Riksdagens protokoll

1994/95:86

Onsdagen den 5 april

Kl. 9.00-17.51

19.00-20.36

Protokoll

1994/95:86

1 § Aktuell debatt: Sveriges ekonomi

Anf. 1 CARL BILDT (m)

Fru talman! Vi har begärt denna aktuella debatt i ett allvarligt läge
för Sveriges ekonomi. Vi har begärt debatten därför att det är nödvän-
digt att få en regering som regerar och handlar i ett läge där det är up-
penbart att man har förlorat kontrollen.

Vi har kontinuerligt haft en uppgång i den svenska ekonomin sedan
våren 1993. Det finns olika anledningar till detta. Vi ser det i olika
rapporter som vi får om läget inom näringslivet.

Men det allvarliga är de mörka moln som nu hopar sig när det gäller
framtiden. Vi har sett räntan gå i taket, och vi har sett kronan gå i bot-
ten under de senaste veckorna på ett sätt som gör att det finns anledning
att tala om en katastrofkurs för den svenska ekonomin. Med denna
svaga krona kommer förr eller senare inflationen tillbaka. Med denna
höga ränta kommer jobben, välfärden och framtiden förr eller senare att
strypas.

Låt oss vara på det klara med att det som lett till denna situation är
det som har inträffat under de senaste månaderna i denna kammare. Det
är skattechocken och det är vänsterkursen som har lett till räntechocken
och kronkrisen. Det har lett till en situation, där vår svenska krona nu
håller på att placeras i Europavalutornas C-lag när det är A-laget som
vi måste kräva att Sverige långsiktigt tillhör.

Den ekonomiska saneringspolitik som regeringen presenterade i ja-
nuari finns inte längre. Regeringen drog själv slutsatsen för någon
vecka sedan att den inte går att presentera för våra samarbetsländer i
den europeiska unionen.

Det som krävs är någonting nytt, rejält sparande, rejäl tillväxtpoli-
tik, en rejäl kursändring och en förtroendechock för Sverige. Ingenting
annat kommer att hjälpa. Allting annat riskerar att parkera oss med
denna svaga svenska krona och dessa höga svenska räntor som stryper
och som gör det så svårt att klara den ekonomiska framtiden.

Regeringen har sagt nej, nej, nej - ingenting, ingenting, ingenting.
Nu tvingas den till handling. Det är bra, även om resultatet skall värde-
ras efter dess meriter. Men det är sent, oerhört sent, och domens dag
ligger skräckinjagande nära.

Aktuell debatt:
Sveriges ekonomi

1 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 86

Prot. 1994/95:86

5 april

Aktuell debatt:
Sveriges ekonomi

Anf. 2 Finansminister GÖRAN PERSSON (s)

Fru talman! Låt mig först tacka för inbjudan till denna debatt. Den
ger regeringen ett tillfälle att i förväg redovisa vad som skulle ha redo-
visats för riksdagen i samband med kompletteringspropositionen. Den
ger också regeringen möjlighet att redovisa de samtal och det samför-
stånd som har växt fram mellan regeringen och Centerpartiet om hur vi
skall hantera den ekonomiska politiken på kort och på lång sikt.

Jag tänker inte använda mina tio minuter till att försöka ta upp den
handske som Carl Bildt kastat. Det finns ingen anledning att i det
stämningsläge som Sverige nu befinner sig i starta ett partipolitiskt
käbbel om vad som gällde för sex månader sedan eller för ett år sedan.
En liten erinran dock: Underskatta inte det svenska folket och dess
minne för vad som uträttats de under gångna åren! Välj därefter tonläge
i debatten. Låt oss samlas kring ett försvar för vårt fina land. Det går att
ta Sverige ur den här situationen. Vi kommer att klara detta.

Vi har tidigare från regeringens sida inbjudit till bred samverkan i
riksdagen. Vi har fått stöd för vår politik, mycket mycket bredare i
denna kammare än vad som beskrivits i debatten. Vänsterpartiet har
tagit ett konstruktivt ansvar, Miljöpartiet likaså, men också andra parti-
er, om man ser på röstprotokollen. Det är bra, och så måste vi ha det
också i fortsättningen.

Jag kan i dag presentera vad vi tänker presentera i kompletterings-
propositionen. Om detta har vi överlagt med Centerpartiet och uppnått
en betydande samsyn.

I kompletteringspropositionen kommer vi att redovisa engångsfi-
nansieringar för arbetsmarknadspolitiken uppgående till 15 miljarder
kronor, fullt ut finansierat.

Vi kommer att redovisa det tapp som finns i riksdagsförhandlingen
av det som låg i budgetpropositionen.

Vi kommer att redovisa utestående frågor kring EU-finansieringen.

Vi kommer att redovisa långsiktiga åtgärder för utgiftsneddragning-
ar som finansierar det som jag nyss nämnde på i storleksordningen 6
miljarder kronor.

Detta gör vi för att därmed fullfölja det vi tidigare har sagt att vi
skall fullfölja. Vi levererar det vi har åtagit oss, och vi har en riksdags-
majoritet för det.

Därutöver finns det andra resonemang i kompletteringspropositio-
nen. Centern och socialdemokratin har enats om att när vi nu har fått
ned de offentliga utgifterna är det viktigt att vi ålägger de offentliga
utgifterna en disciplin. Det innebär ett tak för de offentliga utgifterna
som för första gången kommer att användas i budgeten för 1997 men
som redan nu i sin disciplinerande karaktär används i denna komplet-
teringsproposition för att täcka överskridanden. Från och med nu får
det inte vara så, att de offentliga finanserna blir vad de blir, utan fattade
beslut på utgiftssidan skall hållas. När de spräcks får vi göra ompriori-
teringar.

Men detta är lättare sagt än gjort, därför att offentliga utgiftstak rör
inte bara staten. De rör också socialförsäkringarna, pensionerna, kom-
munerna och landstingen. För att detta skall vara verkningsfullt krävs

en lång rad svåra beslut under det kommande året. Centern och Social-
demokraterna är överens om att utveckla ett sådant utgiftstak på samma
sätt som skedde i Norge, Danmark, Storbritannien och Holland for att
därmed långsiktigt klara att ta ned offentliga utgifter och trygga grun-
den för välfärden och sunda statsfinanser.

Vi presenterar en politik för kommunerna, en politik som innebär
att vi introducerar ett nytt utjämningssystem. Utjämningssystemet skall
följas och utvärderas.

Vi föreslår också att det återigen lagregleras att kommunerna skall
ha balanseringskrav, eller enklare uttryckt: Det skall inte bli tillåtet att
låna till drift eller konsumtion i kommunal verksamhet. Lån skall upp-
tas för investeringar. Detta lagregleras.

Vi föreslår en lagreglering som innebär att det för de kommuner
som inte klarar åtaganden mot ett finansiellt system eller mot sina med-
borgare skall finnas en möjlighet att ställas under statlig tvångsförvalt-
ning. Denna lagstiftning hämtar sin förebild från Norge.

Vi föreslår och ger besked om att det inte blir några kompensationer
till kommunerna för egenavgifter i olika typer av socialförsäkringssys-
tem. Det inverkar ordentligt på skattebaserna, och för detta utgår ingen
kompensation.

Vi föreslår i kompletteringspropositionen att utgiftstrycket och
skattetrycket minskas på ett sådant sätt att ekonomin blir robustare.

Utöver vad som tidigare har presenterats kommer vi att föreslå att
ersättningsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen, sjukförsäkringen och
arbetsskadeförsäkringen sänks till 75 %. Det utrymme som detta skapar
kommer att användas för att sänka matmomsen från 21 % till 12 %,
dvs. med 10 procentenheter. Därmed friställs en momssats som kan
användas i skattepolitiken för att introducera en lägre momssats än
12%.

Detta underlättar avtalsrörelsen. Det bidrar till att sänka konsu-
mentprisindex, och det gör de offentliga finanserna mer robusta inför
nästa lågkonjunktur. Det ökar incitamenten vad gäller utbud av arbets-
kraft. Det gör att vi utifrån de utgångspunkter som jag har nämnt också
kan peka på att vi nu sänker skattetrycket.

Vi kommer också att utnyttja tillfället att införa moms på dagspress.
Vi kommer fullt ut att finansiera de 8 miljarder kronor som moms-
sänkningen kostar med utgiftsneddragningar av det slag som vi har
angett.

Utöver dessa förslag i kompletteringspropositionen lägger vi också
fram förslag om insatser som ytterligare skall bekämpa arbetslösheten.
Det rör sig om en flexiblare arbetsmarknadspolitik och om möjligheter
att stödja byggandet via skattesidan. Detta bereds under kommande
vecka för att presenteras i kompletteringspropositionen.

Därtill läggs att vi är överens om att det krävs insatser för att ytter-
ligare stödja tillväxten. Riskkapitalavdrag och kvittningsrätt införs samt
finansieras fullt ut. Det är sådant som rimligen medverkar till att fler
små företag bildas och nya företag växer.

Politiken är en helhet. Den presenteras nu någon vecka för tidigt.
Allt är inte fardigberett. Men grunddragen och huvudinriktningen är vi

Prot. 1994/95:86

5 april

Aktuell debatt:
Sveriges ekonomi

Prot. 1994/95:86 5 april

överens om. Det är det svar som regeringen har att ge, men inte som en ensam regering utan som en regering med bred parlamentarisk bas

inriktad på samarbete i Sveriges riksdag. Det är det svar som regering-

Aktuell debatt: Sveriges ekonomi

en har att ge inför den utmaning som vi alla står inför där vi har att ta ansvar för vår gemensamma framtid och för statsfinansernas restaure- ring. Utan restaurerade statsfinanser blir det inte ett långsiktigt an- svarstagande för välfärdssamhället. Den socialdemokratiska regeringens mandat utgår ifrån att vi har fått väljarnas förtroende och uppdrag att i samarbete med andra se till att vi inte enbart tar landet ur den ekonomiska krisen utan också lång- siktigt garanterar grunden för det välfärdssamhälle som har gjort Sveri- ge till ett av de finaste länderna i världen, ett av de länder där männi- skor i frihet och gemenskap kan stödja och utveckla varandra. (Applåder) Anf. 3 CARL BILDT (m) Fru talman! Finansministern var inte så intresserad av att diskutera det som har varit, och det kan jag i någon utsträckning förstå. Jag håller med honom om att det som nu är det viktiga att diskutera är vad som skall komma. Vi måste se till att det sker den typen av politisk och ekonomisk-politisk kursomläggning i förhållande till det som vi har sett under de senaste månaderna som gör att vi kan återfå en krona som har det värde som den borde ha, att vi kan få ner de räntor som annars riskerar att strypa vår ekonomi. Det som är kronkrisens och rän- techockens ursprung är vänsterkursen och skattechocken, och för detta bär Göran Persson och hans regering ansvaret. Nu har man tvingats till handling efter veckor av tvekan, tövan, tvi- vel, tystnad och brist på ledning. Det är svårt att så här omgående vär- dera det något nebulösa som Göran Persson presenterade. Men jag skall plocka ut några punkter ur hans redogörelse. Om jag uppfattade det rätt vill man sänka ersättningen i alla försäk- ringssystem till 75 %. Är det rätt? Jag ser att Göran Persson nickar. Det är bra. Det är moderat politik. Det var det som vi föreslog i vår motion i januari. Det innebär också att man sänker nivån i a-kassan till 75 % på det sätt som vi har föreslagit tidigare. Det är värt att notera, men det är synd att det skall krävas att räntor- na går i taket och kronan går i botten innan man inser att en åtgärd som denna är nödvändig. Vad man sedan gör av dessa pengar på är litet svårt att utreda. Det är viktigt att sänka skatter, men om matmomsen är det mesta angelägna i en situation när vi måste få fart på företagandet, tillväxten och jobben är höggradigt diskutabelt. Nu har man lyckats att komma överens om att man skall återinföra den kvittningsrätt som den borgerliga regeringen införde - Olof Jo- hansson var inte riktigt på det klara med det när jag frågade honom i bänken - och som ni förkastade och förtalade i valrörelsen. Om också detta är rätt uppfattat, är också det bra - för att ta två komponenter. Men i övrigt är det svårt att få någon uppfattning. Göran Perssons otydlighet när det gäller siffrorna var säkert avsiktlig. Det är svårt att se hur man kan få det här räknestycket att gå ihop till någonting som upp-

4

fyller de krav på ett rejält sparpaket som nu ställs. Även om Göran
Perssons otydlighet försvårar en tolkning är det svårt att se att man har
de tillväxtkomponenter vad gäller företagandet som är en nödvändighet
för att näringslivet skall återfå framtidstron.

Det är inte bara så att vi har en statsfinansiell kris och en skuldkris.
Vi har också en förtroendekris ute i näringslivet gentemot den förda
politiken. Det manifesterar sig inte minst i det brev som 22 av de le-
dande företrädarna för svensk företagsamhet skrev i fredags till stats-
ministern och finansministern. Det innehöll krav på konkreta åtgärder,
åtgärder som är nödvändiga för att vi skall få investeringar och därmed
jobb och möjlighet att lösa skuldkrisen. Det finns praktiskt taget ingen-
ting i det som hittills har kommit fram i den nebulösa redogörelsen som
svarar mot de krav och den desperation som uttrycktes i brevet.

Vi får vänta till dess vi ser siffrorna efter nattens framtvingade öv-
ningar. Men det är svårt att se annat än att regeringen har valt den väg
som har varit bekvämast för regeringen. Det är en lösning som med all
sannolikhet är svagare än vad Sverige behöver. Den är smal och där-
med bekväm, men möjligheterna att pröva någonting som hade varit
bättre och bredare och därmed bättre för Sverige har regeringen avstått
ifrån. Det kommer säkert att spekuleras åtskilligt om innebörden av
detta. Jag håller med Göran Persson om att det inte är dagens ämne.
Men det är dagens viktiga nyhet för dem som skall bedöma svensk
ekonomi att regeringen har avstått från den möjlighet som kanske fanns
att finna en bättre, en starkare och en bredare lösning. Man har valt
någonting som var smalare och smidigare för socialdemokratin och för
regeringen, men inte nödvändigtvis för Sverige.

Anf. 4 OLOF JOHANSSON (c)

Fru talman! Riksdagen är det här landets främsta politiska forum.
Jag vill bara säga att vi har gjort vårt bästa för att se till att det fortsätter
att vara så. Det blev sent i natt. Det kom litet plötsligt att den här debat-
ten begärdes när det är 20 dagar kvar till dess att kompletteringspro-
positionen skall redovisas.

Ändå har vi under kort tid lyckats att, som Göran Persson sade, få
en betydande samsyn kring väsentliga ting i den ekonomiska politiken.
När folkrörelsepartier möts blir det faktiskt en ganska hygglig stäm-
ning. Det kan ibland hetta till, men vi talar ungefär samma språk.

Det råder inga tvivel om att Sverige står inför ett viktigt vägval, och
då gäller det att bestämma sig. För hög ränta som stryper ekonomin och
fortsatt plågad krona är ett problem som leder vidare, om man inte gör
någonting åt det. Så småningom leder det till lägre löner och mindre
trygghet i samhället, därför att man inte orkar och inte vågar att satsa
t.ex. på att bekämpa arbetslösheten tillräckligt. Eller också väljer man
att kavla upp ärmarna, att visa nationell självrespekt och att visa att det
finns en grund för nationell samling i det här samhället.

Jag talade redan i valrörelsen om behovet av nationell samling. Var-
för? Jo, därför att så att länge vi inte kunnat bevisa - det tar tid - att vi
bestämmer i vårt eget hus, riskerar vi alltid marknadens reaktioner.
Därför är det viktigt att tidtabellen kortas på bästa möjliga sätt för att

Prot. 1994/95:86

5 april

Aktuell debatt:

Sveriges ekonomi

Prot. 1994/95:86 5 april

minimera den tidsperiod då vi har denna osäkerhet. Det är precis vad vi försöker göra gemensamt.

Jag noterar att det har blivit en förändring i stämningsläget som är

Aktuell debatt: Sveriges ekonomi

ganska uttalad hos den svenska nationen. Vi har en mycket stark upp- slutning här i riksdagen för att svenska medborgare skall ställa upp och begära just nationell samling. Vi skall ta den chansen. Då skall vi visa att vi är rättvisa, att alla är med och bär bördorna, men efter bärkraft. På den punkten har vi inte heller haft några problem att möta varandra i diskussionerna. Samtidigt vill jag betona - det är innebörden i nationell samling - att dörren är öppen. Det är slutligen här i riksdagen som besluten fattas. Det är klart att vi måste lyssna också på den andra partierna. Det är inte så att vi från Centerpartiet försöker monopolisera någon sorts förhand- lingsrelation med regeringen, icke alls. Men det är viktigt att det finns en grund från början som kan bli bredare om ansvarstagande finns på fler håll i Sveriges riksdag. Det är vad vi hoppas på. Låt mig till sist gratulera Ingvar Carlsson till att det i dag finns en sådan stämning. Vi skall arbeta vidare med den. Det handlar inte bara om kompletteringspropositionen, utan det handlar också om konver- gensprogrammet, alltså hur vi skall förenhetliga kraven inom ramen för det europeiska samarbetet. Jag vill på den punkten bara säga att dis- kussionen fortsätter. För Centerns del vill jag markera att vi inte upple- ver oss själva som en tuva som man hoppar på. För vår del handlar det i stället om en försäkran om att vi menar allvar och att vi långsiktigt är beredda att ta ansvar, precis på samma sätt som vi gjort tidigare i svensk politik. Vi gjorde det under den förra regeringsperioden, och vi är beredda att göra det i dag för att skapa den stabilitet som krävs för att marknaden skall förstå att det finns en tillräckligt stark politisk vilja för att det inte skall bli fråga om en lekboll för marknadens aktörer. Det här hoppas jag skall vara budskapet från denna debatt, som ju kom till utomordentligt lägligt ur den synpunkten. Det är det besked som vi är beredda att ge, och vi vill ge det gemensamt för att skapa trygghet inför framtiden för vårt folk. (Applåder) Anf. 5 LARS LEIJONBORG (fp) Fru talman! Jag skrev om mitt anförande i morse där jag gratulerade Sverige till att regeringen nu tagit sig upp ur vänsterdiket och skall föra en politik i mittfältet. Sedan jag hört innehållet i nattens uppgörelse tänker jag dock inte använda det nya anförandet heller utan tala fritt ur hjärtat. Det som ligger närmast till hands för mig är att säga som Stefan Sauk i Lorry: Jag är skeptisk. När jag argumenterade för fyraårig mandatperiod, som jag var med och drev fram, brukade jag litet retoriskt säga att politikerna behöver fyra år. Vi behöver fyra år för att infria våra löften. Socialdemokraterna behöver fyra år för att bryta sina löften. När jag säger det tänker jag en del på det politiska systemets kris, demokratins kris. Låt oss glömma demonstrationen här utanför när vi sänkte a-kassan från 90 % till 80 % och Ingvar Carlsson talade kraftfullt mot det. Vad skall de tänka som

6

var hitbussade från Norrbotten när ni sänker den till 75 %? Låt oss
glömma kritiken mot kvittningsrätten. Men där jag tycker att man går
över gränsen är det som under tre års tid debatterades under den förra
mandatperioden, att vi hade tagit 7,5 miljarder från kommunerna. Det
var en huvudfråga i all socialdemokratisk agitation ända fram till slut-
debatten före valet, då också Ingvar Carlsson tog upp frågan. Många
har frågat vad som skall hända med dessa 7,5 miljarder. I dag får vi
svaret: Man tar 7,5 miljarder till. Det sägs att marknaden vill ha löftes-
brott, och den måste bli bönhörd över hövan. Jag undrar vad socialde-
mokratiska partimedlemmar och valarbetare tänker i dag. Löftet om att
egenavgiftshöjningar inte skall kompenseras fram till 1998 innebär,
räknat i 1998 års penningvärde, ungefär 7,5 miljarder. Det motsvarar
24 000 anställda i kommuner och landsting. Jag minns inte att jag hör-
de det uttalandet i socialdemokratisk valpropaganda. Jag hörde tvärtom
valgeneralen Bo Krogvig för ett par månader sedan i TV påminna om,
när han försvarade en transfereringssänkning, det som var ett inslag
mot det, nämligen att i valet mellan att sänka transfereringar och att
skydda verksamheter väljer socialdemokraterna att sänka transferering-
ar. Men i dag har vi alltså fått höra att man tänker ta 7,5 miljarder kro-
nor från skola, baromsorg och sjukvård.

För mig är det här programmet en bekräftelse på att det här i hög
grad är de missade möjligheternas regering. Ni hade chansen efter valet
att redan då bilda en blocköverskridande regering. Men den regering
som vi tänkte oss när vi talade om det var en regering som skulle vara
inriktad på att skapa så bra villkor för företagsamheten, särskilt för
småföretagen, här i landet att vi skulle få fart på tillväxten och därmed
fart på jobben. Jag tycker inte att det program som man har diskuterat
fram med Centern under natten uppfyller de krav som kan ställas på ett
program som skall få fart på tillväxten i landet. Låt mig skjuta in att jag
tycker att det är oansvarigt i detta statsfinansiella läge att använda 7-8
miljarder kronor till en sänkning av matmomsen. Det är definitivt inte
den strategiska skattesänkning som är viktig för att få fart på Sverige
och få fart på jobben.

Man har missat även andra möjligheter. Den förra regeringen lade
en grund, t.ex. när det gällde att utveckla den offentliga sektorn, som
var oerhört viktig. Där har regeringen genom sin återställningspolitik
missat chansen att öka kvaliteten och produktiviteten i offentlig verk-
samhet.

Jag hoppas naturligtvis att det som har hänt i natt skall kunna ses
som en början till ett mera radikalt omtänkande. Jag tycker inte att
Centern har nått tillräckligt långt när det gäller att pressa upp regering-
en ur det vänsterdike som den hamnat i. Men om man skall se något
positivt i detta är det ändå ett erkännande av att den socialdemokratiska
regeringen har kört in i väggen. Man har insett att regeringen är svag,
att man måste lägga om kursen. I så fall är detta ett mycket gott tecken,
men kursomläggningen måste bli betydligt radikalare än den som vi sett
i dag på morgonen.

Prot. 1994/95:86

5 april

Aktuell debatt:
Sveriges ekonomi

Prot. 1994/95:86 5 april

Anf. 6 JOHAN LÖNNROTH (v) Fru talman! Jag tror att jag normalt betraktas om en ganska fridsam

person. Jag har fått en del signaler och brev under den senaste tiden där

Aktuell debatt: Sveriges ekonomi

det ställs krav på mig att uttrycka den vrede som många människor, kanske framför allt de som röstade på oss, känner i dag. Jag vill inte heller gräva för mycket i historien i den här debatten. Det är viktigare att tala om sakfrågorna. Men när Carl Bildt säger att det är vänstersamarbetet, vänsterkursen, som fört landet in i eländet eller när Lars Leijonborg talar om att regeringen kört ner i vänsterdiket, blir jag faktiskt djupt upprörd. Så talar två ledande företrädare för den regering under vilken landets offentliga ekonomi kördes ner i botten. Vi uppnådde underskott utan motstycke, och arbetslösheten steg till historiskt höga nivåer. Vi fick för första gången i historisk tid massar- betslöshet i vårt land. Den nya majoriteten har faktiskt åstadkommit ganska mycket under hösten. Regeringen har presenterat ett budgetsaneringsprogram som omfattar ungefär 110 miljarder kronor. Vänsterpartiet har haft delvis andra förslag och en annan fördelningsprofil som vi tycker är mer rätt- vis. Men det är ändå detta som är en av de grundläggande orsakerna till att vi nu ser klara ljusningar. Konjunkturinstitutets senaste rapport visar att den offentliga ekonomin i Sverige nu förbättras starkt. Vi får i år ett stort överskott i affärerna med utlandet. Räntorna föll faktiskt i höstas när vi samarbetade och gjorde upp med regeringen. Oron började på allvar när regeringen började bli osäker om vem man skulle samarbeta med - när tuvhoppningen starta- de. I dag är den stora faran att uppgången på hemmamarknaden bryts. Det behövs i dag inte fler sparpaket. Det behövs åtgärder mot arbets- lösheten. Jag skulle också vilja vända mig till de brevskrivare som Carl Bildt talade om - de 22 männen från näringslivet. En av dem - Svanholm, tillträdande Industriförbundsordförande - talar om att vi måste ha opolitiska busar i regeringen. Man kan förstå att förståelsen för demo- kratins villkor inte är så stor. Jag läste en uppgift om att 26 män besät- ter ungefär hälften av styrelseposterna i de 25 största företagen. Det är så demokratin fungerar inom storfinansen. Jag förstår att de har svårt att begripa att svenska folket faktiskt har valt en vänstermajoritet. Jag skulle vilja fråga Svanholm och andra brevskrivare, om de tittar på TV eller hör debatten på radio, vad de tar för ansvar för detta land. Vad tar ni själva för ansvar? Vad är ni beredda att offra? Är ni beredda att stoppa utdelningshöjningarna för att få en ansvarsfull avtalsrörelse? Är Svanholm beredd att avstå från de stora exportkrediter som hans eget företag får? Nyanställ folk! Sluta ta ut övertid! Sluta sälja svenska kronor! Ta hem era stora tillgodohavanden av svenska kronor i utlandet! Ta ert ansvar för landets ekonomi! Jag skulle också vilja uppmana Göran Persson och Ingvar Carlsson att sluta huka för dessa brevskrivare. Ställ krav på högerns kravkoncer- ner!

8

Tillsätt gärna en kommission som granskar vad som har hänt de se-
naste veckorna. Vem är det som har spekulerat mot den svenska kro-
nan? Vilken roll spelar de 22 brevskrivarna? Arbeta internationellt för
spelregler på den internationella marknaden som kommer till rätta med
kapitalspekulationen!

Till sist vill jag gratulera Olof Johansson till att ha kommit in i det
politiska samarbetet med regeringen. Sänkt matmoms är ett gammalt
klassiskt vänsterkrav. Det känns naturligtvis positivt för oss. Samtidigt
skall jag inte förneka att förslagen vad gäller kommunerna - skolan,
vården och omsorgen, dvs. välfärdsstatens kärna - är en oerhört farlig
väg att slå in på, vilket ni nu verkar vara inne på. Att sänka a-kassan till
75 % går inte med tanke på att en fjärdedel av svenska folket nu lever
nära socialbidragsnormen. Det måste bli en rättvisare fördelningsprofil.

Men vi vänsterpartister är beredda att fortsätta samtala för att försö-
ka vrida utvecklingen i en mera rättvis riktning.

(Applåder)

Anf. 7 BIRGER SCHLAUG (mp)

Fru talman! Det blir lätt vanligt käbbel en sådan här dag. Käbblet i
dag står mest Moderaterna och Folkpartiet för. Jag skall ändå ge några
kommentarer till det vi har hört Göran Persson och Olof Johansson tala
om.

Först vill jag säga att jag tycker att det är bra i grunden. Jag är full-
ständigt övertygad om att vi kan hitta gemensamma nämnare för att
samarbeta.

En randkommentar som trots allt är ganska viktig är att kommuner-
na kommer att drabbas väldigt hårt. Det kan man åtgärda genom att ge
kommunerna rätten att beskatta juridiska personer. Annars kommer
barnomsorg, skola och sjukvård att drabbas ganska hårt. Men vi kan
lösa det gemensamt.

Jag tror också att det är viktigt att i sluttampen av uppgörelsen se
till att koldioxidskatten och uranskatten höjs i stället för fastighetsskat-
ten på skog, t.ex.

Det är bra att matmomsen sänks. Vi känner igen flera delar av de
förslag vi har lagt fram i motionerna. Det är bra.

De krokodiltårar som Carl Bildt och Leijonborg gråter verkar när-
mast patetiska.

Fru talman! Ledamöter! Ni på läktaren, TV-tittare och radiolyssna-
re! Grunden till det vi diskuterar i dag är att marknaden återigen jongle-
rar med demokratin: valutakriser, kronfall, räntehöjningar och nu åter
krav på att svenska folket skall lyda den s.k. marknaden. Vi lever i en
stressekonomi. Alla ni som lyssnar i Sverige i dag skall veta att de som
är ansvariga för detta sitter i detta hus - i denna kammare.

För det första: En majoritet i detta hus har monterat ned alla spel-
regler för valuta- och penningpolitik. Miljöpartiet de gröna har motsatt
sig detta och länge krävt att Sverige tar initiativ så att vi kan tygla
marknaden, införa spelregler och öka insynen i det spel som fåtalet
bedriver men som drabbar oss alla.

Prot. 1994/95:86

5 april

Aktuell debatt:
Sveriges ekonomi

Prot. 1994/95:86

5 april

Aktuell debatt:
Sveriges ekonomi

10

Så sent som för några veckor sedan röstade Socialdemokraterna,
Centern och även de andra gamla regeringspartierna ner detta krav från
vår sida. Det är tragiskt.

För det andra: En majoritet i detta hus har år efter år byggt upp so-
cialförsäkringssystem som inte är hållbara. Redan i slutet av 8O-talet
krävde Miljöpartiet i riksdagen förändringar och sparande. Vi kräver
samma sak nu. Vi vill spara 6,6 miljarder kronor kommande budgetår
genom att minska ersättningen i socialförsäkringssystemen för oss med
högre inkomster. Det vill vi göra genom att införa ett s.k. brutet tak.
Det går att spara rättvist.

För det tredje: En majoritet i detta hus beslutar att staten med låna-
de pengar skall satsa 65 miljarder kronor på militär verksamhet när
andra delar av samhället förblöder. CSN-kortet tog vänstern, Modera-
terna och Socialdemokraterna bort i går. På det sparar man vad det
militära försvaret kostar i ungefär 24 timmar. Så kan vi inte fortsätta.

För det fjärde: En majoritet i detta hus beskattar arbete så hårt att vi
inte längre har råd med arbetskraft, vilket leder till att arbetslösheten
ökar. Miljöpartiet vill sänka skatten på arbete och i stället höja bolags-
skatten till EU-nivå och beskatta energi, råvaror och utsläpp - det vi
kallar för skatteväxling - vilket leder till teknikutveckling, miljöinves-
teringar och mängder med gröna framtidsjobb.

Det går alltså att få fart på Sverige, att skapa arbete, men då är det
viktigt att vi sänker skatt och avgifter på arbete och höjer på annat.

För det femte: En majoritet i detta hus håller fast vid något så förle-
gat som 40-timmarsveckan trots att det inte finns någon utredning nå-
gonstans som visar att det kommer att finnas lika mycket lönearbete i
framtiden som det fanns i går. Att inte sänka arbetstiden nu, att inte
dela på jobben nu, är detsamma som att acceptera hög arbetslöshet. Det
är en arbetslöshet som kostar staten hundratalet miljarder kronor detta
år, förutom att det kostar att så många människor, så många familjer
och så många barn mår dåligt.

Jag tror att det finns stora möjligheter för samarbete, men ett sådant
samarbete måste bygga på tre grundbultar.

1. Besparingar skall ske med socialt ansvar så att vi med höga in-
komster får ta en större del av besparingarna. Vi måste faktiskt titta
närmare också på de pensionärer som har full ATP. Där finns pengar
att hämta. Det kan ske på ett rättvist sätt.

2. Besparingar måste ske så att inte konsumtionen minskar. Därför
är det egentligen olyckligt att sänka nivån i socialförsäkringssystemen
lika mycket för alla, vilket regeringen och Centern nu verkar vara inne
på. Det gäller att inte dra undan konsumtionsutrymmet för låginkomst-
tagarna. Gör man det hämmar man i själva verket ekonomin.

Därför är det bättre att införa ett brutet tak så att låginkomsttagare
upp till en viss nivå får behålla sina 80 %. Den del av inkomsten som
ligger över det brutna taket får man bara 40 % av. Då hämmar vi inte
ekonomin och kan spara pengar.

3. Det är viktigt att den ekonomiska politiken medför steg för att
förbättra miljön. Det kan ske genom skatteväxling, dvs. sänkta arbets-
givaravgifter och höjda skatter på energi och utsläpp, men det kan

också ske genom att vi styr företagsstöd och investeringar i sådan rikt-
ning att miljömål gynnas. Ett exempel är den överenskommelse som
regeringen och Miljöpartiet gjorde i går, som innebär att stödet till
solvärme ökar ytterligare och att ett rejält investeringsbidrag utgår för
dem som vill satsa på miljövänliga biobränslen för uppvärmning. Med
fler sådana överenskommelser kan vi se till att vi får ett brett rödgrönt
samarbete, och det är bra för Sverige.

(Applåder)

Anf. 8 ALF SVENSSON (kds)

Fru talman! Jag delar helt den förhärskande inställningen att det inte
är en dag för pajkastning. Det är värdefullt att de här resonemangen har
kommit till stånd.

Vi politiker, från alla partier, har en benägenhet att i första hand
tänka på våra egna partiers bästa. Men jag tror att vi nu har kommit till
en punkt i samhället - eller hur det nu skall uttryckas - där svenska
folket, med all rätt, kräver att vi bryr oss om hela nationen och inte
fastnar i partipolitisk träta.

I och för sig vet vi alla att det är i de tuffa debatterna som det bästa
kan vaskas fram. Men nu handlar det om att få upp svensk ekonomi på
fast mark. Jag förstår därför Göran Persson mycket väl när han säger att
det i dag inte är tid för krafsande i historien - kanske uttryckte han sig
inte riktigt så - och för att gå tillbaka och se hur det varit. Men samti-
digt må han förstå att valrörelsen inte längre är bakom oss, utan nu
sitter vi här och känner en viss förvåning när man från socialdemokra-
tiskt håll i dag applåderar att arbetslöshetsersättningen sänks till 75 %.
Lars Leijonborg nämnde detta. Inte heller jag kan låta bli att stryka
under det.

Göran Persson, jag minns hur nuvarande finansministern tillsam-
mans med statsministern nästan jagade livet ur kds när vi gjorde en - i
jämförelse med vad ni skall göra - liten sänkning för kommunerna.
Vård, omsorg och barnomsorg talas det om - jag läste i morse om
Ingvar Carlssons och Göran Perssons uttalanden, men jag skall inte nu
använda tiden till dem.

Ni måste, precis som Göran Persson sade, ha viss förståelse för att
minnet hos svenska folket inte är så dåligt. Det är inte heller så dåligt
hos oss som nu är i opposition.

Jag hoppas ärligt att det här räcker, att det här duger och att det här
bär. Jag vill inte bli misstrodd på den punkten. Men samtidigt har Ing-
var Carlsson naturligtvis helt rätt i, som han tidigare sagt, att vi har lagt
fram - jag minns inte den exakta formuleringen - ett jättestort bespa-
ringsprogram. Det är rätt. Vi har ju redan genom beslut som är tagna,
eller som är färdiga att tas, åstadkommit att barnbidragen sänks, att
pensionerna minskar, att kommunerna får det sämre osv. Jag behöver
inte räkna upp allt.

Det mest famösa och förödande är emellertid, och det är egentligen
det som hela den här debatten handlar om, ifall de besparingar som
görs äts upp av för höga räntor, dvs. om vi gör besparingar som bara
kastas i sjön.

Prot. 1994/95:86

5 april

Aktuell debatt:
Sveriges ekonomi

11

Prot. 1994/95:86 5 april

Återigen vill jag understryka: Jag hoppas att det här räcker, att rän- tan går ned och att signalen från denna dags debatt blir att Sverige

håller på att kravla sig upp i det närmaste från en jumboplats i OECD,

Aktuell debatt: Sveriges ekonomi

från kvicksanden upp på fast mark. Det var väl litet dunkelhet i det som Göran Persson sade, men jag hoppas att det är desto klarare tänkt och att vi så småningom får en helt annan möjlighet att tränga igenom och analysera det som här har pre- senterats. Samtidigt vet vi att det, även om vi fortsättningsvis lägger fram aldrig så rimliga sparpaket dock utan att få fart på företagsamheten, framför allt småföretagsamheten, blir mycket av en ljudande malm - jag läste i en tidning i morse att Göran Persson gillar den typen av bildspråk. Det vill vi inte ha, utan vi vill ha fart på företagsamheten och få folk i arbete. Jag kände mig inte riktigt säker på att så sker utifrån det som presenteras här. Då känner man en viss ängslan. Vi kristdemokrater skulle gärna se att någonting gjordes på tjänste- momsområdet och att man tog rejäla tag, om nu momsen skall tas ned, för att satsa på småföretagandet. Jag tror att det behövs. Fru talman! Jag undrar om inte en av de djupaste rötterna till Sveri- ges ekonomiska kris är att socialdemokratin vuxit sig så tätt samman med den offentliga sektorn. Man kan snudd på tala om siamesiska tvillingar. Socialdemokratin är nära nog den offentliga sektorn och tänker i de banorna. Vi i kds tror att det är oerhört viktigt att inte bara titta på budgetsaldot. I stället måste vi försöka fånga in, få fart på och sprida en optimism hos individen. Vi måste mobilisera oss själva och nyttja den kreativitet, den idealitet och det ansvarstagande som finns på jobbet, på fritiden och i familjen, så att vi litet grand kommer bort från tänkandet att staten skall göra allt. Detta är inte detsamma som att gå tillbaka till någon välgörenhetsinrättning, utan det är att nyttja de krafter som jag tror har drivit fram dagens debatt. Anf. 9 Finansminister GÖRAN PERSSON (s) Fru talman! Låt mig börja med att instämma i Olof Johanssons principiella resonemang om vikten av att från de slutna rummen hos marknadens aktörer föra tillbaka diskussionen till folkrepresentationens rum, riksdagen. Det är oerhört viktigt att så sker. Denna process är intimt förknippad med vår förmåga och vår beredskap att visa att vi kan hantera de offentliga finanserna. Den som är satt i skuld är icke fri. Det vet alla enskilda som är djupt skuldsatta. Samma sak är det för en stat. Även om jag skulle kunna ta oerhört många debattpoäng på att rota i de gångna tre åren finns det ingen anledning att i dagens situation göra det. Nu är det samling och samförstånd som gäller. Vi har en god möjlighet att ta Sverige upp till en god ekonomisk utveckling. Jag kan avslöja för riksdagen att i den kompletteringsproposition som vi skall lägga fram är den underliggande utvecklingen i den reala ekonomin nu så stark att vi ser att vi kommer att kunna stabilisera statsskulden redan 1996.

12

I valrörelsen sändes det fax till Ingvar Carlsson. Ingvar Carlsson
skulle intyga att han var beredd att stabilisera statsskulden till 1998.
Men så stark är nu utvecklingen i den reala ekonomin att vi ser att vi
kommer att göra det 1996, såvida inte internationell valutaoro och
internationella räntekriser så starkt smittar den hårt skuldsatta svenska
ekonomin att den starka konjunktur som vi så väl behöver kommer av
sig och blir för kort. Det är därför som det är så viktigt att i det här
läget samarbeta samt visa fasthet och gemensamma värderingar för att
därmed skapa tilltro till det svenska politiska systemets förmåga att
hantera statsfinanserna.

Jag tycker också att Olof Johansson pekade på en oerhört central
punkt när vi nu skall ta Sverige ur den här krisen: Det kommer inte att
gå om det inte finns ett bärande inslag av en rättvis fördelning. Där är
Centern och socialdemokratin helt överens.

Folkflertalet i Sverige kommer aldrig att acceptera svåra och tunga
pålagor om man inte också ser att de som är starka bär sin del av bör-
dan.

Egentligen, Lars Leijonborg - som hade ett något trist inlägg - lig-
ger väl just förklaringen till tillkortakommandet i att man, när Folkpar-
tiet försökte sig på att sanera statsfinanserna, inte begrep den bärande
dimensionen i den svenska politiken.

Det går inte att göra stora, tunga och svåra ingrepp i socialförsäk-
ringar och a-kassor och det går inte att bedriva sparkampanjer mot den
offentliga sektorn om man samtidigt tycker sig ha råd att exempelvis
avskaffa förmögenhetsskatten. Det är den insikten varje regering måste
ha för att klara att i Sverige samla ett stabilt folkflertal för en sanering
av de offentliga finanserna.

Johan Lönnroth, man skall vara försiktig med att ta enkla poäng i
den här svåra diskussionen genom att tala om att det var precis när
regeringen slutade samtala med det ena partiet för att övergå till det
andra som räntorna stack i väg. Det är inte seriöst. Alla som följer den
här debatten kan lyssna på radions morgonsändningar i Ekot. Där berät-
tar man hur dollarn fortsätter att rasa, hur japanerna får problem med
sin ekonomi och hur tyskarna brottas med sin starka mark. Det är en
världsekonomi i brand. Sverige är mer illa utsatt än många andra län-
der, just därför att vi släpar på vår stora skuldsättning.

Se det internationella mönstret! Förstå sambanden och agera däref-
ter!

Låt mig också säga till Johan Lönnroth att han har rätt när han pe-
kar på att denna riksdag har åstadkommit mer av konkreta beslut för att
sanera statsfinanserna än vad som har gjorts på mången god dag. Det
har skett med gemensamma ansträngningar - det får vi inte glömma.
Men det får naturligtvis inte förhindra att vi går vidare om så är nöd-
vändigt.

Jag har hört att många talat om att man borde spara mera - oprecist,
som vanligt. Men vi har grepp om de offentliga finanserna, och vi skall
i början av sommaren till Bryssel leverera ett konvergensprogram.

Jag delar Olof Johanssons uppfattning att det är klart att det här är
en utmärkt grund att bygga det på, men det kan komma att behövas mer

Prot. 1994/95:86

5 april

Aktuell debatt:

Sveriges ekonomi

13

Prot. 1994/95:86 5 april

av diskussion och debatt. Till er som har synpunkter och vill samarbeta med regeringen och göra mer av olika typer av insatser för att stabilise-

ra statsfinanserna säger jag på regeringens vägnar att vi nu inbjuder

Aktuell debatt: Sveriges ekonomi

samtliga partier i riksdagen att delta i utformandet av konvergenspro- grammet. Då får alla demonstrera i praktisk handling samarbetets svåra konst och ansvarstagandets ädla uttryck. Välkomna till gemensamt ansvarstagande för konvergensprogrammet! Härmed är hela riksdagen inbjuden. Anf. 10 CARL BILDT (m) Fru talman! Det var länge sedan jag hörde Göran Persson så hov- sam i talarstolen. Jag kan i och för sig förstå bakgrunden till detta. Jag förstår också väl bakgrunden till att Göran Person, liksom för övrigt Johan Lönnroth, säger att vi nu inte skall diskutera historien. Men när man är i en besvärlig situation är det dock bra att veta hur man har kommit dit. Låt oss inte glömma detta som är det grundläggande i den krissituation som Sverige befinner sig i, att det var skattechocken och vänsterkursen som bäddade för kronraset och för räntekrisen. I januari sade regeringen att kronan skulle stärkas och att räntan skulle falla. Det blev precis tvärtom, på det sätt som vi varnade för. Och nu sitter man där och tvingas yxa till under natten vad man skall redovisa på morgonen. Det är inte alldeles lätt att dissekera det här. Det är ganska mycket optik, och vi letar efter en del av substansen. Det brukar sägas att det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta. Må jag uttala förhoppningen att det inte är fullt så dunkelt tänkt som det har varit dunkelt sagt på ett antal punkter denna morgon. Natten har måhända inte varit underbar - det överlåter jag åt nattens samtalspartner att själva precisera - men att döma av morgonens redovisning har natten i alla fall varit ganska så dunkel. Det är några konkreta punkter som bör kommenteras. Redan på fredag gives en utomordentlig möjlighet för kammaren, för socialdemokrater, centerpartister och andra, att rösta för det som man nu tydligen är överens om, dvs. att sänka ersättningsnivån i a- kassan till 75 % och bibehålla karensdagen. Det finns en moderat re- servation på denna punkt. Varför vänta när det behövs skarpa beslut? Rösta på fredag för vad ni kom överens om i tisdags! Man kan möjligen göra en och annan retrospektiv reflexion över en del av de debatter vi förde under den föregående mandatperioden. Jag minns att jag i en diskussion - med en person som skall vara onämnd i denna debatt - i LO-tidningen skrev om det halvlöfte som ni hela tiden ställer ut tillsammans med LO att höja ersättningsnivån i a-kassan: Glöm det! Ni kommer aldrig att göra det. Det är bara munväder. Det är långt sannolikare att ni kommer att vara i en situation där ni tvingas sänka ersättningsnivån i a-kassan. Min blygsamhet förbjuder mig att nämna vem i den debatten som fick rätt i fråga om hur det blev med ersättningsnivån i a-kassan. Nu är detta inte så rasande mycket pengar; i storleksordningen 1,5

14

miljarder. Sedan tar man in litet på karensdagen. I förhållande till de

dumheter man hade föreslagit tidigare är det bra. Men samtidigt för-
svinner 8 miljarder till sänkt matmoms.

Det här är klassisk kohandel, och det är klassisk socialdemokrati
när den är trängd. Det var likadant våren 1991, då det också var den
sänkta matmomsen som skulle politiskt rädda socialdemokratin.

Det är inte detta som Sverige behöver i detta läge - populärt som
det måhända kan vara för ögonblicket. Jag förstår att man tar hem 3
miljarder på en del andra skattehöjningar, säkert av mera dubiös karak-
tär. Men hur får man i alla fall ekvationen att gå ihop? Har ni räknat i
natt, eller vad har ni egentligen gjort? Det är också engångshistorien
med 6 miljarder hit och dit, men det spelar ju ingen roll i den långsikti-
ga kalkylen.

Det som återstår av substans förefaller vara 7 miljarder från kom-
munerna, genom att man inte kompenserar dem för det man har ställt
till med tillsammans med Johan Lönnroth och Birger Schlaug vad gäl-
ler egenavgiften. Inte heller där skall jag moralisera alltför mycket om
vad som har varit. Jag kan notera att det i denna kammare icke längre
finns den Bengt Westerberg som under den tidigare mandatperioden
försvarade de mer begränsade kommunindragningar som vi gjort. I
denna kammare finns, men icke med rätt att tala, fru talman, den person
som då med hetta kritiserade just varje tanke på att man skulle ta från
kommunerna. Nu gör man det, men såvitt jag förstår smetar man bort
en hel del av de här miljarderna som smörjmedel i uppgörelsen när det
gäller att kompensera på olika punkter. Vi får se hur det där går ihop.

Så bäddar man - och det är det långsiktigt allvarliga - för en skat-
techock version 2 ute i kommunerna, genom att man inte har skattetak.
Man drar in och man ändrar vissa lagar, med optikens substans i detta.
Men skattechocken version 2 lär drabba alla inkomsttagare, med udden
nedåt, genom det som kommer att inträffa i kommunerna under de
närmaste åren.

Sveriges problem är, efter det som har inträffat, att det inte finns
trovärdigheten att vi efter statsskuldsstabiliseringen, efter konjunktur-
uppgången, klarar att varaktigt lösa våra problem. Vad som krävs är
varaktigt och kraftigt sänkta utgifter. Det letar vi efter. Vad som krävs
är varaktigt stärkt krona och stärkt tillväxt i svensk ekonomi. Det letar
vi fortfarande efter.

Det förefaller - vi får se när papperen kommer på bordet och när
siffrorna redovisas på presskonferenser - som om man valt svagt i
stället för starkt, smalt i stället för brett. Natten var dunkel. Nu kommer
morgonens klarhet. Men med denna konstruktion tror jag att ni får
förbereda er för fler dunkla nätter.

Anf. 11 OLOF JOHANSSON (c)

Fru talman! Jag vill för ordningens skull tala om att vi arbetar inte
enbart på nätterna - men också då.

Jag tycker att det är viktigt att den signal går ut som nu tydliggjorts
från regeringens sida, att alla riksdagens partier har möjlighet att ta
ansvar. Jag tycker att det är utomordentligt bra att man inbjuder så brett
som man gör för att hantera konvergensprogrammet. Det här handlar

Prot. 1994/95:86

5 april

Aktuell debatt:

Sveriges ekonomi

15

Prot. 1994/95:86 5 april

inte om retorik och konfrontation, utan det handlar om att göra en in- sats för det här landet.

Låt mig deklarera för Centerns räkning att vi tänker stå fast och

Aktuell debatt: Sveriges ekonomi

hålla ut tills vi är uppe ur det här marknadsdiket. Om våra tjänster behövs så finns vi där. Det är viktigt att ge den sortens långsiktiga signaler, så att det inte finns någon tveksamhet hos dem som kanske drar andra slutsatser av en ibland splittrad och ibland splittrande debatt. Låt mig också säga att man naturligtvis kan raljera om mervärdes- skatt på maten, men det här handlar inte om någon kohandel. Det handlar om klassisk fördelningspolitik för folkrörelsepartier. Så enkelt tycker jag att det är. Jag har ingen anledning att i dag stå här och slå mig för bröstet för det vi har uppnått i denna uppgörelse. Jag bara konstaterar - det vet också personer i den tidigare regeringen - att vi i varje fall inte har motarbetat en utveckling i den riktning som vi nu kan se. Vi tycker också att det är viktigt med utgiftstak och budgetdisciplin, precis som finansministern har sagt. Vi tycker att det är viktigt att vi markerar vårt ansvar för att de små företagen skall få förutsättningar och chansen att skapa de nya jobben. Det är nämligen där de måste komma. Sverige måste bli en bättre småföretagarnation. Därav kvitt- ningsrätten för nyföretagande om fem år; förslag som känns igen. Där- för riskkapitalavdrag. Vi är naturligtvis nöjda med att skatterna på jord och skog nu tonar bort, därför att det var en särbehandling som kan slå fel. Låt mig också säga att det är självklart att vi ställer upp och finansi- erar de uppgörelser som vi har varit med om tidigare. Det handlar om ansvarstagande. Jag hoppas att så många som möjligt har samma känsla för nationell samling i fortsättningen. Nu finns möjligheten för alla att delta. Anf. 12 LARS LEIJONBORG (fp) Fru talman! Det politiska språket syftar ibland till att skapa dunkel- het. När Birger Schlaug, en av regeringens tidigare partner, talar om att kommunerna skall få rätt att beskatta juridiska personer låter det som någon skatteteknisk formalitet. Men det är klart att det handlar om att beskatta de småföretag där de nya jobben skall komma. När Göran Persson säger att kommunerna inte skall få kompensation för höjda egenavgifter kan även det låta som en skatteteknisk formalitet, men det är en oerhört mycket mer dramatisk förändring än den som de senaste månaderna med hetta har diskuterats i Kommunsverige när det gäller skatteutjämningssystemet. Alla de delegationer som har kommit till Stockholm har diskuterat ekonomiska förändringar av långt mindre betydelse än vad det här handlar om. När Göran Persson säger att ett bärande inslag i varje program måste vara rättvisa kan det låta starkt. Men de kamrater som har hört samme Göran Persson använda samma ord tidigare här i kammaren måste ju tänka så här: Men förra gången han sade det var det ju för att

16

vi inte skulle sänka ersättningen i a-kassan, för att vi skulle ta bort

kvittningsrätten och för att vi inte skulle ta pengar från kommunerna.
Jag tror alltså att vi politiker får ett stort problem med att förklara för
väljarna varför det är så stor diskrepans mellan det som sägs före valet
och det som görs efter valet.

