdefullt. Jag hoppas att den modellen också kommer att tillämpas
av dem som har ansvaret för den ekonomiska saneringen.
Anf. 60 STIG SANDSTRÖM (v) replik
Herr talman! Vårt betänkande har ju varit klart ett par veckor. Det
handlar ju inte i och för sig så mycket om ekonomi. Men vi fick i går
kompletteringspropositionen, och där föreslås väldigt hårda nedskär-
ningar på Socialdepartementets område.
Det är ett anslag som jag är bekymrad över, bidrag till missbrukar-
vård och ungdomsvård, som skall minskas med 645 miljoner. Jag vet
inte riktigt vad det innebär. Men jag vill ändå ställa en fråga mot bak-
grund av den debatt vi fört i dag. Finns det någon förklaring till det? Är
det bara en bokföringsteknisk fråga eller är det substantiellt?
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
61
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
Anf. 61 Socialminister INGELA THALÉN (s) Herr talman! Det speciella anslag som Stig Sandström tar upp skall |
ses tillsammans med det nya inkomst- och kostnadsutjämningsförslaget
|
Socialpolitik - |
för kommuner och landsting. Större delen av dessa medel kommer Anf. 62 BARBRO WESTERHOLM (fp) replik Herr talman! Socialministern tog i sitt anförande upp detta med att Anf. 63 Socialminister INGELA THALÉN (s) Herr talman! Reformen om personlig assistans var naturligtvis När det gäller personkretsen ser det i dag ut som om det är där man I det förslag som vi nu går till riksdagen med lägger vi på 300 mil- Jag vill poängtera att de prognoser som den förra regeringen gjorde Jag vill understryka, vilket jag sagt i direktivet, att det handlar om Anf. 64 BARBRO WESTERHOLM (fp) replik Herr talman! Det var ingen lätt sak att bedöma exakt vad det här |
62
Anf. 65 Socialminister INGELA THALÉN (s)
Herr talman! I de första rapporter som har kommit in till Socialde-
partementet finns det vissa indikationer på att det har skett förskjut-
ningar i andra verksamheter runt om i kommunerna. Man måste göra
analyser av dem för att kunna se helheten när det gäller rätten till per-
sonlig assistans och rätten till annat stöd ute i kommunerna när det
gäller boende och annan service för att kunna göra en korrekt bedöm-
ning av det stöd som människor med grava funktionshinder har rätt att
få. Man måste se detta i förhållande till rätten till personlig assistans.
Jag vill poängtera att i förhållande till den första prognosen har
denna reform fått ytterligare 300 miljoner kronor. Det är definitivt inte
någon nerdragning i förhållande till de prognoser man gjorde.
Anf. 66 CHATRINE PÅLSSON (kds) replikHerr talman! Jag vill
också instämma i ett tack för socialministerns mjuka och fina anföran-
de.
Men jag måste få fråga socialministern om hon anser att det kom-
mer att vara möjligt med den höga ambitionsnivån med de kraftiga
besparingar som kommer att läggas på kommuner och landsting. Jag
minns med viss bävan de ageranden som fanns i kammaren under den
förra regeringsperioden när vi var med och drog in pengar till kommu-
ner och landsting. Då var ju kommentarerna inte nådiga från den dåva-
rande oppositionen.
Jag vill också poängtera att man i debatten här för något slags dis-
kussion om man skall ha ekonomiseringsprinciper eller etisk vägled-
ning. Jag anser att detta hör ihop. Vi måste skilja på mål och medel.
Ekonomiska möjligheter är medel att nå mål. Det är viktigt.
Jag har också vid något tillfälle tagit upp Prioriteringsutredningens
etiska och principiellt viktiga ståndpunkter. Min fråga är då: När kom-
mer propositionen omkring Prioriteringsutredningen?
Anf. 67 Socialminister INGELA THALÉN (s)
Herr talman! Det är landstingen som skulle ha drabbats mest av
egenavgifterna om de hade räknat med att bli kompenserade för att man
finansierar sjuk- och arbetslöshetsförsäkringar med avgifter. Men de
har klokt nog inte räknat med detta. Vi har inte tidigare givit sådan
kompensation.
Inkomst- och kostnadsutjämningssystemen bygger på att man skall
jämna ut inkomster och kostnader mellan kommuner och landsting så
att de får något så när lika möjligheter att bedriva verksamhet. I övrigt
är det naturligtvis som Chatrine Pålsson säger att påfrestningarna i
kommuner och landsting är stora. Men den största anledningen till den
påfrestningen är ju den höga arbetslösheten som minskar deras skat-
teinkomster på samma vis som statens inkomster minskar när man har
hög arbetslöshet.
När det gäller den konkreta frågan om Prioriteringsutredningen kan
jag säga att den är ute på remiss. Efter önskemål har vi gett god tid för
remissen för att man skall kunna få en fördjupad diskussion. Den är ute
på en mycket bred remiss lokalt, regionalt och till de vanliga. Jag tror
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
63
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
inte att vi kan komma med en proposition förrän allra tidigast sent |
|
Socialpolitik - |
Anf. 68 ROLAND LARSSON (c) replik Herr talman! Även jag välkomnar mycket det samförstånd som vi Jag tyckte att Bo Holmberg på ett utomordentligt fint sätt gav ut- En förutsättning för att detta skall bli möjligt är ju att regeringen Anf. 69 Socialminister INGELA THALÉN (s) Herr talman! Roland Larsson använde formuleringen ”alla de for- Men om vi är överens om en formulering där vi säger att det hand- Men det är oerhört viktigt att man är stram när det gäller vad man Sedan kan frågan om att flytta över verksamhet från landsting till |
64
Anf. 70 ROLAND LARSSON (c) replik
Herr talman! Jag kräver naturligtvis inte att socialministern skall ta
ställning till alla mina former, om jag får uttrycka mig så.
Jag ser frågan mer så här: Är socialministern och regeringen beredda
att förutsättningslöst ta upp en diskussion? Att sedan acceptera föränd-
ringar är något helt annat. Vad min fråga gällde var alltså om ni är
beredda att förutsättningslöst öppna för en sådan diskussion. Det är
något av ett villkor för att den öppna atmosfär som vi nu har lyckats
skapa här får ett genomslag i praktisk handling på något sätt. Att ta
ställning till vart detta leder är för tidigt, och jag kräver inte heller att
socialministern skall göra det.
Anf. 71 Socialminister INGELA THALÉN (s)
Herr talman! För att det här resonemanget inte på något sätt skall
skapa missförstånd vill jag säga att jag när det gäller hälso- och sjuk-
vård har uttryckt min syn på regeringens syn i primärvårdspropositio-
nen, t.ex. när det gäller synen på privata vårdgivare. Vad avser social-
tjänstens område tror jag att man har alla skäl att vara oerhört upp-
märksam på i vilka former en del av familjevård och annan verksamhet
bedrivs.
För att gå in på den del av socialtjänstens område som t.ex. Chatri-
ne Pålsson berörde i sitt inlägg, missbrukarvården, kan jag dela upp-
fattningen att LP-stiftelsen gör ett utomordentligt arbete, precis som
Stadsmissionen, Frälsningsarmén och många andra frivilligorganisatio-
ner och folkrörelser. Jag tycker att de har mycket viktigt att ge i form
av stöd, vård och daglig samvaro för människor som behöver det, och
vi skall naturligtvis på olika sätt försöka ge dem ekonomiskt stöd till
detta.
När det gäller finansieringen är det väl ingen hemlighet vad jag
tycker. Vi har åtminstone klarat ut vad det gäller i verksamheterna.
Sedan kan vi förlänga diskussionen till annan vård och omsorg, t.ex.
barnomsorg. Jag tycker att vi därvidlag har stora möjligheter att resone-
ra med varandra.
Anf. 72 GUN HELLSVIK (m)
Herr talman! Jag vill först uttrycka min glädje över att justitieut-
skottet har givits möjlighet att delta i välfärdsdebatten. Välfärd kan ju
bl.a. uttolkas som ”att färdas väl”, och för att färdas väl genom livet
krävs inte bara materiell försörjning. Färden är inte god om vi t.ex. är
rädda för att bli offer för brott.
Herr talman! Familjen har avgörande betydelse då det gäller att
förhindra att unga människor begår brott. Föräldrarna måste alltid ha
huvudansvaret för att barn och ungdomar lär sig respektera andra
människor. Bästa sättet att förebygga brottslighet är att barn och ung-
domar får lära sig att ta ansvar för sig själva och sina medmänniskor.
Som vuxna har vi en skyldighet att dels fungera som goda förebilder
för de unga, dels lägga oss i så snart vi upptäcker att unga människor i
vår närhet genom sitt beteende signalerar att de är på väg att spåra ur.
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
5 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 95
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
Detta innebär bl.a. att vi alla har ett ansvar för att med ord och |
synslösa beteenden. Föräldrarnas skadeståndsansvar för barns hand-
|
Socialpolitik - |
lingar preciserades och utökades på den borgerliga regeringens initia- Också försök med frivillig föräldrasamverkan för att hindra ungdo- Efter familjen är det skolan som har den viktigaste uppgiften då det I vissa av de s.k. miljonprogramsområdena kan vi i dag se att un- Det senaste årets brutala våldshändelser har på nytt väckt frågan om Men vi är också motståndare till att införa censur och förbud. An- Ett viktigt bidrag för att stävja medievåldet är enligt vår uppfattning Den borgerliga regeringen beslutade i mars 1994 att ge Brottsföre- |
|
66 |
förebyggande arbete med det brottsförebyggande arbete som bedrivs |
inom andra samhällssektorer. En central fråga för BRÅ att ta ställning
till är vilka åtgärder som krävs för att förhindra att barn och ungdomar
dras in i kriminalitet och missbruk. Det ligger också i uppdraget att
beakta vad som anges i direktiven till Trygghetsutredningen när det
gäller lokalt brottsförebyggande arbete i olika samverkansformer.
Om brottsligheten skall kunna minskas och människor känna trygg-
het mot brott, måste kriminalpolitiken samordnas och bygga på en
helhetssyn. De brottsförebyggande åtgärderna inom rättsväsendet måste
därför samordnas med insatser från andra myndigheter samt från en-
skilda organisationer och näringsliv.
För att uppnå de kriminalpolitiska målen räcker det alltså inte med
traditionella kriminalpolitiska åtgärder. Den förebyggande effekten av
ett straffsystem skall naturligtvis inte undervärderas, men av avgörande
betydelse är att brottsligheten bekämpas på ett tidigt stadium och på
bred front. Exempelvis begås det första brottet ofta redan i 10—12-
årsåldern. För att hindra uppkomsten av en brottskarriär måste det
brottsförebyggande arbetet inriktas på åtgärder före tonåren.
Människors benägenhet att begå brott påverkas i stor utsträckning
av hur samhället i övrigt är utformat. Beslut inom andra områden än
dem som traditionellt anses tillhöra kriminalpolitiken kan få stora kon-
sekvenser för brottsligheten. Av särskild vikt är åtgärder för att stärka
familjens roll och för att bibringa unga sunda normer och värderingar.
Den förra regeringens målsättning att snabbt få fram ett nationellt
brottsförebyggande program borde därför också ligga i den nuvarande
regeringens intresse. Nu har emellertid tidpunkten för BRÅ:s rapport
senarelagts och, än värre, Trygghetsutredningen har fått ytterligare sex
månader till förfogande för sitt arbete. Detta innebär att vi kommer att
få vänta på det program som enligt moderat mening är behövligt sna-
rast.
Ett gammalt men fortfarande lika aktuellt moderat krav är att återin-
föra närpoliser. Vi menar att mycket är vunnet med att det finns lokala
poliser som är väl förtrogna med situationen inom sitt område, både när
det gäller att upprätthålla ordningen rent allmänt och vad gäller uppsik-
ten över unga människor som det av olika anledningar bör riktas upp-
märksamhet mot. Vårt mål är ett samhälle där det känns naturligt för
människor att se och tala med sin närpolis liksom att informera närpoli-
sen om sådant som försiggår i det område som man bor och verkar i.
Genom samarbete mellan de boende i ett område och närpolisen
kan inte bara en stor del av vardagsbrottsligheten, som ofta begås av
ungdomar, upptäckas och beivras. Närpolisverksamheten innebär också
större möjlighet att i tid ingripa mot dem i ett område som är på väg att
spåra ur. Inte minst är detta viktigt när det gäller att fånga upp unga
människor som är på väg att hamna fel i livet.
Mot denna bakgrund utgör den socialdemokratiska regeringens
nedskärningar med 235 miljoner kronor på polisväsendet ett första steg,
varav 198 miljoner avser den lokala polisorganisationen, dvs. basen i
polisverksamheten. Det är ett reellt hot mot människors säkerhet.
Vi moderater motsatte oss besparingarna på det lokala polisväsen-
det. Riksdagens beslut innebär att ambitionen att bibehålla och förbätt-
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
67
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
ra den operativa nivån, vilket var en moderat ledstjärna på polisområ- |
rekryteringen till Polishögskolan och att i övrigt genomföra perso-
|
Socialpolitik - |
nalminskningar. Vad regeringspartiet inte tycks förstå är att avsaknaden av utbildade Den som misstänks för brott men är under 15 år registreras inte. Vi moderater anser att även brott som begås av minderåriga lag- Förutom att en registrering ger polisen och andra rättsvårdande Det är av stor betydelse för unga människors utveckling att de redan På Nya Zeeland har man sedan 80-talet tillämpat ett system med Vi moderater anser att det nyzeeländska systemet är mycket intres- |
|
68 |
snarast kan användas i Sverige. |
Avslutningsvis vill jag ge ett kort svar till Barbro Westerholm på
den fråga som ställdes för flera timmar sedan, då jag inte hade rätt att
svara.
Barbro Westerholm undrade hur någon kunde ställa sig bakom Sar-
neckis idé om att hindra ungdomar från att befinna sig ute på kvällarna.
För mig är det mycket enkelt. För mig är det självklart att föräldrarna
skall ha rätt och skyldighet att säga nej till att barnen är ute på stan sena
kvällar. För mig är det därför också självklart att vi måste skapa ett
regelsystem, som ger stöd åt föräldrarna så att de har kraft bakom orden
när de säger att barnen skall vara hemma en viss tid på kvällen.
Anf. 73 BARBRO WESTERHOLM (fp) replik
Herr talman! För mig rimmade inte det där med utegångsförbud
med moderaternas krav på sänkt inköpsålder när det gäller alkohol.
Men vi skall inte förlänga debatten om det.
Gun Hellsvik tog upp föräldrarna och skolan men hoppade över ett
viktigt led, nämligen barnomsorgen. Det är i barnomsorgen som man
kan identifiera riskbarnen. Barnomsorgen behöver bättre utbildning och
bättre instrument för att kunna hjälpa de här barnen på olika sätt. Flera
undersökningar har visat det. Jag tycker att man skall sätta in mycket av
sin kraft på den här åldersgruppen.
Gun Hellsvik anser att unga lagbrytare skall registreras. Jag anser
snarare att man skall försöka underlätta samarbetet mellan socialtjäns-
ten, skolan och polisen. Här finns alltså en del av de spärrar som jag
talade om förut. Det är viktigare än att hålla på med registrering.
Anf. 74 GUN HELLSVIK (m) replik
Herr talman! Jag hoppas att Barbro Westerholm förstår att det inte
var en heltäckande redovisning av mina tankar som jag gav, bl.a. bero-
ende på att det finns en tidsgräns. Att jag inte tog upp barnomsorgen
berodde på att ytterligare moderata representanter kommer att tala om
andra väsentliga delar.
Däremot skulle jag gärna vilja ytterligare kommentera frågan om
registrering och underlättande av samarbete i stort. Jag kan nämna för
Barbro Westerholm att under min tid som justitieminister tog vi från
Justitiedepartementets sida initiativ till en översyn av sekretessreglerna,
med utgångspunkt från en belysning av regler som lägger hinder i vä-
gen för att vi på bästa sätt skall kunna hjälpa de unga. Rapporten skulle
avges i oktober 1994. Som Barbro Westerholm känner till fick Sverige
en ny regering i oktober 1994, och jag har alltså inte haft möjlighet att
närmare ta del av detta. Jag vet dessutom att rapporten blev något för-
senad. Jag ser samma problem där som Barbro Westerholm.
Intresset av att göra vissa uppluckringar när det gäller sekretessreg-
lerna förutsätter ju också att det finns ett material som icke skall vara
sekretessbelagt. I grunden även för Barbro Westerholms resonemang
ligger alltså att det måste finnas möjligheter att göra vissa typer av
registreringar.
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
69
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
Anf. 75 BARBRO WESTERHOLM (fp) replik Herr talman! Hela frågan om sekretess mellan olika yrkeskategorier |
är naturligtvis väldigt knepig. Men vi måste ändå arbeta från utgångs-
|
Socialpolitik - |
punkten att göra det väl, att skapa de bästa möjligheterna för den per- När det gäller barnomsorgen får vi se vad som kommer fram i de- Anf. 76 GUN HELLSVIK (m) replik Herr talman! Jag vill bara göra en kort kommentar. För mig är det Anf. 77 LARS-ERIK LÖVDÉN (s) Herr talman! Den allmänna välfärdspolitiken är en viktig grund för Den svenska välfärdspolitiken har säkerligen bidragit till att hålla En hög brottsnivå försämrar människors livskvalitet och bidrar till Sverige är fortfarande i många avseenden ett klassamhälle. Tydli- Men storstaden är också en annan bild, med nedslitna bostadsområ- |
70
för är också insatser för att motverka segregationen ett mål i sig, men
också viktigt av kriminalpolitiska skäl.
För att vi skall kunna vända utvecklingen krävs bl.a. en samlad och
uthållig strategi för integration och för åtgärder mot segregationen. En
rad organisationer liksom enskilda individer kan och bör aktivt engage-
ra sig i arbetet för att bryta utvecklingen. Det innebär också att vi kan
åstadkomma verksamma åtgärder mot brottsligheten.
Jag hälsar med stor tillfredsställelse att regeringen har tillsatt en sär-
skild utredning för att behandla frågorna om segregationen i storstads-
områdena. Vi kan, som socialministern anförde, förvänta oss en rad
förslag från den utredningen som kan bidra till att vända utvecklingen.
Herr talman! Våra kunskaper om olika sociala faktorers betydelse
för brottsligheten måste självfallet vara utgångspunkten för det brotts-
förebyggande arbetet. Det är ett arbete som bör inriktas på att förhindra
nyrekryteringen av unga brottslingar. Insatserna bör särskilt inriktas på
de mycket unga, redan före tonåren. Det gäller att stärka de ungas
självkontroll och utveckla de sociala band som kan hjälpa till att avhål-
la dem från brottslighet.
Familjens roll är naturligtvis central. Föräldrarna har det primära
ansvaret för sina barn, och det är ett ansvar som självklart också inbe-
griper att förebygga och förhindra att deras barn begår brott.
Föräldrarnas kontakt med sina barn, insyn i deras liv och deras
känslomässiga relationer och kommunikation är avgörande också ur ett
brottsförebyggande perspektiv.
Ansvaret för barnen får inte sluta vid den egna familjen. Även sam-
hällets institutioner - förskola, skola och fritidshem - har ett ansvar för
ungdomarnas uppväxtförhållanden.
En del föräldrar behöver stöd för att klara sin föräldraroll. Avsak-
naden av goda familjeförhållanden måste kompenseras. Barn och ung-
domar som gjort sig skyldiga till brott tillhör ofta den grupp som har
störst behov av stöd och hjälp.
Barn och ungdomar behöver stabila vuxenkontakter, någon att kän-
na tillit till och förtroende för. När familjen inte räcker till eller rentav
saknas behövs ett extra skyddsnät.
Därför är det en huvuduppgift även i ekonomiskt hårda tider att slå
vakt om barn- och ungdomsverksamhet. I en tid då många barn och
ungdomar saknar hållbara vuxenkontakter är det särskilt angeläget att
sådana kontaktytor mellan barnen och vuxenvärlden erbjuds.
Fritidsgårdar, kommunala musikskolor, idrottsplatser, sportanlägg-
ningar, bibliotek och liknande mötesplatser har här en viktig roll. Na-
turligtvis har skolan en central roll när det gäller att etablera goda kon-
takter mellan vuxna och barn.
Flera talare har varit inne på frågan om att en rad myndigheter har
ett gemensamt ansvar för att ge barn och ungdomar goda uppväxtför-
hållanden och förebygga brott. En särställning i det arbetet intar natur-
ligtvis Polisen, sociala myndigheter och verksamheten i skolan, men
också en rad andra organisationer är inblandade. Det är viktigt att vi
utvecklar samverkan och samarbetet mellan rättsväsendet, sociala
myndigheter och skolan.
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
72
Gun Hellsvik berörde Brottsförebyggande rådets uppdrag att ta
fram en nationell brottsförebyggande strategi. En sådan strategi kom-
mer att presenteras från Brottsförebyggande rådet inom kort. Det är
regeringens avsikt att i höst lägga fram en proposition för riksdagen om
det brottsförebyggande arbetet som både innehåller åtgärder på kort
och lång sikt.
I årets budgetproposition har regeringen föreslagit att drygt 11
miljoner kronor avsätts för lokalt brottsförebyggande arbete. Jag menar
att ambitionen bör vara att bygga upp en brottsförebyggande fond som
kan stimulera det lokala brottsförebyggande arbetet - en fond som
årligen får möjligheter att disponera ungefär 100 miljoner kronor.
På det viset kan vi stimulera fram en utveckling i kommunerna med
samverkan mellan myndigheterna och med framtagandet av lokala
brottsförebyggande program för särskilt de utsatta delarna av storstads-
områdena.
Herr talman! Jag skall inte ta upp den diskussion om polisfrågorna
som i och för sig kunde föranletts av Gun Hellsviks anförande. Jag vill
bara göra konstaterandet att det inte finns några delade meningar mel-
lan partierna i riksdagen när det gäller synen på Polisen och dess om-
daning till närpolisorganisation. Det är ett enigt ställningstagande från
justitieutskottet när det gäller hur Polisen skall arbeta i framtiden.
Det finns delade meningar i andra avseenden, men jag skulle vilja
göra konstaterandet att jag faktiskt tror att de besparingar och rationali-
seringar som har ålagts polisväsendet har tvingat fram en snabbare takt
när det gäller närpolisorganisationen. Det strukturarbetet har en central
betydelse för det brottsförebyggande arbetet. Den omdaningen bör
påskyndas.
Herr talman! Vi hade i morse en diskussion om våldet i vårt samhäl-
le. Jag tänker bara kort beröra den frågan.
Eftersom den som själv utsatts för våld som barn löper större risk
att använda våld som vuxen måste kampen mot våld börja i mycket
tidig ålder. Inte minst är de ideal som förmedlas i filmer, radio och TV
viktiga för hur barn uppfattar spelreglerna i samhället. Föräldrarna har
en viktig roll i att skydda barnen från grova våldsskildringar och mot-
verka den våldsförhärligande syn som förmedlas via medierna.
Kampen mot våldet måste ske på olika plan. Statsmakterna kan bi-
dra med lagstiftning, ekonomiskt stöd och andra åtgärder. Men de
insatserna har trots allt relativt begränsade effekter. De insatser som har
störst effekt är de som åstadkoms av medborgare - grupper och enskil-
da personer. Eftersom ett viktigt inslag för att komma till rätta med
våldsbrottsligheten är att påverka människors attityder till våld fyller
det folkliga engagemanget, särskilt på lokal nivå, en central roll. Vi
måste bort från våldet som konfliktlösningsmetod.
En fråga som har stor betydelse när det gäller att motverka vålds-
brotten är drogpolitiken. En aktiv och restriktiv drogpolitik utgör därför
en viktig del i ett samlat program för att förebygga våldsbrott.
Den ojämförligt vanligaste drogen i samband med brott är alkoho-
len. Av de personer som grips för våldsbrott är 70 % alkoholpåverkade.
Av manliga offer för polisanmält våld är 45 % alkoholpåverkade.
Men även narkotika förekommer i en stor del av brottsligheten.
Missbruk av anabola steroider misstänks vara en bakomliggande faktor
vid vissa våldsbrott.
Missbruk av alkohol och narkotika har ofta sin grund i sociala miss-
förhållanden, i problem inom familjen, i skolan, på arbetsplatsen, i
ensamhet och rotlöshet och hårda storstadsmiljöer. När arbetslösheten
är hög och de sociala skillnaderna stora riskerar också missbruks-
problemen att bli omfattande.
Därför är den allmänna välfärdspolitiken också på detta område,
med en kamp mot arbetslösheten och mot den sociala utslagningen, ett
omistligt led i kampen mot drogmissbruket.
Herr talman! Eftersom narkotikapolitiken spelade en viss roll under
morgonens och förmiddagens debatt om våldet vill jag göra en dekla-
ration och ett ställningstagande när det gäller narkotikamissbruket.
Narkotikamissbruket är ett allvarligt samhällsproblem, och vi måste
motverka det med kraft. Jag tycker att det har varit väldigt glädjande att
det har funnits en bred politisk enighet i Sveriges riksdag om en re-
striktiv narkotikapolitik. Den enigheten finns inte politiskt ute i Europa
i övrigt.
Jag tror att det är oerhört viktigt att vi slår vakt om den samman-
hållna narkotikapolitik som har varit relativt framgångsrik i Sverige,
nämligen förebyggande åtgärder, en utvecklad vård och behandling
samt ett restriktivt straff- och kontrollsystem.
Det är först om vi har möjlighet att upprätthålla alla dessa tre fun-
dament - förebyggande arbete, vård och behandling och en restriktiv
straff- och kontrollpolitik - som vi kan vara framgångsrika i kampen
mot narkotika. Brister det i något avseende på denna punkt, i något av
fundamenten, rasar också möjligheterna att motverka narkotikamiss-
bruket.
Det finns i dag tecken som tyder på att missbruket ökar. Det är där-
för dags för oss att skärpa vaksamheten och kampen mot narkotika. Det
finns som jag berörde tyvärr också anledning att känna mycket stark
oro för de tendenser till liberalisering i fråga om narkotika som före-
kommer här och var ute i Europa.
Mycket talar för att misslyckandena vad gäller sysselsättnings- och
välfärdspolitiken delvis går hand i hand med en liberalisering av synen
på narkotika och narkotikamissbruket ute i vissa länder i Europa.
Vi skall inte ge avkall på vår mycket restriktiva hållning till narko-
tika. Vi skall gemensamt - här har alla politiska partier ett ansvar -
såväl inom ramen för EU-samarbetet som nationellt aktivt arbeta mot
de krafter som verkar för en liberalisering av narkotikapolitiken.
Jag tycker som sagt att det är oerhört glädjande att samtliga partier i
riksdagen står bakom den restriktiva narkotikapolitiken. Låt oss ta vara
på den enigheten och visa den enigheten mot de krafter som i dag ver-
kar i annan riktning.
Anf. 78 GUN HELLSVIK (m) replik
Herr talman! Jag skall inte heller dra igång någon stor debatt om
Polisen och besparingarna, men för mig var det ändå självklart att tala
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
73
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
om min oro för framtiden med tanke på att Polisen är en viktig pus- |
ligheterna. Vi moderater kommer att fortsätta att slåss för en tillräckligt
|
Socialpolitik - |
stor poliskår. Jag begärde replik innan Lars-Erik Lövdén började tala om narkoti- Det är också min förhoppning att vi inom Sverige nu har befäst den Anf. 79 LARS-ERIK LÖVDÉN (s) replik Herr talman! Det är ingen nyhet att vi för den diskussionen med vå- Vi har ett gemensamt ansvar på det här området. En del personer Anf. 80 GUN HELLSVIK (m) replik Herr talman! Mitt inlägg var mycket seriöst menat. Om vi skall nå När vi nu vet var våra partier står tycker jag att vi kan lämna åt si- Anf. 81 MARGARETA E NORDENVALL (m) Herr talman! Talet om det en gång så stolta projektet miljonpro- Vad är segregation? Hur kommer det sig att segregationen ökar? Socialförsäkringsutskottet hade i mars en offentlig utfrågning om |
|
14 |
jag tacka för möjligheten att delta i debatten. Jag vill också vända mig |
till statsrådet Anna Hedborg som tyvärr inte är här men som kanske
kommer in senare.
I Sverige har olika statliga och kommunala aktörer, regelverk och
ekonomiska stödåtgärder starkt påverkat hur bostäder har byggts. De
boende själva har sannolikt haft mycket litet att säga till om. Efter-
krigstidens bostadsbyggande präglades av modernisering och socialt
tänkande. Först på 60-talet kom byggandet att präglas av massproduk-
tion, standardisering och likriktning.
Miljonprogrammets bostäder, som byggdes under en och samma
tidsperiod 1965-1974, dominerades av hyreslägenheter i tätbebyggda
höghusområden i städernas utkant. Lägenheterna var av hög kvalitet
och väl materiellt utrustade, medan den fysiska yttermiljön var synner-
ligen torftig. Uppsvinget inom bostadsbyggandet inträffade samtidigt
med invandringen av cirka en kvarts miljon utländska arbetare. Invand-
rarfamiljerna placerades i dessa höghusområden, som till stor del ägdes
av kommunernas bostadsföretag. Samtidigt stimulerades egnahems-
byggandet med statliga subventioner. Genom generösa avdragsregler
gavs medelklassen möjlighet att köpa egnahem till en låg kostnad.
Kuusela på Göteborgs universitet har i en rapport från 1993 visat att
kommunerna i högsta grad är medansvariga till den boendesegregation
som vi har i dag. De har genom sina bostadsföretag aktivt understött
koncentration av nya flyktingar och socialt problembelastade hushåll
till miljonprogramsområdena. Många gånger har det rört sig om ett
kortsiktigt tänkande. Kommunerna har av ekonomiska skäl valt att fylla
tomma lägenheter.
I dag försöker man hitta en syndabock till miljonprogrammet. Väl-
kända arkitekter har utsetts som föregångare. Det är dock viktigt att se
ansvariga politikers roll i detta sammanhang. Stadsplanering har under
socialdemokraterna helt och hållet varit en offentlig angelägenhet.
Enligt socialistiska ideal ville man tillrättalägga människors liv ge-
nom att bygga nya moderna samhällen där alla behov var tillgodosed-
da. Men man glömde bort arbetsplatserna.
Bostäderna skulle ägas av samhället, människorna skulle hyra sin
bostad som ett led i avståndstagandet från mera borgerliga ideal. Män-
niskornas beroende av samhället skulle ytterligare befästas.
Planlösningar och bostäders standard skulle utformas utifrån exper-
ternas ideal, inte utifrån den enskildes behov och önskan.
Massproduktion, tätbebyggda höghusområden med halvfabrikat
skulle bidra till låga produktionskostnader och koncentration till de
stora byggföretagen.
Projekteringen av miljonprogrammet har gjorts utifrån politiska
ideal, där människans behov av natur, närhet och social gemenskap
fullständigt åsidosatts.
Herr talman! Jag skall så återgå till de tre frågor jag ställde inled-
ningsvis.
Vad är segregation? Segregation har funnits i alla samhällen. Socia-
la klyftor tar sig alltid uttryck i en geografisk variation. Ju större skill-
nader mellan människor, desto större åtskillnad.
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
75
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
76
Hur kommer det sig att segregationen ökar? Egentligen är det an-
märkningsvärt att vi har en ökande segregation i Sverige med tanke på
den av socialdemokraterna utlovade utjämningen av klasskillnader. Är
det så att socialdemokraterna lovade för mycket, att socialistiska ideal
inte gav önskat resultat, att socialistisk politik snarare ökar än minskar
de sociala klyftorna? Är det så att förmynderi, misstroende mot den
enskilde individens egen förmåga snarare knäcker än stärker individens
självförtroende? Är det så att när man tar ansvaret från individen för sin
egen försörjning passi viseras vederbörande? Det som var tänkt som
hjälp blev snarare stjälp.
Det kravlösa samhället har överlevt sig självt. Facit har vi i dag. Ett
av världens rikaste länder har på bara två decennier förvandlats till ett
land i snabb utförsbacke.
Jämlikhetstanken i socialpolitiken har fokuserats på grannen eller
snarare på standardiserade behov där man inte har utgått från individen.
Socialdemokraterna har fört en politik där målet har varit materiell
likhet utan hänsyn tagen till att vi alla är olika och har olika behov och
förutsättningar.
Det innebär t.ex. att den som är stark och kan klara sig själv har fått
samma hjälp till barnomsorg som den som verkligen behöver. Social-
demokratiska ideal grundar sig på att alla skall ha lika hjälp och om-
sorg, även om behoven är olika. Ett barn som kommer från en trygg
och hel familj har sannolikt betydligt bättre förutsättningar att klara sig
på dagis än det barn som kommer från en splittrad familj med sociala
problem. Det barnet behöver snarare en trygg hemmiljö med ett fåtal
barn och en vuxen. Men ropet har hela tiden skallat: Daghem åt alla!
Redan där kanske grunden läggs för en ökad segregation. Den starke
blir starkare, den svage blir svagare.
Tryggheten finns i familjen. Finns den inte hos mamma och pappa,
så kanske den finns hos farfar, mormor eller moster Lisa. Men i den
socialdemokratiska ivern att göra människor beroende av staten snarare
än av anhöriga har tryggheten i den lilla världen för många försvunnit.
När barnen kommer till skolan förstärks skillnaderna. Där skall
också alla barn behandlas lika oavsett förutsättningar. Och inga krav
skall ställas. Problemet med detta är att barn som kommer från en aka-
demikermiljö får både krav och hjälp hemifrån - det sociala arvet. De
barn som kommer från en lågutbildad familj har inte samma krav och
inte heller samma möjligheter att få hjälp hemma. Till detta kommer
boendesegregationen, som förstärkts av miljonprogrammet. Det har
medfört att barn som växer upp i problemområden enbart träffar lika-
sinnade och blandas inte längre upp i skolan med t.ex. barn till högut-
bildade. Således får de ingen stimulans via sina kamrater att läsa vida-
re.
Herr talman! Det är tråkigt att i dag behöva notera att den sociala
snedrekryteringen till högre utbildning ökar. Den borde ju minska ef-
tersom alla barn har fått samma skolutbildning de senaste decennierna.
Eller är det så att även här har den socialdemokratiska politiken miss-
lyckats? Kraven i skolan har varit för låga. Betyg får sättas på sport och
musik i form av inträdesprov men inte i teoretiska ämnen. Individuell
undervisning utifrån elevens egna förutsättningar har saknats. Att ställa
krav är faktiskt ett sätt att bry sig om.
Ensamheten som ett resultat av den splittrade familjen är ett stort
problem, som förstärks i opersonliga höghusområden. Anonymiteten,
bristen på ömsesidigt beroende med grannen eller i familjen leder till
ensamhet och främlingskap. Den äldres och den arbetslöses ensamhet
bidrar också till segregationen.
Det är naturligt att invandrare och flyktingar söker sig till varandra i
ett nytt land. Det är ett sätt att söka trygghet. Som svenskar kan vi ha en
hel del att lära av andra kulturer, andra seder och bruk.
Hur kan vi då motverka segregationen? Den ökande segregationen
är i dag ett tråkigt faktum som är svårt att åtgärda när pengarna är mer
än slut. För invandrare och flyktingar handlar det om att så snart som
möjligt slussas in i det svenska samhället. Det görs bäst via ett arbete
som ställer krav och där den enskilde känner att hon eller han behövs.
Att kunna försörja sig själv ger självkänsla. Många invandrare har
erfarenhet av småföretagsamhet, vilket skall uppmuntras. Det behövs
fler arbetsplatser i invandrartäta områden för att få ett levande samhäl-
le, och just småföretagsamhet borde stimuleras. Det är också viktigt att
skapa en vänligt atmosfär och en trivsam yttre miljö i dessa områden.
Många invandrare tycker att deras bostadsområden är fina tills de får
höra att svenskarna flyttar därifrån och föraktar dem. Statusen måste
höjas.
För dem som tvingas leva på socialbidrag kan krav på motprestation
vara ett sätt att förebygga passivisering, ett sätt för t.ex. invandrare att
komma in i samhället. Det finns många ensamma äldre i dag som inte
får den vård och omsorg som de behöver. Kontakt med en medmänni-
ska kan betyda väl så mycket.
Arbete måste alltid löna sig. Det är tragiskt att i dag höra ungdomar
som tycker att de lever bra på bidrag och att det inte finns någon an-
ledning att studera. Det måste finnas mycket starkare incitament för
arbete och utbildning. Signalen måste alltid vara att det lönar sig att
arbeta, för annars riskerar ungdomar att fastna i ett bidragsberoende
och ett beroende av staten - ett beroende som kan sluta i en katastrof
när staten inte längre kan fullfölja det staten lovat.
Herr talman! Nu behövs det trygghet i den lilla världen, krav och
eget ansvar samt tilltro till den enskilda individen för att stärka självför-
troendet. Varje individ måste få möjlighet att utvecklas utifrån sina
egna förutsättningar och på så sätt utveckla sin egen personliga förmå-
ga. Nu behövs all tänkbar kreativitet och kraft för att åter bygga upp
Sverige genom nya småföretag.
Den socialistiska politik där alla är lika och har lika behov utgår
inte från verkligheten. Den utgår inte från det faktum att vi alla är in-
divider - därför har den misslyckats.
Nu förväntar vi oss av er socialdemokrater att ni tar ansvar för ef-
fekten av er politik, att ni tar ansvar för att ni har splittrat familjerna
och för konsekvenserna därav samt att ni tar ansvar för den bostads-
politik som byggt över våra tillgångar, som förstärkt boendesegregatio-
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
77
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
nen och som dessutom orsakat att många familjer i dag har svårt att |
I dagens debatt har både eget ansvar, krav och individuella behov
|
Socialpolitik - |
markerats. Det är därför min förhoppning att det finns möjlighet till en Anf. 82 MARGARETA ISRAELSSON (s) Herr talman! Låt mig inledningsvis få uttrycka min glädje över till- Av den anledningen, och med litet koppling till den debatt som för- Norges justitieminister berättade för mig om ett initiativ som flera Vi vet att föräldrarnas livssituation många gånger avspeglas i hur Många gånger när vi talar om arbetslöshet och om hur det påverkar De 125 miljoner kronorna blir på något sätt ändå bara en droppe i Jag vill gärna understryka betydelsen av att vi nu får två kommittéer |
|
78 |
och mottagning genom förläggningsverksamhet osv. och i alltför liten |
omfattning diskuterat hur alla de människor har det som kommer hit
som nya invånare och som ofta senare blir medborgare i vårt land.
Barnen är, som jag tidigare nämnt, särskilt utsatta i den här grup-
pen; först i den pressade flyktingsituationen. Att rymma hemifrån är
kanske för många en liten dröm om den lille killen som knyter ett paket
om pinnen och säger: Nu rymmer jag hemifrån. Han går ett kvarter
bort. Sedan säger han: Nu kommer jag tillbaka, för jag får inte gå över
gatan. Vi drar litet på mungiporna åt det.
Den situation som många barn har bakom sig när de kommer hit är
naturligtvis mycket mera traumatisk. Oron över vad som skall hända,
hur det skall bli, är något som just barnen mycket hårt tar till sig.
Barnen känner också - mot bakgrund av det som de har gått igenom
men också just därför att de är barn, och de hör och de lyssnar på hur vi
vuxna uppfattar saker - hårdare av den pressade situation som råder när
man väntar på besked om man får stanna i det nya landet eller inte.
I den mycket ångestfyllda situationen är det ändå barnen som utgör
föräldrarnas sociala kontaktnät. I leken knyts alltid nya kontakter. Bar-
nen lär alltid känna andra barn i leken, och de lär sig språket. Det sena-
re leder också till något som man närmast skulle kunna kalla för segre-
gation inom familjen. Barnen lever ju mer utåtriktat. De har regelbun-
den verksamhet genom sin skolgång, och de skaffar sig vänner och lär
sig språket.
Naturligtvis blir det en kulturkrock när de kommer hem. Samtidigt
skall samma barn fungera som familjens tolkar och på så sätt hjälpa till
med att lösa vuxenvärldens problem. Hur många svenska barn tvingas
ta ansvar för familjens matinköp, för besöket på Arbetsförmedlingen
eller för postgirouttaget på Posten?
