Riksdagens protokoll

1994/95:91

Torsdagen den 20 april

KL 12.00-18.08

19.00-23.04

Protokoll

1994/95:91

1 § Avsägelse

Tredje vice talmannen meddelade att Lennart Nilsson (s) avsagt sig
uppdraget att vara suppleant i EU-nämnden.

Kammaren biföll denna avsägelse.

2 § Anmälan om kompletteringsval till EU-nämnden

Tredje vice talmannen meddelade att Socialdemokratiska riksdags-
gruppen på grund av uppkommen vakans anmält Marianne Carlström
som suppleant i EU-nämnden efter Lennart Nilsson.

Tredje vice talmannen förklarade vald till

suppleant i EU-nämnden
Marianne Carlström (s)

3 § Meddelande om svar på interpellationer

Till kammaren hade inkommit följande skrivelser:

Interpellation 1994/95:90

Till riksdagen

Beträffande interpellation 1994/95:90 av Kenneth Kvist, Insyn i
EU-organisationen, får jag meddela att jag inte kan besvara denna inom
fyra veckor.

Skälet härtill är att en debattdag som passar både interpellanten och
mig inte gått att finna under denna tidsperiod.

Jag kommer att besvara interpellationen den 28 april 1995.
Stockholm den 12 april 1995

Mats Hellström

1 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 91

Prot. 1994/95:91

20 april

Interpellation 1994/95:94

Till riksdagen

Beträffande interpellation 1994/95:94 av Siv Holma, Svenska som
EU-språk, får jag meddela att jag inte kan besvara denna inom fyra
veckor.

Skälet härtill är att en debattdag som passar både interpellanten och
mig inte gått att finna under denna tidsperiod.

Jag kommer att besvara interpellationen den 15 maj 1995.
Stockholm den 12 april 1995

Mats Hellström

Interpellation 1994/95:108

Till riksdagen

Beträffande interpellation 1994/95:108 av Inger Lundberg, Princi-
perna för anställning i EU m.m., får jag meddela att jag inte kan besva-
ra denna inom fyra veckor.

Skälet härtill är att en debattdag som passar både interpellanten och
mig inte gått att finna under denna tidsperiod.

Jag kommer att besvara interpellationen den 15 maj 1995.
Stockholm den 12 april 1995

Mats Hellström

4 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades
Propositioner
1994/95:161 till arbetsmarknadsutskottet
1994/95:219 till bostadsutskottet

Motioner

1994/95:So30-So38 till socialutskottet

1994/95 :L33-L41 till lagutskottet
1994/95:Sk48 och Sk49 till skatteutskottet

1994/95 :L31 och L32 till lagutskottet

1994/95:So39 och So40 till socialutskottet
1994/95:Sfl 8 till socialförsäkringsutskottet
1994/95 :Fi30 till finansutskottet
1994/95:Krl4 till kulturutskottet
1994/95:Sk45-Sk47 till skatteutskottet

5 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlädes åter

Jordbruksutskottets betänkande 1994/95:JoU13

Prot. 1994/95:91

20 april

6 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den
19 april

LU20 Anslag till Livsmedelsverket, m.m.

Mom. 2 (anslaget till Livsmedelsverket)

1. utskottet

2. res. 1 (m)

Votering:

230 för utskottet

75 för res. 1

44 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:     144 s, 21 c, 21 fp, 19 v, 15 mp, 10 kds

För res. 1:        74 m, 1 fp

Frånvarande:    17 s, 6 m, 6 c, 4 fp, 3 v, 3 mp, 5 kds

Mom. 5 (regler om ursprungsmärkning inom EU)

1. utskottet

2. res. 2 (c)

Votering:

266 för utskottet

40 för res. 2

1 avstod

42 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    145 s, 73 m, 22 fp, 19 v, 7 kds

För res. 2:        1 m, 21 c, 15 mp, 3 kds

Avstod:          1 fp

Frånvarande:    16 s, 6 m, 6 c, 3 fp, 3 v, 3 mp, 5 kds

Åke Carnerö och Tu ve Skånberg (båda kds) anmälde att de avsett att
rösta nej men markerats ha röstat ja.

Mom. 6 (olika åtgärder inom livsmedelsområdet)

Yrkanden:

1. utskottet

2. utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall
till mot. Fö802 yrk. 12 (mp), So488 yrk. 10 (mp) och Jo529 yrk. 27
(mp)

Votering:

290 för utskottet

15 för mot.

Prot. 1994/95:91

20 april

1 avstod

43 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    145 s, 73 m, 21 c, 23 fp, 18 v, 10 kds

För mot.:       15 mp

Avstod:          1 v

Frånvarande:    16 s, 7 m, 6 c, 3 fp, 3 v, 3 mp, 5 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

TU16 Funktionshindrades resemöjligheter

Kammaren biföll utskottets hemställan.

TU17 Ändring i telelagen, m.m.

Mom. 2 (bedömning av tillståndsansökningar)

1. utskottet

2. res. (m, fp)

Votering:

211 för utskottet

96 för res.

42 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:     145 s, 1 m, 21 c, 19 v, 15 mp, 10 kds

Förres.:        73 m, 23 fp

Frånvarande:    16 s, 6 m, 6 c, 3 fp, 3 v, 3 mp, 5 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

BoU16 Rennäringen

Mom. 3 (det nya systemet för ersättning för rovdjursrivna renar)

1. utskottet

2. res. 1 (fp, v, mp, kds)

Votering:

238 för utskottet

67 för res. 1

44 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    144 s, 73 m, 21 c

För res. 1:       23 fp, 19 v, 15 mp, 10 kds

Frånvarande:    17 s, 7 m, 6 c, 3 fp, 3 v, 3 mp, 5 kds

Mom. 4 (gränsvärden för radioaktivitet i renkött)

1. utskottet

2. res. 2 (mp)

Votering:

291 för utskottet

15 för res. 2

43 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    145 s, 74 m, 21 c, 22 fp, 19 v, 10 kds

Förres. 2:       15 mp

Frånvarande:    16 s, 6 m, 6 c, 4 fp, 3 v, 3 mp, 5 kds

Mom. 5 (kostnadsansvaret för cesiumanalyser m.m.)

1. utskottet

2. res. 3 (v)

Votering:

265 för utskottet

37 för res. 3

2 avstod

45 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    143 s, 73 m, 17 c, 22 fp, 10 kds

För res. 3:        3 c, 1 fp, 19 v, 14 mp

Avstod:         2 s

Frånvarande:    16 s, 7 m, 7 c, 3 fp, 3 v, 4 mp, 5 kds

Prot. 1994/95:91

20 april

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

BoU19 Hyresrätt m.m.

Mom. 10 (ägarlägenheter)

1. utskottet

2. res. 3 (m, c, fp, kds, mp)

Votering:

169 för utskottet

136 för res. 3

1 avstod

43 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:

145 s, 2 c, 1 fp, 19 v, 2 kds

För res. 3:

73 m, 19 c, 22 fp, 15 mp, 7 kds

Avstod:

1 kds

Frånvarande:    16 s, 7 m, 6 c, 3 fp, 3 v, 3 mp, 5 kds

Inger Davidson (kds) anmälde att hon avsett att rösta nej men marke-
rats ha avstått från att rösta.

Prot. 1994/95:91

20 april

Dan Ericson och Chatrine Pålsson (båda kds) anmälde att de avsett att
rösta nej men markerats ha röstat ja.

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

Meddelande om samlad votering

Tredje vice talmannen meddelade att konstitutionsutskottets betän-
kanden KU40, KU39 och KU33 samt socialförsäkringsutskottets be-
tänkanden SfU12 och SfU15 skulle avgöras i ett sammanhang efter
avslutad debatt.

Val till Europaparla-
mentet och andra
valfrågor

A

7 § Val till Europaparlamentet och andra valfrågor

Föredrogs

Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95 :KU40

Val till Europaparlamentet och andra valfrågor (prop. 1994/95:100
delvis och 1994/95:154)

Anf. 1 BIRGER HAGÅRD (m)

Herr talman! Vi står nu i beredskap att behandla det betänkande
som klargör hur valet till Europaparlamentet den 17 september i höst
skall se ut. Där behandlas också vissa andra valfrågor. Man kan väl
konstatera att det inte är något upphetsande betänkande i och för sig.

Regeringen har föreslagit - och det har i allt väsentligt accepterats
av utskottet - att Europavalet i höst skall vara så likt ett vanligt riks-
dagsval som möjligt. På några punkter gör man dock undantag från den
principen.

Eftersom det bara är 22 ledamöter som skall väljas kommer man att
betrakta hela landet som en enda valkrets vid fördelningen av manda-
ten. Till detta kommer att unionsmedborgare som inte utövat sin röst-
rätt i sina respektive hemländer både har rösträtt och är valbara i Sveri-
ge, men detta torde inte spela någon som helst praktisk roll.

På vissa punkter har det emellertid förekommit diskussion i utskot-
tet, herr talman. Jag skall bara som allra hastigast kommentera dem.

Det gäller bl.a. fyra-procentsspärren. Framför allt företrädare för de
mindre partierna har önskat att man inte skulle tillämpa någon fyra-
procentsspärr i Europavalet. Å andra sidan har majoriteten i utskottet,
precis som regeringen, varit av den uppfattningen att man bör undvika
en fragmentering av partirepresentationen. Detta är någonting som vi
har sett hända i många andra länder.

Valdeltagandet kan förutsättas bli betydligt lägre i Europavalet än i
de normala riksdagsvalen. Under senare år har genomsnittet när det
gäller deltagandet legat på ca 53 % ute i Europa. Jag tror att vi kommer
något högre; jag skulle för egen del våga förutspå att vi får ett delta-
gande på drygt 60 % - jag tror inte att det blir så förfärligt mycket mer.

Det finns många skäl för detta - jag vill inte gå närmare in på dem.
Utskottet fastnade alltså för att fyra-procentsspärren bör finnas kvar
och tror också att den kan verka mobiliserande på väljarna.

En andra punkt som har diskuterats är personvalsinslaget. Från
Vänsterpartiet har man fört fram meningen att man inte skulle vilja ha
något sådant i Europavalet. Sedan den 1 januari i år gäller å andra sidan
den grundlagsändring som vi har fattat beslut om och som säger att
möjlighet till personval skall finnas.

En tredje punkt gäller öppenhet beträffande den ekonomiska redo-
visningen av de kampanj pengar som kan ha mottagits. Vi i Moderata
samlingspartiet instämmer i att största möjliga öppenhet bör finnas,
men vi vill inte skriva under den text som majoriteten här står bakom.
Vi vill inte föregripa resultatet från den riksdagens arbetsgrupp som
arbetar med de här frågorna. Det är mycket möjligt att Europavalet kan
ge diverse erfarenheter. Jag yrkar därför bifall till reservation 3.

När det gäller tidpunkten för val generellt sett har man från Center-
partiets sida reserverat sig till förmån för en förläggning av de ordinarie
riksdagsvalen till våren. Det finns starka sympatier för detta - det skall
jag inte alls sticka under stol med. Å andra sidan kunde man inte kom-
ma överens vid de författningsöverläggningar som förekom under hös-
ten 1993, och Riksdagsutredningen kom då fram till att man borde ha
en oförändrad valdag. Tiden var alltså inte mogen för en förändring på
den punkten. Det finns därför inte någon anledning att nu ytterligare
föra fram förslag om den tidpunkten. Det kommer att bli nya tillfällen
senare.

Ytterligare en punkt som berörts är poströstningen. När det gäller
den utgår utskottet från att man kommer att beakta de synpunkter som
förts fram mot den mycket dyrbara poströstning som vi har här i landet,
men utskottet vill inte företa några förändringar inför det val som nu
skall ske.

Jag konstaterar med tillfredsställelse att utskottet tillstyrker en mo-
tion om att vissa olägenheter vad gäller valprövningsnämnden bör
ändras.

När det sedan gäller den kommunala valkretsindelningen har utskot-
tet inte funnit någon anledning att närmare gå in på den, och inte heller
på utlandssvenskarnas förhållanden. I en motion finns ett förslag om att
de skulle få bilda en egen valkrets. Med tanke på att det bara är 21 000
utlandssvenskar som registrerats för val kan man tänka sig att vi i Sve-
rige skulle få en majoritetsvalkrets av åländsk typ - det vore i och för
sig säreget; som statsvetare skulle jag naturligtvis tycka att det vore
väldigt roligt. Å andra sidan tror jag kanske inte att vi skall göra fullt så
djärva experiment.

Med detta, herr talman, ber jag att få yrka bifall till hemställan i
KU:s betänkande med undantag för reservation 3, som jag yrkar bifall
till; övriga reservationer yrkar jag avslag på.

Prot. 1994/95:91

20 april

Val till Europaparla-
mentet och andra
valfrågor

Prot. 1994/95:91

20 april

Anf. 2 SIVERT CARLSSON (c)

Herr talman! I konstitutionsutskottets betänkande nr 40 angående

val till Europaparlamentet tas, som vi nyss hörde, frågan upp om tid-

Val till Europaparla-
mentet och andra
valfrågor

punkt för riksdagsval. Av hänsyn till dagens digra ärendelista skall jag
fatta mig kort, herr talman.

Riksdagsutredningen föreslog vid överlämnandet av sitt principbe-
tänkande i juni 1993 att tidpunkten för riksdagsval skulle tidigareläg-
gas. Som en konsekvens av att författningsöverläggningarna hösten
samma år mellan företrädare för riksdagspartierna inte ledde till någon
överenskommelse om att ändra valdagens förläggning i tiden ansåg sig
Riksdagsutredningen i sitt slutförslag kunna utgå från att valdagen
skulle vara oförändrad. Samma bedömning gör nu utskottet.

Från Centerns sida har vi en annan uppfattning - samma nu som ti-
digare. Riksdagen har ju beslutat att budgetåret skall sammanfalla med
kalenderåret ff.o.m. 1997. Budgetpropositionen skall alltså presenteras
och behandlas under hösten. Beslut skall fattas före jul. Enligt vår upp-
fattning innebär en ordning med riksdagsval under hösten att den till-
trädande regeringen får alldeles för kort tid på sig att förbereda den
budgetproposition som så snart efter valet skall föreläggas riksdagen.

Vi menar därför att det vore klokt att i stället förlägga riksdagsvalen
till våren, i nära anslutning till riksmötets avslutande. Det innebär en
större möjlighet för en blivande regering att förbereda och arbeta med
höstens budgetproposition. Jag är övertygad om att en sådan arbets-
ordning förr eller senare kommer att vinna gehör och yrkar därför, herr
talman, bifall till reservation nr 4 i konstitutionsutskottets betänkande
nr 40.

Anf. 3 KENNETH KVIST (v)

Herr talman! Det har varit en princip - har det sagts i utskottet när
vi har behandlat detta - att valet till EU-parlamentet skall likna riks-
dagsvalen eller vara så likt dem som möjligt. Tanken med detta är
naturligtvis att väljarna skall känna igen sig. När man nu står inför ett
nytt val till en för väljarna ny församling kan det vara skäl att man har
en valprocedur som är igenkännbar från väljarnas utgångspunkt.

I detta läge vill utskottsmajoriteten införa ett för väljarna helt nytt
element, nämligen personröstning. Det har gjorts prov i några kommu-
ner. Detta prov är ännu ej utvärderat. Den lilla utvärdering som har
förekommit visar att även på den kommunala nivån har systemet sna-
rast varit illusoriskt, vilket borde vara otillfredsställande för den som är
en mycket varm anhängare av personröstning. Men systemet är som
sagt inte utvärderat, och det är ej heller tillämpat i nationell skala.

Det är sant som det har sagts här att det står i författningen att det
skall finnas en möjlighet till personval. Jag tror dock att det är oklokt
att i detta läge - när det gäller en för det svenska folket ny församling -
börja experimentera och införa en oprövad metod för röstning. Det kan
vara nog nytt att vi nu skall ha en valkrets över hela landet och att de
som skall rösta kanske inte har någon kandidat från sin egen hemort
som de känner igen, osv. Därför har vi tyckt att man kan vänta med

8

personröstningsförfarandet tills de nu gjorda erfarenheterna har utvär-
derats och tills förfarandet har prövats i ett riksdagsval.

Om det blir personröstning - vilket majoritetsförhållandet i utskot-
tet tyder på - anser jag att det är utomordentligt viktigt att det görs en
redovisning av kampanjmedlen om det bedrivs personliga valkampan-
jer. Det är kanske betecknande, om man så vill, att moderaterna är så
rädda för en sådan öppen redovisning, vilket deras reservation ger
uttryck för.

Däremot berör inte andra avseenden av valet, t.ex. röstsammanräk-
ningen, väljaren. Det finns två tekniska begrepp som har politisk bety-
delse. Det ena är fyraprocentsspärren och det andra är valet av metod
för mandatfördelning.

Vi tillämpar nu den s.k. jämkade uddatalsmetoden för riksdagsvalet.
Det innebär egentligen att fasta mandat tillfaller stora partier litet tidi-
gare än vad som skulle vara fallet om man använde en icke jämkad
uddatalsmetod.

Vi menar att när det gäller EU-valet finns det ännu färre argument
för en fyraprocentsspärr och för ett gynnande av stora partier än vad det
finns i riksdagsvalet. Jag anser inte att det är ett argument för att man
vill få starka regeringar. Jag tror inte att det i så fall är en teknisk fråga
utan det beror nog på det politiska innehållet och på möjligheterna att
överbrygga motsättningar inom ett parlament. Sådana frågor kan inte få
sin lösning genom att man frångår det proportionella valsystemet.

I EU-valet är dessa aspekter inte aktuella. Det är nödvändigt att folk
med olika meningar skall få en möjlighet att bli representerade i Brys-
sel. Olika meningar skall vara företrädda i en sådan omfattning att de
kan tävla om de 22 platserna i parlamentet. Jag menar därför att det inte
finns något skäl att i EU-valets röstsammanräkning tillämpa fyrapro-
centsspärren vid mandatfördelningen. Det finns inte heller något skäl
att använda den jämkade uddatalsmetoden i stället för en rak udda-
talsmetod, dvs. att man delar partiernas röstetal med 1, 3, 5 och förde-
lar mandaten därefter.

När vi talar om kommunala valkretsar så kommer vi in på de övriga
valfrågor som har blandats in i det här betänkandet. Vi anser att ett
system med utjämningsmandat i kommunerna måste prövas.

Erfarenheten säger att man i en del kommuner ändrar valkretsar el-
ler inför nya valkretsar. Det gör att man nu faktiskt inför ett slags spär-
regel riktad mot mindre partier. Även om det parti jag representerar
kanske lämnar kretsen av mindre partier - vilket vi och flera med oss
hoppas - tror jag att det är principiellt oriktigt att ha ett system där en
majoritet kan påverka genom valkretsindelningar och därmed också
gynna partier som förväntas bli större. Jag menar därför att ett system
måste utarbetas så att vi kan ha utjämningsmandat i kommunerna.

När det slutligen gäller valdagens förläggning vill jag med hänsyn
till kammarens tid inte späda på eller upprepa de argument som Sivert
Carlsson har anfört. Jag ansluter mig till hans argument. Vi står också
bakom samma reservation i betänkandet.

Prot. 1994/95:91

20 april

Val till Europaparla-
mentet och andra
valfrågor

Prot. 1994/95:91

20 april

Anf. 4 BIRGER HAGÅRD (m) replik

Herr talman! Jag måste säga att jag har mycket svårt att hänga med i

Kenneth Kvists argumentering. Den 1 januari 1995 trädde en författ-

Val till Europaparla-
mentet och andra
valfrågor

ningsbestämmelse som säger att personvalsinslag skall förekomma i
kraft. Även om det parti som Kenneth Kvist tillhör åtminstone i det
förgångna aldrig har visat sig respektera demokratiska författningar,
kan jag inte förstå hur Kenneth Kvist skulle kunna utföra något slags
illusionsnummer och helt plötsligt sätta grundlagen ur spel, några änd-
ringar hinns förvisso inte med.

Kenneth Kvist talade om en öppen redovisning av kampanjmedel
m.m. Jag vill i det sammanhanget läsa innantill ur vår reservation:
”Utskottet vill gärna understryka behovet av öppenhet i fråga om re-
dovisning av kampanjmedel vid ett ökat inslag av personval. Detta kan
även gälla andra bindningar.---Den ovan nämnda arbetsgruppen

inom riksdagen överväger frågor av etiskt slag med anknytning till
uppdrag som riksdagsledamot. Enligt utskottets uppfattning bör dessa
frågor inte beredas av regeringen utan är i första hand en riksdagens
angelägenhet.”

Nu har alltså riksdagen fått en arbetsgrupp tillsatt. Är det då inte
ganska rimligt, Kenneth Kvist, att man avvaktar resultatet av den ar-
betsgruppens arbete innan man ger sig in och tullar på olika saker?
Däremot kan man naturligtvis använda erfarenheterna från Europavalet
när man skall komma fram till eventuella skrivningar i lagar etc.

Anf. 5 KENNETH KVIST (v) replik

Herr talman! Jag tror inte att det är så svårt att hänga med i min ar-
gumentation - om man vill. Men det kanske inte heller är så lätt att
hänga med i logiken i Birger Hagårds ståndpunkter. Om man inte har
ett tryck på folk om att de skall redovisa eventuella kampanjmedel i det
här valet, är det mycket viktigt att man avvaktar arbetsgruppens utred-
ning. När det är fråga om att införa ett helt nytt element i valsystemet är
det däremot inte viktigt att avvakta utredningens arbete och utvärdering
gällande personval.

Det är riktigt att det står i författningen att personval skall tillämpas
vid riksdagsval. Valet till EU-parlamentet är emellertid delvis en annan
sak. Eftersom diskussionen i utskottet hittills har gått ut på att man skall
tillämpa samma valregler som vid riksdagsval, bör det också bli på det
sättet. Man behöver inte använda EU-valet som ett experimentfält för
nya valsystem utan låta dem beredas och utredas i lugn och ro. När vi
har dragit slutsatser och utformat ett lämpligt system kan det börja
tillämpas.

Anf. 6 BIRGER HAGÅRD (m) replik

Herr talman! Kenneth Kvist framhärdar alltså i att man borde sätta
sig över grundlagen i just detta fall.

Anf. 7 KENNETH KVIST (v) replik

Herr talman! Det står faktiskt inte i grundlagen, herr Hagård, att vi

10

skall tillämpa personval vid val till EU-parlamentet. Man skall respek-

tera grundlagen, men man skall också respektera den tradition vi har i
Sverige. Vi skall inte börja tillämpa system som inte är färdigutredda.

Anf. 8 PETER ERIKSSON (mp)

Herr talman! I höst skall vi gå till val igen. 22 ledamöter i Europa-
parlamentet skall väljas.

När vi har arbetat med det här betänkandet så har vi diskuterat hur
valet skall läggas upp. Majoriteten säger att den viktigaste utgångs-
punkten är att valet i höst skall vara så likt ett vanligt val som möjligt.
Skälet är att folk inte skall få svårt att klara av det här valet och att vi
skall få ett så högt valdeltagande som möjligt. Samtidigt vill man införa
personval för första gången.

Jag har inget emot personval, men valet kommer då att skilja sig
väldigt mycket från alla andra val som tidigare har ägt rum i Sverige.
Dessutom skall vi ha nya regler om en öppen redovisning av kam-
panjmedel som en följd av personvalet. Det är också något som jag och
Miljöpartiet stöder. Men detta val skiljer sig i stor utsträckning från alla
tidigare val vi har haft i Sverige, inte minst med anledning av att Euro-
paparlamentet inte är något vanligt parlament utan i hög grad ett låtsas-
parlament utan verklig makt och verkligt inflytande.

Däremot kan Europaparlamentet i ganska stor utsträckning sägas ha
insyn. Jag menar att huvudidén med att sitta med i Europaparlamentet
är att få insyn i processen inom EU. Eftersom insynen kanske är det
viktigaste argumentet för att man skall vara med där nere finns det
heller inget argument för att en fyraprocentsspärr skall bibehållas i det
här valet.

Argumentet för en fyraprocentsspärr i vanliga riksdagsval är att
man skall underlätta en regeringsbildning. Men Europaparlamentet
väljer inga regeringar. Där sitter man på ett personligt mandat utifrån
helt andra förutsättningar och aspekter. Det handlar inte om att man
skall vara med och bilda en regering. I de allra flesta frågor fattas det
heller inga beslut. Man ger rekommendationer, och man har medbe-
stämmanderätt i fråga om det som ligger under den s.k. första pelaren.

Det finns ingen anledning att ha en fyraprocentsspärr. De uträk-
ningar som bl.a. gjordes på Rosenbad visade att den naturliga spärren
ändå kommer att ligga någonstans mellan 3 och 4 %. Detta har en viss
betydelse. Det finns en ganska stor risk att små partier här i riksdagen -
t.ex. kds, Folkpartiet och Centern, som har en ganska svag profil just
när det gäller EU-frågor - hamnar utanför EU-parlamentet. Det vore
tråkigt, eftersom den här insynen gör att det finns en poäng för alla
riksdagspartier att sitta med där. På det sättet och också genom EU-
nämnden kan de följa arbetet inom EU och den svenska regeringens
Europapolitik. Framför allt gör en fyraprocentsspärr det svårare för
nybildade partier som ligger utanför den gamla traditionella partibild-
ningen i Sverige. Det är en viktig synpunkt. I många länder - speciellt i
vårt södra grannland - kommer nationella opinioner till uttryck vid
sidan av de traditionella partiernas åsikter när det gäller Europafrågan.
De är viktiga och har haft mycket stor betydelse för den nationella
debatten och för att det förs en aktiv och radikal politik och debatt när

Prot. 1994/95:91

20 april

Val till Europaparla-
mentet och andra
valfrågor

Prot. 1994/95:91

20 april

Val till Europaparla-
mentet och andra
valfrågor

12

det just gäller Europafrågorna. Därför vore det negativt om de stora
partierna här i riksdagen genom den här typen av spärrar skulle försäm-
ra den nationella svenska EU-debatten i framtiden.

Den andra reservationen, som jag tänker yrka bifall till, är reserva-
tion 6. Den gäller valkretsindelningen för kommunerna. Det system
som man har och har haft ett tag har missbrukats i flera avseenden. Ett
antal kommuner har indelats i valkretsar så att de stora partierna får ett
större inflytande än de skulle få med en proportionell metod. Man kan
också visa hur det här har lett till klara snedfördelningar. Partier som
har fått färre röster än andra har helt enkelt fått fler mandat. Det bör
inte vara rimligt i ett kommunalval i Sverige. Därför är det viktigt att
ändra på det. Jag tycker att man skall införa samma regler som man har
i landstingen. Det finns färdiga regler att använda. Det finns ingen
anledning att vänta med en sådan förändring.

Jag yrkar bifall till reservationerna 1 och 6.

Anf. 9 NILS-GÖRAN HOLMQVIST (s)

Herr talman! Vi skall nu behandla KU40, där val till Europaparla-
mentet och andra valfrågor tas upp. Inledningsvis vill jag säga att ma-
joriteten i utskottet vill att EU-valet om möjligt skall överensstämma
med övriga val till riksdag, landsting och kommun.

Med anledning av den här propositionen har det väckts fyra motio-
ner. Ett antal övriga motioner som tar upp valtekniska frågor m.m. har
avlämnats under den allmänna motionstiden.

Propositionens huvudsakliga innehåll är val till Europaparlamentet.
I propositionen behandlas frågan om val i Sverige av företrädare i den
parlamentariska församlingen i EU.

Förslaget i propositionen om tidpunkt för det förestående valet till
EU-parlamentet har inte föranlett några motioner. Därför tillstyrker
utskottet förslaget om att val skall hållas den 17 september i år. Där-
emot har det kommit en motion under den allmänna motionstiden som
tar upp tidpunkten för när allmänna val skall hållas. Utskottet avstyrker
dess yrkande om att allmänna val skall flyttas till en annan tidpunkt.
Utskottets majoritet delar regeringens bedömning att en övergripande
ambition bör vara att så mycket som möjligt anknyta reglerna om val
till EU-parlamentet till de regler som gäller för svenska riksdagsval.

Andra frågor om val som tas upp i KU40 gäller valkretsindelning
vid kommunala val och landstingsval. Detta har utretts av 1993 års
vallagskommitté. För närvarande bereds frågan inom regeringskansliet.

Övriga frågor som tas upp i KU40 handlar om utjämningsmandat i
kommun- och landstingsval, om indelning av valkretsar samt om en
egen valkrets för utlandssvenskar.

Den nu sittande Nomineringsrätts- och valkretskommittén har i
uppdrag bl.a. att undersöka förutsättningarna för en eventuell delning
av riksdagsvalkretsarna. Denna kommitté har möjligheter att själv ta
initiativ till att bereda de frågor som vi nu har berört. Ett antal ledamö-
ter i den här salen är med i Nomineringsrätts- och valkretskommittén.
Där kan de bl.a. ta upp fyraprocentsspärren, som både Kenneth Kvist
och Peter Eriksson har berört, och den jämkade uddatalsmetoden. Den-

na kommitté har möjlighet att ta upp dessa frågor i sitt betänkande
under hösten.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till hemställan i
KU40 samt avslag på samtliga reservationer.

Anf. 10 KENNETH KVIST (v) replik

Herr talman! Trots att vi inte får igenom förslaget om att fyrapro-
centsspärren skall tas bort i det här valet tycker jag att Nils-Göran
Holmqvist lämnar en öppning inför det fortsatta arbetet. Det är sympa-
tiskt.

Vid det fortsatta arbetet i riksdagen måste vi beakta att tiderna har
förändrats. Vi har inte samma stela eller orörliga partistrukturer i Sve-
rige som tidigare. Därför är nog denna spärregel litet otidsenlig. Vi har
alltid kritiserat spärregeln, eftersom det finns en mycket stor risk att
många av väljarna blir orepresenterade i riksdagen.

Jag tar det som ett halvt löfte av Nils-Göran Holmqvist att denna ut-
redning kan granska den här spärren. Det är lovvärt.

Anf. 11 NILS-GÖRAN HOLMQVIST (s) replik

Herr talman! Till Kenneth Kvist vill jag säga att löftet är att vi i den
här kommittén kan ta upp frågan och diskutera den. Sedan får vi se vad
vi parlamentariskt kommer fram till, om vi kan bli eniga om att fyra-
procentsspärren skall tas bort eller inte. Jag kan inte stå här och lova
någonting, men både Kenneth Kvist och jag är med i denna kommitté.
Därför har vi möjligheter att vädra våra synpunkter och ta upp den här
frågan.

Anf. 12 KENNETH KVIST (v) replik

Herr talman! Jag begriper mycket väl att man inte kan stå och lova
vad en kommitté skall komma fram till, Nils-Göran Holmqvist. Den
måste naturligtvis titta på frågan först. Det är vi helt överens om.

Anf. 13 SIVERT CARLSSON (c) replik

Herr talman! Jag har stor förståelse för att frågan om tidpunkten för
riksdagsval inte är en huvudfråga i dag, utan en s.k. övrig valfråga.
Men det har kommit ett instämmande från vänster och sympatiyttringar
från höger. Och eftersom Nils-Göran Holmqvist inte kom med någon
större argumentation mot min uppfattning styrks jag i min tro att vi förr
eller senare skall få gehör för det här förslaget.

Jag tycker att det har öppnats en dörr. Tack!

Anf. 14 ROSE-MARIE FREBRAN (kds)

Herr talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till de kristdemokra-
tiska motionerna K20 och K24 yrkande 6.

Vi kristdemokrater har kraftiga invändningar mot den spärr på fyra
procent i valet till Europaparlamentet som utskottet föreslår.

För 22 mandat är den naturliga spärren med den jämkade udda-
talsmetoden något över tre procentenheter. Det kan jämföras med tre-
procentsspärren till landstingen. Den jämkade uddatalsmetoden är en

Prot. 1994/95:91

20 april

Val till Europaparla-
mentet och andra
valfrågor

13

Prot. 1994/95:91

20 april

mandatfördelningsmetod som i sig innehåller en spärr mot småpartier.
När det gäller ett så litet antal mandat som 22 stycken är den naturliga

spärren tillräckligt hög. Det behövs inga ytterligare spärrmoment. De

Val till Europaparla-
mentet och andra
valfrågor

skäl som anförs för en fyraprocentsspärr är svaga och dessutom irrele-
vanta.

Herr talman! För det första utgör den nuvarande fyraprocentsspär-
ren till riksdagen inte något givet allmängiltigt tal, utan är en hårdhänt
partipolitisk intressekompromiss från 1960-talet. En av parterna ville
ha en lägre spärr för att få med ett då existerande riksdagsparti i ett nytt
valsystem medan motparten ville ha en högre spärr för att utestänga ett
parti som då befann sig utanför riksdagen.

För det andra kan man konstatera att när sedan valsystemet för
landstingen fastställdes valde man en lägre spärrnivå, åtminstone delvis
på grund av den kritik som riktats mot fyraprocentsspärren.

För det tredje är betänkandets skrivning om att ett lågt valdeltagan-
de kan ge den effekten att en liten del av de röstberättigade lätt kan
erhålla mandat, inte något som selektivt kan anföras vad gäller EU-
parlamentet. Det gäller i stället generellt. Det saknar alltså relevans
eftersom man inte kan förutsätta ett lågt valdeltagande. Danmarks låga
valdeltagande anförs som exempel. Men Danmark har även relativt lågt
valdeltagande i folkomröstningar i EU-frågor. Vi kan jämföra detta
med Sveriges höga valdeltagande i folkomröstningen om EU-
medlemskapet. Argumentet i propositionen bygger alltså på ett anta-
gande som kan vara felaktigt i sig.

För det fjärde anför propositionen märkligt nog att ett spärrsystem
skulle verka väljarmobiliserande. Det är ett påstående som är gripet ur
luften. De empiriska resonemang som kan förekomma i samband med
taktikröstning i valen till svenska riksdagen ger inte underlag för enty-
diga slutsatser i den statsvetenskapliga forskningen. Dessutom kan det
antas att själva regeringsfrågan kan ha stor betydelse i valen till svens-
ka riksdagen för en eventuell taktikröstning. Detta gäller ju inte vid val
till EU-parlamentet. Argumentet saknar alltså all relevans.

Herr talman! Oavsett vad man anser om valspärren till den svenska
riksdagen så har motivet i förarbetena utgått från två skäl, nämligen
önskan om stabila regeringsmajoriteter och syftet att undvika alltför
stor partisplittring i riksdagen. Inget av dessa motiv föreligger i valet
till EU-parlamentet. Parlamentet utser inte en parlamentarisk regering
och partisplittringen kommer knappast att öka med svenska insatser. De
partier som kan tänkas förekomma i Sverige har redan sina motsvarig-
heter i EU-parlamentet.

Det finns enligt kristdemokratisk bedömning därför ingen anledning
att ha en högre spän till valet av EU-parlament än det som den jämkade
uddatalsmetoden innebär. Utskottets krav på kongruens med systemet
för val till riksdagen saknar täckning vad avser spärrfrågan. Kristdemo-
kraterna föreslår därför att valsystemet utformas utan särskild fyrapro-
centsspärr.

Herr talman! Min förhoppning är att riksdagen skall avslå utskottets
förslag om en fyraprocentsspärr i valet till Europaparlamentet.

14

Jag vill också deklarera att vi kristdemokrater stöder reservation 5
om kommunala valkretsar.

Anf. 15 STEN ANDERSSON (m)

Herr talman! Detta betänkande handlar om EU-val och andra val-
frågor, och där behandlas också min motion om att man måste tvinga
väljarna att markera för en viss person på valsedeln i och med att vi nu
har personval.

Detta har utskottet inte accepterat. Om det händer - och det tror jag
- att de flesta väljare, säg 95 %, accepterar den valsedel som respektive
partier har fastställt, så kan det innebära att 5 % som inte tycker så skall
bestämma över de 95. Att kalla det för demokrati är att just våldföra sig
på demokratin.

Jag har i denna kammare tidigare motionerat om personval. Jag
noterar nu att det inte finns några svar. Det fanns inga svar då, det finns
inga svar nu.

Jag vet att många debattörer figurerat i media och talat om det po-
sitiva med personlval, men de har inte talat om vad som är positivt.

Jag är, herr talman, stolt över att vara konservativ, men jag är också
villig att medverka till förändringar. Grunden i min konservatism är att
förändringar skall baseras på goda erfarenheter.

När vi nu genomfört personval i Sverige så undrar jag vilka goda
erfarenheter man har baserat detta på. Det finns förvisso exempel runt
om i världen, i vår närhet och längre ifrån, där man har mer eller mind-
re omfattande inslag av personval. Om erfarenheterna är så goda vet
•nte jag.

En mätare är t.ex. valdeltagandet. Är valdeltagandet större i de län-
der som sedan länge har haft ett mera uttryckt personalvalsinslag än
vad vi har haft i Sverige? Svaret på den frågan är helt klart nej.

Kan man säga att engagemanget ifrån väljarna i Tyskland, Frankri-
ke, Storbritannien, USA, Danmark och Finland är större än i Sverige?
Jag skulle vara mycket intresserad av att höra bevisen för att så är fal-
let.

Till sist, herr talman: Politiker i Sverige har ibland litet affärer. Men
de affärer vi har i Sverige är stilla vårvindar jämförda med de affärer
som finns i de länder som har omfattande inslag av personval.

Det är inte ofta jag har anledning att säga att jag håller med en
vänsterpartist, men i det här fallet måste jag göra det. Kenneth Kvists
kritik mot en bristfällig utvärdering stämmer. Det finns ingen utvärde-
ring! Vi hade ett system med personval på prov i en del kommuner vid
valet 1994. Resultatet var väl inte direkt något att skriva hem om.

Nu kommer personval vid EU-valet 1998. Det är trots allt ett
mycket omvälvande arrangemang vi nu vidtar. Jag skulle vilja fråga
vad man har fått för erfarenheter av de personval som ägde rum i de sju
eller åtta utvalda kommunerna inför 1994 års val.

Herr talman! Jag vet att om man går upp i talarstolen som motionär
får man inget svar från någon utskottsföreträdare. Det är tradition, och
det kan bero på en viss rationalitet osv. I det här fallet tror jag att det
också beror på att man inte har något svar. Man kan inte försvara ett

Prot. 1994/95:91

20 april

Val till Europaparla-
mentet och andra
valfrågor

15

Prot. 1994/95:91

20 april

Riksdagen och dess
myndigheter m.m.

16

påstående om att personval är bättre än det system vi har i dag i Sveri-
ge, som trots allt bevisligen har inneburit ett i jämförelse med många
andra länder mycket högt valdeltagande och stort engagemang ifrån det
svenska folket, alltså väljarna, våra uppdragsgivare.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 15 §.)

8 § Riksdagen och dess myndigheter m.m.

Föredrogs
Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95:KU39
Riksdagen och dess myndigheter m.m. (prop. 1994/95:100 delvis)

Anf. 16 NILS FREDRIK AURELIUS (m)

Herr talman! Utskottet är enigt i detta betänkande utom på en punkt
som jag strax kommer till.

Beträffande motionen av Lars Björkman m.fl. om möjligheter för de
ledamöter som så önskar att erhålla lokaltrafikkort, ett s.k. SLTF-kort,
skriver utskottet positivt och hänvisar till pågående förhandlingar med
Svenska lokaltrafikföreningen. Motionärerna menar att lokaltrafikkortet
skulle kunna minska de totala kostnaderna för ledamöternas resor,
eftersom det bl.a. skulle bli färre taxiresor.

Det finns en moderat reservation som vänder sig mot höjningen av
det statliga stödet till partigrupperna i riksdagen med 10,8 miljoner för
nästa budgetår.

Majoriteten, som består av alla partier som är representerade i ut-
skottet utom Moderaterna, vill ge ytterligare 2,7 miljoner kronor till
gruppkanslierna för de partier som inte är i regeringsställning och 8,1
miljoner kronor ytterligare i ledamotsbidrag. I fråga om kanslibidraget
vill man höja grundbidraget, och när det gäller ledamotsbidraget före-
slår man en uppräkning från beräkningsgrunden en assistent på tre
ledamöter till en assistent på två och en halv ledamöter.

Av betänkandet framgår också att majoriteten ställer sig bakom
ambitionen att åter höja partistödet från den 1 januari 1997 med samma
teknik, dvs. ändra beräkningsgrunden ledamöter per assistent en gång
till och lika mycket, så att bidraget därefter skulle utgå från beräk-
ningsgrunden en assistent på två ledamöter.

Som sagt, tekniken är att utgå från antalet assistenter per ledamot,
men det handlar förstås om partistöd.

Det argument som anförs för höjningen av kanslibidraget är att ar-
betsbelastningen ökat mycket efter Sveriges EU-anslutning, som lett till
mera arbete i utskotten och i den nya EU-nämnden. Detta kan väl i och
för sig vara sant, men också politiska partier bör ju kunna prioritera,
prioritera om och omfördela inom de ramar som finns, och kanske
också rent av öka sin produktivitet och effektivitet.

Beträffande ledamotsanslaget hänvisar majoriteten till en enkät som
genomfördes under våren 1994. De dåvarande ledamöterna tillfrågades

om de hade behov av ytterligare administrativt stöd, och det sade de
faktiskt att de hade, vilket ju inte förvånar. Om däremot alla varit till-
freds med sakernas tillstånd hade det funnits större anledning till över-
raskning.

Sanningen är väl den att behovet är svårt att mäta och ännu svårare
att mätta. Man borde för övrigt hellre använda begreppet efterfrågan än
det mera metafysiska och dunkla begreppet behov. Efterfrågan på mera
service finns säkert hos riksdagsledamöterna. Det skulle t.ex. vara lätt
för mig att räkna upp diverse ytterligare tjänster som jag gärna såge att
riksdagen hölle mig med om de vore gratis, som det heter. Det skall jag
dock avstå ifrån.

Om nu efterfrågan är i det närmast obegränsad är dess värre statens
tillgångar desto mer begränsade. 10,8 miljoner är ju också pengar, eller
hur? I den nuvarande allvarliga ekonomiska situationen, när så många
nedskärningar är nödvändiga, är det närmast stötande att höja det stat-
liga partistödet. Det kan visserligen sägas att tidpunkten att höja par-
tistöd aldrig är lämplig, åtminstone som vi ser det, men vissa tidpunkter
är ändå mera olämpliga än andra.

Herr talman! Med dessa ord yrkar jag bifall till den moderata reser-
vationen.

Anf. 17 BIRGIT FRIGGEBO (fp)

Herr talman! Det är väldigt viktigt att vi folkvalda kan företräda vå-
ra uppdragsgivare på ett effektivt sätt och att vi kan hålla god kontakt
med våra uppdragsgivare. Om det bara handlade om riksdagsledamö-
ternas bekvämlighet i form av att få mer assistenthjälp skulle jag vara
den första att säga att vi inte har råd med det just nu.

Men de flesta ledamöter här i riksdagen kan vittna om sin känsla av
otillräcklighet när det gäller att med kraft företräda och representera det
svenska folket. Vi får uppslag, initiativ, telefonsamtal, brev och kontak-
ter med många av våra uppdragsgivare. Ofta blir man väldigt engage-
rad och säger sig: Det här skall jag ta tag i. Det här skall jag undersöka.
Det här skall jag gå vidare med för att se vad det är för missförhållan-
den och om man kan göra någonting åt det.

Jag tror att de flesta riksdagsledamöter kan vittna att telefonlappar-
na ibland så småningom hamnar underst i högen. Man hinner inte att
kontrollera de uppgifter eller gå vidare med de uppslag man får. Då
företräder vi inte våra uppdragsgivare på det bästa sätt som vi borde
göra.

Kvaliteten i våra egna förberedelser i olika aktiviteter, vare sig vi
sitter i utredningar, i utskott eller uppträder här i kammaren, kan ibland
kanske bli något sämre på grund av tidsbrist och att man inte har den
hjälp i omgivningen som man skulle behöva för att kanske kunna ta
reda på ytterligare uppgifter som man känner behov av.

Oftast upptas en stor del av vår tid av ganska enkla assistentuppgif-
ter som att ringa upp personer, att bestämma möten och praktiska detal-
jer i samband med olika arrangemang man skall delta i. Jag säger inte
att riksdagsledamöter är för fina för att göra sådana uppgifter. Men
frågan är om det är det bästa och effektivaste sättet att företräda våra

Prot. 1994/95:91

20 april

Riksdagen och dess
myndigheter m.m.

2 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 91

Prot. 1994/95:91

20 april

väljare. Det är naturligtvis också viktigt att vi på rätt sätt sköter kontak-
terna med våra uppdragsgivare, kanske inte minst i besvärliga tider när

många människor känner stor oro över vart Sverige är på väg.

Riksdagen och dess
myndigheter m.m

Det har skett en successiv förbättring när det gäller servicen till
riksdagsledamöterna ända sedan början på 70-talet. Det började med att
vi då fick egna arbetsrum. Tidigare skötte riksdagsledamöterna sitt
arbete i riksdagsbänken. Successivt har vi fått datorer och mer assis-
tenthjälp. Men det finns fortfarande stora brister.

I dag är, som Nils Fredrik Aurelius sade, beräkningsgrunden för
assistenthjälpen eller handläggarhjälpen en assistent på var tredje riks-
dagsledamot. Nu har i praktiken inte alla en tredjedels assistenthjälp
beroende på att vissa riksdagsledamöter kanske har större behov av
hjälp. Det kan gälla dem som sitter i ledningen för riksdagsgruppen
eller partiledningen. Det betyder att de vanliga riksdagsledamöterna har
en sämre service än en tredjedels assistenthjälp.

Jag satt redan under slutet på 80-talet med i en arbetsgrupp där vi
diskuterade att målet borde vara att varje ledamot åtminstone hade en
person som man kunde ha som en personlig hjälp i sitt arbete som
riksdagsledamot. Var vi nu gör är att vi tar steget från en assistent på
tre ledamöter till en assistent på två och en halv ledamot.

I de arbetsgrupper som jag har suttit med i, och jag antar att det har
varit så också senare i beredningen av dessa ärenden, har moderata
företrädare haft samma uppfattning som alla de andra, dvs. att både
behovet och efterfrågan har varit väl motiverade när det gäller assis-
tenthjälp. Men när det kommer till beslut här i kammaren har Modera-
terna år efter år motsatt sig att man fattar de besluten.

Jag vet inte vad som händer från arbetsgrupperna fram tills dess
besluten skall fattas. Jag tror inte att Moderaterna ändrar uppfattning i
sak, utan man försöker rida på opportunistiska uppfattningar. Det tyck-
er jag också bekräftas av Nils Fredrik Aurelius terminologi när han
säger att det bara är fråga om ett partistöd. Anslaget skall användas till
att anställa människor här i riksdagen som skall göra oss riksdagsleda-
möter bättre på att företräda våra väljare. Det är inte fråga om någon
byråkrati.

Det är faktiskt rätt tid att nu ta ytterligare ett litet steg på den här
vägen när moderaterna ju har lämnat en del lediga rum efter sig här i
huset när de har flyttat in i de nya fina lokalerna i det gamla Utbild-
ningsdepartementet. Det har varit en mening med att utvidga lokalerna
här i riksdagen.

Herr talman! Jag vill med detta yrka bifall utskottets hemställan.

Anf. 18 NILS FREDRIK AURELIUS (m)

Herr talman! Jag tycker inte att man kan kalla det opportunism att
vara försiktig med och motsätta sig ökade statliga utgifter i det här
läget. I så fall behöver vi nog mera opportunism.

Sedan kan jag i och för sig dela Birgit Friggebos uppfattning att det
naturligtvis går motivera ökade insatser för riksdagsmännen så att de
kan göra ett ännu effektivare arbete. Det är lätt att motivera, liksom det

18

är lätt att motivera många andra utgifter. Frågan är bara om pengarna

finns och om staten har den ekonomin. Där gör vi tydligen olika be-
dömning.

Slutligen sade Birgit Friggebo att det nu var rätt tid. Jag tycker nog
inte att det är riktigt rätt tid i dessa tider, när det handlar så mycket om
nedskärningar även på väsentliga områden, att ytterligare höja den här
typen av anslag.

Anf. 19 BIRGIT FRIGGEBO (fp)

Herr talman! Jag delar naturligtvis Nils Fredrik Aurelius uppfatt-
ning att det är viktigt att vi ser till att budgetunderskottet inte blir ännu
större. Men det innebär inte att vi i riksdagen avsvär oss från att göra
prioriteringar.

Jag måste säga, om jag får tala litet personligt, att jag är ganska
frustrerad över att jag personligen inte själv har möjligheter att gå litet
djupare i de olika offentliga stödsystem och alla de utgifter som vi har i
statens budget för att kunna bli effektivare och komma med förslag till
hur vi skall få en bättre kvalitet och få ut mer av alla de resurser som vi
använder. Vi är här i riksdagen väldigt duktiga på att anslå nya pengar
men ganska dåliga på att utvärdera hur de används och hur de skulle
kunna användas mer effektivt.

Jag är alldeles övertygad om, att om man går ut och talar med
människor som är anställda på verk, myndigheter men också i det pri-
vata näringslivet och säger att i stort sett är den enda resurs man har en
tredjedels assistent för att klara av det mycket viktiga värv att se till att
den svenska ekonomin och Sverige kan överleva kommer de att säga att
de tycker att det är ett för dåligt stöd för våra folkvalda företrädare.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 15 §.)

9 § Ställföreträdande ombudsman vid JO-ämbetet

Föredrogs

Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95:KU33

Ställföreträdande ombudsman vid JO-ämbetet

Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 15 §.)

10 § Studiestöd, särskilda utbildningssatsningar inom högskolan
m.m.

Föredrogs

Socialförsäkringsutskottets betänkande 1994/95:SfU12

Studiestöd m.m. (prop. 1994/95:100 delvis) och
Socialförsäkringsutskottets betänkande 1994/95:SfU15

Särskilda utbildningssatsningar inom högskolan (prop. 1994/95:139)

Prot. 1994/95:91

20 april

Riksdagen och dess
myndigheter m.m

Studiestöd, särskilda
utbildningssatsningar
inom högskolan m.m.

19

Prot. 1994/95:91

20 april

Tredje vice talmannen meddelade att socialförsäkringsutskottets

betänkanden SfU12 och SfU15 skulle debatteras gemensamt.

Studiestöd, särskilda
utbildningssatsningar
inom högskolan m.m.

Anf. 20 ULF KRISTERSSON (m)

Herr talman! Vi blir alltmer överens om att studiestödssystemet som
det ser ut i Sverige i dag är dåligt. Det är i grunden felkonstruerat kan
man nästan säga. Det är alldeles uppenbart att det är orättvist. Männi-
skor studerar på samma utbildningar på helt olika villkor. Det är god-
tyckligt. Det finns ingen direkt tanke bakom vilka som har vilka bidrag.
Det är dyrt för staten. Det kostar alltmer, och vi får allt större avskriv-
ningskrav. Det är också dyrt för studenterna. Väldigt många människor
drar sig för de skuldbelopp som man ganska fort kommer upp i.

Ändå är detta bara en liten del av den samlade problematiken i den
högre utbildningen. Jag tror att det är en mindre del än vad många
kanske föreställer sig. De stora problemen handlar om helt andra saker.
De handlar om att Sverige har för få akademiker totalt sett. Sedan
1970-talet har utvecklingen av antalet akademiker stagnerat. Vi har för
få människor med långa akademiska utbildningar och för många med
korta. Vi har alltför få människor med forskarkompetens och för få som
disputerar. Vi har väldigt många som avbryter sina studier innan de är
färdiga, och vi har en extrem koncentration av akademiker i den of-
fentliga sektorn. Spegelbilden är att vi har extremt få akademiker i den
privata sektorn i Sverige.

Detta märks också rent ekonomiskt. För den enskilde märks det på
att många utbildningar inte ger en lön som är rimligt i närheten av de
investeringar som enskilda människor lägger ner. Vi ser det när det
gäller vårdanställda, för att ta ett känt exempel. Vi ser det faktiskt ock-
så i ett mindre känt exempel, nämligen att svenska teknologer är unge-
fär hälften så välbetalda som i många jämförbara länder. Vi ser det
också ekonomiskt för landet. Sverige satsar mindre än nästan alla andra
västeuropeiska länder på högre utbildning totalt sett. Det är detta vi tror
skall vara löftet inför framtiden.

Ett speciellt problem här är den sociala snedrekryteringen. Det är
ett problem som alla pratar om, alltid har pratat om, men som ingen
lyckats göra något åt trots allt prat. Det står stilla även här sedan tidigt
70-tal. Då kom de stora årskullarna in på universiteten.

Om vi skall lyckas med kunskapslyftet måste vi även locka begåv-
ningar från de hem som inte har en naturlig tradition att plugga vidare.
De måste också lockas in till högre utbildning och inte avstå, med rätt
eller orätt.

Jag tycker inte att detta i första hand är ett studiestödsproblem.
Visst är det lätt att säga att det handlar om skuldsättningen och att det
är många som avstår därför att man är rädd för de höga skulderna. Det
är för lätt att säga just det.

Dessa val syns mycket tidigare så. Vi ser dem redan i grundskolan
när människor skall välja mellan allmän och särskild kurs. Redan där
slår den sociala snedrekryteringen till fast det inte alls handlar om

20

pengar utan om traditioner. Jag tror faktiskt att om vi inte på tolv år i

grundskola och gymnasium lyckas göra svenska elever och svenska
studenter intresserade av att läsa vidare på universitet och högskolor
kan inget studiesystem i världen lyckas med den uppgiften.

Dagens beslut skall mest handla om besparingar. Det handlar om
minskade studiebidrag. Vi tar bort CSN-kortet och barntillägget. Det är
tuffa men rimliga besparingar i den situation som vi har just nu. Sam-
tidigt finns det en litet trist slöserimentalitet.

Vi installerar nya komvuxstipendier fast vi inte har pengar till det.
Vi återinför den kollektiva fackliga rätten att ansöka, och vi inför en ny
orättvisa genom det kritiserade NT-arvodet i lätt modifierad form. I
stället för att göra det alla tycker att vi borde göra, nämligen förenkla
och renodla vuxenstudiestödet gör vi det ännu mer orättvist. Lapptäcket
blir ännu dyrare och krångligare.

Vi moderater står bakom de reservationer som vi har i dessa båda
betänkanden, men jag tänker i dag nöja mig med att yrka bifall till
reservation nr 1 och 12 i betänkande 12 och reservation nr 1 i betän-
kande 15.

Anf. 21 RUNE BACKLUND (c)

Herr talman! De två betänkanden som vi behandlar i dag innehåller
en rad olika frågor som rör vårt studiesociala system, inklusive de olika
studiestöden. Jag tänkte koncentrera mig till att kommentera frågor
rörande CSN-kortet och de allmänna riktlinjerna för ett nytt stu-
diestödssystem. Därutöver finns det ett antal andra frågor som också
behandlas i betänkandena, men jag kommer att avstå från att närmare
kommentera dem.

Attackerna mot CSN-kortet har varit flera under de senaste åren.
Oavsett regeringskonstellationer har CSN-kortet varit föremål för dis-
kussioner. Man har velat dra in det statliga stödet till det. Nu har man
lyckats. I det betänkande som nu ligger föreslås att den statliga subven-
tionen till kortet skall plockas bort. Jag tycker att det är mycket beklag-
ligt att man har lyckats med detta. CSN-kortet är ett av de få studieso-
ciala stöd som vi har vid sidan av det ordinarie stödet. Det spelar dess-
utom en viktig roll för många studerande.

Att Sverige är ett stort land till ytan känner alla här i kammaren till.
Det gör att vi har ett stort antal studerande som måste resa ganska långa
vägar för att kunna studera. Det gäller inte bara studerande från gles-
bygder, landsbygder och småorter utan även studerande som kommer
från större orter och storstadsområden. De måste i dag resa till andra
studieorter därför att just den utbildning de vill ha finns på någon av de
regionala högskolorna. CSN-kortet är ett viktigt stöd till de studerande
som behöver röra på sig och som måste resa till andra studieorter. I
kronor och ören räknat betyder det väldigt mycket för enskilda stude-
rande.

Även om föregående talare ifrågasatte de studiesociala stödens roll
är jag övertygad om att just CSN-kortet har haft en betydelse för ett
antal studerandes möjligheter att studera och kunna göra det på ett
acceptabelt sätt.

Prot. 1994/95:91

20 april

Studiestöd, särskilda
utbildningssatsningar
inom högskolan m.m

21

Prot. 1994/95:91

20 april

Det har funnits en rad pluseffekter med att ha CSN-kortet. Det har
redovisats i olika sammanhang även om det inte syns i det här betän-

kandet. Sedan man fick CSN-kortet utvidgat till att omfatta fler resefö-

Studiestöd, särskilda
utbildningssatsningar
inom högskolan m.m

retag har det inneburit att färre studerande åker på vägarna i dag, dvs.
vi har ökat trafiksäkerheten. Det är färre unga studerande som är in-
blandade i olyckor på våra vägar. Den unga generationen har också på
det här sättet lärt sig att använda de kollektiva transportmedlen. Man
har vant sig vid att utnyttja den möjligheten.

Det har funnits väldigt många missuppfattningar om CSN-kortet. En
sådan missuppfattning som med jämna mellanrum har presenterats både
här i kammaren och utanför i olika artiklar är att detta bara skulle vara
en subvention av SJ. Så har inte kortet varit konstruerat de senaste åren.
Så var det en gång i tiden, men genom de förhandlingar, omförhand-
lingar och förändringar som har skett ingår numera i subventionen att
man kan flyga, utnyttja olika bussföretag osv. Strävan har hela tiden
varit att få fler och fler med på rabatten. Värdet av rabatten har ökat för
varje omgång.

I vårt budgetalternativ har vi i Centern presenterat en finansiering
av detta. Men vi har också insett att det finns ett allmänt behov av att
hålla ner statens kostnader. I det arbete som har pågått i utskottet har vi
lanserat ett kompromissalternativ som skulle ha inneburit att vi hade
fått en finansiering inom ramen för det totala studiestödet. Jag har vid
att par tillfällen framfört i utskottet att vi skulle ge CSN i uppdrag att
på nytt förhandla med reseföretagen med den mycket klara fingervis-
ningen att kostnaderna för detta måste minska ur samhällets synvinkel
och att CSN, när de är klara med en sådan förhandling, får se vilka
möjligheter det finns att finansiera detta inom ramen för det totala
studiestöden. Man får alltså göra omfördelningar. Sedan skulle man
kunna återkomma med ett förslag till riksdagen.

Det tredje steget skulle vara att den nu sittande Studiestödsutred-
ningen fick i uppdrag att även titta på hur man skulle kunna lösa detta
på lång sikt och få med det som en bit i det samlade studiestödet.

Nu gick det inte att få gehör för en sådan tanke i utskottet. Ut-
skottsmajoriteten har avvisat den och säger att det bara skulle ha drab-
bat studiebidraget och att det har drabbats tillräckligt mycket. Jag tror
att det hade funnits fler alternativa vägar att pröva än att bara angripa
studiebidraget. Det finns ju rätt många olika stödformer inom stu-
diestödet som man skulle kunna titta på. Man skulle kunnat plocka en
liten bit här och en liten bit där om man så hade önskat.

Nu ville man inte det. Utskottsmajoriteten bygger i betänkandet upp
fromma förhoppningar om att detta skall räddas på något sätt. Man
säger att CSN ändå har möjligheten att försöka förhandla fram rabatter
och att avgiftsbelägga kortet. Jag tror att det är fromma förhoppningar.
Tyvärr tror jag att CSN-kortet försvinner med detta. Det som kommer i
stället kommer att vara betydligt mindre gynnsamt. På sikt kommer
dessa rabatter att tvina bort eller försvinna. Det har ju funnits ett värde i
att någon har garanterat CSN-kortet. Jag beklagar alltså inriktningen på
det här beslutet.

22

Herr talman! Låt mig sedan gå över till de litet mer långsiktiga
frågorna som gäller studiestödets utformning. Jag tycker att regeringen
och socialdemokraterna krånglar till ett redan krångligt
studiestödssystem. I årets budgetproposition har man lagt till diverse
olika lösningar. Man har plockat in N/T-stöden, nu blir de visserligen
modifierade till en form av svuxa, man har föreslagit stipendier som
skulle gälla basårsutbildning i komvux, man har föreslagit
avskrivningsregler osv.

Detta sker i ett läge när vi redan har ett synnerligen krångligt och
för individen många gånger svåröverskådligt system. Personer hamnar
dessutom i väldigt olika förutsättningar när de studerar trots att de sitter
på samma utbildning. Det är litet märkligt att man har valt detta samti-
digt som vi har en utredning. Vi var överens om direktiven till den
utredningen under den förra mandatperioden. Vi skall försöka åstad-
komma ett mer samordnat och enhetligt studiestödssystem.

Vi har ställt upp fyra övergripande mål.

Ett är att vi anser att skuldbördan efter studietiden måste lättas. En-
ligt alla undersökningar som har presenterats är det den viktigaste åt-
gärden för att trygga rekryteringen till högre studier och minska den
sociala snedrekryteringen. Till skillnad från Ulf Kristersson har jag
uppfattningen att det har en ganska stor betydelse hur studiestödet är
utformat.

En annan huvudprincip från vår sida är att systemet skall konstrue-
ras så att subventionerna i systemet lyfts fram. Merparten av samhälls-
subventionen skall ligga på bidragsdelen.

För det tredje anser vi att vi skall försöka åstadkomma en studiefi-
nansieringsmodell som skapar så litet byråkrati som möjligt. Den skall
vara enkel och lättöverskådlig. Det kan man inte säga att dagens system
är. Det leder till att många har både dubbel- och tredubbelsökt för att
vara säkra på att få den mest förmånliga stödformen. Det skapar ju bara
byråkrati.

Den fjärde punkten i vårt förslag är att vi anser att systemet måste
vara finansierat fullt ut. Det innebär en väldigt kraftig restriktion för
hur mycket utrymme som finns för att tillföra pengar. Vi har sagt att vi
ser det studiesociala systemet som en investering. Att en sådan här del
av samhällets stödsystem har en hög prioritet i förhållande till andra
system motiverar en prioritering i förhållande till andra samhällssekto-
rer.

Herr talman! Med hänvisning till att vi skall försöka hålla ned anta-
let omröstningar här i kammaren, vill jag, när det gäller betänkande
SfU12, endast yrka bifall till reservationerna 2 och 33. När det gäller
betänkande SfU15 vill jag yrka bifall till reservation nr 1.

