Onsdagen den 19 april
Protokoll
1994/95:90
Föredrogs och hänvisades
Proposition
1994/95:178 till näringsutskottet
Skrivelse
1994/95:198 till skatteutskottet
Motioner
1994/95:Ub52-Ub57 till utbildningsutskottet
1994/95 :Kr5-Kr 13 till kulturutskottet
1994/95:Jul6 till justitieutskottet
Föredrogs men bordlädes åter
Konstitutionsutskottets betänkanden 1994/95:KU33, KU39 och KU40
Finansutskottets betänkanden 1994/95:FiU9, FiU14, FiUlö och FiU17
Socialförsäkringsutskottets betänkanden 1994/95:SfU12 och SfU15
Kulturutskottets betänkanden 1994/95:KrU17 och KrU21-KrU25
Trafikutskottets betänkanden 1994/95:TU18 och TU19
Förste vice talmannen meddelade att utrikesutskottets betänkanden
UU21 och UU22 samt justitieutskottets betänkanden JuU13 och JuU16
skulle avgöras i ett sammanhang efter avslutad debatt.
1 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 90
Prot. 1994/95:90
19 april
Situationen i f.d.
Jugoslavien samt
Albanien
Föredrogs
Utrikesutskottets betänkande 1994/95:UU21
Situationen i f.d. Jugoslavien samt Albanien
Anf. 1 LENNART ROHDIN (fp)
Herr talman! Folkmordet i Bosnien har gått in på sitt fjärde år. Det
är ett ohyggligt faktum som för alltid kommer att stå skrivet i Europas
historia med skammens och svekets bokstäver.
Den 14 april 1993 var det ett år sedan folkmordet i Bosnien sattes i
gång av den serbiske presidenten Milosevics hejdukar i den federala
jugoslaviska armén och i de bosnienserbiska terroristbanden. I mångt
och mycket var det redan fullbordat när riksdagen debatterade utrikes-
utskottets första betänkande om ”situationen i det tidigare Jugoslavien”.
Utrikesministern var förhindrad att delta i riksdagens debatt.
Den 23 februari 1994 - nästan två år efter det att folkmordet i Bos-
nien inleddes och två veckor efter massakern på Sarajevos mark-
nadstorg - debatterade riksdagen utrikesutskottets andra betänkande
om ”situationen i det tidigare Jugoslavien”. Utrikesministern var för-
hindrad att delta i riksdagens debatt även denna gång.
I dag den 19 april 1995 - mer än tre år efter det att folkmordet i
Bosnien inleddes med en masslakt på flera hundra tusen människor,
barn, kvinnor och män, med en massflykt på flera miljoner civila män-
niskor och med en massförintelse av en månghundraårig kultur i Euro-
pas mitt - debatterar riksdagen utrikesutskottets tredje betänkande om
”situationen i f.d. Jugoslavien”. Trots att vi nu också har en biträdande
utrikesminister tycks både han och utrikesministern vara förhindrade att
delta i riksdagens debatt även vid detta tillfälle.
Herr talman! Inför det kanske mest fruktansvärda som hänt sedan
Hitler genomförde förintelsen får riksdagen föra debatten utan ansvarig
företrädare för regeringen. Förutom vid de tillfällen då vi som enskilda
ledamöter har ställt frågor och interpellationer till regeringen har endast
vid den aktuella debatten om Bosnien den 29 april 1993 - begärd av
Folkpartiet liberalernas gruppledare Lars Leijonborg - någon utrikes-
minister deltagit i någon av riksdagens debatter om kriget i Bosnien.
Som oppositionspolitiker kritiserade Pierre Schori dåvarande utri-
kesministern för hennes bristande närvaro och för passivitet. Vid debat-
ten i februari förra året förklarade Pierre Schori i ett replikskifte med
mig: ”Det är oerhört frustrerande att inte kunna agera i den tradition
som Lennart Rohdin själv belyste, dvs. kraftfullt, högröstat och med
konkreta förslag, aktivt engagerande och påtryckande. Men det är op-
positionens roll.”
Sedan dess har biträdande utrikesministern kommit ut med en bok
med titeln Mellan Maastricht och Sarajevo. Tyvärr fastnade han tydli-
gen på vägen. I boken finns trots titeln inte ett ord om folkmordet i
Bosnien - lika litet som det nämndes i Ingvar Carlssons regeringsdekla-
ration i oktober förra året.
I den socialdemokratiska regeringens första utrikesdeklaration den
22 februari i år ägnades ”kriget i f.d. Jugoslavien” två stycken mitt i en
lång smörgårdsbordsliknande uppräkning av allt världens elände. Det
fanns inte ett ord om folkmordet i Bosnien, inte ens en antydan om den
systematiska och väl planerade etniska rensningen i syfte att för alltid
fördriva ett folk och utplåna en kultur, inte ett ord om krigsförbrytarna
Milosevic, Karadzic och Mladic. Man sade några vackra ord om för-
soning och fred, men inte ett ord om vad som vore en rättvis fred för
Bosnien-Hercegovina, folkrättsligt erkänt och fullvärdig medlem av de
förenta nationer som vår statsminister skall göra ännu starkare.
Internationellt har Sveriges regeringar hukat sig bakom det för
stunden gällande fredsinitiativet, som alltid framställs som det enda
möjliga och realistiska. Men det har varit möjligt och realistiskt, inte på
grund av folkrätten utan som en följd av angriparens målmedvetenhet
och hänsynslöshet och det internationella samfundets handlingsför-
lamning på grund av djupa meningsmotsättningar mellan FN:s säker-
hetsråds ständiga medlemmar.
Herr talman! Det här är bakgrunden till den reservation som Folk-
partiet liberalerna fogat till utrikesutskottets betänkande. Det är vår
förhoppning att Sverige skall ta täten i en internationell opinionsbild-
ning mot kriget och för Bosnien-Hercegovinas rätt att fortleva som en
multietnisk stat inom de 1992 folkrättsligt erkända gränserna.
I den nya värld vi lever i måste det finnas en beredskap för att med
alla tillgängliga medel hindra extremister av den typ som nu under fyra
års tid fört det forna Jugoslavien till randen av den definitiva katastro-
fen. Det bör riksdagen ge regeringen till känna.
Herr talman! Redan den 7 april 1992 antog FN:s säkerhetsråd den
första i en oändligt lång rad resolutioner för att få slut på det ofattbara
hatets helvete som bröt loss i början av april i den nya republiken Bos-
nien-Hercegovina - ett land som omedelbart vann internationellt folk-
rättsligt erkännande och som redan den 22 maj upptogs som fullvärdig
medlem av FN.
Sedan dess har säkerhetsrådets resolutioner följt som på ett rad-
band. Sanktioner infördes mot den entydigt utpekade skyldige, regimen
i Belgrad. FN-trupper har utplacerats för att säkerställa humanitärt
bistånd till den drabbade civilbefolkningen. Flygförbud har införts över
Bosnien. Städer och områden som utsatts för månads- eller årslång
belägring och terrorbeskjutning med tungt artilleri har förklarats som
av FN skyddade zoner. En krigsförbrytartribunal har inrättats för att
ställa de skyldiga till ansvar för ett folkmord som döpts till ”etnisk
rensning”.
Men vi får inte döma FN och FN-tanken för omvärldens uppgiven-
het inför den serbiska terrorn. FN-stadgan ger varje medlemsnation
rätten till självförsvar inför angrepp och varje annan medlemsstat rätten
att komma till den angripnes försvar. FN-stadgan ger FN rätten att med
de medel som krävs upprätthålla eller återställa internationell fred och
säkerhet. FN:s misslyckande är inte FN-tankens misslyckande utan dess
medlemsstaters, och då främst de ständiga medlemmarna i säkerhetsrå-
det.
Prot. 1994/95:90
19 april
Situationen i f.d.
Jugoslavien samt
Albanien
|
Prot. 1994/95:90 19 april |
Herr talman! Den etniska rensningen i Bosnien-Hercegovina hade |
rats av den serbiske presidenten Milosevic och den serbdominerade
|
Situationen i f.d. |
federala jugoslaviska armén. Redan sommaren 1991 - när kriget I senaste numret av den ansedda amerikanska tidskriften Foreign Zimmermann frågar hur en stad med 50 % muslimsk befolkning och På bara några månader var de serbiska krigsmålen i praktiken upp- Herr talman! Redan för tre år sedan, den 1 juni 1992, mindre än två ”1 det bosniska kriget har de som vill förstöra och dela Bosnien, och till sist kommer att sätta sig ner vid kartbordet för att dela upp det hela Nog har Karadzic blivit bönhörd över hövan. Varje nytt fredsför- Omvärlden har passivt åsett det som sker bakom dimridåer av för- |
4
resten av Europa och som därför i grunden skulle förneka varje tanke
på fredlig samlevnad mellan Europas folk.
Längtan efter en fredlig samlevnad i frihet och demokrati är stark
också hos folken på Balkan. Serber, kroater och bosnier kan leva till-
sammans. De vill leva tillsammans. Det är vi som i våra eftergifter
inför terrorister och extrema nationalister bekräftar dessas förvridna
hjärnspöken och förråder de många människornas vilja till fredlig
samlevnad.
Herr talman! I grunden handlar det om folkrätten. Bosnien-
Hercegovina är en suverän stat, medlem av FN och OS SE, som hotas
av utplåning genom väpnad aggression. De bosniska muslimerna håller
på att utrotas eller fördrivas från sina hemtrakter i etniska rensningsak-
tioner. Spridningsriskerna är mycket stora om inte kriget i Bosnien
bringas till ett slut. FN:s auktoritet kommer att skadas, kanske irrepara-
belt, om organisationen misslyckas i Bosnien-Hercegovina, också det
en del av ”Our Global Neighbourhood”.
Dagen före julafton skrev den tidigare folkrättssakkunnige vid UD,
Bo J. Theutenberg, i DN: ”Hur kan fasor som nu i de ex-Jugoslaviska
provinserna hända? Och framför allt varför görs inget för att stoppa
massakrerna. Det är rent ut en skam att varken FN, Nato eller ESK, och
vilka bokstavsbeteckningar som nu än förekommer, förmått att 'sätta
respekt bakom folkrättens regelsystem och budskap’. Och vad har
Sverige, ett land som länge fört 'folkrättens fana’ högt egentligen gjort?
Har Sverige några idéer? I så fall hörs de inte! Var är engagemanget för
att 'stadga upp’ och återupprätta respekten för det folkrättsliga regel-
systemet? Är vad som nu händer inte lika upprörande som någonsin det
som hände i Vietnam och vid den sovjetiska inmarschen i dåvarande
Tjeckoslovakien, och då syntes minsann protesterna och engagemang-
et, och som ju på sikt också fick in utvecklingen i andra banor.”
Han fortsatte: 'Ett generat mummel hörs nu från Nato, EU (som
kapitalt misslyckats med en gemensam europeiska 'approach'), och
ESK - en kapitulation för vissa kretsars rent brottsliga verksamhet och
en attityd av 'vi tvår våra händer’ som nästan får Chamberlains besök
hos Hitler i Miinchen att komma i skymundan. Och dödandet fortsätter.
Ja, så illa är det”, slutade Bo J. Theutenberg.
Herr talman! FN-trupperna har systematiskt, ibland i månader, för-
hindrats att tillse att den humanitära hjälpen når fram. De skyddade
zonerna utsätts för systematisk strypning och artilleribeskjutning utan
att FN ingriper. Flygförbudet över Bosnien skändas. Nu häver FN
sanktionerna mot Milosevic, bara han förklarar sig nöjd med att ha
uppnått det som var folkmordets ursprungliga syfte.
Det enda FN effektivt förmått upprätthålla är det för Bosnien aldrig
avsedda vapenembargot. Det förhindrar ensidigt den angripne att för-
svara sig mot det tunga serbiska artilleri som i tre år bombat Bosniens
städer och byar till ruiner inför ögonen på ett FN som tvingas se på.
Herr talman! I utskottets betänkande finns inte heller ett ord om
folkmordet. Med en eufemism skriver man i stället: "Sedan 1992 har,
med tidvis skiftande intensitet, väpnade strider pågått i Bosnien-
Prot. 1994/95:90
19 april
Situationen i f.d.
Jugoslavien samt
Albanien
|
Prot. 1994/95:90 19 april |
Hercegovina.” Varför? I vilket syfte? Av vem? Här lämnar betänkandet |
För att undvika dessa frågor kommer företrädarna för utskottets
|
Situationen i f.d. |
majoritet i dagens debatt säkert att koncentrera sig på frågan om va- Kanske löser sig den moraliska konflikten genom att omvärlden ser Tystnaden inför folkmordet i Bosnien är ett svek mot alla de männi- Jag yrkar bifall till reservationen till utrikesutskottets betänkande Anf. 2 ANNELI HULTHÉN (s) Herr talman! Denna debatt gäller, som vi redan har blivit upplysta Bakom utskottsbetänkandets formella titel och den något torra in- I den ofattbara realiteten vänds vapen mot före detta goda grannar. Ingen är oberörd av det som sker i f.d. Jugoslavien. Alla känner vi |
6
som sker verkligen sker, uppgivenhet över hur långsamt det går att
skapa fred i området. Detta betänkande döljer bakom sin rubrik också
många och svåra tankeställare om hur vi i framtiden skall kunna skapa
fred på ett fredligt sätt.
Omvärlden har inte betraktat detta inferno med likgiltighet. Försök
har gjorts för att skapa fred i området, en fred grundad på demokrati
och samexistens mellan olika etniska, politiska och religiösa grupper.
Än så länge har ingen framgång uppnåtts.
Herr talman! Sverige har inte förhållit sig passivt i denna konflikt,
vilket man lätt kan få uppfattningen av när man läser motion U634 av
Folkpartiet och hörde den tidigare talarens inlägg. Sverige har ett stort
engagemang i Bosnien-Hercegovina, inte minst genom våra FN-
trupper. Sverige har visat sitt stöd för Bosnien-Hercegovina som själv-
ständig stat och mångkulturellt samhälle i sina kontakter med parterna
och också i andra internationella sammanhang. Vi vidhåller denna
uppfattning. Så måste det förbli: Bosnien-Hercegovina måste förbli den
självständiga stat som det en gång varit.
Många fredsförslag har stoppats i papperskorgen, men det senaste
som varit aktuellt för området är det från den s.k. kontaktgruppens sida.
Det innebär en territoriell uppdelning av Bosnien-Hercegovina, där
landet till ytan skulle delas upp i ungefär två lika delar som skulle för-
enas i en union. Detta skulle bevara Bosnien-Hercegovina som en folk-
rättslig enhet. Man kan tycka att förslaget innebär en eftergift för den
etniska rensningen. Men utskottet vill understryka att fredsförslaget
också innehåller viktiga element som är avsedda att motverka effekter-
na av den etniska rensningen, så att den inte skall bli bestående.
Ett krig, en konflikt, är sällan rättvis eller rationell. Den är inte hel-
ler mänsklig och tar inte hänsyn till några humana värderingar. Det kan
kännas orättfärdigt att sanktionslättnader görs mot Serbien-
Montenegro. Förhoppningen är att detta skall motivera regimen i Bel-
grad att ta steg mot fred och acceptera det internationella samfundets
vilja. Det är också utskottsmajoritetens övertygelse att en fredlig och
bestående lösning bara kan komma till stånd genom förhandlingar. I
förhandlingar sker ett givande och ett tagande. Dessutom skall sank-
tionslättnaderna ses i ett helhetsperspektiv, där en långsiktig strävan är
att just uppnå en stabil fred i området.
Det är av denna anledning, dvs. tron på förhandlingslösningar, som
utskottsmajoriteten klart tar avstånd från ett hävande av vapenembar-
got, som yrkande 4 i motion U634 förespråkar. Det skulle inte bara
riskera förutsättningarna för FN:s närvaro i området. Det skulle också
innebära stora risker för Bosnien-Hercegovinas fortlevnad. Ytterligare
vapen i området skulle förmodligen förorsaka ännu mera våld och ännu
mer lidande. Majoriteten avvisar därför det synsätt som motionärerna
ger uttryck för.
Tolerans, ömsesidig respekt och en demokratisk utveckling är det
som kan ge området en stabil och fredlig utveckling. Det är en lösning
som är nödvändig, inte bara för f.d. Jugoslavien utan för hela Europa.
Herr talman! Med detta anser utskottet yrkandena 1-3 samt yrkande
5 i motion U634 besvarade samt yrkande 4 avstyrkt.
Prot. 1994/95:90
19 april
Situationen if.d.
Jugoslavien samt
Albanien
|
Prot. 1994/95:90 19 april |
I detta betänkande behandlas inte endast området Bosnien- |
minst lika olycklig och oönskad utveckling som den i Bosnien
|
Situationen i f.d. |
Hercegovina, även om det inte sker i det formella krigets namn. Otaliga Utskottet förutsätter också att regeringen fortsätter sina ansträng- Utskottet utgår dessutom från att den svenska uppfattningen gällan- Herr talman! Med det anförda betraktar utskottet motionerna U608 Motion U623 gäller också läget i Makedonien. Motionens yrkande Med det anförda betraktar utskottet yrkandena 5 och 7 i motion En annan del av detta område som behandlas i utskottets betänkan- Ytterligare en del i området, eller egentligen utanför området men |
8
Det är också utskottets förhoppning att det stöd som ges kan före-
bygga ytterligare spridning av konflikterna på Balkan och motivera
Albanien att fungera som en fortsatt modererande kraft i området.
Med det anförda betraktar utskottet yrkande 8 i motion U623 som
besvarat.
Herr talman! Konflikten i f.d. Jugoslavien har satt det internationel-
la samfundet på hårda prov. Även om tappra försök har gjorts återstår
mycket att önska. Snabbare reaktioner, effektivare samordning och ett
klarare politiskt ställningstagande är några av de inslag som man skulle
vilja se mer av. Men det visar också på nödvändigheten av ytterligare
internationellt samarbete och en gemensam internationell dagordning.
Med mer makt och mer vapentvång löses sällan konflikter eller tviste-
mål. En förfördelad part önskar oftast återupprätta sin heder. Därför
måste alla ansträngningar utmynna i att skapa en fred som inte bara är
en ögonblickets lycka utan en långsiktigt stabil situation.
Det bosniska folket har tillsammans med andra civila i detta område
fått utstå ohyggligheter under de senaste tre åren. Vi kan inte glömma,
vi skall inte glömma, men vi måste också försöka tro på en framtid och
en fred och mitt i dysterheten tänka på den dag då gevären tystnat.
Återuppbyggnad och återvändo är begrepp som vi måste våga börja
använda, även om dagsläget är det mörkaste möjliga.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets hemställan.
Anf. 3 LENNART ROHDIN (fp) replik
Herr talman! Anneli Hulthén sade inledningsvis att ingen kunde tro
att det skulle gå så illa. Visst, det instämmer vi alla i. Hon sade att
ingen är oberörd. Det tror inte jag heller. Men varför kan man då inte
skriva om det folkmord som faktiskt äger rum? Varför kan man inte
skriva om krigsförbrytarna?
Bosnien måste förbli en sammanhållen stat, sade Anneli Hulthén.
Men hur förverkligar man detta vid en territoriell delning? Det är inte
fråga om att det bara finns en stol i FN:s generalförsamling. Kroatien är
ett fruktansvärt exempel på hur frågan kan hanteras.
I debatten för ett år sedan sade Pierre Schori: Nu gäller det att gå
vidare. FN måste gå vidare och arbeta för ett snabbt utvidgande av
Sarajevomodellen till att omfatta alla de andra stridszonerna. Här måste
både riksdag och regering ge sin uppfattning klart till känna och vara
pådrivande krafter.
I Bihac före jul kollapsade FN slutgiltigt. Hur protesterade den so-
cialdemokratiska regeringen mot säkerhetsrådets handlingsförlamning?
Anneli Hulthén sade vidare att det enda möjliga är en förhandlings-
lösning. Det är vi alla överens om. Men förhandlingslösningar kan se
väldigt olika ut. Hur skulle gettot i Warszawa ha förhandlat fram en
förhandlingslösning? Vad är en förhandlingslösning? Vad är våra krav
på innehållet i en förhandlingslösning? Vilket tryck utsätter vi och
Sveriges regering fredsprocessen för för att uppnå den förhandlings-
lösning som vi tycker vore rättvis för Bosnien-Hercegovina?
Prot. 1994/95:90
19 april
Situationen i f.d.
Jugoslavien samt
Albanien
|
Prot. 1994/95:90 19 april |
Anf. 4 ANNELI HULTHÉN (s) replik Herr talman! Jag tycker att utskottet beskrivit situationen i f.d. Ju- |
goslavien väldigt tydligt i betänkandet. Däremot kan jag inte ställa upp
|
Situationen i f.d. |
på sådana skrivningar som Lennart Rohdin har gjort i sin motion om Jag vidhåller att denna konflikt endast kan lösas vid förhandlings- Anf. 5 LENNART ROHDIN (fp) replik Herr talman! Som jag sade i min första replik sade den nuvarande Debatten i dag handlar om huruvida riksdagen skall ge regeringen Då gäller det faktiskt vilken förhandlingslösning som skall uppnås, Anneli Hulthén sade att motionen och reservationen kritiserar alla Som jag sade i mitt anförande är det först när den bosniska rege- Anf. 6 ANNELI HULTHÉN (s) replik Herr talman! Jag tycker att den beskrivning som Lennart Rohdin |
|
10 |
gör av sin egen motion är något förskönande. Det som jag vänder mig |
emot är skrivningar som ”sittningar med syfte att anpassa föregående
styckningsplan till de bosnienserbiska fascisternas senaste landvinning-
ar”. Ordet sittningar syftar på de förhandlingsförsök som gjorts tidiga-
re. Hela motionen utmynnar i en kritik och emellanåt ett språkbruk som
man kanske inte väntar sig av en riksdagsledamot om vare sig FN eller
några andra internationella organ. Det är en misstänksamhet som är på
gränsen till en mycket pessimistisk bild av det som har hänt. Det må
vara så att det internationella samfundet har varit naivt under denna
konflikt i tron att man tidigare skulle ha kunnat få en lösning och uppnå
det man ville uppnå.
Det är möjligt att man kunde ha gjort på ett annat sätt. Men nu är
det inte så, vare sig i förhandlingar eller konflikter där mer än en är
inblandad. Hela tiden måste ett resonemang pågå. Hela tiden måste
förändringar göras. Hela tiden måste utvecklingen gå framåt.
Det är inte så att Sverige, den svenska regeringen eller utrikesut-
skottets majoritet sitter med en fredsplan i fickan som man nekar Len-
nart Rohdin att få se. Jag tror att man är medveten om att detta är en
process och att det inte finns en enda lösning, även om vi i dag, med
det vi vet, skulle kunna säga: Detta hade varit det bästa.
Anf. 7 GÖRAN LENNMARKER (m)
Herr talman! Det har snart gått fyra år sedan de jugoslaviska krigen
började och över tre år sedan det bosniska kriget började. Uppmar-
schen till krigen vintern 1990/91 var en period av djupt misslyckande i
den europeiska utrikespolitiken. Det var i bästa fall dålig analys, ofta
direkt felaktig. Det var splittrat och oengagerat. Ursäkten kan natur-
ligtvis vara att man satt och tittade på TV vad som hände borta i Ku-
wait under denna tid. Det skymde mycket av den uppmarsch som sked-
de.
Som tidigare påtalats handlade det om en mycket målmedveten och
nästan i detalj planerad aggression. Milosevic, det serbiska socialist-
partiet, den jugoslaviska armén och olika former av gäng i Kroatien
och Bosnien-Hercegovina var de som utövade aggressionen. Vukovar,
Osijek, Dubrovnik och Sarajevo har inte precis varit resultat av gerilla-
krig utan av ett målmedvetet förstörande av städer med tungt artilleri.
Lärdomen av det är att detta inte är en etnisk konflikt utan en planerad
konflikt, en avsiktlig aggression.
De analyser man ibland ser som hävdar att det skulle vara något
slags inneboende oförmåga att handskas med etniska skillnader i Bal-
kan i största allmänhet och kanske speciellt i Bosnien-Hercegovina
eller Kroatien är i grunden fel. Men allt eftersom konflikten har vuxit
fram har naturligtvis också hatet kommit att växa fram till följd av
konflikten. Men det är en annan sak.
Det är också sant att FN, som enligt artikel 51 säger att ett land har
rätt till självförsvar och att gå in i allianser och försvara sin integritet,
inte har förmått göra detta. Vi känner till några sådana fall tidigare i
historien. Korea och Kuwait är väl de mest kända. Men bekymret är
inte FN:s i grunden. Det är medlemsstaternas. Vi får då gå till oss själ-
va. Huvuddelen av FN:s medlemsstater resonerar som Sverige. Man är
Prot. 1994/95:90
19 april
Situationen i f.d.
Jugoslavien samt
Albanien
11
|
Prot. 1994/95:90 19 april |
inte beredd att inskrida till ett annat lands försvar. Denna riksdag, alla |
precis samma restriktioner.
|
Situationen i f.d. |
EG, som det hette på den tiden, hade inget mandat att över huvud Vi skall också komma ihåg att stora delar av Bosnien-Hercegovinas När det gäller att få fram en lösning har det internationella samfun- Den springande punkten i diskussionen är nu vad man skall göra Om vi funderar en smula på vad som skulle ske om vapenembargot |
|
12 |
Hercegovina hinner beväpna sig, innan vapenleverenser i stor omfatt- |
ning hinner komma. Det vore ganska rationellt, sett från ett bosniskt
perspektiv, att göra så.
Vi såg litet grand av detta förra året när president Clinton antydde
att man från USA:s sida var beredd att verka för att vapenembargot
skulle upphävas. Det blev en mycket bekymmersam period. Det blev
initialt en bosnisk framgång, men sedan kom en serbisk rekyl på detta.
Jag tror att erfarenheten av vad som hände förra året inte direkt pe-
kar i riktning mot en lösning som innebär ett upphävande av vapenem-
bargot. Det ser inte ut att vara en klok lösning för att få till stånd en
bättre sakernas ordning än i dag. Jag tror att det är viktigt att ha denna
relativa syn, för medvetenheten om denna ondskefulla aggression är
den allvarligaste i Europas historia sedan andra världskriget. Denna
målmedvetna planering, detta systematiska genomförande av etnisk
rensning på ett noggrant planerat och förutsett sätt måste leda till att vi
på bästa eller minst dåliga sätt ser till att vi får fram en lösning som
stoppar och i största möjliga mån förhindrar resultatet av detta.
När det gäller Kosovo, som också tas upp i betänkandet, är det vik-
tigt att bibehålla pressen på Serbien. Den svenska linjen har ju varit att
sanktionerna mot Serbien, eller den federala republiken Jugoslavien,
inte skall släppas förrän man har kommit till rätta med situationen i
Kosovo. Vi måste också fullfölja den bevakning av läget i Kosovo som
inleddes under det svenska ordförandeskapet i ESK.
När det gäller Makedonien tycker jag att det nu, när Sverige har
blivit medlem av den europeiska unionen, finns anledning att aktivera
vår position. Tidigare var detta inte möjligt, för vi kunde inte agera via
EU. Men det är ju ingen tvekan om att den nuvarande grekiska rege-
ringens attityd till Makedonien har varit helt otillständig. Visserligen
har det funnits vissa oklarheter vad gäller nationella symboler etc., men
sådana får naturligtvis inte lösas med oproportionerliga metoder.
Blockeringen av Makedonien har varit helt oproportionerlig i förhål-
lande till den ursprungliga dispyten som, i alla fall med våra ögon sett,
kan ses som relativt bagatellartad. Därför är det viktigt att vi nu agerar.
Vi har gjort det tidigare genom att vara med och sända förebyggande
trupper till Makedonien. För övrigt var det, inom parentes sagt, ett av
de verkligt förutseende besluten i FN:s historia att skicka trupp innan
en konflikt har brutit ut. Det bör vi faktiskt observera. Ofta har vi an-
nars klagat på att man har skickat trupp för sent. Men det var mycket
framsynt av bl.a. dåvarande försvarsministern att stödja detta beslut.
Med Albanien gäller samma sak som med Makedonien, att vi nu
som EU-medlemmar bör verka för att EU knyter ett närmare samarbete
med Albanien och Makedonien, t.ex. genom att kanske finna olika
former av associationsavtal med de båda länderna, så att vi på det sättet
stärker deras möjligheter till snabb utveckling. Albanien har ju ett
enormt starkt EU-stöd och försörjs väl till stora delar via EU.
Det finns några slutsatser som man kan dra av dessa konflikter inför
framtiden. Det är självklart att vi benhårt måste värna den territoriella
integriteten i både Kroatien och Bosnien-Hercegovina. Det får inte råda
någon som helst tvekan om att rätten till deras gränser är fastslagna av
folkrätten. I Sverige måste vi ständigt se till att vi har detta i minnet.
Prot. 1994/95:90
19 april
Situationen i f.d.
Jugoslavien samt
Albanien
13
Prot. 1994/95:90
19 april
Situationen i f.d.
Jugoslavien samt
Albanien
14
När man nu t.ex. utövade påtryckningar på Kroatien att ha kvar Un-
profor var det också viktigt att ha perspektivet med, att de båda länder-
na har rätt till sin territoriella integritet. Vi skall fullfölja det starka
svenska engagemanget. Om vi ser på var Sverige har ägnat huvuddelen
av sitt engagemang under de senaste åren, så är det faktiskt i Bosnien,
vilket parallellt med Baltikum har varit det kanske främsta området för
svenskt utrikespolitiskt engagemang.
Inom EU har vi också anledning att fundera en hel del till följd av
detta. Vi måste stärka den gemensamma utrikes- och säkerhetspoliti-
ken. Den infördes ju av EU delvis som en reaktion på skammen och på
bristen på agerande under åren 1990-1991. Vi måste genom starkare
analysenheter se till att det blir en kraftfull utrikes- och säkerhetspoli-
tik, så att man inte återupprepar de bristfälliga och felaktiga analyserna,
splittringen etc. Jag tror att det behövs en gemensam analysenhet inom
EU. Jag tror också att man behöver införa konsensus-minus-en-
principen i beslutsfattandet. Det har man gjort i OSSE, f.d. ESK.
Men vi i Sverige måste också vara öppna för en utveckling som in-
nebär ett kraftfullare militärt agerande. Även som en alliansffi nation
kan vi driva på. Vi är ju mycket starkt militärt engagerade i Europas
säkerhet. Sverige är faktiskt ett av de länder i Europa som militärt är
starkast engagerat utanför våra gränser. Man bör få instrumenten för att
stoppa aggressionen. Pudelns kärna är ju egentligen att man skall kunna
stoppa en aggression innan den växer sig stark eller helst innan den
över huvud taget utvecklas.
Jag är ibland litet orolig över attityden i den svenska säkerhetspoli-
tiska debatten. På något sätt dras den felaktiga slutsatsen att Sverige
skulle bli passivt och inåtvänt. I stället borde slutsatsen vara att vi
måste bli ännu mer utåtvända och aktiva för att säkra den europeiska
freden och säkerheten.
Herr talman! Utvecklingen i Jugoslavien är ett mörkt kapitel i det
moderna Europas historia. Samtidigt råder det ingen tvekan om att
Sverige kraftfullt har engagerat sig och förhoppningsvis också i fort-
sättningen kommer att göra så för att se till att vi faktiskt blir ett av de
länder som står i första linjen när det gäller att värna frihet och fred i
Europa.
Anf. 8 LENNART ROHDIN (fp) replik
Herr talman! Låt mig först instämma i vad Göran Lennmarker sade
om de mycket stora insatser på det humanitära området som Sverige
har gjort och fortfarande gör under hela konflikten i det forna Jugosla-
vien. Ibland har man i denna kammare nästan haft en känsla av att
engagemanget i kriget i Bosnien blir som störst när det kommer för
många asylsökande till Sverige.
Göran Lennmarker har ett mycket tilltalande lågmält sätt att resone-
ra kring dessa frågor, men det får ändå inte tillåtas skyla över de viktiga
frågeställningarna.
Han sade att Sverige har bidragit till att krigsförbrytartribunalen i
Haag har kommit till stånd. Javisst, men vad händer sedan? Jo, en lä-
gervakt kommer att ställas inför rätta. Men vad händer med Milosevic,
Karadzic, Mladic och för den delen Tudjman och Mate Boban? Alla
rapporter från Bosnien talar om att tribunalens undersökare inte får gå
så långt för att ta fram fakta om vad som verkligen ligger bakom det
som har skett i Bosnien.
Vad kommer det sig att de aktiva som bestämmer över fredsproces-
sen - Storbritannien och Frankrike - helt saboterar krigsförbrytartribu-
nalens möjligheter att arbeta? Möjligheterna är mycket kraftigt kring-
skurna. Är det inte så, Göran Lennmarker, att bakom det som sker finns
också motstridande stormaktsintressen?
Bekymret är inte FN utan FN:s medlemsstater. Jo, just det. Göran
Lennmarker sade att EG inte hade mandat att syssla med utrikespolitik.
Men vad som skedde när Bosnienkonflikten inleddes var ju att EU -
Storbritannien och Frankrike - bestämde sig för att hålla USA utanför
det som skedde för att kunna driva sina intressen i frågan. Sverige
liksom andra stater som har restriktioner kan inte ingripa militärt, sade
Göran Lennmarker. Det är inte det som Bosnien har begärt. De har
begärt att få försvara sig själva.
Anf. 9 GÖRAN LENNMARKER (m) replik
Herr talman! När det gäller krigstribunalen är det självfallet av in-
tresse att se till att det växer fram ett system som beivrar brott mot
folkrätten och folkmorden. Att så sker ligger i högsta grad i Sveriges, i
de små staternas och, som jag tror, även i de stora ländernas intresse.
Vad som naturligtvis komplicerar bilden, vilket ligger i sakens natur, är
att det är svårt att förhandla om den man förhandlar med samtidigt
riskerar att åtalas. Det är dilemmat som ligger i hela denna process. Det
är inget dolt dilemma utan ett öppet dilemma för var och en. Vi skall
komma ihåg att vid Nurnbergrättegången var det segrarnas tribunal. Då
fanns det inget förhandlingsutrymme. Här sker förhandlingarna under
en pågående konflikt. Att detta är ett dilemma inser vi alla, även de
som sysslar med folkrätt. Jag vet inte hur detta skall lösas, men det är
ett dilemma som vi måste erkänna.
När det sedan gäller agerandet mellan de olika länderna är det ingen
tvekan om att det från omvärldens sida var en bristande och felaktig
analys som länge låg bakom agerandet. Det fanns mycket motstridiga
intressen. Vi skall också minnas att USA genom president Bush på ett
tidigt stadium deklarerade att man över huvud taget inte avsåg att lägga
sig i konflikten, vilket jag tror var mycket olyckligt, men så skedde.
Likväl måste vi komma ihåg att grunden till detta är att Sverige lik-
som andra länder inte är berett att bidra enligt FN-stadgans artikel 51.
Därmed blev aggressionen möjlig att fullfölja. I Bosnien-Hercegovina
hade man inte möjlighet att försvara sig själv. Därför blev på kort tid
aggressionen mycket framgångsrik, sett med bosniska ögon. Därmed
präglades också agerandet av att man utgick ifrån bästa möjliga alter-
nativ. Jag tror att vi hela tiden måste ha detta klart för oss.
Anf. 10 LENNART ROHDIN (fp) replik
Herr talman! Ja, Göran Lennmarker, visst är det ett dilemma med
krigsförbrytartribunalen och förhandlingssituationen. Men det är ju
Prot. 1994/95:90
19 april
Situationen i f.d.
Jugoslavien samt
Albanien
15
|
Prot. 1994/95:90 19 april |
därför det är så svårt att acceptera att inrättandet av krigsförbrytartribu- |
krigsläger, inte kan framstå som ett heroiskt och avgörande ingripande
|
Situationen i f.d. |
mot folkmordet i Bosnien. I sitt inlägg sade också Göran Lennmarker att vapenembargot är Vad skulle då ske om FN upphävde vapenembargot, frågade Göran Anf. 11 GÖRAN LENNMARKER (m) replik Herr talman! Jag tror att det är alldeles korrekt att vare sig Sverige Jag vill än en gång upprepa att det handlar om att göra det bästa Vi såg ju förra året att när antydningar kom om att häva vapenem- Vad vi nu ser-det var ett viktigt påpekande som Lennart Rohdin Det finns alltså vissa ljusa tecken i detta ändå, men detta sker i en |
|
16 |
situation med ett bibehållet vapenembargo. |
Anf. 12 MARIANNE ANDERSSON (c)
Herr talman! Konflikten i f.d. Jugoslavien är som en stinkande var-
böld i Europa. De fasansfulla övergreppen, krypskyttet, koncentrations-
lägren, våldtäkterna och hela kriget har via TV trängt in i våra vardags-
rum. Vi har varit passiva åskådare, oförmögna att hindra det som pågår.
Jag tänker ofta på vad människor sade vid andra världskrigets slut,
när allt det fasansfulla som då hade hänt uppenbarades för människor-
na: Detta får aldrig hända igen. Och ändå händer det igen.
Det internationella samfundets vanmäktighet när det gäller att hind-
ra konflikten är minst sagt tragisk. Det största misslyckandet är nog de
signaler detta ger; etnisk rensning och skurkaktigt beteende lönar sig på
något sätt; man kan ägna sig åt folkmord utan att någon kan göra något
åt det.
Det här måste brytas. Det bör leda vidare till beslut om nya regler
för folkrätten och för det internationella samfundets - FN, EU och f.d.
ESK, numera OSSE - handlande. Här måste vi ta initiativ, men den
frågan behandlas i annat sammanhang.
Situationen i f.d. Jugoslavien har behandlats här i riksdagen vid
många tillfällen. Vi har haft extra debatter, interpellations- och fråge-
debatter med olika innehåll. Utrikesutskottet har naturligtvis behandlat
frågan många gånger. Det råder stor samstämmighet när det gäller
Sveriges agerande internationellt och när det gäller frågor som FN:s
närvaro, sanktioner och förhandlingar för att få en lösning till stånd
osv. Jag vill bara starkt understryka att vi måste ta ett ansvar för att
kraftfullt agera på alla de sätt som är möjliga för att få en lösning till
stånd.
Nu finns det något olika åsikter om kraftfullheten i det som görs.
Efter den debatt som har ägt rum här i dag vill jag inte upprepa alla de
argument som har förts fram, utan jag kan bara konstatera att vi delar
majoritetens uppfattning att vapenembargot inte skall brytas och att vi
även i övrigt står bakom utskottet när det gäller alla de olika delarna i
betänkandet om f.d. Jugoslavien och Albanien.
Jag vill i stället uppehålla mig något vid Kosovofrågan, inte därför
att vi har olika uppfattningar, utan för att lyfta fram den frågan i debat-
ten. Den riskerar annars att hamna i skymundan för de andra konflikt-
områdena. Detta innebär inte på något sätt att läget i området är stabilt.
I stället har situationen när det gäller de mänskliga rättigheterna förvär-
rats mycket under senare år, och risken är också stor att kriget sprider
sig.
Av de 2 miljoner invånarna i provinsen Kosovo är 90 % albaner,
och de har bott i området sedan lång tid tillbaka i historien. Trots att
området är ett av de rikaste när det gäller naturtillgångar i f.d. Jugosla-
vien är befolkningen bland de fattigaste.
År 1945 tvingades Kosovo in i det kommunistiska federala Jugo-
slavien, för att 1974 få en autonom ställning. Då fick man också repre-
sentation i alla federala forum. Men den här autonomin upphävdes
1989-1990, och Kosovo uteslöts ur den dåvarande federationen. Däref-
ter har albanerna försökt bygga upp en parallell politisk organisation,
genom att anta en deklaration om självständighet och en ny konstitu-
Prot. 1994/95:90
19 april
Situationen i f.d.
Jugoslavien samt
Albanien
2 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 90
|
Prot. 1994/95:90 19 april |
tion. Man hade en folkomröstning 1991 om Kosovo som självständig |
serades 1992.
|
Situationen i f.d. Jugoslavien samt Albanien |
Inom parentes kan nämnas att presidenten Rugova har varit i Sveri- Allt det här har mötts med våld, förtryck och ett slags långsam et- Situationen i Kosovo har upprepade gånger behandlats i FN och FN fördömer Serbien-Montenegro mycket starkt för allt det här och Utskottet har i svaret på de motioner som har väckts i den här frå- Jag vill bara starkt understryka det som sägs i betänkandet, att ut- Herr talman! Med det yrkar jag bifall till utskottets hemställan. Anf. 13 ANNELI HULTHÉN (s) replik Hen talman! Jag vill bara understryka det som Marianne Andersson |
18
ka folket för dess handlingssätt i den situation som man trots allt befin-
ner sig i.