Lösningen på dessa barns problem ligger inte i ett enskilt beslut här
i kammaren utan, som mycket riktigt understrukits i många inlägg i
dag, i en samverkan mellan flera organ.
Vi i socialförsäkringsutskottet har vid våra besök kunnat se just det
engagemang som finns när en samverkan kommer till stånd mellan
invandrarorganisationer och svenska organisationer, i ungdomsorgani-
sationernas arbete osv. Jag nämner organisationerna särskilt därför att
jag tror att den typ av kontakter som människor, främst barn, får den
vägen har väldigt stor betydelse.
Herr talman! Precis som Margareta E Nordenvall gjorde uttrycker
också jag glädje över att även socialförsäkringsutskottet fått möjlighet
att delta i den här debatten.
Skälet till att jag har valt att med några ord nämna invandrarbarnens
situation är att de frågorna ligger inom vårt ansvarsområde. Många av
de saker som socialutskottet tar upp i betänkande nr 15 berör också de
problemområden som jag har tagit upp.
Slutligen vill jag säga att jag blev litet besviken över Margareta E
Nordenvalls anförande. Som betygsmotståndare vill jag inte fälla om-
dömen, men krav kan jag ändå ställa. I stället för att använda så mycket
energi på att peka ut skiljaktigheter i våra politiska uppfattningar skulle
vi väl kunna ägna mera tid i den här debatten, som ju har kommit till
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
80
för att visa på enigheten i frågorna om barnen, åt att just diskutera de
frågorna.
Anf. 83 MARGARETA E NORDENVALL (m) replik
Herr talman! Jag förstår att Margareta Israelsson reagerar över litet
av det som jag har tagit upp. Jag har tagit upp historien. Det har jag
gjort med flit, för vi måste lära av historien för att kunna gå vidare. Vi
står inför enormt svåra sociala problem. Därför är det viktigt att vi ser
till historien. Vi måste förstå vad som har hänt under de två senaste
decennierna för att kunna finna lösningarna på hur vi skall komma
framåt och lösa de svåra problem som Sverige står inför.
Anf. 84 MARGARETA ISRAELSSON (s) replik
Herr talman! Det är den uppfattning som Margareta E Nordenvall
för fram, vilket är fullt möjligt att göra. Jag bara beklagar att man väljer
den typen av konfrontation i denna debatt. Jag tror att det kan finnas
skäl att ändå vara litet rannsakande, om man skall göra den här typen
av bakåtblickande, och också fundera över andra saker som kan ha
inverkan på att samhället ser ut som det gör i dag. Det är väl kanske
litet enkelt att säga att boendesegregationen beror på någon socialistisk
inriktning på att också vanliga medborgare skall få bo i egnahem. Jag
tycker att några av dessa inslag inte riktigt hör hemma i den diskussion
som vi skall föra här i dag.
Anf. 85 LISELOTTE WÅGÖ (m)
Herr talman! Vi lämnar nu den mer övergripande diskussionen om
barns och ungdomars villkor och går över till inriktningen i familjepo-
litiken, anslagen A 1 och A 4-A 6. Jag kommer enbart att uppehålla
mig vid familjepolitiken.
När man bildar familj och väljer att skaffa sig barn är det, enligt
mitt sätt att se det, den största investering som man någonsin gör i sitt
liv. Då menar jag inte bara att det kostar pengar. Ett barn kräver också
kärlek, omvårdnad, omtanke, fostran och inte minst trygghet, vilket jag
tycker har kommit fram med all önskvärd tydlighet under den tidigare
debatten i dag. Detta är saker som det inte går att sätta någon prislapp
på. Som förälder måste man också under vissa perioder under barnens
uppväxt avstå från olika saker, t.ex. förvärvsarbete och utbildning.
Det är ett stort ansvar som man har gentemot sina barn. Det är, herr
talman, föräldrarna som har detta ansvar. Därför känns det så viktigt att
slå fast att det är föräldrarnas och familjens behov som skall vara sty-
rande när man väljer omsorg för sina barn. Omsorgsbehovet är inte lika
för alla barn. Barnfamiljer är inte något kollektiv som skall erbjudas en
och samma typ av omsorg. Omsorgsbehovet är i allra högsta grad in-
dividuellt. Familjen skall inte anvisas omsorg, utan den skall kunna
välja just den omsorg som passar just den familjen bäst. Då måste det
finnas något att välja på.
Under den borgerliga regeringsperioden infördes dels avdragsrätt
för styrkta barnomsorgskostnader, dels ett vårdnadsbidrag. Dessutom
avskaffades den s.k. lex Pysslingen, vilket innebar att barnomsorg i
icke kommunal regi jämställdes med den kommunala omsorgen. Vård-
nadsbidraget blev en succé. Många småbarnsföräldrar valde vårdnads-
bidraget och använde det bl.a. för att kunna vara hemma litet längre
eller också för att finansiera den barnomsorg de själva ordnade. Det
växte också fram en rad omsorgsformer vid sidan av den kommunala
omsorgen. Det gick bra för entreprenörerna. Föräldrar efterfrågade
även den här typen av omsorg.
Nu är avdragsrätten och vårdnadsbidraget avskaffat av den socia-
listiska majoriteten i kammaren. Nu finns inte heller, enligt utskottsma-
joriteten, i detta betänkande ekonomiskt utrymme för alternativet att
verka på lika villkor som den kommunala omsorgen. Nu sopar man
undan möjligheten för den barnfamilj som vill välja något annat än
kommunal barnomsorg. Möjligheten att etablera alternativ begränsas
kraftigt. Utskottsbetänkandet är ett utomordentligt bra exempel på
synen på barnfamiljers valfrihet.
Av alla betydelsefulla frågor som vi har att behandla här i riksdagen
tillhör nog familjepolitiken den mest ideologiska. Den ideologiska
sprängpunkten handlar inte minst om barnfamiljers lika rättigheter.
Utskottsmajoriteten anser uppenbarligen att staten och kommunerna
skall ha ansvar för barnens uppväxt. Föräldrar som tycker annorlunda
straffas genom att de går miste om varje form av stöd för sin barnom-
sorg. Så här kan det inte få vara.
Det familjepolitiska stödet måste i grunden reformeras. Det är inte
mer eller mindre av socialdemokratisk familjepolitik som barnfamiljer-
na behöver eller vill ha utan en annan politik, inte bara i omfattning
utan också i idé.
Vi moderater vill ha ett nytt familjekoncept, en politik som tar hän-
syn till de förhållanden som råder i samhället, en politik som inte är
tillbakablickande eller moraliserande. Vi vill ha en modern familjepo-
litik som erkänner värdet av samhällets små gemenskaper men som
också inser det moderna samhällets komplexitet och mångfald.
Herr talman! Hur familjebildningar ser ut kan variera. Oavsett hur
de ser ut, skall föräldrar alltid ha ett ansvar för sina barns väl och ve.
Den politik som inte tar hänsyn till detta kommer att skapa system som
passar illa för stora grupper i vårt samhälle. Vad det handlar om är
valfrihet, solidaritet, rättvisa, jämlikhet, frihet och inte minst trygghet.
I dag har det dess värre blivit så att trygghet har blivit intimt för-
knippad med offentliga bidrag. Trygghet måste i stället handla om
förutsägbarhet, om att vi har möjligheter att styra våra liv. I ett samhäl-
le där ekonomi och politik befinner sig i djup kris är tryggheten kraftigt
begränsad för en familj som har merparten av sina inkomster från olika
typer av offentliga bidrag. Ett samhälle där de allra flestas liv i högre
utsträckning är beroende av beslut som fattas i riksdag och kommun-
fullmäktige än av de beslut som fattas hemma vid köksbordet är inget
tryggt samhälle. Om vi i dag går ut och frågar en barnfamilj på hur lång
sikt de tror att de kan förutsäga utvecklingen av sin ekonomi, sitt boen-
de och sin situation i allmänhet får man sannolikt höra att den är
mycket kort. Man kanske rent av inte vet hur det är ställt från den ena
dagen till den andra.
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
6 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 95
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
Det är därför nödvändigt, herr talman, att vi får en ny familjepolitik |
ligger hos familjen.
|
Socialpolitik - |
Det är också alldeles tydligt att familjepolitiken berör fler områden Den socialdemokratiska skattepolitiken har inverkat mycket nega- Som exempel kan jag nämna att under vissa skeden var effekterna Att kunna leva på en familjs samlade inkomster framstår i dag som Skattepolitiken har inte bara tagit pengarna från familjerna genom Utbyggnaden av den kommunala barnomsorgen och därmed avsak- Låt mig nu, herr talman, få säga att vi anser att den kommunala Nu bekräftar utskottsmajoriteten detta genom att man slopar den Herr talman! På grund av det utomordentligt allvarliga ekonomiska Vi föreslår också att sänkningen av barnbidragen med 125 kr per |
82
analysera vilka åtgärder som behöver vidtas för att vi skall uppnå den
besparing som vi har föreslagit.
Den här typen av ad hoc-lösningar, såsom sänkningen av de all-
männa barnbidragen, visar med all önskvärd tydlighet att vad barnfa-
miljerna behöver är en i grunden reformerad familjepolitik.
När det gäller bidragsförskotten föreslår vi att det, utöver den be-
sparing som utskottsmajoriteten står bakom, borde det finnas ett ut-
rymme för en minskning av bidragsförskotten med ytterligare 500 mil-
joner kronor. Tankarna kring detta finns utvecklat i vår reservation nr
21.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag framhålla att familjen är en av
samhällets viktigaste hörnstenar, och detta är kompassen för moderat
familjepolitik. Mamma och pappa vet i de allra flesta fall vad som är
bra för deras barn. Makars ansvar för varandra och det gemensamma
ansvaret för barnen skall respekteras. Familjen är lika viktig i dag och
den har lika viktig roll som den har haft i ett historiskt perspektiv. Väl
fungerande familjer ger trygghet åt den enskilde och stabilitet åt sam-
hället i stort.
Vi har i våra reservationer utvecklat vad vi anser kan göras på kort
sikt och vad som måste göras på grund av det statsfinansiella läget. Vi
måste emellertid gå vidare. Viktiga grundmålsättningar för detta lång-
siktiga arbete måste vara ökad valfrihet och större rättvisa för familjer-
na, minskad politisk styrning och skatt efter försörjningsbörda.
Herr talman! Jag instämmer i Sten Svenssons tidigare framställda
yrkanden.
Anf. 86 KERSTIN WARNERBRING (c)
Herr talman! Det är föräldrarna som i första hand har ansvaret för
barnens uppväxt och fostran. Föräldrarnas kärlek och omsorg skapar
hos barnet en grundtrygghet som gör det rustat att möta livets olika
påfrestningar. Föräldrarnas överföring av normer och ideal lär barnet
att visa respekt och hänsyn gentemot andra människor. Att vara föräl-
der innebär ett stort ansvar. För att anknyta till den debatt som hittills
har präglat hela dagen, är detta ett ansvar som är ytterst betydelsefullt
för hela samhällets utveckling.
Men förutsättningarna för föräldrarna att fullgöra sin viktiga föräld-
raroll har under några korta decennier förändrats på ett genomgripande
sätt. Allt fler barn lever tillsammans med bara den ene föräldern, oftast
mamman. Förvärvsfrekvensen bland småbarnsföräldrarna har ökat
kraftigt, med allt vad det innebär av slitningar mellan arbete, hem och
familj i den stressade vardagen.
Påfrestningarna blir stora, framför allt på kvinnan, eftersom det i de
flesta familjer fortfarande är hon som har huvudansvaret för hemmet
och barnen. Problem till följd avr.arbetslöshet och ekonomiska åt-
stramningar bidrar också i hög grad till ökade påfrestningar på barn-
familjerna. I sin viktiga uppgift att skapa trygga uppväxtvillkor för
barnen behöver föräldrarna samhällets stöd mer än någonsin.
Dagens system för stöd till småbarnsfamiljerna är också mycket
omfattande, men det innehåller flera oacceptabla orättvisor. I föräldra-
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
83
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
försäkringen, som bygger på att man ger mer bidrag till den som tjänar |
deltidsarbetande eller lågavlönade. Andelen ensamstående kvinnor med
|
Socialpolitik - |
barn som är beroende av socialbidrag har också ökat från var fjärde på Den s.k. generella välfärden omfattar långt ifrån alla i dag. Med ge- Föräldrarnas möjligheter att själva bestämma vad som passar bäst De familjer vilkas barn har plats inom den offentligt finansierade Herr talman! Det är den här unika familjepolitiken som Ingvar I Centerpartiet anser vi däremot att alla barn är lika mycket värda Ett 30 år gammalt centerkrav på vårdnadsbidrag som genomfördes Nu vill vi i Centern gå vidare och utveckla vårdnadsbidraget till ett Barnkontot skall ersätta föräldraförsäkring och barnbidrag för den- |
84
med föräldraförsäkring, barnbidrag och barnomsorg. Det skall inte stå
barnomsorg där.
Barnkontot skall alltså ersätta föräldraförsäkring och barnbidrag för
åldersgruppen 0-6 år. Det skall vara beskattat med avdragsrätt för
barnomsorgskostnader. Föräldrarna måste ta ut ett lägsta belopp varje
månad under hela förskoletiden. Överstigande belopp får de disponera
fritt. Det innebär att de som vill kan under ett av åren ta ut motsvarande
nuvarande föräldrapenning.
I barnkontosystemet uppnås rättvisa då varje barn blir lika mycket
värt och då den ensamstående lågavlönade mamman får lika mycket
som föräldern med höga inkomster. Dessutom utjämnas det samhälleli-
ga stödet mellan dem som har en offentlig barnomsorg och dem som
inte har en sådan.
Barnkontot ökar också familjernas valfrihet och möjligheter att pla-
nera utifrån egna önskemål och förutsättningar. Valfrihet innebär både
att ha tillgång till den typ av barnomsorg som bäst passar barnet och att
ha möjligheter att tillbringa mer tid med barnet.
Därför måste barnkontot kombineras med förlängning av rätten till
full tjänstledighet för vård av barn till dess barnet fyllt 3 år och rätt till
förkortad arbetstid till dess barnet fyllt 8 år. Med friheten att själva
avgöra hur familjestödet skall användas ges också familjerna en stark
ställning som finansiärer av barnomsorgen.
Barnomsorgsgarantin, som egentligen var kopplad till vårdnadsbi-
draget, måste omprövas. Det är fullständigt orimligt att i dagens eko-
nomiska läge tvinga kommunerna att tillhandahålla kommunal barnom-
sorg, medan kommunernas skyldighet att ge bidrag till enskilda försko-
lor och fritidshem skall avskaffas. I stället måste tillkomsten av alter-
nativa driftsformer uppmuntras. Privata lösningar, som föräldra- och
personaldrivna daghem och omsorg med olika pedagogiska inriktning-
ar, måste finnas på samma villkor som den offentliga omsorgen. Först
då har föräldrarna full valfrihet samtidigt som samhällets kostnader kan
minska.
Herr talman! Jag måste få återgå till det jag sade förut om det
orättvisa i föräldraförsäkringen. För mig är det faktiskt ofattbart att
socialdemokraterna som alltid talat om jämlikhet och rättvisa envist
håller fast vid detta orättvisa system, där man ger mest till dem som
redan har mest, där höginkomsttagaren får tio gånger mer än lågin-
komsttagaren.
Jag skulle vilja passa på att ställa en direkt fråga till statsrådet Anna
Hedborg: Är inte alla barn lika mycket värda? Är de inte lika mycket
värda, eftersom man väljer att sänka barnbidraget, som ändå är lika för
alla barn. Och statsrådet Anna Hedborg: Är det inte dags nu med en
systemförändring på familjepolitikens område?
Ett system med ett samlat familjestöd i form av ett barnkonto blir
enkelt, robust, lättöverskådligt och framför allt värderar det alla barn
lika och ger föräldrarna rätten att själva bestämma vad som är bäst för
familjen. Statens system får inte styra familjernas liv, utan familjerna
skall styra hur man använder systemet. Först då, ja, först då får pressa-
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
85
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
de småbarnsföräldrar ett värdefullt stöd i sin ansvarsfulla uppfostrar- |
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 1, 5, 7 och 11 till
|
Socialpolitik - |
betänkande nr 15. |
|
m.m. |
Anf. 87 KERSTIN HEINEMANN (fp) Herr talman! Folkpartiet avvisar besparingarna i form av sänkt Herr talman! Folkpartiet har under lång tid varit pådrivande för ett En sänkning av barnbidraget, som regeringen föreslår, måste alltså I Välfärdsfakta nr 1, utgiven av TCO, konstateras att besparingarna Barnbidragets fördelningspolitiska betydelse har också tagits upp i |
|
86 |
den svenska modellen. I en gemensam studie menar professorerna |
Anders Björklund och Richard B Freeman att den transferering som har
starkast utjämnande effekt är barnbidragen, vilket ger ett mycket större
bidrag till låginkomstgrupperna än för dem som har höga inkomster.
Björklund och Freeman skriver med anledning av debatten om
sänkta barnbidrag: ”Vår bedömning är dock att barnbidragen - och
särskilt flerbarnstilläggen - har en mycket hög precision som ett för-
delningspolitiskt medel trots sin generella konstruktion. Särskilt för
familjer med många barn har dessa bidrag en stor betydelse, eftersom
de kraftigt utjämnar standardskillnader mellan barn. Faktum är att pre-
cisionen hos barnbidragen är så hög att det är en tilltalande strategi att
höja dem för att motverka de negativa fördelningskonsekvenserna av
andra besparingar och eventuella ökade! skillnader i marknadsinkoms-
terna.”
Ett liknande uttalande gjorde ekonomen Pia Nilsson i går kväll i
Aktuellt, då hon talade om hur hårt barnfamiljerna drabbas av försla-
gen. Hon sade ungefär så här: Förr stramade man åt för alla, man höjde
t.ex. skatterna för alla och fördelade sedan om till barnfamiljer och
pensionärer. I dag gör man tvärtom.
Och visst gör regeringen tvärtom mot vad man har sagt tidigare. I
den ekonomisk-politiska propositionen i höstas kommenterades tanken
att avveckla flerbarnstilläggen med början nästa år som ett uttryck för
en ogenomtänkt och bakvänd fördelningspolitik. Jag citerar ur proposi-
tionen:
”1 de diskussioner som tidigare förts inom det Socialdemokratiska
arbetarepartiet med anledning av de nedskärningar som är nödvändiga
inom barnbidragssystemet har ett successivt slopande av flerbarns-
tilläggen förts fram som en lämplig åtgärd. Undersökningar visar
emellertid att de riktigt stora familjerna redan med gällande flerbarns-
tilläggssystem, i högre grad än familjer med färre barn är beroende av
socialbidrag. Att helt slopa flerbarnstilläggen skulle därför innebära ett
ökat socialbidragsberoende för de stora familjerna.”
Har socialdemokraterna nu bestämt sig för att det är bättre att fler-
barnsfamiljerna i framtiden skall vara socialbidragsberoende och lämna
över kostnaderna till kommunerna än att behålla flerbarnstilläggen? För
det är ju så att i utskottets betänkande finns inget som ger stöd för anta-
gandet att behovet av flerbarnstillägg skulle bli väsentligt annorlunda
om de berörda barnen föds efter den 1 januari 1996 än det varit under
de år som gått sedan flerbarnstillägget infördes.
Det måste ju också te sig egendomligt för många föräldrar att fler-
barnsfamiljer under lång tid kommer att få helt olika bidragsbelopp
beroende på när barnen är födda. Den aktuella besparingen kommer att
få fullt genomslag först efter ca 15 år.
Herr talman! Regeringen har framhållit att det av statsfinansiella
skäl är nödvändigt att sänka det allmänna barnbidraget. Utskottets
majoritet instämmer i detta. Folkpartiet har i sin reservation nr 12 avvi-
sat detta. Vi är i högsta grad medvetna om det statsfinansiella läget, och
vi har i vår ekonomisk-politiska motion lagt fram besparingsförslag
som är större än regeringens förslag, men som är bättre ur fördelnings-
politisk synpunkt.
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
Folkpartiet har slagit vakt om och byggt ut det generella ekonomis- |
hänsyn till barnfamiljernas försörjningsbörda i skattesystemet. Social-
|
Socialpolitik - |
demokraterna, som tidigare har delat den här åsikten, är nu tydligen på Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till reservation nr 12. Anf. 88 ULLA HOFFMANN (v) Herr talman! I går stod finansminister Göran Persson här i talarsto- På område efter område attackeras nu kvinnors rätt att kombinera Utgångspunkten borde i stället vara att kvinnor och män skall kunna I dag ser vi en tydlig europeisering av familjepolitiken. Den gam- Det systemskifte i svensk familjepolitik som av ideologiska skäl En viktig grund i Vänsterpartiets familjepolitik är att det skapas |
|
88 |
ekonomisk jämlikhet mellan kvinnor och män. Det är svårt att tala om |
en bra familjepolitik utan att samtidigt tala om kvinnans frigörelse.
Utan ekonomiskt oberoende blir kvinnan maktlös i samhället. Ett ökat
inflytande för kvinnor innebär också att barnens intressen tillvaratas på
ett bättre sätt.
Fru talman! I budgetpropositionen säger regeringen:
”Familjepolitiken är en del av den generella välfärdspolitiken. Den
bygger på principer om jämställdhet mellan kvinnor och män och indi-
viduella rättigheter. Målet är att ge barnen en god start i livet samt båda
föräldrarna möjlighet att delta i arbetslivet och rätt till nära och tidiga
relationer med sina barn.”
Detta säger en regering som i rask takt sänkt barnbidrag, flerbarns-
tillägg och bostadsbidrag, tagit bort barntillägget i vuxenstudiestödet,
frusit bidragsförskottet, sänkt pensionerna för förtidspensionärer och
sänkt bostadstillägget för pensionärerna, en regering som tillsammans
med Centern i kompletteringspropositionen återkommer med ytterli-
gare förslag om sänkning av bostadsbidragen och en sänkning av a-
kassan, sjukförsäkringen och föräldraförsäkringen till 75 %!
De besparingar som föreslås i familjestödet och i socialförsäkrings-
systemen riktar sig direkt mot kvinnorna. Försämrade flerbarnstillägg,
fryst bidragsförskott, försämringar i alla de basbeloppsanknutna förmå-
nerna och förtidspensioneringen har alla en klar kvinnoprofil och
kommer att begränsa kvinnors rätt att kombinera förvärvsarbete med
skötsel av små barn likaväl som kvinnors möjlighet att bryta upp ur
dåliga förhållanden.
Kvinnor är mer än män beroende av våra socialförsäkringar. T.ex.
använder sig kvinnor mer än män av sjukförsäkringen, föräldraförsäk-
ringen, tillfällig föräldrapenning, förtidspensionering, m.m. Nedskär-
ningar i socialförsäkringssystemen kommer därför att drabba kvinnor
hårdare än män. Av de pensionärer som kommer att drabbas mest av
nedskärningarna i pensionerna är den största gruppen kvinnor.
Fru talman! Vi EU-motståndare sade att om vi blir medlemmar i EU
blir vi - genom det som Maastrichtfördraget stadgar - tvungna att föra
en nyliberal ekonomisk politik som riskerar att förvärra de ekonomiska
problem vi har. Denna nyliberala politik leder till stagnation i ekono-
min, en permanentad massarbetslöshet - som vi sett över hela världen -
och ett utpräglat tvåtredjedelssamhälle.
I gårdagens fmansdebatt talades det om konvergenskraven för att vi
skall ”platsa” i EMU. Medlemsländerna skall pressa sina budgetunder-
skott till 3 % av BNP, statsskulden till 60 % av BNP, pressa sin infla-
tion och ränta. Sveriges stora problem är att med regeringens prognoser
om en tillväxt på mellan 2 och 3 % kommer Sveriges statsskuld även år
2000 att ligga på 75 % mot tillåtna endast 60 %. Finansministern vill
klara konvergenskraven till 1998. Hur skall detta gå till? Vilka ned-
skärningar måste han inte ta till om statsskulden skall pressas från 75 %
till 60 %? Arbetet med konvergenskraven är redan i gång. Vi har inga
undantag i Sverige. Ecofinrådet utarbetar riktlinjer för ländernas eko-
nomier, och länderna skall svara med konvergensprogram. Det är detta
som statsministern inbjudit partiledarna att diskutera den 5 maj.
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
89
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
Fler och fler forskare inom EU menar att om en ekonomisk och |
systemen och socialförsäkringarna harmoniseras på ett eller annat sätt.
|
Socialpolitik - |
Detta kommer med andra ord att påverka vårt välfärdssystem och i allra Fru talman! Hittills har vårt välfärdssystem inte byggt på att kvinnor I socialförsäkringsutskottets betänkande nr 12 säger majoriteten, Ett av målen med familjepolitiken, säger regeringen, är att lämna I det gamla bondesamhället var familjen en produktionsenhet med |
90
hemmet, och familjen försörjdes på lönarbetet. När kvinnors arbetskraft
efterfrågades i allt större utsträckning på arbetsmarknaden övertogs
kvinnors obetalda arbete i hemmet av den offentliga eller gemensamma
sektorn.
Med anledning av alla nedskärningar på familjepolitikens område
som regeringen nu genomför tillsammans med Centerpartiet skulle man
kunna tro att vi skall föras tillbaka till bondesamhället. Skillnaden nu är
att de lågavlönade, arbetslösa kvinnorna och männen inte har någon
möjlighet att försörja sig genom att odla sin egen potatis eller sina egna
morötter. I stället för ett arrende eller en jordlott får de sänkta barnbi-
drag, sänkta bostadsbidrag, frysta bidragsförskott, m.m. För att kom-
pensera detta sänker regeringen och Centern matmomsen, vilket får
betalas med nivåsänkningar i a-kassan, sjukförsäkringen och föräldra-
försäkringen. En ensamstående komvuxstuderande med ett barn tjänar,
enligt regeringen själv, 129 kr på den sänkta matmomsen men förlorar
över 1 000 kr netto på nedskärningarna i barnbidrag och bostadsbidrag,
borttagandet av barntillägget i svux och svuxa och sänkningen av a-
kassan. Är det detta som kallas för satsning på lågavlönade, ensamstå-
ende familjer?
Bo Holmberg efterlyste i sitt anförande ett övergripande synsätt,
och det tycker jag är bra. Han berättade att 9 % av befolkningen inte
kan leva på sin disponibla inkomst. Vad är det för övergripande med att
höja det procenttalet?
Fru talman! När jag nu talar om Bo Holmberg måste jag faktiskt
också få komma med en sakupplysning. Bo Holmberg sade i en replik
till Chatrine Pålsson att vi alla är skapade av Herren. Men om jag har
läst på rätt gäller det inte alla - vi kvinnor sägs nämligen vara skapade
av ett av Adams revben!
Fru talman! För att undvika alla missförstånd senare i debatten vill
jag påpeka att Vänsterpartiet har föreslagit alternativa finansieringar.
Vi vill i stället spara på försvaret, på vägbyggen och på Justitiedepar-
tementets område. Den som tvivlar vill jag rekommendera att läsa vår
ekonomimotion.
Genom alla indragningar i kommuner och landsting kommer välfär-
dens kärna att drabbas. De kommer att slå hårt mot barnomsorg, äldre-
omsorg, skola och annan social service, som förutom att den är en
arbetsmarknad för kvinnor har gjort det möjligt för kvinnor och män att
förvärvsarbeta över huvud taget. Det hjälper inte att omskola kvinnor
till jobb i exportindustrin - föräldrarna måste ändå ha en väl fungeran-
de barn- och äldreomsorg, en barnomsorg med pedagogiskt innehåll
som ger alla barn rätt till en stimulerande uppväxt. I ett samhälle där
många lever med bara den ena föräldern eller har dålig eller ingen
kontakt med äldre släktingar innebär en försämring av den offentliga
barnomsorgen en ytterligare segregering av barn efter föräldrarnas
sociala ställning.
Fru talman! Jag står naturligtvis bakom alla Vänsterpartiets reser-
vationer men nöjer mig med att yrka bifall till vår reservation nr 13 i
betänkande 15.
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
91
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
Anf. 89 LISELOTTE WÅGÖ (m) replik Fru talman! Jag begärde replik därför att jag tyckte att Ulla Hoff- |
mann yttrade sig väldigt vanvördigt om familjen. Jag vill berätta för
|
Socialpolitik - |
Ulla Hoffmann att de allra flesta människor i Sveriges land lever i Ulla Hoffmann sade också att problemet är att man nu vill föra över Välfärdssystemen konstruerades naturligtvis i all välmening och Jag sade i mitt inlägg att det här är en djupt ideologisk fråga. Anf. 90 ULLA HOFFMANN (v) replik Fru talman! Egentligen har ju Liselotte Wågö själv svarat på det Jag vill på det bestämdaste hävda att jag inte har uttalat mig van- Jag tycker att Liselotte Wågö borde inse att det faktiskt ligger en fa- Anf. 91 LISELOTTE WÅGÖ (m) replik Fru talman! Jag känner till er speciella syn på ansvarsfördelningen i Jag tyckte att Ulla Hoffmann i sitt inlägg sade något om kvinnors De reella och tyngsta motiven var faktiskt akut och långvarig brist |
mycket stort antal kvinnor på arbetsmarknaden, även när deras barn var
mycket små, trots att kvinnorna själva egentligen ville vara hemma och
ta hand om sina barn.
Jag tror inte att man kan generalisera på det sättet som Ulla Hoff-
mann gör. Jag tror att det finns väldigt många människor som i dag i
Sverige saknar möjligheter att ta ansvar för sig själva, sin familj och
sina barns väl och ve.
Anf. 92 ULLA HOFFMANN (v) replik
Fru talman! Liselotte Wågö sade att vi anser att politiska beslut
skall styra. Låt mig uttrycka det så här. Jag har varit gift ett par gånger
och varit beroende av enskilda män. Numera är jag och har varit bero-
ende av staten. Det är faktiskt att föredra i vissa lägen.
Det är lustigt att en moderat skall tala om för mig hur det gick till
när kvinnor fick tillgång till arbetsmarknaden. Jag vill påstå att det var
när man höll på att bygga upp folkhemmet. När man byggde upp den
generella välfärdsstaten, blev det stor efterfrågan på kvinnlig arbets-
kraft.
Tala om att uttala sig generellt! Liselotte Wågö sade ”trots att kvin-
norna själva egentligen ville vara hemma”. Det är att generalisera.
Anf. 93 RAGNHILD POHANKA (mp)
Fru talman! Statsrådet! Riksdagsledamöter! Jag kommer huvudsak-
ligen att tala om familjepolitiken. Avslutningsvis kommer jag att tala
om ett par motioner. Jag kommer inte att yrka bifall till några reserva-
tioner i dag, eftersom Thomas Julin redan har gjort det.
Ett land får ju den politik och de politiker man väljer. I valet i hös-
tas hamnade vi långt vid sidan av det målet. Sverige gjorde ett val del-
vis i opposition mot den borgerliga regeringens katastrofala ekonomis-
ka politik. De rika blev rikare och de med lägre inkomster fick behålla
mindre. Bankerna trollade bl.a. bort hundratals miljarder. Arbetslöshe-
ten steg så gott som oreglerat. Det är ganska märkligt att höra den
gamla fyrpartiregeringen klaga på arbetslösheten.
På grund av nedskärningar och hög arbetslöshet valde svenska fol-
ket bort den borgerliga regeringen. Då trodde folket att det skulle byta
till sig en socialdemokratisk regering i ordets gamla betydelse. En
sådan regering skulle visserligen spara, men bördorna skulle bäras av
dem som kunde bära dem.
Massor av neddragningar drabbar nu familjerna. Det har alltså inte
blivit så att det är de som kan bära bördorna som får skära ner, utan
man skär jäms över. Arbetslösa, även lågavlönade, får 75 %. I föräldra-
försäkringen får även de lågavlönade 75 %. Det är likadant med sjuk-
försäkringen. Barnbidragen sänks till 640 kr för alla. Studiehjälpen för
16-20-åringar sänks för alla. CSN-kortet dras in för gymnasie- och
högskolestuderande.
Bostadsbidragen sänks även för personer med låga pensioner. Den
här debatten gäller familjepolitiken, men man har talat litet för litet om
pensionärerna. Två pensionärer bildar väl också en familj. Ensamstå-
ende har ännu svårare att klara sig. Barntillägget tas bort för vuxenstu-
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
93
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
94
derande. Avgifter på medicin och läkarbesök höjs. Högkostnadsskyddet
höjs gång på gång. Förtidspensionärer, även de med låg pension, får
hundratals - 400-700 - kronor mindre per månad beroende på hur man
räknar.
Många av förtidspensionärerna har också minderåriga barn och
drabbas dessutom av övriga nedskärningar och prishöjningar. De blir
dubbelt drabbade - även av egenavgifter, höjda skatter och kommunal-
skatter.
Familjernas ekonomiska situation har på ett drastiskt och orättvist
sätt försämrats. Alla skall spara nästan lika mycket, oavsett om de tjä-
nar 10 000 eller 30 000 kr per månad.
Miljöpartiet vill spara på ett fördelningsmässigt solidariskt sätt och
skydda låginkomstgrupperna, bl.a. genom ett samtidigt generellt och
behovsprövat barnbidrag inbegripet flerbarnstilläggen. Vi skulle alltså
höja barnbidraget med 250 kr i månaden om vi fick bestämma. Det ger
en god fördelningsprofil och ökar statens inkomster med ca 400 miljo-
ner kronor jämfört med regeringens förslag, vilket innebär en besparing
från tidigare år med 2,5 miljarder.
Vi ställer alltså upp på besparingarna. Vi vill bara att besparingen
skall bli rättvisare så att man skyddar låginkomsttagarna. Det allmänna
barnbidraget är en mycket viktig del i den generella välfärdspolitiken.
Det visar på samhällets positiva syn på barnen och bidrar till goda
uppväxtvillkor för dem. Barnbidraget har särskilt stor betydelse för
familjer med låga inkomster och utgör ett viktigt komplement till yr-
kesinkomsterna. De personer som har de allra lägsta inkomsterna skulle
med vårt förslag få 1 000 kr i barnbidrag. Vi vet att man måste spara.
Vi har gått med på besparingarna av den orsaken.
När det gäller förtidspensionerna accepterar vi inte neddragningar-
na särskilt för personer med låga pensioner. Många av förtidspensionä-
rerna har låga pensioner. Här återfinns det brutna taket, som vi har talat
om många gånger. När det gäller belopp upp till 12 000 kr i månaden
skall man få högre ersättning och för resten skall man få lägre ersätt-
ning. Vi har satsat 400 miljoner på förtidspensionärerna.
Vi vill ha kvar resebidrag för vuxenstuderande för statens skolor för
vuxna i Härnösand och Norrköping. Det är en liten summa. Vi kan inte
förstå vad det är för mening med att inte behålla det. Jag tror att det
gäller 6 miljoner på 18 månader. Vi vill också behålla CSN-kortet och
de 280 miljonerna som barntillägget för vuxenstuderande beräknas
kosta.
För att klara sig i det socialdemokratiska samhället bör man vara
ung, svensk, rik, frisk, man och bosatt i storstad. Då klarar man sig
ganska bra.
Det var det viktigaste jag ville säga på det här området. Jag tänker
även prata litet öm CSN-kortet, eftersom det hänger ihop med den här
finansieringen. Barnen får ta ännu mer ansvar för sin egen ekonomi än
tidigare på grund av arbetslöshet och familjernas dåliga ekonomiska
standard. Då är det mycket hårt att ta bort de här resebidragen genom
CSN-kortet. Det gäller även studenter. Innan de har bildat egna familjer
hör de faktiskt till den ursprungliga familjen. De behöver komma hem
och träffa sina föräldrar och vänner. Om de väljer en studieort långt
hemifrån, vilket vi nu skall kunna göra, missar de chansen att behålla
en god kontakt med sina föräldrar. Det här tycker jag är mycket viktigt.
Jag skall nu tala om de allra svagaste i samhället. Till de allra sva-
gaste hör även de handikappade, men jag tar inte upp den gruppen just
nu. Den grupp jag avser har vi alla sett. Det är inte pojkar som letar
tomglas för att utöka veckopengen utan vuxna män och kvinnor som
samlar tomburkar för sitt uppehälle. De flesta som går förbi vänder bort
ansiktet eller ser rakt fram. Några tittar nyfiket.
Jag talar om de hemlösa. Man säger att de är ca 6 000 i Stockholm,
varav 1 000 är kvinnor. Kanske är de sammanlagt 10 000 i Sverige.
Men redan på 60-talet ansågs de vara 6 000 i Stockholm. Åren 1988—
1991, då Miljöpartiet satt i riksdagen och jag arbetade med de här
frågorna, förmodade man samma antal. Även i dag får vi samma siffror,
som jag inte längre tror på. De hemlösa har blivit fler, men det är inte
precis de människor som låter skattskriva sig, som går att räkna in.
Reportage i tidningar, TV och radio saknas inte, sådana kommer
med jämna mellanrum. Vi är alltså informerade. Det politiska etablis-
semanget - åtminstone i riksdag och regering - står handfallet. Jag vet
att man gör det i kommunerna också. Det här är en svår fråga. Det finns
ingen orsaksanalys. Den saknas.
Det förekommer att man säger att det här beror på att mentalsjukhu-
sen har avvecklats. Det finns några hemlösa som kommer från mental-
sjukhusen. De allra svagaste av de hemlösa är de som kommer från
mentalsjukhusen och som har blivit missbrukare. De dör undan ganska
snabbt.
Ibland säger man också att det är fråga om människor som frivilligt
vill ha det så här. Det kanske finns några som vill det. De finns, men de
är få.
Det finns således ingen saklig analys. Den lyser med sin frånvaro.
Vi vet inte om det främst handlar om brist på resurser och organisation
eller brist på samarbete mellan olika sociala instanser och nivåer. Jag
vet att man jobbar mycket med det här. Jag har själv varit ute och tittat
på i stort sett alla hem i Stockholm där uteliggare övernattar.
Det är en stor brist på sängplatser under vintern. Det finns många
som arbetar med det här inom socialen, Frälsningsarmén och andra
organisationer. Det finns människor som är mycket berörda av det här.
Redan 1990 svarade Bengt Lindqvist på en av mina frågor med att
säga att vi måste ta tag i var och en av dessa människor och inte släppa
taget förrän de har fått fotfäste i tillvaron igen. Han sade att vi måste
erkänna det här problemet. Det är förvisso erkänt i dag. Men vad har
gjorts? Man har i stort sett inte gjort någonting. Man måste ge dem en
sängplats även om de inte förmår vara nyktra. De ligger 14 stycken i ett
rum. Det är vad de står i kö för. Det är således inte fråga om några
kostsamma lägenheter.
De som har det svårast, förutom missbrukarna, är kvinnorna. De är
delvis dolda. Vid Stadsgården finns ett hem för ungefär tolv kvinnor.
Det är alltså mycket viktigt att man speciellt ser över kvinnornas situa-
tion. De är också ofta prostituerade. Vi vill att 10 miljoner av statens
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
95
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
pengar skall delfinansiera boendet för de hemlösa, i första hand i stor- |
Vi har en lösning. Vi vill ge Socialstyrelsen i uppdrag att utforma
|
Socialpolitik - |
direktiv för hur kommunerna skall arbeta i det här avseendet. Behovet Det händer faktiskt att familjer och att mannen - oftast - blir bo- Jag tycker att det är viktigt att riksdagen griper tag i det här och att Jag vill nämna något om punktskriftsbiblioteket. Mycket få synska- I övrigt instämmer jag i tidigare yrkanden från Miljöpartiet. Anf. 94 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds) Fru talman! Finns det något skönare än harmoniska barn? Som lära- Att vara förälder är det finaste som finns. Inget ansvar och ingen Familjepolitiken måste inriktas på att ge de enskilda familjerna hu- |
|
96 |
beroende av kommunens goda vilja. Det är som katten på råttan och |
råttan på repet - staten på kommunen och kommunen på familjen. Var
finns valfriheten? Den enskilda familjen måste ges en reell chans att
välja barnomsorg. Det är föräldrarna som bäst känner barnen, inte
kommunen. Det är också föräldrarnas ansvar att fostra barnen, inte i
första hand kommunens. Själv har jag haft förmånen att ha mina fyra
barn på dagis. Jag var kund 1972-1992. Eftersom barnen kom vid litet
olika tidpunkter har jag faktiskt varit kund till samma dagis under en
20-årsperiod. På Luciamorgonen sjöng alltid mina barn: inget dagis
synes än. Jag lyckades aldrig lära dem den rätta strofen. För dem var
dagis så naturligt. För mig har det varit en mycket bra lösning. Jag vill
heller inte sticka under stol med att jag har subventionerats en hel del
ekonomiskt för min barnomsorg.