Anf. 22 SIGGE GODIN (fp)

Herr talman! De nuvarande studiestödens utformning har stora
brister som olika regeringar försökt att avhjälpa. Studiestödssystemen
skall bidra till att motverka social snedrekrytering till utbildningar,
skapa likartade möjligheter till högre utbildning var man än är bosatt i
landet, beakta jämställdheten mellan könen samt skapa likartade förut-

Prot. 1994/95:91

20 april

Studiestöd, särskilda
utbildningssatsningar
inom högskolan m.m

23

Prot. 1994/95:91

20 april

sättningar oavsett vilket av stödsystemen som kommer till användning.
Nuvarande studiestödssystem fyller inte de uppställda kraven. Det ger

inte heller goda förutsättningar att stimulera till högre utbildningar

Studiestöd, särskilda
utbildningssatsningar
inom högskolan m.m

främst för studieovana grupper som ser studiemedelssystemen som ett
orimligt lån som inte kan återbetalas.

Studiemedelssystemen är dessutom ojämlika och skapar orättvisor
som också bidrar till konflikter och skapar dåligt studieklimat. Rege-
ringen har därför tillsatt en kommitté för reformering av studiestödssys-
temen. I betänkandet framhålls vikten av att kommittén noga beaktar
såväl jämställdhetsfrågorna som utformningen av studiestödssystem
som motverkar social snedrekrytering.

Det hade ju varit klädsamt om Ulf Kristersson, när han talade om
social snedrekrytering, hade tänkt tanken att låta studiestödsutredning-
en titta på allt samtidigt och se det som en helhet i stället för att med-
verka till att slå ut CSN-kortet. Jag skall återkomma till det, men jag
tycker att det är en av de stora bristerna i de förslag som majoriteten
lägger.

I uppdraget till utredningen framhålls också vikten av att föränd-
ringarna ses i ett helhetsperspektiv. Jag förutsätter att utredningen ock-
så bidrar till att ett nytt studiestödssystem utvecklar möjligheterna för
alla studerande att utnyttja den utbildning som ger det bästa studieutby-
tet oavsett var i landet utbildningen är förlagd. Inte minst ur ett regio-
nalpolitiskt perspektiv är detta av yttersta vikt. Men också ur ett eko-
nomiskt perspektiv ger dessa förutsättningar bättre utbyte för samhället.
Det ger också bättre förutsättningar för kravet på en internationellt hög
utbildningsnivå för så många som möjligt.

Den kärva ekonomiska situationen i landet medför att regeringen
föreslagit betydande nedskärningar i viktiga stödformer. Det är med
stor förvåning som jag noterar att nedskärningarna och försämringarna
görs nu, samtidigt som regeringen lägger stora summor på nya stu-
diestöd som ytterligare skapar orättvisor i systemet.

Herr talman! Barntillägget i svux och svuxa slopas, i YTH-
utbildningarna återinförs det särskilda vuxenstudiestödet, CSN-kortet
avskaffas, resebidraget till elever vid statens skolor för vuxna avskaf-
fas, basårsutbildningen i komvux premieras med ett särskilt stipendium.
Det är alltså förbättringar som premierar de starka och nedskärningar
som slår mot de svaga.

Jag måste då ställa frågan: Var finns jämställdheten? Var fanns
Mona Sahlin när dessa förslag lades fram? Sammantaget blir resultatet
av regeringens förslag att kvinnor med låg eller bristfällig utbildning
missgynnas medan satsningar huvudsakligen görs på tekniska utbild-
ningar.

Regeringen har nu tillsatt en studiemedelsutredning. Varför då inte
låta den analysera och lägga förslag till ett sammanhållet studiemedels-
system? I stället gör man indragningarna först och utformar nya system
senare. Var finns logiken? Varför slår majoriteten mot de svaga och
premierar de starka?

Herr talman! Otaliga är de brev och uppvaktningar som framfört

24

synpunkter mot ett avskaffande av barntillägget i svux och svuxa. Re-

geringen hävdar att ett borttagande av barntillägget skall beaktas inom
ramen för familjepolitiken. Vi vet i dag att stora neddragningar sker i
familjepolitiken. Barntillägget beaktas inte i regeringens förslag i famil-
jepolitiken. Vilka jämställdhetsaspekter fick råda när regeringen tog
beslutet om att avskaffa barntillägget?

Varför slår regeringen hårdast mot de svagaste grupperna - de som
saknar grundutbildning, de som är arbetslösa, de med stor försörjnings-
börda? Var finns jämställdheten, Mona Sahlin? De som drabbas är
huvudsakligen kvinnor, i många fall ensamstående kvinnor med barn.
Många tvingas avbryta sina studier. Besparingarna skall göras rättvisa
och fogas in i ett rimligt sammanhang. Varför inte skjuta på beslutet om
barntilläggen till studiemedelsutredningen? Samtidigt gör regeringen
besparingar i barnbidragen som innebär att studiebidragets belopp
också skrivs ner. Som konsekvens av att Folkpartiet motsätter sig be-
sparingen på barnbidraget avslår vi också sänkningen av studiebidraget.

För ett år sedan behandlades denna fråga i socialförsäkringsutskot-
tet. Ett enigt utskott yrkade avslag på den regeringens förslag eftersom
den socialdemokratiska ledamoten Lena Öhrsvik ansåg att den avisera-
de parlamentariska utredningen inte onödigtvis skulle bindas upp i
delfrågor. I dag är tonen en annan. Var är socialdemokraterna i denna
fråga i dag? Nu binds utredningen upp. Nu tas ingen hänsyn till rättvisa
och jämställdhet.

I betänkandet tas också frågan om CSN-kortet upp. Visst är 81
miljoner en viktig besparing. Men en avveckling av CSN-kortet skapar
negativa konsekvenser för friheten att välja utbildningsort. Denna frihet
är ett viktigt utbildningspolitiskt mål. Besparingen slår mycket hårt mot
högskolor och universitet i Norrland. Umeå universitet har i dag större
riksrekrytering än universiteten i söder. Ett avskaffande av CSN-kortet
spolierar förutsättningarna för Umeå universitet och högskolorna i
Norrland att konkurrera på lika villkor. Samtidigt ger en avveckling
sämre förutsättningar för elever i landets glesbygder att söka utbildning
över hela landet.

Redan nu spelar närheten till hemorten mycket stor roll vid val av
studieort och utbildning. Med ökade resekostnader kommer närhetsfak-
torn att få en ännu större betydelse. Detta kommer att försämra Norr-
landshögskolornas konkurrenssituation, skriver rektorerna vid Umeå
universitet, högskolan i Luleå och Mitthögskolan. Varför vägs inte
detta viktiga studiestöd in i den samlade utredningen?

Herr talman! Vid utskottets utfrågning om CSN-kortet anförde SJ
att 40 av de 81 miljonerna är att hänföra till s.k. olönsam trafik. Vid
avskaffande av CSN-kortet belastar det ett annat statligt konto. Reseer-
sättningen för elever vid riksgymnasier och specialskolor uppskattades
till 30 miljoner. Kvar att finansiera blir då 11 miljoner. Rimligen borde
denna viktiga fråga kunna vägas in i utredningen.

Regeringen föreslår att resebidraget till studerande vid statens sko-
lor för vuxna skall avvecklas. Vilka är dessa studerande och vilka stu-
dievillkor har de? Det är huvudsakligen kvinnor som på grund av av-
saknad av barntillsyn, eller besvärliga kommunikationer till komvux,
väljer att läsa vid statens skolor för vuxna. Vid SSVH i Härnösand

Prot. 1994/95:91

20 april

Studiestöd, särskilda
utbildningssatsningar
inom högskolan m.m

25

Prot. 1994/95:91

20 april

uppger 20 % av eleverna att de tvingas sluta sina studier om resebidra-
get dras in. Eleverna har i genomsnitt 37 mil till skolorten, 26 % har

mer än 50 mil. De gör i genomsnitt åtta resor per läsår. De flesta av

Studiestöd, särskilda
utbildningssatsningar
inom högskolan m.m

eleverna saknar någon form av annat studiestöd. Det enda stödet är
detta resebidrag.

Regeringen hävdar också i budgetpropositionen att distansutbild-
ningen vid SSVH skall prioriteras. Därför görs inga besparingar i ut-
bildningen. Varför gör man då utbildningen omöjlig för stora delar av
eleverna? Var finns jämlikheten och rättvisan? Var fanns Mona Sahlin
när denna fråga beslutades av regeringen?

Rimligen borde även denna fråga som är så viktig för dem som har
det svårast att skaffa sig grundutbildning hänskjutas till prövning i
studiemedelsutredningen. Inte minst eftersom kostnaden är marginell.

Herr talman! Jag vill fråga Vänsterpartiet: Var finns jämställdheten
och jämlikheten i denna fråga? Varför står ni inte upp för era ideal? Det
räcker inte med vackra tal på gator och torg. Det gäller att också se
rättvisan i vardagen. Ni borde ta ställning i denna viktiga fråga.

Herr talman! Folkpartiet förutsätter att den tillsatta studiestödsut-
redningen arbetar skyndsamt för att ta fram ett sammanhållet studieme-
delssystem som ger bättre rättvisa och rimligare utbildningsmöjligheter
än dagens system. I avvaktan på detta anser Folkpartiet att både barn-
tillägget i svux och svuxa, CSN-kortet och resebidraget till elever vid
SSV skall finnas kvar och hänföras till utredningen för övervägande.

Samtidigt anser vi att nya utgifter som studiestöd till YTH-
utbildning och stipendium vid basårsutbildning inte skall realiseras.

Herr talman! I SfU:s betänkande 15 behandlas regeringens förslag
om särskilt vuxenstudiestöd och möjligheterna till avskrivning av stu-
dielån vid de 9 000 nya N/T-platser som skall inrättas vid universitet
och högskolor.

Detta nya stöd skapar nya orättvisor. Kostnaden, som beräknas till
1,6 miljarder, är orimlig för en tillfällig satsning på 9 000 personer.
Samtidigt skapas möjligheter för dem som avbrutit sin utbildning att få
en betald utbildning som deras studiekamrater som kämpat sig igenom
sin utbildning gått miste om.

I ett läge då saneringen av statens budgetunderskott kräver stora
uppoffringar av grupper med sämre förutsättningar och sämre ekonomi
finns det inte utrymme för några satsningar på speciellt utvalda grup-
per. Regeringens och utskottsmajoritetens förslag bör därför avslås.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reservationerna 7, 25, 33
och 34 i betänkande 12 samt till reservation 1 i betänkande 15. Självfal-
let står jag bakom övriga reservationer som Folkpartiet har fogat till de
två betänkandena.

Anf. 23 ULLA HOFFMANN (v)

Herr talman! I går på Aftonbladets kultursida fanns en artikel av
Margareta Norlin med rubriken ”Tack kvinnor, det gjorde ni bra!”
Artikelförfattaren riktar ett ironiskt tack till världens mest jämställda
riksdag, till världens mesta kvinnoriksdag, för alla de nedskärningar
som drabbar kvinnor. ”Det är väl därför som man nu avskaffar barn-

26

tillägget för vuxenstuderande?” frågar hon. ”När en majoritet i social-
försäkringsutskottet beslöt att ta bort dessa 992 kronor per månad, är
det naturligtvis särskilt med tanke på de lågavlönade kvinnorna!” fort-
sätter hon.

Det är inte utan att jag undrar hur och när och i vilka frågor det
kommer att märkas att vi har 40 % kvinnor i riksdagen, varav de flesta
kommer från det parti som hade varvade listor och som vill ha varan-
nan damernas. Tillsammans med Moderaterna tar socialdemokratiska
kvinnor och män bort barntillägget i vuxenstudiestödet. Tillsammans
med Moderaterna sänker Socialdemokraterna studiebidraget. Tillsam-
mans med alla partier utom Vänsterpartiet - alltså även Sigge Godins
parti - tar Socialdemokraterna bort möjligheterna för familjer med låg
inkomst att få extra tillägg i tio månader.

Man gör det genom att hävda att det statsfmansiella läget kräver
det. Med all respekt för det statsfmansiella läget vill jag säga att det
finns bättre grupper att söka stöd hos när det gäller statens dåliga finan-
ser än lågavlönade kvinnor med barn. Vänsterpartiet har pekat på ett
antal.

Socialdemokraterna i socialförsäkringsutskottet hänvisar till att man
inte kan ta hänsyn till t.ex. familjens storlek eftersom sådana förhållan-
den beaktas inom familjepolitikens ram. Vilken familjepolitik? Vilken
familjepolitik är det som beaktar sådana förhållanden? Inte är det den
socialdemokratiska. Där har man sänkt bostadsbidrag, barnbidrag,
flerbarnstillägg och bidragsförskott. Är det detta som menas med att
beakta sådana förhållanden när man hänvisar till familjepolitikens
ansvar, dvs. att sänka barnbidraget och låta studiebidraget följa med?

Varför stöder inte Socialdemokraterna Vänsterpartiets förslag att
höja ersättningen från 65 till 75 % av a-kassan om man nu anser att
sänkta studiebidrag skall behandlas i familjepolitiken och samtidigt
värnar om lågavlönade kvinnor i komvux, vilket världens mest jäm-
ställda regering lovade i valrörelsen?

Sanningen är att man inte vågar ta sitt ansvar. Man hävdar att stu-
diebidragens storlek och barntilläggen i vuxenstudiestödet hör till fa-
miljepolitiken när den egentliga sanningen är att det är ett dråpslag mot
arbetarklassens kvinnor - ett dråpslag mot lågutbildade kvinnor som i
dag uppmanas att utbilda sig för att kunna få bättre jobb. Att då hävda
att de nedskärningar som görs inom studiestödets område skall beaktas
inom familjepolitiken är att inte våga ta sitt ansvar.

Socialdemokraterna vet lika väl som jag att den politik som förs in-
om familjepolitiken och vad gäller studiestödet inte är ägnad att öka
jämställdheten eller bidra till kvinnors frigörelse i Sverige. Ni vet lika
väl som jag att de förändringar som föreslås på familjepolitikens områ-
de drabbar barnfamiljerna - även den sänkning av studiebidraget som
ni nu genomför med hjälp av Moderaterna. Ni vet också att förändring-
arna genomförs i så snabb takt att ni inte kan överblicka konsekvenser-
na av hur nedskärningarna drabbar. Ni borde därför ha talat om för
regeringen att ni inte är beredda att medverka till att studiebidraget
sänks. Ni borde ha uppdragit åt den socialdemokratiska regeringen att

Prot. 1994/95:91

20 april

Studiestöd, särskilda
utbildningssatsingar
inom högskolan m.m

27

Prot. 1994/95:91

20 april

återkomma med en redovisning av de fördelningspolitiska effekterna av
de besparingar som genomförs på familjepolitikens område.

Då hade ni funnit att de besparingar, nedskärningar och försämring-

Studiestöd, särskilda
utbildningssatsingar
inom högskolan m.m

ar som ni föreslår på just familjepolitikens, studiestödets och socialför-
säkringarnas område ensidigt drabbar arbetslösa kvinnor med barn,
komvuxstudenter med barn och lågavlönade kvinnor med barn. Hur ni
kan acceptera det förstår jag inte.

Jag vet att räntan är hög. Jag vet att ränteskulden drabbar var och
en. Jag vet att det är viktigt att få statens finanser i balans. Men staten
består av enskilda kvinnor, män och barn. Vad ni nu gör är att se till att
skapa finansiell obalans i stora delar av dessa samhällets minsta enhe-
ter, nämligen de enheter ni innan valet utlovade ert fulla stöd.

När det gick upp för en grupp kvinnor på Stockholms folkhögskola
att barnbidraget skulle sänkas anordnade de en demonstration. De
skickade ut en inbjudan till alla partier att tala på just denna demonst-
ration. Jag var där. Det enligt egen utsago största kvinnopartiet skick-
ade en tjänsteman.

Det var samma dag som socialdemokrater tillsammans med modera-
ter beslutat att ta bort barntillägget i vuxenstudiestödet. När de demon-
strerande kvinnorna fick reda på det började en mamma gråta. ”Vad
skall jag göra nu?” sade hon. ”När skatten är dragen har jag 6 000 kr
kvar. Hur skall jag kunna fortsätta plugga om ni drar 3 000 kr till av
det?”

Hon såg omedelbart att ni genom detta beslut kommer att skapa
obalans i hennes och hennes familjs finanser. Hon måste gå tillbaka till
a-kassan och därefter socialbidrag.

Vari ligger logiken? Att börja studera i vuxen ålder kräver mycket
styrka och ork. Många av dem som studerar på komvux har dålig skol-
gång bakom sig. Försvinner barntillägget försvinner också möjligheten
till bättre kunskap och kompetens för dessa kvinnor. Det är bara oför-
nuftiga och okloka som inte inser vad Sverige kommer att förlora ge-
nom att inte höja kunskapsnivån hos folket.

Kvinnofrågorna fick skjuts och kvinnorna stöd när Stödstrumporna
hotade med att starta ett kvinnoparti. Före valet skrev Stödstrumporna
en bok. I den rekommenderade de kvinnor i Sverige att rösta på Social-
demokraterna. Varför gjorde de det trots att de visste att även Social-
demokraterna måste spara? Jo, kanske därför att de trodde att Social-
demokraterna skulle fördela bördorna rättvist. De trodde nog inte att
det systemskifte som borgarna började vad gäller familjerna skulle
fullföljas av en socialdemokratisk regering.

Var är Stödstrumporna i dag? Varför har de tystnat? Räckte det för
dem med fler kvinnliga landshövdingar och att det blev lättare för
kvinnor att låna pengar i banken?

Jag vill uppmana kvinnorörelsen i Sverige att nu samla kvinnorna
till protest mot alla dessa kvinnofientliga förslag.

Herr talman! Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets reservationer nr 8
och 11.

28

Anf. 24 SIGGE GODIN (fp) replik

Herr talman! Det var ett intressant anförande från Ulla Hoffmann.
Det är rätt att vi skall göra ett studiestödssystem som är till gagn för de
sämst utbildade, dem som saknar utbildning och dem som utgör be-
gåvningsreserven i vårt samhälle och som vi såväl behöver i den högre
utbildningen. Det gäller väldigt många av kvinnorna.

Nu har ni en chans att leva upp till era anföranden - inte bara här i
kammaren utan på gator och torg där ni talar om jämställdheten och
alla människors lika rätt att skaffa sig en bra utbildning, höja sin kom-
petens och få bättre ekonomi och förutsättningar.

Varför säger ni då nej till att föra över frågan om statens skolor för
vuxna? Det ges resebidrag på 2,9 miljoner för skolan i Härnösand.
Massor av kvinnor som bor i glesbygden, som inte klarar barnpass-
ningen och inte kan gå på komvux i sin hemkommun väljer av egen fri
vilja detta system för att komplettera sin grundutbildning för att sedan
gå vidare till universitet och högskolor. Varför låter ni inte Studi-
estödsutredningen klara av denna fråga? Vi bör föra den dit i stället för
att slå undan benen på dessa kvinnor, som jag har försökt redovisa i
mitt anförande.

Lev upp till era paroller! Då skall jag kämpa tillsammans med er för
att förbättra studiestödssystemet framför allt för kvinnor som saknar
utbildning.

Anf. 25 ULLA HOFFMANN (v) replik

Herr talman! Det är frestande när man på detta sätt blir uppbjuden
av en man i kammaren. Det tror jag inte har hänt mig någon gång förut.
Men jag måste göra Sigge Godin besviken.

Hanna Zetterberg kommer så småningom att ta upp diskussionen
om CSN-kortet och kommentera varför vi har ställt oss som vi har gjort
till just resebidraget till SSV.

Jag vill passa på att påminna Sigge Godin om att det finns en möj-
lighet att kämpa för de sämst ställda kvinnorna genom att se till att
stödja det extra tillägg som barnfamiljer som har dålig inkomst kan
söka och få. Men det har ni avslagit.

Anf. 26 SIGGE GODIN (fp) replik

Herr talman! Det har kommit ett pressmeddelande från SSV i Här-
nösand där man beskriver denna situationen. Man talar om att den
satsning som Sveriges regering vill göra på distansutbildning och på
dessa skolor för vuxna, framför allt för vuxna kvinnor, spolieras därför
att vi inte är beredda att föra över frågan till Studiemedelsutredningen.
Det handlar faktiskt om 2,9 miljoner kronor under detta budgetår -
under de 18 månader vi har framför oss. Till dess borde Studieme-
delsutredningen ha kunnat fixa detta.

Det går inte att säga att ett CSN-kort som avskaffas i dag, vilket jag
tror kommer att ske, skall vara grund för dessa människor att klara sin
situation. Det är en omöjlighet.

I kontakter har CSN sagt att bl.a. SJ inte kommer att ställa upp på
att göra något för de vuxna. Vill de göra något vill de göra det för ung-

Prot. 1994/95:91

20 april

Studiestöd, särskilda
utbildningssatsingar
inom högskolan m.m

Prot. 1994/95:91

20 april

domarna. Vill flyget göra någonting gör de det för ungdomarna för att
lära dem att resa på ett visst sätt. Därför är CSN-kortet ingen lösning

för dessa människor.

Studiestöd, särskilda
utbildningssatsningar
inom högskolan m.m

Anf. 27 ULLA HOFFMANN (v) replik

Herr talman! Jag tänker, som jag sade tidigare, inte ta upp denna
debatt just nu, eftersom det inte är min uppgift. Jag vill bara säga till
Sigge Godin att jag har större tilltro till det som vi har sagt om möjlig-
heterna att förändra studeranderabatterna. Jag har inte alls sådana upp-
lysningar som Sigge Godin har fått från CSN om reseföretagen, utan
jag har fått helt annan information.

(forts. 15 §)

Ajournering

Kammaren beslöt kl. 13.48 att ajournera förhandlingarna till kl.
14.00 då frågestunden skulle börja.

Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 14.00.

Svar på frågor

11 § Svar på fråga 1994/95:426 om Rådgivande nämnden för
krigsmaterielexport

Anf. 28 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s)

Herr talman! Gudrun Schyman har frågat mig om jag avser att ut-
vidga den Rådgivande nämnden för krigsmaterielexportfrågor så att
samtliga riksdagspartier blir företrädda.

Jag anser att samrådet kring krigsmaterielfrågorna bör breddas.

När det gäller detta samrådsförfarande vill jag först erinra om den
ordning som sedan lång tid tillbaka finns etablerad och som innebär att
ärenden av större vikt kan hänvisas till Utrikesnämnden. I denna finns i
dag samtliga riksdagspartier representerade.

Därutöver kan sägas att en särskild statssekreterargrupp för närva-
rande har till uppgift att gå igenom krigsmaterielpolitiken och med
denna sammanhängande organisatoriska frågor, bl.a. nämndens framti-
da uppgifter och sammansättning.

I avvaktan på resultatet av detta arbete är det vår avsikt att låta
nämndens sammansättning vara oförändrad i jämförelse med tidigare.

Då Gudrun Schyman som framställt frågan anmält att hon var för-
hindrad att närvara vid sammanträdet medgav förste vice talmannen att
Jan Jennehag i stället fick delta i överläggningen.

30

Anf. 29 JAN JENNEHAG (v)

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Det var ett klarläggan-
de svar. Svaret på Gudrun Schymans fråga var kort sagt ett nej. Stats-
rådet avser åtminstone inte för närvarande att utvidga den rådgivande
nämnden så, att samtliga riksdagspartier blir företrädda.

Jag utgår ifrån att den särskilda statssekreterargruppen har fått nå-
got slags direktiv och även en tidsplan för sitt arbete. Då är mina frå-
gor: När kan vi vänta resultatet av detta arbete? När kan det planerade
utökade och breddade samrådet kring krigsmaterielfrågorna komma till
stånd?

Anf. 30 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s)

Herr talman! Det är min förhoppning att gruppen skall bli färdig
med sitt arbete under våren så att vi kan presentera det inför riksdagen i
år. Det är också av det skälet som det enligt min uppfattning hade varit
direkt olämpligt att återkomma två gånger till riksdagen under samma
session i samma fråga. Det ursprungliga antalet ledamöter är angivet i
riksdagsbeslutet. Skulle vi ha utvidgat nämnden interimistiskt hade vi
då fått gå till riksdagen två gånger i samma fråga, och det brukar inte
riksdagen tycka om.

Anf. 31 JAN JENNEHAG (v)

Herr talman! Jag kan acceptera de principiella svårigheterna enligt
det som statsrådet nyss har sagt. Min tolkning är då att den nya nämn-
den kan vara i verksamhet under hösten.

Överläggningen var härmed avslutad.

12 § Svar på fråga 1994/95:427 om offentliggörande av brev från
Krigsmaterielinspektionen

Anf. 32 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s)

Herr talman! Gudrun Schyman har frågat mig om jag avser att i
dess helhet offentliggöra en PM från Krigsmaterielinspektionen daterat
den 8 december 1994. Vissa delar av denna PM har nyligen citerats i
massmedier.

Promemorian ifråga är inte en allmän handling utan ett arbetspapper
som upprättats inom KMI som ett diskussionsunderlag i det löpande
beredningsarbetet. För min egen del reagerade jag starkt mot innehållet
i denna promemoria då den först presenterades för mig i december i
fjol. Jag gjorde vid den tidpunkten helt klart för mina medarbetare att
det inte kunde betraktas som ett beslutsunderlag för regeringen.

Det är regeringen och inte KMI som fattar beslut om utformningen
av krigsmaterielexportpolitiken. Diskussionsunderlaget återspeglar inte
regeringens ståndpunkt i någon fråga. Jag betraktar det tvärtom som
avfört från dagordningen. Det är sålunda inte en allmän handling utan
ett internt arbetspapper. Ett offentliggörande är därför inte aktuellt.

Prot. 1994/95:91

20 april

Svar på frågor

31

Prot. 1994/95:91

20 april

Däremot anser jag det rimligt att berörda partiledare ges möjlighet att
ta del av promemorian.

Svar på frågor

Då Gudrun Schyman som framställt frågan anmält att hon var för-
hindrad att närvara vid sammanträdet medgav förste vice talmannen att
Jan Jennehag i stället fick delta i överläggningen.

Anf. 33 JAN JENNEHAG (v)

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret och är nöjd med det.

Överläggningen var härmed avslutad.

13 § Svar på fråga 1994/95:428 om import och export av krigsma-
teriel

Anf. 34 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s)

Herr talman! Sten Andersson pekar i en fråga till mig på vissa upp-
gifter om svenska inköp av krigsmateriel från Israel och anser detta
vara ett utslag av en inkonsekvent lagstiftning och ”en inte obetydlig
dubbelmoral”.

Jag anser inte att vår lagstiftning på området är inkonsekvent. Den
reglerar endast den svenska exporten av krigsmateriel. Importen av
krigsmateriel är däremot inte reglerad i lag. Den anskaffning av krigs-
materiel som äger rum för det svenska försvarets behov sker genom
statliga myndigheters försorg enligt de riktlinjer och anvisningar som
statsmakterna anger.

Vad beträffar exporten ålägger vi oss bestämda restriktioner bl.a. i
syfte att inte förvärra konfliktsituationer i andra delar av världen eller
att försvåra deras lösning. Mellanöstern är en region där särskilt stor
restriktivitet är motiverad i detta avseende.

Importen styrs av behovet att till rimlig kostnad förse det svenska
försvaret med den materiel som det behöver för att kunna hävda vårt
oberoende och vår territoriella integritet. Om den nödvändiga teknolo-
gin inte finns i Sverige eller om kostnaden för nationell tillverkning är
alltför hög görs inköp i andra länder.

Vid både import och export är det således helt andra hänsyn som
styr beslutsfattandet än frågan om att värna om andra länders försvars-
förmåga.

Regelverket för krigsmaterielexport står frågeställarens eget parti
bakom. Det aktuella ärendet rörande import av stridsvagnsammunition
från Israel initierades av en regering i vilken Sten Anderssons parti
ingick.

Om Sten Andersson anser det med stor majoritet antagna regelver-
ket vara bristfälligt står det ju honom fritt att här i riksdagen motionera
om ändring i detsamma.

32

Anf. 35 STEN ANDERSSON (m)

Herr talman! Jag har ställt den här frågan därför att jag inte förstår
varför vi här i Sverige har en sådan lagstiftning som vi har. Att man
inte skall kunna exportera vapen till vissa länder kan jag förstå, även
om det konkret är obegripligt. Den som har pengar kan i alla fall köpa
vapen, det vet även statsrådet.

Jag hörde på TV häromkvällen hur man från Storbritannien säljer
vapen till den som betalar mest.

Men det obegripliga i det här sammanhanget är att om vi nu inte får
lov att sälja vapen till Israel kan vi ändå köpa stridsvagnsammunition
från Israel för att användas till våra nya stridsvagnar. Om man nu är
litet av marknadsekonom kan man då räkna ut att styckepriset för Israel
blir lägre, vilket bör innebära att Israels förmåga att fortsätta sitt s.k.
krig blir förstärkt.

Kan statsrådet på ett pedagogiskt sätt förklara varför vi inte får lov
att sälja vapen till Israel medan vi får lov att köpa ammunition från
Israel?

Anf. 36 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s)

Herr talman! Jag har just försökt att förklara det. Jag vill tillägga att
det inte är någon målsättning i sig att ge vår försvarsindustri lika kon-
kurrensvillkor, dvs. att låta den konkurrera på ett annat lands hemma-
marknad bara för att det landets industri i något fall får konkurrera om
en beställning från det svenska försvaret.

Vi har en lagstiftning som är beslutad av riksdagen. Den anger re-
striktionerna för vapenexporten. Vid import är det upphandlingsför-
ordningen som gäller. När det gäller det fall som Sten Andersson åbe-
ropade var det den tidigare regeringen som gav ett bemyndigande i
frågan. Det hade varit möjligt för Sten Andersson att då ta upp frågan.
Jag måste säga att vill Sten Andersson ändra på detta är det fullt möjligt
för honom att motionera här i riksdagen.

Anf. 37 STEN ANDERSSON (m)

Herr talman! Om jag har möjlighet tänker jag faktiskt försöka i den
mån jag har kapacitet att ändra på det här. Men jag begärde ändå ett
litet pedagogiskt exempel. Statsrådet säger att det var den förra rege-
ringen som tog initiativet. Men det förekom i alla fall inga invändning-
ar ifrån socialdemokraterna, utan de accepterade detta.

Men tala då om för mig hur jag skall kunna stå på Möllevångstorget
i Malmö och tala om för mina eventuella väljare att Sverige inte får lov
att sälja krigsmateriel till Israel, eftersom man då kan förstärka Israels
krigsförmåga. Däremot kan vi köpa ammunition till våra stridsvagnar
från Israel. Kan statsrådet ge ett hyggligt och vettigt pedagogiskt svar
på min fråga är jag mycket tacksam. Det behöver jag ha när jag skall
försvara detta.

Det är helt klart som statsrådet säger att jag kan motionera och jag
kommer att motionera. Jag tycker att våra vapenlagar är obegripliga.

Prot. 1994/95:91

20 april

Svar på frågor

3 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 91

Prot. 1994/95:91

20 april

Anf. 38 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s)

Herr talman! Jag har i mitt svar givit precis den förklaringen om de

två olika motiv som styr regelverket.

Svar på frågor

Anf. 39 STEN ANDERSSON (m)

Herr talman! Jag hoppas ändå att statsrådet inser att detta är svårt
att förklara för väljarna. Politik och ideologi går tyvärr inte alltid ihop.
Jag vill bara till protokollet upprepa att vi får alltså inte lov att exporte-
ra vapen till Israel, men vi får lov att köpa vapen från Israel. Var finns
logiken någonstans?

Överläggningen var härmed avslutad.

14 § Svar på fråga 1994/95:443 om krigsmaterielexport till Mexico
m.fl. länder

Anf. 40 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s)

Herr talman! Yvonne Ruwaida har frågat mig om jag har tagit reda
på om Venezuela, Mexico och Brasilien ”omfattande och grovt” krän-
ker mänskliga rättigheter.

De tre länder som Yvonne Ruwaida tar upp är sådana där det finns
skäl att noga följa utvecklingen. Detta sker också fortlöpande. Vårt
regelverk bygger på en prövning från fall till fall. En bedömning görs
enligt riktlinjerna för krigsmaterielexport när försvarsindustrin anmäler
ett konkret ärende.

När ett ärende aktualiseras görs en omsorgsfull bedömning av såväl
respekten för mänskliga rättigheter som de andra krav som riktlinjerna
ställer upp. Som underlag för bedömningen används all tillgänglig
information. Vad gäller mänskliga rättigheter beaktas bl.a. den infor-
mation som Amnesty International tillhandahåller.

Regeringen gör sedan en helhetsbedömning av alla relevanta fakto-
rer i ärendet. I denna helhetsbedömning fäster jag, helt i enlighet med
riksdagens intentioner, särskild vikt vid frågan om hur de mänskliga
rättigheterna respekteras i det aktuella mottagarlandet. Detta är ett
centralt villkor för att utförseltillstånd skall beviljas.

Anf. 41 YVONNE RUWAIDA (mp)

Herr talman! Tack för svaret.

Jag har några följdfrågor. Jag undrar om Mats Hellström under sin
tid som utrikeshandelsminister har gett tillstånd till nya affärer när det
gäller Mexico, Venezuela eller Brasilien.

Sedan undrar jag också vad det är som kan göra att man kan få tillå-
telse till krigsmaterielexport trots att de mänskliga rättigheterna kränks
grovt och omfattande. Vilka saker är det som kan göra det?

Anf. 42 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s)

Herr talman! Om en försämring inträffar i ett land dit vi tidigare har

34

tillåtit export och det är fråga om grova och omfattande kränkningar,

såsom det anges i det regelverk som riksdagen har beslutat om, då är
det möjligt att säga nej. Det är ju möjligt och naturligt att säga nej till
ny export. Följdleveranser har så att säga sin egen väg. När det gäller
reservdelar måste det föreligga ett FN-beslut för att den exporten helt
skall kunna blockeras. Reservdelar brukar tillåtas också i andra fall.
Men det får bedömas i varje enskilt fall.

Om en försämring inträffar får situationen i det enskilda landet be-
dömas, om det har hänt någonting som kan motivera en mer restriktiv
linje. Det är självklart. I fråga om de länder som vi talar om finns det
skäl att ha uppsikt. När det gäller de länder där det finns uppgifter om
att mänskliga rättigheter kränks lägger jag inför beredningen fram det
material som särskilt Amnesty International har. Någon export till Ve-
nezuela har över huvud taget inte förekommit. Till Mexico har det skett
en begränsad export av övrig krigsmateriel och ingen vapenexport. Till
Brasilien har man såvitt jag vet exporterat reservdelar och sprängmedel
och ingenting annat.

Anf. 43 YVONNE RUWAIDA (mp)

Herr talman! Jag läste i Svenska Dagbladet förra året att Bofors ha-
de fått en order på Robot 70 från Venezuela och att denna order var
värd ca 150 miljoner. Bofors kallade detta för en följdorder, och den
följde på en order som uppgick till 350 miljoner. Jag vet att enligt s-
kongressen skall en följdorder gälla t.ex. reservdelar för att hålla leve-
rerat system i gång.Var det här en följdorder? Var det Mats Hellström
som gav tillstånd till den? Har Mats Hellström gett tillstånd till nya
affärer med Mexico, Venezuela eller Brasilien? Jag har inte fått svar på
den punkten.

Anf. 44 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s)

Herr talman! Jag har just redovisat vilken export jag har givit till-
stånd till under min tid - ingen sådan till Venezuela.

Överläggningen var härmed avslutad.

15 § (forts, från 10 §) Studiestöd, särskilda utbildningssatsningar
inom högskolan m.m. (forts. SfU12 och SfU 15)

Anf. 45 RAGNHILD POHANKA (mp)

Herr talman! När det gäller tillväxtsamhället har Miljöpartiet stän-
digt ifrågasatt om tillväxten i sig har ett egenvärde. Det är viktigt att
titta noga på tillväxtens innehåll. Är det större sophögar, flera plastele-
fanter, ytterligare 20 TV-kanaler som vi behöver? Den här frågan om
tillväxt hör hemma i ett annat sammanhang. Men när det gäller tillväxt
inom utbildning, kunskap, erfarenhet och ökad förståelse för mänskliga
värden och ökad humanitet är vi inte bara för en tillväxt, utan där anser
vi att behovet även i Sverige är skriande.

Prot. 1994/95:91

20 april

Svar på frågor

Studiestöd, särskilda
utbildningssatsningar
inom högskolan m.m.

35

Prot. 1994/95:91

20 april

I livets skola är vi alla elever. Där är skolan och lärandet livslångt. I
fråga om erfarenheter, kunskaper att överleva, andligt och materiellt,

blir vi aldrig fullärda eller fullvuxna.

Studiestöd, särskilda
utbildningssatsningar
inom högskolan m.m

I vårt moderna samhälle krävs ett livslångt lärande, rent faktiskt. Vi
behöver utveckla och förbättra redan inlärda faktiska kunskaper. Vi
behöver lära oss kommunikation, användande av den nya tekniken
inom våra kunskapsområden och där göra nya landvinningar inom
läraryrken, jordbruk, järnframställning, vattenrening osv.

För dessa stora utbildningsinsatser behövs ett statligt huvudansvar
för studiefinansieringen. Detta är vi säkert alla överens om. Här disku-
teras inte grundskolan för barnen mellan 7 och 16 år och skolplikten.
Men vi har ännu en ganska stor grupp vuxna som är i avsaknad av
genomgången nioårig grundskola eller som har bristfälliga kunskaper
så att de inte utan vidare kan fortsätta sin utbildning inom gymnasiet.
Det är inte bara fråga om fritt demokratiskt val, att välja utbildning som
är statsfinansierad, utan bristen på välutbildad arbetskraft är oroande.
Därför slås en grupp erfarna arbetare och tjänstemän som har arbets-
livserfarenhet men som saknar delar av en teoretisk grundutbildning ut
på marknaden.

Endast 25 % av våra gymnasieungdomar skaffar sig högre utbild-
ning. Detta är att jämföra med 40 % i t.ex. Danmark och Tyskland. Om
det svenska samhället inte på allvar tar itu med denna brist, klarar vi
inte av att bygga upp eller hantera utmaningen om ett framtida samhälle
i ekologisk balans, kombinerat med social rättvisa och en sund eko-
nomi. Hur skall detta förverkligas?

Samhällets självklara ansvar är naturligtvis att ställa tillräckligt med
studieplatser till förfogande för eftergymnasial utbildning. Samtidigt
måste luckorna fyllas genom komvux, folkhögskolor, distansundervis-
ning, svenska för invandrare på grundskole- och gymnasienivå så att
dessa eftergymnasiala platser skall kunna utnyttjas av alla, eller av så
många som det rimligen går. Om de studiesugna människorna och
undervisningsplatserna finns måste även andra förutsättningar ges. Det
är framför allt de ekonomiska möjligheterna att genomföra denna
tänkta utbildningsrevolution som måste ses över. Här finns en stor
ojämlikhet. Elever som läser samma kurs kan ha olika lån, få olika
bidrag eller kanske stämpla. Detta skall ses över i Studiestödskommit-
tén. Det känns magstarkt att besluta om så stora förändringar som de
som skall beslutas här i dag. Det finns en orättvisa, för att inte säga en
diskriminering, i dagens system. Det finns en snedrekrytering till högre
studier, geografiskt, socialt och i könsperspektiv, som förstärks i och
med att förslag i detta betänkande antas.

Faktum kvarstår att studiestödssystemet förstärker snedrekrytering-
en. Vi ser en tydlig målkonflikt mellan utredningens direktiv och den
politik som kommer till uttryck i betänkandet. Bl.a. därför vill Miljö-
partiet att frågan om studielön skall utredas inom Studiemedelskommit-
tén. Redan utsatta grupper drabbas när barntillägget inom svux och
svuxa tas bort. Just dessa som behöver förnyad utbildning, de flesta
kvinnor, kommer att sakna ekonomisk möjlighet att börja läsa på nytt.
Just dessa drabbar det beslut som med all sannolikhet kommer att fattas

36

i dag. Miljöpartiet anser att barntilläggen är en viktig förutsättning för
att man över huvud taget vågar börjar studera igen.

Miljöpartiet vill också behålla resebidragen till statens skolor för
vuxna, en liten summa för staten men oerhört viktig för dessa elever.
Miljöpartiet kommer att stödja vänsterns reservation 11 om ett bidrag
på 11 miljoner till de familjer som har högst 85 000 kr i inkomst.

Vi tar avstånd från sänkningen av studiebidraget analogt med att vi
satt oss emot sänkningen av barnbidraget. Vi vill höja barnbidraget och
sedan beskatta det för att så åstadkomma en rättvisare fördelning.

Varför skall vi bevara CSN-kortet? Det är en viktig del av det stu-
diesociala stödet, inte minst ur rekryteringssynpunkt. Om högskoleut-
bildningen skall vara tillgänglig för alla, oavsett ekonomisk bakgrund
och regional hemort, måste vi erkänna värdet av studenternas tågrabat-
ter. Rabatten är också en oerhört viktig stimulans att välja det mil-
jövänliga tåget som kommunikationsmedel.

Besparingen drabbar också gymnasisterna hårt, då familjer som
drabbats av arbetslöshet och dålig ekonomi måste låta de äldre barnen
ta betydligt större ansvar för sin egen ekonomi än tidigare. I ett läge när
ungdomsarbetslösheten är större än någonsin tidigare i modern tid är
möjligheten till extraknäck mycket begränsad.

Det här gäller givetvis också de högskolestuderande. Har man be-
hov av att åka hem och hälsa på vänner och familj, skall det inte krävas
att man försummar sina studier för att jobba extra, om man nu kan få ett
jobb, för att ha råd till en tågbiljett. Om studenten försenas i sina studi-
er ökar kostnaden för utbildningen, och den tänkta besparingen genom
att dra in kortet går förlorad. Det är också så att många studenter mår
oerhört illa de första studieåren. De längtar hem, de har omplanterats i
en ny social miljö. Alla lever inte det glada studentlivet i kamraters
gäng. Många är ensamma. Det finns många som har psykiska problem
- även självmordsförsök förekommer. Om möjligheten att åka hem
beskärs kan det innebära en ytterligare ökning av problemen, vilket
statistiskt inte kan bevisas men jag tror att det är så.

Att dra in anslaget till reserabatter är mycket märkligt med tanke på
en av grundtankarna i 1993 års högskolereform, som innebar att studen-
ternas möjlighet att välja universitet och högskola skulle ges större vikt.
Högskolans anslagstilldelning bygger till stor del på hur många studen-
ter man förmår rekrytera till respektive lärosäte. När nu CSN-kortet
försvinner sätts systemets principer delvis ur spel.

Att som regeringen och Vänsterpartiet överlåta frågan om studen-
ternas reserabatter till marknaden, utan att ens utreda om det kan ge en
tillfredsställande lösning, anser vi vara oansvarigt.

Så till frågan om studiestöd under sjukdom. Eftersom merparten av
de studerande som fått sin studieskuld reducerad efter sjukskrivning
inte försenats nämnvärt i studierna anser regeringen att karenstiden kan
ökas från 14 till 30 dagar. Man menar att försäkringskassan bedömer
arbetsförmåga, inte studieoförmåga och menar att lindrigare sjukdomar
inte behöver betyda att man inte kan studera.

Miljöpartiet de gröna anser att detta är en missuppfattning av
grundproblemet. Självfallet skall man inte kunna utnyttja sjukförsäk-

Prot. 1994/95:91

20 april

Studiestöd, särskilda
utbildningssatsningar
inom högskolan m.m

37

Prot. 1994/95:91

20 april

ringen för att få rabatt på studieskulden. Då är det försäkringskassans
bedömningsmetoder av vad som är studieoförmåga som måste förbätt-

ras. Annars drabbas också de uppemot 28 % av de sjukskrivna studen-

Studiestöd, särskilda
utbildningssatsningar
inom högskolan m.m

ter som rättmätigt fått reducering, eftersom de faktiskt tvingas gå om
eller helt avbryta utbildningen.

Vi har sagt nej till N/T-arvodena, som innebär att 9 000 studenter
skall få studera på svux- eller svuxa-nivå. Vi anser att det är förkastligt
ur rättvisesynpunkt. Det ger också helt fel signaler om hur samhället
prioriterar värdet av naturvetenskaplig och teknisk kunskap framför
humanistisk. Visserligen satsar man i annat sammanhang på kraftigt
ökad utbildning, t.ex. tolkutbildning. Men då handlar det om utbild-
ningsplatser och inte om studiefinansiering. Dagens ungdom söker i
ökad utsträckning humanistiska och samhällsinriktade yrkesutbildning-
ar. Då bör också en arbetsmarknadspolitisk satsning på utbildning ge
uttryck för detta. Är det så att de unga medborgarnas efterfrågan på
utbildning väger alltför lätt mot exportindustrins nuvarande behov av
arbetskraft?

Miljöpartiet företräder ett mer tvärvetenskapligt synsätt när det
gäller vad för sorts kompetens som behövs för att finna en långsiktigt
hållbar samhällsutveckling och en väg ur krisen. Här måste satsningar
på humaniora och miljörelaterad kunskap ges större utrymme.

Vi säger likaså nej till 10 000 kr i stipendier för genomgånget basår
i komvux. Vi menar att det ger fel incitament. Det är en ganska liten
summa i rikssammanhang, men det är ändå 15 miljoner.

Avslutningsvis yrkar jag bifall i SfU12 till reservationerna 3 mom.
1, 9 mom. 7 och 43, 25 mom. 30 och 43 samt reservation 33 mom. 38, i
SfU15 bifall endast till reservation 1.

Anf. 46 ULLA HOFFMANN (v) replik

Herr talman! Ragnhild Pohanka säger att Socialdemokraterna till-
sammans med Vänsterpartiet överlämnar ansvaret för CSN-kortet till
marknaden. Jag skulle vilja påminna Ragnhild Pohanka om att den
ursprungliga överenskommelsen faktiskt träffades mellan Socialdemo-
kraterna och Moderaterna. Då skulle kortet inte bara ha överlämnats till
marknaden utan det skulle ha försvunnit helt och hållet.

Anf. 47 RAGNHILD POHANKA (mp) replik

Hen talman! Jag borde naturligtvis ha nämnt Moderaterna, det kan
jag hålla med Ulla Hoffmann om. Men man har inte från Vänsterpartiet
heller gett några direktiv om hur dessa resor skall kunna finansieras.
Det tycker vi betänksamt. Det är inte realistiskt att tänka att 81 miljoner
kan finansieras på det sätt som föreslagits.

Anf. 48 ULLA HOFFMANN (v) replik

Herr talman! Jag skulle vilja föreslå Ragnhild Pohanka att läsa det
särskilda yttrande som vi har bifogat SfU12 vad gäller CSN-kortet och
vad vi föreslår. Det står noga angivet också i vår motion. Vi anser att
detta är en klar förbättring mot att kortet hade tagits bort helt och hål-

38

let. Det uppdras inte år marknaden att lösa frågan, utan det uppdras åt
CSN att försöka ordna det hela.

Anf. 49 RAGNHILD POHANKA (mp) replik

Herr talman! Att det är någon förbättring mot att kortet skulle ha
tagits bort helt och hållet kan jag hålla med om. Men jag anser att det
här görs en orealistisk bedömning och menar att det enda rimliga är att
behålla CSN-kortet i något liknande form som i dag, om det skall ge
det som förväntas av de ungdomar som använder det.

Anf. 50 ROSE-MARIE FREBRAN (kds)

Herr talman! Utbildning spelar en avgörande roll för en fortsatt
välståndsutveckling. Den är av central betydelse både för den enskilde
och för samhällets utveckling. Alla skall ges lika möjligheter att utbilda
sig. Det ligger både i den enskildes och i samhällets intresse. Goda
sociala och ekonomiska villkor stimulerar den enskilde att påbörja och
slutföra högre studier.

Dagens studiestödssystem har flera brister, där en av de allvarligare
är den orimligt höga skuldsättning som studielånen leder till. Vuxen-
studiestödet i sin tur är oöverblickbart på grund av alltför många olika
stödformer. Det medför också att elever med likartad situation får olika
stöd. Alla som studerar på en viss nivå inom utbildningsväsendet bör ha
rätt till samma stöd.

I Sverige har alla rätt till grundskoleutbildning, men i praktiken
krävs numera även gymnasiekompetens för att ta sig in på arbetsmark-
naden. Detta anser vi kristdemokrater motiverar särskilt förmånliga
stöd för dem som i vuxen ålder kompletterar grundskole- eller gymna-
sienivå. Det vore dessutom önskvärt att den enskilde eleven i större
utsträckning från början kunde ges besked om möjligheten att få eko-
nomiskt stöd för hela utbildningen.

Herr talman! De beslut om förändringar i studiestödssystemet som
fattades under förra mandatperioden rev regeringen upp med hänvis-
ning till den studiestödsutredning som skulle komma i gång. Före över-
synen ville man uppenbarligen tillbaka till ruta ett. Men det beslutet föll
snart i glömska borta på Utbildningsdepartementet.

Nu föreslår regeringen flera genomgripande förändringar, när man
borde ha inväntat Studiestödsutredningens arbete. Därför menar jag att
regeringens förslag om att avskaffa barntillägget i särskilt vuxenstudi-
estöd och i särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa absolut bör avslås
av riksdagen. Om vi på allvar vill underlätta för olika grupper att skaffa
sig grundläggande utbildning är det fel att rycka undan den sociala
tryggheten för t.ex. ensamstående mammor. Det förvånar verkligen att
Socialdemokraterna och Centerpartiet tillsammans med Moderaterna är
beredda att göra på det sättet. Ulla Hoffmann har tidigare i debatten
utvecklat detta på ett mycket förtjänstfullt sätt.

Högre utbildning bör vara en investering för såväl individen som
för samhället. Samtidigt skall studiefinansieringen göra det möjligt för
alla, oavsett bakgrund, att skaffa högre utbildning. Studiestödssystemet

Prot. 1994/95:91

20 april

Studiestöd, särskilda
utbildningssatsningar
inom högskolan m.m

39

Prot. 1994/95:91

20 april

bör vara så generellt som möjligt och kunna accepteras av olika stude-
randegrupper.

Inte minst ur rekryteringssynpunkt är det viktigt att studenterna upp-

Studiestöd, särskilda
utbildningssatsningar
inom högskolan m.m

fattar systemet som rimligt. För att uppmuntra personligt ansvar måste
systemet även vara förutsägbart. Den höga skulden leder till att många
studenter ger upp hoppet och inte räknar med att kunna betala tillbaka
sina skulder. Detta urholkar förtroendet för systemet och undergräver
känslan av personligt ansvar för egna skulder.

En av de faktorer som mest avskräcker från högre studier har vid
många undersökningar visat sig vara en hög studieskuld och att ung-
domar från studieovana hem är mest tveksamma till att skuldsätta sig.
Man kan därför misstänka att den höga skuldsättning som lånen i dag
leder till också ökar den sociala snedrekryteringen. Ett av de viktigaste
målen för en fortsatt reformering måste därför vara att minska skuld-
sättningen.

Möjligheterna att höja det s.k. fribeloppet, dvs. det belopp man får
tjäna under ett år utan att bidraget minskas, bör ses över. Detta för att
ge studenterna möjlighet att påverka sin ekonomi med sidoinkomster.

Ansträngningar bör också göras för att hitta utrymme för att höja
bidragsandelen. Tillgängliga resurser bör i huvudsak satsas på bidraget,
så att stora lån inte behöver tas. Detta gör subventionerna tydliga och
bör verka rekryterande. Det gör också den enskildes lånebehov och
lånets utveckling mer förutsägbart.

Herr talman! Om vi skall kunna införa ett mer sammanhållet stu-
diestödssystem, som många vill, är det för oss kristdemokrater viktigt
att vi först försäkrar oss om att övriga trygghetssystem inte motverkar
utan samverkar med studiestödssystemet. Den fortsatta utredningen av
studiestödsfrågorna måste behandla samspelet mellan studiestödet och
de sociala trygghetssystemen.

En översyn av studenternas totala ekonomiska och sociala situation
har länge efterfrågats, ett önskemål som åtminstone delvis borde kunna
uppfyllas i och med den tillsatta Studiestödsutredningen. Eftersom
trygghetsförsäkringarna ofta anknyter till anställningsförhållanden står
studenterna utanför. Rimligtvis måste studenter ha rätt till i princip
samma grundtrygghet som förvärvsarbetande.

Studerande som arbetat före studierna i minst sex månader tillåts ha
en vilande sjukpenninggrundande inkomst, SGI, med samma belopp
som man hade innan man började studera. Vi kristdemokrater anser att
den som håller en rimlig studietakt, oavsett om man har studiemedel
eller inte, bör få behålla sin vilande SGI. Dessutom bör Studiestödsut-
redningen se över möjligheten att göra studiemedlen sjukpenninggrun-
dande, vilket skulle öka den sociala tryggheten för de studenter som
inte har någon SGI.

Under själva studietiden får man dock inte sjukpenning vid sjuk-
dom, i stället gäller en särskild sjukförsäkring för studenter. Den inne-
bär att studenten får behålla sina studiemedel även under sjukdom. Om
sjukdomen sträcker sig längre än 14 dagar kan studenten få en viss del
av skulden avskriven. Vi kristdemokrater anser inte att det är rimligt att

40

förlänga karenstiden till 30 dagar och anser att riksdagen bör avslå
regeringens förslag om detta.

Högskolan borde när det gäller arbetsskadeförsäkring ges samma
ansvar som en arbetsgivare. I dag omfattar lagen om arbetsskadeför-
säkring enbart de studenter som genomgår utbildning eller moment i
utbildning som är ”förenad med särskild risk för arbetsskada”. Jämfört
med den gamla yrkesskadeförsäkringen har studenterna fått ett försäm-
rat skydd. Detta anser vi kristdemokrater vara olyckligt, och vi anser att
regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om hur studenter-
na skall få ett fullgott försäkringsskydd för arbetsskada.

Herr talman! Så till det omtalade CSN-kortet. Vi kristdemokrater
anser att det är ett för staten billigt och effektivt sätt att underlätta för
studenter att läsa utanför hemorten. Det ökar tillgängligheten till högre
utbildning och motverkar därmed olika typer av snedrekrytering. Att
inte anvisa medel för CSN-kortet slår ojämnt mot studenterna. Vi krist-
demokrater avvisar detta. Det finns även uppenbara trafiksäkerhets-
och miljöskäl för att behålla CSN-kortet.

Vi kristdemokrater accepterar inte förslaget om N/T-stöd. Rege-
ringens förslag om ytterligare en stödform för de vuxenstuderande gör
inte bara systemet mer komplext, utan ökar i allra högsta grad orättvi-
sorna, eftersom N/T-stödet skulle ges till vuxenstuderande som läser
högskoleutbildning.

Herr talman! Vi kristdemokrater står bakom alla våra reservationer
till socialförsäkringsutskottets betänkanden nr 12 och 15, men för tids
vinnande yrkar jag endast bifall till reservatibnerna 4, 25 och 33 till
betänkande nr 12 samt reservation 1 till betänkande nr 15.

Anf. 51 SVEN-ÅKE NYGÅRDS (s)

Herr talman! Vi diskuterar nu socialförsäkringsutskottets betänkan-
den 12 och 15 som behandlar särskilda utbildningssatsningar inom
högskolan, studiestöd, m.m.

Jag vill inledningsvis erinra om den parlamentariska kommitté som
regeringen tillsatte den 22 december 1994, den s.k. Studiestödsutred-
ningen. Kommitténs uppdrag är att dra upp riktlinjer för en reformering
av studiestödssystemet.

Meningen är att kommittén skall göra en övergripande översyn av
studiestödets funktion och effekter samt överväga behoven av föränd-
ringar utifrån ett helhetsperspektiv. Man skall särskilt beakta studiestö-
dets betydelse när det gäller att motverka social snedrekrytering till
utbildning. Även jämställdhetsaspekter skall uppmärksammas.

Kommittén skall också undersöka förutsättningarna för ett mer
sammanhållet studiesystem, som skall innehålla stödformer både inom
Utbildnings- och Arbetsmarknadsdepartementens områden och belysa
frågan om totalbelopp och bidragsnivåer.

Studiehjälpen, dvs. frågan om studiestöd för studerande under 20 år
i gymnasieskolan och annan gymnasial utbildning skall inte behandlas
av kommittén.

Prot. 1994/95:91

20 april

Studiestöd, särskilda
utbildningssatsningar
inom högskolan m.m

41

Prot. 1994/95:91

20 april

Eftersom kommittén nu har startat sitt arbete och skall slutföra detta
senast den 1 april 1996 föreslås inga större förändringar i systemen i

det här betänkandet.

Studiestöd, särskilda
utbildningssatsningar
inom högskolan m.m

Herr talman! Jag avser nu att ta upp några av de frågor som behand-
las i betänkande 12.

Socialutskottet har vid sin behandling av regeringens förslag beträf-
fande barnbidraget ansett att detta skall sänkas till 640 kr per barn och
månad.

Vi i socialförsäkringsutskottet anser, i likhet med regeringen, att
barnbidraget och studiebidraget bör överensstämma vad gäller belop-
pen. Därför bör studiebidraget fastställas till 640 kr. Vi anser vidare att
studiebidraget skall anpassas till normalt läsår, dvs. nio månader.

Regeringen har föreslagit ett särskilt stipendium på 10 000 kr till
dem som genomför ett basår i komvux. Utskottsmajoriteten ger sitt stöd
för detta förslag.

Barntillägget i särskilt vuxenstudiestöd, s.k. svux, och särskilt vux-
enstudiestöd för arbetslösa, s.k. svuxa, föreslås avvecklas. Majoriteten i
utskottet delar regeringens bedömning att barntillägget inte är förenligt
med den inkomstbortfallsprincip som gäller för studiestöden. Sådana
förhållanden som familjens storlek bör i stället beaktas inom ramen för
familjepolitiken. Förslaget innebär att barntillägget upphör den 1 juli
1995.

När det sedan gäller CSN-kortet har en majoritet i utskottet bestå-
ende av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Moderaterna beslutat
följa regeringens förslag att dra in det statliga stödet. I dag beviljas
reserabatter hos olika trafikföretag enligt avtal som upprättas mellan
CSN och trafikföretagen i fråga. Rabatterna ges till studerande med
statligt studiestöd och studerande vid landets special- och särskolor.
Som vi ser det finns det ingenting som hindrar att CSN även utan statli-
ga pengar förhandlar fram reserabatter för studerande med de olika
reseföretagen.

Herr talman! Jag yrkar härmed bifall till hemställan i betänkandena
12 och 15 och i konsekvens därmed avslag på samtliga reservationer.

Anf. 52 FÖRSTE VICE TALMANNEN

Förlåt att jag påminner kammaren om att regeln säger att den som
begär replik skall resa sig upp i bänken och med en lätt nick mot tal-
mansbordet markera detta. Vi får hålla litet på formerna i kammaren.

Anf. 53 SIGGE GODIN (fp) replik

Herr talman! När Sven-Åke Nygårds talar om att man vill göra en
helhetsbedömning i studiestödssystemet välkomnar jag den åsikten. Vi
har, oavsett vilken regering vi har haft, länge strävat efter att få till ett
studiemedelssystem som verkligen ser till helheten, som väger in alla
former av studier och ger dem samma förutsättningar och samtidigt ser
till snedrekryteringen.

Jag skulle vilja att Sven-Åke Nygårds litet grand utvecklar sina tan-
kar om snedrekryteringen och att man av sociala skäl inte kan inspirera

42

ungdomar och inte heller äldre att studera och skaffa sig en bra utbild-

ning. På vilket sätt skall det gå till, när de allra viktigaste bitarna rycks
undan?

Man ger inte utredningen några som helst förutsättningar att klara
av att göra den här helhetsbedömningen eftersom barntillägget avskaf-
fas i svuxa. Det är inte så, Sven-Åke Nygårds, att familjeförhållandet
beaktas inom familjepolitiken. Man kan säga det, men så sker inte.

Man rycker undan CSN-kortet som gör att studenterna inte kan
välja studieort i landet och inte kan skaffa sig den allra bästa utbild-
ningen utifrån sina egna intressen och förutsättningar. Man rycker un-
dan studiebidraget för de 5 000 eleverna vid SSVH i Härnösand och för
några tusen till i Norrköping innan Studiemedelsutredningen fått göra
den totala sammanvägningen av det hela.

Hur skall de då bete sig, Sven-Åke Nygårds? Det är ju intressant för
oss andra i utskottet, alla här i kammaren och de på läktaren som lyss-
nar att få veta hur denna utredning skall bete sig för att göra denna
helhetsbedömning och skapa förutsättningar för att undanröja den sned-
rekrytering som har varit ett problem i vårt samhälle.

Anf. 54 SVEN-ÅKE NYGÅRDS (s) replik

Herr talman! Sigge Godin tycker att jag skall tala om vad den pågå-
ende utredningen skall syssla med. Jag tycker att det vore fel att göra
det i det här läget. Har man tillsatt en utredning, skall den få jobba
förutsättningslöst. Jag utgår från att de som ingår i kommittén åter-
kommer med de förslag som de tycker är väsentliga. Jag utgår också
från att de tar hänsyn till det som debatteras här i dag.

Anf. 55 SIGGE GODIN (fp) replik

Herr talman! När utredningen tillsattes kände man i utredningen
inte till vilka ingrepp regeringen tänkte göra i de olika studiemedelssys-
temen, för det har ju tillkommit senare. Det är ju därför vi debatterar
detta i dag.

När vi i socialförsäkringsutskottet förra året diskuterade frågan om
svuxa exempelvis, tyckte utskottet enhälligt att Lena Öhrsvik hade
förnuftiga åsikter. Hon tyckte att vi inte skulle göra något ingrepp då,
utan att vi skulle överlåta till utredningen att klara ut också dessa delar.
Vi tyckte det var förnuftigt.

Jag har ingen anledning att tro att de socialdemokrater som sitter i
utskottet i dag inte är lika förnuftiga som Lena Öhrsvik. Vi borde ha
kunnat komma överens, även om vi har bytt regering i Sverige. Men så
är tydligen inte fallet. Ni tycker inte som Lena Öhrsvik. Då var väl
hennes åsikter bara något som hon hängde upp på oppositionsrollen.
Detta är för viktiga frågor för att bara leka med i opposition. I stället
gäller det att skapa ett system för studenter och andra som behöver
studera i landet för att vi skall få en utveckling och tillväxt i Sverige, så
att man kan välja de utbildningar som man har bäst förutsättningar för,
oavsett var i landet de finns.