Anf. 14 MARIANNE ANDERSSON (c) replik
Herr talman! Jag vill också understryka det. Det finns fler saker
man kan nämna i det sammanhanget. Kosovoalbanernas kulturveckor
hölls t.ex. i Kulturhuset här i Stockholm för en tid sedan. Kosovoalba-
ner genomförde också demonstrationer på många håll i Europa och i
världen för några veckor sedan, där deras fredliga agerande under-
ströks. De arbetar ändå på ett så konstruktivt sätt som möjligt för att få
en ändring till stånd.
Anf. 15 JAN JENNEHAG (v)
Herr talman! Det har talats om upprördheten och uppgivenheten.
Den upprördheten och den uppgivenheten infinner sig naturligtvis alltid
när man som betraktare finner att de maktpolitiska förhållandena gör att
de krafter som skulle kunna agera inte ser sina egna intressen hotade
och därmed heller inte agerar. Upprördheten har också sin grund i att
moraliska dimensioner i den här typen av konflikter uppenbarligen
saknar betydelse, annat än som verbala stöd.
Vi kan beklaga detta, och vi gör det inte bara i dag. Vi har gjort det
tidigare, och vi kommer förmodligen, dess värre, att få göra det ett bra
tag till när det gäller situationen i f.d. Jugoslavien.
Man kan alltså sammanfatta situationen i dag på detta sätt: Varför
har det inte hänt mer? Varför har inte det internationella samfundet
agerat? Varför har inte andra krafter agerat?
Detta har sin grund i de materiella förhållandena och i att dessa
krafter inte ser det som ett egenintresse att agera, till skillnad från i
andra konflikter. Det nämndes tidigare att situationen i Jugoslavien till
en del skymdes av vad som hände i Kuwait. Där var situationen annor-
lunda, och där agerade både världssamfundet och andra krafter, just på
den grundvalen att man såg att ekonomiska och andra intressen var
hotade.
FN:s närvaro i Bosnien-Hercegovina vilar naturligtvis på en ytterst
skör tråd. Vi kan önska att det förhöll sig annorlunda. Det är inte läge
för oss att ta ställning till om ökad FN-närvaro är önskvärd eller inte.
Vi kan konstatera att den inte är möjlig. Varken för vår egen del eller
för andra nationer är ett sådant steg möjligt.
Vi kan också konstatera att FN:s tillkortakommanden har en grund i
ledningssystemet och lydnadsförhållandena. Franska enheter tar order
från Paris och svenska från Stockholm. Detta kan vi också beklaga,
men vi tvingas konstatera att det i dag fungerar så, och det är inte möj-
ligt att åstadkomma en annan ordning i det stycket i närtid.
Lennart Rohdin sade att spridningsriskerna är mycket stora om inte
kriget i Bosnien bringas till ett slut. Naturligtvis är det så.
En förhandlingslösning är det enda möjliga. Den situation som
uppstår om vapenembargot hävs är förmodligen - där håller jag med
Göran Lennmarker - att en förhandlingslösning möjligen kan försvåras.
Risken att den försvåras är stor. Enligt min uppfattning kommer en
Prot. 1994/95:90
19 april
Situationen i f.d.
Jugoslavien samt
Albanien
19
Prot. 1994/95:90
19 april
Situationen i f.d.
Jugoslavien samt
Albanien
20
förhandlingslösning i varje fall inte närmare om vapenembargot hävs.
Även i det stycket kan vi som iakttagare konstatera att vi skulle önska
en annan situation, men jag tror att det förhåller sig på det här viset.
Självklart handlar det - som också Lennart Rohdin sade - i grunden
om brott mot folkrätten. De krafter som vi har att tillgå räcker inte för
att försvara de moraliska dimensionerna. Brottet mot folkrätten har
redan skett. Vår uppgift nu är att konstatera vilka medel vi har att tillgå
för att få detta till ett slut inom en någorlunda överblickbar framtid.
Vänsterpartiets uppfattning är att en ytterligare tidsutdräkt innan
man får till stånd en förhandlingslösning är att befara om vapenembar-
got hävs.
I övrigt står Vänsterpartiet i allt väsentligt bakom betänkandet. Jag
yrkar bifall till utskottets hemställan på de punkterna.
Anf. 16 LENNART ROHDIN (fp) replik
Herr talman! Vid riksdagens debatt den 23 februari för ett år sedan
instämde Vänsterpartiets talesman i det anförande som jag höll. Vid
voteringen den 2 mars röstade samtliga närvarande vänsterpartiledamö-
ter för ett yrkande från mig som var identiskt med yrkande 1 i motion
623, som jag i reservationen i dag tillstyrker. Den här gången står
Vänsterpartiet bakom utskottets majoritetsuppfattning, som väl får
sägas vara identisk med den som förelåg för ett år sedan.
Jag skulle vilja fråga Jan Jennehag vad som föranleder den här po-
sitionsförskjutningen. Är det det faktum att Vänsterpartiet varit en del
av och litet besviket fortfarande hoppades kunna ingå i ett regeringsun-
derlag? I så fall tycker jag att Vänsterpartiets ledamöter bör notera att
det har hänt en del sedan utrikesutskottets betänkande justerades för tre
veckor sedan. Det går att ändra sig och rösta för det man stödde för ett
år sedan.
Anf. 17 JAN JENNEHAG (v) replik
Herr talman! Diskussioner om regeringsunderlag har inte med detta
att göra.
Lennart Rohdin har alldeles rätt i den förändring han pekar på. Så
förhåller det sig. Det är bara att konstatera att jag företräder partiets
uppfattning i dag i den här frågan. Grunderna för den har jag försökt att
klargöra i mitt anförande. Jag kan inte annat än citera John Steinbeck:
Det som skiljer den envise från den vise är förmågan att ta hänsyn till
ett förändrat läge.
Anf. 18 LENNART ROHDIN (fp) replik
Herr talman! Jag bara konstaterar att det som då uppenbarligen har
förändrats för Vänsterpartiets del är att man inte längre anser att man
kan ge regeringen till känna vad som anförs i motionen om republiken
Bosnien-Hercegovinas rätt att fortbestå som självständig stat av multi-
etnisk karaktär inom de gränser som erkändes av FN och världssam-
fundet våren 1992.
Personligen tycker jag att Vänsterpartiets riksdagsgrupp var visare
för ett år sedan.
Anf. 19 JAN JENNEHAG (v) replik
Herr talman! Det handlar om den tveksamhet som finns när det
gäller effekten av ett hävande av vapenembargot - konstigare än så är
det inte, Lennart Rohdin. Här befinner vi oss - det erkänner jag villigt
- på en ganska smal egg. Jag tror uppriktigt att den ställning som vi tog
för ett år sedan i dag skulle försvåra en förhandlingslösning. Vi kan ha
olika uppfattningar om det, men så förhåller det sig i dag.
Anf. 20 BODIL FRANCKE OHLSSON (mp)
Herr talman! Dagligen påminns vi om kriget i Jugoslavien. Nästan
varje dag får vi veta något nytt genom radio, TV eller press. Ibland
tycker man att informationen från i går inte stämmer överens med da-
gens nyheter - så snabbt förändras den. Mönstret växlar ständigt, lojali-
teter och allianser skiftar, väpnade konflikter har etniska grunder eller
nationella, eller båda.
Vi får rapporter om etniska rensningar och människor som körs i
väg från sina hem. Det talas om våld och övergrepp och om systematisk
förföljelse. Människor kastas i fängelse och i koncentrationsläger.
En utrensningsform som inte märks så mycket och inte får några
stora rubriker är att människor mister sina arbeten och försörjnings-
möjligheter - politiska befattningar får plötsligt nya innehavare; den
som haft arbetet eller befattningen tillhör fel folkgrupp.
Det handlar om tre krig i Jugoslavien, säger man. Kriget i Sloveni-
en, som började på sommaren 1991, kriget i Kroatien, som började
1992, och kriget i Bosnien-Hercegovina som startade i april 1992.
Kriget i Slovenien varade en vecka - genom EG:s medling tog det
slut avtalsvägen. Det var helt i FN:s anda att konflikter löses förhand-
lingsvägen och genom överenskommelser länder emellan. I Slovenien
fungerade det. Men gick det för lätt och gav det fel signaler? Och hur
säker och pålitlig är egentligen en överenskommelse och hur långsiktigt
hållbar, om den ena parten anser sig förfördelad och känner sig som en
förlorare?
FN:s fredsbevarande och konfliktlösande arbete bygger på icke-
våldsprincipen, på det faktum att FN:s medlemmar förbundit sig att
lösa sina tvister på fredlig väg och på det globala ansvar FN och med-
lemsländerna har.
Men hur uppträder FN:s medlemmar när de står utanför en konflikt?
Sedan FN-resolutionen antogs i september 1992 har vapen för ungefär
12 miljarder kronor smugglats in i Jugoslavien. Från Ryssland, Österri-
ke, Schweiz, Italien, Tyskland och Polen har vapen kommit till samtli-
ga krigförande länder, och då har jag bara nämnt de europeiska länder-
na.
Den internationella tribunalen mot krigsförbrytelser i f.d. Jugoslavi-
en borde kanske räkna in även de internationella vapenhandlarna bland
de krigsförbrytare som skall ställas inför rätta.
Stark kritik har riktats mot FN:s insatser eller brist på insatser i de
jugoslaviska krigen. Stark kritik kan med rätta också riktas mot med-
lemsländerna, som inte har ställt upp i den omfattning FN behövt.
Prot. 1994/95:90
19 april
Situationen i f.d.
Jugoslavien samt
Albanien
21
Prot. 1994/95:90
19 april
Situationen i f.d.
Jugoslavien samt
Albanien
22
FN har kritiserats för att man inte gjort en politisk analys över
konflikten i Jugoslavien innan man ingrep, för övertro på makthavares
överenskommelser, för att inte ha tagit itu med MR-brott och med det
som kallas för folkmord.
Man har kritiserat FN:s vapenembargo, som gäller hela det forna
Jugoslavien. I Bosnien-Hercegovinas fall har det inte varit till hjälp;
tvärtom - landet var utan möjligheter att försvara sig när det angreps.
Majoriteten i utskottet menar att det inte är möjligt att häva vape-
nembargot i Bosnien-Hercegovina. ”Om så skedde skulle förutsättning-
arna för FN:s närvaro - och därmed också för en viktig del av folkför-
sörjningen - upphöra. Detta skulle innebära stora risker för Bosnien-
Hercegovinas fortlevnad.---Ytterligare vapen i området skulle en-
ligt utskottets bedömning sannolikt förorsaka ännu mera våld och li-
dande och även gå stick i stäv mot FN:s strävan mot demilitarisering.”
Det skulle också innebära att man frångår FN:s fredsprinciper och i
stället väljer vapen och våld som ett sätt att lösa konflikter. Det är vik-
tigare att aktivt söka nya vägar som motsvarar den nya komplicerade
och tydligen för FN och FN:s medlemsländer helt oväntade riktning
som krigshändelserna har tagit och den lösning som för närvarande
finns i fredsarbetet.
Jag instämmer i de frågor som Folkpartiet ställer sig. Har Sverige
några idéer, och varför hörs de i så fall inte? Varför är Sverige inte i
täten?
Miljöpartiet har en motion om Kosova. Alla partier som väckt mo-
tioner om Jugoslavien tar också upp förhållandena i Kosova.
Som vi har hört här hade kosovaalbanerna från början en autonom
ställning i Jugoslavien, men den upphävdes när Milosevic kom till
makten. Kosovaalbanerna är i majoritet i sitt område - 90 % där är
kosovaalbaner - men de diskrimineras och förtrycks av Serbien.
Transnationella stiftelsen för freds- och framtidsforskning, TFF, har
i sin guide till stort krig beskrivit förhållandena på följande sätt: Efter
det att Milosevic upphävt Kosovos regionala självstyre stängdes parla-
ment och universitet. Albanskspråkig TV och albanskspråkiga tidningar
slogs igen. Albaner utpressades liksom polis, sjukvård och förvaltning i
ett snabbt helt segregerat samhälle med ett apartheidliknande serbiskt
nationalistiskt styre.
Kosova har förklarat sig självständigt, och man har valt en egen
president. Kosova driver sina krav på självständighet konsekvent med
ickevåldsmetoder.
Det är kanske i Kosova som nya fredsbevarande insatser skall sättas
in. Det kanske är där det skulle löna sig. Insatserna måste dock sättas in
snabbt, så snabbt att inte önskningarna om fred och självstyre försvagas
hos befolkningen till främjande av våldet.
Miljöpartiet kräver i sin motion, vilket vi också har hört här, att
OSSE-missionerna åter skall sättas in i Kosova. Utskottet förutsätter i
betänkandet att regeringen fortsätter sina ansträngningar att få till stånd
ett serbiskt medgivande till missionerna.
Till sist litet siffror hämtade ur TFF: FN:s samlade årsbudget mot-
svarar ungefär Malmös årsbudget. Varje gång FN:s medlemmar satsar
tre kronor till FN, satsar de 850 kr på vapen och vapenexport. Krig får
tydligen kosta. Men när det gäller fred, då är man ekonomisk för att
inte säga snål. Det kanske är så att snålheten bedrar visheten.
Anf. 21 LENNART ROHDIN (fp) replik
Herr talman! Jag känner stor sympati för de värderingar som Bodil
Francke Ohlsson gav uttryck för i sitt inlägg. Jag vill gärna säga att jag
efter bortåt 25 års verksamhet i internationellt freds- och solidaritetsar-
bete är den förste att erkänna att det känns mycket svårt att över huvud
taget börja fundera över när man måste sätta hårt mot hårt.
Det är dock inte så att FN enbart talar om fredliga medel. I kap. 7 i
FN-stadgan, Bodil Francke Ohlsson, talas om när FN har rätt att mot
folkmord, mot krigsförbrytare använda det våld som krävs för att sätta
stopp för det våld som inte kan stoppas på annat sätt. Det ingår också i
FN-stadgan.
Man talar om att värna FN-tanken. Bodil Francke Ohlsson instäm-
mer i utskottsmajoritetens uppfattning om att vapenembargot inte kan
hävas. Det tror inte jag heller att det kan. Det finns inte förutsättningar
för det i FN:s säkerhetsråd. Snart kanske det inte längre är så väsentligt
om säkerhetsrådet fattar det beslutet eller ej, eftersom det här kringgås i
allt större utsträckning. Men hur går det med tilltron till FN-stadgan
och FN-tanken om man på papperet har ett vapenembargo som alla
struntar i? Det kringgås för att man inte har kurage att ta itu med det
formella beslutet.
Anf. 22 BODIL FRANCKE OHLSSON (mp) replik
Herr talman! Jag vill nämna två saker i det här sammanhanget. Jag
vill hänvisa till vad Johan Galtung säger. Han säger att han inte bara
vill ha blå hjälmar i Jugoslavien, utan han vill ha blå mattor i de kon-
fliktdrabbade områdena. FN:s krav på mer hjälp från medlemsländerna
har inte fått något gehör. Han menar alltså att fler FN-soldater kan
dämpa konflikt- och krigsrisken. Galtung säger också att man inte löser
konflikter genom fler gevär och nya skjutorder. Men däremot skapar
man ökade spänningar, mer hat och nya konflikter.
Jag sade att jag tror att man kan börja i Kosova. Där har man verk-
ligen en önskan om fred och om ett agerande med fredliga medel, med
ickevåld. FN har tittat på hur lokalbefolkningen har lidit i olika krig.
Under första världskriget drabbades 5 % av lokalbefolkningen, och
under andra världskriget drabbades 50 % direkt av kriget. Under det
jugoslaviska kriget är vi nu uppe i 90 %. Det är en otroligt hög siffra
när man är van att tänka sig att det är arméerna som drabbas mest. Jag
tror också att det oerhörda trycket och de oerhörda svårigheter som
lokalbefolkningen lever under skapar en grund för att få fram fred
underifrån i stället för att komma med lösningar uppifrån. Det är tyvärr
så, på grund av att förhållandena är så svåra.
Anf. 23 LENNART ROHDIN (fp) replik
Herr talman! Bodil Francke Ohlsson, att 90 % av civilbefolkningen
drabbas i Bosnien är inte bara ett utslag av krigets effekter. Kriget i
Prot. 1994/95:90
19 april
Situationen if.d.
Jugoslavien samt
Albanien
23
|
Prot. 1994/95:90 19 april |
Bosnien har systematiskt som huvudmål just att drabba civilbefolk- |
viktigt att vara ute i tid.
|
Situationen i f.d. |
Jag var för några veckor sedan i Makedonien och besökte de svens- Med alla dessa förebyggande åtgärder får man ändå inte väja inför Anf. 24 BERTIL PERSSON (m) Herr talman! Vi är alla djupt upprörda över vad som händer i det Det finns stora svårigheter när det gäller att lösa problemen i Jugo- För det andra är de berg där konflikterna äger rum utomordentligt Vapenembargot har diskuterats här. Man kan inte göra det utan att Det är lätt att kritisera FN. Men jag tror att man kan konstatera att |
|
24 |
Varför är FN så förfärligt dåligt? Varför kan inte andra FN-länder. t.ex. |
de som sitter i säkerhetsrådet, göra någonting? Man kan kräva kraft av
andra, och man kan bli så moralisk att det faktiskt blir dubbelmoral.
Det är lätt att säga att man skall vara heroisk och avgörande, som
Lennart Rohdin sade här. Om vi tittar på den reservation som Lennart
Rohdin har skrivit finner vi att den avslutas med två meningar om
handling, för övrigt de enda i denna långa reservation.
Den första meningen är: ”Det är utskottets förhoppning att Sverige
skall ta täten i en internationell opinionsbildning mot kriget och för
Bosnien-Hercegovinas rätt att fortleva som en multietnisk stat inom de
1992 folkrättsligt erkända gränserna.” Detta är vi alla fullständigt över-
ens om.
Den andra satsen kräver emellertid en förklaring: ”1 den nya värld
vi lever i, måste det finnas en beredskap för att med alla tillgängliga
medel hindra extremister av den typ som nu under fyra års tid fört det
forna Jugoslavien till randen av den definitiva katastrofen.”
Jag har vid flera tillfällen frågat Lennart Rohdin vad han menar med
”alla tillgängliga medel”. Varje gång har jag fått beskedet att jag ska få
svar i kammaren. Jag har lyssnat noggrant. Jag har inte fått något svar.
Jag väntar fortfarande på det. Jag ställer en direkt fråga till Lennart
Rohdin: Vad innebär ”med alla tillgängliga medel”?
Han kritiserar framför allt de nationer som sitter i säkerhetsrådet.
De är alla atomstater. Är det atomvapen, kryssningsmissiler, flyg-
bombningar eller stridande trupper han talar om? I så fall undrar jag
vilka länder som skall ställa upp med stridande trupper. Skall det vara
en svensk trupp? Skall denna trupp vara frivillig, eller skall obligato-
riskt värnpliktiga delta? Tänker Lennart Rohdin själv åka till Jugosla-
vien och delta i den lösning han talar om?
Jag tror att det är viktigt, när det gäller respekten för oss som politi-
ker, att vi talar klartext, att vi talar om vad det handlar om. Jag tror att
hederligheten kräver ett besked från Lennart Rohdin på den här punk-
ten.
Anf. 25 LENNART ROHDIN (fp) replik
Herr talman! Bertil Persson säger att han har frågat mig ett antal
gånger och att jag har sagt att jag skall ge svar i kammaren. Det skall
jag göra, men jag har också givit svar varje gång Bertil Persson har
frågat. FN-stadgan föreskriver nämligen en lång rad olika åtgärder som
kan trappas upp till det yttersta ingripandet. Det är dessa som jag och
Folkpartiet anser att man borde utnyttja och pröva.
Detta är ingenting isolerat. Det framförs i många sammanhang. Ex-
empelvis framförs det i den amerikanska kongressen krav på sådana
åtgärder. Detta är alltså inte någonting märkvärdigt.
Bertil Persson faller lätt in i den allmänna spridningen av dimridåer.
Han säger att folk och gränser inte stämmer överens; därför blir det
som det blir.
Låt mig hänvisa till en artikel av den förre amerikanske Jugoslavi-
enambassadören Warren Zimmermann. I den beskriver han hur det hela
gick till. Han konstaterar att Jugoslaviens uppbrott och kriget i Bosnien
är ett typexempel på nationalism från toppen. Skrupulösa ledare i top-
Prot. 1994/95:90
19 april
Situationen if.d.
Jugoslavien samt
Albanien
25
|
Prot. 1994/95:90 19 april |
pen manipulerade och använde terroråtgärder för att se till att männi- |
folk inte stämde och att människor inte kunde leva tillsammans. De
|
Situationen i f.d. |
allra flesta ville leva tillsammans, men det ville inte deras ledare, och Anf. 26 BERTIL PERSSON (m) replik Herr talman! Frågan är fortfarande vad Lennart Rohdin talar om. Anf. 27 LENNART ROHDIN (fp) replik Herr talman! Jag kan inte undgå att bli litet fundersam när jag hör Folkpartiet liberalerna ställer upp på hela FN-stadgan och dess in- Bertil Persson vände sig också mot diskussionen om vapenembar- Anf. 28 BERTIL PERSSON (m) replik Herr talman! Det är uppenbart att man inte kan få något svar från Det är bara att konstatera att det tydligen inte finns någon gräns för Jag tycker faktiskt att det är svagt att inte kunna ge ett klart besked. Anf. 29 HÅKAN HOLMBERG (fp) Herr talman! Jag vill inte påstå att olika grundvärderingar ligger |
|
26 |
Bertil Perssons sista inlägg, även om man kan bli fundersam. Snarare |
handlar det om olika uppfattningar om vad som är viktigt. Kanske
handlar det också om en vilja att se det uppenbara i det som har skett
under några år i Bosnien.
Den här frågan handlar i grunden om folkrätten och tilltron till FN,
OSSE och hela det internationella samfundets förmåga och vilja att
leva upp till sina egna åtaganden, stadgor och principer.
Det finns en parallell, som jag och andra har påpekat många gånger
i den här kammaren. Tilltron till Nationernas förbund under 30-talet
undergrävdes mycket snabbt. Den organisationen misslyckades totalt
med att gripa in och stoppa den tidens aggression. Då gällde det Abes-
sinien, spanska inbördeskriget och Tjeckoslovakien.
I anslutning till detta tycker jag att det är nödvändigt att kommente-
ra det som Anneli Hulthén sade. Hon menade att FN ändå har försökt
verka för en lösning som skulle bygga på demokrati och samexistens.
Det är verkligen en fråga om definitioner i så fall. De lösningar som
man har försökt lansera i olika tappningar har ju byggt på en etnisk
uppdelning. I stort sett har man följt frontlinjerna, som de råkade vara
och som de nu har varit under en ganska lång tid. Det finns ett grund-
läggande problem. Å ena sidan skall det vara olika enheter för olika
etniska grupper. Å andra sidan skall människor ha rätt att återvända.
Dessa två principer går inte att upprätthålla på samma gång. Man byg-
ger inte en stabil fred på att försöka trolla bort detta problem. Därför
skall man kanske vara litet försiktig med att beskriva FN:s insatser som
att man har verkat för demokrati och samexistens. Verkligheten är mera
komplicerad. Kanske är det fråga om att man snarast har känt sig pres-
sad att komma fram med någonting över huvud taget för att dölja det
grundläggande totala misslyckandet och sveket.
Debatten handlar naturligtvis också om vår syn på folkmord. Man
skulle inte behöva debattera en sådan sak i Sveriges riksdag, men det är
ett faktum att ordet folkmord inte nämns i majoritetens text. Jag tror
också att alla talesmän som har varit uppe i debatten, med undantag
från Bodil Francke Ohlsson från Miljöpartiet, undvek att använda or-
det. Därför är det nödvändigt att fråga er: Är det ett folkmord som vi
har bevittnat under några år? Vilka slutsatser drar ni i så fall av det?
Detta handlar också om tilltron till fredsordningen i Europa - ett
mer begränsat perspektiv än det globala - efter 1989. Om de som har
startat och drivit fram folkmordet och kriget i Bosnien når den definiti-
va framgången, nämligen att Bosnien upphör att existera, öppnar det
naturligtvis dörren för andra makthavare på andra håll, så att de kan
göra ungefär detsamma.
Det som har skett i Tjetjenien under början av detta år kan man se
som en konsekvens av att världssamfundet inte har orkat ta itu med
kriget och folkmordet i Bosnien på det sätt som hade varit rimligt.
I dag läser vi i tidningarna om hur den ryske utrikesministern hotar
att gripa in militärt för att skydda ryssar i grannstaterna mot påstådda -
ibland är de möjligen verkliga - övergrepp. Här ser vi också ett möns-
ter med ekon bakåt till 30-talet. Då gällde det alla tyskar i ett land. Nu
har det under några år handlat om alla serber i ett land. Nu kommer en
Prot. 1994/95:90
19 april
Situationen i f.d.
Jugoslavien samt
Albanien
27
|
Prot. 1994/95:90 19 april |
antydan om att det gäller alla ryssar i ett land. Det är en princip som |
Därmed handlar den här debatten också om Sveriges egna säker-
|
Situationen i f.d. |
hetsintressen. En del länder kan beröras av att situationen i Bosnien Det finns gränser i den internationella politiken - inte fysiska utan Det är för mig en gåta att Sverige, som så många gånger har agerat Konsekvensen av majoritetens hållning i den fråga som här är den Vad gör då den svenska regeringen, vad vill då den svenska riksda- Anf. 30 ANNELI HULTHÉN (s) replik Herr talman! Nej, Håkan Holmberg, den frågan kvarstår inte. Utri- Håkan Holmberg frågar sig vad som är det uppenbara som har in- |
|
28 |
träffat i denna konflikt. Det uppenbara som har inträffat i denna kon- |
flikt är att den civila befolkningen som i vilken annan konflikt som
helst har fått lida. Den har fått lida ohyggligt och oerhört. Det är också
sagt att detta är något som vi inte kan acceptera.
Det är också sagt att den etniska rensning och de systematiska
våldtäkter som har ägt rum inte kan accepteras. Då säger Håkan Holm-
berg: Det räcker inte, kalla det folkmord. Men varför är det bara Folk-
partiets egna ord som skall gälla i denna debatt? Varför räcker inte de
uttrycksmedel vi andra använder för att tala om vad vi tycker är hemskt
i det som har skett i det forna Jugoslavien?
Fortfarande finns tveksamheterna kvar. Vad är det för medel som
Folkpartiet vill använda för att på bästa sätt lösa konflikten?
Anf. 31 HÅKAN HOLMBERG (fp) replik
Herr talman! Det här var ett säreget inlägg. Vad jag liksom Lennart
Rohdin tidigare och många andra utanför denna kammare och i många
andra länder hela tiden talar om är internationella principer, konventio-
ner, FN-stadgan och sådana saker. Detta är inte något slags folkpartis-
tisk eller liberal partipolitik, något slags egna definitioner av begrepp,
utan det här är internationellt erkända, allmänt underskrivna konventio-
ner om hur länder bör bete sig mot varandra.
Frågan hur man etiketterar det som har skett i det f.d. Jugoslavien är
inte bara en fråga om etiketter. Det är en mycket central fråga. Om man
använder ordet folkmord eller inte har naturligtvis sin betydelse, efter-
som det råkar finnas en internationell folkmordskonvention, vars signa-
tärer genom att skriva under har förbundit sig att förhindra just folk-
mord. Det som har ägt rum i det f.d. Jugoslavien uppfyller vad jag kan
se alla de krav som det internationella samfundet hittills har varit över-
ens om i definitionen av ett folkmord.
Ifall man undviker att definiera ett folkmord som ett folkmord och i
stället så att säga skriver sig runt på olika sätt innebär det exakt det som
jag och Lennart Rohdin tidigare har påpekat, nämligen att man undvi-
ker att säga det som är den uppenbara sanningen, som är öppen för vem
som helst att se, därför att man inte vill titta på det, därför att man inte
vill dra konsekvensen och slutsatsen att såväl föregående som nuvaran-
de svenska regering har varit alltför passiv, alltför mycket har deltagit i
vad man kan kalla för det internationella hyckleriet i den här frågan.
Det är precis detta det handlar om, och det är tragiskt att partier och
politiker som i andra sammanhang har talat varmt för folkrätten och för
små länders rätt gentemot stormakter är så tysta och försiktiga denna
gång.
Anf. 32 ANNELI HULTHÉN (s) replik
Herr talman! För mig är det allra viktigaste människornas rätt att
fortsätta leva i en multietnisk kultur i en självständig nation. Det teore-
tiserande som Håkan Holmberg håller på med är för mig lika säreget
som mitt inlägg var för honom.
Det är ett märkligt sätt att skapa debatt. Det har flera gånger under
den här debatten sagts att Sverige är tyst. Jag måste då säga att jag
beundrar de ideella organisationer som med sin hjälp till Bosnien och
Prot. 1994/95:90
19 april
Situationen i f.d.
Jugoslavien samt
Albanien
29
|
Prot. 1994/95:90 19 april |
det forna Jugoslavien vågar sig in där och gör något konstruktivt i den |
brygga de skillnader som har växt fram mellan människor, som försö-
|
Situationen i f.d. |
ker ta tag i kvinnornas situation efter de systematiska våldtäkter som Jag uppfattar fortfarande Folkpartiets inlägg som att man till varje Anf. 33 HÅKAN HOLMBERG (fp) replik Herr talman! Om Anneli Hulthén tycker att ett annat parti framstår Anneli Hulthén talar om ”teoretiserande” och ”abstrakta principer”. Jag tycker att man skall tala klarspråk om sådant som det måste ta- Jag tycker att man skall kalla en katt för en katt och en fascist för en Anf. 34 GÖRAN LENNMARKER (m) replik Herr talman! Det är förvisso väldigt viktigt att folkrätten kan upp- |
30
Bosnien-Hercegovina inte har fått den hjälp och det stöd enligt artikel
51 som t.ex. Kuwait och Korea fick.
För Sveriges del har det varit något svårt att driva den linjen, efter-
som Sverige självt inte har möjlighet att ställa upp bakom detta - detta
är något som vi har ålagts av alla partier i denna kammare, och jag tror,
nej jag t.o.m. vet, att inget parti har avvikit från den principen. Sverige
kan icke ingå i en allians för att bedriva krigföring i försvar för Bosni-
en-Hercegovinas rättigheter. Detta har naturligtvis lagt en restriktion på
Sveriges agerande just i den delen, vad gäller våra möjligheter att ta
initiativ till en sådan koalition. Vill man göra det har man anledning att
själv leva upp till de krav man ställer.
Däremot har Sverige varit oerhört aktivt vad gäller andra saker: den
humanitära hjälpen, skyddsstyrkorna och även flyktingmottagningen.
Av Bosnien-Hercegovinas regering bedöms Sverige vara ett av de
länder, eller kanske t.o.m. det land som i proportion till sin befolkning
har gjort mest.
Sverige har väl heller aldrig så kraftfullt engagerat sig för europeisk
säkerhet och fred som vi har gjort när det gäller Bosnien-Hercegovina,
till viss del Makedonien och kanske i någon mån också Kroatien.
I båda dessa avseenden har Sverige alltså faktiskt gjort väldigt
mycket, inte minst den regering som också Folkpartiet ingick i. För-
hoppningsvis blir det också en fortsättning på detta.
Vad gäller den springande punkten, nämligen att ställa upp till för-
svar för den angripna parten, är detta däremot svårt om man själv inte
är beredd att delta. Och detta har faktiskt ingen krävt, ej heller Folk-
partiet.
Anf. 35 HÅKAN HOLMBERG (fp) replik
Herr talman! Jag uppskattar att Göran Lennmarker för denna dis-
kussion på ett sansat sätt och med klart erkännande av vad saken fak-
tiskt handlar om, nämligen respekten för folkrätten. Det är naturligtvis
inte enkelt att avgöra hur man skall förhålla sig till olika exakta situa-
tioner, utan vi har att göra med lösningar som är de näst bästa eller
möjligen de näst sämsta, som Göran Lennmarker själv tidigare sade i
sitt inlägg. Inte desto mindre hade Sverige naturligtvis kunnat agera
internationellt på ett helt annat sätt än vad som har varit fallet. Vi har
sagt ungefar detsamma som det som har sagts av alla andra länder. Man
kunde kanske i stället t.ex. ha försökt samla mindre länder som själva
uppfattar ett hot från de långsiktiga konsekvenserna av en fortsättning
av utvecklingen i Bosnien, för att försöka påverka det internationella
samfundet, stormakterna, FN och OSSE, att aktivera sig mera och
framför allt att sluta upp på den bosniska regeringens sida.
Sverige har FN-trupp i Bosnien, och jag kan inte se något som helst
fel i att, om FN får ett sådant mandat, också denna får spela den enda
roll som är rimlig för FN:s deltagande, nämligen att se till att den bos-
niska regeringen, som är internationellt erkänd och som verkar i en stat,
Bosnien-Hercegovina, som är medlem av FN, får en möjlighet att
överleva. Det är möjligt att man bara genom att vara där ändå i någon
utsträckning åstadkommer detta - Göran Lennmarker var inne på den
Prot. 1994/95:90
19 april
Situationen i f.d.
Jugoslavien samt
Albanien
31
|
Prot. 1994/95:90 19 april |
tanken - men det räcker inte, utan det gäller att få slut på kriget på ett |
ra som multietnisk demokratisk stat vidmakthålls. Det bör krävas mer
|
Situationen i f.d. Jugoslavien samt |
aktiva FN-insatser än de som finns i dag. Anf. 36 GÖRAN LENNMARKER (m) replik Herr talman! Det här är en av den internationella rättens absolut Det är faktiskt så, Håkan Holmberg, att om länderna inte själva är Det finns, Håkan Holmberg, två lärdomar för oss att dra inför fram- Den andra lärdomen är att vi själva måste fundera på hur Sverige Så till en sista fråga, som jag glömde att säga något om i mitt förra Anf. 37 HÅKAN HOLMBERG (fp) replik Herr talman! Frågan om folkmord är så pass väsentlig att begreppet |
32
stater att försöka att med alla upptänkliga medel förhindra att detta
folkmord begås.
Det är dessutom så - för att återgå till det som vi debatterade förut -
att Bosnien av omvärlden har begärt att få försvara sig självt men har
förvägrats den rätten. Konsekvensen av att fortsätta att förvägra Bosni-
en den rätten måste rimligen vara att det internationella samfundet i så
fall självt bör åta sig det som det hittills inte fullt ut har velat åta sig. I
detta inbegrips självfallet Sverige - det är inget konstigt i det - men
Bosnien har velat få rätten att försvara sig på egen hand och har förväg-
rats detta. Det är en av de grundläggande beståndsdelarna i bakgrunden
till den här debatten.
Anf. 38 RAGNHILD POHANKA (mp)
Herr talman!-Jag skall i mitt anförande inte föra fram några yrkan-
den, eftersom vår utskottsrepresentant har gjort detta. Mitt anförande
skäll handla om mänskliga rättigheter i ett flyktingperspektiv.
Vi får inte blir förhärdade. Vi måste reagera nu och kraftigt, som
individer, som politiska partier, som nation och i internationella sam-
manhang.
Serberna har 90 kända fångläger, varav minst 20 är kvinnoläger där
kvinnorna systematiskt våldtas och förnedras. De registreras, och ser-
berna menar att barnen skall tas om hand av Serbien. Från dessa läger
rekryteras också kvinnor till bordeller.
Förutom alla övriga grymheter är detta en särskild sida av krigen i
f.d. Jugoslavien. Det räcker inte längre att dokumentera och informera.
Vi vet tillräckligt och kan alltså inte efteråt säga att vi ingenting visste.
Eftervärldens dom kommer att bli hård.
Herr talman! Det pågår ett folkmord, och ett folkmord måste drabba
civilbefolkningen, dvs. folket. Situationen är desperat. Tänk om vi alla
i Sveriges riksdag skulle åka dit ned! Vi står här och talar och talar,
vilket också är vår uppgift, men kanske skall vi börja handla.
När man ser på olika krigshärdar i världen kan man lätt tappa fotfäs-
tet. De allra flesta konflikter är dessutom inbördeskrig, som i grymhet
och övergrepp kan ha förödande konsekvenser. I det f.d. Jugoslavien
har det t.o.m. inneburit att vänner och grannar skjutit varandra eller
utsatt varandra för tortyr och övergrepp. En man som häromåret fram-
trädde i TV grep mig, när han handfallet och utan möjlighet eller vilja
att förstå beskrev sin situation: Mina grannar och vänner, vi som har
byggt hus ihop och uppfostrat våra barn tillsammans, går in och skjuter
varandra. Hur kan man förändras så?
Konflikten i Kosova har en lång historia. År 1968 mötte jag en vux-
en man som hette Skender och som var kosovoalban. Hans far hade
skjutits vid köksbordet av en serb för en struntsak. Förtrycket är gene-
rationer gammalt i Kosovo, och den etniska rensningen skärps.
Kosovo upplever nu en av de svåraste perioderna i sin historia. Från
1989, då Kosovas autonomi krossades, har den serbiska regimen ge-
nomdrivit parlamentets upplösning och stängning av radio, TV och
andra massmedier. Albanerna har avskedats från sina anställningar. År
Prot. 1994/95:90
19 april
Situationen i f.d.
Jugoslavien samt
Albanien
3 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 90
|
Prot. 1994/95:90 19 april |
1990 avskedades 53 000 albaner inom förvaltningen. På sjukhusen har |
Kvinnor har inte vågat föda sina barn på sjukhus. Barn har förgiftats
|
Situationen i f.d. Jugoslavien samt |
av mat i skolorna. Jag kan fortsätta den här uppräkningen länge. Den Detta har under den sista tiden intensifierats. Ett färskt exempel är Majoritetsförhållandet, det faktum att albanerna utgör 90 % av be- Det gäller här också inställningen till flyktingsituationen. Om vi lä- Jag övergår nu till Bosnien och Kroatien. Miljöpartiet läser medde- I två av tre fall som regeringen fattat beslut om hade de berörda sin Invandrarministern har bekräftat att svensk praxis är att inte åter- |
34
tingar med hemvist i de s.k. fria områdena återsänds. Kroatien har
därmed en aktiv återvandringspolitik.
I slutet av mars tillkännagav Rebic att under 1995 kommer 50 000
kroater att skickas tillbaka till Bosnien-Hercegovina och 40 000 till
serbockuperade områden i Kroatien. Eftersom serberna aldrig skulle
tillåta detta kan det innebära att Kroatien har bestämt sig för att ta kon-
troll över sitt eget territorium med vapenmakt.
Samtidigt finns ett avtal om en konfederation mellan federationen
Bosnien-Hercegovina, bestående av den kroatiska republiken Herceg-
Bosna och republiken Bosnien-Hercegovina, samt Kroatien med delvis
harmoniserad maktutövning och ansvar även vad gäller migration,
enligt artikel 4 i konfederationsfördraget.
Ett viktigt toppmöte ägde rum den 27 mars mellan den kroatiske
presidenten Tudjman och hans säkerhetsexperter. Det har också hänt
andra saker. Den 27 mars mobiliserades 17-åringar och äldre i Kroati-
en. Dagen efter mobiliserades i Bosnien-Hercegovina 18-åringar och
äldre. Detta betyder att även flyktingar kommer att mobiliseras. Det har
också funnits officerare i Sverige som har försökt att värva bosnien-
kroater för att åka hem.
Utrikesminister Granic understryker i ett brev till Förenta nationer-
na den 27 mars i år behovet av att flyktingar och internflyktingar åter-
vänder, vilket är av högsta prioritet inte bara för en kvarts miljon för-
drivna personer utan också för hela det kroatiska samhället. Det är
ytterligare en sådan här sak.
Det är nu så gott som omöjligt att sända tillbaka flyktingar till f.d.
Jugoslavien, med den situation som är nu. Vi kan befara krig och ytter-
ligare interna krig. Jag håller med föregående talare om att det kan
finnas en chans i Kosova, om vi snabbt ingriper och arbetar på det sätt
som flera talare har föreslagit, där det finns en vilja till fred.
Anf. 39 LENNART ROHDIN (fp)
Herr talman! I debatten har det påståtts att Folkpartiet söker kon-
flikt och att Folkpartiet vill framställa sig som särskilt moraliskt. Jag
kan försäkra att vi inget högre skulle önska än att slippa höra den de-
batten i riksdagens kammare.