Fru talman! För en annan familj krävs en annan lösning. Vårdnads-
bidrag skapar större rättvisa eftersom också de föräldrar som inte har
valt att använda den offentliga barnomsorgen ges ett offentligt stöd.
Varje familj måste få avgöra hur den vill ordna sin barnomsorg. Kan
det var någonting som är gammaldags och reaktionärt? Det kan jag inte
förstå. Statens och kommunens uppgift måste vara att underlätta famil-
jens önskemål och inte att styra familjens val. När nu staten har dragit
in vårdnadsbidraget är det orimligt att kommunerna skall vara förbjud-
na att betala ut ersättning till barnfamiljerna. När inte storebror vill ser
han också till att inte lillebror får. Barnomsorgslagen och vårdnadsbi-
draget måste vara reformer som går hand i hand. Kommunerna förlorar
5 miljarder. Barnomsorgsköerna växer. Det bekymrar inte Göran Pers-
son som också kan tänka sig att sätta kommunerna under tvångsför-
valtning, enligt det besked som vi fick i går. Återigen är katten på råt-
tan och råttan på repet. Detta handlar om förmynderi och inte om
kommunalt självstyre.
Vi kristdemokrater var med och drev igenom en bra reform. Vård-
nadsbidraget kostade 24 000 per år för staten, och för kommunerna
uppstod en ren vinst. En nyproducerad barnomsorgsplats för barn mel-
lan ett och tre år kan kosta kommunerna över 100 000 kr. Vårdnadsbi-
draget var också ett led i utvecklingen mot att familjer skulle kunna
ordna barnomsorgen mer flexibelt. Det var en rättvisereform. Intresset
blev så stort att 70 % av alla familjer med barn mellan ett och tre år
valde vårdnadsbidraget. Av dem som fick vårdnadsbidraget tog nästan
70 % ut hela beloppet, vilket innebär att de antingen hade privat barn-
omsorg eller att föräldrarna skötte barnomsorgen själva. Då skall man
beakta att vårdnadsbidraget var väldigt lågt. Det skulle egentligen be-
höva vara mycket högre. För de 30 % som inte fick vårdnadsbidrag
förändrades ingenting.
Det är mycket viktigt att vi undanröjer hinder för kommunen att
uppfylla de mål och lagar som staten har bestämt. Om inte staten vill ge
vårdnadsbidrag, vilket vi helst vill, måste det kommunala självstyret
främjas, så att kommuninvånarna kan få del av den service som de
önskar. Kommunerna är olika och har olika förutsättningar. Därför är
det viktigt att de får de bästa förutsättningarna, och även handlingsfri-
het, för att uppfylla kommuninvånarnas behov. Alla familjer är inte
lika. Alla har inte nio-till-fem-jobb. Många barnfamiljer bor i glesbyg-
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
7 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 95
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
den, där det kanske inte finns något kommunalt daghem eller där det är |
För att kommunerna skall kunna leva upp till barnomsorgslagens
|
Socialpolitik - |
intentioner vill vi i första hand återinföra det statliga vårdnadsbidraget, Fru talman! I samband med att vårdnadsbidraget togs bort togs ock- Separationerna ökar mest i familjer med små barn. 1992 gick Tyvärr kan flera barnfamiljer tvingas begära socialbidrag. Det är fel Hushållsekonomin försvagas från 1994 till 1996. Det tillkommer I Sverige har vi haft generella barnbidrag sedan 1948. Idén är att |
|
98 |
skillnader mellan barnfamiljer och icke-barnfamiljer skall utjämnas. |
Man kan i dagens ekonomiska läge dock fråga sig om det är rimligt att
ge ett bidrag till dem som inte behöver det. Vissa ser inte ens barnbi-
draget. Det går direkt in på bankboken, medan andra, trots barnbidra-
get, kämpar för sin ekonomi. Barn får för vissa familjer inte bli en
orsak till att de måste söka socialbidrag. Jag återupprepar detta.
Vi kristdemokrater vill svara med att återinföra vårdnadsbidraget,
att sänka den generella delen av barnbidraget med 150 kr för att, märk
väl, använda detta utrymme till bostadsbidragets barnrelaterade del. Då
får vi en fördelningspolitik som kan hjälpa de familjer som har det
kärvt ekonomiskt. Antalet hushåll med bostadsbidrag ökade mellan
1993 och 1994 med drygt 80 000. Två tredjedelar av den ökningen
stod hushåll med barn för. Vi tycker att bostadsbidraget bör gälla alla
barn i familjen. Det skulle innebära att begränsningen till tre barn upp-
hör. Bidraget skall också gälla det fjärde barnet osv. En ytterligare
höjning för det fjärde barnet kompenserar förändringen i flerbarn-
stilläggen. Vi kristdemokrater vill uppnå solidaritet och framför allt
fördela stöd rättvist till familjer som behöver det. Vi tycker att rege-
ringen visar prov på en negativ inställning till flerbarnsfamiljer. Jag
hoppas att det inte är en medveten intolerant hållning. Andra europeis-
ka länder premierar familjer med flera barn. Vi kristdemokrater vill att
flerbarnstillägget skall vara relaterat till barnbidraget. Det skall vara
50 % av barnbidraget för det tredje barnet och 100 % för det fjärde
barnet och följande barn. Detta har vi beskrivit i reservation nr 15 av
Chatrine Pålsson. Jag stöder den.
Fru talman! Som jag ser det skulle socialdemokrater och kristdemo-
krater ha kunnat träffa en uppgörelse om ett behovsprövat barnbidrag
innehållande flerbarnstillägg. Den möjligheten har vi inte fått. I stället
blir det en felaktig fördelningspolitik som inte tar hänsyn till ekono-
miskt svaga familjer. Dessutom blir det enligt regeringens förslag en-
samföräldrar och stora barnfamiljer som får bära bördorna. Regeringen
borde, enligt min mening, bättre studera Europakonventionen. Det
borde också Centern göra. Genom sänkt matmoms menar Centern att
flerbarnsfamiljer kompenseras. Om staten skall styra att flerbarnsfamil-
jerna skall äta sig ur krisen är det så, men den lokala demokratin borde
stå för ett större självbestämmande. Låt familjerna själva bestämma hur
de vill fördela pengarna!
Det är också angeläget att den aviserade översynen av familjestödet
kommer i gång. Denna översyn bör belysa effekterna av flera olika
åtgärder, t.ex. beskattade barnbidrag, skattereduktion, behovsprövade
barnbidrag, förstärkt stöd till familjer med små barn osv. Vid ett besök
på Riksförsäkringsverket nyligen fick vi veta att det inom ramen för
samhällets stöd till barnfamiljer finns 46 specialdestinerade stöd; jag
bad om en upprepning av siffran. Jag trodde nämligen inte att det fanns
46 sådana. Det kommer att göras en kartläggning i sommar för att man
skall få en större överblick.
Fru talman! Till sist vill jag säga att vi kristdemokrater vill se en
annan tingens ordning för familjerna och en mer solidarisk fördel-
ningspolitik.
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
99
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
Jag skall lämna familjepolitiken och tacka för reservation nr 26 om |
motion om ansvarsfördelningen när det gäller vården av vissa grupper
|
Socialpolitik - |
av psykiskt sjuka personer. Anf. 95 ULLA HOFFMANN (v) replik Fru talman! Kunden Ulla-Britt Hagström för tillsammans med Ulla-Britt Hagström berättar att barnomsorgsköerna växer. Det Jag var med och startade en förening som heter MFMV. Det står för Separationerna ökar i familjer med små barn, säger Ulla-Britt Anf. 96 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds) replik Fru talman! Vad jag talar om är valfrihet. Det är familjerna, mamma Om föräldrarna anser att 2 000 kr räcker för att hitta en annan lös- Anf. 97 ULLA HOFFMANN (v) replik Fru talman! Det är ingen som har ifrågasatt att barnen behöver stöd. |
100
Anf. 98 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds) replik
Fru talman! Det är bara det att vi får satsa kanske fyra gånger mera
för ett barn i den kommunala ekonomin. Jag har inte siffrorna här. Jag
räknade ut hemma i kommunfullmäktige i Skövde vad jag skulle ha
sparat in åt samhället om jag, i stället för att ha subventionerad barn-
omsorg under denna långa tid, hade kunnat välja vårdnadsbidraget. Det
är stor skillnad. Detta skulle räcka till mycket mera stöd åt de barn som
verkligen behöver, medan familjerna finge möjlighet att själva be-
stämma och ha mera tid för sina barn. Det är denna valfrihet jag efter-
strävar.
Anf. 99 KERSTIN WARNERBRING (c) replik
Fru talman! Jag begärde en replik på Ulla-Britt Hagström när hon
tog upp den sänkta matmomsen. Ulla-Britt Hagström säger sig tro att
Centern tror att småbarnsfamiljerna skall äta sig ur krisen. Samtidigt
efterlyser Ulla-Britt Hagström fördelningspolitiska instrument.
Jag finner det på sin plats att påpeka för Ulla-Britt Hagström att
sänkt matmoms är ett utomordentligt bra fördelningspolitiskt instru-
ment. Det är just de familjer som har låga inkomster som får använda
största delen av sina inkomster till livsnödvändigheter som mat och
boende. Därför är det för dem viktigt med sänkta kostnader för det.
Skulle det händelsevis bli någonting över av inkomsten har man då
möjlighet att kosta på sig någonting annat än maten.
Anf. 100 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds) replik
Fru talman! Jag ber om ursäkt om jag spetsade till det litet. Visst
har flerbarnsfamiljerna nytta av detta. Men detta är ju en satsning som
är lika för alla i hela landet, både barn och vuxna, både väl bemedlade
och icke väl bemedlade osv. Den ger inte heller någonting till statskas-
san utan tar från de besparingar vi hade kunnat göra. Hade vi kunnat ta
hela den summan och satsa på de familjer som verkligen behöver stöd,
hade det varit en fördelningspolitisk satsning i stället.
Anf. 101 KERSTIN WARNERBRING (c) replik
Fru talman! Som jag sade innan är det en fördelningspolitisk sats-
ning därför att den gynnar småbarnsfamiljerna mest, även om själva
matmomssänkningen slår igenom för alla olika lönegrupper.
Det finns också en annan viktig del i detta som kommer att komma
barnfamiljerna till del så småningom, nämligen att sänkt matmoms kan
verka återhållsamt på lönerörelsen. Det gör att vi kanske undviker
inflation. Det har också en stor betydelse för KPI, alltså konsumentpris-
index, som på sikt kommer att ha betydelse för svensk ekonomi. Följ-
aktligen kan detta på flera olika områden vara bra för småbarnsfamil-
jerna. Det är ett fint fördelningspolitiskt instrument.
Anf. 102 MARIANNE JÖNSSON (s)
Fru talman! Vi socialdemokrater vill att Sverige i framtiden skall
vara ett välfärdsland där människor har arbete och där de offentliga
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
101
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
102
finanserna är i balans. Detta kräver kraftfulla insatser för ekonomisk
tillväxt, ökad sysselsättning och sanerade statsfinanser.
Budgetunderskottet gör det nödvändigt att minska utgifterna på en
rad områden. Effekterna av sådana åtgärder blir kännbara för många
människor. Alternativet med fortsatt höga räntor och långvarig eko-
nomisk kris skulle dock drabba barnfamiljer, ungdomar och många
äldre ännu hårdare.
För att ränteutgifterna inte skall tränga undan välfärden måste
statsskuldens utveckling vändas. Detta är nödvändigt för framtiden och
främst för barnens skull.
Fru talman! Vi föreslår att de nödvändiga besparingarna görs på
transfereringar, bidrag och subventioner. Vi vill så långt det är möjligt
värna de sociala verksamheterna i omsorgen, skolan och hälso- och
sjukvården.
Vi anser att alla, oberoende av inkomst, skall ha tillgång till bra
barnomsorg, god utbildning, hälso- och sjukvård och äldreomsorg av
hög kvalitet.
Tillgång till omsorg, utbildning och vård bidrar till att skapa förut-
sättningar för ökad tillväxt och sysselsättning.
Vi anser att rättvist fördelade välfärdstjänster och en väl utbyggd
social infrastruktur är en förutsättning för ett modernt samhälle där
både män och kvinnor förvärvsarbetar.
Den socialdemokratiska familjepolitiken är en viktig del av den ge-
nerella välfärdspolitiken. Den sätter barnens bästa i främsta rummet.
Målet är att ge barnen en god start i livet och ge båda föräldrarna rätt
till nära och tidiga relationer med sina barn och möjlighet att delta i
arbetslivet.
Vi vill värna alla barns rätt till barnomsorg av god kvalitet. Barn-
omsorgen skall i samarbete med föräldrarna ge omvårdnad och skapa
goda förutsättningar för varje barns utveckling.
Fru talman! Sverige har under en rad av år haft både hög kvinnlig
förvärvsfrekvens och höga födelsetal. Föräldraförsäkringen, barnom-
sorgen och en arbetsmarknad som accepterar deltidsarbete har gjort det
möjligt för både kvinnor och män att förena familj och förvärvsarbete
också under den tid barnen är små. Så vill vi socialdemokrater att det
skall vara även i framtiden. Det synsättet har präglat de prioriteringar vi
gjort när vi nu tvingas lägga fram förslag om nedskärningar i välfärds-
systemen.
Vi vill behålla den nuvarande inriktningen av familjepolitiken efter-
som den erbjuder familjerna flexibla lösningar.
Det statsfinansiella läget gör det nödvändigt att sänka nivån på
barnbidraget. Vi föreslår att det görs med 110 kr per barn och månad.
Det är dock viktigt att det behåller sin generella karaktär. Barnbidragen
tillförsäkrar alla barnfamiljer ett grundläggande ekonomiskt stöd.
Grundtanken är att alla barn i samhället är lika mycket värda och att
barnen är allas ansvar.
Barnbidraget är en viktig del i det generella välfärdssystemet som
bygger på att vi skall ha så få inkomstprövade bidrag som möjligt.
Barnbidragen ger inga besvärliga tröskeleffekter, har en enkel admi-
nistration och innebär ingen sortering och inget utpekande. Barnbidra-
get är ett stöd till alla barn på lika villkor. Och så vill vi att det skall
förbli.
Flerbarnstillägget får man i dag fr.o.m. det tredje barnet. De för-
ändringar som vi nu föreslår kommer att genomföras successivt. Reg-
lerna kommer att ändras så att inga nya flerbarnstillägg betalas ut efter
den 1 januari 1996. De som nu får flerbarnstillägg kommer med andra
ord att få behålla dem.
Fru talman! Förvärvsarbete är den faktor som har störst betydelse
för familjernas ekonomi. Därför är det vår viktigaste uppgift nu att få
fart på tillväxten och att fortsätta bekämpa arbetslösheten.
De nedskärningar vi nu föreslår är ett led i detta arbete. Vi tänker
inte låta statsskulden tränga undan välfärdssamhället.
Det är vår avsikt att även framtidens socialdemokratiska välfärds-
samhälle skall innehålla familjepolitik med föräldraförsäkring, god
barnomsorg och barnbidrag till alla barn på lika villkor.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan beträffande
inriktningen på familjepolitiken och familjer och barn och avslag på
samtliga reservationer.
Anf. 103 LISELOTTE WÅGÖ (m) replik
Fru talman! I inlägget pratar Marianne Jönsson om rättvisa och
flexibla lösningar. Jag vill då ställa en fråga till Marianne Jönsson. Vad
är det för rättvisa när många familjer ställs utanför samhällets stöd?
Vad är det för flexibla lösningar som Marianne Jönsson pratar om?
Utskottsmajoriteten har ju de facto försvårat för alternativ barnomsorg,
och man har tidigare här i riksdagen fattat beslut om att avskaffa vård-
nadsbidraget.
Känner Marianne Jönsson till att det i Malmö finns familjer som i
dag går på socialbidrag, familjer som tidigare kunde klara sin försörj-
ning genom en deltidssysselsättning med det tillskott vårdnadsbidraget
gav? Köerna till barnomsorgen i Malmö är nämligen så långa att de
familjerna inte har några möjligheter att få in sina barn i kommunal
barnomsorg. Jag skulle gärna vilja att Marianne Jönsson i sitt replik-
skifte med mig utvecklade litet vad som ligger bakom orden rättvisa
och flexibla lösningar, om vi nu skall tala om alla barnfamiljer i Sveri-
ge-
Anf. 104 MARIANNE JÖNSSON (s) replik
Fru talman! Jag vet att vår familjepolitik har innehållit mycket rätt-
visa och innebär en rättvis fördelning genom att vi har en bra föräldra-
försäkring, en god barnomsorg och barnbidrag. Anledningen till att
kommunerna fick tillbaka möjligheten att själva bestämma över alter-
nativ barnomsorg var att man måste ge kommunerna möjlighet att pla-
nera och se vad de har råd till. Om man hade fått lov till etablering av
vilken barnomsorg som helst i kommunerna, skulle de ekonomiska
möjligheterna ha varit ännu sämre än i dag.
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
103
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
Anf. 105 LISELOTTE WÅGÖ (m) replik Fru talman! Nu är väl barnomsorgen inte i första hand till för de |
kommunala förvaltningarna utan för barnen. Jag upprepar med envishet
|
Socialpolitik - |
frågan: Vad erbjuder Marianne Jönsson de familjer som i dag inte kan Anf. 106 MARIANNE JÖNSSON (s) replik Fru talman! Jag tycker att den borgerliga regeringen skulle ha frågat Dessutom vill jag fråga Liselotte Wågö vilken rättvisa och valfrihet Anf. 107 KERSTIN HEINEMANN (fp) replik Fru talman! I mitt anförande citerade jag ur regeringens ekonomisk- Anf. 108 MARIANNE JÖNSSON (s) replik Fru talman! Det kan tyckas orättvist att en barnfamilj med äldre Det är faktiskt på det sättet att vi måste spara. På det här viset ryck- Anf. 109 KERSTIN HEINEMANN (fp) replik Fru talman! Det är helt riktigt att vi behöver spara. Men man kan |
104
Jag kan gärna hänvisa till vår ekonomisk-politiska motion. Där
finns det bättre sparförslag än de som nu läggs fram och som drabbar
barnfamiljerna.
Anf. 110 MARIANNE JÖNSSON (s) replik
Fru talman! Eftersom jag inte har sett de sparförslagen kan jag inte
kommentera dem. Men våra sparförslag ligger här på bordet, och de
yrkar jag bifall till.
Anf. 111 RAGNHILD POHANKA (mp) replik
Fru talman! Vi i Miljöpartiet tycker också att vi skall spara. Vi har
faktiskt ställt upp på samma sparbeting som Socialdemokraterna när
det gäller stödet till barnfamiljer. Det kan man i och för sig ifrågasätta,
men det har vi gjort. Men vi vill att det skall vara en rättvisare fördel-
ning.
Vi vill ha ett beskattat barnbidrag. Det gör att det blir både generellt
och beskattat, och därför kan man säga att det är behovsprövat. Det är
en lösning till att spara den stora summa pengar som det är frågan om.
På samma sätt vill vi göra med flerbarnstilläggen.
Att ta bort flerbarnstilläggen helt och hållet är mycket betänkligt. Vi
får då en belastning på kommunerna med socialbidrag för de stora
familjerna. Att minska dem något kunde man kanske ha tänkt sig, men
det här förslaget innebär ett totalt stopp från den 1 januari för nyblivna
flerbarnsfamiljer.
Anf. 112 MARIANNE JÖNSSON (s) replik
Fru talman! Jag tycker det är hedervärt av Miljöpartiet att det vill
ställa upp på besparingen. Det har varit ledsamt att vi inte har kunnat
komma överens om en gemensam modell.
Vi kan inte gå med på den beskattade varianten, eftersom den
egentligen bara ökar rundgången av pengar i systemen. Den ökar också
administrationen. Det blir alltså litet dyrare där.
Sedan tycker jag att det finns brister i Miljöpartiets förslag. Man
kan inte tala om vem i familjen som skall uppbära bidraget, dvs. vem
som skall beskattas. Det finns stora risker att en ensamförsörjande
egentligen förlorar på förslaget.
Anf. 113 RAGNHILD POHANKA (mp) replik
Fru talman! Jag håller med Marianne Jönsson att det finns vissa
brister och att det inte riktigt är helt färdigbearbetat. För det behöver
man ekonomiska beräkningar, och det finns inte. Men tanken är riktig.
De beräkningar som vi har gjort visar att det slår väl ut.
Jag vill också ge en eloge till den familjepolitik som Sverige har
haft, och vi måste värna om den. Annars får vi en mycket svår situation
i landet.
Anf. 114 ULLA HOFFMANN (v) replik
Fru talman! Nyss hörde vi att tillväxten är god. I går sade också fi-
nansministern att vi kommer att få bukt med budgetunderskottet mycket
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
105
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
snabbare än vad han hade förväntat sig och att besparingarna som finns |
Jag tänker inte gå in på debatten om rättvisa, eftersom jag anser det
|
Socialpolitik - |
vara ett ideologiskt begrepp. Däremot skulle jag vilja ställa en fråga till När jag tittar på diagrammet som fanns i budgetpropositionen och Anf. 115 MARIANNE JÖNSSON (s) replikFru talman! Jag vill Jag vill också påminna om att vi har ett stort budgetunderskott. Anf. 116 ULLA HOFFMANN (v) replik Fru talman! Det är riktigt att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet Anf. 117 MARIANNE JÖNSSON (s) replik Fru talman! Jag har tyvärr inte det diagrammet framför mig, och jag Anf. 118 Statsrådet ANNA HEDBORG (s) Fru talman! Det är gamla, sjuka och barnfamiljer som får den helt På familjepolitikens område är de största utgiftsposterna barnom- |
106
Transfereringarna till barnfamiljerna har däremot inte kunnat gå fria
från besparingar. Här har vi valt att skära i bidragsnivåerna och inte
ändra i bidragskonstruktionerna. När man måste göra nedskärningar i
statens sociala utgifter är det viktigt att inte förstöra väl fungerande
system i strävan att snabbt uppnå sparbeting.
Den välfärd som uppkommer genom transfereringar och verksamhe-
ter är inte bara beroende av mängden resurser som satsas, utan i minst
lika stor utsträckning av konstruktionerna av stödformerna eller organi-
sationen av verksamheten.
En utmärkt jämförelse som visar hur fel det kan bli är skillnaden
mellan den svenska och amerikanska sjukvården. De totala svenska
sjukvårdskostnaderna är bara en liten del av vad de amerikanska är.
Men Sverige har trots det mycket lägre spädbarnsdödlighet och längre
genomsnittlig livslängd. Det är bra indikatorer på hälsotillståndet i
befolkningen.
Skillnaden mellan USA och Sverige är inte betingad av att läkarna
eller att den medicinska tekniken skulle vara sämre där än här, utan den
är i stället kopplad till sjukvårdens organisation och finansiering. Sam-
ma förhållande gäller för många andra socialpolitiska insatser. De kan
organiseras så att man undviker krånglig administration, missriktade
drivkrafter och möjligheter till fusk som undergräver systemens legi-
timitet.
Detta är viktigt att ha i åtanke när man bygger upp trygghetsförsäk-
ringar och verksamheter. Men det är ännu viktigare när man måste göra
nedskärningar. När resurserna är knappa, som i dag, är det ännu mer
betydelsefullt att de används så rättvist som möjligt. Men man måste
också ta hänsyn till att förändringar som görs i systemet i sin tur kom-
mer att påverka socialpolitikens möjligheter i framtiden. Man måste
därför ha både kortsiktiga och långsiktiga mål för ögonen när bespa-
ringar görs.
Barnbidraget, som vi nu är tvungna att minska, är en av de enklaste
och mest lyckade bidragsformerna i Sverige. Det beskrev Marianne
Jönsson konkret just nu. I de svenska socialförsäkringarna och bidrags-
systemet har precis som för barnbidraget mycket av administrativa
problem och drivkraftsproblem undvikits.
Med det vill jag inte säga att alla våra stödformer är konstruerade
på det mest tillfredsställande sättet. Där vi tror att det finns vinster att
göra vad gäller organisation av socialförsäkringar och bidragssystem
har vi satt in utredningsresurser som skall göra en översyn för att kunna
förbättra dem. Bidragsförskotten är ett exempel.
Vad gäller barnbidragen stod det tidigt klart att det enda sättet att
minska utgifterna var genom en generell sänkning av nivån och inte en
genomgripande förändring av systemet. Processen för att nå fram till
den bästa utformningen av besparingen har trots det inte varit enkel.
Ett viktigt skäl var frågan om hur man skulle behandla de två famil-
jetyper som har sämre ekonomisk standard än genomsnittsfamiljerna,
flerbarnsfamiljerna och enföräldersfamiljerna, som naturligtvis därför
är särskilt beroende av barnbidraget.
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
107
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
Även om bara en liten del av alla vuxna lever i sådana familjetyper |
av alla barn, 48 %, antingen i en familj med tre eller fler barn eller med
|
Socialpolitik - |
en ensamstående förälder, och betydligt många fler gör det någon gång De ensamstående föräldrarna, som i många andra länder är en väx- De låga fattigdomstalen bland ensamföräldrarna beror inte i första I en nyligen publicerad studie visade det sig att 87 % av de ensam- De allra flesta ensamstående föräldrar i Sverige arbetar dessutom Men trots att ensamföräldrarna arbetar så pass mycket är deras eko- Den något sämre ekonomiska situationen för flerbarnsfamiljerna be- I arbetet med de familjepolitiska förändringarna har strävan varit att I en sådan svår fråga, där man vet att de beslut man fattar får direkta |
|
108 |
och månad och en utfasning av flerbarnstillägget. Det ger en större |
besparing än den som föreslogs i budgetpropositionen och det ger oss
större möjligheter att reformera bidragsförskottssystemet, med de spar-
krav som finns där, utan att det skall leda till alltför stora påfrestningar
för ekonomiskt pressade familjer.
Utfasningen av flerbarnstilläggen leder till att flerbarnsfamiljerna
inte drabbas av någon ytterligare försämring vid sidan av barnbidrags-
sänkningen. Däremot kommer inte några ytterligare barn att uppbära
flerbarnstillägg, som sagts här tidigare. Detta faktum har i alla fall de
framtida flerbarnsfamiljerna möjlighet att ta hänsyn till när de planerar
för framtiden.
Det är inte med någon glädje som jag presenterar förslaget om
sänkningen av barnbidragsnivån. Men alla grupper, även barnfamiljer,
måste vara med och dela på de bördor som den ökande statsskulden har
lagt på oss. Inte minst för barnen är det viktigt att vi får kontroll över
statsfinanserna. Det är inte något som vi kommer undan genom önske-
tänkanden av olika slag.
Men det politiska ansvaret för det här beslutet har de flesta andra
partier i riksdagen inte känt sig mogna att ta. Att jag kan notera att
många tyckt att det varit enklare att rida den egna käpphästen så där i
princip, och därmed slippa att i praktiken stå upp för besparingar på de
allmänna barnbidragen, gläder mig egentligen.
Barnbidraget är fast förankrat. Det är i praktiken familjepolitikens
minsta gemensamma nämnare. Det visar, liksom det allmänna motstån-
det mot sänkningen, vilken styrka det finns i den generella välfärdspo-
litiken. Denna inneboende styrka i goda socialförsäkrings- och bidrags-
system måste vi ta fasta på. Vi får inte ge upp dem för att vinna kort-
siktiga vinster.
Det har förts en diskussion här i dag om valfrihet och rättvisa. Lise-
lotte Wågö sade en sak som jag höll med om, jag tror att det var en,
nämligen att de allra flesta lever i någon form av familj. Det är sant.
Det är också så att familjen är det värdefullaste i många människors liv.
Det är något att utgå ifrån vardagsvis från barndom och framåt. Det
skiljer inte det ena partiet från det andra. Det är likadant för alla männi-
skor. De nära människorna är de viktigaste människorna.
Det är naturligtvis just därför som vi har den uppfattningen att en
chans för familjen också förutsätter förutsättningar i samhället för att
alla barn, alla familjer och alla sorters familjer skall kunna få samma
goda chanser som de starka familjerna alltid får i alla samhällen. Då
krävs det en samhällelig politik som skapar dessa förutsättningar för
alla barn, alla familjer och alla sorters familjer.
Valfriheten skulle vara hotad sade bl.a. Margareta E Nordenvall,
Liselotte Wågö, Kerstin Warnerbring och Ulla-Britt Hagström av det
faktum att vi tog bort vårdnadsbidraget. Det brukar ju också sägas att
vårdnadsbidraget ökar valfriheten. Men jag frågar mig för vem. Vilken
valfrihet får en ensamstående mamma genom ett vårdnadsbidrag på
1 600 kronor? Hon måste i praktiken förvärvsarbeta för att försörja sig
och sitt barn. Jag har visat att hon också gör det. Det är en av de riktigt
stora poängerna med det svenska systemet. Det gör att svenska ensam-
stående kvinnor lever ganska normala liv, och kan göra det.
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
109
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
För att kunna göra det måste hon ha tillgång till bra barnomsorg |
hade en sådan barnomsorg fick hon inget vårdnadsbidrag med den
|
Socialpolitik - |
konstruktion som det hade. Hon kunde inte ens förkorta sin arbetsdag Ökade då valfriheten för den kvinna som var gift eller sambo? Ing- Nu försöker vi att klara besparingar på ett sådant sätt att vi kan fort- Anf. 119 LISELOTTE WÅGÖ (m) replik Fru talman! Jag vill inledningsvis kommentera något av det som Men nu är det faktiskt på det sättet, Anna Hedborg, att även sjuka, Den uppmärksamme lyssnaren har kunnat märka att den största kri- Anf. 120 Statsrådet ANNA HEDBORG (s) Fru talman! Det är alldeles rätt att brist på sysselsättning är det klart Det är alldeles riktigt att skatt också betalas av människor som är |
|
110 |
sjuka eller gamla. Men skillnaden mellan skatter och t.ex. pensioner |
och barnbidrag är att de även betalas av alla. Om vi ger oss på utgifter-
na i staten blir dessa utgifter det som är inkomster för dem som får. Det
är gamla, sjuka och barnfamiljer till ungefär 90 %.
Anf. 121 LISELOTTE WÅGÖ (m) replik
Fru talman! Det hedrar Anna Hedborg att hon använde uttrycket att
den ekonomiska krisen fördjupades under den borgerliga regeringspe-
rioden. Vi kan väl vara ganska överens om att dessa problem inte är
nya på något sätt. Grunden för den här ekonomiska utvecklingen lades
ju långt tidigare. Det känner både jag och Anna Hedborg väl till.
Alla barn och alla barnfamiljer skall ha möjlighet till ett rättvist stöd
från samhället. Vad är det för rättvisa i att vissa barnfamiljer helt ställs
utanför samhällets stöd?
Som jag sade tidigare kan man ibland av olika anledningar inte ut-
nyttja kommunal barnomsorg. Familjebildningen gör kanske att man
inte kan använda sig av denna. Vad finns det för rättvisa i detta? Här
används konstiga honnörsord som att ”vi har lagt grunden för detta
genom ett stabilt förslag som omfattar alla”. Det är inte på det sättet,
Anna Hedborg, att alla barnfamiljer får stöd från samhällets sida. De
får vara med om att betala för det familjepolitiska stödet, men de får
inte själva del av samhällets stöd när det gäller barnomsorgen.
Anf. 122 Statsrådet ANNA HEDBORG (s)
Fru talman! Den svenska barnomsorgen är nu näst intill fullt ut-
byggd, så att alla som vill det kan få en plats. Det är en fantastisk fram-
gång, och det har naturligtvis tagit sin tid innan man har kommit dithän.
Det finns visserligen platser där det fortfarande återstår en bit innan
man är där, men den är då ganska liten.
Detta är valfrihet. Om något är valfrihet, är det att kunna få en
barnomsorgsplats när man behöver det, också om man är lågavlönad
och inte har råd att betala stora delar av den själv. Förklaringen till att
svenska kvinnor lever med en långt större valfrihet än kvinnor i de
flesta andra länder är att det i praktiken faktiskt är möjligt att förvärvs-
arbeta och samtidigt ha barn.
Anf. 123 KERSTIN WARNERBRING (c) replik
Fru talman! Jag ställde i mitt anförande ett par frågor till statsrådet
Anna Hedborg och noterar att jag inte fick svar på dem.
Anna Hedborg inledde med att säga att regeringen i dessa bespa-
ringens tider har valt att skära i konstruktionerna i stället för att ändra
dem. I ett akut läge vill regeringen inte ändra i ett väl fungerande sys-
tem, sade statsrådet. Dessförinnan hade vi hört Marianne Jönsson säga
att man vill behålla nuvarande inriktning på familjepolitiken, eftersom
den ger flexibilitet och rättvisa.
Jag noterar att statsrådet Anna Hedborg över huvud taget inte tog
upp det orättvisa i att de familjer som utnyttjar kommunal barnomsorg
får en mycket stor subvention från staten, medan de som står utanför
den kommunala barnomsorgen över huvud taget inte får någonting.
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
111
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
När Anna Hedborg talade om vårdnadsbidraget nämnde hon över |
av denna typ av subventioner.
|
Socialpolitik - |
Jag har full förståelse för att man inte i ett akut läge ändrar i stora Anf. 124 Statsrådet ANNA HEDBORG (s) Fru talman! Jag fick två frågor. Jo, alla barn är lika mycket värda, Nej, det är inte dags för ett skifte i familjepolitiken. Anf. 125 KERSTIN WARNERBRING (c) replikFru talman! Hur Vi vet av utredningar som har genomförts på sistone att man förra Det är en sådan systemförändring, t.ex. på grundval av Centerns Anf. 126 Statsrådet ANNA HEDBORG (s) Fru talman! Nej, den ensamstående lågavlönade kvinnan och hen- För en ensamstående mamma är det den absolut nödvändigaste in- |
|
112 |
satsen för att hon skall kunna leva ett gott liv med sitt barn. |
Anf. 127 KERSTIN HEINEMANN (fp) replik
Fru talman! Statsrådet Anna Hedborg sade i sitt anförande att de
ensamstående föräldrarna har en bekymmersam situation men att
många ändå ligger ovanför socialbidragsnormerna, bl.a. beroende på att
de arbetar ganska mycket.
Enligt TCO:s beräkningar, som jag redovisade i mitt anförande,
kommer en ensamstående lågavlönad mamma med två barn att förlora
13 000 kr per år på grund av de besparingar som nu görs på det famil-
jepolitiska området. Har man inte från regeringens sida studerat detta
och tagit med i beräkningarna att man med sådana här besparingar
försätter de ensamstående föräldrarna i en mycket bekymmersam situa-
tion, som kan leda till att de i stället för att ligga precis över socialbi-
dragsnormen ramlar under den? Därmed slår man undan benen på de
hårt arbetande ensamstående föräldrarna, i första hand kvinnor.
Anf. 128 Statsrådet ANNA HEDBORG (s)
Fru talman! Jo, vi har studerat hur de besparingar som vi har före-
slagit utfaller. Naturligtvis har också de ensamstående föräldrarna, även
om de arbetar mer än andra, i sin ekonomi en relativt stor andel av
generella bidrag. Visst kommer besparingarna att märkas för de grup-
per i vars ekonomi bidrag har en stor andel.
Jag har efter att noga ha funderat igenom var de besparingar som
dess värre måste göras skall ske funnit att om man för framtiden skall
kunna försvara de generella systemen, måste man också skära generellt.
Det är därför som vi har valt den ordningen. Trots allt är daghemmen
det allra viktigaste för de ensamstående mödrarna, och vi har från stat-
lig sida försökt undvika att göra något som innebär några besparingar
där.
Anf. 129 KERSTIN HEINEMANN (fp) replik
Fru talman! Staten gör inga indragningar vad gäller den kommunala
barnomsorgen, men kommunerna höjer avgifterna. Många sådana saker
tillsammans kan göra att ekonomin blir mycket ansträngd och rasar
ihop.
Jag får bara konstatera, fru talman, att fler grupper som de ensam-
stående föräldrarna, speciellt kvinnorna och, vilket jag har tagit upp
tidigare, flerbarnsfamiljerna riskerar att bli beroende av socialbidrag.
Man lastar då över kostnaderna på kommunerna.
Anf. 130 Statsrådet ANNA HEDBORG (s)
Fru talman! Det vore fel att förneka att det finns en risk för att flera
kommer att bli beroende av socialbidrag i en situation där vi skär ned
på bidrag som är viktiga för människor - och det är ju därför som vi
har dessa bidrag. De har inte införts i onödan utan därför att de är vik-
tiga.
Men det allra viktigaste för att dessa grupper skall kunna få reda i
sin ekonomi och få en förbättring är att sysselsättningen ökar. Vi gör
ingreppen därför att vi måste göra dem, för att försöka att få reda i det
råttbo till ekonomi som vi ärvde. Vi tvingas faktiskt att göra det, inklu-
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
113
8 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 95
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
114
sive att skära i utgifterna. Och när man skär i bidrag som är viktiga
inkomster för människor får det dess värre effekter.
Anf. 131 RAGNHILD POHANKA (mp) replik
Fru talman! Ja, det finns en styrka i det generella välfärdssystemet,
Anna Hedborg och Marianne Jönsson. Vi anser också att besparingar är
nödvändiga, men vi vill att besparingarna inte skall drabba generellt. Vi
vill t.ex. inte sänka matmomsen, som någon sorts kompensation för
nedskärningar. Den sänkningen blev också så kostsam att besparingar-
na i kompletteringspropositionen nästan försvann. Vi sparar alltså yt-
terligare pengar genom att inte sänka matmomsen. Vi vill också fördela
mera rättvist.
Anf. 132 Statsrådet ANNA HEDBORG (s)
Fru talman! De besparingar som vi gör i barnbidragen och som vi
diskuterar här i dag handlar i mycket hög grad om att göra de neddrag-
ningar på utgiftssidan som är nödvändiga för att vi skall klara budget-
underskottet. Det är i sin tur nödvändigt för att vi skall kunna värna
välfärden på längre sikt. De besparingar som dessutom har tillkommit
genom ersättningsnivåer på 75 %, som vi hörde i diskussionen i går,
handlar också om att vi skall skapa beredskap för en situation där vi
återigen riskerar att hamna i en lågkonjunktur, med de påfrestningar på
systemen och utgifterna som det annars kan bli fråga om.
Det är ändå på det sättet att vi nu har gjort så mycket när det gäller
besparingar på olika grupper att det är viktigt att också lindra effekter-
na, vilket ändå sker när man sänker matmomsen. Det är ett sätt att sän-
ka skatter och att göra det på ett sådant sätt att kompensationen hamnar
där den behövs mest, dvs. där matkostnaderna utgör en stor del av
familjens kostnader.
Anf. 133 RAGNHILD POHANKA (mp) replik
Fru talman! Vi anser att man kanske inte skall lindra generellt på
det sättet, utan att man skall göra det mera vinklat. Däremot menar vi
att bidragen skall vara generella. Vi är inte emot besparingar. Vi inser
problemen, och om vi kommer ur den här krisen får vi en helt annan
styrka när det gäller ekonomin både internationellt och inom landet.
Men vi vill fortfarande framhålla att de sänkningar som är nödvändiga
måste drabba på ett annat sätt än vad de gör nu. De drabbar ju dem som
har mycket dåliga inkomster.
Anf. 134 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds) replik
Fru talman! Anna Hedborg talar mycket om valfrihet och rättvisa,
men vilken rättvisa är det? Det verkar vara så att flerbarnsfamiljer, som
kämpar med näsan ovanför vattenytan, glöms och att ensamföräldrar
lyfts fram. Det är i och för sig bra, men jag tror att ensamföräldrar inte
bara finns i en och samma grupp, utan i olika grupper. Det kan vara en
ensamstående mamma som har det mycket besvärligt, men det kan
också vara en ensamstående förälder som själv har valt att leva så och
som vill leva så och som kanske tycker sig leva tillräckligt bra.