Därför borde vi ha överlåtit åt Studiemedelsutredningen att ta det
totala greppet, för de är ju, som Sven-Åke Nygårds säger, på gång med

Prot. 1994/95:91

20 april

Studiestöd, särskilda
utbildningssatsningar
inom högskolan m.m

43

Prot. 1994/95:91

20 april

Studiestöd, särskilda
utbildningssatsningar
inom högskolan m.m

44

jobbet. Det skall inte dröja mer än drygt ett år förrän de skall vara kla-
ra. Vi borde ha kunnat klara det. Varför gör vi inte det?

Anf. 56 SVEN-ÅKE NYGÅRDS (s) replik

Herr talman! Jag är den första att beklaga att vi måste göra ingrepp
och besparingar i dessa system. Men jag utgår ifrån att Sigge Godin
faktiskt är välinformerad om anledningen till att vi behöver göra in-
grepp och spara. Därför har jag litet svårt att förstå indignationen över
att det måste göras vissa ingrepp.

Anf. 57 RUNE BACKLUND (c) replik

Herr talman! Sven-Åke Nygårds sade i sina kommentarer när det
gäller CSN-kortet att ingenting hindrar CSN från att fortsätta att för-
handla med reseföretagen om fortsatta rabatter.

När vi i vår utskottsbehandling besöktes av CSN trodde inte den
närvarande representanten från CSN på denna modell. Han bedömde
den inte som speciellt framkomlig.

Vi har ju genom ganska små summor uppnått rabatter och värden
som uppgått till mångdubbla summor, sett ur de studerandes synvinkel.
Jag tycker att det är synd att det inte gick att skapa majoritet för det
kompromissförslag som jag försökte lansera under arbetets gång. Då
hade vi fått möjlighet att gå tillbaka och förhandla en runda till för att
se om vi hade kunnat komma fram till lägre kostnader i förhållande till
de som gäller i dagsläget. Det hade gått att ytterligare pressa ned den
summa som angivits och att ytterligare titta på var vi inom ramen för
det totala studiestödet hade kunnat plocka fram pengarna under inneva-
rande budgetår. Man hade sedan kunnat lägga det som ett tilläggsdi-
rektiv till själva beredningen för att se hur man långsiktigt skulle kunna
finansiera en studeranderabatt och vilken roll den skulle spela i det
samlade studiesociala stödet.

Det är synd att prestigen förhindrar en sådan lösning, och jag tror
att vi genom denna konstruktion har sålt ut en mycket viktig sak.

Anf. 58 SVEN-ÅKE NYGÅRDS (s) replik

Herr talman! För Rune Backlund vill jag bara påpeka att reserabat-
terna är en förmån. De är inte, som exempelvis barnbidragen, en del av
det grundläggande skyddsnätet.

Tyvärr är det så, att även studenter måste vara med och spara när
staten har så dåliga finanser. Reseföretagen kan ju själva ge rabatter,
vilket jag utgår ifrån att de också kommer att göra så att studierabatter
skall finnas även i framtiden. Jag utgår ifrån att CSN kan hjälpa till
med att organisera detta.

Anf. 59 RUNE BACKLUND (c) replik

Herr talman! Jag delar inte Sven-Åke Nygårds fromma förhoppning
om att det blir på det sättet. Jag tror inte heller att CSN:s företrädare
hade förhoppningen att det skulle bli så.

Det är viktigt att komma ihåg att det som har varit unikt med CSN-
kortet är dels att det är fråga om mycket stora volymer, dels att man har

kunnat åstadkomma en studerandeförmån som i kronor och ören har
betytt väldigt mycket för enskilda studerande. Det kommer nog inte att
bli möjligt att behålla rabattsystemet för många av studenterna. Det
innebär, precis som vi har varnat för i debatten, att det kommer att bli
svårare för ett antal studerande att klara sina studier med ordinarie
studiemedel. Det kommer att verka i rekryteringshämmande utveckling,
dvs. att studenter i landet som har långa avstånd till studieorterna än
mer kommer att ställa sig tvekande till att söka sig till den högre ut-
bildningen.

Det är beklagligt att vi inte, åtminstone för ytterligare ett år, har
kunnat skapa en lösning som hade gjort att CSN-kortet som institution
hade kunnat leva vidare och att vi sedan genom Studiestödsutredningen
hade fått reda på hur den här typen av reserabatter kan hanteras. Jag
kan inte annat än beklaga att CSN-kortet som institution nu går i gra-
ven.

Anf. 60 SVEN-ÅKE NYGÅRDS (s) replik

Herr talman! Rune Backlund beklagar att han inte kan dela min
fromma förhoppning. Vi gör ju olika bedömningar ibland. Men jag
utgår faktiskt ifrån att SJ, som är den stora rabattgivaren när det gäller
CSN-kortet, har ett intresse av att ge de studerande rabatter, för de
utgör ju en stor grupp av framtidens resenärer för SJ. Det vore märkligt
om inte ledningen för SJ kunde tänka sig att ge rabatter och se till att
våra ungdomar - studenter - får en resvana med tåg, så jag tycker inte
att det behöver vara en from förhoppning. Jag utgår ifrån att SJ och
även de andra reseföretagen ser till att ge rabatter till de studerande.

Anf. 61 ULLA HOFFMANN (v) replik

Herr talman! Jag skall börja med att be om ursäkt. Jag är alldeles ny
i kammaren. Men jag kommer hädanefter att stå upp och nicka vänligt
mot talarstolen om jag behöver begära ordet.

Sven-Åke Nygårds säger att Studiestödskommittén skall se till hel-
heten, och att jämställdhetsaspekten skall beaktas i den helheten.

Men såvitt jag har förstått är ett av löftena från den nya regeringen
att jämställdhetsaspekten skall beaktas på alla områden och vid alla
tillfällen. Den aspekten finns faktiskt inte med inom familjepolitikens
och studiestödets områden eller när det gäller de förändringar som
föreslås inom socialförsäkringssystemen.

Sven-Åke Nygårds säger också att eftersom man nu avvaktar Stu-
diestödskommitténs resultat föreslår man inga större förändringar i
SfU12. Säg det till en komvux-studerande med tre barn som blir av
med 3 000 kronor plus 330 kronor av barnbidraget, vilket innebär att
hon måste sluta studera. Jag skulle vilja kalla det för större förändring-
ar.

Anf. 62 SVEN-ÅKE NYGÅRDS (s) replik

Herr talman! Svaret till Ulla Hoffmann blir detsamma som jag har
gett tidigare. Vi har ett statsfinansiellt läge som gör att vi måste spara,
och vi måste spara även där det gör ont.

Prot. 1994/95:91

20 april

Studiestöd, särskilda
utbildningssatsningar
inom högskolan m.m

45

Prot. 1994/95:91

20 april

Om det kan glädja Ulla Hoffmann så gör det också mig ont att be-
höva spara på det som kan tyckas vara mycket väsentligt och behjärt-

ansvärt. Men tyvärr är vi i ett läge som gör att vi kommit dithän att vi

Studiestöd, särskilda
utbildningssatsningar
inom högskolan m.m

även behöver spara på detta område.

Anf. 63 ULLA HOFFMANN (v) replik

Herr talman! Det gläder mig inte ett dugg att det gör ont för Sven-
Åke Nygårds. Däremot gör det mig förtvivlad att det kommer att göra
ont för en väldig massa kvinnor som måste sluta att plugga.

Att vi måste spara överallt håller jag med om, men det finns bättre
ställen att spara på. Dessa kvinnor hade säkert förväntat sig att Social-
demokraterna skulle ha en helt annan fördelningspolitisk profil på
nedskärningarna, så att nedskärningarna inte skulle drabba just dem.

Anf. 64 SVEN-ÅKE NYGÅRDS (s) replik

Herr talman! Ulla Hoffmann säger att det finns bättre ställen att spa-
ra på. Ja, det är möjligt att det gör. Men problemet är ju att vi i stort
sett måste spara överallt. För mig ter det sig därför litet märkligt att inte
Ulla Hoffmann har presenterat några alternativa sparförslag som hon
hade kunnat vinna gehör för.

Anf. 65 ROSE-MARIE FREBRAN (kds) replik

Herr talman! Också jag vill ställa frågor till Sven-Åke Nygårds om
familjepolitiken i relation till studiestödet.

Det är betecknande att utskottsmajoriteten, när man avvisar barn-
tillägget, säger att familjens storlek bör beaktas inom ramen för famil-
jepolitiken. Man kan ju inte skriva att familjens storlek beaktas inom
ramen för familjepolitiken, utan man skriver bör beaktas. Man hade
kunnat ha någon respekt för utskottsmajoriteten om det hade gjorts ett
tillkännagivande till regeringen att regeringen skulle beakta detta, dvs.
lösa problemet inom ett annat politikområde men under alla omstän-
digheter lösa problemet.

Anf. 66 RAGNHILD POHANKA (mp) replik

Herr talman! Med risk för vissa upprepningar vill jag säga att för-
slagen inom ramen för familjepolitiken är ganska uppseendeväckande.

Vårdnadsbidraget har vi tagit bort, gemensamt i och för sig. Men
sedan har barnbidraget minskats med 110 kronor. Man fasar ut fler-
barnstilläggen och tar bort resebidraget för vuxenstuderande, som ofta
har barn. Hela tiden minskas familjernas underlag. Man säger att detta
skall beaktas inom de områden där man redan har gjort besparingar.
Men förslag till besparingar på andra områden finns.

Man skulle kunna göra en stor besparing på N/T-arvodena som nu
kostar 1,6 miljarder men som så småningom kommer att kosta 3 mil-
jarder. Då skulle kostnaderna för CSN-kortet och annat kunna tas däri-
från. Man skulle kunna använda några hundra miljoner till dessa viktiga
områden. Ändå skulle man spara långt över 1 miljard i första steget och
sedan ytterligare 1 miljard, så det finns alltid möjligheter.

46

Anf. 67 SVEN-ÅKE NYGÅRDS (s) replik

Herr talman! Till Ragnhild Pohanka vill jag än en gång upprepa det
jag tidigare har sagt, att vi behöver spara och vi behöver även spara på
detta behjärtansvärda område. Det är så, och det kommer vi liksom inte
undan.

Om nu Ragnhild Pohanka har ett bättre förslag om att spara någon
annanstans och lyckas få majoritet för det, så är det ju jättebra. Men vi
har inte sett det än. Tyvärr är vi i det läget att vi måste göra någonting
åt detta med ekonomin.

Anf. 68 RAGNHILD POHANKA (mp) replik

Herr talman! Det finns inte någon majoritet för mina förslag, men
jag och en del andra tycker naturligtvis att de är betydligt bättre. Jag är
säker på att dessa barnfamiljer och de kvinnor som studerar också tyck-
er det. Det kanske är ännu viktigare. De besparingar som görs inom
familjepolitiken och för studerande är så oerhörda att de omöjliggör för
dem att fortsätta. Samtidigt skriker vi på välutbildad arbetskraft.

De som är lågutbildade får inga jobb. Arbetslösheten är ändå hög,
men dessa är hundraprocentigt utslagna från arbetsmarknaden om de
inte vidareutbildar sig och får en annan plattform.

Det här utkastandet av miljarder på N/T-arvodena är för mig helt
obegripligt, när det finns andra former av studiestöd som är så behjärt-
ansvärda, som barntilläggen och det som vi har talat om hela tiden här i
dag.

Anf. 69 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)

Herr talman! Kraven på en hög utbildningsnivå är i dag större än
någonsin tidigare. Det hänger naturligtvis ihop med att det moderna
samhället är föränderligt och komplext. Utbildning är inte längre nå-
gonting som en människa slutför en gång för alla i ungdomsåren. Det
behövs omfattande satsningar på ett livslångt lärande, som ger alla
människor reella möjligheter att vidareutveckla sig. Näringslivet kon-
kurrerar alltmer med hjälp av produktionssystem snarare än produktion.
Därigenom blir de anställdas kunskapsnivå allt viktigare.

Enligt den sysselsättningsstudie som genomförts av OECD till-
kommer det varje år ungefär 10 % nya arbetstillfällen, med krav på
högre kvalifikationer, men en lika stor andel arbetstillfällen med enkla-
re arbetsinnehåll försvinner. Däremot är tillskottet till arbetskraften av
personer med ny utbildning varje år endast 2-3 %.

Mot den här bakgrunden är det självklart att det är oerhört viktigt
att vi får en återkommande kompetensutveckling och utbildning som
kan svara mot arbetslivets krav. Mot den bakgrunden brukar det vara
ganska lätt att bli ense om de mer retoriska formuleringarna om att vi
skall ha ett utbildningssystem som kan svara mot de ökade kompetens-
kraven i arbetslivet. Många delar uppfattningen att det är lönsamt att
satsa på arbetsmarknadsutbildning för att dels ge den enskilde en star-
kare ställning på arbetsmarknaden, dels se till att näringslivet kan finna
den kompetenta arbetskraft som det behöver.

Prot. 1994/95:91

20 april

Studiestöd, särskilda
utbildningssatsningar
inom högskolan m.m

47

Prot. 1994/95:91

20 april

Kompetenskraven i arbetslivet ökar emellertid utöver vad arbets-
marknadsutbildningen, den traditionella, kan svara mot. Vi vet t.ex. att

behovet av naturvetenskaplig och teknisk kunskap och utbildning på

Studiestöd, särskilda
utbildningssatsningar
inom högskolan m.m

ganska hög nivå är stort.

I dag har vi en expansiv exportindustri, men vi riskerar inom kort
att hamna i en situation där bristen på vissa nyckelpersoner inom nä-
ringslivet, företrädesvis med naturvetenskaplig-teknisk utbildning, kan
bli den flaskhals som i värsta fall leder till en hämmad konjunkturupp-
gång eller ett ökat inflationstryck, samtidigt som vi har en stor arbets-
löshet.

I detta läge har regeringen valt att satsa inte bara på traditionell ar-
betsmarknadsutbildning. Vi har också satsat stora resurser på kommu-
nal vuxenutbildning och på nya platser i högskolan. Vi har gjort en
särskild satsning på högskoleutbildning inom det naturvetenskapliga-
tekniska området.

För att inte, som Sigge Godin befarade, förbehålla dessa platser åt
dem som oftast söker dem, nämligen unga män från hem med studie-
traditioner, har vi kombinerat 9 000 extra högskoleplatser inom det
naturvetenskapliga-tekniska området med ett relativt, generellt stu-
diestöd, det särskilda vuxenstudiestödet.

Man kan naturligtvis alltid diskutera om vi har funnit den optimala
tekniska lösningen, men jag tycker att det är litet torftigt om man inte
kan lyfta blicken och se att också högskoleutbildningen, i det arbets-
marknadspolitiska läge som vi i dag har, kan användas under en be-
gränsad period, av konjunkturella skäl. Det handlar om två intagningar
under ett år. Åtgärden är avsedd för människor som inte längre är så
unga, som redan finns på arbetsmarknaden eller som är arbetslösa.

På samma sätt som vi kan använda arbetsmarknadsutbildning bör vi
också kunna pröva att använda vissa högskoleutbildningar och satsa
pengar, av arbetsmarknadsskäl, i den konjunktur vi nu befinner oss i.

Det barntillägg som nu finns i svux och svuxa är naturligtvis, som
Ulla Hoffmann tog upp, ett mycket välkommet tillskott för de familjer
som i dag är berättigade till det. När man tar bort det barntillägget är
det självklart att det betyder mest för den som är ensamstående. Det är
oftast en kvinna, och om hon har flera barn kommer det att betyda
mycket för hennes privata ekonomi.

Men det är också så att de som i dag får svux eller svuxa lever på
samma ekonomiska nivå som de som får utbildningsbidrag eller de som
lever på a-kassa. I de systemen finns inga barntillägg. Också i de syste-
men finns barnfamiljer och ensamstående kvinnor med flera barn. Där
utbetalas inga barntillägg. Det är självklart ingen tröst för den som i
dag blir av med ett barntillägg, men man skall ta med det i perspektivet
när man målar upp effekterna av att barntillägget tas bort.

Det är självklart, som Sven-Åke Nygårds säger, att det inte är med
någon glädje som vi föreslår besparingar och indragning av barntilläg-
get. Men besparingar kan inte heller undvikas. Landet är i ett sådant
läge, ett sådant farligt ekonomiskt läge, att vi måste göra besparingar.
Som alla här i kammaren vet, är studiestödet inte det enda området som
är utsatt för besparingar.

48

Ulla Hoffmann anklagar oss socialdemokrater för att svika kvinnor-
na och de lågavlönade. Hon anklagar oss också för att svika vallöften.
Det kan inte få stå oemotsagt.

Jag vill fråga Ulla Hoffmann: Vem är det som drabbas hårdast av
den höga arbetslösheten? Vilka är det som har gynnats av att vi har fått
100 000 nya jobb sedan den här regeringen tillträdde? Vem är det som
drabbas av de höga räntorna i dag? Vilka är det som förlorar sitt jobb
när kommunerna måste göra besparingar därför att arbetslösheten är så
pass stor att man inte har tillräckliga inkomster och man har stora utgif-
ter i form av socialbidrag?

Vi socialdemokrater har åtagit oss att bekämpa arbetslösheten och
att sanera statens finanser. Det är en oerhört stor och svår uppgift, och
den kräver också stora uppoffringar. Vi redovisade detta i valrörelsen -
det var ingen hemlighet - och vi tog en del stryk när vi gjorde det. Vi
sade också ärligt att vi skulle höja skatten och göra nedskärningar i
transfereringssystemen, för att så långt möjligt kunna värna vård, om-
sorg, och utbildning. Det är vad vi nu gör.

Det görs i dag många olika insatser för att på sikt öka intresset för
och rekryteringen till naturvetenskaplig-teknisk utbildning. Det är ett
arbete som påbörjades under den förra regeringens tid, och det är det
som vi nu fortsätter.

Det handlar bl.a. om att öka rekryteringen till det naturvetenskapli-
ga programmet i gymnasieskolan. I det sammanhanget är det särskilt
viktigt att rekrytera fler flickor. Men det behövs också en väg för dem
som har valt en annan gymnasieutbildning och som senare ångrar sig
och vill söka sig till naturvetenskaplig-teknisk utbildning.

Det är mot den bakgrunden som det naturvetenskapliga-tekniska
basåret finns. Det erbjuds i dag sedan några år tillbaka inom ramen för
högskolan. Det har en viktig roll för att öka rekryteringen till
naturvetenskaplig-teknisk utbildning, och det har en särskilt viktig roll
för kvinnor, eftersom många flickor inte väljer den utbildningen i
gymnasieskolan. Basåret gör det möjligt att komplettera sin
gymnasieutbildning så att man senare kan påbörja en
högskoleutbildning.

Vi gör nu särskilda insatser för att intressera flickor för naturveten-
skaplig-teknisk gymnasieutbildning. Men vi måste också se till att det
finns en andra chans.

Regeringen har föreslagit och riksdagen har redan beslutat att vi
nästa år skall göra ett försök att också erbjuda basåret i den kommunala
vuxenutbildningens regi. Det är egentligen en utbildning på gymnasie-
nivå som det handlar om. Det finns flera fördelar med att erbjuda den
också inom komvux. Den kan spridas till flera platser, och färre stude-
rande behöver flytta eller resa för att gå den utbildningen. Den blir
också mer tillgänglig för flera människor att söka.

Erfarenheter tyder på att en stor majoritet av dem som i dag går
basåret i högskolans regi kommer direkt från gymnasieskolan. I den
åldern är man i dag inte berättigad till studiemedel i komvux. Man är
enbart hänvisad till studiebidrag. Men om man går utbildningen i
högskolan är man berättigad till studiemedel.

Prot. 1994/95:91

20 april

Studiestöd, särskilda
utbildningssatsningar
inom högskolan m.m

4 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 91

Prot. 1994/95:91

20 april

Bidragsdelen inom studiemedlen motsvarar ca 10 000 kr på ett läs-
år. För att skapa mer likvärdiga villkor i försöket med basårsutbildning

inom komvux inrättar vi nu ett särskilt stipendium för basåret i

Studiestöd, särskilda
utbildningssatsningar
inom högskolan m.m

komvux, som man får vid fullgjord utbildning, för att den kommunala
vuxenutbildningen skall kunna konkurrera med samma utbildning i
högskolans regi.

Vissa debattörer anser detta vara ett slöseri med statens resurser i
ett svårt statsfinansiellt läge. Ja, det kan tyckas så, Men låt oss då
komma ihåg att en basårsplats i högskolans regi kostar ungefär 32 000
kr mer per år än en läsårsplats i komvux regi. Om man ger utbildningen
i komvux regi blir det billigare för staten.

Herr talman! Flera debattörer har tagit upp problemen med de i vis-
sa fall mycket stora diskrepanser som finns i dagens studiestödssystem.
Jag är en av de första att instämma i detta. Det är en av de viktiga an-
ledningarna till att regeringen har tillsatt en parlamentarisk kommitté
för att se över studiestödet. Men det faktum att det i dag finns brister i
studiestödssystemet får inte användas som argument för att inte satsa på
utbildning som en viktig del när det gäller att av konjunkturskäl be-
kämpa arbetslösheten, för då blir det farligt. De arbetslösa har tyvärr
inte råd att vänta på Studiestödskommittén. De behöver komma i ut-
bildning snarast, och de blir erbjudna studiefinansiella villkor som gör
det möjligt. Det är en sådan möjlighet som jag hoppas att riksdagen i
dag skall besluta om.

Anf. 70 SIGGE GODIN (fp) replik

Herr talman! Det är bra att skolministern redovisar de orättvisor
som finns i studiestödssystemen. Men min fråga blir rätt upp och ned:
Varför bygger man på med flera orättvisor, i stället för att ge Stu-
diestödsutredningen möjlighet att ta det samlade greppet? Det tycker
jag vore rimligt, om man för en förnuftig politik.

Det är riktigt att man av konjunkturella skäl skall satsa på att utbilda
människor, men varför skall man utbilda en grupp så att man samtidigt
slår ut både en och två andra grupper och gör det omöjligt för dem att
skaffa sig den grundutbildning som de så väl behöver? Det är de som är
begåvningsreserven i vårt samhälle, och det är nyttigt för vårt land om
vi kan ta till vara dem.

Låt mig ta några exempel. Det är ju en nettobesparing på 11 miljo-
ner som görs på CSN-kortet - det framgick av de synpunkter SJ redo-
visade för utskottet. Varför då inte använda de 11 miljonerna och
hänskjuta frågan till Studiestödsutredningen? På det sättet åstadkom-
mer man bättre förutsättningar för de högskolor och universitet som har
ett större riksintag. Stockholms universitet har t.ex. lokal rekrytering till
90 %, medan man i Umeå rekryterar utanför det egna länet till 60 %.
Mitthögskolans rekrytering utanför sina två län uppgår till 55 %, och
50 % av rekryteringen till högskolan i Luleå sker i områden söder om
Dalälven. Varför skall man förmena studenterna möjligheten att välja
de högskolorna, som kanske har den absolut bästa utbildningen för just
dem, en utbildning som vi behöver i vårt samhälle? Det vore bra om
skolministern funderade över det.

50

Låt mig ta upp frågan om resebidraget till SSV också. Det handlar
om 5-6 miljoner för de skolorna. Varför slår man undan benen på
framför allt de kvinnor som har valt den modellen och som inte på
något sätt ligger samhället till last i andra studieformer? Varför kan de
inte få fortsätta till dess Studiemedelsutredningen har samlat ihop alla
dessa problem? Vi är ju ense om att de finns.

Anf. 71 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)

Herr talman! När vi här i kammaren diskuterar arbetsmarknadspoli-
tik och arbetsmarknadsutbildning brukar det finnas en ganska stor
enighet om behovet av flexibilitet och av att snabbt kunna svara på de
skilda behov, möjligheter och problem som uppstår på arbetsmarkna-
den och bland de arbetslösa. Men när vi diskuterar utbildningspolitik
och studiefinansiering tycks det vara väldigt mycket svårare att se det
som en del i en arbetsmarknadspolitik. Vi måste kunna skilja mellan
detta och den reguljära utbildningen och studiestödet för den - det är
det som man håller på och ser över i Studiestödskommittén.

Vi har ett arbetsmarknadsläge som är mycket svårt. Då kan man inte
sitta på sin rumpa och vänta på att kommittén skall slutföra sitt arbete
med alla förslag som gäller studiestödet långsiktigt - vi måste också
kunna agera för att arbetslösa människor skall få någonting vettigt att
göra under förutsättning att man inte kan skapa ett riktigt arbete. Det
allra bästa är då att komma i utbildning, och det skall vara en utbild-
ning som svarar mot de krav som finns i arbetslivet, så att man har en
chans att efter utbildningen också få ett jobb. Man skall inte bara behö-
va gå den utbildning som just då råkar finnas tillgänglig inom arbets-
marknadsutbildningen. Jag tycker att det är önskvärt att vi kan öppna
det reguljära utbildningssystemet för utbildning också av konjunkturel-
la skäl.

Sigge Godin tillhör ju ett parti som i andra sammanhang brukar kri-
tisera regeringen för att vi inte sparar tillräckligt i transfereringssyste-
men. Tyvärr går det inte att spara i transfereringssystemen utan att det
märks. Det drabbar alltid. Och det går alltid att ta upp flera grupper -
det gäller inte bara de grupper som här har nämnts. Det finns naturligt-
vis på många områden grupper som drabbas hårt av besparingar. Vi
måste också komma ihåg att klarar inte riksdagen av att fatta beslut om
de besparingar som krävs drabbar det också - det är inte så att alla hålls
skadeslösa av det. Det drabbar de grupper som kanske har allra svårast
att hävda sig.

Anf. 72 SIGGE GODIN (fp) replik

Herr talman! Visst kan vi inbjuda skolministern att studera Folk-
partiets budgetförslag och plocka åt sig de besparingar som regeringen
tycker att den vill göra, utöver alla dem av regeringens förslag som vi
har ställt upp på. Det finns ju en hel serie av besparingar som vi skulle
kunna bli överens om, så där finns inget problem.

Som gammal tjänsteman på arbetsförmedlingen finner jag det
självklart att man skall satsa på de arbetslösa. Men jag vill inte ställa
grupp mot grupp och säga att kvinnor i glesbygd som är en begåvnings-

Prot. 1994/95:91

20 april

Studiestöd, särskilda
utbildningssatsningar
inom högskolan m.m

51

Prot. 1994/95:91

20 april

reserv skall stanna hemma och sköta sina barn och sin familj samtidigt
som arbetslösa i tätorterna får rejäla stöd. Det handlar om vuxenstu-

diestöd på 1,6 miljarder, medan jag talar om några miljoner som vi

Studiestöd, särskilda
utbildningssatsningar
inom högskolan m.m

CO

skall använda till dess att Studiemedelsutredningen blir klar med sitt
förslag. Utredningen kanske kan se en helhet i det här - vi är säkert
överens om att helheten behöver studeras mycket noga. Jag vill inte
vara med om att slå ut de kvinnor i komvux som behöver barntillägget
och som har påbörjat sin utbildning därför att de har vetat att det finns;
det har givit dem förutsättningar. De är också en begåvningsreserv, de
är också arbetslösa, de behöver också komma in i arbetslivet och vi har
nytta av de kvinnorna också.

Jag vill avsluta med att fråga: Varför är inte jämställdhetsministern
här i dag och förklarar för oss varför det här slår så illa mot kvinnorna?
Det skulle vara alldeles utmärkt. Jag tror i och för sig att Ylva Johans-
son kan svara - det skall bli intressant att få utrett hur ni ser på helhe-
ten. Vad det handlar om är ju att göra en helhet av det här; studieme-
delssystemen är ju, som skolministern säger, orättvisa. Jag delar den
uppfattningen. Vi har en utredning - ge den en reell chans att klara det
här. Ryck inte undan ekonomin för den därför att ni tycker att ni kastar
massor av pengar i sjön. Använd en del av RAS-stödet - 6 miljarder -
om det fattas pengar.

Anf. 73 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)

Herr talman! Jag tror att det är viktigt att komma ihåg att kvinnor
inte enbart är beroende av bidrag - kvinnor är också beroende av ut-
bildning och av arbete. Man kan inte enbart se på de bidrag kvinnorna
kan få - man måste också se på om det förs en politik som kan skapa
möjlighet för utbildning och försörjning, och det måste bedömas som
en helhet.

Som jag sade i mitt anförande är det inte med någon glädje vi före-
slår att man skall ta bort barntillägget i svux och svuxa. Men t.ex. den
ensamstående kvinnan med flera barn i glesbygden - hon kanske lever
på utbildningsbidrag eller a-kassa - har inget barntillägg. Men lever
hon på svux har hon ett barn tillägg. Jag förstår att det är smärtsamt för
många när man tar bort det barntillägget, och det är inte med någon
glädje vi gör det, men vi måste komma ihåg detta perspektiv. Jag tycker
att Sigge Godin drar litet väl långa växlar på effekterna av regeringens
politik.

Anf. 74 RUNE BACKLUND (c) replik

Herr talman! Statsrådets hela anförande var ett försvarstal för N/T-
stöd, stipendier och avskrivningar - allt det som finns med i årets bud-
getproposition. Det försvarstalet är litet märkligt.

När man talar med dem som studerar säger alla att det som de tyck-
er är mest irriterande och besvärligt är att de skall sitta i samma skolsal
med så olika ekonomiska förutsättningar. Här i kammaren har flera
partier, inklusive Socialdemokraterna, varit överens om att detta lapp-
verk av olika regler och olika ersättningssystem är någonting vi måste
komma bort ifrån så snabbt som möjligt. Det skapar sådana konstiga

situationer ute i utbildningssamhället. Därför är det märkligt att man nu
helt plötsligt slår om och bryter enigheten om att försöka renodla sys-
temet och i stället kommer med alla dessa olika varianter av åtgärder.

Nu har man i och för sig backat när det gäller N/T-stödet - man in-
såg själv hur orimligt det var och backade till svuxa. Men det är ändå
motsägelsefullt. Direktiven till utredningen går ju i den andra riktning-
en. Visserligen säger Ylva Johansson att vi inte kan sitta och vänta på
att en utredning skall skaka fram förslag, men i samband med rege-
ringsskiftet fanns det utredningsdirektiv klara, och om dem fanns det
åtminstone på vissa punkter en betydande enighet mellan de dåvarande
regeringspartierna och Socialdemokraterna. Hade man önskat att det
här skulle gå snabbt hade man kunnat justera direktiven litet mindre
och satt i gång utredningen omgående. Nu kom det att ta tid, så utred-
ningen har inte kommit i gång förrän det här året. Jag tycker därför inte
att man kan skylla på att utredningen försinkar det.

När det gäller studiestöden måste vi komma till en situation där vi
har enhetliga studiestöd som fungerar i olika situationer, både i kon-
junkturuppgångar och i konjunkturnedgångar, så att vi inte behöver
laborera med många olika modeller.

Anf. 75 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)

Herr talman! Jag erkänner gärna att det är ett stort problem när stu-
derande sitter bredvid varandra med helt olika ekonomiska förutsätt-
ningar för sina studier och finansierar sina studier på väldigt olika nivå-
er. Jag tycker också att det är ett stort problem. Jag hoppas att vi på sikt
skall kunna lösa det problemet. Men i väntan på att vi kan göra det
menar jag att vi ändå måste göra vårt yttersta för att ha en arbetsmark-
nadspolitik och en arbetsmarknadsutbildning som är så flexibel och
effektiv som möjligt. Jag menar att också högskoleutbildning bör kunna
användas av konjunkturskäl - kunskapskraven i arbetslivet ökar i en
sådan takt och till en sådan nivå att den traditionella arbetsmarknads-
utbildningen inte längre räcker till. I den utbildningen ifrågasätter vi
inte att man går in i utbildningen på en nivå som motsvarar svux och
svuxa, men när det gäller högskoleutbildning ifrågasätts det. Och jag
kan förstå det. Men jag tror att om vi inte vågar pröva också högskole-
utbildning i det här sammanhanget kommer vi inte att få ett utbild-
ningssystem som kan svara mot de krav som ställs i arbetslivet, och då
riskerar vi att inte klara av att få ned den i dag mycket stora arbetslös-
heten.

Anf. 76 RUNE BACKLUND (c) replik

Herr talman! Jag tror att statsrådet tänker fel när hon säger att vi
måste våga pröva, osv. Det som händer är ju att människor blir ännu
mer tveksamma till vad det är för villkor som gäller - det blir ännu mer
av taktiserande. Det resulterar i att man än mer sneglar på olika regel-
verk och system. Man sitter och väntar och försöker söka bidrag via
flera olika bidragssystem.

Prot. 1994/95:91

20 april

Studiestöd, särskilda
utbildningssatsningar
inom högskolan m.m

53

Prot. 1994/95:91

20 april

När vi tittat tillbaka på de senaste åren har vi hos CSN sett att det i
dag inte är helt ovanligt att man söker både dubbla och tredubbla gång-

er i olika system för att försöka hitta det mest fördelaktiga.

Studiestöd, särskilda
utbildningssatsningar
inom högskolan m.m

Det är inte säkert att alla stimulansåtgärder av den här karaktären
verkligen leder till att man når just dem som man skulle vilja ha till
utbildning. Det är mer fråga om att människor tittar på de ekonomiska
villkoren och låter dem styra valet av utbildningsväg och utbildnings-
modell. Jag är alltså inte säker på att det leder rätt ens utbildningspoli-
tiskt om man laborerar med studiestöden.

Jag kommer då tillbaka till att det viktigaste är att vi får möjlighet
att renodla studiestöden till system som kan fungera både i uppgångslä-
gen och i nedgångslägen. Det måste vara det viktigaste. I avvaktan på
det tycker jag att man skall låta bli att laborera med allsköns extrava-
ganser i det här systemet.

Anf. 77 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)

Herr talman! Om det vore så att regeringen hade föreslagit ett per-
manent studiestöd för studerande på naturvetenskapligt teknisk utbild-
ning på en nivå som markant skiljer sig från övriga högskolestuderan-
des, skulle jag ha kunnat hålla med Rune Backlund. Vad regeringen har
föreslagit är dock en tillfällig insats i det mycket speciella och svåra
arbetsmarknadsläge som vi i dag har. Det gäller 9 000 extra platser och
två intagningar, i höst och nästa höst, för en speciell grupp människor
som förmodligen annars inte skulle ha gått den här utbildningen.

Mot den bakgrunden skall vi föra diskussionen. Därför tycker jag
inte att Rune Backlunds argument håller. Det här är ingen permanent
lösning. Det här är en tillfällig lösning av arbetsmarknadsskäl. Jag tror
att det är viktigt att man inte är alltför rigid när man funderar över de
insatser som staten behöver göra för att svara mot de kompetenskrav
som finns och för att ge alla de arbetslösa, som behöver utbildning och
som med hjälp av utbildning kan ta sig ur sin situation, en möjlighet.

Anf. 78 ULLA HOFFMANN (v) replik

Herr talman! Statsrådet Johansson frågar mig vem som drabbas
hårdast av höga räntor. Jag skall gärna svara på den frågan. Det gör de
som inte har några pengar att låna ut till höga räntor.

Jag kan i viss utsträckning dela statsrådets syn när det gäller att fin-
na en samstämmighet i studiemedelssystemen och studiestödssystemen.
Här kommer t.ex. barntillägget in. För att kompensera just de här kvin-
norna har vi också velat göra en höjning av studiestödet från 65 till
75 %. Eftersom det inte accepterades och antogs, kommer vi att stödja
de reservationer som vill ta bort barntillägget.

Statsrådet Johansson anför att det finns arbetslösa kvinnor som har
det sämre, eftersom det inte finns något barntillägg i a-kassan, vilket
det inte gör. Det verkar som om det skulle vara ett argument för att alla
skall få det lika dåligt. De här kvinnorna som nu studerar på komvux
kommer att tvingas sluta studera och gå på a-kassa i stället. I och med
detta uppnår regeringen bara jämlikhet mellan två svaga grupper.

54

Anf. 79 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)

Herr talman! Om Ulla Hoffmann hade lyssnat uppmärksamt på mitt
anförande skulle hon ha hört att jag sade att även om de som i dag har
a-kassa eller utbildningsbidrag inte har något barntillägg och att flera
av dem också kan vara ensamstående kvinnor med flera barn, är det
självfallet ingen tröst för den som nu kommer att bli av med sitt barn-
tillägg i svux. Men det är ändå ett perspektiv man bör komma ihåg när
man målar upp effekterna av besparingarna.

Självfallet är det smärtsamt för den som i dag har ett barntillägg och
blir av med det. Självfallet slår det hårdast mot den som är ensamståen-
de och den som har flera barn. Vi måste se att det finns andra system
där det kanske också skulle behövas ett stöd till barnfamiljerna. Man
bör också fundera över hur det stödet skall utformas på bästa sätt.

Anf. 80 ULF KRISTERSSON (m) replik

Herr talman! Jag betvivlar inte alls Ylva Johanssons goda uppsåt
när det gäller dessa 9 000 platser. Däremot tror jag att hon begår det
fundamentala misstag som vi ganska ofta begår i politiken, nämligen att
vi tror att vi kan lösa stora och långsiktiga problem av ganska grund-
läggande karaktär med snabba, enkla och tillfälliga lösningar.

Jag tror att erfarenheterna från den spärrade högskolan - ett exem-
pel som är ganska näraliggande - inte direkt talar för politiska ingen-
jörskonster som skall styra människor åt rätt håll. Hur godsint politiken
än vill vara kommer den alltid att ligga litet efter de val som människor
själva kommer att göra på utbildningsmarknaden. De människornas
långsiktighet är betydligt större än långsiktigheten i den här kammaren.

Vi behöver långsiktigt hållbara motiv för att människor skall gå på
olika utbildningar. Det är trots allt så att det som på lång sikt lönar sig
på olika sätt är det som människor på eget bevåg kommer att satsa på.
Det räcker med att se på utbildningsnivån här i kammaren för att inse
att det inte i första hand är högre utbildning som har lönat sig. Det finns
många andra exempel på samma sak. Man kommer aldrig att kunna
kompensera det med aldrig så påhittiga och dyra politiska initiativ.

Jag tror att vi måste få en skola som avdramatiserar steget över till
högre utbildning. Det är en katastrof på ett ganska grundläggande plan
att vi på tolv år inte har lyckats få elever i grundskola och gymnasiesko-
la att känna att det är naturligt att läsa vidare. Bara en bråkdel i Sverige
går vidare till högre utbildning. Trots att förutsättningarna är så goda
för så många är vi på en lägre nivå än många andra länder. Detta är det
stora problemet. Det stora problemet är inte möjligheterna på kort sikt.

Arbetsmarknaden är internationaliserad. Det gäller i extremt hög
grad för tekniker. Om inte våra lönenivåer överensstämmer med andra
länders kommer vi inte att lyckas lösa det här på lång sikt. N/T-arvodet
tycker jag är ett exempel på hopkokspolitik. Tre miljarder kronor för
9 000 platser är för dyrt och för dåligt.

Anf. 81 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)

Herr talman! Jag tror självfallet inte att de förslag som regeringen
nu har lagt fram om särskilda satsningar på naturvetenskapligt teknisk

Prot. 1994/95:91

20 april

Studiestöd, särskilda
utbildningssatsningar
inom högskolan m.m

55

Prot. 1994/95:91

20 april

högre utbildning skulle lösa problemen på arbetsmarknaden eller att det
skulle täcka behovet av högre utbildning på det området. När vi ser

stora brister och behov vore det fel om regeringen inte tog signalerna

Studiestöd, särskilda
utbildningssatsningar
inom högskolan m.m

på allvar och presenterade förslag för att i alla fall i någon mån påver-
ka, minska behoven och öka tillgängligheten.

Ulf Kristersson uttryckte sig vältaligt om behovet av att öka rekry-
teringen till högre utbildning. Han anser sig tydligen veta vilka åtgärder
som skulle vara mest verkningsfulla. Det är kanske är det som är för-
klaringen till att den gedigna utredning som tillsattes av den förra soci-
aldemokratiska regeringen, som skall arbeta fram förslag när det gäller
just att bryta den sociala snedrekryteringen till högre utbildning, har
legat nere i många år. Den överlämnades till Utbildningsdepartementet
under den tid som Ulf Kristerssons partikamrater huserade där. Den
utredningen resulterade inte i någonting.

Anf. 82 ULF KRISTERSSON (m) replik

Herr talman! Jag är rädd att man kan motivera nästan vilka kostna-
der som helst bara man hävdar att det är fråga om arbetsmarknadspoli-
tiska åtgärder. Tre miljarder kronor är förvisso ovanligt litet pengar i
sammanhanget, men det är ovanligt mycket när man jämför med många
andra saker som vi på ganska goda grunder sparar på.

Redan i dag hävdar många bedömare - som kanske är mindre po-
lemiska än vad vi är här - att mer pengar satsas än vad vi på ett ratio-
nellt och vettigt sätt kan använda oss av. Jag säger inte att politiker inte
skall försöka ha ambitionen att lösa även kortsiktiga problem. Men den
korta sikten måste rimligen rimma med den långa sikten. Då är det inte
fler ryckigheter vi behöver i den högre utbildningen utan tvärtom mer
långsiktighet och stabilare spelregler.

Anf. 83 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)

Herr talman! Som Ulf Kristersson säkert vet är arbetsmarknadspo-
litiken också utsatt både för besparingar och för effektiviseringar. Ar-
betslösheten är dock inte gratis. Mot den bakgrunden måste man också
se de satsningar som görs för att minska arbetslösheten och för att öka
människors möjlighet att få arbete och näringslivets möjlighet att få tag
i kompetent arbetskraft.

Anf. 84 ROSE-MARIE FREBRAN (kds) replik

Herr talman! Statsrådet Ylva Johansson har här sagt att de arbetslö-
sa inte kan vänta. Det paradoxala är dock att det inte är de arbetslösa
som s-regeringen satsar på. Tre miljarder kronor av arbetsmarknads-
politiska pengar skall användas utan att vi vet ett dugg om hur mycket
som kommer att komma arbetslösa människor till godo - i ett läge då
det finns hundratusentals arbetslösa i vårt land.

Det är mycket märkligt att utifrån en mittenposition i politiken få
konstatera att den socialdemokratiska regeringen snarare medverkar till
att öka klyftorna i samhället än till att utjämna dem. Vad drar ni ner på
och vad satsar ni på? Ni drar ner på resurserna till, vilket många av oss

56

har framhållit här, de kvinnor som nu håller på med att komplettera sin
bristande grundutbildning.

Ni satsar på dem som faktiskt redan har en högskoleutbildning. Om
de är beredda att gå en annan högskoleutbildning får de betalt för att
göra det. Ni satsar på dem som redan har klarat av sin grundutbildning
och som är beredda att bredda grundutbildningen under ett basår för att
sedan börja på högskolan. Vilka är det? Både de som vill ha ett basår
och de som vill gå en N/T-utbildning är sådana personer som går en
lysande framtid till mötes. De får sådana jobb där man ropar efter folk.
De får bra arbetsvillkor och mycket goda löner.

Det är där ni satsar era pengar när de arbetslösa inte kan vänta. Det
är ihåligt. Det är paradoxalt.

Anf. 85 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)

Herr talman! Ett rättvis och jämställt samhälle måste präglas av att
det finns arbete till de människor som vill ha det och att alla människor
har möjlighet att försörja sig själva på eget arbete. Det måste finnas
trygghetssystem som medför att man kan bli sjuk och tillfälligtvis ar-
betslös utan att riskera att hamna i en mycket svår ekonomisk situation.

Om vi vill ha ett sådant samhälle, måste vi komma till rätta med de
svåra obalanser som vi i dag har i ekonomin. Det är nödvändigt för att
komma till rätta med arbetslösheten. Men det är också nödvändigt att
hela tiden bekämpa arbetslösheten. Den är i sig ett hot och gör det
omöjligt att komma till rätta med finanserna. Det här hänger ihop.

Transfereringssystemen är inte grunden för ett rättvist och jämlikt
samhälle. De är ett komplement som skall hjälpa till när det övriga inte
räcker till. Grunden för ett rättvist och jämlikt samhälle är en stark
ekonomi där människor har goda och sunda arbeten. Man skall kunna
ställa krav på sitt arbete och kunna försörja sig själv. Det är ett sådant
samhälle vi försöker återupprätta igen. Det blir därför omöjligt att
enbart diskutera bidrag och transfereringar, som om det vore det enda
verksamma medlet för att skapa ett rättvist och jämställt samhälle.

Jag vill också säga att den särskilda satsning vi gör på naturveten-
skapligt teknisk utbildning inte skulle behövas om det vore så att yrke-
na på det här området hade en så stor dragningskraft som Rose-Marie
Frebran förespeglar. I så fall skulle människor stå i kö till dessa utbild-
ningar. Tyvärr är det inte så. Behovet inom flera områden överstiger
det antalet människor som utexamineras.

Anf. 86 ROSE-MARIE FREBRAN (kds) replik

Herr talman! Det skulle vara intressant att här i dag höra Ylva Jo-
hansson presentera de tomma utbildningsplatser som människor är
ointresserade av. Vilka är de tomma utbildningsplatserna på teknikut-
bildningarna i vårt land?

Jag tror inte ett dugg på det som Ylva Johansson säger. Jag har inte
fått svar på några av mina frågor. Det är mycket märkligt att en social-
demokratisk regering satsar som den gör.

Prot. 1994/95:91

20 april

Studiestöd, särskilda
utbildningssatsningar
inom högskolan m.m

57

Prot. 1994/95:91

20 april

Anf. 87 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)

Herr talman! Rose-Marie Frebran förespeglar att regeringen satsar

på att ge högskoleutbildning till dem som redan har ett välavlönat arbe-

Studiestöd, särskilda
utbildningssatsningar
inom högskolan m.m

te och som vill skaffa sig ett ännu mera välavlönat arbete. Det är inte
det som regeringen gör. Därför kan jag inte bemöta detta.

Regeringen satsar på att använda högskoleutbildning inom områden
där det finns brister som ett led i arbetsmarknadspolitiken. Vi ger ett
särskilt studiefinansiellt stöd under en mycket begränsad period i den
speciella konjunktur som vi befinner oss i. Detta gör vi för att locka
människor till en utbildning som de annars inte skulle gå in i. Jag tror
att det i stor utsträckning handlar om kvinnor som inte har skaffat sig
någon utbildning, som inte hade någon möjlighet till det när de var
yngre eller som inte gjorde det av andra skäl. De vill nu ha en ny chans
och komma in på ett område som under en lång tid har varit mansdo-
minerat.

Om vi vill göra detta möjligt måste vi också vara beredda att skapa
förutsättningar som gör att människor i realiteten kan gå in i den ut-
bildningen.

Anf. 88 RAGNHILD POHANKA (mp) replik

Herr talman! När det gäller barntilläggen vill jag säga att man inte
behöver ta bort någonting från några bara för att andra har det dåligt.
Dessutom har man ofta en större summa pengar om man stämplar.

Dessa människor har påbörjat sin utbildning under vissa förutsätt-
ningar. De kan alltså få lämna en påbörjad utbildning. En sådan in-
dragning som gör att människor släpper sin utbildning kan inte någon
regering eller några styrande stödja.

Jag talade om ett livslångt lärande som en bärande princip i mitt an-
förande. Jag stöder Ylva Johanssons och socialdemokraternas tänkande
i det fallet. Det finns också med i Miljöpartiets program. Men vi måste
ge människorna möjligheter till detta livslånga lärande. Till de lägst
utbildade skall vi ge mest, som flera har anfört här i dag. Om dessa
människor inte blir tillgodosedda hamnar de helt utanför samhället. De
har ingen möjlighet att få någonting på någon mellannivå. Vi måste
alltså göra stora satsningar på den gruppen.

Detta är faktiskt ingen motsättning i förhållande till spetskunskapen.
Vi behöver båda delarna. Man behöver morötter, som t.ex. N/T-arvodet
eller stipendiet på 10 000 kr för basåret på komvux. Det behövs moröt-
ter även för lågutbildade, dvs. möjligheter för dem att fullfölja sin
tänkta utbildning.

Om vi i Sverige är tillräckligt framsynta och satsar på utbildning
över hela linjen sparar vi i längden. Vi tar också vara på de mänskliga
resurser som vi har.

Man måste också se över hur de sammanlagda besparingarna, lik-
som studiestödssystemet, drabbar individer och grupper. Man kan inte
bara ta en sak i taget tills alla möjligheter för människor att klara sig är
borta.

58

Anf. 89 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)

Herr talman! Ragnhild Pohanka tar upp den mycket besvärliga si-
tuation som uppstår när man har påbörjat en utbildning under vissa
förutsättningar och dessa under resans gång ändras. Tyvärr drabbas inte
bara studerande av detta.

Vi lever i en sådan tid och i ett land som är så skuldsatt att inga
förutsättningar gäller någon längre tid. Enskilda spekulanter på andra
sidan jordklotet kan radikalt förändra de ekonomiska villkoren i vårt
land, därmed också villkoren för bidragssystem, anställningar, arbete
och utbildning. Tyvärr ser verkligheten ut så. Det är den verklighet som
vi har att hantera. Det finns inga garantier. Vi kan inte heller utlova
garantier i transfererings- och bidragssystemen. Det hänger ju ihop med
hur verkligheten ser ut.

Om man vill satsa på att lågutbildade skall få mer och högre ut-
bildning måste man också göra satsningar när de är på väg in i den
högre utbildningen. Det gör man genom att stimulera den som är
lågutbildad och inte kommer från någon studietradition till att gå in i en
högre utbildning. Därför blir det helt fel när Ragnhild Pohanka ankla-
gar regeringen för att inte satsa på de lågutbildade. Det är det vi gör.

Anf. 90 RAGNHILD POHANKA (mp) replik

Herr talman! Nej, det gör ni inte, inte om det första steget dras un-
dan. Dessa människor kommer inte till det andra steget. Detta måste
göras jämsides.

Det här förslaget drabbar retroaktivt. Man har kanske t.ex. redan
påbörjat en tvåårig utbildning. Det gäller ofta ganska korta utbildning-
ar. Därför är det kanske allra allvarligast att detta drabbar retroaktivt.

Man talar om att det är viktigt med högre utbildning. Vi har inte på
något sätt motsatt oss högre utbildning. Jag har inte heller hört någon
annan här i dag göra det. Men vi måste i första hand satsa på den lägsta
utbildningen. Det verkar övermäktigt att starta från en så låg nivå och
sedan komma högre upp. Satsa på det också; vi behöver spetskunskap!
Det finns ingen motsättning i förhållande till det som jag talar om.

Anf. 91 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)

Herr talman! Den här regeringen har lagt fram förslag om, och den
här riksdagen har också beslutat om, 41 000 extra platser inom kom-
munal vuxenutbildning och 16 000 extra platser för det tredje gym-
nasieåret för dem som inte har det. Det är inte så att den här regeringen
inte satsar på dem som har en låg utbildning. Det är nödvändigt att
satsa på dem som i dag har låg utbildning för att de skall ha en bättre
chans på arbetsmarknaden, för att vi skall kunna skapa ett mer jämlikt
samhälle och också för att vi skall få en bättre fungerande arbetsmark-
nad och bättre villkor för våra svenska företag.

Anf. 92 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v)

Herr talman! Riksdagen har redan fattat beslut om sysselsättnings-
skapande åtgärder i gymnasieskolan och komvux genom att medel för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder används till reguljär utbildning. Till-

Prot. 1994/95:91

20 april

Studiestöd, särskilda
utbildningssatsningar
inom högskolan m.m

59

Prot. 1994/95:91

20 april

sammans med de resurser som tillförs folkhögskolor och studieförbund
innebär detta en mycket stor utbildningssatsning som Vänsterpartiet

stöder.

Studiestöd, särskilda
utbildningssatsningar
inom högskolan m.m

Regeringen säger i budgetpropositionen att så många som möjligt
av alla som vill satsa på utbildning skall ges chansen. Samtidigt skall
också människor stimuleras att söka utbildning. Utbildning är inte
längre något som avslutas med ungdomsåren. Återkommande utbild-
ning är en samhällelig nödvändighet för att man skall ge möjlighet till
ett livslångt lärande. Det är så sant. Vilka förhoppningar det väcker!

I dag finns det 1,3 miljoner vuxna i aktiva åldrar som saknar for-
mell gymnasiekompetens. Trots stora satsningar är skillnaden i utbild-
ningsnivå mellan olika grupper fortfarande oacceptabelt stor. Tillgång
till utbildning är en viktig jämlikhets- och jämställdhetsfråga. Utbild-
ning är också en demokratifråga. Genom utbildning skapas social med-
vetenhet och beredskap att aktivt påverka både den egna situationen
och samhället. Den synen på utbildning är central för arbetarrörelsen.

I tider av arbetslöshet är utbildningssatsningar oerhört viktiga. I
princip är det alltid värdefullt om man i stället för passiv arbetslöshet
väljer att studera för att höja sin kompetens och förbättra sina möjlighe-
ter på arbetsmarknaden. Vi vet att det finns ett klart samband mellan
utbildningsnivån och graden av arbetslöshet. Därför känns det så job-
bigt och motsägelsefullt att regeringen å ena sidan av sysselsättnings-
politiska skäl satsar stora resurser på en utbyggnad av antalet utbild-
ningsplatser för vuxenstuderande och å andra sidan drastiskt försämrar
de ekonomiska möjligheterna för de studerande att klara av studietiden.

I dagsläget studerar 39 000 kvinnor och 22 000 män med särskilt
vuxenutbildningsstöd, s.k. svux. För dem och även för dem som läser
med särskilt vuxenutbildningsstöd för arbetslösa, svuxa, vill regeringen
nu avskaffa barntillägget för barn upp till 16 år - 992 kr per månad och
barn - utan att ge någon som helst kompensation. Det sker samtidigt
som barnbidraget sänks med 110 kr per månad och barn. Man föreslår
också att studiebidraget endast skall utgå under nio månader. Dessutom
skall nivån på arbetslöshetskassan sänkas från 80 till 75 %, enligt en
överenskommelse mellan Socialdemokraterna och Centern. Det betyder
att Eva som är ensamstående och arbetslös med en tidigare bruttoin-
komst på 10 000 kr i månaden och två barn under 16 år förlorar 2 529
kr i månaden. Sammantaget blir konsekvenserna av dessa förslag för-
ödande. Eva får 2 625 kr mindre att leva på om hon väljer att studera i
stället för att gå arbetslös. Eva, och många med henne, kommer sanno-
likt att tvingas göra ett mycket negativt val.

Så här beskriver Ann sin situation i ett brev till mig: Förslaget om
att ta bort barntillägget kommer att få oanade konsekvenser. Vi som
studerar på komvux är äldre, och de flesta har barn. De flesta är arbets-
lösa med en dålig grundutbildning, vilket i sin tur resulterar i att vi är
lågavlönade och har en låg ersättning från a-kassan. Studiestödet är nu
65 % av a-kassan, som är 80 %.

Inom parentes vill jag säga att a-kassan, på grund av uppgörelsen
med Centern, kommer att bli 75 % av den ursprungliga lönen.

60

Ann skriver vidare: Om barntillägget försvinner blir konsekvensen
att de flesta inte har råd att studera. Vi får börja stämpla igen. Var
ligger logiken? Det är väl bättre för oss att få göra något meningsfullt,
som kan ge oss en chans till arbete när konjunkturen vänder? Det är väl
inte rimligt att behöva ta studielån redan på grundskolenivå?

Vi barnfamiljer har ju redan förlorat mycket, och mer blir det.
Stoppa det här, jag blir desperat vid tanken på att tvingas in i arbets-
löshet igen, utan framtidsmöjligheter. Jag har tre små barn och läser in
grundskolan på heltid. Nu känner jag att livet är meningsfullt för första
gången på många år.

Ja, herr talman, kan det sägas bättre? Detta är verkligheten för
många kortidsutbildade arbetslösa kvinnor med barn. Många av dem är
ensamstående. Det är kvinnor som redan nu lever inom mycket knappa
ekonomiska ramar och många gånger under en betydande psykisk
press. De drabbas oerhört hårt. För dessa kvinnor är studierna och den
sociala kontakten med studiekamrater och lärare mycket viktig. Studi-
erna ger ökad självkänsla och ökat livsmod. Studierna ger nya insikter
och nytt hopp och hjälper dem att återerövra människovärdet. Studierna
ger möjlighet att sätta in den egna situationen i ett större strukturellt
sammanhang.

Beröva inte arbetslösa korttidsutbildade kvinnor och män deras
livschanser! De upplever sig nu dubbelt straffade - först arbetslösheten
med allt vad den innebär av otrygghet, och nu också att bli berövad
möjligheterna till studier, som senare kan leda fram till ett meningsfullt
arbete.

Om riksdagen bifaller det här beslutet kommer det att innebära att
vi skjuter kostnaderna på framtiden. Det kan inte vara vare sig sam-
hällsekonomiskt eller mänskligt försvarbart att tvinga människor att av
krassa ekonomiska skäl välja arbetslöshet och den sociala isolering den
ofta innebär framför studier och gemenskap.

Jag tycker också att en bättre samordning mellan de olika stu-
diestödssystemen är önskvärd och nödvändig. Det är därför vi inom
Vänsterpartiet har kunnat tänka oss att ta bort barn tillägget, men endast
om detta kompenseras genom en kraftig höjning av nivån på svux och
svuxa.

Det skulle också vara motiverat att lösa problemet på det här sättet
därför att regeringen också kommer att slopa bostadsbidragen för dem
som är över 29 år och utan barn.

Vi är medvetna om statens finansiella svårigheter men, Sven-Åke
Nygårds, bördorna måste fördelas rättvisare än vad som nu sker.

Sammantaget innebär regeringens åtgärder en djup orättvisa och
orättfärdighet både ur köns- och klassperspektiv. Det kan också tilläg-
gas att med svuxa har man endast möjlighet att läsa två terminer, vilket
oftast inte räcker om man är studieovan och vill erhålla fullständig
gymnasiekompetens. Det är något som den redan nu så omtalade Stu-
dieistödsutredningen observerat och reagerat mot.

Man kan naturligtvis erbjudas att läsa en tredje och fjärde termin
med studiemedel. Men det känns för många som mycket osäkert och

Prot. 1994/95:91

20 april

Studiestöd, särskilda
utbildningssatsningar
inom högskolan m.m

61

Prot. 1994/95:91

20 april

betungande. Det kanske man kan tänka sig att göra på högskolenivå,
när man har ett bestämt yrkesinriktat mål framför sig.

Herr talman! Jag har också under de senaste veckan samtalat med

Studiestöd, särskilda
utbildningssatsningar
inom högskolan m.m

många folkhögskolerektorer, som uttryckt stor oro för att det här be-
slutet kommer att försvåra folkhögskolans möjligheter att fullgöra sitt
viktiga samhällsuppdrag.

Med detta yrkar jag bifall i första hand till Vänsterpartiets reserva-
tion 24 om en höjning av nivån i svux och svuxa, och om den bifalles
även till reservation 30. I andra hand, om detta faller, yrkar jag bifall
till reservation 25 om bibehållet barntillägg, och om den vinner bifall
även till reservation 31.

Jag vill också passa på att säga något om det s.k. N/T-svux.

Vänsterpartiet har träffat en överenskommelse med regeringen om
särskilt vuxenstudiestöd och möjlighet till avskrivning av studielån för
studerande vid de 9 000 nya utbildningsplatserna inom naturvetenskap
och teknik som skall inrättas vid universitet och högskolor nu till hös-
ten.

Jag vill markera att förslaget är en arbetsmarknadspolitisk åtgärd,
men den har också ett värde från utbildningspolitisk synvinkel. Genom
förslaget får fler studerande tillträde till universitet och högskolor. Men
jag vill också poängtera att på längre sikt är det nödvändigt med en
markant ökning av antalet fasta utbildningsplatser för att kunna möta
näringslivets och den gemensamma sektorns behov av akademiskt
utbildad arbetskraft.

Genom N/T-platserna hoppas vi också kunna åstadkomma en större
rörlighet på arbetsmarknaden. Redan yrkesverksamma får möjlighet att
begära tjänstledigt för att höja sin kompetens genom högskolestudier,
och andra arbetssökande kan då gå in på deras jobb.

Är man arbetslös kan man få möjlighet till en mera långsiktig, mål-
inriktad utbildning som ger jobb.

Vi tror också att nya grupper vuxna kommer att stimuleras att söka
den här utbildningen, vilket i någon mån kanske kan motverka den
sociala snedrekryteringen till universitet och högskolor. Vi vet ju att det
finns ett starkt samband mellan social snedrekrytering och studiestödets
utformning.

För oss i Vänsterpartiet är en samordning av de olika studiestöds-
formerna viktig. Det yttersta målet för vår politik är studielön, och N/T-
svux med större bidragsdel kan ses som ett steg i den riktningen.

Genom denna åtgärd tillmötesgår vi också det uttalade behov som
finns av tekniker och naturvetare i näringslivet, liksom till en del sko-
lans behov av lärare i naturvetenskapliga ämnen och matematik.

Vi har i en motion föreslagit att N/T-svux också skulle kunna om-
fatta arbetslösa civilingenjörer, som finns främst inom byggsektorn,
samt arkitekter och radiofysiker som skulle kunna gå en behörighetsgi-
vande ettårig lärarutbildning. Vi vet att lärarbristen kommer att bli
akut, eftersom pensionsavgångarna blir avsevärda inom några år och
antalet sökande till det naturvetenskapliga området inom lärarutbild-
ningarna inte är tillräckligt stor.

62

Därför vill jag också yrka bifall till Vänsterpartiets reservation 2.

Till slut: N/T-svux är en viktig vuxenutbildningspolitisk satsning
och en stor möjlighet också för kvinnor att bryta ett traditionellt köns-
rollsmönster, bl.a. genom den positiva särbehandling kvinnor kommer
att få vid själva antagningsförfarandet.

Jag yrkar alltså bifall till hemställan i utskottets betänkande 15.

Anf. 93 SIGGE GODIN (fp) replik

Herr talman! Jag har inte för avsikt att förlänga debatten, men jag
måste få ställa en enda fråga till Britt-Marie Danestig-Olofsson och
Vänsterpartiet:

Varför berövar ni korttidsutbildade kvinnor och män deras liv-
schanser när de studerar vid statens skolor för vuxna?

Om ni menar något med vad som framförs här i kammaren varför
lever ni inte upp till era argument och ser till att den här frågan får
klaras av i Studiemedelsutredningen?

Det här kvinnornas studier - det är huvudsakligen kvinnor, men det
finns också män - kostar hälften så mycket som en plats på komvux.
De har som regel inget utbildningsbidrag. De behöver bara det här
resebidraget.