I debatten för ett år sedan urskuldade sig Pierre Schori och sade att
han inte kunde agera kraftfullt, högröstat, med konkreta förslag, aktivt
engagerad och påtryckande eftersom det inte är oppositionens roll. Den
uppfattningen delar inte vi. Detta är inte någon ny linje från Folkparti-
ets sida.
För två år sedan begärde vår gruppledare Lars Leijonborg en sär-
skild debatt om kriget i Bosnien. I sitt inledningsanförande sade Lars
Leijonborg: ”1 den nya värld som vi lever i, måste det finnas en bered-
skap för att med alla tillgängliga medel hindra extremister av den typ
som nu leder det forna Jugoslavien mot katastrofen.” Han fortsatte med
att diskutera vad som måste göras: ”Men jag tror också att det är viktigt
att FN nu klargör att om andra insatser inte mycket snart hjälper, så kan
militärt våld komma att användas i enlighet med FN-stadgans regler,
för att skydda civilbefolkningen mot fortsatt dödande och för att värna
Prot. 1994/95:90
19 april
Situationen if.d.
Jugoslavien samt
Albanien
35
|
Prot. 1994/95:90 19 april |
Bosnien-Hercegovinas rätt att existera som stat.---Jag är medveten om de stora risker och svårigheter som en militär intervention i FN:s |
namn rymmer, om den tvingas fram. Men riskerna och svårigheterna
|
Situationen i f.d. |
med att utesluta det alternativet kan på längre sikt mycket väl vara Det var för två år sedan. Utvecklingen har blivit just outhärdlig. Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut fattades efter 6 §.) |
|
Fredsprocessen i Mellanöstern |
4 § Fredsprocessen i Mellanöstern Föredrogs Anf. 40 BERNDT EKHOLM (s) Herr talman! Nästa ämne på dagordningen denna förmiddag är yt- Vi har framför oss i våra bänkar utrikesutskottets Mellanösternbe- Debatten är befogad därför att det har varit en händelserik tid. Vi Man skulle naturligtvis kunna fråga om vi över huvud taget behöver Jag tycker att det är angeläget att vi här i dag lyfter fram några frå- |
36
rensens spår. Den öppnade i oktober 1991 för en förhandlingsprocess
som vi tidigare inte trodde var möjlig. Det har nu givit freden en chans.
Osloavtalet har satt ytterligare fart på fredsprocessen och öppnat för
ett ömsesidigt erkännande mellan Israel och PLO genom principdekla-
rationen i september 1993 om interimistiskt självstyre. Ett sådant ak-
tualiserades för övrigt redan i Camp David-överenskommelsen 1978.
Det är alltså en gammal idé som nu omsätts, som ett första steg i
fredsprocessen.
Vi har kunnat se hur självstyret från september 1994 har börjat om-
sättas i Gaza och Jeriko. Vi har också kunnat se hur fredsbygget tar sig
vidare genom överenskommelser mellan Israel och grannländerna. Som
ett komplement till fredsöverenskommelsen med Egypten har också en
fredsöverenskommelse mellan Israel och Jordanien uppnåtts.
Utskottet slår åter fast en väl känd ståndpunkt i fråga om den fort-
satta fredsprocessen, nämligen att målet för fredsprocessen är en rätt-
vis, varaktig och allomfattande fred som förutsätter Israels rätt till fort-
satt existens inom säkra och erkända gränser och som också förutsätter
självbestämmande för palestinierna.
Vi vidhåller i utskottsbetänkandet stödet för FN:s säkerhetsråds re-
solutioner 242 och 338. Vi pekar på att fredsuppgörelsen innebär att
Israel efter förhandlingar måste dra sig tillbaka från de år 1967 ockupe-
rade områdena.
Vi kan notera att det självstyre som jag tidigare talade om har tagit
form, samtidigt som vi kan se många uppenbara problem. Det finns
problem för den palestinska myndigheten att omsätta självstyret, allti-
från kapacitet för mottagning av stöd till administrativ och annan upp-
byggnad av organisation i samhället, kunskapstillförsel, ekonomiska
möjligheter osv. Problemen är många. Ett huvudproblem när det gäller
att få självstyret och fredsprocessen att fortsätta utvecklas positivt är
onekligen den sociala misär vi kan se i de ockuperade områdena med
betoning på Gaza. Fattigdomen där är enorm och utgör självfallet ett
hinder för det praktiska fredsbygget. Det skapar misstro och många
svikna förväntningar. I de spåren frodas extremismen.
Våldsamma grupper som exempelvis finns inom Hamas får ett ut-
rymme. Vi kan också se hur våldet får ett uttryck inom vissa extrema
kretsar bland israelerna. Vi ser terrordåd med jämna mellanrum. Själv-
fallet hotar detta fredsprocessen. Det pågår t.o.m. en medveten sabota-
geverksamhet mot fredsförhandlingarna.
Israel har krav på hårda åtgärder mot Hamas från palestiniernas
sida. Vi kan i dagarna se hur den palestinska administrationen försöker
ingripa genom skärpningar stegvis. Det har kommit till min kännedom
att det nu förbereds en lag mot vapeninnehav i Gaza.
Samtidigt måste vi vara medvetna om att vi kan få en utveckling
som den vi har sett i Algeriet, om PLO går för hårt fram. Det är natur-
ligtvis inte heller önskvärt. Det blir en form av balansgång.
Den utveckling vi ser måste också ge oss beskedet att det är bråttom
med fredsprocessen. Trögheten i sig är ett hot. Fredsprocessen måste
snabbt kunna visa på konkreta resultat som syns i vardagen.
Prot. 1994/95:90
19 april
Fredsprocessen i
Mellanöstern
|
Prot. 1994/95:90 19 april |
I det läget är biståndet naturligtvis av strategisk betydelse - ett bi- |
behövs bostäder, arbetsplatser och en fungerande infrastruktur.
|
Fredsprocessen i Mellanöstern |
FN gör här väsentliga insatser som koordineras av norrmannen Sverige har under en lång period arbetat med aktiva biståndsinsatser En hel del av biståndet går till sysselsättningsinsatser. Bland dem Biståndet består också av många andra delar: demokratibistånd, bi- Jag skall uppehålla mig något vid stödet till sysselsättningsinsatser. En väldigt viktig orsak utöver mottagningskapacitetens begräns- Det är svårt att förstå Israels hårda attityd i detta sammanhang. Det Israel vädjar om snabba insatser samtidigt som man förhindrar att En av de viktigaste insatserna nu blir alltså att häva avspärrningarna |
38
En annan sak som är väldigt viktig är att få till stånd valen och att
de inte fördröjs ytterligare. De är redan fördröjda med snart ett år. Det
är väldigt viktigt att denna del av demokratiprocessen kommer i gång
så att man kan skapa stabilitet. Palestinierna måste få välja den ledning
de vill ha.
Här ges också möjlighet för Sverige att genom EU medverka i val-
övervakningen.
Mycket skulle kunna sägas om bosättningspolitiken. Tiden rinner i
väg, så jag skall inskränka mig till att peka på hur olyckligt det är att
man har kvar israeliska bosättningar i Gazaområdet. Vi kan se att det
leder till sprängattentat av och till. Det skedde nyligen inne i Gazaom-
rådet. Den bosättning som var utsatt för attentat består av 35 familjer.
De kräver 1 500 soldater för sitt skydd. Det kan inte hålla på lång sikt.
Det är en orimlighet. Vi får verkligen hoppas att fredsprocessen leder
till att bosättningarna i Gaza kan försvinna.
Jerusalems ställning tar vi också upp i betänkandet. Det är väldigt
viktigt att den frågan inte missas i de fortsatta fredsförhandlingarna.
Det är en stad öppen för såväl muslimer, judar som kristna. Sverige har
ett viktigt bidrag att komma med.
Eftersom tiden har runnit ut skall jag avsluta med att säga att det ba-
ra finns ett enda motionsyrkande där utskottet direkt föreslår ett avslag.
Det gäller PLO:s eventuella medlemskap i FN. PLO är nu observatör.
Vi menar att den traditionella svenska hållningen skall stå kvar, dvs.
principen om en statsbildning innan det kan bli tal om en medlemsan-
sökan.
Herr talman! Jag yrkar med detta inlägg bifall till hemställan i be-
tänkandet.
Anf. 41 GÖRAN LENNMARKER (m)
Herr talman! I allt väsentlig har vi en glädjande utveckling att dis-
kutera när det gäller Mellanöstern. Jag tycker att det är väldigt väsent-
ligt att påpeka detta. Det sade även min företrädare i talarstolen. I det
långa perspektivet är det något ganska oerhört som har hänt.
PLO - den palestinska befrielseorganisationen - startades i början
på 1960-talet. Det var en tid när Västbanken tillhörde Jordanien och
Gaza tillhörde Egypten. Det som man då avsåg skulle befrias var Israel
självt, genom att staten skulle upphöra. I dag 30 år senare sitter man i
en situation där det handlar om att i de år 1967 ockuperade områdena
skapa en palestinsk stat. Det är egentligen det som det handlar om på
sikt.
Vi vet att det har skett mycket som har fått denna förändring till
stånd: Sovjetblockets sammanbrott, det huvudlösa ställningstagandet
för Saddam Hussein från PLO:s sida, men också förskjutningen inom
den palestinska sidan mot inflytande för dem som bor och är verksam-
ma på Västbanken och i Gaza. Jag tror att det har varit en av de största
orsakerna till förskjutningen.
På israeliska sidan har det också skett en betydande förändring. När
man har fått klart för sig att det inte längre handlar om att förhandla om
staten Israels upphörande utan om framtiden för de år 1967 ockuperade
Prot. 1994/95:90
19 april
Fredsprocessen i
Mellanöstern
39
|
Prot. 1994/95:90 19 april |
områdena har insikten vuxit om att man inte kan ockupera för evigt. |
innan sexdagarskriget 1967. Faktiska konkreta förhandlingar är på
|
Fredsprocessen i |
gång. Det finns en del oroande tecken, men jag ville ändå börja med det Två saker är väldigt centrala om man skall lyckas fullt ut och ända Av det skälet och av många andra skäl är det väldigt viktigt att va- Inom parentes kan jag också säga att en folkvald regering i Palesti- Den andra punkt jag vill ta upp gäller avspärrningarna och en livs- Det hänger samman med frågan om hur gränserna skall vara i fram- Därför är de tendenser som man ibland kan se från israeliskt håll Man får proportion på det när man inser att oavsett vilket stöd vi |
40
få en livskraftig ekonomi i Gaza och på Västbanken om man inte har
öppna gränser.
Jag kan förstå att man från israelisk sida vill sluta gränserna efter-
som man har haft en hel del terrordåd. Man måste vara öppen och se
dem. Men det kan likväl aldrig vara en långsiktig lösning att skapa
slutna gränser. Och om Jerusalemfrågan skall lösas - där två folk har
anspråk på att ha Jerusalem som sin huvudstad, både israelerna och
palestinierna - måste det ske genom att skapa en öppen stad. Det kan
inte bli en Berlinmur som går igenom staden eller en Berlinmur kring
staden. Det måste vara öppna gränser för att man skall kunna få en
hållbar lösning av detta.
Därför är det angeläget att se till att idén om att stänga gränserna
inte vinner gehör. Jag tror att det blir mycket svårt att nå fram till en
långsiktigt stabil lösning om så sker.
Om våldet skall bekämpas är det viktigaste nu att valen kommer till
stånd så att det finns en legitim grund för en folkvald palestinsk myn-
dighet att utöva sin rättmätiga auktoritet.
Anf. 42 HANNA ZETTERBERG (v)
Herr talman! Det har redan sagts bra saker av de två föregående ta-
larna. Det är ju ett enigt utskott som står bakom betänkandet. Jag börjar
därför med att yrka bifall till hemställan i betänkandet.
Konflikten mellan landet Israel och det palestinska folket är mycket
svår och omfattande. Det är två folk och två kulturer och egentligen
bara en bit land det handlar om.
Det palestinska folket har det inte lätt i dag. De lever sitt liv som en
undertryckt folkgrupp på en plats som skulle ha kunnat vara deras eget
land. Det är ett land som segrarna, stormakterna och efterkrigstidens
Europa reserverade för ett annat folk, det judiska folket, mot vilket det
begåtts ohyggliga oförrätter under andra världskriget. Det vet vi alla
om. Efter krigets slut försökte omvärlden gottgöra en oförrätt mot en
folkgrupp genom att begå en ny.
I dag har den israeliska staten existerat i ungefär 50 år. Den har age-
rat som verkställare av den oförrätt som stormakterna har instiftat. Det
är en roll som det israeliska folket egentligen inte är betjänt av att spe-
la, och säkert inte heller vill spela - rollen som förtryckare av ockupe-
rat område med krigets spelregler.
Demokrati och förståelse, tolerans och medkänsla kräver en grund-
läggande trygghet. Det är därför av speciell vikt att palestinierna i de
ockuperade områdena på Västbanken och i Gaza får ekonomisk och
politisk hjälp att bygga sitt samhälle. Där finns i dag små möjligheter
till arbete, undervisning, sjukvård och andra grundläggande rättigheter.
Det språk som barnen lär sig kommer från en otrygg och konflikt-
full verklighet full av våldsdåd i vilka de inte sällan själva deltar. Vi ser
i Sverige i dag vad nedmonteringen av den offentliga sektorn har lett
till vad gäller social trygghet, ökat våld och missbruk bl.and ungdomar.
Föreställ er barnen på Västbanken och i Gaza och hur deras förebilder
och verklighet ser ut!
Prot. 1994/95:90
19 april
Fredsprocessen i
Mellanöstern
41
|
Prot. 1994/95:90 19 april |
I den här konflikten finns inga vinnare. Fredsdiskussionerna mellan |
folket som består av tusentals olika viljor i båda lägren. Det finns
|
Fredsprocessen i |
många inom fredsrörelsen som jobbar hårt för att skapa kontaktytor Men på båda sidor finns också fundamentalisterna. Vi får inte låta Efter nära 50 år av staten Israels existens finns i dag en israelisk Palestiniernas krav på en egen stat och ett eget territorium där de Det är ett enigt utskott som står bakom betänkandet, och Vänster- För människornas skull, de människor som bor i det här området, Jag vill passa på att kommentera vad de två tidigare talarna har sagt Göran Lennmarker poängterade Israels betydelse och vikt när det Anf. 43 BODIL FRANCKE OHLSSON (mp) Herr talman! Föregående talare har på ett utomordentligt sätt redo- |
|
42 |
har jag tänkt förkorta det jag skulle säga eftersom mycket redan är sagt. |
Jag vill bara helt kort ta upp två viktiga och ständigt aktuella förutsätt-
ningar för fredsprocessens framgång. Båda har nämnts här tidigare.
De är att inga nya bosättningar kommer till stånd på den ockupera-
de Västbanken och att avspärrningarna av de palestinska områdena från
Israel och Jerusalem försvinner. Terrorgrupper och extremister från
båda lägren är ett hot mot fredsprocessen. Här är behovet av stöd och
insatser från FN, från engagerade medlemsländer och andra arbets-
grupper mycket stort.
Arbetet med att skapa sysselsättning och arbetsmöjligheter för den
palestinska befolkningen liksom att förbättra deras levnadsförhållanden
är kanske det allra viktigaste vapnet mot terror, våldsdåd och propa-
gandan från de fundamentalistiska grupper på båda sidor som är mot-
ståndare till fredssträvandena.
Anf. 44 GÖRAN LENNMARKER (m) replik
Herr talman! Med anledning av Bodil Francke Ohlssons inlägg vill
jag bara påpeka att den europeiska unionen har en viktig uppgift för att
skapa en framgångsrik ekonomi i området. Dessa strävanden att bygga
ett frihandelsområde i Medelhavsområdet, inklusive Gaza och Väst-
banken, har betydelse i detta sammanhang.
Jag vill säga detta till Bodil Francke Ohlsson med tanke på Miljö-
partiets inställning i omröstningen om Sveriges medlemskap i Europe-
iska unionen. Det är angeläget att inse att just den här typen av interna-
tionell samverkan i Europa och utanför Europa är viktiga ting för att
skapa stabilitet och utveckling. Vi skall vara oerhört tacksamma för den
europeiska unionens inriktning när det gäller Medelhavspolitiken. Den
kan ge ett väsentligt och långsiktigt bidrag till detta. Den kan vara långt
viktigare än varje stöddollar, oavsett om det är 2,2 miljarder eller 2
miljarder. Den långsiktiga ekonomiska basen är mycket viktig.
Anf. 45 HÅKAN HOLMBERG (fp)
Herr talman! Jag har inte anmält mig i förväg. Jag var osäker på om
det skulle bli någon debatt eftersom utskottet är enigt. Nu har det blivit
en liten debatt. För min egen del vill jag bara markera min djupa till-
fredsställelse över att det är ett enigt utskott som denna gång uttalar sig
om fredsprocessen i Mellanöstern. Därmed vill jag yrka bifall till hem-
ställan i utskottets betänkande.
Om inte processen avbryts av extremisters eller fundamentalisters
verksamhet kan vi nu se början på den process som kan och bör leda
till en situation som borde ha uppstått för länge sedan, redan när FN en
gång beslöt att dela området i två stater. Nu kan vi få en judisk stat,
Israel, och en palestinsk stat vid sidan av Israel, i fred med Israel och
med normala relationer till denna stat, precis som Sverige och Danmark
eller vilka andra länder som helst skall kunna ha normala relationer
med varandra. Det handlar om normala relationer mellan två grannsta-
ter.
Den naturliga konsekvensen av den process som nu pågår är att en
palestinsk stat bildas. Det är också naturligt att det som förespråkas i
Prot. 1994/95:90
19 april
Fredsprocessen i
Mellanöstern
43
|
Prot. 1994/95:90 19 april |
några av de motioner som har väckts, nämligen FN-medlemskap och |
Det som ägde rum under de 50 år som har lett fram till det som nu
|
Fredsprocessen i Mellanöstern |
händer är en serier av tragedier och missade chanser både från pales- Detta är naturligtvis ett av de mest avgörande och dramatiska för- Att konstatera att ett sådant samband finns innebär inte att man på Biståndet får, som Hanna Zetterberg var inne på, inte beskäras. Om Jag vill avrunda med att konstatera att det långsiktiga målet inte får Det är också naturligt att hålla fast vid den långsiktiga målsättning- Överläggningen var härmed avslutad. |
|
44 |
(Beslut fattades efter 6 §.) |
Föredrogs
Justitieutskottets betänkande 1994/95:JuU13
Anslag till Brottsoffermyndigheten, m.m. (prop. 1994/95:100 delvis)
Anf. 46 INGBRITT IRHAMMAR (c)
Herr talman! Samhällets skyldighet att stödja och hjälpa brottsoff-
ren är minst lika viktig som skyldigheten att straffa och återanpassa
gärningsmännen. Det har vi från Centerns håll hävdat i många år. Där-
för har vi också under den förra borgerliga regeringen satsat oerhört
mycket på att stödja och hjälpa brottsoffren. Men det innebär inte att
det som behöver göras är färdigåtgärdat. Här finns många fler åtgärder
som måste sättas in.
Vi har i flera centermotioner till årets riksdag utvecklat hur vi tyck-
er att stödet och hjälpen till brottsoffren behöver förbättras. Vi betonar
det brottsförebyggande arbetet, och då särskilt lokala brottsförebyg-
gande planer. Vi menar att de behöver inrättas i varje kommun.
Arbetet med dessa planer är också på gång i många kommuner, men
det behöver stimuleras så att alla kommuner sätter igång med det. Vi
tycker att det är oerhört viktigt att brottsoffrens situation är en del av
dessa planer. Man skall påtala att det finns ett ekonomiskt ansvar att ta
hand om brottsoffren.
I motionen talar vi också om polisens roll, som är oerhört viktig.
Det är oftast en polis som är den förste person som träffar brottsoffret.
Brottsoffrets behov av tid och omsorg är oerhört viktigt vid denna
första kontakt.
Jag vill betona vikten av fortsatta utbildnings- och fortbildningsin-
satser för poliserna. Det skall finnas goda rutiner när det gäller att ta
hand om offren. Brottsoffren behöver väldigt mycket information. Vi
tycker det är viktigt att just informationen om vad brottsjourerna kan
hjälpa till med utvecklas vidare. Brottsoffren skall informeras om vilket
arbete brottsofferjourerna eller kvinnojourerna gör och vilka rättigheter
som brottsoffren faktiskt har.
Vi tycker att de brottsoffer som uttalar att de vill ha fortsatt kontakt
med polisen verkligen skall få det och att polisen är aktiv i det kontakt-
skapande arbetet med offret. Varje polisdistrikt måste därför utarbeta
rutiner för hur man tar hand om brottsoffer. Jag vet att det arbetet pågår
på väldigt många håll. Jag har sett skriftligt material om rutiner från
t.ex. Helsingborgs polisdistrikt som är mycket avancerat. Det finns
också på fler håll i landet, och man kan få tips av varandra för att ut-
veckla detta.
Vi har fått veta att i de större städerna åker den ena polisbilen ut
efter den andra, den ena veckan efter den andra, till samma adress, utan
att man känner till att det tidigare har varit utryckningar som t.ex. gällt
våld i hemmet och familjevåld, dvs. våld mot kvinnor och barn. Vi
tycker därför att det är viktigt att det finns ett förbättrat informations-
system som polisen kan använda sig av, ett datoriserat informationssys-
tem.
Prot. 1994/95:90
19 april
Anslag till Brottsof-
fermyndigheten, m.m.
45
|
Prot. 1994/95:90 19 april |
Vi tycker att ett sådant system bör införas, och vi anser inte att man |
ren. Att det behövs ett sådant datoriserat informationssystem är något
|
Anslag till Brottsof- |
som riksdagen kan uttala sig om. Det utvecklar vi i reservation 5, som Vi har beskrivit hur man i Kanada har lyckats få till stånd en modell Det behövs bättre rutiner. Det är alltid svårt att säga att polisen skall När det sedan gäller insatser från åklagarhåll finns det också förslag Det är många gånger väldigt besvärligt för målsäganden att utsättas Det är många målsägande som undrar varför ett mål aldrig ledde till Vi har i en annan motion utvecklat hur viktigt vi tycker det är att Det bör göras upp en handlingsplan för varenda domstol i Sverige Sedan bör man också påskynda ombyggnader av domstolsbyggna- |
46
I reservation 4 talar vi om att vi tycker att jourerna bör få stöd. Så-
väl kvinnojourer som brottsofferjourer och även mansjourer utför ett
väldigt värdefullt arbete. De utgör ett mycket viktigt stöd för dem som
har utsatts för brott. Därför behöver dessa jourer byggas ut. Vi har satt
som ett mål att det skall finnas minst en brottsofferjour i varje polis-
distrikt. Dit har vi snart nått, men det beror på att antalet polisdistrikt
faktiskt har minskat. Därför är det viktigt att betona att det skall finnas
minst en brottsofferjour i varje polisdistrikt och minst en kvinnojour i
varje kommun.
Nu kan man se runt om i landet att de som arbetar i kvinnojourer
börjar att litet grand tappa gnistan. De orkar inte med. Det finns kvin-
nojourer som läggs ned, och det är en mycket oroande utveckling. Vi
måste alltså se till att stödja dem som jobbar i jourerna och att jourerna
får ekonomiskt stöd.
Kvinnojourerna får stöd från staten. Vi anser att också brottsoffer-
jourerna skall få stöd från staten. I majoritetstexten utgår man ifrån att
brottsofferjourerna kan få ett sådant stöd. Men det är alldeles för svagt
skrivet. Det måste verkligen uttalas att jourerna skall ha stöd. Det
svenska statliga stöd som nu ges är mycket litet i förhållande till vad
t.ex. Norge ger till sina jourer.
Nu kommer flera andra motionskrav som vi har rest att behandlas i
en utvärdering som riksdagen kommer att kräva av regeringen, en ut-
värdering av de olika åtgärder som har vidtagits och de insatser som
har gjorts för att hjälpa brottsoffren. Utvärderingen föreslås med an-
ledning av olika motioner.
I det särskilda yttrande som Centern har fogat till betänkandet
framhåller vi vilka förbättringar som vi anser att utvärderingen skall
leda fram till och vilket resultat som krävs. Vi betonar att det måste ske
förbättringar under tiden utvärderingen görs. Det här är ett arbete som
absolut inte får avstanna under den tiden. En sådan omfattande utvär-
dering kommer att ta lång tid att göra. Därför är det viktigt att man
utvärderar olika delar efter varandra och ser till att man kommer fram
till förslag till åtgärder.
Men när det gäller polis- och åklagarinsatser har vi ett krav: Det bör
absolut stå tydligt och klart i förundersökningsprotokollet om vittnen
och målsägare känner sig hotade. I dag utgår man ifrån att en sådan
hänsyn bör tas, men det står alltså inte klart uttalat. Men det är själv-
klart att det skall göra det. Vi måste också förbättra skyddet vid s.k.
tredje mans-skada, dvs. när inte det direkta offret behöver skydd utan
offrets nära anhöriga, föräldrar, syskon, make osv. Detta är förbättring-
ar som vi kräver att utvärderingen skall leda fram till. Det behövs också
förtydliganden, eftersom det finns olika rättsfall där man gör litet olika
tolkning.
Vi har också motionerat om fortsatt utbyggnad av trygghetspaket
och bättre information om något som inte alla i vårt land känner till,
nämligen försöksverksamhet med pepparsprej. Det låter som en liten
detalj, men den leder i alla fall till en förbättring. Det finns på sina håll
en sådan försöksverksamhet. Vi tycker att licensförfarandet är för
Prot. 1994/95:90
19 april
Anslag till Brottsof-
fermyndigheten, m.m.
47
|
Prot. 1994/95:90 19 april |
krångligt. Vi vill alltså att utvärderingen skall leda fram till ett förenklat |
I reservation 7 utvecklar vi att det är oerhört viktigt att markera att
|
Anslag till Brottsof- |
de som utsätts för brott har rätt till skadestånd. Ekonomiskt skadestånd Anf. 47 SIW PERSSON (fp) Hen talman! I detta betänkande diskuteras både vittnen och I dag ser kallelsen ut på ett sådant sätt att vittnet kan känna sig som När det gäller ombyggnad av lokalerna kan man tyvärr inte bygga Brottsoffer kan man bli på många olika sätt. Många har tyckt att det Vi i Folkpartiet är tacksamma över detta tillkännagivande. Men |
48
Låt mig till sist nämna några ord om pepparsprej. För några år se-
dan engagerades jag i ett arbete för att försöka att få till stånd en för-
söksverksamhet med pepparsprej här i Sverige. Det var ett av de jobbi-
gaste uppdrag som jag hitintills har tagit på mig. Därför var det desto
mer glädjande att den dåvarande regeringen beslutade om en försöks-
verksamhet med pepparsprej, som nu pågår. Tyvärr har det varit trögt i
portgången, men efter diverse ageranden från Rikspolisstyrelsen före-
faller det som att försöksverksamheten nu går litet bättre.
Jag tror att det inte kommer att dröja länge innan det blir självklart
att i mycket större omfattning använda sig av pepparsprej i stället för
tårgassprej som är mycket farligare. Nu håller man inom polisen på att
diskutera att man även där skall använda sig av pepparsprej. Om man
använder pepparsprej orsakar det ögonbesvär i 20 minuter hos den som
blir utsatt för sprej en, men han eller hon lever i alla fall dagen efter.
Men om man skjuter med pistol och skjuter fel är det inte säkert att
personen lever nästa dag. Pepparsprej är ett väldigt bra medel, men det
är inte ofarligt. Det är därför som jag tycker att det är oerhört viktigt att
polisen har huvudansvaret för hur detta skall användas. Polisen måste
då naturligtvis se till att man har rutiner som underlättar användandet
av pepparsprej. Det får inte vara så att byråkrati förhindrar möjligheten
till användning.
Anf. 48 INGBRITT IRHAMMAR (c) replik
Herr talman! Eftersom jag har en annan syn än Siw Persson när det
gäller licensförfarande för pepparsprej vill jag bara utveckla den. Jag
respekterar att vi har olika synpunkter.
Självfallet är inte pepparsprej ofarligt. Men det är inte heller vanlig
färg. I dag kan man gå in i vilken färgbutik som helst och utan tillstånd
från polisen köpa en sprejburk med färg som kan sprutas i ögonen på
någon annan. Det är klart att man då kan fällas för ofredande eller
någonting annat. Men för att skydda sig själv kan man i dag använda
färgsprej. Man kan t.o.m. ta upp en sten som kan kastas på någon an-
nan. Det finns hur mycket och fritt som helst i naturen. Vi tänker inte
föreslå att polisen skall införa ett licensförfarande för att man skall få ta
upp en sten och kasta på någon annan.
Det är därför som jag tycker att det är att gå litet för långt att säga
att just pepparsprej skall anses som så farligt att det skall behövas ett så
omfattande licensförfarande som man har i dag. Det är därför som vi
har motionerat om ett enklare förfarande. Vi tror att seriöst arbetande
kvinnojourer och brottsofferjourer skulle kunna ta hand om detta. Men
detta ses över av utvärderingen.
Anf. 49 SIW PERSSON (fp) replik
Herr talman! Kniv är vapen. Peppar är vapen. Sax är vapen. Man
kan hitta hur många vapen som helst. Men det som är principiellt vik-
tigt är att det är polisen som har huvudansvaret och skall fortsätta att ha
det. Det är polisen som skall göra den samlade bedömningen. Jag
misstror inte kvinnojourer och brottsofferjourer. Men jag tror att vi är
Prot. 1994/95:90
19 april
Anslag till Brottsof-
fermyndigheten, m.m.
4 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 90
|
Prot. 1994/95:90 19 april |
inne på en farlig väg om vi släpper efter och inte längre låter polisen |
Pepparsprej är inte så farligt som tårgas. Men det ger problem i 20
|
Anslag till Brottsof- |
minuter. Okej, det är inte så farligt som kniv, sax eller någonting annat, Anf. 50 INGBRITT IRHAMMAR (c) replik Herr talman! Jag bara konstaterar att Siw Persson gör samma rang- Anf. 51 SIW PERSSON (fp) replik Herr talman! Vi skall ju följa gällande lagar och förordningar här i Anf. 52 KIA ANDREASSON (mp) Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 3 och 9. Reserva- Lagen säger i dag att rätten till målsägandebiträde kan förordnas om Åklagaren har inte heller något krav på sig att engagera sig eller Gärningsmannen får alltså självklart juridisk hjälp, men inte den |
|
50 |
vetandet störs av denna felaktiga behandling. |
Reservation 9 handlar om kommun- eller husarrest för män. Det är
kanske en litet kontroversiell fråga. Det finns i dag ett antal kvinnor -
de är inte så många, som tur är - som lever under en väldig press. Det
är de kvinnor som har blivit utsatta för kvinnomisshandel, oftast av de
män som de har levt och t.o.m. har barn med. Dessa kvinnor får inte
vara i fred utan utsätts för ständigt återkommande hot om våld, trakas-
serier och förföljelse. Dessa kvinnor har rätt till livvakt i allvarliga fall.
Men en livvakt inskränker väldigt mycket på det dagliga livet. Det är
väldigt svårt att leva ett normalt liv när man har en livvakt utanför
dörren som följer en hela dagen.
Miljöpartiet tycker att det är den som misshandlar, mannen, som
måste få sin rörelsefrihet begränsad. Därför föreslår vi vissa åtgärder.
Från Rikspolisstyrelsen framhålls också att livvaktsskydd utgör, som
jag säger, en stor påfrestning på den som skyddas. Det finns kvinnor
som avstår från det. Vi har hört här att kvinnor skall ha pepparsprej,
larmordningar osv. Det är de som hela tiden skall vara aktiva och skyd-
da sig. Det synsättet kan inte vara rätt. Det måste vara den som utför
brottet som måste få sin rörelsefrihet begränsad. Då säger man att det
inte är demokratiskt, om en man har avtjänat sitt straff för misshandel.
Men demokrati måste också innebära att man får leva i trygghet. Det
måste stå över rätten till att fritt röra sig för den som vill något ont.
Därför tycker vi i reservation 9 att det är mannens rörelsefrihet som
skall begränsas.
Miljöpartiet stöder reservation 6 om kvinnovåld. Det gäller tiden
mellan anmälan och domen, som man vill skall vara kortare. Nu har vi
hört i utskottet att domstolarna är överbelastade, de har väldigt mycket
att göra. Vi har prioriterat ungdomsbrotten och sagt att det skall vara
kortare förfarande. Jag vill framhålla att detta är angeläget, som också
tidigare talare har sagt.
Vi stöder även reservation 8 om vittnesskydd. Vi måste ta väl vara
på våra vittnen, stödja dem och ge dem skälig ersättning för utlägg och
för förlorad arbetsinkomst, så att vittnena kan utföra det viktiga arbetet
i vår rättsstat.
Anf. 53 GUN HELLSVIK (m)
Herr talman! Först vill jag be om ursäkt för att jag inte fanns på
plats när ärendebehandlingen påbörjades. Jag får ta konsekvenserna
genom att få fyra minuter mindre till mitt förfogande. Men jag tackar
för att jag ändå får ordet.
Jag vill inledningsvis yrka bifall till reservation 1 och till följd av
detta avslag på hemställanspunkt 3. I reservation 1 föreslås att riksda-
gen skall uttala att brottsofferjourerna måste få fortsatt starkt stöd. Det
verkar kanske konstigt att önska ett sådant uttalande när alla talar om
att vi skall stödja brottsoffren. Men det är ett sätt att markera att
brottsoffren behöver som stöd inte bara tal utan också konkreta åtgär-
der.
Det finns skäl för mig att blicka litet bakåt. Den 1 juli i fjol tillska-
pades Brottsoffermyndigheten genom att den tidigare brottsskade-
nämnden ombildades. Syftet med detta var att vi skulle få större möj-
Prot. 1994/95:90
19 april
Anslag till Brottsof-
fermyndigheten, m.m.
51
|
Prot. 1994/95:90 19 april |
ligheter till ett samlat grepp över brottsofferfrågor. Bl.a. tillkom inom |
nansieras genom att de som sitter i fängelse skulle få 20 % avdrag på
|
Anslag till Brottsof- |
sin ersättning och att dessa pengar skulle gå till brottsofferarbete. En När vi nu hade att ta ställning till den nya regeringens proposition Det är med denna kunskap som det är viktigt för oss att riksdagen Anf. 54 LARS-ERIK LÖVDÉN (s) Herr talman! Betydelsefulla åtgärder för att bättre tillgodose Den socialdemokratiska regeringen inledde i mitten av 80-talet ett Det finns anledning att driva reformarbetet vidare. De som utsätts |
|
52 |
lever på samhällets skuggsida. Ökade insatser krävs för att ge brottsoff- |
ren stöd och hjälp. Rättsväsendets handläggning bör anpassas så att
man bättre klarar av att ta till vara de drabbades intressen och behov.
Kunskaper om brottsoffrens situation måste öka inom rättsväsendet,
sjukvården och socialtjänsten. Det behövs anpassade rutiner och ett
stödjande förhållningssätt gentemot offren. Försäkringsbolag, sjukvård,
arbetsgivare och en rad andra intressenter måste stimuleras att aktivt
stödja och hjälpa brottsoffren. Samhällets stöd till brottsoffer behöver
ses över. Det stöd som samhället kan erbjuda bör inte enbart inskränkas
till juridiskt biträde. Vid sidan av det stöd som ges av socialtjänst och
sjukvård måste nya former för att ta till vara människors engagemang i
arbetet med dem som utsatts för brott utvecklas.
Det är därför som justitieutskottet i enighet vill göra ett tillkännagi-
vande till regeringen om en bred utvärdering av de brottsofferinsatser
som har vidtagits allt sedan mitten av 8O-talet. Det finns anledning till
att den utvärderingen görs brett upplagt och med stor noggrannhet och
omsorg, så att vi landar rätt när det gäller det vidare utvecklingsarbetet
av brottsofferinsatserna. Det är glädjande att utskottet i enighet ställer
sig bakom ett sådant tillkännagivande.
Herr talman! Till utskottets betänkande har fogats nio reservationer.
Jag skall kommentera några av dem.
I reservation 1 om bidrag till brottsofferjourer föreslår Moderaterna
och Centern att man ur ett särskilt anslag, G 4 Ersättning för skador på
grund av brott, skall ge bidrag till brottsofferjourerna. Utskottsmajorite-
ten menar att den naturliga vägen är att sådana anslag fortsättningsvis
beviljas av Brottsofferfonden, vid sidan av de anslag som en rad kom-
muner ger som stöd till kvinnojourer och brottsofferjourer.
När riksdagen antog förslaget om inrättande av Brottsofferfonden
utgick riksdagen från att de fortsatta anslagen till brottsofferjourerna
skulle utbetalas via Brottsofferfonden. Det fanns också några skriv-
ningar i propositionen. Det är den naturliga vägen.
Brottsofferfonden kommer årligen att disponera ett belopp på unge-
fär 19 miljoner för sin verksamhet. Även om inte alla de pengarna skall
användas till brottsofferjourer, utan också till forskning och utveckling,
finns här utrymme för att ge stöd till brottsofferjourerna. Jag vill fram-
för allt understryka vikten av att Brottsofferjourernas riksförbund, BOJ,
får ett permanent stöd även fortsättningsvis för att kunna bedriva sin
viktiga verksamhet.
I reservationerna 2, 3 och 4 lämnas några synpunkter på vad den
kommande utvärderingen av brottsofferinsatserna bör innefatta. Jag
menar att utvärderingen och de skrivningar Som utskottet gjort väl
täcker de propåer som förs fram i de tre motivreservationerna. Utvär-
deringen skall självfallet göras på ett brett och noggrant sätt och inne-
fatta alla åtgärder som är av betydelse för brottsoffrens situation.
När det gäller reservation nr 6 om förtur vid förundersökning, som
Folkpartiet och Centern har avgett, vill jag påpeka att Kvinnovålds-
kommissionen har i uppdrag att titta på handläggningstiderna inom
rättsväsendet när det gäller brott som innefattar övergrepp mot kvinnor.
De förslag som förs fram i den reservationen kommer att aktualiseras
Prot. 1994/95:90
19 april
Anslag till Brottsof-
fermyndigheten, m.m.
53
|
Prot. 1994/95:90 19 april |
av kommissionen i dess arbete och blir sedan också föremål för bered- |
Reservation nr 7, som gäller förskottering av skadestånd, är avgiven
|
Anslag till Brottsof- |
av Centerpartiet. Det gjordes en regeländring i fjol i utsökningsbalken Lokala handlingsplaner för vittnesskydd i domstolarna, som reser- Till reservation nr 9 om kommunarrest. När besöksförbudet inför- Däremot är det alldeles uppenbart, och den bedömningen har justi- Däremot finns besöksförbudsreglerna, och finns det direkta hot som Det är som Kia Andreasson säger betydelsefullt att man fokuserar Men förslaget om att införa kommunarrest strider enligt utskottets Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till utskottets hemställan Anf. 55 INGBRITT IRHAMMAR (c) replik Herr talman! Jag lyssnade mycket noggrant på det Lars-Erik Löv- |
54
Lars-Erik Lövdén sade att han ville understryka vikten av att
brottsofferjourerna får ett permanent stöd i fortsättningen från Brottsof-
ferfonden. Det är en väldig skillnad mellan det, som jag tycker är ett
bra och starkt uttalande, och det svaga uttalande som står i texten,
nämligen att utskottet i princip kan ställa sig bakom att man inte kom-
mer att utesluta möjligheten till stöd för brottsofferjourerna. Att inte
utesluta möjligheten till stöd för brottsofferjourerna är väl inget garan-
terat permanent stöd för just jourerna.
Det är synd att inte Lars-Erik Lövdén försökte få in den starkare
formuleringen i majoritetstexten, för då kanske vi hade kunnat enas om
den. Därför undrar jag verkligen om Lars-Erik Lövdén allvarligt menar
det han sade eller om det verkliga är den text som står i betänkandet,
nämligen att det inte utesluter möjligheterna. Det skulle jag vilja ha ett
förtydligande av.
Visst har reglerna som gäller att brottsoffren får ersättning från det
utdömda skadeståndet förändrats i fjol. Kronofogdemyndigheterna
skall nu driva dessa ärenden mot gärningsmännen. Men offren får fort-
farande vänta, ibland tre fyra år, på att få det utdömda skadeståndet och
ibland får de det inte alls. Det är klart otillfredsställande.
Anf. 56 LARS-ERIK LÖVDÉN (s) replik
Herr talman! Jag har bara en kommentar om det permanenta stödet
till brottsofferjourerna. Jag uttryckte mig så här: Jag anser det vara
viktigt att Brottsofferjourernas riksförbund får ett permanent stöd även
fortsättningsvis.