Jag är som sagt skeptisk. Till förslaget att sänka matmomsen är jag
mycket skeptisk. I detta statsfmansiella läge är det oansvarigt. Jag tyck-
er att de avtalsslutande parterna skall tänka om på den punkten.

Jag är nöjd med några inslag i den här uppgörelsen. Det är utmärkt
att kvittningsrätten återinförs och att det där riskkapitalet äntligen
kommer. Av lappar från centerpartistiska vänner har jag också förstått
att karensdagen kommer att bli kvar - det tror jag också är ett utmärkt
besked. Men det behövs rejälare tag. Sverige behöver en långsiktig,
marknadsekonomiskt inriktad politik. Folkpartiet är berett att medverka
till alla beslut som krävs för att vi skall ta oss ur de nuvarande proble-
men. Men det kräver också att politiken har just den långsiktiga, mark-
nadsekonomiska inriktningen.

Anf. 13 JOHAN LÖNNROTH (v)

Fru talman! Jag vill först försäkra Göran Persson att jag inte är så
naiv att jag tror att räntan styrs av vilken samarbetspartner regeringen
väljer. Det jag ville säga var någonting annat. Eftersom Carl Bildt och
Lars Leijonborg säger att det var vänsterkursen - samarbetet med oss -
som förde landet ned i diket ville jag bara göra det enkla påpekandet att
om man tittar på verkligheten finner man att det faktiskt var under den
period då socialdemokraterna träffade de olika överenskommelserna
med oss som det gick förhållandevis bra. Men jag är fullt medveten om
att det var internationella händelser som var det väsentliga i det som
hände de senaste veckorna.

Även jag har en och annan kontakt med den s.k. marknaden. Jag
träffade häromdagen en företrädare för en av de större obligationshand-
larna här i Norden. Han berättade att han hade träffat många av de
ledande företrädare för kapitalplacerarna som jag vet att också Göran
Persson har träffat i USA och på andra håll. Han redogjorde mycket
öppet för vad han trodde att de hade sagt till Göran Persson. Deras
världsbild är ju sådan att de helt enkelt inte accepterar den svenska
modellen, dvs. att vi vill ha ett samhälle med full sysselsättning, rättvis
fördelning och solidaritet. Det accepteras inte. Det uppfattas som en
främmande fågel. Sverige skall drivas in i samma mönster som alla de
andra tvåtredjedelssamhällena, klassamhällena, med brutala inkomst-
skillnader. Det är den föreställningsvärld som denna s.k. marknad lever
i. De tar gruvligt fel, och jag skulle vilja uppmana Göran Persson att
inte ha så stor respekt för de här ”höjdarna”, näringslivets toppar, som
jag ibland kan få uppfattningen att socialdemokratins ledande personer
har.

Carl Bildt tog upp egenavgiftema. Egenavgifterna är ett otyg. Vi
har kompromissat - det är sant - också om egenavgiftema. Men jag
skulle vilja fråga Carl Bildt: Är Carl Bildt beredd att göra om egenav-
gifterna och åstadkomma en något rättvisare fördelning genom att ta
bort den orättvisa avdragsrätten?

Prot. 1994/95:86

5 april

Aktuell debatt:
Sveriges ekonomi

2 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 86

Prot. 1994/95:86 5 april

Till sist vill jag säga att jag tror att vi i dag måste vidta åtgärder som stärker ekonomin för dem som har lägst inkomster. En fjärdedel av

svenska folket ligger nära Socialstyrelsens definition av existensmini-

Aktuell debatt: Sveriges ekonomi

mum. Det är inte hållbart, Göran Persson. Det program till sanering som ni nu kanske gör upp med Centern kan göras starkare; det kan göras väsentligt rättvisare. Att sänka a-kassan till 75 % är inte hållbart! Anf. 14 BIRGER SCHLAUG (mp) Fru talman! Alla ni som lyssnar! Det finns här i kammaren politiker som av rent partiegoistiska skäl vill skrämma den s.k. marknaden. Carl Bildt är en sådan politiker. Carl Bildt var ute och surrade om att det skulle bli nyval - var det för att stabilisera svensk ekonomi eller var det för att göra partipolitiska vinster? En del tar bara ansvar för det egna partiets opinionssiffror och inte för Sverige. Carl Bildt är en sådan politiker. Dessutom tycker jag att Carl Bildt borde vara litet mer förankrad i svensk politik. Carl Bildt säger att Miljöpartiet skulle stå bakom egen- avgifter. Det gör vi inte alls. Vi tycker att det i grunden är ett dåligt system. Framför allt skall man inte ha avdragsrätt för egenavgifter. Hade man inte haft det hade kommunerna nämligen sluppit det man nu kanske tvingas till. Det förslaget slår hårt mot kommunerna. Jag skulle ändå vilja upp- mana Göran Persson att titta närmare på om man inte kan föra över en del pengar till kommunerna. Det handlar ändå om så grundläggande saker som barnomsorg, skola och sjukvård. Jag tror att det går att hitta bra lösningar Dessutom förstår jag fortfarande inte riktigt Socialdemokraternas och Centerns uppläggning när man vill dra undan konsumtionsutrymme för låginkomsttagarna. Då hämmas ju i själva verket ekonomin. Det måste vara grundläggande fel att göra på det sättet. Jag tror att det vore bättre att vi införde ett brutet tak så att vi lät låginkomsttagarna ha kvar sina ersättningsnivåer medan vi tog betydligt mer från oss med höga inkomster. Ekonomin skulle må bättre av det. Vi skall leverera konvergensprogram till Bryssel, sade Göran Pers- son. Ja, det skall vi. Men mer än så - vi skall också leverera 20 miljar- der kronor i medlemsavgift. Fru talman och alla ni som lyssnar på läk- taren och hemma vid radio- och TV-apparaterna! Det blev inte som man sade. Det blev inte alls som man sade! Hur bra skulle det inte gå för svensk ekonomi bara vi blev medlemmar i EU - räntan skulle sjun- ka, maten skulle bli billigare och kronan skulle stabiliseras. Hur det gick? Ja, i går sålde Volvo ut stora delar av sin verksamhet till ett norskt företag, ett företag som ligger utanför EU och som dessutom leds av en EU-motståndare. Det är på något sätt symtomatiskt! Men, fru talman, nu börjar man en gång till med samma prat. Bara vi gör marknaden till lags blir allt bra. Men marknaden blir aldrig mätt. Marknaden vill alltid ha mer. Marknadens uppgift är att förränta och flytta pengar. 90 % av de pengar som i dag flyter över gränserna har inte med varor och tjänster att göra. Det är spekulation och jakt på

18

räntepunkter. Därför behövs det spelregler - utom att vi naturligtvis

måste sanera budgeten. Det behövs också politiker som står upp och
säger: Låt oss tygla marknaden! Det är få politiker som vågar säga det,
men vi blir fler och fler i Sverige, vi blir fler och fler i Europa, vi blir
fler och fler i världen. När skall det bli fler och fler i det här rummet i
Sveriges riksdag?

Anf. 15 ALF SVENSSON (kds)

Fru talman! Det är onekligen uppmuntrande om Sverige får fason
på statsskulden tidigare än vad vi hade vågat hoppas på. Det går väl att
vaska fram flera förklaringar till det.

Nu lever vi ju ändå alla i hushållsekonomier. Jag är litet förvånad
över att Göran Persson talar om fördelningspolitik så frejdigt som han
gör. Jag tycker ni har missat fördelningspolitiken, och det är förvånan-
de.

Flerbarnsfamiljerna med normala inkomster kan omöjligt tycka att
Socialdemokraterna bedriver en acceptabel och rimlig fördelningspoli-
tik. De sämst ställda pensionärerna ställer sig inte heller upp och tackar
för en aktiv och rättvis fördelningspolitik. Och vad förslaget att klä av
kommunerna många miljarder kommer att leda till i fördelningspolitiskt
hänseende kan vi väl också ana oss till.

Det är ingen rim och reson i att Socialdemokraterna så att säga får
vila på gamla fördelningspolitiska lagrar när man nu uppenbarligen
endast stirrar på budgetsaldot och enligt mitt sätt att se glömmer åtskil-
ligt av vad en fördelningspolitik, om den skall vara rättvis, bör innehål-
la. Vi tycker alltså att satsningen på småföretagsamhet, på nya jobb -
på det som under hela valrörelsen kallades riktiga jobb - är alldeles för
liten. Det måste finnas något att fördela! Jag har verkligen ingenting
emot att man sänker momsen på mat - det har vi också ivrat för - men
jag vet inte om det är något som man kalla för klassisk fördelningspoli-
tik, som Olof Johansson gjorde.

Det är möjligtvis fördelningspolitik i någon ringa mån. Om vi nu
skall, eller när vi nu måste, prioritera kan det inte vara rim och reson i
något annat än att prioritera så att vi får fram flera arbetstillfällen. Sve-
rige har löst sin arbetsmarknadspolitiska situation genom att bygga ut
den offentliga sektorn. Om den nu skall snävas in måste det till rejäla
aktiviteter för att få fram nya jobb.

Det talades här också om folkrörelsepartier. Det är ett fint ord. Jag
ansluter gärna vårt parti, som alla vet, till det uttrycket. Men då handlar
det också om att tro på folket och att låta folket välja. Vi måste låta
föräldrar välja, låta kreativiteten blomma och låta enskilda organisatio-
ner bli betrodda när det t.ex. gäller bistånd. Man skall i stället klä av
dem biståndsresurser och lämpa över det på centrala organisationer.
Man skall låta föräldrar - betro enskilda individer - välja skola, etc.,
etc. Ni kan inte bara tala om folkrörelsepartier och sedan springa ifrån
den kursomläggning som Sverige behöver. Kreativitet som i dag är
upplåst i den offentliga sektorn skall frigöras.

Prot. 1994/95:86

5 april

Aktuell debatt:
Sveriges ekonomi

19

Prot. 1994/95:86 5 april

Anf. 16 Finansminister GÖRAN PERSSON (s) Fru talman! Lars Leijonborg gjorde sig skyldig till ett feltänkande.

Han gjorde en poäng av att socialdemokratin nu tillsammans med

Aktuell debatt: Sveriges ekonomi

Centern lägger fram ett förslag om kvittningsrätt. Han sade att det var ett våldsamt löftesbrott från socialdemokratins sida. Vi har gjort upp med Centern. Alla förslag som vi nu presenterar är inte socialdemokratiska förslag ursprungligen. En del förslag är förank- rade i Centern, en del hos socialdemokratin. Man får mötas på halva vägen och ge och ta. Det är en fullständigt bisarr uppfattning om sam- arbete att det bara skulle vara den egna politiken som skall räknas. Socialdemokraterna är ett stort parti. Det är ett dominerande parti i riksdagen och i nästan samtliga kommuner i landet. Vi socialdemokra- ter är vana att samarbeta. Trots att vårt parti är stort och dominerande kan vi inte alltid få som vi vill. Vi måste ta intryck och vara beredda att lyssna. Vi har lyssnat på Centern. Vi är beredda att lyssna på fler partier, Lars Leijonborg. Det krävs dock att man orkar släppa den enkla partipolitiska retoriken och möta de krav som svenska folket nu ställer på den här riksdagen att samarbe- ta för vårt fina lands skull. Det är det som det handlar om. Släpp allt det här tjafset om vad som sades vid det ena eller det andra tillfället! Jag har bättre repliker än Lars Leijonborg. Jag är inte rädd för den debat- ten. Jag kan försäkra kammarens ledamöter om att jag med god tillför- sikt skulle ge mig in i en kuggning med Lars Leijonborg om olika ske- enden, fördelningspolitiska aspekter och tidigare regeringsförslag. Jag tror t.o.m. att jag kan vinna den debatten. Men det är inte det som svenska folket förväntar sig i dag. Svenska folket förväntar sig faktiskt att vi är vuxna uppgiften att ta landet ur krisen och visa det allvar och den samling som våra väljare har rätt att kräva av oss. Det är detta som det handlar om. Till Johan Lönnroth vill jag säga att det är riktigt att det för en fi- nansminister är viktigt att möta hela samhället. Jag har en oerhört sti- mulerande uppgift. Ena dagen får jag stå på Wall Street och möta in- vesterare hos bl.a. Goldman Sachs, Salomon Brothers och J P Morgan. Två dagar senare står jag i Folkets hus i Hälleforsnäs och berättar om samma ekonomiska politik. Det är samma budskap i Hälleforsnäs som på Wall Street. Det är samma budskap och samma politik som presen- teras. Sverige har mot bakgrund av vad vi har gjort och den starka utvecklingen i den reala ekonomin en god historia att berätta. Det finns anledning att ta vara på styrkan och möta de svenska medborgarna med respekt precis på samma sätt som man möter marknadens aktörer med den respekt de förtjänar - men aldrig med underdånighet. Mitt och regeringens mandat utgår från denna riksdag och från svenska folket. Det är våra uppdragsgivare. Det får vi aldrig glömma. Jag tycker också att Birger Schlaug gjorde det litet lätt för sig. Visst, vi skall delta i och driva på debatten internationellt om det vi nu upplever på marknadens område - valutaoro och ränteoro. Men låt oss inte använda den diskussionen som en smitväg ut från de verkligt svåra reala problemen i den svenska ekonomin. Vi har problem, och vi måste se dem. Vi kommer aldrig att kunna reglera bort, utan vi måste realt

20

krona för krona nu ta ner vår stora skuldsättning och den vägen göra
oss oberoende, fria från en marknad som är alltför snabb i sina rörelser
för att långsiktigt gå att förena i en sådan situation med ett ansvarsta-
gande för ett välfärdssamhälle. Smit inte ut i en regleringsdebatt när vi
har de verkligt svåra besluten att fatta här och nu.

Kommunerna har diskuterats. De är en oerhört viktig del i det
svenska samhället. Kommunerna står för vård, omsorg och utbildning. I
det här läget finns det inget utrymme för att lova ytterligare 9 miljarder
kronor till kommun- och landstingssektorn. Vi klarar inte det. Centern
och Socialdemokraterna är de partier som bär Kommunsverige. Det är
vi som ger det här kärva beskedet.

Det beror inte på att vi ideologiskt skulle vilja bekämpa kommuner-
na. Alf Svensson har faktiskt rätt, socialdemokratin är hopvuxen med
Kommunsverige. Det är vår skapelse - tillsammans med många träget
arbetande centerpartister. Vi inser att den samhällsekonomiska situa-
tionen är sådan att man inte kan sända ut ett löfte om dessa nya pengar.
Det vore att ge ett löfte som inte kan infrias. Hittills har det alltid varit
så, och skall så vara även i fortsättningen, att den regering där jag är
finansminister ser till att de löften som ställs ut om besparingar och
uppoffringar tänker vi ta hem. De eventuella förmåner vi kan se i en
framtid skall vi så småningom erbjuda. Men först är det några hårda år,
och dem skall vi igenom.

Anf. 17 CARL BILDT (m)

Fru talman! Johan Lönnroth ville inte att han enbart skulle få skul-
den för den vänsterkurs och den skattechock som ledde till kronfallet
och ränteuppgången. På denna punkt kan jag ge honom rätt. Vänstern
drev på, men ansvaret låg inom socialdemokratin.

Regeringen slog in på vänsterkursen, och det är regeringen som bär
ansvar för det som därefter inträffade. Det är regeringens politik som
bröt samman. Det är regeringen som nu tvingas till nödåtgärder.

Göran Persson sade någonting som jag tycker t.o.m. med Göran
Perssons mått mätt går litet långt. Det gäller a-kassan, som nu går ned
till 75 %. Minns alla debatten om detta? Göran Persson säger att soci-
aldemokratin inte är något eget parti utan får kompromissa med andra.
Har någon någonsin hört Centern kräva det här? Är det ett Centerkrav
som ni har drivit igenom att sänka ersättningsnivån i a-kassan, som ni
har fått tvinga Persson till? Alla vet att så inte är fallet.

Det här är någonting som herr Persson i den desperata nattens dun-
kelhet har tvingats ta upp ur sin fatabur med samma precision och fi-
ness som han en gång i somras tog fram karensdagen i föräldraförsäk-
ringen. Jag säger inte att det är fel. Men jag hade fel när jag sade att vi
kan votera om det på fredag. Ni voterade emot det i förra veckan. Nu
har ni möjlighet att ändra er.

Det är som sagt svårt att få räkneoperationen att gå ihop. Det hand-
lar om en hel del optik och åtskilliga engångsoperationer. Det saknar
långsiktig betydelse. Permanent handlar det om a-kassa och socialför-
säkringssystemet. Det är bra. De pengarna spenderas till mycket stor

Prot. 1994/95:86

5 april

Aktuell debatt:
Sveriges ekonomi

21

Prot. 1994/95:86 5 april

del på den politiska operationen med matmomsen som har mycket litet med Sveriges långsiktiga ekonomiska problem att göra.

Under de senaste månaderna har regeringens ekonomiska politik

Aktuell debatt: Sveriges ekonomi

brutit samman. Den gick inte att presentera i Sverige, och den gick inte att presentera för omvärlden. Den ledde till kronkris och räntekris. Regeringen hade att välja väg. Det var ett viktigt vägval. Det som har inträffat är att man valde det som sannolikt var för svagt bl.a. därför att det är för smalt. Det är inte säkert - det kan ingen av oss veta - att det hade varit möjligt att åstadkomma någonting som var bredare, starkare och bättre för Sverige. Vi kan inte veta om det hade varit möjligt. Men det vi vet och det som är budskapet från denna natt och denna morgon är att regeringen, socialdemokratin, inte ens i Sveriges intresse ville göra försöket. Anf. 18 Finansminister GÖRAN PERSSON (s) Fru talman! Jag har medvetet anslagit en ton i den här debatten. Jag har undvikit polemik. Jag tror nämligen inte, vilket jag har sagt flera gånger, att de som följer debatten hemma vid TV-apparaterna eller här i kammaren förväntar sig det i dag. Därför har jag avstått från att repli- kera Carl Bildt under mina två tidigare inlägg. Det hade inte varit kon- struktivt och meningsfullt. Det är till skada när man får en sådan situa- tion, och det är trist. Men några sakliga förlöpningar från Carl Bildts sida skall ändå rät- tas till. I den här stunden behövs en kraftsamling. Då skall man inte gå härifrån med intrycket att saker och ting är suddiga eller oprecisa. Jag har inte känt för att lägga fram suddiga förslag. Vi har lagt fram utomordentligt ”svåra” förslag till den här riksdagen. De förslag som vi lägger fram i den här kompletteringspropositionen är i allra högsta grad skarpa. Vi har dock forcerat arbetet den sista tiden, eftersom modera- terna ville ha en debatt i dag om ekonomisk politik. Låt mig göra klart för alla som lyssnar att momssänkningen kommer att finansieras till sista kronan. Det råder inget tvivel om det. Kärnan i den finansieringen är 75-procentspaketet. Vi är medvetna om att vi gör en indragning från kommunerna fram till 1998 som är värd 7 miljarder kronor. Men, Carl Bildt, det är värre än så. 2 miljarder ytterligare skall läggas till, eftersom vi också har landsting i det här sammanhanget. Vi är medvetna om det. Vi gör sådana här ansträngningar i detta krisläge. Därför blir jag upprörd när jag möts av dem som beskriver detta som dunkelt, oge- nomtänkt, felräknat och som att det inte ger några effekter. Tyvärr är vi i ett läge då det inte finns några nya pengar att dela ut. Det här är utom- ordentligt stramt. Vi kommer att kunna redovisa kalkyler när vi lägger fram kompletteringspropositionen som ger belägg för detta. Om någon tycker att det här är otillräckligt är denne någon, oavsett vem det är, härmed inbjuden att komma med synpunkter på det kon- vergensprogram som vi skall redovisa i sommar. Det blir nästa stora ekonomisk-politiska möjlighet att demonstrera ett samförstånd i Sveri- ge som är ännu större än det som Centern och Socialdemokraterna har haft chans att demonstrera i den här debatten.

22

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1994/95:86

5 april

Meddelande om dagens sammanträde

Anf. 19 TALMANNEN

Jag vill framföra min och kammarens uppskattning till partiernas
företrädare för en sällsynt levande, intressant och tankeväckande debatt
i en för hela landet avgörande fråga.

Innan vi går vidare på föredragningslistan har jag några meddelan-
den att framföra om arbetet i kammaren i dag och under resten av
veckan.

Vi kommer nu att först debattera skatteutskottets betänkande om
anslag till Tullverket, som tas upp till förnyad behandling. Efter den
debatten kommer vi att votera om det betänkandet jämte skatteutskot-
tets betänkanden nr 19 och 24 och finansutskottets betänkande nr 23,
som debatterades förra veckan.

Därefter debatteras och avgörs utrikesutskottets betänkande nr 15
om internationellt utvecklingssamarbete. Till detta betänkande finns
162 reservationer fogade. Om alla skulle fullfölja dem skulle det resul-
tera i en fullständigt orimlig votering. Jag vill därför erinra om den
rekommendation som enhälligt har utfärdats av partiernas företrädare
om att vi skall hjälpas åt att nedbringa antalet voteringar.

Ambitionen är att vi skall avgöra detta ärende i dag så att vi hinner
slutföra samtliga ärenden under denna vecka, senast på fredag. Om det
blir nödvändigt kommer vi att ha voteringar efter kl. 14.00 på fredag,
eftersom vi har så mycket att klara av under resten av våren. Det ligger

1 kammarens egen hand att avgöra om det blir nödvändigt.

2 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 30 mars.

3 § Meddelande om svar på interpellation

Till riksdagen hade inkommit följande skrivelse:

Interpellation 1994/95:72

Till riksdagen

Beträffande interpellation 1994/95:72 till försvarsministern av Gud-
run Schyman om JAS-projektet får jag meddela att jag med Gudrun
Schyman har kommit överens om att lämplig dag för att besvara inter-
pellationen är måndagen den 8 maj 1995, dvs. vid en tidpunkt som inte

23

Prot. 1994/95:86

5 april

ligger inom fyraveckorsperioden.
Stockholm den 30 mars 1995
Thage G Peterson

4 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades
Propositioner
1994/95:170 till konstitutionsutskottet
1994/95:172 till näringsutskottet
1994/95:186 till trafikutskottet
1994/95:187 till skatteutskottet
1994/95:191 till trafikutskottet
1994/95:201 till skattteutskottet

Skrivelse

1994/95:163 till utrikesutskottet

Motioner

1994/95 :L25-L29 till lagutskottet

5 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlädes åter

Justitieutskottets betänkanden 1994/95:JuU14 och JuU15

Kulturutskottets betänkanden 1994/95 :KrU 15, KrU16, KrU18 och
KrU19

Utbildningsutskottets betänkande 1994/95:UbU10

Jordbruksutskottets betänkanden 1994/95:JoU14 och JoU15

Näringsutskottets betänkande 1994/95 :NU17

Anslag till Tullverket

6 § Anslag till Tullverket

Föredrogs

Skatteutskottets betänkande 1994/95:SkU33

Anslag till Tullverket, m.m. (förnyad behandling) (prop. 1994/95:100
delvis)

Kammaren biföll utskottets hemställan att ärendet fick avgöras efter
endast en bordläggning.

Anf. 20 CARL FREDRIK GRAF (m)

Fru talman! När det gäller detta betänkande från skatteutskottet vill
jag inledningsvis yrka bifall till reservationerna 1 och 4. Vi står natur-
ligtvis bakom de övriga moderata reservationerna som är fogade till
betänkandet.

Majoriteten ville vid den förnyade utskottsbehandlingen inte med-
verka till att riksdagen, innan beslut fattades i dessa frågor, skulle få ta
del av vad som kunde komma fram vid hearingen den 27 april i fråga
om klassificeringen av flygplatser. Det hade varit önskvärt att bryta ut
denna del ur betänkandet och behandla den efteråt. I ett särskilt yttran-
de redogör vi för vår syn på denna formfråga.

Frågan om flygplatser är viktig för näringslivet och den regionala
utvecklingen. Det visar t.ex. en artikel av en näringslivsföreträdare i
Svenska Dagbladet i dag.

Av talarlistan att döma hade de andra utskottsledamöterna tänkt sig
en litet längre debatt kring detta än vad jag hade tänkt mig. Jag tillåter
mig därför att säga några meningar utöver de formella yrkandena.

Riksdagen har möjlighet att påverka utvecklingen, även om vi nu
måste behandla frågorna i ett sammanhang, genom att rösta för reser-
vation 4. Därmed uttalar vi oss även i sakfrågan. Nu kommer emellertid
riksdagen att frånhända sig denna möjlighet, av allt att döma. Då har
regeringen, genom majoritetens agerande, frågan och ansvaret i sin
hand. Det är ett ansvar som man nu måste ta, inte minst mot bakgrund
av de delade uppfattningar som finns mellan myndigheterna i den här
frågan.

Frågan om gemenskapsflygplatser är inte enbart en fråga om Tul-
lens dimensionering. Argumenten från debatten i förra veckan kanske
inte behöver upprepas, men jag vill ändå framhålla att vi anser att klas-
sificering av flygplatser är en nationell angelägenhet som riksdagen
borde ha haft möjlighet att uttala sig om.

Jag tror emellertid att det har varit bra att vi har fått den här debat-
ten. Jag hoppas också att myndigheterna tar intryck av kammarbehand-
lingen och av den starka opinion som finns i riksdagen när det gäller
den här frågan. Inte minst hoppas jag att även Centern och Folkpartiet
skall stödja reservation 4 som är fogad till betänkandet. Det skulle göra
markeringen ännu starkare.

Anf. 21 ROLF KENNERYD (c)

Fru talman! Orsaken till att vi åter behandlar det här ärendet är be-
kant. Det fanns i förra veckan anledning att återförvisa det för förnyad
utskottsbehandling. Anledningen var att verksamhetsföreträdarna, dvs.
Generaltullstyrelsen och Luftfartsverket, hade uppenbara svårigheter att
komma överens om hur tullfrågornas hantering skall lösas på de flyg-
platser som har internationell trafik.

Det hade varit lämpligt att bryta ut den här frågeställningen ur be-
tänkandet, men majoriteten i utskottet har förvägrat oss denna hante-
ring. I det läget anser jag inte att det finns någon grund för att vidare
obstruera. I dag har vi anledning att fatta de beslut som erfordras för att
Tullverket skall kunna påbörja sin rationaliseringsverksamhet och sin
anpassning till den nya situation som EU-medlemskapet innebär.

Jag delar Carl Fredrik Grafs förhoppning om att den uppmärksam-
het som den här frågan nu har fått kommer att leda till att parterna, dvs.
Luftfartsverket och Generaltullstyrelsen, tar sitt ansvar och att, om
dessa inte kan lösa problemet gemensamt, regeringen tar sitt ansvar, så

Prot. 1994/95:86

5 april

Anslag till Tullverket

25

Prot. 1994/95:86 5 april

att vi får en för hanteringen av de här frågorna bra utgångspunkt för framtiden.

Jag yrkar i det här läget bifall enbart till reservation nr 1.

Anslag till Tullverket

Anf. 22 ISA HALVARSSON (fp) Fru talman! Också jag beklagar att utskottsmajoriteten, bestående av socialdemokrater och miljöpartister i skatteutskottet, inte var beredd att lyfta ut frågan om klassificering av flygplatser ur betänkandet. Jag menar att det mycket väl hade kunnat ske utan någon fördröjning av själva anslagsfrågan. Nu har vi ändå att behandla det här ärendet, och jag yrkar då bifall till reservation nr 1 men står naturligtvis även bakom de andra reserva- tionerna som Folkpartiet har fogat till det här betänkandet. Anf. 23 LARS BÄCKSTRÖM (v) Fru talman! Redan när det tidigare betänkandet i ärendet, skatteut- skottets betänkande nr 23, behandlades hade Vänsterpartiet en reserva- tion under mom. 3, som innebar att vi tillstyrkte en moderat motion som behandlade frågan om klassificering av flygplatser. Vi menar att den reservationen var bra, och vi hade gärna voterat om den och hop- pats på ett stöd som gick utanför Vänsterpartiet. Jag tror att det hade varit möjligt. Nu beslöt kammaren i stället att återremittera hela ärendet. Tanken var då att bryta ut den här frågan från betänkandet. Vi menar att det var tveksamt. Vi menar att det fanns en bra reservation och att det också fanns ett rimligt underlag för ett ställningstagande. Nu blev ärendet ändå återremitterat - det räcker ju med att en tredjedel av kammarens ledamöter röstar för det. Kammaren menade att frågan skulle brytas ut ur betänkandet. Vi var inte säkra på att det fanns ett behov av det. Vi hade i och för sig förståelse för de krafter som ville göra det, så vi avstod från att rösta i voteringen. Nu bröts frågan inte ut, utan utskottet gick till förnyat be- slut. Det ledde till att moderaterna i utskottet yrkade bifall till en mode- rat motion, och det tycker jag är rimligt. Vänsterpartiet kunde då i enlighet med det tidigare ställningstagandet på nytt sluta upp bakom motionen, och vi kunde enas om en gemensam reservation, som även Kristdemokraterna sluter upp bakom. Jag tycker att detta är väldigt bra. Det visar att vi ibland även här i Sverige kan göra oväntade blocköver- skridande reservationer, och det kan vara bra ibland i sak. Det är att beklaga att andra partier inte har förmått sig till en sådan samsyn, för vi behöver fler än de tre plus en internationella flyghamnar som regeringen har fattat beslut om. Det är alldeles för otillräckligt. Vi behöver fler, och de ytterligare flyghamnar som behövs behöver också en fullgod tullnärvaro, så att vi kan upprätthålla kontroll gentemot farligt gods, särskilt narkotika. Det är vad som sägs i denna reservation, och det är väldigt svårt att förstå varför övriga partier inte kan dela denna syn. Det är mycket svårt att förstå. Nu får vi votera om frågan, och sedan får vi, om vi förlorar i vote-

26

ringen, vilket i och för sig är troligt, hoppas att regeringen tar sitt an-

svar för att se till att vi får fler internationella flyghamnar, så att vi kan
upprätthålla konkurrensneutralitet mellan olika flygplatser, så att vi kan
utveckla näringsliv och regioner och så att vi kan upprätthålla en god
tullnärvaro på de ytterligare internationella flyghamnar som är helt
nödvändiga; det vet alla som tänker efter.

Fru talman! Jag vill yrka bifall till Moderata samlingspartiets, krist-
demokraternas och Vänsterpartiets gemensamma reservation under
mom. 3, nr 4, samt Vänsterpartiets reservation under mom. 1, reserva-
tion 2. Jag kan för kammaren också anmäla att vi oavsett hur det går i
de olika kontravoteringarna kommer att stödja alla reservationer under
mom. 1. Alla dessa är bättre än utskottets majoritetsskrivningar.

Anf. 24 CARL FREDRIK GRAF (m) replik

Fru talman! Jag begärde inte replik i syfte att gå i polemik, utan jag
vill bara göra den noteringen att vi i den reservation nr 4 som kamma-
ren nu kan ta ställning till har gått litet längre än vad som var möjligt i
det tidigare betänkandet och tydligare uttalat behovet av fler flygplat-
ser, vilket gör det än smakligare att stöda denna reservationstext.

Anf. 25 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds)

Fru talman! Motivet för att återremittera ärendet till skatteutskottet
var att det förelåg osäkerhet angående underlaget för beslut om antalet
gemenskapsflygplatser. Den information som redan nu finns tillgänglig
pekar på att Sverige bör anmäla ett större antal flygplatser som gemen-
skapsflygplatser, så att näringslivets och regionernas framtida behov
täcks. Det är regeringens ansvar att fatta de beslut som behövs för att
detta skall uppnås. Tullnärvaron på orter med internationell luftfart
måste säkras.

Antalet gemenskapsflygplatser är sannerligen inte den enda punkten
som är osäker i detta betänkande.

Uppgörelsen mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet innebär
att företagens avgifter ökar. Men hur skall dessa avgifter användas?

I debatten förra veckan sade Socialdemokraternas talesman Sverre
Palm: ”Avgifterna är inte till för att finansiera narkotikakontroll och
service till företagen.” Vidare sade Sverre Palm: ”Avgifterna ingår
faktiskt i Tullens budget i vissa avseenden. I vissa avseenden ingår de i
regeringens budget.”

Men i motiveringen till uppgörelsen skriver Socialdemokraterna
och Miljöpartiet: ”Syftet är dock att de skall ge förbättringar av kon-
trollverksamheten och bättre service åt näringslivet. Ambitionsnivån är
att inte eftersätta narkotikabevakningen.”

Vad är det som gäller? Kommer avgifterna narkotikabekämpningen
till godo eller inte?

Nästan varje dag kommer nu larmrapporter om att narkotikamiss-
bruket ökar, framför allt i sydvästra Sverige, vilket jag har redogjort för
i tidigare debatter.

I en artikel i tidningen Arbetet läste jag att statsrådet Anna Hedborg
vid ett besök i Helsingborg i fredags sade att det är hög tid att slå larm
om ungas drogvanor. Socialministern fick med sig ett uttalande som

Prot. 1994/95:86

5 april

Anslag till Tullverket

27

Prot. 1994/95:86 5 april

gick ut på att Helsingborgs möjligheter som gränsstad att bekämpa narkotikan bibehålls. Enligt tidningsartikeln lovade Anna Hedborg att

ta hand om uttalandet.

Anslag till Tullverket

Vad som nu krävs är att larmrapporterna leder till en konkret upp- följning och åtgärder, inte bara fler ord. Det måste ske en skyndsam utvärdering av effekterna för kontroll- verksamheten av bl.a. narkotika och tullverksamheten i övrigt. Jag uppmanar regeringen att vidta åtgärder så att utvärderingen blir genom- förd. Det är angeläget att regeringen noga uppmärksammar konsekven- serna av besparingarna. Regeringen, Socialdemokraterna och Miljö- partiet i riksdagen får ta ansvaret för de kraftiga neddragningarna inom Tullverket. Jag är övertygad om att det kommer att behövas mer resur- ser till Tullverket. För att vinna tid yrkar jag bifall endast till de kristdemokratiska re- servationerna nr 3, 4 och 6, men jag står bakom alla de reservationer som vi har medverkat i. Beträffande anslaget kommer vi i andra hand att stödja reservation nr 1. Anf. 26 SVERRE PALM (s) Herr talman! Avsikten med återförvisningen av skatteutskottets be- tänkande nr 23, Anslag till Tullverket, till utskottet för ny behandling var att frågan om klassificering av flygplatser skulle brytas ut för sepa- rat behandling. Efter förnyad behandling kan vi konstatera att det inte har funnits anledning att frångå utskottets tidigare ställningstagande. Vi har pekat på det faktum att det handlar om ett anslagsärende som måste ses som en helhet, och det är därmed direkt olämpligt att bryta ut någon fråga ur betänkandet. En fördröjning av hela ärendet skulle fördröja den nödvändiga för- ändring som Tullverket står inför. En fördröjning skulle också vara kostsam, och den skulle leda till ökad oro hos dem som jobbar i Tull- verket. Herr talman! Frågan slutdebatterades i torsdags, och något nytt har inte tillförts. Därmed anser jag att vi inte har behov av att utnyttja vår replikrätt. Med hänvisning till utskottsmajoritetens ställningstagande i nu fö- religgande betänkande och vad jag sade i debatten om Tullverkets anslag här i kammaren i torsdags yrkar jag bifall till utskottets hemstäl- lan i skatteutskottets betänkande 1994/95:SkU33 och avslag på samtli- ga reservationer. Anf. 27 CARL FREDRIK GRAF (m) replik Herr talman! Det är beklagligt att Sverre Palm och jag och andra i utskottet inte kunde enas vid utskottsbehandlingen i torsdags kväll när det gäller frågan om huruvida detta skall ses som ett anslagsärende eller inte. Oavsett om det blir majoritetens anslag eller vårt anslag som vinner kammarens gehör är det sedan myndigheterna som skall ta ställning till

28

antalet flygplatser. Därmed kan man per definition konstatera att det
inte är ett anslagsärende. Det är andra överväganden som skall göras.

Anf. 28 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds) replik

Herr talman! Jag skall också fatta mig kort och inte ha onödigt
många repliker här i dag. Jag vill fråga Sverre Palm som talesperson for
socialdemokraterna i riksdagen hur han ser på en uppföljning och ut-
värdering av de kraftiga besparingarna. Är socialdemokraterna i riks-
dagen beredda att trycka på regeringen så att den här uppföljningen
verkligen kommer till stånd så att vi kan korrigera anslagen till Tullen i
ett senare skede om så skulle behövas? Eller tänker socialdemokraterna
här i riksdagen helt passivt se på utvecklingen framöver?

Anf. 29 RONNY KORSBERG (mp)

Herr talman! Jag tänker inte heller försöka ta upp en debatt igen,
även om Michael Stjernström gör det. Jag kan bara konstatera att han
försöker göra gällande att de kraftiga nerdragningar inom Tullen som
nu kommer att beslutas om skulle vara ett resultat av en överenskom-
melse mellan Miljöpartiet och Socialdemokraterna.

Låt mig då påpeka att en effekt som vi nu ser av EU-medlemskapet
bl.a. är att Tullens arbete måste omorganiseras eftersom en del arbete
försvinner. Det är en direkt effekt av EU-medlemskapet och inte av den
uppgörelse som vi har gjort.

Jag tänker inte heller ta några repliker eftersom vi hade den här de-
batten förra veckan, som Sverre Palm påpekade. Det finns ingen an-
ledning att ta den långsamma reprisen i dag. Jag konstaterar bara att vi
står fast vid vår uppfattning att det inte är riksdagens eller skatteutskot-
tets uppgift att bestämma vilka flygplatser som skall klassas som inter-
nationella. Det gör Luftfartsverket och Tullverket. De har fått det för-
troendet. Jag tycker att de skall få slutföra detta.

Därmed vill jag yrka bifall till utskottets förslag.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1994/95:86

5 april

Anslag till Tullverket

Beslut

Mom. 1 (anslag, m.m.)

1. utskottet

2. res. 1 (m, c, fp)

3. res. 2 (v)

4. res. 3 (kds)

Förberedande votering 1:

19 för res. 2

13 för res. 3

274 avstod

43 frånvarande

Kammaren biträdde res. 2.

29

Prot. 1994/95:86 5 april

Förberedande votering 2: 128 för res. 1

19 för res. 2

Anslag till Tullverket

166 avstod 36 frånvarande Kammaren biträdde res. 1. Leif Carlson (m) anmälde att han avsett att rösta ja men markerats ha röstat nej. Huvudvotering: 167 för utskottet 146 för res. 1 36 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet:    149 s, 1 v, 17 mp Förres. 1:       75 m, 24 c, 18 fp, 16 v, 13 kds Frånvarande:    12 s, 5 m, 3 c, 8 fp, 5 v, 1 mp, 2 kds Mom. 3 (klassificering av flygplatser) 1. utskottet 2. res. 4 (m, v, kds) Votering: 206 för utskottet 107 för res. 4 36 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet:    149 s, 22 c, 18 fp, 17 mp För res. 4:       75 m, 2 c, 17 v, 13 kds Frånvarande:    12 s, 5 m, 3 c, 8 fp, 5 v, 1 mp, 2 kds Mom. 4 (tulltjänstemäns kontrollbefogenheter vid inre gräns) 1. utskottet 2. res. 6 (v, kds) Votering: 260 för utskottet 30 för res. 6 21 avstod 38 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet:    149 s, 73 m, 3 c, 18 fp, 17 mp Förres. 6:       17 v, 13 kds Avstod:         1 m, 20 c Frånvarande:    12 s, 6 m, 4 c, 8 fp, 5 v, 1 mp, 2 kds Övriga moment Kammaren biföll utskottets hemställan.

30

7 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den
30 mars

SkU19 Alkoholskatt och tobaksskatt

Mom. 1 (skatten på alkoholdrycker)

1. utskottet

2. res. 1 (mp)

Votering:

291 för utskottet

18 för res. 1

4 avstod

36 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    149 s, 74 m, 22 c, 18 fp, 16 v, 12 kds

Förres. 1:       17 mp, 1 kds

Avstod:          1 m, 2 c, 1 v

Frånvarande:    12 s, 5 m, 3 c, 8 fp, 5 v, 1 mp, 2 kds

Mom. 3 (teknisk sprit)

1. utskottet

2. res. 2 (m, c, fp, kds)

Votering:

184 för utskottet

129 för res. 2

36 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:     149 s, 17 v, 17 mp, 1 kds

För res. 2:       75 m, 24 c, 18 fp, 12 kds

Frånvarande:    12 s, 5 m, 3 c, 8 fp, 5 v, 1 mp, 2 kds

Mom. 9 (Sveriges framtida agerande i EU såvitt avser skattefri försälj-
ning i den internationella trafiken och skattefri införsel av alko-
holdrycker och tobaksvaror)

1. utskottet

2. res. 6(fp, v)

Votering:

274 för utskottet

37 för res. 6

2 avstod

36 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    149 s, 75 m, 23 c, 15 mp, 12 kds

För res. 6:        18 fp, 17 v, 1 mp, 1 kds

Avstod:          1 c, 1 mp

Frånvarande:    12 s, 5 m, 3 c, 8 fp, 5 v, 1 mp, 2 kds

Prot. 1994/95:86

5 april

31

Prot. 1994/95:86

5 april

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

SkU24 Beskattningssystemets utformning under kriser och i krig

Kammaren biföll utskottets hemställan.

FiU23 Ekonomisk demokrati, sparande och ägarspridning

Mom. I (utredning för ökad ekonomisk demokrati)

1. utskottet

2. res. 1 (v)

Votering:

274 för utskottet

17 för res. 1

19 avstod

39 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    145 s, 60 m, 23 c, 17 fp, 17 mp, 12 kds

Förres. 1:       17 v

Avstod:          1 s, 15 m, 1 c, 1 fp, 1 kds

Frånvarande:    15 s, 5 m, 3 c, 8 fp, 5 v, 1 mp, 2 kds

Anna Åkerhielm (m) anmälde att hon avsett att rösta ja men markerats
ha avstått från att rösta.

Mom. 2 (stimulans av hushållssparandet och ökad ägarspridning)

1. utskottet

2. res. 3 (m, c, fp, kds)

Votering:

180 för utskottet

130 för res. 3

39 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:	146 s, 17 v, 17 mp
För res. 3: Frånvarande:	75 m, 24 c, 18 fp, 13 kds 15 s, 5 m, 3 c, 8 fp, 5 v, 1 mp, 2 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

32

8 § Internationellt utvecklingssamarbete

Föredrogs
Utrikesutskottets betänkande 1994/95 :UU 15
Internationellt utvecklingssamarbete (prop. 1994/95:100 delvis)

Anf. 30 BERTIL PERSSON (m)

Herr talman! Det finns anledning till en betydande optimism när det
gäller effekten av de biståndsinsatser som nu görs världen över. En
miljard människor lever under absolut fattigdom. Men vi har sett i flera
länder att man nu på bara en generation, 20-30 år, kan gå från absolut
fattigdom till relativt välstånd. Vi vet också att 68 % av u-ländernas
befolkning nu bor i länder med en snabb ekonomisk tillväxt. I själva
verket har vi sett en revolution i u-världen när det gäller både demo-
krati och marknadsekonomi. Detta måste naturligtvis också få konsek-
venser för de svenska biståndsinsatserna.

En miljard människor i u-världen lever i vad man betecknar som
absolut fattigdom - svält och sjukdomar. De är ofta illiterata och för-
tryckta.

I Stillahavsasien bor 40 % av u-världens befolkning. Biståndet där
belöper sig till 5 dollar per invånare. Man har en tillväxttakt på 8-10 %
om året. Detta område har tidigare hämmats av en socialistisk planeko-
nomi. En rad länder, t.ex. Kina och Vietnam, har kvar en enpartidikta-
tur. Övergången till marknadsekonomi har snabbt fått en tillväxt på
gång som verkar stabil och gedigen.

I Sydasien bor 30 % av u-världens befolkning. Även här är det
samlade biståndet ungefär 5 dollar per invånare. Här lider man under
dels feodalism, dels en demokratisk socialism, som har lett till en stag-
nation. Men man börjar nu få en tillväxt som vi kan ha vissa förhopp-
ningar om skall bli stabil och uthållig.

I Mellanöstern och Nordafrika, dvs. arabvärlden och Iran, bor 6 %
av u-världens befolkning. Här har man det högsta biståndet någonstans.
Det rör sig om 40 dollar per invånare. Detta är länder som ofta har
betydande inkomster från oljeexport. Men man har drabbats av arabisk
socialism. Speciellt Egypten har haft bekymmer med Nassers socialis-
tiska politik. Här finns också en utvecklingsfientlighet som är ganska
karakteristisk för muslimska länder. Det har lett till att man, trots de
resurser som faktiskt finns i ganska rik omfattning, har haft en svag
utveckling.

I Afrika söder om Sahara bor 14 % av u-världens befolkning. Man
har här 35 dollar per invånare och år i bistånd. Här ökar fattigdomen.
Det är här problemen är riktigt stora. Man har ett tungt kolonialt arv att
bära. Den afrikanska socialismen har inte gjort situationen bättre. Vi
ser nu dock en positiv utveckling i Sydafrika, en utveckling som kan bli
motorn för en positiv utveckling i hela södra Afrika.

Man kan konstatera att 10 % av u-världens befolkning bor i Latin-
amerika. Man har 11 dollar i bistånd per invånare och år. Här finns
några av de länder som tidigare hörde till världens rikaste. Under mel-
lankrigstiden var Uruguay och Argentina bland världens fem rikaste

Prot. 1994/95:86

5 april

Internationellt
utvecklingssamarbete

3 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 86

Prot. 1994/95:86 5 april

länder. Man har inte haft något världskrig här nere, men man har haft en statsfixering och en strävan efter att skydda sina ekonomier, som har

gjort att man har fått en ytterst bekymmersam ekonomisk utveckling.

Internationellt utvecklingssamarbete

Den har nu vänt på ett dramatiskt sätt. Det finns inte längre någon dik- tator i Latinamerika utöver Fidel Castro på Kuba. Man har fått en över- gång till frihandel, som har lett till att det som för bara tio år sedan var en tickande skuldbomb för hela världsekonomin nu har blivit en mag- net för det internationella kapitalet. Den internationella situationen förändras alltså dramatiskt och snabbt. Det leder naturligtvis också till att man får se över inriktningen på det svenska biståndet. Vad vi i dagens läge främst kan göra för att bidra till att bekämpa fattigdomen i u-världen är att med frihandel öppna våra gränser för dessa länders produkter. Vi har haft en lång diskussion om procentmål i Sverige. Det är helt klart att vi skall ha ett rejält bistånd. Men jag tror att procentmål ger en olycklig fixering. När man skall sätta upp mål för en verksamhet är det viktigt att också kunna mäta rätt saker. Det är inte att mäta rätt saker, att mäta hur mycket pengar man har förbrukat. Det är inte så att man har uppnått något väsentligt därför att man har gjort av med en viss summa pengar. Det är typiskt att vi inte har något tioprocentsmål för sjukvården eller något fyraprocentsmål för försvaret. En annan svaghet är att ett procentmål från vår synpunkt innebär att vi har en viss summa i kronor. Vi kan alltså lura oss själva. Räknat i dollar är det något helt annat. Under 20 år har 1 % av svensk BNI hal- verats i förhållande till dollarn. Det är trots allt beloppen i dollar som är det väsentliga för u-länderna. Regeringen föreslår i sin proposition en ny biståndsorganisation. Den har inget namn, men det är ett super-SIDA som skall skapas, med sammanslagning av alla organisationer som nu för statens räkning be- driver bistånd. Vi tror från vår sida inte att man får några stordriftsfördelar när man bedriver biståndspolitik. Vi tror tvärtom att man, med det mycket skif- tande behovsmönstret, skall ha en stor flexibilitet och inte en stel byrå- krati och en omfattande egenregiverksamhet. Man fastnar snabbt i en organisation som sedan är svår att hantera. Vår uppfattning är alltså att mål och medel skall fastslås av riksdag och regering, som i dag. Sedan skall UD ha huvudansvaret för det svenska biståndet. UD skall i ökande utsträckning kunna upphandla bistånd från frivilligorganisationer - kyrkor, Röda korset, Rädda Bar- nen, Diakonia och allt vad de heter. Orsaken till att vi tycker att det är så värdefullt är att frivilligorganisationerna har möjlighet att arbeta även i odemokratiska länder utan att man därför stöder odemokratiska regimer. Dessutom har frivilligorganisationerna ett engagemang som är värdefullt för verksamheten att ta vara på. De har en flexibilitet när det gäller att förändra sig, som en statlig byråkrati aldrig kan uppnå. Sedan skall man också kunna upphandla från andra myndigheter och företag. Vi tror dock att huvudansvaret skall ligga inom UD, inte på en stor

34

imponerande svensk byråkrati i myndighetsform.

Det kan behövas en administration speciellt för Afrika nere i Afrika.
Det är där vi måste lägga huvudvikten i vårt arbete på biståndsområdet.
Det innebär att vi vill bygga upp en kontroll med fristående utvärde-
ringsinstitut, som granskar det svenska biståndet. Vi vill använda våra
ambassader för att på plats följa upp det bistånd UD i ökande utsträck-
ning upphandlar. Det innebär i sin tur också att fältpersonal ingår i
upphandlingen, och de summorna kan reduceras successivt. Sandö kan
så småningom också avvecklas.

När det gäller innehållet i det svenska biståndet är det rimligt att se
på vad det är som har skapat framgångarna i inte minst Stillahavsasien.
Vad är det som skapar de framgångar i Latinamerika som vi nu ser
framför oss? Det är marknadsekonomin, den öppna marknaden, dvs.
frihandeln, respekten för mänskliga rättigheter och uppbyggnaden av en
stabil demokrati.