Varför berövar ni dem deras livschanser?

Anf. 94 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v) replik

Herr talman! Ibland blir det nästan litet humoristiskt med krav från
borgerligt håll på Vänsterpartiet då det gäller att spendera pengar sam-
tidigt som vi får kritik för att vi vill göra just det.

Om det fanns medel skulle vi gärna vilja stödja detta. Men nu är det
faktiskt så att dessa kvinnor i distansutbildning visserligen bor och
arbetar på långa avstånd från studieorten, men många av dem finns
redan i jobb och har alltså en fast inkomst. Har man inte det har man
ofta valt att stanna hemma, kanske för vård av egna barn osv.

I bedömningarna mellan olika grupper måste man göra sådana av-
vägningar, och det har vi gjort i det här fallet.

Anf. 95 SIGGE GODIN (fp) replik

Herr talman! Det är riktigt som Britt-Marie Danestig-Olofsson sä-
ger att i bedömningarna mellan att satsa 1,6 miljarder kronor på en
grupp och knappt 6 miljoner på de här två skolornas elever, som är
ungefär 9 000, så väljer ni att kasta ut drygt 1,5 miljard i stället för att
göra det möjligt för dessa människor att inte missa sin livschans som ni
talar så målande om. De behöver också ha den här chansen.

Dessutom, Britt-Marie Danestig-Olofsson, läs betänkandet: Där re-
dovisas vad det är för människor det här handlar om, vilken situation de
är i, varför de behöver det här stödet och vilka av dem som inte kan
fortsätta att studera om det dras in.

Låt Studiemedelsutredningen klara den här frågan! Det handlar om
18 månader och en mycket begränsad summa pengar. Men de männi-
skorna skall tydligen inte ha sin livschans."

Prot. 1994/95:91

20 april

Studiestöd, särskilda
utbildningssatsningar
inom högskolan m.m

63

Prot. 1994/95:91

20 april

Anf. 96 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v) replik
Herr talman! Det här låter oerhört dramatiskt, att de skulle berövas

alla sina livschanser.

Studiestöd, särskilda
utbildningssatsningar
inom högskolan m.m

Vi har föreslagit - det tror jag Ulla Hoffmann också redogjort för
och Hanna Zetterberg kommer att tala vidare för det när det gäller
CSN-korten - att den rabattering vi önskar få också skulle kunna gälla
den här gruppen. Man skulle alltså utvidga möjligheterna till rabattera-
de resor.

Sedan tycker jag att det inte går att jämföra med N/T-satsningen,
som tydligen har setts som någonting oerhört egendomligt. För den
finns det en mängd olika skäl: arbetsmarknadspolitiska, utbildningspo-
litiska, näringspolitiska. Det finns också en mycket stark jämställd-
hetsaspekt.

Vi måste pröva olika åtgärder för att kunna lösa de svåra problem
Sverige befinner sig i.

Anf. 97 HANNA ZETTERBERG (v)

Fru talman! Jag tänker ägna mina minuter åt CSN-kortet, som be-
rördes här alldeles nyss. Slopandet av CSN-kortet är en besparing som i
sammanhanget ger en väldigt liten summa. Men den lilla summan är
mycket viktig för många i vårt land. Det gäller såväl enskilda studenter
som landet Sverige.

Mycket tidigt stod det klart att regeringen inte tänkte backa i den
här frågan och att den skulle få stöd av Moderaterna. Det var utgångs-
läget när Vänsterpartiet skrev sin motion. Vi trodde inte att det var
möjligt att hitta ett läge där Socialdemokraterna skulle backa och ändra
sig. Alltså skrev vi en motion som från början var en öppning och en
möjlighet till en kompromiss.

Vi resonerade i den här situationen att det bästa är att hitta en lös-
ning som gör att någon form av reserabatter för studerande slutligen
finns kvar. Vår kompromisslösning blev ett avgiftsbelagt kort för stude-
rande öppet för större grupper av studerande än de som i dag har CSN-
rabatten. I dag är man bara berättigad till rabatten om man studerar på
heltid och om man utnyttjar studiemedel.

Bland dem som studerar på deltid och inte har studiemedel finns
bl.a. en stor del äldre kvinnor. Det är en svag grupp som ofta hellre
väljer att leva på smärtgränsen än att låna pengar för sina studier. Den-
na grupp skulle också behöva reserabatter.

Enligt våra beräkningar skulle summan för ett sådant kort landa på
250 kr för ett läsår. För dem som studerar och verkligen behöver ett
rabattkort är den summan inte speciellt stor. För många studerande är
reserabatten på framför allt tågen en nödvändighet, och för Sverige i
stort fyller rabatten många viktiga funktioner. De flesta av argumenten
har vi redan hört här i kammaren i dag. Jag tänker därför dra några av
dem väldigt snabbt.

Det första är den regionalpolitiska aspekten att hela Sverige skall
leva. Det skall inte behöva finnas utbildningar på alla orter, utan man
skall kunna ha möjlighet att studera på annan ort för att hitta den ut-

64

bildning som passar en bäst. Det handlar också om möjligheten att som

studerande kunna pendla. Det gäller främst äldre människor som inte är
lika rörliga som yngre.

Miljöfrågorna hänger också ihop med frågan om CSN-kortet, och
de är väldigt viktiga. Det handlar om naturen, men det handlar också
om trafiksäkerheten, vilket också har berörts här förut. Av den anled-
ningen har Vänsterpartiet i andra motioner och i andra sammanhang
föreslagit ett särskilt biljettstöd till Statens Järnvägar för att det skall
kunna hålla nere sina priser för alla och på så vis göra det mer attraktivt
att ta tåg i stället för bil eller flyg.

Vänsterpartiet stöder inte regeringens förslag att ta bort reserabatten
för studerande. Hade inte Vänsterpartiets motion fått gehör av Social-
demokraterna hade möjligheten att bevara reserabatten för studerande
varit mycket begränsad.

Det kommer snart att beslutas att dra in ersättningen för resor till
och från studieorten för studerande på Statens skolor för vuxna. Det har
också debatterats här tidigare i dag. De får inte någon kompensation
över huvud taget för dessa resor. Jag tror att ett avgiftsbelagt resera-
battkort för studerande också kommer att öppna en möjlighet för den
här gruppen studerande, och det kan då vara deras räddning.

Att Vänsterpartiet stöder Socialdemokraterna i den här frågan beror
på att vi tror att en sådan lösning är bättre än alternativet. Det innebär
inte att vi egentligen tycker att det är ett bra förslag. Av olika skäl är
studerande i större behov av rabatter på resor än andra grupper i sam-
hället. Men det är också en grupp där många i dag lever med små mar-
ginaler och på pengar som de lånar för sitt uppehälle och sin möjlighet
att studera.

Den här gruppen är redan med och betalar den svenska krisen. De
svagaste grupperna av studerande får genom beslutet i dag här i kam-
maren det ännu svårare, vilket också har redovisats tidigare. Vi är trötta
på att statens finanser skall saneras genom att sparka på svaga grupper i
samhället och vill därför hitta konstruktiva lösningar.

Jag vill till sist betona att Vänsterpartiet inte har varit med och av-
skaffat CSN-kortet. Det hade Vänsterpartiet inte behövt göra. Det hade
Moderaterna och Socialdemokraterna klarat av alldeles själva. I stället
har vi lyckats bevara möjligheten att åtminstone ha en öppning för att
hitta en ny lösning när det gäller studeranderabatter på tåg.

Anf. 98 RUNE BACKLUND (c) replik

Fru talman! Det Hanna Zetterberg säger är litet förvånansvärt.
Vänsterpartiet är ju med och avskaffar det statligt subventionerade
CSN-kortet. Det avskaffas genom det här beslutet. Nu försöker ni på
något sätt att trolla bort korten genom att låtsas att ni inte är med på
det. Men den summa som har finansierat detta kort försvinner ju genom
dagens beslut. Det kan ni aldrig förneka.

När det gäller kompromissen, idén om det avgiftsbelagda kortet, har
vi i utskottet haft besök av bl.a. CSN. Vi har ställt frågor om detta. Inte
heller på den här punkten tror man på CSN att det är en framkomlig
väg. Ett avgiftsbelagt kort skulle finansieras genom att det tas ut en
avgift i början av terminen. Alla vet att de som studerar har det knepi-

Prot. 1994/95:91

20 april

Studiestöd, särskilda
utbildningssatsningar
inom högskolan m.m

5 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 91

Prot. 1994/95:91

20 april

gast i början av terminen, eftersom de inte har hunnit få sina studiestöd.
Då har de oftast svårast att finansiera olika saker.

Bedömningen från CSN var att det mycket snabbt skulle bli så få

Studiestöd, särskilda
utbildningssatsningar
inom högskolan m.m

som valde att försöka satsa på ett avgiftsbelagt kort att volymerna
mycket snabbt skulle minska, vilket gör att det inte heller skulle bli
intressant för reseföretagens sida att vara med och skapa dessa rabatter.

Det är synd att Vänsterpartiet inte valde att stå kvar vid sin ur-
sprungliga uppfattning, dvs. att vi skall ha kvar CSN-kortet och att vi
skall försöka hitta en modell för att finansiera det inom ramen för stu-
diestödet. Då hade vi kanske haft större chanser att i framtiden ha det
kvar som en mycket bra reseförmån för de studerande.

Anf. 99 HANNA ZETTERBERG (v) replik

Fru talman! Det är alldeles riktigt att de statliga pengarna och bi-
draget till CSN för kortet försvinner. Men det finns ändå en stor skill-
nad i den uppgörelse som Vänsterpartiet har gjort tillsammans med
Moderaterna och den ursprungliga skrivningen. I den ursprungliga
skrivningen står det ingenting om att CSN t.ex. får i uppdrag att utfor-
ma ett kort.

Rune Backlund menar att CSN inte tror på den här lösningen. Jag
har i kontakter med CSN och andra människor fått andra besked. Jag
förstår att varken CSN eller SJ officiellt säger någonting annat än vad
de har sagt. Men jag tror inte att det finns några som helst problem med
att utforma ett avgiftsbelagt kort. Jag tror att 250 kr, även om det är i
början av terminen, är en summa som man även som studerande fak-
tiskt kan klara av att komma över.

När det gäller SJ:s roll i det hela är studerande som reser med tåg en
väldigt stor andel. Jag tror nog att SJ kommer att anse det som så pass
viktigt att det också vill hitta en sådan lösning. Det är också det som
mina kontakter med SJ har visat på.

Anf. 100 RUNE BACKLUND (c) replik

Fru talman! Jag kan bara referera till vad som sades vid det ut-
skottsmöte då vi hade representanter från CSN närvarande. Den repre-
sentant som redovisade hade inga större förhoppningar om att ett av-
giftsbelagt kort skulle fungera på lång sikt. Han bedömde att det ganska
snabbt skulle urholkas och därmed försvinna, dvs. förlora i värde när
man skulle förhandla gentemot reseförtagen.

Den skrivning som hänvisas till i utskottsbetänkandet är inte spe-
ciellt tydlig. Det talas om att CSN bör söka möjligheter, osv. Det är inte
så där väldigt solklart vad som menas med de skrivningarna och vad
utskottet menar att CSN skall göra.

Anf. 101 HANNA ZETTERBERG (v) replik

Fru talman! Jag kan hålla med om att utskottets skrivning skulle
kunnat vara hårdare. Jag skulle gärna sett att den varit mycket tydligare
än vad den är i dag. Men jag anser att alternativet att helt och hållet
avskaffa CSN-kortet utan att se till några som helst möjligheter inte

66

hade varit någon bra lösning.

Jag tror ändå att det finns stora möjligheter att utarbeta ett relativt
bra rabattkort för studerande som inte heller skulle kosta en oöverkom-
lig summa. Jag tror inte att det vare sig administrativt eller på något
annat sätt är så pass krångligt att det skulle falla. Det är ett ganska bra
alternativ, och kanske mer rättvist, än att avskaffa rabatten helt och
hållet.

Jag ser också många problem med detta. Det finns ingenting som är
solklart. Men jag hoppas och tror att det kommer att finnas ett bra ra-
battkort även i fortsättningen.

Anf. 102 SIGGE GODIN (fp) replik

Fru talman! Det är som Rune Backlund har sagt till Hanna Zetter-
berg. Vänsterpartiet står fullt ut bakom beslutet att avskaffa CSN-
kortet. Ni deltar i det. Ert särskilda yttrande är ju ingenting mer än
några förhoppningar, vilket vi har fått bekräftat här i kammaren. Vi fick
i utskottet besked av CSN hur den såg på detta. Den brukar veta vad
det talar om, och jag tror inte att det har fel den här gången heller.

Inför påskhelgen har SJ varit i kontakt med CSN. Där säger man att
man över huvud taget inte är villig att diskutera någonting mer än möj-
ligen rabatter för ungdomar. Då står vi där med elever vid Statens sko-
lor för vuxna. De får avsluta sina studier. Vänsterpartiet sparkar på de
svagaste grupperna, som det säger att det inte vill göra. Vi vet att det
gäller 9 000 människor som inte har en enda krona i studiestöd, inte ens
till sina resor, trots att de går på en utbildning som är den billigaste som
vi kan ha i det här landet.

Det är bara skära förhoppningar som Vänsterpartiet har i sitt sär-
skilda yttrande. Det innefattar ingenting konkret, precis som Rune
Backlund säger. Det rinner ut i sanden, och dessa människor får finna
sig i att CSN-kortet är borta. De kan inte välja den utbildning i landet
de vill ha. Statens skolor för vuxna och deras elever skall över huvud
taget inte finnas med i diskussionerna.

Anf. 103 HANNA ZETTERBERG (v) replik

Fru talman! CSN-rabatten i den form som den har i dag kommer
naturligtvis att försvinna. Det vi talar om är ett annat sätt att utforma
studeranderabatter. Det är alldeles riktigt. Det är också alldeles riktigt
att de statliga pengarna försvinner.

Det som Vänsterpartiet har gjort är att försöka påverka utskottets
skrivning och på så sätt få en hårdare skrivning gentemot CSN att ut-
forma ett annat slags rabattkort, eftersom vi tror att det är väldigt vik-
tigt.

SJ har i dag ett kort som kallas för reslustkort som alla kan köpa.
Jag tror att det fortfarande kostar 150 kronor. Det har visat sig vara
relativt lönsamt. Även om man reser en enda gång lönar det sig ofta att
köpa det här reslustkortet.

Jag tror att ett kort för studerande skulle köpas av relativt många.
Även om man tänker marknadsmässigt - vilket SJ gör i dag, och vilket
även CSN tvingas göra - tror jag att det är lönsamt att öppna det här

Prot. 1994/95:91

20 april

Studiestöd, särskilda
utbildningssatsningar
inom högskolan m.m

67

Prot. 1994/95:91

20 april

kortet även för andra studerandegrupper för att på så sätt få in mer
pengar.

SSV-studenter får även ersättning för färd med bil. Med ett sådant

Studiestöd, särskilda
utbildningssatsningar
inom högskolan m.m

här kort skulle man i stället uppmuntra dem att åka tåg. Som jag har
förstått det är det en ganska stor andel av dem som får ersättning för
bilresor.

Anf. 104 SIGGE GODIN (fp) replik

Fru talman! Hanna Zetterberg har förhoppningar. Det skall man ha
när man är ung och riksdagsledamot, men man måste också veta något
om verkligheten. I det här fallet handlar det faktiskt om att Hanna Zet-
terberg inte har tagit reda på vad som gäller och vilka besked CSN har
fått från SJ. Vi kan bara konstatera att det är Vänsterpartiet som har
slagit spiken i kistan när det gäller SSV:s studerande. Vänsterpartiet
bidrar dessutom till att CSN-kortet inte får prövas av Studiemedelsut-
redningen. Jag tycker att det är beklagligt, men så är det.

Anf. 105 HANNA ZETTERBERG (v) replik

Fru talman! För det första är jag inte ensam om att ha fattat det här
beslutet. Vi är ett helt parti med många äldre partimedlemmar också.
Jag hoppas att jag kommer att ha visioner även när jag är litet till åren
kommen.

Jag inser att många uppfattar det så att det är vi som har slagit spi-
ken i kistan. Jag tror att vi har varit med och slagit en modifierad spik i
kistan i så fall, och det tror jag är bra. Det måste fortfarande finnas en
öppning för att hitta andra lösningar vad gäller CSN-kortet. Vi får inte
släppa de tankarna helt. Alternativet hade varit att helt och hållet slopa
det och inte ha några öppningar. Då hade det varit socialdemokraterna
och moderaterna som tillsammans hade fattat det beslutet.

Anf. 106 INGER LUNDBERG (s)

Fru talman! Framtidens arbetsmarknad kräver nya satsningar på
utbildning. Den yrkestekniska högskolan kan - om vi vill, och om vi
vågar satsa på den - spela en viktig roll på framtidens arbetsmarknad.

Därför har vi från den socialdemokratiska länsbänken i Örebro mo-
tionerat om att YTH skall byggas ut kraftigt i olika delar av landet.
Därför beklagar vi att utbildningsutskottet och socialförsäkringsutskot-
tet inte tagit chansen att göra en kraftfull markering av behovet av en
satsning på YTH.

Industrin går bra nu. I Kumla nyanställer Ericsson varje vecka upp
till 25 man. Atlas Copco i Örebro nyanställer ett 70-tal verkstadsarbeta-
re. Så ser utvecklingen ut i många delar av Örebro län och i hela landet.
Ändå går 500 metallarbetare fortfarande arbetslösa i Örebro - Kumla-
regionen. Det är inte de arbetslösa metallarbetarna som anställs på de
lediga jobben. I stället är det akademiker eller ungdomar från den nya
gymnasieskolan som får de nya jobben. Risken är stor att många yr-
keskunniga slås ut från arbetsmarknaden. Det är ett farligt slöseri. Om
Sverige skall bli starkt igen kommer vi att behöva all den kompetens

68

som finns hos alla generationer i vårt samhälle.

En av de viktigaste utbildnings- och arbetsmarknadspolitiska upp-
gifterna de närmaste åren är att finna vägar för att utveckla kompeten-
sen hos alla grupper och hos alla åldrar i samhället. För många kan
säkert insatser som NT-satsningen på ingenjörsutbildningen vara bra.
Men det kan aldrig vara den enda vägen för att utveckla kompetensen
inom industrin.

Den yrkestekniska högskoleutbildningen tillkom för bortåt 20 år se-
dan. Den skulle möta förändrade krav på arbetskraften, främst inom
industrin. Utbildningen är unik för högskolan genom att den bygger på
gedigen yrkeskunskap hos dem som deltar i den.

Yrkesarbetare som har ingående kunskaper om olika processer och
material får chansen att ta del av den allra modernaste tekniken och
använda sin kunskap i en vetenskapligt förankrad utbildningsmiljö.
Samtidigt får de skaffa sig en ordentlig bas i grundläggande teoretiska
ämnen.

Många lärare som arbetar på YTH-utbildningen menar att utbild-
ningen tillför högskolan viktig praktisk kunskap. Det gör att utbild-
ningen i de rena yrkesdelarna kan hållas på en nivå som i vissa delar
går längre än ingenjörsutbildningarna.

Det som skiljer YTH-utbildningen från annan högskoleutbildning är
att den betonar yrkeserfarenheten mer än de teoretiska förkunskaperna
och att den vänder sig direkt till vuxna. Det finns mycket som talar för
att det är just den här typen av kvalificerad fortbildning som skall spela
en viktig roll på framtidens arbetsmarknad. Det gäller anställda inom
industrin, men det gäller säkert också stora delar av den kontorsarbets-
kraft som i dag slås ut både i det privata näringslivet och i den offentli-
ga sektorn.

YTH-utbildningen är en ganska omfattande utbildning. Den omfat-
tar 60 poäng på högskolan eller ett och ett halvt år. Om vuxna skall ha
möjlighet till en så stor tidsinsats måste utbildningen kunna fullgöras på
rimliga ekonomiska villkor. Därför är det bra att riksdagen återställt
svux-ersättningen till utbildningen. Det är beklagligt att de borgerliga
inte ser behovet. Om vi blundar för att vuxna måste ges möjligheter att
studera på rimliga ekonomiska villkor är risken stor att kostnaderna för
samhällsekonomin i form av a-kassa och förtidspensioneringar blir
mångdubbelt större.

YTH-utbildningen har hittills spelat en begränsad roll på den
svenska arbetsmarknaden. Det finns totalt inte mer än runt 1 500 ut-
bildningsplatser. Det beror inte på att utbildningen inte är bra. Det
beror inte på att utbildningen inte hör framtiden till, tvärtom. De som
har genomgått utbildningen kan vittna om en högklassig utbildning.
Lärarna vid utbildningen kan vittna om mycket engagerade deltagare.
De som har genomgått utbildningen gör mycket värdefulla insatser i
industrin.

Däremot finns det mycket som talar för att utbildningen när den
tillkom för bortåt 20 år sedan var litet för framtidsinriktad för den po-
sition den svenska industrin hade då. Då efterfrågade inte industrin den
kvalificerade arbetskraften. I dag, när den kvalificerade arbetskraften
behövs, är hela samhällsandan så inriktad på traditionell akademisk

Prot. 1994/95:91

20 april

Studiestöd, särskilda
utbildningssatsningar
inom högskolan m.m

69

Prot. 1994/95:91

20 april

utbildning att vi vägrar att se att det kan finnas andra och många gånger
bättre vägar att tillgodose det svenska näringslivets behov av kompe-

tens.

Studiestöd, särskilda
utbildningssatsningar
inom högskolan m.m

Örebro län tillhör de industritätaste delarna av landet. Här finns
tiotusentals människor med gedigen erfarenhet inom industrin. På
samma sätt som delar av näringslivet i vårt län måste förnyas och mo-
derniseras behöver många som jobbar i industrin en modernare utbild-
ning. De har yrkeskunskaper som kan vara av stort värde om de komp-
letteras med modern teknik och en bredare teoretisk bas.

Fru talman! Vi står inför ett vägval. Antingen stänger industrin dör-
ren för dem som har de gedigna yrkeskunskaperna och öppnar den nya
arbetsmarknaden bara för den som i unga år fått en modern utbildning,
eller också väljer man att bygga på hela befolkningen. Då räcker det
inte med korta AMS-kurser för vuxna kanske varvade med a-kassa och
ALU-jobb.

Då måste vi pröva former som gör att vuxna kan få chansen till en
gedigen vidareutbildning där de får användning för tidigare erfarenhe-
ter och kunskaper. Det är mot den bakgrunden vi är angelägna om att
YTH-utbildning etableras på orter som Örebro, Karlskoga och Lindes-
berg. Det är mot den bakgrunden det är viktigt att YTH-utbildning
etableras också i andra delar av landet.

En utbildning på ett och ett halvt år kan tyckas lång för en femtio-
åring, kanske t.o.m. för en fyrtioåring, men är den egentligen det? Är
den det om den leder till att man stannar kvar i produktionen till 65 års
ålder i stället för att lämna arbetslivet vid 50 års ålder? Det är kanske
en av de klokaste satsningar samhället kan göra.

Fru talman! Vi behöver söka olika vägar för att ta till vara alla
människors vilja till arbete. YTH-utbildningen är en. Jag tycker att det
är synd att utskottet inte sett möjligheter till omfördelning av pengar till
utbildning i det här betänkandet. Det är ändå min förhoppning att de-
partementet följer upp de socialdemokratiska förslag om en kraftig
utbyggnad av YTH som den socialdemokratiska gruppen i utbild-
ningsutskottet lade fram under den föregående mandatperioden. YTH
och kompetensutveckling av vuxna, vilja att ta till vara yrkeskunskap
hör framtiden till.

Anf. 107 ULRICA MESSING (s)

Fru talman! Studiestöd och studiemedel är en viktig förutsättning
för människor, både unga och gamla, när de skall studera. Att debatten
oroar, engagerar och upprör har vi också sett här i dag genom de anfö-
randen som har hållits. Hittills har debatten mest handlat om vuxenstu-
dier och högre utbildning. Jag skall nu prata om potentiella vuxenstude-
rande.

Inger Lundberg och jag har tillsammans skrivit en motion om gym-
nasieelevernas speciella villkor och förutsättningar.

Att våra tonåringar i dag väljer att läsa vidare på gymnasiet efter
grundskolan är viktigt. Det är viktigt för var och en av de studerande.
Det är nästan omöjligt att slå sig fram på en hårt konkurrensutsatt ar-

70

betsmarknad i dag utan att ha gymnasiestudier bakom sig.

Men det är också viktigt för den fortsatta processen och utveckling-
en i samhället. Formellt är gymnasieskolan frivillig, men samhällsut-
vecklingen har i praktiken gjort den obligatorisk om ungdomarna skall
ha en god chans på framtidens arbetsmarknad. Vi behöver utbildad,
kompetent och kunnig ungdom om vi skall söka nya lösningar och
vägar för framtidens problem. Vi behöver unga vuxna som kan forma
en ny framtid och som kan stå pall mot det tryck och den omvandling
som ett samhälle alltid står inför.

Den snabba processen, informationsutbytet mellan länder och de
allt suddigare nationsgränserna gör att framtiden innebär både möjlig-
heter och hot.

Det är viktigt för oss att ta till vara de möjligheterna. Därför ligger
det i samhällets intresse att stimulera och inte motverka att ungdomar
från alla samhällsgrupper utnyttjar de möjligheter som den treåriga
gymnasieutbildningen innebär.

Dagens unga går hemma betydligt längre än vad tidigare generatio-
ners unga har gjort. Den längre studietiden, den hårdare arbetsmarkna-
den med högre arbetslöshet och större krav, gör att det är allt svårare
för tonåringar att flytta hemifrån och klara sig själva. Nya begrepp som
mambos, dyker upp.

I familjerna får man i dag vänja sig vid att ha unga vuxna som bor
hemma i stället för barn och ungdomar. Det är inte alltid konfliktlöst.
Det innebär prövningar eftersom alla vuxna egentligen har en önskan
om och ett behov av att få klara sig själva och att få stå på egna ben och
bryta sig loss från föräldrarnas hem och famn och komma tillbaka som
mer jämlika i relationen.

Det studiestöd som i dag betalas ut till gymnasieeleverna är i stort
sett en förlängning av barnbidraget. Summan är densamma. Skillnaden
är att studiestödet numera bara betalas ut under de månader då skolan
pågår och direkt till eleverna själva medan barnbidraget betalas ut
under hela året. Kopplingen är tydlig. I den motion som vi har skrivit
menar vi att det vore rimligt att familjepolitiken tog över stödet till de
äldre tonåringarna. Vi tycker att samhället skall se lika på ungdomars
möjlighet till studiestöd och barnens möjligheter till barnbidrag. Det
handlar i båda fallen om unga som bor hemma och går i skolan. Om det
skall göras en skillnad mellan barn i grundskolan och ungdomar i gym-
nasiet bör den göras mot bakgrund av den verklighet som gäller i fråga
om kostnader för små barn och ungdomar. Både Konsumentverkets och
Socialstyrelsens beräkningar visar att kostnaderna för en tonåring är
betydligt högre än kostnaderna för yngre barn. Kostnaden för en tre-
åring t.ex. beräknas till ungefär 1 100 kr i månaden, exklusive kostna-
den för barnomsorg som ju normalt står i proportion till familjens in-
komst. En 11-åring beräknas kosta 1 700 kr i månaden. En pojke som
är mellan 15 och 18 år beräknas kosta 2 200 kr. Till detta hör att små
barn kräver mindre utrymme. Det är t.ex. lättare att låta barn dela rum.
En tonåring behöver däremot en egen plats med en dörr att stänga om
sig.

De förändringar som tidigare gjorts och som fortsätter i dag har
medfört att tonårsfamiljen förlorat nästan 2 000 kr mer om året än

Prot. 1994/95:91

20 april

Studiestöd, särskilda
utbildningssatsningar
inom högskolan m.m

71

Prot. 1994/95:91

20 april

72

småbarnsfamiljen. För den som har haft extra stöd blir förlusten nästan
4 000 kr om året. Riksdagen borde inte blunda för detta problem, hur
jobbigt det än känns.

För familjer med goda inkomster och stabil ekonomi spelar ett in-
komstbortfall på ett par tusen kronor om året per ungdom ingen avgö-
rande roll. Däremot blir ekonomin hårt ansträngd för en lågavlönad
tonårsfamilj med ett par ungdomar i gymnasiet.

Fru talman! Det finns en risk för att alltför snäva ramar för gymna-
sieelevernas familjer kan leda till avhopp från gymnasieskolan med
framtida ökade kostnader både för individen och för samhället. Pro-
blemet förstärks av att ungdomar som inte har egna goda kontakter har
små möjligheter till sommarjobb eller andra egna inkomster. Vi vill
därför i vår motion att det görs en översyn av gymnasieelevernas eko-
nomiska situation. Vi bör samla de familjepolitiska stöden och se till
den samhällsförändring som faktiskt skett då det gäller utbildningens
längd och villkor samt de krav som ställs på alla de unga som nu skall
ut på arbetsmarknaden. Tack!

Överläggningen var härmed avslutad.

Beslut

KU40 Val till Europarlamentet och andra valfrågor

Mom. 2 (såvitt avser småpartispärren)

1. utskottet

2. res. 1 i motsvarande del (v, mp)
Votering:

255 för utskottet

42 för res. 1

52 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:     140 s, 73 m, 21 c, 20 fp, 1 kds

Förres. 1:       18 v, 15 mp, 9 kds

Frånvarande:    21 s, 7 m, 6 c, 6 fp, 4 v, 3 mp, 5 kds

Inger Davidson (kds) anmälde att hon avsett att rösta nej men marke-
rats ha röstat ja.

Mom. 2 (såvitt avser den jämkade uddatalsmetoden)

1. utskottet

2. res. 1 i motsvarande del (v, mp)

Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.

Mom. 5 (redovisning av personliga kampanjmedel)

1. utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering

2. utskottets hemställan med godkännande av motiveringen i res. 3 (m)
Votering:

225 för utskottet

73 för res. 3

51 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan och motivering.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:     140 s, 1 m, 21 c, 20 fp, 18 v, 15 mp, 10 kds

Förres.:        73 m

Frånvarande:    21 s, 6 m, 6 c, 6 fp, 4 v, 3 mp, 5 kds

Mom. 6 (tidpunkten för riksdagsval)

1. utskottet

2. res. 4 (c, v)

Votering:

259 för utskottet

38 för res. 4

52 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    140 s, 74 m, 20 fp, 15 mp, 10 kds

Förres. 4:       20 c, 18 v

Frånvarande:    21 s, 6 m, 7 c, 6 fp, 4 v, 3 mp, 5 kds

Mom. 15 (kommunala valkretsar)

1. utskottet

2. res. 6 (mp)

Votering:

223 för utskottet

16 för res. 6

59 avstod

51 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:     140 s, 73 m, 8 c, 1 fp, 1 kds

För res. 6:        1 c, 15 mp

Avstod:          1 m, 12 c, 19 fp, 18 v, 9 kds

Frånvarande:    21 s, 6 m, 6 c, 6 fp, 4 v, 3 mp, 5 kds

Barbro Westerholm (fp) anmälde att hon avsett att avstå från att rösta
men markerats ha röstat ja.

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

KU39 Riksdagen och dess myndigheter m.m.

Mom. 1 (lag om ändring i lagen (1994:1066) om statligt bidrag till
partigrupperna i riksdagen)

1. utskottet

2. res. (m)

Votering:

225 för utskottet

73 för res.

Prot. 1994/95:91

20 april

73

Prot. 1994/95:91

20 april

74

51 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:     140 s, 1 m, 21 c, 20 fp, 18 v, 15 mp, 10 kds

För res. :        73 m

Frånvarande:    21 s, 6 m, 6 c, 6 fp, 4 v, 3 mp, 5 kds

Mom. 2-8

Kammaren biföll utskottets hemställan.

KU33 Ställföreträdande ombudsman vid JO-ämbetet

Kammaren biföll utskottets hemställan.

SfU12 Studiestöd m.m.

Mom. 1 (en reformering av studiestödssystemet)

1. utskottet

2. res. 1 (m)

3. res. 2 (c)

4. res. 3 (mp)

5. res. 4 (kds)

Förberedande votering 1:

15 för res. 3

11 för res. 4

272 avstod

51 frånvarande

Kammaren biträdde res. 3.

Förberedande votering 2:

22 för res. 2

17 för res. 3

259 avstod

51 frånvarande

Kammaren biträdde res. 2.

Förberedande votering 3:

75 för res. 1

21 för res. 2

201 avstod

52 frånvarande

Kammaren biträdde res. 1.

Huvudvotering:

178 för utskottet

74 för res. 1

46 avstod

51 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:     140 s, 20 fp, 18 v

För res. 1:       74 m

Avstod:         21 c, 15 mp, 10 kds

Frånvarande:    21 s, 6 m, 6 c, 6 fp, 4 v, 3 mp, 5 kds

Mom. 7 (studiebidragets belopp)

1. utskottet

2. res. 7 i motsvarande del (c, fp)

3. res. 8 i motsvarande del (v)

4. res. 9 i motsvarande del (mp)

Förberedande votering 1:

18 för res. 8

15 för res. 9

264 avstod

52 frånvarande

Kammaren biträdde res. 8.

Förberedande votering 2:

42 för res. 7

18 för res. 8

238 avstod

51 frånvarande

Kammaren biträdde res. 7.

Huvudvotering:

143 för utskottet

41 för res. 7

113 avstod

52 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:     136 s, 5 m, 2 v

Förres. 7:       21c, 20 fp

Avstod:         3 s, 69 m, löv, 15 mp, 10 kds

Frånvarande:    22 s, 6 m, 6 c, 6 fp, 4 v, 3 mp, 5 kds

Mom. 9 (extra tillägg)

1. utskottet

2. res. 11 i motsvarande del (v)

Votering:

266 för utskottet

31 för res. 11

1 avstod

51 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    140 s, 73 m, 21 c, 20 fp, 2 mp, 10 kds

För res. 11:      18 v, 13 mp

Avstod:         1 m

Frånvarande:    21 s, 6 m, 6 c, 6 fp, 4 v, 3 mp, 5 kds

Mom. 12 (stipendium i komvux)

1. utskottet

2. res. 12 (m, c, fp, mp, kds)

Prot. 1994/95:91

20 april

75

Prot. 1994/95:91

20 april

76

Votering:

159 för utskottet

139 för res. 12

51 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    140 s, 1 c, 18 v

För res. 12:      74 m, 20 c, 20 fp, 15 mp, 10 kds

Frånvarande:    21 s, 6 m, 6 c, 6 fp, 4 v, 3 mp, 5 kds

Mom. 28 (ersättningsnivån i svux och svuxa)

1. utskottet

2. res. 24 i motsvarande del (v)

Votering:

279 för utskottet

19 för res. 24

51 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    140 s, 73 m, 21 c, 20 fp, 15 mp, 10 kds

För res. 24:      1 m, 18 v

Frånvarande:    21 s, 6 m, 6 c, 6 fp, 4 v, 3 mp, 5 kds

Mom. 30 (barntillägg)

1. utskottet

2. res. 25 i motsvarande del (fp, mp, kds)

Votering:

234 för utskottet

64 för res. 25

51 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    140 s, 73 m, 21 c

För res. 25:      1 m, 20 fp, 18 v, 15 mp, 10 kds

Frånvarande:    21 s, 6 m, 6 c, 6 fp, 4 v, 3 mp, 5 kds

Henrik Landerholm (m) anmälde att han avsett att rösta ja men marke-
rats ha röstat nej.

Mom. 38 (CSN-kortet)

1. utskottet

2. res. 33 (c, fp, mp, kds)

Votering:

226 för utskottet

66 för res. 33

57 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    140 s, 71 m, 15 v

För res. 33:      21 c, 20 fp, 15 mp, 10 kds

Frånvarande:    21 s, 9 m, 6 c, 6 fp, 7 v, 3 mp, 5 kds                   Prot. 1994/95:91

Birgitta Wistrand (m) anmälde att hon avsett att rösta ja men markerats   20 april

vara frånvarande.                                                        ------------------

Mom. 39 (reseersättning vid statens skolor för vuxna)

1. utskottet

2. res. 34 i motsvarande del (m, c, fp, mp, kds)

Votering:

159 för utskottet

136 för res. 34

54 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    140 s, 3 m, löv

För res. 34:      70 m, 21 c, 20 fp, 15 mp, 10 kds

Frånvarande:    21 s, 7 m, 6 c, 6 fp, 6 v, 3 mp, 5 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

SfU15 Särskilda utbildningssatsningar inom högskolan

Mom. 1 (särskilt vuxenstudiestöd m.m. vid 9 000 N/T-platser)

1. utskottet

2. res. 1 (m, c, fp, mp, kds)

Votering:

159 för utskottet

140 för res. 1

50 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    MOs, 19 v

För res. 1:       74 m, 21 c, 20 fp, 15 mp, 10 kds

Frånvarande:    21 s, 6 m, 6 c, 6 fp, 3 v, 3 mp, 5 kds

Mom. 2 (lärarutbildning för naturvetare)

1. utskottet

2. res. 2 (v)

Votering:

278 för utskottet

20 för res. 2

51 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    140 s, 73 m, 20 c, 20 fp, 15 mp, 10 kds

För res. 2:        1 c, 19 v

Frånvarande:    21 s, 7 m, 6 c, 6 fp, 3 v, 3 mp, 5 kds

Mom. 3 och 4

Kammaren biföll utskottets hemställan.

77

Prot. 1994/95:91

20 april

Beslut om samlad votering

På förslag av talmannen beslöt kammaren att finansutskottets betän-

kanden FiU9, FiU14, FiU16 och FiU17 samt kulturutskottets betän-
kanden KrU17 och KrU21 fick avgöras i ett sammanhang efter avslutad
debatt.

Den statliga rationali-
seringsverksamheten
och revisionen

16 § Den statliga rationaliseringsverksamheten och revisionen

Föredrogs

Finansutskottets betänkande 1994/95:FiU9

Den statliga rationaliseringsverksamheten och revisionen (prop.
1994/95:100 delvis)

Anf. 108 KJELL NORDSTRÖM (s)

Fru talman! I det betänkande som vi nu skall behandla, finansut-
skottets betänkande nr 9, tillstyrker ett enigt utskott anslaget till Riks-
revisionsverket och statskontoret.

En stor del av detta betänkande upptas av frågan om relationerna
och arbetsuppgifterna när det gäller Riksrevisionsverket visavi Riksda-
gens revisorer. Och det är ju inte speciellt märkligt. Denna fråga har
stötts och blötts under flera år, nu senast i Riksdagsutredningen och
dess betänkande Reformera riksdagsarbetet.

Denna utredning föreslog en utbyggnad av Riksdagens revisorers
kansli. Dels skulle revisorernas verksamhet utökas och ambitionsgra-
den höjas, dels skulle en ökad samverkan med riksdagens utskott etab-
leras. Vid behandlingen av Riksdagsutredningens förslag godtog kon-
stitutionsutskottet endast det första föreslagna, utbyggnadsetappen, och
begärde samtidigt en ny utredning av revisorerna. En utgångspunkt för
detta nya utredningsuppdrag var enligt konstitutionsutskottet att onö-
digt dubbelarbete mellan regeringens och riksdagens revisionsorgan så
långt som möjligt skulle undvikas. Därför föreslog konstitutionsutskot-
tet ytterligare utredning för att klargöra rollfördelningen mellan de båda
revisionsorganen. Talmanskonferensen har nu uppdraget att tillsätta
denna utredning. I det sammanhanget kommer riksdagens partier att få
möjlighet att ytterligare gå igenom hur relationerna skall utvecklas
mellan Riksrevisionsverket och Riksdagens revisorer.

Det är mot denna bakgrund som finansutskottet uppnått total enig-
het om att avstyrka samtliga motioner och lämna ett enigt betänkande
till kammaren.

Fru talman! Jag yrkar därför bifall till finansutskottets hemställan i
betänkande 9 och behöver glädjande nog inte yrka avslag på vidhäng-
ande reservationer, eftersom det inte finns några sådana.

78

Anf. 109 LENNART HEDQUIST (m)

Fru talman! Var skall ansvaret för revisionen av statlig verksamhet
ligga? Vem skall följa upp effektivitet och ändamålsenlighet i statlig
verksamhet?

De flesta parlamentariska demokratier har besvarat dessa frågor
entydigt. Det är hos den folkvalda församlingen, i vårt fall alltså hos
riksdagen, som ansvaret för denna viktiga verksamhet skall, eller borde,
ligga. Men i Sverige har vi en splittrad och oklar bild, med ett re-
sursstarkt organ, Riksrevisionsverket som ligger under regeringen, och
ett tämligen resurssvagt organ, Riksdagens revisorer här i detta hus.
Ändå skulle vi kunna peka på en stolt historia, eftersom Riksdagens
revisorer funnits allt sedan 1809 års författningsreform. Men Riksda-
gens revisorer fick inte i den moderna demokratin den roll de borde ha
haft. I stället har regeringens revisionsorgan Riksrevisionsverket suc-
cessivt byggts ut.

Länder som tidigare haft ett delat eller odelat ansvar har förändrat
organisationen av den statliga revisionen. Fr.o.m. den 1 maj 1991 har
t.ex. Danmark en förändrad organisation. Riksrevisionen, som tidigare
var en del i statsförvaltningen, är nu en institution under Folketinget.

I motion Fi406 har vi moderater pekat på de förändringar av den
statliga revisionen i Sverige som borde vara rätt självklara att genomfö-
ra. Vi föreslår att RRV:s avdelning för effektivitetsrevision överförs till
Riksdagens revisorer. Riksdagens revisionsorgan skulle då på ett helt
annat sätt än i dag på riksdagens direkta uppdrag kunna utöva den
uppföljning och kontroll av den statliga verksamhetens effektivitet och
ändamålsenlighet som inte minst är oundgänglig i ett land som Sverige
med så höga offentliga utgifter.

Om man på allvar menar att riksdagen mer skall ägna sig år upp-
följning och utvärdering, borde det vara självklart att dra konsekvenser
av det synsättet. En revision som arbetar närmare riksdagen skulle ha
större möjligheter att uppnå de uttalade syftena med effektivitetsrevi-
sion. Rapporternas mottagare blir då på ett helt annat sätt än i dag riks-
dagen och dess utskott. En regerings möjligheter att ta till sig rappor-
ternas innehåll föreligger fortfarande enligt en sådan ordning. Skillna-
den blir att förvaltningsrevisionen i formellt hänseende blir helt fristå-
ende och oberoende av regeringen. Dagens uppläggning strider bl.a.
mot vedertagna revisionsprinciper, bl.a. att den vars verksamhet skall
granskas inte ens skall kunna misstänkas styra granskningen.

Den dubbla organisation som i dag finns uppbyggd genom det re-
sursstarka RRV och den förhållandevis lilla organisationen hos Riksda-
gens revisorer är inte ändamålsenlig. Vi ser också att lösningen av
många anses vara en utbyggnad av Riksdagens revisorer - Kjell Nord-
ström pekade just på det utredningsarbete som Riksdagsutredningen
hade framlagt - eller av utskottens kanslier. I själva verket torde det
obestridligt vara så att en överföring av RRV:s avdelning för effektivi-
tetsrevision skulle innebära totala besparingar i stället för utökningar,
samtidigt som effekten av utförda förvaltningsrevisioner kan bli större.
Det är inte minst betydelsefullt i en tid då alla försöker finna lämpliga
besparingsobjekt i det akuta statsfmansiella läget.

Prot. 1994/95:91

20 april

Den statliga rationali-
seringsverksamheten
och revisionen

79

Prot. 1994/95:91

20 april

Nu skall talmanskonferensen sent omsider tillsätta den utredning
om den statliga revisionen som riksdagen beslutade om förra våren.

Med hänsyn till att vi utgår från att den utredningen skall kunna komma

Den statliga rationali-
seringsverksamheten
och revisionen

fram till den lösning som vi moderater fört fram i vår kommittémotion,
har vi i utskottet valt att inte uttryckligt biträda motionens yrkande. I
stället har vi i ett särskilt yttrande både till det betänkande som vi nu
behandlar och till betänkande FiU14, som vi strax skall behandla, ut-
vecklat vår ståndpunkt och vår syn på det utredningsarbete som nu
förestår. Jag vill hänvisa till dessa särskilda yttranden.

Anf. 110 KJELL NORDSTRÖM (s)

Fru talman! En dag som denna då vi är så eniga skall vi naturligtvis
inte föra polemik, vi kanske får anledning att återkomma senare. Men
jag är litet rädd för att alltför många ledamöter tror att en utbyggnad av
revisionen kommer att lösa de problem som vi har med uppföljning och
kontroll. Jag tror att det tarvar en och annan tanke i de olika partigrup-
perna och utskottsgrupperna hur vi som riksdagsledamöter disponerar
vår tid. Ibland kanske vi måste fundera över hur vi arbetar i utskott och
annorstädes. Vi är faktiskt rätt så många, drygt 300, som kanske mer
aktivt och effektivt kunde bidra i processen. Den stora frågan i framti-
den måste bli att få till stånd en diskussion mellan partierna och inom
utskotten om hur man till viss del ändrar en del av inslagen i riks-
dagsarbetet för att kunna ägna tid åt denna uppföljning och kontroll.

Anf. 111 LENNART HEDQUIST (m)

Fru talman! Jag är helt överens med Kjell Nordström om att vi inte
löser frågorna genom att tillföra ytterligare resurser till den statliga
revisionen. De är säkert fullt tillräckliga, de kanske t.o.m. kan minskas
en del. Därför har vi pekat på de vinster som kan uppnås om man sam-
ordnar de två organ som i dag sysslar med statlig effektivitetsrevision,
nämligen RRV och Riksdagens revisorer. Det är ganska naturligt att om
riksdagen skall ägna mer tid åt uppföljning och utvärdering, som ju är
kärnan bakom de rapporter som RRV och Riksdagens revisorer lämnar,
bör också riksdagen vara huvudman för den statliga revisionen. Det har
inte anförts några rimliga argument till varför vi i det här parlamentet
skall hantera frågorna på ett helt annorlunda sätt än man gör i övriga
parlamentariska demokratier. Jag tror att utredningen, som vi är eniga
om skall arbeta snabbt, kan komma fram till det resultatet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 21 §.)

80

17 § Riksdagens revisorer och deras kansli

Föredrogs

Finansutskottets betänkande 1994/95:FiU14

Riksdagens revisorer och deras kansli (prop. 1994/95:100 delvis)

Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 21 §.)

18 § Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldens förvalt-
ning

Föredrogs

Finansutskottets betänkande 1994/95 :FiU 16

Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldens förvaltning (prop.
1994/95:100 delvis)

Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.

(Beslut fattades efter 21 §.)

19 § Anslag till Kammarkollegiet

Föredrogs
Finansutskottets betänkande 1994/95 :FiU 17
Anslag till Kammarkollegiet (prop. 1994/95:100 delvis)

Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.

(Beslut fattades efter 21 §.)

20 § Arkiv m.m.

Föredrogs

Kulturutskottets betänkande 1994/95 :KrU 17

Arkiv m.m. (prop. 1994/95:100 delvis)

Anf. 112 ELISABETH FLEETWOOD (m)

Fru talman! I betänkande 17 från kulturutskottet finns en reserva-
tion, som vi moderater står för. Vi har här, liksom på många andra
områden, försökt spara pengar utan allvarliga kosekvenser. Ofta blir
konsekvenserna tyvärr allvarliga. Vi blev litet förvånade över att det
statsbärande partiet inte ställde upp på vårt besparingsförslag utan
avser att gå emot oss.

Egentligen behöver man inte stå här och tala om att alla sektorer
borde spara. Vi måste jaga möjligheter att skära ner utgifterna.

Vi ser inte konsekvenserna av den besparing som gäller medelsan-
visning till Svenskt biografiskt lexikon som så allvarliga att vi inte hade

Prot. 1994/95:91

20 april

Arkiv m.m.

6 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 91

Prot. 1994/95:91

20 april

kunnat förvänta oss att alla skulle ha ställt upp på den. Därför ber jag
att få yrka bifall till reservationen till nämnda betänkande.

Arkiv m.m.

Anf. 113 BJÖRN KAALING (s)

Fru talman! I det betänkande som vi nu behandlar föreslår kulturut-
skottets majoritet att riksdagen beslutar att bifalla regeringens förslag i
budgetpropositionen om medelsanvisning under avsnittet Arkiv.

Vad beträffar anslaget till Språk- och folkminnesinstitutet, punkt
B 2, vill jag gärna inledningsvis säga att anslaget i regeringens ur-
sprungsförslag av misstag beräknats drygt 300 000 kr för lågt. Detta
har regeringen påpekat för kulturutskottet och kulturutskottet har juste-
rat detta i betänkandet så att det slutliga beloppet i betänkandet är det
korrekta.

I betänkandet behandlas och avstyrks ett antal motioner. Den reser-
vation som Elisabeth Fleetwood just talade för bygger på en motion
som avstyrkts i betänkandet.

När man från moderat håll i reservationen säger att det i rådande
ekonomiska läge är både sakligt och psykologiskt riktigt att alla sekto-
rer bidrar till saneringen av statsfinanserna är det ingenting jag vill säga
emot. Jag vill inte heller säga emot det Elisabeth Fleetwood just sade i
talarstolen, att det behövs besparingar.

Det är angeläget att det görs besparingar inom statens ekonomi när
ekonomin ser ut som den gör. Därför vill jag påminna både riksdagen
och Elisabeth Fleetwood om att det på området Arkiv i kulturproposi-
tionen faktiskt görs besparingar på drygt 7 miljoner kronor. Det får inte
framställas som om det inte skulle göras besparingar på det här områ-
det. Det är faktiskt så att det görs besparingar också på detta område.

Det moderaterna föreslår är att ytterligare en besparing på 1,8 mil-
joner kronor skall göras i anslaget under punkt B 3. Den summa man
föreslår skall tas bort är avsedd att användas för att göra en upplägg-
ning och en utgivning av Svenskt biografiskt lexikon på CD-ROM. För
egen del har jag svårt att förstå detta moderata krav, i synnerhet när det
kommer från ett parti som i så hög grad har försökt göra sig till tales-
man för ny informationsteknik och informationsteknologi.

Jag menar att det här ges en bra möjlighet att nå nya grupper med
ny teknik. Dessutom kan den föreslagna satsningen ge en del pengar
tillbaka då CD-ROM-skivorna naturligtvis i likhet med lexikonen skall
erbjudas till försäljning. Att inte göra denna framåtsyftande satsning nu
känns därför felaktigt. Därför har utskottet avstyrkt det moderata för-
slaget.

Fru talman! Jag yrkar bifall till hemställan i kulturutskottets betän-
kande nr 17.

Anf. 114 ELISABETH FLEETWOOD (m) replik

Fru talman! Jag skall fatta mig mycket kort.

Vår ambition att spara har gått något längre. Vi anser att det finns
fog för denna besparing. Att vi står för en ny informationsteknologi är
alldeles riktigt, Björn Kaaling, det gör vi. Inte desto mindre har vi

82

ansett oss kunna bidra med denna besparing och vi tycker att det är en
Gudi behaglig gärning.

Anf. 115 BJÖRN KAALING (s) replik

Fru talman! Man kan ha respekt för det moderata förslaget i sig,
men det får inte framställas på ett sådant sätt från moderat sida att and-
ra partier inte är för besparingar. Jag har just redovisat att vi faktiskt
föreslår besparingar, att regeringen själv bara på detta område har fö-
reslagit en besparing på 7 miljoner kronor.

Det är naturligtvis angeläget och viktigt att göra besparingar. Men
jag vill nog framhålla att alla partier i den här kammaren känner ansvar
för det rådande ekonomiska läget. Jag tycker att det är viktigt att säga
detta. Därför har man också ställt sig bakom det regeringen har före-
slagit i besparingar på det här området.

Anf. 116 ELISABETH FLEETWOOD (m) replik

Fru talman! Jag skall fatta mig ytterst kort.

Det är faktiskt bara så att vår ambition här går något längre.

Anf. 117 LENNART FRIDÉN (m)

Fru talman! Jag hade egentligen inte tänkt lägga mig i meningsutby-
tet mellan Elisabeth Fleetwood och Björn Kaaling. Men jag kan ändå
säga att de som är brukare av Svenskt biografiskt lexikon har angivit att
det kommer att ske en del förändringar och korrigeringar under de
närmaste åren innan det är färdigställt. Det innebär att om man börjar
tillverka CD-ROM-skivorna nu måste man korrigera även den utgiv-
ningen. Det är ett av skälen till att vi har tagit ställning på det sätt vi har
gjort.

Jag övervägde starkt att avge ett särskilt yttrande när vi behandlade
detta ärende i utskottet. Men jag avstod. Det gällde sammanslagningen
av Krigsarkivet och Riksarkivet. Det är möjligt att man gör en mindre
ekonomisk vinst genom detta, men jag är inte helt säker på att det är
grund nog för det ingrepp man gör.

Krigsarkivets annorlunda uppläggning och struktur har varit och är
motiv för en egen ställning. Jag hoppas att mina farhågor inte besannas,
men känner ändå att jag liksom den gamle Linköpingsbiskopen Hans
Brask måste göra en markering på detta sätt.

En sak är dock ställt utom tvivel, det är sättet på vilket man gick till
väga vid hanteringen av organisationsfrågan med avseende på samråd
och förhandlingar med personal, eller rättare sagt uteblivna sådana. Det
var ett otillständigt sätt. Hade en privat arbetsgivare betett sig så hade
protesterna varit högljudda.

Som sagt, fru talman, jag hoppas att sammanslagningen skall gå
bra, men jag har mina dubier. För säkerhets skull avslutar jag med den
latinska sentensen dixi et salvavi animam meam.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 21 §.)

Prot. 1994/95:91

20 april

Arkiv m.m.

Prot. 1994/95:91

20 april

Ersättningar och
bidrag till konstnärer

84

21 § Ersättningar och bidrag till konstnärer

Föredrogs
Kulturutskottets betänkande 1994/95:KrU21
Ersättningar och bidrag till konstnärer (prop. 1994/95:100 delvis)

Anf. 118 LENNART FRIDÉN (m)

Fru talman! I det ärende vi just nu behandlar tar vi upp ett antal frå-
gor om ersättningar m.m. till konstnärer. I jämförelse med det ärende
om ”droit de suite” som utskottet just nu behandlar rör det sig här om
till sin utformning tämligen okomplicerade ersättningsfrågor.

Jag skall heller inte gå in i detalj på frågan om dessa eller om de
synpunkter man kan ha avseende vilken form av stöd för konstnärer
som är bäst. Det rör sig både om de skattefrågor som berör dem i deras
egenskap av egenföretagare med utpräglat ojämna inkomster och höga
egenavgifter och om frågan om beställning, stipendier, etc.

Vår reservation, som vi har avgett tillsammans med Folkpartiet li-
beralerna och kds, gäller en organisatorisk fråga av principiell karaktär.
Vi har i utskottet varit överens om och i betänkandet föreslagit ett till-
kännagivande om att det finns skäl att se över formerna för konst-
närsinflytande i bl.a. Konstnärsnämnden. Där finns flera saker att bely-
sa som bl.a. tangerar frågor om representativitet, korporativism, m.m.

I avvaktan på en sådan översyn och vad den kan leda till anser vi
reservanter att det är fel att avskaffa styrelsen för Sveriges bildkonst-
närsfond. Det ger mer intryck av ytterligare en återställare för återstäl-
landets skull.

Utan att ändra uppfattning i sakfrågan, den står vi fast vid, avstår
jag dessutom för tids vinnande och när jag ser vilka konstellationer som
finns i frågan i kammaren från att yrka bifall till reservationen.

Anf. 119 INGEGERD SAHLSTRÖM (s)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till hemställan i detta
betänkande som handlar om ersättningar och bidrag till konstnärer.

Konstnärerna har det ju kärvt i dagens läge. De har det kärvt väldigt
ofta. Men när nu ekonomin ser ut på det vis som den gör är det jobbigt
att vara bildkonstnär.

Man talar inte om arbetslösa bildkonstnärer. De är kreativa, de ar-
betar, de målar. Däremot är de ofta inkomstlösa. Det är en nog så be-
svärande situation.

Den individuella visningsersättning på 3 000 kr som man tidigare
fick har tagits bort av Bildkonstnärsfonden. Jag kan hålla med om att
de 3 000 kronorna kanske inte var den bästa konstruktionen när det
gällde ersättning till konstnärer, men det jag tycker är viktigt är att de
pengar som visningsersättningen innebar fortfarande får gå till bild-
konstnärerna.

Vi socialdemokrater i utskottet anser att man bör pröva att bryta ut
de här pengarna ur Konstnärsnämndens anslag och i stället eventuellt
överföra dem till någon ideell organisation, BUS exempelvis, som
betyder Bildkonst Upphovsrätt i Sverige, och på så sätt ge upphovs-

männen själva tillåtelse att styra över fördelningen av sina ersätt-
ningspengar.

Det här har vi diskuterat i utskottet, och i betänkandet vill vi att re-
geringen återkommer med förslag i den här riktningen till riksdagen.
Jag hoppas då att bildkonstnärerna skall känna att deras ersätt-
ningspengar är deras pengar och att de själva disponerar över dem.

I samband med det föreslår vi också att konstnärsorganisationerna
får ett större inflytande när det gäller att föreslå representanter i Konst-
närsnämndens styrelse.

Anf. 120 CHARLOTTA L BJÄLKEBRING (v)

Fru talman! Bidrag och ersättningar till konstnärer är mycket vikti-
ga i dessa kristider.

Konstnärsnämnden har till uppgift att fördela dessa medel och har
belagts med sparkrav, vilket jag tycker är beklagligt. Men eftersom
Vänsterpartiet inte har lyckats hitta pengar någon annanstans har vi gått
med på detta, för vi vill ju också vara med och ta ansvar i det kärva
ekonomiska läget.

En annan fråga som vi dock har drivit mycket långt, som inte hör
hemma i detta utskott men som vi har drivit i andra utskott, är att mins-
ka nedskärningarna i kommuner och landsting. Vi måste värna kom-
munerna och landstingen. Gör vi det, tror jag också att situationen blir
bättre för våra konstnärer eftersom de då får möjligheter att verka
hemma i kommunerna och landstingen på skolor, sjukhus, dagis osv.

Men tyvärr har regeringen föreslagit ytterligare nedskärningar, vil-
ket gör mig mycket bedrövad.

Fru talman! Vi har i ett särskilt yttrande tagit upp folkmusikernas
ställning. I dag har folkmusikerna ingen möjlighet att få del av de upp-
hovsrättsliga pengarna, eftersom Svensk folkmusikfond har upphört.
Vänsterpartiet anser att även utövare av folkmusik på ett lämpligt sätt
borde kompenseras för detta.

Vår förhoppning är att Kulturutredningen ägnar uppmärksamhet åt
frågan och försöker komma till rätta med den. Man skulle kanske kun-
na komma fram till en ny fond och nya avtal i frågan. Folkmusiken har
inte särskilt många upphovsmän, eftersom många av dem ofta är avlid-
na sedan länge. Därför borde man kunna få till stånd ett annat system
än det nuvarande för att stödja folkmusiken.

Anledningen till att jag just tagit upp frågan om folkmusiken är att
jag har haft fantastiska upplevelser när det gäller just folkmusik. Fram-
för allt har jag upplevt hur olika kulturer kan mötas i folkmusiken. Det
är en unik möjlighet att få olika kulturer att närma sig varandra. För oss
som lyssnar blir det också väldigt fina upplevelser.

Ett sätt att försöka få folkmusikerna att mötas är att ordna en fast
lokal där de kan mötas. Jazzmusikerna har Fasching, symfonikerna har
sitt konserthus, teatervännerna har Dramaten osv. Detta säger jag inte
på grund av någon jantelagsprincip, utan jag tror att en satsning i denna
riktning verkligen skulle vara mycket positiv för hela samhället.

Prot. 1994/95:91

20 april

Ersättningar och
bidrag till konstnärer

85

Prot. 1994/95:91

20 april

Fru talman! Jag har inget annat yrkande än bifall till förslagen i
propositionen, men jag hoppas verkligen att Kulturutredningen tar upp

och diskuterar folkmusikernas förutsättningar.

Ersättningar och
bidrag till konstnärer

Anf. 121 PER LAGER (mp)

Fru talman! Konstnären är en av samhällets visionärer - viktig för
utvecklingen och för människans behov av nya ögon samt för livslus-
ten. Samtidigt tillhör konstnären en yrkesgrupp som trängs väldigt hårt
i den materialistiska, datoriserade vardag som vi lever i, där snabba
värdebyten och informationsteknik sällan ger oss möjlighet att känna
djupare inlevelse och förståelse för våra medmänniskors livsvillkor.

Konstnären gestaltar lidandet i dess vida bemärkelse och kommuni-
cerar ofta med djupare bottnar i vårt inre. Därför är konstnären så vik-
tig för ett demokratiskt, humant, socialt och solidariskt samhälle.

Fru talman! Med denna allmänna inledning om konstnärskapet vill
jag litet grand kommentera själva betänkandet, som jag till min stora
glädje finner beskriver Miljöpartiets och, som jag tror, de flesta yrkes-
konstnärernas synpunkter.

1982 skapades Bildkonstnärsfonden, B KF, för att fördela anslags-
posten Visningsersättning åt bild- och fondkonstnärer. Konstnärernas
huvudorganisationer dominerade i styrelsen. Såväl den övergripande
konstnärsnämnden som de olika föreningsorganen fick partssammansat-
ta styrelser, där upphovsmannaorganisationerna utsåg representanter
för de konstnärliga yrkesutövarna.

Sedan dess har konstnärernas inflytande successivt minskat. Den
individuella visningsersättningen upphörde 1993, och under våren 1994
fråntogs konstnärsorganisationerna inflytandet över de övriga vis-
ningsersättningsmedlen genom en ändring i styrelserepresentationen.

I årets budgetproposition fullföljer den nuvarande regeringen denna
handlingslinje och föreslår avskaffande av den särskilda bildkonstnärs-
fonden. I stället satsar man på bidrag till arbetsstipendier, internatio-
nellt kulturutbyte och förstärkta pensionsbidrag.

Miljöpartiet de gröna föreslår att det statliga visningsersättningsan-
slaget ersätts med två nya anslag. Det ena kallar vi för konstnärsfonden.
Det andra, som motsvarar den tidigare individuella visningsersättning-
en, särskiljs från övriga visningsersättningar och kan t.ex. kallas per-
sonlig visningsersättning åt bild- och fondkonstnärer. Förslagsvis skall
detta handhas av BUS, som vi tidigare hörde betyder Bildkonst och
upphovsrätt i Sverige.