Jag tror inte att det är möjligt att via Brottsofferfonden eller med
andra statliga pengar garantera ett permanent stöd till alla de brottsof-
ferjourer som finns runt om i landet. Den finansieringen tycker jag att
man skall åstadkomma på andra sätt, i huvudsak via frivilliga insatser,
via kommuners engagemang när det gäller att stödja brottsofferjourer
och liknande.
När det gäller Brottsofferjourernas riksförbund tror jag att det är
betydelsefullt att de kan få ett permanent stöd, så att deras viktiga verk-
samhet garanteras. Det var det jag sade i mitt anförande och det var det
jag menade. Det jag säger, det brukar jag mena.
Anf. 57 INGBRITT IRHAMMAR (c) replik
Herr talman! Det var ett viktigt förtydligande, för det innebär fak-
tiskt att majoritetstexten inte garanterar något statligt stöd till brottsof-
ferjourerna i fortsättningen. Man utgår bara från och hoppas att frivilli-
ga, kommuner och landsting skall ge stödet. Då är det väl att reserva-
tionen från oss centerpartister och moderater finns, som verkligen be-
tonar hur vi ser på detta, nämligen att också statligt stöd måste utgå.
Jag skulle också vilja ta upp det jag inte hann med i den förra repli-
ken, nämligen lokala handlingsplaner i domstolar när det gäller vittnes-
skydd.
Visst tittar man på det här och tar del av olika förslag som har
kommit in. Men det bör väl inte utesluta att riksdagen skall ha en me-
ning om vilket resultat detta skall leda till. Det är det vi gör ett uttalan-
Prot. 1994/95:90
19 april
Anslag till Brottsof-
fermyndigheten, m.m.
55
|
Prot. 1994/95:90 19 april |
de om i vår reservation, nr 8. Det här skall enligt vår mening leda till att |
hand om vittnena.
|
Anslag till Brottsof- |
Jag har diskuterat detta med olika personer som arbetar i domsto- Anf. 58 LARS-ERIK LÖVDÉN (s) replik Herr talman! Det är inte så, Ingbritt Irhammar, att alla brottsoffer- Det jag understryker är alltså Brottsofferjourernas riksförbunds Anf. 59 GUN HELLSVIK (m) replik Herr talman! Lars-Erik Lövdéns anförande ger skäl till vissa kom- Lars-Erik Lövdén sade också något som jag håller med om, nämli- Slutligen kan jag inte låta bli att ställa en fråga. När vi arbetade Det har nu varit helt tyst när det gäller att fortsätta att ta från de |
56
Anf. 60 LARS-ERIK LÖVDÉN (s) replik
Herr talman! Det har inte skett någon förhandling, givetvis. Vi mot-
satte oss inte heller att man skulle ta pengar från de fängelsedömda när
fonden inrättades. Vi hade en annan konstruktion för hur de pengarna
skulle tas in. Men även de fängelsedömda skulle betala, precis som de
som dömdes till böter, där vi också hade en konstruktion för finansie-
ring.
På tal om att urholkas var det också den borgerliga regeringens
skrivning i proposition om Brottsofferfonden, att organisationer som
stöder brottsoffer skulle vända sig direkt till Brottsofferfonden med en
ansökan om bidrag. Det var alltså förutsättningen i fjol när riksdagen
fattade beslut om att inrätta Brottsofferfonden.
Det som har varit aktuellt innevarande år har gällt miljonen på G 4-
anslaget. Meningen har ju varit att underlätta övergången till den nya
ordningen, eftersom det tar tid att bygga upp Brottsofferfondens resur-
ser. Vi vet att månadsbeloppen nu flyter in i litet bättre takt än de gjort
tidigare. Men det tar tid att bygga upp resurserna.
Brottsofferfonden kommer att disponera 19 miljoner kronor ungefär
för sitt arbete. Det är litet svårt att bedöma exakt. Beloppet innefattar
både stöd till brottsofferjourer och projekt i olika former. Men det
innefattar också - och betydelsen av det är vi överens om - att vi skall
öka våra kunskaper om brottsoffrens situation genom ökade forsk-
ningsinsatser.
Jag tycker nog att en medelstilldelning på 19 miljoner är en ganska
god start för Brottsoffermyndighetens verksamhet.
Anf. 61 GUN HELLSVIK (m) replik
Herr talman! Det är riktigt att vi var överens om att domstolar
skulle döma ut avgifter för dem som begått brott där fängelse fanns i
straffskalan. Men jag tror att Lars-Erik Lövdén kommer ihåg att det
förekom tydliga protester även här i kammaren mot sänkningen av de
intagnas ersättning.
Sedan är det helt rätt att jourer skulle kunna få stöd från fonden,
men det var i första hand för utvecklingsarbete och inte för den löpande
verksamheten.
Anf. 62 LARS-ERIK LÖVDÉN (s) replik
Herr talman! Man kan ha litet olika uppfattning om det sistnämnda.
Men i förra årets proposition om inrättande av en brottsofferfond står
det faktiskt att organisationer som stöder brottsoffer skall vända sig
direkt till Brottsofferfonden med ansökan om bidrag. Anslaget för
innevarande budgetår på en miljon kronor har uttryckligen tillkommit
för att underlätta övergången till den nya ordningen.
Jag vill än en gång säga, precis som jag gjorde i mitt inledningsan-
förande, att jag anser det betydelsefullt att Brottsofferjourernas riksför-
bund även fortsättningsvis får ett permanent stöd från Brottsofferfon-
den.
Prot. 1994/95:90
19 april
Anslag till Brottsof-
fermyndigheten, m.m.
SI
|
Prot. 1994/95:90 19 april |
Anf. 63 KIA ANDREASSON (mp) Herr talman! När det gäller att begränsa rörelsefriheten för de män |
som hotar och misshandlar kvinnor säger Lars-Erik Lövdén att det
|
Anslag till Brottsof- |
strider mot regeringsformen. Men i 12 § står det att rätten att fritt för- Det är väl inte godtagbart i ett demokratiskt samhälle att kvinnor Lars-Erik Lövdén säger att polisen i stället kanske kan ta dessa män Anf. 64 LARS-ERIK LÖVDÉN (s) Herr talman! Om någon begår ett brott, vilket olaga hot är, skall ju Utskottet har den mycket klara uppfattningen att införandet av en Anf. 65 KIA ANDREASSON (mp) Herr talman! Jag försökte just inleda med att det inte är något brott När det gäller att hot mot någon kan leda till åtal och domslut vill Överläggningen var härmed avslutad. |
|
58 |
(Beslut fattades efter 6 §.) |
Föredrogs
Justitieutskottets betänkande 1994/95:JuU16
Anslag till kriminalvården, m.m. (prop. 1994/95:100 delvis)
Anf. 66 GÖTHE KNUTSON (m)
Herr talman! Det finns fyra moderata reservationer fogade till be-
tänkande 1994/95:JuU16. Dessutom finns två reservationer som är
gemensamma för kds och oss moderater i justitieutskottet. Det är en
omfattande verksamhet i statens hägn som vi nu skall behandla i detta
ärende.
Kriminalvården kostar nära sex miljarder kronor om året för närva-
rande. Under fjolåret fanns i genomsnitt 4 300 intagna vid våra krimi-
nalvårdsanstalter. Det hade då skett en ökning med nära 700 fängelsein-
terner under budgetåret 1992/93. Därtill kommer i genomsnitt ca 1 400
intagna på landets olika häkten.
Med tanke på den ökande grova brottsligheten i vårt land skall det
inte uteslutas att behovet av fängelseplatser fortsätter att öka. Rege-
ringen försöker intala oss att vi skall ha en motsatt uppfattning. Jag
gissar att detta kan ha ett samband med de nedskärningar i anslagen till
kriminalvården som regeringen föreslår.
Vi moderater motsätter oss en sådan nedskärning som dels leder till
nedläggningar av fängelser och häkten som behövs, dels leder till
minskningar i utbyggnadsplanerna. Bl.a. tvingas Kriminalvårdsstyrel-
sen att stoppa planerna på en sluten riksanstalt som skulle behövas i det
ansträngda läge som föreligger.
Vi har, herr talman, de facto en besvärande överbeläggning vid de
slutna anstalterna i större delen av landet. De tre s.k. klass 1-anstalterna
ligger betydligt över 85 %, vilket är det beläggningstak som riksdagen
tidigare har uttalat som ett riktmärke. När beläggningen vid ett fängelse
överstiger 85 % blir det svårt eller omöjligt att åstadkomma den diffe-
rentiering av klientelet som är nödvändig.
Knarkare och icke knarkare bör absolut skiljas åt vid anstalterna an-
ser vi moderater, och det finns flera instämmande i detta från andra
partier.
I reservation nr 9 gör vi moderater gemensam sak med kds i ett
förslag om ökat anslag med 75 miljoner kronor. Behållningen av de
rationaliseringar som kan göras inom kriminalvården bör användas för
att ytterligare utveckla kriminalvårdsarbetet.
I reservation nr 1, som jag yrkar bifall till, vill vi moderater poäng-
tera att tidigare utbyggnadsplaner i princip skall fullföljas. Det är en
förutsättning för att kriminalvården skall kunna leva upp till tidigare
riksdagsbeslut om högst 85 % beläggning vid anstalterna.
Tillsammans med kds vill vi moderater fästa uppmärksamhet på be-
hovet av fangelseplatser innan Socialdemokraterna lägger ned en rad
fängelser och häkten. Det är alltså åtta fängelser, två häkten och två
häktesavdelningar som regeringen nu har beslutat att lägga ned. Det är
sedan upp till Kriminalvårdsstyrelsen att verkställa detta. Vi begär i en
Prot. 1994/95:90
19 april
Anslag till kriminal-
vården, m.m
59
|
Prot. 1994/95:90 19 april |
reservation att konsekvensanalyser redovisas innan nedläggningsbeslut |
Jag yrkar bifall till reservation nr 2.
|
Anslag till kriminal- |
Därmed, herr talman, har jag yrkat bifall till två reservationer. Vi Jag skall inte närmare gå in på andra reservationer i betänkandet Vi moderater har framlagt ytterligare några reservationer som jag Vi konstaterar alltså behovet och nyttan av alternativa påföljder, Vi har i reservation nr 7 med rubriken Ungdomar i anstalt poängte- I reservation nr 12 vill vi spara 20 miljoner kronor på kriminalvår- Men vi finner - som också andra har gjort motionsvägen - att det Med detta, fru talman, vill jag avsluta detta inlägg. |
60
Anf. 67 INGBRITT IRHAMMAR (c)
Fru talman! Kriminalvårdens ansvarsområde är att verkställa fäng-
elsestraff och att övervaka skyddstillsynsdömda och villkorligt frigivna.
Dessutom svarar man för verksamheten vid landets anstalter och häk-
ten.
I budgetpropositionen föreslås nu fortsatta rationaliseringar inom
administrationen samt organisations- och schemaförändringar inom
anstalts- och häktesorganisationen. Det är besparingskrav för de när-
maste tre budgetåren. Sammanlagt rör det sig om 79 miljoner kronor
för de närmaste tolv månaderna.
Från Centerns sida kan vi inte ställa upp på denna stora besparing.
Trots att det statsfinansiella läget är mycket allvarligt och besvärligt
tycker vi inte att det går att göra en sådan besparing. Vi föreslår därför,
vilket framgår av reservation 10, att kriminalvården bör anvisas 25
miljoner kronor utöver vad regeringen har föreslagit.
I den partimotion där vi utvecklar orsakerna till detta säger vi att det
är viktigt att de intagna på kriminalvårdsanstalter, som många gånger
har missbruksproblem och är i behov av psykisk vård, verkligen kan få
hjälp och att det gäller att prioritera olika insatser för att rehabilitera de
intagna så att de inte begår nya brott.
Det är väldigt många intagna på anstalter som har missbruks-
problem, och det är ett mycket stort problem. Just rätten att få vistas på
avdelningar där man inte kommer i kontakt med droger anser vi vara en
självklarhet. Det behövs flera avdelningar som är drogfria. I dag är det
tyvärr fortfarande så att en intagen kan starta ett missbruk på anstalten,
då det förekommer missbruk där. Vi tycker alltså att detta problem
skall ha hög prioritet, och det behövs medel för det.
Vi tycker att man förutom att ta narkotikaprov på de intagna inom
anstalten också bör ta dopningsprov. Just användningen av dopnings-
preparat har ökat inom anstalterna. Vi som sitter i Dopningsutredning-
en har nyligen fått information om att användningen av dessa preparat
är verkligt stor och bekymmersam. Den ger effekter som är mycket
skadliga och skapar dessutom ett beroende, som det inte har talats om
tidigare.
Allt fler intagna har olika psykiska problem. De som har begått
brott och har en allvarlig psykisk störning skall naturligtvis inte sitta i
fängelse, utan de skall behandlas inom sjukvården. Över huvud taget
skall intagna på anstalter ha samma rätt till sjukvård som alla andra i
samhället. Men det har visat sig att allt fler intagna har psykiska pro-
blem av olika slag, och det krävs stora insatser för att ta hand om dem.
Därför har vi sagt att det behövs extra medel för detta. Det är ett områ-
de som de 25 miljonerna som vi anvisar kan användas till.
Centerns ökade satsningar innebär självklart också att det finns stör-
re möjligheter att bevara vissa av de anstalter och häkten som man nu
föreslår skall läggas ned. Jag ser med stor oro på att det kommer att ske
en så omfattande nedläggning, framför allt av häktesplatser i södra
Sverige. Jag har fått höra att beläggningen är mycket högre än vad som
redovisades när vi i justitieutskottet tog del av informationen. Visserli-
gen fluktuerar siffrorna upp och ned över månaderna, men enligt den
Prot. 1994/95:90
19 april
Anslag till kriminal-
vården, m.m
61
|
Prot. 1994/95:90 19 april |
information jag har fått om de senaste månaderna ser det mycket all- |
Det är viktigt att de konsekvensanalyser verkligen görs som det står
|
Anslag till kriminal- |
i majoritetstexten att regeringen måste göra. Man måste titta på häktes- Just med betoning på att konsekvensanalyserna sker noggrant, vill Med detta vill jag yrka bifall till reservation 10. Anf. 68 ALICE ÅSTRÖM (v) Fru talman! Jag vill börja med att säga att vi givetvis står bakom Det är så, som andra talare har sagt tidigare, att kriminalvården är Vänsterpartiet anser att utvecklingen i stället måste gå mot fler al- Dessutom anser vi i Vänsterpartiet att det bör utarbetas fler alterna- I de fall där det inte är möjligt med en annan påföljd än fängelse- |
62
men kanske framför allt dem som är förstagångsdömda. Vi vet att ca
50 % av dem som i dag är förstagångsdömda kommer att bli återfalls-
förbrytare. Därför är det oerhört viktigt att man sätter in stora resurser
för att bryta den kriminella banan. Om man kan bryta trenden och kan-
ske få en minskning till 30 %, har man gjort stora framsteg både sam-
hälleligt och för personen i fråga.
Vi anser att ett sätt att bidra till den utvecklingen är att införa halv-
tidsfrigivning just för förstagångsdömda. Om man lyckas kommer man
att göra stora vinster. Samtidigt är detta en viktig markering, att om de
återfaller till brott kommer de även att få avtjäna den andra delen av det
straff som de tidigare dömts till.
Det här innebär givetvis att man gör besparingar inom kriminalvår-
den. Behovet av platser kommer att minska. Det frigörs då fler platser,
och på det sättet kommer den överbeläggning som nu finns också att
minska. Den planerade utbyggnaden behöver heller inte bli så stor som
man tidigare hade beräknat skulle behövas. Vänsterpartiet anser att
man på det sättet kan spara ytterligare 200 miljoner.
En annan av våra reservationer handlar om den växande gruppen
psykiskt störda inom kriminalvården, som också har tagits upp här
tidigare. Att den gruppen har ökat så mycket på våra fängelser är en
konsekvens av den lagändring som beslutades våren 1991, nämligen att
man skall ha en striktare definition av begreppet psykisk störning. Vid
ett besök vid Rättspsykiatriska kliniken i Huddinge i går fick vi infor-
mation om att man får gå tillbaka till före 1864 års lagstiftning för att
hitta en lika snäv definition av vad som är friskt och sjukt vid bedöm-
ningen av de psykiskt störda. - Vänsterpartiet anser att denna lagänd-
ring var felaktig och bör omprövas.
När de psykiskt störda på fängelserna ökar innebär det givetvis en
större påfrestning på kriminalvården när det gäller utbildning av perso-
nal och utveckling av vård och behandling, men det innebär också en
påfrestning för övriga intagna och framför allt en oerhörd påfrestning
för de psykiskt störda inom kriminalvården.
Den lösning som man i dag har föreslagit är att det skall skapas sär-
skilda avdelningar, där personalen dessutom skall ha mentalskötarkom-
petens. Vänsterpartiet anser att det är en felaktig utveckling - det är att
angripa problemet från fel håll. Det man skulle behöva diskutera och
det man bör utgå från är om vi verkligen skall ha de psykiskt sjuka
människorna på våra fängelser. Bör inte vår rättstillämpning i stället
vara sådan att sjuka människor inte döms till straff utan får vård på de
institutioner som är uppbyggda för detta ändamål? Men nu vill man
skapa speciella avdelningar inom kriminalvården just för att vi dömer
psykiskt sjuka människor till fängelsestraff! Det bör inte få förekomma.
Vänsterpartiet är emot att man bygger upp sådana avdelningar och vill i
stället ha en lagändring.
Det finns också en grupp människor som hamnar på våra häkten
som inte bör sitta där, och det är de förvarstagna. De har varit föremål
för en ständigt återkommande diskussion. Man säger att man har ändrat
detta, och man har börjat, men det går alldeles för långsamt. Europarå-
dets kommitté för förhindrande av tortyr och inhuman eller förnedrande
Prot. 1994/95:90
19 april
Anslag till kriminal-
vården, m.m
63
|
Prot. 1994/95:90 19 april |
behandling och straff lade fram en rapport i mitten av mars där man |
åtgärder för att säkerställa att personer tagna i förvar inte skall hållas i
|
Anslag till kriminal- |
fängelse. Mot den bakgrunden borde det vara en självklarhet för riks- Anf. 69 GÖTHE KNUTSON (m) replik Fru talman! Alice Åström och hennes parti vill spara ett par hundra I den allmänna rättsuppfattningen ökar ropen på mera användning Vi moderater har, som jag nämnde i mitt anförande, gått i bräschen Det är inte heller oväsentligt, fru talman, att somliga personer som Anf. 70 ALICE ÅSTRÖM (v) replik Fru talman! Göthe Knutson säger att den allmänna opinionen kräver När det handlar om att minska antalet brottsoffer måste en av de Anf. 71 GÖTHE KNUTSON (m) replik Fru talman! Det förefaller mig som om Alice Åström hade missupp- |
64
skapa återfallsförbrytare! Vad fängelsestraffen syftar till har vi ju satt
på pränt gemensamt i justitieutskottets betänkande.
Det föreligger också en missuppfattning om det som jag kallade den
allmänna rättsuppfattningen. Den är inte oväsentlig. Jag talade inte om
att skapa opinioner.
Alice Åström talade om politikernas eventuella skyldighet att skapa
opinioner. Ä la bonheure - vi bör naturligtvis se till att de lagar vi
stiftar ligger i linje med den allmänna rättsuppfattningen. Jag har svårt
att tro att Alice Åström anser att kvinnovåldets utövare, sexualdråpar-
na, osv. skall beläggas med elektronisk fotboja som påföljd för de
ogärningar de gjort. Nej, fängelsestraffet blir nog det som vi kommer
att använda mest frekvent i fortsättningen också - det är min övertygel-
se. Men det var jag som först talade om de alternativa påföljderna i de
fall då personen är lämplig och då brottet är av sådan art att man kan
tillämpa dem.
Anf. 72 ALICE ÅSTRÖM (v) replik
Fru talman! Göthe Knutson tycks dra långtgående slutsatser av det
jag har sagt, nämligen att fängelsestraff över huvud taget inte skulle
existera om jag hade fått bestämma. Det är inte riktigt. Däremot pratar
jag om att begränsa antalet fängelsestraff.
Att fängelsestraffet inte är till för att skapa återfallsförbrytare tror
jag att vi kan vara överens om. Men vi borde också kunna vara överens
om att forskningen visar att det är just det som fängelsestraffen i sig
tycks ha en tendens att göra. Det måste man ju kunna diskutera. Man
måste också kunna hitta alternativa metoder där Moderaterna och
Vänsterpartiet har varit överens om det alternativa påföljdssystemet.
Men vi kan ju inte bara gömma oss och säga att vi skall använda
fängelsestraff i fortsatt hög utsträckning om det inte ger det resultat vi
vill ha. Den diskussionen måste man ju kunna föra. Vänsterpartiet
förespråkar inte att vi skall skippa fängelsestraffet över huvud taget,
men vi tycker att det är nödvändigt att det används i mindre utsträck-
ning än vad som sker i dag.
Anf. 73 KIA ANDREASSON (mp)
Fru talman! Ni som sitter på läktaren! Jag yrkar bifall till reserva-
tion 3.
Många mindre anstalter i vårt land har varslats om nedläggning. I
stället vill Kriminalvårdsstyrelsen att de befintliga anstalterna skall
byggas ut så att det blir större enheter. Det tycker Miljöpartiet inte är
bra. Vi vill behålla de mindre enheterna. I dessa kan det bedrivas en
annorlunda verksamhet, och det blir ofta en annan stämning och anda.
Dessutom behövs det en viss spridning ute i landet, så att anstaltsplat-
serna inte ligger koncentrerat med långa avstånd som följd.
Meningsutbytet nyss gällde fängelser i allmänhet - om vi skall ha
fängelser eller inte. Men man kan inte diskutera så generellt. Det är ju
inte bara en fråga om fängelser eller anstalter i sig utan också om hur
verksamheten som bedrivs i dessa anstalter ser ut. Det är det som är
viktigt för mig.
Prot. 1994/95:90
19 april
Anslag till kriminal-
vården, m.m
5 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 90
|
Prot. 1994/95:90 19 april |
Intentionerna i kriminalvården är nu att verksamheten skall vara |
anstaltsvården så att de som är motiverade att ändra sitt beteende i
|
Anslag till kriminal- |
någon riktning skall kunna göra det och de som inte vill det skall kunna Detta har vi bra exempel på vid de mindre anstalterna. Många har I Miljöpartiet är vi också upprörda över att flera av de anstalter som Vi tycker att det verkar kortsiktigt att Kriminalvårdsstyrelsen fak- Ett annat argument för att behålla de små enheterna är också att fri- Frivården kommer att behöva väldigt mycket resurser. Om korta Man behöver således inte spara 200 miljarder på anstalterna, som Vi stöder också reservation 8 Förvar enligt utlänningslagen. Männi- |
|
66 |
inte förvaras i häkten, det tycker inte Miljöpartiet heller. |
Anf. 74 INGBRITT IRHAMMAR (c) replik
Fru talman! Eftersom Kia Andreasson undrade varför inte vi från
Centern talade om vilka anstalter som skall läggas ner och vilka som
skall vara kvar, vill jag bara återigen upprepa vad jag sade. Jag tycker
således att det här är en prioriteringsfråga för Kriminalvårdsstyrelsen.
Jag har ingen anledning att misstro dess bedömningar. Jag inser att
Kriminalvårdsstyrelsen har det mycket svårt. Man har fått ett bespa-
ringskrav i budgetpropositionen som man måste leva upp till.
Det som skiljer Centern från bl.a. Miljöpartiet är faktiskt att vi har
tillfört mera medel. Vi anser alltså inte att denna besparing som finns i
budgetpropositionen är acceptabel. Vi tillför 25 miljoner kronor utöver
regeringens förslag. De pengarna kan bl.a. användas till att vissa häkten
eller anstalter kan bevaras. Det kan t.ex. innebära att häktet i Ängel-
holm och Hudiksvallsanstalten kan räddas. Men vi gör inga priorite-
ringar.
Om man skall göra prioriteringar skall man också tala om vilka en-
heter som skall läggas ner i stället. Det saknas i Miljöpartiets beskriv-
ning. Ni talar om att ni vill bevara allting och ha allting kvar som det
är. Eftersom ni har ställt upp på budgetpropositionens förslag om be-
sparingar, bör ni tala om hur man skall spara i stället.
Anf. 75 KIA ANDREASSON (mp) replik
Fru talman! Det behövs en djupgående analys. Det kan vi vara eni-
ga om. Vad skall vi spara på i stället? Jo, det är uppenbart att man
skulle kunna spara in investeringar. Man behöver inte göra tillbyggna-
der på redan befintliga anstalter och göra dem större. Det är dyrt att
bygga nytt.
I samband med den här konsekvensanalysen kanske man ser att det
inte lönar sig att lägga ner de här anstalterna, särskilt inte de där det
finns långa, löpande hyreskontrakt. Jag kan inte förstå att man skulle
kunna spara på det sätt som föreslås.
Anf. 76 INGBRITT IRHAMMAR (c) replik
Fru talman! Jag vill först säga att Kia Andreasson och jag är över-
ens om att det behövs en konsekvensanalys. Det står dock i betänkandet
att en sådan analys är nödvändig och skall göras. Vi har uttalat att det
är viktigt att ta hänsyn till t.ex. ökade kostnader för transporter, po-
lisväsendet och advokatverksamhet. Man måste se till helheten.
Faktum kvarstår dock att Miljöpartiet inte har någon motion som
talar om att man skall stoppa utbyggnaden av andra anstalter. Det finns
inte heller någon reservation som säger något annat än att man skall se
över konsekvenserna. Man kan tycka väldigt mycket, men det är viktigt
att föra fram det i motionskrav eller på annat sätt i betänkandet.
Anf. 77 KIA ANDREASSON (mp) replik
Fru talman! Det här måste ske i samband med konsekvensanalysen.
Jag kan inte bara på rak arm precisera varenda krona. Det går inte. Jag
begränsar mig till att man skall bevara vissa av de anstalter som nyss
Prot. 1994/95:90
19 april
Anslag till kriminal-
vården, m.m
67
|
Prot. 1994/95:90 19 april |
har reparerats och där det finns långa, löpande hyresavtal. Det är den |
|
Anslag till kriminal- |
Anf. 78 ROLF ÅBJÖRNSSON (kds) Fru talman! Vi har en del reservationer, och jag kan haka på där Det har under debatten redan sagts ganska mycket i dessa frågor I reservation 2 talas om en övergripande konsekvensanalys. Vi Så till förvar enligt utlänningslagen. Man kan inte nog understryka Det är bara att konstatera att enligt vårt synsätt utgör Kriminalvår- Det är helt oacceptabelt. Vi vet mycket väl hur det ser ut ute på fäl- Det handlar naturligtvis också om fängelse kontra ffivård. Vi tyck- Även om vi kan få ner antalet intagna på fängelserna finns det inget |
|
68 |
producerar en massa bovar. Om det kravet har uppfyllts skall resurser |
sättas in för ungdomarna. Det skall vara rejäla resurser. När de har
hamnat i fängelse och liknande är det för sent.
Jag kan inte underlåta att påpeka något som jag tycker är utomor-
dentligt otillfredsställande. Jag tycker att det är märkligt att man i dag
börjar få dubbelbeläggningar på fängelserna, dvs. att det är flera intag-
na i en cell. Det kan inte vara någon human kriminalvård. Det kan inte
heller vara rätt att man får vänta länge på att fullgöra ett fängelsestraff.
Över huvud taget är det principiellt viktigt i rättsväsendet att lagföring-
en sker snabbt. Upptäcktsrisken är något av det mest väsentliga när det
gäller den brottsförebyggande verksamheten. Dessutom skall lagföring
ske inom rimlig tid.
Om jag hinner skall jag säga några ord om psykiskt sjuka. Det är ett
mycket känsligt område som kräver en särskild genomgång. Jag vill
bara peka på att det är farligt att prata om att människor är psykiskt
sjuka, att de inte mår bra och att de skall vårdas på sjukhus. Ur rättssä-
kerhetssynpunkt är det viktigt att sjukdomar kan identifieras med me-
dicinska indikationer. Om det inte kan göras är vederbörande inte sjuk.
Då skall den personen behandlas på ett annat sätt. Det måste vara en
grundläggande princip. Det är livsfarligt att överlämna till domstolarna
att avgöra om människor är sjuka eller inte. Jag tänker på den cirkus
som vi hade under 70-talet. Det kan inte vara lovvärt att komma tillba-
ka till den. Därmed är det inte sagt att människor som inte mår bra inte
skall få hjälp och stöd på olika sätt. Rättsligt sett måste man vara väl-
digt försiktig när man talar om att människor är psykiskt sjuka bara för
att de begår brott.
Tack!
Anf. 79 BIRTHE SÖRESTEDT (s)
Fru talman! Det övergripande målet för kriminalpolitiken och där-
med också för kriminalvårdens verksamhet är att minska brottsligheten
och öka människans trygghet i samhället.
Kriminalvårdens verksamhet präglas av en human människosyn och
av ambitionen att underlätta de dömdas anpassning till samhället. Då
gäller det att ta till vara tiden i kriminalvården på ett meningsfullt sätt.
En av huvuduppgifterna är att påverka de dömda så att de inte åter-
faller i brott. Därför bör programverksamheten utvecklas, och det bör
skapas bättre förutsättningar för påverkansarbetet genom att man ökar
möjligheterna till differentiering av de intagna mellan olika anstalter
och anstaltsavdelningar.
Ett särskilt handlingsprogram för vålds- och sexualbrottslingar har
utarbetats, och det är angeläget med en fortsatt uppföljning och utveck-
ling av olika påverkansprogram mot alkohol och narkotika inom såväl
anstalterna som frivården. Ytterligare insatser kommer att vidtas för att
förhindra förekomsten av narkotika på anstalterna.
I det rådande statsfinansiella läget, då besparingar måste göras inom
i stort sett alla områden, måste också rättsväsendet ta sin del. Det finns
möjligheter att inom kriminalvården fortsätta med rationaliseringar i
administrationen och att göra ytterligare förändringar när det gäller
organisation av anstalter och häkten. Dessutom synes den tidigare be-
Prot. 1994/95:90
19 april
Anslag till kriminal-
vården, m.m
69
|
Prot. 1994/95:90 19 april |
läggningsutvecklingen ha dämpats, vilket innebär att utbyggnaden av |
Jag vill börja med att kommentera de reservationer av Moderaterna,
|
Anslag till kriminal- |
kds, Centern och Vänsterpartiet som gäller anslaget till kriminalvården. Centern hävdar att det inte går att åtgärda drogproblematiken utan Regeringen har som jag tidigare nämnde aviserat att ytterligare åt- Moderaterna och kds hävdar att det inte går att spara på kriminal- Besparingarna ställer naturligtvis krav på reformarbetet inom kri- De förslag till nedläggningar och platsförändringar som nu initieras Det kan tyckas underligt att anstalter som renoverats - t.ex. den i Alla partier är överens - också Miljöpartiet - om att det inte är |
70
Kriminalvårdsstyrelsen har i sitt förslag till nedläggning av anstalter
och häkten utgått från verksamheternas kvalitet, kostnader och effek-
tivitet. Som vi alla är överens om är det regeringen som skall bereda
och fatta beslut i frågan. Justitieministern har också uttalat att dessa
beslut kommer att fattas utifrån ett helhetsperspektiv. Jag tycker att det
sammanfaller med det förslag som reservanterna har om att det måste
göras en konsekvensbeskrivning. Regeringen kommer ju före beslutet
att väga in effekter för andra myndigheter.
Jag tyckte att Göthe Knutson anförde att man från moderat håll i
stort sett motsatte sig en nedläggning av anstalter. Den uppfattningen
kunde jag inte se i reservationerna. Om jag fattade fel vill jag ha ett
förtydligande på den punkten.
Vidare sade Ingbritt Irhammar att Centerns tillskott på 25 miljoner i
den budget som vi nu behandlar skulle kunna göra att häkten och an-
stalter bevaras. Det framgår inte i Centerns reservation.
Jag vill kommentera det Ingbritt Irhammar sade om häktesbelägg-
ningen. Hon anförde att beläggningen i häkten i södra Sverige var hög.
Jag kan då bara notera att i redovisningen för i februari hade man i
Malmöregionen en 87-procentig beläggning.
Erfarenhet och forskning visar att fängelsestraffet inte är särskilt ef-
fektivt när det gäller att förhindra att en människa fortsätter en brottslig
bana utan att det i många fall befäster den kriminella identiteten. Därför
är det regeringens ambition att begränsa användningen av fängelsestraff
och utvidga användningen av alternativa straff och verkställighetsfor-
mer. Utskottet har också vid ett flertal tillfällen uttalat sig för en mins-
kad användning av fängelsestraff och att det bör ske en satsning på
alternativa påföljder.
Det finns inte någon anledning till ytterligare initiativ i denna fråga
nu, eftersom vi väntar på förslaget från Straffsystemkommittén, som
just har till uppgift att utreda och lägga fram förslag om alternativa
påföljder.
Den psykiatriska vård som i dag finns inom kriminalvården kan
jämställas med öppenvård. När det gäller sluten psykiatrisk vård måste
den befintliga slutna vården inom landstingen ge en sådan, alltså helt
enligt normaliseringsprincipen. De s.k. stödavdelningarna som nu pla-
neras för de intagna med psykiska störningar skall ta hand om de per-
soner inom kriminalvården som har psykiska problem men som inte har
ett vårdbehov i den bemärkelsen att de är sjuka, dvs. de är så att säga
inte behandlingsbara. Dessa personer skulle finnas inom kriminalvår-
den i vilket fall som helst, även om man inte byggde ut de här avdel-
ningarna, eftersom det inte finns något behov av sluten vård. Insatser
görs för denna grupp för att de skall få en bättre omvårdnad och också
för att underlätta även för den övriga verksamheten inom anstalterna.
Utskottet har uppfattningen att ungdomar inte skall placeras i fäng-
else. Både Ungdomsbrottskommittén och Fängelseutredningen har
behandlat frågor om behandling och placering av unga lagöverträdare.
Utredningarna har remissbehandlats, och dessa frågor är under bered-
ning och bör avvaktas.
Prot. 1994/95:90
19 april
Anslag till kriminal-
vården, m.m
71
|
Prot. 1994/95:90 19 april |
Utskottet har den uppfattningen att de placeringar som gjorts av |
De placeringar som gjorts har skett utifrån den unges bästa.
|
Anslag till kriminal- |
Till sist, fru talman, vill jag kommentera anslaget till utlandstrans- Fru talman! Jag yrkar bifall till justitieutskottets hemställan och av- Anf. 80 GÖTHE KNUTSON (m) replik Fru talman! Birthe Sörestedt sade att det finns förutsättningar för Birthe Sörestedt är liksom jag ledamot av Kriminalvårdsstyrelsen. I propositionen finns också en rad andra åtgärder, vissa beslutade Man gör alltså så gott man kan, men sedan kommer man fram till Då blir det som Sörestedts egen partivän, kommunalrådet i Öster- Anf. 81 BIRTHE SÖRESTEDT (s) replik Fru talman! Jag har tagit del av vad Kriminalvårdsstyrelsen skriver. |
72
Kriminalvårdsstyrelsen redovisar faktiskt att man har tittat på kost-
nader, effekter och kvalitet inom vården och gjort bedömningar utifrån
hur man på sikt skall kunna utveckla de befintliga anstalterna, och man
har funnit att en del anstalter och häkten, som man har konstaterat inte
har utvecklingsmöjligheter, kan vara föremål för nedläggning.
Göthe Knutson vet att Kriminalvårdsstyrelsen har varit i Östersund
och diskuterat kostnader och effekter. Frågan överlämnades sedan till
regeringen. Som vi alla är överens om är det regeringen som fattar
beslut i de här frågorna, och då föreligger de kostnadsutredningar och
effektivitetsutredningar som Kriminalvårdsstyrelsen har gjort.
Anf. 82 GÖTHE KNUTSON (m) replik
Fru talman! Fortfarande är det den konsekvensutredning som vi ef-
terlyser som borde ha tillkommit för att man skall kunna göra bedöm-
ningar. Det är inte Kriminalvårdsstyrelsen som har funnit att det är
nödvändigt att för innehållet i kriminalvården lägga ner ett antal anstal-
ter. Detta tvingades man till därför att man inte hade andra medel än
nedläggning att tillgå inför den nedskärning som regeringen påbjuder.
Anstalten i Hudiksvall har nämnts i debatten. 7 miljoner sattes in
där. Det gjorde Kriminalvårdsstyrelsen därför att man hade tänkt sig att
behålla den anstalten åtskilliga år till.
I Vänersborg finns anstalten Borgen. Den är visserligen byggd
1851, om jag minns rätt, men innehållet i vården där är alldeles utom-
ordentligt och kompletteras av den vård som ges på den nybyggda
anstalten i samma kommun. Det är en s.k. vårdkedja som har utvecklats
där tillsammans med frivård.
Men inför damoklessvärdet tvingas man nu fatta beslut som man
inte hade tänkt sig, och det bör Birthe Sörestedt tänka på.
När det gäller Östersund åberopade jag det socialdemokratiska
kommunalrådet, som anser detta vara vanvett. Jag antar att det är en
klok kvinna, eftersom hon är partivän till Birthe Sörestedt.
Anf. 83 BIRTHE SÖRESTEDT (s) replik
Fru talman! Nej, Göthe Knutson, Kriminalvårdsstyrelsen kanske
inte hade tänkt lägga ner de här anstalterna i den takt man nu blir
tvungen till.
Vi skall inte glömma vad som är utgångspunkten. Utgångspunkten
är att vi har ett statsfinansiellt läge som gör det nödvändigt med bespa-
ringar. Besparingar görs i dag på i stort sett alla områden. Därför anser
vi att kriminalvården inte kan undantas.
När vi i höstas behandlade den ekonomiska propositionen ansåg
också majoriteten i utskottet att kriminalvården och rättsväsendet måste
ta sin del av besparingarna. Besparingarna får inte, som också kds
anförde tidigare i debatten, läggas över på andra viktiga områden som
barn och ungdomar, insatser mot arbetslöshet och social utslagning.
Det är områden som kanske hade fått ta de här besparingarna om de
inte hade kunnat tas inom kriminalvården.
På inget sätt antyder man inom kriminalvården att verksamheten
skall bli sämre. De kostnader man där har bedömt vara störst är lokaler
Prot. 1994/95:90
19 april
Anslag till kriminal-
vården, m.m
73
|
Prot. 1994/95:90 19 april |
och löner. Man har också utifrån olika utgångspunkter och analyser gett |
mer på regeringen att ta ställning till detta utifrån vilka effekter det får
|
Anslag till kriminal- |
på andra myndigheter och därefter göra en bedömning av vad som skall Anf. 84 INGBRITT IRHAMMAR (c) replik Fru talman! Birthe Sörestedt sade i sitt inlägg att regeringen och Vi har från Centern i motionen och i reservationen sagt att de 25 Anf. 85 BIRTHE SÖRESTEDT (s) replik Fru talman! Vi har alltsedan mitten av 80-talet diskuterat olika åt- Ingbritt Irhammar säger nu att de 25 miljonerna kan användas till Anf. 86 INGBRITT IRHAMMAR (c) replik Fru talman! Jag vill först säga att det är viktigt att vi är överens om Vad gäller det bevarande av vissa anstalter som våra medel kan |
|
74 |
har vecka efter vecka inte funnits en enda plats. Det är självklart att en |
genomsnittsstatistik ligger litet lägre medan beläggningen enstaka
veckor kan vara litet högre. Situationen är dock mycket allvarlig, och
det är viktigt att se över och följa upp situationen.
Anf. 87 BIRTHE SÖRESTEDT (s) replik
Fru talman! Visst kan vi här redovisa procentsiffror på beläggning-
en och hänvisa till förhållandena i februari eller mars eller under andra
perioder. Siffrorna varierar från månad till månad, och det är viktigt att
beläggningen inte blir för hög. Vi har tidigare från riksdagen uttalat att
vi vill ha en 85-procentig beläggning, men på grund av besparingar
som måste göras kommer vi inte att nå det målet under de närmaste
åren framöver. Låt mig också konstatera att vi inte heller under de
föregående två åren nådde den beläggningen.
Anf. 88 KIA ANDREASSON (mp) replik
Fru talman! Jag vill kommentera två saker i Birthe Sörestedts anfö-
rande. Det gäller återigen de nedläggningshotade anstalterna.
Birthe Sörestedt sade att Kriminalvårdsstyrelsens kriterium var
mindre, utbyggbara anstalter. Då undrar jag: Varför skall de byggas ut?