I en bekymmersam situation skall de då t.o.m. konkurrera om dag-
hemsplatser med familjer som inte vill ha platserna utan hellre skulle
vilja ha vårdnadsbidrag. De blir tvingade att ta dessa platser. Jag tycker
att det är fel att ingen skall få möjligheten bara därför att inte alla kan
utnyttja systemet till hundra procent. Jag tycker att det hade varit bättre
om Socialdemokraterna hade tagit till sig vår idé med fördelningspoli-
tik och åtgärder på barnbidragssidan i stället.
Anf. 135 Statsrådet ANNA HEDBORG (s)
Fru talman! Det kanske inte är så konstigt att Ulla-Britt Hagström
tycker att deras idé hade varit bättre. Vi tycker trots allt att det är bättre
att försvara de generella systemen. Vi tror och hoppas på en tid efter
denna, när situationen skall vara bättre och när det finns möjligheter att
fundera över var man behöver göra insatserna för att samhället skall bli
ännu mera rättvist. Vi är då alldeles säkra på att de system som finns,
som är generella till sin karaktär, har en väldig styrka i det faktum att
de upplevs som rättvisa och uppfattas så att man därmed vill stå upp för
och försvara dem.
Jag tror t.ex. på en systematisk ordning på lång sikt, när inkomster-
na i samhället ökar igen, där barnfamiljernas ekonomi fortsätter att
hänga med den övriga befolkningens ekonomi. Då behöver man öka
barnbidragen. Om det skall finnas förutsättningar för att öka barnbidra-
gen måste de vara generella.
Anf. 136 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds) replik
Fru talman! Detta kan flerbarnsföräldrar inte uppleva som rättvist.
Det är också en annan helhetssyn än t.ex. inom skolans område, där
barnen också finns. I den nya läroplanen framhålls flexibilitet, an-
svarstagande, eget val, fostran till självständiga beslut osv. Samtidigt
vill regeringen likrikta familjerna genom barnomsorg osv. Det är nå-
gonting som inte stämmer i det här tänkandet.
Anf. 137 Statsrådet ANNA HEDBORG (s)
Fru talman! Det vore oss fjärran att vilja likrikta någonting på det
här området. Vi vill ge människor frihet att forma sina liv. Vi vet hur
viktigt det är för både kvinnor och män att få möjlighet att förvärvsar-
beta. Det är en mycket viktig grund för friheten att skapa sitt liv. Om
det skall vara möjligt måste det finnas möjligheter till en god barnom-
sorg till ett rimligt pris. Då måste det också finnas ett kommunalt an-
svar för en sådan barnomsorg. Den kan se ut på väldigt många olika
sätt - det gör den, och det skall den göra. Men om man skall kunna ta
ansvar för ekonomin i det här fallet måste kommunerna själva få göra
de avvägningarna och fälla de avgörandena.
Anf. 138 MARIANNE ANDERSSON (c)
Fru talman! Jag skall uppehålla mig vid en fråga som behandlas i
den här debatten, och det är amalgamfrågan. Jag har med intresse och
viss resignation läst betänkandet om amalgam och även den del i det
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
115
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
stora socialbetänkandet som handlar om min och Görel Thurdins mo- |
Först och främst vill jag givetvis uttrycka en stor tillfredsställelse
|
Socialpolitik - |
över att amalgamanvändningen nu skall upphöra. Jag vet att den är på Min resignation beror mycket på att riksdagen ständigt fattar en rad Riksdagen anslog för några år sedan 16 miljoner kronor till forsk- I Socialstyrelsens senaste utredning, som presenterades i december, Det faktum att både det vetenskapliga etablissemanget och våra |
|
116 |
myndigheter aktivt motarbetar ett erkännande av amalgamets hälsoris- |
ker är ganska allvarligt. Det som jag tycker är särskilt allvarligt är att
man inte tillämpar försiktighetsprincipen. Vi vet att det har funnits
andra gifter och företeelser i vår miljö som ingen har velat erkänna,
men till slut har man blivit överbevisad. Jag kan bara nämna dioxinet
och neurosedynkatastrofen. Det finns en mängd mer eller mindre all-
varliga sådana frågor, där man har fått ändra uppfattning på grund av
att forskningen har gått framåt och kunnat visa hur det förhåller sig.
Jag tycker att man borde tillämpa försiktighetsprincipen i sådana
här allvarliga frågor som berör så många människors hälsa, och inte
uttala sig på det tvärsäkra sätt som man har gjort under så många år
från så många håll.
Med tanke på detta ville vi att hela frågekomplexet skulle utredas.
Det handlar inte bara om avvecklingen utan om hur diagnos skall stäl-
las, vilka forskningsrön det finns internationellt och i Sverige, om hur
patienterna skall tas om hand, om hur vi skall få en bra utbildning och
fortbildning av tandläkare och om hur patienterna skall rehabiliteras.
Ofta skickar man dem på sjukgymnastik eller andra typer av reha-
biliteringshjälp. Är man kvicksilverförgiftad är den behandling man får
fullständigt felaktig och får motsatt effekt.
Vi ville ha en ordentlig parlamentarisk utredning, eftersom frågan
är infekterad. Vi ville samla ihop. Det är inte så att vi politiker skall
forska. Det är inte det vi menar. Vi menar att man skall samla ihop den
erfarenhet och de kunskaper som verkligen finns och granska dem
opartiskt. Jag tycker att det är mycket tråkigt att utskottet inte vill till-
sätta en sådan utredning.
Det som jag har beskrivit är ganska allvarligt, för det undergräver
förtroendet för dem som säger sig stå för vetenskap och i förlängningen
förtroendet för all vetenskap. Förtroendet blir ganska urholkat. Vi ser
att det händer saker och ting. Jag skall inte säga något mera, men vi vet
hur aktuellt Medicinska forskningsrådet är i dessa dagar.
Jag läser vidare i betänkandet och kan konstatera att frågorna känns
igen efter många års arbete inom detta område. När det t.ex. gäller
produkt- och biverkningsregister för dentala material är det en ganska
lång lidandets historia. Jag har inte motionerat om frågan i år, men
många gånger tidigare.
Det förefaller egentligen självklart att de material som tandläkare
stoppar i våra munnar skall ha en klar innehållsdeklaration, så att det
går att undvika sådant som patienten inte tål. Det handlar inte bara om
amalgam utan också om andra material.
Jag bläddrade i några gamla papper och stötte då på en fråga som
jag ställde till Ingela Thalén förra gången hon var socialminister. Redan
då var frågan gammal och irritationen över att ingenting hänt stor.
Socialministern hänvisade underdånigt till att EG arbetade med denna
fråga och att vi skulle avvakta. Vi skulle minsann inte leda någon ut-
veckling.
Vi ser vad som har hänt. Amalgam är ännu inte klassificerat. Det
gör kanske inte så mycket här i Sverige eftersom vi skall avveckla
amalgamanvändningen, men det är ändå viktigt för människor som har
problem och för andra som inte har kommit så långt.
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
117
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
Jag vill upprepa att det är lika viktigt att alla andra tandlagningsma- |
Vi har yrkat att Riksdagens revisorer bör granska hur Socialstyrel-
|
Socialpolitik - |
sen och Riksförsäkringsverket har följt riksdagsbeslutet om att man Därför menar vi att det är mycket angeläget att en sådan granskning När det gäller vårt krav i betänkande 15 om en översyn av Social- Det är jättebra. Det skrivs alltid väldigt positivt, men problemet är Vi menar att det är ytterst angeläget att svenska folket har förtroen- Jag står självklart bakom reservation nr 40 som handlar om denna Vi är ett litet land. Vi har starka myndigheter. Vi har en forsknings- Jag hoppas att det leder till eftertanke. Jag kommer i varje fall att Anf. 139 LEIF CARLSON (m) Fru talman! Jag skall kort ta upp några av de punkter som Marianne Kvicksilver är förvisso ett farligt gift. Vi vet också att små mängder |
|
118 |
tenskapliga håll. Det är ingen tvekan om att många människor lider av |
symtom av olika slag som kan ha grund i kvicksilver och amalgam eller
i andra orsaker.
Det viktiga är, som man säger på många håll, att människors lidan-
de minskas, oavsett vad orsaken till att de upplever dessa symtom är.
Man måste behandla människorna med respekt.
Jag tycker att utskottet har tagit frågan på största allvar och gjort
vad man rimligen kan göra.
Det kom en avvecklingsplan redan förra året. Vi sade redan då att
man får överväga lagstiftning om den inte följs. Det gör vi trots att det
vetenskapliga underlaget faktiskt är väldigt bräckligt. Det är mycket
bräckligt. Trots detta har människors oro fått komma i första hand.
För barn är frågan i praktiken redan avklarad. Amalgam används
inte. Även användningen för vuxna minskar mycket snabbt.
Kemikalieinspektionen - en av våra myndigheter - och Socialsty-
relsen har i uppdrag att till den 1 juli 1996 redovisa hur avvecklingstak-
ten är, bl.a. för att vi skall kunna komma tillbaks med en lagstiftning
om det behövs. Man måste rimligen ge myndigheten möjligheten att
verka, i varje fall till den tidpunkt som är sagd.
Självfallet skall forskningen fortsätta. Det finns alla skäl till det. De
flesta av oss kommer att bära amalgam i många år till. Det är viktigt att
veta vad som är sant och inte sant. Sista ordet är säkert inte sagt, men
det har också sagts väldigt många överord, och det har dragits för stora
växlar på många rätt klent underbyggda synpunkter.
Det är kanske inte riksdagens uppgift att tala om hur forskningen
skall bedrivas, var den skall bedrivas och om den är bra eller dålig. Det
måste vi överlåta till de professionella - dem vi betalar för att kunna
verksamheten och bedriva en opartisk forskning efter de premisser som
forskning bedrivs på.
Det sker alltid felaktigheter, men det gör inte att riksdagen skall sty-
ra just hur forskningen bedrivs.
Utbildningen måste naturligtvis också, som utskottet hela tiden un-
derstryker, fortsätta. Det finns nya material med nya risker, nya faror
och nya tekniker. Det måste vi också vara medvetna om. Diskussionen
pågår på de odontologiska fakulteterna. Arbetet där är under full gång.
Det finns en produktlag för medicintekniska produkter och ett bi-
verkningsregister. Riksdagen begärde förra året att det skulle bli ett
sådant. Vi var precis som Marianne Andersson säger trötta på att ing-
enting hände. Det registret skall träda i funktion vid halvårsskiftet i år.
Då är man alltså framme vid det mål som Marianne Andersson tar upp.
Jag tror inte att det är en parlamentarisk utredning man behöver. Vi
måste ge forskningen möjlighet att verka och fortsätta på det sätt som
utskottet har sagt. Vi får följa vad som händer. Jag tror inte att man
kommer någonstans med en parlamentarisk undersökning. Därför har
utskottet också avvisat detta.
Marianne Andersson tog också upp frågan om Riksförsäkringsver-
ket och ersättning för amalgamsanering. Jag tycker att man får ha för-
ståelse för att utskottet har intagit ståndpunkten att Riksförsäkringsver-
ket måste följa de regler som finns, dvs. att det skall finnas ett samband
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
119
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
mellan en avvikande reaktion och det dentala materialet om verket skall |
Underlaget är faktiskt svagt. Det visar de utredningar som har gjorts
|
Socialpolitik - |
vid amalgamenheten i Huddinge. Det visar LEK-undersökningen i Eftersom en sanering är smärtsam, långvarig och jobbig är det inte Med detta, fru talman, vill jag understryka att jag tycker att utskot- Anf. 140 MARIANNE ANDERSSON (c) replik Herr talman! Det var ganska många frågor som Leif Carlson bemöt- Det finns alltså många svagheter på båda sidor. Jag tycker också att Den senaste utredningen, som presenterades i december, har disse- |
120
Den här tvärsäkerheten möter man ifrån forskarsamhällets sida. Leif
Carlson måste väl erkänna att det har varit så. Detta är olyckligt och
skapar missförhållanden.
Anf. 141 LEIF CARLSON (m) replik
Herr talman! Marianne Andersson säger att vi knappast kan göra
annat än det vi tror är riktigt. Det vore märkligt om vi gjorde det som vi
trodde var fel. Vi tror att det här är ett riktigt sätt att handla. Vi har stött
oss på det underlag som finns tillgängligt.
Jag kan hålla med Marianne Andersson om att det kan finnas skäl,
inte bara här utan i fråga om mycket annat, att se över på vilket sätt
fördelningen av resurser till forskningen sker och vilka som skall be-
stämma - detta med tanke på vad som har hänt i övrigt. Det finns goda
skäl att göra det ur många synpunkter. Men jag tror inte att vi av det
kan dra slutsatsen att all forskning därmed är korrumperad och tro att
om vi gör tvärtom så blir det rätt. Så är det ju inte. Vi kan räkna med att
den forskning som ändå bedrivs i Sverige till nästan 100 % är seriös
forskning och väl underbyggd.
Jag tycker inte att man är så tvärsäker i forskarvärlden som Marian-
ne Andersson säger. Man säger att det inte i dag går att i några uppföl-
jande undersökningar fastställa det faktum att många blir bättre, som
Marianne Andersson säger. Det går säkert att hitta enstaka fall, men
man kan inte få ett underlag för att bevisa att det förhåller sig så att en
sanering har den effekten. Ändå säger ingen på vetenskapligt håll som
sysslar med detta på Huddinge att den möjligheten är utesluten. Det kan
vara på det sättet, även om vi fortfarande inte kommit ända fram till
det. Det tycker jag är en klart ödmjuk inställning. Trots att man själv
ännu inte kan belägga det är man öppen för att det kan vara så när man
driver forskningen vidare. Det är den inställningen vi måste ha.
Anf. 142 MARIANNE ANDERSSON (c) replik
Herr talman! Man kan inte påstå att det är en särskilt ödmjuk in-
ställning. Det har ju förts en debatt i massmedierna, både i TV och i
tidningar, där man över huvud taget inte har varit ödmjuk när det gäller
inställningen i denna fråga. Det måste man nog säga. Det är inte heller
en ödmjuk inställning när man tvärsäkert efter konferensen State of
Arts går ut och påstår att amalgamet är billigt och bra. Jag tycker att det
egentligen var ett ganska uppseendeväckande påstående. Så tvärsäker
kunde man vid det tillfället egentligen inte vara. Det fanns andra rap-
porter.
Jag vill inte misstänkliggöra all forskning. Men det är viktigt att ta
itu med saker när man ser sådant som är litet tvivelaktiga. Jag påstår
inte att all forskning skulle vara korrumperad. Men det är viktigt att
man tar itu med de avarter som man ser. Utan tvekan har det varit så
och är fortfarande - det står jag faktiskt för - att man inte har den för-
utsättningslösa inställningen, utan man säger att det inte finns något
samband mellan amalgamsanering och det att man mår bättre. Man
hänvisar t.ex. till undersökningar där det inte har funnits kontrollgrup-
per. Det är svårt att göra sådana här undersökningar och ha en dubbel-
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
121
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
kontroll i den här typen av problem. Det är inte lätt, och ingen har tagit |
heller. Därför står ord mot ord. Det händer aldrig någonting på grund
|
Socialpolitik - |
av att det finns låsningar. Jag kan förstå det, men jag tycker att det är på Anf. 143 LEIF CARLSON (m) replik Herr talman! Jag sade just att man skall ha en ödmjuk inställning De undersökningar som Marianne Andersson vänder sig mot har Marianne Andersson säger att det finns de som säger att amalgamet Anf. 144 BO HOLMBERG (s) replik Herr talman! Riksdagen har ju beslutat att amalgamet skall avveck- Nu vet jag att Socialstyrelsen kommer att arbeta för ett bättre bemö- Jag skulle vilja slå ett slag för att man ger ordentlig information så För egen del skulle jag önska att man kunde vara litet generös på |
|
122 |
forskningssidan med att ge stöd och resurser till det amalgamenheten i |
Uppsala håller på med. Jag tycker att det rent vetenskapligt är intres-
sant. Det är också intressant att man tar upp frågan om det positiva
bemötandet av patienterna. Skulle man inte kunna tänka sig att gå vida-
re? SPU är ju en myndighet som kan vara med och hjälpa till så att man
forskningsmässigt verkligen kommer loss och inte sitter fast och slåss
inom professionen, till nackdel för patienterna
Anf. 145 LEIF CARLSON (m) replik
Herr talman! När det gäller bra bemötande råder det väl ingen
oenighet, likadant är det när det gäller utbildning. Det är väl alldeles
riktigt som Bo Holmberg säger att detta skall göras på ett korrekt sätt.
Jag blir ändå något orolig när Bo Holmberg säger att Socialstyrel-
sen inte rättar sig efter de beslut som riksdagen har fattat. Efter ett
avvecklingsbeslut lägger man fram en rapport som visar var vetenska-
pen står i dag, att man anser att problemen kanske inte ser ut så som
vissa har sagt. Det måste väl ändå finnas en objektivitet, oavsett om
riksdagen säger att amalgam skall avvecklas, i den rapport som en
myndighet lägger fram. Den skall inte lägga fram en rapport så att den
blir osann och passar till riksdagens önskemål. Då har vi lämnat forsk-
ningens ledstjärna långt bakom oss. Myndighetens uppgift är att presen-
tera det som vetenskapen i dag kan säga, alldeles oavsett vad politiker
tycker. Det måste vara forskningens frihet att kunna presentera materia-
let på det sättet. Därför blev jag något oroad.
Stödet till Uppsala må väl vara. Jag har inte sagt något om det. Men
det går inte att komma ifrån att hittills under fyra år är det beträffande
publikationerna en artikel, i ”Toxicology in vitro”, som har publicerats
därifrån. Andra ställen däremot uppvisar många publikationer och
framför allt reproducerbara försök.
Skall man fördela medel måste man naturligtvis ta hänsyn till om
det på ett visst ställe produceras sådan forskning som avsätter resultat
eller inte. Det måste ju ligga i riksdagens intresse att medel verkligen
går till forskning som ger resultat, inte till forskning som bara verkar
vara allmänt spännande.
Anf. 146 BO HOLMBERG (s) replik
Herr talman! Vi är helt överens, Leif Carlson, om att forskningen
måste få ha sin väg, oavsett vad riksdagen säger.
Jag hade en formulering om konstiga signaler när riksdagen fattat
beslut och det sedan kommer en sådan här rapport. Självfallet måste vi
hålla fanan högt för den fria forskningen.
Om vi ser bakåt i den här debatten finner vi att det är ett antal tand-
läkare, nu generaliserar jag, som har väldigt bestämda åsikter om amal-
gamet och dess hälsoeffekter -tandläkare som inte har medicinsk ut-
bildning.
Jag tycker att Sverige, liksom en del andra länder, borde pröva att
först ha en grundläggande medicinsk utbildning. Sedan blir man spe-
cialiserad. En specialitet skulle kunna vara att bli tandläkare.
Jag har inte särskilt stor respekt för dem som ganska ytligt håller på
inom sin profession. Jag tycker att i en demokrati måste i alla fall de
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
123
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
folkvalda, och den möjligheten har vi, kunna påtala behovet av mera |
det avseendet som jag uttalade intresse vad gäller amalgamenheten i
|
Socialpolitik - |
Uppsala. Anf. 147 LEIF CARLSON (m) replik Herr talman! Vi är inte särskilt oeniga här. Det kan finnas vissa Anf. 148 EVA ZETTERBERG (v) Herr talman! Jag skall börja med att tala om att jag inte har några Vad jag vill ta upp gäller några motioner om barn och om barn i Riksdagen och utskottet har behandlat de här motionerna. Vi förde Från utskottets sida finns det en bra beskrivning av motionerna. I Jag menar dock att utskottet inte har gått tillräckligt långt på det här ”Ett samlat, löpande informationssystem, som föreslås av vissa mo- Detta visar att man bara allmänt har sagt sig vara villig att titta på |
124
Det är naturligtvis av största vikt när vi diskuterar förhållanden för
barn i kris att se på det generella välfärdssystemet. Det har flera debat-
törer tidigare varit inne på. Det gäller betydelsen av barnbidrag och en
bra barnomsorg. Vidare gäller det Vänsterpartiets förslag om sex tim-
mars arbetsdag och ett flertal andra förslag. Men jag menar att man
också där måste gå vidare. Vi vet ju hur besparingarna har drabbat barn
och gjort att barn som skulle kunna klara sig hyggligt inte gör det,
därför att de inte får tillräcklig uppmärksamhet på grund av att vuxna
inom barnomsorgen - på fritis osv.- inte hinner med.
Vänsterpartiet har tidigare lagt fram förslag som diskuterats i en de-
batt med Anna Hedborg. Det gällde det som den norska regeringen gör
- en särskild barnbilaga till budgeten, där man på ett samlat sätt kan se
vad som görs och inte görs för barnen. Det märks väldigt tydligt att
detta saknas.
I min förra diskussion med Anna Hedborg blev jag lovad att det här
kommer till nästa budgetomgång. Det är gott och väl. Men jag vill
också genom Anna Hedborg skicka med till regeringen ett utmärkt
förslag som en medlem av Psykologförbundet kom med i en diskussion
när riksdagens tvärpolitiska barngrupp hade träff. Där sade man: Vi har
ju miljökonsekvensbeskrivningar innan stadsplaner ändras. Innan vi går
in i den fysiska miljön krävs det att kommunerna ser till vad det får för
konsekvenser för miljön.
Den här psykologen frågade mig: Varför finns det inte krav på en
barnkonsekvensbeskrivning? Varför ställs det inte i samband med olika
politiska beslut förslag om att man skall se vilka konsekvenserna blir
för barnen? Jag tycker att hans förslag var utmärkt och hoppas att Anna
Hedborg kan ta det med sig och att hon ser till hur man kan förverkliga
sådana här tankegångar.
Anf. 149 CHARLOTTA L BJÄLKEBRING (v)
Herr talman! Ett flertal betänkanden behandlas i dag. Jag har valt
att tala om dopning.
I det aktuella betänkandet föreligger inga reservationer. Ett enigt ut-
skott har avstyrkt de motioner som lades fram under den allmänna
motionstiden och hänskjutit dem till den pågående dopningutredningen.
Eftersom vi på förmiddagen hade en debatt om det oprovocerade
våldet anser jag att det är på sin plats att också ta upp dopningen i den-
na debatt. Flera andra har gjort det, och jag såg en möjlighet att göra
det i dag.
Såvitt jag känner till började bruket av dopningspreparat inom id-
rottsrörelsen. Idrottsutövare försökte med hjälp av dopning förbättra
sina resultat. Problemet inom idrottsrörelsen kan i dag sägas vara under
kontroll. Vi har ju sett att resultaten inom vissa idrottsgrenar faktiskt
har försämrats under senare år, därför att det nu är kraftigare kontroller
beträffande användningen av dopning. Därmed har resultaten inom
vissa idrottsgrenar faktiskt försämrats.
På 8O-talet, då man började testa dopning bland idrottsutövare, var
uppemot 20 % dopade. Men i dag är det ytterst få som använder dop-
ningspreparat, åtminstone i Sverige.
Prot. 1994/95:95
26 april
125
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
Problemet gäller alltså i huvudsak inte idrottsutövare, i alla fall inte |
stora problemet i stället finns bland dem som inte är tävlingsidrottare
|
Socialpolitik - |
och dem som använder dopningspreparat och som tränar för Vi i Vänsterpartiet anser att manipulation av kroppen för att skapa Arbetslösheten, reklamen och TV- och videovåldet uppmuntrar till I proposition 1990/91:199 står det att anabola steroider inte kan an- Jag delar inte den uppfattningen. Anabola steroider är inte beroen- Men helt tydligt kvarstår dock det psykiska beroendet. När man un- När man sedan gör uppehåll i användandet av anabola steroider Jag vill förklara att det inte enbart handlar om anabola steroider När man gör uppehåll i dopningen är det väldigt vanligt att man Min bedömning är att dopningspreparat borde jämföras med narko- Herr talman! En annan sak som jag har reagerat på är att det vid vå- |
126
kommer stora psykiska biverkningar, t.ex. sömnproblem, ångest, de-
pression, självmordstankar och aggressivitet.
Detta avspeglar sig i sjukvården och även i samhället i övrigt. Man
söker sig ju till sjukvården för sina biverkningar. Jag vill därför upp-
märksamma socialutskottet och Anna Hedborg på att man faktiskt
måste utöka sjukvårdspersonalens utbildning, så att patienterna får den
rätta behandlingen.
Man kan också misstänka att förekomsten av dopning är större än
vad statistiken på området visar. 1994 beslagtogs 500-1 000 kurer. De
som dopar sig tar i genomsnitt två kurer per år. Betänker vi då att Tul-
len enbart får fatt i 10 % av det som smugglas till Sverige, så förstår
man att det är många personer som dopar sig i Sverige i dag.
Det är viktigt med information för att förhindra ytterligare spridning
av dopningspreparat. För dem som vill ha ytterligare information om
dopning vill jag upplysa om att dopningsjourens telefonnummer är
020-546 987.
Jag har inga egna yrkanden utan står bakom utskottets hemställan i
detta betänkande. Tack för ordet!
(forts.)
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
På förslag av tredje vice talmannen medgav kammaren att nu pågå-
ende ärenden, tidigare debatterat ärende samt de ärenden som hann
debatteras färdigt under dagens sammanträde fick avgöras vid morgon-
dagens arbetsplenum.
5 § (forts.) Socialpolitik - inriktning och anslag, m.m. (forts. SoU15,
SoU13, SoU14, SoU16, SoU17, SoU19, SoU20 och SoU22)
Anf. 150 EWA LARSSON (mp)
Herr talman! Till att börja med yrkar jag bifall till reservation 36,
mom. 53.
Jag tänker tala om en del av det ökade våldet - det sexualiserade
våldet mot kvinnorna. Jag vill påstå att attityder kan förändras, t.ex. hur
vi uppfattar oss själva.
påverkar självfallet vårt sätt att vara och reagera på varandra. De
trådsmala kvinnorna och de muskulösa männen skapar konstlade köns-
roller. Vi har ju tidigare hört talas om hjälpmedel för att bli ännu mer
konstlad. Reklamen tenderar dessutom att bli alltmer sexualiserad.
Vuxna män och kvinnor klär ut sig till barn. Den här typen av reklam
har en stor marknad i Sverige, medan den faktiskt är förbjuden i Norge.
Här måste vi göra något.
Jag är mycket orolig, herr talman, över att våldsinslagen i vanlig
spelfilm och i television ökar. Våra attityder förskjuts hela tiden, så att
vi accepterar allt grövre sexualiserat våld mot kvinnor och barn.
127
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
128
Våldet mot kvinnor speglar den obalans som råder i maktförhållan-
det mellan könen. Våldet i samhället ökar. Stödet till de utsatta grup-
perna måste därmed öka.
Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige, ROKS, är en stor
folkrörelse med 133 kvinnojourer och ca 10 000 enskilda medlemmar.
Rörelsen behöver utökad ekonomisk hjälp för att klara behovet av
rådgivning och stöd till de utsatta kvinnorna. Därför vill vi att riksda-
gen avsätter ytterligare 1 miljon kronor. I utskottet är man positivt
inställd till kvinnojourerna och anser att deras arbete med att bistå
kvinnor som utsatts för misshandel och sexuella övergrepp är viktigt.
Men man menar att bidragets storlek redan har ökat tidigare år. Därför
anser man att nivån nu är den rätta. Men anledningen till att medelstill-
delningen ökat är ju att våldet mot kvinnor ökat. Vi kan inte se att den
kurvan har brutits, utan snarare tvärtom. Våldet ökar, och då måste ju
också medelstilldelningen öka.
Kunskapen i samhället om sexualiserat våld är i dag mycket större
än någonsin tidigare. Det har resulterat i ett allt större tryck på Riksor-
ganisationens kansli och på de lokala jourerna. De skulle kunna göra så
oändligt mycket mer om de fick den extra miljonen. I dag är risken stor
för att de som arbetar med de utsatta bränner ut sig.
Vill vi ha en förändring, vill vi ha slut på mäns sexuella våld mot
kvinnor och barn, så är ytterligare en miljon kronor till ROKS en
droppe i havet. Här krävs politisk vilja att synliggöra konsekvenser av
förtryck och konkreta förslag till förändring av fundamentala orättvisor,
exempelvis lönediskriminering. Attityder kan förändras.
Vi får se om den stora kvinnorepresentationen i riksdagen har en
gemensam vilja till förändrade attityder.
Anf. 151 BIRGER SCHLAUG (mp)
Herr talman! Ledamöter, ni som sitter på läktaren och alla ni som
tittar på Öppen kanal i kabel-TV! Pengarna tryter. Därför har vi inte
råd att satsa på barnfamiljerna, men vi gör vårt bästa. Detta har många
politiker sagt här i dag. Vi vill inte dra ned, men vi måste. Vi vill inte
försämra det sociala skyddsnätet, vi vill inte göra neddragningar för
kommunerna, men vi måste.
Ont om pengar, sade Ingela Thalén. Men, kära ledamöter, ni som
tittar på kabel-TV och ni däruppe på läktaren, det här är ju faktiskt
struntprat och inget annat. Ni vet väl att om två veckor i denna kamma-
re kommer en majoritet att sitta och rösta för 55,8 miljarder till nybe-
ställningar av militära medel. 55,8 miljarder!
Den totala besparingen i kompletteringspropositionen var 3,6 mil-
jarder. Ibland finns det pengar. Ibland finns det väldigt mycket pengar,
och ibland finns det inga pengar. Då måste man ju ställa sig frågan:
Vad är hotet mot Sverige och det svenska samhället i dag? Rör det sig
om det militära hotet eller det sociala hotet? Finner man att det handlar
om det militära hotet, så kanske man skall satsa 55,8 miljarder på ny-
beställningar under de närmaste 18 månaderna. Uppfattar man att det
sociala hotet är det största hotet i Sverige, så känns denna prioritering
fullständigt befängd.
Politik är att vilja är det någon som har sagt. Ingela Thalén sade
dessutom: Det är när vi måste prioritera bort något som vi prövas. Just
det. Här väljer vi bort sociala bitar och satsar på militära vapen, led-
ningscentraler, nya u-båtar, flundror och annat. Det är att prioritera, att
välja.
Därför tycker jag att det är tråkigt att så många i denna debatt inte
har vågat ta i detta. Visserligen är ni allihop socialpolitiker. Men här
behövs ett litet vidgat grepp, för ni som socialpolitiker kommer om två
veckor att sitta här och rösta ja till 55,8 miljarder till militära investe-
ringar.
Herr talman! Ledamöter! Det var egentligen inte detta jag skulle
prata om, men sinnet rann till när jag såg debatten på mitt rum. Jag
skall egentligen tala om något helt annat, om den största framtidsfrågan
av alla, gentekniken. Den berör alla människor - alla här inne och alla
andra.
Det som händer när det gäller genteknik går väldigt fort. Det som
var fantasier för 30 år sedan blev verklighet för 20 år sedan. Det som
var fantasier för 20 år sedan blev verklighet för 10 år sedan.
Det som var fantasier för 10 år sedan är verklighet i dag. Det som är
fantasier i dag blir verklighet i morgon.
Gentekniken i sig är en fullständig revolution, en teknik som styr
samhället och som vi medborgare och politiker inte själva kan styra,
om vi inte ser till att hela samhället blir involverat i den debatt som
pågår, om vi ser till att medborgare inte känner sig överkörda när det
ena experimentet efter det andra har lyckats och om vi ser till att med-
borgarna får vara med i den debatt som leder till det nya samhället.
En moderat landstingspolitiker i Stockholm har krävt utredningar
om hur mycket landstingen kan spara om män med hjälp av gentekni-
ken sorterar ut foster, dvs. bedriver traditionell rashygien. Det här är
möjligheter i dag och hot, framför allt hot. Det man av tekniska orsaker
inte kunde på 30-talet, det kan man nu. Det här är allvarligt.
I EU-parlamentet sitter det socialdemokrater, moderater och folk-
partister och röstar för rätten till patent på liv. Det är fråga om svenska
socialdemokrater, svenska folkpartister och svenska moderater! Social-
demokraterna i Sverige hade inte medhåll från de flesta andra social-
demokrater i EU, men de svenska socialdemokraterna röstade för pa-
tent på liv, patent på avkomma.
Man kan t.o.m. ta produktpatent på isolerade mänskliga celler och
gensekvenser. Och det här har svenska folket över huvud taget inte fått
vara med att debattera!
Det går fort, det går svindlande fort. Gentekniken är den största frå-
gan som vi någonsin har ställts inför.
I reservation nr 28, vilken jag yrkar bifall till, kräver Miljöpartiet att
50 miljoner kronor anslås under den här 18-månadersperioden till en
fond där skolor, högskolor, företag, studieförbund - ja, alla - kan söka
medel för att informera och starta debatt om gentekniken, precis på
samma sätt som man en gång startade debatten när det gällde kärn-
kraftsomröstningen eller EU-omröstningen. Men den här frågan är
faktiskt ännu större.
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
129
9 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 95
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
Jag vill citera Eva Moberg som i en krönika i Dagens Nyheter för |
”För en tid sen såg jag ‘Gensvar’, en soppteaterföreställning om
|
Socialpolitik - |
genteknik. Det var mycket roligt och välspelat. Men när de hisnande Hur skall vi som medborgare kunna ta ansvar om inte vi som politi- Anf. 152 BARBRO WESTERHOLM (fp) Herr talman! Jag begärde replik på Marianne Andersson, men fick Det är av största vikt att man tar dessa patienters problem på allvar Jag vill understryka att amalgamenheten vid Huddinge sjukhus gör Anf. 153 KERSTIN WARNERBRING (c) Herr talman! För tids vinnande vid voteringen i morgon avstår jag Anf. 154 MARIANNE ANDERSSON (c) Herr talman! Jag begärde inte ordet med anledning av Barbro Jag delar uppfattningen att man skall behandla patienterna förut- |
|
130 |
påverkan av amalgam. En patient hade förhöjd kvicksilverhalt i blodet. |
Efter en mödosam kamp har hon kommit tillbaka efter amalgamsane-
ring. Det finns alltså en lång rad sådana exempel.
I samband med undersökningen vid Huddinge sjukhus sade man att
det också fanns andra förklaringar. Men det är ju självklart, och det
sade jag också tidigare i debatten. Det är ingen som påstår att diffusa
symtom bara beror på kvicksliverförgiftning. Det har jag aldrig påstått,
och jag har inte heller hört någon annan som har sagt det. Det blir så
lätt förenklingar i debatten, men det är ju inte fråga om det.
När det gäller den här undersökningen var det väldigt många som
hade bytt ut sina fyllningar fast de inte hade några problem, så det var
väldigt svårt att göra en ordentlig undersökning. Den var inte heller
särskilt vetenskaplig. Om man dömer ut andra undersökningar kan man
också döma ut den eller granska den kritiskt.
Anledningen till att jag begärde ordet var för att jag ville fortsätta
diskussionen om amalgam. Det handlar om forskning och beprövad
erfarenhet. Det gäller det som Leif Carlson sade om att de som arbetar
på amalgamenheten i Uppsala - som vi vet ligger litet grand i fejd med
amalgamenheten i Huddinge, vilket är mycket tråkigt, men det beror
nog inte på amalgamenheten i Uppsala - inte har publicerat sig inter-
nationellt. Såvitt jag känner till arbetar de oerhört mycket med att hjäl-
pa patienterna, och det tycker jag är värt all respekt. Just detta skall inte
vändas emot enheten i Uppsala. Det finns en lång rad internationella
artiklar publicerade som också är kritiska.
Anf. 155 BARBRO WESTERHOLM (fp)
Herr talman! Marianne Andersson tog upp risken med förenkling-
ar. Den är sannerligen aktuell när det gäller just synen på riskvärde-
ringar. Som jag sade i morse hör det till de svåraste frågeställningar en
riskvärderare kan ha.
När det kommer in en patient med misstänkt läkemedelsbiverkan
har man att se om det föreligger ett samband eller inte. Som regel finns
det inte ett fullständigt vetenskapligt underlag. Det kan ta många år att
få fram ett sådant. Då måste man alltså fatta beslut på grundval av det
underlag som man har och som är ofullständigt. Man får då väga in
vilka konsekvenser en indragning av det aktuella preparatet medför. I
de fall där man misstänker att problemet har uppstått är det kanske inte
så stora svårigheter, men för alla andra som använder preparatet utan
bekymmer kan det vara det. Man måste fråga sig om det finns något
ersättningsmedel som man vet lika mycket om, som är lika riskfritt eller
riskfriare.
Det här är ett väldigt svårt ställningstagande varje gång. Det ligger
mycket tankemöda och vånda bakom.
Anf. 156 MARIANNE ANDERSSON (c) replik
Herr talman! Det är naturligtvis väldigt viktigt att man varje gång
gör en riskbedömning och värderar de symtom som en person har. Då
är det viktigt att man arbetar med att få fram ordentliga diagnosmeto-
der. Men det har inte funnits något intresse från forskningen och från
myndigheterna att verkligen se till att det kommer fram ordentliga
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
131
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
diagnosmetoder. Jag förstår att det är svårt. Men även när det gäller |
metoder, och det är det som man arbetar mycket med på amalgamenhe-
|
Socialpolitik - |
ten i Uppsala. Det är självklart att det arbetet måste gå framåt. Vi talade om beprövad erfarenhet och rapporter. Det gäller både Det finns en del omdömen om sådana här rapporter. Bl.a. sades det Anf. 157 BARBRO WESTERHOLM (fp) replik Herr talman! Vi är överens om att det behövs satsningar på forsk- Problemet är bara att det här är forskning som kräver forskare kun- Det hade varit mycket bra att i dagsläget ha studier som visar vad Anf. 158 MARIANNE ANDERSSON (c) replik Herr talman! Jag vill hänvisa till Bo Holmberg som tidigare i dag Anf. 159 LEIF CARLSON (m) Herr talman! Marianne Andersson sade tidigare att man i Uppsala |
132
kliniska erfarenheten och dess betydelse. Men man får ändå inte låta
tanken leda vill på det här området.
Om vi inte bedriver reproducerbar forskning vet vi faktiskt inte om
vi hjälper patienterna. Då arbetar man i blindo, tror sig hjälpa utan att
ha belägg för att man gör det. Det är inte acceptabelt, menar jag. Har vi
vid ett akademiskt centrum avdelat personer för forskning inom ett
mycket svårgripbart område - där det finns bristande resurser, som
framhålls här - kan vi inte säga att vi från början är så övertygade om
att vi hjälper patienter med det vi gör att vi inte bryr oss om att lägga
upp en forskning som är reproducerbar och som kan publiceras. Det
kan vi inte göra. Det kravet måste vi ha.
Det är svårigheter med de diagnosmetoder som Marianne Anders-
son sade att man just i Uppsala arbetar med. Men det är också det som
är problemet. De har diagnosmetoder, som de behandlar utifrån, som
inte är verifierade och som inte har kunnat påvisas ställa de diagnoser
som man säger att de gör. Det blir då inte fråga om ett vetenskapligt
experiment. Det blir bara experiment på patienter och inte någon säker
hjälp.
Jag tycker att man skall vara försiktig med att säga att man bara ex-
perimenterar och att man inte ens belägger det man gör så att det kan
föras till ett vetenskapligt experiment.
Anf. 160 MARIANNE ANDERSSON (c)
Herr talman! Vi är väl överens om att det här är ett stort folkhäl-
soproblem, för det finns många sjukdomar som har diffusa symtom och
som är svåra att diagnostisera.
Jag menar naturligtvis också att forskare skall publicera sig. Det är
klart att de skall göra. Sådana är ambitionerna också. Att man inte har
gjort det beror mycket på resursbrist och på att man har haft svårt att få
pengar i inledningen av en process. Även om vi tycker att den har hållit
på länge är det ändå vad det handlar om.
Men vi vet också att det finns forskarrapporter och vetenskapliga
artiklar som är publicerade internationellt. Det vi bl.a. menade med
kravet på en parlamentarisk utredning var att man skulle göra en sam-
manställning av alla de rön som finns, så att man verkligen har ett bätt-
re underlag och ser vad som finns internationellt på det här området.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 27 april.)