Det är alltså viktigt för oss att bidra till just dessa områden. Det in-
nebär att det förslag som nu ligger om att demokratibiståndet skall
prövas av stiftelser där de olika partiorganisationerna kan gå in och
arbeta via systerpartier i biståndsländer är någonting som vi ser mycket
positivt på.

Det är viktigt att bygga upp marknadsekonomins institutioner, dvs.
bankväsende och börsväsende, och att bygga upp rättsstaten och fiskala
sidor. Det är inte minst viktigt för den spirande företagsamheten att de
har fasta spelregler. Där kan vi göra mycket med kunskapsöverföring.

Likaså är det viktigt att stötta den infrastruktur, t.ex. vägar, som inte
är direkt lönsam för investerare att satsa på i dessa länder. Det är näm-
ligen viktigt att vi får ett växande entreprenörskap, en värld av själv-
ägande bönder och småföretagare, ett enskilt ägande, som motor i den
ekonomiska uppbyggnad som vi skall ha i u-världens länder.

En annan viktig uppgift för oss är skuldavskrivningar. Men här
gäller det också att se på vad man gör. Det finns ett antal små fattiga
länder i Afrika vilkas skuldbörda visserligen ur deras budgetsynpunkt
är ganska stor. Men det handlar i realiteten om så pass små belopp att
det går att lösa via det vanliga biståndet.

Sedan finns det de 21 s.k. högt skuldsatta länderna. Det är medelin-
komstländer, ofta med betydande naturresurser, icke sällan olja, där
man har intecknat framtida oljeinkomster i hög skuldsättning. Det är
mer tveksamt att ytterligare skapa möjligheter för dessa länder att byg-
ga upp en ny skuldbörda.

Det kanske allra viktigaste är att bevara möjligheterna att när man
byter regim i ett land, när man går från diktatur till demokrati, skall den
nya regimen inte behöva släpa på en orimligt hög skuldbörda. Där är
det viktigt att ge de nya demokratiska regimerna en hyfsad chans att
reda upp den ekonomiska situationen.

Det är också viktigt med det vi kallar för humanitärt bistånd. Då
menar vi det bistånd som inte går till regimerna utan som går ut till
människorna, mycket ofta via frivilligorganisationerna. Här handlar det
om basal utbildning, inte minst för kvinnorna. Det är oerhört viktigt för
dessa länder att man har ett genJer-perspektiv. Det gäller inte minst

Prot. 1994/95:86

5 april

Internationellt
utvecklingssamarbete

35

Prot. 1994/95:86 5 april

därför att det också hjälper oss att lösa problemen med befolkningsfrå- gan och den befolkningsexplosion som hotar att vara på väg.

Det är också viktigt med basal hälsovård, inklusive reproduktiv häl-

Internationellt utvecklingssamarbete

sa. Det är viktigt att den utveckling som byggs upp är hållbar. Sedan är det naturligtvis viktigt att vi är beredda till ett kraftfullt och effektivt katastrofbistånd. En viktig aspekt är att katastrofbiståndet skall ersätta den skörd som faller bort men sedan inte fortsätta så att man slår ut landets jordbruksproduktion i framtiden. Det är också viktigt att biståndet inte kan användas till att låta kor- rupta regimer sitta kvar längre än absolut nödvändigt. Det är därför vi i våra förslag skär på de länder där det sitter diktaturer i godan ro. När det gäller det multinationella biståndet vill vi stödja Bretton Woods-institutionerna, inte minst Världsbanken, och framför allt IFC och IDA, som vi tycker är en stor tillgång. Det är i realiteten ekonomer från Sydasiens u-länder som har lagt upp den strategi som biståndet från Världsbanken kanaliseras genom. Vi menar att man skall ställa krav. För att få bistånd skall man också få utveckling och demokrati. Det är en sund väg, och den är dikterad från u-länderna från början. Vi tycker att det är en riktig väg. Med dessa ord vill jag yrka bifall till reservation 1. Vi står bakom alla våra reservationer, men tänker bara begära votering på reservation 1. Anf. 31 HELENA NILSSON (c) Herr talman! Riksdagen har fastlagt målet att 1 % av BNI skall gå till det internationella utvecklingssamarbetet. Att ange en procentsats i förhållande till BNI innebär att biståndet följer vår eget lands ekono- miska styrka. Det är därför med både förvåning och sorg som jag noterar att den socialdemokratiska regeringen i årets budget föreslår att frysa bistånds- ramen under de kommande tre åren. Den här konstruktionen kan med- föra, om det sker som vi alla hoppas på, att Sveriges ekonomi skall stärkas inom den närmaste tiden, att biståndets andel av BNI sjunker under dessa tre år. En ffysning under så lång tid innebär också att åter- hämtningen mot enprocentsmålet blir svårare. Under krisuppgörelsen hösten 1992 gjordes också en besparing på biståndet. Men ambitionen från den dåvarande regeringen var att så snart det var möjligt kompensera det, och det gjordes också så fort ekonomin medgav detta. Jag vill därför ställa en fråga till Socialdemo- kraterna. Varför valde man just den här konstruktionen att frysa bistån- det under så lång tid, med de risker det innebär för en återhämtning mot enprocentsmålet, som är så viktig för oss alla? Jag vill av denna anledning redan nu yrka bifall till reservation 2. I årets budgetförslag finns också en konstruktion där biståndsramen inrymmer en avräkning av asylkostnader på 300 miljoner. Det innebär en sänkning av biståndet. Vi i Centerpartiet motsätter oss detta beräk- ningssätt. Jag vill återigen ställa en fråga. Varför använder man denna konstruktion att blanda in asylkostnaderna i det internationella samar- betet och biståndet?

36

I många år, jag tror att det nästan är över tio år, har Centerpartiet
drivit principen att bistånd skall kunna anslås till samarbetsområden
som är angelägna. När man därefter har kommit överens om målområ-
dena kan man fördela biståndet till länder som är aktiva på dessa områ-
den i stället för att ha ett renodlat länderprogram.

Det är därför glädjande att allt fler samarbetsområden kommer upp
i biståndssamarbetet. Det gäller övergripande stöd till demokrati,
mänskliga rättigheter, miljö och jämställdhet. Det är enligt vårt sätt att
se ett steg i rätt riktning.

En stor biståndsgivare i utvecklingsarbetet är Världsbanken. Där
har vi i Centerpartiet också ett förslag. Vi tycker att en del av det arbe-
tet i stället borde läggas på FN-organet UNDP, som är FN:s organ för
utvecklingssamarbete. Vi har därför i en motion föreslagit att anslaget
skall ökas till just UNDP för att markera detta.

Utskottet har också påpekat vikten och nödvändigheten av att få
bättre insyn från riksdagens sida i Världsbankens arbete. Vi i Center-
partiet väckte en motion där vi ville att regeringen skulle avge en årlig
rapport till riksdagen. Jag är här beredd att ansluta mig till utskottsma-
joritetens skrivning. Men det ligger ett stort ansvar på regeringen att
komma till riksdagen med information. I skrivningen preciseras inte på
vilket sätt det skall ske. Jag förutsätter att regeringen svarar upp mot
denna uppmaning från utskottet.

Centerpartiet är också starkt kritiskt till de befintliga strukturan-
passningsprogram som Världsbanken och IMF använder mot u-
länderna för att lösa deras ekonomiska problem. Dessa program slår
mycket hårt bl.a. på utbildningsområdet och hälso- och sjukvårdsområ-
det. Det är områden som på lång sikt är viktiga investeringar för länder
i tredje världen.

Herr talman! Jag yrkar därför bifall till reservation 45 där Centern
tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill ha en annan in-
riktning på just dessa strukturanpassningsprogram.

Inriktningen av det svenska biståndsarbetet skall vara att bekämpa
fattigdomen, att få ett samhälle med en hållbar utveckling och rättvisa
mellan nord och syd. Ett akut problem är hotet mot vår miljö. Det hotet
kommer från oss själva, dvs. industriländernas konsumtionsmönster,
men också i form av t.ex. ökenutbredning i den fattigare delen av värl-
den, där behovet av bl.a. bränsle gör att öknen breder ut sig. Därför
tycker vi också från vår sida att det hade kunnat satsas mer på miljöin-
satser i årets budgetproposition.

Herr talman! Jag vill också försöka att begränsa antalet yrkanden,
men det är en reservation ytterligare som jag vill yrka bifall till och det
är reservation 132. Den innebär i stort sett oförändrat anslag till enskil-
da organisationer i Sverige som bedriver ett mycket omfattande bi-
ståndsarbete ute i världen. Vi reservanter gör bedömningen att det är
svårt för de enskilda organisationerna att göra så hastiga förändringar
som den föreslagna nedskärningen innebär.

De projekt som dessa organisationer har satt i gång, projekt som in-
nebär att många människor är aktiva ute i tredje världen, kan komma

Prot. 1994/95:86

5 april

Internationellt
utvecklingssamarbete

37

Prot. 1994/95:86 5 april

att äventyras med denna drastiska nedskärning. Därför har vi föreslagit att man bibehåller oförändrat anslag.

En diskussion om biståndet handlar lätt om budgetteknik och bud-

Internationellt utvecklingssamarbete

getens omfattning. Man kan låta både kritisk och litet uppgiven. Jag vill ändå säga att det finns inslag i årets budgetproposition som jag väl- komnar, som jag tycker är spännande och visar mycket nytänkande. Jag tänker då på jämställdheten. Det är så tydligt i budgetproposi- tionen att ambitionen finns att förbättra jämställdheten mellan män och kvinnor i vårt biståndsarbete. Det har nu också tillsatts en utredning som skall undersöka om det behövs ett sjätte biståndsmål eller om man på annat sätt kan verka för jämställdhet mellan män och kvinnor. Detta har fått tyngd i årets budgetproposition. Jag tycker också att det är mycket bra och ser det som ett nytt ini- tiativ att vi särskilt skall belysa arbetet med fred, demokrati och säker- het i Afrika. Just för att vi skall få en demokratisk utveckling, men också en fredlig utveckling i Afrika är det bra att vi särskilt uppmärk- sammar också säkerhetsfrågorna. Det ser jag som mycket positivt. Jag tror att det är första gången som vi har gjort på det här sättet när det gäller att se på säkerheten på en hel kontinent. Herr talman! Jag har redan yrkat bifall till de reservationer jag har velat framhålla i den här debatten. Anf. 32 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) Herr talman! Biståndet är inget mål i sig utan ett medel, ja, egentli- gen en rad olika medel, eftersom bistånd är en mycket mångfacetterad verksamhet med många olika arbetsområden på sitt program. Det biståndet ytterst syftar till är att angripa mänskligt lidande, att utrota massfattigdom, att sprida demokratins idéer, att arbeta för mänskliga rättigheter, att motverka den miljöförstörelse som håller på att fördärva vår värld, att komma till rätta med befolkningsexplosionen och mycket annat. Flera länder, som tidigare varit u-länder, har tagit avgörande steg ut ur sin fattigdom och höjt levnadsstandarden för sina medborgare. Det finns hopp. Exempelvis har dödligheten bland småbarn halverats under de se- naste 30 åren. Medellivslängden är i dag 63 år, en ökning med 17 år sedan 1960. Tillgången till rent vatten har ökat mycket kraftigt de se- naste 20 åren. Läskunnigheten bland vuxna ökade mellan 1970 och 1985 från 46 % till 60 %. Men alltför många länder befinner sig på en oacceptabelt låg lev- nadsnivå, ja, i ren misär, vilket leder till stort mänskligt lidande, stora flyktingströmmar och starka politiska spänningar länder emellan. Skall framtida krig kunna undvikas och massflyktsituationer förhindras måste en rättvisare värld skapas. Det är där biståndet kommer in i bilden, som ett medel bland många andra, för att åstadkomma en mänskligare och tryggare värld. Biståndet spelar stor roll för de fattigaste ländernas utveckling. Bi- ståndet är också det instrument som vi själva har störst inflytande över

38

och som ger oss möjligheter att göra direkta insatser för de människor
vi vill hjälpa.

Precis som i andra skattefmansierade verksamheter måste natur-
ligtvis vår strävan vara att få ut så mycket som möjligt av varje satsad
krona. Kvalitet och effektivitet måste naturligtvis vara signum även
inom biståndet. För att uppnå effektivitet är det viktigt att mottagarnas,
dvs. de fattiga befolkningarnas intressen sätts i förgrunden. Biståndet
måste nå just dem, inte försnillas på vägen på grund av ineffektivitet,
korruption o.d.

Samtidigt bör det påpekas - och jag har gjort det tidigare i denna
kammare - att det är orimligt att kräva högre effektivitet i det svåra
biståndsarbetet än det vi kan åstadkomma här hemma i Sverige trots de
mycket bättre förutsättningar vi har här. Men vi vet - inte minst mot
bakgrund av den svåra ekonomiska kris Sverige genomgår i dag - att
felsatsningar och felinvesteringar av gigantiska slag äger rum även i
högt utvecklade länder som Sverige.

Hur resultaten blir av våra biståndssatsningar hänger ytterst på den
politik u-länderna själva för. Bistånd och hjälp utifrån kan aldrig ersätta
inre reformer som syftar till att höja de fattigas levnadsnivå i de olika
länderna.

Därför var det mycket intressant att notera hur Ugandas president
Museveni, vid sitt Sverigebesök för några veckor sedan, just poängte-
rade detta, nämligen att det är upp till det ugandiska folket självt om
det skall lyckas förbättra sin ekonomi och sin levnadsstandard eller
inte. ”Det kan inget bistånd i världen göra”, framhöll Museveni. Vad
biståndet kan åstadkomma är att sträcka ut en hjälpande hand på vägen
under ett svårt skede i landets historia. Men den långsiktiga och stabila
utvecklingen måste landet självt åstadkomma genom hårt arbete och
kloka framtidsinvesteringar. Där var Museveni mycket tydlig.

Detta resonemang gäller naturligtvis inte enbart Uganda utan alla
länder, såväl i-länder som u-länder. Om biståndet genom villkor och
innehåll främjar, stödjer och underlättar ekonomiska och politiska
förändringsprocesser kan det spela en avsevärd strategisk roll i det
mödosamma arbetet att utveckla länderna och ge deras medborgare
bättre levnadsvillkor.

Biståndets uppgift är i ett längre perspektiv att undanröja behovet
av bistånd. I ett mycket långt perspektiv bör enprocentsmålet därför
egentligen vara ett nollprocentsmål. Biståndet skall vara hjälp till
självhjälp. Därför är utvecklingsbiståndets mål att skapa förutsättningar
för sin egen avveckling. Men dit är naturligtvis vägen mycket lång.
Samtidigt som vi säger detta måste vi komma ihåg att behov av hu-
manitära insatser i andra länder sannolikt alltid kommer att finnas.

Varför blir det då så mycket diskussion vid varje biståndsdebatt om
enprocentsmålet, vilket det förmodligen också kommer att bli här i dag,
vad jag förstår?

Ja, det beror naturligtvis på att Sveriges riksdag, som en gång lagt
fast att 1 % av vår bruttonationalinkomst skall gå till bistånd, gång på
gång sviker det uppsatta enprocentsmålet och fattar beslut i rakt motsatt
riktning. Och det beslut om kraftiga nedskärningar i biståndet som om

Prot. 1994/95:86

5 april

Internationellt
utvecklingssamarbete

39

Prot. 1994/95:86 5 april

några timmar kommer att fattas av en majoritet bestående av socialde- mokrater och moderater är ytterligare ett sådant svek.

Precis som Folkpartiet skriver i reservation nr 3 till dagens betän-

Internationellt utvecklingssamarbete

kande är tanken bakom enprocentsmålet att Sverige ikläder sig ett långsiktigt och stabilt åtagande gentemot världens fattiga folk och att biståndet därmed skall vara en fredad sektor även under svåra ekono- miska tider. Enprocentsmålet är ett moraliskt grundat åtagande. Och självklart är inte målet att förbruka pengar, utan tvärtom att nå resultat. Kvalitet måste gå före kvantitet i samarbetet med det enskilda landet och i ut- formningen av den enskilda insatsen. Jag vill därför fråga Kristina Svensson, men även biståndsminister Pierre Schori: Anser ni det trovärdigt att tala om ett enprocentsmål nu när ni tillsammans med moderaterna kraftigt skär ner biståndet? Att moderaterna föreslår en sådan nedskärning är helt i sin ordning. Det har varit moderaternas politik under många år. Ja, såvitt jag vet har moderaterna aldrig accepterat tanken på enprocentsmålet över huvud taget. Enprocentsmålet har för moderaterna aldrig varit ett eftersträ- vansvärt mål i biståndspolitiken. Det framhöll också Bertil Persson här i dag. Han uttryckte sig så här: Procentmålet ger en olycklig fixering. Det är moderat politik, under det att vi andra partier här åtminstone hittills har haft uppfattningen att detta är ett unikt åtagande. Det finns inget annat sådant åtagande som riksdagen har gjort när det gäller att ha en fredad zon, en enprocentszon, för ett visst åtagande. Men det har vi i biståndspolitiken och det tycker jag är bra. Men ni socialdemokrater har ju tidigare ställt er bakom detta viktiga mål, eller hur? Har ni nu gett upp detta och sällat er till moderaternas uppfattning? Herr talman! Många u-länder brottas med oerhörda ekonomiska problem och tyngs av en omfattande skuldbörda. Men bilden är långt ifrån enhetlig. Flera tidigare u-länder i Asien präglas, precis som Bertil Persson har framhållit här i dag, av snabb ekonomisk tillväxt och har föga gemensamt med andra länder som också brukar räknas till den tredje världen. Det är i Afrika, söder om Sahara, som problemen är störst. Folkpartiet utvecklar detta i en särskild Afrikamotion till årets riksdag. I Folkpartiets biståndsmotion är huvudbudskapet kvalitet i bistån- det. I ett niopunktsprogram lyfter vi fram det vi anser vara väsentliga områden för att höja kvaliteten och effektiviteten i biståndet. Jag skall här nämna några av de punkterna. Först och främst måste biståndet bidra till att krympa och effektivi- sera staten i många afrikanska länder. Under flera decennier byggde biståndet på att staten hade en central roll att spela i landets ekonomiska utveckling. Ett land utan femårsplan togs knappast på allvar av givarna. Den ekonomiska krisen i många u- länder i början av 1980-talet fick emellertid till följd att de flesta u- länder drastiskt lade om sin politik. Ekonomiska strukturreformer har genomförts, och det är imponerande att detta har kunnat åstadkommas under så kort tid i flera länder.

40

Bristen på effektivitet i statsinstitutionerna är dock stor på många
håll. Korruption och nepotism är vanligt förekommande och bidrar till
minskad effektivitet vid genomförandet av offentliga reformprogram,
vid rättsskipning och andra typer av beslutsfattande. Svenskt förvalt-
ningsbistånd kan här göra stora och bra insatser.

En annan punkt som jag vill nämna är nödvändigheten av att bi-
ståndet koncentreras mera och då inte bara ämnesmässigt utan också
geografiskt. En ämnesmässig koncentration i samarbete med varje
enskilt mottagarland innebär att biståndet blir mindre uppsplittrat på
olika projekt, vilket är till fördel både för u-landets mottagarkapacitet
och för möjligheterna att säkra hög kvalitet vid utformningen av insat-
serna.

Herr talman! Biståndet måste så långt som möjligt ges i former som
inte leder till snedvridning av mottagarländernas ekonomier. På den här
punkten har många misstag begåtts. I viss mån har biståndet bundits till
upphandling i Sverige. Det tycker jag är en felaktig biståndspolitik.
Bundet bistånd är inget effektivt bistånd.

Ett annat område som Folkpartiet vill prioritera är kunskapsöverfö-
ring och investeringar i undervisning och hälsa, det som brukar benäm-
nas det mänskliga kapitalet. Utveckling åstadkoms ju av enskilda män-
niskor, individuellt och i samverkan med andra. Därför är insatser för
en fungerande primärutbildning och alfabetisering självfallet av central
betydelse.

I detta sammanhang finns det starka skäl att särskilt uppmärksamma
kvinnornas utbildningssituation, först och främst med tanke på att de
ofta är diskriminerade. Höjd utbildningsnivå och förbättrad hälsovård
för kvinnor är sannolikt en av de viktigaste metoderna för att begränsa
befolkningsökningen, som ju är ett av de stora problemen.

En annan sak som har förvånat många och inte minst Folkpartiet är
att Socialdemokraterna nu gör en så kraftig nedskärning när det gäller
enskilda organisationer, en nedskärning på minst 150 miljoner kronor.

Jag vill fråga Kristina Svensson och biståndsministern om detta är
en ny signal och en omorientering till något som jag tidigare trodde att
vi var ganska överens om, nämligen att enskilda organisationer gör en
mycket bra och effektiv biståndsinsats i deras arbete på basplanet,
närmast de fattiga. Min fråga är alltså: Är detta en ny trend eller är det
någonting som man tar till i den allmänna besparingsivern?

Jag tycker att man har gått litet väl långt i nedskärningarna här, vil-
ket vi fått många reaktioner på i utskottet. Enskilda organisationer får
nu brev från SIDA där man begär att man även innevarande år skall
göra neddragningar på 20 % i sina budgetar. Det är ett mycket tufft
uppdrag som de har fått. Man är alltså inne i åtaganden som man nu
riskerar att haverera i.

Demokratimålet måste ha en central roll i det svenska biståndet. Det
finns få väl fungerande demokratier i det som vi förr kallade tredje
världen. Att bygga upp fungerande demokratiska strukturer är en viktig
del av utvecklingsarbetet. Där måste svensk biståndspolitik vara mer
pådrivande än vad som historiskt varit fallet.

Prot. 1994/95:86

5 april

Internationellt
utvecklingssamarbete

41

Prot. 1994/95:86 5 april

Folkpartiet menar att det är dags att en ny u-landspolitisk utredning tillsätts med uppgift att se över vår u-lands- och biståndspolitik inför

2000-talet.

Internationellt utvecklingssamarbete

Under senare tid har frågor om myndighetsstruktur och styrning dominerat förändringsarbetet inom biståndspolitiken. Nu är det dags att prioritera analys av innehåll och kvalitet. Den positiva förändringen av många mottagarländers ekonomiska politik har på många sätt förändrat förutsättningarna för utvecklingsar- betet, som i sin tur leder till nya möjligheter för svenskt bistånd. Det är därför dags att en ny u-landspolitisk utredning tillsätts med uppgift att se över u-landspolitiken och biståndspolitiken inför 2000-talet. Detta förslag utvecklar vi i reservation nr 21, benämnd biståndspo- litisk utredning, som jag härmed yrkar bifall till. Jag nöjer mig med att yrka bifall till två reservationer. Reservation nr 21 är den ena. Den andra är reservation nr 3 som tar upp enprocentsmålet. Anf. 33 EVA ZETTERBERG (v) Herr talman! Morgonens debatt handlade om Sveriges ekonomi, om nödvändigheten av att minska arbetslöshet och budgetunderskott och att få en ekonomi i balans. I det arbetet deltar Vänsterpartiet liksom andra partier med all kraft. Vi ser det som oerhört angeläget med en budgetsanering. Men regeringen och andra partier, som också vill verka för att åter- ställa den svenska ekonomin, har fel när de hävdar att vi för att åstad- komma detta måste frysa biståndet på dess nuvarande nivå fram till 1998. Man kan lätt få intrycket att vi dessförinnan har gjort allt vi kan för att minska andra kostnader och att det nu inte återstår något annat än biståndet. Men så är det ju inte. Så länge Sverige, som är ett land som snart levt i fred i 200 år, anser sig behöva ett militärt försvar som kostar tre gånger så mycket som biståndet är verkligen inte alla utvägar prövade. Något hot föreligger ju inte heller inom överskådlig tid. Däremot kan vi peka på situationen i världen med 13 miljoner barn som på grund av svält och sjukdomar dör varje år eller där 1,4 miljarder människor lever under fattigdoms- strecket. Ja, Pierre Schori och andra, detta känns väldigt tjatigt att ta upp. Vi har gjort det förr. Men problemet är ju att regeringen står fast vid sitt beslut, och beklagligtvis har man fått stöd av hela den socialdemokra- tiska gruppen i utskottet för dessa beslut. Det gör att vi som anser att detta är ett allvarligt felsteg från regeringens sida är tvungna att uppre- pa våra argument och försöka få er att lyssna. Jag vill i likhet med K-G Biörsmark fråga hur Socialdemokraterna skall få till det här med enprocentsmålet. Det står i utskottsbetänkandet och regeringen har angett att det skall ske när ekonomin så tillåter. Vem av oss tror att vi inom de närmaste fem eller tio åren har en så lysande ekonomi att man därmed kan säga att vi återtar biståndet? Om Socialdemokraterna verkligen hade menat det, hade man väl gett en tidsangivelse. Men så är inte fallet.

42

Det är mig veterligt första gången som Socialdemokraterna i rege-
ringsställning minskar biståndet. Vi minns vad som hände under förra
regeringsperioden. Jag trodde att det var ett enstaka misstag.

Jag vill också påminna om Köpenhamnskonferensen i början av
mars där det officiella slutdokumentet talade om betydelsen av att alla
länder ställer upp och ökar det officiella biståndet. Man talar om att
komma upp över 0,7-procentsgränsen. Vi vet att Sverige än så länge
ligger över gränsen. Men problemet är att Sveriges rykte ute i världen
mycket har hängt på att vi har legat långt över 0,7-procentsgränsen. Det
har varit ett viktigt riktmärke för många människor i andra delar av
världen och i länder som ger ett långt mindre bistånd.

Vi har alla fått brev från olika håll, från Diakonia, Lutherhjälpen,
Rädda Barnen, Röda korset, en rad organisationer och enskilda männi-
skor som är engagerade på det här området. Det finns all anledning för
regeringen och majoriteten av socialdemokraterna här i riksdagen att
tänka om på detta område.

När man diskuterar biståndet märker man att det finns många posi-
tiva tecken. Jag vill peka på de nya tankegångarna om att det inte
handlar om att ge bistånd enbart för att hjälpa de fattiga, utan att det
faktiskt handlar om ett samarbete för att utväxla idéer om hur vi kan ge
varandra impulser. Här finns modellen i Holland, och jag är glad över
att Miljöpartiet i en motion just har pekat på exemplet Holland. Det är
viktigt för oss att se vad vi kan lära av människor i andra delar av värl-
den.

Jag vill också peka på en intressant bok som utkom för ett antal år
sedan. Den heter Var kom skruvmejseln ifrån - mottagare och medar-
betare i det svenska biståndet och är skriven av Anna Wieslander. Den
visar just hur mottagarna i olika programländer har velat lyfta fram hur
man vill bidra med sina erfarenheter och kunskaper till det svenska
samhället, vilket jag tror är oerhört väsentligt.

Jag vill också ansluta mig till det som K-G Biörsmark sade angåen-
de Moderaterna. Jag är inte ens besviken på Moderaterna. Jag hade inte
förväntat mig någonting annat av dem, därför att de beskriver just en-
procentsmålet som en onödig fixering. Däremot har jag och, som jag
tror, en väldigt stor majoritet av vårt folk sett detta som en mycket
viktig symbolfråga. Det visar att vi är beredda att avstå från en liten del
av det välstånd som finns i Sverige.

Jag vill peka på den biståndsvilja som finns i Sverige. I olika under-
sökningar har man faktiskt konstaterat att en majoritet av det svenska
folket anser att den biståndsnivå som vi har är bra, och det finns en stor
andel som vill att vi skall ge ett högre bistånd.

Jag inledde med att tala om att regeringen och Socialdemokraterna,
liksom Moderaterna, har gjort ett stort misstag i sina budgetförslag.
Men Västerpartiet, mitt parti, har också gjort ett stort misstag. Det
gäller stödet till folkrörelser och enskilda organisationer, som inte är
särskilt högt. Vi vet att det finns fler än 300 enskilda organisationer,
över 600 utvecklings- och informationsprojekt över hela världen och
fler än 600 volontärer som är verksamma. I krassa siffror handlar det
inte om så mycket pengar av det svenska biståndet, en dryg miljard.

Prot. 1994/95:86

5 april

Internationellt
utvecklingssamarbete

43

Prot. 1994/95:86 5 april

När den här frågan kom upp till behandling i utskottet fick vi den informationen att den tidigare högre nivån inte hade utnyttjats fullt ut.

Den nivån var orealistisk. Man kunde inte på ett bra sätt använda så

Internationellt utvecklingssamarbete

mycket pengar som fanns anslagna. Det misstag som jag gjorde var att jag inte kontrollerade uppgiften bättre, för den stämde ju inte med verkligheten. Den minskning som nu sker för de flesta enskilda organisationer är väldigt stor. Jag vill bara peka på några organisationer. Pingstmissionens u-landshjälp har fått brev från SIDA om att minskningen rör sig om ca 20 %, vilket betyder 40 miljoner av den totala budgeten. Vi uppvaktades häromdagen av just Pingstmissionens u-landshjälp. Man lyfte då fram exemplet om Madeleine Ekelycke från Huskvarna som arbetar som barnmorska i Bangladesh. Hon var med och beskrev hur det projektet fungerade med mycket små medel men med stora effekter. Diakonia är en organisation som har flera organisationer av kyrkor inom sig. Man har arbetat med demokratistödet i Sydafrika, med åter- förening av Guatemalaflyktingar när det gäller från Mexico och tillbaka till Guatemala och med landsbygdsutveckling i fattiga indianbyar. Jag ser det som ett oerhört betydelsefullt bistånd. Det svar som finns bl.a. i propositionen och som Pierre Schori själv har gått ut med i olika artiklar är att dessa organisationer kan söka stöd från EU:s fond. Javisst är det riktigt, Pierre Schori, men vad har vi för garantier att de får motsvarande stöd därifrån så att de kan bibehålla sin verksamhet? Självfallet har vi inga sådana garantier. Det är bara att hoppas. Eftersom det är kristna organisationer får de väl fortsätta att be för sin sak. Jag tycker att Socialdemokraterna på den här punkten inte har haft helt korrekt information. Moderaterna värnar i alla andra sammanhang så otroligt om enskilda människor och enskilda organisationers insat- ser. Jag vill då fråga: Varför har ni inte gjort på samma sätt här? Jag skulle därför vilja yrka återremiss på detta enda moment. Jag tycker att vi i utskottet borde få bakläxa för att arbeta vidare med frå- gan. Men jag har förstått att detta är arbetsformer som riksdagen inte tycker om. Vid återremiss är det allt eller inget som gäller. Därför är mitt andra förslag i enlighet med vårt yrkande om att det skall anslås en stor summa till katastrofbiståndet. Pengar behövs även där, och de går också till enskilda organisationer. Men jag kommer att avstå från detta yrkande för egen del och i stället stödja de reservationer som finns på det här området. Herr talman! Jag vill också ta upp frågan om biståndet. Också K-G Biörsmark var inne på frågan vad som menas med ett effektivt bistånd. Vi vet att det finns oerhört många goda exempel på bistånd ute i värl- den som är lyckosamma. Det finns också många typer av insatser som inte är bistånd men som leder till utveckling. Jag tänker då på det lyckosamma exemplet med Grameen Bank i Bangladesh som Moham- med Yunus har startat med egna medel. Det har lett till att 2 miljoner

44

fattiga människor i Bangladesh har kunnat få del av krediter och där-
med en bättre tillvaro.

Vänsterpartiet stöder inte okritiskt vilka former av bistånd som
helst. Det finns flera exempel på hur svenskt bistånd har använts felak-
tigt. Sedan finns det också enstaka olyckliga exempel på direkt miss-
bruk och korruption. Det är självfallet beklagligt och där måste vi in-
gripa.

Men det finns andra typer av misstag som är av mer strukturell ka-
raktär. Jag tänker då på exportkrediter inom biståndet och bundet bi-
stånd. Centerpartiet anser inte att detta skall utgöra en del av biståndet.
Däremot är det naturligtvis bra med täta handelsförbindelser och att
svenska företag deltar i uppbyggande av verksamheter i andra delar av
världen.

Vi vill också peka på en del storskaliga biståndsprojekt. Vi anser
t.ex. att sådant bistånd till Indien inte är särskilt effektivt använda
pengar. Vi vill anslå mindre pengar till just det anslaget.

När det gäller Världsbanken och Bretton Woods-institutionerna
menar jag att det är nödvändigt med en starkare styrning och ett större
inflytande från riksdagen. Vi vill kunna påverka de krav som Sverige
ställer inför IDA-påfyllnaden i vår. Även om Världsbanken har ökat sin
insyn och den hänsyn som man ändå tar till miljöprojekt är det ändå
väldigt långt kvar. Att utskottet har skrivit att regeringen skall åter-
komma på det här området är inte särskilt bra. Vi hade klart och tydligt
kunnat säga att vi kräver att regeringen kommer med årlig skrivelse om
Bretton Woods-institutionerna eller t.ex. att vi kräver en parlamentarisk
nämnd.

Jag vill understryka att det är långt kvar när det gäller miljöhänsy-
nen när projekt beslutas i Världsbanken. Vi från Vänsterpartiet har en
särskild reservation om dammprojekten.

Beträffande skulder och skuldavskrivningar anser Vänsterpartiet att
det måste handla om vissa totala skuldavskrivningar och inte bara
skuldlättnader som gör att man tvingas att ta nya lån, för då finns ju
skulderna kvar.

Jag vill också peka på att vi tillsammans med Centern och Miljö-
partiet har tagit upp en del frågor kring strukturanpassningsåtgärderna.

En annan fråga gäller hur man skall få nya inkomster till internatio-
nellt bistånd. I FN-rapporten, där Ingvar Carlsson medverkade, talas
det om Tobinskatten. Det finns också andra liknande förslag. Vi menar
att Sverige med kraft måste driva på för att få loss ytterligare pengar till
angelägna projekt.

Det finns också andra multilaterala insatser. Jag hade hoppats att
Moderaterna skulle ha fullföljt sin inställning och föreslagit högre
bidrag när det gäller UNHCR, men så har inte skett. UNDP och Unicef
gör också oerhört viktiga insatser.

Vi från Västerpartiet har en rad reservationer när det gäller enskilda
länder. Jag vill bara peka på Angola och betydelsen av minröjning.
Regeringen har där föreslagit ett anslag, men det är otillräckligt. Det
skulle ha behövts betydligt mer medel till Sydafrika för att se till att

Prot. 1994/95:86

5 april

Internationellt
utvecklingssamarbete

45

Prot. 1994/95:86 5 april

Sydafrika blir en stabil demokrati. Varken för Sydafrikas eller för hela södra regionens skull har vi råd att låta Sydafrika misslyckas.

När det gäller biståndskrediterna till Indonesien liksom till Marocko

Internationellt utvecklingssamarbete

och annat ekonomiskt samarbete anser Vänsterpartiet och flera andra partier att så länge man inte respekterar mänskliga rättigheter bör den typen av bistånd inte utgå. Jag vill fråga Moderaterna om Guinea Bis- sau där Moderaterna inte vill ha något bistånd över huvud taget. Upp- fyller man inte fattigdomskriterierna i Guinea Bissau? Eller är det de- mokratikravet som fattas? Man har faktiskt haft flerpartival där. I fråga om Latinamerika vill jag särskilt peka på Nicaragua och hänvisa till hur förtrycket av mänskliga rättigheter i t.ex. Chiapas i Mexico påverkar världsekonomin och tvingar oss till ställningstagan- den. Det finns mycket ytterligare att påpeka. Man har lyft fram kvinno- biståndet och anlagt ett kvinnoperspektiv på biståndet. Men ännu fattas det mycket när det gäller barnens rättigheter och rättigheter för handi- kappade. Ingvar Carlsson har särskilt betonat kraven på att barnen skall få en bättre värld. Men det återspeglas inte i biståndet. Det är barnen som får lida när biståndet skärs ner. Herr talman! Jag hänvisar till Vänsterpartiets alla reservationer, men jag yrkar särskilt bifall till reservation 4 om enprocentsmålet, reservation 6 om asylkostnaderna, reservation 42 om inriktningen och krav på riktlinjer för Världsbanken, reservation 62 om Angola, reser- vation 147 om u-krediter till Indonesien samt till reservation 161 om en total ram för biståndet. Hen talman! Till sist vill jag bara konstatera att det svenska bistån- det har brister, men det är överlag oerhört effektivt. Det når fram och det behövs. Löftet i Köpenhamn om att alla länder skall öka sitt bistånd är förpliktigande, även för Sverige. Anf. 34 BODIL FRANCKE OHLSSON (mp) Hen talman! De ekonomiska framstegen ökar i världens länder, också i utvecklingsländerna. Men samtidigt ökar även de sociala och ekonomiska orättvisorna människor emellan. Framstegens resultat blir fortfarande ojämnt fördelade. Det överordnade målet för det svenska utvecklingssamarbetet är att höja de fattiga folkens levnadsnivå, står det klart i propositionen. Mil- jöpartiet har en rad utgångspunkter för internationell solidaritet, varav den första är av övergripande slag. På en enda jord med begränsade resurser är vi alla beroende av var- andra. Ansvaret för tillståndet i världen är gemensamt. Många har här redan talat om enprocentsmålet, så jag skall inte förlänga tiden genom att tala om detta. Vi från Miljöpartiet menar att det är andra gången i rad som man drar ner på biståndet till de fattiga länderna. Vi tycker att det är fel att jordens fattigaste länder som definitivt inte kan spara skall drabbas av svenskt sparande. Miljöpartiet har i sitt förslag till budget gjort besparingar som gör

46

att vi generellt kan höja bidraget till det internationella biståndspro-

grammet med 200 miljoner och dessutom avsätta 1 miljard kronor till
en miljöfond att användas i utvecklingsarbetet. Men vi har valt att inte
fördela summan på olika länder utan i stället utgått från de globala
problem som måste lösas och valt att låta pengarna gå till de länder och
områden där insatserna behövs akut.

Vi har fyra prioriterade områden där vi tycker att medlen i första
hand skall fördelas. Den första prioriteringen är vattenförsörjningen på
jorden. Bristen på vatten blir nästa decenniums stora problem. Världens
färskvattenreservoarer är små och ojämnt fördelade över jordens yta.
Vattenslöseri och nedsmutsning av dricksvatten bara ökar liksom efter-
frågan på rent vatten. De övriga tre prioriteringarna är ekologiskt jord-
bruk, resurssnål småskalig teknik och stöd till kvinnors olika syssel-
sättningar. Alla tre verksamheterna är ofta lika beroende av tillgång på
vatten.

Vatten är en förutsättning för all inhemsk livsmedelsförsörjning,
som i sin tur hänger ihop med bevattning av jordbruk, vilket i sin tur
behöver pumpar och vattenledningssystem till odlingar som just kvin-
nor ofta har ansvar för. Kvinnor är öppna för nya idéer när det gäller
jordbruk och affärsverksamhet, utbildning, familjeplanering och hälso-
vård, eftersom kvinnan oftast är den i familjen som genom sitt arbete
tydligast ser sambanden mellan de nya idéerna och metoderna och
familjens försörjningsmöjligheter. Därför tycker vi att stöd till kvinnor i
u-länder är viktigt.

Vattenproblemen finns överallt, och insatser behövs i alla former.
Brist på vatten kan driva människor på flykt, och miljöflyktingar blir
vanligare än vi tror i framtiden.

Med tanke på att nedskärningarna har drabbat biståndet på många
områden skall miljöstödet kunna delas ut till andra angelägna projekt
med miljöanknytning. Det kan också ha med utbildning och undervis-
ning att göra, och det kan ha med redan startade projekt att göra. Det
skall också kunna vara öppet att ges till verksamheter i kris, det som
ibland kallas för additionelit stöd. Om man nu anser, som vi gör, att det
största hotet mot freden inte är av militärt slag just nu utan har med
fattigdom, demokratiskt underskott och resursförstöring att göra är det
logiskt att minska anslaget till försvaret och använda pengarna till bi-
stånd i stället. I propositionen nämns, som jag redan talat om, att det
huvudsakliga målet för svenskt bistånd är att höja de fattiga folkens
försörj ningsmöj ligheter.

Ett nytt och annorlunda sätt, som redan nämndes av Eva Zetterberg,
att bedriva biståndsarbete är det samarbete som startats mellan Holland
och tre länder, Costa Rica, Benin och Bhutan. Miljöpartiet har i sin
biståndsmotion ett yrkande att det holländska konceptet skall prövas
också i svenskt biståndsarbete. Det handlar om samarbetsavtal på sam-
ma nivå mellan två länder. Tanken är att man genom avtalen startar ett
nära samarbete med just målsättningen att skapa en hållbar utveckling
och en hållbar miljö i båda länderna samtidigt. Här kommer man in på
ett område som inte är så vanligt i biståndssammanhang, nämligen
urban miljö. Om man i Holland t.ex. planerar att bygga ett avloppsre-
ningsverk i en liten ort, gör man samma sak i avtalslandet. Det är me-

Prot. 1994/95:86

5 april

Internationellt
utvecklingssamarbete

Prot. 1994/95:86

5 april

Internationellt
utvecklingssamarbete

48

ningen att representanter för avtalsländerna skall följa arbetet i Hol-
land, liksom holländska representanter skall finnas i avtalslandet. Ini-
tiativ till nya verksamheter föreslås från båda länderna samtidigt.

I en artikel som jag läste nyligen frågar sig artikelförfattaren vad
som händer om nu Costa Rica plötsligt bestämmer sig för att producera
ekologiskt kaffe, odlat utan bekämpningsmedel. Vad tänker då Holland
producera på liknande sätt? Det är man praktiskt taget tvungen till,
eftersom ömsesidigheten är en av grundpelarna i samarbetsavtalen.

Som utgångspunkt har man Agenda 21. Det som man nu i början
gemensamt bestämt sig för att ta upp - man vill givetvis begränsa sig
för Agenda 21 tar upp förfärligt många saker - är energi, transport och
jordbruk, biologisk mångfald och avfallsfrågor.

Vi får i år en ny myndighet, en sammanslagning av BITS, SAREC,
SIDA och SWEDCORP. Förhoppningsvis blir denna samordning posi-
tiv för vårt framtida bistånd. Ett samlat bistånd kan bli rationellare och
effektivare. Jag tror också att det kan vara positivt i ett utvecklingsland
att man bara har en biståndsmyndighet att vända sig till.

Jag tror vidare att det vore mycket positivt om den biståndspolicy
som SIDA som självständigt biståndsorgan har arbetat efter fick ge-
nomslagskraft i hela den nya myndigheten.

Sverige har deltagit i tekniska biståndsprojekt som starkt kritiserats
från många håll och som orsakat stora tidningsrubriker. Jag tänker på
dammbyggena. Många av dem har fått förödande miljökonsekvenser,
tvångsförflyttningar av människor, utplånandet av byar och stora socia-
la problem. Det påpekas ofta som försvar från svensk sida att det har
gjorts flera miljökonsekvensanalyser i projekten och att man från
svenskt håll har granskat dem noga. Då måste man fråga sig: Har ana-
lyserna från början varit tillräckligt omfattande? Det är inte enbart det
direkt drabbade området det gäller. Det kan gälla en hel flod ned-
ströms, alla jordbruk längs stränderna vars produktionsförmåga påver-
kas av oregelbundet vattenflöde. Har man räknat med det? Är tillgång-
en på fisk lika stor före, efter och under det att ett dammbygge pågår?
Tolkar man analyserna för optimistiskt? Tolkar men dem under påver-
kan av ett ekonomiskt vinsttänkande? Vi tror att det är nödvändigt att
vara en smula försiktig när man granskar ett miljökonsekvensdoku-
ment. De minsta föroreningseffekter man inte räknat med kan liksom
det minsta i naturen ge upphov till en lång kedjereaktion av negativa
miljöpåverkningar, i värsta fall oreparerbara. Det räcker inte bara med
miljökonsekvensanalyser. Den viktiga frågan är egentligen: Hur gick
det sedan? Hur ser det ut vid de dammbyggen som redan finns två år
efter, fyra år efter osv.? Är det samma frågor som man ställt sig, samma
följdverkningar som man undersökt, så att jämförelserna inte haltar?
Jag har sett ett par sådana miljökonsekvensanalyser. Jag har samtidigt
tittat på s.k. skugganalyser som miljöorganisationer har gjort. Det är
väldigt intressant läsning. Det är egentligen ingen motsättning dem
emellan, men man slås av hur väl de kompletterar varandra. Svenska
vägbyggen har ju fasta konsekvensanalyser och scheman att följa, men
när det gäller analyser av de sociala konsekvenserna vid ett svenskt
vägbygge finns det mycket litet att gå efter.

De sociala konsekvenserna har drabbat många människor svårt i
dammprojekten. Det finns flera motioner från olika partier som handlar
just om människor som kommer i kläm och far illa när de storskaliga
projekten skall byggas. I en av motionerna, Biståndsprojekt och miljö,
frågar sig motionären var skyddet finns för omistliga naturvärden. Vem
försvarar ursprungsbefolkningars rätt och minoriteters rätt? Helt obero-
ende miljökonsekvensbeskrivningar borde göras inför projekten och
sedan skickas ut på remiss i det biståndsgivande landet så att man fick
klart för sig vad som egentligen pågår. De borde också skickas till
myndigheter, menar man, och till folkrörelseorganisationer. Det är just
sådana organisationer som har stor erfarenhet av förhållandena på gräs-
rotsnivå i de länder som man arbetar med.

I andra motioner vill man komma till rätta med missförhållanden
genom att inrätta parlamentariska nämnder eller grupper som kontinu-
erligt skall följa Världsbankens och IMF:s arbete. Det finns förslag om
en biståndslag och krav, som vi redan har hört, på en annorlunda och
öppnare insyn.

En chilensk aktionsgrupp t.ex. menar att underlaget för utvärdering
av miljökonsekvenserna inte är tillräckligt och att man inte har gått
igenom miljöpåverkningarna grundligt nog. Man säger också att svens-
karna aldrig hade godtagit detta underlagsmaterial om det hade gällt ett
projekt i Sverige.

Jag undrar: Hur vore det med en svensk, helt oberoende, inte alls
parlamentarisk arbetsgrupp som granskade underlagen till projekt av
det här slaget och som på ett okonventionellt sätt kunde skaffa sig den
information som eventuellt saknas?

Världsbanken är med i dammprojekten i finansieringssyfte. BITS är
med för att bistå med det tekniska kunnandet och uppförandet. Eko-
nomiska intressen plus att det blir en teknisk framgång, ett gott tekniskt
resultat, är ganska naturligt de främsta intressena för dessa två aktörer.
Den tredje aktören, biståndslandet, är givetvis positiv, för energi behö-
ver man och man har ingen möjlighet att själv starta ett projekt av det
slaget. Ofta finns ingen miljömyndighet av det slag som vi har i landet.
Synen på människovärdet kan också skilja sig ganska mycket från den
svenska synen. Det finns inte heller någon rättsinstans som befolkning-
en kan vända sig till och som bevakar en minoritets rättigheter. Då
kommer jag till att svenskt bistånd har en klar målsättning: Det över-
ordnade målet för det svenska internationella utvecklingssamarbetet är
att höja de fattiga folkens levnadsnivå, dvs. deras möjligheter att på ett
säkert och förutsägbart sätt kunna livnära sig, att ha god hälsa och
tillgång till utbildning och annan social service. Av avgörande betydel-
se är också demokratiskt styrelsesätt och en samhällsstruktur som ga-
ranterar respekt för mänskliga rättigheter.

Gäller detta bara när vi engagerar oss i vårt eget biståndsarbete?
Faller våra vackra mål och krav när vi deltar tillsammans med andra i
större biståndsprojekt? Det är en fråga om moral och etik, menar Mil-
jöpartiet.

Prot. 1994/95:86

5 april

Internationellt
utvecklingssamarbete

4 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 86

Prot. 1994/95:86 5 april

Jag slutar med den mening jag hade i början av mitt anförande: På en enda jord med begränsade resurser är vi alla beroende av varandra,

och ansvaret för tillståndet i världen är gemensamt.

Internationellt utvecklingssamarbete

Jag stöder givetvis våra reservationer, och jag yrkar bifall till tre: reservation 10 mom. 5, som handlar om vår fond för miljöinsatser på 1 miljard och reservation 108 mom. 115, som handlar just om utbyggna- den av Bio-Bio-floden och om en omprövning av vårt deltagande. Bör Sverige dra tillbaka sitt bistånd till utbyggnaden under de förutsättning- ar som finns nu? Jag yrkar bifall till reservation 133 som gäller medels- ramen för bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisatio- ner. Den ramen höjer vi med 129,5 miljoner. Anf. 35 INGRID NÄSLUND (kds) Herr talman! Jag skall börja med att lägga fram mina yrkanden så att jag inte kommer i tidsnöd på slutet. Jag vill yrka bifall till följande reservationer från kristdemokraterna: reservation 5, som gäller enprocentsmålet, reservation 7 om avräkning av asylkostnaderna, reservation 134 om bistånd genom folkrörelser och enskilda organisationer och reservation 140 om stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnad. För övrigt står vi naturligtvis bakom alla våra reservationer. I de delarna yrkar vi avslag på hemställan i betänkandet. För övrigt är det mycket i betänkandet som vi också står bakom och är eniga om. Hur skall man egentligen se på bistånd? Är det en börda som vi som är mer lyckligt lottade än många andra måste bära? Är det en plikt som vi inte kan dra oss undan? Jag skulle hellre vilja se det som en utmaning som vi inte kan låta bli att anta. Är det kanske rent av rimligt att tala om att vi behöver känna meningsfullheten och glädjen över att engagera oss i en sak som kräver litet utöver det vanliga av oss, en sak som är värd en insats, en sak som kan betyda skillnad mellan liv och död, mellan hälsa och sjuk- dom, mellan svält och tillgång på mat, mellan utbildning och analfabe- tism för en medmänniska? Vilket perspektiv skall vi anlägga? Är det kanske riktigast att beto- na att barnen bör stå i centrum för all internationell utveckling? Då återstår det en hel del att göra. Under det senaste decenniet har 2 miljo- ner barn dödats i krig. Uppemot 5 miljoner har drabbats av handikapp och mer än 5 miljoner har tvingats på flykt. Mer än 12 miljoner har . förlorat sina hem. I u-länderna dör varje dag 35 000 barn av fattigdom. En halv miljon utnyttjas som prostituerade i Thailand, Sri Lanka och Filippinerna. Det här är uppgifter som Unicef har kommit med. Kanske måste vi sätta en enskild människa i fokus för att riktigt se vad det hela handlar om. Ett år efter det att ”uhuru” - frihet från kolo- nialmakten - blev verklighet i Kongo, som då blev Zaire, arbetade jag som lärare på ett seminarium i Kivuprovinsen. Vi hade ungefär lika nära till Rwanda som Burundi - länder som vi nu läser om i tidningarna dagligdags. Tyvärr är nyheterna mycket nedslående. Även då blev det oroligheter mellan hutus och tutsi, och det hög-

50

växta tutsifolket flydde i tiotusental över gränsen till Zaire upp i bergen

runt Lemera, där jag arbetade. Vi hade ett seminarium som drevs av
svenska och norska lärare. Vi arbetade tillsammans med ett par sjuk-
sköterskor som drev klinik.