Utskottet har funnit skäl att be regeringen att överväga reglerna om
ersättningar till bildkonstnärer med anledning av bl.a. vår motion. Jag
ser fram emot ett förslag i den riktningen.

En annan viktig fråga är givetvis vilka som skall sitta i Konst-
närsnämnden och dess fördelningsgrupper samt hur dessa tillsätts. Vårt
förslag är att regeringen följer förslaget från KLYS, Konstnärliga och
litterära yrkesutövares samarbetsnämnd. Men jag vill poängtera att det
självfallet är viktigt att en så stor del av konstnärskåren som möjligt
täcks in av representanterna i styrelsen. Vid sidan av den dominerande
Konstnärernas riksorganisation, KRO, finns t.ex. Svenska Konstnärs-

86

förbundet, SK. Även andra intressenter bör övervägas i detta samman-
hang. Detta är för att tillgodose allsidighet, bredd och en allmän rättvi-
seaspekt. Ingen skall behöva ifrågasätta att alla seriöst arbetande konst-
närer, oavsett organisationstillhörighet, kan komma i fråga.

Utskottet har ansett att regeringen bör se över reglerna för hur le-
damöterna i Konstnärsnämnden tillsätts för att sedan återkomma till
riksdagen. Även i denna fråga har utskottsmajoriteten gått oss till mö-
tes, och det tackar vi för.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets hemställan. För övrigt vill
jag ge mitt stöd till det som Charlotta Bjälkebring nämnde angående
folkmusiken.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1994/95:91

20 april

Ersättningar och
bidrag till konstnärer

Beslut

FiU9 Den statliga rationaliseringsverksamheten och revisionen
Kammaren biföll utskottets hemställan.

FiU14 Riksdagens revisorer och deras kansli

Kammaren biföll utskottets hemställan.

FiU16 Riksgäldskonto-

ret och kostnader för statsskuldens förvaltning

Kammaren biföll utskottets hemställan.

FiU17 Anslag till Kammarkollegiet

Kammaren biföll utskottets hemställan.

KrU17 Arkiv m.m.

Mom. 1-4

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Mom. 5 (medelsanvisningen till Svenskt biografiskt lexikon)

1. utskottet

2. res. (m)

Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.

KrU21 Ersättningar och bidrag till konstnärer

Kammaren biföll utskottets hemställan.

87

Prot. 1994/95:91

20 april

Beslut om uppskjuten votering

Pa förslag av talmannen beslöt kammaren att de ärenden som hann

debatteras färdigt under återstoden av dagens sammanträde fick avgö-
ras i ett sammanhang vid morgondagens arbetsplenum.

Teater, dans och musik

22 § Teater, dans och musik

Föredrogs
Kulturutskottets betänkande 1994/95 :KrU22
Teater, dans och musik (prop. 1994/95:100 delvis)

Anf. 122 LENNART FRIDÉN(m)

Fru talman! Med tanke på att många har blivit hitlockade av vote-
ringssignalen är det för en gångs skull ganska många åhörare i kamma-
ren när vi debatterar kulturen. De som har kommit hit är välkomna att
sätta sig ned för att lyssna och kanske även delta.

Fru talman! Av det som behandlas i betänkande KrU22 finns
mycket som är både behj ärtans värt och beaktansvärt. En del av betän-
kandet berör decentraliseringsfrågor och frågor om fördelning av an-
svar för försörjning av olika landsdelar med opera, balett och högkvali-
tativ talteater.

För att vi inte i den typen av frågor skall föregripa de förslag som
kan bli resultatet av den stora kulturutredningen kommer en del att
ännu en tid bli vid det gamla.

Beroende på var vi bor etc. är det naturligtvis mycket lockande att
tala sig varm för en konsekvensuppföljning av stödet till Göteborgsope-
ran, för Malmö musikteaters roll, för behovet av att slå vakt om det
fåtal blåsarensembler som vi har kvar i landet sedan våra gamla mili-
tärmusikorkestrar försvunnit och för frågan om vem som skall vara
huvudman och vem som skall betala för vad etc.

Om det inte redan tidigare har föreslagits förändringar i riksdagen
eller av andra institutioner bör vi avvakta med stora förändringar tills vi
har fått Kulturutredningens slutbetänkande och den därav föranledda
remissomgången.

Ett område som dock har penetrerats i många år, och där det tidiga-
re har föreslagits förändringar, gäller Riksteatern. Det var ju för att ge
förslag till hur man kunde förbättra och förbilliga turnéteaterverksam-
heten som den s.k. Teaterutredningen tillsattes. Oavsett vad man kan
säga om betänkandena från ESO-utredningen och Teaterkostnadsut-
redningen, så redovisar de ovedersägliga siffror, som pekar på att något
måste ske på detta område.

När dåvarande ecklesiastikminister Arthur Engberg på 1930-talet
föreslog upprättandet av en riksteater var det i skenet av att den privata
turnéteatern, bl.a. utslagen av de nya biograferna som växte upp över
landet, på bara ett par års tid vid 20-talets början nästan helt hade kol-
lapsat. Samtidigt fanns ute i landet många teaterbyggnader, som, i den

88

mån inte också de hade blivit biografer, kunde användas för en pånytt-
född turnéteater med statsstöd och statligt uppbackat huvudmannaskap.

Tillsammans med folkparksteaterverksamheten blev det den nya
Riksteatern som förde ut operetter, musikaler och talteater till hela
landet. Som fasta punkter fanns de statliga scenerna i Stockholm och
teatrarna i Göteborg och Malmö.

Bortsett från några tillskott på teaterkartan årtiondena närmast efter,
t.ex. stadsteatrarna i Borås, Helsingborg och Uppsala, såg bilden ut så
fram till 1970-talet. Då placerade Riksteatern permanent ut en del av
sin ensemble i residensstäder. Denna utveckling fortsatte på 1980-talet,
och i denna verksamhet trädde även lokala och regionala samhälleliga
intressenter in.

Samtidigt fortsatte Riksteatern att spela nästan som om ingenting
hade hänt och, vilket alla undersökningar har pekat på, i samma orter
som den teatervane finner de fasta länsensemblernas fasta scener eller
turnébesökslokaler.

Riksteatern har under åren byggt upp ett antal specialensembler,
som det däremot inte har funnits någon ersättning för. Det gäller Cull-
bergbaletten, det gäller Tyst teater, det gäller Finsk teater, osv. Det är
detta vi tycker att Riksteatern skall fortsätta att arbeta med och utveck-
la.

Man behöver också förbättra publikarbetet, och därför har vi, lik-
som en helt enig teaterutredning, föreslagit att de medel som i dag går
till s.k. skådebaneverksamhet, och som dess värre alltför ofta inte har
givit resultat som kan försvara de utbetalningar som gjorts, skulle över-
föras till Riksteatern. Dess värre har den frågan inte behandlats i sam-
ma betänkande, men den förtjänar ändå att belysas här för att kamma-
ren skall få en komplett bild av vårt förslag rörande Riksteatern.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1 till betänkandet.

Anf. 123 MARIANNE ANDERSSON (c)

Fru talman! Jag skall försöka hålla mig kort.

Vi behandlar i dag sex stycken kulturbetänkanden, och debatterna
är som märks korta. Detta beror också på att det är en sorts mellanår för
kulturpolitiken, något som givetvis beror på den stora Kulturutredning-
en, som har att behandla i stort sett allt som har med kulturpolitik att
göra. Några delutredningar har också stoppats in i den stora. Det gör att
vi inte har skrivit särskilt utförliga motioner, och i utskottets betänkan-
de tas inte heller så många detaljer upp. De flesta yrkandena hänskjuts
till Kulturutredningen, och det är ganska skönt när man som jag är ny i
utskottet. Det blir en sorts mjukstart.

Det här året har ändå lärt mig vilken oerhörd mängd av olika frågor
vi har att behandla i det här utskottet och hur betydelsefulla de frågorna
är.

Jag kan bara framföra en from förhoppning om att de som jobbar i
Kulturutredningen skall komma fram till bra förslag, så att de statliga
pengarna används så bra som möjligt, att de når rätt målgrupper och får
spridningseffekter i hela landet och att det verkliga målet, att alla män-

Prot. 1994/95:91

20 april

Teater, dans och musik

89

Prot. 1994/95:91

20 april

niskor skall vara delaktiga i kulturlivet, kan uppnås. Från Centern vill
vi i det sammanhanget särskilt betona barn och ungdomar.

Det gäller också att kunna ta vara på kulturarvet och sprida känne-

Teater, dans och musik

dom om det, även bland barn och ungdom. Det är först genom att kän-
na sin historia, och det gäller då särskilt lokalt, som det är möjligt att få
en sådan trygghet i sig själv att man kan vara generös och tolerant mot
andra människor.

Kanske det främsta målet för kulturpolitiken ändå är att främja ett
levande, dynamiskt och kreativt konst- och kulturliv som för samhället
framåt.

För vår del har vi i vår övergripande motion tryckt alldeles särskilt
på att kulturarbete skall rikta sig mot barn och ungdomar. De allra
flesta anser att det är viktigt, och det tas också upp i utredningen.

Men vi vill kanske gå litet längre redan nu. Därför har vi till det här
betänkandet fogat en reservation. Den handlar om medelsanvisningen
till Operan. Vi menar att fler barn och ungdomar måste få tillgång till
den fantastiska konstform som operan verkligen är. Därför vill vi att 20
miljoner av anslaget till Operan skall avdelas till turnéverksamhet eller
uppsökande verksamhet ute i skolorna, så att fler än de elever som går i
skolor runt Stockholm förstår vad opera är, lär sig en del om det och
blir nyfikna och blir en framtida publik. Det är väldigt viktigt, och det
är en del i den satsning vi vill göra på att ge mer kultur åt barn och
ungdomar.

Med det, fru talman, vill jag yrka bifall till reservation nr 2 och i
övrigt till utskottets hemställan.

Anf. 124 CARL-JOHAN WILSON (fp)

Värderade talman! I det här betänkandet har Folkpartiet föreslagit
ett antal förbättringar av stödet till olika kulturella verksamheter. Vi vill
något justera stödet till Operan och Dramaten. Det framgår av reserva-
tion 3. Vi vill öka utbyggnaden av den regionala kulturverksamheten.
Vi vill att Skånebaletten och Norrbottens kammarorkester skall få för-
bättrade villkor, och vill ge litet mer pengar till fria teater-, dans- och
musikgrupper. Det framgår av reservationerna 5 och 6.

Folkpartiet står givetvis bakom innehållet i de här reservationerna,
men jag anser att det är utsiktslöst att ändra på majoritetens uppfattning
i dessa frågor, och därför yrkar jag inte bifall till dessa reservationer,
vilket ju sedvanligt uppskattas av alla som tycker att vi i debatterna kan
ägna oss åt viktigare saker än att till varje pris bevaka våra positioner i
reservationerna.

Med detta, värderade talman, tror jag att det är läge för att önska
samtliga här en trivsam middag.

90

Anf. 125 EWA LARSSON (mp)

Fru talman! Lennart Fridén har gett en historieskrivning vad avser
Riksteatern. Den tackar jag för. Jag skall senare, om jag får tid, kom-
mentera en del andra saker.

Först vill jag gå in på pudelns kärna, pengar. Regeringen tillämpar i
årets budget en tämligen konsekvent linje, med samma sparkrav på
utgifter för statlig konsumtion oavsett vad konsumtionen innehåller. Jag
kan förstå önskan om likadana principer, men jag ställer mig ideolo-
giskt sett inte bakom inriktningen.

Vad avser Riksteatern, Operan och Dramaten anser Miljöpartiet att
de inte bör förlora i köpkraft i årets budget. Kultur är enligt Miljöpar-
tiet en oerhört viktig prioritering i uppbyggandet och bibehållandet av
infrastruktur. Andra anser att Dennispaketet och militära matierielinköp
är viktigare att prioritera.

Fru talman! Riksteaterns kanske viktigaste roll är den som folkrö-
relse och företrädare för publiken. De 226 teaterföreningar som ingick i
Riksteatern när den statliga utredningen om teaterns roll presenterades
förra året har nu blivit ännu fler. De satsar aktivt på bildningsverksam-
het, med drygt 100 kurser för olika teaterföreningar bara under den här
våren. De lokala föreningarna står för ca 70 % av de 3 500 arrange-
mang som genomförs i Riksteaterns regi. Det innebär att över två tred-
jedelar av föreningens verksamhet avser service åt andra teaterprodu-
center. Därför är det omöjligt för oss att se Riksteatern som en teater.
Den är så mycket mer.

I ekonomiskt svåra tider, då ljuset i tunneln syns väldigt långt borta,
har Riksteatern en stor roll som bärare och spridare av visioner, de
visioner som vi alla genom kulturens kraft har så stort behov av. Att i
solidaritetens namn minska Riksteaterns budget är oerhört osolidariskt,
tycker vi.

Så kommer jag till Operan i Stockholm, som arbetar aktivt med att
uppfylla de mål som föreskrevs i regleringsbrevet inför 1994/95 års
budget. Rom byggdes inte på en dag, men jag vill påstå att Operan i
Stockholm är på god väg mot villkorsuppfyllelse. Man skall inte bara
vårda det nationella kulturarvet och den svenska nationella identiteten
inom operans och balettens område, utan mycket mycket mer. Bl.a.
föreskrivs att Operan skall ha en standard som hävdar sig jämsides med
flertalet av de förnämsta scenerna utomlands. Man skall stå som inspi-
ratör och förebild för utbildningsinstitutionerna i landet och sprida och
förankra sin verksamhet hos en stor och bred publik, turnera inom
landet och utveckla samarbete med radio och TV.

Det är bra att sätta ribban högt, och jag vill gärna att Kungl. Teatern
skall bjuda på en kvalitet i världsklass. Men det kostar statliga medel.

Jag anser också att det är betydelsefullt att Operan kan nå en bred
publik, där naturligtvis ungdomar ingår. Därför är det glädjande att se
att Operans publik under de senaste åren har föryngrats. Men då kan
man inte höja biljettpriserna för att kompensera för en minskad köp-
kraft. Hur skall de unga och barnfamiljerna då ha råd att gå på Operan?
Det är ekonomiskt svårt att ha råd redan i dag.

Prot. 1994/95:91

20 april

Teater, dans och musik

91

Prot. 1994/95:91

20 april

Teater, dans och musik

92

Så kommer jag, fru talman, till Dramatiska teatern i Stockholm. I
samma regleringsbrev som nämnts tidigare föreskrevs att den utöver att
stärka Sveriges kulturella och språkliga identitet och hävda svenskt
deltagande i Europas kulturella gemenskap också har till uppgift att
sprida och förankra sin verksamhet hos en stor och bred publik, att
turnera inom det egna landet och att använda sig av radio och TV för
att nå ut till en större publik och särskilt uppmärksamma den unga
publiken.

Man är på god väg, vill jag påstå. Den klassiska dramatiken, som
enligt regleringsbrevet skall utgöra stommen i Dramatens utbud, kom-
mer att kunna glädja många unga publiker och inbjuda till otaliga tolk-
ningsdiskussioner om dåtida och samtida problemställningar i samhäl-
let.

Samtidigt vill jag påstå att Dramaten under det senaste decenniet
har varit en av landets konstnärligt mest framgångsrika scener. Man har
gästspelat i Tokyo, Los Angeles, Barcelona, New York, Florens m.fl.
stora städer både inom och utom Europa.

Det är komplicerat att minska Dramatens köpkraft samtidigt som
man åläggs att främja utveckling och förnyelse. Därför yrkar jag bifall
till reservation 4 under mom. 1.

Eftersom jag har någon minut kvar av min talartid vill jag vända
mig till Lennart Fridén. Efter den fina historieskrivningen vad gäller
Riksteatern tog Lennart Fridén upp som kritik att man spelar på orter
där det finns länsteatrar. Det tycker däremot vi i Miljöpartiet är helt
okej. Vi tycker att det är fint med mångfald, och vi tror att det är till
stor glädje för dem som bor i de här orterna att få se fler skådespelare
på scenen.

Jag vill också vända mig till Marianne Andersson. Hon säger att det
nu är ett mellanår för kulturen. Det tycker inte vi i Miljöpartiet. Vi
tycker att det är viktigt att visa på visioner och ekonomiska priorite-
ringar även fast det finns en kulturutredning. Den utredningen kommer
inte att lösa alla problem, och det kommer att ta flera år innan utred-
ningens betänkande har passerat alla remissinstanser. Under den tiden
kan inte kulturutvecklingen och visionerna gå i stå.

Marianne Andersson säger också att de flesta yrkandena från utskot-
tet hänskjuts till utredningen. Det tycker jag, som sitter i både utskottet
och utredningen, är principiellt fel. Vi måste kunna föra en kulturpoli-
tiskt aktiv debatt, trots att vi har en utredning, kanske i synnerhet när vi
har en utredning, och debatten måste kunna föras innan utredningen
lägger fram sitt förslag i augusti.

Anf. 126 LENNART FRIDÉN (m) replik

Fru talman! Ewa Larsson sade i början av sitt anförande att hon inte
kan se Riksteatern som en teater. Det är helt riktigt, eftersom den
egentligen består av två delar, dvs. den producerande delen och folkrö-
relsedelen. Det är något som har belysts ganska ingående av oss som
har suttit med i Teaterutredningen. Eftersom Ewa Larsson själv har
talat om att hon sitter i den s.k. stora kulturutredningen, till vilken vi
från Teaterutredningen har skickat vårt betänkande, utgår jag också

från att Ewa Larsson kommer att läsa det betänkandet för att kunna ta
ställning till de här frågorna. Faktum är att vi gör just de påpekandena.

Vi var dessutom, över alla partigränser, rörande överens om att en
av de allra viktigaste uppgifterna var att utöka publikarbetet. Det är
också därför som vi i utredningen och vi moderater i utskottet har fö-
reslagit att de pengar som i dag har gått till Skådebanan och där an-
vänts till att bl.a. täppa till svarta hål i samband med konkurser i stället
skulle kunna ge kultur. Då är det väldigt viktigt att man stöder det här
publikarbetet.

Sedan kan man ifrågasätta att Riksteatern spelar på de orter där det
redan finns teater, medan, vilket har påpekats i flera utredningar, de
orter som aldrig får något besök alls glöms bort. Det är det vi har vänt
oss emot.

Anf. 127 EWA LARSSON (mp) replik

Fru talman! Man kan, som Lennart Fridén, ifrågasätta att de olika
teatrarna skall spela i samma orter, men var Riksteatern spelar styrs ju
av den publika aktiviteten - det är det som är den demokratiska proces-
sen. Jag tycker därför inte att vi skall gå in och tafsa på det.

Betänkandet från Teaterutredningen, som Lennart Fridén satt med i,
utgör naturligtvis en del av underlaget i Kulturutredningen, men det är
bara en del.

Anf. 128 LENNART FRIDÉN (m) replik

Fru talman! Jag får säga som lejonmamman sade om sin son: En,
men ett lejon. Vi har med specialisthjälp och annat behandlat just dessa
frågor, som jag upplever att Eva Larsson inte riktigt har kläm på.

Som gammal statsvetare vill jag också säga att detta har inte ett
dugg med demokratisk process att göra. Det är faktiskt att missbruka
ordet demokrati på samma sätt som många andra gör det. Till sist blir
det inte något värde alls i det ordet.

Men läs både min reservation till Teaterutredningen och det som
Teaterutredningen som helhet har kommit fram till när det gäller publi-
karbete och just folkrörelsedelen! Det är det viktigaste som vi har att
göra i den stora Kulturutredningen just i fråga om Riksteaterbiten. Jag
rekommenderar denna läsning, som är ganska trivsam. Den innehåller
dessutom mycket fakta, och det kan vara bra när man till sist skall ta
ställning.

Anf. 129 EWA LARSSON (mp) replik

Fru talman! Nu kan jag inte lika mycket om Teaterutredningen som
Lennart Fridén. Däremot får jag jämt påpeka att den bara utgör en del i
Kulturutredningen, vilken skall ta ett stort helhetsgrepp. Självfallet
kommer alla i Kulturutredningen att sätta sig in i den utredning som jag
har varit med i. Sedan kan vi diskutera ordet demokrati någon annan
gång.

Prot. 1994/95:91

20 april

Teater, dans och musik

93

Prot. 1994/95:91

20 april

Anf. 130 MARIANNE ANDERSSON (c) replik

Fru talman! Jag vill nog ändå påstå att detta på något sätt är ett

mellanår när det gäller kulturen.

Teater, dans och musik

Under de tre fyra år som vi har haft en ekonomisk kris har ju kultu-
ren faktiskt fått något ökade anslag, vilket jag tycker är fantastiskt. I år
får kulturen i stort sett behålla sina pengar. Det är ju positivt, särskilt
när vi vet hur ekonomin ser ut på alla andra områden. Från den syn-
punkten är det väldigt bra.

Sedan är det utan tvivel så att vi visserligen för en debatt, men vi
hänskjuter i stor utsträckning väldigt många frågor till utredningen. Det
är ju på det viset, så det är inte så mycket att diskutera.

Det är klart att jag som inte sitter i utredningen har kontakt med re-
presentanten för Centern. Kulturdebatten pågår ju ständigt i alla fall.
Visst är det så.

När det gäller Kungl. Teatern och vårt krav på omfördelning är jag
ganska övertygad om att det går att göra en del rationaliseringar - det
går ju att göra i alla verksamheter. Sedan finns det också alldeles säkert
ett utrymme för en höjning av biljettpriserna. Vi har skrivit tydligt att
det inte skall gälla de föreställningar som vänder sig till barn och ung-
domar. Biljettpriserna när det gäller operaföreställningar är ju fortfa-
rande betydligt lägre än vad priserna är på privatteatrar. Jag är alldeles
övertygad om att detta går att lösa på det sätt som vi har sagt.

Anf. 131 EWA LARSSON (mp) replik

Fru talman! Jag kan inte bestrida att många tycker att det är ett
mellanår för kulturen. Jag kan inte heller bestrida att majoriteten
hänskjuter flera frågor till utredningen. Jag konstaterar bara att det är
tragiskt.

Jag kan också konstatera att vi i Miljöpartiet inte tycker att man
skall lägga en besparing med 11 % på Riksteatern, Dramaten och Ope-
ran. Höjda arbetsgivaravgifter - och vi vet ännu inte hur det blir med
momsen - innebär att man måste rationalisera ännu mer än vad man
tidigare har gjort. Man har ju minskat sin köpkraft även under de andra
åren, eftersom man tidigare inte har fått uppskrivningar för ökade löne-
kostnader och inflation. Man har ju hela tiden tvingats att rationalisera.

Var drar man gränsen för barn och ungdom när det gäller biljettpri-
serna? Är Parsifal en föreställning för ungdom? Skall det vara billigare
biljetter till den föreställningen? För en fyrapersonsfamilj kostar det i
dag 1 000 kr att gå på Operan, även om man sitter ganska så långt bak.
Jag tycker att det är tufft. Vi vill absolut inte höja biljettpriserna. Vi vill
inte ha det som i New York.

(forts.)

Ajournering

Kammaren beslöt kl. 18.08 att ajournera förhandlingarna till
kl. 19.00 för middagsuppehåll.

94

Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.

22 § (forts.) Teater, dans och musik (forts. KrU22)

Anf. 132 NILS-ERIK SÖDERQVIST (s)

Herr talman! Vi skall nu behandla KrU22 Teater, dans och musik.
Jag vill dock för den kulturpolitiska debattens skull börja med att på-
minna om sambandet mellan kultur och demokrati. Här berörs självfal-
let konstarterna teater, dans och musik men också alla andra konstarter
och uttrycksformer.

En levande demokrati är en förutsättning för allt som vi politiskt vill
göra. Med reflekterande människor som har ett rikt känsloliv och för-
ståelse för andra människors sätt att tänka och leva får vi möjlighet till
en aktiv och skapande kultur, som i sin tur är en förutsättning för att
bibehålla och stärka demokratin.

Vi måste därför finna former för och stödja verksamheter där även
de udda, de oorganiserade, de mindre vältaliga och de otämjda blir
delaktiga.

Herr talman! Låt mig citera Eva Dahlgren: Vem vänder vindarna?
Vem får mig att gå dit jag aldrig gått? Vem tänder stjärnorna som bara
jag ser i dina ögon? Vem vänder vindarna och för mig dit min tanke
aldrig nått?

En kulturpolitisk debatt måste slå på helljuset och titta framåt. Titta
in i en framtid, där våra ungdomar har blivit vuxna och våra barn blivit
ungdomar. Vår kulturpolitik måste i ökad omfattning rikta stöd och
insatser till våra ungdomar. Om dessa får möjlighet att själva ge uttryck
för erfarenheter och känslor genom skapande verksamhet då har vi ökat
möjligheten att i framtiden uppnå kulturell jämlikhet och ökat sam-
hällsengagemang.

Samhällsengagemang och delaktighet är en förutsättning för att vår
mellanvalsdemokrati med aktiva och levande folkrörelser skall fortleva
och utvecklas. Folkrörelserna och folkbildningen har varit och är fort-
farande en betydande kulturbärare. Genom samverkan har folkrörelser-
na, folkbildningen, våra konstarter och kulturarbetare stimulerats, ut-
vecklats och nått stora och nya medborgargrupper.

Nu måste vi nå de kvarvarande grupperna, de som fortfarande står
utanför och inte är delaktiga. För att lyckas med detta måste vi priorite-
ra våra barn och ungdomar, men också se till att medborgare i hela
landet får del av det statliga kulturstödet. Här tror jag att ett verksamt
medel och verktyg är ett ännu starkare samarbete mellan våra statliga
kulturinstitutioner, fria grupper, kulturarbetare, folkbildning, folkrörel-
ser och kommunala och regionala kulturinstitutioner.

Herr talman! Just nu pågår en genomlysning av kulturpolitiken inför
de förslag som kan förväntas bli redovisade för riksdagen i samband
med budgetförslagen för 1997 och 1998. Den parlamentariskt samman-
satta kommitté om kulturpolitikens inriktning som nu arbetar har bl.a.

Prot. 1994/95:91

20 april

Teater, dans och musik

95

Prot. 1994/95:91

20 april

Teater, dans och musik

fått överlämnat till sig teaterutredningen, som återfinns i betänkandet
teaterns roller, SOU 1994:52, Kulturrådets rapport Musik för miljoner
och en kompletterande rapport avseende Stockholmsmusiken samt
länsmusiken i Blekinge.

Förslag från kommittén om kulturpolitikens inriktning förväntas få
en omfattande remissbehandling, där samtidigt myndigheterna inom
kulturområdet skall göra en noggrann genomgång av sin verksamhet
med fördjupade anslagsframställningar inför budgetåret 1997.

Det är således först då som det är rimligt att riksdagen fattar beslut
om den framtida kulturpolitiska inriktningen och eventuella större
förändringar i statsbidragsgivningen samt statsbidragsbestämmelserna.

Med hänvisning till och beaktande av detta yrkar jag bifall till kul-
turutskottets hemställan i betänkande 1994/95:KrU22 Teater, dans och
musik i dess helhet, samt avslag på samtliga reservationer.

Herr talman! Slutligen vill jag kort kommentera några av de reser-
vationer som har presenterats.

Först vill jag säga några ord om det som Lennart Fridén berörde fö-
re middagsuppehållet, nämligen motion 285, som handlar om att man
från moderaternas håll vill ta bort 38,6 miljoner från Riksteatern. Tidi-
gare riksmöten har beslutat att inte särbehandla Riksteatern gentemot
Operan och Dramaten. En teaterutredning är nu färdig med sin utred-
ning och har lämnat den till den kommitté som skall göra översynen när
det gäller inriktningen av kulturfrågorna i framtiden. Teaterutredningen
talar om att bibehålla den nivå som i dag finns i relation till de andra
teaterinstitutionerna i avvaktan på den kommitté som nu skall se över
inriktningen. Det är därför minst sagt märkligt att man vill göra denna
neddragning. Det kan ju knappast gynnas av det som Lennart Fridén
sade, nämligen att det fortfarande finns orter i landet som inte får upp-
leva riksteaterföreställningar.

Därefter vill jag säga några ord om den motion som Marianne An-
dersson talade om, nämligen motion 230. Centern föreslår där att man
skall minska anslaget till Operan med 20 miljoner, som skall användas
till den uppsökande barn- och ungdomsverksamheten ute i landet, vis-
serligen inom samma institution.

Den målsättning Marianne Andersson skisserar stämmer väl över-
ens med en bred inriktning på att försöka ge ett stöd till barn- och ung-
domssidan. Jag tror att vi klarar det utan att göra en så kraftig föränd-
ring av Operans anslag. Det finns förutsättningar att till hösten, när
Operan skall byggas om, skapa chanser att komma ut i landet med en
uppsökande barn- och ungdomsverksamhet. Det kommer at ges kom-
pensation till Operan för de intäktsförluster man gör genom stängning-
en. Denna skulle kunna användas till en sådan uppsökande verksamhet.

Låt mig påminna om att man har sagt att man bör eftersträva att
öppna Operan för föreställningar både på söndagar och under somma-
ren. Där ser man också en möjlighet att göra mer som är riktat till barn
och ungdomar.

Att nu föregripa den kommitté som skall se över kulturpolitikens
inriktning kan inte vara riktigt.

96

Slutligen vill jag kort kommentera Eva Larssons inlägg. Eva Lars-
son sade att det är osolidariskt att göra sådana här indragningar på
Riksteatern. Jag skulle vilja vända på det och säga att det förmodligen
vore osolidariskt att frånta teaterinstitutionerna ett sparande när alla
andra måste spara. Alla andra statliga institutioner och myndigheter
måste ju spara i sin konsumtion. Vi kan då inte undanta teaterinstitutio-
nerna. Det vore orimligt och just osolidariskt.

Med det yrkar jag bifall till utskottets majoritetsförslag.

Anf. 133 LENNART FRIDÉN (m) replik

Herr talman! För ca 15 år sedan gavs det ut en bok av Henrik
Åkerman som hette Julaftonsteoremet. I den boken skildrar han hur
svensken i valet mellan ny bil, ny sommarstuga och Mallorcaresa väljer
alla tre och hoppas att jultomten skall betala. Litet av det intrycket får
jag när jag hör Nils-Erik Söderqvists reaktioner på vårt besparingsför-
slag.

Som jag redogjorde för i mitt förra inlägg är det så att Riksteatern
en gång kom till för att täcka det behov som fanns ute i landet och för
att vi inte hade fasta ensembler på mer än ett par orter. Nu har vi mer
än tjugotalet länsteatrar, och vi har fått fler statsteatrar sedan den tiden.
Man bör därför kunna skära ned i det som är den allmänna vuxentea-
terverksamheten. Vi har sagt att de skall rikta in sig på det som är vik-
tigast, nämligen barn- och ungdomsteater på riksplanet, balett, musik-
teater och sådant som de regionala teatrarna inte klarar av. Teater-
utredningen var i stort sett överens om detta. Frågan var bara hur man
skulle bära sig åt. Vi var överens om att man skulle dela upp verksam-
heten. Jag ville separera den även organisatoriskt. Vi talade också om
ett trestegsförfarande för att man skulle kunna komma till rätta med en
del av de dubbelengagemang som faktiskt förekommer.

Att man i det sammanhanget skall kunna spara litet grand tycker jag
inte är mer än rimligt, eftersom man redan har uppfyllt de krav som
från början ställdes för att sprida teaterverksamheten ut över landet.
Därvidlag är det ett vettigt sätt att spara. Men det tycker inte Nils-Erik
Söderqvist. Han tycker bara att det är solidariskt och riktigt när man
sparar på Operan och Dramaten. Jag får inte det hela att gå ihop, Nils-
Erik Söderqvist.

Anf. 134 NILS-ERIK SÖDERQVIST (s) replik

Herr talman! Lennart Fridén vill påstå att det skulle vara riktigt att
göra en neddragning och att det inte skulle vara så märkvärdigt med
storleken på den. De besparingskrav som vi har ställt och ställer likaväl
på Riksteatern som på Operan och Dramaten innebär en sänkning av
bidraget med 9 miljoner för Riksteatern. Lägger man då till det som
Moderaterna föreslår på 38,6 miljoner blir det en avsevärt större sum-
ma. Framför allt bryter man principen genom att särbehandla Rikstea-
tern på det här sättet.

Det är litet märkligt att Lennart Fridén, som har suttit med i Tea-
terutredningen, som inte har förordat någon neddragning för Rikstea-

Prot. 1994/95:91

20 april

Teater, dans och musik

7 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 91

Prot. 1994/95:91

20 april

tern, ändå från moderat håll för fram ett sådant förslag och argumente-
rar för det. Det tycker jag är märkligt.

Man måste ställa sig frågor om dessa saker och vilka konsekvenser

Teater, dans och musik

det får. Det vore intressant om kommittén om kulturpolitikens inrikt-
ning kan få chansen att svara på dem. Vad skulle t.ex. hända med vux-
enproduktionen? Skulle länsteatrarna klara av att väga upp bortfallet av
vuxenproduktionen inom Riksteatern? Är det möjligt att tro det? Man
måste också ställa sig frågan: Skulle inte sänkningen av bidraget omöj-
liggöra en ökad satsning på barn och ungdomar?

Anf. 135 LENNART FRIDÉN (m) replik

Herr talman! Teaterutredningens förslag är väldigt resonerande. Det
finns i betänkandet ytterst få konkreta förslag i slutkapitlet, utan man
hänvisar till utvecklingar och tendenser. Det innebär att man måste läsa
hela betänkandet, och därmed förstår man också att ledamöterna i ut-
redningen hade olika uppfattning i den här frågan. Men vi var överens
om att man skulle redovisa underlaget till den stora kulturutredningen.

Hur man skulle dela upp det hela för att så småningom kunna skära
i den egenproduktion som bedrivs framkommer det mycket klart av den
reservation som jag avgett till utredningen, så det är inte konstigt.

Vi var färdiga med utredningen i början på april förra året. Det är
alltså litet mer än ett år sedan. Sedan dess har det visat sig att vår eko-
nomi är mycket värre än vad vi då hade anledning att förmoda. Det
innebär att man får ta ett litet extra tag. Men det som jag sade i min
reservation till utredningen motsägs inte på något sätt av det jag nu
säger här. Det är bara det att vi har fått ta några kronor till.

I den utredningen kunde inte heller Nils-Erik Söderqvists parti tän-
ka sig att plocka bort några slantar. Men nu plockar ni ändå bort de 9
miljoner ni talar om. Så är det med den saken. När ekonomin är dålig är
vi tvungna att ta litet tuffare tag. Det finns ingen jultomte som betalar,
utan det får vi göra själva.

Anf. 136 NILS-ERIK SÖDERQVIST (s) replik

Herr talman! Vi motsäger oss inte på något sätt. Vi är medvetna om
att det måste göras nedskärningar. Det är det vi har föreslagit när vi har
sagt att vi vill ta bort 26 miljoner från teaterinstitutionerna. Men det är
just särbehandlingen som jag tycker är så märklig och som i varje fall
inte jag kan återfinna i Teaterutredningen, som jag har försökt att ta till
mig och läsa.

Det är nu första gången som det kommer att ske en systematisk re-
sultatbedömning av institutionerna, dvs. att man ställer upp verksam-
hetsmål och följer upp resultatet. Då kommer man att få ett oerhört
mycket bättre underlag för att göra de avvägningar som jag förväntar
kommer att ske i kommittén för kulturens framtida översyn. Det är då
litet märkligt att man här hela vägen föregriper ett sådant ställningsta-
gande.

Återigen: Jag tycker att särbehandlingen är mycket knepig.

98

Anf. 137 MARIANNE ANDERSSON (c) replik

Herr talman! Först till Centerns reservation som handlar om omför-
delningen när det gäller Operan. Jag vill göra klart att det gäller Operan
och inte Dramaten och Riksteatern, som finns under samma anslag. Det
vet jag att Nils-Erik Söderqvist förstår, men en del andra har miss-
förstått det.

Nils-Erik Söderqvist talar mycket vältaligt om hur viktigt det är att
satsa på barn och ungdomar. Det är precis det som vi tycker. Vi menar
att man nu måste gå från ord till handling. Det gäller då att göra omför-
delningar, eftersom vi inte har nya resurser. Det är inte enkelt att skaka
fram sådana i dessa tider. Det vet vi nog allihopa.

Nils-Erik Söderqvist säger nu att det är enkelt och att man klarar av
det här i alla fall, och sedan hänvisar han till de ombyggnadsarbeten
som skall ske på Operan. Jag hoppas verkligen att den använder den tid
och de resurser som den har till uppsökande verksamhet ute bland barn
och ungdomar. Det hoppas jag verkligen.

Tillsammans med de pengar som vi i Centern vill avsätta för detta
skulle det kunna bli ett verkligt lyft för barn och ungdomar ute i våra
skolor att få möta den fantastiska konstform som operan ändå är. Det
här är faktiskt inte någon ny fråga. Den har diskuterats under lång tid.
Vi vet att det finns ett motstånd hos våra fasta scener i Stockholm att ge
sig ut i landet. Det finns där. Det är naturligt och mänskligt på alla
möjliga sätt. Men vi som politiker har ett ansvar för hela landet.

Det är därför viktigt att vi trycker på i den här frågan. Det har skett
en del förändringar när det gäller att vända sig mot barn och ungdomar,
det vet vi, men det har gått långsamt. Men när det gäller att vara ute i
landet går det oerhört långsamt. Vi i Centern tycker inte att det är rim-
ligt att det bara är barn i Stockholm med omgivningar som egentligen
får uppleva vad opera är. Operan är en nationalscen och har ett ansvar
för hela landet. Det är det vi menar.

Anf. 138 NILS-ERIK SÖDERQVIST (s) replik

Herr talman! Marianne Andersson tycker att mitt förslag inte räck-
er. Min avsikt är inte att det på något sätt skulle uppgå till den summa
som Marianne Andersson skisserar och som jag vet återfinns i motio-
nen från Centern om 20 miljoner. Jag anser att man måste börja nå-
gonstans, och man måste få chansen att följa upp det som nu ändå för-
väntas ske på Operan i form av uppsökande verksamhet för barn och
ungdomar.

Jag kan notera att Marianne Andersson i sitt tidigare inlägg sade att
Centern kanske vill gå litet längre, och så tog hon Operan som exem-
pel. Det upplevde jag som litet svävande. Ändå kände jag det som att vi
nog är väldigt nära varandra i den här frågan.

Får vi nu chans att följa upp det som sker på Operan, och en chans
att i den översyn som kommittén nu gör också ventilera detta, kommer
vi att få ett väldigt bra underlag för att satsa just på barn och ungdomar.
Jag håller med Marianne Andersson om att det är viktigt. Det återfinns
också, enligt en lång tradition, i debatten.

Prot. 1994/95:91

20 april

Teater, dans och musik

99

Prot. 1994/95:91

20 april

Anf. 139 MARIANNE ANDERSSON (c) replik

Fru talman! Jag beklagar om jag uttryckte mig så diffust. Jag kom-

mer inte ihåg att jag sade ”kanske”, men det kanske jag gjorde. Jag

Teater, dans och musik

menar att vi i Centern vill gå litet längre. Vi har också en rad andra
förslag som handlar om omfördelningar för att satsa mer resurser på
barn och ungdomar. Men detta är kanske det som är tydligast.

Jag menar fortfarande att ombyggnaden är en möjlighet. Men det
räcker inte. Det råkar infalla just nu, och det gör att det finns litet andra
möjligheter. Men det blir ändå en försvinnande liten del. Skall man
åstadkomma någonting behöver man också göra omfördelningar.

Jag förstår att vi i Centern nu inte får igenom vår reservation. Jag
tycker att det är synd. Jag hoppas att vi skall kunna komma överens och
komma fram till att vi kan göra sådana här saker. Det är faktiskt fråga
om att tänka på vad vi vill med kulturpolitiken. Vem är det vi vill nå?
Hur skall vi åstadkomma detta, och hur skall vi satsa våra pengar på
bästa sätt? Och då måste vi våga göra sådana här saker.

Anf. 140 NILS-ERIK SÖDERQVIST (s) replik

Herr talman! Det finns en gammal regel att man bör låta en sittande
utredning jobba vidare, Marianne Andersson, och kommittén är att
betrakta som sådan. Den skall ändå väga in Teaterutredningens syn-
punkter. Man skall få en helhetsbild av de satsningar som skall göras.
Jag tror att det är viktigt.

Jag tror också att det är viktigt att man nu inte gör stora förändring-
ar utan ett ordentligt underlag och utan att ha en helhet. Då menar jag
en helhet just på barn- och ungdomssidan. Det var det som jag avsåg i
mitt första anförande. Vi måste nu ta ett helhetsgrepp för att få en kul-
tursatsning på barn- och ungdomssidan, och då måste detta vägas in
ordentligt.

Anf. 141 EWA LARSSON (mp) replik

Herr talman! Jag önskar att fler av mina värderade kolleger i kul-
turutskottet också satt tillsammans med mig i Kulturutredningen. Vi
måste föra den kulturpolitiska debatten nu och inte när utredningen lagt
fram sitt förslag. Det är nu som vi måste diskutera prioriteringar, in-
riktningar och visioner. Vi kan inte bara säga att vi hoppas att utred-
ningen tar det samlade greppet, osv. Det är vi politiker som måste ge
visionerna.

Innan middagspausen diskuterade Lennart Fridén och jag demokra-
tibegreppet vad avser Riksteatern. Vi måste väl ändå acceptera att vi i
ord inte delar analysen, och nog måste väl också Nils-Erik Söderqvist
kunna acceptera att Miljöpartiet och Socialdemokraterna inte delar
ideologisk syn på vad som är solidariskt eller inte.

Vi i Miljöpartiet tycker inte att det är solidariskt att låta alla spara
lika mycket. Vi vill låta Operan, Dramaten och Riksteatern behålla
köpkraften för att kunna göra så mycket som det står att de skall göra,
t.ex. att öppna för barn och ungdom. Vi kan då inte samtidigt tvinga in
Operan i ett läge där man måste höja biljettpriserna så att barn och

100

ungdomar inte har råd att gå på Operan på helger. Vi kan inte både
behålla kakan och äta upp den. Vi måste se på konsekvenserna.

Det handlar inte bara om det här sparbetinget, utan vi måste också
se besparingar i ett samlat perspektiv där momsen kommer att få bety-
delse och där arbetsgivaravgifterna naturligtvis kommer att få ekono-
misk betydelse.

Anf. 142 NILS-ERIK SÖDERQVIST (s) replik

Herr talman! Ewa Larsson får detta till att det bara skulle vara den
här verksamheten som det inte på något sätt får dras in på därför att det
skulle vara osolidariskt. Jag tror att förutsättningen för att över huvud
taget klara både kultursektorn och annat faktiskt är att alla är med och
bidrar för att klara av de svårigheter som vi nu har.

Om vi skall ha en chans att komma rätt i detta och få en satsning på
barn- och ungdomskultur måste vi se till att alla är med. Då kan vi inte
ha ffibrev till någon teaterinstitution, utan då måste alla vara med och
hjälpas åt.

Anf. 143 EWA LARSSON (mp) replik

Herr talman! Man måste också se att det blir konsekvenser utan fri-
brev, och då måste man vara beredd att ta dessa konsekvenser och
diskutera detta utifrån solidaritetsbegreppet. Man måste diskutera vad
som behövs i ett samhälle som befinner sig i en mycket svår ekonomisk
situation.

Vi i Miljöpartiet tycker att kulturen behövs så oändligt mycket mer i
en sådan situation. Det gäller inte bara i det här sammanhanget utan
också i andra sammanhang. Vi har fört fram att vi inte tycker att dessa
institutioner solidariskt skall vara med och ta lika stor börda som andra
delar i samhället. Vi har en annan vision om hur vi tillsammans skall
orka bära den situation vi har i samhället i dag.

Anf. 144 NILS-ERIK SÖDERQVIST (s) replik

Herr talman! Jag hoppas att Ewa Larsson, trots att vi tycker olika
om dessa saker, ändå uppskattar att mitt inlägg faktiskt kom att handla
om visioner och kulturdebatten. Det var min avsikt, och jag hoppas att
Ewa Larsson uppskattar det.

Anf. 145 CHARLOTTA L BJÄLKEBRING (v)

Herr talman! För mig som är ny i riksdagen och som ledamot i kul-
turutskottet har de senaste månaderna inneburit att jag har varit på fler
kulturarrangemang än under nästan hela min tidigare livstid.

Om jag skall våga mig på några värderingar av mina kulturupple-
velser vill jag erkänna att mitt hjärta finns med i en nära kontakt, vid en
dialog och vid en kommunikation. En sådan upplevelse får jag först
och främst på en liten teater eller där jag på något vis själv kan vara
delaktig i kulturutbudet. Jag förstår givetvis att man kan tycka och
känna olika beroende på att vi är olika som människor. Jag vill inte i
egentlig mening ställa några verksamheter emot varandra. Jag förstår
att meningarna är delade.

Prot. 1994/95:91

20 april

Teater, dans och musik

101

Prot. 1994/95:91

20 april

Våra riksscener har också ett stort kulturpolitiskt värde. Jag har
däremot svårt att acceptera att Stockholms län har förhållandevis

mycket kultur utan att för den skull satsa nästan en enda krona i verk-

Teater, dans och musik

samheten. Man får alltså mycket subventionerat över staten i och med
att riksscenerna ligger just i Stockholm.

Om vi tittar på besökssiffrorna på Operan och Dramaten finner vi
att det är övervägande stockholmare som besöker föreställningarna. Det
finns även många som reser hit, eftersom möjligheten att beställa biljet-
ter ute i landet har blivit bättre, men det är ändå förhållandevis få som
reser hit.

Med anledning av detta och med anledning av en flerpartimotion
som tagit upp förhållandet mellan Operan i Göteborg och Stockholm
har jag skrivit ett särskilt yttrande som innebär att Kulturutredningen
måste ta tag i dessa decentraliseringsfrågor så att vi får kulturcentrum
även utanför Stockholm.

En annan väg är ju också att riksscenerna reser ut mer i landet än
vad de gör i dag och att vi också satsar mer på de fria kulturgrupperna.
De har ju faktiskt en unik möjlighet att nå fram till den enskilda männi-
skan på ett alldeles särskilt sätt och få den här dialogen och kommuni-
kationen på den lilla teatern.

Herr talman! För ett par veckor sedan träffade jag en man från
Norrbotten. Han hade aldrig besökt Operan. Han var nu över 70 år, och
han hade alltså inte fått den här möjligheten ännu. Han var väldigt
förgrymmade över det här och ansåg att det var fel att han med sina
skattemedel skulle finansiera, som han sade, överklassdamernas opera-
besök i Stockholm.

Särskilt i kristider när folk knappt har mat för dagen är det inte lätt
att förklara dessa saker. Det uppstår helt enkelt sådana här motsättning-
ar. Jag hoppas därför att vi genom den kulturpolitiska debatten och
genom Kulturutredningens arbete skall komma fram till förändringar
som faktiskt breddar kulturens nyttjande.

Jag stöder Marianne Andersson i hennes diskussioner kring barn
och ungdomar, men i dagsläget har jag inte så stor kunskap om hur
verksamheten egentligen fungerar och om hur det slår om man fördelar
om dessa pengar. Men som vi minns sade faktiskt socialdemokraterna i
regeringsförklaringen att de skulle satsa på kulturen i skolan, man
skulle bredda kulturen så att den verkligen kom ut i skolorna. Jag förut-
sätter att det blir på det viset även om man inte gör den här omfördel-
ningen.

Till Lennart Fridén vill jag säga att jag har varit på tyst teater på
Riksteatern. Det var helt fantastiskt. Vi vänsterpartister fick en liten
specialföreställning när vi var där. Den tysta teatern tolkades då till
talspråk. Jag vill rekommendera alla att gå på en sådan föreställning.

Jag vill tacka för ordet. Jag yrkar inte bifall till något annat än ut-
skottets hemställan.

Anf. 146 MARIANNE ANDERSSON (c)

Herr talman! Jag har bara en kort kommentar till Charlotta L Bjäl-

102

kebring när det gäller omfördelningen och vad som står i regeringsför-

klaringen om barn och ungdomar. Hon uttryckte en förhoppning om att
det skall bli så även om man inte gör några omfördelningar nu.

Som vi ser det brinner det faktiskt i knutarna. Vi nås ständigt av
rapporter om hur barn och ungdomar har det och hur våldet ser ut. Vi
är övertygade om att kultur är ett medel som kan vara en motkraft till
alla destruktiva krafter som finns ute i samhället i dag. Det gäller ju inte
bara Operan. Jag tror inte att Operan ensam kommer att kunna göra
något åt detta. Men det är en del i det, och jag menar att man måste
börja någonstans och man måste börja göra omprioriteringar. Man
måste våga göra det innan Kulturutredningen är färdig och har remiss-
behandlats och innan det kommer en proposition. Allt detta tar ganska
lång tid, och vi menar att det är ganska bråttom.

Anf. 147 CHARLOTTA L BJÄLKEBRING (v)

Herr talman! Jag förstår precis vad Marianne Andersson säger. Men
en ännu viktigare sak som jag vill säga till regeringspartiet är: Inga
nedskärningar i kommuner och landsting!

Det är a och o om vi verkligen skall nå ut med vår kulturpolitik till
barnen i kommunerna.

Anf. 148 EWA LARSSON (mp)

Herr talman! Jag vill bara säga till Charlotta L Bjälkebring att det
finns många fina kulturcentrum i Sverige. För att vara ett så litet land
tycker jag att Sverige är unikt som har en sådan bred satsning på kultur.
Ungdomar väljer ju att satsa på utbildning i konst och kultur. Trots att
arbetslösheten under många år har legat runt 20 % ökar intresset för att
satsa på kultur i dag. Det är fantastiskt.

Jag har inte hunnit med att gå på så många kulturarrangemang se-
dan jag kom in i riksdagen som jag gjort tidigare, men jag vet ändå att
Sverige är ett fantastiskt kulturellt land.

Jag tycker dock att Charlotta L Bjälkebring spär på gamla klyschor
kring Operan när hon tar mannen från Norrbotten som exempel. Det
vore väl fint om vi såg till hur verkligheten ser ut i dag i stället. Vi
borde se positivt på den föryngring av publiken som har skett på Ope-
ran. Det visar att man där jobbar med sin utveckling och försöker arbe-
ta för att ge fler människor möjlighet till fina upplevelse genom Ope-
ran. Men det kan bli på det sättet att bara de besuttna har råd om vi
tvingar Operan till att höja sina biljettpriser. Då blir det plånboken som
får avgöra.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 21 april.)

Prot. 1994/95:91

20 april

Teater, dans och musik

103

Prot. 1994/95:91

20 april

Bibliotek, litteratur
och tidsskrifter

23 § Bibliotek, litteratur och tidskrifter

Föredrogs

Kulturutskottets betänkande 1994/95 :KrU23

Bibliotek, litteratur och tidskrifter (prop. 1994/95:100 delvis)

Anf. 149 LENNART FRIDÉN (m)

Herr talman! Boken är ett av de främsta, för att inte säga det främs-
ta, redskapet i kulturen. Det är viktigt att barn mycket tidigt kommer i
kontakt med litteratur. I den föregående debatten har vi just diskuterat
det viktiga i att när man skall prioritera är det i första hand barn och
ungdom som bör prioriteras.

Den göteborgske författaren Hans Pettersson har sagt att de för
mödrar tre viktigaste sakerna att ge sina barn är mat, kärlek och ord.
Det är så vackert sagt att vi hade det som text på framsidan till en fol-
der vi från Biblioteksnämnden på den tiden jag satt i den tillställde alla
nyblivna mammor i Göteborg.

Att våra barn får bra kontakt med böcker i skolan och i förskolan är
mycket viktigt. Men det viktigaste är kontinuiteten i detta och att böck-
erna också finns i hemmen. Det är föräldrarnas uppgift.

Det är viktigt att barnen finner vägen till biblioteket. Det är viktigt
att det finns böcker med bland julens och födelsedagens hårda paket.

Böcker borde inte vara beskattade, och jag hoppas att vi en dag -
inte alltför avlägsen - kunde slippa bokmomsen. Det kanske vore en av
de viktigaste kulturpolitiska gärningarna att avskaffa den. Låt oss inte
glömma det den dag ekonomin så medger.

Herr talman! Vi har föreslagit att man skall minska på litteraturstö-
det för äldre men bevara och slå vakt om stödet för barn och ungdomar,
som situationen nu ser ut. Den utgivning för vuxna som sker genom En
Bok För Alla kan vi faktiskt vara utan.

Undersökningar visar också att det inte är dem man vill gynna med
subventionerade böcker som man når. Att subventionera dem som ändå
skulle köpa de böcker som ges ut av fria förlag i konkurrens, med stör-
re utbud och ofta i lågprisserier till mycket överkomliga priser, ser vi
ingen anledning till.

Herr talman! Jag yrkar bifall till vår reservation som är nr 1 i detta
betänkande.

Anf. 150 EWA LARSSON (mp)

Herr talman! Först vill jag säga att Miljöpartiet stöder reservation 2
mom. 4 och att vi stödjer reservation 3 mom. 5.

I Fanny Rizells motion tas problematiken kring ökad kedjebildning
inom bokhandeln och ökad koncentration inom förlagsbranschen upp.
Motionären kommer självfallet själv att konkretisera innehållet i mo-
tionen.

Inom parentes skall jag säga att jag tycker att det är litet besvärligt
att det är storleken på parti som avgör vem som får gå upp först i talar-
stolen och vem som får stå först på talarlistan.

104

Jag vill i alla fall säga att Miljöpartiet stöder reservationerna med
krav på att regeringen återkommer till riksdagen med förslag om hur
tendensen till ökad koncentration inom förlagsbranschen skall brytas
och om hur tendensen till ökad kedjebildning inom bokhandeln skall
kunna brytas.

De olika kedjornas rabattgrupper komplicerar naturligtvis markna-
den för den lilla bokhandeln som inte ingår i rabattgruppen. När Bokia
eller Åhléns lägger upp sina lockkampanjer kan de arbeta med stora
volymer. De har också egna kontakter med förlagen. Tidigare hjälpte
de fasta priserna på böcker till så att de små bokhandlarna bättre kunde
klara konkurrensen.

Det är kanske ingen som direkt vill tillbaks till de fasta priserna i
dag, men en ram på ca 20 % kring ett pris skulle hjälpa de små att klara
sig kvar på marknaden.

Nu finns det säkert bättre förslag för att komma till rätta med pro-
blemet. Det är just för att få fram dessa förslag som motionen är skri-
ven.

Faktum kvarstår dock: Statens kulturråd har i sin årsredovisning för
1993/94 redogjort för en tendens till ökad kedjebildning inom bokhan-
deln. Tillsammans med koncentrationstendenser inom förlagsbranschen
bådar detta inte gott vad gäller utvecklingen för den lilla bokhandeln
och i och med det för konsumentens möjlighet till stort utbud och fri
konkurrens.

Det kan finnas skäl att anta att det råd som regeringen tillsatt för att
bl.a. föreslå åtgärder för att stärka mångfalden och motverka skadlig
ägar- och massmediekoncentration också kommer att se över denna
fråga, men det framgår inte klart av direktiven. Därför borde vi här och
nu tillsammans se till att så blev fallet.

Anf. 151 FANNY RIZELL (kds)

Herr talman! Jag tänkte börja med något så prosaiskt som ekono-
min. Vi har ju stött regeringens förslag till besparingar på kulturområ-
det. Det kan vara litet besvärande, men jag tror att det är nödvändigt.
Somliga vill spara mer, andra mindre. Men jag tror inte att detta områ-
de kan undandras med tanke på hur vi har det nu. Kanske borde vi ha
gjort fler besparingar, och kanske borde vi lagt pengar på något speci-
ellt ställe. Det har vi inte gjort.

I motsats till Ewa Larsson ser jag på ett sätt fram emot Kultur-
utredningens betänkande. Jag tror att det ändå kommer att finnas en del
fingervisningar där om vad som är alldeles oundgängligt och vad vi bör
titta på litet extra, både vad gäller inriktning och penningplacering.

Kulturutskottet har sex små betänkanden här i dag. Jag nämner bara
några ord om det nu aktuella. Vi stödjer naturligtvis alla våra reserva-
tioner, men jag skall inte uppta tiden med att tala om de andra.

Det var ett väldigt fint citat som Lennart Fridén återgav. Jag tror att
boken intar en särställning inom kulturverksamheten. Det är nog eniga
om. Jag tror att hela riksdagen skulle kunna sjunga bokens höga visa
tillsammans.

Prot. 1994/95:91

20 april

Bibliotek, litteratur
och tidskrifter

105

Prot. 1994/95:91

20 april

Litteraturen förenar alla på ett alldeles speciellt sätt - både genera-
tioner och kulturer. Den ger oss ny insikter och nya kunskaper. Jag

tycker inte att något annat kulturområde kan tävla med det. Därför

Bibliotek, litteratur
och tidskrifter

behöver intresset för läsning stimuleras.

Vi har talat om hur viktig kulturen är för barn. Den är alldeles oer-
hört viktig. Även om vi inte har ökat på anslagen på något speciellt
område nu tycker jag att man måste satsa speciellt på barn och ungdo-
mar inom de ramar man har. Jag tycker också att det skall gälla för
litteraturen. Familj, förskola och skola har ett alldeles speciellt ansvar.
Jag tror att det som sades om att mat, kärlek och ord är det viktigaste
var på pricken.

Det är viktigt att litteraturen når ut till människorna. Därför måste
det finnas ett allsidigt sortiment överallt, tillgängligt för alla människor
i landet. Därför är det statliga utgivningsstödet mycket betydelsefullt.
Det bör utvärderas och synas i sömmarna så att det stöder rätt saker.

Kulturrådet har redovisat att det finns en tendens till ökad koncent-
ration inom förlagsbranschen och till kedjebildning inom bokhandeln.
Utskottet anser att det finns skäl att uppmärksamma detta förhållande.
Men utskottet har också ansett att regeringen har gjort vad som bör
göras i frågan i och med att man i februari tillkallade ett råd med upp-
gift att överväga och föreslå åtgärder för att stärka mångfalden och
motverka skadlig ägar- och maktkoncentration inom massmedierna.

Jag tycker inte att det framgår med önskvärd tydlighet att rådets
verksamhet kommer att omfatta förlagsbranschen. Därför bör regering-
en uppmärksamma detta och återkomma till riksdagen med förslag till
åtgärder eller med utökade direktiv.

Med hänsyn till detta har jag reservationer vad gäller mom. 4 och 5.
Jag står naturligtvis bakom reservationerna.

Anf. 152 EWA LARSSON (mp) replik

Herr talman! Jag är ledsen om jag har uttryckt mig så oklart att
Fanny Rizell har uppfattat det som att jag inte ser fram emot Kultur-
utredningens betänkande. Jag hoppas att vi kommer att göra ett bra
arbete och ser fram emot betänkandet.

Vad jag försökte uttrycka är att jag tycker att den kulturpolitiska
debatten skall föras nu. På något sätt känns det som om flera vill lägga
locket på och inte debattera nu med hänvisning till att utredningen
arbetar. Det är inget skäl. Tvärtom är det nu debatten skall föras.

Anf. 153 FANNY RIZELL (kds) replik

Herr talman! Då är vi rörande eniga. Jag tycker också att det är vik-
tigt att vi för debatt nu. Jag tycker inte att debatten är låst eller måste
tystas. Den får visst föras. Vi har ju möjligheter genom våra represen-
tanter att föra våra åsikter till Kulturutredningen. Jag tycker att det är
viktigt att debatten förs. Jag ser fram emot resultatet för att jag tror att
det kan ge nya infallsvinklar. Det är därför jag i vissa avseenden är litet
rädd för att fatta beslut som låser oss för lång tid framåt nu.

106

Anf. 154 INGEGERD SAHLSTRÖM (s)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till hemställan i be-
tänkandet. Jag vill också säga att jag naturligtvis delar de tidigare talar-
nas lovsång till boken. Den är onekligen ett av de allra viktigaste med-
len när det gäller kulturverksamhet.

Jag vill uppehålla mig något vid det som Ewa Larsson och Fanny
Rizell har talat om när det gäller koncentration inom förlagsbranschen
och kedjebildning inom bokhandeln. Jag förstår att ni har tagit del av
Kulturrådets årsredovisning, där man mycket tydligt skriver att tenden-
sen till ökad koncentration inom förlagsbranschen och ökad kedjebild-
ning inom bokhandeln fortskrider. Men man skriver också att den synes
ha avtagit något i intensitet. Kulturrådet har skrivit till Kulturutredning-
en och redovisat dessa synpunkter på de olika branschfrågorna. Också
departementet har uppmärksammat denna problematik och, som här är
redovisat, så sent som i februari detta år tillsatt ett råd. Jag är till skill-
nad från Ewa Larsson och Fanny Rizell ganska övertygad om att man i
detta råd är uppmärksam på den problematik som förekommer inom
förlagsbranschen och inom bokhandelsbranschen.

Jag vill kanske också i viss mån sätta ett frågetecken vad gäller
bokhandelsbranschens kedjebildning, som jag inte uppfattar som så
besvärande. Jag är, som sagt, övertygad om att rådet kommer att ta upp
förlagsbranschens problematik. Jag tycker att man måste ge det en
chans att få starta sin verksamhet innan man ger det en hel rad nya
direktiv.

Jag tror att vår målsättning är densamma men att de medel vi vill
använda kanske är något olika. Låt rådet få en chans att visa att det har
uppfattat problematiken och att komma fram till lösningar på den.

När det sedan gäller medelsanvisningen till litteraturstöd delar jag
inte Lennart Fridéns uppfattning om En Bok För Alla. Detta känner han
till sedan gammalt - denna fråga är ju på intet sätt ny. I den reservation
som avgivits talar man om det ekonomiskt kärva läget, och det är helt
riktigt att vi har ett sådant, men det har även under goda år från mode-
rat håll föreslagits att vuxenlitteraturen inom En Bok För Alla liksom
tidigare inom Litteraturfrämjandet inte skulle behöva detta stöd. Jag
delar inte den meningen. Precis som det tidigare sagts att det för barn
och för ungdomar är viktigt att ha god litteratur tycker jag att det också
för vuxna människor är angeläget att ha tillgång till böcker som är
billiga och som på sitt sätt är klassiker.