Jag förstår inte varför vi skall ha en strävan att bygga ut anstalter. Det
är de mindre anstalterna som jag vill värna om. Jag tycker att de är
bättre och menar att de kan omvandlas och tas i bruk för frivården. Det
är en positiv inriktning.
Det andra uttalandet var att det är fråga om gamla och nedslitna an-
stalter. Ja, det var den informationen som vi fick. Jag såg framför mig
flagnande ruckel som det regnar in i. Vi fick höra att det var fråga om
flera byggnader från 1800-talet, bl.a. i Hudiksvall. Men i verkligheten
är de inte några ruckel, utan det har gjorts genomgripande renovering-
ar. 1800-talshus har ofta mycket bättre stomme än dagens hus. Det är
därför som vi ifrågasätter nedläggningen av dessa anstalter. Det har
framkommit att den beskrivning som vi har fått inte stämmer.
Lokalerna på Hudiksvallsanstalten är i så bra kondition att de nyli-
gen har återinvigts. Vi säger därför att det i detta sammanhang inte blir
fråga om några stora belopp, som man kortsiktigt kan tro att det blir.
Anf. 89 BIRTHE SÖRESTEDT (s) replik
Fru talman! Jag vill först för Kia Andreasson peka på förutsättning-
arna för verksamheten och på anledningen till att man vill utveckla och
bygga större anstalter.
Man kan spara på administration m.m., om anstalten är litet större.
Om man, som sker, bygger till vissa anstalter, kan man inom dessa
anstalter inrätta små enheter där man kan genomföra påverkansprogram
och olika former av rehabilitering. Man kan också på ett bättre sätt
differentiera de intagna mellan de olika avdelningarna och ha dem helt
eller delvis avskilda från varandra. Det är en sådan inriktning av verk-
samheten på olika påverkansprogram som man vill se inför framtiden.
Kriminalvårdsstyrelsen har därför angivit att vissa anstalter ur kost-
nads- och effektivitetssynpunkt men också av utvecklings- och utbygg-
nadsskäl bör läggas ned.
Prot. 1994/95:90
19 april
Anslag till kriminal-
vården, m.m
75
|
Prot. 1994/95:90 19 april |
Som jag tidigare nämnde finns dessa anstalter med i de planer som |
dem är, som Kia Andreasson sade, 1800-talsanstalter, och det har varit
|
Anslag till kriminal- |
ett måste att göra renoveringar i lokalerna för att både personalen och Utgångspunkter för den bedömning som gjorts av Kriminalvårds- Anf. 90 KIA ANDREASSON (mp) replik Fru talman! Jag förstår av Birthe Sörestedts inlägg att man kan ef- De besparingar som kan göras genom samordning kan ätas upp av Vad återigen gäller de gamla argumenten att det bara är fråga om Vi kommer väl inte mycket längre i detta replikskifte, men jag ville Anf. 91 BIRTHE SÖRESTEDT (s) replik Fru talman! Det kan kanske vara på sin plats att beskriva vilka De mindre anstalter som byggs ut blir inte så hiskligt stora. Jag sade Anf. 92 ALICE ÅSTRÖM (v) Fru talman! Först vill jag säga att jag kommer att vänta med spän- Vad jag framför allt skulle vilja kommentera är situationen för de |
|
76 |
Birthe Sörestedt om att det är olidligt för dem som är där, både för |
personal, de människor som har dessa problem och övriga intagna. Ur
den synpunkten är det vettigt att bygga upp stödavdelningar. Men det
handlar inte om psykiskt störda som ändå skulle ha hamnat inom krimi-
nalvården. Som jag tog upp i mitt anförande handlar det också om
lagändringen. Det är fler av de psykiskt störda som i dag döms till
fängelse därför att vi har en striktare definition. En stor del av dem som
är psykiskt störda som kommer att behöva hjälp på stödavdelningar
hade tidigare inte dömts till fängelse.
Birthe Sörestedt talar om att dessa människor är icke behandlings-
bara. Men det är väldigt olika meningar om detta är en behandlingsbar
grupp eller inte. Det tvistar man om även inom rättspsykiatrin. För bara
två år sedan hade dessa människor bedömts vara så sjuka att de inte
skulle dömas till straff. Det är där ändringen måste ske, anser vi i
Vänsterpartiet.
Anf. 93 BIRTHE SÖRESTEDT (s)
Fru talman! Det är väldigt svårt att uttala sig om de psykiskt sjuka.
Kriminalvården föreslår nu att man på bästa sätt skall ta hand om dem
som finns inom kriminalvården. Fängelseutredningen har också varit
inne på den diskussion som förts tidigare om att den slutna vården inte
tog hand om dem som fanns inom kriminalvården. Det bör alltså vara
ett bättre samarbete med den slutna vården. Vi kommer säkert att åter-
komma till denna grupp. Det finns mycket mer att diskutera i dessa
frågor.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga att utskottet vid flera tillfäl-
len har uttalat att vi skall använda oss av alternativa påföljder i större
utsträckning och att vi skall få förslag till nya alternativa påföljder. Vad
jag förstår kommer Straffsystemkommittén med sitt förslag till hösten.
Då får vi möjlighet att vidare diskutera de alternativa påföljderna och
de förändringar i lagstiftningen som kan behövas.
Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut
Mom. 1 och 2 (Bosnien-Hercegovinas folkrättsliga status och hävande
av vapenembargo)
1. utskottet
2. res. i motsvarande del (fp)
Votering:
266 för utskottet
25 för res.
58 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Prot. 1994/95:90
19 april
Anslag till kriminal-
vården, m.m
77
Prot. 1994/95:90
19 april
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 139 s, 67 m, 22 c, 1 fp, 17 v, 8 mp, 12 kds
För res.: 1 m, 21 fp, 3 mp
Frånvarande: 22 s, 12 m, 5 c, 4 fp, 5 v, 7 mp, 3 kds
Henrik Landerholm (m) anmälde att han avsett att rösta ja men marke-
rats ha röstat nej.
Bo Könberg (fp) anmälde att han avsett att rösta nej men markerats
vara frånvarande.
Mom. 3-9
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Mom. 3 (bidrag till brottsofferjourer)
1. utskottet
2. res. 1 (m, c)
Votering:
210 för utskottet
91 för res. 1
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 144 s, 1 c, 23 fp, 18 v, 12 mp, 12 kds
För res. 1: 70 m, 21 c
Frånvarande: 17 s, 10 m, 5 c, 3 fp, 4 v, 6 mp, 3 kds
Mom. 4 (utvärdering av åtgärder på brottsofferområdet)
Godkännande av utskottets hemställan med
1. utskottets motivering
2. motiveringen i res. 3 (mp)
Votering:
249 för utskottet
13 för res. 3
40 avstod
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan och motivering.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 143 s, 68 m, 21 c, 17 v
Förres. 3: 13 mp
Avstod: 1 s, 2 m, 1 c, 23 fp, 1 v, 12 kds
Frånvarande: 17 s, 10 m, 5 c, 3 fp, 4 v, 5 mp, 3 kds
Mom. 6 (förtur vid förundersökning)
1. utskottet
2. res. 6 (fp, c)
Votering:
244 för utskottet
58 för res. 6
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 144 s, 70 m, 18 v, 12 kds
Förres. 6: 22 c, 23 fp, 13 mp
Frånvarande: 17 s, 10 m, 5 c, 3 fp, 4 v, 5 mp, 3 kds
Mom. 7 (förskottering av skadestånd m.m.)
1. utskottet
2. res. 7 (c)
Votering:
281 för utskottet
20 för res. 7
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 144 s, 70 m, 1 c, 23 fp, 18 v, 13 mp, 12 kds
Förres. 7: 20 c
Frånvarande: 17 s, 10 m, 6 c, 3 fp, 4 v, 5 mp, 3 kds
Mom. 10 (kommunarrest)
1. utskottet
2. res. 9 (mp)
Votering:
287 för utskottet
13 för res. 9
1 avstod
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 144 s, 69 m, 22 c, 23 fp, 17 v, 12 kds
Förres. 9: 13 mp
Avstod: 1 v
Frånvarande: 17 s, 11 m, 5 c, 3 fp, 4 v, 5 mp, 3 kds
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Mom. 1 (beläggning m.m.)
1. utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering
2. utskottets hemställan med godkännande av motiveringen i res. 1 (m)
Prot. 1994/95:90
19 april
79
Prot. 1994/95:90
19 april
Votering:
233 för utskottet
68 för res. 1
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan med godkännande av utskottets
motivering.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 143 s, 2 m, 22 c, 23 fp, 18 v, 13 mp, 12 kds
Förres. 1: 68 m
Frånvarande: 18 s, 10 m, 5 c, 3 fp, 4 v, 5 mp, 3 kds
Mom. 2 (lokalisering av anstalter m.m.)
1. utskottet
2. res. 2 (m, kds)
3. res. 3 (mp)
Förberedande votering:
83 för res. 2
18 för res. 3
198 avstod
50 frånvarande
Kammaren biträdde res. 2.
Huvudvotering:
206 för utskottet
91 för res. 2
1 avstod
51 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 143 s, 21 c, 23 fp, 18 v, 1 kds
För res. 2: 68 m, 12 mp, 11 kds
Avstod: 1 c
Frånvarande: 18 s, 12 m, 5 c, 3 fp, 4 v, 6 mp, 3 kds
Mom. 9 (förvar enligt utlänningslagen)
1. utskottet
2. res. 8 (v, kds)
Votering:
256 för utskottet
44 för res. 8
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 142 s, 70 m, 22 c, 22 fp
För res. 8: 1 fp, 18 v, 13 mp, 12 kds
Frånvarande: 19 s, 10 m, 5 c, 3 fp, 4 v, 5 mp, 3 kds
80
Mom. 10 (anslag till Kriminalvården)
1. utskottet
2. res. 9 (m, kds)
3. res. 10 (c)
4. res. 11 (v)
Förberedande votering 1:
25 för res. 10
18 för res. 11
253 avstod
53 frånvarande
Kammaren biträdde res. 10.
Förberedande votering 2:
82 för res. 9
23 för res. 10
195 avstod
49 frånvarande
Kammaren biträdde res. 9.
Huvudvotering:
197 för utskottet
82 för res. 9
21 avstod
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 144 s, 23 fp, 17 v, 13 mp
För res. 9: 70 m, 12 kds
Avstod: 21 c
Frånvarande: 17 s, 10 m, 6 c, 3 fp, 5 v, 5 mp, 3 kds
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
På förslag av andre vice talmannen medgav kammaren att justitieut-
skottets betänkanden JuU17, JuU18 och JuU19 samt lagutskottets be-
tänkande LU4 skulle avgöras i ett sammanhang efter avslutad debatt.
Föredrogs
Justitieutskottets betänkande 1994/95:JuU17
Anslag till Brottsförebyggande rådet, m.m. (prop. 1994/95:100 delvis)
Anf. 94 GUN HELLSVIK (m)
Fru talman! Betänkandet rörande anslag till Brottsförebyggande rå-
det innehåller fyra moderata reservationer. I det här sammanhanget
Prot. 1994/95:90
19 april
Anslag till Brottsföre-
byggande rådet, m.m.
6 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 90
|
Prot. 1994/95:90 19 april |
tänker jag för tids vinnande endast yrka bifall till en reservation. Det |
i utskottet. Jag vill inledningsvis yrka bifall till reservation 6 och där-
|
Anslag till Brottsföre- |
med avslag på utskottets hemställanspunkt nr 5. Att vi valt att koncent- Brottsförebyggande rådets arbete och annat offentligt brottsföre- Vi moderater menar att majoritetens förslag visar att den inte har Vi moderater har en litet annan utgångspunkt. Vi utgår från den en- Det innebär också, vilket framkommer i våra resonemang, att det är En bakgrund till det under de borgerliga åren införda vårdnadsbi- Men vi vill också markera våra krav på föräldrarna, som jag antyd- Vi för också fram skolan och de människor som är verksamma där. |
|
82 |
som begås inom skolans murar är lika mycket lagbrott som om de be- |
gås utanför skolan och skolans lokaler. Jag är av den uppfattningen att
vi har en förbättrad attityd, men det är långt kvar innan den svenska
skolan mer generellt lever upp till kravet som normöverförare.
Det är den här typen av resonemang som vi för fram i vår reserva-
tion. För vår del innebär det att vi ville ha ett uttalande om inriktningen
av kriminalpolitiken i denna riktning.
Jag vill också i sammanhanget ta upp det särskilda yttrande som vi
moderater har avgivit i anslutning till betänkandet. Vi hade en motion
där vi förespråkade att det nationella brottsförebyggande programmet
skulle arbetas fram med stor snabbhet. Vi fick i samband med utskotts-
behandlingen det lugnande beskedet att det uppdrag som den borgerli-
ga regeringen gav till Brottsförebyggande rådet skulle kunna slutföras i
tid och att regeringen skulle kunna redovisa ett nationellt brottsföre-
byggande program till hösten.
I och med att vi fick detta besked var vi lugnade. Det fanns inte skäl
för oss att vidhålla ett bifallsyrkande till vår motion. Men vi ville med
vårt särskilda yttrande markera hur viktigt vi anser det är att det natio-
nella brottsförebyggande programmet verkligen kommer fram i tid. Nu
har vi efter utskottsbehandlingen fått besked som oroar oss. Det är inte
bara Brottsförebyggande rådets arbete som är av betydelse för det
brottsförebyggande programmet. Även Trygghetsutredningens arbete är
av betydelse.
Jag har fått besked om att Trygghetsutredningen har fått förlängd
tid, så att Trygghetsutredningen inte kommer att kunna avlämna sitt
betänkande förrän vid kommande årsskifte. Det innebär att jag har svårt
att se att regeringen kan lägga fram något heltäckande och meningsfullt
nationellt program redan till hösten. Det är då värt att notera vad vi
sade i vårt särskilda yttrande. Om vi inte får ett program snabbt kom-
mer vi moderater att återkomma och lägga fram särskilda förslag och
ställa särskilda krav.
Även om det är lätt att peka på vilka krafter som är avgörande är
det mycket arbete kvar för att se till att alla de krafter som är viktiga i
det brottsförebyggande arbetet samverkar på ett bättre sätt och att vi tar
till vara även de icke-offentliga krafter som är väsentliga för det brotts-
förebyggande arbetet.
Anf. 95 INGBRITT IRHAMMAR (c)
Fru talman! BRÅ firade tjugoårsjubileum i fjol. Arbetet inom BRÅ
har förändrats en hel del under åren. Den senaste tiden har BRÅ mer
utvecklats till ett kvalificerat expertorgan i kriminalpolitiska frågor
under regeringen.
BRÅ:s verksamhet har förskjutits från mer grundläggande långsik-
tig forskning till mer tillämpad forskning och utvärdering, vilket natur-
ligtvis inte utesluter också en viss grundläggande forskning. Man ägnar
sig åt statistiska översikter, analyser och kunskapssammanställningar.
Tyngdpunkten ligger på det brottspreventiva arbetet och samhällets
reaktioner på brott.
Det är viktigt att betona att det brottsförebyggande arbetet givetvis
skall minska antalet brott och öka tryggheten i samhället. Därmed är
Prot. 1994/95:90
19 april
Anslag till Brottsföre-
byggande rådet, m.m.
83
|
Prot. 1994/95:90 19 april |
det brottsförebyggande arbetet kopplat till åtgärder för brottsoffer. |
det brottsförebyggande arbetet väldigt många beröringspunkter med
|
Anslag till Brottsföre- |
brottsofferinriktad verksamhet. Vi har från Centerns sida väckt motioner där vi har betonat vikten Det bästa vore om sådana lokala trygghetsplaner kom fram på fri- Den kriminalpolitiska framtids- och omvärldsanalys som BRÅ har Härutöver har BRÅ gjort en undersökning om rättsmedvetandet i Debatten om vad vi skall göra för att försöka minska våldet i sam- Detta har Centern utvecklat i reservation 4. Vi redogör där för vår Vi skall försöka minska klyftorna i samhället och minska segrega- |
|
84 |
snabba reaktioner på ungdomsbrott. |
Vi har länge från Centerns sida kämpat för införande av medling
och utvecklande av det. Det går trögt framåt. Vi har kämpat för skade-
lindrande arbete, åtgärder på det området och att man får stå till svars
för sina handlingar även som ung brottsling. Eftersom droger ligger
bakom oerhört mycket av brottslighet - narkotika, men också alkohol
och numera dopning - är det oerhört viktigt med insatser på detta om-
råde.
Jag har här utvecklat de tankar som förs fram i reservation 4, och
jag yrkar härmed bifall till den reservationen.
Anf. 96 ALICE ÅSTRÖM (v)
Fru talman! När det gäller Vänsterpartiets inställning till det brotts-
förebyggande arbetet har jag i debatter vid flera tidigare tillfällen lyft
fram hur välfärdssamhället är uppbyggt. Den allra viktigaste insatsen i
det brottsförebyggande arbetet är att motverka segregation, motverka
arbetslöshet och utslagning och minska de ökade klyftorna mellan
människor.
Ett instrument som riksdagen och staten har är Brottsförebyggande
rådet. Vi anser att den inriktning som Brottsförebyggande rådet har haft
inte har varit den riktiga när det gäller att kunna förebygga brott på en
grundnivå. Vi anser att det verkligen behövs ett organ och en myndig-
het som enbart har som inriktning att finna metoder som motverkar
våldsbrott, rasistiska upplopp, främlingsfientliga angrepp och andra
övergrepp.
Det behövs en organisation som har tentakler över hela landet just
för att våldet och kriminaliteten inte längre enbart är ett storstadsfeno-
men, utan är ett fenomen som blir starkare över hela landet. BRÅ skulle
kunna initiera fler olika lokala verksamheter. Det skulle kunna följa
dem och sprida kunskap om vad som kan vara verksamt för att minska
våld och övergrepp.
Vi anser inte att det är rätt att ha en statlig organisation som till
större delen bedriver en forskning, en utvärdering och ett statistiskt
arbete som inte får en konkret nytta i det brottsförebyggande arbetet.
Huvudparten av BRÅ:s verksamhet har fått karaktären av grundforsk-
ning, vilket vi anser är en forskningsdisciplin som borde höra hemma
inom den ordinarie kriminologiska forskningen och borde förpassas dit.
Den delen borde man skilja ut från BRÅ och lägga över forskningen på
andra håll.
BRÅ skulle i stället arbeta mer konkret med daghem, skolor, fri-
tidshem, föreningar och framför allt skulle skolan vara den målgrupp
som fick den största uppmärksamheten. Skolan har den överlägset
största chansen att kunna påverka ungdomar. Där finns de större delen
av året och veckan. En aktivare insats från ett centralt organ skulle på
sikt kunna ge resultat. Man skulle kunna se till att eldsjälar togs till vara
i ett brottsförebyggande arbete. Det är orimligt att samhället och staten
lägger ner pengar på att ta fram kunskap medan mycket litet pengar
läggs på att sprida kunskapen. De forskningsresultat som yi har tillgång
till måste bättre tillvaratas.
Prot. 1994/95:90
19 april
Anslag till Brottsföre-
byggande rådet, m.m.
85
|
Prot. 1994/95:90 19 april |
BRÅ skulle kunna ta till sig både internationella och svenska erfa- |
sedan tillämpa detta i lokala verksamheter runt om i landet, från norr
|
Anslag till Brottsföre- |
till söder. Det är sådant som jag anser skall vara BRÅ:s huvuduppgift, BRÅ har gjort mycket goda insatser. Jag vill också peka på alla de Mycket av BRÅ:s jobb har hela tiden varit att ta fram förslag till åt- Jag står givetvis bakom båda reservationerna. Men jag kommer att Anf. 97 MÄRTA JOHANSSON (s) Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till justitieutskottets Brottsförebyggande rådet fick genom ett riksdagsbeslut 1993 en ny En annan uppgift är att under regeringen ansvara för övergripande Verksamheten har förskjutits från mer grundläggande forskning till Man bedriver ett antal pilotprojekt som syftar till att utveckla mo- Det självklara målet för ett lands kriminalpolitik är att minska |
|
86 |
förebygga brott. Familjen har självfallet en avgörande roll när det gäl- |
ler att förhindra unga människor att komma in i ett kriminellt
livsmönster. Föräldrarna har det primära ansvaret för sina barn. Detta
ansvar inbegriper självfallet också att de skall förhindra och förebygga
att barn begår brott.
Men vi måste också stödja de föräldrar som inte klarar sin uppgift.
Och vi måste stödja de insatser som görs inom våra folkrörelser, på
våra skolor, på arbetsplatser och i det övriga vardagslivet. Vi har alla
upprörts över de hemska händelser som har ägt rum på olika platser i
vårt land, i Falun, i Bjuv, vid Stureplan och nu senast det som hände
under påskhelgen i Vålberg. Därför måste vi satsa än mer på riktade
förebyggande insatser.
Dessa insatser kan dels bestå av att förbättra ungdomars sociala
förhållanden, dels av åtgärder för att minska antalet tillfällen att begå
brott. Riktade åtgärder behövs också för att öka upptäcktsrisken och
därigenom för att öka andelen uppklarade brott.
För min del hoppas jag därvidlag mycket på närpolisverksamheten,
som bygger på ett problemorienterat arbetssätt och på samarbete med
andra myndigheter och organisationer. Från min tidigare verksamhet i
skolan har jag mycket goda erfarenheter av samarbetet med de poliser
som fanns i ”mina” skolors bostadsområden.
Sedan vill jag övergå till att något kommentera de motioner och re-
servationer som föreligger i detta ärende. De har blivit färre.
Vid mom. 3 angående BRÅ:s inriktning har Alice Åström pläderat
för yrkande 3 i sin motion om ändring av huvudinriktningen. Man skall
bedriva ett mera fältnära arbete och sprida kunskap och idéer till skolor
och organisationer. Vi i utskottet anser inte att man efter så kort tid bör
ändra den inriktning som BRÅ:s verksamhet nyligen har fått. Vi vill
också att BRÅ - som det står i betänkandet - skall utvecklas till ett
kvalificerat expertorgan med uppgift att arbeta med utveckling, utvär-
dering, tillämpad forskning och information inom det kriminalpolitiska
området.
I Vänsterpartiets motion yrkas också att man skulle minska anslaget
med 15 miljoner kronor - Alice Åström har pläderat för detta. Man vill
i stället föra över pengarna till universitet och högskolor, eftersom man
anser att den kriminalpolitiska forskningen hör hemma där. Men med
hänvisning till det som jag nyss sade om det olämpliga i att ändra
BRÅ:s inriktning efter så kort tid har vi samma uppfattning även när de
gäller de 15 miljonerna.
Vid mom. 5 föreligger det tre reservationer. Det gäller inriktningen
av kriminalpolitiken. Centerpartiet och kds vill båda ha ändringar i
betänkandets text. Men den texten i betänkandet är för mig mycket
viktig, eftersom det i den tas upp de sociala och centrala tankarna om
social trygghet, vikten av en familj epolitik som syftar till att minska
klyftorna i samhället och motverka segregationen m.m. Allt detta är
viktiga faktorer för att man skall nå det kriminalpolitiska målet att
minska brottsligheten.
Den tredje reservationen - reservation 6 - vid mom. 5 har Gun
Hellsvik yrkat bifall till. Man reserverar sig till förmån för sin egen
motion Ju801. Jag måste säga att den motionen innehåller moderat
Prot. 1994/95:90
19 april
Anslag till Brottsföre-
byggande rådet, m.m.
87
|
Prot. 1994/95:90 19 april |
retorik på hög nivå. Jag citerar: ”Socialdemokraternas metod att angri- |
ekonomiska krafter utan ansvar för sitt eget liv eller handlingar och att
|
Anslag till Brottsföre- |
ersätta det individuella ansvaret med politiska beslut.” Hur man kan I den reservationen talar Gun Hellsvik även om att familjens roll Gun Hellsvik rationaliserade verksamheten här och plockade in Vid mom. 14 har kds avgett en reservation - nr 9 - om att man re- I reservation 10 - som bygger på kds motion - vid mom. 15 vill Herr talman! Med det anförda har jag kommenterat reservationerna. Anf. 98 INGBRITT IRHAMMAR (c) replik Herr talman! Jag vill bara för Märta Johansson förtydliga vad vår Att familjens och skolans roll är central finns inte med i inriktning- |
88
också upp arbetsmarknadspolitikens roll. Dessutom talar vi väldigt
mycket om kravet på fasta moraliska och rättsliga värderingar.
Allt detta är tillägg till det ni skrev om inriktningen men som vi
tyckte var för tunt och snålt.
Anf. 99 MÄRTA JOHANSSON (s) replik
Herr talman! Jag tycker att det som står på s. 9 i betänkandet när det
gäller familjen och det som står på s. 13 när det gäller skolan är mycket
väl och fylligt uttryckt. Det är bra om vi inte skiljer oss åt i uppfatt-
ningarna.
Anf. 100 INGBRITT IRHAMMAR (c) replik
Herr talman! Det är väl att ni har tagit med dessa tankar litet senare
inom andra områden. När det gäller inriktningen av kriminalpolitiken
tyckte vi att det saknades. Därför tar vi med det i vår reservation. Det är
en, kan man säga, dubbelbetoning plus att vi saknade detta med tidiga
reaktioner när ungdomar begår brott.
Anf. 101 GUN HELLSVIK (m) replik
Herr talman! Märta Johansson säger sig inte se hur vi kan uttala oss
om den socialdemokratiska politiken som en politik där man tror på de
politiska besluten som lösare av allt. Jag vet inte om jag har förmågan
att förklara det tillräckligt tydligt. Jag tycker att det framgår tydligt när
man jämför vår reservation 6 med texten i betänkandet, som socialde-
mokraterna står bakom. I betänkandet talas det om att den allmänna
politiken måste än det ena, än det andra. Man måste skapa förutsätt-
ningar, man måste skapa bättre levnadsvillkor i fråga om samhällets
förmåga osv. Så sägs det att mycket av detta ankommer på andra än
Justitiedepartementet och dess myndigheter. Jag kan inte utläsa det som
någonting annat än att det är andra offentliga organ. Detta bör jämföras
med det som anges som grunden i den moderata reservationen, nämli-
gen att kriminalpolitiken måste ha sin utgångspunkt i att den enskilde
medborgaren själv har det yttersta ansvaret. Det finns ingen motsvarig-
het till detta i det socialdemokratiska resonemanget. Det är hela tiden
myndighetsperspektivet. Det är där skillnaden ligger. Vi försöker se ur
grodperspektivet, socialdemokraterna ser ur myndighetsperspektivet.
Anf. 102 MÄRTA JOHANSSON (s) replik
Herr talman! Men vi sitter ju i riksdagen och fattar politiska beslut
vid varje arbetsplenum. Det är på politiska beslut som vi grundar vårt
samhälle. Det har vi väl i alla fall accepterat.
Gun Hellsvik har ännu inte lyckats förklara för mig hur man kan lä-
sa ut att vi socialdemokrater inte vill att människor skall ta personligt
ansvar. Självfallet skall de göra det.
Anf. 103 GUN HELLSVIK (m) replik
Herr talman! Jag tycker att jag håller mig till ämnet även om jag går
in på ett annat område för att förklara hur jag ser det. Jag tycker att vi
fick ett bra exempel förra fredagen när socialdemokraterna lade fram
Prot. 1994/95:90
19 april
Anslag till Brottsföre-
byggande rådet, m.m.
89
|
Prot. 1994/95:90 19 april |
sitt förslag om begränsningar i avdragsrätten för pensionsavgifter. En |
detta är en bättre förklaring: När staten skall fatta beslut - vår uppgift
|
Anslag till Brottsföre- |
är ju att fatta beslut - måste man ibland förstå att man skall låta bli att Anf. 104 MÄRTA JOHANSSON (s) replik Herr talman! Jag tyckte inte att pensionerna hade med saken att gö- Jag skulle vilja ha besked av Gun Hellsvik i en fråga. När det gäller Anf. 105 GUN HELLSVIK (m) Herr talman! Jag är tacksam att jag kunde få ordet, eftersom det ger De som har låtit mobbning fortgå i skolan utan att göra anmälan när Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut fattades efter 10 §.) |
|
Anslag till |
8 § Anslag till åklagarväsendet, m.m. Föredrogs Justitieutskottets betänkande 1994/95 :JuU 18 Anslag till åklagarväsendet, m.m. (prop. 1994/95:100 delvis) Kammaren biföll utkottets hemställan att ärendet fick avgöras efter |
90
Anf. 106 KIA ANDREASSON (mp)
Herr talman! Betänkandet handlar om anslag till åklagarmyndighe-
ten. Jag yrkar bifall till Miljöpartiets reservation under mom. 3.
Alldeles för få miljöbrott leder till domstolsbeslut. Många ärenden
läggs ner i stället därför att de är besvärliga att utreda och bevislägga.
En orsak är brister i förundersökningsförfarandet, vilket måste förbätt-
ras. Det räcker inte med att stifta bra lagar om inte dessa inte kan fås att
fungera så att skyldiga blir dömda för att de brutit mot lagarna.
För att exemplifiera vad jag menar tar jag upp ett återkommande
problem, oljeutsläppen i Östersjön. För att motverka olagliga oljeut-
släpp bevakar Kustbevakningen svenska farvatten. Genom radarspa-
ning från flygplan kan man enkelt upptäcka utsläpp över 20 liter. Alla
fartyg blir tyvärr inte identifierade. Men när detta kan göras och bevi-
sen är klara överlämnas ärendet till åklagarmyndigheten. Av 43 inläm-
nade fall har endast ett fall lett till fällande dom. Detta måste ge upphov
till frågor: Vad kan detta bero på? Beror det på att Kustbevakningen
lämnat fall till åtal utan starka bevis? Utnyttjar man Kustbevakningen
som vittne?
Miljöpartiets bedömning är att åklagarmyndigheten inte klarar att
använda miljölagarna fullt ut, vilket kan bero på dåliga kunskaper och
brister i förmågan att ta sig an miljöproblemen. Det är lättare att lägga
ner ärendena när det är besvärligt. Det är ingen annan som trycker på
att de skall utredas. Enligt miljöskyddslagen skall den som uppsåtligt
eller av oaktsamhet medför skada för omgivningen dömas till böter
eller fängelse i högst två år. När det gäller oljeutsläppen är det antingen
den trafikansvarige för farleden, i detta fall Sjöfartsverket, eller det
enskilda fartyget.
Det svenska rättssystemet har tydligen stora svårigheter att fälla nå-
gon för ett uppenbart miljöbrott.
Miljöpartiet tycker inte att miljön skall behöva utstå onödig skada
på grund av att rättssystemet är gammaldags och inte följer med i ut-
vecklingen mot ett miljövänligare samhälle.
Samhället behöver jurister som arbetar med kunnighet och be-
stämdhet och som därmed statuerar exempel för brott mot miljölag-
stiftningen i framtiden. Som en markering vill Miljöpartiet överföra 2
miljoner från de 50 miljoner som är avsatta för ekobrott. Dessa 2 mil-
joner skall gå för utbildning av åklagare i miljörätt. Man har faktiskt
börjat på Polishögskolan att utbilda miljöpoliser där också åklagare får
plats. Det är bara att sätta i gång med den utbildningen för redan färdi-
ga åklagare. De nya som utbildas får numera den kunskapen i sin
grundutbildning, medan de som redan finns har tydligen brister.
Anf. 107 HELENA FRISK (s)
Herr talman! Åklagaren har en central roll inom rättsväsendet när
det gäller att bekämpa brottslighet. Till åklagarens uppgifter hör bl.a att
leda förundersökningar, fatta beslut i åtalsfrågor och föra talan om
ansvar för brott vid domstol. Justitieutskottet besökte den 15 mars i år
riksåklagaren för att inför budgetbehandlingen informera sig om bl.a.
åklagarnas arbetssituation och organisation av åklagarverksamheten.
Prot. 1994/95:90
19 april
Anslag till
åklagarväsendet, m.m.
91
Prot. 1994/95:90
19 april
Anslag till
åklagarväsendet, m.m.
Åklagarväsendet har under senare tid varit föremål för ett betydan-
de utredningsarbete. Bl.a. tillsattes Åklagarutredningen 1990 som i juni
1992 avlämnade betänkandet Ett reformerat åklagarväsende. Hösten
1994 behandlade riksdagen ett regeringsförslag om ett effektivare
brottmålsförfarande, som byggde på förslag i Åklagarutredningens
betänkande. Riksdagen antog lagändringar som i huvudsak trädde i
kraft den 1 april i år och som bl.a. syftar till att renodla åklagarrollen
och förenkla åklagarnas ärendehandläggning.
Regeringen uppdrog den 22 december 1994 åt riksåklagaren att se
över åklagarväsendets organisation som helhet. Målet skall vara att det
skapas en organisation som på bästa sätt kan anpassa verksamheten till
vad som behövs på den lokala och regionala nivån. Resultatet av detta
skall redovisas senast den 1 juni i år.
Det statsfinansiella läge som vi befinner oss i idag ställer stora krav
på besparingar på alla områden inom den offentliga sektorn. Åklagar-
väsendets ekonomiska situation är dock mycket ansträngd. Då riksåkla-
garen under det kommande budgetåret skall göra en omfattande över-
syn av åklagarorganisationen och förändra vissa delar av åklagarut-
bildningen anser utskottet, i likhet med regeringen, att riksåklagaren
inte bör åläggas något besparingskrav. Dock kräver det statsfinansiella
läget när det gäller åklagarväsendet i övrigt att de rationaliseringar och
effektiviseringar som anses nödvändiga görs.
Det är samtidigt angeläget att påpeka vikten av att det sker en in-
tensifiering och fortsatt satsning på ekobrottslighet, att bekämpningen
av miljöbrottslighet måste utvecklas och att det är nödvändigt att
våldsbrott och narkotikabrott även i fortsättningen prioriteras. Medel
kommer också att tillföras för detta ändamål.
Ytterligare satsningar kommer att göras för att höja kvaliteten i
åklagarutbildningen. I motion Ju807 från Miljöpartiet föreslås en ök-
ning av anslaget till åklagarmyndigheterna med 2 miljoner kronor för
att användas exempelvis till personalförstärkningar och utbildning när
det gäller miljöbrott.
Herr talman! De aspiranter som antas till åklagarutbildningen har
alla för att kunna få juris kandidatexamen deltagit i utbildning i bl.a.
miljörätt. Härutöver behandlas miljöbrottslighet under ett eget avsnitt i
åklagarkurs 1 i åklagarväsendets aspirantutbildning. Miljöbrottslighet
har inte sällan ett samband med ekonomisk brottslighet. Det är, som jag
sade tidigare, viktigt att bekämpningen av miljöbrott utvecklas.
För att förbättra åklagarväsendets möjligheter att bekämpa ekono-
misk brottslighet har budgetramen förstärkts för bl.a. anställning av 30
ekoåklagare. Utskottet är inte berett att förorda ytterligare medel till
åklagarmyndigheterna. Vi förutsätter att åklagarväsendet gör de priori-
teringar som måste göras och avsätter lämpliga resurser för utbildning
och utredning av miljöbrottslighet.
Med detta vill jag yrka bifall till justitieutskottets hemställan i be-
tänkande 18 och avslag på Miljöpartiets reservation.
92
Anf. 108 KIA ANDREASSON (mp)
Herr talman! Helena Frisk sade att inga ytterligare pengar kan ges
till åklagarmyndigheterna för just miljörätt. Men det gäller ju inte yt-
terligare pengar. Det är precis som till Domstolsverket, där jag också
yrkade 2 miljoner. Det är ju en omfördelning av de 50 miljoner som har
gått till ekobrottsligheten. Men för att markera att även miljöbrott är en
typ av ekobrott vill jag skilja ut pengar ur den potten och rikta dem, för
att det skall bli tydligt.
Helena Frisk säger också att de som antas till juristutbildningen re-
dan har utbildning i miljörätt. Men det finns många åklagare i Sverige
som saknar den utbildningen, som inte har fått den. Det är ett litet sena-
re påfund att den skall ingå.
Det exempel jag tog om oljeutsläpp i Östersjön talar väl för sig
självt. Det har inte räckt med det som har gjorts hittills. Det är därför
det behövs en förstärkning.
Anf. 109 HELENA FRISK (s)
Herr talman! Som jag tidigare sade i mitt anförande, Kia Andreas-
son, anser vi att åklagarmyndigheterna själva är kapabla att göra de
nödvändiga prioriteringarna och att tillföra lämpliga resurser både till
utbildning och när det gäller utredning av miljöbrottslighet.
Anf. 110 KIA ANDREASSON (mp)
Herr talman! Det är det som är så uppenbart, Helena Frisk, att de
inte är kapabla till detta. Av 43 stycken åtalade är det en som dömts.
Jag kan ta fram ytterligare statistik på miljöbrott. Det är samma
dystra resultat. De är inte kapabla att göra detta. Den uppfattningen
stöder jag på de siffror som visar fällande domar.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 10 §.)
Prot. 1994/95:90
19 april
Anslag till
åklagarväsendet, m.m.
Föredrogs
Justitieutskottets betänkande 1994/95:JuU19
Anslag till rättshjälp, m.m. (prop. 1994/95:100 delvis)
Kammaren biföll utskottets hemställan att ärendet fick avgöras efter
endast en bordläggning.
Anf. 111 GUN HELLSVIK (m)
Herr talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till reservation 2 och
därmed avslag på hemställans punkt 3.
Vi har från moderat sida ytterligare en reservation, som vi natur-
ligtvis står bakom. Men i den gemensamma nit vi har att spara tid nöjer
jag mig med att i detta sammanhang yrka bifall till reservation 2.
Anslag till rättshjälp,
m.m.
93
|
Prot. 1994/95:90 19 april |
Reservation 2 tar upp frågan om besparingar på rättshjälpskostna- |
na för rättshjälpen. Det har vidtagits en del åtgärder för att komma till
|
Anslag till rättshjälp, m.m. |
rätta med den här ökningen. Men vi kan i dag se - och där uppfattar jag Från moderat sida menar vi att det faktiskt nu är bråttom. Det finns Vi säger i vår reservation, jag kan ta några enstaka exempel, att vi Vi pekar också i vår reservation på att det inte är rimligt att man, Vi är som jag har uppfattat det överens om att besparingar måste Anf. 112 SIGRID BOLKÉUS (s) Herr talman! Till att börja med yrkar jag bifall till hemställan i be- Rättshjälpslagen trädde i kraft den 1 juli 1973 och har ändrats Besparingar som gjorts för att minska rättshjälpskostnaderna har Riksrevisionsverket fick den socialdemokratiska regeringens upp- |
94
I betänkandet 1991/92:JuU26 om sänkt inkomstgräns för rättshjälp,
som avslogs av riksdagen, skrev utskottet: ”Som utskottet redan konsta-
terat krävs emellertid besparingar och effektiviseringar inom rätts-
hjälpsområdet och i detta syfte bör ske en samlad översyn.”
Det var våren 1992. I december 1992 kom ett nytt delförslag som
bifölls av riksdagen, nämligen att rättshjälpsavgifterna och återbetal-
ningsskyldigheten för tilltalade i brottmål skulle höjas den 1 mars 1993.
Året därpå, den 1 juli 1994, inskränktes möjligheterna till rättshjälp i
form av offentligt biträde i asylärenden där det finns beslut som vunnit
laga kraft om avvisning eller utvisning. För att få ett helhetsgrepp be-
slöt regeringen i juni 1993 att tillsätta Rättshjälpsutredningen, och i
september denna höst skall resultatet redovisas.
I reservation 1 vill Vänsterpartiet utöka möjligheten till rättshjälp
för funktionshindrade för att de skall kunna driva ärenden om t.ex.
socialförsäkringsersättning. Förvaltningsmyndigheter har utrednings-
skyldighet, och finns det brister skall de se till att de har kompetenta
utredare. Det skall inte avhjälpas via rättshjälpen. Det skulle innebära
att en advokat och förvaltningsmyndigheten utreder samma ärende.
I reservation 2 föreslår moderaterna att förslagsanslaget till rätts-
hjälpen skall minska ytterligare med 99 miljoner under budgetåret
1995/96. Dessutom vill moderaterna påskynda utredningen och samti-
digt ålägga den en rad nya uppgifter. Reservationen är en kritik mot de
direktiv de själva skrivit och haft god tid att ändra på före regerings-
skiftet. Justitieminister Laila Freivalds har mig veterligt inte ändrat på
den tidigare justitieministern Gun Hellsviks direktiv.