Det var den naturligaste sak i världen för oss att vid sidan av vårt
vanliga arbete ge den katastrofhjälp som visade sig nödvändig för att
dessa människor skulle överleva och kunna börja ett nytt liv. Vi försåg
dem med mat, kläder, material för att bygga en hydda och utsäde för
nästa skörd så att de skulle kunna klara sig själva. Många var i behov
av sjukvård, och det fick de också.

Jag minns särskilt väl en lång gänglig vacker pojke i tio-
tolvårsåldern. Han kom till mig och ville sälja en vackert snidad träskål
som jag tror att han själv hade gjort. Den står på mitt rum i ledamotshu-
set.

Han berättade om sin familj. De var sju stycken när de var tvungna
att fly från Rwanda. Nu var det han, fadern och en baby på sju månader
som bara var skinn och ben kvar. De andra hade dött av sjukdom och
umbäranden. Men han hade fått chansen att överleva och få vård och
förhoppningsvis utbildning och en bättre framtid. Det är så litet som
gör skillnaden för en liten människa.

Det finns många hoppfulla tecken när det gäller utvecklingen i u-
länderna trots allt, vilket också lyfts fram i propositionen: stigande
levnadsnivå, livslängden som har ökat och barnadödligheten som har
halverats. Läskunnigheten växer bland vuxna, och 80 % av barnen går i
skolan. Demokratin gör stora framsteg och tillväxten har varit över 4 %
de flesta av de senaste åren.

Men vi vet också att utvecklingen varierar starkt både mellan olika
länder och i länderna. Fattigdomen ökar i de krisdrabbade länderna och
bland kvinnor, barn och minoriteter.

Vi är i stort sett överens om målen för vårt internationella utveck-
lingssamarbete mellan olika partier i Sverige, men det finns också en
del skillnader. Övertygelsen om varje människas unika värde är driv-
kraften för vårt utvecklingsarbete och en grund för vår solidaritet. Det
tror jag också att vi delar med många.

Den fråga som bör styra insatserna är: Får de enskilda människorna
det bättre? Därför kan betydelsen av god hälsovård, utbildning, tillgång
på rent vatten och livsmedel inte överskattas.

Respekten för mänskliga rättigheter är en nödvändig grund för en
demokratisk utveckling i ett land. Därför välkomnar vi det arbete som
frivilliga organisationer som Amnesty International, Rädda Barnen,
kyrkor och andra folkrörelser i årtionden har lagt ned för att skapa en
demokratisk kultur i olika länder.

Det är viktigt att fortsätta arbetet med att bredda anslutningen och
stärka efterlevnaden av de internationella konventionerna i biståndsdia-
logen med våra samarbetsländer.

Det är med stor oro vi kristdemokrater konstaterar att den social-
demokratiska regeringen i sitt budgetförslag far hårt fram med bistån-
det. Orden och välviljan är desamma som tidigare, men handlingarna
har börjat tala ett annat språk. Det är när allt kommer omkring hand-
lingarna som räknas.

Prot. 1994/95:86

5 april

Internationellt
utvecklingssamarbete

51

Prot. 1994/95:86 5 april

Vi kristdemokrater menar att katastrofbiståndet har stor betydelse med tanke på det stora antal katastrofer av olika slag som blir alltmer

komplicerade och kräver allt större resurser.

Internationellt utvecklingssamarbete

Alltför ofta sätts resurserna in för sent och många människor hinner dö av krig och svält innan hjälpen når dem. Vi har ännu slakten av ett oändligt antal rwandier på våra näthinnor. Vi anser att vi måste göra mer för att förebygga katastrofer. Vi måste satsa på förebyggande arbete när det gäller hälsa, utbildning, miljö, fredsförebyggande arbete och även förvarningssystem inom FN:s ram. En annan viktig aspekt av katastrofbiståndet är uthålligheten. Att återuppbygga ett land kräver ofta lika mycket resurser som i det akuta katastrofläget. Vi kristdemokrater anser att regeringen är alltför njugg på den punkten. Vi satsar i vår budget drygt 200 miljoner mer än rege- ringen på katastrofbiståndet. Vi är kritiska mot att t.ex. PMU inte får möjlighet att fortsätta sitt sjukvårds- och uppbyggnadsarbete i området omkring Rwanda i ännu större utsträckning. De har ett nätverk som sträcker sig ut i praktiskt taget varje kommun och by och har därför unika möjligheter att utföra ett freds- och försoningsskapande arbete. I området Rwanda, Burundi och Zaire har svensk mission arbetat i många decennier och skapat ett gediget förtroende för Sverige. Därför har jag föreslagit en diplomatisk insats på högsta nivå i området i freds- och försoningsskapande syfte från svensk eller svensk-norsk sida. Det är med Moderaternas stöd som Socialdemokraterna kommer att sänka biståndet till den grad att det blir svårt att reparera inom en över- skådlig tid. Vad hjälper det med stolta deklarationer från statsminis- terns sida i Köpenhamn om att ta upp kampen mot fattigdomen när verkligheten talar ett annat språk? Det allvarligaste hotet är frysningen av biståndsnivån till det nominella värdet av 13 miljarder 360 miljoner per år under hela fyraårsperioden. Vi kristdemokrater anser att en biståndsnivå på en procent av BNI är rimlig också i tider av ekonomisk åtstramning, främst med tanke på de stora svårigheter många av våra samarbetsländer befinner sig i. Vi skall också ta med i beräkningen att hela 40 % av biståndet går tillbaka till Sverige i form av beställningar av varor och tjänster. Som alltid gäller att den som sår sparsamt också får skörda sparsamt. Frysningen under hela fyraårsperioden gör att återgången till enpro- centsnivån ter sig allt mer orealistisk. Redan nu hamnar vi på 0,87 %. Om vi får en tillväxt på blygsamma 2 % per år betyder det att vi ham- nar på en biståndsnivå som kan komma att understiga 0,7 % - det mål som FN satte upp för mer än 20 år sedan. Sverige tillsammans med några andra länder har hävdat enpro- centsmålet. Att Sverige nu fjärmar sig från det målet kommer att få återverkningar i omvärlden - var så säker. Kan Sverige så kan vi, reso- nerar man. Holland har redan sagt att man skall sänka biståndet med Sverige som exempel. Hela idén med en procent av BNI är att biståndet skall hållas på en värdig nivå trots växlingar i konjunkturen.

52

Skall jag ta vara på min broder? Det är en fråga som är berättigad
också i detta sammanhang. Den gäller även om det kärvar till sig och
överflödet inte är vad det har varit. I jämförelse med de fattigaste av de
fattiga måste vi ändå tala tyst om pengabrist.

Vi menar att det trots allt är orimligt att världens fattiga skall vara
med och betala vårt budgetunderskott. Därför avvisar vi kristdemokra-
ter bestämt att vi avlägsnar oss allt mer från enprocentsnivån. Vårt
budgetförslag innebär att ytterligare 600 miljoner avsätts för de fattiga.

Den internationella skuldkrisen har haft en förödande effekt på ett
stort antal u-länder. Skuldbördan inte minst för ett stort antal länder
söder om Sahara är mycket tung. Många av dessa länder kan inte för-
väntas klara av att betala sina skulder. Om inte fler internationella ini-
tiativ tas för att lätta skuldbördan kommer givare att under lång tid bli
tvungna att finansiera skuldtjänstbetalningar i dessa länder i stället för
att medverka till ett bärkraftigt näringsliv.

Sverige har under lång tid varit ett föredöme genom att skriva av
bilaterala fordringar gentemot u-länderna och verka pådrivande när det
gäller initiativ beträffande multilaterala skulder. Vi kristdemokrater
anser att Sverige mycket aktivt skall driva frågan om skuldlättnad på
det internationella planet och avvisar därför den sänkning av anslaget
till ekonomiska reformer och skuldlättnad som regeringen föreslår. Det
bör avslås. Här ligger vårt förslag 225 miljoner över regeringens.

Stödet till bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisa-
tioner har tagits upp av flera talare. Vi ser det verkligen som ett grave-
rande exempel på att Socialdemokraterna har kvar alla sköna ord men
handlar stick i stäv med vad man säger. Det jag nu kommer att säga har
nästan ordagrant sagts av utskottsmajoriteten, som ändå sänker detta
stöd med 225 miljoner på de 18 månader som budgeten gäller.

De enskilda organisationernas kompetens och erfarenhet är väl do-
kumenterade. Genom sin lokala förankring och sitt breda kontaktnät
nås de absolut fattigaste och mest utsatta grupperna. Den folkliga för-
ankringen i Sverige får inte heller underskattas. Den starka solidariteten
och biståndsviljan hos svenska folket har till stor del sin grund i dessa
organisationers ideella och ofta frivilliga arbete. Vi kristdemokrater
hävdar också att de enskilda organisationerna samtidigt främjar demo-
krati och mänskliga rättigheter i de länder där de verkar.

Det svenska biståndet har via kyrkor och missionsorganisationer en
hundraårig historia som hänger samman med folkrörelsernas och de-
mokratins framväxt i vårt land. Det var först ett femtiotal år senare som
bistånd blev en statlig angelägenhet. Ur missionsorganisationernas
frivilliga engagemang och hängivenhet växte en social insats samt en
sjukvårds- och utbildningsinsats fram, som sedan har fortsatt i samver-
kan med de statliga biståndsinsatserna och som nu har vuxit och fått ett
ganska stort omfång.

För de flesta av SIDA:s ramorganisationer som Röda korset och
PMU, Pingstmissionens u-landshjälp, och även flera andra organisatio-
ner - t.ex. Caritas och Diakonia - gäller att de ofta har kapacitet att
ansvara för större belopp än vad de anslagna budgetramarna anger.
Också det har vi tidigare hört. PMU har nu t.ex. fått besked från SIDA

Prot. 1994/95:86

5 april

Internationellt
utvecklingssamarbete

53

Prot. 1994/95:86

5 april

Internationellt
utvecklingssamarbete

om att de kan vänta sig 20-procentiga sänkningar fram till januari 1997.
Detta innebär att de saknar medel för projekt bland föräldralösa barn i
Uganda som till följd av aids härjningar befinner sig i en mycket svår
situation. Det gäller projekt i Rwanda samt hälsovårds- och ungdoms-
satsningar i Bangladesh, Bolivia och Tanzania. Nu hålls det krismöten i
de enskilda organisationerna för att i möjligaste mån lindra de negativa
konsekvenser som regeringens och SIDA:s förslag kommer att innebära
om dessa genomförs.

Vi kristdemokrater anser regeringens förslag i detta avseende vara
helt förkastligt och vill satsa 225 miljoner mer än regeringen på detta
anslag. Att beröva den del av biståndet som är mest effektiv och där
man får ut mest av varje satsad krona, mellan 15 % och 20 %, är för
mig obegripligt. Under den förra regeringens tid slog vi fast att bistån-
det skall vara effektivt och långsiktigt.

Vi kristdemokrater säger också ett kraftfullt nej till att biståndsbud-
geten skall belastas med ytterligare 300 miljoner per år för att täcka
flyktingars asylkostnader - detta trots att flyktingströmmen till Sverige
har minskat kraftigt under det senaste året. Någon ökning som står i
proportion till de totalt 965 miljoner som regeringen föreslagit för detta
ändamål existerar faktiskt inte alls. Enligt OECD:s/DAC:s definitioner
och beräkningar av vad som får räknas som bistånd påstod Socialde-
mokraterna förra budgetåret att det var högst 140-200 miljoner som
man skulle behöva för de 7 % flyktingar som då fanns.

Utskottet menar att skälet till höjningen nu skulle vara de flyktingar
som kom från Exjugoslavien under 1993. Detta kan absolut inte stäm-
ma, eftersom det bara är under det första året som sådana flyktingkost-
nader får avräknas från biståndet. För oss är det fullständigt obegripligt
att man nu kan lägga ytterligare 300 miljoner till denna summa.

Även i det här fallet får världens fattigaste stå för kostnader som
borde bäras av Kulturdepartementet. Här finns pengar som skulle kun-
na räknas biståndet till godo redan nu, och här ser jag en möjlighet för
oss att med alla partier komma överens om att ge de enskilda organisa-
tionerna samma summa som de tidigare haft - alltså en höjning med
225 miljoner i förhållande till vad vi har sagt. Detta är en utmaning till
moderater och socialdemokrater!

Anf. 36 KRISTINA SVENSSON (s)

Herr talman! En av de stora frågorna i dagens biståndsdebatt är na-
turligtvis volymfrågan. Frysningen av biståndet innebär att vi för kom-
mande budgetår inte når upp till enprocentsmålet utan hamnar på 0,87
% av bruttonationalinkomsten, BNI.

I februari i år hade vi i samband med den utrikespolitiska debatten
här i kammaren också en biståndsdebatt. Redan då fokuserades mycket
i debatten just på enprocentsmålet.

I morse debatterade vi den ekonomiska politiken. Ingen i denna
kammare kan ha något som helst tvivel om det utsatta läge som svensk
ekonomi befinner sig i. Vi politiker har inte längre kontroll över landets
finanser. Den makten måste vi återta. Gör vi inte det, urholkas och
försvagas kronan ytterligare.

Vår absolut främsta uppgift nu är att stabilisera landets ekonomi
och att återställa förtroendet för den svenska valutan.

Biståndet gynnas inte av att vi hårdnackat försvarar enprocentsutbe-
talningarna, om dessa blir allt mindre värda. De flesta utbetalningarna
av svenskt bistånd sker nämligen i annan valuta. Bara den senaste må-
nadens kronfall har urholkat biståndet med mer än 1 miljard.

Biståndspolitiker är väl medvetna om att man, när makroekonomis-
ka faktorer befinner sig i obalans, måste genomföra ekonomiska struk-
turprogram. Det är just det som den socialdemokratiska regeringen nu
tvingats till.

Att frysa biståndet är naturligtvis inte ett mål i sig. Det är ett medel
som, tillsammans med andra besparingar, skall rekonstruera svensk
ekonomi. Det är nödvändigt att ha den bilden klar för sig i dagens bi-
ståndsdebatt.

Vi socialdemokrater har klart och tydligt såväl i propositionen som
i betänkandet deklarerat att vår avsikt är att när ekonomin så tillåter
åter avsätta 1 % av BNI till internationellt utvecklingsarbete. Svaret till
Centern, Folkpartiet, kristdemokraterna och vänstern är: Vi har inte
givit upp enprocentsmålet.

Jag har sagt förut i denna talarstol, men jag upprepar det i dag, att
det är mycket smärtsamt för oss att tillfälligt frångå enprocentsmålet.
Det kommer dessutom i en tid när de totala biståndsflödena minskat,
samtidigt som behoven av bistånd i de fattigaste länderna ökat.

Biståndsklimatet i givarländerna har också hårdnat. I USA deklare-
rade republikanerna att biståndet drastiskt skall skäras ned. Så mycket
väsentligare tycker jag därför att det är att vi i dag diskuterar mål och
kvalitet samt biståndets effektivitet i stället för att vi gräver ner oss i en
volymdiskussion som just nu inte leder framåt.

I betänkandet finns det ändå en samsyn när det gäller det övergri-
pande målet: att biståndet skall vara fattigdomsinriktat. Det är vi alla
överens om. Men det finns skiljelinjer i fråga om hur vi skall nå målet.

Utskottsmajoriteten betonar att fattigdomsinriktningen skall förstär-
kas. Det betyder att vi vill satsa ännu mera på Afrika. Det är ju i Afrika
söder om Sahara som fattigdomen är mest utbredd. Runt 60 % av
människorna där lever i djup fattigdom. Halva befolkningen är analfa-
beter. 1 av 10 födda barn dör före ett års ålder. Medellivslängden är 51
år. Den ekonomiska tillväxten har under en längre tid varit alltför låg
för att kompensera befolkningstillväxten.

Trots att det totala nettoresursflödet till u-länderna enligt DAC öka-
de från 163 miljarder år 1992 till 160 miljarder US-dollar år 1993
erhöll de krisdrabbade och skuldsatta låginkomstländerna endast en
försumbar andel av dessa flöden. För dessa länder - de fattiga och
mindre kreditvärdiga länderna - ökar behoven av bistånd. I dessa län-
der lever människor i yttersta osäkerhet. De saknar mat och rent vatten
och har inte tillgång till vård och utbildning. Just nu kan vi också se att
etniska konflikter fördjupas i Afrika söder om Sahara.

I betänkandet framhålls att bistånd i grunden handlar om männi-
skors säkerhet. Människor som lever under fattiga omständigheter lever
otryggt och är i större utsträckning offer för maktövergrepp. I fattigdo-

Prot. 1994/95:86

5 april

Internationellt
utvecklingssamarbete

55

Prot. 1994/95:86 5 april

men har antidemokratiska krafter en grogrund. Det är därför så själv- klart att biståndet i vid bemärkelse måste gå till att bygga demokratier

och till att utrota fattigdomen.

Internationellt utvecklingssamarbete

Samsynen, att vi bör koncentrera våra insatser på Afrika, gäller dock inte Moderaterna. Jag kan inte på annat sätt tolka att Moderaterna så kraftigt skär i anslagen till Namibia, Mozambique och Zimbabwe. Beträffande Guinea Bissau och Tanzania stryker Moderaterna allt bi- stånd som går över landprogram. Bertil Persson sade så här: Vi skär i länder där diktatorer sitter i go- dan ro. Jag vill påminna om, som någon gjorde tidigare, att demokra- tiska val har hållits i Guinea Bissau och i Mozambique. Jag har mycket svårt att förstå den reservation där moderaterna så kategoriskt uttalar sig om biståndet till Tanzania. Jag vill citera ur den reservationen, där moderaterna säger: ”Utskottet föreslår att inga medel anvisas för budgetåret 1995/96 till Tanzania vars fattiga befolkning så hårt har drabbats av en utveck- lingsfientlig politik.” Men biståndet behövs i Tanzania för att vrida utvecklingen rätt. Bi- ståndet behövs t.ex. som stöd i en omvandling från statligt reglerad ekonomi till marknadsekonomi. Biståndet behövs för att de parastatala företagen skall kunna rekonstrueras och bli konkurrenskraftiga. Bistån- det behövs för att människor skall få arbete. I SWEDECORPs styrelse har jag sett så många exempel på att ett näringslivsinriktat bistånd är absolut nödvändigt i den svåra övergången från planekonomi till mark- nadsekonomi. Men moderaterna vill straffa i stället för att stödja. Vad är det för människosyn som ligger bakom ett sådant ställningstagande? Det finns en samsyn också när det gäller genJer-perspektivet, vad kvinnorna betyder för utvecklingen. Det här kommer att utvecklas senare i debatten av Anneli Hulthén. Fru talman! Erfarenheter av många års bistånd har lärt oss att bi- ståndet blir mer effektivt om vi koncentrerar våra insatser. Vi kan inte göra allt överallt. Koncentration kräver att vi på sikt inskränker vårt bilaterala bistånd till ett mindre antal mottagarländer. Koncentration kräver att vi från svensk sida agerar för samordning inom de multilate- rala organen. Koncentration kräver att vi ser över våra egna myndighe- ter. Min första biståndsutredning hade som uppgift att se över organisa- tionen av det bilaterala biståndet. Det var för fem år sedan. Vi som deltog i arbetet kunde många gånger konstatera att svenskt bistånd var oklart och luddigt. Mottagarna var förvirrade över det stora antalet myndigheter. Det är glädjande att den socialdemokratiska regeringen så snabbt tog sig an frågan om att se över myndighetsorganisationen. I betänkan- det föreslås att SIDA, BITS, SAREC och Swedecorp nu slås samman till en ny, sammanhållen organisation. Moderaterna är emot sammanslagningen, som vi har hört, och var- nar för ett stor-SIDA. Vad man vill ha i stället är oklart. Bertil Persson

56

säger att mål och medel skall fastställas av riksdagen, och det är vad
som görs och som det naturligtvis kommer att förbli.

Den nya myndigheten, som har arbetsnamnet Fenix, kommer att
ställas inför stora utmaningar. Att bygga något nytt ur det gamla, något
som är mer effektivt, något som är tydligare och som arbetar mer flexi-
belt - det är utmaningen. Att föra samman all den kompetens som finns
inom de olika myndigheterna tror jag kommer att verka befruktande
och vitaliserande. Den nya myndigheten kan bli en stimulerande miljö,
där det tänks nya tankar kring svenskt bistånd.

Jag vill i mitt anförande betona att vi socialdemokrater ser positivt
på det arbete som utförs av enskilda organisationer. Vi utskottsledamö-
ter har uppvaktats, som har sagts här tidigare, av ett stort antal frivillig-
organisationer, av kyrkorna, av Röda korset och av miljöorganisatio-
ner. De är oroliga, eftersom anslaget minskas betydligt. Jag kan förstå
den oron, men vill framhålla att det också öppnar sig nya möjligheter
för organisationerna att söka anslag. Det är mycket klara skrivningar i
betänkandet på den punkten.

Vi pekar på den möjlighet som har öppnat sig när Sverige nu har
blivit medlem i EU. En betydande del av EU:s bistånd kanaliseras till
enskilda organisationer. Vi har redan ett exempel här i Sverige. Den
svenska Afghanistankommittén har för sin verksamhet, med uppbygg-
nad av skolor och hälsocentraler inne i Afghanistan, fått 20 miljoner i
bidrag från EU.

Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centern har tagit upp frågan om
Världsbanken och kravet på öppenhet. Det är ett krav som vi delar och
som vi formulerar i utskottsbetänkandet. Vi förväntar oss en redovis-
ning från regeringen till riksdagen om Bretton Woods-institutionerna.
Men jag tycker också att vi skall framhålla att Världsbanken i sig -
mycket på nordiskt initiativ - driver fram frågorna om kravet på ökad
öppenhet. Den nya granskningspanelen är ett sådant exempel.

Jag vill yrka bifall till hemställan i utrikesutskottets betänkande och
avslag på samtliga reservationer som har nämnts här.

Anf. 37 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) replik

Nej, vi har inte givit upp enprocentsmålet, säger Kristina Svensson.
Det är bra att det sägs.

Det är en svår ekonomisk situation i Sverige, och Kristina Svensson
hänvisar till den debatt vi lyssnade på i förmiddags om den ekonomiska
politiken i Sverige. Jag tycker ändå att den koppling som Kristina
Svensson gör är felaktig, och jag skall förklara varför.

Finansminister Persson sade här i dag att det är viktigt att de bespa-
ringar som görs skall göras rättvist. Jag håller med om det. Det är
mycket viktigt, för att de skall få acceptans. I de globala perspektiven
gäller samma sak. När det görs besparingar skall de göras rättvist. Det
var detta som en gång var grunden för enprocentsmålet. Man kunde se
att det skulle bli fluktuationer i ekonomin framöver, och då bestämde
man sig för att 1 % av bruttonationalinkomsten skall vara garanterad
för de allra fattigaste i de globala perspektiven. För att ge den stabilite-
ten var vi överens om detta, mycket på grund av att dessa människor

Prot. 1994/95:86

5 april

Internationellt
utvecklingssamarbete

57

Prot. 1994/95:86 5 april

inte har någon lobbyverksamhet i den svenska riksdagen. Här finns inga påtryckargrupper som springer i korridorerna och pläderar för de

här människorna, som svenska påtryckargrupper gör på ett helt annat

Internationellt utvecklingssamarbete

sätt. Därför skulle detta vara en fredad zon. Nu säger Kristina Svensson och Socialdemokraterna att detta skall ske när ekonomin så tillåter. Det var just det vi inte skulle behöva höra i denna kammare. Jag tror inte alls på att det är neddragningarna i bi- ståndet som räddar svensk ekonomi, utan det är de rationaliseringar vi gör i Sverige. Anf. 38 KRISTINA SVENSSON (s) replik Fru talman! Man kan också se det så här, att när det gäller att re- konstruera den svenska ekonomin, som i vårt fall när vi diskuterar biståndsperspektivet, handlar det väldigt mycket om att stärka kronan så att den återfår sitt fulla värde, så att vi får ut någonting av våra bi- ståndspengar, eftersom vi betalar ut dem i olika valutor. Man kan naturligtvis också se det så, att det krävs ett gemensamt svenskt ansvarstagande - alla samhällssektorer är med i rekonstruktio- nen av vår ekonomi-för att vi så snabbt som möjligt skall komma fram till den stabila ekonomin. Det är fullständigt omöjligt att här i kammaren säga när detta inträffar. När det gäller volymdiskussionen vet jag att biståndsministern kommer att ta upp den i sitt anförande, och med det lämnar jag detta. Anf. 39 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) replik Det är riktigt att det gäller att stärka den svenska kronan, men den poäng som jag försöker föra fram här och som jag tror att Kristina Svensson nog ser, är att grunden för enprocentsmålet var att det skulle vara en fredad zon i det här arbetet och att vi i den rika delen av värl- den skulle sanera våra ekonomier utan att det drabbar tredje världen eller u-länderna. Det är fundamentet för hela tanken. Om man för in detta i saneringen av svensk ekonomi är enprocentsmålet ointressant. Det är den poängen som jag vill föra fram här; det är basen för det hela. Om man har övergett den kanske det är lika bra att inte tala om enpro- centsmålet. Av vår bruttonationalinkomst behåller vi i så fall 99 %. Det är i dessa 99 % som vi skall göra våra strukturomvandlingar, våra föränd- ringar, för att stärka kronan. Jag tror att även Kristina Svensson håller med mig i långa stycken, men hon kanske inte riktigt har fått gehör för de tankegångarna i sitt eget parti. Det kan vara nog så plågsamt. Vi skall inte gräva ned oss i volymdiskussionen, säger Kristina Svensson. Nej, jag vill egentligen inte göra det, men det kommer att bli på det sättet, så länge vi håller på och dribblar med enprocentsmålet. Låt oss i stället koncentrera oss på mål, kvalitet och koncentration! Det är helt riktigt. Men vi kan inte föra diskussionen om enprocentsmålet åt sidan förrän vi uppfyller det.

58

Anf. 40 KRISTINA SVENSSON (s) replik

Jag gör den bedömningen att vi just nu för en mer konstruktiv de-
batt om vi diskuterar just kvalitet, innehåll och effektivitet. Vi har tidi-
gare fattat beslut om en frysning av biståndet för de närmaste åren. Det
är ett beslut som har fattats, och det går inte att ändra på det just nu.
Därför tycker inte jag att det är meningsfullt att fortsätta den diskussio-
nen. Vi är mer konstruktiva när vi i stället diskuterar kvalitet, innehåll
och effektivitet.

Anf. 41 BERTIL PERSSON (m) replik

Kristina Svensson talar om behovet av kvalitet i biståndet. Det är
precis det som vi från moderat sida vill driva på. Biståndet skall vara
oljan i motorn - inte bensinen i tanken, som vi så ofta säger. Det menar
vi är oerhört väsentligt om man skall få till stånd ett bistånd som gör
nytta där vi gemensamt vill åstadkomma nytta, nämligen i utrotandet av
fattigdomen i världen.

Kristina Svensson tog upp Namibia. Jag erinrar mig då det tillfälle
när vi i utrikesutskottet gemensamt besökte den namibiska regeringen.
Det första man sade när biståndsdiskussionen kom upp var: Vi vill inte
bli ett nytt Tanzania. Vi vill inte ha bistånd av den typ som Tanzania
får. Ni kan få hjälpa oss med en del investeringar som vi har svårt att
göra, men ett sådant löpande bistånd som man har i Tanzania vill vi
inte vara med om.

Sedan vill jag säga att det är bra om citaten är riktiga när man cite-
rar. När det gäller Tanzania vill vi inte ge bistånd till statsmakten. Si-
tuationen i Tanzania är den att man har ett biståndsberoende på 34 %
av bruttonationalprodukten. Vårt bistånd är 40 miljoner dollar. Skulle
det dras in kommer man ned i 32 %. Tycker inte också Kristina Svens-
son att 32 % av BNP egentligen är ett alldeles för stort biståndsberoen-
de och ganska förlamande för landet?

När det gäller Guinea Bissau är biståndsberoendet 44 % av BNP.
Det tycker jag också att det är mycket angeläget att vara försiktig med.
Det är svårt för dessa länder att resa sig ur ett sådant beroende.

Anf. 42 KRISTINA SVENSSON (s) replik

Det är naturligtvis ingen bra situation att ett land blir så biståndsbe-
roende som de två exempel som Bertil Persson här tar upp, Tanzania
och Guinea Bissau.

När det gäller Tanzania finns det en ambition hos den nuvarande
regeringen att styra över utvecklingen mot ett pluralistiskt samhälle,
mot marknadsekonomi. Jag kan inte förstå annat än att delar av det
svenska biståndet kan göra en stor insats i denna mycket svåra ekono-
miska övergång från ett system till ett annat.

Sedan skall vi väl aldrig glömma de människor som det handlar om
och som behöver precis det som Bertil Persson nämnde i sitt inled-
ningsanförande - grundläggande utbildning och hälsovård. Inte kan vi
lämna människor på det sättet!

När det gäller Guinea Bissau presenterades det för kanske ett år se-
dan en utvärderingsrapport som visade på stora brister i biståndet under

Prot. 1994/95:86

5 april

Internationellt
utvecklingssamarbete

59

Prot. 1994/95:86 5 april

en lång rad år. Men meningen med en utvärdering är att man skall lära sig någonting av den. Man läser den, man begrundar den, man analyse-

rar den och man tar ställning till vilken kursändring som bör göras för

Internationellt utvecklingssamarbete rr\

att biståndet skall bli bättre. Bertil Persson tog sedan upp en väsentlig fråga, nämligen mottagar- nas roll. Självklart känner mottagarna bäst sina egna behov. Anf. 43 BERTIL PERSSON (m) replik Det är verkligen tveksamt om den mottagande statsmakten i vissa länder känner de verkliga behoven. I exempelvis Guinea Bissau har det varit väldigt trögt, och Världsbanken har pressat på ganska rejält för att få till stånd en positiv utveckling i det landet. Inte heller Tanzanias regering har visat en utvecklingsbenägenhet som har varit positiv. Jag menar inte att man skall lämna de länderna åt sidan i det här samman- hanget, men man skall vara mycket försiktig med vad man satsar på statsmakten. Där kommer jag in på en fråga där vi känner oss litet grand förda bakom ljuset från departementets sida. Man har nämligen sagt att mot- tagningskapaciteten hos de enskilda organisationerna inte klarar av större anslag än vad som föreslås i propositionen. Nu vill vi inte bidra till ytterligare ekonomiska bekymmer genom att öka på anslagen till enskilda organisationer i årets budget. Vi godtog resonemanget om att man i enskilda organisationer inte hade tillräcklig mottagningskapaci- tet, men på sikt tror jag att det är mycket angeläget att mer och mer förs till de här länderna via enskilda organisationer - biståndet har då mycket större chans att nå de enskilda människorna. Hela vår inriktning är den, och jag tycker att det är mycket beklagligt att vi har fått de här signalerna om bristande mottagningskapacitet. Vi kommer väl att dra konsekvenser av det nästa gång vi får upp biståndspolitiken till diskus- sion. Anf. 44 KRISTINA SVENSSON (s) replik När det gäller sådana exempel som Bertil Persson tar upp - Tanza- nia och Guinea Bissau - skall vi också komma ihåg att statsapparaten är mycket svag och nästan har varit på väg att vittra sönder. Vi behöver verkligen stödja de funktioner - det kan gälla rättsväsende, det kan gälla undervisning - som är grundläggande uppgifter för staten. Jag blir litet rädd när jag hör resonemanget här. Jag har all respekt för enskilda organisationer, men jag tror faktiskt inte att bistånd via enskilda organisationer helt och hållet kan ersätta det bistånd som går från regering till regering - inte när vi har den situation som vi har i dag med tanke på de mycket svaga statsapparaterna i många afrikanska länder i dag. I stället skall vi medverka till att bygga upp staten och renodla statens roll; vi skall hjälpa till att svara på frågan: Vad är sta- tens roll? Anf. 45 ANDRE VICE TALMANNEN Innan vi går vidare vill jag påminna ledamöterna om att tilltalsordet här i kammaren är herr eller/ru talman även när det gäller repliker.

Anf. 46 INGRID NÄSLUND (kds) replik

Fru talman! Jag måste säga till Kristina Svensson att det även om ni
säger att ni har kvar enprocentsmålet verkar som om ni har underkänt
själva principen. Karl-Göran Biörsmark har här på ett förtjänstfullt sätt
gång på gång framhållit att hela idén med principen var att man skulle
ha en fredad zon för biståndet. Vi vet att vi har mycket svåra ekono-
miska omständigheter i landet. När jag har talat om att vi har satsat mer
innebär det ändå att vi också har lagt fram en mycket ansvarsfull bud-
get där vi har ålagt oss själva lika stora sparkrav som socialdemokra-
terna har ålagt sig. Men ändå menar vi att principen måste upprätthål-
las, och jag måste säga att jag är besviken på att socialdemokraterna
inte har velat göra det.

Jag förstår mycket väl att Kristina Svensson hellre vill diskutera
kvalitet, innehåll och effektivitet - vi är också intresserade av att de
egenskaperna hålls på en mycket hög nivå i biståndet, men det står inte
i motsättning till enprocentsmålet.

Sedan har jag också pekat på en möjlighet. När det gäller asylkost-
naderna har ni - med vett och vilja eller utan att tänka på det - räknat
helt fel. Där finns alltså pengar, och därför tycker även jag att modera-
terna skulle kunna sträcka sig till att föreslå en förändring i det avseen-
det. Där finns pengar t.ex. till de enskilda organisationerna.

Anf. 47 ANDRE VICE TALMANNEN

Nu gäller repliken inte moderaterna utan Kristina Svensson.

Anf. 48 KRISTINA SVENSSON (s) replik

Fru talman! Jag vill ta upp asylkostnaderna. Vi har på sidan 31 i
betänkandet skrivit: ”Eftersom tillströmningen av asylsökande av olika
skäl har minskat kraftigt innebär detta att anslaget inför nästa budgetår
kan antas rymma ett betydande utrymme som bör kunna räknas bistån-
det till godo.” Vi är alltså väl medvetna om att det här finns en möjlig-
het att ta tillbaka pengar till biståndsanslaget. - Det om detta.

När det gäller volymfrågorna kan vi bara konstatera att vi just nu
har olika uppfattning om dem.

Anf. 49 INGRID NÄSLUND (kds) replik

Fru talman! Jag vill säga ytterligare några ord när det gäller asyl-
kostnaderna. Det kan ju inte vara så att pengarna för 1994/95 går åt till
vad de var avsedda för.

Här nämns Exjugoslavien och den stora tillströmningen av asylsö-
kande därifrån. Men det rörde sig om år 1993, och det skall bara gälla
det första året flyktingarna är här. Dessutom tänker man nu skicka
tillbaka människor i stora strömmar, bl.a. till Kroatien. Det blir ännu
mer befängt att man inte vill utnyttja de här pengarna. De bör man
kunna utnyttja redan i år.

Jag vill säga ytterligare en sak när det gäller satsningen på Afrika.
Regeringen säger att det är den viktigaste kontinenten när det gäller det
svenska utvecklingsarbetet. I viss mån kan man se detta. Jag noterar
också med förvåning att Afrikas andel av det totala bilaterala anslaget

Prot. 1994/95:86

5 april

Internationellt
utvecklingssamarbete

61

Prot. 1994/95:86 5 april

nästa budgetår minskar till förmån för vissa asiatiska mottagarländer. Vi menar att det är de fattigaste länderna i Afrika, som redan är demo-

kratier eller som befinner sig i en demokratisk process, som även fort-

Internationellt utvecklingssamarbete

sättningsvis skall ha ett kraftfullt ekonomiskt stöd. Det gäller t.ex. An- gola, Eritrea, Etiopien, Sydafrika, Mozambique, Rwanda och Burundi. Det är sådana stater som bör ha oförändrat eller höjt bistånd. Anf. 50 KRISTINA SVENSSON (s) replik Fru talman! Vi har i vår utskottsgrupp diskuterat asylkostnaderna ingående. Vi är beredda att följa upp det här och se vad som händer. Om dessa pengar inte kommer att utnyttjas kommer vi naturligtvis att slå larm. Det har vi försökt uttrycka i den skrivning som jag citerade. Det har föreslagits mindre anslag till programländerna i Afrika i jämförelse med de anslag som kds har föreslagit. Det beror naturligtvis på att vi har mindre pengar. Vi har inte lika mycket pengar att lägga ut som ni har. Det är förklaringen. Anf. 51 EVA ZETTERBERG (v) replik Fru talman! Jag förstår att Kristina Svensson inte vill tala om en- procentsmålet och tycker att vi skall koncentrera oss på frågan om kvalitet, innehåll och effektivitet. Jag tycker att det är precis de argu- menten som Moderaterna brukar använda när man säger att vi nu inte skall tala om hur mycket pengar vi satsar utan att det handlar om att vi skall få fram högre kvalitet. Jag har inte hört någon av oss som försva- rar enprocentsmålet eller som över huvud taget vill driva på för större bistånd, tala om att man vill ha ett ineffektivt bistånd eller ett bistånd utan kvalitet eller dåligt på annat sätt - självfallet inte. Jag instämmer i vad Karl-Göran Biörsmark tidigare lyfte fram om hur enprocentsmålet fungerar och hävdar bestämt att de här sakerna går att förena. Jag vill instämma i många av de allmänna värderingar som Kristina Svensson lyfte fram i sitt anförande och att utskottet har en gemensam syn i många frågor. Det är viktigt att konstatera att vi har det. Jag är besviken på utskottsmajoriteten. Jag tycker att ni inte på nå- gon punkt egentligen har rätat upp det som var fel i propositionen. Vi kan se att man i andra utskott i riksdagen faktiskt har påvisat att rege- ringen har haft fel på vissa punkter eller att man har ändrat anslag. I utrikesutskottet har ni socialdemokrater inte på en enda punkt ändrat en enda siffra i regeringens förslag. Det tycker jag är att vara lydig i över- kant. Man kan vara trogen sin regering ändå. Jag vill bl.a. ställa en fråga beträffande Världsbanken. Ni säger att ni väntar på att regeringen återkommer. Om ni var angelägna om att få en bättre redovisning varför tog ni inte upp frågan om en parlamenta- risk nämnd eller krävde att regeringen lämnar en skrivelse? Nu vet ni inte hur det kommer att bli. Till sist vill jag bara understryka det Kristina Svensson lyfte fram om biståndet till Guinea Bissau. Svenskt bistånd har bl.a. använts till att finansiera demokratiska val i Guinea Bissau. Det har dessutom an-

62

vänts för att stärka organisationer för mänskliga rättigheter i Guinea

Bissau, och de behövs beklagligtvis fortfarande. Jag menar att det finns
flera exempel på hur effektivt det biståndet har blivit jämfört med hur
det var tidigare och att det behövs.

Anf. 52 KRISTINA SVENSSON (s) replik

Fru talman! Jag menar inte att man skall ställa volym mot effektivi-
tet och kvalitet, men jag konstaterar att när vi har mindre pengar blir
kraven ännu högre på att vi utnyttjar dessa pengar på allra bästa sätt.
Det tycker jag är ganska självklart.

I betänkandet sägs att regeringen skall komma tillbaka med en re-
dovisning av sitt agerande och sin policy när det gäller frågor som rör
Världsbanken. Jag tycker att vi skall avvakta och se resultatet och i
vilken form det här kommer tillbaka till riksdagen. Om vi tycker att vi
behöver mer information, kommer det här naturligtvis att kunna utveck-
las till en form som vi är nöjda med.

Anf. 53 EVA ZETTERBERG (v) replik

Fru talman! Jag förstår att Kristina Svensson inte vill diskutera ni-
vån ytterligare, eftersom det är väldigt uppenbart för alla andra partier
som vill ha högre bistånd att regeringen och det socialdemokratiska
partiet har valt fel väg.

Det finns ingen motsättning mellan större effektivitet och större
volym. Alla vill att pengarna skall användas på ett bättre sätt, eftersom
fattigdomen måste brytas. Våra insatser måste användas för att på alla
sätt höja levnadsstandarden för världens folk, även om vi har mycket
mera pengar att satsa än vad vi har i dag.

Med anledning av att vi skall spara pengar vill jag fråga Kristina
Svensson vilka påtryckningar ni har gjort på regeringen när det gäller
lokaliseringen av SIDA. Det är förvisso en detalj i budgethänseende,
men det gäller ändå pengar. Om SIDA i stället för att skaffa nya lägen-
heter inne i Stockholms city förlädes till Rinkeby skulle kostnaden bli
lägre och man skulle uppnå andra mycket värdefulla saker. Stadsdelens
anseende skulle t.ex. höjas. Har ni gjort någonting som socialdemokra-
tisk grupp? Vi vet att en enskild ledamot, Juan Fonseca, har agerat, och
det tycker jag är utmärkt. Jag önskar att den socialdemokratiska riks-
dagsgruppen också skulle agera.

När det avslutningsvis gäller frågan om Världsbanken ser jag med
intresse fram emot att se hur rapporterna från regeringen kommer att
läggas fram för riksdagen. Jag tycker att ni borde kräva mer av rege-
ringen och visa riksdagens legitima intresse och skyldighet att lägga sig
i stället för att bara vänta på att regeringen erbjuder information.

Anf. 54 KRISTINA SVENSSON (s) replik

Fru talman! Jag diskuterar inte partiinterna frågor här i kammaren.

Jag vill bara påpeka att det anslag vi diskuterar ändå uppgår till
0,87 % av BNI. Man kan lätt få uppfattningen att vi ligger mycket lågt.
Vi som sitter här känner till att FN-målet är 0,7 %. Vi vet mycket väl
vilka länder som ligger över den nivån. Det är ett fåtal länder. Sverige
ligger alltså fortfarande kvar på nivån 0,87. Detta får inte tas som nå-

Prot. 1994/95:86

5 april

Internationellt
utvecklingssamarbete

63

Prot. 1994/95:86 5 april	gon intäkt för att jag inte skulle eftersträva enprocentsmålet. Det målet kvarstår självfallet.
Internationellt utvecklingssamarbete	Anf. 55 Statsrådet PIERRE SCHORI (s) Fru talman! Vi har alla under denna dag blivit varse att den eko- nomiska krisen har kastat sin långa, mörka skugga också över denna debatt. Det är inte orimligt. Vi kan inte diskutera biståndet isolerat från allting annat. Allt hör ihop - i denna värld och i denna kammare. Vad vi gör här hemma bestämmer vad vi kan göra internationellt. Om krisen förvärras ytterligare här hemma, kommer biståndet i slutändan att drab- bas ännu hårdare. Fru talman! Sverige är en mycket stor, internationell biståndsgivare. Om vi använder pengarna rätt, kan vi åstadkomma mycket bra bistånd. Och det gör vi också. Låt mig ta exemplet med Nidia Ruiz. I en broschyr från SIDA finns en bild av henne. Hon spikar upp fönsterlister i familjens nya hem utanför San José i Costa Rica. På sluttningen håller 130 små kedjehus på att växa upp. Genom organisationen Fuprovi har Nidia och hennes grannar fått hjälp med att få ut lagfart och att klara av alla de byråkratiska hand- grepp som ofta är för svåra och för dyra för fattiga i Costa Rica. De bygger husen själva. Alla hjälps åt med samtliga hus. Pengarna lånar man ur en fond, som också ger krediter till småföretagare. Efter- som männen arbetar på dagarna, är det kvinnorna som svarar för byg- gandet. Hälften av husägarna är ensamstående kvinnor. Sveriges stöd till Fuprovi i Costa Rica är inte bara ett exempel på bra bistånd. Det illustrerar också den väg som regeringen och riksda- gen, hoppas jag, vill gå i biståndspolitiken. Den första ledstjärnan är att vi vill stärka det långsiktiga och fattig- domsbekämpande biståndet, och i högre grad inrikta stödet på de fatti- gaste och mest utsatta grupperna. I dag vet vi att fattigdom i hög grad är en kvinnofråga. Den kvinnliga halvan av mänskligheten disponerar bara 10 % av inkomsterna. Var sjätte av jordens fattiga är dessutom handikappad. Fattigdomen är fredens och förnuftets fiende. Fattigdoms- och fördelningsfrågor kommer att ges en central roll i vår dialog med mottagarländerna. Den ekonomiska dimensionen måste kompletteras med en social, vilket också var ett av huvudbudskapen vid toppmötet i Köpenhamn. Samma inriktning kommer att gälla för hela vårt internationella age- rande, t.ex. i förhandlingarna om den elfte påfyllnaden av Världsban- kens internationella utvecklingsfond, IDA. Där kommer vi att driva de sociala frågorna och hävda vår uppfattning att en större del av IDA:s resurser bör gå till investeringar i mänskliga resurser och till Afrika söder om Sahara. För det andra vill vi stödja en demokratisk samhällsutveckling, en demokratins kultur, som främjar folkligt deltagande och ger de fattiga inte bara formella utan även reella möjligheter att utnyttja sina rättighe- ter och att själva ta ansvar för sina liv. Ty utveckling handlar ytterst om
64	mänsklig värdighet.

De enskilda organisationerna, som har diskuterats här, har en nyck-
elroll när det gäller att bygga upp demokratiska och pluralistiska sam-
hällen. Det är ingen tillfällighet att mer än en fjärdedel av det bilaterala
biståndet från Sverige kanaliseras just genom enskilda organisationer.
Men vi får inte glömma bort att demokrati också är en styrelseform. De
mänskliga rättigheterna är i grunden en del av individens skydd mot
statsmakten. Därför måste vi också stödja framväxten av demokratiska
offentliga institutioner, inte minst en fungerande rättsstat.

Jag ser ingen motsättning mellan dessa två linjer - å ena sidan stö-
det till det civila samhället och de enskilda organisationerna, å andra
sidan stödet för att utveckla staten i våra mottagarländer. Båda behövs.
Båda är väsentliga delar av vårt utvecklingssamarbete. Det vi kan dis-
kutera är balansen och avvägningen, i synnerhet i en tid när pengarna
inte räcker till allt det som vi verkligen vill göra. Däremot är det poäng-
löst att spela ut de båda linjerna mot varandra.

För det tredje är projektet i Costa Rica bokstavligen en hjälp till
självhjälp. Det handlar inte om allmosor utan om hjälp med en verk-
samhet - ett husbygge eller ett småföretag - för vilken individen själv
tar ansvar och själv mobiliserar sina resurser. Fuprovi ägnar sig inte åt
välgörenhet. Fuprovi ställer tydliga och klara krav på sina låntagare och
ser till att lånen återbetalas. På samma sätt kommer det framtida svens-
ka biståndet att bygga på att mottagarländer tar ett klart och otvetydigt
ansvar för sin egen utveckling.

För det fjärde handlar det om jämställdhet. Att ge makt åt kvinnor
är ett demokratiskt mål i sig. Vägen till demokrati och utveckling går
via kvinnans frigörelse. Fattigdomens feminisering är ett faktum. Av
1,3 miljarder extremt fattiga i denna värld är 70 % kvinnor. Men jäm-
ställdhet är också ett medel för att alla skall uppnå tillväxt och en högre
social standard. De stora FN-konferenserna på senare år om miljön, om
de mänskliga rättigheterna, om befolkningsfrågan och om de sociala
frågorna - och den i Peking i höst om kvinnor - understryker att jäm-
ställdheten är en nyckel för att lösa de globala ödesfrågorna.

Därför kommer jämställdheten att bli ett huvudtema i det svenska
utvecklingssamarbetet. Vi håller på att utreda hur jämställdheten skall
integreras i de biståndspolitiska mål som riksdagen har lagt fast. Det
dagliga arbetet med att utforma program och riktlinjer för utvecklings-
samarbetet måste genomsyras av jämställdhetsperspektivet. Det kan
handla om olika typer av kvinnoprojekt men ännu mer om att integrera
kvinnor i alla utvecklingsprocesser och att alltid beakta vilka effekter
ett program eller ett projekt har på mäns och kvinnors situation och på
fördelningen av t.ex. makt och resurser mellan män och kvinnor.

För att åstadkomma ett effektivt bistånd måste vi förstå och känna
till de strukturella, kulturella, sociala och religiösa förhållanden som
styr mäns och kvinnors roller. Bristande jämställdhet är ett utveck-
lingshinder. Utifrån den insikten skall vi forma det kommande svenska
biståndet.