Kammaren beslöt kl. 17.51 att ajournera förhandlingarna till kl.
19.00 för middagsuppehåll.
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
133
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
Återupptagna förhandlingar |
Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.
|
Socialpolitik - |
6 § Näringspolitik Föredrogs Näringsutskottets betänkande 1994/95:NU 18 Anf. 161 PER WESTERBERG (m) Herr talman! Till att börja med vill jag markera att vi självfallet står Herr talman! Världens mest framgångsrika industrinationer känne- De har också låga skatter, i synnerhet på arbete, riskkapitalbildning Herr talman! Jag är dess värre beredd att säga att ett antal av dessa En f.d. socialdemokratisk vice statsminister har uttryckt att den Det är därför jag beklagar att vi inte har stramhet i budgeten, det Dess värre är situationen den att vi inte har ett så gott förtroende Det är med visst beklagande som jag noterar att den socialdemo- |
|
134 |
kratiska utskottsmajoriteten i detta betänkande vill rösta ned ett antal av |
de besparingar som vi moderater och ett antal av de borgerliga partier-
na har föreslagit. Vi är däremot glada att den socialdemokratiska fi-
nansministern har tagit upp ett antal av dessa besparingar och yrkar på
genomförande av delar av dem i samband med kompletteringsproposi-
tionen, ett något underligt förfarande här i kammaren från socialdemo-
kratisk sida.
Sverige har i dag en ganska lång väg att vandra för att få konkur-
renskraftiga skatter. Det gäller inte minst riskkapitalförsörjningen. Det
är bara att konstatera att vi i dag har en situation där det svenska risk-
kapitalet beskattas avsevärt hårdare än vad som gäller utomlands. Även
de utländska investerarna i Sverige har en väsentligt lägre skatt på sina
svenska investeringar än vad motsvarande svenska investerare har.
Vi gör bedömningen att en av de viktigaste faktorerna är att vi i
Sverige får en riskkapitalbeskattning som är jämförbar med den i om-
världen. Vi måste fullfölja arbetet att bredda riskkapitalmarknaden för
att få fram erforderligt kapital till tillräckligt låga kostnader för att
skapa en situation där vi får erforderliga investeringar och därmed
erforderliga jobb i den sektor som inte belastar skattebetalarna.
Av det skälet vill vi starkt påfordra återinförande av enkelbeskatt-
ningen vid aktieutdelningar. Vi är glada över om man nu är beredd att
ta delsteget att göra det åtminstone för icke-börsnoterade bolag. Men vi
vill också peka på den mycket hårda beskattningen som i dag träffar
tjänsteföretagen och tjänstesektorn och som gör att denna sektor i Sve-
rige inte utvecklas på det sätt som den gör i en lång rad andra länder i
Västeuropa, vilket varit en mycket starkt bidragande orsak till tillväxten
av nya arbetstillfällen.
Enligt vår uppfattning finns det - förutom att vi skall ha konkur-
renskraftiga skatter, konkurrenskraftiga räntor, konkurrenskraftig infla-
tion och stabil valuta - främst tre särskilda områden som näringspoliti-
ken skall koncentrera sig på.
Det gäller först och främst teknikförnyelse och satsningarna på
forskning och utbildning. Det är därför med fortsatt förvåning vi ser på
de försök att bryta upp de tekniska forskningsstiftelser som inrättades
under den förra regeringen. Det var en av Västeuropas största satsning-
ar på industrirelevant teknikförnyelse som skall öka teknikinnehållet i
svenska företag och svenska produkter så att vi därmed kan konkurrera
med teknikhöjd i stället för med låga löner.
Det gäller också satsningarna inom informationsteknologin och på
teknikspridning, och inte minst datorisering av Patent- och registre-
ringsverket och digitalisering av Sveriges tekniska attachéers rapporter
och en del av forskningsarbetet för att på detta sätt göra det tillgängligt
för en lång rad småföretagare över hela landet.
Vi gör här även noteringen att fortsatta besparingar inom utbild-
ningssektorn och forskningssektorn riskerar att skapa ett ökande ut-
bildningsunderskott i Sverige som än mer leder till att vi konkurrerar
med lönenivåer i stället för kompetens och teknikhöjd.
Enligt vår uppfattning är det de områdena som framför allt måste
vara fredade. Det är där våra framstidssatsningar måste ligga ifall Sve-
rige skall bibehållas som ett välfärdsland med goda lönenivåer och
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
135
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
136
konkurrens på rätt sätt med kompetens och teknikhöjd och inte låga
löner.
Vi menar också att en statlig näringspolitik måste främja nyföreta-
gandet och småföretagandet och minska etableringströskeln för många
företag. Självfallet är ett införande ånyo efter sex månaders uppehåll av
kvittningsrätten vid start av företag positivt. Men det finns mer att göra
här.
Vi tycker att det är negativt när man på nytt rör nyföretagar- och
kvinnolånen genom koncentration av dessa eller monopoliseringen till
ALMI. Det är ingen tvekan om att det gamla systemet fungerat alldeles
utomordentligt väl, gett ca 5 000 nya jobb, skapat väldigt många nya
företag och varit mycket kostnadseffektivt.
Vi förstår fortfarande inte varför denna monopolisering skall ge-
nomföras när det bara drar bort en stor del av de organisationer och
olika fristående grupper som varit med att stötta och driva fram nyföre-
tagande, med viss koncentration på speciellt kvinnligt nyföretagande
och nyföretagande bland invandrare.
Förutom teknikförnyelsen och nyföretagandet är det framför allt ex-
portfrämjandet och investeringsfrämjandet som vi ser som en viktig
näringspolitisk insats. Men det gäller att ha seriositet och långsiktighet
och inte fladdra fram och tillbaka med olika förslag hela tiden.
Det var positivt när en av mina företrädare som näringsminister in-
rättade ett första anslag för främjande av investeringar i Sverige av
utländska investerare. Vi fortsatte och fullföljde den uppbyggnaden,
men vi tycker att det är mindre ansvarsfullt att försöka tiodubbla den
satsningen under loppet av några månader eller veckor utan att egentli-
gen ha en plan för hur detta skall gå till. Innan klubban ens har fallit för
detta beslut i riksdagen börjar man dessutom dra ner anslagen även på
denna punkt i kompletteringspropositionen.
Litet mer stabilitet, litet mer uthållighet tror vi skapar en betydligt
bättre penninganvändning och därmed också ett främjande av såväl
investeringar som export.
Tendensen i dag är tyvärr alltför tydlig. Den svenska kronan åker
rutschkana, och det är bara att notera att den svenska kronan gentemot
den finska marken sedan det gångna valet har förlorat ungefär en pro-
centenhet per månad, ungefär 7 %. Sverige har alltså under det senaste
halvåret i förhållande till Finland blivit ungefär 7 % fattigare. Vi börjar
således i större och större utsträckning att konkurrera med låga svenska
löner i stället för med kompetens och teknik, något som jag anser att
den sittande regeringen bär ett utomordentligt tungt ansvar för.
Den samling som finns i Finland över partigränserna kring den
strama finanspolitiken har gett resultat, och man är på rätt väg, om än
från ett dåligt utgångsläge.
I det här betänkandet behandlas även en privatisering som inte jag
har ställt mig lika entusiastisk till som en del av mina socialdemokra-
tiska vänner, nämligen försäljningen av aktierna i Atle och Bure.
Kammaren kommer säkert ihåg att dessa uppkom i samband med av-
vecklingen av de löntagarfonder som ställde till så mycket förtret. Tan-
ken var att det skulle vara fråga om långsiktighet under minst fem år
och att pengarna skulle satsas i mindre och medelstora företag för att
skapa riskkapital. Bolagsordningarna låstes av kammaren på fem år i
enlighet med de direktiv som de kompromisser som föregick kammar-
behandlingen gav upphov till.
Nu vill man redan efter ungefär halva perioden sälja aktierna, de
statliga innehaven i de här bolagen. Eftersom en stor del av substansen
i bolagen består av börsnoterade aktier är risken enligt min uppfattning
att man får alldeles för stora substansrabatter om man därmed realiserar
ut skattebetalarnas pengar, löntagarfondernas pengar, på ett mindre
ansvarsfullt sätt. Man borde i stället se till att pengarna placeras i andra
företag, i företag där de kan arbeta. Därmed skulle man få en bättre
placering och ett bättre pris när man privatiserar Atle och Bure, för det
tycker jag naturligtvis på några års sikt är en helt korrekt åtgärd.
Vi är i kammaren eniga om att vi behöver 500 000 nya jobb i Sve-
rige och att vi behöver dessa 500 000 nya jobb i privat sektor. För mig
går det därmed inte ihop med skattehöjningarna på arbete, företagande
och riskkapital i företagen, vilket gör att dessa skatter hamnar på en
högre nivå än motsvarande skatter i våra viktigaste konkurrentländer.
Det går inte ihop att genomföra besparingar på teknikutveckling,
forskning och utbildning när vi skall konkurrera med kompetens och
hög tekniknivå. Det går inte ihop med det här fladdrandet med budget-
besparingar, att avdrag avskaffas och sedan återinförs om några måna-
der. Det skapar instabilitet, svårigheter att uppnå långsiktighet och
trovärdighet. Därmed får vi en sämre utveckling än vad som skulle vara
nödvändigt.
Herr talman! Det finns en känd före detta socialdemokratisk riks-
dagsman och professor vid namn Bo Södersten som har sagt att det var
kapitalismen som byggde Sverige. Jag tycker att han har utryckt detta
på ett utomordentligt bra sätt. Det är inte så att välfärdssamhället vär-
nas genom höga skatter och genom en hård beskattning av företagan-
det, utan det är precis som den söderstenska boken ger vid handen, att
förmågan att värna om företagandet, företagandets utveckling och ex-
pansion med fler jobb som inte belastar statskassan skapar utrymmet
för värnande av välfärdsstaten.
Det finns egentligen aldrig något alternativ till detta, och det är där-
för med beklagande jag ser den förda socialdemokratiska näringspoliti-
ken.
Anf. 162 KJELL ERICSSON (c)
Herr talman! Sveriges ekonomi har varit i blickpunkten under en
längre tid. Senast under gårdagen debatterades den frågan ganska
mycket här i kammaren.
Helt avgörande för lösningen av den ekonomiska krisen är att vi får
ett bra företagsklimat. Ett livskraftigt och produktivt näringsliv i hela
landet är också en förutsättning för vår välfärd. En mångfald av olika
företag i skiftande ägandeformer leder också till både utveckling och
nytänkande.
Svenskt näringsliv har haft några synnerligen bekymmersamma år
efter 80-talets spekulationsekonomi. Tyvärr var det då mer lönsamt att
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
137
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
spekulera och tjäna pengar på pengar än att göra långsiktiga satsningar |
80-talet, och detta gav ungefär 300 000 nya jobb. Men investeringarna
|
Socialpolitik - |
gjordes utomlands och icke i Sverige. Här i Sverige gjordes inte nöd- Vid regeringstillträdet 1991 fick fyrklöverregeringen ta itu med den De här åtgärderna bestod bl.a. i en sänkning av tillväxthämmande Alla de åtgärder som genomfördes återupprättade Sverige som en Tyvärr återställdes en del av de här åtgärderna strax efter regerings- Vad som nu är avgörande för den ekonomiska situationen är kom- Jag hälsar med tillfredsställelse förslagen i kompletteringsproposi- Herr talman! Det finns många delar i det här betänkandet, men jag |
138
När det gäller riskkapitalbolagen Atle och Bure föreslår regeringen
att statens aktier skall försäljas. Jag tycker att det är ett riktigt förslag.
Atle och Bure bildades av löntagarfondsmedel under förra valperioden,
men de fungerar nu som vanliga investmentbolag, och därför finns det
inga skäl till att staten skall ha kvar några resurser i de här bolagen.
Försäljningen av aktierna skall ske på ett sätt som gör att aktierna säljs
till ett riktigt värde, och det är också viktigt att frigjorda medel går till
riskkapitalverksamhet.
Även om det har gjorts mycket för att få fram riskkapital finns det
fortfarande betydande brister. För att ytterligare komplettera möjlighe-
terna att starta företag har vi i Centern föreslagit en företagsgaranti.
Avsikten med den garantin är att man ute i regionerna, gärna ihop med
ALMI, bildar holdingbolag som kan garantera ett nystartat företag
under uppbyggnadsperioden.
Det fungerar ungefär som när ICA-kedjan tar in en ny företagare. I
inledningsskedet skall företagaren få hjälp av erfarna styrelseledamöter
i holdingbolaget. De fungerar då som mentorer. Efter hand som företa-
garen får vinster kan han köpa loss företaget från holdingbolaget. För
de garanterade lån som utnyttjats under uppbyggnadsskedet skall före-
tagaren också betala royalty. Detta handlar alltså bara om garantier och
inte om några subventioner.
Under den förra valperioden fattades flera viktiga beslut för att
stärka uppfinnare och innovatörer. Bl.a. inrättades Stiftelsen innova-
tionscentrum. Eftersom uppfinnarna och innovatörerna är en mycket
viktig del för en positiv utveckling i vårt näringsliv behöver det här
området förstärkas ytterligare. Jag vill först uttala en förhoppning om
att Svenska uppfinnareföreningen får minst samma anslag under inne-
varande budgetår som man har haft tidigare. Uppfinnareföreningens
verksamhet, bl.a. med regionala rådgivare, har en stor betydelse för
uppfinnarna. I övrigt bör de innovationsfrämjande åtgärderna inriktas
på en ökad rådgivning och utbildning samt till en ökad samverkan
mellan nationella och internationella organisationer.
I Sverige utbildas vi ofta till att bli löntagare trots att landet behöver
många nya företagare och entreprenörer. Därför menar vi i Centern att
det bör göras ökade satsningar på entreprenörskap. Förståelse för före-
tagarnas vikt och villkor bör grundläggas redan i ett tidigt skede. Ut-
bildning i entreprenörskap bör därför också ske redan i grundskolan
och gymnasieskolan. Även på högskole- och universitetsnivå bör möj-
ligheterna till utbildning i entreprenörskap utökas.
En viktig del av det här betänkandet handlar om kvinnors företa-
gande. Kerstin Warnerbring kommer senare att utveckla vår syn i den
frågan.
Tekniköverföring är också ett viktigt inslag för att öka kompetensen
i små och medelstora företag. Fyrpartiregeringen satsade stora resurser
på utbildning och forskning. Bl.a. tillfördes stora resurser till strategis-
ka forskningsstiftelser. Även den industrirelaterade forskningen fick
förstärkta resurser. Men trots detta finns det behov av ytterligare åtgär-
der.
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
139
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
Små och medelstora företag behöver använda sig av utomstående |
ter, marknader eller organisationen. I Sverige finns den här kompeten-
|
Socialpolitik - |
sen inom konsultföretag, industriforskningsinstitut, teknikcentrum, Jag tror också att det är nödvändigt med ett intimt samarbete mellan Över huvud taget är det viktigt att man kan satsa ytterligare på för- Miljöfrågorna har en stor betydelse även i näringspolitiken. Även Miljöteknik och arbetstillfällen inom den gröna sektorn kan leda till Herr talman! Vi står självfallet bakom alla de reservationer som Anf. 163 EVA FLYBORG (fp) Herr talman! Jag skall inleda med att ställa mig bakom alla de re- Herr talman! Två problem präglar Sverige och därmed den politiska Om vi skall få fler jobb i det här landet är det faktiskt nödvändigt Problemet med regeringen är att den hävdar att vi inte kan diskutera |
|
140 |
tillväxten i näringslivet som skall åstadkomma just en förbättring i |
statsfinanserna. Att nu göra en engångsindragning genom en tidigare-
lagd momsinbetalning på 8 miljarder är därför helt fel. Det är som om
man skulle svälta kon till döds för att få råd med fodret som skall föda
kon.
Kampen mot arbetslösheten måste därför vara en kamp för de
människor som skapar de nya jobben i Sverige. Det kan låta självklart,
men alltför ofta handlar den svenska debatten om att rädda jobb i stället
för att skapa jobb. Alltför ofta framställs arbetsmarknadsministern och
AMS-chefen som huvudpersonerna i kampen mot arbetslösheten. Det
är de inte, och det har de egentligen aldrig varit.
Vad är det då som skall till för att individen skall vilja och kunna
satsa? Det som definitivt saknas i regeringens alla s.k. paket är de
långsiktiga tillväxtfrämjande villkor som krävs för att kreativiteten och
viljan skall blomstra till fullo. Det är inte nya bidrag som får en männi-
ska att starta ett företag. Det är inte krångligare arbetsrätt som får en att
anställa fler. Det är inte heller höjda skatter som inspirerar till investe-
ringar.
Det är den egna drivkraften och viljan att skapa något eget, att prö-
va sina egna idéer, att få råda över sin egen tid och sin egen livssitua-
tion eller kanske att slippa flytta från hembygden när många andra jobb
försvinner. Orsakerna är antagligen lika många som företagarna själva.
Det Sverige därutöver behöver är en ny ekonomisk kultur. Hundra-
tusentals enskilda människor i vårt land skall känna att det är mödan
värt att starta ett nytt eget företag eller expandera ett småföretag som
redan finns. Det vi politiker kan göra är främst två saker, nämligen att
undanröja hinder och ge signaler i stort som i smått om ett nytt före-
tagsklimat i vårt land.
Hela det svenska utbildningssystemet är dessutom inriktat på att lä-
ra upp kompetenta löntagare. Vi skulle behöva en helt ändrad inställ-
ning till kreativitet, entreprenörskap och eget företagande. Det kan vara
alltifrån uppfinningstävlingar för lågstadiet som Snilleblixten t.ex. till
företagsspel på gymnasiet. Det måste vara något fel med inställningen i
ett land som gratulerar den som vunnit 9,5 miljoner på Bingolotto - det
kan i och för sig vara ett trevligt program - och samtidigt misstänklig-
gör dem som har satsat egna sparpengar och arbetsveckor på över 100
timmar i en egen firma. För att inte tala om i fall detta lilla företag
skulle råka gå med vinst - hemska tanke.
De välståndsbildande krafterna har försummats i Sverige under en
lång rad av år. Under efterkrigstiden har Sverige inte haft något netto-
tillskott av jobb i den privata sektorn. Detta måste nu ändras.
Det måste ändras om vi skall ha en chans att konkurrera med svens-
ka produkter på den hårda världsmarknaden. Det måste ändras om vi
vill kunna behålla välfärdsstaten i Sverige.
När jag någon gång konfronteras med små barn och skall tala om
sambandet mellan välfärden och näringslivet brukar jag förenkla det
genom att säga att vinsterna från bilarna skall gå till dagisen. De enda
pengar som vi kan använda oss av är ju de som människor är villiga att
betala för de varor och tjänster som vi producerar. Därför är det så
viktigt att förstå företagens och företagarnas situation.
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
141
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
Herr talman! Till för något halvår sedan hade jag min dagliga gär- |
ändå påstå att jag därför har ganska bra inblick i hur man tänker och
|
Socialpolitik - |
agerar inom näringslivet och hur konjuktursvängningar och skattereg- Trots rådande högkonjunktur väljer alldeles för många av de svens- Lars Ramqvist är VD för Ericsson och har redan tidigare dömt ut De tillväxtbefrämjande åtgärderna i regeringens förslag lyser tyvärr Hur kan s avfärda den explosiva dynamik som ligger i kvinnors fö- Herr talman! Allt tyder på att det är i de små företagen som den sto- Hennes budskap till mig och till alla ledamöter här i kammaren var Som liberal tycker jag att respekten för bångstyrigheten och egen- |
|
142 |
och en självklarhet. Det finns andra som är bättre pappersvändare och |
bidragssökare. Låt därför företagarna göra det som de är bäst på, näm-
ligen driva företag. Dessutom finns det en uppenbar risk för att alla
dessa bidrag innebär att staten snedvrider konkurrensen, om inte alla
företag söker samma bidrag.
Det är detta som är problemet med socialdemokratisk näringspoli-
tik. Socialdemokraterna saknar en grundläggande förståelse för företa-
garna, vad som driver dem och vad som hindrar dem. De saknar lång-
siktiga visioner om vart de vill komma. De reagerar på långivarnas krav
med desperata piruetter med hjälp av än den ena, än den andra samar-
betspartnern. Detta kortsiktiga beteende befrämjar verkligen inte nya
företag, växande företag och nya jobb. Det är dags att sluta reagera och
att i stället börja regera.
Till sist skulle jag vilja fråga: Var är näringsministern under denna
den största näringsdebatt som riksdagen genomför? En ministers upp-
trädande sänder signaler om vad man tycker är viktigt och inte. Nä-
ringsdebatten i Sveriges riksdag är tydligen inte så viktig för ett social-
demokratiskt statsråd. Att prioritera rätt saker är inte en av Sten Hecks-
chers bästa grenar.
Anf. 164 LENNART BEIJER (v)
Herr talman! Vad gäller näringspolitikens målsättning kan man
konstatera att det finns en betydande samsyn. Vi är bl.a. överens om
behovet och nödvändigheten av långsiktigt fasta och sunda spelregler i
näringslivet, och vi är åtminstone i ord överens om de små och medel-
stora företagens betydelse i kampen mot arbetslösheten.
Men det föreligger naturligtvis också stora skillnader.
Vänsterpartiet och majoriteten i utskottet anser att högt ställda mil-
jökrav på näringslivet kan vara och framför allt kan bli en avgörande
konkurrensfördel. Höga miljökrav är lättare och lämpligare att ställa i
högkonjunktur. Exportindustrins rekordvinster, som i hög grad beror på
lågt värderad krona, skapar ett mycket lågt omvandlingstryck. Det finns
en uppenbar risk att exportindustrin nu vilar på sina lagrar och därför
förlorar tempo i moderniseringsprocessen.
Därför är det nu rätt tid att höja ribban - att genom miljö- och
energiskatter skapa motivation för ytterligare modernisering och miljö-
anpassning av industrin.
Moderaterna, med sina bundsförvanter, anser att perioden 1991 —
1994 var en mycket lycklig period för företagandet i Sverige. Inrikt-
ningen av näringspolitiken gav, som man säger, ett bra resultat. Jag
tycker att detta i sanning är ett förbluffande påstående. För folk i all-
mänhet var 1991 ett eländesår för svensk arbetsmarknad. Under perio-
den 1991 - 1994 skapades rekordarbetslösheten.
När de borgerliga partierna nu föreslår att denna sorts politik skall
fortsätta, tycker jag att det bara visar på dålig fantasi och ett fasthållan-
de vid principer som tillhör en gången tid.
Herr talman! De borgerliga partierna klamrar sig fast vid i huvudsak
tre frågor. De anser att näringslivet och främst småföretagandet mår
bäst
1. om löntagarnas rättigheter och frihet begränsas,
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
143
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
2. skatterna sänks i företagen och 3. statliga företag och kommunala verksamheter privatiseras. |
Denna dogmatism är naturligtvis beklaglig.
|
Socialpolitik - |
För att hemmamarknadsindustrin skall få fart och för att skapa Små företag med under 50 anställda bör få hjälp till investeringar Herr talman! I kds-motionen kan man läsa att partiet förordar en För att gå in på detaljerna i betänkandet är det något oroande att ut- Vänsterpartiet motsätter sig en försäljning, då detta sannolikt kom- Majoriteten i utskottet vill både sälja så fort som möjligt och själv- Herr talman! Vad gäller geologisk undersökningsverksamhet har ut- |
|
144 |
departement. Utskottet vill därför att regeringen anmodas att ta fram |
förslag till en annan finansiering av den maringeologiska verksamhe-
ten.
Jag tycker att detta är bra, och jag vill passa på att berömma utskot-
tets socialdemokratiska ledamöter, som på olika sätt medverkat till att
frågan fått en positiv lösning.
Däremot är det beklagligt att utskottet inte vill ha en mer offensiv
landbaserad prospekteringsverksamhet. Sveriges riksdag borde rimli-
gen ha intresse av att ha ett avgörande inflytande över användningen av
de svenska naturtillgångarna. Den förändring av regelsystemen som
sägs vara under förberedande i departementet hastar verkligen.
Siv Holma kommer senare att utveckla synpunkter på dels mineral-
prospektering, dels placeringen av Rymdbolagets huvudkontor.
Herr talman! I tre motioner har man tagit upp frågan om träskivein-
dustrins framtida råvaruförsörjning. Man kan här säga att motionärerna
är ute i god tid. Just nu är tillgången på s.k. industrispån, dvs. sågspån
och kutterspån, mycket god. Det är dock mycket lätt att se problemen i
framtiden. Vid en mer normal sågverkskonjunktur kommer konkurren-
sen om industrispån att hårdna. Industrispån är nämligen eftertraktat
också av brikettfabriker och värmeverk.
Spånskive- och boardindustrin är naturligtvis viktig för landet och
de berörda kommunerna. Råvara till bränsle och till brikettillverkning
finns det tillräckligt av ändå - man behöver inte konkurrera om in-
dustrispån. Det vore mycket tacksamt om regeringen, i god tid innan
nedgången i sågverkskonjunkturen, återkom med förslag till riksdagen.
Herr talman! Jag vill yrka bifall till reservationerna 2, 9, 27 och 37.
Anf. 165 PER WESTERBERG (m) replik
Herr talman! Det är bara att konstatera att den statliga prospekte-
ringspolitik som drevs under 70- och 80-talen, till mycket höga kostna-
der för skattebetalarna, nästan inte gav några nya gruvor eller nya
gruvjobb. De liberaliseringar av gruvlagen som gjordes, med kronande-
lens avskaffande och inmutningssystemets förändringar, har ju lett till
betydande prospekteringar. Även om det sker av både svenska och
utländska prospektörer ger det förutsättningar för nya gruvor. Som
bekant är det inte så lätt att ta gruvor i Sverige under armen och springa
i väg med dem, utan det blir arbetstillfällen i Sverige, som förhopp-
ningsvis blir bestående.
När det gäller den ränta och den räntenivå som vi är ense med
Vänsterpartiet om att försöka få ned, är det trots allt så att den höga
räntan i Sverige i väldigt stor utsträckning skapar ett misstroende mot
vår förmåga att betala våra skulder. Det är alltså den gamla strama
finanspolitiken som måste till, där vi håller nere statsutgifterna och
balanserar budgeten. Det är det som kan få ned räntan, öka företagan-
det och investeringarna och ge nya jobb.
Till sist, herr talman, vill jag säga något om arbetsrätten och vad
som hände 1991-1994. Självfallet vill vi förändra arbetsrätten. Vi är
mycket ledsna över den upprivning av den utpräglat småföretagarinrik-
tade förändringen av arbetsrätten som kammaren har gjort sedan i hös-
tas.
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
145
10 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 95
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
När det gäller vad som hände under mandatperioden de tre gångna |
1 000 jobb som förlorades per dag, och löpsedlarna våren 1994, där det
|
Socialpolitik - |
konstaterades att man fick ungefär 1 000 nya riktiga jobb per dag. Konkurrenskraftig beskattning av företagande, bra satsningar på Anf. 166 LENNART BEIJER (v) replik Herr talman! Jag är kanske inte så förvånad över att Per Westerberg Vad gäller arbetsrätten vet jag mycket väl vilken ståndpunkt Per Anf. 167 PER WESTERBERG (m) replik Herr talman! Ett direkt svar på den sista frågan är att vi självfallet är Jag vill bara säga några ord om prospekteringen. Jag kan förstå, Anf. 168 LENNART BEIJER (v) replik Herr talman! Så långt är det riktigt, men det finns också många ex- |
146
Anf. 169 KJELL ERICSSON (c) replik
Herr talman! Lennart Beijer pratar om en lycklig period 1991—
1994. Jag vill inte påstå att det var någon lycklig period. Det var en
mycket arbetsam period. Beroende på en massa felaktigheter tidigare,
under 8O-talet, fick man ta hand om en ekonomi i förfall, och det gjorde
att man måste vidta en mängd åtgärder för att ge ett bättre företagskli-
mat i det här landet. Man satsade framför allt på små och medelstora
företag, genom att sänka skatter och avgifter, förbättra riskkapitalför-
sörjningen och vidta åtgärder i arbetsrätten.
Jag förstår inte Lennart Beijers illvilja när det gäller att småföreta-
gen skall få en något mera anpassad arbetsrätt. Det var nämligen fråga
om en mycket försiktigt anpassad arbetsrätt, med en provanställning på
tolv månader och med två nyckelpersoner i företagen.
Jag förstår inte heller vad det egentligen hjälper de anställda. Vad
hjälpte LAS när företagen inte klarade av att behålla personal? Anställ-
de man nya personer i stället? Icke! Man vågade inte göra det. Är det
inte bättre att man sänker tröskeln, så att småföretagen vågar anställa
personer i stället? Jag hoppas att just den småföretagsanpassning som
gjordes då och som var mycket försiktig kommer tillbaka igen.
Jag håller med om att räntan måste gå ned till en låg nivå. Jag tror
att alla vill det. Det kan bara ske genom en ekonomisk politik som är
stram och som man kan ha förtroende för. Det är också en av orsakerna
till att vi har gått in i ett samarbete om kompletteringspropositionen, för
att få en stabil majoritet bakom en stram finanspolitik.
Anf. 170 LENNART BEIJER (v) replik
Herr talman! Kjell Ericsson tar upp arbetsrätten och menar att den
återställare, som han kallar det, som har skett inte är lycklig. Jag vill
ändå att vi skall komma ihåg att det inte gjordes några nyanställningar
1991-1994 och inte heller efter det att nya arbetsrättsregler kom till.
Tvärtom gick det åt andra hållet.
Jag tror därför att det fortfarande är räntenivåer och efterfrågan på
varor som gör att företagare anställer.
Även i dag är det felaktigt att sprida uppfattningen att det finns ris-
ker med att anställa folk, att företagen på något sätt skulle vara rädda
för att anställa därför att arbetsrätten är så krånglig. Ni borde hjälpa till
nu och tala om att det inte finns några risker med att anställa nya män-
niskor i företagen. Det finns naturligtvis olika uppsägningstider om
man har jobbat en tid, men det är inga konstigheter. Det är fortfarande
så, att när företag går bra och har avsättning för varorna kan de anstäl-
la. När det inte går bra är det ganska naturligt att de kan säga upp folk.
Det är så det har fungerat sedan länge i det här landet.
Anf. 171 KJELL ERICSSON (c) replik
Herr talman! Lennart Beijer säger att det här inte har lett till några
nyanställningar. Per Westerberg sade tidigare att det försvann 1 000
jobb varje dag 1991. Det var alltså 1 000 varsel varje dag. 1994 tillkom
det 1 000 nya jobb varje dag. Det visar mycket klart att det kom många
nya jobb och att småföretagen vågade börja anställa.
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
147
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
Som jag sade tidigare, är det här en väldigt försiktig åtgärd. Det är |
eller att man kan behålla två nyckelpersoner i företagen vid varsel. Det
|
Socialpolitik - |
är alltså mycket små, försiktiga åtgärder som det handlar om. Jag tycker Andra åtgärder som också behövs är åtgärder för att skapa en ännu Jag tycker att det är mycket bra att kvittningsrätten kommer tillba- Anf. 172 LENNART BEIJER (v) replik Fru talman! Kjell Ericsson menar att den återställda arbetsrätten är Vi skall komma ihåg att arbetsrätten naturligtvis inte från början var Jag tycker ändå att just den diskussion som Kjell Ericsson fortsätter, Anf. 173 BIRGER SCHLAUG (mp) Herr talman! Jag hoppas att det inte var socialpolitiken som talman- Herr talman! Ledamöter och ni på läktaren! Vi är väl alla överens Låt mig också slå fast att ökad produktion i sig inte är något själv- Även den näringspolitiska debatten måste bygga på kunskaper om Varenda atom som vi plockar upp från jordskorpan och producerar |
148
När de fria atomer som har legat lagrade i årmiljoner i jordskorpan
förs upp blir de oordnade. Vi får molekylsopor. Det är det som är
grunden för miljöförstöringen.
Om man inte har dessa naturvetenskapliga spelregler klara för sig är
man väldigt illa ute.
En annan grundbult som jag tror är väldigt viktig när man diskuterar
näringspolitik likväl som all annan politik är att människans celler är
väldigt lika växters och djurs celler. I dag pågår det en kemisk krigfö-
ring mot våra celler som aldrig någonsin tidigare under livets historia.
Detta är faktum.
Har man inte detta till grund för den näringspolitiska debatten är det
väldigt lätt hänt att vi hamnar väldigt snett.
Det är också viktigt att konstatera att marknaden har allvarliga
brister. Det är brister som vi politiker i själva verket skulle ta itu med.
Naturen har ingen röst på marknaden. Hade naturen haft en röst på
marknaden hade det naturligtvis varit fruktansvärt dyrt att utrota en
enda art. I dag utrotas mellan 50 och 100 arter varje dygn.
Ett annat stort problem på denna marknad - för övrigt också ett
stort problem för näringslivet och för politiker - är att kommande gene-
rationer inte heller har någon röst på marknaden. Hade kommande
generationer haft en röst på denna marknad hade varenda atom som har
legat lagrad i jordskorpan - det kan vara i fossila bränslen eller i mal-
mer - varit så dyr att vi för länge sedan levt i ett kretsloppssamhälle.
Det är allvarliga problem att varken naturen eller kommande gene-
rationer har någon röst på marknaden.
Det finns ett tredje stort problem som man måste ha klart för sig när
man diskuterar näringspolitik. Den gamle liberalen Adam Smith -
nationalekonomins fader brukar han kallas - var dessutom moralfilo-
sof. Han byggde in två spärrar i systemet för att det skulle fungera,
någonting som dagens liberaler och även socialdemokrater kanske
skulle ta till sig.
Han menade att systemet fungerar utmärkt under två förutsättning-
ar: För det första att man inte vill lura sin granne på marknaden, och för
det andra att man inte vill göra någonting så att man får skämmas inför
kyrkan och Vår Herre.
Det fanns etiska spärrar som Adam Smith byggde in i marknadse-
konomin. I dag finns inte de spärrarna kvar. Det är ett avgörande pro-
blem. Etik figurerar inte längre på marknaden.
Vi politiker måste därför införa spelregler som gör att systemet fun-
gerar ändå. Vi måste se till att det som är hållbart långsiktigt också blir
lönsamt kortsiktigt. Gör vi inte det kommer näringslivet att bli ett hot
mot människan och samhället - inte en näring. Det är ett stort problem.
Tar vi det inte på allvar kommer det att bli ännu värre om fem eller tio
år.
Vi politiker har alltså ett ansvar. Ett sätt att ta det kan vara att se till
att dagens marknadsekonomi blir en riktig marknadsekonomi, någon-
ting som Per Westerberg och Moderaterna avskyr. Man avskyr den
riktiga marknadsekonomin.
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
149
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
Vad är riktig marknadsekonomi, Per Westerberg? Det är ju att aktö- |
betala för dem. Men Moderaterna och även andra partier vill privatise-
|
Socialpolitik - |
ra vinsterna men socialisera kostnaderna. Det är det som är effekten av Vi behöver alltså ett skattesystem som medför att det som är lång- Med skatteväxling blir det också mer lönsamt för hushållen att repa- Skatteväxling gynnar också teknikutvecklingen. Vi kan inte låta Herr talman! Jag har nu talat om det reella innehållet i reservation 3 Jag vill också kommentera reservation 1 från den samlade borger- Ni skriver att det är av yttersta vikt att få ned räntorna. För någon Det låter säkert kul och populistiskt med bankavgift, men faktum är När det gäller riskkapital vill Vänsterpartiet och regeringen att AP- Vi menar att staten inte skall äga i andra fall än när det gäller natur- |
|
150 |
totalt sett sänka arbetsgivaravgifterna som ett led i skatteväxlingen. |
När det gäller pengar till näringslivet hade den borgerliga regering-
en tidigare, och den socialdemokratiska nu, en viss förmåga att gödsla
näringslivet med pengar. Jag tror inte på ett bidragsberoende närings-
liv. Men på ett märkligt sätt har man under 20 år gödslat näringslivet
med pengar. Det måste vi få slut på.
Därför har vi i flera motioner krävt indragningar av bidrag till nä-
ringslivet. Det gäller NUTEK och Ingenjörsvetenskapsakademien. Är
det någon som kan motivera dessa enorma bidrag som vandrar ut till
näringslivet år efter år, dessutom på ett ganska ospecificerat sätt?
En av de viktigast sakerna i betänkandet är trots allt talet om livs-
tidsspecifikation. Det står inte i själva betänkandet så mycket men i en
reservation från Miljöpartiet. Skall vi få ett kretsloppssamhälle som
kombineras med goda demokratiska modeller krävs att marknadseko-
nomin blir en sund marknadsekonomi eller, som vi skulle kunna kalla
den, en realekonomi i stället för den symbolekonomi som vi i dag lever
i. En livstidsspecifikation innebär att konsumenterna kan träffa kloka,
rationella och effektiva val när de handlar. Annars blir marknadseko-
nomin producenternas egen lilla planekonomi. Det är väl ändå inte så
vi skall ha det. En marknad förutsätter ju att producenter och konsu-
menter får ungefär samma information om t.ex. varor.
Miljöpartiet kräver alltså en lag som säkerställer att konsumenterna
alltid får full information bl.a. när det gäller vilka naturtillgångar som
använts vid produktionen, vilka biprodukter som uppstår, vilka risker
som finns för dem som arbetar med produktionen, vilken energian-
vändning som har varit och vilken verkningsgrad som har varit aktuell,
skrotningsspecifikation och förväntad livslängd. Får man den här in-
formationen som konsument, kan vi börja tala om en verklig marknad.
Men får man inte det, då är det tveksamt.
Avslutningvis vill jag säga att alltför många vill privatisera vinster
men samtidigt socialisera kostnader. Moderaterna är värst i det fallet.
Jag står naturligtvis bakom alla våra reservationer men yrkar bifall
till reservationerna 3 och 44.
Anf. 174 PER WESTERBERG (m) replik
Fru talman! Jag skall försöka fatta mig kort.
Jag vill till att börja med notera de åtgärder som vidtagits för att
försöka få i gång mer av kretsloppstänkande när det gäller produkter
och därmed kunna få återvinning och sätta prislappar på miljökostna-
der. Jag vågar säga att vi i Sverige har kommit utomordentligt långt.
Därmed inte sagt att det inte finns mycket mer att göra. Det får vi göra
steg för steg.
Birger Schlaug sade att vi skulle vilja privatisera vinster och socia-
lisera kostnader. Jag noterar bara att var sak skall bära sina egna kost-
nader och ta sina egna vinster. Det är fullkomligt självklart. Den prin-
cipen står vi för.
Jag delar gärna Birger Schlaugs uppfattning om att vi skall ha mind-
re av bidragstänkande i näringslivet. Men jag drar radikalt annorlunda
slutsats än vad Birger Schlaug gör. De stora stöd som i dag går till
näringslivet går via arbetsmarknadspolitiken, som står för 35^40 % av
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
151
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
bidragen till företagen för olika typer av anställningar. Ytterligare un- |
teknisk utveckling, industrirelevant forskning och exportfrämjande, där
|
Socialpolitik - |
jag i synnerhet vill lägga tonvikten på den sistnämnda. Vi skall slå vakt Anf. 175 BIRGER SCHLAUG (mp) replik Fru talman! Det var intressant att höra att Per Westerberg nu tycker När det gäller teknisk utveckling tror jag inte alls på specialriktade Anf. 176 PER WESTERBERG (m) replik Fru talman! Sjysta regler, generella regler för företagen, säger Bir- Jag är gärna med på att det kan finnas behov av miljöavgifter. Men Detsamma gäller beskattningen av uran och koldioxid. Vi måste se Självfallet skall varje sak bära sina egna kostnader. Jag vill, fru tal- |
152
Anf. 177 BIRGER SCHLAUG (mp) replik
Fru talman! Det sistnämnda håller jag verkligen med om. Jag förstår
inte varför Per Westerberg sade det. Jag tror inte det finns någon här
som tycker något annat.