Vi har ju många gånger talat varmt om klassikerserien inom En Bok
För Alla, och jag tycker att man kan se även dess vuxenböcker som
klassiker. Jag vet att de prisbilliga böckerna är till stor nytta för många
människor. Inom många skolor och andra utbildningsinstitutioner an-
vänder man dessa prisbilliga böcker och kan på det viset få in även
vuxna i läsandets glädje, om jag får uttrycka mig så. Jag vill därför som
socialdemokrat värna om stödet till En Bok För Alla.

Jag vill också säga att det var ett vackert citat som Lennart Fridén
anförde när han bl.a. talade om böcker och ord, men jag tycker inte att
det inte enbart skall åligga mödrarna utan även fäderna att ta sitt an-

Prot. 1994/95:91

20 april

Bibliotek, litteratur
och tidskrifter

107

Prot. 1994/95:91

20 april

svar. Den uppfattningen kanske Lennart Fridén delar. Min förhoppning
är alltså ett fortsatt stöd till En Bok För Alla.

Bibliotek, litteratur
och tidskrifter

108

Anf. 155 LENNART FRIDÉN (m) replik

Herr talman! Det talas visserligen om ”modersmålet”, men jag kan
ändå hålla med om det sista. Det är lika viktigt att också vi fader ger
barnen ord. Som Ingegerd Sahlström säkert kommer ihåg riktade sig
den här kombinationen speciellt till nyblivna mödrar. Den gick ut till-
sammans med annat material från barnavårdscentralerna osv., och jag
tyckte att denna lilla sentens var oerhört väl funnen.

En Bok För Alla höll på att falla i samband med att de som tidigare
utgav den serien gick i konkurs. Jag kan bara konstatera att vi har haft
stora problem med det här i Statens kulturråd. Jag vågar fortfarande
påstå att det inte är fråga om en nödvändig utgivning. Många av de
lågprissatsningar som görs sker utan något som helst stöd. Jag vågar
dessutom säga att de har ett mycket bredare och bättre utbud.

Jag instämmer när det gäller klassikerserien, den serie som ges ut
just på uppdrag av Statens kulturråd. Jag är bara ledsen över att bokför-
lagen inte har kunnat gå med på att den borde ges ut på samma sätt
också i bokhandeln. Klassikerserien är verkligen en pärla. Det har nu
utgivits 90 titlar i klassikerserien, och de finns att köpa till ett pris av
29 kr per bok av skolor och andra. Det är en fantastisk resurs, som jag
hoppas att folk utnyttjar.

Jag höll på att bli litet extra elak när Ingegerd Sahlström sade att det
inte var så stor risk med bokhandelskoncentrationen. Jag tänkte då:
Nej, de flesta av de stora kedjorna har ju numera köpts upp av Koope-
rativa Förbundet. Det är gubevars inte en socialdemokratisk organisa-
tion, men jag tycker faktiskt att det är oroväckande oavsett vem som är
ägaren. Flera av de stora, viktiga och tunga bokhandelskedjorna ägs i
dag av KF, och i andra sammanhang är det fråga om ett samarbete, så
man väl ligger ganska nära ett franchisingsystem. Men det finns ju
också kedjor av små, mycket självständiga och mycket duktigt arbetan-
de bokhandlare som utgör ett alternativ.

Jag tycker att vi skall se upp med detta, men den stora faran i detta
sammanhang är, som vi har sagt i Kulturrådet, just nu något överstån-
den.

Anf. 156 INGEGERD SAHLSTRÖM (s) replik

Herr talman! När det gäller bokhandels- och förlagsbranscherna
menar jag att vi ändå får se fram emot vilken slutsats det alldeles nyss
tillsatta rådet kommer fram till. Jag är övertygad om att det, som jag
tidigare sade, tar med denna problematik i sitt arbete.

När det gäller En Bok För Alla hävdar jag fortfarande att det gäller
böcker som är viktiga för många människor. Om jag har förstått rätt är
förlagsbranschen inte så kritisk till En Bok För Alla AB i dagsläget.
Man har nu och har även tidigare haft möjlighet att från ett förlag som
har rättighet till en bok köpa denna rättighet. Det förlaget får ett till-
skott när det välvilligt låter En Bok För Alla trycka en bok som förlaget
disponerat.

Anf. 157 LENNART FRIDÉN (m) replik

Herr talman! Jag tycker nog fortfarande med tanke på de under-
sökningar som vi har tagit del av i Statens kulturråd att dessa böcker
dessvärre, liksom så mycket annat inom kulturen, når en relativt hög-
utbildad och välavlönad medelklass. Jag kan bara konstatera att vid ett
tillfälle, när jag stod i en av Stockholms större boklådor och tittade på
det stora utbudet av böcker från En Bok För Alla, kom det fram en
person som sade: Det är här som jag får igen litet grand av min skatt.
Jag skall inte tala om vem det var, men det var en person av den typ
som ändå skulle ha kunnat köpa böcker.

Det vore bättre att finna på ett sätt att låta så många som möjligt re-
dan i skolan få en sådan känsla för böcker att de sedan också finner
vägen till bibliotek och även själva kan välja böcker. Det är ett litet
utbud av böcker som kommer från En Bok För Alla. Det är under
många år samma redaktörer som sitter och plockar fram dessa böcker,
och det blir då med nödvändighet ett smalt utbud. Man kan säga att
dessa lektorer faktiskt styr folks bokval, om människorna följer En Bok
För Alla, och det är inte meningen. Man skall arbeta med mångfald
som princip.

Anf. 158 INGEGERD SAHLSTRÖM (s) replik

Herr talman! Jag håller inte riktigt med Lennart Fridén om att det är
ett mycket smalt utbud. Det är i och för sig inte så många böcker som
ges ut om året, men nog kan man säga att de spänner ganska vitt över
de böcker som finns. Det finns många olika typer av litteratur bland
förlagets böcker.

Men visst kan man ha olika åsikter om hur man bör sprida litteratur
till personer som kanske inte är så vana bokläsare. Lennart Fridén tyck-
er inte att det är någon idé att satsa vidare, utan att det är bättre att
lägga ned verksamheten. Jag tycker att man skall fortsätta att satsa och
behålla den målsättning som man tidigare har haft. Man skall då göra
mer intensiva försök att nå ut med dessa böcker till människor som är
läsovana och behöver god litteratur.

Anf. 159 FANNY RIZELL (kds) replik

Herr talman! Ingegerd Sahlström säger att det inte är så stor risk
med kedjebildning, och jag kan hålla med om att den i dag inte är så
stor. Till en del beror det på att nästan alla omfattas av kedjor och att
väldigt många små bokhandlare redan har försvunnit. Deras ekonomis-
ka situation har varit sådan att de redan är borta. De kämpar inte längre.

Många bokhandlare orkar inte fortsätta om de inte får stöd genom
att vara anslutna till en kedja. Det är detta som jag tycker är så olyck-
ligt. Jag vill gärna se att detta åtgärdas. Jag hoppas innerligt att rådet
skall ta sig an den uppgiften.

Anf. 160 INGEGERD SAHLSTRÖM (s) replik

Herr talman! Vad gäller bokhandlarnas benägenhet att gå samman
vill jag säga att det finns en stor kedja, Bokia, som ändå inte täcker alla
bokhandlare. Bokias andel uppgår väl till ca 30-40 %, och därutöver

Prot. 1994/95:91

20 april

Bibliotek, litteratur
och tidskrifter

109

Prot. 1994/95:91

20 april

finns det ett stort antal bokhandlare som på annat sätt får böcker till
sina affärer. Men som både Ewa Larsson och Fanny Rizell tidigare sade

får vi hoppas på att det råd som nu skall arbeta tar till sig de synpunkter

Bibliotek, litteratur
och tidskrifter

som Kulturrådet har anfört och skall arbeta på ett sådant sätt att vi får
goda framtida förhållanden när det gäller både förlagsbranschen och
kedjebildningen inom bokhandeln.

Anf. 161 EWA LARSSON (mp)

Herr talman! Jag vill bara göra en kommentar till En Bok För Alla. Min
erfarenhet av En Bok För Alla är att dess böcker når ut till ungdomar
som inte har så mycket pengar att lägga ut på böcker. På det sättet får
ungdomar mera av läsvana och kan välja också annan litteratur när de
sedan gör sina prioriteringar. Innan läshungern är väckt vill man kanske
inte lägga ner så mycket pengar.

Eftersom Ingegerd Sahlström började tala om mödrar undrar jag:
Hur många författare som utges är kvinnor och hur många författare
som utges är män?

Sedan har jag ytterligare en liten kommentar. I mitt anförande sade
jag att jag antog att rådet som skall motverka skadligt ägande och
massmediekoncentration skulle ta upp den ökade kedjebildningen och
förlagskoncentrationen. Ingegerd Sahlström sade i sitt huvudanförande
att hon tror att rådet skall ta upp den frågan. I repliken till Lennart
Fridén sade hon att hon är övertygad om att rådet skall göra det. Då
blev jag jätteglad. Men i det senaste inlägget sade Ingegerd Sahlström
att det var vad hon hoppades. Då väljer jag mellankommentaren, att
hon är övertygad, och fortsätter att vara glad ett tag till. Det finns trots
allt små bokhandlare som fortfarande kämpar och som inte vill ingå i
någon kedja.

Anf. 162 INGEGERD SAHLSTRÖM (s)

Herr talman! Ewa Larsson sade att jag hade talat om mödrar. Jag
vill bara tala om att i det här fallet var det Lennart Fridén som började
att göra det. Jag hoppas att både mödrar och fäder tar ett stort ansvar
när det gäller barnen och deras framtida behov av böcker, så att de lär
sig att älska litteraturen.

När det gäller En Bok För Alla och den procentuella andelen
kvinnliga respektive manliga författare är jag inte kvinna till att här
svara på den frågan. Men jag skulle tippa att det är relativt jämt förde-
lat. Men det vågar jag inte säga med hundra procents säkerhet.

Om vi sedan skall hoppas, tro eller tänka oss att rådet skall ta itu
med den frågan, är jag övertygad om att rådet tar intryck efter att läst
protokollet från i dag och sett vad vi i kulturutskottet anser och har för
förhoppningar när det gäller rådets arbete.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 21 april.)

110

24 § Bildkonst, konsthantverk m.m

Föredrogs

Kulturutskottets betänkande 1994/95 :KrU24

Bildkonst, konsthantverk m.m (prop. 1994/95:100 delvis)

Anf. 163 CHARLOTTA L BJÄLKEBRING (v)

Herr talman! Alla är vi medvetna om de kärva tider som vi lever i
med hög arbetslöshet och därmed väldigt höga offentliga utgifter. Kär-
va tider innebär ju också att det offentliga byggandet minskar. Av det
här betänkandet framgår det även att många lokaler som tidigare har
ägts av det offentliga nu har övergått i privat ägo. Det har blivit alltmer
vanligt att det offentliga hyr sina lokaler och därmed har det offentliga
ägandet minskat.

Det är bl.a. detta som man anser vara skälet till att enprocentsnivån
inte kan tillämpas, eftersom Konstrådets verksamhet har förändrats.
Man vill inte föregripa betänkandet Konst i offentlig miljö, där just
denna fråga tas upp. Jag förstår det. Men min uppfattning kvarstår, att
minst 1 % av byggvärdet skall avsättas för konstnärlig utsmyckning i
lokaler som är offentliga, oavsett om de privatägda eller offentligt
ägda.

Många människor har ju ingen möjlighet att bese konstföremål på
annat vis än just i offentliga miljöer. Därför är det viktigt att det offent-
liga tar sitt kulturpolitiska ansvar, både när det gäller befolkningen och
när det gäller konstnärernas möjlighet att utöva sin profession.

Om det finns mycket konst i offentliga miljöer blir detta också till
glädje för många.

Herr talman! Jag har inget yrkande, men jag står givetvis bakom
den reservation som jag har avgivit till betänkandet.

Anf. 164 PER LAGER (mp)

Herr talman! Den s.k. enprocentsregeln från 1937 års riksdag är en-
ligt min mening en ovanligt sympatisk, värdefull och nyttig regel. Den
säger att konstnärlig utsmyckning av statens byggnader inte bör un-
derstiga 1 % av byggnadskostnaderna. Regeln har också blivit en re-
kommendation till landsting och kommuner, vilka sedan i högre eller
mindre grad har levt upp till det målet. Nu är enprocentsregeln på väg
att försvinna.

Även om många av statens fastigheter i dag har övergått till pri-
vaträttslig ägandeform kvarstår behovet av en utsmyckningsregel i det
resterande och i det kommande offentliga byggnadsbeståndet. Det är en
signal och en riktningsvisare inte minst för kommuner och landsting.

Vi människor har behov av estetiska inslag i vårt dagliga liv. Det är
faktiskt en fråga om livskvalitet och om hälsa. Alltför många och stora
funktionalistiska bygglådor för kontor, affärer och bostäder har monte-
rats ihop under de senaste decennierna till ingens glädje, mer än kanske
till finansiärernas, åtminstone i det korta perspektivet.

Principen om 1 % har blivit något av en garanti för att konstnärlig
utsmyckning sker, inte bara till brukarnas och allmänhetens glädje och

Prot. 1994/95:91

20 april

Bibliotek, litteratur
och tidskrifter

Prot. 1994/95:91

20 april

trivsel. Den har också betytt mycket för en liten illa trängd och utsatt
men väldigt viktig yrkesgrupp i vårt samhälle, nämligen konstnärerna,

och deras möjligheter till uppdrag och arbetstillfällen.

Bildkonst, konsthant-
verk, m.m.

Jag är övertygad om att den utsmyckade byggnaden som konkur-
rensmedel vida överglänser den rent funktionalistiska strama och själ-
lösa byggnaden. Framtiden kommer att se på vårt estetiska förädlings-
arbete på samma sätt som vi i dag ser på gårdagens och historiens. Den
konstnärliga utsmyckningen och det kvalificerade hantverket är av stor
och avgörande betydelse för värdet av våra bostäder och byggnader.
Det är arbete från vår tid och vår kultur till framtiden.

Jag yrkar härmed bifall till Miljöpartiets och vänsterns reservation
om bibehållande av enprocentsregeln.

Anf. 165 INGEGERD SAHLSTRÖM (s)

Herr talman! Konst i offentlig miljö har förekommit i vårt land och
i många andra länder under ett stort antal år. Konsten är ju verkligen en
del i de offentliga miljöerna, och det har varit väldigt självklart i många
kulturer. Vi vet ju att bilden har intresserat människor under många
århundraden. Genom bilden har man kunnat berätta om viktiga händel-
ser eller skapat nyfikenhet och ibland också irritation, beroende på hur
bilden har sett ut.

I Sverige har vi faktiskt gjort särskilda satsningar på konstnärlig
miljögestaltning under en lång rad av år, ända sedan 30-talet. Detta har
gett möjligheter att skapa miljöer i bostadsområden, i vår närmiljö och
på våra arbetsplatser som har berikat oss alla. Man tänker kanske inte
alltid i det dagliga livet på den utsmyckning som finns runt omkring en.
Men jag är övertygad om att om den skulle försvinna då skulle man
verkligen känna en stor saknad.

Det är inte bara den kulturpolitiska målsättningen som har varit av
betydelse. Det är framför allt konstnärerna som har givits möjligheter
att arbeta. Enprocentsregeln har varit otroligt viktig för konstnärernas
möjligheter till en utkomst. Det har varit en regel för statliga byggna-
der, och det har varit en rekommendation i kommuner och landstings-
kommuner.

Nu lever vi ju i en föränderlig värld. Precis som någon av de tidiga-
re talarna påpekade har ägandeformerna när det gäller statliga byggna-
der ändrats. Det finns inte så många statliga byggnader kvar att tillämpa
enprocentsmålet på. Därför tycker jag litet grand att det är ett slag i
luften att fortsätta att tala så varmt för enprocentsreglen. Jag vill se nya
möjligheter och nya regler. Det är inte så att man inte skulle ersätta
enprocentsregeln med någonting annat om den skulle försvinna.

Det har alldeles nyligen avgivits ett betänkande som har titeln
Konst i offentlig miljö. Det var förra kulturministern Birgit Friggebo
som tillsatte en enmansutredare när det gällde konst i offentlig miljö.
Nuvarande kulturministern Margot Wallström har utan att speciellt
förändra direktiven låtit ensamutredaren arbeta vidare. Så sent som i
februari i år kom utredarens betänkande om konst i offentlig miljö. Jag
tycker att det är mycket intressant att ta del av förslagen i betänkandet.

112

De kommer nu att gå ut på remiss och sedan behandlas. Jag är alldeles

tycker att det är mycket intressant att ta del av förslagen i betänkandet.
De kommer nu att gå ut på remiss och sedan behandlas. Jag är alldeles
övertygad om att det utifrån detta betänkande och denna utredning
kommer att läggas fram många kloka förslag.

Ett förslag som finns med i betänkandet är t.ex. att man skall införa
nytt bidrag till kommuner, landsting och bostadsföretag för konstnärlig
gestaltning i och av offentliga miljöer. Utredaren föreslår att bidrags-
mottagaren skall svara för 60 % av kostnaderna för den konstnärliga
gestaltningen medan bidraget från staten skulle täcka 40 %.

Det här är positiva förslag, som jag hoppas att vi så småningom
skall kunna debattera och komma till kloka slutsatser om. Enprocents-
regeln i all ära, den har varit till enormt stor nytta. Den har gett konst-
närer arbete under många sekel i Sverige. Nu ser jag fram emot att man
något litet ändrar på det men ändå har det klara målet kvar att vi skall
se till att vi får en offentlig miljö där konst finns med och där konstnä-
rer får arbete.

Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Anf. 166 CHARLOTTA L BJÄLKEBRING (v)

Herr talman! Jag vill till Ingegerd Sahlström säga att jag verkligen
hoppas att enprocentsregeln, om den kommer att försvinna, ersätts med
något annat som är mycket bättre. Ingegerd Sahlström sade att vi kom-
mer att märka avsaknaden av utsmyckning i de offentliga lokalerna
först om den kommer att försvinna. Jag har ett exempel på en sådan
känsloupplevelse. I Litauens parlament kändes det väldigt obehagligt.
Där har man inte den kulturen att man har konstnärlig utsmyckning i
offentliga lokaler. Jag hoppas verkligen att enprocentsregelns bortfall
inte kommer att leda till något sådant utan till någonting som är ännu
bättre än det som vi har i dag.

Anf. 167 INGEGERD SAHLSTRÖM (s)

Herr talman! Med tanke på mina ordval tidigare skall jag bara be att
få tala om att jag nu är övertygad om att vi inte på något sätt skall arbe-
ta för att minska den här verksamheten. Tvärtom gäller det att hitta nya
sätt att arbeta för att bredda konstnärlig utsmyckning i den offentliga
miljön och se till att människorna ute i landet får konsten till sig och
konstnärerna får arbetstillfällen.

Anf. 168 PER LAGER (mp)

Herr talman! Jag är inte riktigt till freds när Ingegerd Sahlström sä-
ger att hon är övertygad om att man ersätter enprocentsregeln med
någonting bättre. Enprocentsregeln är just den garanti som behövs när
det gäller konstnärlig utsmyckning. Om man nu kommer att ge bidrag
för kultur till landsting och kommuner, blir det ännu viktigare att just
landsting och kommuner kan leva upp till enprocentsmålet. Därför
tycker jag vi, även om statens byggnader blir färre, kvarhåller enpro-
centsregeln tills vi har ett bättre system. Det har vi inte i dag.

Prot. 1994/95:91

20 april

Bildkonst, konsthant-
verk, m.m

113

8 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 91

Prot. 1994/95:91

20 april

Anf. 169 INGEGERD SAHLSTRÖM (s)

Herr talman! Vi har ju alla rätt att tycka till om de förslag som

kommer att presenteras när det gäller konst i offentlig miljö. Nu är

Bildkonst, konsthant-
verk, m.m.

enmansutredningen klar. Den kommer att gå ut på remiss, och det
kommer naturligtvis att föras en diskussion. Men ärendet kommer inte
att dras i någon långbänk, utan vi kommer nog att inom en överskådlig
tid få ta ställning till förslagen. Då får vi väga förslagen mot enpro-
centsregeln. Sedan får vi se vilket vi tycker kommer att bli bäst för oss
alla när det gäller konst i offentlig miljö och för konstnärerna som
yrkeskår.

Anf. 170 PER LAGER (mp)

Herr talman! Det är precis som Ingegerd Sahlström säger: Kommer
man med ett bättre alternativ skall det väljas. Men fram till det skall
man inte plötsligt slakta någonting som är väldigt bra och som vi är
nöjda med. Det är först när vi har det bättre alternativet som vi kan ta
steget.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 21 april.)

Film m.m.

25 § Film m.m.

Föredrogs
Kulturutskottets betänkande 1994/95 :KrU25
Film m.m. (prop. 1994/95:100 delvis)

Anf. 171 EWA LARSSON (mp)

Herr talman! Först vill jag yrka bifall till reservation 2, som gäller
mom. 1.

Hela världen håller på att planera inför filmens hundraårsjubileum i
år. Det här betänkandet handlar om film m.m., och jag tänker tala om
filmmuseum.

Att ange exakt när den skapande processen började torde vara
omöjligt, men vad vi tror oss veta är att den första offentliga filmvis-
ningen ägde rum i december 1895 i Paris. Bara ett halvår senare visa-
des film offentligt i Malmö. Vi har alltså en lång tradition att fira och
föreslår att firandet manifesteras med ett beslut om ett inrättande av ett
nationellt filmmuseum.

I London har man valt att satsa stort och smått i ett och samma
filmmuseum. Filmmuseet för rörliga bilder i London tar självklart upp
filmens historia från stillbilder till den senaste datateknologiska ut-
vecklingen inom filmområdet. Där kan man se Chaplinfilmer som inte
har visats någon annanstans förut. Man kan kliva in i en tågvagn och se
filmer från ryska revolutioner, och man kan göra egen film. Det senare
är naturligtvis oerhört populärt bland barn och ungdomar. Tack vare ett
gediget pedagogiskt upplägg köar ungdomarna till museet. På museet

114

passar alla oavsett ålder på att utnyttja museets utbud. Där kan man
möta 90-åringen tillsammans med 13-åringen vid filmvisningen.

Museet verkar ta besökarna på allvar, för det utvecklas hela tiden.
Man utgår från den verklighet som vi lever i. Museet stimulerar natur-
ligtvis också nya filmskapare och gynnar därmed engelsk kulturutveck-
ling inom filmområdet. Så har man det i England.

Jag och Miljöpartiet har en mycket stark önskan om ett spännande,
dynamiskt, nationellt filmmuseum i Sverige. Den önskan delar vi med
många. Bara det faktum att fler människor går på bio än på olika idrott-
sarrangemang talar sitt tydliga språk. Vi älskar film och skulle förmod-
ligen älska vårt nationella filmmuseum.

Regeringen vill inte föregripa frågan därför att Filminstitutet begärt
bidrag för att projektera ett filmmuseum. Jag har full respekt för ett
sådant resonemang, men rent politiskt anser jag att regeringen kunde
stödja tanken på ett nationellt museum genom att komma till riksdagen
med förslag till hur vi ekonomiskt kan stödja en prospektering. Med
detta har jag inte tagit ställning till hur finansieringen av driften av
museet skall ske. Där tror jag att branschen i sig har en hel del att bju-
da.

Vi har också tagit upp betydelsen av ett gemensamt europeiskt film-
samarbete. Inom EU har vi i april i år beviljats medel till ökad mark-
nadsföring av europeisk film. Det är ju positivt. Men det är för mig
oklart vad som avses med Europa i det här sammanhanget, om mark-
nadsföringen gäller alla länder i Europa eller bara dem ”inom ram”.

Regeringen föreslår nu att Filminstitutet skall återuppta viss import
av vuxenfilm, och det ser vi mycket positivt på. Det kanske innebär att
mer europeisk film når de svenska hemmen. Inom EU:s Media 2-
program planeras stöd till distribution av europeisk film och TV-
produktion. Då måste minst tre länder delta i projektet. Gäller då inte
svenskt filmsamarbete med Danmark och Norge, när nu Norge befinner
sig ”utanför ram”? Skall vi sluta att samarbeta med Norge för att erhål-
la ekonomiskt bidrag? Det vore inte bara trist utan katastrofalt. Jag
utgår från att det inte blir resultatet av europeiskt samarbete.

Anf. 172 MONICA WIDNEMARK (s)

Herr talman! I det här betänkandet behandlas film m.m., som Ewa
Larsson sade förut. Kulturutskottet lägger fram ett nästan enigt betän-
kande, vilket vi tycker är mycket glädjande. Vi visar på så sätt filmen
vår hyllning när den i år fyller 100 år. Jag tänker uppehålla mig litet vid
det.

Filmen fyller alltså 100 år 1995. Det uppmärksammas i det här lan-
det genom att Filminstitutet på ett mycket förtjänstfullt sätt tagit sig an
uppgiften att fira filmen. Filmen kommer att lyftas fram, och det bidrar
till att öka medvetenheten om filmen som en kulturell företeelse, vilket
inte är fallet ute i våra kommuner och landsting. Där talar man inte
alltid om filmen när man skriver sina kulturprogram.

Under en biodag som är planerad till en helg i september kommer
film att visas från Haparanda i norr till Ystad i söder. Biografer, hem-
bygdsgårdar och Folkets hus kommer att fyllas. Det är viktigt att män-

Prot. 1994/95:91

20 april

Film m.m.

115

Prot. 1994/95:91

20 april

niskorna i sin vardag har nära till de kulturupplevelser som film på bio
är och att biografer runt om i landet ges möjlighet att visa bra kvali-

tetsfilm.

Film m.m.

Vidare kommer man att lyfta fram Bio-Kontrast, som i år har fun-
nits i 25 år. Det kommer att ordnas filmfestivaler litet varstans i vårt
avlånga land. Det börjar faktiskt bli så att om ett landskap inte har en
filmfestival finns det inte riktigt med på kartan.

Arbetets museum i Norrköping kommer att påbörja ett forsknings-
projekt med arbetarrörelsens filmer. Vi vet också att Svenska filminsti-
tutet, SJ och Riksutställningar kommer att genomföra en tågturné med
utställning om filmens utveckling.

Den lista som Filminstitutet har tagit fram för att just visa att filmen
är ett viktigt medium i det här landet kan nästan göras hur lång som
helst.

Men Svenska filminstitutet arbetar också mycket aktivt för att spri-
da upplevelser för barn och ungdom i skolan med ett projekt som kallas
för skolbio. Det är ett projekt som slagit mycket väl ut och som verkli-
gen behövs som en motvikt med tanke på alla de våldsfilmer som
kommer barn och ungdom till del. Detta projekt främjar den kommande
biopubliken, och man försöker att vänja barn och ungdomar vid att film
skall ses på bio för att upplevelsen skall bli den rätta.

Efter bioföreställningen ges tillfälle till diskussioner mellan elever-
na och lärarna. Ibland deltar också personal som är utbildad av Film-
institutet.

Jag skall också litet kort kommentera Ewa Larssons reservation om
ett museum. Vi har sagt - men det vågar man nästan inte säga till Ewa
Larsson med tanke på vad som förevarit här i kammaren - att vi inte
vill föregripa Kulturutredningen. Men den frågan finns med i utred-
ningen. Vi vet också, vilket jag tycker är viktigare, att Filminstitutet
skall påbörja en nationell kampanj hösten 1995. Det har VD Lars
Engqvist talat om. Då tycker jag att de själva skall få ge sig ut och
försöka med detta, för det är ett mycket bra sätt som de försöker mark-
nadsföra ett filmmuseum på.

Med detta, herr talman, vill jag bara yrka bifall till utskottets hem-
ställan i dess helhet.

Anf. 173 EWA LARSSON (mp) replik

Herr talman! Nej, vi skall inte föregripa Kulturutredningen. Men nu
var det ju filmens hundraårsjubileum i år som vi skulle fira, och då
tyckte vi att det kunde vara på sin plats att manifestera med att säga att
vi vill satsa medel för prospektering av ett nationellt filmmuseum.

Kulturutredningen är inte klar förrän i augusti. Sedan skall den re-
missbehandlas. Det tar ett år, det tar två år. Förhoppningsvis kan det bli
dags för beslut 1997. Vi vill ha ett nationellt filmmuseum nu.

116

Anf. 174 MONICA WIDNEMARK (s) replik

Herr talman! Det är ju så, Ewa Larsson, att man inte riktigt vet när
filmandet började, om filmen är hundra år i år eller om det är nästa år.
Rom byggdes ju inte på en dag, och jag tycker att vi skall låta Filmin-
stitutet ta den utmaning som de har börjat på och arbeta med den så får
vi se vad som händer nästa år.

Anf. 175 EWA LARSSON (mp) replik

Herr talman! Det är självklart, och det är också ert svar på motio-
nen. Men vi delar inte den uppfattningen. Vi tycker att det borde vara
av nationellt intresse att visa att regeringen hade den här inriktningen,
att målsättningen är ett nationellt museum.

Anf. 176 LENNART FRIDÉN (m)

Herr talman! Jag skall fatta mig kort. Det blir ungefär lika kort som
manuset till en kortfilm, kan jag tänka mig.

Film har mycket länge varit en underskattad konstform, framför allt
därför att man inte har betraktat den som en konstform, vilket den är,
utan som ett medium för annan konst. Jag tror att det är mycket viktigt
att vi lär oss att betrakta film som det den är, en konstform i sig själv.

Vi har fått i vår hand ett betänkande som är mycket kort men som är
mycket välskrivet och på ett mycket klargörande sätt över bara några
sidor redogör för filmens ställning och de frågor som har kommit upp i
utskottet med anledning av propositionen och de motioner som har
väckts.

Det som är viktigt är bl.a. den del av betänkandet som tar upp ut-
vecklingen i riktning mot en regional produktion och även en regional
finansiering. Det är ett sätt att ge arbete på olika håll. Inte minst ger
man därigenom också våra skådespelare i olika delar av landet en helt
annan möjlighet att stanna kvar och arbeta på hemorten än man har haft
under många år, när filmproduktionen varit koncentrerad till Stock-
holm.

Skall filmen Mordet på Varbergs fästning spelas in bör det kanske
ske på Varbergs fästning och inte någonstans i Stockholmstrakten. Det
är så många människor har upplevt det. Mycket har varit centrerat till
vår huvudstad.

Nu har man fått upp ögonen för det som nämndes av en tidigare ta-
lare. Vi har fått många filmfestivaler. Filmen har börjat leva ett helt
eget liv efter några år i svacka. Jag tycker att det är mycket fint att vi
dessutom har fått en filmfestival som av Statens filminstitut har blivit
betecknad som den nationella, nämligen den i Göteborg. Vi har också
så sent som i går fått höra att EU nu kommer att ge anslag till både
Göteborgs filmfestival och Malmöfilmfestivalen, som är den som ägnar
sig åt barn- och ungdomsfilm. Då är vi åter inne på samma tema som vi
har debatterat under olika rubriker. Man har alltså även nere i Bryssel
uppmärksammat att vi är bra på detta. Då tycker jag att det finns all
anledning att vi satsar vidare på det.

För omväxlings skull, herr talman, vill jag yrka bifall till hemstäl-
lan. Vi har inte några reservationer till detta betänkande.

Prot. 1994/95:91

20 april

Film m.m.

Prot. 1994/95:91

20 april

Anf. 177 EWA LARSSON (mp)

Herr talman! Jag skulle bara vilja ha ett förtydligande av Lennart

Fridén. Han säger att filmen har varit underskattad som konstart. Då

Film m.m

undrar jag: Av vem? Jag påpekade i mitt inlägg att det är fler männi-
skor som går och ser på film än som går på idrottsevenemang. Vem är
det som underskattar filmen som konstart?

Anf. 178 LENNART FRIDÉN (m)

Herr talman! Det är sådana som Ewa Larsson och jag, dvs. männi-
skor i beslutande befattningar. Filmen har inte alls fått samma upp-
märksamhet i våra beslutande församlingar som många andra konst-
former har fått. Man kunde inte ens bestämma sig för att filmen skulle
hamna i Statens kulturråd när det tillkom. Den fick ligga kvar vid sidan
om därför att man inte riktigt kunde placera den rätt. Den hörde väl
ändå inte hemma med den övriga kulturen. Det är helt enkelt så att den
inte har uppmärksammats där den borde uppmärksammas. Däremot har
”folket” i mycket stor utsträckning sökt sig till biograferna för att upp-
leva filmen.

Anf. 179 EWA LARSSON (mp)

Herr talman! Jag anser att jag är en del av folket, och jag önskar att
Lennart Fridén talar för sitt eget parti. Jag vill påpeka att Miljöpartiet
verkligen uppskattar filmen som konstart och att vi nu vid filmens
hundraårsjubileum vill manifestera det genom vår önskan att regering-
en tar ett initiativ för att säga att vi vill ha ett nationellt filmmuseum.

Anf. 180 LENNART FRIDÉN (m)

Herr talman! Visst skulle vi kunna leka med ord en bra stund, Ewa
Larsson och jag. Men jag tycker inte att det är skälet till att vi sitter i
den här kammaren.

Jag kan bara konstatera att det finns mycket som tyder på att man
inte har uppmärksammat filmen som en egen konstform. Det har kon-
staterats i många utredningar även under senare år. Nu är vi på rätt väg,
och det är ingenting som vi kan sätta vare sig det ena eller det andra
partimärket på. Det har varit på det här sättet. Låt oss hoppas att det nu
går den rätta vägen.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 21 april.)

118

26 § Vägverket

Föredrogs

Trafikutskottets betänkande 1994/95 :TU 18

Vägverket (prop. 1994/95:100 delvis)

Anf. 181 ULLA LÖFGREN (m)

Herr talman! Bristerna i Socialdemokraternas historiska och nuva-
rande trafikpolitik är uppenbara. Det kommer till uttryck genom miss-
tron till marknadskrafterna, övertron på regleringar, ryckigheten i
väginvesteringarna, obalanserna mellan investeringsmedel och drifts-
och underhållsanslag samt nu senast de enskilda vägarnas undervärde-
rade betydelse för det svenska vägsystemets totala funktion.

I och med att regering och riksdag på grund av det statsfmansiella
läget inte förmår avsätta medel för att drift och underhåll av våra vägar
skall kunna hållas på en nivå som säkerställer god hushållning, kan vi
bara konstatera att det är en kapitalföstöring som pågår.

Egentligen är detta en historisk försyndelse. Såväl nyinvesteringsni-
vån som drifts- och underhållsanslagen till vårt vägnät har varit upprö-
rande illa behandlade, först och främst under 70- och 80-talen. Den
förra borgerliga regeringen tog ett krafttag under förra mandatperioden
för att ”bygga igen” vad gamla socialdemokratiska underlåtenhetssyn-
der åstadkommit.

Riksdagen har antagit nya trafikpolitiska mål och en planering för
de kommande tio åren. Tyvärr har detta inte varit tillräckligt. Det sak-
nas fortfarande modeller för hur vården av det vägkapital vi redan har
skall kunna hävda sig mot andra angelägna statsutgifter. Bl.a. därför
har vi moderater föreslagit en neddragning av utbyggnadstakten i nya
väginvesteringar med 750 miljoner i förhållande till regeringens för-
slag.

Innan vi bygger oss fast i alltför många nya objekt, som leder till att
det äldre och lågtrafikerade vägnätet får förfalla, måste vi hitta en mo-
dell som i statens budget kan säkerställa drifts- och underhållsanslag
som medger att våra vägar hålls i stånd. En övergång från beskattning
av trafiken till ett system med trafik- och miljörelaterade avgifter, där
sambandet mellan statens kostnader och intäkter för trafiken bättre
klargjordes, tror vi skulle underlätta en sådan utveckling.

Den påbörjade konkurrensutsättningen av Vägverket har visat hur
stora effektivitetsvinster som där finns att göra. Socialdemokraterna
befarar att Vägverkets kompetens som beställare skall urholkas om
Vägverket bolagiseras och helt och hållet konkurrensutsätts. Den oron
är än en gång ett bevis på Socialdemokraternas statiska syn på all of-
fentlig verksamhet.

Får jag påminna Socialdemokraterna om en annan stor statlig be-
ställare, som inte längre finns men som på sin tid var en av de mest
kompetenta beställare som jag känner till, nämligen den gamla Bygg-
nadsstyrelsen. Den hade ingen egen regiverksamhet för att upprätthålla
sin kompetens men höll sig ändå i hög grad med kompetens genom
bl.a. sin kontrollfunktion och den kompetensutveckling som hela tiden

Prot. 1994/95:91

20 april

Vägverket

119

Prot. 1994/95:91

20 april

skedde genom en viss personalrörlighet. Kompetensen späddes konti-
nuerligt på genom nyanställningar, och personal rekryterades från olika

led i byggprocessen.

Vägverket

Vi tror alltså att Vägverket både kan behålla och utveckla sin bestäl-
larkompetens, även om entreprenadverksamheterna bolagiseras, kon-
kurrensutsätts och privatiseras. Vi vill därmed understryka att beslutet
om att bolagisera Vägverket fr.o.m. den 1 januari 1996 skall stå fast. Vi
menar också att en fortsatt omstruktureringsverksamhet inom Vägver-
ket medger att ytterligare 150 miljoner, utöver vad regeringen har fö-
reslagit, kan tas in genom besparingar i Vägverkets administration.

Herr talman! Halveringen av anslaget till enskilda vägar är ett slag i
ansiktet på dem som i vägföreningarna driver och underhåller 72 000
kilometer väg upplåten för allmänheten. Speciellt provokativt ter sig
förslaget om man jämför drifts- och underhållskostnaderna för det
enskilda vägnätet med det lågtrafikerade helstatliga vägnätet. Drifts-
och underhållskostnaderna för de enskilda vägarna är nästan 40 %
lägre, och det statliga bidraget till dessa vägar är mindre än 50 % av
kostnaden för motsvarande helstatliga vägar.

Givetvis är det i det ekonomiska läge som Sverige befinner sig i
rimligt att alla får vara med och dela på bördorna. Men då är det ju inte
heller mer än rimligt att den del av det svenska vägnätet som drivs och
underhålls i helstatlig regi får bära sin del av bördan. Av de upphand-
lingsförsök med drifts- och underhållsentreprenader som Vägverket
hittills har gjort vet vi att en konkurrensupphandling av drifts- och
underhållsverksamheten innebär att stora besparingar kan göras. Därför
menar vi att 200 miljoner i besparing på drifts- och underhållsanslaget
till Vägverket bör göras och att dessa medel skall överföras till anslaget
för drift och underhåll av enskilda vägar.

Givetvis hade det känts mer tillfredsställande om vi hade sluppit fö-
reslå denna nedskärning, då de medel som kan frigöras via effektivare
upphandling mer än väl behövs för att åtgärda eftersatt underhåll. Nu
har emellertid den socialdemokratiska regeringen genom sitt oklara
agerande försatt oss i denna situation. Jag tycker att det är märkligt att
inte utskottsmajoriteten är beredd att förena sig med Moderaterna och
se till att besparingen fördelas på ett rättvisare sätt än vad regeringens
förslag innebär.

Den 30 mars ställde jag här i kammaren frågan till kommunika-
tionsminister Ines Uusmann vad hon tyckte skilde bilisten på det en-
skilda vägnätet från bilisten på det allmänna lågtrafikerade vägnätet,
som motiverade den av regeringen föreslagna särbehandlingen ur be-
sparingssynpunkt. Hon svarade då: ”Självfallet måste också vägnätet,
både det regionala länsvägnätet och det enskilda vägnätet, bli föremål
för de besparingar som vi alla skall bidra till för att få landet på fötter.”

Eftersom regeringen i sin budgetproposition om anslaget till Väg-
verket har sagt: ”Regeringen föreslår således ett anslag för drift och
underhåll som realt är i stort oförändrat jämfört med idag.” Detta inne-
bär, enligt regeringen, i stort ingen besparing.

Jag frågade Ines Uusmann om jag kunde tolka hennes svar så, att
Socialdemokraterna vill medverka till att fatta ett mer rättvist beslut i

120

denna fråga, som medger att besparingen går ut över såväl det enskilda
som det allmänna vägnätet.

Ines Uusmanns svar blev följande: ”Jag förutsätter att riksdagen
alltid fattar rättvisa beslut, åtminstone med den nuvarande majoriteten.”

Detta föranleder mig fråga Bo Nilsson: Tycker den nuvarande ma-
joriteten, som herr Nilsson representerar, att det är rättvist att den totala
besparingen på drifts- och underhållsanslag till vägar skall tas ut genom
en halvering av bidraget till enskilda vägar?

Utskottet har varit överens om att uppmana regeringen att analysera
hur medlen som anslås till enskilda vägar används. Vi moderater har
menat att analysen även borde innefatta de ca 40 000 vägkilometer
helstatliga vägar som har lika låg trafikbelastning som många av de
enskilda vägarna. Det finns kanske något att lära av jämförelsen mellan
enskilda och helstatliga väghållares sätt att organisera och genomföra
sina drifts- och underhållsåtgärder.

Det kan ju inte heller vara helt ointressant för regeringen att fundera
över vad som skulle hända om staten kunde sänka sina kostnader för
det lågtrafikerade vägnätet till samma nivå som för det enskilda. Jag
kan berätta för kammaren att resultatet skulle bli en besparing på mel-
lan 600 miljoner och 800 miljoner kronor per år.

Miljöpartiet och Centerpartiet har i en gemensam reservation före-
slagit ett anslag på 500 miljoner utöver regeringens förslag. Mot bak-
grund av vad jag tidigare har sagt kan det kanske tyckas vara en rättvis
åtgärd, men då har man glömt det statsfmansiella läget.

Det skall bli mycket spännande att i kammaren i dag få se hur all-
varligt Centerpartiet tar på sitt nya samarbete med Socialdemokraterna.
Är det allvarligt? Det måste det ju vara om det skall bli trovärdigt. Blir
det då trovärdigt om Centern röstar på sin och Miljöpartiets reservation
om utökat bidrag till enskilda vägar? Naturligtvis inte. Ett sådant age-
rande skulle ytterligare försämra statens finanser och spräcka regering-
ens budgetförslag.

Det finns därmed två utvägar för Centerpartiet. Den ena är att rösta
med utskottsmajoriteten - Socialdemokraterna, Folkpartiet och Väns-
terpartiet. Det andra är att rösta med Moderaterna. För statsbudgeten
blir resultatet detsamma. Jag ser med nyfikenhet fram emot hur Centern
kommer att agera.

Slutligen, Bo Nilsson: Vad kommer Socialdemokraterna att göra
om de enskilda vägföreningarnas reaktion på riksdagens beslut blir att
avstå från statsmedel och att sätta upp vägbommar på stora delar av
vårt vägnät?

Med detta, herr talman, ber jag att få yrka bifall till reservation nr
10 och ifall den vinner riksdagens gehör även till reservation nr 17.

Anf. 182 SIVERT CARLSSON (c)

Herr talman! Goda kommunikationer är viktiga och nödvändiga
förutsättningar för att ta till vara utvecklingsmöjligheterna - allas ut-
vecklingsmöjligheter i hela Sverige.

Ett väl utbyggt väg- och järnvägsnät, utbyggd sjöfart och luftfart
samt goda post- och telekommunikationer ökar möjligheterna för ett

Prot. 1994/95:91

20 april

Vägverket

121

Prot. 1994/95:91

20 april

decentraliserat samhälle. Det ökar inte enbart möjligheten för person-,
gods- och budtransporter utan också möjligheterna för delaktighet och

därmed demokrati. Investeringar i utbyggd infrastruktur är en viktig

Vägverket

förutsättning för utveckling och demokrati i alla delar av landet.

För att näringslivet skall ha rimliga möjligheter att konkurrera på li-
ka villkor måste nackdelen med avståndet till övriga Europa minimeras
med en väl utbyggd och god infrastruktur.

Investeringar i en sådan är av största strategiska betydelse

•    för utvecklingen inom näringslivet i hela Sverige,

•    för exportindustrins konkurrensförutsättningar,

•    för att möjliggöra arbete och boende i hela landet och

•    för att vidmakthålla, underhålla, bevara och utveckla hela det
finförgrenade nätverk av vägar som under årens lopp byggts upp med
såväl gemensamma som enskilda och ideella medel och insatser.

Det handlar om vägar som inte enbart brutit mark utan som också
brutit bygd, vägar som öppnat Sverige och tillgängligheten också till
den stora rika lands- och glesbygd som är en förutsättning för landets
utveckling.

Herr talman! I trafikutskottets betänkande nr 18 med titeln Vägver-
ket översätts målen till konkreta siffror. Där översätts orden till hand-
ling och prioriteringar och möjligheter till kronor och anslag.

Med hänsyn till det ekonomiska läget accepterar vi i Centern en
sänkt ambitionsnivå i fråga om vissa avsnitt av stamvägnätet. Vi accep-
terar också av samma skäl att några av de väginvesteringar som ingår i
1993 års tioåriga investeringsplan senareläggs. På så sätt planar inves-
teringspuckeln ut. Däremot anser vi att programmet i huvudsak skall
fullföljas inom tioårsperioden.

Hen talman! När det gäller anslag till byggande av vägar respektive
till drift och underhåll av vägar måste principen vara att vägkapitalet
skall förvaltas så, att värdet av gjorda investeringar inte urholkas. Väg-
kapitalet skall säkras, som det heter i den vägpolitiska målsättningen.

För detta fordras, menar vi, en långsiktig strategi för drifts- och un-
derhållsåtgärder, vilket vi föreslår att regeringen återkommer till riks-
dagen med. Men framför allt är det nödvändigt att de brister som i dag
finns i det svenska vägnätet så mycket som möjligt och så snart som
möjligt åtgärdas och repareras. Annars hotar de vinster som görs i
nyinvesteringar och ytterligare utbyggnad av infrastrukturen att ätas
upp och gå förlorade på grund av eftersläpande underhållsinsatser.

Såväl näringspolitiska som regionalpolitiska skäl talar för en kraftig
upprustning av länsvägnätet.

Mot denna bakgrund är det förvånande att regeringen och utskotts-
majoriteten i år håller tillbaka anslaget till drift och underhåll. I fjol
ansåg Socialdemokraterna att det behövdes 9 886 miljoner kronor till
drift och underhåll. I år anser man att 5 867 miljoner kronor räcker.

Från Centerns sida menar vi att denna minskning i förhållande till
Vägverkets yrkande är alldeles för kraftig, medför ytterligare försäm-
ringar av det lågtrafikerade vägnätets standard och strider mot det väg-
politiska målet att uppnå en regional balans och en säkring av vägkapi-

122

talet. Vi föreslår därför att ytterligare 1 miljard anslås till drift och

underhåll, medan nybyggandet av framför allt motorvägar nu ges en
lägre prioritet.

Det som emellertid gör mig mest upprörd och besviken är den non-
chalans som utskottsmajoriteten visar gentemot de enskilda vägarna.
Här gäller ingen osthyvel. Här går man fram med både stämjärn och
klubba och hugger bort halva anslaget. Man sänker det från 657 miljo-
ner till 329 miljoner, vilket är en tredjedel av Vägverkets förslag och
hemställan. Man anslår till landets längsta vägnät - 280 000 km, vilket
är två tredjedelar av hela det svenska vägnätet - ett belopp som är 134
miljoner kronor lägre än vad som behövs enbart för Vägverkets admi-
nistrativa kostnader.

Om man någon gång skulle vilja upprepa de välbekanta orden ”Vet
hut! Vet sjufalt hut!” så är det i detta sammanhang.

Dessutom föreslås förhandlingar med Svenska Kommunförbundet
rörande en överföring av medlen till kommunerna.

Från Centerns sida säger vi ett definitivt nej till denna övervältring
på kommunerna. Vi gör det främst av följande fyra skäl:

1. Ansvaret för infrastrukturens utbyggnad måste vara statens.

2. Kompetensen och kunnigheten i dessa frågor finns hos Vägver-
ket, ej hos kommunerna.

3. Kommunerna orkar inte med även denna kostnad.

4. Förslaget medför mycket stor risk för att vi skär av och stympar
det finförgrenade vägnät som likt vener, artärer och lober förser sam-
hällets blodomlopp med invaror, utvaror, råvaror och tillgänglighet.

Jag är kanske egentligen inte förvånad över förslaget. Det ligger ty-
värr i linje med många övriga regeringsförslag riktade mot landsbyg-
den, som med varierande framgång har förts fram det senaste halvåret.

Däremot är jag förvånad och uppriktigt besviken över att inte ut-
skottsmajoriteten på något sätt i konkret handling har velat ta intryck av
de mängder av skrivningar, uppvaktningar, protester, beskrivningar,
redovisningar och förslag som har kommit utskottet till del sedan för-
slaget blev känt.

Det har kommit skrivningar, uppvaktningar, protester, beskrivning-
ar, redovisningar och förslag i mängder från de 24 000 enskilda väghål-
larna och samfälligheterna, från LRF-avdelningar över hela landet, från
centeravdelningar över hela landet, från skogsägarna, från skogsin-
dustrin, från Glesbygdsverket, från Skärgårdsstiftelsen, från andra
politiska föreningar, från kommunförbund, från kommunstyrelser och
från länsstyrelser.

Låt mig redovisa några axplock från den talrika, sakkunniga pro-
testkören, som väl beskriver situationen:

”1 stora delar av länet är enskilda vägar en förutsättning för boende
och ett fungerande näringsliv eftersom de utgör den enda transportlän-
ken med omvärlden.”

”En trolig följd av sänkta statsbidrag av den storlek som aviseras är
att många enskilda väghållare av kostnadsskäl kommer att tvingas
stänga sina vägar för allmän trafik.”

Prot. 1994/95:91

20 april

Vägverket

123

Prot. 1994/95:91

20 april

”Tillgängligheten och rörligheten kommer därmed att minska vilket
är speciellt besvärande för turistlänet Jämtland där många attraktiva

turistområden bara nås via enskilda vägar.”

Vägverket

”Lika allvarligt som bidragsnedskärningen är förslaget att låta
kommunerna överta förmedlingen av statsbidragen. Det innebär att den
rådgivning i tekniska, juridiska och administrativa frågor som Vägver-
ket idag ger de enskilda väghållarna faller bort eftersom motsvarande
kompetens och resurser inte finns hos kommunerna.”

Detta skriver en enig länsstyrelse i Jämtlands län.

”Begränsas möjligheterna till bidrag för åtgärder på enskilda vägar
innebär det orimliga och orättvisa kostnader för enskilda och kommu-
ner i gles- och landsbygd.” Det säger Glesbygdsverket.

”Det finns ur Kalmar kommuns synpunkt ingen möjlighet att kom-
pensera bortfall av statsbidraget, varför många av de enskilda vägarna
kan komma att stängas för allmän trafik. Många av de enskilda vägarna
leder ut till för allmänheten viktiga attraktioner: badplatser, fritidsak-
tiviteter, svamp- och bärplockning och naturupplevelser i stor omfatt-
ning. Allemansrätten blir i så fall kraftigt begränsad.” Detta skriver
bl.a. Kalmar kommun.

”Enligt Kommunförbundets uppfattning skulle såväl ett överförande
av anslaget till kommunerna som halveringen av anslaget få betydande
ekonomiska konsekvenser.” Detta framför Svenska Kommunförbundet,
som också i brev till trafikutskottet anger att: ”Idag har många enskilda
vägar ett större allmänintresse än många mindre allmänna vägar, för
vilka staten tar det fulla ansvaret.”

”Förslaget medför också att bidraget till fem färjelinjer i landet
skulle drabbas. En av dessa färjelinjer är Ornö Sjötrafiks bilfärja mel-
lan Dalarö och Ornö inkl, intilliggande mindre öar.” En annan är färjan
mellan Gränna och Visingsö.

”Skulle bidraget minska till hälften blir detta en dödsstöt mot sam-
hällssatsningen på En Levande Skärgård.”

”Detta innebär i sin tur att folk tvingas flytta från Ornö och omgi-
vande öar, vilket tar bort underlaget för butik, postkontor och en redan
idag hotad skola och barnstuga.”

”Sammanfattningsvis vädjar Haninge kommun att förslaget till
minskat bidrag till enskild väghållning inte måtte slå undan benen på
övriga samhälleliga insatser som görs för att behålla En Levande Skär-
gård. Detta skulle innebära en kapitalsförstöring av stora mått och
medföra allvarliga konsekvenser - inte minst för 200 öbor.”

Så avslutas brevet till trafikutskottet från kommunledningen i Ha-
ninge kommun.

Av tidsskäl undviker jag att citera fler brev, även om jag här har
ytterligare ett citat från Västerbottens LRF.

Herr talman! Enskilda vägar är inte enskildas vägar. Det är vägar
för alla. Det är vägar för landsbygden. Det är vägar för turisten. Det är
vägar för jordbruket. Det är vägar för varutransporter. Det är vägar för
skogsindustrin. Det är vägar för bärplockaren. Det är vägar för skol-
skjuts. Det är vägar för post och färdtjänst. Det är vägar till rekreation.

124

Det är vägar till allemansrätt. Det är vägar för levande landsbygd. Det
är vägar för regional balans.

Det är landets längsta och mest finförgrenade vägnät. Det bärs upp
av många enskildas ideella arbete.

Nu liggande förslag hotar att strypa såväl detta vägnät som lands-
bygd, glesbygd, fortsatt ideellt arbete och i förlängningen tillgänglighe-
ten till svampmarker, badstränder, skärgård och även välfärden i vår
unika allemansrätt.

Centern ser det enskilda vägnätet som ett prioriterat område, varför
vi har föreslagit att anslaget utökas med 500 miljoner kronor. Kamma-
rens ledamöter har möjlighet att bifalla detta förslag genom att rösta ja
till reservation 18, vilken jag härmed, herr talman, yrkar bifall till. Jag
yrkar även bifall till reservationerna 11 och 13 till utskottets betänkan-
de, och i övrigt yrkar jag bifall till utskottets hemställan.

Anf. 183 ULLA LÖFGREN (m) replik

Herr talman! Jag har med stort intresse lyssnat till Sivert Carlssons
brandtal för de enskilda vägarna. Men mina funderingar om finansie-
ringen kvarstår, liksom mina funderingar vad gäller Centerns och So-
cialdemokraternas ansvarstagande för landets ekonomi. Hur klarar
Centern ut det här ansvarstagandet om man vill satsa ytterligare 500
miljoner och inte har Socialdemokraterna med på noterna så att man
kan finansiera satsningen? Ni spräcker ju regeringens budget.

Anf. 184 SIVERT CARLSSON (c) replik

Herr talman! Ulla Löfgren! Vi ligger redan i och med vårt budget-
förslag 13 miljarder bättre till än Socialdemokraternas budget. Redan
vid motionstidens ingång plockade vi bort pengar från utbyggnaden
och lade på underhållet liksom vi lade mer på de enskilda vägarna,
eftersom det är ett prioriterat område. Motsvarande satsning såg jag
inte i Moderaternas motioner.

Anf. 185 ULLA LÖFGREN (m) replik

Herr talman! Det är ju ganska ointressant, så länge inte Centerpar-
tiet har lyckats få Socialdemokraterna med på just sina besparingar.
Även om Centerpartiet föreslår aldrig så många besparingar finansieras
ju inte de här utgifterna på 500 miljoner om riksdagen inte antar de
föreslagna besparingarna. Har man ingått äktenskap med någon måste
man ju vara överens om hushållsutgifterna.

Anf. 186 SIVERT CARLSSON (c) replik

Herr talman! Såvitt jag vet är inga äktenskap ingångna, inte heller
förlovningar. Det finns ett samarbete mellan två partier, grundat på
behovet av att tillsammans försöka stabilisera ekonomin i landet. Det är
vad det handlar om.

Jag tycker nog inte att det, som Ulla Löfgren sade, är ointressant var
prioriteringarna ligger från början. Det visar på den politiska viljan. Vi
har visat vår.

Prot. 1994/95:91

20 april

Vägverket

125

Prot. 1994/95:91

20 april

Anf. 187 KARL-ERIK PERSSON (v)

Herr talman! Det är roligt att det är så många av riksdagens ledamö-

ter som vill delta i trafikutskottets debatt, även om jag förstår var skon

Vägverket

så att säga klämmer.

Problemet vad gäller trafikutskottets betänkande är väl att det är
svårt att debattera vissa frågor i och med att vi skjuter många av frå-
gorna till de kommittéer som sitter och arbetar. Det gör att de reserva-
tioner som har fogats till betänkandet faktiskt kan få gehör när kommit-
tén har kommit till sina slutsatser. Det vet vi inte i dag. Det vi kan hop-
pas på är att mycket av de idéer och tankegångar som har förts fram i
motioner och reservationer hamnar hos den kommitté som arbetar med
de här frågorna och på så sätt så småningom kanske kommer tillbaka
till riksdagen.

I det statsfmansiella läge som nu råder har Vänsterpartiet två reser-
vationer till detta betänkande. Vi vill framför allt skjuta på motorvägs-
satsningarna, eftersom vi anser att vi inte har råd med dem. I stället vill
vi satsa mer på drift och underhåll av de vägar som finns. Därmed
skulle kanske de olyckor som förekommer på dagens vägnät kunna
minska i antal. Trafiksäkerhetsverket har ju redovisat att det i dag sker
olyckor på grund av att underhållet har eftersatts under en längre tid.
Det är väl flera regeringar som har bidragit till att anslagen till under-
håll har minskat. Varken den förra socialdemokratiska regeringen eller
den borgerliga regeringen har varit så aktiv när det gäller underhåll,
utan man har satsat på andra områden.

Utskottsmajoriteten har avvisat de reservationer vi har fogat till be-
tänkandet. Det dröjer nu inte alls länge tills regeringen lägger fram sin
kompletteringsproposition.

Vad som kommer att dölja sig eller framkomma i den komplette-
ringsproposition som kommer vet vi inte i dag. Men det skulle vara
väldigt intressant om man kunde få reda på om de besparingar som vi
från Vänsterpartiet föreslagit när det gäller nysatsningar på motorvägar,
och som kommer att avslås vid omröstningen i morgon, kanske kom-
mer att bifallas den 25 april. Då står vi i en ganska knepig situation.
Det här vet vi ingenting om i dag, i varje fall inte jag.

Fru talman! När det gäller enskilda vägar har vi från Vänsterpartiet
inte haft några pengar att satsa på dem. Jag förstår alla dem som känner
en viss oro för detta. Men den våldsamma kritik som har framförts för
det moras som kommer att inträffa om nu Trafikutskottet kommer att
fatta detta beslut, som det finns en majoritet för, tror jag inte på.

Jag har varit i kontakt med många vägföreningar, och många vägfö-
reningar har ringt till mig. Det som de framför är, att om neddragningen
kommer att bestå långsiktigt kommer det att bli problem, och det för-
står jag också. Som glesby gdsbo känner jag till dessa frågor ganska väl.

Om man läser den skrivning som finns på s. 31, och inte gör som en
viss potentat när han läser Bibeln, tror jag faktiskt att det finns möjlig-
het att se att vi inte är avvisande. Vi säger inte bestämt nej och att dessa
satsningar skall vara bestående. Halveringen av anslagen är icke bestå-
ende.

126

Där gör utskottet en annan bedömning än den regeringen gör. Vi
har krävt en analys av hur mycket medel som behövs för att upprätthål-
la det finmaskiga vägnät som skall finnas kvar - och där håller jag med
Sivert Carlsson - för turistanläggningarna och för människors möjlig-
heter att komma ut till de badplatser som kommunerna satsar på.

Jag är helt övertygad om att om man i analysen kommer fram till att
vi måste satsa mer pengar för att upprätthålla det enskilda vägnätet
kommer man att se till att det finns pengar. Jag är i varje fall absolut en
av dem som kommer att se till att motionera om att så blir fallet.

Det finns i dag ganska litet analyser av hur mycket som behöver
satsas för att upprätthålla det vägnätet. Det skulle egentligen vara gans-
ka roligt att se hur det är med de juridiska personerna, och då tänker
jag framför allt på skogsindustrin och pappersindustrin, som utnyttjar
detta vägnät oerhört mycket och som i dag såvitt jag vet inte satsar en
enda krona. De är ganska beroende av att det enskilda vägnätet upp-
rätthålls för deras framkomlighet.

Skogsindustrin kräver i dag att deras råvara är en färskvara. Vad
betalar egentligen den svenska skogsindustrin och andra industrier som
utnyttjar det enskilda vägnätet utan att satsa en enda krona? Det tycker
jag att man skulle ta med i den analys som skall göras. Är det inte vet-
tigt att de är med och satsar pengar på detta vägnät, som för deras del
är så oerhört viktigt? Det går lätt att tala om att det är viktigt, men att
vara med och satsa pengar är det mycket sämre med.

Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till en av de reservationer
som Vänsterpartiet har avgett till detta betänkande, och som jag och
Vänsterpartiet givetvis står bakom, nämligen reservation 6 avseende
mom. 4.

Anf. 188 ULLA LÖFGREN (m) replik

Fru talman! Efter det sista som Karl-Erik Persson sade känner jag
mig föranlåten att begära ordet och tala om att den allra största delen av
vårt vägnät är alldeles privat och betalas av enskilda, framför allt en-
skilda skogsägare. De betalar ungefär 1 miljard per år i drift och under-
håll för sina vägar. Det är en inte oansenlig summa jämfört med de 329
miljoner som regeringen har föreslagit för de enskilda vägarna.

Anf. 189 KARL-ERIK PERSSON (v) replik

Fru talman! Är man i så stort behov av och så angelägen om dessa
vägar är ju detta en ganska liten summa om vi ser till hur stort vägnät
som man egentligen har och utnyttjar. Där tror jag att det finns mer
pengar. Det finns ingenting som säger vad industrin är beredd att satsa
på dessa vägar.

Anf. 190 ULLA LÖFGREN (m) replik

Fru talman! Jag tror att biltrafiken betalar sina kostnader för dessa
vägar. Vägverket i Västerbotten har gjort en undersökning av hur det
ser ut på de enskilda vägarna. Man har gjort trafikmätningar och
kommit fram till att statens intäkter från bilismen för de enskilda vä-

Prot. 1994/95:91

20 april

Vägverket

127

Prot. 1994/95:91

20 april

garna i Västerbotten är 32 miljoner kronor medan statsbidraget är 28
miljoner kronor.

Vägverket

Anf. 191 KARL-ERIK PERSSON (v) replik

Fru talman! Biltrafiken betalar totalt över 43 miljarder kronor till
statskassan. Därav får den tillbaka ca 15 miljarder kronor från Vägver-
ket. Men vad gör man av de andra pengarna? Inte går de till de enskilda
vägarna. Då skulle vi inte ha dessa problem.