Fru talman! Den nya biståndspolitiken, som regeringen har börjat
utforma, är en del av en samlad svensk utrikespolitik för demokrati,
solidaritet och säkerhet. Säkerhetspolitiken har traditionellt handlat om

Prot. 1994/95:86

5 april

Internationellt
utvecklingssamarbete

5 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 86

Prot. 1994/95:86 5 april

staters yttre säkerhet, om att avvärja hot mot den territoriella integrite- ten och den politiska självständigheten. Det är säkerhetspolitikens

hårda kärna. Den är fortfarande relevant och viktig. Men i postkom-

Internationellt utvecklingssamarbete

munismens tidevarv räcker den inte. Det finns ett otvetydigt samband mellan ekonomisk och social nöd och politiska kriser och konflikter. Därför bildar fred, utveckling och säkerhet en enhet, där delarna be- tingar varandra. Därför måste vi vidga det traditionella säkerhetsbe- greppet. På allt fler håll i världen består hoten inte av främmande armé- er utan av miljöförstöring, fattigdom, misär och den desperation och vrede som föds ur elände och förnedring. Att göra en åtskillnad mellan politik och bistånd blir därför alltmer illusoriskt. I den globala byn är säkerhet och utveckling två sidor av samma mynt. Det är utifrån den övertygelsen som regeringen nu kraftfullt går in med ett omfattande politiskt, ekonomiskt och personellt stöd - där bl.a. Sten Andersson ingår - till fredsprocessen i Mellanöstern. Vi har också börjat skissa på vad vi i internationell samverkan kan göra för att bygga upp f.d. Jugoslavien. Vi har nyligen, i samarbete med 13 andra länder, inrättat Det internationella institutet för demokrati och fria val i Stock- holm. Vi har ingått ett långsiktigt samarbetsavtal med det nya, demo- kratiska Sydafrika. Och vi fortsätter med det omfattande stödet till freds- och försoningsprocesserna i Centralamerika. Fru talman! Den biståndspolitik som vi vill bygga tar fasta på 30 års erfarenheter av utvecklingssamarbete. Vi studerar också noga erfaren- heterna från de länder som faktiskt har lyckats. I 30 år har länderna i Ost- och Sydostasien, som Bertil Persson var inne på, haft en tillväxt som vida överstiger resten av världens. Från slutet av 1700-talet tog det Storbritannien 58 år att fördubbla sin produktion per invånare. Vid slutet av 1800-talet gjorde Japan om den bedriften på 34 år. Under de senaste decennierna har Sydkorea gjort det på 11 år och Kina på 10. Fastän befolkningen i Ostasien har ökat med två tredjedelar sedan 1970 har antalet absolut fattiga minskat från 400 till 180 miljoner människor. Den viktigaste slutsats som man kan dra av det s.k. ostasiatiska mi- raklet är att det inte är något mirakel. Framgångarna bygger på två gammaldags dygder: hårt arbete och klok politik. Till grund för framgångarna ligger en ekonomisk politik som är in- riktad på en stabilitet, en öppenhet mot omvärlden, en låg inflation, en stram budgetpolitik och, tyvärr, också ett auktoritärt styre på vissa håll. Så långt anses det vara konventionell klokskap, sådan som den interna- tionella valutafonden och Världsbanken numera skriver varje finans- minister på näsan. Men det finns två andra ingredienser i det asiatiska miraklet som är mer originella. Den ena är att den snabba tillväxten i regel har kombi- nerats med en allt jämnare fördelning av resurserna. De snabbast väx- ande ekonomierna har i själva verket minskat klyftorna mest. Tillväx- tens frukter har delats, vilket har gett regimerna en högre grad av legi- timitet. Man har framför allt satsat på utbildning, särskilt en god och allmän primärutbildning, som Karl-Göran Biörsmark var inne på. Ännu intres-

66

santare är att de framgångsrika länderna konsekvent har gett flickor

samma utbildning som pojkar. Det har bl.a. medfört dramatiskt sänkta
födelsetal och gett barnen en bättre start i livet. Erfarenheterna från de
lyckosamma ekonomierna i Asien bekräftar också budskapet från Kö-
penhamn, nämligen att inga investeringar är mer lönsamma än de i
människor och deras förmåga.

Den andra intressanta ingrediensen är statens roll, Bertil Persson.
Till nyliberalernas stora förargelse har staten spelat en avgörande roll
för de ekonomiska framgångarna. Staten har framför allt gjort rätt saker
på ett kompetent sätt.

Adam Smith skrev för över 200 år sedan om marknadens osynliga
hand. I dag är de flesta överens om att en marknadsekonomi ger de
bästa förutsättningarna för tillväxt och utveckling, även jag. Men utan
en social dimension och utan ett mått av statlig intervention riskerar
marknaden att krossa den svage. Den utvecklingspolitiska läxan är
enkel: det måste till en intelligent synlig hand vid sidan av den osynliga
om u-länderna skall kunna tillgodogöra sig marknadens fördelar och
inte bara bli dess offer. Utan fungerande bank- och rättsväsende och en
lång rad kompetenta institutioner av olika slag fungerar ingen marknad.
Det handlar inte alls om marknad eller stat utan om marknad och stat i
en rationell samverkan.

Det är precis detta som många u-länder saknar, nämligen en stats-
apparat som har den tekniska och administrativa kapacitet som krävs
för att man inte bara skall kunna formulera utan även föra en klok poli-
tik. Afrikas kris är i hög grad en statens kris. Därför satsar vi i svenskt
bistånd numera stort på att i våra mottagarländer bygga upp inte bara
fungerande marknader och demokratiska samhällssystem utan också
kompetenta institutioner.

Genom förvaltningsstöd kan vi bidra till att höja mottagarländernas
förmåga att väl utnyttja biståndet, att styra den egna utvecklingen, att
bygga upp den infrastruktur som krävs för utveckling samt att skapa ett
gynnsamt investeringsklimat och ett dynamiskt näringsliv. Exemplen är
många: palestinska hälsovårdsplanerare, revisorer i Mozambique, cent-
ralbankstjänstemän i Vietnam, domare i Kina, statistiker i Tanzania,
poliser i Sydafrika, tullare i Baltikum, vägtekniker i Laos, åklagare i
Etiopien och skatteindrivare i Costa Rica.

Fru talman! Taletiden börjar ta slut. Jag har fått många frågor från
de talare som har deltagit i debatten. Jag ber att få återkomma senare.

Anf. 56 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) replik

Fru talman! Vi ställde några frågor till statsrådet, och nu har han en
chans att svara. Innan jag upprepar frågorna än en gång och preciserar
dem vill jag tacka statsrådet för att han lyfte fram det faktum att kvin-
norna nu rycker fram när det gäller läskunnigheten. Ett av målen i FN:s
konferens 1990 var att representanterna från alla deltagande länder -
jag tror att det var 260 stycken - skulle åka hem och göra läxan, nämli-
gen att se till att flickorna kom till skolan. Det är glädjande att nu se att
detta kan ge resultat.

Prot. 1994/95:86

5 april

Internationellt
utvecklingssamarbete

67

Prot. 1994/95:86 5 april

Jag har två konkreta frågor till statsrådet, som har suttit och lyssnat en stund på debatten. Det är dels en fråga om pengarna, dels en om

enskilda organisationer.

Internationellt utvecklingssamarbete

Tror Pierre Schori att det är möjligt att sanera svensk ekonomi utan att skära i biståndet? Om svaret på den frågan är ja är regeringens pro- position felaktig. Om svaret är nej har, som jag uppfattar det, Social- demokraterna övergivit enprocentsmålet. Tror Pierre Schori att det är möjligt att sanera svensk ekonomi, stärka den svenska kronan och se till att räntan får rätt utveckling utan att behöva skära i biståndet? Den andra frågan, som gäller de enskilda organisationerna, ställde jag redan i mitt inledningsanförande. Är det ett trendbrott vi nu ser i synen på enskilda organisationers arbete? Man skär ju 20 % på det biståndet mot totalt 11 % i budgeten för hela biståndet. Det är alltså en kraftigare nedskärning vad gäller de enskilda organisationerna. Skall detta tolkas som ett trendbrott? Anf. 57 Statsrådet PIERRE SCHORI (s) Fru talman! Man måste se Sveriges samlade förmåga i ett helhets- sammanhang. Det gäller insatser för pensionärer, solidaritet med barn- familjer, regionalpolitik och internationell solidaritet. Det finns också ett samband däremellan, som inte går att bortse från. Om vi minskar radikalt på samhällssolidariteten i Sverige, kommer inte det starka stöd som finns i folkopinionen att finnas för evigt för internationell solidari- tet. Det måste finnas ett samband. Vi är nu i Sverige inne i en ganska djup kris, som alla har blivit medvetna om, och ingen sektor i Sverige eller i svensk politik kan då undantas. Jag menar inte att det är fråga om ett trendbrott vad gäller biståndet. Vårt mål om 1 % när ekonomin så tillåter ligger fast. Det är en oerhört viktig värdemätare på en nations vilja till solidaritet, och det skall vi inte ge upp. Jag ser med bekymmer och bestörtning på att biståndsmedelprocen- ten av BNI bland de s.k. rika länderna ligger på 0,3 % - det gäller då inte minst de stora ekonomierna som Japan och, framför allt, USA och England. Det är därför som Eva Zetterberg sade oerhört viktigt att leva upp till budskapet från toppmötet i Köpenhamn, att vi skall sträva efter att nivån på biståndet i alla industriländer skall ligga på 0,7 %. Detta har ju Sverige överträffat med råge. Vi får heller inte glömma att grun- den för att uppnå enprocentsmålet lades då vi hade en stark ekonomi i Sverige. Nu uppfyller vi med råge 0,7-procentsmålet, och vi avser att klättra ännu högre så fort vi kan. Jag tycker därför inte att vi skall klä oss i säck och aska. Vi har ett mycket bra bistånd. Vi har en mycket stor volym på biståndet, vi ligger i det avseendet bland de fyra främsta i världen. Vi satsar också än mer på ett kvalitativt, strategiskt viktigt bistånd av den karaktär som jag har angivit här. Jag skulle därför inte vilja säga att det är fråga om ett trendbrott. Man kan säga att det är en försvarsposition. Vi skall kravla oss ur den ekonomiska krisen i sin helhet. Det är viktigt för oss alla, och det är

68

viktigt för den internationella solidariteten.

Sedan skulle jag vilja svara på frågan om de enskilda organisatio-
nerna, men jag märker att min talartid nu är slut.

Anf. 58 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) replik

Fru talman! Det finns ju en omgång till, så det går bra för statsrådet
att komma tillbaka till frågan om de enskilda organisationerna.

Jag konstaterar att svaret på min fråga alltså var nej. Det går enligt
Pierre Schori inte att sanera svensk ekonomi utan att skära i biståndet
och uppge enprocentsmålet. Jag tycker att detta är olyckligt. Man
skulle i och för sig kunna föra samma resonemang om vi började närma
oss 0,7 %. Man skulle enligt Pierre Schori då kunna säga att det inte
går att upprätthålla 0,7-procentsmålet, eftersom vi då inte klarar svensk
ekonomi. Jag menar att man då har gjort ett tankefel och uppgett själva
idén bakom enprocentsmålet. Nog om detta nu.

Tillbaka till frågan om de enskilda organisationerna. Jag har här en
artikel som Pierre Schori har skrivit i tidningen Dagen. Han skriver där:
Det var missionen och senare de ideella organisationerna som öppnade
våra ögon för behoven i u-länderna och lade grunden för det statliga
biståndet, och när det gäller att förankra biståndet i det svenska samhäl-
let har de ideella organisationerna en nyckelroll.

Jag vill så återkomma till den fråga jag ställde tidigare. När man nu
skär mer på enskilda organisationer än på det totala biståndet, när man
minskar stödet till enskilda organisationer med 20 % och sänker det
totala biståndet med 11 %, är det då fråga om ett trendbrott?

Pierre Schori hade många goda tankar om kvalitet, att effektiviteten
skulle höjas, osv. Folkpartiet har begärt en utredning på det här områ-
det. Det har nu blivit fråga om en litet mindre utredning om jämställd-
heten i de biståndspolitiska målen, en utredning som skall ledas av
Barbro Westerholm. Jag hade hoppats att denna skulle utvidgas till en
större biståndsutredning. Kan Pierre Schori tänka sig att en sådan större
biståndsutredning inför 2000-talet kan bli verklighet?

Anf. 59 Statsrådet PIERRE SCHORI (s)

Fru talman! Det är mycket jag kan tänka mig, men vi tar en sak i
sänder. Nu börjar vi med jämställdhetsmålet, som jag tycker är det
viktigaste just nu och under kommande år.

De enskilda organisationerna uppbär i dag 27 % av det svenska bi-
laterala biståndet, vilket är en oerhört hög andel som också ger uttryck
för det starka förtroende som vi i riksdag och regering har för de en-
skilda organisationerna som bärare av ett hållbart, folkligt förankrat
internationellt samarbete.

Karl-Göran Biörsmark sade att vi i det här läget beskär de enskilda
organisationernas verksamhet och deras möjligheter med 20 %, men
det är, fru talman, en sanning med mycket stor modifikation. Den ned-
skärning som görs kompenseras nämligen mer än fuller väl av de stora
möjligheter dessa organisationer har att tillgodogöra sig EU:s 6 miljar-
der kronor, anslagna för enskilda organisationer. Anledningen till att
jag gör kopplingen är just att vi har fått ta av biståndsmedlen för att

Prot. 1994/95:86

5 april

Internationellt
utvecklingssamarbete

69

Prot. 1994/95:86

5 april

Internationellt
utvecklingssamarbete

70

betala inträdesbiljetten till EU. Det finns därför en koppling på så sätt
att EU nu öppnar de fonder som finns.

Det är dock inte så enkelt för små, vanliga enskilda organisationer
att hitta i Bryssels labyrinter. Det är lättare för de stora - Diakonia,
SIDA och Svenska Afghanistanhjälpen har nämnts i debatten - som
redan har fått 22 miljoner kronor ur EU:s fonder för sin viktiga verk-
samhet. För att hjälpa de små enskilda organisationerna i Sverige
kommer vi att placera en tjänsteman i Bryssel som skall hjälpa till just
med att finna rätt. Vi kommer också inom kort att genom SIDA utarbe-
ta en skrift, en handledning för enskilda organisationers arbete.

Jag menar alltså att de enskilda organisationerna mer än fuller väl
kommer att kompenseras.

Dessutom kräver EU formellt att enskilda organisationer skall ha
50 % i egeninsats, men vi kommer att kompensera för detta genom det
svenska stödet till de enskilda organisationerna. Det kommer icke att
bli någon förändring därvidlag annat än att man på det här sättet får
tillgång till en mångmiljardkassa.

Anf. 60 BERTIL PERSSON (m) replik

Fru talman! Det var hugnesamt att Pierre Schori presenterade en
översikt över de basala koncepten.

Jag delar uppfattningen att jämställdhetsperspektivet är oerhört vä-
sentligt att driva i all biståndsverksamhet. Vad jag saknade och som vi
väldigt noga vill slå vakt om är behovet av jordreformer i många av de
aktuella länderna. Som moderat ställer jag alltid upp på en liten och
stark stat som sätter ramarna för marknadsekonomin. Inte heller kring
detta finns det några konflikter.

De statliga insatser som har visat sig framgångsrika på biståndsom-
rådet är framför allt att man bygger upp rättsstatens institutioner, att
man skapar förutsättningarna för demokratin och att man också skapar
marknadsekonomins institutioner. Det senare diskuterade vi mycket i
biståndsdebatterna för några år sedan, och det är utomordentligt bra att
vi nu är överens om vikten av att just bygga upp marknadsekonomins
institutioner.

Fattigdomsbekämpningen är det väsentliga. Det är vi överens om.
Det är då väldigt positivt att 68 % av u-världens befolkning bor i länder
med snabb ekonomisk utveckling. Men det kommer också att innebära
att de människor som arbetar med biståndet arbetar på att avveckla
behovet av sin egen verksamhet.

Det är i den situationen som man alltid undrar: Skall vi verkligen
bygga upp detta super-SIDA? Det är förvisso inte att riva några pyra-
mider att försöka driva den här verksamheten i stordriftsformer med en
betydande byråkrati. Vore det inte vettigare att i stället försöka att
successivt föra över alltmer av den verksamhet som SIDA bedriver på
enskilda organisationer?

Anf. 61 Statsrådet PIERRE SCHORI (s)

Fru talman! I Bertil Perssons första inlägg handlade det mycket om
socialism när han talade om Afrika. Han talade däremot inte så mycket

om kolonialism och det kalla krigets snedvridning av utvecklingen för
de afrikanska folken.

Jag kom att tänka på gamle president Nixon. En av de saker han
frågade sig precis innan han dog i förfjol var om nomenklaturans kapi-
talism i Ryssland var bättre än kommunistisk kapitalism i Kina. Man
kan tycka att det är en absurd fråga.

Med detta vill jag illustrera att det inte är så givande att tala om so-
cialism och kapitalism i Afrika. Jag har talat om det som är drivkrafter-
na bakom vår politik när det gäller att bygga upp Afrika, och jag tycker
att de gäller fortfarande.

När det gäller kritiken mot SIDA vill jag säga att den är riktig, och
det skall vi medge. Många har varit inne på detta. Jag kanske får utnytt-
ja tiden för att även bemöta Eva Zetterberg, Helena Nilsson och andra.
Med facit hand är det lätt att se de misstag som har begåtts under 30 års
utvecklingssamarbete. En del projekt var onekligen felaktiga, misslyck-
ade och feltänkta. När vi talar om 60- och 70-talens felgrepp i
u-länderna bör vi med klädsam ödmjukhet erinra oss att de internatio-
nella givarna, och även vi, ofta både förordade och stödde den politik
som vi i dag anser vara missriktad och felaktig. Det gäller oss alla här.

Vi skall inte heller glömma det kalla krigets supermaktstävlan som
genom påtryckningar och vapenexport snedvred politik och ekonomi i
många u-länder.

Jag tycker att vi har vidtagit en mycket viktig åtgärd när det gäller
SIDA. Detta kommer att föra samman alla biståndsmyndigheter till ett
område. Det ger oss en sammanhållen myndighet. Vi uppnår högre
effektivitet, ökad flexibilitet och tydlighet gentemot omvärlden. Jag är
säker på att den samlade kompetensen i SIDA och alla de kvaliteter
som finns inom de fyra biståndsmyndigheterna kommer att sammanfö-
ras till en slagkraftig enhet till gagn för u-världen.

Anf. 62 BERTIL PERSSON (m) replik

Fru talman! Jag tror att det är mycket vi undrar över när det gäller
de luddiga konturer som Pierre Schori hittills har gett om det impone-
rande Super-SIDA som så småningom skall växa fram som fågel Fenix
eller vad det nu skall heta.

Det är några andra frågor jag vill ställa. En utomordentlig viktig
funktion för att få tillväxt i dessa länder är att vi öppnar våra markna-
der. Är regeringen beredd att inom Europaunionen kraftfullt arbeta för
att skapa större möjligheter för u-länderna att komma in på de europe-
iska marknaderna? Där har vi på vissa områden fått ta steg tillbaka.

Det andra jag skulle vilja fråga gäller den rapport som vi har begärt
att få årligen om de mänskliga rättigheterna i de programländer som
Sverige har. Vi hade en litet förvirrad diskussion i utskottet. Jag vill
vädja till ministern att här ge ett besked om att vi kommer att få utförli-
ga rapporter om våra programländer i framtiden, och dessutom i god tid
innan vi skall behandla biståndsarbetet i utskottet.

Min sista fråga gäller UNHCR. Det är en organisation som vi har
mycket stor respekt för. Vi skulle gärna vilja få ökade anslag till den.

Prot. 1994/95:86

5 april

Internationellt
utvecklingssamarbete

71

Prot. 1994/95:86

5 april

Internationellt
utvecklingssamarbete

72

Hör det till de organ som även ministern är beredd att öka anslagen till
nu när ministern får en bättre ekonomi?

Anf. 63 Statsrådet PIERRE SCHORI (s)

Fru talman! Vårt medlemskap i EU ger oss möjlighet att påverka i
de EU-frågor som kanske är viktigast för u-länderna, och dem var
Bertil Persson inne på, nämligen att i högre grad öppna EU:s markna-
der för u-ländernas produkter. Det betyder även en nödvändig koppling
till att även reformera EU:s jordbrukspolitik. De två områdena inom
politiken går oftast inte ihop.

Vi skall också arbeta med själva biståndsffågorna. EU-länderna och
EU-kommissionen svarar ju tillsammans för över hälften av de totala
biståndsstöden i världen. Här finns det en utomordentlig möjlighet och
en eggande utmaning för oss att vara med och påverka när det gäller
både policy och effektivitet. Vi har nu på allvar börjat bekanta oss med
EU.s bistånd. Jag skall inte sticka under stol med att vi ibland är mått-
ligt imponerade. Effektiviteten och samordningen kan förbättras avse-
värt, för att uttrycka sig diplomatiskt.

Men mitt intryck är ändå att EU-biståndet nu är inne i ett dynamiskt
och formbart skede. Det finns goda förutsättningar för Sverige att till-
sammans med likasinnade ge viktiga bidrag till att EU:s biståndssamar-
bete blir mycket mer relevant och effektivt.

När det gäller de mänskliga rättigheterna ser jag inga svårigheter att
spegla detta på ett tydligare sätt i regeringens olika skrivelser om så
önskas.

UNHCR är en organisation som vi sätter mycket stort värde på.

Anf. 64 HELENA NILSSON (c) replik

Fru talman! Att frysa biståndet under flera år kan tolkas så att vi
politiker inte har kontroll över landets finanser under samma tid som
frysningen sker. Därför frågar jag biståndsministern varför den här
frysningen görs. Beror det på att biståndsministern och regeringen
bedömer att man inte kan klara av landets finanser eller finns det andra
skäl? Jag hoppas själv att landets finanser kommer att förbättras. Om
frysningen ligger kvar under den här perioden kan vi komma oroväck-
ande nära 0,7 % av BNI.

Den andra frågan jag har handlar om Världsbanken. Den frågan
kanske'är för tidigt väckt. Men har biståndsministern funderat över
formerna för en redovisning till riksdagen av regeringens arbete i
Världsbanken?

Anf. 65 Statsrådet PIERRE SCHORI (s)

Fru talman! En av mina första utlandsresor var att åka till Världs-
banken och under en och en halv dag gå igenom hela organisationen.
Jag måste säga att jag då mötte - även jag är formbar - en Världsbank
som var helt annorlunda än vad jag hade väntat mig. Jag har själv till-
hört Världsbankens kritiker. Jag har tyckt att den har varit alldeles för
mycket inne på storskalighet, ignorerat den sociala dimensionen, miljö-
aspekter och sådant.

Men det var en annan bank jag mötte. De resonemang jag hade med
olika chefer var på minst lika hög nivå som här i riksdagen när det
gäller utvecklingsfrågor och strategier. Jag tror att det finns gott hopp
om att Världsbanken har insett att storskaligheten måste överges. Den
sociala dimensionen och miljöaspekterna skall genomsyra verksamhe-
ten, och gör det faktiskt också om man tittar närmare på den.

Om man på vissa håll här i riksdagen inte litar på detta har vi ett
unikt forum i detta land, det s.k. Världsbanksforum, där ett 5O-tal en-
skilda organisationer är med och analyserar Världsbankens aktiviteter.
De diskuterar strategier och analyser av Världsbanken i en regelbunden
dialog med regeringen.

Anf. 66 HELENA NILSSON (c) replik

Fru talman! Jag fick inte svar på min första fråga, men det finns en
chans till.

Jag tycker också att vi i riksdagens utrikesutskott har fått möta en
Världsbank i en helt ny form. Det ger oss ett gott hopp om Världsban-
kens arbete. Men icke desto mindre tycker jag att även riksdagen skulle
ha möjlighet att diskutera någon form av redovisning från regeringen,
och inte bara Världsbanksforum. I utskottets betänkande har vi uttryckt
att vi ser fram emot och förutsätter någon form av redovisning från
regeringen som även vi parlamentariker kan få ha synpunkter på.

Anf. 67 EVA ZETTERBERG (v) replik

Fru talman! Jag vill först understryka att jag till fullo instämmer i
Pierre Schoris beskrivning av hur säkerhet och bistånd hör ihop. De är
lika väsentliga båda två för att öka utvecklingen i världen. Jag instäm-
mer även i att det är mänskliga sociala investeringar som krävs. Juan
Somavia, initiativtagare till FN:s toppmöte i Köpenhamn, drev verkli-
gen på detta när han talade om den sociala bomben som kommer att
brisera om inte världen gör ytterligare insatser.

Men det kan inte hjälpas, Pierre Schori, vi måste återkomma till
frågan om enprocentsmålet. Jag har redan fått flera svar på de frågor
jag har. Men jag har inte fått svar på frågan om allt annat har prövats.
Det är ju då vi är beredda att diskutera. Jag anser inte det. Anser Pierre
Schori att allt har prövats?

Jag skulle också vilja ta upp frågan om utvecklingen i Asien. Jag
tycker att Pierre Schori på ett bra sätt beskrev att det är fråga om mark-
nad och stat. Staten har definitivt spelat en stor roll. Det är viktigt att
staten i olika asiatiska länder framöver också är en rättsstat. Det är där
mina frågor kommer in. Alla talar om det ekonomiska undret med till-
växt. Jag uppfattade det mycket väl. Men vi vet också att det finns stora
brister när det gäller respekten för mänskliga rättigheter i t.ex. Kina,
Indonesien och en rad andra länder.

Det är där andra frågor som jag ställde till Pierre Schori kommer in.
De handlar om u-krediter och andra former av ekonomiskt samarbete
med dessa länder. Jag och Vänsterpartiet har mycket svårt att se detta
som relevanta och viktiga inslag i biståndet. Vi menar att Sverige skulle
kunna uttrycka sin uppfattning om nödvändigheten att respektera

Prot. 1994/95:86

5 april

Internationellt
utvecklingssamarbete

73

Prot. 1994/95:86

5 april

Internationellt
utvecklingssamarbete

74

mänskliga rättigheter genom att inte använda sig av u-krediter. Vi har
ett flertal exempel, bl.a. Indonesien och Marocko som jag lyfte fram.
Jag vill upprepa frågan. Vad kommer ni att göra på det området? Hur
skall vi kunna utöva påtryckningar i dessa avseenden om vi inte använ-
der det instrumentet.

En annan sak i sammanhanget är att u-krediter är tvivelaktigt som
biståndsform.

Anf. 68 Statsrådet PIERRE SCHORI (s)

Fru talman! Jag vill först säga att vårt indragande av vissa reserva-
tioner drabbar även u-krediterna. Eva Zetterberg kan möjligtvis vara
nöjd med det beskedet.

Låt mig också kommentera skuldfrågorna, som Eva Zetterberg tidi-
gare tog upp. När jag deltog vid det sociala toppmötet i Köpenhamn
hörde jag Danmarks biståndsminister annonsera att Danmark avskriver
sina bilaterala biståndskrediter om 1 miljard, och för det fick han
mycket stora rubriker. Jag fick från medierna frågan om Sverige skulle
följa Danmarks exempel. Jag sade då nej, eftersom vi avskrev våra
krediter av det slaget redan 1978.

Detta är ett uttryck för en mycket samlad och aktiv antiskuldstrate-
gi, som Sverige har bedrivit oavsett regering och som vi nu med kraft
fullföljer inte bara när det gäller exportkrediter, bilaterala fordringsäga-
re i Parisklubben, skulder till multilaterala institutioner och kommer-
siella skulder utan också när det gäller för Världsbankens särskilda
program för Afrika.

Dessutom måste man vidta speciella åtgärder för länder som aldrig
själva kommer att klara sin skuldbörda, sådana som Nicaragua, Guinea
Bissau, Uganda, Zambia och Tanzania. Vi jobbar härvidlag aktivt med
lösningar, och det kommer att ingå i den svenska strategin framöver att
bistå dessa oerhört skuldtyngda länder.

Anf. 69 EVA ZETTERBERG (v) replik

Fru talman! Jag känner till situationen och diskussionen vad gäller
skuldsanering och vet att Sverige redan har avskrivit de bilaterala skul-
derna, men jag menar att man med betydligt större kraft borde driva
detta på det multilaterala området och att Sverige, när vi hade tagit
steget att skriva av skulder på det bilaterala området, i Köpenhamn
borde ha kunnat erbjuda något annat, något som motsvarade det som
gjordes från Danmark, som inte har minskat sitt bistånd.

Jag vill också ta upp frågan om Världsbanken. Pierre Schori hänvi-
sade till det förträffliga organet Världsbanksforum, som har mycket
kvalificerade kunskaper på området. Men det handlar, precis som He-
lena Nilsson sade, inte om ett antingen-eller. Vi menar att även om
Världsbanken sköter sig ypperligt, borde det vara regeringens uppgift
att se till att riksdagen fick möjlighet att yttra sig och ha synpunkter.
Det kan ju, Pierre Schori, komma fram bra synpunkter även från riks-
dagen. Man behöver i varje fall inte utgå från att så inte är fallet.

Jag vill i detta sammanhang anknyta till det som Pierre Schori sade
om ID A-påfyllningen i vår. Vi har tidigare haft en debatt med Göran

Persson om detta, och vi vill från flera partier veta mera exakt vilka
krav Sverige kommer att driva. Vi fick veta litet mer om de sociala
krav som Pierre Schori tänker driva, och det är utmärkt - jag har inga
invändningar. Jag menar att riksdagen precis på samma sätt borde få
möjlighet att se på dem och lämna synpunkter på dem innan regeringen
går vidare.

Vad till slut gäller frågan om kvinnoperspektivet i biståndet tycker
jag att det var mycket bra att ta upp detta och visa på hur Sverige skall
gå i förtruppen för att se till att biståndet präglas av detta perspektiv.
Likaså bör vi peka på att kvinnor med funktionshinder hör till de värst
drabbade i världen.

Men jag tror inte att det räcker med detta, Pierre Schori. Vi måste
också peka på hur barnen drabbas av bristen på utveckling, av fattig-
dom, av svält osv. Åtgärderna häremot går naturligtvis genom kvinnor-
na, men det räcker inte. Det finns stora grupper av barn - föräldralösa,
gatubarn, prostituerade osv. - i vilkas liv kvinnan inte finns kvar, och
jag menar därför att Sverige på ett helt annat sätt måste satsa på att
lyfta fram barnkonventionen och se till hur barnet kan värnas i bistån-
det.

Anf. 70 BODIL FRANCKE OHLSSON (mp) replik

Fru talman! Jag vill gå tillbaka till det som jag tog upp i mitt anfö-
rande, nämligen moral, etik och ansvar i samband med den nya myn-
digheten. Jag skall ta ett exempel från gräsrotsnivå, som gäller damm-
byggen.

På den därav berörda marken har det ofta bott ursprungsbefolk-
ningar som har brukat jorden i hundratals år. När man ser på de hand-
lingar som dammbyggarna och projektlandet gör upp angående ersätt-
ningar till de människorna finner man att dessa kallas informella arren-
datorer. Det finns ju inga köpekontrakt eller ägohandlingar på den jord
som de har brukat i hundratals år. I och med att de är informella arren-
datorer får de också en ersättning, som betalas ut på olika sätt. Det
händer ofta att man gör upp om att projektorerna först skall ta hand om
ersättningen, sedan skall ta reda på vilka som skall ha den och därefter
skall göra utbetalningarna.

Jag undrar om detta är en ansvarsfråga som berör t.ex. svenskt bi-
stånd när vi deltar i ett sådant stort projekt.

Anf. 71 Statsrådet PIERRE SCHORI (s)

Fru talman! Jag har på grund av tidsbegränsningen inte tidigare haft
tillfälle att kommentera det intressanta inlägg som Bodil Francke Ohls-
son gjorde.

Vad gäller dammbyggen ser jag ingen anledning att vara generell
motståndare till sådana, t.ex. i samband med energiprojekt. Varje pro-
jekt är unikt och måste bedömas utifrån sina speciella förutsättningar.
Ett problem är storskaligheten, som ofta ger effekter på regionen, på
flora och fauna och på människornas, inte minst ursprungsbefolkning-
ars, bosättningar. Man måste därvid väga fördelar mot nackdelar. Sätter
man upp bara ett mål, exempelvis miljömålet, gör man det lätt för sig.

Prot. 1994/95:86

5 april

Internationellt
utvecklingssamarbete

75

Prot. 1994/95:86 5 april

Vi måste kanske ta hänsyn till flera mål, som tillväxt, fördelning, de- mokrati och oberoende liksom också ursprungsbefolkningarnas egna

önskemål. Det blir då en avvägning av för- och nackdelar, men det

Internationellt utvecklingssamarbete

avgörande måste vara önskemålen från mottagarlandet självt, även om också där ursprungsbefolkningen kan komma i kläm, precis på det sätt som, som bekant, skett i olika projekt här i Norden. Vi har inom Världsbanken och i de regionala utvecklingsbankerna drivit kravet på ingående miljöanalyser, som Bodil Francke Ohlsson också sade, av de olika projekt som vi är engagerade i. Inom t.ex. Ar- un-projektet i Nepal skall nu den oberoende inspektionspanelen - och det är en innovation i Världsbanken - bedöma om man uppfyller kra- ven på miljöområdet. Vi kommer att noga följa den utvärderingen. Jag tycker avslutningsvis att Bodil Francke Ohlssons tanke att vi själva skulle skaffa oss en kapacitet utöver den som vi redan har för att värdera dessa projekt är intressant. Anf. 72 INGRID NÄSLUND (kds) replik Fru talman! Statsrådet Pierre Schori! Jag skulle med anledning av den diskussion som här har förts om de enskilda organisationerna vilja ställa en fråga till statsrådet. Jag tror att det var under valrörelsen som nuvarande statssekreteraren Mats Karlsson kallade enskilda organisa- tioners bistånd för ”välgörenhet och plåsterbistånd”. Jag undrar om statsrådet ställer sig bakom den beskrivningen eller är beredd att ta avstånd från den här. Vi har ju i utskottet varit överens om att det i det bistånd som bedrivs av organisationer finns en oerhört stor kompetens och att det även har andra fördelar, inte minst när det gäller demokra- tiöverföringen. Jag skulle också vilja ställa en annan direkt fråga. Det nämndes här tidigare vad gäller avräkningen av flyktingmedel att man noga skulle hålla ögonen på detta och se om man kunde tillgodogöra sig en del. Men enligt de uppgifter som jag har fått från departementen går det till så, att sedan riksdagen har fattat sitt beslut överförs omedelbart alla dessa pengar till Kulturdepartementet. Är det meningen att man däri- från sedan skali betala tillbaka dessa pengar till biståndsverksamheten, eller hur skall det gå till när man upptäcker att pengarna inte går åt, därför att det inte kommer någon ström av flyktingar från mottagarlän- derna? Jag menar att vi här redan nu har medel för att betala extrapengarna till de enskilda organisationer som de flesta av partierna här har ställt upp för. Anf. 73 Statsrådet PIERRE SCHORI (s) Fru talman! Jag har redan varit inne på frågan om enskilda organi- sationer. Det finns nu utökade och mycket stora möjligheter att tillgo- dogöra sig medel också från EU-budgeten. Det är en förutsättning för den syn som vi har från regeringens sida på hur vi skall fördela de resurser som vi har. De enskilda organisationerna kan klara sig mycket väl och kommer att få all den hjälp de kan behöva av oss för att utnyttja EU:s resurser.

76

Låt mig ta ett exempel som Ingrid Näslund själv tog upp och som
gäller Pingstmissionens u-landshjälp. Den gör en oerhört viktig insats i
Rwanda i Afrika. Den har under de senaste åren från regering och riks-
dag fått ca 50 miljoner kronor, vilket är en stor summa, för sin verk-
samhet. Vi går nu vidare i Rwanda och Burundi genom att också stödja
ett långsiktigt program för försoningsfrämjande och konfliktförebyg-
gande insatser, som löper på flera år och som även förutsätter parla-
mentarisk medverkan. Kristina Svensson och andra har varit med i
detta arbete. På detta sätt måste vi fördela våra resurser.

Enskilda organisationer, i detta fall Pingstmissionen, kan få pengar
för sin verksamhet också från annat håll, vilket möjligtvis kan kompen-
sera de minskningar som man anser sig drabbad av från regeringens
sida. Vi går från ett annat konto vidare med mera långsiktiga satsningar
för att främja fred, säkerhet och försoning i Afrika på lång sikt.

Anf. 74 INGRID NÄSLUND (kds) replik

Fru talman! Jag har själv i en särskild motion talat om en svensk-
norsk insats just i Rwanda och varit inne på att man skulle göra en
insats på ännu högre nivå, dvs. på absolut högsta diplomatiska nivå från
Sveriges och Norges sida. Jag tror också på den vägen. Precis som
statsrådet sade tidigare är det poänglöst att sätta det ena mot det andra.
Vi menar att man i stället skulle se till att dessa insatser verkligen gick
hand i hand genom det stora förtroende som har byggts upp i och med
att det finns en närvaro i näst intill varje kommun. På samma sätt vore
det viktigt att också PMU hade tillfälle att fortsätta sina insatser samti-
digt i detta område.

Jag tycker att det som statsrådet tog upp om själva demokratipro-
cessen var intressant. Jag tycker att det är viktigt att se att folkrörelser-
na i vårt land hade en enorm betydelse. Om man bara skulle ha gått via
myndigheterna på den tiden då demokratin växte fram i vårt land tror
jag inte att det hade blivit så mycket med den. Det var väldigt viktigt att
det var just genom folkrörelserna. Det gällde kyrkor och politiska or-
ganisationer tillsammans, som verkligen fick detta att ske.

Jag vill tacka för det som har sagts om kvinnorna här. Det är de all-
ra fattigaste, och därför vill vi verkligen stödja de insatser som görs
genom olika organisationer.

Anf. 75 GÖRAN LENNMARKER (m)

Fru talman! Bertil Persson har utvecklat mycket av den moderata
synen på biståndspolitiken. Jag vill först ta upp en sak som bi-
ståndsminister Pierre Schori tog upp, nämligen anledningen till att en
hel del länder i den tredje världen har utvecklats snabbt. Det gäller
statsmaktens roll i detta. Det var mycket bra att Pierre Schori tog upp
detta, för det ligger en viktig lärdom i det: att se till att man har en stark
men begränsad statsmakt. Vad som har präglat statsmakterna i just
dessa länder är deras förmåga att leverera det staten och enbart staten
kan göra men strunta i att göra allt annat. Det är länder där skatte-
trycket har varit och är mycket lågt, där den offentliga makten är

Prot. 1994/95:86

5 april

Internationellt
utvecklingssamarbete

77

Prot. 1994/95:86 5 april

mycket begränsad. Den offentliga konsumtionen i Asia Pacific är unge- fär 8 %.

Det intressanta är, som Pierre Schori också påtalade, att denna

Internationellt utvecklingssamarbete

snabba utveckling har kunnat ske under en mycket hög grad av jämlik- het. Man har t.ex. haft en jämn inkomstfördelning. Lärdomen är att man kan ha en liten statsmakt, ett begränsat skattetryck, en stark tillväxt och en hög grad av jämlikhet. Det tror jag vore bra om den svenska social- demokratiska regeringen tog till sig. Man behöver inte alls bygga ut offentlig sektor. Det är det gamla konservativa sunda begreppet, att se till att man har en fungerande rättsstat och att den gör vad den skall. Vi införde allmän folkskola 1842 i Sverige, inom ramen för en be- gränsad statsmakt. Vi hade allmän läskunnighet 1870. Man kan lever- era mycket även med en begränsad statsmakt. Vad jag huvudsakligen vill ta upp är det omvända perspektivet mot det Bertil Persson tog upp, det glädjande perspektivet. En sjättedel av u-världens befolkning lever i länder där inkomsten per capita minskar. Man blir fattigare och fattigare år för år. Detta förekommer på alla kontinenter, men det är huvudsakligen i Afrika. Det finns mycket stor anledning att fundera över varför det blir så. Man måste ju analysera varför det sker, om man skall kunna komma fram till hur det skall kun- na förbättras. Det har gjorts många omfattande och noggranna analyser av den afrikanska fattigdomen. Jag tänkte gå igenom de centrala slutsatser man har kommit fram till. En sådan slutsats är att den afrikanske bonden är världens kanske högst beskattade person. Denna fattige bonde och hans fattiga familj drabbas mycket hårt av statens, man vågar nästan säga förföljelser. Det är monopol av olika slag, t.ex. inköps- och utsädesmonopol. Man pres- sar ner priserna och suger ut bonden. Det är många som flyr från landet in till städerna. De drivs in till de omfattande kåkstäderna. Om staten struntade i att bestraffa bönderna i Afrika skulle oerhört mycket vara vunnet. Många länders statsmakter för en konsekvent, totalt utvecklingsfientlig politik. Det finns ingen anledning till att en av jordens fattigaste grupper skall bli så hårt drabbad. Dessutom motarbetar man företagsamheten, framför allt småföre- tag. Vi vet alla att utveckling kräver en enorm bredd i småföretagsam- heten. Så växte Sverige fram. Det kom företag överallt. Det startades sågar och bruk, tjänsteföretag av olika slag. Personliga initiativ motar- betas och har motarbetats under lång tid i många afrikanska länder. Tillbaka till Ostasien och Afrika. Det handlar om en för stor stats- makt som gör fel saker. Den offentliga konsumtionen i Afrika söder om Sahara är t.ex. nästan dubbelt så hög som den i Ostasien, 14 % jämfört med 8 %. Vad Afrika söder om Sahara skall lära sig av Ostasien är att se till att skära ner, privatisera och avreglera. Det är viktiga slutsatser, biståndsministern. Man har satsat mycket på företagsamhet inom statssektorn. Enbart underskotten i de statliga företagen motsvarar en summa som man skulle kunna uppnå allmän läskunnighet för. Det är vad man skall göra

78

i stället för att pumpa in pengarna i dessa giganter, dinosaurier, som

ofta är till, inte för att producera utan för att enpartistaten skall försörja
sina trogna. Om man avskaffade dessa underskott och lade in pengarna
i utbildning skulle man väl klara en utbildning för alla.

Man försummar infrastrukturen. Det finns beräkningar som säger att
vanskötsel av infrastrukturen - vatten, vägar etc. - i hela u-världen
årligen motsvarar hela biståndsflödet, ungefär 55 miljarder dollar. Det
gäller då inte enbart Afrika utan hela u-världen.

Det finns många saker man har gjort fel. Man försummar utbild-
ningen. I stället för att satsa på allmän läskunnighet har man försummat
det kraftigt. Ungefär hälften av Afrikas vuxna invånare är läskunniga.

Man har motarbetat hela den finansiella sidan, ofta sett den som nå-
got ont och skadligt. Vi får reminiscenser av det även här i kammaren,
när man tror att man skall slänga grus i det finansiella maskineriet och
att det skulle vara bra för välståndet. Det är en egenartad uppfattning.

Afrika har också ett högt biståndsberoende, i relativa tal det högsta.
I absoluta termer, alltså dollar per invånare, finns det högsta biståndet i
Mellanöstern.

Allt detta är tydliga erfarenheter som har kommit fram. Vad skall
man då göra inför framtiden? Först och främst måste man se till att det
faktiskt är lönsamt och framgångsrikt att vara bonde i Afrika. Återigen,
70 % bor på landsbygden. Fattigdomen finns trots allt framför allt på
landsbygden. Det måste vara lönsamt att vara självägande bonde, att få
betalt för sina produkter, att kunna investera i utsäde och i förbättringar
och veta att man får skörda frukterna av det. Det är inte konstigare än
hur vårt välstånd eller välståndet i Ostasien växte fram.

Den fria företagsamheten, rätten att fritt starta företag, fick vi käm-
pa oss till i mitten av 1800-talet i Sverige. Den finns fortfarande inte i
många afrikanska länder. Det finns mängder av regleringar som stoppar
upp den. I apartheids Sydafrika var det förbjudet för 85 % av befolk-
ningen att över huvud taget äga företag.

Man måste se till att fri företagsamhet, som är grunden för allt väl-
stånd över huvud taget, kommer fram. Man måste få ner den offentliga
sektorn till en rimlig omfattning, gärna till ostasiatisk nivå, vilket skulle
innebära nästan en halvering. Men man måste se till att de pengarna
läggs på utbildning, framför allt grundutbildning som inkluderar också
flickorna. Det är det centrala. Den som inte är läskunnig har svårt att ta
till sig någonting annat, kunskap och erfarenheter.

Hälsovården är också viktig. Den afrikanska kvinnan i dag föder i
genomsnitt sex barn. Det borde vara rimligt att på 20 år komma ner till
tre barn per kvinna. Det har man gjort i andra länder. Men det kräver
framför allt läskunnighet, att människorna kan ta till sig information.
Drivkraften finns där redan. Det är ingenting man behöver tala om för
människor, att det är önskvärt, utan det gäller att de får kunskap om vad
det kan innebära.

Det handlar också om öppenheten, att bryta de lokala monopolen.
Importöppenhet är viktigt för dessa länder, därför att det utsätter den
egna verksamheten för konkurrens. Det förhindrar att man bygger upp
lokala monopol, som det så lätt blir i u-länderna. Där finns bara en
producent som är skyddad, ofta av höga tullar.

Prot. 1994/95:86

5 april

Internationellt
utvecklingssamarbete

79

Prot. 1994/95:86

5 april

Internationellt
utvecklingssamarbete

80

Man måste bygga vägar. En så enkel sak som att den familj som
inte har tillgång till väg har svårt att få en rimlig standard tänker vi ofta
inte på i i-världen. Här har vi alla med självklarhet tillträde till en väg.
Det är så självklart, så vi funderar inte ens på det. Det är som luften vi
andas. Att bygga vägar och underhålla vägar är mycket viktigt.

Dessutom är det viktigt att så småningom elektrifiera också lands-
bygden, när man har kommit litet längre. Den energin måste då tas
någonstans ifrån - dammar, kärnkraft eller vad det nu kan vara. Det
måste faktiskt produceras energi om man skall elektrifiera landsbygden.
Ibland får man i debatten en känsla av att det aldrig skall produceras
någon energi.

Det sker en förfärlig utplundring av Afrikas skogar till följd av att
man jagar brännved, för att kunna koka sin mat. Det finns exempel på
att människor, ofta kvinnor, får gå med en börda flera timmar per dag
för att få brännved och kunna koka sin mat. Här måste en elektrifiering
till.

Västs ansvar är att se till att vi öppnar våra gränser, att det blir fri-
handel. Vi måste hela tiden arbeta inom EU för att se till det. Vi skall
komma ihåg att Sverige har en mycket liten import från Afrika. Vi har
nästan ingen import alls från Afrika, så vi har inte så mycket att förhäva
oss över. EU-länderna som kollektiv har betydligt större import än
Sverige i procent räknat.

Vi måste också se till att det blir investeringar. Ibland är det ett
missförstånd att tro att privata investeringar bara går till relativt rika u-
länder. Faktum är att huvuddelen av de privata investeringarna går till
fattiga u-länder, som sköter sig och har en god prognos. Man behöver
inte ha hållit på länge för att dra till sig investeringar. Däremot måste
man ha ett system som ger en trygghet för investeringarna. De privata
investeringarna tillsammans med de privata banklånen är i dagens läge
ungefär tre fyra gånger större än det offentliga biståndsflödet

Fru talman! Det är väldigt viktigt att man får en debatt om kvalite-
ten. Vi börjar nu få en debatt om kvaliteten på biståndet. Jag tror att vi
kommer att få det alltmer. Om fem år kommer vi att diskutera bi-
ståndskvalitet och inte särskilt mycket volymer.

Valutafonden konstaterade i sin studie om skillnaden mellan snabb-
växande och långsamväxande länder det faktum att långsamväxande
länder får något mer bistånd än snabbväxande länder. Världsbanken
säger i sin stora Affikastudie att dagens stora biståndsvolymer till Afri-
ka söder om Sahara skapar risker.

Varför är det då en risk med ett stort biståndsberoende? Det beror
på flera saker. Ett stort biståndsberoende skiljer en regering från sitt
folk. Regeringen blir inte beroende av sitt eget folk utan blir beroende
av främmande makters välvilja. Det sades alltid om Nyerere att han
reste runt i världen för att det var viktigare att vara kompis med givar-
länderna än bry sig om sitt eget folk, och så var det ju. Den tanzaniska
statsmakten var mer beroende av bistånd än den var av att få resurser
från sitt eget folk.

Det är mycket allvarligt om en regering tappar kontakten med sitt
eget folk. Det sker om man får mycket stora mängder bistånd. Då blir

man okänslig för den interna utvecklingen. Det andra är att statsmakten
växer och tar till sig uppgifter som den absolut inte skall syssla med
och vansköter uppgifter, vilket gör att landet blir fattigare.

Sedan kan man i vissa fall behöva stora biståndsmängder. Det är vid
katastrofer, krig och liknande. Det gäller också vid systemskiften när
man tar över och ändrar system så att man inte lever kvar med stora
tyngande bördor från tidigare år.

Fru talman! Det är viktigt att ha ett optimistiskt synsätt när det gäl-
ler Afrika. Ser man vari felen består kan man vara optimist. Tar man
bort felen kan det också bli en bra utveckling. Får man bort vanstyre
och systemfelen kan Afrika få en stark utveckling. Det finns ingenting
som säger att Afrika söder om Sahara skall ha en långsammare utveck-
ling än Ostasien. Det finns ingen naturnödvändighet i det.

Det gäller att analysera vad som är fel, när det är fel och se till att
man för en politik som rättar till felen och att också biståndet kommer
in i detta. Det gäller att höja kvaliteten i biståndet.

Fru talman! Låt mig avslutningsvis säga att vad gäller debatten om
den nya biståndsmyndighetens inriktning och var den skall ligga menar
vi från Moderaterna att en viss del skall finnas i Afrika. Analysen skall
naturligtvis ske på plats, inte i Rinkeby och ej heller här i Stockholms
centrum. Att göra en rätt analys kräver ofta att man är i rätt omgivning.

Det är alltid svårt att ha ett koncernkontor och styra långt borta. Det
gäller både kolonialmakter och storföretag, men det gäller också bi-
stånd. Det vore därför klokt att lägga någon form av analysenhet just i
Afrika, och kanske i södra Afrika, för att där få den omgivning och den
dagliga erfarenhet som vore bra för att kunna få en högre kvalitet i
biståndet. Det absolut viktigaste är att få en hög kvalitet i biståndet.

Anf. 76 Statsrådet PIERRE SCHORI (s)

Fru talman! Jag tycker att det är litet trist att när Moderaterna äntli-
gen engagerar sig i Afrika använder man det för att göra inrikespolitik
och tala om privatiseringar, staten och systemskifte.

Göran Lennmarker talade också om Nyerere i Tanzania. Modera-
terna hade kunnat börja i sin egen historia i politiken gentemot Afrika.
Man var likgiltig för kolonialism och emot denna riksdags stöd till
befrielserörelserna mot den portugisiska kolonialismen. Man ville inte
införa sanktionerna mot apartheid. Jag vill inte fortsätta på det spåret.
Jag vänder mig emot att man skall blanda in inrikespolitiken på detta
sätt.

Det är ganska poänglöst att jämföra Afrika med Asien. Jag skulle
också kunna säga att Singapore, som har mindre än 3 miljoner invåna-
re, varje år exporterar mer än hela Afrika med över 615 miljoner män-
niskor. Det säger ingenting om utvecklingen. Det är som Anders Ehn-
mark sade: ”Hur Afrika dör informeras vi ingående om, men hur Afrika
lever vet vi inte längre”.