Moderaterna skriver i reservationen ”att utredningen bör åläggas att
pröva om inte ytterligare grupper av mål och ärenden kan undantas från
rättshjälp och föreslå skärpningar i fråga om den del den enskilde har
att bära. Av intresse är bl.a. rätten till offentligt biträde i vissa asylä-
renden, den återbetalningsskyldighet i fråga om kostnad för offentlig
försvarare som åligger den dömde i brottmål, en allmän sänkning av
inkomstgränsen och införande av en ny grundavgift vid överklagande.”
Det är inte lite som föreslås i elfte timmen. Jag förstår inte heller
hur man skall få ihop de 99 miljonerna. Uppdraget att pröva om flera
ärenden kan undantas från rättshjälpsområdet har utredningen redan
fått och utredaren har fria händer att komma med förslag som inte ingår
i utredningsuppdraget. I uppdraget ingår att se över avgiftssystemet.
Avgifterna, som den enskilde skall bära, höjdes den 1 mars 1993 så
att alla som har en årsinkomst på 0 - 52 000 kr om året betalar en
grundavgift på 460 kr. Sedan höjs avgiften successivt så att den som
t.ex. tjänar 200 000 kr och inte har försörjningsbörda har en grundav-
gift på 7 000 kr och en tilläggsavgift som maximalt kan bli tre gånger
grundavgiften, alltså 21 000 kr.
Vi anser att utredningen noga skall pröva frågan om avgifter och
inkomstgränser utan att beordras till att föreslå skärpningar. Besparing-
arna skall vägas mot vad som står i rättshjälpslagen om att ingen av
ekonomiska skäl skall vara förhindrad att tillvarata sina intressen.
När det gäller utlänningsärenden står det i direktiven bara att ut-
redningen skall ta upp utskottets tillkännagivande till regeringen den 22
Prot. 1994/95:90
19 april
Anslag till rättshjälp,
m.m.
95
|
Prot. 1994/95:90 19 april |
april 1993 att överväga om kostnaderna för offentligt biträde skall |
till rättshjälp i ny ansökan i asylärenden, där beslut fattats om utvisning
|
Anslag till rättshjälp, m.m. |
eller avvisning. Om Rättshjälpsutredningen inte kommer med några De nya reglerna om egenavgifter och asylärenden får effekt först När det gäller ärenden inom den allmänna rättshjälpen finns de sto- Men en stor brist i direktiven är att det saknas en översyn av kost- Vi är inte beredda att frångå den bedömning av medelsbehovet som I reservation 3 vill moderaterna och kds privatisera de allmänna ad- Men vi delar uppfattningen att det är nödvändigt att avveckla byråer Allmänna advokatbyråers främsta uppgift är att ge rättshjälp enligt |
|
96 |
också åta sig uppdrag som god man och i andra fall där det är svårt att |
få uppdragen utförda därför att ersättning inte kan påräknas. Där täcks
kostnaderna av driftsanslaget.
Införandet av bonuslöner den 1 juli 1987 ökade lönsamheten. Men
en resultatnedgång har skett under budgetåren 1992/93 och 1993/94.
En viktig orsak till detta är departementspromemorian DS 1992:51, där
den dåvarande justitieministern ansåg att allmänna advokatbyråer
skulle avvecklas därför att regeringen ansåg att statlig verksamhet
skulle privatiseras.
Detta skapade oro och motsättningar som påverkade den trivsel som
behövs för att utföra ett bra jobb. Sedan blev det ingen avveckling. Den
dåvarande justitieministern sade i budgetpropositionen: ”Jag har därvid
också beaktat att avvecklingen med all sannolikhet kommer att ge upp-
hov till kostnader som är betänkliga i det rådande statsfinansiella lä-
get.” Det rörde sig om 90 miljoner kronor. Om regeringen haft råd,
skulle allmänna advokatbyråer ha avvecklats av ideologiska skäl.
Det problem som tas upp i moderaternas särskilda yttrande är inget
nytt. I Riksrevisionsverkets rapport togs upp arvodesökning, timglid-
ning, bristfälliga kostnadsräkningar m.m.
I budgetpropositionen i januari 1992 säger dåvarande justitieminis-
tern: ”Jag avser att efter årsskiftet ta initiativ till överläggningar med
Sveriges advokatsamfund i denna fråga.” Det handlade alltså om advo-
katarvoden och förslag till effektivitetsvinster.
Jag har många gånger frågat om resultatet av överläggningarna, och
vi socialdemokrater har tagit upp frågan i motioner. Jag har inte sett
något resultat av överläggningarna utan har alltid fått beskedet att frå-
gan bereds i regeringskansliet. Nu äntligen kan vi få svar av den tidiga-
re justitieministern.
Vad som kommer att ge stabilitet åt timkostnadsnormen är ett för-
slag som justitieminister Freivalds lagt fram och som nu har behandlats
av Lagrådet. Förslaget innebär att det skall slås fast att advokaterna
skall ha skälig ersättning. Taxan blir lagstadgad och kan inte överkla-
gas. Alltså kan inte den röra som uppstod efter Högsta domstolens
beslut den 19 mars 1993 upprepas.
I yttrandet säger moderaterna också att det är angeläget att på olika
sätt ingripa mot illojala och felaktiga debiteringar och att Rättshjälpsut-
redningen skall få ytterligare direktiv. Illojala och felaktiga debiteringar
är hårda ord, och visst finns det advokater som saltar sina räkningar.
Men ser ni inga andra skäl till att det begärda arvodet prutas kraftigt?
Anf. 113 GUN HELLSVIK (m) replik
Herr talman! Sigrid Bolkéus säger att hon har ställt frågan om vad
som hände när det gäller förhandlingarna om advokatarvodet. Eftersom
Sigrid Bolkéus tydligen har önskat svar från mig hade det varit bra om
frågan också hade ställts till mig. Jag vet inte i vilket sammanhang
frågan har ställts, men jag har i vart fall inte haft något tillfälle att be-
svara frågan tidigare.
Det är helt riktigt att det fördes förhandlingar, och jag är övertygad
om att var nu Sigrid Bolkéus har ställt frågan, har hon säkert fått svaret
att dessa förhandlingar i och för sig inte resulterade i överenskommel-
Prot. 1994/95:90
19 april
Anslag till rättshjälp,
m.m.
1 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 90
|
Prot. 1994/95:90 19 april |
ser. Men den regering i vilken jag ingick fattade beslut om en differen- |
rivas upp. Vi nådde alltså inte det resultat som vi hade önskat, men det
|
Anslag till rättshjälp, m.m. |
berodde på att man konstaterade att det sedan tidigare fanns regler som Sedan bara ett enkelt svar på frågan var i all världen de 99 miljo- Anf. 114 SIGRID BOLKÉUS (s) replik Herr talman! Frågan angående förhandlingarna med Advokatsam- Över till frågan om de 99 miljonerna och de övre inkomstgränserna. Förslaget om en sänkning av den övre inkomstgränsen från 7 till 4 Återbetalningsskyldigheten i brottmål skall skärpas. Ja, vi vet att av Jag har nämnt grundavgiften, men den frågan kan jag återkomma |
98
Anf. 115 GUN HELLSVIK (m) replik
Herr talman! Bara en kort kommentar. Det är helt riktigt att en
sänkning av den övre inkomstgränsen innebär att det blir en större
grupp som inte kan få rättshjälp. Men jag kan gå tillbaka till vad vi har
diskuterat i tidigare sammanhang: Vem har det yttersta ansvaret för mig
själv? Jo, det är rimligen jag. Det är viktigt att de som saknar eller har
mycket låga inkomster skall ha möjlighet att processa oberoende av sin
ekonomi. Men övriga människor med något så när normala inkomster
kan teckna en hemförsäkring och därmed få ett rättsskydd.
Anf. 116 SIGRID BOLKÉUS (s) replik
Herr talman! Det vore intressant att få veta vad justitieministern
menar med normala inkomster och hur mycket inkomstgränsen skulle
sänkas, för det är ju vad det handlar om. Jag tycker att Rättshjälpsut-
redningen skall få se över dessa frågor i lugn och ro. Som sagt var
skulle det ge, tidigare då, 22 miljoner på 18 månader plus litet uppräk-
ningar.
Jag har tittat på frågan om ny grundavgift för överklaganden. Visst
förekommer okynnesöverklaganden, men det får inte bli så att en ny
avgift gör att man inte har möjlighet att överklaga och hävda sin rätt.
Man får också akta sig, så att inte detta skapar organisatoriskt krångliga
lösningar som äter upp tänkta besparingar, vilket tidigare har hänt.
Tyvärr fick jag inget svar på frågan som jag litet grand upplever
som en anklagelse att advokater skulle fuska. Jag ser så många andra
skäl till att pruta när det gäller biträde, och jag har gått igenom hundra-
tals ärenden i Rättshjälpsnämnden. Vad har ni för belägg för att advok-
takterna skulle fuska?
Anf. 117 ROLF ÅBJÖRNSSON (kds)
Herr talman! Vi kristdemokrater yrkar bifall till reservation 3, Pri-
vatisering av allmänna advokatbyråer, mom. 5.
Jag skall fatta mig ganska kort i detta ämne som man kan utveckla
rätt mycket. Min grundinställning är att advokatverksamhet till sin
natur är sådan att den lämpligen drivs i privat regi och i konkurrens. De
allmänna advokatbyråerna har, som jag ser det, inget berättigande över
huvud taget. Ju snabbare de kan avvecklas, desto bättre är det.
Det skäl som ursprungligen åberopades för att inrätta de allmänna
advokatbyråerna var att man skulle få insyn i advokatverksamheten.
Men det kan man få ändå, så det är inga som helst problem med det.
Det är egentligen bara ett skenargument.
Däremot har det uppstått en massa problem, som jag inte närmare
skall utveckla här. Men det har nämligen visat sig att de allmänna ad-
vokatbyråerna, som skall vara kostnadsledande, är dyrare än de privata.
När det gäller den sociala sidan har det egentligen aldrig ifrågasatts
att det privata advokatväsendet kan klara den lika bra, för att inte säga
bättre. De allmänna advokatbyråerna subventioneras ju på olika sätt.
Annars skulle de över huvud taget inte få det att gå ihop i någon form.
När det gäller valmöjligheten råder det ingen tvekan om att allmän-
heten skulle välja den advokat som de anser vara bäst.
Prot. 1994/95:90
19 april
Anslag till rättshjälp,
m.m
99
|
Prot. 1994/95:90 19 april |
Kort bara om detta med timtaxa och timredovisning. Detta är ett |
av olika skäl har kommit fram till att tidsredovisning är lösningen när
|
Anslag till rättshjälp, m.m |
det gäller att ersätta advokater, vilket har en tendens att bli oerhört dyrt. Det är svårt att finna parametrar för att på ett riktigt bra sätt arvode- Avveckla de statliga advokatbyråerna så snabbt som möjligt! Då Anf. 118 SIGRID BOLKÉUS (s) Herr talman! Jag lyssnade på Rolf Åbjörnsson, och hans grundin- Det har talats om glesbygden, och Rolf Åbjörnsson sade att de all- Utredningen har tittat på taxorna, och jag håller med om att det nu- Anf. 119 ROLF ÅBJÖRNSSON (kds) Herr talman! Jag tror inte att det regionala är något problem. När Jag tror i stort sett inte att taxenormen är något större problem. Man Anf. 120 SIGRID BOLKÉUS (s) Herr talman! Varför jag var litet intresserad av Rolf Åbjörnssons |
|
100 |
åsikter angående timkostnadsnormen, som han nu tycker är ganska bra, |
var att den också utgör underlag för konkursförvaltartaxan. Det är ock-
så galet att man får betalt för timmar. I det förslag som nu kommer är
timkostnadsnormen ungefar som en trea i betyget. De som inte är
skickliga advokater, som lägger ned för mycket tid, kommer att få mera
avdrag än tidigare. Skicklighet skall också kunna premieras.
Jag tror att detta förslag, som remissinstanserna har varit positiva
till - t.o.m. Advokatsamfundet, som var mera positivt än jag hade
trott - kommer att innebära en klar förbättring.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 10 §.)
Föredrogs
Lagutskottets betänkande 1994/95 :LU4
Uthyrning och utlåning av upphovsrättsligt skyddade verk, m.m. (prop.
1994/95:58)
Anf. 121 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s)
Herr talman! I betänkandet behandlar utskottet proposition
1994/95:58 om uthyrning och utlåning av upphovsrättsligt skyddade
verk m.m. jämte fem motioner som väckts med anledning av proposi-
tionen.
Jag vill först av allt påpeka att detta har varit ett mycket omfattande
arbete för utskottet, då intresset för behandlingen har varit mycket stort
bland berörda parter, men också från allmänheten, då propositionens
huvudfråga under behandlingen blivit huruvida det även i framtiden
finns möjlighet att parallellimportera musik på CD-skiva från länder
utanför EU-området. När utskottet på ett tidigt stadium blev införstått
med vidden av denna fråga, och det stora intresse som väcktes runt om,
anordnades en speciell hearing för att om möjligt reda ut de frågeteck-
en som fanns.
Propositionen i sig har kommit till i syfte att göra de lagändringar
som behövs för att uppfylla två EG-direktiv.
Det ena direktivet handlar om uthyrnings- och utlåningsrättigheter
till upphovsrättsligt skyddade verk och upphovsrätten närstående rät-
tigheter.
Det andra direktivet handlar om samordningen av vissa regler om
upphovsrätt och närstående rättigheter avseende satellit- och kabel-
sändningar.
Regeringen har i propositionen föreslagit att upphovsmännens
spridningsrätt skall förstärkas genom en övergång från global till regio-
nal konsumtion, s.k. EES-vid. Sett från nationella och upphövsrättsliga
utgångspunkter kan utskottet finna starka skäl för förslaget. Om det
genomfördes skulle det dock få stora konsekvenser för importen av
fonogram, dvs. framför allt CD-musik, till Sverige.
Prot. 1994/95:90
19 april
Anslag till rättshjälp,
m.m.
Uthyrning och
utlåning av upphovs
rättsligt skyddande
verk, m.m.
101
|
Prot. 1994/95:90 19 april |
Utskottet avstyrker därför i full enighet förslaget om att ge upp- |
starkt på, i enlighet med den socialdemokratiska motionen av Anita
|
Uthyrning och |
Persson m.fl., vikten av att Sverige som nation med styrka verkar inom I och med att utskottet gör detta ställningstagande går utskottet I praktiken innebär utskottets förslag nämligen att det även framde- Dessutom ansluter Sverige i och med utskottets förslag till den Det är därför som jag med mycket stor tillfredsställelse kan konsta- I och med utskottets ställningstagande har önskemålen i motionerna Beträffande de farhågor som framförts i motion L10 av Tanja Lin- I propositionen fastslås att den nya lagstiftningen skulle träda i kraft Med de orden vill jag yrka bifall till hemställan i dess helhet i lagut- Anf. 122 YVONNE RUWAIDA (mp) Herr talman! Jag vill först gå ifrån ämnet och bara kort uttrycka min |
|
102 |
lenska familjen Rojas i Täby. Jag vill uppmana alla - regering och |
riksdagsledamöter - att agera och inte vara tysta. Tystnad är att accep-
tera det som händer.
När det gäller betänkandet anser jag att både kansliet och ledamö-
terna i utskottet har gjort ett oerhört bra arbete. Från början var dock
min åsikt att regeringen aldrig borde ha lagt fram den här propositio-
nen. Man borde i stället ha varit i Bryssel och i Strasbourg och agerat
inom EU för att direktivet skulle dras tillbaka eller ändras. Regeringen
och hela riksdagen vill bibehålla global konsumtion på det här området,
och de flesta EU-länderna har fortfarande inte implementerat detta EU-
direktiv i den nationella lagstiftningen. Den tveksamheten inom EU
skulle man ha kunnat utnyttja. Min fråga är: Varför har den svenska
regeringen alltid sådan brådska att snabbt implementera EU-direktiv?
När jag var i Holland fick jag höra ett skämt - för mig är det inget
skämt men det är det för dem i Holland - om att svenska jurister tolkar
EU-lagar till Sveriges nackdel och att vi är väldigt laglydiga. Skall
Sverige vara ett föredöme och på så sätt påverka EU, våga gå före? Det
var ju ja-sidans argument för att vi skulle gå med i EU - vi skulle gå
med och påverka, inte lägga oss platt. Jag hoppas att regeringen inte
kommer att agera så här i framtiden utan våga gå före!
Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut
Mom. 3 (BRÅ:s inriktning)
1. utskottet
2. res. 2 (v)
Votering:
273 för utskottet
17 för res. 2
59 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 138 s, 69 m, 21 c, 19 fp, 14 mp, 12 kds
Förres. 2: 17 v
Frånvarande: 23 s, 11 m, 6 c, 7 fp, 5 v, 4 mp, 3 kds
Prot. 1994/95:90
19 april
Uthyrning och
utlåning av upphovs-
rättsligt skyddande
verk, m.m.
Mom. 5 (inriktningen av kriminalpolitiken)
Propositioner ställdes först beträffande utskottets
hemställan och därefter ifråga om motiveringen.
Hemställan:
1. utskottet
2. res. 6 (m)
Votering:
218 för utskottet
69 för res. 6
4 avstod
103
Prot. 1994/95:90
19 april
104
58 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 139 s, 18 c, 19 fp, 17 v, 14 mp, 11 kds
För res. 6: 69 m
Avstod: 3 c, 1 kds
Frånvarande: 22 s, 11 m, 6 c, 7 fp, 5 v, 4 mp, 3 kds
Motiveringen:
Godkännande av
1. utskottets motivering
2. motiveringen i res. 4 (c)
Votering:
195 för utskottet
21 för res. 4
75 avstod
58 frånvarande
Kammaren godkände utskottets motivering.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 139 s, 6 m, 19 fp, 17 v, 14 mp
Förres. 4: 21c
Avstod: 63 m, 12 kds
Frånvarande: 22 s, 11 m, 6 c, 7 fp, 5 v, 4 mp, 3 kds
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Mom. 1 och 2
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Mom. 3 (anslag till Åklagarmyndigheterna)
1. utskottet
2. res. (mp)
Votering:
277 för utskottet
14 för res.
58 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 139 s, 69 m, 21 c, 19 fp, 17 v, 12 kds
Förres.: 14 mp
Frånvarande: 22 s, 11 m, 6 c, 7 fp, 5 v, 4 mp, 3 kds
Mom. 3 (anslag till rättshjälpskostnader)
1. utskottet
2. res. 2 (m)
Votering:
222 för utskottet
69 för res. 2
58 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 139 s, 21 c, 19 fp, 17 v, 14 mp, 12 kds
För res. 2: 69 m
Frånvarande: 22 s, 11 m, 6 c, 7 fp, 5 v, 4 mp, 3 kds
Mom. 5 (privatisering av allmänna advokatbyråer)
1. utskottet
2. res. 3 (m, kds)
Votering:
209 röster för utskottet
81 röster för res. 3
59 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 139 s, 21 c, 18 fp, 17 v, 14 mp
För res. 3: 69 m, 12 kds
Frånvarande: 22 s, 11 m, 6 c, 8 fp, 5 v, 4 mp, 3 kds
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Föredrogs
Lagutskottets betänkande 1994/95 :LU 16
Ny marknadsföringslag (prop. 1994/95:123)
Anf. 123 BIRGITTA CARLSSON (c)
Herr talman! Vi skall nu behandla lagutskottets betänkande
1994/95 :LU 16 Ny marknadsföringslag. Detta är ett förslag till ny
marknadsföringslag som ersätter 1975 års marknadsföringslag.
I stort sett är vi överens om detta förslag från utskottet. Utskottet
har vid behandlingen av detta ärende gjort vissa förändringar, bl.a. har
tiden för ikraftträdandet flyttats från den 1 juli 1995 till den 1 januari
1996 på grund av att utskottet beslutat tillstyrka bl.a. ett yrkande i vår
motion från Centern, L16. Det är viktigt att dessa förändringar vad
gäller ”faktureringar av obeställda varor” är gjorda med tanke på den
stora olägenhet de har medfört för många näringsidkare.
Många företag har upplevt det mycket irriterande att de erhållit
fakturor eller orderbekräftelser för varor som de inte har beställt. Det
gäller inte minst påstådda beställningar av annonsering i olika katalo-
Prot. 1994/95:90
19 april
Ny
marknadsföringslag
105
|
Prot. 1994/95:90 19 april |
ger. I de fallen har det regelmässigt skickats ut fakturor eller orderbe- |
utsatts för av flera aktörer, då jag tidigare skött administrationen åt ett
|
Ny |
mindre företag. Under de år jag arbetade med detta erhöll jag åtskilliga Det är därför med stor tillfredsställelse jag kan konstatera vad ut- Med den skrivningen har vi fått en del av vår motion tillgodosedd. Herr talman! Jag vill yrka bifall till reservation 3 om diskrimineran- Vi i Centern tycker att vi nu är mogna att gå vidare med att förbjuda Vi har i dag nått den gräns där lagstiftning mot kränkande reklam I Norge där man sedan lång tid har lagreglering har man goda erfa- Sverige har genom olika internationella konventioner åtagit sig att Därför bör regeringen tillsätta en parlamentarisk utredning med |
106
Herr talman! Med det anförda yrkar jag än en gång bifall till reser-
vation 3.
Anf. 124 TANJA UNDERBORG (v)
Herr talman! Jag skall först be att få yrka bifall till reservation 2 av-
seende mom. 9.
När vi nu står i begrepp att fatta beslut om en ny marknadsföring-
slag tycker jag att det är beklagligt att regeringen inte har orkat föreslå
lagstiftning mot diskriminerande reklam.
Redan för 20 år sedan väcktes ett antal motioner med förslag till
lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam. 1975/76 års riksmöte gav
regeringen i uppdrag att komma med ett sådant lagförslag. Därefter har
ärendet - som jag ser det - dragits i långbänk med hjälp av kommitté-
betänkande, rapporter och slutligen Civildepartementets promemoria
Diskriminerande reklam som kom till den slutsatsen, att skäl talar för
att i lag införa möjligheter att ingripa mot diskriminerande reklam.
Vänsterpartiet delar den uppfattningen. Det finns ett klart behov av
lagstiftning inom området. Många människor känner sig kränkta av
framställningar av kvinnor som rena sexualobjekt. Reklam som inne-
håller inslag av diskriminering på grund av ras och religion har också
börjat förekomma, om än i begränsad omfattning hittills. Alla dessa
reklammetoder är fullständigt oacceptabla i vårt samhälle. Sverige har,
som Birgitta Carlsson nämnde i sitt anförande, genom olika internatio-
nella konventioner åtagit sig att motverka diskriminering av olika slag.
Vi lär oss obestridligen att bemöta människor utifrån hur de fram-
ställs. Reklam bevarar ofta föråldrade kvinnobilder. Personligen är jag
hjärtligt trött på reklam där kvinnor framställs som okunniga fjollor -
det är alltså fråga om ett klart könsrollsbevarande. Jag är också oerhört
trött och less på den alltmer förekommande sexualiserade reklamen.
Jag vet inte om ni minns reklamen i TV för Palmolive för ett par år
sedan. Inslaget bara droppade in i vardagsrummet. En ung vacker flicka
höll upp en tvålflaska som var formgiven som en penis. Den sprutade
skum över hela hennes kropp. Detta skum ringlade sig som en orm över
kroppen. Det reklaminslaget upprörde mig och många andra kvinnor.
Vi kände oss djupt kränkta.
Reklam riktar sig oftast till ungdomar, barn och kvinnor. Det hand-
lar om människor som är lättpåverkade för att de är unga och på väg att
hitta en identitet och det handlar om oss kvinnor som faktiskt har ett
omättligt behov av att tillfredsställa just andras behov. De grupper som
reklamen oftast riktar sig till är de grupper som lättast tar åt sig av
exempelvis könsdiskriminerande mönster.
Jag tror förresten inte heller att männen tycker att det är särskilt ro-
ligt att utnyttjas i reklam för exempelvis Tipstjänst. De sitter i en skitig
- förlåt uttrycket - undertröja med en ölburk och tipskupong framför
TV:n och bara väntar på att Tipsextra skall börja. Männen talar dock
inte om att de känner sig kränkta. Det kan bero på att männen inte är
lika vana vid att uttrycka känslor som vi kvinnor är.
Herr talman! Som jag inledningsvis nämnde har behov av lagstift-
ning mot diskriminerande reklam påtalats vid flera tillfällen sedan en
Prot. 1994/95:90
19 april
Ny
marknadsföringslag
107
Prot. 1994/95:90
19 april
Ny
marknadsföringslag
108
lång tid tillbaka. Det har väckts motioner i riksdagen. Det har kommit
rapporter från Konsumentverket, och det har inte minst förekommit
opinionsyttringar från olika organisationer, framför allt från kvinnoor-
ganisationer.
Från näringslivets sida har man emellertid hela tiden varit starkt
kritisk till en sådan lagstiftning. Om man är litet konspiratoriskt lagd
kanske man kan ana att näringslivets etiska råd inrättades av rädsla för
lagstiftning. Därmed ansåg man att näringslivets egna åtgärder skulle
vara tillräckliga. Det har nu gått nästan sex år sedan rådet inrättades.
Det har säkert åstadkommit en hel del; det erkännandet tycker jag att
rådet skall ha. Men det går inte att bortse från det faktum att den krän-
kande och diskriminerande reklamen finns kvar. Den har blivit alltmer
påträngande. Den dyker upp i våra TV-apparater i våra hem vid snart
sagt alla tider på dygnet.
Om man från statsmakternas sida klart säger ifrån att vi i vårt sam-
hälle inte tolererar diskriminerande reklam och att sådana reklammeto-
der kan leda till förbud i domstol finns det säkert anledning att anta att
näringsidkarna blir mer försiktiga i valet av marknadsföringsmetoder.
Lagstiftningen har ju också ett preventivt syfte.
Att det krävs en grundlagsändring för att man skall kunna ingripa
mot diskriminerande reklam har klargjorts av konstitutionsutskottet.
Det böjer jag mig självfallet för. Men jag anser att det inte får utgöra
något hinder för att en lagstiftning äntligen kommer till stånd. Rege-
ringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag till lagstiftning
mot diskriminerande marknadsföring och med förslag till den grund-
lagsändring som kan bli nödvändig på grund av denna lagstiftning. Det
blir i så fall inte första gången som man ändrar grundlagen för en ange-
lägen sak.
Enligt min mening är det inte nödvändigt att använda ytterligare
pengar och tid för en parlamentarisk utredning, som Centerpartiet yr-
kar. Frågan har faktiskt utretts i 20 år. Jag avslutar med att än en gång
yrka bifall till reservation 2, mom. 9.
Anf. 125 YVONNE RUWAIDA (mp)
Herr talman! Reklam påverkar. Jag tänker på alla dessa trådsmala
tjejer som vi ser i reklamen och på det slanka skönhetsideal som inte
många kan uppnå. Som ung tjej vill man bli som dem och uppnå detta
skönhetsideal. Dessa modeller är nästan som en del av dem själva.
Många tjejer har på grund av reklamens påverkan faktiskt drivits till
anorexi eller bulimi. De får ett sämre självförtroende eftersom de inte
kan leva upp till detta skönhetsideal.
Reklam påverkar på många olika sätt. Skönhetsidealet är en sida. Vi
människor är inga maskiner som kan sålla bort det som är dåligt med
reklam. Man kan inte säga: Det här angår inte mig; jag påverkas inte.
Vi är människor och inte maskiner, och vi påverkas. Reklamen ut-
gör i många fall en sorts livsstilspropaganda. Många människor, inte
minst unga, saknar både kraft och förmåga att värja sig emot den.
Dessutom översköljs vi av reklam som ibland har en sådan intensitet att
den riskerar att kränka människors integritet.
Vi i Miljöpartiet vill att regeringen tillsätter en utredning som
kommer med förslag om hur man kan minska kränkningar av männi-
skans integritet och öka möjligheterna för människorna att slippa re-
klam. Dessutom vill vi att utredningen skall titta på hur den livs-
stilspropaganda som sköljer över vuxna, barn och ungdomar påverkar
normer och beteenden i samhället. Då tänker vi bl.a. på konsumtionen.
Tanja Linderborg, från Vänsterpartiet, har sagt det mesta som jag
skulle vilja säga när det gäller diskriminerande reklam. Vi vill, precis
som Vänsterpartiet, att regeringen återkommer med förslag till lag-
stiftning mot diskriminerande marknadsföring och förslag till de
grundlagsändringar som kan bli nödvändiga på grund av denna lag-
stiftning.
Precis som Tanja Linderborg påpekade har det i många samman-
hang visat sig att man har kunnat ändra grundlagen när det har gällt en
angelägen lagstiftning. Och att förbjuda diskriminerande reklam är
verkligen angeläget.
Vi kan titta på andra länder, t.ex. nordiska länder. De har i dag en
lagstiftning som gör att man kan ingripa mot könsdiskriminerande
reklam. I grund och botten handlar detta om principen om alla männi-
skors lika värde.
Jag yrkar bifall till reservation nr 2, som är gemensam med Väns-
terpartiet, och till reservation nr 4.
Vi kommer från Miljöpartiet att återkomma angående den motion
som handlar om hur vi kan få en milj ovänligare konsumtion och om hur
vi som konsumenter kan få fullständig information om de varor som vi
köper, delvis även i marknadsföringen.
Tack!
Anf. 126 BENGT KRONBLAD (s)
Herr talman! Marknadsföringslagstiftningen syftar, enligt oss soci-
aldemokrater, till att stärka konsumenternas ställning. Redan under
1970-talet vidgades synen på konsumenternas roll. Konsumenterna
hade i lagstiftningen tidigare lfämst uppmärksammats som användare
och brukare av varor och tjänster. Nu vidgades synen på konsumenter-
nas roll. Det var bl.a. konsumenternas ökade köpkraft, utbudet av varor
och tjänster, den omfattande reklamen och svårigheterna för konsumen-
terna att överblicka utbudet och värdera olika alternativ som låg bakom
ambitionshöjningen i konsumentskyddslagstiftningen.
Sedan mitten av 1970-talet, då den nu gällande marknadsföringsla-
gen tillkom, har utvecklingen mot en alltmer svåröverskådlig och
komplicerad marknad tilltagit. Den ökande internationaliseringen och
EU-inträdet har skärpt konkurrensen på marknaden. Såväl konkur-
renslagstiftningen som marknadsföringslagstiftningen är i behov av en
modernisering och en anpassning till de nya förhållandena.
Konkurrenslagstiftningen har nyligen reformerats. Nu går vi vidare
med marknadsföringsområdet.
Den nya lagen syftar till att främja konsumenternas och näringsid-
karnas intressen i samband med näringsidkarnas marknadsföring av
Prot. 1994/95:90
19 april
Ny
marknadsföringslag
109
|
Prot. 1994/95:90 19 april |
varor, tjänster och andra nyttigheter samt att motverka marknadsföring |
Herr talman! I korthet innebär den nya lagstiftningen:
|
Ny |
- att de vitessanktionerade generalklausulerna från den gamla lagen - att det införs särskilda regler med konkreta förbud mot och krav - att överträdelser av dessa förbud kan medföra att näringsidkaren - att skadeståndsreglerna utvidgas så att skadestånd även kan utgå - att ett tvåinstanssystem införs i marknadsföringsmål, med Stock- - att Konsumentombudsmannens primära talerätt när det gäller för- Herr talman! Låt mig nu kommentera de fem reservationer som har Det är enligt svensk rätt i princip tillåtet att efterbilda en annan nä- Regeringens förslag innebär att en näringsidkare vid marknadsfö- I den senare delen innebär detta att t.ex. reservdelar till välkända Utskottet anser att regeringens förslag i sak överensstämmer med |
110
Herr talman! Jag vill göra några ytterligare kommentarer i fråga om
den diskriminerande reklamen, som tas upp i reservationerna 2 och 3
och som redan har tagits upp i debatten.
I flera motioner framförs krav på skärpt lagstiftning mot diskrimine-
rande reklam och att riksdagen skall ge regeringen till känna att man
bör återkomma med ett sådant förslag.
Med diskriminerande reklam brukar i första hand avses könsdis-
kriminerande reklam, varvid man skiljer på kränkande och schablonise-
rande reklam. Typiska exempel är bilder där kvinnan utnyttjas som
blickfång eller som utnyttjar sexuella anspelningar och ger löften som
inte har med produkten att skaffa. Diskriminerande reklam kan också
gälla framställningar som återspeglar ett föråldrat könstänkande liksom
reklam i fråga om ras, religion, nationalitet, m.m.
Någon lagstiftning som gör det möjligt att ingripa mot könsdiskri-
minerande eller annan diskriminerande reklam finns i dag inte. Rege-
ringen lägger heller inte nu fram någon ny lagstiftning med förbud mot
diskriminerande reklam. En sådan lagstiftning kan inte införas utan
grundlagsändringar. Det innebär att det för ett ingripande mot diskri-
minerande reklam också i fortsättningen skall krävas att åtgärden är
otillbörlig mot konsumenter eller näringsidkare.
Lagutskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna i denna
fråga, utan anser att reklam med inslag av diskriminering i olika former
är helt oacceptabel. Genom konstitutionsutskottets yttrande är det klar-
lagt att en laglig möjlighet till ingripande mot diskriminerande reklam
kräver grundlagsändringar som innebär inskränkningar i tryckfrihetens
och yttrandefrihetens grundvalar. Mot denna bakgrund bör enligt lagut-
skottets mening lagstiftning komma i fråga endast om detta framstår
som det enda alternativet för att komma till rätta med det här stora
problemet.
Utskottet anser att situationen för närvarande inte kan anses vara så
allvarlig att inskränkningar av de grundlagsfästa rättigheterna ound-
gängligen behövs för att komma till rätta med problemen vad avser
diskriminerande reklam. Bl.a. bör det vara möjligt att skärpa de insatser
som sker genom egenåtgärder inom näringslivet, t.ex. genom Närings-
livets etiska råd mot könsdiskriminerande reklam. Andra former av
diskriminerande reklam tas upp av Marknadsetiska rådet, som är ett
överbranschetiskt råd som behandlar frågor av principiell karaktär.
Utskottet konstaterar också att regeringen noga kommer att följa ut-
vecklingen. Om inte näringslivets egenåtgärder kan stävja den diskri-
minerande reklamen finns det enligt regeringen anledning att på nytt ta
upp frågan om åtgärder mot denna.
Herr talman! Reservation 4 handlar om en utredning om reklamens
påverkan. Motionären vill att regeringen, bl.a. mot bakgrund av att
marknadsföringen blivit mer internationell och gränsöverskridande,
tillsätter en utredning bl.a. med uppgift att ge förslag om hur man kan
minska kränkningar av människors integritet och öka deras möjligheter
att slippa reklam t.ex. i TV och radio, m.m.
Utskottet konstaterar att det genomförs en rad forskningsprojekt in-
om ramen för konsumentforskningen. I den mån dessa projekt skulle
Prot. 1994/95:90
19 april
Ny
marknadsföringslag
111
|
Prot. 1994/95:90 19 april |
påvisa ett behov av ytterligare utredningar utgår utskottet från att Kon- |
Herr talman! I reservation 5 behandlas frågan om bevisbördan i
|
Ny |
marknadsföringsmål. Motionärerna vill att det skall införas en regel om Utskottet anser i likhet med regeringen att det inte bör införas nå- Herr talman! Fakturaskojeri förekommer tyvärr på så sätt att en fö- Marknadsföringsutredningen föreslog en katalogregel som innebär Vid en uppvaktning inför lagutskottet har företrädare för Internatio- Negativa säljmetoder utgör ett allvarligt problem såväl på konsu- Visserligen kan det i en del fall vara möjligt att komma åt de här Herr talman! Mot bakgrund av den uppmärksamhet som under lång |
112
Herr talman! Utskottet föreslår att den nya marknadsföringslagen
träder i kraft först den 1 januari 1996, vilket är ett halvt år senare än
vad regeringen har föreslagit i propositionen. Det är önskvärt att den
ovan förordade rättsliga regleringen mot negativa säljmetoder kan träda
i kraft samtidigt med den nya marknadsföringslagen.
Herr talman! Med det anförda yrkar jag avslag på samtliga reserva-
tioner och bifall till utskottets hemställan.
Anf. 127 TANJA LINDERBORG (v) replik
Herr talman! Egentligen hade jag inte tänkt förlänga debatten
mycket, men jag tyckte jag hörde Bengt Kronblad säga att problemen
med den kränkande reklamen inte var så allvarliga. Jag har då en fråga:
Var går gränsen, Bengt Kronblad? Hur mycket skall vi tolerera innan vi
vågar anta en lagstiftning i likhet med vad man har gjort i de andra
nordiska länderna?
Anf. 128 BENGT KRONBLAD (s) replik
Herr talman! Jag ser mycket allvarligt på det som omnämns här. Det
måste vara fråga om ett hörfel, för jag nämnde i mitt anförande att vi
ser allvarligt på frågan.
Anf. 129 ROLF ÅBJÖRNSSON (kds)
Herr talman! Vi kristdemokrater sitter ju inte med i lagutskottet,
men vi ansluter oss ändå till reservation 2 under mom. 9. Vi tycker att
det är olyckligt att man inte har kunnat lösa frågan om diskriminerande
reklam.
Jag är personligen fullständigt övertygad om att tiden nu är mogen
för att lagstifta i det här hänseendet. Det är möjligt att vi ännu inte
riktigt har nått den absoluta smärtgränsen, men tendensen är fullstän-
digt entydig. Jag är alldeles övertygad om att näringslivet inte kommer
att klara det här. I det massmediala brus som gäller i dessa tider måste
man utnyttja ganska osedvanliga medel för att höras och synas. Man
tänjer gränser, man överträder tabu.
Vad som på något sätt fick mig att vakna upp var Hennes & Mauritz
reklam på senhösten. En mycket ung flicka användes då i reklamen på
ett sätt som gör att jag fortfarande inte riktigt begriper vad det var man
ville väcka intresse för. Det måste ha varit dunkla krafter som man var
ute efter, och det var på något sätt utomordentligt stötande.
Det finns anledning för lagstiftarna att ligga steget före och inte
komma 10-15 år efteråt och försöka reparera saker och ting som det
kanske då inte är så lätt att hantera.
Den här frågan har som sagt stötts och blötts i ett oändligt antal år,
och i mångt och mycket har man i slutändan hängt upp sig på att det
krävs en grundlagsändring. Det må vara att konstitutionsutskottet har
sagt att det är på det viset. Personligen är jag fullständigt övertygad om
att det inte är så. När jag går igenom grundmaterialet i ärendet tycker
jag mig kunna se att oberoende jurister säger att det inte krävs någon
grundlagsändring, under det att politiker säger att en sådan krävs.
Prot. 1994/95:90
19 april
Ny
marknadsföringslag
113
8 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 90
|
Prot. 1994/95:90 19 april |
Vid en hearing som Civildepartementet ordnade i de här frågorna |
Beck-Friis, det här ganska rätt upp och ner. Det skulle vara skönt om
|
Ny |
man någon gång började avmystifiera tryckfriheten. Det är fullständigt ”Slutsatsen av denna remisskritik måste alltså bli att könsdiskrimi- Tryckfrihetsförordningen kom 1949. Det som skyddas av den är Slutsatsen är att något juridiskt hinder mot lagstiftning inte finns.” Förmodligen är det inte konstigare än så. Men hur det nu än är med Anf. 130 BENGT KRONBLAD (s) replik Fru talman! Jag skall inte replikera så mycket mot Rolf Åbjörnsson, Den egentliga anledningen till att jag begärde ordet var att Rolf Jag vill erinra om att propositionen är underskriven av regeringens Anf. 131 HENRIK S JÄRREL (m) Fru talman! Den nya marknadsföringslagens syfte är, i likhet med |
|
114 |
marknadsföring som är otillbörlig mot konsumenter och näringsidkare. |
Det är ca 20 år sedan riksdagen hade att ta ställning till en mark-
nadsföringslag. Under de år som förflutit sedan 1975 har nya erfarenhe-
ter vunnits, och en praxis utifrån den då antagna marknadsföringslagen
har utvecklats.
Genom anslutning till vissa internationella konventioner och vårt
nyvunna medlemskap i den europeiska unionen har Sverige också
åtagit sig att i viss utsträckning följa internationell och/eller europeisk
norm- och praxisbildning när det gäller etiken inom marknadsföringens
område.
Enkelt uttryckt kan man därför påstå att den nya marknadsförings-
lag som ligger på riksdagens bord och som vi inom kort skall ta beslut
om här i kammaren, i allt väsentligt stadfäster en betydelsefull del av
den generella praxis som kommit att utvecklas i samspelet mellan de i
dessa fall rättsvårdande myndigheterna/domstolarna å ena sidan och
näringsidkarna tillika med de marknadsanknutna branschorganen - med
sina ganska betydande egenåtgärder - å andra sidan, allt detta under
den tid som 1975 års marknadsföringslag varit i kraft.