Det var intressant att Per Westerberg tycker att vi skall konkurrera
med välutbildade människor. Då är det väldigt tråkigt att vi drar in
bortåt 9 miljarder från kommuner och landsting, vilket bl.a. kommer att
drabba just skolan och utbildningen. Det är väl inte så vi får välutbildad
arbetskraft.
När det gäller sjysta regler säger Per Westerberg att vi inte kan gå
före, för då kanske vi måste importera el från kraftverk som släpper ut
allt möjligt elände i andra länder. Per Westerberg vet lika väl som jag -
eller också är han inte alls kunnig inom området - att svensk industri
betalar hälften per kilowattimme jämfört med genomsnittet i EU-
länderna enligt OECD:s siffror. Vi kan mycket väl höja uranskatten
rejält utan att det drabbar svenska företag. Kanske kan Per Westerberg
berätta för mig till vilket land de svenska företagen skall flytta, var de
kan få lägre elpriser förutom i Norge - Norge ligger ju inte i EU.
Anf. 178 KJELL ERICSSON (c) replik
Fru talman! Jag kan hålla med Birger Schlaug om att en hållbar ut-
veckling är viktig i näringslivet, likaså de långsiktiga spelreglerna.
Under förra regeringsperioden infördes kretsloppsfrågorna som ett
begrepp. Man införde också producentansvar. Man skulle bruka utan
att förbruka. Det var alltså början på en viktig epok.
Birger Schlaug tar upp diskussionen om bankavgifter igen. Vi hade
en debatt om det för en vecka sedan, så vi behöver inte upprepa den nu.
Den miljard som vi föreslår skall dras in gäller bankernas vinster som
uppstått efter det att staten gjort stora insatser under de svåra åren. Det
påverkar inte räntorna, utan det är av bankernas vinster som dessa
pengar skall tas. Räntorna kan påverkas av konkurrens i bankvärlden.
Det är mycket viktigt. Det är framför allt viktigt med en ekonomisk
politik och finanspolitik som gör att man får sänkta räntor. Det är bland
det väsentligaste.
Beträffande stöden till företagen måste man komma ihåg att en
väldigt stor del av dem utgörs av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Jag
vet inte vad Birger Schlaug skulle göra i stället när vi har så många
arbetslösa om inte insatser för dem. Till en väldigt stor del handlar det
här om det.
När det gäller regionalpolitiken och teknisk utveckling får man ock-
så se hur vår omvärld hjälper sina företag och satsar på teknisk utveck-
ling, forskning och annat. Jag tror att Sverige där ligger i underkant.
Till stora delar handlar det alltså om arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Anf. 179 BIRGER SCHLAUG (mp) replik
Fru talman! Arbetsmarknadspolitiska åtgärder har jag alls inget
emot. Tvärtom tycker jag t.ex. att man drar in för mycket där, så det är
inte det som det handlar om. I stället handlar det om de ganska så
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
153
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
ospecificerade pengar som går till NUTEK, till Ingenjörs vetenskaps- |
Det är bättre att se till att vi genom skatteväxling får spelregler som
|
Socialpolitik - |
leder till att det blir lönsamt för företagen att själva jaga den nya tekni- Med en stram ekonomisk politik kan vi få ned räntorna. Ökad konkurrens - javisst. Vi kunde se till att vi får en så pass En bankavgift leder naturligtvis till höjda räntor. Självklart är det Anf. 180 KJELL ERICSSON (c) replik Fru talman! När det gäller skatteväxlingen är vi, Birger Schlaug, I fråga om bankavgiften har vi många gånger sagt vad det gäller. Anf. 181 BIRGER SCHLAUG (s) Fru talman! Det låter ganska vackert, Kjell Ericsson! Men i själva Skatteväxling är viktigt. Kjell Ericsson talade vidare om det produ- Anf. 182 GÖRAN HÄGGLUND (kds) Fru talman! Dagens debatt har sin utgångspunkt i budgetpropositio- |
|
154 |
ringen dock kommit med nya förslag i form av kompletteringsproposi- |
tionen som delvis kommer att kullkasta det beslut som kammaren fattar
efter dagens debatt. Detta gör naturligtvis att diskussionen blir något
mera förvirrad än den kanske annars hade behövt vara.
När det gäller inriktningen på näringspolitiken finns det en skillnad
i grundsynen mellan regeringen och de partier som står bakom reserva-
tion 1 i betänkandet. Regeringens politik präglas i inte obetydlig om-
fattning av ett synsätt som bygger på att politikerna styr och ställer
också på detaljnivå, inte minst genom en mycket detaljerad lagstiftning,
genom höga skatter och genom subventioner och stöd som bygger på
att politiker i stor utsträckning förstår saker och ting bättre än företag
och företagare.
Reservanternas inställning bygger på ett mera generellt synsätt som
innebär att politiken har till främsta uppgift att utforma spelplan och
fasta regler inom vilka företag och företagare agerar liksom, naturligt-
vis, vi som inte är företag och företagare.
Vidare är det politiska systemets uppgift att granska spelet och att
beivra när regelöverträdelser sker. Genom ett fritt näringsliv ges ut-
rymme för det oväntade och det förnyande. Det är i detta, tillsammans
med ett hårt arbete, som nya företag skapas, växer och ger människor
trygga arbeten. Det är alltså inte politiker som skapar arbeten, men det
är politiker som har ansvaret för att ett klimat skapas som uppmuntrar
till företagande och investeringar.
Vi i kds förordar en marknadsekonomi med etiska principer samt
sociala och ekologiska hänsyn. Det här har belysts mycket i modern
ekonomisk forskning, där man betonar institutionernas roll för utveck-
lingskraften i ett samhälle och för ekonomisk utveckling. Man framhål-
ler normer och värderingar. Ett handslag kan gälla mellan två företag
samt mellan kund och företag. Det spelar en mycket stor roll, för annars
blir transaktionskostnaderna - kostnaderna för affärer - så höga att det
försvårar för utvecklingskraften i ett företag.
Det har tidigare diskuterats en del om skatteväxling som ett korrek-
tiv i en marknadsekonomi. Det är en tanke som också vi företräder och
som vi har arbetat ganska mycket med under senare år. Den tidigare
regeringen beslutade om en utredning som den nuvarande regeringen
har fullföljt i och med att en ny utredning i dagarna äntligen håller sitt
första sammanträde för att utforma grunderna för ett nytt skattesystem.
Jag tror att det blir nästa stora skattereform och att den kommer att
spela en mycket stor roll för alla och envar.
Under den föregående mandatperioden vidtogs en rad åtgärder i
syfte att förbättra möjligheterna att starta och att driva företag. För
småföretagen handlar det bl.a. om åtgärder på skatteområdet samt om
arbetsrätten, avbyråkratisering, forskning, utbildning, konkurrens och
infrastruktur.
Just dessa områden tillhör dem som har drabbats av flera s.k. åter-
ställare, som jag är övertygad om försämrar tillväxtmöjligheterna för
framtiden.
Tidigare debatterades arbetsrätten här och vad den uppluckring
kunde innebära när det gäller de strikta arbetsrättsregler som den tidi-
gare regeringen gjorde och som nu har återställts. Jag tror att effekterna
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
155
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
av den liberaliseringen hade blivit mätbara först när ekonomin var i |
nya människor. Det får vi dock inte se i just den här fasen, men det
|
Socialpolitik - |
kommer. Regeringen har ju signalerat förändringar i den riktningen. När det gäller tillväxten vill jag här i kammaren förtydliga vårt syn- Sunda statsfinanser spelar naturligtvis en närmast avgörande roll för Däremot tycker jag att regeringens politik, som den nu är utformad, I budgetpropositionen i januari månad fanns det en hel del välvillig Vidare sägs i kompletteringspropositionen att kvittningsrätt vid un- När det gäller ALMI har vi tillsammans med Centern och Folkpar- När det gäller Atle och Bure har vi uppfattningen att de skall säljas |
156
för små och medelstora företag och att man självfallet skall följa mark-
nadsutvecklingen för att hitta det rätta tillfället för försäljning.
Kvinnligt företagande är något som diskuteras i detta utskottsbetän-
kande. På detta satsas pengar. Hos kvinnliga företagare finns kanske
inte samma traditioner som hos män. Detta bör vi tillsammans försöka
ändra på genom utbildning, riktade stimulanser som stödet till kvinnligt
företagande och genom informationsinsatser. Här finns en betydande
potential.
Så till ett par av de tidigare inläggen. Lennart Beijer vände sig till
mig. Han har tydligen läst den kristdemokratiska näringspolitiska mo-
tionen. Jag gratulerar till det. Utifrån en marknadsekonomi baserad på
etiska principer och styrda av sociala och ekonomiska hänsyn, citerar
Beijer och undrar hur vi ser på utdelning av bonus och konsultarvoden
från företag. Jag tycker att det är bra att Lennart Beijer tog upp denna
fråga.
Ledare har ju ett otvetydigt ansvar - det gäller inte minst i den svåra
situation som vi nu befinner oss i - när det gäller att vara ledare och
föredömen. Här finns en rad exempel på ledare som har agerat på ett
sätt som jag inte tycker anstår ledare i sådan ställning då det gällt att
närmast roffa åt sig i vissa situationer.
Birger Schlaug vill lära Kjell Ericsson och mig något om populism.
Jag respekterar Birger Schlaug som auktoritet på detta område. Det
gällde bankavgifter och räntenivåer. Man frågar sig då om han anser att
de nuvarande räntenivåerna beror på att vi tar ut en avgift för Bank-
stödsnämnden. Det gör de naturligtvis inte, utan det beror på att vi har
en usel balans i de offentliga finanserna, vilket är någonting som vi
måste ägna väldigt mycken möda åt. Det är också det som vi har beto-
nat i reservation nr 1.
Jag står bakom alla de reservationer som är fogade till betänkandet
där mitt namn förekommer men nöjer mig med att yrka bifall till reser-
vation nr 1.
Anf. 183 BO BERNHARDSSON (s)
Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets hemställan
och avslag på samtliga reservationer.
Ett starkt näringsliv är förstås en avgörande förutsättning för att vi
skall klara jobb och välfärd. Politiken spelar i detta sammanhang en
roll på två huvudområden.
Den ena huvuduppgiften är att erbjuda bra, generella villkor för fö-
retag och företagande. Den andra huvuduppgiften består i att genom
riktade insatser, som vi brukar kalla den selektiva näringspolitiken,
komplettera marknadsekonomin där den uppvisar brister.
I den situation som Sverige befinner sig i kan det möjligen tyckas
vara överflödigt att påpeka - andra har gjort det före mig - att fram-
gången i budgetsaneringsarbetet och utvecklingen på ränteområdet
självfallet också är näringspolitiskt avgörande.
Sveriges underskottsproblem och de höga räntorna har lett till vad
jag skulle vilja kalla en tyngdpunktsförskjutning inom politiken. Den
övergripande uppgiften, nämligen att få ner underskottet och sänka
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
157
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
räntorna, har kommit att dominera det politiska skeendet allt starkare. |
kommit i skymundan.
|
Socialpolitik - |
Åtminstone ett par talare har här påpekat att det i kompletterings- Men jag vill påpeka att detta närmast är en illustration till just den En helhetsbedömning ligger ju alltid till grund för våra politiska Fru talman! Den näringspolitik som bedrivs och som vi diskuterar En viktig ambition är att statens roll och de näringspolitiska åtgär- Detta, Per Westerberg, har ingenting att göra med monopol eller Fru talman! Flera förslag har som mål att påskynda kunskaps- och |
|
158 |
Det handlar om att påskynda den process genom vilken nya forsknings- |
rön och befintlig kunskap tillämpas, vilket snabbare leder till nya före-
tag och nya arbetstillfällen. Det handlar också om att stimulera
avknoppning från befintliga högteknologiska företag.
Anslaget för tekniköverföring är till för att skapa nätverk och bygga
kunskapsbroar som gör de kunskaper som finns på skilda håll i samhäl-
let tillgängliga i företagen.
Andra åtgärder som föreslås och som vi skall fatta beslut om har till
uppgift att underlätta riskkapitalförsörjning och kredittillgång på områ-
den där den marknadsstyrda kapitalförsörjningen inte fungerar till-
fredsställande. Hit hör förslaget om riskkapitalavdrag, som aviserades i
budgetpropositionen och som Socialdemokraterna och Centern kommit
överens om.
Fru talman! Det finns faktiskt en betydande politisk enighet om nä-
ringspolitiken och dess utformning. Det gäller t.ex. vikten av långsik-
tigt stabila regler för näringslivet. Det gäller i hög grad målen för och
inriktningen av näringspolitiken.
Vi är, som jag har förstått det, överens om att det är viktigt att
främja tillämpad forskning, att det behövs insatser för tekniköverföring,
att uppfinnandet skall erbjudas gynnsamma villkor m.m. Vi är också
överens om att det är samhällets insatser för de små och medelstora
företagen och för nyföretagandet som bl.a. måste prioriteras.
Vi är också överens om att särskilda insatser är nödvändiga för att
främja kvinnligt företagande, om än i varierande grad. Vi är till ytter-
mera visso, även om det också är med en viss variation, överens om att
det är livsviktigt att miljöns krav ges en framträdande roll även i nä-
ringspolitiken.
Det finns självfallet skillnader, både när det gäller betoningen av
olika politikområden och när det gäller tilltron till marknadens förmåga
att lösa allehanda uppgifter. Synen på skatter är ett sådant område där
skillnaderna kommer till uttryck. Här intar främst Moderaterna en be-
kymmerslös hållning. Skattesänkningar är alltid viktiga att genomföra -
i lågkonjunktur, i högkonjunktur och t.o.m. när den förra regeringen
slog världsrekord i utgiftstryck och sänkte skatter för högavlönade och
aktieägare. Det sades att detta skulle gynna företagandet och skapa
jobb. Nu blev det inte riktigt så.
Enligt Moderaterna är det alltid nyttigt för företagandet att skatter
sänks - vilka skatter som helst. Däremot är det av någon underlig an-
ledning helt riskfritt för företagandet att göra besparingar som går ut
över vanligt folk, över arbetslösa eller över offentlig verksamhet.
Problemet med den förenklade synen är förstås att företagen nog är
minst lika och egentligen mera beroende av att olika grupper har köp-
kraft och av efterfrågan som konsumenter och offentlig sektor svarar
för, som av skattesänkningar på inkomster som ännu inte har skapats.
Detta är naturligtvis den svåra avvägningen i konjunkturpolitiken. Hur
mycket kan man strama åt? Skatter och åtstramningar för löntagargrup-
per eller inom den offentliga verksamheten har i princip samma inver-
kan. Den är problematisk för företagandet.
Socialdemokraterna har en mera sammansatt syn, vill jag påstå, på
skatter och besparingar. Däremot är vi öppna för att diskutera sådana
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
159
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
skattepolitiska förändringar som kan tänkas ha strategisk betydelse för |
empel.
|
Socialpolitik - |
Fru talman! En viktig område där det ännu inte tycks finnas någon I reservation 1 hävdar reservanterna med Per Westerberg i spetsen Stabila villkor kan aldrig baseras på ensidighet. Stabila villkor för- Stabila regler kan aldrig baseras på att man upprättar en beställ- Som betonats i flera andra debatter i den här kammaren står dörren Avslutningsvis kan jag inte låta bli att säga att jag lider litet med Anf. 184 PER WESTERBERG (m) replik Fru talman! Om Bo Bernhardsson verkligen hade menat vad han För det första är det centrala att man försöker få ned räntenivåerna i För det andra är det inte ökad konsumtion vi i första hand behöver i |
160
om man inför en straffbeskattning på investeringskapital i Sverige som
är dubbelt så hög som för utländska investeringar.
Vi är på väg att få utlandsdominans i flera av de största och mest
centrala svenska företagen - spjutspetsföretagen. Hur kan man riva upp
en arbetsrätt som är starkt koncentrerad för att hjälpa fram företagandet
bland de små företagen? Man vill slå mot de stora satsningarna för
forskning och industrirelevans för att därmed dra undan en del av
framtidsinvesteringarna och spara på utbildningen.
Jag håller med om att vi skall ha stabila spelregler, Bo Bernhards-
son, men då måste varje enskild regel vara konkurrenskraftig när det
gäller vad som händer utomlands. I annat fall kommer vi aldrig att
klara att konkurrera långsiktigt. Man kan då inte virra fram och tillbaka
med anslagen till investeringsfrämjande, kvinnligt företagande, kun-
skapsöverföringar, självrisker i de övre ersättningsnivåerna, kvittnings-
rätten när det gäller nyföretagande m.m., m.m. Det skapar inte stabili-
tet. Det skapar bara förvirring.
Anf. 185 BO BERNHARDSSON (s) replik
Fru talman! Problemet är väl i någon mån att Per Westerberg vill
bestämma själv vad som är konkurrenskraftigt och vad som är stabila
spelregler. Det var det jag försökte påpeka. Om man vill ha stabila
spelregler är det liksom en absolut grundförutsättning att man lyssnar
över blockgränserna och verkligen samverkar. Man måste lyssna på
arbetsmarknadens båda parter och inte bara på en av dem.
Det här illustrerar bara vad jag sade i mitt inlägg. Per Westerberg
säger att vi skall minska budgetunderskottet. Han litar inte riktigt på att
vi har samma ambition. Vi skall sänka räntorna, och Per Westerberg
litar inte heller på den ambitionen. Skillnaden är att vi skall minska
budgetunderskottet - vi har gjort det oerhört kraftfullt så här långt -
men vi använder inte enbart besparingar som drabbar människor som
kanske har det sämre. Vi använder även skattehöjningar och inkomst-
förstärkningar i budgeten. Det är en riktig politik.
För mig är det obegripligt att man kan tro att besparingar skulle va-
ra ofarliga för företagsamheten. De har naturligtvis konjunkturpolitisk
betydelse. Det finns en risk för att det i så fall har samma inverkan som
och kanske värre än skattehöjningar. Det innebär att köpkraft faller
bort. När köpkraften försvinner drabbar det till syvende og sidst inga
andra än just företagen.
Anf. 186 PER WESTERBERG (m) replik
Fru talman! Det sista Bo Bernhardsson sade i sin replik skulle nog
vara sant om vi gick tillbaka ett antal årtionden. I dag är nog Bo Bern-
hardsson väl medveten om att en mycket stor del av konsumtionsvaror-
na är importvaror. Det ger i och för sig arbetstillfällen utomlands. Jag
vill dock gärna ha dem i Sverige.
Stabila spelregler är inte alltid vetorätt för socialdemokratin. Veto-
rätten kommer enligt min uppfattning från den internationella markna-
den. Vad är jämförbara spelregler i våra viktigaste konkurrentländer?
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
161
11 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 95
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
Bara för att vi är svenskar är vi inte så mycket bättre att vi kan kosta på |
Sedan har vi räntan och besparingarna. Självfallet måste vi spara
|
Socialpolitik - |
och självfallet måste vi klara intäktssidan, men inte genom att slå mot Anf. 187 BO BERNHARDSSON (s) replik Fru talman! Per Westerberg säger att det jag hävdar kanske var rätt .insett att stabila spelregler faktiskt innebär att man måste lyssna på Anf. 188 BIRGER SCHLAUG (mp) replik Fru talman! Jag är djupt förvånad och nästan litet skakad över so- Bo Bernhardsson sade att företagen är beroende av svenska folkets Ni hade höjt barnbidraget till 1 000 kr och beskattat det. Då hade de Om Bo Bernhardssons parti hade menat allvar hade ni naturligtvis Hur skall ni ha det nu? Är köpkraften viktig för att hålla i gång eko- Anf. 189 BO BERNHARDSSON (s) replik Fru talman! Birger Schlaug har inte insett problematiken vi har att Det ändrar inte det förhållandet att både skattehöjningar och bespa- |
|
162 |
ringar har den effekten att de delvis kan ta udden ur en konjunkturupp- |
gång. Det är därför det är så oerhört viktigt att göra denna avvägning
rätt. Det har sagts av bl.a. Göran Persson i den här kammaren vid ett
flertal tillfällen. Det är det som är den svåra balansgång vi har att utföra
på slak lina, att inte ta i för mycket, men att ändå ta i tillräckligt, så att
vi får kontroll på statsutgifterna. Det är ett oerhört svårt dilemma. Det
är uppenbart att Birger Schlaug inte har förstått detta. Det är detta som
verkligen är svensk ekonomis dilemma i dag.
Anf. 190 BIRGER SCHLAUG (mp) replik
Fru talman! Jag tror att Bo Bernhardsson har ramlat ner från linan
fullständigt just nu. Med den modell som Miljöpartiet lade fram när det
gäller barnbidraget, dvs. en höjning med 1 000 kr som beskattas, får
låginkomsttagarna behålla den större delen av barnbidraget och vi med
höga inkomster blir av med mer. Det hade sparat precis lika mycket
som de 125 kronorna.
Vår modell för socialförsäkringssystemen, 80 % upp till de första
12 000 kronorna och 40 % för den del som ligger därutöver, hade spa-
rat 6,6 miljarder, Bo Bernhardsson. Visst sjutton sparar vi! Men vi
sparar på ett sätt så att inte den ekonomiska utvecklingen hämmas. Det
är det som är skillnaden mellan Socialdemokraternas och Centerns
förslag och Miljöpartiets förslag. Ni skall inte dra undan köpkraft för
dem som faktiskt konsumerar för pengarna.
När det gäller statens dåliga finanser är det väl märkligt att Bo
Bernhardsson och de flesta andra här om två veckor förmodligen kom-
mer att trycka på den voteringsknapp som innebär att regeringen får i
uppdrag från riksdagen att de närmaste 18 månaderna beställa militära
materiel för 55,8 miljarder kronor. Hur mycket sparade vi i komplette-
ringspropositionen? Var det 3,6 eller 3,9 miljarder? Hur kan vi då på
fullt allvar sitta här och fatta beslut om 55,8 miljarder till militära ma-
teriel? Är inte det sociala hotet i Sverige mycket större i dag än det
militära?
Anf. 191 BO BERNHARDSSON (s) replik
Fru talman! När jag förut lyssnade på Birger Schlaugs huvudinlägg
i kammaren gjorde jag den reflexionen att i den världen är ingenting
särskilt problematiskt. Det var ett anförande om atomer, celler, miljö-
politik och allting. Man får liksom intrycket att egentligen är det inget
problem. Man kan göra allting på samma gång. Man kan klara miljön
och atomerna och landstingen och kommunerna. Man behöver knappt
spara där heller, och man klarar att få balans i budgeten. Alla goda
gåvors givare på en och samma gång. Det är mitt huvudintryck.
Jag tror tyvärr inte att det är riktigt så enkelt som Birger Schlaug
gör det.
Anf. 192 KJELL ERICSSON (c) replik
Fru talman! Bo Bernhardsson utnämnde mig till städare under de
senaste åren. Det har faktiskt varit ganska mycket städning. Lennart
Beijer pratade förut om den lyckliga tiden, de borgerliga åren 1991—
1994, och då var det mycket städning.
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
163
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
Det gällde då att förändra möjligheterna för företagsamheten, att |
reformera arbetsrätten. Jag tror att den städning som gjordes var bra,
|
Socialpolitik - |
för då vände trenden. Men jag sade också i mitt inledningsanförande att jag känner en stor Kvittningsrätten är åter. Det tycker jag är mycket bra. Riskkapi- Man pratar om arbetsrätten och att man i den kommission som nu Anf. 193 EVA FLYBORG (fp) replik Fru talman! Jag skulle vilja fråga Bo Bernhardsson vad det är han Hur menar han dessutom att neddraget stöd till kvinnors företagan- Anf. 194 BO BERNHARDSSON (s) replik Fru talman! Det vi gör för att underlätta för företagandet räknade Sedan hade jag en lång lista på åtgärder inom näringspolitiken som Vi har bara börjat. Vi kommer att fortsätta på den vägen. Det rör sig Sedan vill jag också berätta att Sten Heckscher befinner sig till- |
164
Anf. 195 EVA FLYBORG (fp) replik
Fru talman! Jag vill bara anmäla att jag tycker att det är helt otill-
räckliga satsningar som socialdemokraterna nu kommer med. Man
säger ett, men man gör egentligen någonting helt annat.
Jag undrar återigen: Var finns visionerna om vart Sverige är på
väg? Hur skall vi ta oss ur den här krisen? Jag tycker inte att vi får
något bra svar här i dag.
Anf. 196 KERSTIN WARNERBRING (c)
Fru talman! Det finns runt om i hela Sverige en enorm kvinnokraft
med en unik förmåga att med små medel ta sig an olika samhälls-
problem, utvecklingsprojekt och allehanda idéer. Otaliga är de exempel
på hur kvinnor själva har ordnat barnomsorg, skolor och äldreomsorg,
hur kvinnor uppmärksammat och åtgärdat olika miljöproblem och hur
kvinnors uppfinningsrikedom har skapat mängder av nya arbetsplatser.
Ändå är kvinnorna inte speciellt synliga i företagsvärlden. Andelen
företag som leds av kvinnor är bara ca 15 %. Kunskapen om villkoren
för kvinnligt företagande har varit minst sagt dålig.
På uppdrag av förre arbetsmarknadsministern Börje Hörnlund gjor-
de NUTEK, tack och lov, en utmärkt analys av hinder och möjligheter
för kvinnligt företagande. Jag säger tack och lov, därför att det var tack
vare den analysen som man i dag bättre kan rikta insatserna mot kvin-
norna och öka andelen kvinnliga företagare. Den förra regeringen sat-
sade på flera åtgärder som visade sig mycket framgångsrika för att
främja kvinnors företagande.
Analysen visar att kvinnor oftast startar sina företag ytterst försik-
tigt och i liten skala. De utgår från egen yrkeskunskap, investerar mind-
re än män, lånar mindre än män, vill ha rådgivning lokalt och helst av
kvinnliga rådgivare. De startar ofta i servicesektorn och arbetar gärna
tillsammans med andra kvinnor i s.k. kooperativ.
Men så är det ju också ytterst litet av de resurser som samhället sat-
sar på företagande som kommer kvinnorna till del. Deras sätt att starta
och driva företag är inte allmänt accepterat, vare sig av rådgivare eller
bankmän. Det är männens sätt att starta och driva företag och de bran-
scher som traditionellt startas och drivs av män som är normgivande.
Finansieringsrådgivning och bidragssystem har anpassats till detta. Ett
exempel är att Industri- och nyföretagarfonden normalt inte ger stöd på
mindre än 100 000 kr. Det finns förstås också en hel del andra hinder
för kvinnor för att komma i gång med företagande. Låt mig nämna ett:
försäkringsfrågor i samband med barnafödande. Därför krävs det en
förbättring av socialförsäkringssystemet. Centerpartiets förslag om ett
grundtrygghetssystem skulle kunna åtgärda en hel del.
De nya jobben måste komma i små och medelstora företag, det hör
vi ständigt och jämt. Inte minst inom tjänstesektorn växer en mängd
möjligheter fram till eget företagande som alternativ till den offentliga
sektorn. För att möjliggöra de många nya nödvändiga jobben krävs en
politik som prioriterar små och medelstora företag och som också visar
att Sverige behöver både kvinnor och män som startar och driver före-
tag. Jag kan i varje fall inte inse att arbetsgivaravgiftshöjningarna, som
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
165
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
regeringen ägnade sig åt under hösten, skulle vara rätt sätt att stimulera |
Centerpartiet föreslår en skatteväxling för att man skall få sänkt
|
Socialpolitik - |
skatt på arbetskraft. Nog måste det ha en mycket större stimulanseffekt. Den återställarpolitik som regeringen ägnade sig åt i höstas gick På centerinitiativ införde den förra regeringen speciella medel för Många kvinnor har fått chansen att förverkliga drömmen om en Ett särskilt program för att anställa kvinnliga rådgivare startades Det nationella kvinnliga resurscentrum, knutet till NUTEK, som nu Fru talman! Det är som sagt var bra att regeringen fortsätter med de Näringsministern Sten Heckscher har i en artikel uttalat att Jag undrar också om AMS nu har fått det uppdrag som finns be- Jag undrar alltså om AMS har fått detta uppdrag. Varför måste man För övrigt undrar jag också: Är det bara AMS strategi som skall in- |
166
En målsättning för näringspolitiken i handling och inte bara i ord
måste vara att prioritera små och medelstora företag och att stimulera
till ny företagande. Det är absolut nödvändigt för att få Sverige på fot-
ter.
En annan målsättning måste vara att vartannat nytt företag skall
startas av en kvinna. För att nå det målet fordras en mängd olika insat-
ser från rådgivning och utbildning till riskkapital och bättre försäk-
ringsvillkor. Alltför länge har företagsamheten gått miste om en stor del
av den kompetens som kvinnor står för. Sverige har inte råd med det
längre.
Fru talman! Jag instämmer i Kjell Ericssons yrkande.
Anf. 197 EVA FLYBORG (fp) replik
Fru talman! Jag tycker att det är väldigt bra att Centern och Kerstin
Warnerbring tror på kvinnokraften. Hon har dessutom många bra frå-
gor och synpunkter som jag gärna skulle vilja instämma i.
Ställer Centerpartiet upp på den neddragning som Socialdemokra-
terna har föreslagit i kompletteringspropositionen just för lån till kvin-
nors företagande? Kjell Ericsson har kanske tagit i litet väl häftigt med
kvasten och städat bort ett eget förslag?
Folkpartiet har en utmärkt reservation till detta betänkande, där vi
vill satsa 250 miljoner kronor på kvinnors företagande. Välkommen
ombord!
Anf. 198 KERSTIN WARNERBRING (c) replik
Fru talman! Den förra regeringen avsatte 50 miljoner till ett speci-
ellt kvinnolån från halvårsskiftet 1994. De 50 miljonerna varade fram
till januari, början av februari i år.
Den socialdemokratiska regeringen har nu fullföljt ambitionen och
avsatt 150 miljoner. Det var alltså avsatt 200 miljoner, men vi har där
gått med på att sänka det till 150 miljoner, vilket exakt motsvarar den
summa som den borgerliga regeringen föreslog.
Jag tror nu inte att Eva Flyborg behöver vara orolig för att detta inte
skulle räcka till. Det finns möjlighet att spä på det om efterfrågan visar
sig vara ännu större. Dessutom finns i ALMI åtskilliga miljarder, eller
kommer att finnas. Det finns redan nu 2,5 miljarder, som kommer späs
på med pengar från Industri- och nyföretagarfonden. De pengarna är
också möjliga för kvinnor att utnyttja.
En eventuell försäljning av aktier i Atle och Bure skall också utnytt-
jas just för den här typen av företagande. Jag tror inte att Eva Flyborg
behöver vara orolig. Kvinnorna kommer att få de resurser de behöver.
Anf. 199 EVA FLYBORG (fp) replik
Fru talman! Jag kommer inte ihåg exakt vad som stod i texten. Men
enligt bedömningarna behövdes det mer, uppemot 200 miljoner kronor,
där Folkpartiet har lagt på ytterligare 50 miljoner kronor.
Man kan också med fog anta att detta är en av de viktiga signaler
som vi behöver ge till kvinnor och till marknaden i övrigt. Återigen:
Välkommen ombord på Folkpartiets reservation!
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
167
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
Anf. 200 KERSTIN WARNERBRING (c) replik Fru talman! Jag kan bara återupprepa, Eva Flyborg, att det finns |
gott pengar på olika håll hos ALMI och Industri- och nyföretagarfon-
|
Socialpolitik - |
den att spä på med om det visar sig behövas. Dessutom finns alla de Anf. 201 RONNY KORSBERG (mp) Fru talman! Jag skall ta upp en annan aspekt på näringsliv och före- Vi är ju alla överens om att det behövs fler företag. Det finns olika I mitten av 80-talet tog man på förslag från, om jag inte minns fel, Det som kännetecknar den här typen av företag är dessutom att man Den här verksamheten har fått en väldigt positiv utveckling. I dag Detta komplement har utvärderats av Riksrevisionsverket, vilket tas För dem har det visat sig vara ett bra sätt att komma i gång och få Det har som sagt varit en mycket effektiv verksamhet, som har ut- |
168
så att det samarbetet pågår på många håll runt om i landet och fungerar
alldeles utmärkt.
Den reservation som Miljöpartiet har i detta avseende, och som jag
inte tänker yrka bifall till av respekt för den överenskommelse som
finns, talar om att man behöver satsa litet mer pengar på den här typen
av verksamhet. Vi har föreslagit att man skall ta en del av de pengar
som i dag satsats på regional utveckling och lägga dem på den här
typen av verksamhet, dvs. dessa lokala kooperativa utvecklingscent-
rum.
Varför behövs då dessa pengar? Det finns flera skäl. För det första
har dessa centrum ökat i antal. Det finns i dag 21 rådgivningscentraler
runt om i landet. De har att dela på de pengar som finns i den fasta
potten. Nu är ytterligare två på gång att bildas. Ju fler de blir desto
mindre blir naturligtvis potten för var och en.
Det andra skälet, som är väl så viktigt, är att mycket av den tid som
man i dag lägger ner på LKU går åt till att skaffa pengar. Det kan inte
vara ett särskilt klokt sätt att bedriva verksamhet att man ibland i vissa
sammanhang kanske skall behöva ägna halva sin tid åt att söka skaffa
pengar.
Ett tredje skäl är att vi har blivit medlemmar i EU. Det har förändrat
situationen för många företag och många människor som tänker starta
företag. De målområden som finns inom EU kan i dag vara bidragsgi-
vare. Man kan söka medel från EU:s fonder för att starta verksamheter.
Det innebär ett mycket stort merarbete, och det gör att man behöver fler
människor.
Ett fjärde skäl är att man behöver höja kompetensen. Det är ett krav
inte bara från dem som skall starta företag och en säkerhet för dem utan
också önskvärt ur andra synvinklar.
Det femte skälet är att man måste höja ambitionen på det här områ-
det. Det räcker inte med de relativt få verksamheter som i dag har star-
tats. Man har i dag för små resurser för att nå ut till tillräckligt många
människor. Det är helt klart så.
Det framgår av den utvärdering som Riksre visions verket har gjort
att om man hade haft mer resurser skulle man ha kunnat nå ett mycket
bättre resultat. Som jag sade inledningsvis är alla överens om att vi
behöver fler företag. Då är detta en oerhört effektiv metod att skapa
förutsättningar för det.
Det vi har föreslagit är egentligen en mycket liten del av de pengar
som i dag satsas på regional utveckling. Vi menar att de skulle gå direkt
till LKU-verksamheten i stället för att som i dag kräva att hälften av de
medel som man får skall sökas lokalt. Det är en omväg där människor-
na som jobbar i verksamheten skall söka pengarna, och sedan skall
någon sitta och granska och bedöma ansökningarna och bestämma om
pengar skall delas ut. Det är ett oerhört ineffektivt sätt att fördela stimu-
lansmedel. Det skulle alltså höja effektiviteten högst väsentligt om man
fördubblade de här anslagen, som i dag är drygt 9 miljoner för de 18
månader som budgeten omfattar. Man skulle alltså på det viset få ut
oerhört mycket mer för de pengar man satsar.
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
169
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
Anf. 202 SIV HOLMA (v) Fru talman! Jag skall börja med att instämma i reservation nr 37 |
under mom. 37 angående en lokalisering av Rymdbolagets huvudkon-
|
Socialpolitik - |
tor till Kiruna. Bakom reservationen står Vänsterpartiets och Miljöpar- I dag saknar Rymdbolagets styrelse ledamöter från den norra lands- Sedan 60-talet har rymdforskningen i Kiruna och till denna anknut- Förslaget läggs också fram mot bakgrund av att en besparing på 50 Jag yrkar också bifall till Vänsterpartiets och Miljöpartiets reserva- Det är viktigt att ha en offensiv näringspolitik för att skapa vettiga I utskottets betänkande framgår att prospekteringskostnaderna har |
|
170 |
Men det ökande intresset kommer främst från företag med i huvudsak |
utländskt ägande. I stort sett avser hela ökningen utländska företag. Av
de totala prospekteringskostnaderna svarade de nämnda företagen för
cirka hälften 1994, jämfört med en tredjedel 1993.
Det här talar för att staten bör ha ett avgörande inflytande över an-
vändningen av de svenska naturtillgångarna. I en utredning som kallas
Prospektering, utförd av bergsingenjör Lars-Göran Ohlsson på uppdrag
av Länsstyrelsen i Norrbottens län, framkommer det att det för att ersät-
ta den malm som årligen bryts i de två nordligaste länen krävs prospek-
tering för minst 300 miljoner kronor per år. Jämför den siffran med
prospekteringskostnaderna 1994, som uppgick till endast knappt hälf-
ten av denna summa, dvs. 146 miljoner kronor!
Det är alltså viktigt att samhället har ett avgörande inflytande över
hur de svenska naturtillgångarna används, för att förhindra rovdrift och
miljöförstöring och för att trygga långsiktig sysselsättning. I det här
fallet anser jag att det endast är ett statligt bolag som tillsammans med
gruvbolagen kan axla ett sådant samhälleligt och offensivt närings- och
miljöpolitiskt ansvar.
Detta är en uppfattning som också gruvfacket redovisade i en tid-
ningsartikel i Norrbottenskuriren för ett par månader sedan. Gruvfyrans
ordförande Hans Larsson säger: ”Vi har från fackligt håll hela tiden
hävdat att svenska tillgångar ska ägas och styras av svenska folket.
Svenska staten ska satsa på prospektering tillsammans med gruvbola-
gen, svenska såväl som utländska.” I samma artikel redovisas även
Norrbottens länsråd Jan-Olof Hedströms synpunkt att det är viktigt att
satsa på ny, kraftfull prospektering.
Fru talman! Bolaget skulle också kunna spela en positiv roll i sam-
arbetet med Östeuropa. Då tänker jag speciellt på samarbetet inom
Barents region. Mineralprospekteringsbolaget skulle kunna åta sig
prospekterings- och malmvärderingsuppdrag på Kolahalvön, som har
rika mineraltillgångar och där nya möjligheter har öppnats. Till skillnad
från ett privat skulle ett statligt bolag genom den demokratiska insynen
och kontrollen kunna utföra de här uppdragen på ett seriöst och hållbart
sätt, utan kortsiktiga intressen.
Anf. 203 ELISA ABASCAL REYES (mp)
Fru talman! Ledamöter! Jag vill tala om en sak som på ett helt fan-
tastiskt sätt har negligerats av utskottet, nämligen invandrarnas inver-
kan på svenskt näringsliv och framför allt de tendenser som har visat
sig i form av ett ökat småföretagande bland invandrare.
Låt mig först och främst säga att den helhetssyn som krävs för att
man skall kunna bedöma svenskt småföretagande och annat företagan-
de i dag också innebär att man behöver en helhetssyn på vad samhället
tjänar på och inte tjänar på. När det gäller att spara, vilket är ett hon-
nörsord i den här riksdagen, måste vi därför också titta på vad som är
verkliga kostnader för staten och vad som inte är det.
Låt mig ge några exempel på saker som kostar i en icke-perfekt
värld. Sådana exempel är akutsjukvård för barn, allergier, som ökar,
rening av vatten, sanering av miljöförstörda områden. Oljeutsläpp
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
171
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
172
kostar, klimatförändringar, som ger följder som onormala orkaner,
torka, osv., kostar. Arbetslösa människor kostar också.
Detta visar alltså - apropå vad som sades om Miljöpartiets perfekta
värld och celler - att miljövänlighet lönar sig i längden. Det gör också
ett socialt ansvar, och det gör också en helhetssyn på svenskt närings-
liv.
Om vi skall karakterisera småföretagande bland invandrare kan vi
plocka ut några små kännetecken. Ett sådant är att det rör sig om famil-
jeföretagande. Arbetet sprids ut i familjen, vilket gör att det kan bli en
ganska dålig insyn i löneförhållanden, osv. Det är konsumtionsvaror
och service som man framför allt ägnar sig åt. Man har dessutom en
dålig tillgång till kapital och en låg trovärdighet hos olika kreditinstitut.
Här vill jag också anknyta till en artikel av moderaten Tomas Giir,
som har skrivit om etnisk företagsamhet att det faktiskt lönar sig att
vara mindre fördomsfull. Därför bör bankväsen och kreditinstitut sane-
ras på fördomar vad gäller den här branschen, och jag vore tacksam om
utskottet kunde ta något initiativ i den riktningen i framtiden.