Anf. 192 SIVERT CARLSSON (c) replik

Fru talman! Jag begärde ordet närmast med anledning av det som
Karl-Erik Persson sade om skogsindustrin. Han undrade vad som gäll-
de. 75 % av vägarna får anslag, och resten får det inte.

Skogsindustrin är den industri som plockar in mest pengar till lan-
det, mer än metallindustrin och verkstadsindustrin tillsammans. Just-in-
time-transporter kräver säkra vägar. Vi måste hjälpa näringslivet. Det
handlar om att utveckla näringslivets basförutsättningar för att kunna få
ut mer pengar sedan.

Jag blev glad när Karl-Erik Persson sade att det inte får bli en per-
manent halvering. Det förutsätter jag också att det inte blir, för det
klarar vi inte.

Sedan sade Karl-Erik Persson att det framförts en våldsam kritik
från hela landet. Jag tror inte att den kritiken var felaktig, Karl-Erik
Persson. Lika litet tror jag att Karl-Erik Persson hade fel i fjol när han
äskade ungefär det dubbla anslaget, 757 miljoner, till det enskilda väg-
nätet - något som han i år vill sänka till 329 miljoner. Det gör mig litet
fundersam beträffande Vänsterpartiets regionalpolitiska inställning i
ord och handling.

Anf. 193 KARL-ERIK PERSSON (v) replik

Fru talman! Jag hör till dem i trafikutskottet som har suttit i arbets-
marknadsutskottet under flera år och tagit regionalpolitiskt ansvar. Vi i
Vänsterpartiet sitter ensamma i varje utskott, som säkert Sivert Carls-
son vet.

Jag känner ganska väl till vad regionalpolitiken innebär. Jag hör till
dem i riksdagen som har satsat mest tillsammans med andra partier när
det gäller regionalpolitiska anslag. Vi har då framför allt kört över den
socialdemokratiska regeringen flera gånger i våra förslag till anslag till
regionalpolitik och länsanslag, bl.a. Det är inte alls främmande för mig.

Det blir skiftningar i motionsskrivande och äskande från år till år.
Att det sker känner Sivert Carlsson mycket väl till. Nu har vi i Vänster-
partiet försökt lägga fram ett budgetförslag där vi finansierat inkomster
och utgifter, och då hamnar vi i den här situationen.

Jag kan öppet erkänna att jag faktiskt inte visste om att det var så
många enskilda vägar som fick statsbidrag i Sverige, men det har jag
lärt mig. Att skogsindustrin med sin export bidrar med otroligt mycket
medel till statskassan vet jag också. Men den är också beroende av
dessa enskilda vägar.

128

Frågan är egentligen om den inte kunde bidra på ett bättre och mer
aktivt sätt när det gäller den här delen, även om jag vet att skogsin-
dustrin inte finns överallt där de enskilda vägarna finns. Men i sin hel-
het borde den säkert, och kan säkert, bidra med mer pengar än vad den
gör i dag.

Anf. 194 SIVERT CARLSSON (c) replik

Fru talman! Jag delar Karl-Erik Perssons uppfattning i den sista
delen. Det jag är förvånad över är svängningarna och översättningen
från ord till handling när det gäller pengar, och den förvåningen fortsät-
ter. Men med den öppning som Karl-Erik Persson ger nu finns det
kanske en chans att lösa det här framöver.

Jag är däremot lika övertygad nu som för en stund sedan att vår
samhällskropp inte har råd att skära av de finaste artärerna och venerna.
Då fungerar inte blodomloppet längre.

Anf. 195 KARL-ERIK PERSSON (v) replik

Fru talman! Jag skall trösta Sivert Carlsson med att jag har samma
kritik i mitt eget parti. Det är inte med någon stor entusiasm jag för
fram detta, och jag är inte säker på att hela riksdagsgruppen kommer att
stödja mig när det gäller den här frågan, om jag skall svara ärligt.

Det är därför som jag har sagt att en analys måste komma till stånd.
Det måste komma fram hur mycket pengar man behöver ha för att
upprätthålla vägnätet. Vi i Vänsterpartiet är definitivt inte för att det
skall stängas av.

Centerpartiet har påpekat att man stänger av vägar för friluftsliv, för
fiske och kanske för sportanläggningar som kommunerna har satsat på
och som ligger utanför vissa områden. Men man har statsbidrag för
vägarna dit.

Det mest positiva i den skrivning som jag står bakom är att denna
analys måste komma snabbt. Den måste alltså komma under 1995. Jag
är beredd att ta från anslaget till nyinvesteringar i motorvägar för att
lägga på det vägnät de enskilda vägarna utgör.

Anf. 196 ELISA ABASCAL REYES (mp)

Fru talman! Jag vill först och främst börja med att säga att jag upp-
skattar att statsrådet har tagit sig tid att komma hit och förhoppningsvis
delta i debatten.

Som miljöpartist har jag den meriten och den nackdelen att jag inte
behöver gå in i en liten strid om vem som gjorde vad, vem som har
förhandlat med vem och vem som är förlovad med vem. Sådant kan
man se på TV på dagtid, men det tycker jag inte skall skötas i Sveriges
riksdag.

Det karakterisktiska för nästa års budget för Vägverket är att man
fortfarande dras med den trafikpolitik som beslutades under 1993 och
det investeringsprogram som bestämdes. Det byggde bl.a. på en hel del
falska föreställningar om trafikpolitikens förutsättningar, även om vissa
delar av formuleringarna har ändrats i de trafikpolitiska delmålen. Bl.a.

Prot. 1994/95:91

20 april

Vägverket

129

9 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 91

Prot. 1994/95:91

20 april

har Socialdemokraterna valt litet annorlunda formuleringar vad gäller
konkurrenskraft, näringslivets stimulans, m.m.

Faktum är att man i princip följer det här investeringsprogrammet.

Vägverket

Det är då irrelevant om det är en borgerlig eller en socialdemokratisk
regering. Det har visat sig genom att de besparingar som har gjorts först
och främst har gjorts med hänsyn till det statsfmansiella läget.

Miljöpartiet delar inte majoritetens syn på nödvändigheten av ut-
byggnad av motorvägar. Vi menar att motorvägar är en ganska dyr och
onödig investering. Det finns bra mycket effektivare lösningar när det
gäller trafiksäkerhet och framkomlighet än just motorvägar. Motorvä-
gar har på något sätt blivit en helig ko, en sanning som skall lösa alla
problem.

Om vi tittar på detta med ekonomisk tillväxt kan vi konstatera att
det alltid funnits en föreställning om att den ekonomiska tillväxten
absolut behöver en ökad transportvolymskapacitet. Jag skulle vilja
vända på begreppet och påpeka att den ekonomiska tillväxten medför
behov av ökade transportvolymer, men det motsatta förhållandet är
absolut inte nödvändigt. Det är detta vi måste komma fram till. Annars
kommer investeringstakten att fortsatt vara densamma år efter år efter
år.

Vi kan konstatera att de mål om effektivisering som Vägverket har
fått inte har uppfyllts i någon särskilt tillfredsställande grad, mer än att
man har bestämt sig för att bygga motorvägar för att effektivisera, vil-
ket flera instanser har vänt sig emot. Bl.a. har Lindbeckkommissionen
visat att konkurrenskraften för industrin ökar med en så liten del som
0,06 %, eller något sådant.

Vi måste titta på hur motorvägsstandarden byggs ut i dag. För det
första byggs den ut ojämnt, vilket bara det måste ses som en trafikfara.
För det andra byggs den ut på bekostnad av t.ex. enskilda vägar. Här
har Miljöpartiet anslutit sig till Centerns reservation. Vi har även an-
slutit oss till de motioner som pekar på att pengarna först och främst
skall tas från motorvägsbyggen.

Låt mig visa en liten bild. Det här är en gård som har brukats eko-
logiskt sedan 1972. Där bygger man nu en motorväg. Låt oss ha i
åtanke att det i ett EU-land som Holland inte är tillåtet att expropriera
för att bygga t.ex. en väg. Då får vi en annan dimension på individens
ställning i samhället i dag. I och med att riksdagen beslutat att endast ge
direktiv för de övergripande målen och inte lägger sig i den enskilda
planeringen har det blivit problem med utbyggnadstakten, eftersom
Vägverket bygger efter eget huvud.

Det är klart att Vägverket har bättre kompetens än någon politiker
att veta exakt hur det skall byggas, men en sak måste konstateras. Det
är att politiska instanser och individer blivit ganska maktlösa. Därför
måste vi åtgärda detta på något sätt.

Apropå maktlöshet kan vi också nämna EU. Utskottet har visat ett
fantastiskt ointresse att delta i någon som helst EU-debatt när det gäller
Vägverket och väginvesteringar. Den nationella vägplanen har inte
setts i ett europeiskt perspektiv, vilket är fullständigt unikt för ett

130

EU-land. Vi ser en total integrering av övriga EU-länders trafikpolitik
genom Transeuropean NetWork.

Sverige har karakteriserat sig genom att driva en nationell politik i
riksdagen. Den har väldigt liten anknytning till de europeiska planerna.
Om man hade haft ett större medvetande här, hade man dessutom valt
att påverka mer, vilket inte har skett så mycket från politiskt håll. Det
är möjligt att regeringen sköter detta och att det sker i EU-nämnden,
men i utskottet har vi sannerligen inte sett det.

Miljöpartiet har alltså ställt sig bakom Centerns reservation. Vi har
även ställt oss bakom de motioner som nämns i en reservation och som
är till förmån för de vägutbyggnader som vi anser onödiga i dag. Vi
anser att ett tydligt direktiv skulle kunna ges om att det skall byggas så
billigt som möjligt, så miljövänligt som möjligt och så effektivt som
möjligt utan att trafiksäkerheten äventyras. Hur går detta ihop? Hur
bygger man så att trafiksäkerheten inte äventyras och dessutom billigt
och miljövänligt?

Den plan som läggs upp i dag skall ju vara grundläggande för de
framtida kommunikationerna i Sverige. När den stamnätsplan som
ligger är färdig kommer stamnätet i princip att vara färdigutbyggt i
Sverige. Vi kan konstatera att utbyggnaden nu sker i förhållande till
folkökningen, ökade behov av transporter och ökade behov av kom-
munikation på olika sätt. Såväl i europeiskt som internationellt och
svenskt perspektiv finns det tydliga prognoser som talar om ett behov
av transportökningar. Däremot finns det dåligt med prognoser som talar
om hur man kan effektivisera.

Faktum är, som Vänsterpartiet har påpekat i en motion, att energief-
fektiviseringen på transportområdet, särskilt vägtransportområdet, har
varit mycket dålig. Vi kan jämföra detta med energianvändningen och
energieffektiviseringen totalt i samhället. Energibehovet har haft sam-
ma kurva som den ekonomiska tillväxten. Det är ett sätt att se som man
bl.a. tillämpar på u-länder för att visa att energibehovet ökar med eko-
nomisk tillväxt.

Men detta har ändrats. Nu minskar i stället energibehovet på grund
av effektiviseringar. Det skulle kunna likställas med effektiviseringar
av vägtransporter där själva slutvaran, produkten, blir bra mycket mer
kapitalintensiv. Den marginella nyttan avtar ganska betydligt. Grund-
tanken är alltså att investeringsprogrammet är fel i dag. Därför måste vi
ändra på det från grunden.

Jag tycker att regeringen borde ta till sig litet av detta och kanske
inte gå så mycket i den borgerliga regeringens spår och bygga så många
broar och motorvägar. Det behövs kanske inte. Vad är det som säger att
folkökningen och trafikökningen slutar när ni har bestämt er för att
sluta investera. Min generation och generationerna efter min kommer
säkert också att ha ett ökat behov. Då är det ohållbart - och det inom en
snar framtid - att bygga på samma trafikpolitik som man gör i dag. Det
går inte.

Vi kan tyvärr konstatera att vi inte har fått något gehör i utskottet
för våra synpunkter. Vårt besparingsförslag på 5,5 miljarder har inte

Prot. 1994/95:91

20 april

Vägverket

131

Prot. 1994/95:91

20 april

gått igenom. Regeringen har dragit ner något på investeringstakten men
inte uppmärksammat några andra frågor än det statsfmansiella läget.

Miljöpartiet värnar om t.ex. grusvägar och det vägkapital som finns.

Vägverket

Men vi anser inte att det vägkapital som finns främjas av en delvis
utbyggnad av motorvägar på det sätt som sker i dag.

När det gäller glesbygdspolitiken måste man ha i åtanke att många
av motorvägarna byggs mellan storstäderna för att kompensera ett
trafikbehov som finns där och för att knyta samman olika regioner. Det
är ett faktum, eftersom olika städer i dag måste hävda sig i ett
EU-perspektiv. I en union är Stockholm inte längre en huvudstad. Där
är Stockholm en liten stad. Därför tycker jag inte att investeringarna i
dag sker särskilt väl i samklang med de regionalpolitiska målen.

Jag skulle vilja få en diskussion om detta. Jag har undvikit att hoppa
på någon direkt. Då finns det en risk för att man missar dialogen, men
jag hoppas att viktiga frågeställningar om hur vi skall lägga upp den
framtida politiken ändå kommer fram.

Låt mig till sist säga några ord om Vägverkets dotterbolag och bo-
lagiseringen. Vi menar att bolagisering och effektivisering är bra. Men
vad händer när ett bolag ställs inför de ekonomiska effekter som har
redovisats i den här rapporten? Den visar på hur fel Vägverkets kalky-
ler har slagit, och inte bara Vägverkets utan även Banverkets. Om detta
sägs väldigt litet i propositionen också. Det tycker vi är mycket tråkigt.
Som det mycket riktigt påpekas i rapporten från Riksrevisionsverket
leder de felaktiga kalkylerna till felaktiga politiska beslut.

Jag vill yrka bifall till reservation 7. Miljöpartiet står givetvis bak-
om alla sina reservationer, men av tidsskäl väljer jag att bara yrka bifall
till reservation 7.

Anf. 197 BO NILSSON (s)

Fru talman! Människors resor till arbete, möten med varandra och
transporter av varor är grundläggande funktioner i samhället. Förmågan
att på ett effektivt och resurssnålt sätt organisera transporter och kom-
munikationer har en avgörande betydelse för utvecklingen av välfärd,
samhälle, ekonomi och miljö. Den dominerande delen av resor och
transporter sker i dag, och inom överskådlig tid, på landets vägsystem.

Dagens betänkande behandlar anslag till just Vägverkets olika de-
lar. Det gäller investeringar till drift och underhåll samt till enskilda
vägar.

År 1993 och 1994 fastställde riksdagen ett stamvägnät till omfatt-
ning, standard och utbyggnadstakt samt en planeringsram för investe-
ringarna. Beslutet fattades i den här kammaren med stor majoritet.

Även om detta beslut i sak står fast måste det statsfmansiella läget
påverka även utbyggnaden av vägnätet. Förslaget i regeringens propo-
sition är att investeringarna förskjuts något i tiden. För väginvestering-
arnas del betyder detta att väghållningsplanen inte kan slutföras 2003
som tidigare var sagt utan tidigast 2004.

När det gäller drift och underhåll av det statliga vägnätet sker dock
inga besparingar som är synliga i budgeten. Men om man ser till det

132

behov som Vägverket redovisar finns det besparingar även här på flera
miljarder. Jag tycker att det finns skäl att understryka detta.

Enligt min bedömning är underhållet av våra vägar, eller att bevara
vägkapitalet om ni så vill, lika viktigt som de nya investeringarna.

När det gäller anslaget till de enskilda vägarna föreslås mycket stora
besparingar. Man kan alltså både med fog och vett säga att väganslagen
minskas ordentligt för att klara budgetunderskottet. Det är naturligtvis
smärtsamt men nödvändigt. Det finns också en stor majoritet för detta i
kammaren.

Fru talman! Jag tänkte nu gå över till trafikutskottets betänkande
och kommentera några viktiga punkter.

I propositionen föreslår regeringen att flera vägavsnitt skall få en
sänkt målstandard från motorvägsstandard till 13 meters bredd. Det
gäller avsnitten på E 4 Gävle-Sundsvall, norra E 6 mellan Uddevalla
och norska gränsen, E 20 mellan Göteborg och Örebro och E 22 mellan
Malmö och Karlskrona. Regeringen anser dock att man kan avvika från
den lägre målstandarden om avvikelsen innebär betydande samhälls-
ekonomiska effektivitetsvinster.

Utskottets majoritet har velat tolka regeringens skrivelse positivt så
till vida att vi vill ge regeringen och Vägverket en möjlighet att lång-
siktigt ge de fyra aktuella vägarna rätt målstandard.

Anser regeringen t.ex. att E 6 till norska gränsen bör få motorvägs-
standard bör denna möjlighet också finnas. Skälen kan vara såväl tra-
fiksäkerhet som den stora andelen tung trafik som trafikerar detta inter-
nationella stråk.

Ett annat konkret exempel kan vara delen Söderhamn-Enånger, där
planeringsprocessen hunnit långt och där en samordning av väg- och
järnvägsutbyggnad kan ge betydande samhällsekonomiska vinster. På
andra vägavsnitt kan det kanske vara en fördel att vänta med utbyggna-
den tills rätt målstandard kan uppnås. Genom utskottets skrivningar
utgår vi ifrån att de aktuella vägavsnitten på sikt kan få rätt målstan-
dard.

När det gäller drift och underhåll av det statliga vägnätet har jag re-
dan sagt att detta är en mycket viktig del av vägväsendets uppgift. Här
vill jag ge två synpunkter.

När det gäller anslaget kan man av statsfmansiella skäl på kort sikt
spara även här, men mer långsiktigt är det tveksamt.

Den kommunikationskommitté som nu arbetar bör ha eller har som
en av många viktiga uppgifter att se till att det befintliga vägnätet kan
bibehålla en hög standard.

När det gäller att bolagisera Vägverkets produktionsdivision vill jag
kort säga att regeringen aviserat en proposition i höst om vilken hu-
vudman som detta nya bolag bör ha. Dessutom pågår för närvarande en
utvärdering av den del av underhållet som nu är konkurrensutsatt. Det
är en god sed som vi har här i riksdagen att man avvaktar med föränd-
ringar under den tid som utredningar pågår.

Jag måste ändå få säga till Ulla Löfgren att jag aldrig kommer att
bli så glad för marknadslösningar som hon är. Det är kanske det som är

Prot. 1994/95:91

20 april

Vägverket

133

Prot. 1994/95:91

20 april

Vägverket

134

den politiska skillnaden mellan oss, och det är kanske väl att det finns
sådana.

Låt mig så gå över till den kanske allra svåraste besparingen, den
som gäller de enskilda vägarna. Sällan har jag fått så många yttringar,
påtryckningar, brev och krav på uppvaktningar. Det tyder på att detta är
en mycket tuff besparing, och det är jag också övertygad om. På kort
sikt måste vi tyvärr genomföra dessa svåra neddragningar. I framtiden
tror jag, utan att lova, att det kanske krävs mer pengar på sikt.

När det gäller organisationen eller kommunaliseringen har protes-
terna varit speciellt skarpa. I min enfald trodde jag att en decentralise-
ring till kommunerna i allmänhet var positiv och till en fördel, men här
har ju alla - Vägverket, kommuner, Kommunförbundet och massor av
vägföreningar - fått både mig och utskottets majoritet att tveka och
kanske t.o.m. ändra oss.

Vi föreslår att en analys av regeringens förslag vad avser både
medlen och kommunaliseringen görs före det att eventuella förhand-
lingar tas upp med Kommunförbundet. Detta ger vi också regeringen
till känna. Analysen bör göras färdig under det här året, som Karl-Erik
Persson tidigare har sagt.

Fru talman! Nu vill jag gå över till att kommentera några reserva-
tioner och de anföranden som hållits tidigare i det här ärendet.

Jag vill ta upp reservation 3. Där kräver moderaterna att det bör va-
ra ett mer direkt samband mellan statens utgifter och inkomster på
vägområdet. Detta är en av många viktiga frågor som Kommunika-
tionskommittén skall belysa. Till dess att så sker får vi avvakta.

Moderaterna föreslår också en besparing på Vägverkets administra-
tion med 150 miljoner. Jag undrar hur man har gjort. Har man knäppt
med fingrarna och kommit fram till en lämplig summa? Jag tror inte att
det finns någon speciell uträkning för hur man har kommit fram till
detta. Men det är möjligt att det passar.

Samtidigt kräver man att tioårsplanerna skall genomföras, att man
skall bli en duktig beställare osv. Vi socialdemokrater föreslår också
besparingar här med ett antal procent, men mer är inte möjligt, och det
vet moderaterna.

Till sist föreslår moderaterna att 200 miljoner skall överföras från
drift- och underhållsanslaget till enskilda vägar. Det låter flott, men
samtidigt säger moderaterna att det saknas medel på drift- och under-
hållsanslaget. Jag tycker att det är populistiskt och onödigt. Vi vet att
det skulle behövas mycket mer på drift- och underhållsanslaget för att
klara trafiksäkerhet, miljö osv. Att flytta pengar från drift- och under-
hållsanslaget är ett mycket dåligt sätt.

Jag vill också göra några kommentarer till det Ulla Löfgren sade.
Hon gjorde som många andra: hon tog i ordentligt. När man tar i som
hon gjorde finns det en risk att man inte blir riktigt trovärdig. Det får
kanske andra än jag bedöma.

Jag vill ändå säga att det aldrig förr anslagits så mycket pengar till
drift och underhåll som det görs just nu. Så till vida har vi socialdemo-
krater försökt att ge drift- och underhållsanslaget de medel som går att
ge i detta svåra läge. Det får man inte glömma bort.

Moderaterna ställer upp på investeringarna. Det tycker jag i och för
sig att man skall vara glad över.

Ulla Löfgren sade en massa om att vi har en dålig och ryckig trafik-
politik. När man pratar om detta ute märker man att det är en allmän
uppfattning att 1988 års trafikpolitiska beslut är det allra bästa beslut
som har fattats.

Vi drev i flera år i opposition kravet på att det skulle tillsättas en
kommission som skulle se över trafikpolitiken mera långsiktigt. Vi fick
avslag. Nu har vi fått majoritet, och nu genomför vi kommissionen. Nu
skall vi också titta litet mer långsiktigt på frågan. Vi är ganska syste-
matiska, vi socialdemokrater. Jag tyckte att kritiken var dålig och fel-
riktad.

Miljöpartiet skriver när det gäller trafikpolitikens inriktning i reser-
vation 4 till betänkande 13 att de fördelar som bil och flyg erbjuder
emellertid är så uppskattade och etablerade att det krävs goda alterna-
tiv. I betänkande 18 kräver Miljöpartiet att riksdagen anvisar ett 5,5
miljarder kronor lägre belopp till byggande av vägar än det som rege-
ringen och utskottsmajoriteten föreslår.

Det betyder sämre trafiksäkerhet. Men framför allt betyder det att
de vägarbetare som i dag är ute och bygger vägar får gå hem därför att
anslagen inte räcker till. Jag undrar om Elisa Abascal Reyes verkligen
har funderat på om denna neddragning är möjlig. Jag tvivlar uppriktigt
sagt på det.

Elisa Abascal Reyes säger också att den plan vi nu jobbar efter är
felaktig. Vi har sagt att vi genom Kommunikationskommittén skall titta
litet mer långsiktigt på frågan för att se om vi gör rätt eller om vi skall
göra andra prioriteringar. Vi har inte nonchalerat frågan, och Elisa
Abascal Reyes har fått gehör för sin åsikt. Vi måste titta på frågan igen.
Det är aldrig så att någonting är statiskt. Här får man kanske ändra sig.

Jag vill trots allt säga två saker om fientligheten till motorvägar. Det
är inte så att vi bygger motorvägar både här och där, som det låter på
Elisa Abascal Reyes. Det är kanske något hundratal mil motorvägar i
ett vägnät som är mer än 50 000 mil i detta land. Man får inte förledas
att tro det som ni ofta säger, dvs. att nästan allt som byggs är motorvä-
gar. Det är naturligtvis precis tvärtom.

Elisa Abascal Reyes sade också att Vägverket bygger efter eget hu-
vud. Det är inte så. Vi har efter ett mycket omfattande arbete i denna
kammare bestämt oss för en väghållningsplan. Den måste Vägverket
följa. Man bygger alltså inte efter eget huvud utan efter riksdagens
beslut.

Jag tycker att Centern har ett litet konstigt resonemang. Först säger
man att vägplanerna skall fullföljas. När det gäller de fyra vägarna har
man en annan åsikt. Man vill inte se några motorvägar. Sedan prutar
man en miljard. Jag får det inte att gå ihop. Jag tycker att det liknar en
tulipanaros. Men Centern kan.

Sivert Carlsson sade att vi har genomfört en massa förslag som är
fientliga mot glesbygden. Då är det glädjande att vi precis i dag har lagt
fram en gemensam proposition om regionalpolitiken. Då kanske vi kan
komma ifrån de frågorna framöver. Det är glädjande.

Prot. 1994/95:91

20 april

Vägverket

135

Prot. 1994/95:91

20 april

Jag har redan sagt att vi aldrig tidigare har satsat så mycket på drift
och underhåll. Utöver de 5,9 miljarder som syns i budgeten finns det

ytterligare ett antal hundra miljoner i decemberpaketet. Vi har aldrig

Vägverket

satsat så mycket som nu, men det behövs ändå mer. Då blir det litet
konstigt om man tar pengar ifrån detta anslag. Det är bara så.

Sivert Carlsson tog i ordentligt när det gäller det enskilda vägnätet.
Det var en klagosång. När man tar i för mycket, precis som Ulla Löf-
gren, blir man knappast trovärdig.

Vi har resonerat om denna fråga med väldigt många. Det vet Sivert
Carlsson också. Man säger nästan samfällt att det skall gå att ordna på
kort sikt. På längre sikt blir det naturligtvis jobbigt, men man säger att
vi inte skall kommunalisera vad vi än gör.

Det är precis vad utskottet har bestämt sig för att inte göra. Vi har
lyssnat på opinionen. Vi har gjort vad vi har kunnat. På kort sikt skall
det gå att klara. När vi har analysen klar vet vi bättre. Det är ett bra sätt
att jobba på i denna kammare.

Karl-Erik Persson har gått, men jag skulle ändå vilja säga några sa-
ker också till honom. Det kan ju föras till protokollet.

Han kräver i en reservation att vi skall satsa på alternativ. Det är
precis vad vi gör. Ute i landet pågår det mer än någonsin försöksverk-
samhet med olika alternativ: gasbussar, elbilar osv. Varenda länstrafik-
bolag och varenda kommun och landsting håller på med något alterna-
tiv till den vanliga bil- och busstrafiken. Jag tycker att det är glädjande.
Jag sitter själv i Kommunikationsforskningsberedningen och vet vilken
enorm verksamhet som pågår ute i landet just när det gäller dessa alter-
nativ.

Också Karl-Erik Persson ville skicka hem vägarbetare. Det är för-
vånansvärt att ett sådant förslag kommer från Vänsterpartiet, tycker jag.

Han hade en fråga, och den skall jag också svara på så att han kan
läsa svaret i morgon. Han undrade om han skulle få bifall för någon av
sina reservationer när kompletteringspropositionen kommer nästa
vecka. Jag kan göra honom ledsen och säga att han inte får bifall då
heller.

Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till hemställan i utskottets
betänkande och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 198 ELISA ABASCAL REYES (mp) replik

Fru talman! Ingenting är statiskt, säger Bo Nilsson. Jag skulle vilja
fråga vad annat än det statsfmansiella läget som skulle kunna få Social-
demokraterna att ompröva sin trafikpolitik.

Vilka åtgärder vidtar Socialdemokraterna aktivt för att effektivisera
och minska belastningen på vägarna och minska de negativa miljöef-
fekter som vägtrafiken kan ge?

Vad händer om Kommunikationskommittén, som Socialdemokra-
terna nu tillsatt, kommer med resultatet att Socialdemokraterna drivit
fel miljöpolitik och att investeringsprogrammet trots allt inte är så mil-
jöfint? Vad händer då?

Hur skall vi egentligen ha det? Vi hade en debatt här i kammaren då

136

ni hävdade att vi inte kan göra någonting förrän kommittén har kommit

med sina betänkanden. Nu heter det att vi måste bygga och att vi vet
bättre när analysen är klar. Nej, vi måste vara försiktiga! Det finns
något som heter försiktighetsprincipen som vi måste tillämpa.

Jag vidhåller att Vägverket bygger efter eget huvud. I sammanfatt-
ningen av det betänkande vi behandlar i dag har man avstyrkt ett antal
motionsyrkanden med hänsyn till att riksdagen inte blandar sig i de
enskilda byggena utan framför allt ägnar sig åt de övergripande målen.
Detta betyder t.ex. att man kan bygga över ekologiska gårdar, att man
kan bygga i regioner där det inte är så lämpligt och att man kan hota
Tåkern-Ombergsområdet i Östergötland.

Miljöpartiet påstår inte att allting är motorvägar, men det är där de
stora kostnaderna ligger. Miljöpartiet har också fördelat anslagen på så
sätt att vägarbetarna mycket väl skulle kunna behålla jobben.

Jag hinner inte säga mer, men jag har mycket att säga.

Anf. 199 BO NILSSON (s) replik

Fru talman! Elisa Abascal Reyes skall få en chans till.

Hon frågar vad annat än statsfinanserna som kan få oss att ompröva
trafikpolitiken. Det är naturligtvis väldigt mycket annat som kan få oss
att ompröva. Vi har tillsatt en kommunikationskommitté med målet att
titta på hur framtiden ser ut på kommunikationsområdet med oföränd-
rade medel. Om de analyser och förslag som kommer fram innebär att
vi skall ändra oss är vi naturligtvis beredda att göra det. Det tycker jag
är en självklarhet. Det är ju därför man tillsätter utredningar. Annars
skulle man inte göra det.

När det gäller att minska belastningen på vägarna skall jag bara ta
ett kort exempel. Med en liten reservation för 1870-talet vill jag säga
att vi satsar mer än någonsin på att bygga järnvägar. Vi satsar mer på
järnvägar än vad vi någonsin har gjort på 1900-talet. Det tycker jag är
det bästa man kan göra för att minska belastningen på vägarna. Det
görs alltså en hel del.

Elisa Abascal Reyes sade att man skall vänta när man gör analyser.
Det går naturligtvis inte att vänta nu. När analyserna kommer fram får
man ändra på planeringsfrågor och på förverkligande. Men man måste
naturligtvis ha en aktiv verksamhet under tiden. Riksdagen, Vägverket,
kommuner och landsting gjorde ett omfattande arbete och lade fram
planen förra året. Till dess man har en ny måste man självfallet jobba
efter den. Det är precis vad vi nu gör.

Anf. 200 ELISA ABASCAL REYES (mp) replik

Fru talman! Om Bo Nilsson tillåter vill jag fortsätta där jag slutade.

Miljöpartiet har tilldelat betydande anslag till ytterligare järnvägs-
utbyggnad. Miljöpartiet har förordat ett mycket större anslag till
länstrafikanläggningar än vad regeringen har gjort. Miljöpartiet har
dessutom ställt sig bakom det viktiga tänkande som innebär att vägbyg-
gande inte ger så många jobb. Det finns exempel på andra byggprojekt
som har givit bra många fler jobb än vägbyggande för samma pengar.
Men det är tydligen inte intressant i sammanhanget.

Prot. 1994/95:91

20 april

Vägverket

137

Prot. 1994/95:91

20 april

Bo Nilsson säger återigen att Kommunikationskommitténs resultat
skulle kunna påverka Socialdemokraternas trafikpolitik eftersom

kommittén skall komma fram till ett resultat vad gäller framtidens

Vägverket

kommunikationspolitik. Men vad händer med framtidens kommunika-
tionspolitik om man just nu fortsätter med ett investeringspaket som
skall vara grunden för våra framtida kommunikationer? Det går inte
ihop. Det finns ingen rim och reson i det. Resonemanget tillämpas när
det passar.

När det gäller miljökrav skall vi vänta på Kommunikationskommit-
tén, men när det gäller motorvägsbyggen skall vi fortsätta att bygga för
att inte stå stilla. Jag förstår inte detta. Jag skulle vara tacksam om Bo
Nilsson kunde förklara det för mig.

Anf. 201 BO NILSSON (s) replik

Fru talman! Elisa Abascal Reyes sade att riksdagen inte blandar sig
i. Jag har precis sagt att det är just vad riksdagen gör. Vi har gjort ett
omfattande arbete. Två riksdagar efter varandra har fattat beslut blanda
sig i.om omfattande planer för trafikens utbyggnad. Det tycker jag är
att

Sedan har vi sagt att vi inte kan blanda oss i varenda vägstump från
riksdagens sida. Det kan inte vara vår uppgift. Det får bli en målstyr-
ning.

Elisa Abascal Reyes sade att miljöpartisterna satsar ytterligare på
järnvägar. Det är bara det att Banverket bygger för fullt. Man kan inte
göra av med mer pengar. De ytterligare pengar som ni anslår kan inte
användas. Det är ganska beklagligt.

Elisa Abascal Reyes säger att man skall stoppa upp, utreda och se-
dan göra någonting. Men trafikplanerna är ju rullande. I detta fall gör
man för första gången en tioårsplan för att man skall kunna planera och
utföra utbyggnader på litet längre sikt. Vi hoppas också att 1988 års
stora beslut skall kunna ersättas med ett nytt stort beslut 1998.

Det finns en kontinuitet. Vi lägger planer, och vi måste naturligtvis
fullfölja dem tills vi har en ny plan där vi kan förändra utbyggnaderna.
Jag är helt övertygad om att så kommer att ske.

Anf. 202 ULLA LÖFGREN (m) replik

Fru talman! Två gånger under sitt anförande sade Bo Nilsson att det
aldrig har anslagits så mycket pengar till drift och underhåll av vägar
som nu. Regeringen uttryckte det i sin proposition som att Vägverket i
stort får behålla sina anslag.

Tycker Bo Nilsson att det är rättvist att Vägverket skall få behålla
sina anslag till drift och underhåll oförändrade medan man halverar
anslaget till enskilda vägar?

Anf. 203 BO NILSSON (s) replik

Fru talman! Jag har, Ulla Löfgren, försökt förklara att det här kom-
mer att betyda en neddragning av investeringarna i nya vägar på litet
drygt 2 miljarder kronor. Det blir alltså en rejäl besparing på nyinves-

138

teringarna. När det gäller drifts- och underhållsanslaget vet vi att det

kanske hade behövts uppemot 10 miljarder. Man får 5,9 miljarder plus
det som ingår i sysselsättningspaketet från december.

Vi har alltså sparat miljarder både på investeringarna och på drift
och underhåll. Det är självklart också så att vi måste spara på det tredje
anslaget. Det är oundvikligt i detta statsfmansiella läge. Men det är inte
så att de andra posterna är fredade, utan vi har sparat på alla de tre litet
större posterna. Detsamma gäller för Vägverkets organisation, på vil-
ken vi också har sparat ett antal procent. Det har alltså skett besparing-
ar över hela linjen.

Anf. 204 ULLA LÖFGREN (m) replik

Fru talman! Bo Nilssons påstående att det aldrig tidigare har gått så
mycket pengar till driften som nu stämmer alltså inte. Bo Nilsson utgår
kanske, när han säger att det har gjorts besparingar, från sina yrkanden
under oppositionstiden om dubbla anslag till Vägverket. I regeringens
proposition sägs att det är fråga om i stort oförändrade anslag.

Jag måste återkomma till min fråga. Om man inte gör några bespa-
ringar på Vägverkets del av vägnätets drift och underhåll, varför halve-
rar man då anslaget till enskilda vägar? Är det vägnätet mindre värt än
det offentligt ägda?

Anf. 205 BO NILSSON (s) replik

Fru talman! Det är rätt lönlöst att debattera med Ulla Löfgren, efter-
som hon inte lyssnar på vad jag säger. Jag har sagt att Vägverkets be-
hov, inte vad vi sade under oppositionstiden, uppgår till uppemot 10
miljarder kronor men att det får litet drygt 6 miljarder. Det är en
mycket stor besparing i förhållande till Vägverkets behov. Det måste
Ulla Löfgren lyssna på. Det är inte jag utan Vägverket som har kommit
fram till detta.

Jag vill till Ulla Löfgren också säga något om bolagisering och pri-
vatisering, som jag tidigare litet hastigt gick förbi. Ni moderater utgår
från att det alltid är bättre med marknadslösningar, men vi har upplevt
oerhört hemska situationer när marknaden har fått bestämma för
mycket. Jag är inte säker på att det är bättre att man privatiserar och
konkurrensutsätter en sådan verksamhet. Det kan hända att samhället
kan genomföra den lika effektivt och bra. Det är precis detta som vi
håller att studera.

Om jag skulle ha fel i min tro och förhoppning, är jag inte sämre än
att jag kan ändra mig, men just nu tycker jag att marknaden till den
milda grad har ställt till med problem i vårt samhälle. Ändå sjunger
Ulla Löfgren ständigt och jämt marknadens lov. Jag tycker att hon
borde vara litet försiktig med det.

Anf. 206 SIVERT CARLSSON (c) replik

Fru talman! Faktum är ändå att landets längsta och mest vittförgre-
nade vägnät inte får mer pengar än medlen till administrationskostna-
derna för Vägverket, och det tycker jag är orimligt.

Bo Nilsson sade att detta är den svåraste besparingen. Det gläder
mig att han säger så, och om han också handlade därefter skulle jag bli

Prot. 1994/95:91

20 april

Vägverket

139

Prot. 1994/95:91

20 april

ännu gladare. Jag menar att om den politiska viljan finns, har man
också möjligheter att under resans gång diskutera saker och ting, t.ex.

omfördelningar och omprioriteringar. Sådana har vi gjort från Centerns

Vägverket

sida. Vi plockar pengar från utbyggnader av vägarna, också av motor-
vägar, och har i stället lagt dem på underhåll. Konstigare är det inte.

Det sades att jag tar i så att jag knappast är trovärdig. Jag har citerat
tre eller fyra av de tusentals skrivelser som har kommit in. Jag vill fråga
Bo Nilsson: Är en enig länsstyrelse i Jämtland och enstämmiga kom-
munstyrelser i Haninge och i andra kommuner, LRF-avdelningar landet
över, Glesbygdsverket, Skärgårdsstiftelsen eller 24 000 enskilda väg-
hållare inte heller trovärdiga?

Anf. 207 BO NILSSON (s) replik

Fru talman! Nu var Sivert Carlsson litet lugnare, och det var kläd-
samt.

Det är inte så, som här antyds, att vi nonchalerar detta. Vi lyssnar,
och vi har sagt oss att det kanske är fel att kommunalisera det här. Vi
skall göra en analys för att se om de klagomål som kommer fram är
berättigade. Är de det, får vi ta upp den frågan. Men alla de instanser
som Sivert Carlsson nämnde har exakt samma besparingskrav som vi
och är tvungna att spara precis som vi måste göra.

Jag har just fått ett papper av vilket det framgår att om vi skulle
spara in ytterligare pengar på drift och underhåll och flytta över dem
till enskilda vägar, skulle resultatet bli ökade döds- och personskadeo-
lyckor med åtföljande stora samhällskostnader. En neddragning av
underhållet av det lågtrafikerade vägnätet ger inte sådana negativa
trafiksäkerhetseffekter och är därför att föredra.

Jag tycker att detta är mycket tunga argument. Belastningen och
olycksriskerna är större i det statliga vägnätet, och det är rimligt att
man i detta statsfmansiella läge tar pengar också från det enskilda väg-
nätet, även om det är smärtsamt, eftersom detta inte är så belastat.

Anf. 208 SIVERT CARLSSON (c) replik

Fru talman! Det överraskade mig litet grand när Bo Nilsson som
gammal kommunalman var förvånad över kommunernas reaktioner.
Mig förvånade de inte alls, och jag har tidigare angivit skälen för det.
Det handlar till syvende och sist om att ta ansvar för infrastrukturens
utbyggnad, med till- och utflöde.

Det är bra att ni lyssnar och analyserar, men i slutänden handlar det
om pengar. Vi skall spara också i detta avseende, men jag tycker att
besparingsbetingen inte är rimliga. Man går fram med osthyveln här
och var, men här halverar man anslagen, och det är inte ett uttryck för
en god vilja.

Anf. 209 BO NILSSON (s) replik

Fru talman! När det gäller osthyveln försökte jag, Sivert Carlsson,
förklara för Ulla Löfgren att det för drift och underhåll behövs kanske
10 miljarder medan Vägverket får 6 miljarder. Det skulle behövas 4

140

miljarder till för att bevara vägkapitalet, vilket jag tidigare var mycket

angelägen om att understryka. Det är inte så att vi beträffande just det
här anslaget går fram med yxan men i övrigt med osthyveln, utan stats-
finanserna kräver att vi måste spara ordentligt på alla områden, inves-
teringar, drift och underhåll, även på det enskilda vägnätet. Vi sparar
tufft på alla dessa tre stora anslagsområden.

Anf. 210 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s)

Fru talman! Även om det är min och regeringens ambition att mins-
ka vägtransporternas andel av det totala transportarbetet, är det rimligt
att utgå från att vägarna åtminstone inom för oss överskådlig tid kom-
mer att utgöra det grundläggande transportnätet i vårt land. Det finns
flera skäl till det. Ett är att det är de korta transporterna som dominerar
trafikarbetet, och för korta godsfrakter finns det än så länge knappast
något bättre transportmedel än bilen. Ett annat skäl är att vägtranspor-
terna kommer att vara en viktig del i ett framtida utbyggt kombisystem
för olika transportmedel. Ett tredje skäl är att Sverige är ett glest befol-
kat och avlångt land, där bilen ofta är det effektivaste transportmedlet.

Det är därför viktigt att vi har bra vägar i vårt land, och med bra vä-
gar menar jag i hög grad vägar som är trafiksäkra och som har en
sträckning som så litet som möjligt skadar människor och miljö. Mätt
med det måttet har vi också bra vägar i Sverige, sett över hela landet.

Riksdagen har, som vi har talat om tidigare här i kväll, fastställt
målet för den svenska trafikpolitiken. Den skall utformas så att både
medborgarna och näringslivet erbjuds en tillfredsställande, säker och
miljövänlig trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska
kostnad. Jag skulle vilja uppehålla mig en stund vid två av dessa ord:
”säker” och ”miljovänlig”.

Jag börjar med begreppet säker.

Vägnätets status har naturligtvis stor betydelse för trafiksäkerheten.
Vägar som tillåter en jämn och lugn trafikrytm utan farliga omkörning-
ar är säkra vägar. Säkrast av alla vägar är motorvägar. Men det är ändå
inte rimligt att bygga motorvägar överallt, oavsett trafikmängd. Plan-
skilda korsningar, förbifarter förbi tätorter, tydliga trafikmärken och
informationstavlor bidrar också liksom särskilda gång- och cykelbanor.
Till vägens trafiksäkerhet hör också halkbekämpning och snöröjning.
Därför är jag glad över att vi, trots det svåra ekonomiska läge som vårt
land befinner sig i, har kunnat behålla anslaget till drift och underhåll
av det statliga vägnätet på oförändrad nivå.

Som vi tidigare har sagt och som har påpekats här av Bo Nilsson
har Vägverket begärt ett större anslag, och det är min och regeringens
ambition, som också uttryckts i regeringsförklaringen i höstas, att drift
och underhåll av det statliga vägnätet skall prioriteras, av de skäl som
jag har nämnt. I den ekonomisk-politiska proposition som vi presente-
rade i höstas anslog vi också extra medel till underhåll och reinveste-
ringar på statliga vägar och för tidigareläggning av trafiksäkerhetsåt-
gärder också i kommunerna.

Men trafiksäkerhet handlar inte bara om vägens kvalitet utan också
om trafikanters beteende, fordonens tillstånd osv. Vägverket har till-
sammans med Rikspolisstyrelsen och Svenska kommunförbundet och i

Prot. 1994/95:91

20 april

Vägverket

141

Prot. 1994/95:91

20 april

samarbete med folkrörelser och andra frivilligorganisationer arbetat
fram ett nationellt trafiksäkerhetsprogram. Detta program ligger nu till

grund för det trafiksäkerhetsarbete som vi skall utföra de närmaste

Vägverket

åren. Vi kommer från regeringens sida att noga följa både genomföran-
det och resultatet av det arbetet. Vi menar att den positiva utveckling
av trafiksäkerheten som vi under de senaste åren har fått måste fortsät-
ta.

Det andra ord som jag ville stanna vid var ordet miljö. En av de sto-
ra och svåra uppgifter som ligger framför oss är att minska vägtrafikens
påverkan på människors hälsa och på miljön. Detta är ett måste om vi
också i fortsättningen skall klara vårt transportbehov och kunna använ-
da bilen också för att besöka släkt och vänner.

Men vägtrafikens miljöpåverkan består inte bara av buller och ut-
släpp av skadliga luftföroreningar. Ny- och ombyggnader av vägar
leder till förändringar i landskapet, oavsett om det är i Mälardalen, i
Bohuslän eller t.o.m. i västra Värmland - eller hur, Jarl Lander? Bar-
riärer uppstår, nya vägsträckor gör intrång i känsliga natur- och kul-
turmiljöer, och människorna reagerar mot detta. Därför är det när man
planerar för en ny väg viktigt att man har en dialog med dem som bor i
närheten och även med andra som på något sätt är berörda av plane-
ringen.

Vägverket har sektorsans varet för ett miljöanpassat vägtrafiksys-
tem. Vägverket har också ansvaret för att följa upp miljöpåverkan av
vägtransportsystemet i dess helhet och för att driva på en miljöanpassad
utveckling.

När det gäller väghållningen betyder det att använda metoder som
inte skadar mark och vatten längs vägarna. När det gäller vägplanering
innebär det att vägar, broar och andra trafikanläggningar skall lokalise-
ras så att de så mycket som möjligt är i samklang med omgivningen och
så att de gör minsta möjliga intrång i natur- och kulturmiljön.

I tätorterna är det naturligtvis viktigt att ny- och ombyggnad av vä-
gar sker så att trafiken kan ledas utanför bostadsområdena och så att
bullerstörningarna minskas och kulturområden skyddas. Tyvärr blir det
ofta en konflikt med naturintressena när man vill bygga vägar i orörd
natur.

När det gäller utsläpp av skadliga ämnen är det naturligtvis viktigt
att vi fortsätter att skärpa kraven på fordon och bränslen, som Karl-Erik
Persson var inne på tidigare, och att vi höjer gränserna för tillåtna ut-
släpp. Det finns också flera åtgärder att ta till.

Trafikanterna i vårt land tycker nämligen att miljön är viktig. Att ha
en god miljö är lika viktigt som att ha en god sjukvård. Det har man
visat i undersökningar som har gjorts både förra och förrförra året. Det
betyder att det finns en positiv inställning till att bete sig miljövänligt i
trafiken, och den tycker jag att man skall ta vara på.

Men det har också visat sig att människors kunskap om vad ett
miljöanpassat körsätt egentligen innebär inte är så stor som man kan
tro. Därför finns det stora miljövinster att göra genom att informera
trafikanterna om hur man minskar trafikens miljöpåverkan. Här har

142

naturligtvis Vägverket men också andra organisationer, såsom motor-
organisationer och folkrörelser, en stor folkbildningsuppgift.

Det finns ett miljöprogram inom Vägverket som man nu jobbar ef-
ter. Jag tycker att man faktiskt kan se resultat på olika trafikanlägg-
ningar. Det har byggts betydligt vackrare broar och vägar som är an-
passade efter omgivningen. Man kan redan se resultatet.

Fru talman! För knappt två år sedan, i juni 1993, beslutade riksda-
gen om investeringar i det statliga vägnätet fram till år 2003. Mot bak-
grund av det beslutet fastställdes förra året långsiktiga investeringspla-
ner för vägarna. Dessa investeringsplaner skall ligga till grund för de
anslag till byggande av statliga vägar som skall tas upp i statsbudgeten
varje år. Hur fort dessa investeringsplaner kan genomföras beror på hur
statens finanser ser ut.

Som Bo Nilsson redan har varit inne på kommer genomförandet att
ske i enlighet med den prioritering som riksdagen har beslutat och som
finns fastställd i Vägverkets investeringsplan. I det sammanhanget är
Elisa Abascal Reyes diskussion om kopplingen mellan tillväxt och
ökad transportvolym intressant. Men precis som Bo Nilsson sade är
detta en analys som skall göras i Kommunikationskommittén. Det är
ingenting som vi kan ta ställning till i samband med att riksdagen beslu-
tar om Vägverkets anslag.

Vi känner ju till hur det ser ut i statens finanser och att det finns ett
behov av kraftiga besparingar. Det är också det som i dag gör att vi på
kort sikt drar ner på investeringsanslaget för byggandet av vägar. Följ-
den blir att den koncentrerade utbyggnaden som planerades för det
närmaste året fördelas på en längre tidsperiod. Genomförandet av pla-
nen blir alltså framskjutet. Det kommer återigen att ske en ny prövning
av investeringsanslagen 1997.

Kommunikationskommittén har också i uppdrag att se på innehållet
i de gällande investeringsplanerna, och man kommer att redovisa detta i
januari 1996.

Vad vi nu föreslår och som jag hoppas att riksdagen skall godkänna
i morgon är att man skall anta de infrastrukturplaner som finns hos
verken och att de skall revideras vart fjärde år i stället för som tidigare
vart tredje år. Det beror på att vi numera har fyraåriga mandatperioder,
och det blir då möjligt att både initiera och avsluta en ny infrastruktur-
planering under en mandatperiod.

Fru talman! Eftersom vi nu måste spara är det viktigt att vi använder
de medel som vi har där de gör allra störst nytta. Jag anser att det vore
väldigt olyckligt om vi, utifrån ett kanske inte alltid alldeles relevant
skråtänkande, använde en stor del av pengarna till att bygga ut några få
vägprojekt till en mycket hög standard, även när det gäller sträckor där
trafikmängden inte kräver det. Det finns nämligen ett stort behov av att
förbättra många av våra vägar. Det finns också behov av att bygga
förbifarter runt större tätorter. Då är det bättre att vi använder pengarna
till att genomföra de åtgärder som är mest angelägna från trafiksäker-
hets- och miljösynpunkt. Annars finns det en risk för att vi kraftigt
försenar viktiga förbättringar.

Prot. 1994/95:91

20 april

Vägverket

143

Prot. 1994/95:91

20 april

Det är därför som regeringen föreslår en omprövning av beslutet om
målstandard på ett antal vägar. Målstandarden skall vara 13 meter, men

det skall vara möjligt att avvika från denna målstandard om det är up-

Vägverket

penbart att en avvikelse innebär betydande samhällsekonomiska effek-
tivitetsvinster. Men då skall Vägverket kunna påvisa detta.

Så går jag över till enskilda vägar. Regeringens förslag om en hal-
vering av stödet till enskilda vägar är betingat av att det är nödvändigt
att minska på statens utgifter. Alternativet som har diskuterats här i
kväll hade varit att ytterligare dra ner på investeringsanslaget eller att
minska anslaget till drift och underhåll av det statliga vägnätet. Det
hade varit mycket olyckligt att genomföra detta just från trafiksäker-
hetssynpunkt. Det är angeläget även här att de medel som finns till-
gängliga används på det effektivast möjliga sättet. Jag tycker därför att
det är bra att trafikutskottet nu föreslår att man skall göra en analys av
stödets användning och fördelning.

Fru talman! Att komma till rätta med trafikproblemen i storstads-
områdena är en av de mest angelägna åtgärderna om man vill åstad-
komma ett miljöanpassat transportsystem. Av det skälet tillsatte den
förra socialdemokratiska regeringen redan år 1990 en förhandlingsman
för var och en av de tre storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och
Malmö för att åstadkomma en förbättrad trafikförsörjning och en
minskning av miljöstörningarna från trafiken. Förhandlingsmännen har
sedan presenterat sina förslag till trafiklösningar för de tre regionerna.

Regeringen anser fortfarande att det är nödvändigt att få ordning på
trafiksituationen i storstadsområdena. Därför måste nu berörda parter ta
sitt ansvar för att överenskommelserna skall genomföras i rimlig tid
och till en rimlig kostnad.

Fru talman! Riksdagen har beslutat om en uppdelning av Vägverket
i en beställardel och en produktionsdel. Riksdagen har också beslutat
att all produktion, inte bara byggande utan också drift och underhåll,
skall konkurrensutsättas och att konkurrensutsättningen skall vara helt
genomförd den 1 januari 1996.

Drift och underhåll är en komplex fråga att hantera. Vägverket får
nu en ny roll i att lägga ut tydliga beställningar och att hantera entrep-
renadavtal. Särskilt vinterväghållningen är en grannlaga uppgift. Rege-
ringens utgångspunkt är att konkurrensutsättningen inte får ske så att de
trafikpolitiska målen, och då särskilt trafiksäkerhetsmålet, äventyras.
Därför genomförs nu en utvärdering av den konkurrensupphandling
som har skett hittills. Vägverket har nyligen lämnat en delrapport till
regeringen. Eftersom utvärderingen endast gäller fram till januari 1995
kan man ännu inte dra några särskilt säkra slutsatser. Men jag vill säga
redan nu att det mesta ändå tyder på att Vägverket behöver ha ytterliga-
re tid på sig för att utvecklas som beställare och för att få entreprenö-
rerna att göra rätt saker. Det kan finnas anledning att ytterligare för-
länga tiden för försöksverksamheten. Vägverkets slutredovisning skall
lämnas i juni, och då kommer regeringen att ta slutgiltig ställning.

Fru talman! När jag för tre veckor sedan deltog i riksdagens debatt
om trafikpolitikens inriktning kunde jag konstatera att det fanns en bred

144

samstämmighet mellan partierna. Det finns betydligt flera reservationer

till dagens betänkande, men jag tycker ändå att enigheten är ganska
stor. Detta gäller inte minst nödvändigheten av att spara även på det här
området.

Anf. 211 ELISA ABASCAL REYES (mp) replik

Fru talman! Statsrådet Ines Uusmann talade om överskådlig tid. Då
skulle jag vilja påpeka att det är dags att ompröva begreppet överskåd-
lig tid. Med dagens teknik och dagens konsumtion har vi en helt annan
möjlighet att överblicka framtiden och den konsumtion som vi har i
dag. Därför måste begreppet överskådlig tid vidgas till att inte bara
innefatta det system som vi har i dag.

Kommunikationsministern påpekade att bilen var det effektivaste
transportmedlet. Det beror på hur man ser det. Bilen är det effektivaste
transportmedlet på många sätt, eftersom den ger en väldigt stor indivi-
duell frihet. Men om vi ser på den framtid som kan vara Sveriges och
som just nu är realitet i Europa är bilen inte särskilt effektiv. Kommu-
nikationsministern är säkert bekant med det som kallas autoinfarkt,
alltså trafikstockningar och svåra effektivitetsproblem.

Jag har tidigare påpekat att NUTEK har visat att energieffektivise-
ringen när det gäller bilar inte har varit särskilt lysande under det senas-
te året, snarare tvärtom.

Jag uppskattar att kommunikationsministern nämner andra alterna-
tiv som rör säkerhet, såsom planfria korsningar osv. Framför allt skulle
jag då vilja nämna sänkning av hastigheterna. Här spelar motorvägarna
en viktig roll, eftersom folk ofta tenderar att köra fortare på motorvä-
garna.

Jag saknar fortfarande EU-perspektivet.

Sedan undrar jag kort hur det blir när Vägverket arbetar genom
dotterbolag. Hur kan kontrollen över kalkylerna utövas? Hur blir rege-
ringens och riksdagens insyn i kalkylerna för olika uppköp? Det kan ju
faktiskt råda oklarheter om detta.

Anf. 212 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s)

Fru talman! Vad är överskådlig tid? Det beror litet på hur gammal
man själv är. Jag utgår naturligtvis från min egen något mer ålderstigna
position jämfört med Elisa Abascal Reyes. Jag tror ändå att det är vik-
tigt att komma ihåg att bilen också i framtiden kommer att vara ett
effektivt transportmedel. Och bilen skall bli mer energieffektiv - där
delar jag Elisa Abascal Reyes uppfattning. Det handlar också om att
man i vissa fall skall använda alternativa drivmedel.

I det perspektivet att Sverige fortfarande är ett glesbygdsland kan
man inte bortse från bilen som ett bra och bekvämt transportmedel.

Bilinfarkterna, som vi märker inte minst i norra Tyskland och t.o.m.
utanför Stockholmsområdet ibland, är framför allt ett problem i stor-
stadsområdena. Det gäller att använda rätt transportmedel i rätt miljö.
Jag tror att Miljöpartiet och jag är överens om den saken.

Det finns många sätt att förbättra trafiksäkerheten. Sänkning av
hastigheter är ett sätt och att ha en stenhård koll på nykterheten är ett

Prot. 1994/95:91

20 april

Vägverket

145

10 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 91

Prot. 1994/95:91

20 april

Vägverket

annat. Motorvägsutbyggnaden är bara en del, som kan användas vid
höga trafikvolymer.

När det gäller Stockholmsleder och Öresundsbron har dotterbola-
gen varit praktiska medel för att hantera statens investeringar. Jag vid-
håller att det kommer att vara så i fortsättningen också.

Anf. 213 ELISA ABASCAL REYES (mp) replik

Fru talman! Då får jag konstatera att man bortser från de problem
som anges i rapporten om kalkylerna för infrastrukturprojekt för bl.a.
Vägverket och Banverket och problemen med insyn och kontroll i olika
dotterbolag i Vägverkets regi.

Jag är helt överens med kommunikationsministern om att man skall
använda rätt transportmedel i rätt miljö. Där kan vi inte påstå att inves-
teringspaket för storstäderna har varit särskilt lyckade. Tvärtom har de
slagit ganska hårt mot miljön. Det är viktigt att se.

Vad gäller överskådlig tid har Socialdemokraterna rätt att vara
stolta över sitt historiska arv, att ha en politisk historia där man har
arbetat för framtida generationers välfärd. Det skulle också kunna vara
en värdering som kännetecknar dagens besparingsvilja. Framtida gene-
rationer skall inte betala för den konsumtion som vi har i dag. Däremot
gäller det tydligen inte på miljöområdet. Dagens konsumtion får fram-
tida generationer betala för. Om det var en syftning på min ungdom
skall jag be att få citera ur Milan Kunderas bok Odödligheten: ”Den
som påpekar att han är ung gör det för att visa att han fortfarande lever
när de andra (löjligt nog) trillat av pinn.” Det är inte riktigt det jag
avser, utan jag avser även tiden efter min egen livstid. Det är viktigt att
behålla det perspektivet.

Bilinfarkterna är en verklighet, särskilt som Sverige inte längre är
ett glesbygdsland. Sverige är en del i en union. Hur länge till kommer
Sverige att vara ett glesbygdsland? Till vissa delar kommer Sverige att
vara det, men vi kommer att få se en ökad koncentration till storstäder-
na med den regionalpolitik som vi har i dag.

Anf. 214 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s)

Fru talman! Jag vill bara kort reda ut detta med SWEDAB och
Stockholmsleder AB. De bolagen finns till för det som hänger ihop
med Öresundsbron och de trafikleder som skall finansieras på annat
sätt än via den vanliga statsbudgeten. Man behöver en organisation för
att hantera det. Vi lånar pengar som sedan skall betalas tillbaka via
bilavgifter och broavgifter. I det perspektivet är det praktiskt med en
bolagsform.

Anf. 215 SIVERT CARLSSON (c) replik

Fru talman! Kvällen är sen, så jag skall fatta mig kort. Jag tyckte
mycket bra om det mesta i kommunikationsministerns anförande, spe-
ciellt när hon antyder att vägkapitalet måste vi säkra genom underhållet
i första hand, inte genom att bygga ut så mycket. Den prioriteringen har
också vi gjort från Centerns sida.

146

Kommunikationsministern sade att vi skall använda medlen där de
gör den största nyttan. Jag måste, utan att upprepa alla argument, ställa
en fråga till kommunikationsministern. Till nybyggen anslås 7 miljar-
der, till enskilda vägar 300 miljoner, plus 3 miljoner till. Delar kom-
munikationsministern den oro som Bo Nilsson gav uttryck för beträf-
fande anslagsnivån? Delar kommunikationsministern Bo Nilssons upp-
fattning att det här måste vara ettårsanslag? Sedan får vi komma tillba-
ka nästa år.

Anf. 216 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s)

Fru talman! Jag lyssnade ganska noga på vad Bo Nilsson sade om
kortsiktighet och långsiktighet när det gäller de enskilda vägarna. Det
var inte tal om ett års anslag utan om att man på kort sikt klarar detta.
Analysen skall få avgöra om man måste spä på med nya pengar. Jag
delar Bo Nilssons uppfattning i den frågan.

Anf. 217 SIVERT CARLSSON (c) replik

Fru talman! Jag tolkar kort sikt som maximalt ett år framöver.
Analysen kommer att ge svar på en del frågor. Pengar kommer att be-
hövas även nästa år.

Anf. 218 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s)

Fru talman! Om man är störtsäker på hur det skall vara, behöver
man inte göra någon analys. Jag tycker att det är viktigt att man tar
trafikutskottets begäran på allvar och ser vad analysen ger vid handen.
Sedan får vi ta ställning till i vad mån vi behöver anslå mer pengar och
till var dessa pengar skall tas. Det är inte alldeles självklart. Det finns
inga nya pengar.

Anf. 219 KENTH SKÅRVIK (fp)

Fru talman! Vägfrågor har alltid rönt stort intresse för debatt i
kammaren. Men jag tror att jag aldrig förut har upplevt att ett betän-
kande kan missförstås så som detta, både medvetet och omedvetet, av
massmedierna och ledamöter som har sett sin chans att dra fördelar av
ett beslut.

Bo Nilsson och även kommunikationsministern har förut i debatten
förklarat hur majoriteten har sett på dessa frågor och hur resonemanget
har varit.

Nu är det trots allt så, som vi har hört talas om i andra sammanhang,
att ekonomin i vårt land inte är den bästa. Då har vi alla ett ansvar att
försöka finna lösningar och hjälpa till med att få en förbättring till
stånd.

Vad gäller de enskilda vägarna vill absolut ingen av oss att anslagen
för skötsel av dessa skall dras ner. Det är alltså detta som ligger till
grund för att begära att regeringen skall tillsätta en analysgrupp som
före 1995 års slut skall se över vilket behov som finns för att klara
underhållet av de enskilda vägarna. Under tiden skall allt ligga kvar hos
staten och Vägverket för att därefter - vilket vi utgår ifrån - återkomma
till riksdagen för vidare behandling.