Vid sidan av det gamla systemet med vitessanktionerade general-
klausuler, som nu behålls, tillförs också regler med konkreta förbud
mot respektive krav på vissa marknadsföringsåtgärder. Skadestånds-
sanktionen mot näringsidkare utvidgas och möjligheten att utdöma s.k.
marknadsstörningsavgift öppnas.
Processordningen i mål enligt marknadsföringslagen renodlas på så
sätt, som har sagts här tidigare, att Stockholms tingsrätt blir den enda
och första instansen medan Marknadsdomstolen blir den andra och
sista instansen.
Lagutskottet ställer sig i huvudsak bakom regeringens förslag till ny
marknadsföringslag. På vissa punkter, fru talman, har dock ett enigt
utskott intagit avvikande mening genom några tillkännagivanden. Där-
utöver förekommer några reservationer och ett kortfattat särskilt yttran-
de från de borgerliga partierna, som ansluter sig till ett motsvarande
borgerligt yttrande i justitieutskottet angående den principiella synen på
förekomsten av s.k. partssammansatta specialdomstolar, i detta fall
alltså Marknadsdomstolen.
Nu ville, som vi har hört, regeringen inte gå lika långt som Mark-
nadsföringsutredningen i dess förslag 1993, nämligen till att också
infoga en bestämmelse som förbjuder förekomsten av s.k. fakturasko-
jeri, dvs. vilseledande om betalningsskyldighet för icke beställda varor
eller tjänster. Detta är ett betydande problem, fru talman, som årligen
framför allt åsamkar näringslivet stora kostnader och som inte tillräck-
ligt effektivt visat sig kunna beivras med stöd av brottsbalkens bedrä-
geriparagraf. Förhållandet har länge påpekats av näringslivets organi-
sationer liksom av bl.a. oss moderater, inte minst genom ett flertal
motioner, och det är därför glädjande att riksdagen nu, genom tillkän-
nagivandet hos regeringen, inskärper behovet av en starkare reglering i
detta hänseende.
Vidare förordar ett enigt utskott att det, för bestämmande av s.k.
marknadsstörningsavgift, i 24 § tydligt skall anges att årsomsättningen i
vissa närmare angivna fall får uppskattas till ett skälighetsbelopp.
Prot. 1994/95:90
19 april
Ny
marknadsföringslag
115
|
Prot. 1994/95:90 19 april |
Slutligen förordar utskottet, med hänsyn till bl.a. de justeringar och |
den nya lagen kan behöva, att ikraftträdandet flyttas fram från den 1
|
Ny |
juli 1995 till den 1 januari 1996. Fru talman! Med detta ber jag att få yrka bifall till lagutskottets Anf. 132 INGER DAVIDSON (kds) Fru talman! Det känns bra att vi har kommit så långt att riksdagen i Eftersom förslaget togs fram under min tid på Civildepartementet Jag hade hoppats att socialdemokraterna, som under alla år motio- Jag hade också hoppats att vi skulle ha ansvarigt statsråd, Marita Denna fråga har diskuterats på politisk nivå i över 20 år. Det har Varje gång frågan kommer upp är det svårt att få en saklig diskus- |
116
tramp av kränkande karaktär skulle en ny lag mycket väl kunna omfatta
utan att man gick in och ändrade grundlagen.
Frågan är alltså i första hand: Anser vi att det förekommer över-
tramp inom reklamvärlden som vi tror att det behövs lagstiftning för att
komma åt? Det är en politisk fråga, som precis som alla andra kräver
ett ärligt svar. Man kan inte samtidigt säga att man anser att det behövs
ytterligare sanering av marknaden och sedan inte ta de politiska kon-
sekvenserna av det.
I samband med att marknadsföringslagen utformades gjorde vi en
grundlig genomgång av denna fråga, och då kom vi kristdemokrater
fram till att vi tycker att det behövs en lagstiftning, inte som en ersätt-
ning för de egenåtgärder som finns i dag och som medverkar till en viss
självsanering - det är helt klart - utan som ett komplement och en
tydlig markering från statens sida. Det innebär inte att vi bortser från att
det kan bli svåra gränsdragningsproblem. Vi tror inte heller att lag-
stiftning löser hela problemet. En levande debatt, opinionsbildning och
attitydpåverkan är minst lika viktiga delar för att påverka utvecklingen.
Bengt Kronblad sade att man kan tänka sig en lagstiftning när det är
det enda alternativ som återstår. Ja, det som jag tycker att vi står inför
nu är att alla de andra delar som man kan använda sig av har prövats.
Ändå är de flesta överens om att gränserna hela tiden tänjs, att effekter-
na blir grövre och att fler och fler människor känner sig kränkta av
reklam som de inte kan undvika eller välja bort och som de uppfattar
som ett intrång i den personliga integriteten.
Vi bekänner oss ju i Sverige ofta till en människosyn som säger att
varje människas personliga värdighet måste respekteras. Jag menar att
lagstiftning mot kränkande reklam helt enkelt handlar om att förbättra
integritetsskyddet för den enskilda människan. Det skyddet finns inte
på reklamområdet i dag. Därför finns det all anledning att i likhet med
alla de övriga nordiska länderna, som vi har hört tidigare, införa en
lagstiftning som gör det möjligt att ingripa mot reklam som reducerar
människor till sexualobjekt utan människovärde eller som är kränkande
utifrån människors etniska eller religiösa tillhörighet.
Fru talman! Eftersom Kristdemokraterna inte har någon represen-
tant i lagutskottet yrkar jag bifall till reservation nr 2 från Vänsterpar-
tiet och Miljöpartiet, som delvis har sin utgångspunkt i en motion från
kds.
Anf. 133 BENGT KRONBLAD (s)
Fru talman! Inger Davidson redovisar litet av det historiska pers-
pektivet i arbetet. Det är riktigt att marknadsföringslagen i viss mån
började beredas under Inger Davidsons tid. Utredningen tillsattes av
den tidigare socialdemokratiska regeringen. Jag förstår att Inger Da-
vidson hade svårigheter i sin regering att få fram det budskap som hon
redovisar i dag tillsammans med sina partivänner. Det är bra, för det
innebär att vi har möjlighet att fortsätta en dialog. Det är precis så som
den socialdemokratiska regeringen skriver, att alla dessa reklammeto-
der självfallet är helt oacceptabla i vårt svenska samhälle.
Prot. 1994/95:90
19 april
Ny
marknadsföringslag
117
|
Prot. 1994/95:90 19 april |
Inger Davidson undrar om vi kryper bakom grundlagarna. Det gör |
grundlagarna är till för och vad denna fråga behandlar.
|
Ny |
Inger Davidson var litet besviken över att det var en man som förde Anf. 134 INGER DAVIDSON (kds) Fru talman! Bengt Kronblad upprepar hela tiden att man icke accep- Överläggningen var härmed avslutad. Beslut Mom. 9 (diskriminerande reklam) 1. utskottet 2. res. 2 (v, mp) 3. res. 3 (c) 21 för res. 3 212 avstod 64 frånvarande Huvudvotering: 233 för utskottet 41 för res. 2 23 avstod 52 frånvarande |
118
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 142 s, 69 m, 1 c, 21 fp
För res. 2: 18 v, 14 mp, 9 kds
Avstod: 20 c, 3 kds
Frånvarande: 19 s, 11 m, 6 c, 5 fp, 4 v, 4 mp, 3 kds
Mom. 10 (utredning om reklamens påverkan)
1. utskottet
2. res. 4 (mp)
Votering:
285 för utskottet
14 för res. 4
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 143 s, 70 m, 21 c, 21 fp, 18 v, 12 kds
Förres. 4: 14 mp
Frånvarande: 18 s, 10 m, 6 c, 5 fp, 4 v, 4 mp, 3 kds
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Prot. 1994/95:90
19 april
På förslag av andre vice talmannen medgav kammaren att de ären-
den som hann debatteras färdigt under dagens sammanträde fick avgö-
ras i ett sammanhang vid morgondagens arbetsplenum.
Föredrogs
Lagutskottets betänkande 1994/95:LU20
Anslag till Livsmedelsverket, m.m. (prop. 1994/95:100 delvis)
Anf. 135 BIRGIT HENRIKSSON (m)
Fru talman! Lagutskottets betänkande nr 20 behandlar anslag till
Livsmedelsverket m.m. Utskottet har dels behandlat regeringens förslag
till anslag och övergripande målsättning beträffande Statens livsme-
delsverk och anslag till täckande av vissa kostnader för köttbesiktning,
dels Riksdagens revisorers förslag angående kontroll av livsmedel.
Även ett antal motioner från allmänna motionstiden har behandlats, och
jag tänker närmare ta upp den motion som väckts av den moderata
jordbrukskommittén och även förslaget från Riksdagens revisorer.
Statens livsmedelsverk - SLV - är en central myndighet som hand-
lägger alla livsmedelsfrågor som inte skall handläggas av annan myn-
Anslag till
Livsmedelsverket, m.m.
119
|
Prot. 1994/95:90 19 april |
dighet. Verket är också chefsmyndighet för besiktningsveterinärorgani- |
Statens livsmedelsverks inkomster består bl.a. av avgifter för kött-
|
Anslag till Livsmedelsverket, m.m. |
besiktning, för kontroll av läkemedelsrester och bekämpningmedelsres- I förra årets budgetproposition gjordes bedömningen att verksamhe- Fru talman! I Moderata samlingspartiet anser vi att ytterligare be- Jag yrkar alltså, fru talman, bifall till reservation 1. Fru talman! Jag vill också bara kort kommentera det glädjande Eftersom det har gått sex år sedan riksdagen beslutade om den nu- I övrigt kan jag bara beklaga att betänkandet kommer före den kon- Jag yrkar alltså bifall till reservation 1. |
120
Anf. 136 RIGMOR AHLSTEDT (c)
Fru talman! I detta betänkande redovisas också kontroll av livsme-
del. Det är glädjande att vi, när vi följer livsmedelsförsörjningen här
hemma i Sverige, kan konstatera att det på nationell nivå pågår ett
intensivt arbete såväl hos regeringen som vid Statens livsmedelsverk
och inte minst inom handeln och i branschorganisationer som syftar till
förbättringar för oss konsumenter. Det arbetet har vi i lagutskottet ock-
så varit eniga om, och vi har ansett att det är väldigt positivt. Att arbetet
fortsätter i en oförbruten takt anser vi är helt nödvändigt.
Utskottet har också konstaterat att det har gått sex år sedan riksda-
gen beslutade om den nuvarande kontrollen av livsmedel. Därför är det
nu dags för ett utvärderings- och översynsarbete. Om det är vi eniga.
När det gäller motionsyrkandena med krav på internationellt age-
rande från svenskt håll vill vi från Centern återupprepa att ett förnyat
tillkännagivande från riksdagen om att få till stånd skärpta regler för
EU är motiverat. Sverige har nu, med medlemskap i EU, ytterligare
kraft att verka för att reglerna om märkning både vad beträffar ur-
sprungsland och innehållet i livsmedlen skall skärpas.
Behovet av skärpta regler framgår med all tydlighet i den debatt
som varit och som är vad gäller respektlösheten för djurens förhållan-
den. Det gäller såväl transporter som orsakar skador som uppfödning
och uppställning av djur. Vi i Sverige måste driva på och tala om att vi
inte accepterar djurplågeri i någon form, vare sig här hemma eller i
utlandet. Vi borde inte äta mat som kommer ifrån dåliga livsmiljöer.
Sveriges djurskyddslag är unik och ställer stora krav på uppfödaren.
Här får t.ex. inga djur hormonbehandlas för en snabbare tillväxt. Här
finns stränga restriktioner när det gäller antibiotikabehandling. Här
finns klara regler för hur transporter skall ske och hur djuren skall
slaktas. Allt detta för att vi skall få bra mat.
Jag vet inte om ni har hört hur man gjorde kvalitetskontroll av fläsk
i ett vanligt svenskt kök förr i tiden. Grisar som slaktades under stress
gav ett fläsk som hoppade och protesterade i stekpannan. Det smakade
inte heller särskilt bra. Sådan mat ville man inte ha. I dag har vi helt
andra möjligheter till kontroll. Men det är lika viktigt att denna kontroll
av vår mat finns.
Det är oerhört viktigt att vi får samma rigorösa kontroll av livsme-
del från EU-länderna. Innehållsdeklarationen av livsmedel är också
mycket viktig. Om vi bara får en märkning med ursprungsland hjälper
det till en del, men inte i allt. Det sätter möjligen fart på fantasin. Man
blir undrande över vad det egentligen är man äter. Är det ko, kamel
eller åsna? Det är tokigt om man tror att allt som kommer utifrån är
dåligt, för så är det ju inte. Men vi har rätt att kräva att få veta vad det
är som vi stoppar i oss. Det gäller alla slag av livsmedel.
Vi har nog alla mött den holländska tomaten. Vi vet att det är skill-
nad i smak på tomaten som kommer utifrån och på den som vi odlar i
trädgården. Många känner också oro över att holländska eller andra
utländska tomater kan vara besprutade med olika medel för att inte
mögla i transporten. Båda tomaterna ser lika bra ut när de ligger i dis-
ken, men vi vet att bestrålning av livsmedel är förbjudet i Sverige.
Prot. 1994/95:90
19 april
Anslag till
Livsmedelsverket, m.m
121
|
Prot. 1994/95:90 19 april |
Tyvärr lider många människor av allergier och blir dåliga av vissa |
kontroll av våra livsmedel. Vi får inte förtröttas i det kravet. Ur-
|
Anslag till Livsmedelsverket, m.m |
sprungsmärkning krävs också för att vi skall kunna jämföra kvalitet och Vi är alla konsumenter, och vi är förtjänta av goda livsmedel. Vi Fru talman! Därför yrkar jag bifall till reservation 2 under mom. 5. Anf. 137 RUNE BERGLUND (s) Fru talman! I propositionen säger regeringen att livsmedelsfrågorna I och med Sveriges inträde i EU den 1 januari 1995 blev även jord- Vid en Demoskopundersökning som genomfördes i februari i år 67 % ansåg att det var mycket viktigt och 23 % att det var ganska I den debatt som pågår gäller detta krav också produkter som är Många motioner som har kommit in till lagutskottet handlar om Ett annat område inom livsmedelspolitiken som är viktigt för kon- Av de 18 motioner som behandlats i utskottet inför justeringen av |
122
kommit litet längre än övriga EU-länder. Motionärerna är väl tillgodo-
sedda i och med att arbetet redan pågår för fullt.
Även om ingen systematisk gränskontroll får ske vid import från ett
annat EU-land kommer enligt de uppgifter jag har tagit del av de stora
livsmedelskedjornas grossistföretag att skärpa sin egenkontroll av im-
porterade livsmedel. Det gäller såväl säljarkontroll med besök hos
producenterna som kvalitetskontroll i egna laboratorier. I detta kan
vägas in allt från djurhållning i exportlandet till färdig vara som lämnar
grossistledet och går vidare in i detaljhandeln. I sista hand kontrolleras
varorna i butiken genom den egenkontroll som butiksägaren är skyldig
att tillämpa.
I det här sammanhanget får vi inte heller glömma bort de frivilliga
konsumentorganisationernas kontroll och Konsumentverkets insatser
när det gäller varor som ligger i butiksdiskarna. I sista hand kan natur-
ligtvis både konsumenter och grossister låta bli att köpa varor som man
är tveksam till.
Sammantaget har vi i Sverige en bra organisation när det gäller
kontroll. Den garanterar att vi får säkra livsmedel. I maj kommer bran-
schens företrädare att träffas för att diskutera en frivillig överenskom-
melse om ursprungsmärkning av animalieprodukter. Jordbruksminister
Margareta Winberg kommer i Bryssel att driva frågan om att alla
EU-länder skall tillämpa ursprungsmärkning.
Vi har ett bra utgångsläge, men det betyder inte att vi skall slå oss
till ro. Det finns fortfarande en hel del att göra för att förbättra inne-
hållsdeklarationer, sänka gränsvärden m.m.
Även om ursprungsmärkningen är en viktig fråga är innehållsdekla-
rationer och gränsvärden nog så viktiga för personer som har allergier
eller är överkänsliga. Det kan vara livsavgörande att säkert kunna veta
vad mat som man köper innehåller för tillsatser, färgämnen och sam-
mansatta ingredienser. Man måste kunna veta att man inte blir sjuk av
den mat man äter. Det måste bevakas noga att innehållsdeklarationerna
är korrekta och skrivna på ett språk som alla förstår.
När det gäller sammansatta ingredienser finns det i dag inget krav
på att ange annat än namn om ingrediensen utgör mindre än 25 % av
livsmedlet. De nordiska länderna har nu föreslagit att Codex Alimenta-
rius, som är samlingsnamn för internationella standarder när det gäller
gemensamma program, skall sänka gränsvärdet till 5 % och att en lista
skall utarbetas över sådana ingredienser som alltid måste anges på
grund av att de är kända för att ge allergiska och andra reaktioner hos
överkänsligs personer oavsett hur små mängder som används i livsme-
del. Den frågan lär vara aktuell även inom EU-området.
Folkhälsoaspekten måste vara tongivande även i framtiden. Den
skall vi aldrig ge avkall på. Det är en viktig princip för vårt fortsatta
arbete. Enligt den s.k. Cassis de Dijon-principen får ett mottagarland
inte hindra import av en vara som är godkänd i tillverkarlandet. Det
finns dock ett undantag som kan hindra import. Det är om varan strider
mot svenska bestämmelser för skydd mot hälsorisker. Det kan tolkas så
att livsmedel som bedöms otjänliga i Sverige kan återsändas till export-
Prot. 1994/95:90
19 april
Anslag till
Livsmedelsverket, m.m
123
|
Prot. 1994/95:90 19 april |
landet. Det finns således goda utsikter att även fortsättningsvis behålla |
Slutligen vill jag säga några ord om revisorernas förslag.
|
Anslag till Livsmedelsverket, m.m |
Sedan en tid ankommer det på butiken att genomföra egna kontroll- Revisorerna föreslår också att länsstyrelsernas roll skall utvärderas Slutligen vill Riksdagens revisorer att avgiftssystemet skall ses över Fru talman! Jag yrkar bifall till Riksdagens revisorers förslag och Anf. 138 YVONNE RUWAIDA (mp) Fru talman! Hur vi benämner en sak eller ett fenomen, med andra Riksdagen borde vara världens mest jämställda och Sveriges mest När utskottet skulle justera betänkandet var jag frånvarande. Jag Vad vill vi ha när det gäller livsmedel? Vi vill ha bra kvalitet, bra Radioaktiv föda och radioaktivitet över huvud taget kan ge skador |
|
124 |
vi inte. Men en sak borde vi använda, och det är försiktighetsprincipen. |
Nedfallet från Tjernobyl aktualiserade debatten om radioaktiv föda.
Man försökte bagatellisera det hela med att säga att det var lika höga
värden som under kärnvapensprängningens dagar. Skrämmande nog
höjde Livsmedelsverket den tillåtna gränsen på kött från vilt fem gång-
er. Det var exakt samma sak som skedde i det forna Sovjet.
Miljöpartiet anser att vi skall använda försiktighetsprincipen. Vi
kräver att gränsvärdena för radioaktivitet i livsmedel skall sänkas till så
nära noll som möjligt. Vi vill åtminstone sänka gränsvärdet för radio-
aktivitet, dvs. cesium 137, i livsmedel med en tiopotens. Om rennäring-
en blir drabbat ekonomiskt av att gränsvärdet för renkött sänks vill vi
att staten går in med ett ekonomiskt stöd och att man fortsatt stödutfod-
rar renar.
Jag går nu över till att tala om allergier. Precis som det sades från
socialdemokratiskt håll kan det vara livsavgörande om man som födo-
ämnesallergiker inte vet vad en vara innehåller. Därför undrar jag var-
för man inte jobbar för och låter Sverige gå före när det gäller att ha
fullständiga varudeklarationer. Man kan åtminstone ha ett märknings-
system som är anpassat för allergiker. Vi måste här i Sverige gå före.
Det handlar nämligen om konsumenternas frihet att välja, inte om pro-
ducenternas frihet att använda vad som helst därför att vi som konsu-
menter inte kan veta vad som finns i produkten.
Allergier och överkänslighet är i dag folksjukdomar. Det är olika
faktorer som har bidragit till detta, t.ex. förekomsten av sjuka hus,
luftföroreningar men också innehållet i livsmedel. Konsumenten har,
som jag tidigare sade, rätt till full information om en vara. Det är vad
jag skulle kalla en mänsklig rättighet. Det är nödvändigt om vi som
konsumenter skall göra några val på marknaden.
Detta handlar bl.a. också om ursprungsmärkningen. Vi skall kunna
få en information om varifrån en vara eller en produkt kommer. Här
hänvisar Socialdemokraterna till egenkontroll och frivillighet. Det är
anmärkningsvärt när man säger: Vi vill gärna ha en ursprungsmärkning,
men vi förlitar oss på att marknaden kontrollerar det själv. Det verkar
man göra i många fall. Jag tror inte att det räcker. Vi måste från svensk
sida ha en sådan lagstiftning.
Förbudet mot burhöns kommer att träda i kraft år 1999. Vi i Miljö-
partiet vill att man som konsument redan innan dess skall få informa-
tion om det är ägg som kommer från burhöns eller från frigående höns.
Därför vill vi införa en märkning av ägg så att konsumenter kan välja
bort burägg.
Anf. 139 BIRGIT HENRIKSSON (m) replik
Fru talman! Jag vill bara mycket kort klargöra varför vi från Mode-
rata samlingspartiets sida inte här har lyft fram t.ex. de motioner som
behandlar just allergier eller märkning av livsmedel. Det har visat sig
redan på den här korta tiden att de svenska konsumenterna har efterfrå-
gat det som de vill ha, dvs. svenskt kött eller deklarationer.
Vi har dessutom ett mycket långtgående svenskt system med VDN-
märkning. Jag är själv allergiker. Jag levde många år med min lilla
Prot. 1994/95:90
19 april
Anslag till
Livsmedelsverket, m.m
125
Prot. 1994/95:90
19 april
Anslag till
Livsmedelsverket, m.m
126
lapp, och jag försäkrar Yvonne Ruwaida att det går utmärkt bra att
välja varor för allergiker i svenska matbutiker i dag.
Vi har också fått deklarationer från de stora varuhuskedjorna och
våra stora livmedelshallar att de ämnar behålla sina svenska märkningar
just därför att svenska konsumenter efterfrågar detta. Det är konsumen-
ten som styr, och det är konsumenten som visar att man vill ha infor-
mation om sina produkter. Vi kommer bl.a. att få kvar datummärkning-
en av bröd osv.
Det är konsumenten som avgör. Antingen köper man varan, eller
också köper man den inte. Det är därför vi tycker att vi kan avvakta och
se hur systemet kommer att slå. Konsumenten är suverän.
Anf. 140 YVONNE RUWAIDA (mp) replik
Fru talman! Om konsumenten vore suverän i dagens Sverige skulle
vi leva upp till grundprincipen att du som konsument kan få full infor-
mation om en vara, och det kan man inte i dag.
Efter EU-medlemskapet har det skett ett antal förändringar. Gudrun
Lindvall kommer att beröra några. Jag kan ge ett exempel. Jämförel-
sepriset har försvunnit på t.ex. frukt och grönsaker i många livsmedels-
butiker.
Själv anser jag att när det gäller vissa saker, t.ex. att vi skall få en
fullständig information, måste man ha det reglerat i en lagstiftning.
Annars kommer det att luckras upp.
Anf. 141 RUNE BERGLUND (s) replik
Fru talman! Yvonne Ruwaida säger att det är dåligt att vi måste ha
frivilliga uppgörelser när det gäller ursprungsmärkningen. Det kan bli
en annan ordning i framtiden. Men för närvarande har EU inga regler
över huvud taget för ursprungsmärkning.
Som jag sade i talarstolen avser Margareta Winberg att ta upp frå-
gan om ursprungsmärkning i Bryssel och att alla länder skall tillämpa
en sådan. Men innan dess måste det vara bättre med en frivillig svensk
överenskommelse än att inte ha någon överenskommelse alls.
Anf. 142 YVONNE RUWAIDA (mp) replik
Fru talman! Vi kan här i riksdagen besluta att vi skall ha ur-
sprungsmärkning i Sverige.
Anf. 143 GUDRUN LINDVALL (mp)
Fru talman! Jag vill börja med att kommentera en del som Rigmor
Ahlstedt sade. Det är tyvärr så att det har skett en försämring på det här
området i och med EU-medlemskapet. Vi diskuterar mycket om djur-
transporter. Men om vi skall vara ärliga och läser noga om vad som
händer har vi fått en försämring när det gäller djurtransporter.
Det tror jag att Rigmor Ahlstedt känner till. Den okunnigheten tror
jag henne inte om. Kan det möjligen vara så att Centern har en viss
vilja att försköna EU-medlemskapet? Det som har skett när det gäller
djurtransporter är att vi inte längre får ha kvar våra bestämmelser om
transport av högdräktiga djur och djur som är nyförlösta. De bestäm-
melserna infördes i Sverige för att man såg att många av de djuren dog
vid transporterna.
När det gäller djurskyddslagarna kan vi bara hoppas att Sverige dri-
ver de frågorna i EU. Eftersom det inom EU är totalharmoniserat på
jordbruksområdet innebär det, om vi börjar driva frågan om djur-
skyddslagarna, att om vi får direktiv från EU är det direktiven som
gäller här. Det är knappast troligt att de gemensamma direktiv som
skulle kunna komma på djurskyddsområdet skulle vara lika bra som de
svenska djurskyddslagarna. Det är alltså så att vi inte kan driva djur-
skyddsfrågor i EU. Då riskerar vi att våra svenska djurskyddslagar blir
betydligt sämre. Det är något som förskräcker.
Jag står här i talarstolen därför att jag har skrivit en motion om al-
lergier. Några av de att-satser som finns i den motionen har behandlats
i betänkandet. Det gäller framför allt färgämnen i livsmedel och godis,
och det gäller också utarbetandet av ett system för märkning av livsme-
del avsedda för allergiker.
Jag har själv i min nära släkt många allergiker, bl.a. livsmedelsal-
lergiker. Jag vet att mycket liten mängd av vissa ämnen kan, i det här
fallet för ett litet barn, innebära döden. Det är alltså av yttersta vikt att
vi i Sverige går före på det här området.
Man kan fråga sig vad som är en rättighet. Är det en rättighet att få
stoppa in någonting i ett livsmedel som människor kan riskera att dö
av, eller är det en rättighet att ha den tryggheten att kunna äta mat som
säljs i butiker och veta att man inte utsätts för risker? För mig är svaret
på den frågan självklar.
Det måste vara så att man skall kunna köpa livsmedel och garante-
rat veta att de inte innehåller någonting som man kan befara att man är
överkänslig mot. Det måste klart framgå om det finns sådana ämnen i
maten eller inte.
Man kan också fråga sig som om det är en frihet att få ha azo-
färgämnen, framför allt de röda och oranga ämnena i godis, när vi vet
att så många barn är överkänsliga mot dem. Det är en överkänslighet
som nästan alltid följer när barn är allergiska. Man kan som allergiker
börja att vara allergisk mot hund eller något annat. Så småningom blir
man allergisk och överkänslig även mot andra ämnen. Just det röda
färgämnet är någonting som väldigt många barn blir allergiska mot.
Man kan fundera på vad det leder till. En sak som det leder till är att
de barnen mår mycket illa på ett sätt som vi ofta inte reagerar på att det
är allergiskt. De blir oroliga och rastlösa, och de får ofta mycket stora
problem i skolan. Vad är det för en frihet? Är det en frihet att kunna
leva på ett sätt så att jag kan leva ett fullvärdigt liv, eller är det en frihet
att kunna stoppa in vad som helst i livsmedel?
Här måste Sverige gå före. Medlemskapet kan inte innebära att vi
gör det sämre. Det har vi gjort. Det har kommit in stora partier med
godis, framför allt lösgodis, som vi vet innehåller azofärgämnen som
tidigare var förbjudna.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 20 april.)
Prot. 1994/95:90
19 april
Anslag till
Livsmedelsverket, m.m
127
Prot. 1994/95:90
19 april
Funktionshindrades
resemöjligheter
128
Kammaren beslöt kl. 18.01 att ajournera förhandlingarna till kl.
19.00 för middagsuppehåll.
Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00
Föredrogs
Trafikutskottets betänkande 1994/95 :TU 16
Funktionshindrades resemöjligheter (prop. 1994/95:100 delvis)
Anf. 144 RAGNHILD POHANKA (mp)
Herr talman! För att betona den vikt som Miljöpartiet lägger vid ett
handikappanpassat samhälle skall jag nu tala för ett särskilt yttrande,
som är skrivet efter en motion som jag har väckt. Den har delvis ham-
nat i trafikutskottet och för övrigt i socialutskottet. Den handlar om ett
handikappanpassat samhälle.
Jag menar att man under en lång rad år har tagit till mera ordkraft
än handlingskraft. Det har inte hänt så mycket. Det har tillsatts utred-
ningar, och man har direktiv och förslag till hur samhället skall handi-
kappanpassas, men det som händer går väldigt långsamt.
Många funktionshindrade, blinda, synskadade och hörselskadade
har svårigheter att resa själva. Man tänker inte så mycket på de problem
som en hörselskadad har; han kan inte höra meddelanden om att tåget
är försenat eller byter plattform. Det är en sak som mycket enkelt skulle
kunna åtgärdas med tavlor på perrongerna. Det är svårigheter att klara
trappor in till stationer. Det finns inte alltid rulltrappor eller hissar för
att komma ned till perrongerna. Det är många saker som skulle kunna
göras utan att det blir stora ingrepp i miljön. Om man handikappanpas-
sar samhället passar det ju också för andra - det blir aldrig till någon
nackdel för andra. Jag menar att det händer för litet.
När det finns en så stor grupp i samhället som inte kan delta i stora
delar av det som samhället erbjuder, som i det här fallet kollektivtrafi-
ken, är det allvarligt. Här skulle man också kunna spara pengar. Det
skulle kosta en del i initialskedet, men i och med att människor kan
klara sig själva behöver de inte den hjälp och det stöd som kostar peng-
ar. De behöver inte använda färdtjänst i samma utsträckning som de gör
i dag, när samhället inte är handikappanpassat.
Det är viktigt att vi nu tar till oss det här och att vi när utredningen
blir klar sommaren 1995 ser till att det händer någonting.
Mitt huvudsakliga meddelande i dag i det här lilla anförandet är att
vi skall bevaka detta, så att det händer någonting med handikappan-
passningen. Jag har många handikappade vänner, och jag har arbetat
med handikappfrågor under många årtionden. Jag är förresten själv
handikappad, även om det inte syns - det syns inte utanpå att man är
diabetiker. Men då har man inga problem att klara sig i samhället.
Miljöpartiet vill stödja det här särskilda yttrandet, där vi säger att
Vägverket måste intensifiera och påskynda sitt arbete när det gäller
handikappanpassning av kollektiva trafikmedel.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 20 april.)
Föredrogs
Trafikutskottets betänkande 1994/95 :TU 17
Ändring i telelagen, m.m. (prop. 1994/96:128)
Anf. 145 JAN SANDBERG (m)
Herr talman! Jag vill yrka bifall till reservationen till betänkandet.
I reservationen framgår moderaternas ställningstagande. Det inne-
bär att vi stöder huvuddelen av regeringens förslag i propositionen,
dock inte den tolkning av lagen som regeringen gör. Vi tycker att man i
de fall man inte på annat sätt kan skilja ut intressenter i ett sådant här
förfarande kan använda sig av auktionsförfarande. Det gör vi därför att
vi tycker att det är det minst subjektiva urvalssystemet.
Anf. 146 JARL LANDER (s)
Herr talman! Jan Sandberg säger att vi är överens om merparten i
detta betänkande angående ändringar i telelagen m.m., och det är allde-
les riktigt. Det finns en liten åsiktsskillnad, och det gäller hur man skall
tolka när man inte kommer överens.
Vi har i det här landet myndigheter som fattar beslut och tar ställ-
ning, kanske också i tvistiga spörsmål. Vi från majoriteten i utskottet
har ansett att Post- och telestyrelsen är väl bevandrad i att ta ställning i
de här tvistemålen om olika synpunkter skulle uppstå när det gäller att
fördela frekvens inom ett visst utrymme.
Moderaterna och Folkpartiet har i reservationen sagt att det mest
objektiva skulle vara ett auktionsförfarande. Jag vill påstå att jag hellre
ser en s.k. subjektiv bedömning från en myndighet än att jag ser en s.k.
objektiv bedömning gjord av en auktionist. Det får inte vara så att det
är pengarna som styr vem som skall ha tillgång till frekvensutrymmet,
utan det måste en myndighet få avgöra, om än det är något subjektivt i
det läget.
Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i dess helhet i trafikut-
skottets betänkande nr 17.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 20 april.)
Prot. 1994/95:90
19 april
Funktionshindrades
resemöjligheter
Ändring i telelagen,
m.m.
129
9 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 90
|
Prot. 1994/95:90 19 april |
15 § Rennäringen |
Föredrogs
|
Rennäringen |
Bostadsutskottets betänkande 1994/95:BoU16 Anf. 147 GUDRUN LINDVALL (mp) Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1, som Det här handlar om ett nytt sätt att ersätta samerna för rovdjur. Ti- Vad som nu har skett är att Naturvårdsverket och Sametinget har Det här är ett mycket bra system, därför att det innebär att samerna Men det här kostar pengar. Man har räknat ut att det i dag skulle Tyvärr skriver socialdemokraterna att man anser att 14 miljoner Om det här förslaget skall kunna fungera måste det alltså anslås |
|
130 |
måste anslå mer pengar för att det här ypperliga systemet skall kunna |
träda i funktion. Men det verkar som om det inte finns någon ambition
hos regeringen att göra det, och det är mycket beklagligt. Vi skulle nu
äntligen kunna få ett system där samerna och naturvårdarna är överens
om hur rovdjur i renbetesland skall hanteras.
Det här tas också upp i den reservation som jag har yrkat bifall till.
Jag vill verkligen vädja till regeringen att se över detta en gång till och
att göra det som är det enda rätta, dvs. anslå tillräckligt mycket pengar
så att detta ypperliga system kan fungera. Sametinget och Naturvårds-
verket har förhandlat sig fram till detta system, där man inte ersätter
utifrån de öron av rivna renar som man hittar, utan utifrån hur många
rovdjur som de facto finns i området. Det behövs 30-35 miljoner.
Naturvården är värd det. Naturen och de djur vi har är värda det. Vi
pratar mycket om att vi skall bevara de djur vi har i livskraftiga popu-
lationer, och det är precis det som det handlar om. Om vi inte får ett
system som kan fungera har vi hela tiden ett tryck mot rovdjuren. Vi
har en jakt, och rovdjuren får inte en chans att föryngra sig. Om vi inför
det här systemet tryggar vi de rovdjur som finns i mycket små popula-
tioner i dag och som bör finnas kvar.
Jag yrkar bifall till reservation 1.
Anf. 148 OWE HELLBERG (v)
Herr talman! I budgetpropositionen har regeringen satt ett tak för
vad ersättningen för rovdjursrivna renar får kosta. Det är svårt att för-
stå, eftersom det skall införas ett nytt system, där antalet rovdjur räknas
i stället för upphittade renar.
Naturvårdsverket och Sametinget har föreslagit ett system som man
är överens om och som är föremål för remiss och beredning. Att man
föregriper resultatet av den processen är anmärkningsvärt. Den här
fyrkantiga hanteringen kan föranleda att blickarna i stället riktas mot
rovdjuren som river renarna, att deras existens ifrågasätts och att det
uppstår en debatt om att vi skall hålla nere vår rovdjursstam. Det skulle
vara en olycklig debatt, som inte gynnar rovdjurens rätt att finnas som
en naturlig del av vår svenska natur, utan innebär att människan skall
gå in och reglera stammen av besparingsskäl, med hänvisning till den
ekonomiska krisen.
Pröva systemet i samförstånd med samerna! Motarbeta inte det nya
systemet, som är mindre byråkratiskt men som också kräver ömsesidigt
förtroende!
Därför yrkar jag bifall till reservation 1 av bl.a. Miljöpartiet.
För knappt nio år sedan drabbades Sverige av sviterna efter kärn-
kraftsolyckan i Tjernobyl. Jag minns händelsen väl, eftersom jag kom-
mer från det geografiska område som drabbades värst, nämligen Gäv-
letrakten. Sviterna efter olyckan kommer att bestå länge, eftersom cesi-
um har en halveringstid på 30 år.
Katastrofen, om man får beteckna den så i vårt land, ansågs vara en
nationell angelägenhet, och staten skulle svara för kostnader som drab-
bar befolkningen på olika sätt.
Människor kände, och känner fortfarande, stor oro för att konsume-
ra fisk, vilt, bär och svamp i de drabbade områdena. För att testa cesi-
Prot. 1994/95:90
19 april
Rennäringen
131
Prot. 1994/95:90
19 april
Rennäringen
132
umhalten i vilt lämnas prover för analys. Vissa kommuner bekostar
proverna, medan andra låter den enskilde stå för kostnaden. Ett utlovat
nationellt åtagande har i vissa fall blivit ett kommunalt, men lika ofta
ett åtagande för den drabbade enskilde individen. Det här är inte accep-
tabelt. Det är en principfråga.
Kostnaden för varje enskilt prov är 70-150 kr, och den totala kost-
naden för proven, med vissa restriktioner, behöver inte uppgå till mer
än 500 000 kr per år.
På en konferens om cesiumhalten i vilt i Högbo utanför Sandviken
våren 1994-det var före valet-var de närvarande partierna överens
om att detta var ett nationellt problem och att staten skulle stå för kost-
naderna. Nu är frågan tydligen omvärderad, eftersom ingen i utskottet
utom Vänsterpartiet har tillstyrkt motionerna i den här frågan.
Härmed yrkar jag bifall till reservation nr 3.
Anf. 149 BRITTA SUNDIN (s)
Herr talman! I det här betänkandet behandlas anslag till rennäring-
en. Vi har i utskottet tillstyrkt regeringens förslag i budgetpropositio-
nen.
Först vill jag konstatera att det råder ganska stor enighet i den här
frågan. Det är endast på några punkter som det finns reservationer till
utskottsmajoritetens förslag.
Vi är eniga när det gäller renbetesinventeringarna, som är ett
mycket viktigt instrument för bedömningen av balansen mellan renantal
och betestillgång. Regeringen har föreslagit 1,5 miljoner till Jordbruks-
verket som ett engångsanslag för att ta fram metoder för inventeringen.
Vi tycker att det är bra. Det är viktigt att metoderna accepteras av de
berörda parterna och att man så snart som möjligt kommer till skott. Vi
utgår från att arbetet bedrivs så snabbt som möjligt. Det bör också
påpekas att inventeringen skall kunna användas för miljöövervakning.
Prisstödet är också en fråga som vi är eniga om, liksom att det arbe-
te som pågår med EU:s strukturfonder också skall innebära att struk-
turmedel tillfaller rennäringen.
När det gäller ersättning för viltskador finns det en reservation mot
att det nya systemet godkänns. Riksdagen beslutade 1992 om ett nytt
system för ersättning för rovdjursrivna renar, och systemet skulle till-
lämpas fr.o.m. den 1 juli 1995. Naturvårdsverket och Sametinget fick i
uppdrag att närmare utforma systemet, och de begärde tillsammans en
förlängd tid för sitt uppdrag till den sista december 1994 och att er-
sättningssystemet skulle införas den 1 januari 1996. Nu föreslår rege-
ringen detta, och utskottsmajoriteten har samma uppfattning.
Jag yrkar därför avslag på reservation nr 1.
Miljöpartiet har i en reservation tagit upp frågan om gränsvärden
för radioaktivitet i renkött. Det är en fråga som behandlas i försvarsut-
skottet, och enligt vad jag har erfarit kommer försvarsutskottet att av-
styrka motionen. Då finns det inte heller någon anledning för oss att ta
upp frågan om ersättningar. Om det mot förmodan skulle bli så att
försvarsutskottet beslutar något annat, får regeringen återkomma i frå-
gan.
Vänsterpartiet tar i en reservation upp frågan om kostnadsansvaret
för cesiumanalyser av älgkött och rådjurskött. Det är klart att man kan
hålla med om att det i princip kan anses befogat att staten skall ta det
här ansvaret. Det gjorde staten också strax efter Tjernobylolyckan. Men
det handlar om väldigt små belopp, och utskottsmajoriteten har ansett
att den här ringa kostnaden bör kunna bäras av jägarna själva.