Låt oss titta på den potential som invandrare i dag utgör för svenskt
näringsliv. För det första är andelen högutbildade högre bland invand-
rare än bland svenskar. Det gäller särskilt inom tekniska och naturve-
tenskapliga yrken där näringslivet i dag har ett stort behov. Skulle man
komplettera denna kompetens med en enkel entreprenörsutbildning,
inte just genom universitetens institutioner, skulle man skapa en ganska
stor kraft och konkurrensförmåga hos dessa personer.
En annan sak är den åldersfördelning som vi har bland invandrare.
Vi kan t.ex. jämföra och se att bland svenska medborgare är andelen
människor över 64 år 38 % och bland invandrare är den endast 19 %.
Detta är en kurva som visar sig rätt igenom vid en jämförelse. Det här
gör att en entreprenörsutbildning skulle öka den kapacitet som vi fak-
tiskt efterfrågar i samhället i dag.
Sedan handlar det också om människosyn. Där gäller det att skapa
viktiga attitydförändringar, nämligen att invandrare inte bara skall ses
som en belastning och tas upp i sociala frågor och arbetsmarknadsfrå-
gor utan även uppmärksammas i näringspolitiken. Där har vi noterat att
regeringen inte har med en enda utomeuropeisk person i det småföreta-
garråd som man har skapat.
Marginaliseringen har självfallet kostnader. Arbetslösheten bland
invandrare är 30-50 %. Det gör att det egna småföretagandet i högsta
grad bör uppmuntras och stödjas genom utbildning. Miljöpartiet vill
inte på något sätt skapa konkurrensfördelar. Vi vill helt enkelt stödja de
delar där man kan göra det utan att skapa konkurrensnackdelar. Vi vill
tvärtom minska konkurrensnackdelarna.
Det har visat sig att endast 8 % av de invandrare som har fått starta-
eget-bidrag har återvänt till arbetsförmedlingen efter sex månader. Det
måste ses som ett mycket bra resultat. Det har också visat sig att den
egna arbetsinsatsen bland invandrare i småföretagandet är mycket hög-
re än bland svenskar.
Att satsa, att uppmärksamma och att poängtera nya svenskars roll i
svenskt småföretagande är av yttersta vikt. Vi i Miljöpartiet tror att
småföretagande och kooperativ är en bra och sund ryggrad i svensk
ekonomi.
Jag är inte nöjd med den formulering och det utrymme som utskot-
tet har gett åt den här frågan. Det finns en klar orättvisa när det gäller
invandrares situation i fråga om småföretagsamhet jämfört med natura-
liserade svenskar. Då vill jag anknyta till det jag började med att säga,
nämligen misstroendet från kreditinstituten.
Det finns också en annan aspekt på detta som jag skulle vilja ta upp
litet snabbt. Det är den ekonomiska brottslighet som ofrivilligt och
omedvetet eller frivilligt och medvetet finns i invandrares småföreta-
gande. Genom misstroende från olika kreditinstitut, genom svårare
förutsättningar, genom att man saknar investeringskapital osv. tvingas
invandrare in i en subekonomisk etnisk kultur som är kännetecknande
för flera stora europeiska huvudstäder i dag.
För att undvika detta bör det ligga i samhällets intresse att vidta åt-
gärder mot det. Jag hoppas att det kommer mer initiativkraft från ut-
skottet i framtiden. Jag yrkar inte bifall till reservation 16, men jag vill
att det tas till protokollet att jag i själ och hjärta står bakom tanken.
Anf. 204 BO BERNHARDSSON (s) replik
Fru talman! Jag vill bara understryka att det inte är så att utskottet
negligerar frågan om företagsamhet bland invandrare. Vi anser att den
är viktig, och vi inser att invandrarna är en viktig resurs även på detta
område.
Men vi har utgått ifrån att de näringslivsorgan vi har, skolsystemet,
ALMI och andra näringslivsorgan också är en resurs för invandrarna,
inte minst i de områden och regioner där det finns många invandrare,
som t.ex. den jag kommer ifrån. Redan i skolsystemet bör man upp-
muntra företagande, som vi har varit inne på tidigare. Vi tror att de
inrättningar vi har till förfogande tar det här på allvar. Vi har inte neg-
ligerat frågeställningen.
Anf. 205 ELISA ABASCAL REYES (mp) replik
Fru talman! De inrättningar som finns fyller inte den här funktionen.
De har ingen möjlighet att göra det heller. De fyller inte det behov som
småföretag som drivs av invandrare har. De behöver inte lära sig att
t.ex. vilja arbeta hårt eller många andra saker. De behöver tekniska
detaljer som de inte har kunnat tillgodogöra sig eftersom de inte är
uppväxta i det svenska samhället.
Via t.ex. universitetsstudier ökar den privata belåningen. Dessutom
är det också andra kriterier för att söka in på ett universitet. Det gör att
de nuvarande institutionerna inte fyller den funktion som behövs. Detta
skulle förstås ligga under AMS eller i kommunal regi. Men där finns
det ju inga pengar i dag.
Anf. 206 BO BERNHARDSSON (s) replik
Fru talman! Jag vill bara berätta för Elisa Abascal Reyes att arbets-
marknadsmyndigheter och näringslivsmyndigheter inte ägnar sig åt lära
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
173
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
folk att arbeta hårt. Det är faktiskt andra saker man gör. Det är rådgiv- |
Jag tror nog att de organ som finns och som är avsedda för detta bör
|
Socialpolitik - |
ha uppgiften att jobba även med företagsamhet bland invandrare. Det Anf. 207 ELISA ABASCAL REYES (mp) replik Fru talman! Jag skall be att få återupprepa en mycket tråkig aspekt Anf. 208 PER LAGER (mp) Fru talman! Jag tänkte prata litet om SGU, Sveriges geologiska un- I vår motion om SGU:s marina undersökningar visar vi hur avgö- Enligt SGU behövs 13 miljoner för att med minsta möjliga marginal Det är glädjande att utskottet inte delat regeringens bedömning och Miljöpartiet har i sitt balanserade budgetförslag finansierat sats- Ett fartygs livslängd brukar nämligen beräknas till 30 år. För att klara |
|
174 |
återgå till den genomförandetid som gällde före 1989 utan att nuvaran- |
de takt bibehålls. Då behövs det 13 miljoner kronor. Det måste i det här
sammanhanget vara det mest ekonomiskt effektiva även på kort, men
framför allt på lång sikt. Ett halvt fartyg och en inkomplett instrument-
uppsättning kommer man inte långt med. Vem förstår inte det?
Fru talman! Av respekt för överenskommelsen mellan partierna av-
står jag härmed från att yrka bifall till vår reservation men stödjer den
likafullt.
Anf. 209 KRISTINA ZAKRISSON (s)
Fru talman! Näringsutskottet har behandlat vår motion om
rymdverksamheten, forskning, utbildning och utveckling, och hänvisar
till den utredning som skall göras om den svenska rymdverksamheten. I
denna utredning skall ingå en omvärldsanalys, där utskottet menar att
frågan om insatser för utveckling av rymd- och miljöforskning skall
ingå.
Utskottet har i februari besökt Esrange i Kiruna och har då för-
hoppningsvis kunnat konstatera att verksamheten håller hög internatio-
nell klass. Men vi måste få möjligheter till fortsatt utveckling av
rymdverksamheten i Kiruna för att vi skall kunna behålla denna posi-
tion internationellt.
Nyligen avslutades en ozonforskningskampanj i Kiruna, där ett
hundratal internationella forskare deltog. En sådan här kampanj, där ett
stort antal människor under en kortare eller längre period arbetar på en
sådan här liten ort, betyder väldigt mycket för näringslivet. Esrange
betyder mycket för hotellen, affärerna och restaurangerna men också
för småföretagen. Dessutom har rymdverksamheten haft stor betydelse
för andra etableringar. Lantmäteriets LM-Kartor och Satellitbild i Ki-
runa AB är exempel på etableringar som skett på grund av rymdverk-
samheten.
I förslaget till utvecklingsplan för målområde 6, som nämns i be-
tänkandet, poängteras att kommuner inom målområdet kännetecknas av
att de i hög grad utgör egna arbetsmarknader med sin specifika syssel-
sättningsstruktur. Det framgår också att småföretagarna är sårbara och
avsätter sina produkter och tjänster till stor del på den lokala markna-
den.
Det borde alltså finnas goda möjligheter att inrymma en satsning på
miljö- och rymdforskning inom ramen för EU:s mål 6-medel. I övre
Norrlands inland måste alla möjligheter till utveckling av näringslivet
tas till vara.
Fru talman! Jag har med detta inlägg velat peka på vikten av fortsat-
ta satsningar på utveckling av rymd- och miljöverksamheten i Kiruna.
Anf. 210 LENNART KLOCKARE (s)
Fru talman! Gruvverksamhet är en viktig näring, och den har stor
betydelse för sysselsättningen och förädlingsverksamheten, framför allt
i norra Sverige. Utan prospektering kommer inte nya fyndigheter att
upptäckas, och därmed kommer heller inte några nya fyndigheter att
brytas.
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
175
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
176
Under 80-talet var antalet meddelade prospekteringstillstånd i stor-
leksordningen 250 - 300 årligen, men under åren 1992 och 1993 mins-
kade antalet prospekteringstillstånd. År 1992 meddelades 134 tillstånd,
och 1993 var antalet 149. Skälet till att prospekteringen minskat är bl.a.
att statens engagemang upphört. Vad som är glädjande är att antalet
under 1994 har ökat, så att 199 tillstånd meddelats. Men detta är långt
ifrån det som förekom under 80-talet och långt ifrån vad som är nöd-
vändigt för att säkerställa råvarubehovet för framtiden.
Vi kan konstatera att det i huvudsak är utländska bolag som har be-
gärt undersökningstillstånd. Skälet till detta är väl att det bl.a. i Norr-
land finns geologiska områden med hög potential för nya mineralfyn-
digheter. Det är därför anmärkningsvärt att det inte finns inhemska
intressen i minst samma omfattning som de utländska.
Det skulle enligt min mening vara önskvärt att samhället hade ett
engagemang i prospekteringen, detta ur flera aspekter. Syftet skulle
vara dels att finna nya brytvärda förekomster, eftersom de nuvarande
fyndigheterna kan vara utbrutna inom en period på åtta år, dels att
behålla kompetensen på området. Med enbart utländska bolag finns
risk för att kompetensen inte behålls i landet. Dessutom skulle samhäl-
lets engagemang innebära en ökad prospektering, och fler arbetstillfäl-
len skulle skapas i framför allt Norrbotten och Västerbotten, där arbets-
lösheten redan är hög.
Av betänkandet framgår att man inom Näringsdepartementet över-
väger att göra vissa förändringar i regelsystemet innebärande att den
erfarenhet som företagen tillägnar sig skall kunna bevaras på lämpligt
sätt. Det är självklart att de erfarenheter som framkommer vid prospek-
tering skall tas till vara. Samhället skall naturligtvis ha kännedom om
våra gemensamma naturresurser.
Jag måste, fru talman, få framföra att jag inte är nöjd med utskottets
ställningstagande till motionen N268. Jag kommer ändå inte att ställa
något yrkande men avser att följa frågan i fortsättningen och agera när
jag finner det lämpligt. Jag hoppas naturligtvis att också näringsminis-
tern och andra ansvariga följer frågan. Visar det sig att prospekteringen
också fortsättningsvis kommer att ligga på nuvarande låga nivå, måste
ett engagemang från samhällets sida komma till. I annat fall kommer
det att bli det brist på råvaror, och det skulle även vara ett slöseri att
inte ta till vara de naturtillgånger som finns i landet.
Anf. 211 JAN BACKMAN (m)
Fru talman! I det digra betänkandet NU18, som vi nu snart har de-
batterat färdigt, finns ett avsnitt som Per Lager redan tidigare har pekat
på och som handlar om Sveriges geologiska undersökning, SGU. Re-
geringen har valt att i budgetpropositionen föreskriva att sparkravet på
myndigheten SGU, som uppgår till 10,7 miljoner kronor, skall uppnås
genom att den maringeologiska verksamheten avvecklas och det ma-
ringeologiska undersökningsfartyget avyttras.
Denna form av detaljstyrning förekommer mycket sparsamt i övrigt
i budgetbilagan och motiveras i det här fallet av att förslaget läggs
”efter en noggrann genomgång av de olika verksamheterna”. Dessvärre
är nog detta ett försök av den ansvarige ministern att förvanska fakta.
Det märks inte minst av det faktum att förslaget har kritiserats i motio-
ner från samtliga partier utom kds. Företrädare för socialdemokraterna
uppmanar t.ex. regeringen att än en gång överväga konsekvensen av sitt
förslag och befarar att en nedläggning av undersökningarna kan få
mycket negativa samhällseffekter.
Motionärer från flera av de övriga partierna pekar på att Sverige har
anslutit sig till internationella konventioner där vi förpliktigat oss till att
hålla oss underrättade om förhållandena på vår kontinentalsockel. I
några av motionerna nämns också att företrädare för myndigheter som
lyder under andra departement har uttalat sig för att verksamheten skall
fortsätta, eftersom de har behov av de undersökningsresultat som
kommit fram.
Fru talman! Den voteringsmatematiska sanningen gick i det här
sammanhanget tidigt upp för utskottets socialdemokrater. Vi har alltså i
enighet kunnat komma fram till att vi inte delar regeringens bedömning
att den maringeologiska verksamheten bör läggas ned. I just detta ären-
de har sakskälen fått verka med full kraft. När verkligheten och kartan
inte stämde överens valde utskottet att låta verkligheten gälla. Traditio-
nen vidmakthölls. Utskottet har än en gång valt att just i en geologifrå-
ga göra en annan bedömning än regeringen.
När vi sedan skulle gå vidare med ärendet och försöka komma fram
till hur den maringeologiska verksamheten skulle finansieras blev enig-
heten inte längre total. Till slut blev det dock majoritet för att följa
förslaget i en folkpartimotion om att bevilja 10 miljoner kronor till
verksamheten och dessutom för att dessa pengar inledningsvis skulle
tas från Energiteknikfondens innestående medel.
För de resterande medel som behövs föreslår utskottet att regering-
en skall ta fram ett förslag som innebär samfinansiering mellan olika
berörda departement. Miljöpartiets oro för att SGU skall behöva gå ut
med ett halvt fartyg är alltså obefogad.
Den långsiktigt viktiga delen av det beslut som riksdagen kommer
att fatta är dock denna mening: ”Regeringen bör därför under det
kommande budgetåret återkomma till riksdagen med förslag som sä-
kerställer verksamheten på längre sikt.”
Fru talman! Alla goda krafter har alltså samverkat till att utskottet
nu lägger fram detta förslag.
Jag yrkar bifall till hemställanspunkten 25 beträffande geologisk
undersökningsverksamhet och avslag på reservationerna 25 och 26.
Anf. 212 LENNART BEIJER (v)
Fru talman! Jag vill självfallet också hjälpa till att så långt möjligt
spara tid. Jag drar med en viss motvilja tillbaka yrkandet om bifall till
reservationerna 2 och 37.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 27 april.)
Prot. 1994/95:95
26 april
Socialpolitik -
inriktning och anslag,
m.m.
177
12 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 95
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
7 § Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa |
Föredrogs
|
Sveriges samarbete |
Utrikesutskottets betänkande 1994/95:UU16 Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa (prop. 1994/95:160) Anf. 213 GÖRAN LENNMARKER (m) Fru talman! Vi skall nu diskutera Sveriges samarbete med Central- Vi kan konstatera att det har skett en enorm förändring i Europa. Den första och kanske viktigaste strategifrågan i det här samman- Det som kom att bli stilbildande var övergången i Polen, där Balce- Den utveckling som har varit sedan januari 1990, när systemskiftet i Ett område som i särskilt hög grad drabbades var miljön. Det är en Den andra viktiga slutsatsen är att nolltillväxt inte är särskilt bra för |
|
178 |
främsta orsakerna till att det gick så illa för miljön. |
Man kan fråga sig varför de här systemen fanns så länge. De fanns
över 70 år i Sovjetunionen och drygt 40 år i Central- och Östeuropa. Ja,
själva grundmotivet var ju det sociala. Det fanns en föreställning om att
man med ett förtryck men också med ett socialistiskt system skulle
uppnå goda sociala förhållanden, sociala framsteg. Även på det här
området ses misslyckandet kanske allra tydligast.
Pensionerna var låga. Sjukvården var med västliga mått urusel, bar-
nadödligheten hög och medellivslängden låg. Man var t.o.m. rädd för
att gå till sjukhusen. Jag har själv besökt många sjukhus i Central- och
Östeuropa, och jag får säga att standarden var på en nivå som kan as-
socieras till u-länderna.
Man hade en hög arbetslöshet, även om den formella arbetslösheten
var noll. Det stod i konstitutionen att alla skulle vara tillförsäkrade
arbete. Nu var man inte det, utan man var tillförsäkrad en anställning.
Det beräknas att ungefär 30, 40 eller 50 % av befolkningen inte arbeta-
de i sin anställning utan hade ett formellt arbete, i praktiken en form av
arbetslöshetsersättning.
Utbildningen var förbluffande låg - ungefär fyra år kortare i ge-
nomsnitt än i väst.
Behandlingen av handikappade - också samhällets olycksbarn - var
brutal.
Allt detta var egentligen motivet för att hela detta system skulle fin-
nas. Det skulle nämligen vara socialt bra. Man skulle göra stora efter-
gifter på andra av samhällslivets områden, men man skulle åtminstone
uppnå det socialt goda. På det här området misslyckades systemen
extra mycket.
Slutsatsen är tydlig: Man kan inte skapa en socialistisk välfärdsstat.
Det går inte. Det har gjorts försök, för stora delar av mänskligheten
under lång tid, och det har blivit fiasko.
Nu är länderna i en enorm omvandling, och det är enorma spän-
ningar inom länderna. Det är spänningar mellan det nya och det gamla.
De som kommer in i den nya marknadsekonomin har en enorm till-
växt - mycket snabbare än vad statistiken utvisar, eftersom den har en
tendens att bara registrera det synliga och det inrapporterade. Om det
under femårsplanernas tid var så att man ljög om allting i syfte att
överdriva prestationer och produktion, är förhållandet nu det omvända.
För att slippa skatt och annat tiger man om mycket, och mycket sker
svart eller grått.
Den del som förändras växer snabbt. Det är en enormt stor standar-
dökning för de människor som kommer in i det nya. Problemen har de
som finns i det gamla, både i de statliga företagen, kolchoserna m.m.,
som arbetar där eller inte arbetar men finns där. De ser sin standard
sjunka och ser naturligtvis också den stora klyftan mellan dem och det
framväxande nya. Det gäller inte minst pensionärerna, som har tjänat
ihop till sin standard under det gamla systemet. De kan ju inte leva om
sitt liv, utan de är fångade i denna fattigdomsfälla.
Här är det viktigt att inse att det behövs ett socialt systemskifte, i li-
ka hög grad som det vi normalt förknippar med ekonomin som sådan.
Prot. 1994/95:95
26 april
Sveriges samarbete
med Central- och
Östeuropa
179
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
De östeuropeiska systemen var egentligen en form av brukssamhäl- |
ten var förknippad med arbetsplatsen. Lenin hade väl förläst sig på
|
Sveriges samarbete |
brukssamhället, och det kom att bli en mycket ålderdomlig struktur i Här gäller det att man går över till ett västligt, kapitalistiskt eller Väldigt mycket av det sociala stödet finns fortfarande kvar i öst. Över halva Rysslands budget - den som antogs i vår av den nya Därför är det som står i propositionen fel. I övrigt tycker jag att den Det sociala system som finns där borta skall inte bibehållas. Det är Det är viktigt att komma ihåg att det är väldig skillnad på det stöd Det är inte ett strukturfel i den meningen, dvs. vad gäller den tradi- Vi skall inte från väst subventionera verksamhet som under ett antal Det västliga stödet bör delvis inriktas på att bygga upp rättsstaterna. |
180
Just att hjälpa till med att bygga upp rättsstaten är en central del i
det offentliga stödet.
En annan del är att bygga upp suveräniteten och återskapa de ny-
gamla länderna i Baltikum. Det är naturligtvis särskilt viktigt från en
svensk och nordisk horisont. Suveränitetsstödet har varit unikt lycko-
samt i sin inriktning. Jag är glad att det fortsätter enligt det förslag som
riksdagen nu skall ta ställning till.
Ett tredje område är miljön. Det är lätt hänt att många miljösats-
ningar kommer längre ned i prioriteringsordningen när man gör sy-
stemskiftet. De gjordes inte tidigare, så det handlar inte om att man
bryter den tidigare traditionen.
Det är angeläget för länderna själva, men det har naturligtvis ett
visst egoistisk syfte för oss i väst, för oss i Sverige, att satsa just på
miljösidan. Kärntekniken för att förbättra reaktorsäkerheten är natur-
ligtvis en oerhört central del. För Sveriges del gäller det närområdet.
En annan sak är vattenreningen och luftreningen. Det gäller inte
minst Östersjön - detta hav som vi tillsammans delar mellan oss och de
andra.
När det gäller biståndet och stödet till omvandling i Central- och
Östeuropa är det viktigt att hålla ut ett antal år. Det har innevarande år
en volym på närmare 1,4 miljarder, om man räknar in alla dess olika
delar. En viss del av miljösatsningarna har sin grund i svensk miljö,
men satsningarna görs likväl i Central- och Östeuropa.
Jag noterar att förslaget innebär en ganska kraftig neddragning av
det bilaterala stödet både vad gäller miljön och andra områden. Det
kompenseras delvis av det ökade stöd från EU som blir följden av att vi
går in i EU, men likväl är det en neddragning jämfört med innevarande
år.
Från moderat håll menar vi att man borde hålla kvar den ambi-
tionsnivå man har innevarande år och som man byggt upp under de
närmast föregående åren, och därför har vi också föreslagit ungefär 200
miljoner kronor mer till detta. Vi har omprioriterat denna utgift gente-
mot andra utgifter i statsbudgeten.
Det är nog viktigt att vi håller i stödet till omvandlingen under någ-
ra år.
En del av dessa länder kommer senare att fasas ut. Polen är ett av
Europas mest snabbväxande länder. Estland är möjligen på väg att bli
ett sådant. Det är en verksamhet som inte skall pågå i all oändlighet,
men just nu är det viktigt att hålla i stödet.
Fru talman! Låt mig avslutningsvis säga ett ord om ett uttryck som
har använts i propositionen, nämligen ”gemensam säkerhet”. Det är ett
bra uttryck, men det används fel när man hävdar att det på något sätt
skulle vara en fortsättning av det begrepp som användes för tio år se-
dan.
I dag har vi ett helt annat gemensamt säkerhetsbegrepp. I dag byg-
ger det på föreställningen om noggrant iakttagande av mänskliga rättig-
heter, samverkan mellan demokratier och respekt för minoriteter.
Det begrepp som myntades i början på 1980-talet innebar precis
motsatsen. Det innehöll faktiskt ett slags accept av att det var diktatur i
Prot. 1994/95:95
26 april
Sveriges samarbete
med Central- och
Östeuropa
181
13 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 95
Prot. 1994/95:95
26 april
Sveriges samarbete
med Central- och
Östeuropa
182
Central- och Östeuropa. Vi hade faktiskt t.o.m. en socialdemokratisk
utrikesminister som hävdade att man inte fick kritisera systemen i Cen-
tral- och Östeuropa utan möjligtvis enskilda händelser.
Jag tror att vi skall vara mycket observanta på att den användning
av begreppet ”gemensam säkerhet” som nu präglar hela vårt västliga
synsätt just innebär att man strikt iakttar demokratin, de mänskliga
rättigheterna, minoriteternas rättigheter osv.
Med detta, fru talman, ber jag att få yrka bifall till reservation nr 1 i
detta betänkande.
Anf. 214 HELENA NILSSON (c)
Fru talman! Centerpartiet anser att det samarbete mellan Sverige
och Central- och Östeuropa vi i kväll diskuterar i anledning av betän-
kandet är ett mycket viktigt stöd för den demokratiska och ekonomiska
utvecklingen i detta område. Det kommer också att påverka mot en
fredlig utveckling i vårt närområde och i Europa.
Trots en kärv ekonomisk situation de föregående åren prioriterade
fyrklöverregeringen detta samarbete bl.a. genom att kraftigt höja ansla-
gen under sin regeringsperiod. Vi har också sett att det har skett en
översyn av insatserna som till övervägande del har gett positiva omdö-
men.
I det fortsatta samarbetet har regeringen ställt upp fyra mål. Man
skall främja en säkerhetsgemenskap, fördjupa demokratins kultur,
stödja en socialt hållbar utveckling och stödja en miljömässigt hållbar
utveckling.
Detta stöder Centerpartiet, liksom det som framförs i propositionen
om den strävan Sverige har att Estland, Lettland och Litauen fullt ut
skall integreras med Europa.
Det vi i huvudsak kritiserar i propositionen är samarbetet på miljö-
området. Vi vet att behoven på miljöområdet är enorma, och vi anser
att den nuvarande regeringen inte anslår tillräckligt med resurser just
när det gäller samarbetet på miljöområdet. Det sker de facto en ned-
skärningjämfört med tidigare.
Vi är också kritiska mot att ansvaret för miljösamarbetet flyttas från
Miljödepartementet till Utrikesdepartementet. Jag är, herr talman,
medveten om att det är regeringen själv som avgör vilket departement
som skall ansvara för vilka ärenden och områden, men tycker likväl att
riksdagen skulle kunna ha en mening därom.
Det står i propositionen att Miljödepartementet och Utrikesdepar-
tementet skall ha en gemensam policygrupp. Det övertygar mig inte.
Tvärtom är det ett mellansteg som kan fördröja viktiga policybeslut.
Därför vill jag redan nu yrka bifall till reservation 5, där vi dels be-
rör organisationen, dels anvisar 245 miljoner i anslag för just miljöom-
rådet.
Centerpartiet har också i sin motion särskilt uppmärksammat beho-
vet av miljöanpassade energisystem och har därför velat anvisa medel
till NUTEK:s program för Öst- och Centraleuropa. Den uppfattningen
delar utskottet i sak, men vill vänta med den resurstillförsel som behövs
till kommande budgetår.
Vi vill alltså göra en förstärkning med 100 miljoner redan nästa
budgetår. Vi tycker att varje fördröjning med att införa miljöanpassade
energisystem i de här områdena, inte minst när vi ser att koldioxidut-
släppen ständigt ökar, är olycklig. Därför yrkar jag bifall till reservation
10.
Ett stort samarbetsområde som berörs i betänkandet gäller kärn-
kraftverk och kärnsäkerhet. Vi har i två gemensamma reservationer
med Centern, Vänsterpartiet och Miljöpartiet betonat att inga som helst
insatser på miljöområdet i Öst- och Centraleuropa får innebära att
kärnkraftsenergiproduktionen ökar eller att man startar nya kärnkraft-
verk eller färdigställer t.ex. det kärnkraftverk som planeras vid den
slovakisk-österrikiska gränsen. Våra reservationer bygger på den
grundläggande uppfattning som vi har, att kärnkraften skall avvecklas
och inte utvecklas. Det skall också vara en ledstjärna för vårt bi-
ståndsarbete på miljöområdet.
Jag yrkar bifall till reservationerna 7 och 8.
Anf. 215 LENNART ROHDIN (fp)
Herr talman! Folkpartiet ställer sig i allt väsentligt bakom de förslag
som läggs fram i propositionen och i betänkandet. Sveriges samarbete
med de nya demokratierna i Öst- och Centraleuropa är, som vi ser det
och som vi alla är överens om, en av hörnstenarna i vår utrikespolitik.
Jag vill emellertid ta upp några aspekter på den bakomliggande
analysen av förhållandena och utvecklingen i Öst- Centraleuropa. Vi
har där en reservation och även ett särskilt yttrande från Folkpartiets
sida. Jag tror att den bakomliggande analysen är rätt viktig för förståel-
sen för och förhållningssättet till det vi skall hantera.
I vårt särskilda yttrande berör vi de skrivningar som finns i betän-
kandet kring gemensam säkerhet. Låt mig slå fast att kommunismens
och planekonomins fall var en stor seger för folken i Central- och Öst-
europa. Det var inte väst som besegrade öst. Det var öst som bröt sam-
man på grund av systemets oförmåga att överleva. Det var folken i öst
som vann sin frihet.
Skrivningarna i betänkandet är därför inte alldeles givna. I själva
verket tryckte staterna i väst in i det sista väldigt hårt på stabilitetsas-
pekterna. Man hade kontakt med och satsade på herrar som Gierek,
Honecker, Brezjnev och Gorbatjov ända tills sammanbrottet var full-
ständigt.
I själva verket var det under 80-talet - jag har själv sett det - MR-
rörelser och t.o.m. fredsrörelsen i väst som mest klart och entydigt
satsade på demokratirörelserna i Östeuropa. Ängslan och tveksamhet
präglade väldigt länge västs förhållningssätt. I någon mån fortsätter det
än i dag.
Det utskottet skriver om systemskifte, synen på marknadsekonomi
och hastigheten med vilken dessa förändringar borde ske tycker jag att
det finns anledning att uppmärksamma. Utskottet skriver att marknads-
ekonomin innebär begränsningar. Vi som lever i en marknadsekonomi
har naturligtvis klart för oss vilka svagheterna är. Men när det gäller
utvecklingen av de nya demokratierna i Öst- och Centraleuropa är ett
Prot. 1994/95:95
26 april
Sveriges samarbete
med Central- och
Östeuropa
183
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
sådant konstaterande fullständigt onödigt. Det är alldeles uppenbart så |
även till de missförhållanden som finns i dag i de nya demokratierna.
|
Sveriges samarbete |
Allt detta ledde till ekonomiskt, socialt och ekologiskt kaos, civilt Herr talman! Därför är det i Sveriges intresse att så snart möjligt Herr talman! Från Folkpartiets sida sluter vi upp bakom och tycker Två andra stater som vi nämnt och där utskottet också har slutit upp |
184
Makedonien är en stat som också lyckats hålla sig utanför de våld-
samheter som äger rum i det forna Jugoslavien men är utsatt för inte
minst Greklands strypgrepp och konsekvenserna av FN-blockaden mot
Serbien. Makedonien är därför i stort behov av stöd och samarbete för
att kunna upprätthålla stabiliteten. Därför är det välkommet att utskottet
har instämt i våra synpunkter.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 2 och i övrigt till ut-
skottets hemställan.
Anf. 216 EVA ZETTERBERG (v)
Herr talman! Göran Lennmarker sade att man inte kan bygga en
socialistisk välfärdsstat i Central- och Östeuropa. Lennart Rohdin har
fortsatt med att säga att det inte är systemskiftet i Öst- och Centraleu-
ropa som är orsaken till problemen, utan det gamla systemet med plan-
ekonomi, kommandoekonomi.
Jag är beredd att delvis instämma i det man här har sagt. Man har
definitivt inte kunnat bygga ett socialistiskt välfärdssystem i Öst- och
Centraleuropa. Det är inte de stora systemförändringarna i dag som är
grunden till problemen. Där är vi helt överens. Det är gamla felaktigt
uppbyggda system som är orsaken. Därmed inte sagt att det inte skulle
kunna gå att bygga ett socialistiskt välfärdssystem i något annat land.
Det bör vara fullt möjligt. Det som framför allt har präglat de gamla
kommandoekonomierna - förutom att det inte varit särskilt hög tillväxt
och inte ekologiskt gynnsamma förhållanden och att man inte heller har
gynnat jämställdheten i så stor utsträckning - är det demokratiska un-
derskottet. Människors inflytande över sin vardag har inte fungerat.
Deras ringa inflytande på högre nivåer över vilka ledare som valts och
hur ledarna har styrt är det stora problemet.
Det är intressant att notera att det, när vi diskuterar biståndet och
samarbetet med Central- och Östeuropa i dag och det som tas upp i det
här betänkandet, över lag väldigt mycket handlar om säkerhetsfrågor.
Det är svårt att undvika, därför att i många år har vi i Sverige huvud-
sakligen pratat om och sett på Ryssland som det stora hotet. Det är ju
det som i väldigt stor utsträckning har motiverat att vårt försvar har
satsat över 30-40 miljarder kronor per år under en period av flera år
bakåt i tiden.
Vårt försvar har byggt på rädslan för/hotet av ett anfall från öst.
Men vi kan samtidigt se på vad vi har gjort sedan befrielsen kom i Öst-
och Centraleuropa, när människorna själva - precis som Lennart
Rohdin var inne på - gjort sig av med ett system som inte var demo-
kratiskt.
Demokrati stödet till Ryssland exempelvis har under de tre senaste
åren uppgått till 300 miljoner kronor totalt, och under motsvarande
period har vi satsat över 100 miljarder kronor på vårt svenska försvar.
Under kommande period, som diskuteras i det här betänkandet, är vi
beredda att för demokratistödets del satsa omkring 200 miljoner kronor
på Ryssland. Det skall jämföras med vad vi lägger ned på att utveckla
JAS, som inte fungerar, eller vad vi lägger ned på Ubåt 2000 eller på
en rad andra väldigt destruktiva system inom det svenska försvaret.
Prot. 1994/95:95
26 april
Sveriges samarbete
med Central- och
Östeuropa
185
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
Under kommande period omfattande ett och ett halvt år satsar vi |
väldigt ynkligt i förhållande till försvarskostnaderna.
|
Sveriges samarbete |
Vi i Vänsterpartiet har inte heller några stora summor pålagda här, Jag kan jämföra med Norge, som nyligen har anslagit extrapengar Vad vi i Vänsterpartiet vill är att regeringen återkommer med större Den huvudinriktning som tas upp i betänkandet och som Sverige Vidare tror jag att man måste satsa mycket mera på samordning och Jag vill peka på några av de områden som finns med här. Jag var inne på demokratistödet. Stödet till folkrörelserna och upp- Miljösaneringen är av enorm betydelse. I fråga framför allt om Ös- Sedan vill jag peka på sociala projekt som väldigt ofta har kommit i Vi måste se fler uppgifter på det sociala området - exempelvis Jag vill också peka på vänortssamarbetet, som har spelat en stor roll |
186
Dessutom vill jag peka på den forskarflykt som har tagits upp i flera
motioner och som är ett allvarligt problem. Jag tror att Sverige och
andra väststater måste göra mycket mera för att Ryssland och andra
länder i Öst- och Centraleuropa skall få behålla kvalificerade forskare i
stället för att dessa, som nu är fallet, försvinner.
När det gäller exportkrediterna till Ryssland hänvisar jag till Väns-
terpartiets reservation. Vi menar att det är orimligt att man redan från
början har bestämt att Ryssland skall få en liten andel av de här export-
krediterna. Det som gör det möjligt för Ryssland och för det svenska
biståndet att fungera är att man kan bygga upp fungerande exportkredi-
ter. Det är väldigt märkligt att man just beträffande området Ryssland
har varit så njugg. Orsaken är att läget i Ryssland betraktas som mycket
instabilt och att man därför inte vill satsa. Men jag vill då hävda att vi
tidigare har gjort det när det gällt Baltikum och dessutom haft en större
satsning.
Vi i Vänsterpartiet menar att exportkreditgarantierna måste fungera
på samma sätt och att de måste ge Ryssland samma möjligheter som
andra stater.
Herr talman! Jag vill också peka på omvandlingen av militära resur-
ser till civila. Det finns bra utbildningsinsatser genom BITS. Behoven
här är enorma. I exempelvis Kaliningrad sker det en stor omvandling av
militära resurser till civila, men det kostar pengar. Dessutom handlar
det om hur man får människor anställda inom försvaret att ta en civil
syssla och också om produktionsapparaten. Där kan Sverige göra
mycket.
I fråga om kärnkraftsavvecklingen tycker jag inte att Sverige är sär-
skilt konsekvent. Jag undrar varför det inte satsas mera helhjärtat, om
inte annat så av rent egoistiska skäl. Tjernobylolyckan var ju en stor
katastrof inte bara för Ryssland utan även för vårt land. Vi vet att Sve-
rige är med dels när det gäller att göra vissa reaktorer säkrare, dels -
som i fallet med Mochovcereaktorn i Slovakien - när det gäller att
bygga upp och nystarta reaktorer som inte tagits i bruk.
Jag vill hänvisa till en artikel i tidningen Times den 20 mars. Förfat-
taren frågade om knappa biståndsmedel verkligen bör användas för att
färdigställa Sovjetdesignade reaktorer. Tror vi att de över huvud taget
kan bli säkra när vi för övrigt för egen räkning beslutat om att avveckla
kärnkraften?
Det finns dock i detta betänkande litet grand som är positivt. Jag
vill då peka på kollektivtrafiken. Vänsterpartiet och flera andra partier
har lyft fram hur viktigt det är att en fungerande kollektivtrafik byggs
upp. Vi i Sverige har både god erfarenhet av och kunskaper om hur det
går till. I utskottet har man varit väldigt positiv till våra krav på detta
område.
Till slut vill jag peka på frågan om medlemskap i EU. Jag inser att
det kan ha sitt värde om de här staterna i Öst- och Centraleuropa kan
komma med. Men vad som framför allt är viktigt i dag är att se till att
de tullar och handelshinder som finns för de här länderna avvecklas.
Hen talman! Jag hänvisar till Vänsterpartiets reservationer. Jag står
bakom dem, både egna och sådana som vi har gemensamt med Center-
Prot. 1994/95:95
26 april
Sveriges samarbete
med Central- och
Östeuropa
187
Prot. 1994/95:95
26 april
Sveriges samarbete
med Central- och
Östeuropa
188
partiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna. Jag vill särskilt yrka bifall
till reservation 7, som handlar om kärnsäkerhet och energistöd och som
vi har framställt tillsammans med Centerpartiet och Miljöpartiet. Lika-
så gäller det den totala ramen för östsamarbetet. Där yrkar vi i Vänster-
partiet på ytterligare 150 miljoner kronor.
Anf. 217 GÖRAN LENNMARKER (m) replik
Herr talman! Eva Zetterberg berörde något frågan om det går att
skapa en socialistisk välfärdsstat eller ej. När proletariatets diktatur var
avvecklad stod länderna inför frågan om man skulle byta samhällssys-
tem eller om man skulle fortsätta med en socialistisk samhällsstruktur
när förtrycket nu upphört. Kunde man inte tänka sig att utveckla en
demokratisk socialism som behöll den statliga äganderätten beträffande
produktionsmedlen och -planen som det centralt styrande målet i sam-
hället?
Vad man överallt har kommit fram till är att detta inte var önskvärt
eller möjligt. Det gick inte att bibehålla den socialistiska samhällsstruk-
turen. Man ville ha ett värdigt samhälle, en god levnadsstandard och
goda sociala förhållanden. Den fundamentala lärdomen från Central-
och Östeuropa är ju att det inte räcker med att demokratisera, utan man
måste också byta samhällssystem - genomföra ett systemskifte. Det är
den entydiga slutsatsen vi ser beträffande alla Central- och Östeurope-
iska länder.
De länder som varit långsamma i fråga om systemskiftet och som
har bibehållit mer av den socialistiska strukturen har större bekymmer
och betydligt större sociala problem än de länder som snabbare har
genomfört ett skifte.
Återigen: Det är lika viktigt att genomföra det sociala systemskiftet
som det som finns och som mera gäller produktion och näringsliv i
ordinär mening, för att det skall bli drägliga levnadsförhållanden för
medborgarna i de här länderna.
Socialismen har prövats i stor skala under lång tid, och den har
misslyckats i stor skala under lång tid.
Anf. 218 EVA ZETTERBERG (v) replik
Herr talman! Repliktiderna här ger inte riktigt utrymme för en ut-
tömmande diskussion om socialismen som system och om dess vara
eller icke vara.
Men det faktum att ett land kallas för socialistiskt betyder inte att
det är det och att det är ett socialistiskt system. I mina ögon har man
inte i något land i Öst- och Centraleuropa lyckats förverkliga några
socialistiska idéer. Däremot har man totalt misslyckats med ekonomin
och med att utveckla demokratin.