Demokratiseringen symboliseras av en ringlande kö av sydafrikaner
som tålmodigt väntar på att få avge sin röst i det första fria valet och
den sjudande privata företagsamheten som finns i Kampala, i Dar es

Prot. 1994/95:86

5 april

Internationellt
utvecklingssamarbete

6 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 86

Prot. 1994/95:86 5 april

Salaam och Bissau. Sedan 1985 har det hållits demokratiska val i mer än 35 länder i Afrika.

Det är detta nya demokratiska och utvecklingshungrande Afrika

Internationellt utvecklingssamarbete

som vi vill bygga broar till. Anf. 77 GÖRAN LENNMARKER (m) replik Fru talman! Nåja, Pierre Schori. Statsrådet tog själv i sitt anförande upp att det skulle var något slags poäng i att lära sig från Ostasien att rättsstaten och statsmakten hade en roll i utvecklingen och att vi skulle lära oss att det även hade en roll i Afrika. Lärdomen är just den att se till att denna rättsstat och statsmakt är av en begränsad omfattning och gör vad den skall, inte att den är mycket stor och gör vad den inte skall. Det har vi också vissa lärdomar av, inte bara i Afrika. När det gäller synen på Afrika är det en underlig reaktion som man ibland kan möta om man kritiserar de länder i Afrika som för en felak- tig politik, dvs. inte Afrika som helhet. Det gäller inte alla länder i Afrika. När jag gjorde genomgången avsåg jag inte hela Afrika söder om Sahara. Det gällde de flesta länder, men inte alla. Att framföra exakt kritik och göra en noggrann genomgång är grunden för en mer optimistisk syn. Kommer man undan systemfelen finns möjligheten att utvecklas. Ibland möter man en underlig föreställning om att Afrika skulle va- ra förlorat. Det hänger inte så mycket på systemfelen. Det skulle var något annat som gjorde att Afrika har så dålig utveckling. Den synen vill jag mycket bestämt varna för. Om det inte är systemfel som gör att Afrika utvecklas dåligt, vad är det då? Om vi inte skall ändra utveck- lingen i Afrika, skall det då fortsätta som tidigare? Det är två frågor som är mycket centrala att ställa just när det gäller synen på Afrikas utveckling. Det finns anledning att vara optimistisk om Afrika. Det finns anledning att se mycket positivt på de förändring- ar som nu börjar komma, t.ex. i Etiopien, som är ett land som drabbats hårt av en utvecklingsfientlig regim. Anf. 78 MARIANNE SAMUELSSON (mp) Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 48 mom. 65. Precis som biståndsministern sade hör jag till Världsbankens kritiker. Till skillnad från biståndsministern ser jag att det fortfarande finns åtaganden som Världsbanken ger sig in i som inte har de positiva biståndseffekter som är önskvärda. Vi vill därför få ett moratorium för fortsatta storskaliga dammbyggen till dess att utvärdering av effekterna skett. Det är anledningen till reservationen. Världsbanksforum har, som biståndsministern var inne på, gjort och gör en stor insats för få igång debatten kring effekterna av Världsban- kens verksamhet. De påverkar naturligtvis och är även påverkningsba- ra, som allt annat i samhället. Varför skulle vi annars jobba med detta? Men mer behövs. Vi hoppas på att det skall bli en ordentlig utvärdering av dessa dammbyggen innan man ger sig in i nya storskaliga projekt.

82

Fru talman! Biståndsministern inledde sitt anförande med att säga
att allt hör ihop och att vi inte kan diskutera biståndet isolerat. Jag
håller helt med om det. Det var också viktigt att biståndsministern tog
upp den positiva del som finns med vårt bistånd. Sverige gör mycket
för det internationella samarbetet just via biståndet. Kvinnorna är otro-
ligt viktiga i allt bistånd, och även fattigdomsbekämpningen. Allt detta
håller jag helt med om. Det är saker som vi gör som är positiva, bra och
som vi skall fortsätta att satsa på.

Biståndsministern tog också upp den säkerhetspolitiska effekten av
det internationella samarbetet. Det finns ett samband mellan vår säker-
hetspolitik, biståndspolitik, osv. Visst är det så. Men ser man sedan till
hur budgeten ser ut och vilka satsningar som regeringen gör blir jag
litet förvånad.

Vad har hänt med solidariteten och viljan att satsa på de sämst
ställda? Hur kan det komma sig att det skall sparas 11 % på biståndet
och 20 % på ideella organisationer samtidigt som det görs väldigt litet
besparingar på vårt försvar? Ser man till hur världen ser ut i dag och
hur läget är är det inte de militära hoten som är de stora hot vi har inpå
knutarna. Däremot finns det stora hot när det gäller hållbar utveckling
och det som vi gör för att förebygga, så att vi inte får stridigheter på
grundval av att människor helt enkelt inte kan överleva i sin egen
närmiljö.

Jag har tittat på biståndsbudgeten. Det är med förvåning jag ser att
vi dels skär ner, dels plockar in kostnader för asylsökande i bistånds-
budgeten. Dessutom fick vi höra av Kristina Svensson att den delen
kommer att minska, så vi kan använda pengarna igen i biståndet.

Men varför minskar den? Återigen detta med solidariteten. Vi vill
inte ha hit de asylsökande. Vi stänger dörren. Det är inte så, bi-
ståndsministern, att flyktingströmmarna i världen har minskat. Det är en
otrolig mängd flyktingar, och vem får ta hand om dem? Jo, framför allt
de allra fattigaste i världen. De länder som redan har det otroligt krisar-
tat.

Vi ser situationen i Rwanda och Burundi, där vi också kan notera
med all tydlighet hur viktig missionen är för vår egen information. Där
finns det missionärer tillhörande pingstmissionen som har kunnat för-
medla till oss här hemma hur situationen ser ut och det är om något
otroligt värdefullt. Därför måste vi fortsätta att satsa på våra ideella
organisationer.

Förutom att man har plockat in asylsökande i biståndsbudgeten tog
man medlemsavgiften till EU, 700 miljoner, från biståndet, med moti-
veringen att detta kunde användas i EU:s biståndspolitik. Jag ringde ner
och frågade hur det har gått med biståndspolitiken och de över 700
miljoner som skall gå via EU. Har man ökat biståndet i EU? Nej, man
är inte klar med budgeten. Men vad diskuterar man? Jo, att sänka bi-
ståndet. Alltså stjäl vi ytterligare över 700 miljoner från de allra fatti-
gaste, pengar som inte kommer dit utan som kanske kommer de svens-
ka bönderna till godo eller de EU-bönder som får stora bidrag.

Det här tycker jag är mycket oroväckande. Jag är förvånad över att
inte de socialdemokrater som jag känner som drivande när det gäller

Prot. 1994/95:86

5 april

Internationellt
utvecklingssamarbete

83

Prot. 1994/95:86 5 april

solidaritet - och där jag trodde att biståndsministern ingick - hårdare poängterar att man tycker att det här är fel, att det här helt enkelt är en

felsatsning.

Internationellt utvecklingssamarbete

Är det någonting man skulle satsa på nu så är det bistånd. En håll- bar utveckling i de här länderna är en förutsättning för fred, nedrust- ning och för att vi själva skall kunna ha det någorlunda drägligt här hemma. Jag hoppas verkligen att det här inte blir en frysning av bistån- det, utan någonting som man river upp, och det snabbt, för det är så viktigt för oss. Sedan talades det om det östasiatiska undret. Då måste jag ställa en fråga. Visserligen kan man glädjas över den ekonomiska utvecklingen, men tittar man på den och funderar över den måste man fråga: Är det en hållbar utveckling, hur ser miljösituationen ut? Många, många forskare varnar i dag för situationen i Kina just på grund av att människorna där håller på att förgöra sig själva, på grund av en snabb ekonomisk utveckling, där man inte tar hänsyn till den egna miljön och där man inte får hållbar utveckling. Det här är delar som är viktiga för oss alla. Förmiddagens diskussion om hur eländig ekonomin är här hemma var ju intressant, men sätter man den i ett internationellt perspektiv skäms man fortfarande. Bara under julmånaden handlade vi svenskar för över 35 miljarder, på en enda månad. Vi vet när vi tittar på hur fördelningen ser ut i världen att vi 20 % som lever i i-världen fortfarande förbrukar 80 % av jordens resurser. Detta är inte hållbar utveckling. Det är inte de fattiga som tar den stora delen. Det är vi som gör det. Därför tycker jag att signalerna om sänkt bistånd är mycket oroväckande. Jag hoppas att vi, helst redan till kompletteringspropositionen, kan få se en ändring där vi faktiskt vågar dra ner på vårt svenska försvar och satsa på det bistånd som vi behöver för att klara de stora övergripande frågorna i en värld som ser ut som den gör i dag. Anf. 79 ANNELI HULTHÉN (s) Fru talman! Det svenska biståndet har som vi alla vet till huvudsyfte att höja de fattiga folkens levnadsnivå. Det är en uppgift som är minst sagt förpliktande. En mängd olika aspekter på biståndet skall vägas in för att göra det så träffsäkert som möjligt. Resurstillväxt, ekonomisk och social utjäm- ning, miljömål och demokrati är de delar som vi vill se i våra resultat. I en strävan efter en jämlikare värld finns det dessutom en funda- mental ingrediens som inte kan, bör eller skall förbises. Det är kvinnor- nas roll och det är den betydelse som de har för den framtida utveck- lingen. Tyvärr kan vi i dag se en feminisering av fattigdomen. De allra fat- tigaste i världen är de kvinnor som trots sin resurssvaghet förväntas bära de tyngsta bördorna, vad gäller både försörjning och familjens välbefinnande. Det är mot den bakgrunden och i ljuset av vår egen jämställdhetsprocess som det har blivit nödvändigt att ytterligare öka uppmärksamheten på dem som är grundbulten i utvecklingsarbetet.

84

Min övertygelse är att jämställdhet mellan män och kvinnor är en
förutsättning för demokrati, mänskliga rättigheter och långsiktig ut-
veckling.

Inom det svenska biståndet har vi under drygt 30 år arbetat med att
förbättra kvinnors situation i u-länderna. Vår långa erfarenhet har lärt
oss att ett jämställdhetsperspektiv är nödvändigt att ta med både för att
förstå och för att finna lösningar på globala problem som fattigdom,
miljöhot och befolkningsfrågor. I stort sett i varje samhällsproblem kan
vi som en del se dagens ojämställda förhållande mellan män och kvin-
nor.

Även om en del kanske ryggar tillbaka för språkbruket handlar det
om en maktförskjutning. Jämställdhet bör löpa som en röd tråd genom
alla nivåer i alla samhällsstrukturer, också i vårt förhållande till om-
världen.

Det är viktigt att påpeka att jämställdhet inte enbart skall betraktas
som någon slags terapi förbehållen den rika, utvecklade världen. Även
om levnadsbetingelserna skiljer sig markant åt mellan kvinnor i nord
och syd har flertalet kvinnor mycket gemensamt.

I år uppmärksammas kvinnofrågorna speciellt, både på det sociala
toppmöte som har hållits i Köpenhamn och vid den kvinnokonferens
som FN anordnar i Peking i höst. Här hemma drar vi vårt strå till stack-
en genom den utredning som nu startar och som har till uppgift att
utarbeta förslag till hur jämställdhet mellan kvinnor och män bör ut-
tryckas i de biståndspolitiska målen och eventuellt genom att ett särskilt
biståndsmål upprättas. Detta är ett initiativ som vi hälsar med tillfreds-
ställelse. Det visar inte minst att vi själva har tagit ett stort och ordent-
ligt kliv framåt i vår egen jämställdhetsdebatt.

Jag tycker att det är viktigt att poängtera de erfarenheter som vi har
av bistånd, av kvinnor i bistånd och de erfarenheter vi får i denna ut-
redning och att vi tar med dem till Peking och visar på att man kan göra
mycket oavsett från vilken del av världen man kommer.

Det handlar inte om att pracka på någon svenska sätt och svenska
ideal. Det handlar om att ge den halva av mänskligheten som vi kvinnor
utgör en möjlighet att få kontroll över våra egna liv, våra egna pengar
och våra egna kroppar, detta oavsett om vi lever i Sverige, i Vietnam
eller i Sydafrika.

I övrigt yrkar jag bifall till utskottets hemställan.

Anf. 80 INGER KOCH (m)

Fru talman! Arbetet för demokrati och mänskliga rättigheter skall
utgöra en viktig del i dialogen med våra biståndsländer. Som ett av
huvudmålen för det svenska utvecklingssamarbetet skall det ligga till
grund för bedömningen av ländernas utvecklingspolitik. Vid fördel-
ningen av biståndsmedlen skall mottagarländernas vilja och förmåga
när det gäller agerandet för demokrati och respekt för de mänskliga
rättigheterna vara av avgörande betydelse.

I förhandlingarna med samarbetsländerna skall också underteck-
nandet av överenskommelser om efterlevnaden av internationella kon-
ventioner om skydd för de mänskliga rättigheterna vägas in.

Prot. 1994/95:86

5 april

Internationellt
utvecklingssamarbete

85

Prot. 1994/95:86 5 april

Vi moderater har sedan länge hävdat att absolut grundläggande för det svenska biståndssamarbetet skall vara att mottagarlandets politiska

system karakteriseras av respekt för de mänskliga rättigheterna och de

Internationellt utvecklingssamarbete

fundamentala friheterna. Detta innebär respekt för medborgerliga fri- och rättigheter, demokratiska flerpartisystem, fri yttranderätt, fri åsiktsbildning och fria val liksom ekonomiska rättigheter. Även rätten att starta och driva företag skall vara lagligt skyddad. För att ett land skall kunna bli mottagare av svenskt bistånd, måste det antingen vara en demokrati eller ha en fast och tydlig rörelse i den riktningen. Det borde vara självklart att Sverige inte skall bistå länder där det förekommer fysisk eller psykisk tortyr, misshandel eller förödmjukelser av medborgarna för deras politiska eller religiösa övertygelses skull eller för att de tillhör en kulturell eller etnisk minoritet. Sverige har ett direkt ansvar för att systematiskt bidra till främjan- det av demokrati och mänskliga rättigheter i våra biståndsländer. Av de 21 programländer som Sverige har biståndssamarbete med är fortfarande Vietnam och Laos enpartidiktaturer. I Etiopien, Eritrea och förhoppningsvis även i Angola finns det nu efter många års förödande krig förutsättningar för en demokratisk utveckling. I Uganda, Zimbab- we och Tanzania saknas fortfarande demokrati. De övriga länderna styrs fortfarande av folkvalda regeringar. För att fortlöpande kunna följa tillståndet när det gäller respekten för mänskliga rättigheter i de länder där Sverige på olika sätt bidrar med biståndsmedel har vi därför föreslagit att en naturlig del av ambas- sadernas rapportering hem till Sverige skall vara att löpande redovisa det aktuella läget för de mänskliga rättigheterna. Signaler om allvarliga kränkningar i något land skall alltid leda till en snabb reaktion från den svenska regeringens sida. I första hand skall detta ske i form av en dialog mellan biståndsgivarna och regeringen i mottagarlandet. Sker trots detta ingen förbättring skall det aktuella biståndsprojektet avbrytas. Riksdagen skall i så fall informeras. Vi har också föreslagit att regeringen årligen i samband med bud- getförslaget skall ge riksdagen en utförlig rapport om hur samar- betsländerna uppfyller kraven på demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. Av debatten här i dag förstår jag att biståndsministern ser positivt på detta förslag. För varje samarbetsland bör dessutom en handlingsplan utarbetas för hur demokratisk samhällsutveckling bäst kan stödjas. Herr talman! En fungerande rättsordning är en förutsättning för att medborgarna skall kunna känna sig trygga och för att en fungerande marknadsekonomi skall kunna skapas. Vid uppbyggandet av ett nytt rättsväsende innefattande domstolar och civil polis måste invånarna kunna lita på att detta är ett instrument för att stärka och skydda den enskilde mot övergrepp från staten och från andra medborgare. I de tidigare totalitära regimerna var ju dessa institutioner medel för att förtrycka folket och hålla det under kontroll. Omfattande utbildningsinsatser behövs för att skapa detta förtroende.

86

Här skall Sverige genom sitt bistånd för demokrati, mänskliga rättighe-
ter och konfliktlösning spela en viktig roll.

Att ge fortsatt stöd till internationella, regionala och nationella or-
ganisationers verksamheter för att sprida kännedom om mänskliga
rättigheter är en angelägen uppgift. En annan mycket angelägen uppgift
är att ge stöd till fristående, enskilda organisationer som bevakar rege-
ringarnas uppträdande och praktiskt bistår politiskt förföljda med bl.a.
rättshjälp.

En viktig uppgift för svenskt bistånd skall vara att hjälpa de fram-
växande demokratierna i utvecklingsländerna att bygga upp sina rätts-
väsenden, innehållande bl.a. lagar som reglerar äganderätten och lagar
som inom olika områden stärker den enskildes ställning i samhället.

Stöd för demokrati, mänskliga rättigheter och konfliktlösningar är
för oss moderater starkt prioriterade områden, både därför att demo-
krati och respekt för mänskliga rättigheter i sig är viktiga och därför att
det också är ett viktigt bidrag till ekonomisk utveckling och fattig-
domsavveckling. Framsteg på dessa områden är enligt vår mening
själva förutsättningen för en hållbar social utveckling.

Vi har därför, herr talman, föreslagit att detta anslag bör höjas i för-
hållande till vad som föreslås i budgetpropositionen och av majoriteten
i utskottet. Detta redovisas också i reservation nr 109.

Anf. 81 RAGNHILD POHANKA (mp)

Herr talman! Jag har inget särskilt yrkande knutet till mitt anföran-
de.

Som medlem i svenska delegationen deltog jag en vecka i världs-
toppmötet för social utveckling i Köpenhamn. Det var första gången
som fattigdomen stod överst på världens dagordning, där just utrotan-
det av världsfattigdomen var en världsfråga. Bl.a. förekom en hunger-
manifestation inne i själva konferenscentret, där människor ville på-
minna oss om anledningen till att vi var där.

Mötet hölls naturligtvis på en hög nivå och även materiellt. Men det
var inte anledningen till att vi var där, utan det var de fattiga och hung-
rande människorna.

Jämsides, tre fyra kilometer bort, med FN:s världskonferens som
ägde rum i ett stort konferenscenter som heter Bella center låg alterna-
tivkonferensen. Olika miljö- och människorättsorganisationer samt
andra organisationer förde där debatter, höll föredrag och anordnade
samlingar av olika slag. Under veckan pågick ca tusen olika aktiviteter.
Det fanns utställningar, musikteater, försäljning och utdelning av litte-
ratur. Men föredragen och debatterna var helt dominerande. De skrev
sig också samman om en egen deklaration, i vilken de till stor del äg-
nade sig åt fattigdomens orsaker. Behovet av skuldavskrivningar var en
viktig fråga.

Men som en röd tråd gick kritiken mot Världsbanken och IMF från
u-ländernas sida. Där pågick föredrag, utvärderingar och demonstratio-
ner med deklarationen: 50 år är nog av Världsbankens bidrag till jor-
dens fattigdom.

Prot. 1994/95:86

5 april

Internationellt
utvecklingssamarbete

87

Prot. 1994/95:86 5 april

Jag har själv alltid varit kritisk till Bretton Woods-institutionernas sätt att som en förutsättning för lån kräva u-ländernas anpassning till

vad vi anser vara bra för varje lands utveckling. Vi är nämligen bi-

Internationellt utvecklingssamarbete

dragsgivare till dessa institutioner och därmed medansvariga. Det har i dag talats mycket om ett antal dammbyggen, men det finns andra projekt som man också kunde ha tagit upp. I det stora Narma- daprojektet i Indien, ett gigantiskt dammbygge med 3 stora, 30 medel- stora och 300 mindre dammar, kan det ske en omflyttning om bygget till fullo fullföljs av urbefolkningar på uppemot en miljon människor. Det blir försumpning av omgivningen, försaltning av stora områden och dessutom läggs områden under vatten. Vart skall människorna ta vägen? Det finns inga andra områden i Indien där de kan klara sin försörjning. Det blir som i alla andra sådana här fall i bästa fall sä- songsarbetare inom jordbruk som klarar sig. Annars är alternativet storstädernas slumområden. Vidare är det bygget av dammar i Nepal som vid en olycka kan dränka stora delar av Nepals låglandsområden, bygget av dammen i Chile där 1,2 miljoner av urbefolkningen får flytta på sig. Det visades en snutt i TV om detta. Man visade en liten by, men detta är ju av en helt annan omfattning. Vid bygget i Colombia, där svenska ingenjörer har kidnappats, måste 0,8 miljoner av urbefolkning- en flytta på sig. Gamle McNamara, f.d. chef i Världsbanken, sade, sedan han avgått förstås, att vi inte kan fortsätta att behandla u-länderna som vi gjort hittills, om inte annat så för vår egen skull. Om de kan, kommer de att kräva att ta sin rätt på område efter område. Vi måste alltså betrakta dem som jämlikar i handel och andra samarbetsformer och inte leva gott på deras nöd. Jag anser att Sverige skall ha mer av bilateralt bistånd och att vi inte längre skall delta i Världsbankens och IMF:s verksamheter. Nu gav statsrådets beskrivning av Världsbanken ett hopp om en ny inställning från Världsbankens sida, men den vill jag först se. Anf. 82 GÖRAN LENNMARKER (m) replik Herr talman! När Miljöpartiets företrädare diskuterar frågan om energi i u-länderna förstår jag att de är motståndare till kärnkraft, där som här. Om jag har förstått det rätt är de också motståndare till vat- tenkraft och vattenkraftsprojekt. I alla fall får man intrycket att de är motståndare till varje vattenfallsprojekt som genomförs. Det vore intressant att få veta hur Miljöpartiet ser på ett av de grundläggande problemen, att få till stånd en allmän elektrifiering av t.ex. landsbygden. Vi vet att energiförsörjningen, inte bara i städerna utan också ute på landsbygden, är en förutsättning för att få bort den absoluta fattigdomen på samma sätt som det har varit för Sverige och många andra länder som har genomfört elektrifiering. Det vore intressant att höra Miljöpartiets åsikt om varifrån denna energi som måste till skall komma, om ni menar allvar med talet om att utrota fattigdomen.

88

Anf. 83 RAGNHILD POHANKA (mp) replik

Herr talman! Naturligtvis kan vi inte fortsätta att använda den
mängd energi som vi gör i Sverige. Vi med våra 8 miljoner invånare
använder ju lika mycket energi som man gör i Indien som har närmare
1 miljard invånare. Det är omöjligt. Man måste ha effektivisering och
besparingar. Klimatet i t.ex. Indien kräver i de flesta fall inte så mycket
energi.

Vi måste ha en annan typ av energi - solenergi, vindenergi och bio-
energi. Vi måste in i naturens kretslopp.

Anf. 84 GÖRAN LENNMARKER (m) replik

Herr talman! Jag förstod inte svaret. Var skall då Indien, Afrika och
andra länder som behöver ha elektricitet till sina medborgare för att
undanröja den absoluta fattigdomen få sin energi ifrån? Den skall väl
givetvis inte komma från Sverige, antar jag, utan från Indien respektive
andra länder. Men hur skall den framställas?

Anf. 85 RAGNHILD POHANKA (mp) replik

Herr talman! Göran Lennmarker verkar inte ha hört svaret, för jag
talade om solenergi, vindenergi och bioenergi som är de stora framtida
energisatsningar som måste göras överallt. Jag nämnde bara att den
energimängd som vi förbrukar i fortsättningen blir orealistisk att tänka
sig och att det är omöjligt för dessa länder att ta efter oss.

Så över till industrin. Vi har inte motsatt oss alla industriprojekt när det
gäller utbyggande av vattenkraft, utan vi talar om de gigantiska dam-
marna som lägger mark under vatten. Människor tvingas flytta utan
social, medmänsklig och ekologisk hänsyn. Det är inte fel att utnyttja
naturresurserna om de går att återanvända i ett kretslopp.

Därför är mindre projekt att föredra, eftersom de gör mindre in-
grepp i naturen och skadar omgivningarna mindre. Vi har ju kunnat se
hur de stora dammarna försaltar och försumpar omgivningarna. Dub-
belt så stor mark blir förstörd för framtida odling jämfört med den som
man har sänkt under vatten.

Anf. 86 STEN TOLGFORS (m)

Herr talman! När man ser ut över världen är det lätt att hitta utma-
ningar för svensk biståndspolitik. Många människor, inte minst i delar
av Afrika och Asien lever fortfarande under svåra omständigheter. Man
saknar tillgång till rent vatten, till sjukvård och undervisning samt inte
minst till mänskliga fri- och rättigheter. Många hotas också av mer eller
mindre ständiga naturkatastrofer.

Det vore intressant att uppmärksamma en bok som Röda korset gav
ut för några år sedan. Den heter Naturkatastrofer - människans verk.
Där slår man fast det som kanske verkar självklart, att det inte är natu-
ren som är problemet utan att det är fattigdomen som ger utsattheten.

Problemet är inte att naturen skapar översvämningar med regelbun-
denhet, utan det är att människor av fattigdom tvingas bo i områden
som egentligen inte är lämpliga för boende.

Prot. 1994/95:86

5 april

Internationellt
utvecklingssamarbete

89

Prot. 1994/95:86

5 april

Internationellt
utvecklingssamarbete

90

Det är inte torka och regnbrist som är problemet, utan det är att
människor tvingas bo vid öknens rand på grund av att de är för fattiga
för att ta sig därifrån.

Det är inte sjukdomarna i sig som utgör ett problem, de kan vara
enkla att bota men ändå ställa till problem, utan det är brist på vård och
kunskap.

Det är därför oroande att en sjättedel - som vi hörde här tidigare i
dag - av befolkningen i u-länderna blir fattigare och fattigare. Detta
leder fram till att fattigdomsbekämpning naturligtvis måste vara ett
prioriterat mål.

Även om många verkar att betrakta Afrika som en förlorad konti-
nent är det viktigt att komma ihåg att fattigdom och misär inte är för
alltid given. Tvärtom, det finns möjligheter att häva utvecklingen mot
fattigdom.

Majoriteten av befolkningen i u-länderna lever i dag i tillväxtländer.
Vi har sett och ser en närmast marknadsekonomisk och demokratisk
revolution i många länder runt om i världen.

Herr talman! När jag växte upp var Sydkorea ett av världens fatti-
gaste länder utan tillgångar och som det syntes med mycket små fram-
tidsmöjligheter. Den här svåra utgångspunkten delade Sydkorea med en
rad länder i Asien och Afrika. I dag är Sydkorea som vi väl känner till i
klass med de västeuropeiska länderna om man ser till BNP per capita.
Denna fantastiska ekonomiska utveckling har landet gemensamt med
en rad olika länder i Ostasien. Dessa länder har olika historia, olika
kultur och olika naturgivna förutsättningar, men trots det har de alla
lyckats. En tidigare fattig region på jorden är nu världens tillväxtcent-
rum, som vi har en hel del att lära av.

Jag nämner detta därför att jag vill illustrera hur viktigt det är att
förändringen kommer inifrån länderna. Det är inte möjligt att med
enbart biståndsinsatser lyfta ett land ur fattigdom till tillväxt och ut-
veckling. Avgörande förutsättningar är äganderätten, marknadsekono-
mi, rättsstaten och inte minst respekten för mänskliga rättigheter.

Detta säger jag inte för att på något sätt förringa vikten av stöd till
jordens fattiga länder eller kanske ännu mer till jordens fattigaste män-
niskor, utan mera för att ge perspektiv på biståndet. Aldrig så mycket
bistånd kan kompensera en korrupt eller totalitär regim som missköter
ett land eller förtrycker ett folk. Omvänt gäller att det är fullt möjligt att
skapa tillväxt genom en riktig politik.

Bilateralt bistånd som går från land till land möter problem i länder
där regeringens intresse är annat än folkets intresse. Det finns risk att
pengar försvinner genom korruption eller att de inte når fram till dem
som givaren vill hjälpa.

Mot bakgrund av detta känner jag ett stort förtroende för det bi-
ståndsarbete som utförs av ett antal ideella hjälporganisationer. Hjälpen
går då från människa till människa vid sidan av statliga byråkratier, och
det gör att det går att bedriva meningsfullt hjälparbete, också i diktatu-
rer.

Dessutom tilltalas jag av småskaligheten i många projekt. De kan
vara inriktade på att stärka naturresursbasen - vilket är centralt, om jag

kopplar till det som jag sade inledningsvis - genom byggandet av
skyddade källor och trädplanteringar. Om detta kombineras med ut-
bildning i alltifrån moderna jordbruksmetoder till hälsovård och läsning
kan effekterna bli betydande och bestående. Detta har Röda korset visat
genom ett antal projekt i Etiopien. Man har gjort insatser för att före-
bygga och förhindra katastrofer i stället för att bara hjälpa när de väl
har inträffat.

Jag imponeras också av idealiteten och engagemanget inom många
ideella organisationer. Genom egna insamlingar av biståndsmedel och
kunskapsspridning bidrar de till att stärka det folkliga förtroendet och
den folkliga förankringen när det gäller biståndet i Sverige.

I mottagarländerna hjälper den lokala förankringen och förenings-
byggandet till att fungera som regelrätta demokratiskolor. I Röda kor-
sets föreningar även i den gamla diktaturens Etiopien var alla lika
mycket värda och alla var delaktiga i verksamheten.

När människorna själva i mottagarländerna gör jobbet, som i t.ex.
Röda korsets projekt, skapas ett lokalt engagemang som ger förutsätt-
ningar för att projekten skall fungera också när de utländska hjälparna
drar sig ur. Det här är en grund för utveckling och hjälp till självhjälp,
och det bygger demokrati underifrån. Det ger människorna ett värde,
och det visar rättigheterna i praktiken.

Jag tycker att de svenskar som gör insatser i hjälporganisationerna
förtjänar ett stort erkännande.

Ytterligare en viktig aspekt är att de ideella organisationerna har bi-
dragit till ett mycket stort kunskapsuppbyggande och kunskapsutveck-
lande inom biståndet. Inte sällan har de gått före och visat vägen när
det gäller nya effektiva, och inte minst kostnadseffektiva, biståndsverk-
samheter.

Till detta kommer också att de ideella hjälporganisationerna har en
betydande intern effektivitet. Det är nödvändigt att man hanterar peng-
arna rätt när man skall motivera för människor varför de skall skänka
pengar just till den egna verksamheten.

Vi moderater tycker att man skall gå mera mot en konkurrensupp-
handling av det statliga biståndet. På sikt skall det kunna utföras av
ideella organisationer.

Avslutningsvis: Det behövs mera av ideellt engagemang för det
svenska biståndet. Det räcker inte med de insatser som görs via staten.
Det åligger oss alla att ta ett privat ansvar var och en på sitt sätt genom
arbetsinsatser eller genom bidrag till de ideella hjälporganisationerna.

Anf. 87 EVA GOÉS (mp)

Herr talman! Jag skall först läsa ett brev från mödrar i Östtimor:

Som mödrar till barn som dödats eller försvunnit lever vi än i dag i
en oändlig sorgens tystnad utan att veta var de barn som vi älskar är
begravda. Vi vädjar och kräver att den indonesiska regeringen ger oss
våra barns kroppar åter. Vi avvisar alla smutsiga manövrar från Indo-
nesien där man hävdar att utveckling och framsteg för vårt land kan
kompensera förlusterna av våra barns liv. Ni skall veta att efter det att
de amerikanska senatsrepresentanterna har rest hem fortsätter våra barn

Prot. 1994/95:86

5 april

Internationellt
utvecklingssamarbete

91

Prot. 1994/95:86 5 april

att utsättas för fangslanden och repressalier. Våra hem är fortfarande bevakade av indonesiska soldater i civila kläder, och militärfordonen

har målats i civila färger.

Internationellt utvecklingssamarbete

Detta brev till Hillary Clinton från september 1993 är underskrivet av 48 östtimoresiska mödrar. Folkmord är ett starkt ord. Men i ett land där en tredjedel av be- folkningen har utplånats är det giltigt - jag talar om Indonesien. 200 000 människor har dödats genom krig, svält och terror sedan Indo- nesiens ockupation 1975. Ännu i dag lever Östtimors folk under järnhä- len. Vi lever i helvetet, säger Östtimors katolske biskop Ximenes Belo - en av de få i Östtimor som i dag kan tala fritt. Kriget, folkomflyttningarna och terrorn från de indonesiska säker- hetsstyrkorna har lagt stora bördor på Östtimors kvinnor, på mödrar som har ansvar för försörjningen i byar där hela den manliga befolk- ningen har dödats, på döttrar och systrar som är utvalda måltavlor för säkerhetsstyrkornas terror. Sexuell tortyr, våldtäkter och stympning har hört till kvinnors vardag i Östtimor i 19, snart 20, år. Trots den negativa befolkningsutvecklingen genomförs barnbe- gränsningsprogram med tvångsmetoder, bl.a. sterilisering. Den indo- nesiska sjukvården samarbetar med militären genom att tillåta förhör under tortyr på sjukhusen. Indonesiska läkares medverkan i massdö- dandet av överlevande från massakern i Dili 1991 har också undermi- nerat befolkningens förtroende för den indonesiska hälsovården, något som förvärrat hälsosituationen främst för kvinnor och barn. Barnadöd- ligheten är en av de högsta i världen. Jag uppskattade Pierre Schoris inlägg här om kvinnorna. Det är där- för som jag tar upp den här aspekten på Östtimor. Vi vet att uppmärksamheten måste fastas på villkoren för kvinnor och barn. Trots en omfattande dokumentation om kränkningar av mänskliga rättigheter i Östtimor och även i Västpapua och Irian Jaya är denna verklighet föga speglad i massmedierna och i den politiska de- batten. Östtimors barn drabbas också på andra sätt. Man ser inga gatubarn i Östtimor, men fattigdomen tvingar barnen att ta arbete som tjänstefolk åt inflyttade indonesier. Man ser inte heller mycket gatuprostitution i Östtimor. Men unga flickor väljs ut och tvingas genom tvångsgiften att utföra sexuella tjänster åt höga indonesiska militärer. Vi vet att det skedde en massaker på Santa Cruz-kyrkogården i Östtimors huvudstad Dili. 273 personer massakrerades den 12 novem- ber 1991. Vi trodde att det hade blivit bättre i landet, men vid och efter årsskiftet har våldet trappats upp i just Dili och även runt om i landet. Vad som har hänt är att sedan slutet av januari har svartklädda döds- skvadroner terroriserat civilbefolkningen i Dili och i flera andra di- strikt. Åtta aktivister i självständighetsrörelsen har dödats av dessa gäng. Enligt Manuel Carrascläo, en medlem av provinsförsamlingen i Östtimor, har 5 000 småbönder slutat att bruka sina jordar sedan terrorn inleddes. Han är en av de utvalda från regeringen som har ingått i döds- skvadronerna.

92

Med tanke på och med hänsyn till den försämrade mänskliga rättig-
hets-situationen i Indonesien anser Miljöpartiet att ett bistånd till rege-
ringen inte kan komma ifråga. Svenskt bistånd måste gå till mänskliga
rättighets-organisationer och stärka de krafter som arbetar för mänskli-
ga rättigheter.

Miljöpartiet anser därför att stöd till Indonesien skall gå till den
katolska kyrkan, därför att den jobbar intensivt för mänskliga rättighe-
ter. Det humanitära biståndet bör kanaliseras via oberoende kanaler till
projekt i kyrkans regi. Dessutom bör stöd ges till frihetsrörelsen CNRM
under anslaget Demokrati och Mänskliga rättigheter.

Under anslaget Särskilda program anser vi att stöd bör ges till de
kulturarbetare som kulturstiftelsen Fondagäo Borjada Costa och andra
CNRM närstående organisationer står för.

Vi anser också att regeringen ej bör bevilja u-krediter till Indonesi-
en. I Nordiska ministerrådet bör NIB:s, Nordiska investeringsbanken,
och NDF:s, Nordiska utvecklingsfonden, kreditgivning till Indonesien
stoppas till dess Indonesien visar respekt för såväl FN:s resolution om
Östtimors rätt till självbestämmande som grundläggande mänskliga
rättigheter. Miljöpartiet anser också att regeringen bör använda Sveri-
ges närvaro i Consultative Group for Indonesia till att ta upp Indonesi-
ens kränkningar av mänskliga rättigheter i Östtimor - det här gäller
också Irian Jaya m.fl. - och verka för att den internationella kreditgiv-
ningen kopplas till Indonesiens efterlevnad av FN:s resolution om
Östtimor. Vidare har vi hänvisat till EU-parlamentet, som har fördömt
Indonesiens förtryck och ockupation av Östtimor. Det är en resolution
som skrevs under den 17 november 1994, där man också uppmanar EU
att suspendera allt ekonomiskt samarbete med den indonesiska rege-
ringen så länge den framhärdar med sin olagliga ockupation och sitt
förtryck.

Vi uppmanar och hoppas att Sveriges regering ställer sig bakom
denna EU-resolution vad avser u-krediter till Indonesien och att man
suspenderar ekonomiskt samarbete.

Därmed yrkar jag bifall till vår reservation 113 som handlar om bi-
stånd och reservation 147 som handlar om u-krediter. Jag skulle gärna
vilja yrka bifall till flera, bl.a. 114 om att suspendera allt ekonomiskt
samarbete men jag avstår, liksom jag avstår från att yrka bifall till vår
reservation 146 om speciellt ekonomiskt stöd till mänskliga rättig-
hetsorganisationer.

Anf. 88 LARS HJERTÉN (m)

Herr talman! Jag skall uppehålla mig vid flyktingfrågan och också
nämna något om enskilda organisationer.

Flyktingsituationen i världen är mycket oroande. FN:s flykting-
kommissarie UNHCR beräknade för några månader sedan antalet flyk-
tingar till mer än 23 miljoner människor. Den stora majoriteten av
dessa, drygt 16 miljoner, har flytt till något annat land och 3 miljoner är
flyktingar i det egna landet, dvs. internflyktingar. Lika många, 3 miljo-
ner, är flyktingar som återvänt till sina hemländer men fortfarande
behöver skydd av olika slag. Dit hör personer som är drabbade av si-

Prot. 1994/95:86

5 april

Internationellt
utvecklingssamarbete

93

Prot. 1994/95:86 5 april

tuationen i f.d. Jugoslavien. Det finns ca 2,5 miljoner palestinier som sedan mycket länge lever i flyktingläger.

Dessutom finns det många människor som flyr inom sitt eget land

Internationellt utvecklingssamarbete

eller till ett grannland på grund av inbördeskrig, terrordåd och svält. Det kan hända oerhört snabbt. Hur många som just nu är på flykt i Burundi vet väl ingen riktigt. Det finns väldigt många människor i rörelse, framför allt i fattiga länder, från landsbygden till de stora stä- derna. De har ett slags flyktingsstatus, dock inte i formell mening. Av flyktingarna finns 25 % i Afrika, 26 % i Europa, 32 % i Asien och Oceanien, 10 % i f.d. Sovjetunionen, 6 % i Nordamerika och 1 % i Latinamerika. Ett stort problem är att fattiga länder får bära en mycket tung börda. Iran och Pakistan hade förra året 4 miljoner flyktingar inom sina gränser, men även små länder som de afrikanska staterna Malawi och Sudan har många flyktingar, ungefär 700 000 var. För en vecka sedan diskuterade vi i kammaren situationen för bos- nienkroater, och i det sammanhanget nämndes att Kroatien har nästan 400 000 flyktingar. Inbördeskriget i Jugoslavien har tvingat nästan 4 miljoner människor på flykt undan strider och förföljelser. Många av dem finns i vårt land, ännu fler i Tyskland. En del flyktingar återvänder till sina hemländer. Det måste vara målet. 1993 var det över 800 000 personer som med stöd av UNHCR vände tillbaka, främst till Kambodja, Afghanistan, Etiopien och Soma- lia. Det är trots allt glädjande att en del flyktingar som har möjlighet att återvända till sina hemländer, men detta får inte så stor uppmärksamhet som när folk fördrivs och flyr från sina hem. I Mozambique hade t.ex. 880 000 människor återvänt förra året efter fredsöverenskommelsen i slutet av 1992. Situationen är oerhört oroande i Burundi. UNHCR beräknar att närmare 600 000 människor har flytt från Burundi under 1993/94. Det är 10 % av befolkningen, och de flesta flyktingar är kvinnor, barn och gamla. När terrorn drabbar ett land, när beväpnade horder går från hus till hus, flyr människor bokstavligt för sina liv hals över huvud. Det är precis vad som nu sker i Burundi. FN:s flyktingkommissarie UNHCR spelar här en viktig roll som samordnare och ofta som huvudaktör på platsen. En huvudinriktning av arbetet är att hjälpa flyktingar att åter- vända till sina hem och hemländer. Trots att detta mål ofta är svårt att nå, åtminstone på kort sikt, måste det ändå vara detta man strävar efter. Stora flyktingskaror långt från sina hem och hemländer eller i flykting- läger, i gigantiska tältläger eller kåkstäder, får aldrig vara ett slutmål för flyktingpolitiken. Herr talman! Moderaterna har i reservation 34 föreslagit 50 miljo- ner ytterligare till UNHCR, som vi anser bedriver en viktig verksamhet bland världens flyktingar. Många har i dag talat vackert om enskilda organisationer. Det är bra. Inställningen har inte alltid varit så positiv som just nu. En fördel med dessa organisationer är att de kan arbeta vid sidan av en regim som kanske är både odemokratisk och korrupt. Via dessa organisationer blir

94

också den svenska allmänheten delaktig i olika biståndsprojekt på ett

påtagligt sätt. I tusentals svenska hem står det en fastesparbössa på
köksbordet från Lutherhjälpen, Bröd till bröder, eller någon annan
organisation. Flera hundra tusen svenskar är medlemmar i Röda korset,
som Sten Tolgfors nyligen talade om, och i andra hjälporganisationer
som har ett massivt stöd och där många svenskar är engagerade.

Det finns också organisationer som har mera begränsat verksam-
hetsområde, som Svenska Afghanistankommittén som arbetar i ett land.
Men det finns också många mindre organisationer som spelar en viktig
roll t.ex. för att bevaka frågan om mänskliga rättigheter och demokrati.
Som vi ser det bör enskilda organisationer kunna spela en betydligt
större roll än vad som nu är fallet genom att de får vara med och delta i
en upphandling av olika biståndsprojekt. Stora och små ideella organi-
sationer bör på lika villkor kunna överta en hel del uppgifter som i dag
utförs av SIDA. Här vill vi erbjuda alla goda krafter att vara med och
via enskilda organisationer få ett ansvar för olika biståndsprojekt. Det
är inget nytt, för många av dessa organisationer har faktiskt lång erfa-
renhet av att själva ta ansvar för och driva olika verksamheter såsom
skolor, sjukhus, jordbruk och olika småföretag. Det är på tiden att vi tar
vara på den erfarenheten och tänker i nya banor inom biståndspolitiken.

Herr talman! Jag har inget annat yrkande än det Bertil Persson re-
dan framfört om bifall till reservation 1.

Anf. 89 KRISTINA SVENSSON (s) replik

Herr talman! Lars Hjertén berör flyktingsituationen i Centralaffika
så som den ser ut just nu och uppehåller sig vid UNHCR:s verksamhet,
som gör ett enastående arbete. Men jag tycker att Lars Hjertén missar
en viktig del i problematiken, den som rör internflyktingarna. Det ex-
empel som Lars Hjertén tog upp var Burundi. Vad som händer där just
nu är att man har flyktingar i sitt eget land, alltså internflyktingar. Det
finns ingen organisation som har mandat för dem. Det är där vi nu har
det verkliga problemet. FN-systemet har inte ansvar för dessa flykting-
ar.

Anf. 90 INGRID NÄSLUND (kds) replik

Herr talman! Lars Hjertén talar varmt om de enskilda ideella orga-
nisationernas betydelse i hjälparbetet. Där är vi av samma uppfattning.
Jag vill då ställa frågan: Varför vill inte Moderaterna vara med och
bidra till att det redan nu blir en majoritet för att ge lika mycket pengar
till de enskilda organisationerna som man tidigare har gjort?

Anf. 91 LARS HJERTÉN (m) replik

Herr talman! I vårt förslag vill vi ge de enskilda organisationerna
betydligt större inflytande och även större medel än de kan få i dag via
det bidrag som är exklusivt för dem, genom att de kan få vara med och
räkna på olika projekt som i dag går till SIDA. De enskilda organisa-
tionerna har stor och lång erfarenhet av att arbeta självständigt. Härige-
nom kan de få ett mycket stort uppdrag som kan betyda oerhört mycket
och som kan vara av mycket större omfattning än vad det bidrag med-

Prot. 1994/95:86

5 april

Internationellt
utvecklingssamarbete

95

Prot. 1994/95:86 5 april	ger som de får exklusivt på det konto som gäller enskilda oganisationer i dag.
Internationellt utvecklingssamarbete	Anf. 92 INGRID NÄSLUND (kds) replik Herr talman! Det låter gott och väl för framtiden, men frågan är om vad som händer i dag. Vi vet att flera av dem har problem därför att långsiktigheten kommer i fara genom att de planer som de har gjort upp, med tanke på det de trodde skulle komma dem till del, nu får skrinläggas, eller de kan få svårigheter med att genomföra dem. Därför menar jag att Moderaterna borde ha tagit sitt ansvar här i dag. Möjligheten fanns att en majoritet hade kunnat se till att organisa- tionerna fått mer pengar. Anf. 93 LARS HJERTÉN (m) replik Herr talman! Jag tror att vi tar vårt ansvar. Utöver det jag nämnde är Sverige som vi vet med i EU sedan den 1 januari i år. Där finns det också en rejäl pott som de enskilda organisationerna kan utnyttja. Det kan man göra redan nu. Om man så bara utnyttjade några få procent till svenska enskilda organisationer kommer man upp i rejäla summor. Redan det ger över 1 miljard kronor. Möjligheterna finns. Det gäller bara att se möjligheterna och inte svårigheterna. Anf. 94 EVA ZETTERBERG (v) replik Herr talman! Jag blir förvirrad av vad Lars Hjertén och Sten Tolgfors tar upp när de pratar sig oerhört varma om enskilda organisa- tioner. Det Lars Hjertén nyss sade till Ingrid Näslund om att Modera- terna i själva utskottsarbetet skulle ha lagt fram ett alternativt förslag som mer tillgodosåg enskilda organisationer stämmer inte. Det finns åtminstone ingenting i det exemplar jag har av betänkadet som tyder på detta. Där har Moderaterna accepterat regeringens hållning vad gäller enskilda organisationer. Tidigare var Bertil Persson inne på att Moderaterna precis som Vänsterpartiet hade lyssnat på delvis felaktiga signaler från regeringen. Vi tog tidigare i debatten upp frågan om det inte fanns anledning även för Moderaterna att ändra sig på den punkten. När jag lyssnade till era anföranden fick jag först intrycket att ni hade gjort det. Men ni står alltså fast vid de tidigare beslut som partiet har fattat och tänker inte gå på någon av de reservationer som finns på området. Det tror jag är en väldigt viktig upplysning till dem som lyss- nar på debatten. Anf. 95 LARS HJERTÉN (m) replik Herr talman! Det gäller att hålla sig inom de ramar som man har anslagit till olika ändamål. Vi hade varit intresserade av att även på denna punkt diskutera ett högre anslag om vi hade kunnat komma över- ens om besparingar inom något annat område så att det totalt inte hade försämrat budgetläget för staten. Det kan vi inte bidra till. Det är bara
96	att fundera på den diskussion som fördes i morse.

Några sådana förslag fick vi inte från något annat håll, och därför
har vi fastnat vid våra motioner i frågan och står fast vid dem.

Anf. 96 EVA JOHANSSON (s)

Herr talman! Jag vill göra en kommentar till utskottets skrivning
vad gäller biståndet till Eritrea.

Utskottet skriver efter sin redovisning av det samarbete som har in-
letts så här: ”Enligt utskottet finns det vid samarbetet med Eritrea dock
skäl att väga in den eritreanska regeringens syn på återtagande av egna
medborgare och den brist på respekt för internationell rätt man därvid
visat.”

Jag har ägnat en del tid åt att försöka skaffa mig kunskap på detta
område, både vid resor i Eritrea och vid kontakter här på hemmaplan.
Jag har faktiskt aldrig upptäckt att någon eritrean, vare sig i regeringen
eller någon annanstans, har sagt sig vilja hindra sina egna medborgare
att komma hem.

Tvärtom har jag upplevt att det finns ett väldigt stort intresse. Man
är angelägen om att så snart det bara går göra det möjligt för flyktingar
att återvända till sitt hemland.

En del tycker att detta låter konstigt mot bakgrund av den diskus-
sion som har förts med Eritrea från svensk sida om de 400 asylsökande
som för närvarande finns i Sverige och som det som sagt pågår diskus-
sioner om.

Det är inte så konstigt. Det är bara det att man måste se saken från
ett något annorlunda perspektiv än det svenska. Då är det lämpligt att ta
det eritreanska som utgångspunkt.

Det finns fortfarande flera hundra tusen flyktingar i läger i Sudan
sedan den tid det var krig i Eritrea. Flyktingarna lever under mycket
små och fattiga omständigheter. Just Sudan ligger också i ett av Affikas
mer oroliga hörn. Ett flyktingläger bidrar naturligtvis inte till att skapa
större stabilitet.

Det finns alltså anledning, både av rent sociala skäl och av rent sä-
kerhetsmässiga skäl, att göra som den eritreanska regeringen gör, näm-
ligen prioritera möjligheterna för de människor som lever i flyktinglä-
ger i Sudan att komma hem.

En sådan prioritering är alldeles nödvändig. Det begriper var och en
som har varit i Eritrea och sett landet. Det är nödvändigt därför att det
allra mest fundamentala saknas i Eritrea. Det saknas mat, vatten och
bostäder.

Eritrea gör i dag stora uppoffringar för att se till att så många som
möjligt av deras medborgare så snabbt som möjligt skall få komma
hem. Men man har som sagt var prioriterat dem som man upplever har
det allra värst.

Det finns en överenskommelse mellan Sverige och Eritrea, såvitt
jag kan förstå, som gäller de 400 som finns här i Sverige. Det är en
liten del. Arbetet med att förse dessa eritreaner med nödvändiga papper
och identifiera dem som eritreanska medborgare pågår.