Jag yrkar avslag på samtliga reservationer och bifall till utskottets
hemställan.
Anf. 150 GUDRUN LINDVALL (mp) replik
Herr talman! Jag tänkte höra litet med Britta Sundin när det gäller
det ersättningssystem för rovdjursrivna renar som just har tagits fram:
Avser regeringen att finansiera det fullt ut? Eller avser man att bromsa
finansieringen till 14 miljoner, vilket innebär att det system som har
tagits fram i samarbete mellan Naturvårdsverket och Sametinget inte
kan fullföljas? Vilken är ambitionsnivån?
Anf. 151 BRITTA SUNDIN (s) replik
Herr talman! Som det står i propositionen, har regeringen anslagit
pengar på den här nivån. I sina beräkningar gör man alltså bedömning-
en att den nivån är tillräcklig.
Anf. 152 GUDRUN LINDVALL (mp) replik
Herr talman! Det skulle vara roligt att veta vem som gör den be-
dömningen. Varken Sametinget eller Naturvårdsverket gör den be-
dömningen.
Naturvårdsverket och de som har gjort den undersökning som har
legat till grund för det här förslaget har beräknat ersättningen till 30-35
miljoner om man skall klara detta. I den beräkningen utgår man inte,
som regeringen gör, från hur många renar som det har funnits tidigare,
utan från hur många rovdjur som det finns i landet.
Vems beräkning är det som regeringen stöder sig på? Det är uppen-
barligen inte Naturvårdsverkets beräkning, som utgår från antalet rov-
djur.
Anf. 153 BRITTA SUNDIN (s) replik
Herr talman! Det råder ju enighet om det nya systemet, som Natur-
vårdsverket och Sametinget kom med förslag om i februari i år. Rege-
ringen har utifrån det gjort bedömningen att det här är den nivå som är
lämplig. Det är alltså regeringen som har gjort den bedömningen, och
utskottsmajoriteten instämmer i den.
Anf. 154 OWE HELLBERG (v) replik
Herr talman! När det gäller kostnadstaket och täckningen för rov-
djursrivna renar, vilar det taket på det gamla systemets grund. Det
måste vara mycket svårt att sätta det taket på det nya systemet. Jag kan
inte förstå hur regeringen har kommit fram till det beslutet, om man
inte har tagit det som gällde i det tidigare systemet.
Prot. 1994/95:90
19 april
Rennäringen
133
|
Prot. 1994/95:90 19 april |
När det gäller kostnaderna för cesiumanalyserna är det en för oss |
så stor. Nej, och just därför tycker vi att staten skulle kunna ta på sig
|
Rennäringen |
den kostnaden. Det är ganska lustigt att det är en socialdemokratisk motion som Anf. 155 BRITTA SUNDIN (s) replik Herr talman! Som jag sade i mitt anförande, är det här fråga om en Anf. 156 SVEN BERGSTRÖM (c) Hen talman! Jag har begärt ordet för att kommentera vad utskottet Jag tycker att utskottet tar ganska lätt på det här problemet, som Jag tycker att det då är litet lättvindigt att som utskottet gör bara Jag tycker att det är en nationell angelägenhet att försöka klara av Med det anförda vill jag yrka bifall till Owe Hellbergs reservation. Anf. 157 BRITTA SUNDIN (s) Herr talman! Eftersom jag kommer från Västernorrland känner jag |
|
134 |
väl till de här problemen. Jag är inte jägare, men däremot tycker jag om |
att plocka svamp. Varken i Gävleborg eller i Västernorrland kan vi
plocka svamp utan att lämna in och ta prover. Det gör jag också när jag
har varit ute i skogen och plockat svamp. Jag tycker inte att kostnaden
hindrar mig från att vara ute i naturen och plocka svamp. Den kostna-
den kan jag ta på mig.
I mitt inledningsanförande försökte jag säga att man principiellt kan
anse att det här är en statlig angelägenhet som är lika över hela landet.
Eftersom kostnaden är så ringa, har jag inga betänkligheter mot att vi
som är ute i skog och mark tar på oss det ansvaret.
Anf. 158 SVEN BERGSTRÖM (c)
Herr talman! Vart och ett av proven innebär kanske en ringa kost-
nad. Om man år efter år i minst 30 år - halveringstiden är så lång -
drabbas av denna kostnad, blir kostnaden sammantaget mycket hög.
Det gäller i synnerhet för de som jagar både småvilt och älg och som
dessutom kanske ägnar sig åt bär- och svampplockning m.m.
Själva skadan - det radioaktiva nedfallet - har tagit bort mycket av
glädjen med att vistas ute i naturen och ta till vara det som naturen ger.
Om man dessutom själv skall stå för kostnaderna tycker jag att dessa
människor drabbas oanständigt hårt.
Därför yrkar jag bifall till reservation 3. Jag tycker att det är fråga
om ett nationellt ansvar. Eftersom de sammantagna kostnaderna inte är
oöverstigliga för staten, borde det vara möjligt att samla en majoritet
för att ta det ansvaret på nationell nivå.
Anf. 159 BRITTA SUNDIN (s)
Herr talman! Det tråkiga är att vi inte på något sätt kan göra skadan
ogjord. Det spelar ingen roll vilka beslut vi fattar. Problemen och ska-
dorna ute i naturen kvarstår. Det kanske är på det området vi så små-
ningom skall sätta in resurserna och se till att vi inte förstör vår natur
på det sätt som skedde vid Tjernobylolyckan.
Anf. 160 GUDRUN LINDVALL (mp)
Herr talman! Jag har gått upp i talarstolen med anledning av att den
person som egentligen skulle ha företrätt Miljöpartiet i det här ärendet
tyvärr inte har möjlighet att närvara.
Jag vill yrka bifall till reservation 2 avseende mom. 4. Det är en
motion från Miljöpartiet som handlar om någonting som vi faktiskt har
diskuterat tidigare här i kammaren i kväll, nämligen radioaktivitet i
livsmedel. Det här hänger naturligtvis ihop med frågan om Tjernobyl-
olyckan som just har diskuterats.
En näring som drabbades hårt av Tjernobylolyckan är rennäringen.
Efter olyckan i Tjernobyl steg gränsvärdet betydligt i renkött. I Sverige
har man hanterat problemet på ungefär samma sätt som i Ryssland.
Man har höjt gränsvärdena. I stället borde vi kanske ha fört en diskus-
sion om vad radioaktivitet, även i låga doser, i livsmedel innebär. I
Ryssland ökar antalet cancersjuka barn dramatiskt. Vi vet också att låga
doser av radioaktivitet är farligare än vad vi tidigare har trott.
Prot. 1994/95:90
19 april
Rennäringen
135
|
Prot. 1994/95:90 19 april |
Försiktighetsprincipen borde innebära att vi skulle sänka gränsvär- |
rennäringen. För att rennäringen inte skall drabbas ekonomiskt menar
|
Rennäringen |
vi att staten skall gå in med ett ekonomiskt stöd och även bekosta Det är oacceptabelt att en näring som rennäringen så dramatiskt kan Anf. 161 PETER WEIBULL BERNSTRÖM (m) Herr talman! Jag hade inte tänkt ge mig in i den här debatten, men Detta utgår vi ifrån att regeringen kommer att göra om det visar sig Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut skulle fattas den 20 april.) |
|
Hyresrätt m.m. |
16 § Hyresrätt m.m. Föredrogs Hyresrätt m.m. Anf. 162 STIG GRAUERS (m) Herr talman! Kammaren har att behandla ett mycket viktigt betän- Till betänkandet är fogat en reservation till förmån för ägarlägenhe- Vart vill då vi moderater komma med dessa reservationer? Jo, vi |
|
136 |
ter stor betydelse när de väljer bostadsform. I utskottets majoritets- |
skrivning kan man inte finna något som tyder på att det finns något
kontroversiellt eller några motsättningar kring dessa tre mål för boen-
det, och det är bra. Låt oss då se på hur vi moderater i våra tre reserva-
tioner har sagt att vi vill forma politiken för att nå dessa tre mål.
I reservation 1 rörande bruks värdessystemet tar vi just upp trygg-
hetsaspekten i boendet ur besittningsskyddssynpunkt. Vi menar att
bruksvärdessystemet är det enda som tillgodoser grundläggande krav
på rättvisa och samtidigt garanterar största möjliga valfrihet. De som
väljer att bosätta sig i mycket attraktiva lägen med högre bostadsstan-
dard än normalt, skall betala för detta. Omvänt skall de som väljer
mindre attraktiva lägen och något lägre bostadsstandard, t.ex. för att ha
råd med ett fritidsboende, också kunna erbjudas lägre boendekostnader.
Mångfalden ger valfrihet, menar vi.
Det är bostadskonsumenten själv som skall välja. Det är alltså enligt
vår mening rimligt att hyrorna relateras till det kvalitetskrav och det
läge som den boende själv väljer. Enligt denna reservation finns det
alltså både ur rättvisesynpunkt och ur valfrihetssynpunkt all anledning
att återinföra bruksvärdessystemet och att avskaffa de allmännyttiga
bostadsföretagens hyresledande roll.
Vi menar att ett system med en fri hyresbildning i kombination med
ett rejält besittningsskydd ökar de boendes valmöjligheter och därtill
tryggheten i boendet.
I reservation nr 2 tar vi upp en annan aspekt på tryggheten i boen-
det: problemen med de s.k. oseriösa hyresvärdarna. Trots att vi vet att
endast ett fåtal av hyresvärdarna är oseriösa menar vi att det krävs
bättre regelsystem och mindre byråkrati för att man skall komma till
rätta med dessa. Vi menar, i likhet med den utredning som har haft i
uppdrag att se över regelsystemen, att den nuvarande lagstiftningen är
för tandlös och ineffektiv för att de boende skall kunna ges ett verkligt
skydd och en verklig trygghet.
Ett sätt att nå en annan tingens ordning är att avskaffa förvärvslagen
och i stället skärpa bostadsförvaltningslagen. På det sättet menar vi att
det öppnas en möjlighet att ingripa tidigare, redan när det föreligger
omständigheter som kan komma att leda till påtagliga missförhållanden
för de boende. Det nuvarande systemet ger inte möjlighet att ingripa
förrän missförhållandena har drabbat de boende. Vi moderater menar
att detta inte ger de boende den trygghet som de skall kunna kräva.
I reservation 3, som jag här yrkar bifall till, behandlar vi ett gam-
malt välkänt förslag. Det handlar om ägarlägenheter. Vår uppfattning är
att äganderätt i ett flerfamiljshus är bra både för den enskilde och för
samhället. Det ger de boende större möjligheter att förfoga över sin
bostad och utforma den efter egna behov och önskemål. Det ger också
större möjligheter till en bra finansiering genom egna medel eller per-
sonliga lån. Vi kan inte se några skäl till att det inte skall finnas möjlig-
het att äga sin bostad i ett flerfamiljshus. De förutsättningar som gäller
för enskilt ägande är i princip tillämpliga även när det gäller ägarlägen-
heter.
Prot. 1994/95:90
19 april
Hyresrätt m.m.
137
10 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 90
|
Prot. 1994/95:90 19 april |
I betänkandet sägs det att man vid tidigare prövningar har ifrågasatt |
bostadsrätt i allt väsentligt tillgodosåg syftet med ägarlägenheter.
|
Hyresrätt m.m |
Herr talman! Detta gällde kanske förr men knappast i dag. Jag vill Anf. 163 LENA LARSSON (s) Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets hemställan Betänkandet behandlar som vi hörde hyresrätten, dvs. förhållandet Regeringen har den 6 april antagit ett kommittédirektiv för översyn På två områden är moderaterna inte överens med övriga partier i ut- Under den förra valperiodens moderatledda regering aktualiserades De allmännyttiga bostadsföretagens kostnadsbaserade hyressättning När det gäller reservation 2 vill jag hänvisa till kommittédirektiven. |
138
Reservation 3, som gäller ägarlägenheter, är en följetong. Senast i
höstas debatterades den frågan i kammaren. Reservanterna radar upp en
rad fördelar med ägarlägenheter men har tydligen glömt hur svårt alla
utredare har haft att finna någon juridisk hållbarhet. Utskottsmajorite-
ten ser dessutom inga fördelar med ägarlägenheter som inte skulle
kunna uppnås genom förändringar i bostadsrättslagen. Vi ser det inte
som relevant att i nuläget ytterligare en gång utreda frågan, med hänsyn
till att alla tidigare utredningar mer eller mindre har hamnat i det runda
arkivet.
Anf. 164 STIG GRAUERS (m) replik
Herr talman! Lena Larsson för fram en del kritik mot våra reserva-
tioner. När det gäller ägarlägenheter handlar kritiken om att man tidiga-
re har utrett detta och inte funnit juridiska lösningar. Vi anser att det
skall kunna vara lika enkelt att äga en lägenhet som att äga en villa. Vi
ser alltså inte att den juridiska delen av den här frågan skulle vara ett
hinder. Om man bara inser betydelsen av ägarlägenheter såväl för sam-
hället som för den enskilde skulle man utan vidare kunna genomföra
denna idé.
När det gäller de allmännyttiga bostadsföretagen menar vi att den
historia vi ser bakom oss förskräcker. Lena Larsson kan väl inte mena
att utvecklingen på bostadsmarknaden under de senaste 20 åren har
varit föredömlig? Lena Larsson kan väl inte mena att den valfrihet som
alla bostadskonsumenter efterfrågar har funnits? Lena Larsson måste
väl inse att det nu - när vi har kört det gamla systemet i botten och på
alla sätt försökt utnyttja, vända och vrida på det - är tid att finna något
nytt. Det är i det perspektivet som man skall se vår reservation. Vi vill
visa på en möjlighet att öka attraktionsvärdet på boendet, och vi vill
öka valmöjligheterna och därmed skapa trygghet för de boende.
Anf. 165 LENA LARSSON (s) replik
Herr talman! Jag vill börja med att ta upp ägarlägenheterna. Jag
förstår inte Stig Grauers. Han säger att det skulle vara lika enkelt att
äga en lägenhet i ett hyreshus som ett egnahem. Det finns en rad komp-
likationer i en hyresfastighet. Det handlar ofta om samverkan och sam-
råd när man tillsammans skall äga någonting. Det handlar ju inte bara
om att äga själva lägenheten. Man har ju också gemensamma utrymmen
som man måste förvalta och se till att sköta. Dessutom är det svårt att
lägga in markvärden och sådant i själva ägarlägenheten.
Det finns också en annan aspekt på detta. Det är kanske här som vå-
ra åsikter skiljer sig allra mest. Man skall fritt kunna hyra ut sin s.k.
ägarlägenhet. Där ser vi socialdemokrater ett problem, eftersom ägaren
då inte själv tar det totala ansvaret för den del av fastigheten som han
faktiskt äger.
Stig Grauers talade också om bruksvärdet och om de allmännyttiga
bostadsföretagen. Jag träffade naturligtvis precis rätt när jag förstod att
man är ute efter dem.
För oss har allmännyttan en mycket stor betydelse när det gäller
bruksvärdessystemet, mycket på grund av att vår allmännytta inte har
Prot. 1994/95:90
19 april
Hyresrätt m.m
139
|
Prot. 1994/95:90 19 april |
något vinstsyfte. Därmed har vi också en reglering av hur våra statliga |
|
Hyresrätt m.m |
Anf. 166 STIG GRAUERS (m) replik Herr talman! Det kan väl inte, Lena Larsson, vara ett hot mot idén Så säger Lena Larsson att man t.o.m. kan tänka sig att den boende Detta är inget problem i och för sig. Lena Larsson kan säkert möta Angående bruksvärdet säger Lena Larsson att det är allmännyttan Allmännyttan beslutar mot bakgrund av kommunala och andra pri- Anf. 167 LENA LARSSON (s) replik Herr talman! Det Stig Grauers talar om när det gäller ägarlägenhe- Visst har allmännyttan en mångfald. I dag kan man inom allmännyt- Jag vet inte vad mer Stig Grauers menar med mångfald, om han |
140
Anf. 168 OWE HELLBERG (v)
Herr talman! Uppluckringen av lagstiftningen som reglerar hyres-
rättsliga frågor har lett till ett sämre skydd och sämre villkor för hyres-
gästerna. Villkoren på fastighetsmarknaden är osäkra och kan leda till
spekulation med fastigheter som är på obestånd eller som ligger i
riskzonen för att bli det. Omfattande ombyggnader och renoveringar
står inför fullbordan på 90-talet, vilket kan göra boendet osäkert för
många hyresgäster.
Hyresgästernas skydd och besittningsrätt måste utökas och kontrol-
len och lagstiftningen runt fastighetsköp och fastighetsförvaltning skär-
pas. Hyresgästernas möjlighet att känna trygghet i sitt boende genom
ett seriöst ansvarstagande hos fastighetsägaren är lika viktigt som att
fastighetsägaren kan lita på att hyresgästerna uppfyller sina åtaganden.
Detta har vi i Vänsterpartiet berört i några av våra motioner och
krävt ändring i lagstiftningen om. Men vi kommer inte att reservera oss,
eftersom en utredning skall se över de hyresrättsliga frågorna och man i
betänkandets andemening kan uttolka att hyresgästernas lagstiftade
skydd kommer att förbättras.
Man skall inte i tidningen behöva läsa om att hyresgäster inför om-
byggnad sägs upp och avflyttas för att sedan erbjudas en lägenhet som
de inte hade från början eller som de inte hade möjlighet att påverka
hur den skulle rustas eller ändras. Hyran ligger sedan, i enlighet med de
nya regler som gäller, på en betydligt högre nivå. Det här kommer
enligt Hyresgästföreningen bara i Stockholmsregionen under 1995
tusentals hyresgäster att råka ut för.
Det händer också att hyreshus på obestånd byter ägare till sådana
som snabbt visar sig vara oseriösa, försvinner och lämnar stora lå-
neskulder och obetalda räkningar efter sig. Naturligtvis drabbas hyres-
gästerna av sådana händelser, med oro och kanske med högre hyra som
följd.
Vi emotser, med de direktiv som föreligger, utredningens ändrings-
förslag med spänd förväntan.
Det som har orsakat mest oenighet i det här betänkandet är frågan
om ägarlägenheter. Det är ett borgerligt krav med ideologiska förteck-
en. Den fråga man bör ställa sig är om det finns något att vinna på en
sådan reform. Ger det ett tillskott till boendesektorn i form av en bättre
bostadspolitik, framför allt i form av en bättre social bostadspolitik?
Svaret på frågan har hittills varit nej. Tidigare utredningar har avstyrkt
sådana förslag med motiveringen att de bostadssociala effekterna inte
har utretts tillräckligt och att det försvårar lagstiftningen och regelsys-
temet i övrigt på bostadsområdet.
Vänsterpartiet anser att de upplåtelseformer som redan finns i dag
är tillräckliga men att de behöver kompletteras med att hyresgästernas
inflytande och rättsliga ställning stärks. Vi tror att ägarlägenheter leder
till större problem, med fler som är utan bostad, ytterligare segregering
och en minskad rörlighet på bostadsmarknaden.
I en del länder i Europa där systemet med ägarlägenheter är det
dominerande blir det svårt för dem som inte har råd att skaffa sig en
Prot. 1994/95:90
19 april
Hyresrätt m.m
141
|
Prot. 1994/95:90 19 april |
egen bostad. Antingen blir man hemlös, eller så hänvisas man till sär- |
Att på detta sätt peka ut människor är inget som vi vänsterpartister
|
Hyresrätt m.m |
förespråkar. Även om vi i Sverige genom en ogenomtänkt planering är Anf. 169 PER LAGER (mp) Herr talman! Miljöpartiet de gröna anser att en bra bostad till rimlig Vi vill också öka möjligheterna för hyresgäster att köpa sina lägen- Resultatet blir enligt oss ett spritt ägande och en begränsning av Observera att detta inte minskar våra krav på ett bra bestånd av hy- Herr talman! I reservation nr 3 under mom. 10, som jag yrkar bifall Anf. 170 LENA LARSSON (s) Herr talman! Jag skulle vilja fråga Per Lager vilken skillnad han ser Anf. 171 PER LAGER (mp) Herr talman! Det gäller storleken av det egna ansvaret, varvid |
142
Anf. 172 LENA LARSSON (s)
Herr talman! Också när det gäller bostadsrätter har man ett äga-
ransvar, men ett kollektivt sådant. Menar Per Lager att man för ägarlä-
genheter skall ha ett ägaransvar men att det skall vara begränsat till den
egna lägenheten? Hur blir det då med de gemensamma utrymmena?
Vem skall ta ansvar för dem?
Anf. 173 PER LAGER (mp)
Herr talman! För skötseln av de gemensamma anläggningarna kan
man mycket väl skapa en ekonomisk förening. Sådana finns överallt i
samhället i övrigt där man måste ta ett gemensamt ansvar, men själva
lägenheten kan man äga. Det är bara ytterligare ett alternativ, som inte
alls inverkar negativt på bostadsrätten eller någon annan upplåtelse-
form.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 20 april.)
Anmäldes och bordlädes
Propositioner
1994/95:161 Regionalpolitik
1994/95:219 Enhetlig räntesättning och finansiering av statliga bostads-
lån m.m.
Motioner
med anledning av prop. 1994/95:148 Transplantationer och obduktio-
ner m.m.
1994/95:So30 av Rigmor Ahlstedt (c)
1994/95:So31 av Sten Svensson m.fl. (m)
1994/95:So32 av Gullan Lindblad m.fl. (m)
1994/95:So33 av Rune Backlund (c)
1994/95:So34 av Margitta Edgren m.fl. (fp)
1994/95:So35 av Barbro Westerholm m.fl. (fp)
1994/95:So36 av Thomas Julin (mp)
1994/95:So37 av Stig Sandström m.fl. (v)
1994/95:So38 av Alf Svensson m.fl. (kds)
med anledning av prop. 1994/95:151 Droit de suite och längre upp-
hovsrättsligt skydd
1994/95:L33 av Rolf Dahlberg m.fl. (m)
1994/95:L34 av Carl-Johan Wilson (fp)
1994/95:L35 av Ingegerd Sahlström och Agneta Ringman (s)
1994/95:L36 av Agne Hansson och Marianne Andersson (c)
1994/95:L37 av Inger Lundberg (s)
1994/95:L38 av Karl-Göran Biörsmark (fp)
1994/95:L39 av Margitta Edgren (fp)
Prot. 1994/95:90
19 april
Hyresrätt m.m
143
|
Prot. 1994/95:90 19 april |
1994/95 :L40 av Tanja Linderborg m.fl. (v) 1994/95 :L41 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) |
|
Hyresrätt m.m |
med anledning av prop. 1994/95:182 Beskattning av fri hälso- och 1994/95 :Sk48 av Bo Lundgren m.fl. (m) 1994/95 :Sk49 av Göthe Knutson (m) med anledning av prop. 1994/95:189 Konkursgäldenären 1994/95:L31 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) 1994/95:L32 av Per Rosengren m.fl. (v) med anledning av prop. 1994/95:194 Vissa frågor om psykiatrisk 1994/95:So39 av Gun Hellsvik m.fl. (m) 1994/95:So40 av Stig Sandström m.fl. (v) med anledning av prop. 1994/95:197 Vissa socialförsäkringsffågor, 1994/95:Sfl8 av Sigge Godin m.fl. (fp) med anledning av prop. 1994/95:200 Lag om vissa personregister för 1994/95 :Fi30 av Bengt Harding Olson (fp) med anledning av prop. 1994/95:208 Beslutanderätten i fråga om kyrk- 1994/95:Krl4 av Jan Backman (m) med anledning av prop. 1994/95:209 Kontrolluppgiftsskyldighet vid 1994/95 :Sk45 av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp) 1994/95:Sk46 av Bo Lundgren m.fl. (m) 1994/95:Sk47 av Michael Stjernström (kds) Jordbruksutskottets betänkande 1994/95:JoU13 Statsbudgeten för budgetåret 1995/96 (Justitiedepartementet, Jordbruksdepartementet och Näringsdepar- 18 § Anmälan om frågor Anmäldes att följande frågor framställts den 19 april 1994/95:448 av Göte Jonsson (m) till statsrådet Jörgen Andersson om |
|
144 |
utbyggnad av skyddade älvar |
1994/95:449 av Ulla-Britt Hagström (kds) till kulturministern om
barnkultur
Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksdagens snabbproto-
koll tisdagen den 25 april.
19 § Kammaren åtskildes kl. 20.02.
Förhandlingarna leddes
av förste vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. 3 § anf. 35
(delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 6 § anf. 66 (delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. 7 § anf. 96 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. 11 § anf. 129 (delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. ajourneringen kl. 18.01 och
av förste vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
LISBET HANSING ENGSTRÖM
/Barbro Nordström
Prot. 1994/95:90
19 april
145
146
1 § Hänvisning av ärenden till utskott.............................................1
2§ Förnyad bordläggning................................................................1
Meddelande om samlad votering......................................................1
3 § Situationen i f.d. Jugoslavien samt Albanien............................2
Utrikesutskottets betänkande 1994/95:UU21...........................2
Anf. 1 LENNART ROHDIN (fp)...........................................2
Anf. 2 ANNELI HULTHÉN (s).............................................6
Anf. 3 LENNART ROHDIN (fp) replik.................................9
Anf. 4 ANNELI HULTHÉN (s) replik.................................10
Anf. 5 LENNART ROHDIN (fp) replik...............................10
Anf. 6 ANNELI HULTHÉN (s) replik.................................10
Anf. 7 GÖRAN LENNMARKER (m)..................................11
Anf. 8 LENNART ROHDIN (fp) replik...............................14
Anf. 9 GÖRAN LENNMARKER (m) replik........................15
Anf. 10 LENNART ROHDIN (fp) replik.............................15
Anf. 11 GÖRAN LENNMARKER (m) replik......................16
Anf. 12 MARIANNE ANDERSSON (c)..............................17
Anf. 13 ANNELI HULTHÉN (s) replik...............................18
Anf. 14 MARIANNE ANDERSSON (c) replik...................19
Anf. 15 JAN JENNEHAG (v)..............................................19
Anf. 16 LENNART ROHDIN (fp) replik.............................20
Anf. 17 JAN JENNEHAG (v) replik....................................20
Anf. 18 LENNART ROHDIN (fp) replik.............................20
Anf. 19 JAN JENNEHAG (v) replik....................................21
Anf. 20 BODIL FRANCKE OHLSSON (mp)......................21
Anf. 21 LENNART ROHDIN (fp) replik.............................23
Anf. 22 BODIL FRANCKE OHLSSON (mp) replik...........23
Anf. 23 LENNART ROHDIN (fp) replik.............................23
Anf. 24 BERTIL PERSSON (m)..........................................24
Anf. 25 LENNART ROHDIN (fp) replik.............................25
Anf. 26 BERTIL PERSSON (m) replik................................26
Anf. 27 LENNART ROHDIN (fp) replik.............................26
Anf. 28 BERTIL PERSSON (m) replik................................26
Anf. 29 HÅKAN HOLMBERG (fp).....................................26
Anf. 30 ANNELI HULTHÉN (s) replik...............................28
Anf. 31 HÅKAN HOLMBERG (fp) replik..........................29
Anf. 32 ANNELI HULTHÉN (s) replik...............................29
Anf. 33 HÅKAN HOLMBERG (fp) replik..........................30
Anf. 34 GÖRAN LENNMARKER (m) replik......................30
Anf. 35 HÅKAN HOLMBERG (fp) replik..........................31
Anf. 36 GÖRAN LENNMARKER (m) replik......................32
Anf. 37 HÅKAN HOLMBERG (fp) replik..........................32
Anf. 38 RAGNHILD POHANKA (mp)...............................33
Anf. 39 LENNART ROHDIN (fp)........................................35
(Beslut fattades efter 6 §.).......................................................36
4 § Fredsprocessen i Mellanöstern.................................................36
Utrikesutskottets betänkande 1994/95:UU22..........................36
Anf. 40 BERNDT EKHOLM (s)...........................................36
Anf. 41 GÖRAN LENNMARKER (m).................................39
Anf. 42 HANNA ZETTERBERG (v)...................................41
Anf. 43 BODIL FRANCKE OHLSSON (mp)......................42
Anf. 44 GÖRAN LENNMARKER (m) replik......................43
Anf. 45 HÅKAN HOLMBERG (fp).....................................43
(Beslut fattades efter 6 §.).......................................................44
5 § Anslag till Brottsoffermyndigheten, m.m................................45
Justitieutskottets betänkande 1994/95:JuU13..........................45
Anf. 46 INGBRITT IRHAMMAR (c)..................................45
Anf. 47 SIW PERSSON (fp).................................................48
Anf. 48 INGBRITT IRHAMMAR (c) replik........................49
Anf. 49 SIW PERSSON (fp) replik.......................................49
Anf. 50 INGBRITT IRHAMMAR (c) replik........................50
Anf. 51 SIW PERSSON (fp) replik.......................................50
Anf. 52 KIA ANDREASSON (mp)......................................50
Anf. 53 GUN HELLSVIK (m)..............................................51
Anf. 54 LARS-ERIK LÖVDÉN (s)......................................52
Anf. 55 INGBRITT IRHAMMAR (c) replik........................54
Anf. 56 LARS-ERIK LÖVDÉN (s) replik............................55
Anf. 57 INGBRITT IRHAMMAR (c) replik........................55
Anf. 58 LARS-ERIK LÖVDÉN (s) replik............................56
Anf. 59 GUN HELLSVIK (m) replik....................................56
Anf. 60 LARS-ERIK LÖVDÉN (s) replik............................57
Anf. 61 GUN HELLSVIK (m) replik....................................57
Anf. 62 LARS-ERIK LÖVDÉN (s) replik............................57
Anf. 63 KIA ANDREASSON (mp)......................................58
Anf. 64 LARS-ERIK LÖVDÉN (s).......................................58
Anf. 65 KIA ANDREASSON (mp)......................................58
(Beslut fattades efter 6 §.).......................................................58
6 § Anslag till kriminalvården, m.m...............................................59
Justitieutskottets betänkande 1994/95:JuU16..........................59
Anf. 66 GÖTHE KNUTSON (m).........................................59
Anf. 67 INGBRITT IRHAMMAR (c)..................................61
Anf. 68 ALICE ÅSTRÖM (v)...............................................62
Anf. 69 GÖTHE KNUTSON (m) replik...............................64
Anf. 70 ALICE ÅSTRÖM (v) replik......................................64
Anf. 71 GÖTHE KNUTSON (m) replik...............................64
Anf. 72 ALICE ÅSTRÖM (v) replik.....................................65
Anf. 73 KIA ANDREASSON (mp)......................................65
Anf. 74 INGBRITT IRHAMMAR (c) replik........................67
Anf. 75 KIA ANDREASSON (mp) replik............................67
Anf. 76 INGBRITT IRHAMMAR (c) replik........................67
Prot. 1994/95:90
19 april
147
Prot. 1994/95:90 Anf. 77 KIA ANDREASSON (mp) replik............................67
19 april Anf. 78 ROLF ÅBJÖRNSSON (kds)...................................68
--------------- Anf. 79 BIRTHE SÖRESTEDT (s)......................................69
Anf. 80 GÖTHE KNUTSON (m) replik...............................72
Anf. 81 BIRTHE SÖRESTEDT (s) replik............................72
Anf. 82 GÖTHE KNUTSON (m) replik...............................73
Anf. 83 BIRTHE SÖRESTEDT (s) replik............................73
Anf. 84 INGBRITT IRHAMMAR (c) replik........................74
Anf. 85 BIRTHE SÖRESTEDT (s) replik............................74
Anf. 86 INGBRITT IRHAMMAR (c) replik........................74
Anf. 87 BIRTHE SÖRESTEDT (s) replik............................75
Anf. 88 KIA ANDREASSON (mp) replik............................75
Anf. 89 BIRTHE SÖRESTEDT (s) replik............................75
Anf. 90 KIA ANDREASSON (mp) replik............................76
Anf. 91 BIRTHE SÖRESTEDT (s) replik............................76
Anf. 92 ALICE ÅSTRÖM (v)..............................................76
Anf. 93 BIRTHE SÖRESTEDT (s)......................................77
Beslut.................................................................................................77
UU21 Situationen i f.d. Jugoslavien samt Albanien................77
UU22 Fredsprocessen i Mellanöstern.....................................78
JuU13 Anslag till Brottsoffermyndigheten, m.m....................78
JuU16 Anslag till kriminalvården, m.m..................................79
Beslut om samlad votering..............................................................81
7 § Anslag till Brottsförebyggande rådet, m.m.............................81
Justitieutskottets betänkande 1994/95 :JuU 17.........................81
Anf. 94 GUN HELLSVIK (m).............................................81
Anf. 95 INGBRITT IRHAMMAR (c)..................................83
Anf. 96 ALICE ÅSTRÖM (v)..............................................85
Anf. 97 MÄRTA JOHANSSON (s).....................................86
Anf. 98 INGBRITT IRHAMMAR (c) replik........................88
Anf. 99 MÄRTA JOHANSSON (s) replik...........................89
Anf. 100 INGBRITT IRHAMMAR (c) replik......................89
Anf. 101 GUN HELLSVIK (m) replik.................................89
Anf. 102 MÄRTA JOHANSSON (s) replik.........................89
Anf. 103 GUN HELLSVIK (m) replik.................................89
Anf. 104 MÄRTA JOHANSSON (s) replik.........................90
Anf. 105 GUN HELLSVIK (m)...........................................90
(Beslut fattades efter 10 §.).....................................................90
8 § Anslag till åklagarväsendet, m.m.............................................90
Justitieutskottets betänkande 1994/95 :JuUl 8.........................90
Anf. 106 KIA ANDREASSON (mp)....................................91
Anf. 107 HELENA FRISK (s)..............................................91
Anf. 108 KIA ANDREASSON (mp)....................................93
Anf. 109 HELENA FRISK (s)..............................................93
Anf. 110 KIA ANDREASSON (mp)....................................93
(Beslut fattades efter 10 §.).....................................................93
148
9 § Anslag till rättshjälp, m.m........................................................93
Justitieutskottets betänkande 1994/95:JuU19..........................93
Anf. 111 GUN HELLSVIK (m)............................................93
Anf. 112 SIGRID BOLKÉUS (s)..........................................94
Anf. 113 GUN HELLSVIK (m) replik..................................97
Anf. 114 SIGRID BOLKÉUS (s) replik................................98
Anf. 115 GUN HELLSVIK (m) replik..................................99
Anf. 116 SIGRID BOLKÉUS (s) replik................................99
Anf. 117 ROLF ÅBJÖRNSSON (kds)..................................99
Anf. 118 SIGRID BOLKÉUS (s)........................................100
Anf. 119 ROLF ÅBJÖRNSSON (kds)................................100
Anf. 120 SIGRID BOLKÉUS (s)........................................100
(Beslut fattades efter 10 §.)...................................................101
10 § Uthyrning och utlåning av upphovsrättsligt skyddade
verk, m.m..................................................................................101
Lagutskottets betänkande 1994/95 :LU4................................101
Anf. 121 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s)...........................101
Anf. 122 YVONNE RUWAIDA (mp)................................102
Beslut...............................................................................................103
JuU17 Anslag till Brottsförebyggande rådet, m.m................103
JuU18 Anslag till åklagarväsendet, m.m...............................104
JuU19 Anslag till rättshjälp, m.m..........................................104
LU4 Uthyrning och utlåning av upphovsrättsligt skyddade
verk, m.m...............................................................................105
11 § Ny marknadsföringslag.........................................................105
Lagutskottets betänkande 1994/95 :LU 16..............................105
Anf. 123 BIRGITTA CARLSSON (c)................................105
Anf. 124 TANJA LINDERBORG (v).................................107
Anf. 125 YVONNE RUWAIDA (mp)................................108
Anf. 126 BENGT KRONBLAD (s)....................................109
Anf. 127 TANJA LINDERBORG (v) replik.......................113
Anf. 128 BENGT KRONBLAD (s) replik..........................113
Anf. 129 ROLF ÅBJÖRNSSON (kds)................................113
Anf. 130 BENGT KRONBLAD (s) replik..........................114
Anf. 131 HENRIK S JÄRREL (m).....................................114
Anf. 132 INGER DAVIDSON (kds)...................................116
Anf. 133 BENGT KRONBLAD (s)....................................117
Anf. 134 INGER DAVIDSON (kds)...................................118
Beslut...............................................................................................118
Beslut om uppskjuten votering......................................................119
12 § Anslag till Livsmedelsverket, m.m........................................119
Lagutskottets betänkande 1994/95 :LU20..............................119
Anf. 135 BIRGIT HENRIKSSON (m)................................119
Prot. 1994/95:90
19 april
149
Prot. 1994/95:90 Anf. 136 RIGMOR AHLSTEDT (c)..................................121
19 aprii Anf. 137 RUNE BERGLUND (s)......................................122
--------------- Anf. 138 YVONNE RUWAIDA (mp)...............................124
Anf. 139 BIRGIT HENRIKSSON (m) replik.....................125
Anf. 140 YVONNE RUWAIDA (mp) replik....................126
Anf. 141 RUNE BERGLUND (s) replik............................126
Anf. 142 YVONNE RUWAIDA (mp) replik.....................126
Anf. 143 GUDRUN LINDVALL (mp)...............................126
(Beslut skulle fattas den 20 april.)........................................127
Ajournering....................................................................................128
Återupptagna förhandlingar.........................................................128
13 § Funktionshindrades resemöjligheter...................................128
Trafikutskottets betänkande 1994/95 :TU 16.........................128
Anf. 144 RAGNHILD POHANKA (mp)...........................128
(Beslut skulle fattas den 20 april.)........................................129
14 § Ändring i telelagen, m.m......................................................129
Trafikutskottets betänkande 1994/95:TU17.........................129
Anf. 145 JAN SANDBERG (m).........................................129
Anf. 146 JARL LANDER (s).............................................129
(Beslut skulle fattas den 20 april.)........................................129
15 § Rennäringen..........................................................................130
Bostadsutskottets betänkande 1994/95:BoU16.....................130
Anf. 147 GUDRUN LINDVALL (mp)...............................130
Anf. 148 OWE HELLBERG (v).........................................131
Anf. 149 BRITTA SUNDIN (s).........................................132
Anf. 150 GUDRUN LINDVALL (mp) replik....................133
Anf. 151 BRITTA SUNDIN (s) replik...............................133
Anf. 152 GUDRUN LINDVALL (mp) replik....................133
Anf. 153 BRITTA SUNDIN (s) replik...............................133
Anf. 154 OWE HELLBERG (v) replik..............................133
Anf. 155 BRITTA SUNDIN (s) replik...............................134
Anf. 156 SVEN BERGSTRÖM (c)....................................134
Anf. 157 BRITTA SUNDIN (s).........................................134
Anf. 158 SVEN BERGSTRÖM (c)....................................135
Anf. 159 BRITTA SUNDIN (s).........................................135
Anf. 160 GUDRUN LINDVALL (mp)...............................135
Anf. 161 PETER WEIBULL BERNSTRÖM (m)..............136
(Beslut skulle fattas den 20 april.)........................................136
16 § Hyresrätt m.m.......................................................................136
Bostadsutskottets betänkande 1994/95:BoU19.....................136
Anf. 162 STIG GRAUERS (m)..........................................136
Anf. 163 LENA LARSSON (s)..........................................138
Anf. 164 STIG GRAUERS (m) replik................................139
Anf. 165 LENA LARSSON (s) replik................................139
150
Anf. 166 STIG GRAUERS (m) replik................................140
Anf. 167 LENA LARSSON (s) replik.................................140
Anf. 168 OWE HELLBERG (v).........................................141
Anf. 169 PER LAGER (mp)................................................142
Anf. 170 LENA LARSSON (s)...........................................142
Anf. 171 PER LAGER (mp)................................................142
Anf. 172 LENA LARSSON (s)...........................................143
Anf. 173 PER LAGER (mp)................................................143
(Beslut skulle fattas den 20 april.).........................................143
17 § Bordläggning..........................................................................143
18 § Anmälan om frågor...............................................................144
1994/95:448 av Göte Jonsson (m) till statsrådet Jörgen An-
dersson om utbyggnad av skyddade älvar.............................144
1994/95:449 av Ulla-Britt Hagström (kds) till kulturminis-
tern om barnkultur.................................................................145
19 § Kammaren åtskildes kl. 20.02..................................................145
Prot. 1994/95:90
19 april
151
gotab 48687, Stockholm 1995