Jag vill också ta upp frågan om marknadsekonomin. Jag hävdar,
precis som Lennart Rohdin, att det stora problemet inte är systemskiftet
i sig utan grunden i det tidigare systemet. Men likafullt är det uppenbart
att marknadsekonomin inte är någon allena saliggörande metod, som en
del tror. Marknadsekonomin i sig står ju för så oerhört mycket. Det
finns de mest skiftande länder som har marknadsekonomi, vilka sinse-
mellan är totalt olika. Marknadsekonomin är bara en grund. Därefter
behöver systemet liksom ett välfärdssystem utformas.
Men jag vill bestämt hävda att det inte finns något exempel på ett
lyckosamt socialistiskt land i Öst- och Centraleuropa. Att länderna har
valt att kalla sig lyckosamma, betyder inte att det är så.
Anf. 219 GÖRAN LENNMARKER (m) replik
Herr talman! Jag håller med om det sistnämnda, att det inte finns
något exempel på ett lyckosamt socialistiskt land i Central- och Östeu-
ropa, ej heller någon annanstans. De var mycket noga med terminolo-
gin. Den som kunde sin marxism-leninism visste noggrant vad defini-
tionen på socialism var. Därför kallades de också av realsocialister för
den s.k. reellt existerande socialismen, för att använda ett favorituttryck
inte minst från Östtyskland. Där definierade man socialismen som
äganderätten till produktionsmedlen, som icke fick vara privata utan
måste vara allmänna. Det fick inte heller vara marknaden utan planen
som skulle styra. Det skulle vara en planerad verksamhet.
I båda dessa avseenden var det fråga om socialistiska länder fullt ut,
systematiskt och konsekvent under lång tid. Det enda rimliga är att utgå
från den definition som finns. Slår man upp varje uppslagsbok, skall
man finna att det är definitionen av socialismen såsom ett produktions-
system som kännetecknas just av dessa två saker. Fattigdomen bredde
ut sig och miljöförstöringen skedde under den statliga alläganderätten -
det skedde under planen.
Anf. 220 EVA ZETTERBERG (v) replik
Herr talman! Det är bra att Göran Lennmarker har läst om socialis-
men och tagit del av terminologin. Men om Göran Lennmarker vill
hävda att socialismen består av planekonomi - en kommandoekonomi
- har han inte läst tillräckligt. Socialism är någonting helt annat för
mig. Däri ingår frihet, demokratiska rättigheter osv.
Det är väsentligt att i dag diskutera hur vi från svensk sida kan bidra
till att bygga upp fungerande samhällen, hur vi på exempelvis demo-
kratiområdet kan överföra våra erfarenheter och hur vi i övrigt kan
bidra till utveckling på miljöområdet, handelsområdet osv. Det tror jag
är de väsentliga frågorna i dag, Göran Lennmarker.
Anf. 221 LENNART ROHDIN (fp) replik
Herr talman! Timmen är nog för sen för att här utreda vad socialis-
men är, varit eller skulle kunna vara. Men låt mig bara konstatera att
det finns gott om forna socialister i Öst- och Centraleuropa som av
egen bister erfarenhet har övergivit sin tro. Vi får säkert också tillfälle
att här i kammaren framöver diskutera minskade försvarsanslag, men
förhoppningsvis inte minskade anslag till östsamarbetet.
Eva Zetterberg tog i sitt anförande upp ett antal problem som har
dykt upp i de nya demokratierna, nämligen förekomsten av gatubarn
och annat. Låt mig bara betona att detta naturligtvis inte är ett resultat
av systemskiftet eller att man börjar försöka introducera en marknadse-
konomi i dessa stater, utan det är ett resultat av det kaos som kommun-
Prot. 1994/95:95
26 april
Sveriges samarbete
med Central- och
Östeuropa
189
14 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 95
|
Prot. 1994/95:95 26 april |
ismen och planekonomin lämnat efter sig. Jag vill bara lyfta fram bil- |
forna kommuniststaterna direkt efter kommunismens fall för att visa på
|
Sveriges samarbete |
misären. Möjligen skulle man kunna säga att förekomsten av denna sociala Anf. 222 EVA ZETTERBERG (v) replik Herr talman! Jag skall inte förlänga diskussionen vad gäller om det Jag vill hävda att förekomsten av prostitution och barn på gatorna Jag menar att vi måste se vad vi kan göra i dag, hur vi skall gå vida- Precis som Lennart Rohdin var inne på skall vi se till att minska Anf. 223 LENNART ROHDIN (fp) replik Herr talman! Jag tror att vi alla var i den situationen att vi inte rik- Vad de nya demokratierna nu har att jobba med är att försöka ta sig Anf. 224 BODIL FRANCKE OHLSSON (mp) Herr talman! Regeringens proposition Sveriges samarbete med Estland, Lettland och Litauen har hunnit en bra bit på samarbetsvä- |
|
190 |
gen, Polen ännu längre. Men i Ryssland har man inte hunnit lika långt. |
Rysslands väpnade konflikt med utbrytarrepubliken Tjetjenien på-
verkar under alla förhållanden formerna för samarbetet. Rysslands
argument för att försvara krigshandlingarna är att man kommer till
Tjetjeniens hjälp med att formalisera läget och att man ingriper mot
kriminella element eller motståndsgrupper. Det påminner farligt mycket
om de för länge sedan liknande ryska aktionerna då man använda lik-
nande motiveringar för hjälp i Centraleuropa.
Ryssland upplevs inte i dag som ett militärt hot mot sina grannar.
Men det är förståeligt att länder som frigjort sig från Sovjetunionen
känner oro över att en rysk armé har gått in i Tjetjenien.
Den ryska demokratiseringen går långsamt, och de ekonomiska
framstegen görs också ganska långsamt. Socialt reformarbete har inte
gett de snabba resultat som många haft förhoppningar om och direkt
förväntat sig. Man får inte glömma att ett stort och genomgripande
systemskifte för med sig problem och att det behövs tid för ekonomisk
återhämtning. Det demokratiska styrelseskicket har också varit i faro-
zonen genom två olika kuppförsök. En fortsatt demokratisering är nöd-
vändig för en positiv utveckling för Ryssland. Den hotas i dag bl.a av
en organiserad brottslighet och en korruption som bara ökar och får
större inflytande.
Det finns i regeringens program ett utbud av stödjande åtgärder som
stärker fredssträvanden och arbete för mänskliga rättigheter och demo-
kratiprocesser, t.ex. utbildning, kunskapsuppbyggnad, forskning, för-
valtningsstöd och stöd till folkraser som redan finns i Ryssland samt till
enskilda organisationer.
Kulturvård och omsorg, för att bara nämna några områden som t.ex.
de baltiska länderna redan har erfarenhet av, bidrar direkt och indirekt
till en positiv utveckling av ekonomi och näringsliv, som ju är viktigt
för ett lands stabilitet när stora omvälvningar pågår.
I Sveriges östsamarbete har miljösatsningarna alltid haft hög priori-
tet. På miljöområdet är en miljömässigt hållbar utveckling ett intresse
som förenar alla länder kring Östersjön - alla behöver ett rent innan-
hav.
Miljöpartiet skriver i sin motion: Med tanke på vår egen säkerhet är
det dessutom angeläget att Sverige i dagsläget verkar för en stabilise-
rande utveckling av regionens ekonomi, där de ekologiska ramarna
måste respekteras.
Vi vill tillägga att det är viktigt att också respektera, skydda och be-
vara de orörda och oexploaterade områden som fortfarande finns men
som alltid har en tendens att krympa, om man inte ser till att säkra dem.
I den politiska debatten i dag påpekas ibland att nationerna i fort-
sättningen inte kommer att ha den betydelse som vi vant oss vid. Det är
i regionerna som den politiska och ekonomiska tyngdpunkten kommer
att ligga i framtiden.
En engelsk journalist har skrivit en bok som utkom förra året, vars
titel förslagsvis i svensk översättning skulle kunna vara Europas nya
superregioner. Han räknar med åtta europeiska regioner och en av dem
kallar han den baltiska bågen. Dit räknar han alla länder som gränsar
till Östersjön.
Prot. 1994/95:95
26 april
Sveriges samarbete
med Central- och
Östeuropa
191
Prot. 1994/95:95
26 april
Sveriges samarbete
med Central- och
Östeuropa
192
Författaren har kritiserats för att en del av regionerna är rena skriv-
bordskonstruktioner och inte verkar särskilt realistiska. Baltiska bågen
är ingen sådan. Det kan Östersjöländernas långa historia tala om för
oss.
Jag har inte gjort någon värdering av idén med regionernas Europa.
Men jag vill framhålla att Östersjöområdet är en naturlig region med
många gemensamma intressen. Därför är förutsättningarna för ett sam-
arbete där speciellt goda.
Regeringen avser bl.a. att prioritera just avloppsreningsanläggning-
arna, som enligt Helsingforskommitténs rapport från 1993 tillhör de
mest kostnadseffektiva åtgärder man kan vidta för att förbättra Öster-
sjön.
Förorenat vatten och förorenad luft är gränsöverskridande, det vet
vi alla. Men ren luft och rent vatten är också gränsöverskridande.
Miljöpartiet stöder i stort regeringens program, med några få undan-
tag. Jag vill här ta upp två.
Vi anser att anslaget till samarbete med Central- och Östeuropa är
för lågt, och vi anser att den utformning som stödet till kärnsäkerhet
och strålskydd har kolliderar stort med Sveriges beslut om avveckling
av kärnkraften.
Åtgärder för kärnsäkerhet och strålskydd behövs, inte bara i Cen-
tral- och Östeuropa, utan också i Barentsområdet, där det finns både
gamla osäkra kärnkraftverk och radioaktivt avfall. Men insatserna för
kärnkraft får inte bli ett understöd eller en förstärkning av kärnkraft och
inte direkt eller indirekt bidra till nya reaktorer. De skall ge säkerhet i
kraftverk som redan finns och framför allt vara till hjälp vid avveck-
ling.
Eva Goés kommer att tala mer om detta senare.
Samtidigt måste man arbeta intensivt på att effektivisera de gamla,
ofta undermåliga energisystemen, där läckaget lär vara högt.
Propositionen nämner också satsning på alternativ energi och ener-
gisparande. Det fordras snabba insatser, och det är kostnadskrävande. I
Miljöpartiets budget har vi sparat på nya vägbyggen och försvarskost-
nader.
Vi yrkar att 1 miljard extra, utöver vad regeringen föreslagit, avsätts
till en miljöfond för olika slags miljöåtgärder i Central- och Östeuropa,
att den nya myndigheten får hand om medlen och att Sveriges stöd till
kärnsäkerhet och strålskydd endast får gälla kärnkraftverk som finns i
dag efter de riktlinjer som motionen föreslår.
Jag yrkar bifall till reservationerna 7 och 13.
Anf. 225 INGRID NÄSLUND (kds)
Herr talman! Först vill jag konstatera att partierna är i stort sett överens
om att vi skall ha samarbete med våra grannländer i Öst- och Central-
europa. Vi är också eniga om att detta samarbete är mycket angeläget
med tanke på vikten av att utvecklingen i dessa länder blir så positiv
som möjligt.
De dramatiska händelser som vi fått bevittna under de senaste åren
innebär att en dynamisk utveckling kommit i gång i de länder som
tidigare var under kommunistisk regim. Det är en verklig utmaning för
oss att på olika sätt bidra till att denna utveckling går i rätt riktning. Om
utvecklingen skulle gå snett, skulle det innebära en stor säkerhetspoli-
tisk risk för hela närområdet och en oerhörd tragik för länderna i fråga.
Vi kristdemokrater anser det vara mycket angeläget att på allt sätt
jämna vägen för ett allt närmare samarbete med EU för dessa länder.
De avtal som finns är ett steg på vägen, och vi anser att de bör utvidgas
till mer medlemsliknande avtal. Ett tätare samarbete bidrar till att ut-
veckla demokratin och respekten för de mänskliga rättigheterna. Sveri-
ge bör vara pådrivande, inte minst när det gäller de baltiska staternas
utveckling mot ett allt närmare samarbete med EU och ett medlemskap.
Det jag hittills nämnt rör de två första målen som regeringen före-
slagit för vår östpolitik, nämligen att främja säkerhetsarbetet, där vi har
samarbete med olika institutioner, t.ex. tull och polis, och att fördjupa
demokratin. Framsteg på dessa områden är en förutsättning för en
gynnsam utveckling mot de två andra huvudmål som vi är överens om
- en socialt hållbar och ekonomisk omvandling och en miljömässigt
hållbar utveckling.
Jag tänker uppehålla mig något mer vid dessa områden, eftersom vi
kristdemokrater här har föreslagit mer resurser än regeringen och ut-
skottsmajoriteten.
Omvandlingen till en fungerande marknadsekonomi har gått snabbt
framåt i de baltiska staterna och i flera länder i Centraleuropa. I Ryss-
land finns det däremot stora svårigheter. I flera av länderna finns väx-
ande sociala klyftor, som i sämsta fall kan äventyra den nya ekonomis-
ka utvecklingen och även den spirande demokratin. Vi kristdemokrater
ställer oss därför positiva till särskilda satsningar inom hälso- och sjuk-
vården och ett speciellt riktat stöd till t.ex. till handikappade och barn.
Inte minst på dessa områden bör i växande utsträckning svenska en-
skilda organisationers erfarenhet och kompetens tas i anspråk. Vi me-
nar, precis som när det gäller biståndsverksamheten i u-länderna, att
många enskilda organisationer har en förmåga att bilda nätverk med
likartade organisationer i mottagarlandet och på så sätt skapa ett förtro-
endefullt samarbete. Därför bör vi utnyttja deras kapacitet och därige-
nom effektivisera våra insatser.
Näringslivsutveckling är centralt. Näringslivsstödet bör inriktas på
att bidra till att skapa goda förutsättningar för utvecklingen av samar-
betsländernas näringsliv och samarbetet mellan företag i Sverige och
mottagarländerna. Vi håller med om att vitala områden som är av bety-
delse för näringslivsutvecklingen bör identifieras och stödjas långsik-
tigt. Kristdemokraterna vill betona att det är starkt motiverat att främja
utvecklingen av ett ekologiskt jordbruk och ett energiförsörjningssys-
tem baserat på förnybara energislag och största möjliga effektivitet. En
satsning på morgondagens teknik möjliggör en hållbar utveckling.
Både BITS, Swedecorp och Swedfund har lång erfarenhet av ut-
vecklingssamarbete med uppgift att främja och utveckla näringslivet i
mottagarländerna. Dessa organ bör även efter inkluderingen i det av
regeringen föreslagna "stor-SIDA" användas i ökad utsträckning i upp-
byggnadsskedet i Östeuropa.
Prot. 1994/95:95
26 april
Sveriges samarbete
med Central- och
Östeuropa
193
Prot. 1994/95:95
26 april
Sveriges samarbete
med Central- och
Östeuropa
194
För Swedecorps del vill vi kristdemokrater avsätta mer pengar än
regeringen och utskottsmajoriteten förordar. Vi menar att den roll Swe-
decorp kan spela vad gäller kunskapsöverföring och ledarutbildning för
näringsliv och näringslivsorganisationer är av fundamental betydelse,
särskilt med tanke på att ett fungerande näringsliv kan verka stabilise-
rande också i en demokratisk process. Swedecorp har under en lång
följd av år genom samarbetet med svenskt näringsliv bidragit till att
skapa bärkraftiga och ändamålsenliga företag i samarbetsländerna.
Därför vill vi kristdemokrater att Swedecorp skall tilldelas 100 miljo-
ner kronor, vilket innebär en ökning med 25 miljoner av den ram rege-
ringen och utskottet föreslår.
Skapandet av väl fungerande statliga institutioner är av central be-
tydelse också för ett fungerande näringsliv. Det är inte bara en funge-
rande kapitalmarknad och ett rättsväsende som behövs för att mark-
nadsekonomin skall fungera och vara sund. Nobelpristagaren Douglas
C. North har kartlagt etikens betydelse för länders välfärd. Han menar
att det avgörande för om ett land är rikt eller fattigt är om transaktions-
kostnaderna kan hållas låga.
Förutsättningen för låga transaktionskostnader är bl.a. att människor
kan lita på varandra i affärsuppgörelser. Denna lärdom har de flesta av
oss kunnat dra i våra relationer på många olika områden och i livets
olika situationer - man måste kunna lita på varandra om samhället skall
kunna fungera både i den trängre och den vidare kretsen. Detta är all-
varliga frågor, som måste sättas i fokus i länder där brottsligheten ökar
och korruptionen har blivit ett allvarligt ekonomiskt och politiskt pro-
blem.
Samhällsomvandlingen har fört med sig en situation där regelverket
och rättsfunktionerna inte har förmått hantera dem som vill utnyttja
situationen. Arvet från den kommunistiska perioden har bidragit till
bristerna i samhällssolidariteten. Frågan är i vilken utsträckning vi kan
bidra till att utveckla känslan av hederlighet. Ibland fattas den ju också
i vårt land, tyvärr.
Det fjärde målet är att stödja en miljömässigt hållbar utveckling.
Det har också varit ett av de första målen för det svenska och nordiska
samarbetet med Central- och Östeuropa att förbättra miljön. I första
hand rör det sig om vattenrening, åtgärder mot luftföroreningar och
kärnsäkerhetshöjande åtgärder. Dessa områden bör även i fortsättning-
en vara prioriterade. Tillräckliga resurser för miljöinvesteringar kom-
mer att saknas inom överskådlig tid.
Vi kristdemokrater vill peka på möjligheten att stödja miljöinveste-
ringar i Polen genom Ecofund, som drivs av Polens finansdepartement i
samarbete med Miljödepartementet. Projekten kallas "debt for envi-
ronment swaps" och går ut på att skuldavskrivning sker mot att Polen
satsar motsvarande summa i lokal valuta på miljöprojekt. Landet som
avskriver skulder garanteras en plats i Ecofund och därmed möjligheter
att påverka projekten. Polen är ett av de länder som bidrar mest till
försurande luftföroreningar i Sverige. Vi kan alltså hjälpa oss själva
samtidigt som vi hjälper Polen. Det är en offensiv strategi för att mins-
ka försurningsproblemen. En minskad belastning på Östersjön är ett
viktigt bidrag för att minska miljöskulden till barn och barnbarn. Jag
kan nämna att USA har efterskänkt 10 % av Polens skuld och Frankrike
och Schweiz någon procent. Förhandlingar pågår också med en del
andra länder.
EU:s öststöd har haft sin tyngdpunkt i Centraleuropa. Vi kristdemo-
krater menar att Sverige bör verka för en förskjutning mot Östersjöom-
rådet. Inom ramen för Helsingforskommissionen har ett åtgärdspro-
gram för Östersjön tagits fram gemensamt av alla de berörda länderna.
I programmet beskrivs vilka åtgärder som bör vidtas under de kom-
mande 20 åren för att återställa Östersjöns ekologiska balans. Utöver
de 132 konkreta utsläppskällor som har identifierats beskriver pro-
grammet också behoven av lagar, regleringar, miljömedvetenhet och
utbildning hos befolkningen samt kunskapsöverföring inom dessa om-
råden till länderna i öst. De totala kostnaderna för programmet beräk-
nas uppgå till så mycket som 150 miljarder kronor.
Den revidering av åtgärdsprogrammet som genomfördes under vå-
ren 1992 innebar en skärpning av det fortsatta miljöarbetet. Länderna
förband sig då att arbeta enligt försiktighetsprincipen och att använda
den mest miljövänliga tekniken.
Jag vill erinra om att Östersjöns miljö lyftes fram som en prioriterad
fråga i regeringsdeklarationen, där följande står att läsa: ”Sverige skall
vara pådrivande i det internationella miljöarbetet. Projektet att återstäl-
la Östersjön i ekologisk balans, som jag initierade 1990, kommer att
drivas med förnyad kraft.” Men nu sänks miljöbiståndet med 50 miljo-
ner kronor. Det tyder inte på någon kraftsamling. Vi betraktar det som
totalt oacceptabelt. I stället menar vi att ökade resurser bör anslås till
åtgärdsprogrammet för Östersjön för att man i realiteten skall kunna
driva projektet med förnyad kraft. Därför vill vi satsa mera än vad
regeringen gör, ända upp till 246 miljoner kronor just på Östersjömil-
jön.
De insatser som Sverige har medverkat till har varit framgångsrika.
I flera av våra östliga grannländer finns stora naturvärden. Vi vill också
satsa på att stärka den biologiska mångfalden. Ytterst handlar det om
ifall vi är beredda att betala priset för miljöförstöringen eller om vi
tänker lämna över denna nota till våra barn, en nota som i värsta fall
inkluderar skador som är irreparabla. Vi anser att satsningen på miljön
är alldeles för låg, och som jag sade vill vi öka den med 246 miljoner
kronor.
Därför vill jag yrka bifall till reservation 14 och reservation 11 när
det gäller det första momentet.
(forts, prot. 96)
Prot. 1994/95:95
26 april
Sveriges samarbete
med Central- och
Östeuropa
195
Prot. 1994/95:95
26 april
196
Kammaren beslöt på förslag av tredje vice talmannen att ärendebe-
handlingen skulle fortsättas vid morgondagens arbetsplenum.
Anmäldes att följande interpellationer framställts
den 26 april
1994/95:118 av Sten Andersson (m) till statsrådet Jörgen Andersson
om avveckling av kärnkraften
1994/95:119 av Ragnhild Pohanka (mp) till jordbruksministern om
omvänt baggböleri
1994/95:120 av Ragnhild Pohanka (mp) till miljöministern om miljö-
anpassad offentlig upphandling
1994/95:121 av Ragnhild Pohanka (mp) till näringsministern om
rotsnurr
1994/95:122 av Gudrun Lindvall (mp) till miljöministern om oljeut-
släpp i Östersjön
Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 2 maj.
Anmäldes att följande frågor framställts
den 26 april
1994/95:457 av Margitta Edgren (fp) till utbildningsministern om AT-
tjänster i läkarutbildningen
1994/95:458 av Ulla-Britt Hagström (kds) till statsrådet Ylva Johans-
son om förslag om en yrkeshögskola
Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksdagens snabbproto-
koll tisdagen den 2 maj.
11 § Kammaren åtskildes kl. 22.50.
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 1 § anf. 10 (delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 5 § anf. 21 (delvis),
av talmannen därefter t.o.m. anf. 56 (delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. anf. 88 (delvis),
av talmannen därefter t.o.m. anf. 139 (delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 6 § anf. 173 (delvis)
av talmannen därefter t.o.m. 7 § anf. 214 (delvis) och
av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Prot. 1994/95:95
26 april
Vid protokollet
GUNNAR GRENFORS
/Barbro Nordström
197
Innehållsförteckning
Inledningsanförande med anledning av den aktuella debat-
198
ten .................................................................................................1
Anf. 1 TALMANNEN............................................................1
1 § Aktuell debatt: Det oprovocerade våldet..................................2
Anf. 2 ALF SVENSSON (kds)...............................................2
Anf. 3 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)...................3
Anf. 4 ALF SVENSSON (kds)...............................................6
Anf. 5 GUN HELLSVIK (m).................................................7
Anf. 6 INGBRITTIRHAMMAR (c)......................................9
Anf. 7 KARIN PILSÄTER (fp)............................................10
Anf. 8 ALICE ÅSTRÖM (v)................................................12
Anf. 9 MARIANNE SAMUELSSON (mp)..........................13
Anf. 10 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)...............15
Anf. 11 ALF SVENSSON (kds)...........................................16
Anf. 12 GUN HELLSVIK (m).............................................18
Anf. 13 INGBRITT IRHAMMAR (c)..................................18
Anf. 14 KARIN PILSÄTER (fp)..........................................19
Anf. 15 ALICE ÅSTRÖM (v)..............................................20
Anf. 16 MARIANNE SAMUELSSON (mp)........................21
Anf. 17 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)...............21
Anf. 18 ALF SVENSSON (kds)...........................................23
Anf. 19 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)...............23
2 § Justering av protokoll...............................................................24
3 § Hänvisning av ärenden till utskott...........................................24
4 § Förnyad bordläggning..............................................................25
5 § Socialpolitik - inriktning och anslag, m.m...............................25
Socialutskottets betänkande 1994/95:SoU15..........................25
Socialutskottets betänkande 1994/95 :SoU 13..........................25
Socialutskottets betänkande 1994/95:SoU 14..........................25
Socialutskottets betänkande 1994/95:SoU16..........................25
Socialutskottets betänkande 1994/95:SoU17..........................25
Socialutskottets betänkande 1994/95:SoU19..........................25
Socialutskottets betänkande 1994/95:SoU20..........................25
Socialutskottets betänkande 1994/95:SoU22..........................25
Anf. 20 STEN SVENSSON (m)...........................................25
Anf. 21 ROLAND LARSSON (c)........................................31
Anf. 22 BARBRO WESTERHOLM (fp).............................33
Anf. 23 STEN SVENSSON (m) replik................................36
Anf. 24 BARBRO WESTERHOLM (fp) replik...................37
Anf. 25 STEN SVENSSON (m) replik.................................37
Anf. 26 STIG SANDSTRÖM (v).........................................37
Anf. 27 STEN SVENSSON (m) replik.................................40
Anf. 28 STIG SANDSTRÖM (v) replik...............................40
Anf. 29 STEN SVENSSON (m) replik.................................40
Anf. 30 ROLAND LARSSON (c) replik...............................41
Anf. 31 STIG SANDSTRÖM (v) replik...............................41
Anf. 32 ROLAND LARSSON (c) replik...............................41
Anf. 33 STIG SANDSTRÖM (v) replik...............................41
Anf. 34 BARBRO WESTERHOLM (fp) replik....................42
Anf. 35 STIG SANDSTRÖM (v) replik...............................42
Anf. 36 BARBRO WESTERHOLM (fp) replik....................42
Anf. 37 STIG SANDSTRÖM (v) replik...............................42
Anf. 38 THOMAS JULIN (mp)............................................42
Anf. 39 BARBRO WESTERHOLM (fp) replik....................45
Anf. 40 THOMAS JULIN (mp) replik..................................45
Anf. 41 ROLAND LARSSON (c) replik...............................46
Anf. 42 THOMAS JULIN (mp) replik..................................46
Anf. 43 ROLAND LARSSON (c) replik...............................46
Anf. 44 THOMAS JULIN (mp) replik..................................46
Anf. 45 CHATRINE PÅLSSON (kds)..................................47
Anf. 46 BARBRO WESTERHOLM (fp) replik....................49
Anf. 47 CHATRINE PÅLSSON (kds) replik........................49
Anf. 48 BARBRO WESTERHOLM (fp) replik....................50
Anf. 49 CHATRINE PÅLSSON (kds) replik........................50
Anf. 50 BO HOLMBERG (s)................................................50
Anf. 51 BARBRO WESTERHOLM (fp) replik....................55
Anf. 52 CHATRINE PÅLSSON (kds) replik.......................56
Anf. 53 BO HOLMBERG (s) replik.....................................56
Anf. 54 STIG SANDSTRÖM (v) replik...............................56
Anf. 55 BO HOLMBERG (s) replik.....................................57
Anf. 56 Socialminister INGELA THALÉN (s)....................57
Anf. 57 TREDJE VICE TALMANNEN...............................59
Anf. 58 Socialminister INGELA THALÉN (s)....................59
Anf. 59 STEN SVENSSON (m) replik.................................61
Anf. 60 STIG SANDSTRÖM (v) replik ...............................61
Anf. 61 Socialminister INGELA THALÉN (s)....................62
Anf. 62 BARBRO WESTERHOLM (fp) replik....................62
Anf. 63 Socialminister INGELA THALÉN (s)....................62
Anf. 64 BARBRO WESTERHOLM (fp) replik....................62
Anf. 65 Socialminister INGELA THALÉN (s)....................63
Anf. 66 CHATRINE PÅLSSON (kds) replik........................63
Anf. 67 Socialminister INGELA THALÉN (s)....................63
Anf. 68 ROLAND LARSSON (c) replik...............................64
Anf. 69 Socialminister INGELA THALÉN (s)....................64
Anf. 70 ROLAND LARSSON (c) replik...............................65
Anf. 71 Socialminister INGELA THALÉN (s)....................65
Anf. 72 GUN HELLSVIK (m)..............................................65
Anf. 73 BARBRO WESTERHOLM (fp) replik....................69
Anf. 74 GUN HELLSVIK (m) replik....................................69
Anf. 75 BARBRO WESTERHOLM (fp) replik....................70
Anf. 76 GUN HELLSVIK (m) replik....................................70
Prot. 1994/95:95
26 april
199
Prot. 1994/95:95
26 april
200
Anf. 77 LARS-ERIK LÖVDÉN (s)......................................70
Anf. 78 GUN HELLSVIK (m) replik...................................73
Anf. 79 LARS-ERIK LÖVDÉN (s) replik............................74
Anf. 80 GUN HELLSVIK (m) replik...................................74
Anf. 81 MARGARETA E NORDENVALL (m)..................74
Anf. 82 MARGARETA ISRAELSSON (s)..........................78
Anf. 83 MARGARETA E NORDENVALL (m) replik........80
Anf. 84 MARGARETA ISRAELSSON (s) replik................80
Anf. 85 LISELOTTE WÅGÖ (m)........................................80
Anf. 86 KERSTIN WARNERBRING (c)............................83
Anf. 87 KERSTIN HEINEMANN (fp)................................86
Anf. 88 ULLA HOFFMANN (v)..........................................88
Anf. 89 LISELOTTE WÅGÖ (m) replik..............................92
Anf. 90 ULLA HOFFMANN (v) replik................................92
Anf. 91 LISELOTTE WÅGÖ (m) replik..............................92
Anf. 92 ULLA HOFFMANN (v) replik................................93
Anf. 93 RAGNHILD POHANKA (mp)...............................93
Anf. 94 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds).........................96
Anf. 95 ULLA HOFFMANN (v) replik..............................100
Anf. 96 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds) replik.............100
Anf. 97 ULLA HOFFMANN (v) replik..............................100
Anf. 98 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds) replik.............101
Anf. 99 KERSTIN WARNERBRING (c) replik................101
Anf. 100 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds) replik...........101
Anf. 101 KERSTIN WARNERBRING (c) replik..............101
Anf. 102 MARIANNE JÖNSSON (s)................................101
Anf. 103 LISELOTTE WÅGÖ (m) replik..........................103
Anf. 104 MARIANNE JÖNSSON (s) replik......................103
Anf. 105 LISELOTTE WÅGÖ (m) replik..........................104
Anf. 106 MARIANNE JÖNSSON (s) replik......................104
Anf. 107 KERSTIN HEINEMANN (fp) replik..................104
Anf. 108 MARIANNE JÖNSSON (s) replik......................104
Anf. 109 KERSTIN HEINEMANN (fp) replik..................104
Anf. 110 MARIANNE JÖNSSON (s) replik......................105
Anf. 111 RAGNHILD POHANKA (mp) replik.................105
Anf. 112 MARIANNE JÖNSSON (s) replik......................105
Anf. 113 RAGNHILD POHANKA (mp) replik.................105
Anf. 114 ULLA HOFFMANN (v) replik............................105
Anf. 115 MARIANNE JÖNSSON (s) replik......................106
Anf. 116 ULLA HOFFMANN (v) replik............................106
Anf. 117 MARIANNE JÖNSSON (s) replik......................106
Anf. 118 Statsrådet ANNA HEDBORG (s)........................106
Anf. 119 LISELOTTE WÅGÖ (m) replik..........................110
Anf. 120 Statsrådet ANNA HEDBORG (s)........................110
Anf. 121 LISELOTTE WÅGÖ (m) replik..........................111
Anf. 122 Statsrådet ANNA HEDBORG (s)........................111
Anf. 123 KERSTIN WARNERBRING (c) replik.............111
Anf. 124 Statsrådet ANNA HEDBORG (s)........................112
Anf. 125 KERSTIN WARNERBRING (c) replik..............112
Anf. 126 Statsrådet ANNA HEDBORG (s)........................112
Anf. 127 KERSTIN HEINEMANN (fp) replik...................113
Anf. 128 Statsrådet ANNA HEDBORG (s)........................113
Anf. 129 KERSTIN HEINEMANN (fp) replik..................113
Anf. 130 Statsrådet ANNA HEDBORG (s)........................113
Anf. 131 RAGNHILD POHANKA (mp) replik..................114
Anf. 132 Statsrådet ANNA HEDBORG (s)........................114
Anf. 133 RAGNHILD POHANKA (mp) replik..................114
Anf. 134 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds) replik............114
Anf. 135 Statsrådet ANNA HEDBORG (s)........................115
Anf. 136 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds) replik............115
Anf. 137 Statsrådet ANNA HEDBORG (s)........................115
Anf. 138 MARIANNE ANDERSSON (c)..........................115
Anf. 139 LEIF CARLSON (m)...........................................118
Anf. 140 MARIANNE ANDERSSON (c) replik................120
Anf. 141 LEIF CARLSON (m) replik.................................121
Anf. 142 MARIANNE ANDERSSON (c) replik................121
Anf. 143 LEIF CARLSON (m) replik.................................122
Anf. 144 BO HOLMBERG (s) replik.................................122
Anf. 145 LEIF CARLSON (m) replik.................................123
Anf. 146 BO HOLMBERG (s) replik.................................123
Anf. 147 LEIF CARLSON (m) replik.................................124
Anf. 148 EVA ZETTERBERG (v).....................................124
Anf. 149 CHARLOTTA L BJÄLKEBRING (v).................125
(forts.)....................................................................................127
Beslut om uppskjuten votering......................................................127
5 § (forts.) Socialpolitik - inriktning och anslag, m.m. (forts.
SoU15, SoU13, SoU14, SoU16, SoU17, SoU19, SoU20
och SoU22)...............................................................................127
Anf. 150 EWA LARSSON (mp).........................................127
Anf. 151 BIRGER SCHLAUG (mp)...................................128
Anf. 152 BARBRO WESTERHOLM (fp)..........................130
Anf. 153 KERSTIN WARNERBRING (c).........................130
Anf. 154 MARIANNE ANDERSSON (c)..........................130
Anf. 155 BARBRO WESTERHOLM (fp)..........................131
Anf. 156 MARIANNE ANDERSSON (c) replik................131
Anf. 157 BARBRO WESTERHOLM (fp) replik................132
Anf. 158 MARIANNE ANDERSSON (c) replik................132
Anf. 159 LEIF CARLSON (m)...........................................132
Anf. 160 MARIANNE ANDERSSON (c)..........................133
(Beslut skulle fattas den 27 april.).........................................133
Ajournering.....................................................................................133
Återupptagna förhandlingar.........................................................134
6§ Näringspolitik..........................................................................134
Näringsutskottets betänkande 1994/95:NU18.......................134
Anf. 161 PER WESTERBERG (m)....................................134
Prot. 1994/95:95
26 april
201
Prot. 1994/95:95
26 april
202
Anf. 162 KJELL ERICSSON (c)........................................137
Anf. 163 EVA FLYBORG (fp)..........................................140
Anf. 164 LENNART BEIJER (v).......................................143
Anf. 165 PER WESTERBERG (m) replik.........................145
Anf. 166 LENNART BEIJER (v) replik.............................146
Anf. 167 PER WESTERBERG (m) replik.........................146
Anf. 168 LENNART BEIJER (v) replik.............................146
Anf. 169 KJELL ERICSSON (c) replik..............................147
Anf. 170 LENNART BEIJER (v) replik.............................147
Anf. 171 KJELL ERICSSON (c) replik..............................147
Anf. 172 LENNART BEIJER (v) replik.............................148
Anf. 173 BIRGER SCHLAUG (mp)..................................148
Anf. 174 PER WESTERBERG (m) replik.........................151
Anf. 175 BIRGER SCHLAUG (mp) replik........................152
Anf. 176 PER WESTERBERG (m) replik.........................152
Anf. 177 BIRGER SCHLAUG (mp) replik........................153
Anf. 178 KJELL ERICSSON (c) replik..............................153
Anf. 179 BIRGER SCHLAUG (mp) replik........................153
Anf. 180 KJELL ERICSSON (c) replik..............................154
Anf. 181 BIRGER SCHLAUG (s)......................................154
Anf. 182 GÖRAN HÄGGLUND (kds)..............................154
Anf. 183 BO BERNHARDSSON (s).................................157
Anf. 184 PER WESTERBERG (m) replik.........................160
Anf. 185 BO BERNHARDSSON (s) replik.......................161
Anf. 186 PER WESTERBERG (m) replik.........................161
Anf. 187 BO BERNHARDSSON (s) replik......................162
Anf. 188 BIRGER SCHLAUG (mp) replik........................162
Anf. 189 BO BERNHARDSSON (s) replik.......................162
Anf. 190 BIRGER SCHLAUG (mp) replik........................163
Anf. 191 BO BERNHARDSSON (s) replik.......................163
Anf. 192 KJELL ERICSSON (c) replik..............................163
Anf. 193 EVA FLYBORG (fp) replik................................164
Anf. 194 BO BERNHARDSSON (s) replik.......................164
Anf. 195 EVA FLYBORG (fp) replik................................165
Anf. 196 KERSTIN WARNERBRING (c)........................165
Anf. 197 EVA FLYBORG (fp) replik................................167
Anf. 198 KERSTIN WARNERBRING (c) replik..............167
Anf. 199 EVA FLYBORG (fp) replik................................167
Anf. 200 KERSTIN WARNERBRING (c) replik..............168
Anf. 201 RONNY KORSBERG (mp)................................168
Anf. 202 SIV HOLMA (v)..................................................170
Anf. 203 ELISA ABASCAL REYES (mp)........................171
Anf. 204 BO BERNHARDSSON (s) replik.......................173
Anf. 205 ELISA ABASCAL REYES (mp) replik..............173
Anf. 206 BO BERNHARDSSON (s) replik.......................173
Anf. 207 ELISA ABASCAL REYES (mp) replik..............174
Anf. 208 PER LAGER (mp)...............................................174
Anf. 209 KRISTINA ZAKRISSON (s)..............................175
Anf. 210 LENNART KLOCKARE (s)...............................175
Anf. 211 JAN BACKMAN (m)..........................................176
Anf. 212 LENNART BEIJER (v).......................................177
(Beslut skulle fattas den 27 april.).........................................177
7 § Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa.................178
Utrikesutskottets betänkande 1994/95:UU16........................178
Anf. 213 GÖRAN LENNMARKER (m).............................178
Anf. 214 HELENA NILSSON (c).......................................182
Anf. 215 LENNART ROHDIN (fp)....................................183
Anf. 216 EVA ZETTERBERG (v).....................................185
Anf. 217 GÖRAN LENNMARKER (m) replik..................188
Anf. 218 EVA ZETTERBERG (v) replik...........................188
Anf. 219 GÖRAN LENNMARKER (m) replik..................189
Anf. 220 EVA ZETTERBERG (v) replik...........................189
Anf. 221 LENNART ROHDIN (fp) replik..........................189
Anf. 222 EVA ZETTERBERG (v) replik...........................190
Anf. 223 LENNART ROHDIN (fp) replik..........................190
Anf. 224 BODIL FRANCKE OHLSSON (mp)..................190
Anf. 225 INGRID NÄSLUND (kds)...................................192
(forts, prot. 96)......................................................................195
8 § Beslut om fortsatt ärendebehandling.....................................196
9 § Anmälan om interpellationer..................................................196
1994/95:118 av Sten Andersson (m) till statsrådet Jörgen
Andersson om avveckling av kärnkraften..............................796
1994/95:119 av Ragnhild Pohanka (mp) till jordbruksmi-
nistern om omvänt baggböleri...............................................796
1994/95:120 av Ragnhild Pohanka (mp) till miljöministern
om miljöanpassad offentlig upphandling...............................796
1994/95:121 av Ragnhild Pohanka (mp) till näringsminis-
tern om rotsnurr....................................................................796
1994/95:122 av Gudrun Lindvall (mp) till miljöministern
om oljeutsläpp i Östersjön.....................................................796
10 § Anmälan om frågor...............................................................196
1994/95:457 av Margitta Edgren (fp) till utbildningsminis-
tern om AT-tjänster i läkarutbildningen................................796
1994/95:458 av Ulla-Britt Hagström (kds) till statsrådet
Ylva Johansson om förslag om en yrkeshögskola.................796
11 § Kammaren åtskildes kl. 22.50..................................................196
Prot. 1994/95:95
26 april
203
gotab 48689, Stockholm 1995