Därmed tycker jag att det är självklart att det biståndssamarbete
som inletts och som beskrivs i utskottsbetänkandet får möjlighet att

Prot. 1994/95:86

5 april

Internationellt
utvecklingssamarbete

7 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 86

Prot. 1994/95:86 5 april

komma i gång på allvar igen. Det är nödvändigt för att repatrieringen skall kunna genomföras. Jag tror också att det är nödvändigt att världen

i övrigt samarbetar med Eritrea på detta sätt för att Eritrea skall kunna

Internationellt utvecklingssamarbete

överleva. Ur detta omvända perspektiv har jag faktiskt väldigt svårt att begri- pa varför utskottet väljer att göra denna kommentar. Jag skall inte framställa något yrkande på denna punkt. Jag har inget annat yrkande för hemställan än vad utskottet har. Men jag tycker ändå, herr talman, att det var nödvändigt att göra denna kommentar. Vi kan ibland behöva se saker och ting ur ett annat perspektiv än vårt eget. Anf. 97 INGRID NÄSLUND (kds) replik Herr talman! Jag är mycket glad över att Eva Johansson har tagit upp frågan om Eritrea. Jag vill säga att vi kristdemokrater när det gäller anslagets storlek har reserverat oss och vill ge 60 miljoner i stället för de 30 miljoner som utskottet har stannat för på förslag av regeringen. Jag håller fullständigt med Eva Johansson om att de problem som Eritrea har när det gäller att ta hem de hundratusentals - jag tror att siffran 700 000 har nämnts - som finns i Sudan är oerhört mycket stör- re än när det gäller de kanske 400 som finns i Sverige. Många betvivlar den siffran och tror inte att det ens är så många som finns i Sverige. En del menar att det inte är mycket mer än hälften. Det är en sådan oerhörd skillnad. Sudan har så mycket mindre möjligheter än vi att ta vara på alla dessa människor, så att om Eritrea prioriterar dem tycker jag att det är helt naturligt. Väldigt många av de människor från Eritrea som finns här i landet har kommit som mycket unga - redan i 15-16-årsåldern. De har alltså tillbringat den period i livet som är så oerhört viktig här, dvs. när man går från att vara barn till att bli en vuxen ung människa, utan utbild- ning. Jag tycker faktiskt att vi har ett oerhört stort ansvar för dessa ungdomar. Jag tycker därför inte att någon skulle tvingas i väg mot sin vilja. Anf. 98 EVA JOHANSSON (s) replik Herr talman! Det är bra att Ingrid Näslund ställer upp på resone- manget, men det vore betydligt mycket bättre om hon hade rått sin partiledare att göra någonting åt konflikten under hans tid som bi- ståndsminister. Då hade frågan varit betydligt mycket enklare att lösa. Nu lät man den gå i arv till en ny regering när den hade cementerats. Den socialdemokratiska regeringen har ändå på ett förtjänstfullt sätt bidragit till att knutarna har lösts upp. Det är jag väldigt glad över. Sedan skulle jag också önska att vi hade haft mer pengar att anslå till Eritrea. Det är ju på det sättet, herr talman, att ju mindre partierna i denna kammare är, desto mer pengar brukar de ha. Jag är glad över att tillhöra ett stort parti. Det är jag fullt nöjd med. Därför har jag inget annat yrkande än bifall till utskottets förslag.

98

Anf. 99 INGRID NÄSLUND (kds) replik

Herr talman! Eva Johansson hör till dem som under oppositionsti-
den hade väldigt gott om pengar i olika avseenden. Det hade också
hennes parti på den tiden, även om det var ett stort oppositionsparti.

Åren har gått, och ungdomarna har varit här allt längre tid. Därför
tycker jag att det är väldigt rimligt att de får stanna kvar. Dessutom har
den nuvarande regeringen försett sig med så stora summor för att täcka
asylkostnader här i landet att man borde ha råd med det.

Anf. 100 EVA JOHANSSON (s) replik

Herr talman! Jag tycker att de 400 ärenden som det handlar om
skall prövas i vederbörlig ordning. Många av dem är prövade. Har det
tillkommit ytterligare skäl sedan den prövningen skall de skälen natur-
ligtvis prövas i vanlig ordning.

Varken Ingrid Näslund eller jag skall ge löften om att eritreanerna
skall få stanna eller några andra typer av besked. Det kan varken Ingrid
Näslund eller jag stå för gentemot dessa människor.

Har det tillkommit skäl för någon - har de en starkare anknytning
till Sverige nu än när deras ärende prövades - skall det prövas igen.
Det tycker jag är det enda besked vi skall lämna här.

Anf. 101 Statsrådet PIERRE SCHORI (s)

Herr talman! Jag vill avsluta den här debatten - som har engagerat
oss dubbelt så lång tid som den ekonomiska debatten i morse gjorde,
och i den meningen finns det väl ett slags rimlig proportion på saker
och ting - med att hjärtligt tacka er som har engagerat er i denna debatt
för konstruktiva uppslag och en upplysande debatt.

Vi har varit eniga om de väsentliga globala ödesfrågorna och också
om de prioriteringar i anslagen som regeringen har gjort beträffande
fattigdomsbekämpning, kvinnors rättigheter, demokrati och folklig
delaktighet. Det är viktigt, därför att biståndets vänner skall inte strida.
Det tjänar bara biståndets fiender på. Biståndet får inte blott bli en
nådegåva utan måste ses just som ett instrument för en samlad svensk
utrikespolitik för fred, demokrati och utveckling.

Vad handlar det då egentligen om?

Förutom alla goda bidrag som givits här i dag vill jag peka på ett
utomordentligt upplysande inlägg av Leif Norrman från Luanda i en
morgontidning. Han skriver så här:

Genom rusningstrafiken går en helt naken man, smutsig och tovig.
Ur gapande sår i buken hänger tarmar ut. Ingen ens vänder sig om.
Mentalsjukhuset hade ingen mat, så de släppte ut patienterna. En me-
delålders kvinna dyker upp i bilens strålkastarsken. Hon går barfota
och håller med krampaktig smärta med de korsade armarna ihop en
gammal blå badrock. Gå inte nära henne! Hon är vacker, men hon är en
bomb. Är hon galen? Nej, men hon väntar på att explodera. Utanför
mitt fönster har det blivit kväll. Nu kommer gatpojkarna och klättrar
upp på stjärntaket över det mörka blöta svalg som är porten på huset
mitt emot. De har inget annat på sig än shortsen som färgats bruna av

Prot. 1994/95:86

5 april

Internationellt
utvecklingssamarbete

99

Prot. 1994/95:86 5 april

soporna. De kryper ihop. De skall sova. Nu är det åter vilddjur i Luan- das djungel, små vilddjur som reder sina nattläger.

Om inte vi kan förmå att mobilisera en global aktion för att utrota

Internationellt utvecklingssamarbete

sådana förhållanden över hela världen är vi inte värda namnet männi- ska. Denna utslagningens mekanismer verkar på olika sätt över hela vårt klot - i nord och syd och i öst och väst. De pågår i Bogotå, Bordeaux, Boston, Birmingham och Botkyrka. Vi måste därför ha den här samsy- nen för att bekämpa fattigdom och alla de tendenser till social utslag- ning som finns. Herr talman! Allra sist: Vi svenskar kan ändå relativt sett känna oss trygga och nöjda med vårt bistånd i och med att det är effektivt och uthålligt, men också därför att det räddar liv, lindrar nöd, sätter fart på utvecklingens hjul och ger hopp om en bättre framtid för inte så få människor. Detta får oss också att växa som människor! Anf. 102 MARIANNE SAMUELSSON (mp) Herr talman! Eftersom jag efter mitt debattinlägg inte har fått något svar på frågan om vad som skulle hända med det framtida biståndet och kompletteringspropositionen har jag en konkret fråga till biståndsminis- tern: Finns det i kompletteringspropositionen ytterligare besparingar på biståndssidan och, om svaret är ja, hur mycket? Anf. 103 Statsrådet PIERRE SCHORI (s) Herr talman! De besparingar som har angivits i debatten här är de som gäller. Det har alltså gällt frysningen, och det har gällt indragning av vissa reservationer för innevarande budgetår. Någonting därutöver kommer det icke att bli. Därefter skall vi börja vandringen mot enpro- centsmålet. Överläggningen var härmed avslutad. Beslut Mom. 1 (enprocentsmålet m.m.) 1. utskottet 2. res. 1 (m) 3. res. 4 (v, mp) 4. res. 2 (c) 5. res. 3 (fp) 6. res. 5 (kds) Förberedande votering 1: 18 för res. 3 13 för res. 5 271 avstod 47 frånvarande

100

Kammaren biträdde res. 3.

Förberedande votering 2:

24 för res. 2

20 för res. 3

264 avstod

41 frånvarande

Kammaren biträdde res. 2.

Förberedande votering 3:

33 för res. 4

23 för res. 2

252 avstod

41 frånvarande

Kammaren biträdde res. 4.

Förberedande votering 4:

75 för res. 1

33 för res. 4

199 avstod

42 frånvarande

Kammaren biträdde res. 1.

Huvudvotering:

147 för utskottet

74 för res. 1

86 avstod

42 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:     146 s, 1 v

För res. 1:       74 m

Avstod:          1 s, 23 c, 18 fp, 17 v, 15 mp, 12 kds

Frånvarande:    14 s, 6 m, 4 c, 8 fp, 4 v, 3 mp, 3 kds

Mom. 2 (höjning av avräkning av asylkostnaderna)

1. utskottet

2. res. 6 (c, fp, v, mp)

3. res. 7 (kds)

Förberedande votering:

77 för res. 6

12 för res. 7

221 avstod

39 frånvarande

Kammaren biträdde res. 6.

Huvudvotering:

222 för utskottet

77 för res. 6

11 avstod

39 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    148 s, 74 m

För res. 6:        23 c, 19 fp, 18 v, 16 mp, 1 kds

Prot. 1994/95:86

5 april

Internationellt
utvecklingssamarbete

101

Prot. 1994/95:86 5 april

Avstod:         11 kds Frånvarande:    13 s, 6 m, 4 c, 7 fp, 4 v, 2 mp, 3 kds

Internationellt utvecklingssamarbete

Mom. 5 (fond för miljöinsatser) 1. utskottet 2. res. 10 (mp) Votering: 294 för utskottet 16 för res. 10 39 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet:    148 s, 74 m, 23 c, 19 fp, 18 v, 12 kds Förres. 10:      16 mp Frånvarande:    13 s, 6 m, 4 c, 7 fp, 4 v, 2 mp, 3 kds Mom. 43 (biståndspolitisk utredning) 1. utskottet 2. res. 21 (fp) Votering: 290 för utskottet 18 för res. 21 1 avstod 40 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet:    147 s, 73 m, 23 c, 1 fp, 18 v, 16 mp, 12 kds Förres. 21:      18 fp Avstod:         1 m Frånvarande:    14 s, 6 m, 4 c, 7 fp, 4 v, 2 mp, 3 kds Mom. 56 (Världsbankens organisation m.m.) 1. utskottet 2. res. 42 (v, mp) Votering: 275 för utskottet 34 för res. 42 40 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet:    147 s, 74 m, 23 c, 19 fp, 12 kds Förres. 42:      18 v, 16 mp Frånvarande:    14 s, 6 m, 4 c, 7 fp, 4 v, 2 mp, 3 kds Mom. 62 (strukturanpassningsprogrammen) 1. utskottet 2. res. 45 (c, v, mp) Votering: 253 för utskottet

102

57 för res. 45

39 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    148 s, 74 m, 19 fp, 12 kds

Förres. 45:      23 c, 18 v, 16 mp

Frånvarande:     13 s, 6 m, 4 c, 7 fp, 4 v, 2 mp, 3 kds

Mom. 65 (Världsbankens stöd till dammprojekt)

1. utskottet

2. res. 48 (v, mp)

Votering:

275 för utskottet

34 för res. 48

1 avstod

39 frånvarande

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    148 s, 73 m, 23 c, 19 fp, 12 kds

Förres. 48:      18 v, 16 mp

Avstod:         1 m

Frånvarande:     13 s, 6 m, 4 c, 7 fp, 4 v, 2 mp, 3 kds

Mom. 80 (medelsram för Angola)

1. utskottet

2. res. 62 (v)

Votering:

279 för utskottet

19 för res. 62

12 avstod

39 frånvarande

Kammaren biföll utskottet hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    148 s, 74 m, 22 c, 19 fp, 13 mp, 3 kds

För res. 62:       1 c, 18 v

Avstod:        3 mp, 9 kds

Frånvarande:     13 s, 6 m, 4 c, 7 fp, 4 v, 2 mp, 3 kds

Mom. 115 (utbyggnad av Bio-Bio-floden)

1. utskottet

2. res. 108 (v, mp)

Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.

Mom. 120 (bistånd till Indonesien)

1. utskottet

2. res. 113 (v, mp)

Votering:

274 för utskottet

34 för res. 113

41 frånvarande

Prot. 1994/95:86

5 april

Internationellt
utvecklingssamarbete

103

Prot. 1994/95:86

5 april

Internationellt
utvecklingssamarbete

104

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    148 s, 73 m, 23 c, 18 fp, 12 kds

Förres. 113:    18 v, 16 mp

Frånvarande:    13 s, 7 m, 4 c, 8 fp, 4 v, 2 mp, 3 kds

Mom. 139 (medelsram för bistånd genom folkrörelser och andra en-
skilda organisationer)

1. utskottet

2. res. 132 (c, fp)

3. res. 133 (mp)

4. res. 134 (kds)

Förberedande votering 1:

17 för res. 133

30 för res. 134

262 avstod

40 frånvarande

Kammaren biträdde res. 134.

Res. 134 ställdes mot res. 132 som biträddes genom uppresning.
Huvudvotering:

220 för utskottet

61 för res. 132

29 avstod

39 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    147 s, 73 m

För res. 132:     23 c, 19 fp, 18 v, 1 kds

Avstod:          1 s, 1 m, 16 mp, 11 kds

Frånvarande:    13 s, 6 m, 4 c, 7 fp, 4 v, 2 mp, 3 kds

Mom. 147 (medelsram för stöd till ekonomiska reformer och skuldlätt-
nad)

1. utskottet

2. res. 140 (kds)

Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.

Mom. 153 (U-krediter till Indonesien)

1. utskottet

2. res. 147 (v, mp)

Votering:

272 för utskottet

35 för res. 147

1 avstod

41 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    148 s, 72 m, 22 c, 18 fp, 12 kds

För res. 147:     1 fp, 18 v, 16 mp

Avstod:          1 c

Frånvarande:    13 s, 8 m, 4 c, 7 fp, 4 v, 2 mp, 3 kds

Mom. 176 (total medelsram för biståndet)

1. utskottet

2. res. 161 (v)

Votering:

250 för utskottet

18 för res. 161

40 avstod

41 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:     146 s, 74 m, 23 c, 6 fp, 1 kds

Förres. 161:     18 v

Avstod:         13 fp, 16 mp, 11 kds

Frånvarande:    15 s, 6 m, 4 c, 7 fp, 4 v, 2 mp, 3 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

9 § Vissa tryck- och yttrandefrihetsrättsliga frågor

Föredrogs
Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95: KU 14
Vissa tryck- och yttrandefrihetsrättsliga frågor

Anf. 104 OLA KARLSSON (m)

Herr talman! Betänkandet behandlar en lång rad motioner från den
allmänna motionstiden, både 1994 och 1995, alla med anknytning till
tryck- och yttrandefrihetsrättsliga ämnen. De gäller allt från våldsskild-
ringar till grundlagsreglering av frekvensfördelning för etermedier.

Yttrandefriheten och rätten till fri opinionsbildning tillhör de mest
centrala och viktigaste inslagen i ett fritt samhälle. Sverige har en lång
och god tradition på detta område. Det enda undantaget har tidigare
utgjorts av radio- och TV-verksamheten, som under decennier varit
monopoliserad. Det innebär att det rått förbud mot att sända radio och
TV trots att det funnits tillgängliga frekvenser.

Den viktigaste rätten till yttrande- och informationsfrihet slås fast i
2 kap. 1 § regeringsformen:

Varje medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad:

1. yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift, bild eller på annat sätt medde-
la upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor.

2. informationsfrihet: frihet att inhämta och mottaga upplysningar,
samt att i övrigt taga del av andras yttranden.

Yttrandefrihetsgrundlagen ger grundlagsskydd åt varje budskap
som sänds i radio eller TV. Möjligheten ges dock att ställa krav på
innehållet i kommersiell radio- eller TV-reklam. Detta är dock inte

Prot. 1994/95:86

5 april

Internationellt
utvecklingssamarbete

Vissa tryck- och
yttrandefrihetsrättsliga
frågor

105

Prot. 1994/95:86 5 april

särskilt märkligt, då det redan i dag finns sådana krav på reklam i pres- sen. Vad som däremot är märkligt är att det i yttrandefrihetsgrundlagen

ges möjlighet till reklamförbud genom särskild lag. Det regleras i YGL

Vissa tryck- och yttrandefrihetsrättsliga frågor

1 kap. 12 §. Det faktum att det är möjligt att genom särskild lag förbjuda reklam i radio och TV gör att det finns en risk att den offentliga makten utnytt- jar denna möjlighet. Vi moderater anser att denna möjlighet att in- skränka inte skall kvarstå i yttrandefrihetsgrundlagen. Den frihet som genom YGL garanteras massmedier måste dock också anses förpliktigande. På senare tid har utvecklingen inom mass- medierna visat på missförhållanden som ger anledning till oro. Vi mo- derater vill särskilt peka på journalistik som kränker privatlivets helgd genom att enskildas privata förhållanden offentliggörs utan godtagbara skäl. Enligt vår mening borde det undersökas om det finns ytterligare åtgärder som kan vidtas så att de grundläggande pressetiska kraven upprätthålls. Herr talman! Slutligen vill jag ta upp frågan om frekvensfördelning för fristående radio- och TV-kanaler och dessas skydd. Den nuvarande regleringen i yttrandefrihetsgrundlagen när det gäller principerna för fördelning av eterutrymmet är enligt vår mening alltför allmänt hållen. Utvecklingen, inte minst efter föregående hösts val, visar att de fristå- ende radiosändarna behöver ett starkare skydd. Huvudregeln bör vara att tillgängliga frekvenser erbjuds på marknaden och försäljs via auk- tion eller anbud. En parlamentarisk utredning borde därför få i uppdrag att föreslå ett grundlagsskydd enligt de principer som är angivna i re- servation 6. Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till reservation 6 samt i övrigt till de delar av utskottets hemställan som inte berörs av modera- ta reservationer. Anf. 105 BIRGIT FRIGGEBO (fp) Herr talman! Det betänkande vi nu diskuterar behandlar många vik- tiga frågor om yttrandefriheten. Det berör flera delar när det gäller mediepolitiken och den nya informationstekniken. Jag är glad över det nymornade eller återuppväckta intresset för yttrandefrihetsfrågor, spe- ciellt när det gäller offentlighetsprincipen, som har kommit som ett resultat av vårt medlemskap i EU. Vi svenskar har nu upptäckt att vi faktiskt har en mission att fylla runt om ute i Europa. Samtidigt har vi fått många exempel på att det inte står helt rätt till här hemma i vårt eget land. Det rapporteras om anställda i den offentli- ga sektorn som inte vågar påtala missförhållanden eller gå ut och föra diskussion om den offentliga verksamheten. Man vågar inte använda sin yttrandefrihet och sitt meddelarskydd. Det sägs att de i vissa fall är rädda för repressalier. Det är viktigt med insyn och öppenhet i den offentliga verksamhe- ten. Vi vet sedan gammalt att det finns en osäkerhet och ibland t.o.m. en okunnighet ute bland kommunerna och hos våra myndigheter när det gäller yttrandefrihetsfrågorna. Den bolagisering av kommunal verk- samhet som vi har sett under det senaste året har varit av ondo i det här

106

avseendet. Det har bidragit till en ökad slutenhet. Vi i Folkpartiet anser
att kommunal verksamhet skall bedrivas i de traditionella former som
vi är vana vid.

Om man anser att man skall lägga ut en verksamhet på bolag bör
man i stället pröva en privatisering. Möjligen har den här bolagisering-
en medfört en positiv effekt. Vi har infört offentlighetsprincipen och
meddelarskyddet i kommunala bolag. Det öppnar i sig kanske en väg så
att vi också kan få ett meddelarskydd i rent privata företag.

Vi tycker att det nu är dags att åter ta nya tag i den här frågan. Där-
för vill vi ha en ny utredning. Den kommunala bolagiseringen kanske
kan bidra till att vi också får en ökad öppenhet i rent privata företag. I
övrigt är våra förslag i de här avseendena tillgodosedda genom att man
nu utvärderar och ser över den grundlagsskyddade rätten till insyn. Vi
har fått särskilda utredningar för det.

En rad förslag förs fram i motioner om hur man skall främja den
nya informationstekniken, och det är bra. Det är viktigt att regeringens
IT-kommission är aktiv. Vi har också kunnat notera att det finns behov
av att se över våra regelverk, inte minst med tanke på yttrandefriheten.
Utskottet hänvisar de här motionerna till de utredningarna.

Det finns dock en plump i regeringens handlande, nämligen att man
inte vill utreda ett grundlagsskydd för de fria radio- och TV-kanalerna.
Efter att ha suttit i fyra månader har regeringen förbjudit den sittande
utredningen att behandla grundlagsskyddet för den fria radion och
TV:n. Man kan säga att det här är ett utslag av Socialdemokraternas
bristande mediepolitik. Man har aldrig haft någon och har inte heller nu
skaffat sig någon. Det handlar om tövan och destruktivitet när det gäller
de fria medierna. Man är rädd för den nya friheten. Samtidigt slår man
till mot public service-företagen. Senast i dag fick vi höra att man vill
slå till emot pressen via moms.

Det här är en total omläggning ifrån den borgerliga regeringen. Vi
vill å ena sidan främja friheten och ta bort monopol och å andra sidan
värna public service och främja medierna.

Herr talman! Med rätta finns det anledning att känna en stor oro för
det våld som breder ut sig, särskilt bland unga människor. Det finns
naturligtvis många orsakssamband. Men det är också viktigt att vi kan
skydda barn och unga från våldsfilmer. Föräldrarna har ett stort ansvar,
men även vi som beslutsfattare måste kunna hjälpa till. Vi skulle redan
i dag kunna fatta beslut om en ny åldersgräns på 18 år för bio och för-
bud mot utlämning av våldsvideo till ungdomar under 18 år. Ålders-
gränsen skulle alltså höjas från 15 till 18 år. Det är obegripligt att det
inte går att få majoritet för det här. Det har utretts. Remissmottagandet
har varit positivt, och det ligger en nästan färdig lagrådsremiss på Kul-
turdepartementet.

Om det här förslaget genomförs kan också vuxencensuren för film
som visas på bio tas bort. Den har som alla vet spelat ut sin roll. Det är
en viktig symbolfråga att nu kunna ta bort de sista resterna av censur i
vår lagstiftning. Det har faktiskt hänt en del sedan 1911 då censuren
infördes.

Herr talman! Jag yrkar bifall endast till reservation 2.

Prot. 1994/95:86

5 april

Vissa tryck- och
yttrandefrihetsrättsliga
frågor

107

Prot. 1994/95:86

5 april

Vissa tryck- och
yttrandefrihetsrättsliga
frågor

108

Anf. 106 KENNETH KVIST (v)

Herr talman! Åsikts- och yttrandefriheten är en omistlig del av ett
demokratiskt statsskick. Det är en grundinställning som alla partier
delar. Det fria utbytet av meningar, en öppen och frispråklig debatt,
offentlighetsprincip, meddelarskydd och en utomordentligt vid frihet
för konstnärliga uttryck är grundpelare i vårt lands sätt att fungera.
Därmed inte sagt att det inte finns problem.

Yttrandefriheten i vårt land skall inte ”idylliseras”. Starka ekono-
miska resurser eller en maktposition i samhället ger större möjligheter
att nå ut i samhällsdebatten. Principen om allas lika rätt strider alltid i
klassamhället mot de olika möjligheterna. Och det är ett problem, inte
minst när klasskillnaderna ökar. Kampen för att vidga yttrandefriheten
till folket går därför hand i hand med kampen för en ekonomisk och
social utjämning och ekonomisk demokrati.

Grundinställningen för oss i vänstern är och har varit att eftersträva
en vidgning av gränserna för yttrandefriheten. Samtidigt måste vi vara
uppmärksamma på att yttrandefriheten också kan missbrukas. Det
handlar om våra möjligheter att föra olika uppfattningar till torgs, att
kritisera, att analysera, att debattera, att ifrågasätta makthavare, att söka
övertyga våra medmänniskor och att ge uttryck för vår kreativitet och
våra drömmar i alla skeden i livet.

Vi har i Sverige mycket vida gränser och är i grunden mot censur.
Det är en god inställning. Filmcensuren är ett undantag. Jag delar Birgit
Friggebos mening att den på sikt måste bort, men den existerar inte i ett
vakuum.

Vi ser i dag hur våldet i samhället ökar. Det är naturligtvis ett ut-
tryck för en allt bistrare social verklighet, och det finns många orsaker
till hur samhället utvecklas, inte minst för våra ungdomar, i både socialt
och kulturellt avseende.

En del av orsakerna till det ökade våldet kan man också finna i
våldsförhärligande och våldsspekulativa skildringar på film och video-
gram. Det finns starka ekonomiska intressen som tjänar på denna spe-
kulation när det gäller underhållnings våld. Det i sig påverkar attityder.
Att i detta läge ta bort ett instrument som stävjar de värsta våldstenden-
serna på film vore felaktigt. Marknadens s.k. självsanering har ännu
inte visat några imponerande resultat. Tvärtom tror jag att samhället
måste göra en markering mot det spekulativa våldet och våldsförhärli-
gandet. Det handlar ju om medmänniskoföraktande våldsskildringar.
Därför bör frågan om en förhandsgranskning av våldsskildringar också
när det gäller videofilmer än en gång prövas. De tillhör ju den breda,
sociala och kulturella miljö som bidrar till att t.ex. ungdomsvåldet
frodas.

Att införa en åldersgräns är kanske positivt, men i nuvarande läge är
det en otillräcklig insats. Vi har väl alla erfarenhet av att man, när man
är ung, gör sig äldre än vad man är och slinker förbi mindre nogräkna-
de biografvaktmästare eller videogramuthyrare.

Därmed yrkar jag bifall till reservation 1 till betänkandet KU14.

Jag instämmer i Birgit Friggebos skildring av de problem som har
uppstått för demokratin på många av våra arbetsplatser, inte minst inom

den offentliga sektorn, dess värre, men också inom den privata sektorn.
Människor skräms till tystnad.

Det meddelarskydd som vi har kanske inte är tillräckligt starkt, till-
räckligt diskuterat och tillräckligt bekantgjort. Men det har ändå varit
en utomordentligt god sak. Det bidrar till att vi i Sverige, mer än på
många andra håll, är förskonade från korruption och maktmissbruk.
Meddelarskyddet har alltså varit en mycket god sak för den offentliga
sektorns utveckling.

I de moderna företagen, inte minst storföretagen, sköts driften
många gånger utan någon direkt insyn ens av merparten av aktieägarna.
Också där skulle meddelarfriheten tjäna samma syfte. Det handlar inte
om att införa någon sorts skydd för att man skall kunna skvallra om
affärshemligheter, störa avtalsförhandlingar eller liknande, utan det
handlar om att skydda rätten att avslöja otillbörligheter som egentligen
såväl företag som deras anställda i längden mår mycket väl av. Därför
vill jag yrka bifall också till reservation 3 till KU:s betänkande.

Vi har från vänstern också lämnat in en motion om ansvarig utgiva-
re när det gäller de nya medierna. En utredning arbetar nu med de frå-
gorna. Vi är mycket nöjda med att den utredningen har kommit till
stånd.

Jag har redan tangerat min förannonserade tid. Jag hade litet lust att
polemisera ifråga om den moderata inställningen i vissa frågor, men för
att spara kammarens tid låter jag det anstå till en annan gång. I övrigt
yrkar jag bifall till hemställan i betänkandet.

Anf. 107 BIRGIT FRIGGEBO (fp) replik

Herr talman! Jag har litet svårt att förstå Kenneth Kvist när han sä-
ger att vuxencensuren naturligtvis bör tas bort på sikt. Han vill inte
göra det nu. Däremot vill han införa mer av censur på områden där man
inte kan vara alldeles säker på att resultatet blir så bra.

Jag förstår inte varför vi skall vänta med att vidta de åtgärder som
redan är utredda, dvs. att våldsvideofilmer inte skall lämnas ut till ung-
domar som är under 18 år och att en ny åldersgräns på 18 år skall infö-
ras för visning av biograffilm.

Det finns ett motstånd bland biografägarna när det gäller att införa
den nya åldersgränsen. De bedömer att ganska många ungdomar mellan
15 och 18 år inte skulle komma in på biograferna om den nya ålders-
gränsen införs. Varför skall vi töva och vänta? Varför kan vi inte enas
om att göra detta nu, till skydd för våra ungdomar? Samtidigt kan vi
uppnå det som Kenneth Kvist ville uppnå på sikt, dvs. att de sista res-
terna av censur i vår yttrandefrihetslagstiftning tas bort. Efter så många
år borde det vara självklart för de flesta att den inte behövs längre.

Anf. 108 KENNETH KVIST (v) replik

Herr talman! Först och främst måste vi konstatera att denna censur
egentligen inte har varit ett hinder för vare sig det fria, kulturella ska-
pandet eller det fria meningsutbytet i samhället. Vi har och skall ha
utomordentligt högt i tak i Sverige.

Prot. 1994/95:86

5 april

Vissa tryck- och
yttrandefrihetsrättsliga
frågor

109

Prot. 1994/95:86 5 april

I dagens samhälle ser vi ökade sociala problem. Som ett utslag bl.a. av dessa har våldet och gängbildningen ökat, inte minst bland ungdo-

mar. Där var gränsen tyvärr inte exakt 18 år. Det vore utomordentligt

Vissa tryck- och yttrandefrihetsrättsliga frågor

oklokt att lämna det ännu mer fritt när vi vet att det finns en nöjesin- dustri som spekulerar i våldsskildringar och i ett förhärligande av våld och övergrepp på människor. Det är bättre att vi kommer igen och släpper censuren när denna samhällsutveckling genom en rad åtgärder har vänt. Tiden är inte bra just nu, men den rätta tiden kommer säkert. Jag tror nämligen att vi kommer att lyckas bekämpa våldstendenserna i samhället, genom en bred kamp. Då bortfaller också behovet av en censur i fråga om speku- lativa våldsskildringar. Anf. 109 BIRGIT FRIGGEBO (fp) replik Herr talman! Jag har bara en enda fråga: Varför vill Kenneth Kvist inte bidra till att vända utvecklingen nu genom att införa nya ålders- gränser på 18 år i stället för 15 år? Jag undrar hur länge vi skall vänta på att använda sådana instrument som vi borde vara överens om alli- hop. Anf. 110 KENNETH KVIST (v) replik Herr talman! Det hade kanske varit möjligt att enas om det enbart hade handlat om åldersgränser. Nu är den frågan knuten till frågan om att censuren också skall tas bort. Dessa frågor är tyvärr sammankoppla- de i Birgit Friggebos reservation. Man kan vara självkritisk och säga att man borde ha uppmärksam- mat detta. Det hade kanske lett till att vi hade kunnat sära på frågorna och fått en gemensam reservation vad gäller åldersgränser. I nuläget är det fel signal, som det modernt brukar heta, till markna- dens aktörer att släppa på censuren i fråga om det brutala våldet. Anf. 111 RAGNHILD POHANKA (mp) Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservationerna 1 och 3. Ewa Larsson kommer att ta upp kulturmotionen 205 litet utförligare. Den berör reservation 1. En sak som inte ofta nog kan framföras är att vi i Sverige har ratifi- cerat barnkonventionen. Det innebär många åtaganden. Barnen skall skyddas mot övergrepp. Jag anser att det är ett övergrepp att utsätta dem för våldsskildringar på TV eller video. Därför menar jag att vi inte kan fortsätta så här. Vi behöver en förhandsgranskning, och vi behöver behålla en ansvarig utgivare. Barn påverkas. Vuxna påverkas naturligtvis också. Om det inte vore så, varför skulle det då över huvud taget finnas reklam i radio, tidningar och TV? Det är klart att vi påverkas, och barnen ännu mer. Dessutom har barnen inte den mogenheten att de kan avstå eller välja vad de skall titta på. De vet inte vad det är, och det kanske är spännande. Alla skäl för förhandsgranskning har redan tagits fram här i riksda- gen i den debatt som har förts under många år. Jag tror inte att det finns

110

ytterligare skäl att lyfta fram dem, men de som finns behöver säkert
upprepas.

Barnen tittar ändå, säger man. Ja, det är möjligt. Men en utrensning
av det grövsta våldet skulle ge de föräldrar som vill det ett stöd när de
lånar hem eller hyr videofilmer och när de godkänner de filmer som
barnen har tagit hem.

Det måste tas krafttag mot medievåld och TV-våld. Vi vill ha både
hängslen och svångrem, både ansvarig utgivare och förhandsgransk-
ning.

Sedan till reservation nr 3. Miljöpartiet vill hänvisa till Lex Bratt
när det gäller lagen om skydd för företagshemligheter. Den lagen kan
inte svara mot ett öppet samhälles krav. Där ställs företagets skydd för
sina företagshemligheter före samhällets och människors krav på öp-
penhet. Sveriges då som nu olagliga vapenaffärer hade kanske aldrig
kommit i dagen om inte Ingvar Bratt hade plockat fram dessa olaglig-
heter. Det är historia nu, men det visar med all önskvärd tydlighet be-
hovet av att yrka bifall till reservation 3 under mom. 4.

Lex Bratts syfte är naturligtvis ett annat än att ge skydd mot illojal
konkurrens, även om den har också det som syfte. Men man måste i
första hand skydda landet och dess medborgare, och då krävs ett med-
delarskydd även inom den privata sektorn. Meddelarskyddet skall ingå
som en grundlagsfäst rättighet även utanför den offentliga sektorn. Jag
anser att det är viktigt, och jag stöder helt och hållet Birgit Friggebo i
hennes anförande på den punkten.

Jag yrkar bifall till reservationerna 1 och 3.

Anf. 112 CATARINA RÖNNUNG (s)

Herr talman! Vad händer egentligen i vårt tidigare så fredliga land?
En djup oro och förstämning har spritt sig bland människor inför alla
till synes meningslösa våldsbrott.

Jag vill här erinra om Flinkmorden, tragedin i Bjuv, skotten utanför
Sturecompagniet, mordet och misshandeln utanför Fryshuset.

Hur skall vi komma åt det s.k. oprovocerade ungdomsvåldet - ur-
skillningslöst mördande och grov misshandel? Vad gör politikerna?
Har regeringen någon framkomlig strategi?

Utskottet har erfarit att regeringen förbereder ett brett upplagt åt-
gärdsprogram för att stävja det ökande våldet. De ämnen som tas upp i
motionerna - avskaffande av vuxencensuren för biograffilm och ytter-
ligare åtgärder mot våld i medierna - skall analyseras och bedömas i
regeringens samlade arbete. Detta vill utskottet ge regeringen till kän-
na.

Jag vill i sammanhanget påpeka att det är alldeles för enkelt att,
som många gör, skylla det ökande våldet enbart på medier. De sociala
villkor ungdomar lever under är givetvis det i grunden bestämmande
för om ungdomarna skall bli våldsverkare eller inte. Fysiskt och psy-
kiskt misshandlade barn och barn som bevittnat misshandel i familjen
löper risk att själva begå våldsbrott. Men man kan inte utesluta att om
man som barn och tonåring bevittnar några mord och slagsmål varje
dag på film och TV, sänks tröskeln i ens medvetande för vad som kan

Prot. 1994/95:86

5 april

Vissa tryck- och
yttrandefrihetsrättsliga
frågor

111

Prot. 1994/95:86 5 april

vara tillåtet i verkligheten. Om riksdagen i dag skulle fatta beslut om att slopa filmcensuren skulle det ge fel signal till allmänheten, nämligen

denna: vi politiker tar inte er oro på allvar.

Vissa tryck- och yttrandefrihetsrättsliga frågor

Hur skall då frågan om vuxencensurens avskaffande lösas med gott omdöme och framsynthet? Enligt min mening bör det ske i två steg. En ny 18-årsgräns för biograffilm införs och därtill en 18-årsgräns för köp av videogram med våldsinslag. Efter detta får man en överblick över hur mycket Statens biografbyrå anser sig behöva censurera för vuxna, förhoppningsvis är det en försumbar del. Steg två blir då att vuxencen- suren avskaffas. Andemeningen i den nya yttrandeffihetsgrundlag som riksdagen antagit är att förhandscensur inte är förenligt med ett upplyst samhälle. Det är också min uppfattning att den på sikt bör försvinna. Bestämmelsen om censur för offentligt visad film kom till 1911. Det var inte så litet av storebrorsmentalitet och förmynderi som lagstif- tarna den gången visade. Filmen var en ny konstart ämnad för de breda folklagren. Även om utbudet i filmens barndom var beskedligt kunde det ha en skadligt upphetsande verkan, hette det. De allt råare vålds- scenerna de senaste decennierna har gjort att censuren inte avskaffats av någon regering, inte ens av Birgit Friggebo, som hade chansen så sent som för sex månader sedan. Alltför många människor lever i föreställningen att utbudet på vi- deogrammarknaden över huvud taget inte är lagreglerat. Så ock Birger Schlaug, som i en motion förklarar att det inte kan vara meningen att tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen skall finnas för att skydda pornografiska filmer där kvinnor torteras och förnedras i underhållande syfte. Tryckfrihetsförordningen, yttrandefrihetsgrundlagen och brottsbal- ken reglerar i tillämpliga delar vad som är förbjudet att producera och sprida i syfte att tjäna pengar. Det är förbjudet att i stillbild, film, video, TV eller andra rörliga bilder skildra sexuellt våld eller tvång. Det är förbjudet att i rörliga bilder skildra närgånget eller utdraget grovt våld mot människor och djur. Till den som är under 15 år får inte filmer som återger våld eller hot om våld lämnas ut. Det är glädjande att videogramproducenterna tar sitt ansvar och frivilligt låter förhandsgranska hos Statens biografbyrå långt mer än hälften av utbudet. KU är det utskott som har ett långvarigt och enträget arbete bakom sig för att skapa ett samhälle genomsyrat av öppenhet och insyn. Steg för steg har offentlighetsprincipen lagreglerats på det statliga och kommunala området. Ett klart bakslag upplevde vi socialdemokrater nyligen när de statli- ga myndigheterna Posten och Televerket bolagiserades, detta utan att det i bolagsordningen skrevs in att regler som överensstämde med offentlighetsprincipen skulle gälla dessa statliga bolag. Den borgerliga regeringen brydde sig inte, inte heller de borgerliga ledamöterna i KU. Socialdemokraterna reserverade sig däremot mot förslaget. Däremot har positionerna flyttats fram på det kommunala området.

112

Offentlighetsprincipen har införts i kommunala aktiebolag, handelsbo-

lag och stiftelser där kommuner och landsting har ett rättsligt bestäm-
mande inflytande. I detta sammanhang uttalade utskottet att medde-
larskyddet, där efterforskningsförbudet ingår, borde förstärkas i kom-
munala företag och bli föremål för en utredning. Utskottet anser också
att förnyelsearbetet i kommunerna skulle infatta att offentlighetsprinci-
pen tillämpas i helt privatägda bolag som bedriver verksamhet på ent-
reprenad till kommunerna.

Justitiedepartementet har åtskilliga frågor att ta itu med. En
"återställare" när det gäller statliga bolag är välkommen.

En teknisk komplikation som rör offentlighetsprincipen är att in-
formationstekniken gör att bestämmelserna om vad som är allmän
handling måste ses över. Den nya tekniken skapar flytande gränser.
Information strömmar i näten, och det finns möjligheter att lagra tele-
fonsamtal. Man måste frigöra sig från begreppet ”handling på papper”.

När mycket återstår att göra på offentlighetsprincipens område in-
om den offentliga sektorn för Folkpartiet, Centern, Vänstern och Mil-
jöpartiet i en reservation fram att avtalsreglerade tystnadsplikter skall
kunna brytas av meddelarffihet på det privata området och i de stora
organisationerna. Förslaget har varit föremål för en utredning, som
slutade i djup oenighet. Remissinstanserna var uttalat negativa. De
tidigare regeringarna, även den borgerliga, har i detta läge avstått från
att lägga fram förslag till riksdagen.

KU:s majoritet har dock uttalat värdet av att offentlighetsprincipen
utökas till den privata sektorn. Troligtvis behöver frågan utredas ytter-
ligare. En sådan utredning borde också utröna hur den fria konkurren-
sen inom EU påverkas då företag i Sverige, utländska såväl som svens-
ka, får ett sämre integritetsskydd. Konsensus mellan riksdagens partier
bör åstadkommas för att vi skall nå en hållbar lösning.

De moderata reservationerna är dels en gammal bekant om reklam-
förbud i vissa medier, dels en populistiskt hållen reservation som hotar
med ytterligare åtgärder - vad det nu kan vara, lagreglering kanske - då
självsaneringen inom medierna inte varit tillräcklig. Utskottets majori-
tet uppmärksammar också den tilltagande hyenementaliteten och ut-
lämnandet av privatpersoner i vissa medier och uttalar sitt fördömande
över dessa tendenser.

Yttrandefrihetsgrundlagen säger att radiofrekvenserna skall tas i an-
språk på ett sätt som leder till vidast möjliga yttrandefrihet och infor-
mationsfrihet. Tillståndsgivningen skall regleras i vanlig lag enligt
riksdagsbeslut och i enlighet med Lagrådets uppfattning. Begränsning-
arna av frekvenser kommer med tiden att försvinna genom att tekniken
utvecklas och förfinas. Vi socialdemokrater avser att avskaffa den lag
som anger att lokalradiotillstånd auktioneras bort till högstbjudande.
Detta förfarande ger utrymme för bulvanköp och ägarkoncentration i
medierna.

Fru talman! Jag yrkar bifall till hemställan i utskottets betänkande.

Prot. 1994/95:86

5 april

Vissa tryck- och
yttrandefrihetsrättsliga
frågor

113

8 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 86

Prot. 1994/95:86 5 april

Anf. 113 LENNART FRIDÉN (m) Fru talman! Med risk för att bli betraktad som populist av Catarina

Rönnung tänker jag ändå ta upp de frågor som delvis berörs i reserva-

Vissa tryck- och yttrandefrihetsrättsliga frågor

tion 5 som finns med i betänkandet. Fru talman! Om pressetiken hade varit vad den borde vara hade inte diskussionerna om lagstiftning på detta område varit så frekventa. Om pressetiska övertramp hade varit ovanliga hade inte antalet anmälningar till Granskningsnämnden för etermedia, den gamla Radionämnden, varit i ständigt stigande. Om hänsyn till personer och personlig integri- tet och den källkritiska granskningen hållits på en hög nivå i våra tryckta medier hade den stora arbetsbelastningen hos Pressombuds- mannen och Pressens Opinionsnämnd inte varit vad den nu är. Hade pressetiken lett journalisterna rätt hade inte TV-program som Vem granskar granskarna och liknande behövt sändas. Hade allt varit frid och fröjd på det här området hade inte Journalistförbundet självt behövt ta upp dessa frågor till så allvarliga diskussioner som skedde i höstas på journalistdagen. Då hade det, fru talman, inte funnits skäl att motionera, och då hade inte de motioner som nu föreligger heller blivit skrivna. Det är därför man blir litet fundersam, för att inte säga betänksam, när man ser vad utskottet skriver på s. 30 och 31. När det gäller de fyra motioner som berör det här området tar man kort och korrekt upp en redovisning av innehållet i motionerna. Men sedan verkar det inte som om man på något sätt har behandlat dem. I den motion som jag själv har skrivit, K411, tar jag just upp att vi inte på något sätt får skada tryckfriheten. Vi måste på något sätt komma till rätta med övertrampen utan att man behöver göra några förändring- ar på det området. Det får alltså ske genom annan lagstiftning. Det står ingenting om detta i betänkandet. I stället talar man i slutet om att man också tycker att det sker för många övertramp och hoppas att detta skall kunna klaras ut på frivillig väg. Vi vet ju att det faktiskt inte har gjort det. Vad hjälper det dem som har drabbats hårt av journalistiska över- tramp, Catarina Rönnung, att utskottet har lämnat ett fördömande? Fru talman! Den här pappersbunten är inte min argumentsamling. Det är en samling handlingar som utgör argument för åtgärder. Detta är ett enda ärende till Pressens Opinionsnämnd och Pressombudsmannen. Det var uppe förra året. Det består av mängder av brev som skickades mellan den som hade blivit trampad på i ett par massmedier och Pres- sombudsmannen, Pressens Opinionsnämnd och tidningen som hade gjort övertrampet. Den här individen fick till slut rätt. Men det är väl- digt många som inte orkar. De orkar inte få rätt även om de har rätt. Den här bunten gäller ett annat ärende där man också så småningom fick rätt i Pressens Opinionsnämnd. Men den personen hade då redan gått i konkurs genom den förtalskampanj som han hade varit utsatt för. Så illa skadade det hans affärer. Det är till ringa tröst för dem som har råkat ut för detta om utskottet inte inser att något måste göras utan bara kommer med ett fördömande.

114

Det JK skriver i dessa sammanhang brukar vara en standardformu-
lering. JK talar om att den som har blivit förtalad skall bedömas efter 5
kap. 5 § i brottsbalken. Man kan inte åtala annat än genom enskilt åtal.
Det finns en möjlighet till allmänt åtal också, men eftersom det rör sig
om tryckfrihetsbrott är det bara Justitiekanslern som är ensam åklagare
enligt 9 kap. 2 § i tryckfrihetsförordningen. Enligt förarbetena till
föreskrifterna om åtal för förtalsbrott framgår det att utrymmet för
allmänt åtal är avsett att användas endast undantagsvis. I de kontakter
jag haft med JK säger man att det är när det gäller principiella ärenden.

För en person som har drabbats av detta kvarstår endast att väcka
enskilt åtal. Men säg mig den person med en så normal plånbok som
jag och de flesta av oss här har som vågar att gå till kamp mot de mil-
jardföretag som det ofta rör sig om i massmediebranschen.

Fru talman! Det är ined andra ord så att det som Verner von Hei-
denstam skrev vid sekelskiftet fortfarande gäller. Det är skam, det är
fläck på Sveriges banér att medborgarrätt heter pengar.

Detta framkom mycket tydligt i det TV-program som jag nämnde
förut, Vem granskar granskarna. Det sades rent ut, även av de journalis-
ter som var där, att det är riktigt att den som inte har gott om pengar i
plånboken inte har någon chans att få rätt gentemot advokater från de
stora massmedieföretagen även om man har rätt.

Därför finns det all anledning att se över de här bestämmelserna. I
den här högen som jag visade först finns det alltså papper där åklagaren
anser att det som har skett är åtalbart. Men med de regler som finns är
det bara JK som kan åtala. JK säger att detta inte är ett principärende.
Där står då den förfördelade och har inte en chans att få en rättelse som
på något sätt kompenserar det man har utsatts för.

Fru talman! Hade jag haft utsikt att vinna gehör skulle jag nu ha be-
gärt återremiss vad avser motion K411. Men jag inser att jag inte har
det. Jag kan bara konstatera att jag icke är nöjd med behandlingen i
utskottet. Motionen borde egentligen t.ex. ha gått till justitieutskottet på
remiss med tanke på att det rör sig om en lagstiftning som inte har med
konstitutionen att göra.

Det finns dessutom mycket starka sakliga skäl att bifalla reservation
5. Men eftersom jag ser att det bara är moderaterna som står bakom
den och med tanke på den inställning som Catarina Rönnung hade till
detta, att det var frågan om populism, utgår jag ifrån att möjligheterna
att få ett bifall i kammaren för detta är ganska små. För att underlätta
både för talmannen och för kammaren i övrigt avstår jag ifrån den
yrkan på bifall som jag annars hade velat göra när det gäller reservation
5.

Jag vill avsluta med att säga att det finns all anledning att se över
detta. Även från pressens sida diskuterar man mycket ingående pro-
blemen med övertramp. De upplever faktiskt själva då och då hur
människor har trampats rejält och skadats, kanske för gott. Att utskottet
då bara säger att de beklagar och uttalar sitt fördömande är inte till-
räckligt.

Prot. 1994/95:86

5 april

Vissa tryck- och
yttrandefrihetsrättsliga
frågor

115

Prot. 1994/95:86 5 april

Anf. 114 CATARINA RÖNNUNG (s) replik Fru talman! Pressens frihet har i mycket hög grad att göra med

grunderna i hela vår konstitution. Det är alltså av oerhörd vikt för vårt

Vissa tryck- och yttrandefrihetsrättsliga frågor

utskott att behandla den. Lennart Fridén var ju inne på de olika åtgärder som redan nu kan vidtas om man känner sig misshandlad av medierna. Vi har ett särskilt granskningsråd för radio och TV dit man kan vända sig. Gransknings- rådet kan självt göra undersökningar. Vi har Pressens Öpinionsnämnd. Vi har regler som säger att genmäle och beriktiganden skall föras in i pressen. I sista vändan har vi möjlighet att åtala en tidning t.ex. Jag är mycket nyfiken på om Lennart Fridén, som bara litet vagt sä- ger att man skall se över bestämmelserna, har funderat på hur en fram- tida lagreglering egentligen skulle se ut. Vad vill han åstadkomma med den? Hur skall den se ut? Inom parentes är jag oerhört förvånad över att Birger Hagård har skrivit på den här reservationen. Han talade ju häromdagen i kammaren om största möjliga frihet för pressen. Anf. 115 LENNART FRIDÉN (m) replik Fru talman! Jag talar faktiskt för de små människorna som blivit trampade på. De upplever att de inte kan få rätt även om de har rätt. Ola Karlsson påpekade att det här betänkandet har en stor bredd och att det är många ffågor som behandlats. Jag tror inte att man i nå- gon större utsträckning har penetrerat varje motion. Det är inte jag som är jurist och specialist och kan tala om hur detta skall kunna ske. I min motion har jag mycket noggrant betonat att jag inte vill att man skall inskränka yttrandefriheten och tryckfriheten. Det är frågan om att vi måste få ett system där den som blivit trampad på och förfördelad på ett lättare sätt kan få rätt. I dag måste man antingen satsa sin förmögenhet, om man har någon, genom ett enskilt åtal eller avstå. Eller också får man hoppas på att man har den stora turen i lot- teriet hos JK att JK tycker att det är ett principärende och vill ta upp det. Det får inte gå till på det sättet. Jag vill ha en utredning som skall titta på hur detta skall kunna ske. Det kan t.ex. ske genom att en regionåklagare, och inte bara JK, kan pröva förtalsbiten i det hela. Det finns säkert många fler vägar att gå. Jag vet inte vilka vägar man skall gå. Det var därför jag ville ha detta utrett. Anf. 116 KENNETH KVIST (v) replik Fru talman! Det är intressant att Lennart Fridén anför en rad av Verner von Heidenstam, det är en skam för Sverige att medborgarrätt heter pengar, samtidigt som moderaterna t.o.m. vill grundlagstifta om en på rent kommersiella grunder gjord fördelning av kanaler inom det fria radio- och TV-väsendet. Rättigheterna till dessa kanaler heter ju just pengar. Men det var egentligen inte därför jag begärde ordet i denna sak. Det ligger en del i att det finns missbruk från pressens sida. Det har ju också framhållits i utskottet att vi kritiserar och tar avstånd från den

116

hyenementalitet som ibland breder ut sig, som Catarina Rönnung ut-

tryckte det. Men faktum är att vi får vara ytterst noga med att slå vakt
om pressens frihet.