Prot. 1994/95:91

20 april

Vägverket

147

Prot. 1994/95:91

20 april

Vi har från Folkpartiets sida i ett särskilt yttrande förklarat hur vi
ser på denna fråga just nu.

Den andra stora frågan i detta betänkande gäller vägutbyggnaden,

Vägverket

där vi diskuterar fortsatt utbyggnad av Europavägarna E 6, E 4, E 22
och E 20. För ungefär ett år sedan förordade utskottet en utbyggnad av
dessa vägar till motorvägar. Därför måste jag erkänna att det kändes
konstigt när budgetpropositionen i januari visade på ett förslag om att
sänka målstandarden för 13 meters väg. Regeringen borde ha följt förut
fattade beslut angående motorvägar och inte ha ändrat förutsättningar-
na.

Eftersom det är regeringens sak att nu bestämma sig för vilket för-
slag man skall lämna, anser vi från Folkpartiet att det är viktigt att man
ändrar sig beträffande målstandard för E 6 och E 4 och bestämmer sig
för att fortsätta utbyggandet av E 6 och E 4 till motorvägar samt att
man, om man anser att medel inte finns till förfogande, gör en viss
förskjutning i tidsperspektivet för färdigställandet.

Beträffande målstandarden på de övriga Europavägarna bör rege-
ringen snarast bestämma sig, allt beroende av hur trafiksituationen ser
ut på nämnda vägar. Vi skall dock inte glömma att det också finns
tidigare beslut om den s.k. huvudstadstriangelns utbyggnad till motor-
väg.

För övrigt är det angeläget att vi är noga med att se till att det finns
medel till underhåll av befintliga länsvägar och skogsvägar, vilka i
många fall är i mycket dåligt skick och förorsakar stora problem fram-
för allt vid tjällossningstider.

Fru talman! Jag anser det oerhört angeläget med ett samtal mellan
regering och riksdag i dessa frågor för att finna en lösning på hur vårt
vägsystem och underhållet av detsamma skall se ut i framtiden - och
detta så snart som möjligt.

Anf. 220 ULLA LÖFGREN (m) replik

Fru talman! Jag måste be Kenth Skårvik om ett förtydligande om
missuppfattningen vad gäller enskilda vägar. Förstod jag Kenth Skårvik
rätt när han sade att beslutet kommer att innebära att pengarna för en-
skilda vägar skall ligga kvar hos Vägverket till hösten 1995? Som jag
har förstått förslaget innebär det en halvering av anslagen till enskilda
vägar till 329 miljoner, inte att Vägverket skall ha någon pott för att
fylla ut resten. Var det detta Kenth Skårvik menade?

Anf. 221 KENTH SKÅRVIK (fp) replik

Fru talman! Jag är helt på det klara med, och det har klart och tyd-
ligt sagts här förut, att på kort sikt kommer säkert ingen förändring att
ske. Jag är också övertygad om att om pengarna ligger kvar hos Väg-
verket, hos staten, kommer man att se till att sköta de här vägarna detta
år. Det är därför vi tycker att det är viktigt att analysen görs under
1995, att vi kommer tillbaka till frågan och får fortsätta behandlingen.

Däremot är jag helt på det klara med att en halvering ligger i beslu-
tet. Men jag är också övertygad om att de enskilda vägarna kommer att

148

skötas under detta år. Det finns ingen som vill att de skall försämras, att
de skall stängas eller att de skall vara oframkomliga.

Anf. 222 ULLA LÖFGREN (m) replik

Fru talman! Jag är inte lika övertygad som Kenth Skårvik. Den sig-
nal som man ger till de enskilda vägföreningarna är att bidraget kom-
mer att halveras. Det är ingen tidsutdräkt på detta.

Visserligen har man sagt att det skall analyseras och att analysen
skall vara klar till hösten. Men det garanterar på intet sätt att riksdagen
kommer att öka på bidraget. Det beror på hur analysen ser ut, antar jag,
och på hur statsfinanserna ser ut.

Anf. 223 KENTH SKÅRVIK (fp) replik

Fru talman! Jag kan förstå vad Ulla Löfgren menar. Men vi har klart
och tydligt från Folkpartiets sida sagt att vi går med på villkor att ana-
lysen görs och att man sköter de här vägarna under tiden, så att vi sedan
kan komma tillbaka och se vad som är det verkliga behovet för att
kunna klara de enskilda vägarna.

Det är inte säkert att man behöver fullt anslag. Behöver man det får
vi på något sätt försöka se var vi kan finna pengar någonstans, så att vi
slipper vara med på att anslagen skall dras ned. Men just nu ställer vi
upp på detta, för att man skall kunna göra analysen i lugn och ro. Sedan
får vi återkomma med ett beslut.

Anf. 224 SVEN BERGSTRÖM (c)

Fru talman! Låt mig börja med några kommentarer till det som har
sagts här under den senaste timmen. Det är positivt att så många un-
derstryker att underhållet är minst lika viktigt som nybygge eller snara-
re viktigare.

Det är smärtsamt men nödvändigt på kort sikt med nedskärningar
på de enskilda vägarna, säger Bo Nilsson, men pengar kan nog komma
redan nästa år. Så tolkade jag också det han sade. Sedan får vi väl se i
protokollet exakt hur han formulerade sig.

Det som var intressant tyckte jag var att det fanns en ganska bety-
dande nyansskillnad mellan kommunikationsministern och Bo Nilsson
när det gällde synen på motorvägar. Bo Nilsson underströk att det skall
vara rätt målstandard, med undertonen att det nog bör vara motorväg i
flera fall än man i dag säger, medan Ines Uusmann sade att det är
olyckligt att bygga mycket hög standard på några få sträckor. Nog läste
jag in en viss skillnad mellan kommunikationsministern och Bo Nils-
son. För min del vill jag nog stödja Ines Uusmanns uppfattning.

I mitt hemlän finns det lysande exempel på hur vansinnigt vägpeng-
arna faktiskt används. På den allra bästa vägsträckan mellan Stockholm
och Sundsvall håller nu Vägverket för fullt på att bygga ut motorvägs-
standard söder om Gävle för många hundra miljoner kronor, medan
sträckan Söderhamn-Hudiksvali, som har väntat i årtionden, får ligga
kvar med mycket dålig standard. Det tycker jag är ett gott exempel på
att Vägverket inte alltid använder pengarna på ett optimalt sätt. Att
bygga ut den bästa sträckan mellan Stockholm och Sundsvall från den

Prot. 1994/95:91

20 april

Vägverket

149

11 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 91

Prot. 1994/95:91

20 april

Vägverket

150

13-metersstandard som den fick för bara några år sedan till motorvägs-
standard kan aldrig vara en rimlig användning av pengarna.

Sedan vill jag säga några ord om den analys som så många lutar sig
emot. Bl.a. Bo Nilsson sade: Vi kommunaliserar inte, vi analyserar. I
det låg, om jag förstod det rätt, att man inte är beredd att tillstyrka
kommunalisering av pengarna.

Vi från Centern stöder också analysen. Jag vore i och för sig glad
om det gick att läsa in allt det som Bo Nilsson och andra gör i skriv-
ningen. Men läser man noga det som sägs i utskottsbetänkandet finner
man att utskottet bara säger att man skall avvakta med förhandlingar
med Svenska kommunförbundet om en överföring av de statliga med-
len till kommunerna till dess analysen är genomförd. Kan man redan
nu säga att analysen kommer att visa att det är fel att föra över det här
ansvaret på kommunerna är det utmärkt. Men så står det inte riktigt om
man läser i betänkandet. Men jag hoppas att man kan tolka det på det
sättet.

Hela den här debatten tycker jag visar på hur paradoxalt man kan
använda samhälleliga pengar. Man pratar ganska litet om miljardrull-
ningen till alla de stora projekten. Man drar ned litet grand på byggan-
det, inte mer.

Men när det gäller den lilla posten, de 100 miljonerna till enskilda
vägar, tar man fram den riktigt stora yxan.

För den som roar sig med att läsa statistik är det rätt intressant. Om
man tittar på statistik från t.ex. 1980 fram till nu finner man att de här
anslagen har legat ungefär stilla, om man räknar i rätt penningvärde.
Men med den här förändringen blir det yxhugg, ett Alexanderhugg. Det
blir genast en halvering av pengarna. Det är ingen rimlig nedtrappning.

Av alla anslag i budgeten tror jag att det här är den post som man
hugger värst på. Till saken hör att Vägverket faktiskt hade äskat 925
miljoner kronor och man anslår 329 miljoner kronor. Det är alltså en
tredjedel av vad Vägverket faktiskt hade äskat. Även med Centerns
förslag blir det en avsevärd reducering av det Vägverket faktiskt hade
sagt.

Det här är ingen rimlig nedtrappning. Det är ett Alexanderhugg som
är orimligt. Jag hoppas verkligen att alla de vittnesbörd som har
kommit i kväll om att det här inte är så bra och att vi borde återställa
denna post innebär att vi kan förverkliga det redan nästa år.

Som Sivert Carlsson och andra har understrukit är detta finmaskiga
nät av vägar oerhört viktigt. Det är sammantaget ungefär dubbelt så
långt som alla riksvägar, länsvägar och kommunala gator och vägar
tillsammans, 28 000 mil närmare bestämt. Det är vägar som öppnar
allmänhetens tillgång till skog och mark, bär, svamp, jakt, fiske, re-
kreation, bad, turism och allt vad ni vill. Det är vägar som bär fram
råvaran till skogsindustrins 70 miljarder årligen i exportinkomster till
landet. Det är vägar som gör deviser som Hela Sverige skall leva möj-
liga.

Den här ryggraden i landsbygdens infrastruktur står naturligtvis inte
inför något omedelbart sammanbrott om riksdagen mot allt förnuft
beslutar som vi kan befara i kväll. De vägföreningar och samfälligheter

som med stort ansvar sköter de här vägarna med stöd av statliga pengar
lägger naturligtvis inte ner verksamheten och flyttar. De kämpar säkert
vidare, men med mycket mindre möjligheter att fullgöra sina uppgifter
på ett fullgott sätt. Därför vill jag än en gång hoppas att det ligger
något i det Bo Nilsson antydde, att detta är ett undantag som vi skall
reparera redan nästa gång riksdagen har anledning att behandla de här
frågorna.

Skulle man inte göra det ligger en stor skada i detta i det längre
perspektivet. Det skulle naturligtvis vara en oerhört allvarlig urholk-
ning och degenerering av ett mycket viktigt vägkapital som skulle ske.
Kostnaderna skulle långsiktigt växa när man tvingas sätta in allt större
reparationer och underhållsåtgärder om några år. Det skulle alltså vara
samma princip som vi tillämpar med statsskuld och miljöskuld; det är
barnen och barnbarnen som får ta över.

I det här sammanhanget måste jag också kommentera litet grand att
Ulla Löfgren gång på gång tar replik och säger saker som om modera-
terna hade anslagit mer pengar till enskilda vägar. Den moderata reser-
vationen bygger ju på att man skulle få mer pengar genom bifall till en
tidigare reservation. Det vet naturligtvis Ulla Löfgren att kammaren
inte kommer att göra. Gång på gång talar hon ändå som om moderater-
na hade mer pengar. Men det har man inte, utan man går i praktiken på
utskottsmajoritetens förslag.

Jag vet inte om Ulla Löfgren har någon kontakt med gräsrötterna
hemma i Västerbotten. I så fall skulle hon kunna lyssna på vad t.ex.
LRF:s förbundsstämma i Västerbotten har sagt, nämligen att just Väs-
terbotten - Ulla Löfgrens hemlän - är det län i Sverige som drabbats
hårdast eftersom man har det längsta sammantagna vägnätet. Till de
riktigt stora förlorarna hör bl.a. skogsindustrin i det här länet, Sveriges
viktigaste exportnäring. Den brukar ligga moderaterna varmt om hjär-
tat. Då borde man förstå att det är olyckligt att så här sker. Jag föreslår
därför att moderaterna ansluter sig till reservation 18, Centerns reser-
vation, där vi lyfter upp detta till en rimligare nivå.

Paradoxen med att skära ned så här dramatiskt på de enskilda vä-
garna blir fulländad om man tänker på att vi då rycker undan mycket av
förutsättningarna för att leva och verka samt ha en fungerande in-
frastruktur på landsbygden, samtidigt som samhället faktiskt lägger ner
åtskilligt med pengar på att bygga ut de digitala elektroniska vägarna
över hela vårt land, inte minst för att skapa likvärdiga förutsättningar
för att kommunicera via data, telefax osv. Nu är problemet att timmer-
transporter, mjölkbilar och hemtjänstfordon inte kan köra på de elek-
troniska vägarna. De behöver också fysiska vägar.

Nej, fru talman, jag föreslår att socialdemokraterna, som under de
senaste veckorna har visat ett betydande mått av förnuft när det gäller
uppgörelsen med Centern, tar sitt förnuft till fånga även i den här frå-
gan och förenar sig med oss kring reservation 18. Varför låta förnuftet
vänta ett eller annat år, när det kan få genomslag redan i morgon i om-
röstningen?

Jag yrkar alltså bifall till reservationerna 11,13 och 18 i likhet med
vad Sivert Carlsson har gjort.

Prot. 1994/95:91

20 april

Vägverket

151

Prot. 1994/95:91

20 april

Anf. 225 ULLA LÖFGREN (m) replik

Fru talman! Jag lyssnade med intresse på Sven Bergströms anföran-

de och kunde hålla med om det allra mesta. Jag läste också hans debat-

Vägverket

tartikel i Aftonbladet i går, vilken jag tyckte var mycket bra.

Men han sade en del saker som jag inte tyckte så mycket om och
som dessutom inte stämmer, tycker jag.

Ert yrkande och er reservation är väl ungefär lika mycket värd som
vår, eftersom inte heller er kommer att vinna bifall i kammaren. Det
påståendet att vi inte lägger ytterligare pengar till enskilda vägar stäm-
mer inte.

Sedan säger Sven Bergström att vi har möjligheten att rösta på
Centerns reservation. Javisst, det har vi. Men den kan inte vi finansiera,
lika litet som jag tycker att Centern kan ta ansvar tillsammans med
Socialdemokraterna för saneringen av Sveriges ekonomi, om ni vidhål-
ler er reservation.

Antingen måste ni då komma fram till en överenskommelse med
Socialdemokraterna om hur den skall finansieras för att inte försämra
statsbudgeten, eller också måste ni rösta med majoriteten i morgon.
Annars tycker inte jag att ni är trovärdiga.

Anf. 226 SVEN BERGSTRÖM (c) replik

Fru talman! Skillnaden mellan oss och Moderaterna är att inte vi
har villkorat vår reservation, utan den hänger samman med andra reser-
vationer där vi föreslår minskningar i nybyggnadsverksamheten för att i
stället lägga pengarna på enskilda vägar. Det hänger ihop i ett samman-
hang och är icke villkorat. Därför är det mer trovärdigt.

Jag föreslår att Moderaterna gör som jag tidigare sade, dvs. biter
huvudet av skammen och stöder reservation nr 18 tillsammans med
Centern och gärna också med Socialdemokraterna, om de kan ta sitt
förnuft till fånga i morgon då voteringen genomförs.

Anf. 227 ULLA LÖFGREN (m) replik

Fru talman! Jag vill säga till Sven Bergström att inte ens Centerpar-
tiets reservation om neddragning av investeringsmedlen kommer att
vinna gehör i denna kammare. Således blir inte er reservation nr 18 mer
trovärdig än vår reservation nr 17.

Anf. 228 SVEN BERGSTRÖM (c) replik

Fru talman! Vi har inte villkorat våra reservationer, utan de hänger
samman till skillnad från Moderaternas, där man uttryckligen skriver
att man under förutsättning av bifall till tidigare reservation yrkar bifall
till sin reservation om att 200 miljoner mer skall gå till de enskilda
vägarna.

Men man vet redan nu att det inte kommer att fungera.

Anf. 229 BO NILSSON (s) replik

Fru talman! För säkerhets skull vill jag gärna läsa upp vad jag sade i
mitt första inlägg, så att det inte skall råda något missförstånd: På kort

152

sikt måste vi tyvärr genomföra dessa svåra neddragningar. Jag vet inte,

men jag tror utan att lova att det i framtiden kommer att krävas mera
pengar.

Exakt så sade jag, och det står jag för.

Om man gör en analys kan man inte redan nu tala om både hur
mycket pengar det är fråga om och om man skall kommunalisera eller
inte, och då menar jag att det är meningslöst att göra en sådan.

Vi menar allvar med att vi skall titta på medlen och om det är rätt
att kommunalisera eller om vägnäten fortfarande skall ligga kvar i
Vägverket. Det är ju därför vi gör analysen.

Slutligen vill jag bara säga till Sven Bergström, som säger att det
talas litet om investeringarna, att jag hela kvällen har försökt berätta att
vi förra och förrförra året genomförde ett stort arbete där vi diskuterade
dessa stora investeringar. Vi bestämde oss då för en plan för hur detta
skulle genomföras och hur det skulle finansieras. Därför finns det i
kväll mest anledning att diskutera avvikelserna, vilket kanske är an-
ledningen till att dessa frågor inte har setts som så stora som de egentli-
gen hade varit värda att ses.

Anf. 230 SVEN BERGSTRÖM (c) replik

Fru talman! Vi skall inte tvista om tolkningen av ord i Bo Nilssons
tidigare inlägg.

Han säger att han tror att det i framtiden kommer att behövas mera
pengar. Redan dagen i morgon hör ju till framtiden. Om ett eller två år
då vi skall diskutera denna fråga igen finns det naturligtvis möjlighet att
göra en omprövning. Jag hoppas att det ligger något i det som inte bara
Bo Nilsson utan också Ines Uusmann, Kenth Skårvik och andra har
sagt, nämligen att detta är ett olyckligt undantag som skall repareras i
framtiden.

Anf. 231 PER LAGER (mp)

Fru talman! Biltrafiken får inte totalt öka, om vi skall klara oföränd-
rade utsläpp av koldioxid år 2000 jämfört med 1990.

I Bohuslän är biltrafiken orsak till en tredjedel av koldioxidutsläp-
pen, och när det gäller kväveoxider släpps det ut betydligt mer än vad
naturen tål. Borde inte detta räcka?

För framtidens skull måste vi nu rikta in oss på både bränsleväxling
och trafikslagsväxling. I Bohuslän passar särskilt satsningarna på järn-
väg och kustsjöfart.

Motorvägsbygget från Göteborg till Forshälla, strax söder om Ud-
devalla, är mer än tillräckligt. Biotoper med unik fauna och flora har
körts över eller skärmats av utan fortsatt möjlighet att överleva på sina
egna villkor. En motorväg med sin extra bredd och hårda landskap-
sklyvning förändrar naturens förutsättningar radikalt. Vi bör särskilt ha
i minnet att området inom triangeln Göteborg-Trollhättan-Lysekil har
utnämnts till katastrofområde för miljön. Här hotar faktiskt ett ekolo-
giskt sammanbrott.

Hur var det med Agenda 21, och vem är det som tar ansvaret?

Vid Vägverket tycks man inte vara särskilt intresserad av naturen
med på lång sikt våra egna framtida livsförutsättningar. I sin rapport

Prot. 1994/95:91

20 april

Vägverket

153

Prot. 1994/95:91

20 april

om det nu aktuella vägavsnittet med bro över Sunningesund behandlar
inte Vägverket det riksintressanta området Sund som ett reellt värde.

Här har den 12 000-åriga inlandsisen givit upphov till en mäktig is-

Vägverket

landsavlagring. Formationen räknas som en unik kvartärgeologisk
sevärdhet, även internationellt. Havsområdena i Sunningesund är i dag
värdefulla rast- och födoplaster för sjöfågel och samtidigt lekområden
och viktig barnkammare för fisk. Varför vågar man inte värdera detta?

I stället talar man om samhällsnytta i form av restidsförkortning, för
att inte tala om faktorn körkomfort, dvs. betalningsviljan att åka på en
belagd jämn väg i stället för på en grusväg, värderad till 7 kr i timmen.

En annan samhällsnytta är minskade kostnader för trafikolyckor.
Javisst, men vad jämför man med? Inte är det med en utbyggd järn-
vägstrafik och kustsjöfart och en förbättrad resterande E6 till 13-
metersväg med plankorsningar m.m., som Ines Uusmann här nämnde.

I somras cyklade jag själv med cykelvagn på E 6 genom Bohuslän,
där cykling var tillåten. Jag kunde då konstatera att cyklister knappast
längre räknas som trafikanter. Vägen behöver breddas och förbättras på
sina ställen. Men från det till att bygga en motorväg är det himlar, om
jag får uttrycka mig så.

Fru talman! Ett glädjande tecken är att regeringen nu tvekar när det
gäller en fortsättning av E 6 som motorväg. Förhoppningsvis innebär
detta att motorvägen har nått sitt slut just söder om Sunningesund.
Vägverket fick nämligen bakläxa på sin utredning om E 6 och har nu
kommit igen i mars. Men det är oerhört svårt att förstå ekonomin och
talet om samhällsnyttan, då vägsträckor och kostnadskalkyler blandas
ihop. Rapporten förutsätter en Sunningeled, och enskilda etapper i
Uddevallaregionen värderas inte alls, trots en direkt begäran av rege-
ringen om detta.

Det går inte, hur väl man än vill, att skapa s.k. samhällsnytta av en
stor, växande miljöskuld. Lagd väg ligger, särskilt motorväg.

Bohuslän är ett kuperat, vackert och utsatt landskap. Att lägga en
stor, nästan linjär motorväg som en smutsig, klyvande barriär är att
våldföra sig på landskapets identitet och dess överlevnadskapacitet.
Delsträckan över Sunningesund står i skarp konflikt med den lokala
befolkningen och med geologiska och biologiska värden. Enbart risken
att dessa värden går förlorade borde räcka för att förhindra planerna.
Hur var det med försiktighetsprincipen från överenskommelsen i Rio,
undrar jag. Hur skall vi realisera det hållbara kretsloppssamhället med
hjälp av motorvägar? Alternativ finns.

Från Lerbo, där vägen just nu är stoppad, kan vägen i stället anslu-
tas direkt till Bratterödsvägen, nuvarande E 6-sträckning, med en 13-
metersväg och en delvis tunnelgenomfart i Uddevalla, som Miljöpartiet
har föreslagit. En sådan lösning tillsammans med satsningen på en
utbyggd järnvägs- och kustsjöfartskapacitet spar inte bara pengar i dag
utan innebär också att vi tar det framtida miljöansvar som vi är skyldiga
att ta.

Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till reservation 7 till be-
tänkandet.

154

Anf. 232 BIRGITTA CARLSSON (c)

Fru talman! Jag har begärt ordet med anledning av att jag har två
motioner som behandlas i detta betänkande. Det är dels en motion om
bidragsgivning till enskilda vägar, dels en motion om E 20:s roll för
Skaraborgs län.

Först till förslaget om kraftigt minskade anslag till enskilda vägar.
Jag är mycket förvånad över att inte fler partier motsätter sig detta
förslag, som verkligen drabbar många människor i hela vårt avlånga
land. Bara i mitt län, Skaraborgs län, finns det närmare 1 200 vägsam-
fälligheter med ca 25 000 fastigheter utefter dessa enskilda vägar.

Alla partier säger sig stå bakom devisen Hela Sverige skall leva.
Men hur levande blir en bygd, om det som nu aviseras blir verklighet?
Om bidraget till enskilda vägar skärs ner så kraftigt, är risken stor att
man inte kommer att ha råd att underhålla alla enskilda vägar. Följden
kan bli att många vägar kan komma att stängas av för allmänheten.

Vi är alla beroende av väl fungerande vägnät. Att, som nu föreslås,
lägga över ytterligare kostnader på fastighetsägare som bor utefter
enskilda vägar är verkligen främmande för oss i Centern. Alla dessa
betalar ju också bilskatt och skatt på bensin som ju skall finansiera
dessa kostnader. Det måste vara riktigt att ett vägnät som är öppet för
allmän trafik och kan utnyttjas av allmänheten också i fortsättningen till
stor del skall finansieras via statsbidrag.

Centralt har Folkrörelserådet Hela Sverige skall leva inlett ett arbe-
te tillsammans med Vägverket för att utveckla möjligheter för lokala
föreningar och människor att i samverkan med Vägverket kunna upp-
rusta och underhålla det lokala allmänna vägnätet. Att i denna situation
besluta om en så kraftig nedskärning av anslaget till enskilda vägar är
att ge totalt felaktiga signaler till alla de människor som lokalt arbetar
för sin hembygds vägnät.

Därför, fru talman, yrkar jag bifall till reservation nr 18 och hoppas
verkligen att riksdagen bifaller denna reservation.

Från enskilda vägar går jag över till vår kanske mest trafikerade väg
i Skaraborgs län, E 20, som har en avgörande betydelse för Skaraborgs
framtid. Den är dels den viktigaste förbindelselänken mellan Göteborg-
Västsverige och Stockholm-Mälardalen. Men den har också mycket
stor betydelse för den regionala trafiken och för näringslivet i Skara-
borg. Det är därför av utomordentlig betydelse att den roll som E 20
har för det nationella vägnätet, som den viktigaste förbindelsen mellan
Göteborg och Stockholm, hävdas genom nödvändiga framtidsinveste-
ringar. Detta har bl.a. också kommit till uttryck genom riksdagens tidi-
gare uttalade långsiktiga målsättningar.

Om det nationella vägnätets långsiktiga standard för förbindelsen
mellan Göteborg och Stockholm skall vara en 13 meter bred väg är det
angeläget att E 20:s breddning och upprustning nu prioriteras. Detta
måste ske inom ramen för nuvarande tioåriga program för förstärkning-
ar av infrastrukturen i Sverige.

Fru talman! Med hänvisning till vad som har skrivits om E 20 i be-
tänkandet har jag inget yrkande vad gäller denna motion, utan jag får
på annat sätt bevaka denna fråga.

Prot. 1994/95:91

20 april

Vägverket

155

Prot. 1994/95:91

20 april

Anf. 233 LENNART BRUNANDER (c)

Fru talman! Mitt anförande skall ses som en protest mot den brutala

behandling som riksdagsmajoriteten avser att utöva mot de människor

Vägverket

som bor efter de enskilda vägarna. Vi vet att det är ont om pengar i
Sverige, att vi inte har hur mycket pengar som helst. Men det är också
en utopi att tro att de människor som bor långt därute längs de här små
vägarna skall kunna rehabilitera den svenska ekonomin. Det är en sak
vi måste hjälpa till med efter förmåga allihop. Det skall inte ske på det
här sättet.

Man har här talat om att det är en halvering av stödet till enskilda
vägar. Ja, så kan man se på det. Hälften av de pengar som fanns för en
12-månadersperiod skall nu användas i 18 månader. I praktiken är det
en nerprutning med 75 %. Enligt vad som står i budgeten blir det inte
mer än 25 % kvar.

Det här är alltså en mycket brutal hantering av de människor som
redan har det litet besvärligare än de flesta andra av oss som bor efter
en väg som någon sköter åt oss.

Här skall nu analyseras vad som behöver göras, hur mycket pengar
man behöver. Det är visserligen en reträtt, och den är nyttig, den är bra,
den är välkommen. Men det räcker inte. Det hade varit rimligare att
analysera något annat. Jag tycker att det hade varit mycket bättre att
pruta litet grand på byggandet av motorvägar och låta pengarna till de
här små vägarna vara. Så kunde vi under den här tiden i stället ha ana-
lyserat behovet av motorvägar.

Nej, fru talman, vi behöver de här pengarna till de enskilda vägarna
för att de skall fungera också i framtiden.

Jag har inget annat yrkande än det som Sivert Carlsson redan har
fört fram.

Anf. 234 BODIL FRANCKE OHLSSON (mp)

Fru talman! I motionen om den nya motorvägen E 4 med förbifart
vid Örkelljunga, som ligger i nordvästra Skåne, har jag speciellt fram-
hållit strövområdesaspekten, dvs. det är fråga om områden som utnytt-
jas ofta och av många människor året runt. Den lokala miljögrupp som
har vänt sig till mig har påpekat detta speciellt och menar också att man
kan bygga ut den befintliga vägen i stället för att bygga en ny dyr mo-
torvägssträcka.

Det finns på det lokala planet en övertro på och helt orealistiska
förhoppningar om att bara trafikutskottet och sedan riksdagen får upp
ögonen för vad man menar är en felaktig planering eller ett ofullstän-
digt beslutsunderlag i samband med vägbyggen kommer det att rättas
till. Jag tror att det är därför så många riksdagsmän väcker motioner om
lokala vägsträckor.

Utskottet avstyrker regelmässigt och summariskt motionsyrkanden
av det angivna slaget, står det i betänkandet. Men det står också:

År 1993 fastställde riksdagen också ett stamvägsnät och beslutade i
samband därmed om en långsiktig planeringsram för stamvägsnätets
byggnad. Riksdagen spelar sålunda en central roll i vägplaneringspro-
cessen.

156

Vägverket har ett schema för miljökonsekvensbeskrivningar som
jag tycker borde vara ett obligatorium i all svensk vägplaneringspro-
cess.

Ett vägbygge kan också få stora sociala konsekvenser. Då tänker
jag inte bara på hus i närheten av vägen eller i vägen för vägen eller
bullerproblem, som ju är påtagliga och märks. Jag tänker på lokalbe-
folkning som mister ett rekreationsområde och på turisten som inte
längre kommer fram dit därför att utflyktsmålet skärs av en motorväg.

Det finns inga sociala konsekvensanalyser här, men jag menar att
sådana behövs. Är detta inget som borde finnas med i den svenska
centrala vägplaneringsprocessen, där riksdagen, som det står i betän-
kandet, spelar en så viktig roll?

Vägverket har gjort en fördjupad vägutredning om E 4 i Örkel-
ljunga. Det är en bra utredning, med lättläst information och mycket
fina och överskådliga kartor. Här är några spridda referat ur utredning-
en:

Sammantaget gör detta att landskapet inom utredningskorridorerna i
stort sett kan betraktas som oexploaterat. En dragning av en ny motor-
väg genom detta landskap leder därför ofrånkomligen till konflikter,
främst med friluftslivet.

Bevarandeintressena är också uttalade för olika delar av både natur-
och kulturlandskapet, inte minst i anslutning till Lärkesholmssjön.
Detta påverkar av länsstyrelsen och Riksantikvarien skyddsklassad
natur- och kulturmiljö. Bullervärdena på sjön överstiger gällande rikt-
värden för buller i friluftsområdet.

Den som läser detta tycker givetvis att det är tunga invändningar.
Jag tror att mycket skulle vara vunnet - och nu talar jag generellt - om
planerade vägbyggen och projekterandet av dem gjordes efter vissa
riktlinjer som var gemensamma i hela landet, och i konsekvensanaly-
serna, som givetvis skall göras före planerandet, skall man lyfta fram
hänsyn till både miljö och människor, så att lokala befolkningsgrupper
av olika slag inte känner sig övergivna och överkörda, som de nu ofta
gör.

Jag vill slutligen yrka bifall till reservation 7.

Anf. 235 RUNE BACKLUND (c)

Fru talman! Det första man tänker på när man hör uttrycket enskilda
vägar är väl knappast färjor. Likväl är det så att ett antal viktiga färje-
leder till öar i insjöar och utmed våra kuster i dag är enskilda vägar
med finansiering från anslaget Enskilda vägar. Det är ofta tillfälligheter
eller historiska skäl som gör att vissa färjeleder är enskild väg medan
andra är allmän väg med vägverksfärjor.

Jag har i min motion T347 tagit upp det problem som har uppstått
för en av dessa färjeleder, den mellan Gränna och Visingsö. När nu
stora besparingar görs på det här anslaget skapas väldiga bekymmer för
den långsiktiga finansieringen av den här färjeleden. Den är i dag 5,5
km lång, och den är unik på det sättet att det är en enskild väg som
sammanbinder det allmänna vägnätet på Grännasidan med det allmänna

Prot. 1994/95:91

20 april

157

12 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 91

Prot. 1994/95:91

20 april

vägnätet på Visingsö. Det enda sättet att ta sig från en del av det all-
männa vägnätet till det andra är alltså att utnyttja en enskild väg.

Om man nu skulle genomföra de besparingar som regeringen har

Vägverket

föreslagit innebär det alltså orimligheter för den här leden. Jag har i
motionen redovisat konsekvenserna när det gäller avgifter, som finns i
dag. Dessa avgifter har redan slagit i taket. Det kan heller inte anses
rimligt att en kommun, i det här fallet Jönköpings kommun, skall ta
över det ekonomiska ansvaret för en färjeled som egentligen är en bit
av det allmänna vägnätet.

Samtidigt som det här problemet uppstår för öbefolkningar litet här
och var utmed våra kuster och insjöar, pågår arbetet med att utarbeta ett
skärgårdsprogram inom ramen för 5 B-stöden, vilket handlar om att
utveckla de här öarna. Det är bara att konstatera att utan fungerande
kommunikationer faller i stort sett alla de här satsningarna platt till
marken.

Nu har utskottet i betänkandet varit vänligt nog att skriva in att man
i den analys som skall genomföras skall ta särskild hänsyn till den färje-
trafik som omfattas av anslaget, och det är mycket bra. Frågan är vad
formuleringen innebär i praktiken.

Jag skulle egentligen vilja ställa ett par frågor till Bo Nilsson, som
jag ser nu har återkommit till kammaren. Frågan är hur man skall tolka
den här formuleringen. Menar man att Vägverket i sin framtida fördel-
ning skall kunna fortsätta att ge ett högre bidrag till de här lederna, eller
tänker man sig att en del av de här färjelederna skall föras över till det
allmänna vägnätet för att på det sättet inte längre omfattas av det här
anslaget?

Problemet är att det här analysarbetet inte blir klart förrän i slutet av
1995, men besparingen träder i kraft den 1 juli. Här handlar det inte om
vägunderhåll, där man så att säga kan skjuta på olika åtgärder, utan det
handlar om driftskostnader. Därför blir problemen akuta för de huvud-
män som finns för de här färjelederna och för färjeleden mellan Gränna
och Visingsö. Man måste på något sätt få en signal om vad som skall
hända med statsbidraget till de här lederna, eftersom det är pengar som
tickar ut varje månad från den 1 juli. Det skulle vara bra att från ut-
skottsmajoriteten få veta vad man tänker sig göra i det här analysarbe-
tet, när man nu tar med färjorna där. Det beskedet behöver de huvud-
män som i dag är ansvariga för dessa färjeleder.

Anf. 236 ULF BJÖRKLUND (kds)

Fru talman! Kristdemokraterna har med anledning av det som står
under rubriken Vägverket i budgetpropositionen väckt fyra motioner.
Ingen av de motionerna har fått någon särskilt positiv behandling.

För det första handlar det om vikten av att bolagiseringen av Väg-
verkets produktionsdivision, som tidigare beslutats av riksdagen, ligger
fast. Det innebär att bolagiseringen skall ske den 1 januari 1996. Häri-
genom når man den säkraste garantin för att Vägverkets beställarkom-
petens skall kunna utvecklas i den takt som är önskvärd. En viss otyd-
lighet angående tidpunkten kan spåras i propositionen. Därför yrkar vi
bifall till reservation nr 1.

158

För det andra tar vi upp problemet med det slentrianmässiga saltan-
det av vära vägar. Utöver en minimering av vägsaltning måste natur-
ligtvis nya möjligheter prövas, t.ex. utbyte av saltet mot någon kalkfö-
rening. Vi trycker också på behovet av att få en heltäckande bild av de
konsekvenser en fortsatt saltning har på den totala miljön. Vi måste
bättre utreda sambandet mellan saltanvändningen och bilkemikaliean-
vändningen, saltets eventuella effekter på oljeavskiljarnas funktion vid
våra bilvårdsanläggningar, m.m. Om det här säger utskottet ingenting.
Jag yrkar bifall till reservation nr 19.

För det tredje belyser vi tillsammans med flera andra partier hur
Vägverket hanterar utbyggnaden av riksväg 60 i Ludvika. Det som
skulle bli en förbifart har blivit en ny genomfart, just därför att Vägver-
ket tillsammans med kommunen är ovillig att på allvar pröva alternati-
va dragningar.

Här kunde vi nyligen höra kommunikationsministern i sitt anföran-
de nämna behovet av förbifarter utanför tätorter som en möjlighet när
det gäller just trafiksäkerheten. Hon talade också om en dialog med alla
berörda parter. Det har man helt förbisett när det gäller hanteringen av
förbifarten i Ludvika. Det handlar här om hur riksdagens beslut om
miljökonsekvensbeskrivningar och nivåer på buller praktiseras i verk-
ligheten.

Jag har full förståelse för att vi här i riksdagen inte kan detaljstyra
byggandet av vägar i landet. Självfallet måste vår uppgift vara att fast-
ställa de övergripande målen och den allmänna inriktningen. Men
ibland hanteras dessa frågor så nonchalant av de lokala aktörerna att
allmänheten känner sig totalt överkörd. Detta bör ändå påpekas i den
här kammaren.

Utskottet säger dessutom självt i betänkandet att det är en angelägen
uppgift för riksdagen att se till att det skapas en effektiv organisation
för att förvalta de medel som avsätts till väghållningsåtgärder. Som en
följd av den uppgiften är det vidare angeläget att riksdagen följer upp
och utvärderar de åtgärder som vidtas av de kompetenta organen. Så
långt utskottet självt.

Fru talman! Jag måste medge att det kliar en hel del i fingrarna att
yrka bifall till motion T318. Men för att vara lojal med spelreglerna
skall jag inte krångla till hanteringen. Det är ju ändå bara ett spel för
gallerierna. Såvitt jag förstår kan och måste förbifarten vid Ludvika bli
en fråga som får vidarebehandlas av Riksdagens revisorer. Så kommer
åtminstone vi från kristdemokraterna att jobba vidare med den frågan.

För det fjärde och sista handlar det om bidrag till drift och byggan-
de av enskilda vägar. Med motiveringen att kommunerna redan satsar
egna pengar på de enskilda vägarna och att det sker en effektivisering
av de samlade resurserna till dessa vägar hoppas utskottsmajoriteten att
de enskilda vägarna också i fortsättningen skall kunna hållas öppna för
alla i oförändrad omfattning trots att det statliga anslaget halveras. Det
handlar här faktiskt om möjligheten att bo och arbeta i hela landet.
Risktagandet sker redan av människor och näringsliv i de områden där
man bor i glesbygd.

Prot. 1994/95:91

20 april

Vägverket

159

Prot. 1994/95:91

20 april

Hur skall dagens landsbygds- och glesbygdskommuner med redan
tidigare beslutade och ålagda kostnadsökningar och kommande dras-

tiskt minskade statsbidrag klara av att helt ta ansvaret för de enskilda

Vägverket

vägarna? Det skall då vägas mot allt det andra och alla stora behov som
redan finns när det gäller barnomsorg, äldrevård och skolundervisning,
m.m.

Fru talman! Med den bidrags- och anslagsnivå som vi har i dag är
det ändå bara en fjärdedel av de enskilda vägarna som får statligt bi-
drag. Om neddragningen skulle bli permanent och bestående kan det bli
en katastrof för glesbygden. Jag yrkar därför bifall till reservation nr
18.

(forts, prot. 92)

27 § Beslut om fortsatt ärendebehandling

Kammaren beslöt på förslag av andre vice talmannen att ärendebe-
handlingen skulle fortsättas vid morgondagens arbetsplenum.

28 § Bordläggning

Anmäldes och bordlädes

Propositioner

1994/95:181 Vissa ändringar i miljölagstiftningen till följd av EU-
medlemskapet

1994/95:211 Godkännande av en överenskommelse mellan Sverige och
Tjeckien om ömsesidigt bistånd i tullfrågor

1994/95:218 En effektivare arbetsmarknadspolitik m.m.

Motioner

med anledning av prop. 1994/95:175 Lag om EG:s förordning om
ekologiskt framställda produkter, m.m.:

1994/95 :Jo30 av Gudrun Lindvall (mp)

med anledning av prop. 1994/95:179 Ändringar i utlänningslagen
(1989:529)

1994/95:Sfl9 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
1994/95:Sf20 av Gullan Lindblad m.fl. (m)
1994/95:Sf21 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp)
1994/95:Sf22 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kds)
1994/95:Sf23 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp)

med anledning av prop. 1994/95:180 Löneskydd vid upprepade kon-
kurser

1994/95 :L42 av Hans Karlsson (s)

1994/95 :L43 av Stig Rindborg (m)

1994/95 :L44 av Elving Andersson (c)

160

med anledning av prop. 1994/95:184 Genomförande av EG:s tredje
skade- respektive livförsäkringsdirektiv

1994/95:N15 av Per Westerberg m.fl. (m)

1994/95:N16 av Lennart Beijer m.fl. (v)

1994/95:N17 av tredje vice talman Christer Eirefelt m.fl. (fp)

1994/95:N18 av Eva Goés m.fl. (mp)

med anledning av prop. 1994/95:207 Ny föräldraledighetslag m.m.

1994/95:A29 av Ingrid Burman och Hans Andersson (v)

1994/95:A30 av Per Unckel m.fl. (m)

29 § Anmälan om fråga

Anmäldes att följande fråga framställts

den 19 april

1994/95:450 av Gudrun Lindvall (mp) till arbetsmarknadsministern om
kvinnor och arbetsmarknaden

Frågan redovisas i bilaga som fogas till riksdagens snabbprotokoll
tisdagen den 25 april.

30 § Kammaren åtskildes kl. 23.04.

Förhandlingarna leddes av

tredje vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. ajourneringen
kl. 13.48,

av förste vice talmannen därefter t.o.m. 15 § anf. 97 (delvis),

av talmannen därefter t.o.m. ajourneringen kl. 18.08,

av förste vice talmannen därefter t.o.m. 26 § anf. 187 (delvis) och

av andre vice talmannen därefter till sammanträdets slut.

Vid protokollet

TOM T:SON THYBLAD

/Barbro Nordström

Prot. 1994/95:91

20 april

161

Prot. 1994/95:91

20 april

Innehållsförteckning

162

1 § Avsägelse......................................................................................1

2 § Anmälan om kompletteringsval till EU-nämnden....................1

3 § Meddelande om svar på interpellationer..................................1

4 § Hänvisning av ärenden till utskott.............................................2

5 § Förnyad bordläggning................................................................3

6 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatte-

rats den 19 april...........................................................................3

LU20 Anslag till Livsmedelsverket, m.m.................................3

TU16 Funktionshindrades resemöjligheter...............................4

TU17 Ändring i telelagen, m.m................................................4

BoUlö Rennäringen.................................................................4

BoU19 Hyresrätt m.m...............................................................5

Meddelande om samlad votering......................................................6

7 § Val till Europaparlamentet och andra valfrågor.....................6

Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95:KU40..................6

Anf. 1 BIRGER HAGÅRD (m)..............................................6

Anf. 2 SIVERT CARLSSON (c)............................................8

Anf. 3 KENNETH KVIST (v)................................................8

Anf. 4 BIRGER HAGÅRD (m) replik..................................10

Anf. 5 KENNETH KVIST (v) replik....................................10

Anf. 6 BIRGER HAGÅRD (m) replik..................................10

Anf. 7 KENNETH KVIST (v) replik....................................10

Anf. 8 PETER ERIKSSON (mp)..........................................11

Anf. 9 NILS-GÖRAN HOLMQVIST (s).............................12

Anf. 10 KENNETH KVIST (v) replik..................................13

Anf. 11 NILS-GÖRAN HOLMQVIST (s) replik.................13

Anf. 12 KENNETH KVIST (v) replik..................................13

Anf. 13 SIVERT CARLSSON (c) replik..............................13

Anf. 14 ROSE-MARIE FREBRAN (kds).............................13

Anf. 15 STEN ANDERSSON (m)........................................15

(Beslut fattades efter 15 §.).....................................................16

8 § Riksdagen och dess myndigheter m.m.....................................16

Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95:KU39................16

Anf. 16 NILS FREDRIK AURELIUS (m)..........................16

Anf. 17 BIRGIT FRIGGEBO (fp)........................................17

Anf. 18 NILS FREDRIK AURELIUS (m)...........................18

Anf. 19 BIRGIT FRIGGEBO (fp)........................................19

(Beslut fattades efter 15 §.).....................................................19

9 § Ställföreträdande ombudsman vid JO-ämbetet......................19

Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95:KU33................19

(Beslut fattades efter 15 §.).....................................................19

10 § Studiestöd, särskilda utbildningssatsningar inom hög-

skolan m.m..................................................................................19

Socialförsäkringsutskottets betänkande 1994/95:SfU12.........19

Socialförsäkringsutskottets betänkande 1994/95:SfU 15.........19

Anf. 20 ULF KRISTERSSON (m)........................................20

Anf. 21 RUNE BACKLUND (c)..........................................21

Anf. 22 SIGGE GODIN (fp).................................................23

Anf. 23 ULLA HOFFMANN (v)..........................................26,

Anf. 24 SIGGE GODIN (fp) replik.......................................29

Anf. 25 ULLA HOFFMANN (v) replik................................29

Anf. 26 SIGGE GODIN (fp) replik.......................................29

Anf. 27 ULLA HOFFMANN (v) replik................................30

(forts. 15 §)..............................................................................30

Ajournering.......................................................................................30

Återupptagna förhandlingar...........................................................30

11 § Svar på fråga 1994/95:426 om Rådgivande nämnden

för krigsmaterielexport.............................................................30

Anf. 28 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s)........................30

Anf. 29 JAN JENNEHAG (v)........... 31

Anf. 30 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s)........................31

Anf. 31 JAN JENNEHAG (v)...............................................31

12 § Svar på fråga 1994/95:427 om offentliggörande av

brev från Krigsmaterielinspektionen.......................................31

Anf. 32 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s)........................31

Anf. 33 JAN JENNEHAG (v)...............................................32

13 § Svar på fråga 1994/95:428 om import och export av

krigsmateriel...............................................................................32

Anf. 34 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s)........................32

Anf. 35 STEN ANDERSSON (m)........................................33

Anf. 36 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s)........................33

Anf. 37 STEN ANDERSSON (m)........................................33

Anf. 38 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s)........................34

Anf. 39 STEN ANDERSSON (m)........................................34

14 § Svar på fråga 1994/95:443 om krigsmaterielexport till

Mexico m.fl. länder....................................................................34

Anf. 40 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s)........................34

Anf. 41 YVONNE RUWAIDA (mp)....................................34

Anf. 42 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s)........................34

Anf. 43 YVONNE RUWAIDA (mp)....................................35

Prot. 1994/95:91

20 april

163

Prot. 1994/95:91

20 april

164

Anf. 44 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s).......................35

15 § (forts, från 10 §) Studiestöd, särskilda utbildningssats-
ningar inom högskolan m.m. (forts. SfU12 och SfU15)..........35

Anf. 45 RAGNHILD POHANKA (mp)...............................35

Anf. 46 ULLA HOFFMANN (v) replik................................38

Anf. 47 RAGNHILD POHANKA (mp) replik.....................38

Anf. 48 ULLA HOFFMANN (v) replik................................38

Anf. 49 RAGNHILD POHANKA (mp) replik.....................39

Anf. 50 ROSE-MARIE FREBRAN (kds).............................39

Anf. 51 SVEN-ÅKE NYGÅRDS (s)....................................41

Anf. 52 FÖRSTE VICE TALMANNEN..............................42

Anf. 53 SIGGE GODIN (fp) replik......................................42

Anf. 54 SVEN-ÅKE NYGÅRDS (s) replik..........................43

Anf. 55 SIGGE GODIN (fp) replik......................................43

Anf. 56 SVEN-ÅKE NYGÅRDS (s) replik..........................44

Anf. 57 RUNE BACKLUND (c) replik................................44

Anf. 58 SVEN-ÅKE NYGÅRDS (s) replik..........................44

Anf. 59 RUNE BACKLUND (c) replik................................44

Anf. 60 SVEN-ÅKE NYGÅRDS (s) replik..........................45

Anf. 61 ULLA HOFFMANN (v) replik................................45

Anf. 62 SVEN-ÅKE NYGÅRDS (s) replik..........................45

Anf. 63 ULLA HOFFMANN (v) replik................................46

Anf. 64 SVEN-ÅKE NYGÅRDS (s) replik..........................46

Anf. 65 ROSE-MARIE FREBRAN (kds) replik..................46

Anf. 66 RAGNHILD POHANKA (mp) replik.....................46

Anf. 67 SVEN-ÅKE NYGÅRDS (s) replik..........................47

Anf. 68 RAGNHILD POHANKA (mp) replik.....................47

Anf. 69 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)........................47

Anf. 70 SIGGE GODIN (fp) replik......................................50

Anf. 71 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)........................51

Anf. 72 SIGGE GODIN (fp) replik......................................51

Anf. 73 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)........................52

Anf. 74 RUNE BACKLUND (c) replik................................52

Anf. 75 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)........................53

Anf. 76 RUNE BACKLUND (c) replik................................53

Anf. 77 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)........................54

Anf. 78 ULLA HOFFMANN (v) replik................................54

Anf. 79 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)........................55

Anf. 80 ULF KRISTERSSON (m) replik.............................55

Anf. 81 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)........................55

Anf. 82 ULF KRISTERSSON (m) replik.............................56

Anf. 83 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)........................56

Anf. 84 ROSE-MARIE FREBRAN (kds) replik..................56

Anf. 85 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)........................57

Anf. 86 ROSE-MARIE FREBRAN (kds) replik..................57

Anf. 87 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)........................58

Anf. 88 RAGNHILD POHANKA (mp) replik.....................58

Anf. 89 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)........................59

Anf. 90 RAGNHILD POHANKA (mp) replik.....................59

Anf. 91 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s).........................59

Anf. 92 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v)........59

Anf. 93 SIGGE GODIN (fp) replik.......................................63

Anf. 94 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v)

replik.......................................................................................63

Anf. 95 SIGGE GODIN (fp) replik.......................................63

Anf. 96 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v)

replik.......................................................................................64

Anf. 97 HANNA ZETTERBERG (v)...................................64

Anf. 98 RUNE BACKLUND (c) replik................................65

Anf. 99 HANNA ZETTERBERG (v) replik.........................66

Anf. 100 RUNE BACKLUND (c) replik..............................66

Anf. 101 HANNA ZETTERBERG (v) replik.......................66

Anf. 102 SIGGE GODIN (fp) replik.....................................67

Anf. 103 HANNA ZETTERBERG (v) replik.......................67

Anf. 104 SIGGE GODIN (fp) replik.....................................68

Anf. 105 HANNA ZETTERBERG (v) replik.......................68

Anf. 106 INGER LUNDBERG (s)........................................68

Anf. 107 ULRICA MESSING (s).........................................70

Beslut.................................................................................................72

KU40 Val till Europarlamentet och andra valfrågor...............72

KU39 Riksdagen och dess myndigheter m.m..........................73

KU33 Ställföreträdande ombudsman vid JO-ämbetet.............74

SfU12 Studiestöd m.m.............................................................74

SfU15 Särskilda utbildningssatsningar inom högskolan..........77

Beslut om samlad votering...............................................................78

16 § Den statliga rationaliseringsverksamheten och revisio-

nen...............................................................................................78

Finansutskottets betänkande 1994/95:FiU9.............................78

Anf. 108 KJELL NORDSTRÖM (s).....................................78

Anf. 109 LENNART HEDQUIST (m)..................................79

Anf. 110 KJELL NORDSTRÖM (s).....................................80

Anf. 111 LENNART HEDQUIST (m)..................................80

(Beslut fattades efter 21 §.).....................................................80

17 § Riksdagens revisorer och deras kansli...................................81

Finansutskottets betänkande 1994/95:FiU14...........................81

(Beslut fattades efter 21 §.).....................................................81

18 § Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldens för-

valtning .......................................................................................81

Finansutskottets betänkande 1994/95:FiU16...........................81

(Beslut fattades efter 21 §.).....................................................81

19 § Anslag till Kammarkollegiet...................................................81

Finansutskottets betänkande 1994/95:FiU17...........................81

(Beslut fattades efter 21 §.).....................................................81

Prot. 1994/95:91

20 april

165

Prot. 1994/95:91     20 § Arkiv m.m................................................................................81

20 april___________ Kulturutskottets betänkande 1994/95 :KrU 17.........................81

Anf. 112 ELISABETH FLEETWOOD (m).........................81

Anf. 113 BJÖRN KAALING (s)..........................................82

Anf. 114 ELISABETH FLEETWOOD (m) replik...............82

Anf. 115 BJÖRN KAALING (s) replik................................83

Anf. 116 ELISABETH FLEETWOOD (m) replik...............83

Anf. 117 LENNART FRIDÉN (m).......................................83

(Beslut fattades efter 21 §.).....................................................83

21 § Ersättningar och bidrag till konstnärer................................84

Kulturutskottets betänkande 1994/95 :KrU21.........................84

Anf. 118 LENNART FRIDÉN (m).......................................84

Anf. 119 INGEGERD SAHLSTRÖM (s).............................84

Anf. 120 CHARLOTTA L BJÄLKEBRING (v)..................85

Anf. 121 PER LAGER (mp).................................................86

Beslut.................................................................................................87

FiU9 Den statliga rationaliseringsverksamheten och revi-
sionen......................................................................................87

FiU14 Riksdagens revisorer och deras kansli.........................87

FiU 16 Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldens
förvaltning...............................................................................87

FiU 17 Anslag till Kammarkollegiet........................................87

KrU17 Arkiv m.m...................................................................87

KrU21 Ersättningar och bidrag till konstnärer........................87

Beslut om uppskjuten votering.......................................................88

22 § Teater, dans och musik...........................................................88

Kulturutskottets betänkande 1994/95: KrU22.........................88

Anf. 122 LENNART FRIDÉN (m).......................................88

Anf. 123 MARIANNE ANDERSSON (c)............................89

Anf. 124 CARL-JOHAN WILSON (fp)...............................90

Anf. 125 EWA LARSSON (mp)..........................................91

Anf. 126 LENNART FRIDÉN (m) replik............................92

Anf. 127 EWA LARSSON (mp) replik................................93

Anf. 128 LENNART FRIDÉN (m) replik............................93

Anf. 129 EWA LARSSON (mp) replik................................93

Anf. 130 MARIANNE ANDERSSON (c) replik.................94

Anf. 131 EWA LARSSON (mp) replik................................94

(forts.).....................................................................................94

Ajournering......................................................................................94

Återupptagna förhandlingar...........................................................95

22 § (forts.) Teater, dans och musik (forts. KrU22).......................95

Anf. 132 NILS-ERIK SÖDERQVIST (s).............................95

166

Anf. 133 LENNART FRIDÉN (m) replik.............................97

Anf. 134 NILS-ERIK SÖDERQVIST (s) replik...................97

Anf. 135 LENNART FRIDÉN (m) replik............................98

Anf. 136 NILS-ERIK SÖDERQVIST (s) replik...................98

Anf. 137 MARIANNE ANDERSSON (c) replik..................99

Anf. 138 NILS-ERIK SÖDERQVIST (s) replik...................99

Anf. 139 MARIANNE ANDERSSON (c) replik................100

Anf. 140 NILS-ERIK SÖDERQVIST (s) replik.................100

Anf. 141 EWA LARSSON (mp) replik...............................100

Anf. 142 NILS-ERIK SÖDERQVIST (s) replik.................101

Anf. 143 EWA LARSSON (mp) replik...............................101

Anf. 144 NILS-ERIK SÖDERQVIST (s) replik.................101

Anf. 145 CHARLOTTA L BJÄLKEBRING (v).................101

Anf. 146 MARIANNE ANDERSSON (c)..........................102

Anf. 147 CHARLOTTA L BJÄLKEBRING (v).................103

Anf. 148 EWA LARSSON (mp).........................................103

(Beslut skulle fattas den 21 april.).........................................103

23 § Bibliotek, litteratur och tidskrifter.......................................104

Kulturutskottets betänkande 1994/95 :KrU23........................104

Anf. 149 LENNART FRIDÉN (m).....................................104

Anf. 150 EWA LARSSON (mp).........................................104

Anf. 151 FANNY RIZELL (kds)........................................105

Anf. 152 EWA LARSSON (mp) replik...............................106

Anf. 153 FANNY RIZELL (kds) replik..............................106

Anf. 154 INGEGERD SAHLSTRÖM (s)...........................107

Anf. 155 LENNART FRIDÉN (m) replik...........................108

Anf. 156 INGEGERD SAHLSTRÖM (s) replik.................108

Anf. 157 LENNART FRIDÉN (m) replik...........................109

Anf. 158 INGEGERD SAHLSTRÖM (s) replik.................109

Anf. 159 FANNY RIZELL (kds) replik..............................109

Anf. 160 INGEGERD SAHLSTRÖM (s) replik.................109

Anf. 161 EWA LARSSON (mp).........................................110

Anf. 162 INGEGERD SAHLSTRÖM (s)...........................110

(Beslut skulle fattas den 21 april.).........................................110

24 § Bildkonst, konsthantverk m.m..............................................111

Kulturutskottets betänkande 1994/95 :KrU24........................111

Anf. 163 CHARLOTTA L BJÄLKEBRING (v).................111

Anf. 164 PER LAGER (mp)................................................111

Anf. 165 INGEGERD SAHLSTRÖM (s)...........................112

Anf. 166 CHARLOTTA L BJÄLKEBRING (v).................113

Anf. 167 INGEGERD SAHLSTRÖM (s)...........................113

Anf. 168 PER LAGER (mp)................................................113

Anf. 169 INGEGERD SAHLSTRÖM (s)...........................114

Anf. 170 PER LAGER (mp)................................................114

(Beslut skulle fattas den 21 april.).........................................114

25 § Film m.m.................................................................................114

Kulturutskottets betänkande 1994/95:KrU25........................114

Prot. 1994/95:91

20 april

167

Prot. 1994/95:91          Anf. 171 EWA LARSSON (mp)........................................114

20 april                 Anf. 172 MONICA WIDNEMARK (s)..............................115

----------------        Anf. 173 EWA LARSSON (mp) replik..............................116

Anf. 174 MONICA WIDNEMARK (s) replik...................117

Anf. 175 EWA LARSSON (mp) replik..............................117

Anf. 176 LENNART FRIDÉN (m).....................................117

Anf. 177 EWA LARSSON (mp)........................................118

Anf. 178 LENNART FRIDÉN (m).....................................118

Anf. 179 EWA LARSSON (mp)........................................118

Anf. 180 LENNART FRIDÉN (m).....................................118

168

(Beslut skulle fattas den 21 april.)........................................118

26 § Vägverket...............................................................................119

Trafikutskottets betänkande 1994/95 :TU 18.........................119

Anf. 181 ULLA LÖFGREN (m).........................................119

Anf. 182 SIVERT CARLSSON (c)....................................121

Anf. 183 ULLA LÖFGREN (m) replik.............................125

Anf. 184 SIVERT CARLSSON (c) replik..........................125

Anf. 185 ULLA LÖFGREN (m) replik..............................125

Anf. 186 SIVERT CARLSSON (c) replik..........................125

Anf. 187 KARL-ERIK PERSSON (v)................................126

Anf. 188 ULLA LÖFGREN (m) replik.............................127

Anf. 189 KARL-ERIK PERSSON (v) replik......................127

Anf. 190 ULLA LÖFGREN (m) replik..............................127

Anf. 191 KARL-ERIK PERSSON (v) replik......................128

Anf. 192 SIVERT CARLSSON (c) replik.........................128

Anf. 193 KARL-ERIK PERSSON (v) replik......................128

Anf. 194 SIVERT CARLSSON (c) replik.........................129

Anf. 195 KARL-ERIK PERSSON (v) replik.....................129

Anf. 196 ELISA ABASCAL REYES (mp)........................129

Anf. 197 BO NILSSON (s).................................................132

Anf. 198 ELISA ABASCAL REYES (mp) replik..............136

Anf. 199 BO NILSSON (s) replik......................................137

Anf. 200 ELISA ABASCAL REYES (mp) replik..............137

Anf. 201 BO NILSSON (s) replik......................................138

Anf. 202 ULLA LÖFGREN (m) replik..............................138

Anf. 203 BO NILSSON (s) replik......................................138

Anf. 204 ULLA LÖFGREN (m) replik..............................139

Anf. 205 BO NILSSON (s) replik......................................139

Anf. 206 SIVERT CARLSSON (c) replik..........................139

Anf. 207 BO NILSSON (s) replik......................................140

Anf. 208 SIVERT CARLSSON (c) replik..........................140

Anf. 209 BO NILSSON (s) replik......................................140

Anf. 210 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s) 141

Anf. 211 ELISA ABASCAL REYES (mp) replik..............145

Anf. 212 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s) 145

Anf. 213 ELISA ABASCAL REYES (mp) replik..............146

Anf. 214 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s) 146

Anf. 215 SIVERT CARLSSON (c) replik..........................146

Anf. 216 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s) 147

Anf. 217 SIVERT CARLSSON (c) replik..........................147

Anf. 218 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s). 147

Anf. 219 KENTH SKÅRVIK (fp).......................................147

Anf. 220 ULLA LÖFGREN (m) replik...............................148

Anf. 221 KENTH SKÅRVIK (fp) replik............................148

Anf. 222 ULLA LÖFGREN (m) replik...............................149

Anf. 223 KENTH SKÅRVIK (fp) replik............................149

Anf. 224 SVEN BERGSTRÖM (c).....................................149

Anf. 225 ULLA LÖFGREN (m) replik...............................152

Anf. 226 SVEN BERGSTRÖM (c) replik..........................152

Anf. 227 ULLA LÖFGREN (m) replik...............................152

Anf. 228 SVEN BERGSTRÖM (c) replik..........................152

Anf. 229 BO NILSSON (s) replik.......................................152

Anf. 230 SVEN BERGSTRÖM (c) replik..........................153

Anf. 231 PER LAGER (mp)................................................153

Anf. 232 BIRGITTA CARLSSON (c)................................155

Anf. 233 LENNART BRUNANDER (c)............................156

Anf. 234 BODIL FRANCKE OHLSSON (mp)..................156

Anf. 235 RUNE BACKLUND (c)......................................157

Anf. 236 ULF BJÖRKLUND (kds)....................................158

(forts, prot. 92)......................................................................160

27 § Beslut om fortsatt ärendebehandling...................................160

28 § Bordläggning..........................................................................160

29 § Anmälan om fråga.................................................................161

1994/95:450 av Gudrun Lindvall (mp) till arbetsmark-
nadsministern om kvinnor och arbetsmarknaden...................161

30 § Kammaren åtskildes kl. 23.04..................................................161

Prot. 1994/95:91

20 april

169

gotab 48688, Stockholm 1995