Vi har inom utskottet försökt få moderaterna att ange vilken typ av
åtgärd som de vill ha, men vi har inte fått någon precisering på den
punkten. Det får aldrig bli så att vi skapar regler eller gör något annat
som skrämmer journalister från att kritiskt granska makthavare. Det är
egentligen det som det handlar om. Det är dess bättre i undantagsfall
som den lilla människan kommer i kläm. Ofta är det i stället makthava-
re som skriker om att de har kommit i kläm när de granskas, trots att
granskningen i en del fall är berättigad.

Jag tror därför att man är litet farligt ute när man från moderat sida
vill skapa något slags regler mot pressens frihet. Vi är däremot överens
i utskottet om att pressen i sin källkritik och i sin behandling i en del
fall borde vara noggrannare.

Anf. 117 LENNART FRIDÉN (m) replik

Fru talman! Kenneth Kvist utnyttjar två gamla och vanliga socialis-
tiska taktiska grepp. Han säger för det första att det som han framhöll
egentligen inte var det som han ville få framfört - och så fick han det
ändå sagt. För det andra målar han först upp en bild, som han sedan
argumenterar mot. Därmed har vunnits det dubbla syftet dels att smuts-
kasta, dels att vinkla framställningen så att man får fram en helt van-
sinnig bild.

Det verkar som om inte heller Kenneth Kvist har läst min motion.
Jag får det intrycket mot bakgrund av skrivningen i betänkandet och de
reaktioner som här har förekommit. Jag vill inte att man på något sätt
skall inskränka press- och yttrandefriheten, utan frågan är hur man skall
kunna skydda de människor som på grund av vårt öppna samhälle och
fria debattklimat kan bli illa hanterade i massmedierna. Det är fråga om
att skydda den lilla människan. Kenneth Kvist brukar annars berömma
sig av att vara en av dem som talar för henne, men jag märker inget av
detta i det här sammanhanget.

Den tryckfrihetslagstiftning som vi har haft sedan 1766 är ömtålig
och skör, och den måste vi vara rädda om. Men då måste också de som
verkar inom den se till att de inte trampar över dess gränser. Många
små människor, som inte alls är pampar och makthavare, råkar faktiskt
illa ut, och många gånger vågar de inte heller gå till storms mot dem
som har trampat över.

Den person som har åstadkommit de ärendehandlingar som jag tidi-
gare viftade med är en person som är van att ta för sig och att säga
ifrån, men vad gör den lille stackare som inte kan göra det? Om man
gömmer sig bakom JK, som säger att han bara tar upp principfall,
glömmer man den lilla människan, och det är för hennes skull som vi
sitter här. De andra klarar sig ändå, Kenneth Kvist.

Anf. 118 KENNETH KVIST (v) replik

Fru talman! Problemet, Lennart Fridén, är ju att det är för den lilla
människans skull som vi har en så stor frihet för pressen att den skall
kunna granska också dem som brukar kallas pampar och deras föreha-

Prot. 1994/95:86

5 april

Vissa tryck- och
yttrandefrihetsrättsliga
frågor

117

Prot. 1994/95:86 5 april

vanden. Det är oerhört svårt att skapa en regel som drar gränser för detta, och det ställer stora krav på pressens egen etiska medvetenhet.

Jag vet vidare inte om Lennart Fridén anser att min debatteknik på

Vissa tryck- och yttrandefrihetsrättsliga frågor

något sätt skulle förfördela honom, som den lilla människan - kanske var det inte riktigt så han menade. Anf. 119 LENNART FRIDÉN (m) replik Fru talman! Nej, jag betraktar mig inte som liten på vare sig det ena eller det andra sättet. Det har jag inte gjort sedan jag verkligen var liten. Men jag känner Kenneth Kvist väl sedan våra debattdagar i slutet på 60-talet på studentkåren i Göteborg, och jag konstaterar att han använder samma teknik nu som då. Han målar först upp en osann bild av vad motståndaren tycker för att kunna argumentera mot den och tror sig därmed ha vunnit någonting. Det är oerhört väsentligt för den lilla människans skull att debattfri- heten och tryckfriheten finns, men anledningen till att jag och en del andra har motionerat är att det görs övertramp som skadar enskilda individer. Detta måste vi kunna komma till rätta med. Man kan inte bara säga att man får räkna med litet spill. Det är människor det rör sig om, Kenneth Kvist, och det är för deras skull som vi sitter här. Anf. 120 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds) Fru talman! Jag vill först yrka bifall till reservation 1 under mom. 1. Jag ställer detta yrkande mot bakgrund av motionerna K407 och K409 om bl.a. granskning av det våld som är knutet till medierna, inklusive att videofilmer skall förhandsgranskas. Ett antal händelser med inslag av allt grövre våld har på senare år drabbat Sverige. Samtidigt noterar olika iakttagare - forskare, journa- lister och lekmän - en rad förändringar i inställningen till mänskliga relationer i vid mening och till människovärdet. Barn och ungdomar har oftare behov av psykiatriska och psykologiska stödinsatser. Många växer upp i splittrade hem, där pappans frånvaro är särskilt markant. Segregationen i en del bostadsområden är mer eller mindre permanten- tad. Tillgången på alkohol och andra droger liksom på kraftfullare vapen ökar. Till detta kommer det massiva utbudet av underhållnings- våld, videospel, dataspel och rollspel med starka våldsinslag, massme- diefixeringen vid våldshändelser osv. I dag ställer ungdomar vid för- frågningar t.o.m. upp för dödsstraff. Vem är orsak till våldet i Sverige i dag? Ja, skyll inte på budosporterna - skyll på Rambo! Skyll inte på Rambo - skyll på spriten! Skyll inte på Jeppe som super - det är synd om honom. Skyll på hans uppfostran - skyll på föräldrarna! Skyll inte på föräldrarna - skyll på samhället, osv. På detta sätt försöker vi i en cirkelgång skuldbelägga våldet i sam- hället i dag. På 1950-talet var bilstjälandet den stora kriminella ung- domssporten. Då sade man att det var samhällets sak att skydda biläga- rens egendom. I dag gäller det att skydda medborgarens liv och hälsa.

118

Samtidigt som det i den nya läroplanen med rätta krävs att mobb-
ning inte får förekomma i skolan, inte heller främlingsfientlighet och
trakasserier, ger inte samhället sitt stöd på den punkten. Våldet finns på
bild, i media, på våldsvideor och t.o.m. allt brutalare i nyhetsinslagen.
Hur skall vi skydda våra barn och ungdomar när samhället inte ställer
upp? Givetvis ställs stora krav på att föräldrarna tar sitt ansvar, men
föräldrarna måste få stöd från samhällets sida. Jag vill också gärna veta
hur vi skall leva upp till FN:s barnkonvention, som Sverige har under-
tecknat. I artikel 17 stadgas att barnet skall skyddas från information
och material som är till skada för barnets välfärd. Jag anser att medie-
våldet inklusive videovåldet är till skada. I FN-konventionen går grän-
sen för barn vid 18 år. Jag har träffat killar som säger att man hyr en
våldsam film, ser samma scen tio gånger, slår vad med varandra och
går ut på stan för att träna att göra detsamma. Då använder man aktivt
filmutbudet för påverkan. Ändå invaggas vi i en falsk trygghet att vål-
det inte skadar.

Själv har jag arbetat mot våldet under tio års tid. Tillsammans har
kvinnor från de olika politiska partierna i min hemort Skövde haft
opinionsmöten, vi har anmält för grova våldsfilmer, försökt få kom-
munfullmäktiges ledning engagerad, vänt oss till Hem o. Skola osv.
Inte heller i de små sammanhangen får man någonsin tröttna. Men jag
har också insett att lagstödet på något sätt måste skärpas. Jag har därför
som riksdagsledamot nu i en motion begärt insatser mot våldet i ung-
domskulturen. Det handlar om ytterligare lagstiftningsstöd mot våldet i
media, om ytterligare forskning om våldets negativa påverkan samt om
konsumentupplysning, åldersrekommendationer och restriktioner i
marknadsföring av rollspel.

Riksdagen antog en ny yttrandefrihetsgrundlag hösten 1991. Den
enda censur som skall vara tillåten enligt denna lag gäller filmer som
visas offentligt. Någon möjlighet till förhandsgranskning av hyr- och
sälj videogram ges inte. Den 1 januari 1992 trädde denna lag i kraft. Nu
är tiden mogen för utvärdering av denna. Ett förslag om obligatorisk
förhandsgranskning måste läggas fram. På en biograf finns åldersgrän-
ser. Du ser inte samma avsnitt av filmen gång efter gång, men när det
gäller hyr- och videofilmer bestämmer du själv helt över vad du vill se
och hur många gånger.

Till Birgit Friggebo skulle jag vilja säga att jag gärna skulle ställa
mig bakom en 18-årsgräns. Men när vi hade en sådan gräns knuten till
filmcensuren var till den också kopplad en rekommendation om sänk-
ning av 15-årsgränsen till en 11-årsgräns. Under sådana förhållanden
tycks Birgit Friggebo värna mer om yttrandefriheten än om människo-
värdet. Hon ser censur som ett främmande inslag.

En attitydundersökning gjord vid Stockholms universitet visar att
90 % tror att TV-våldet bidrar till ett våldsammare samhälle och att
barn blir avtrubbade och likgiltiga inför allt våld som de serveras. Den-
na undersökning är gjord av professor Charles Westin.

När tredjeklassare, nio år gamla, skriver att tomten sköt alla barnen,
så att pappa och mamma blev jätteledsna, eller att deras pappa skar
fingrarna av barnen och styckade dem en efter en, undrar jag: Tycker

Prot. 1994/95:86

5 april

Vissa tryck- och
yttrandefrihetsrättsliga
frågor

119

Prot. 1994/95:86 5 april

Birgit Friggebo då inte att läraren skall tala med barnen om de här uppsatserna? Det är ju ett slags censur också att göra det.

Jag vill hellre ha en något naggad yttrandefrihet, som skyddar mot

Vissa tryck- och yttrandefrihetsrättsliga frågor

slag, sparkar och våldtäkt, än en yttrandefrihetslag som uppeggar till sparkar, slag och våldtäkt. Då är det inte längre tal om en frihetslag. Då måste lagen kompletteras med lag om kvinnofrid samt barna- och ung- domsfrid. I Norge arbetar man med ett omfattande handlingsprogram i 56 punkter mot våldet i media. I Sverige vill vi inte ens inse att ett minskat utbud av våld leder till minskning av våldet i sig. Fru talman! Jag hoppas att utskottet fått rätta signaler när det skri- ver att regeringen skall inleda ett brett upplagt arbete mot våldet i sam- hället. Anf. 121 BIRGIT FRIGGEBO (fp) replik Fru talman! Jag anser att kds har svikit våra ungdomar i det här av- seendet. Om kds under regeringsåren hade medverkat till att vi kunde lägga fram lagstiftning om nya åldersgränser, både vad gäller bio och utlämning av videofilmer, hade vi i dag haft 18-årsgränser. Ungdomar- na hade då inte kunnat gå till affärerna och hyra de värsta våldsfilmer- na. Det krävde en grundlagsändring. Vi arbetade intensivt med det hösten 1993 och hade kunnat lägga fram ett förslag för riksdagen under förra mandatperioden och i höstas kunnat bekräfta en ändring av grundlagen, för att skydda våra ungdomar. Kds gick inte med på det. Jag tycker att kds sviker våra ungdomar. Anf. 122 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds) replik Fru talman! Jag vill säga till Birgit Friggebo att man hade valt att inte föreslå om den nya åldersgränsen på 18 år skulle vara tvingande eller rekommenderad. Man förordade också en uppmjukning av den nuvarande 15-årsgränsen, med innebörd att barn och ungdomar som fyllt 11 år inte skulle vägras tillträde till en film med den gränsen men att de som var under 15 år uttryckligen skulle avrådas. Man ville alltså tillåta dessa filmer även för 11-åringar. Det var inte en så renodlad lagändring som Birgit Friggebo säger. Anf. 123 BIRGIT FRIGGEBO (fp) replik Fru talman! Jag upplevde inte att Ulla-Britt Hagström var med i de diskussioner som vi förde i regeringskansliet på den tiden. Jag känner över huvud taget inte igen den diskussion som Ulla-Britt Hagström nu tar upp. Vad det handlade om var att införa nya och högre åldersgrän- ser för våra ungdomar. Det är ett stort svek att kds inte gick med på det. Då hade vi i dag haft en bättre och effektivare lagstiftning. Anf. 124 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds) replik Fru talman! Nej, jag var inte med och debatterade på det sättet, Birgit Friggebo. Men jag förde en debatt i pressen med Birgit Frigge-

120

bo, där hon sade att hon inte brydde sig om ifall en person, i det här

fallet en enskild lärare, trädde fram och sade att detta var skadligt. Det
kan jag inte ta hänsyn till, sade hon. Jag trodde att något skulle hända
1987, när vi hade det stora Kungälvsuppropet. Jag trodde att Vålds-
skildringsutredningen 1988 skulle leda någonvart. Men tydligen går
man som katten kring het gröt, och det händer ingenting.

Anf. 125 EWA LARSSON (mp)

Fru talman! Först vill jag tacka Catarina Rönnung för att hon har
läst högt ur vår partimotion. Hon citerade följande: ”Det kan inte vara
meningen att tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen är
till för att skydda pornografiska filmer där kvinnor torteras och förned-
ras i underhållande syfte, eller videofilmer som skildrar sadistiskt våld
och detaljerade mord.” Sedan slutar hon att läsa högt. Därför vill jag
fortsätta och säga att vi därför tycker att vi politiker skall ta krafttag,
eftersom vi ändå är ansvariga för samhällsutvecklingen. Vi vill att
videofilmer skall förhandsgranskas, stickprovskontroller skall utföras i
detaljhandeln och våld som betraktas som underhållningsvåld i TV-
kanalerna skall kunna tas bort. Vi skall kunna påverka det. I stället tar
Catarina Rönnung upp alla förträffliga förbud vi har i dag.

Jag vet att det är flera än Vänsterpartiet och kds som har yrkat bifall
till vår reservation där vi säger att vi vill att man skall kunna ta upp
obligatorisk förhandsgranskning redan nu. Jag vet att det finns modera-
ter, folkpartister och centerpartister som stöder det. Jag ser fram emot
voteringen i denna fråga.

Jag tycker att vi, via de avtal vi skriver med TV-kanalerna, har en
skyldighet att påverka. Vi skall gå in och hjälpa till och påverka attity-
der hos ansvariga producenter. Det är en skyldighet för oss.

De allra värsta våldsinslagen är nyheterna. Är det inte absurt, att
den verklighet som vi lever i är den värsta, aggressiva smörja som vi
ser? Där är det män som slaktar kvinnor och barn och också varandra.
Vi borde kunna visa mer positiva händelser i världen än masslakt den
tid då barn och ungdomar är uppe och tittar. Vi borde kunna vänta till
senare på kvällen med den typen av bilder på blodiga människor.

Via olika organisationer kan föräldrar också bojkotta kanaler som
inte följer etiska regler och moral när det gäller barnprogram. Här har
TV 3 redan råkat illa ut, genom att tittarantalet sjunker.

När det gäller videofilmerna skulle jag vilja säga följande. I den sö-
derförort där jag bor har vi via vår sociala distriktsnämnd försökt
komma åt en videobutik där videokassetter med kvinnor i alla möjliga
och de mest omöjliga situationer exponeras med sadistiska anspelning-
ar. Dessa kassetter exponeras i en affär som också sökte tillstånd för att
ha olika spel. Vi försökte stoppa spelautomaterna med hänvisning till
att barnen skulle slippa se de exponerade videokassetterna. Vi gick dit
och tittade. Barnen skulle vara tvungna att passera det rum där video-
kassetterna exponerades för att komma till spelautomaterna. Vi drev
det hela vägen till laglig prövning, men vi kunde inte komma åt det.

I dag är det så att samma affärer som exponerar de här grova bil-
derna också drar till sig ungdomar på ett eller annat sätt. Det måste vi
komma åt. Vi behöver visa på krafttag nu.

Prot. 1994/95:86

5 april

Vissa tryck- och
yttrandefrihetsrättsliga
frågor

121

Prot. 1994/95:86

5 april

Vissa tryck- och
yttrandefrihetsrättsliga
frågor

122

Det vore fint om man kunde särkoppla 18-årsgränsen från ett upp-
hävande av censuren efter 18 år. Då tror jag att vi skulle få andra ma-
joriteter.

Med det vill jag yrka bifall till reservation 1.

Anf. 126 KENNETH KVIST (v) replik

Fru talman! Även om jag har samma yrkande som Miljöpartiet och
Ewa Larsson i detta stycke vill jag invända mot den något ensidiga
betraktelsen och det Ewa Larsson säger när hon vidgar förbudet till att
avse mer än det spekulativa underhållningsvåldet. Hon börjar också
angripa nyhetssändningar som visar den brutala verklighet vi tyvärr
lever i. Det är inte min uppfattning. Så långt vill jag absolut inte gå när
det gäller censuriver.

Anf. 127 EWA LARSSON (mp) replik

Fru talman! Jag har t.o.m. tillsammans med barnen i min klass 2
skrivit ett brev till Sam Nilsson, där barnen själva formulerade en väd-
jan att slippa nyhetssändningarna klockan sex före barnprogrammen.
Det är så elementärt att jag hoppas att Kenneth Kvist också skulle kun-
na instämma i barnens vädjan att slippa det i samband med barnpro-
grammen.

Anf. 128 KENNETH KVIST (v) replik

Fru talman! Det är viktigt att skilja på det spekulativa underhåll-
ningsvåldet som är förråande och nyhetsmediernas frihet att skildra
verkligheten som den dess värre är. Det är givet att man frivilligt kan
ha en annan etik när det gäller att visa de hemska bilderna. Det kan jag
hålla med om. Men jag tycker absolut inte att man skall gå in med
några tvingande regler.

Anf. 129 EWA LARSSON (mp) replik

Fru talman! Visst skall man ha etik. Det finns så mycket annat i
världen att visa på nyheterna än att män slaktar kvinnor, barn och män.
Det finns så många positiva nyheter att visa. De andra bilderna tycker
jag att vi kan spara till litet senare på kvällen. Det borde egentligen
vara en självklarhet för en programchef.

Anf. 130 CATARINA RÖNNUNG (s)

Fru talman! Som jag tidigare har sagt förbereder regeringen ett åt-
gärdsprogram mot våld i samhället över huvud taget. I det åtgärdspro-
grammet skall man ta upp våld i medierna, i dataspel osv. Men så
mycket kan jag förutskicka att vi socialdemokrater är motståndare till
en förhandsgranskning, en censur av videogram.

Vi har med tillfredsställelse sett hur videomarknaden har sanerats
undan för undan. Vi har uppmärksammat att Statens biografbyrå, ge-
nom att videohandlarna frivilligt överlämnar filmerna, granskar över
hälften av utbudet. En sanering sker på frivillig väg.

Det finns en 15-årsgräns när det gäller försäljning av videogram. Vi
vill höja den till 18 år osv.

Det görs alltså en del. Men när det gäller en absolut förhands-
granskning av videogram skall jag göra Ewa Larsson besviken. Ett
sådant förslag kommer regeringen inte att lägga fram.

När det gäller Sveriges Radio och våld som förekommer i bl.a. ny-
hetsprogram tycker jag att Ewa Larsson i det utskott där hon är verk-
sam, kulturutskottet, skall verka för att man i det nya avtal som kommer
att slutas mellan Sveriges Radio och regeringen uppmärksammar hur
man skall komma till rätta med det underhållningsvåld som förekom-
mer även i Sveriges Radio. Jag tror inte att det är mycket att göra åt det
egentliga våldet som visas i nyhetsprogram, även om man kanhända
skall vara försiktig med de mest bloddrypande detaljerna.

Anf. 131 EWA LARSSON (mp)

Fru talman! Jag kan trösta Catarina Rönnung med att jag jobbar
med frågan i kulturutskottet och också i Kulturutredningen. När det
gäller den sanering inom videobranschen som Catarina Rönnung talade
om lever tydligen inte Catarina Rönnung och jag i samma värld.

Jag ger en stående inbjudan till Catarina Rönnung att följa med mig
till de två videobutiker som finns i min lilla söderförort så att vi kan
titta på hur det ser ut där. Vi kan också titta på de spelautomater för
ungdomar som finns i samma lokal som de exponerade filmer som jag
talade om.

Välkommen att titta i verkligheten i min söderförort, så kan vi fort-
sätta diskussionen sedan!

Överläggningen var härmed avslutad.

Beslut

Mom. 1 (åtgärder mot våldsskildringar m.m.)

Propositioner ställdes först beträffande utskottets hemställan och däref-
ter ifråga om motiveringen.

Hemställan:

1. utskottet

2. res. 2 (fp)
Votering:

288 för utskottet
15 för res. 2
4 avstod

42 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    148 s, 75 m, 19 c, 1 fp, 18 v, 15 mp, 12 kds

För res. 2:        15 fp

Avstod:          1 c, 2 fp, 1 mp

Frånvarande:    13 s, 5 m, 7 c, 8 fp, 4 v, 2 mp, 3 kds

Prot. 1994/95:86

5 april

Vissa tryck- och
yttrandefrihetsrättsliga
frågor

123

Prot. 1994/95:86 5 april

Motiveringen: Godkännande av

1. utskottets motivering

Vissa tryck- och yttrandefrihetsrättsliga frågor

2. motiveringen i res. 1 (v, mp) 247 för utskottet 46 för res. 1 14 avstod 42 frånvarande Kammaren godkände utskottets motivering. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet:    148 s, 75 m, 20 c, 3 fp, 1 kds Förres. 1:        1 fp, 18 v, 16 mp, 11 kds Avstod:         14 fp Frånvarande:    13 s, 5 m, 7 c, 8 fp, 4 v, 2 mp, 3 kds Mom. 4 (meddelarskydd m.m.) 1. utskottet 2. res. 3 (fp, c, v, mp) Votering: 234 för utskottet 72 för res. 3 43 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet:    147 s, 75 m, 12 kds För res. 3:       20 c, 18 fp, 18 v, 16 mp Frånvarande:    14 s, 5 m, 7 c, 8 fp, 4 v, 2 mp, 3 kds Mom. 8 (grundlagsreglering av frekvensfördelning) 1. utskottet 2. res. 6 (m, fp) Votering: 215 för utskottet 92 för res. 6 42 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet:    148 s, 20 c, 1 fp, 18 v, 16 mp, 12 kds Förres. 6:       75 m, 17 fp Frånvarande:    13 s, 5 m, 7 c, 8 fp, 4 v, 2 mp, 3 kds Övriga moment Kammaren biföll utskottets hemställan.

124

Beslut om uppskjuten votering

På förslag av talmannen medgav kammaren att de ärenden som
hann debatteras färdigt under återstoden av dagens sammanträdet fick
avgöras vid morgondagens arbetsplenum.

Ajournering

Kammaren beslöt kl. 17.51 att ajournera förhandlingarna till kl.
19.00 för middagsuppehåll.

Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.

10 § Sametinget, m.m.

Föredrogs
Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95:KU37
Sametinget, m.m. (prop. 1994/95:100 delvis)

Anf. 132 SIV HOLM A (v)

Herr talman! Jag vill i det här sammanhanget yrka bifall till två re-
servationer. Den ena finns under rubriken Sametingets användning av
tilldelade medel och handlar om Sametingets rätt att få betala ut par-
tistöd. Bakom reservationen står representanter för Miljöpartiet, Cen-
terpartiet och Vänsterpartiet. Den andra handlar om samernas rättsliga
ställning och går ut på att bifalla Vänsterpartiets förslag om att en ut-
redning tillsätts med uppdrag att arbeta med målformulering och lag-
stiftning för samesamhällets överlevnad och utveckling.

Riksdagen uttalade 1977 ”att samerna är en etnisk minoritet i Sveri-
ge, som i egenskap av ursprunglig befolkning i sitt eget land intar en
särskild ställning”. 1993 inrättades ett sameting som skulle verka som
”ett kraftfullt instrument för främjandet av den samiska kulturens ut-
veckling”. Sametinget är till sin form både en statlig myndighet och ett
folkvalt organ. Sametinget är inte ett organ för självstyre, fastän de 31
ledamöterna utses genom samiskt allmänt val vart fjärde år.

Eftersom Sametinget ändå är ett folkvalt organ, anser Vänsterpartiet
att partistöd skall kunna utbetalas till partier som är representerade i
tinget, av samma anledning som riksdagen, landstinget och kommunen
betalar partistöd, dvs. för att partierna skall kunna fullgöra sina demo-
kratiska förpliktelser och för att de skall kunna bedriva ett meningsfullt
politiskt arbete. Sametingets partier har samma behov som partiväsen-
det i övrigt.

Enligt Sametinget handlar partistödet om ett grundarvode på 14 000
kr och därefter 10 000 kr för varje mandat partiet har i tinget. Det är

Prot. 1994/95:86

5 april

Sametinget, m.m.

125

Prot. 1994/95:86 5 april

alltså inga anmärkningsvärda summor, speciellt när man betänker föl- jande förutsättningar. Man saknar tillräcklig daglig rapportering och

bevakning av Sametingets verksamhet. De dagliga nyhetssändningar i

Sametinget, m.m.

radion på tio minuter som ges på nordsamiska är inte tillräckligt, efter- som det finns många samer som varken behärskar nordsamiska eller samiska. Till detta kommer att man har en tidskrift som endast kommer ut en gång i månaden. Demokratin förutsätter att partierna i Sametinget kan bedriva ett politiskt arbete mellan mötestillfällena. Eftersom möj- ligheten är begränsad att komma ut i en offentlig debatt via massmedi- erna, måste Sametingets partier göra egna informationsinsatser. Partistödet är enligt Sametinget en grundpelare i ett folkvalt styrel- seskick, där sametinget är delaktigt i en sådan ordning. Riksdagen kan i dag besluta om att underlätta för Sametingets partier att föra en offent- lig politisk debatt såväl gentemot sina egna väljare som gentemot and- ra. Man kan få uppfattningen att majoritetens bedömning i utskottet är att Sametinget i en framtid kan få möjlighet att betala ut partistöd, eftersom det talas om att regeringen håller på med en översyn av det kommunala partistödet som eventuellt kan ge underlag för en ändring av nuvarande förhållanden. Men eftersom det inte pågår någon sådan översyn, är det i stället ännu mer angeläget att riksdagen redan i dag utan onödiga dröjsmål beslutar att bifalla reservation 1 mom. 2 om Sametingets användning av tilldelade medel. Det innebär att riksdagen tillmötesgår Sametingets önskemål om att få betala ut partistöd till partierna som finns representerade i Sametinget. Herr talman! Så till frågan om samernas rättsliga ställning. Same- rättsutredningen och inrättandet av ett sameting är små framsteg vad gäller förståelsen och respekten för samernas kultur och levnadsvillkor. Det finns behov av att gå vidare. Samerna har genom sina organisatio- ner själva formulerat vad som krävs för att bevara och utveckla same- samhället. Det borde därför i enlighet med Vänsterpartiets reservation kunna i samråd med samerna tillsättas en utredning med ett uppdrag att inleda ett arbete för att göra en målformulering och lagstiftning för samesamhällets överlevnad och utveckling. Avslutningsvis vill jag förklara vårt ställningstagande vad gäller ILO:s konvention 169.1 vår motion uttalar vi att man noga skall utröna möjligheten att ratificera denna konvention. Vi delar majoritetens be- dömning att ”konventionens artikel 14 om rätt till mark i sin nuvarande lydelse är ett hinder för Sveriges möjligheter att nu tillträda konventio- nen”. Med en annan utformning av denna artikel skulle hindret kunna undanröjas genom att begreppet ”bruksrätt införs som ett alternativ till äganderätt och besittningsrätt”. Norge har skrivit på ILO-konventionen, men det pågår en skrift- växling om tillämpningen, och det är klokt att följa resultatet av detta innan det fattas ett slutgiltigt beslut. Danmark har i december 1994 också skrivit under konventionen. Egendomsrättsbegreppet på Grön- land är ordnat på ett särskilt sätt som är traditionellt bestämt. Det är inte, och har aldrig varit, möjligt för vare sig fysiska eller juridiska

126

personer att få egendomsrätt till jord på Grönland. Utgångspunkten är

att det offentliga, staten, har egendomsrätten till Grönlands jord. Dans-
ka regeringen och det grönländska hjemmestyret är överens om att
dessa egendomsförhållanden överensstämmer med konventionens arti-
kel 14.

Anf. 133 RAGNHILD POHANKA (mp)

Herr talman! Det är många saker som behandlas i den aktuella pro-
positionen. Jag tycker att språkfrågan borde tas upp för sig. Jag berör
inte den i dag, utan jag nöjer mig med att tala om två reservationer,
reservation 1 mom. 2 och reservation 4 mom. 8, som jag yrkar bifall
till.

Samerna har fått sitt sameting. Det är ett viktigt steg för ökat själv-
bestämmande. Det måste gå åt det hållet så småningom för den samiska
befolkningen och för dess bevarande av sin kultur och sitt språk. Men
Sametinget har alltför små befogenheter. De som kämpar för ökat
självbestämmande för Sametinget har en bit att gå. En del av ökande
möjligheter, en självklarhet i ett demokratiskt land, är att samerna får
rätten att besluta om att fördela partistöd som alla andra valda försam-
lingar i Sverige. Om det behövs en lagändring i sametingslagen utgår
Miljöpartiet ifrån att regeringen snarast kommer med ett förslag om den
befogade ändringen. Att i en proposition hänvisa till en utredning som
tagits tillbaka är en ganska sorglig historia.

Den andra handling som skulle stärka samernas ställning är att Sve-
rige äntligen ratificerade ILO-konventionen 169. 1920 blev Sverige
genom anslutning till Nationernas förbund medlem i ILO, Internationel-
la arbetsorganisationen, och sände en delegation med två regeringsom-
bud, ett arbetsgivarombud och ett antal experter till mötena. Sommaren
1989 antogs konvention 169 vid ILO:s 76:e möte i Geneve, alltså för
snart sex år sedan. Den efterträdde ILO-konvention 107 som blivit
föråldrad. Den hade vi aldrig undertecknat. Men 1989 röstade Sverige
för och var med om att ta initiativ till en resolution om att följa upp och
främja konventionens målsättning. Där uppmanas medlemsstaterna att
snarast ratificera konventionen och tillämpa den också. Här har man
medverkat till konventionen och dessutom skrivit en särskild resolution
för att påskynda undertecknandet och ratificeringen. Det hade vi inte
behövt göra om vi verkligen avsåg att ratificera den. Det var 1989,
sedan dess har det inte hänt någonting.

Varje medlemsstat måste förelägga sitt lands lagstiftande försam-
ling de konventioner som antagits senast 18 månader efter konferensens
session. Det var 1990. Dåvarande arbetsmarknadsministern meddelade
i regeringens skrivelse 1990/91:101 att man anser att Sverige för närva-
rande inte bör tillträda konvention 169 men att man finner det önskvärt
att det på längre sikt skall bli möjligt för Sverige att tillträda konven-
tionen. Detta var 1990.

Som nyss nämndes har Norge och Danmark ratificerat konventio-
nen, och Finland arbetar med frågan. Mexiko har ratificerat den, det
ena landet efter det andra, medan Sverige lagt förslaget i träda. Fortfa-
rande är det konventionens 14 § som för Sveriges del är problemet.
Den handlar om de berörda folkens äganderätt och besittningsrätt till

Prot. 1994/95:86

5 april

Sametinget, m.m.

127

Prot. 1994/95:86 5 april

sina traditionella landområden. Det verkar återigen som att Sverige tillsammans med Sovjet kommer att fortsätta att stå i vägen för en po-

sitiv utveckling när det gäller samernas möjligheter att överleva som ett

Sametinget, m.m.

ursprungsfolk. De svenska samerna har uttryckt sin starka önskan om att konven- tionen så snart som möjligt ratificeras. Diskrimineringsombudsmannen sade för några år sedan bl.a. att han uppmanar medlemsländerna att ratificera konventionen så fort som möjligt och se till att dess krav uppfylls. Nu har han tydligen sagt emot detta och sagt att detta inte är så viktigt. Men samerna tycker att det är viktigt. Miljöpartiet anser att ILO:s konvention 169 är ett viktigt män- niskorättsligt dokument som Sverige äntligen bör ratificera. Detta bör ges regeringen till känna. Anf. 134 PÄR-AXEL SAHLBERG (s) Herr talman! I stort är vi överens om att det är angeläget att finna lösningar på samernas många problem och frågor. Men visst fortsätter folkrättens årtionde att utmana också det svenska samhället! De kon- flikter som fortfarande finns mellan det moderna svenska samhället och den samiska kulturen, det samiska folket och även dess näringar är något som oroar i den svenska samhällskroppen. Samerna är vårt lands urbefolkning. Det är därför angeläget att vi på olika sätt medverkar till att samernas förutsättningar att behålla och utveckla sin kultur och särart ökar. De frågor som representerar möten mellan den gamla samiska kulturen och samenäringarna å ena sidan och den sentida invandringen och den moderna livsstilen å den andra måste uppmärksammas och hanteras. Samekulturen består i dag av moderna människor, men samtidigt representerar samerna också kultur från en annan tid med även andra värderingar. Det yttrar sig ibland genom behov av att bevara och minnas, men det kan lika väl märkas genom att lärdomar och livshållning kan utgöra en god utmaning och förebild för moderna livsstilar. Denna dynamiska samverkan åstadkommer vi knappast främst ge- nom proklamationer eller ens genom lagstiftning. Men jag utesluter inte att ytterligare åtgärder behöver vidtas på en lång rad områden för att höja medvetenheten om och skapa förutsättningar för den samiska kulturens fortlevnad. Dessa åtgärder kommer att innefatta lagstiftning eller andra typer av statliga regleringar eller styrningar - det är jag övertygad om. Framväxten av Sametinget 1993 var ett viktigt steg i rätt riktning. Men andra inslag och beslut av den här kammaren, t.ex. förändringen av småviltsjakten, uppfattas självfallet av många samer som ett steg i fel riktning. Till Sametinget hade vi val i maj 1993, och bara en liten del av de ca 20 000 samerna registrerades för det valet. Det var 3 865 som rösta- de och därmed utsåg de 31 ledamöterna, fördelade på elva partier. Detta sammantaget visar att vi står alldeles i inledningen till någonting som kommer att utvecklas men som ännu så länge inte på något sätt har

128

funnit sina färdiga eller slutliga former.

Kriterierna för att låta sig registreras var med nödvändighet ganska
vida. De var: om man ansåg sig vara same, om det talades ett samiskt
språk i hemmet eller om man själv eller ens förälder var eller hade varit
upptagen i en sameby. Kultur-, medie- och informationsverksamheten
på det samiska språket är också fortfarande bristfällig. Det totala in-
trycket blir att samerna fortfarande ur ett svenskt perspektiv är en mar-
ginaliserad befolkningsgrupp, också i de områden där de själva lever.
Det är därför angeläget att samefrågan på det här sättet får sin belys-
ning i samtal i kammaren men också i den vanliga svenska skolan, i
kursplan och läroböcker.

Det finns också anledning att kommentera en del av det som står i
reservationerna och även det som här har sagts.

I KU:s betänkande hänvisar vi, olyckligt nog, till en parlamentarisk
utredning i frågan. Av olika skäl har den inte tillsatts. I stället utförs nu
en hel del annat materialinsamlande i ärendet. Det är alltså inte så att
det inte pågår någon översyn, men den görs på ett annat sätt. Dels ut-
värderar Kommunförbundet 1994 års val, och gör det enligt traditio-
nellt mönster. Den här kammaren har också givit regeringen i uppdrag
att se över skiftarbetarnas rätt och chans till politiska uppdrag. Därut-
över pågår i departementen arbete i en hel del övergripande frågor om
demokratins villkor och de förtroendevaldas möjligheter att delta i
arbetet. Jag tror därför att det efter genomförd materialinsamling finns
anledning att återkomma till de här frågorna. De har onekligen anknyt-
ning till Sametingets politiska partier. Vi kan därmed skaffa oss en
vägledning om hur de här problemen kan lösas.

Jag talade så sent som i dag med sameministern, jordbruksminister
Margareta Winberg, om detta. Frågan har hög aktualitet. Det har den
också genom att bl.a. Margareta Winberg har aktualiserat frågan i olika
sammanhang. Så beslutade t.ex. Nordiska rådet om en gemensam nor-
disk samekonvention, som är till för att skapa förutsättningar för likar-
tade rättssystem på samernas område i hela Norden. Det finns också
mycket avancerade planer på att tillsätta en särskild arbetsgrupp. Det
görs med anledning av urbefolkningens årtionde. Den kommer att utses
inom kort av Jordbruksdepartementet.

När det till sist gäller ILO-konventionen vill jag säga att det är en
mycket speciell fråga; jag har väldigt svårt att förstå att vi inte skulle
underteckna den. Vi skall självfallet på olika sätt stå upp för urbefolk-
ningarnas rätt. Men alla som har följt materialet vet att det fanns en
tvistefråga som man inte kom till någon slutsats om. Den gällde ägan-
derätten respektive ett slags brukningsrätt till mark och jord. På den
punkten håller Norge nu på att pröva vad ILO-konventionen egentligen
omfattar. Vi gör ingen nytta genom att pröva samma sak. Vi avvaktar
därför nu den brevväxling och de diskussioner som förs mellan Norge
och ILO.

Herr talman! Jag yrkar bifall till KU:s förslag till beslut och yrkar
avslag på de motioner som behandlas i och de reservationer som finns
fogade till vårt betänkande.

Prot. 1994/95:86

5 april

Sametinget, m.m.

129

9 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 86

Prot. 1994/95:86

5 april

Sametinget, m.m.

Anf. 135 RAGNHILD POHANKA (mp)

Herr talman! Att insamlingar av dokument skulle kunna jämföras
med en översyn tycker jag är ett ganska svagt argument. En parlamen-
tarisk utredning tycker jag också är att ta i - det kanske inte behövs.
Men en arbetsgrupp, som vi hörde talas om här, tycker jag låter ganska
bra. Här skall naturligtvis samerna och deras ledning komma in i första
hand, för att kunna dokumentera och tala om hur det fungerar. Man
skall inte bara samla in material utifrån.

Frågan vilken ståndpunkt EU har intagit när det gäller urbefolk-
ningarna har det hittills varit bekymmersamt att svara på. Jag har inte
kunnat finna att det finns ett enda ord skrivet om urbefolkningarna över
huvud taget.

Jag tycker att man mycket väl kunde skriva under ILO-
konventionen och pröva frågan tillsammans med Norge. Det är ju
självklart att det här arbetet skulle få mycket större effekt om två eller
tre länder gjorde det tillsammans. Problemen skulle då mycket lättare
kunna åtgärdas så att lösningen blir acceptabel för länderna och även
för samerna och för ILO. Om t.ex. Finland, Norge, Sverige och Dan-
mark gjorde det här tillsammans skulle det få en helt annan tyngd.

Avvakta har vi hållit på med väldigt länge när det gäller samerna.
Allting går så trögt. Det gäller vår urbefolkning. Samerna fanns här
före oss. Vi skall på allt sätt bevaka deras rättigheter och se till att de
kan behålla sin kultur och sin särart - hos oss, tillsammans med oss.

Anf. 136 PÄR-AXEL SAHLBERG (s)

Herr talman! De planer som fanns från den gamla regeringen om en
parlamentarisk utredning omfattade inte frågan om partistöd, vare sig i
sametingssammanhang eller när det gäller de kyrkliga kommunerna,
den andra fråga vi har haft aktuell i KU-sammanhang. Men KU:s be-
dömning var att med den utredning som nu görs när det gäller partistö-
det och med det materialinsamlande som görs som bas har vi ett gott
material att gå vidare med när det gäller t.ex. Sametinget. Jag skulle
därför vilja påstå att den process som nu pågår i Kommunförbundet
och hos departementen är en aktiv process som kommer att ge oss
vägledning. Jag har sett det som ganska troligt att jordbruksministern
kommer att komma tillbaka till oss i den här frågan, och det ganska
snart.

När det sedan gäller frågan vad EU har tagit för ställning kan jag
inte påstå att jag kan det så väl, men jag vet i varje fall att Europarådets
konvention om minoritetsspråk har koppling till den frågan. Sverige
avser att biträda den och vi kommer att följa den på olika sätt. Den
kommer att göra nytta också i den här frågan. Att allt sedan inte är
färdigt kan man ju ha sina synpunkter på.

När det gäller ILO-konventionen finns det naturligtvis inte någon
anledning att vi skulle utgöra ett parallellfall till Norge. Det handlar ju
inte längre om att utöva påtryckningar. Vi fick ju inte igenom vårt
förslag till formulering när konventionen antogs. Nu gäller det att pröva
om Norges tolkning håller. När vi vet det kan vi gå vidare.

130

Anf. 137 RAGNHILD POHANKA (mp)

Herr talman! Jag bara undrar: Var kommer samernas utvärdering in
här? De har ju en bra ledning och styrelse och kunnigt folk, så de borde
väl i allra högsta grad blandas in i utredningen. - Det är min sista fråga.

Anf. 138 PÄR-AXEL SAHLBERG (s)

Herr talman! Den eventuella utredning eller annat materialinsam-
lande som nu sker på departementet och i Kommunförbundet rör inte i
sig frågan om Sametinget och partistödet. Med den erfarenhet som vi
där kan samla och med hänsyn till utformningen av det regelverk som
finns kan vi gå vidare över till Sametingets frågor.

När det gäller partistödet inom ramen för sametinget kommer sa-
metinget och samerna själva att bli engagerade i det arbetet. Därom
råder ingen tvekan. Med det material som finns som grund och med
den granskning som har skett av sametingets verksamhet, såg vi inga
möjligheter att nu utforma det regelverk som skulle krävas.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 6 april.)

11 § Tilläggsbudget inom Finansdepartementets område

Föredrogs

Finansutskottets betänkande 1994/95 :FiU 11

Tilläggsbudget inom Finansdepartementets område (prop. 1994/95:105
delvis)

Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 6 april.)

12 § Vissa anslag inom Finansdepartementets område

Föredrogs

Finansutskottets betänkande 1994/95 :FiU 12

Vissa anslag inom Finansdepartementets område (prop. 1994/95:100
delvis)

Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.

(Beslut skulle fattas den 6 april.)

Prot. 1994/95:86

5 april

Sametinget, m.m.

131

Prot. 1994/95:86

5 april

Statistikfrågor

13 § Statistikfrågor

Föredrogs
Finansutskottets betänkande 1994/95:FiU13
Statistikfrågor (prop. 1994/95:100 delvis)

Anf. 139 KENNETH KVIST (v)

Herr talman! Klyftorna i det svenska samhället ökar. Antalet männi-
skor som inte får sin privata ekonomi att gå ihop blir allt större. Samti-
digt blir ett fåtal ännu rikare. Vådorna av detta är stora.

Det finns vad man kallar segregation. Det uppstår ökade problem på
det sociala området. I massmedierna har man börjat diskutera att många
människor lever under ekonomisk stress. Oron för den dagliga försörj-
ningen orsakar inte bara försämrad nattsömn utan också en rad olika
sjukdomar. Den segregation som ökar diskuteras ofta i termer av en
åtskillnad i boendet. Men egentligen handlar det om social segregation
och etnisk åtskillnad som en reflex av ökade klassklyftor. I massarbets-
löshetens och de kommunala och statliga nedskärningarnas spår växer
fattigdomsproblemen.

Vi måste samtidigt som vi rättar till den statliga budgeten föra en
aktiv och bestämd kamp mot de växande klassklyftorna och den växan-
de fattigdomen.

Förvisso finns det en del material som berör dessa områden. Det
görs en del utredningar eller kontinuerliga statistikframställningar som
tangerar den här frågeställningen. Men likväl saknas en utredning med
specialuppgiften att i ljuset dra fram den fattigdom som breder ut sig
och som belyser de olika konsekvenser detta för med sig i hela dess
vidd och ger förslag som är ägnade att effektivt angripa klyftorna.

I en motion har jag förordat en låginkomstutredning. Flera andra
motionärer har yrkat på samma sak. Det gäller för en sådan utredning
att inte bara belysa verkligheten utan att också lägga fast handlingslin-
jer som angriper problemen.

Valresultatet gav många människor en förhoppning om att det kan-
ske skulle ske förändringar av politiken som skulle hejda klassklyftor-
nas ökning. De första månadernas politik kanske också stärkte dessa
förhoppningar. Dess värre tycks regeringen nu vara på väg att kapitule-
ra för spekulationsintressena och steg för steg högervrida sin politik
med tuvhoppande eller Centeruppgörelser.

Icke desto mindre krävs en rejäl kartläggning av den växande fat-
tigdomen - en utredning som kan bli en väckarklocka mot den höger-
vridning av landets förhållanden som nu tycks komma att fortgå oavsett
vilken regering vi har.

Jag yrkar därför bifall till reservation 1 av Lars Bäckström.

Herr talman! När regeringen vill att minst 55 % av Statistiska Cent-
ralbyråns verksamhet skall vara lokaliserad till Örebro, skapar detta en
berättigad oro. SCB:s verksamhet i Örebro har fungerat och fungerar
väl. Det kan och borde i stället övervägas om inte snarare mer av
SCB:s verksamhet av både effektivitets- och lokaliseringsskäl borde

132

kunna förläggas dit. Därför yrkar jag också bifall till reservation 2 av
Lars Bäckström.

Anf. 140 SONIA KARLSSON (s)

Herr talman! Det här ärendet från finansutskottet handlar om det
årliga anslaget till Statistiska centralbyrån samt 20 motionsyrkanden
som behandlar frågor rörande bl.a. miljöräkenskaper, tillsättande av en
låginkomstutredning - vilket Kenneth Kvist efterfrågade införande
av ett totalprisindex och lokalisering av SCB:s hela verksamhet till
Örebro.

Vad gäller anslagen till och besparingarna inom SCB är utskottet
enigt. Vänsterpartiet har, precis som Kenneth Kvist sade, i två reserva-
tioner en annan mening än utskottets majoritet. Det gäller en ny lågin-
komstutredning samt lokalisering av SCB till Örebro.

I reservation nr 1 hävdas, vilket Kenneth Kvist instämmer i, att un-
derlag saknas för att man skall kunna behandla situationen för lågin-
komsttagare och andra jämförliga grupper.

Utskottet anser däremot att det sker ett omfattande arbete för att ta
fram ett bra underlag för en kvalificerad analys och diskussion av för-
delningsffågorna.

Låt mig ta några exempel:

1. Inkomstfördelningsfrågorna har löpande följts upp i långtidsut-
redningarna.

2. Även inkomstfördelningsundersökningen (HINK) och den total-
räknade inkomststatistiken ger ett omfattande datamaterial som möjlig-
gör studier av inkomst- och förmögenhetsutvecklingen för alla grupper
i samhället.

3. Under hösten 1995 kommer Kommittén för utvärdering av skat-
tereformen att redovisa sin analys av skattereformens fördelningspoli-
tiska effekter t.o.m. 1992. Utvärdering av de senast vidtagna föränd-
ringarna i transfererings- och skattesystemen kommer att påbörjas så
snart det finns aktuell statistik.

4. Inom Finansdepartementet har en databas utvecklats i samarbete
med SCB - FASIT (fördelnings-analytiskt statistiksystem för inkomster
och transfereringar) - för framtagande av statistikuppgifter. Med hjälp
av FASIT kan kostnaderna för planerade åtgärder beräknas samtidigt
som utfallet för olika grupper i samhället kan belysas, t.ex. med upp-
delning på socio-ekonomisk grupp, inkomstklasser, familjer med eller
utan barn. I årets finansplan redovisas de fördelningspolitiska effekter-
na av den ekonomisk-politiska propositionen och budgetpropositionen
på detta sätt. Det ger en bra belysning.

5. Dessutom har det inom Socialdepartementet påbörjats ett väl-
färdsprojekt med syfte att kartlägga hur det svenska samhället och
välfärden har förändrats. Arbetet kommer att pågå under större delen
av innevarande mandatperiod, och det kommer att bedrivas öppet och
utåtriktat. De kunskaper som man fortlöpande hämtar in skall redovi-
sas. Det kommer att ske öppet så att man kan debattera det. Det här
kommer också att följas upp.

Prot. 1994/95:86

5 april

Statistikfrågor

133

Prot. 1994/95:86 5 april

Jag tycker att Kenneth Kvists önskemål har blivit tillgodosedda i det avseendet.

Utskottet anser att dessa olika material utgör ett bra underlag när

Statistikfrågor

det gäller de frågor som har tagits upp. I reservation nr 2, som Kenneth Kvist också har yrkat bifall till, fö- reslås att möjligheterna att lokalisera hela eller huvuddelen av SCB:s verksamhet till Örebro skall utredas. Utskottet har vid ett flertal tillfällen, senast våren 1994, behandlat motionsyrkanden med samma innebörd som i den nu aktuella reserva- tionen. Uppdelningen av SCB:s verksamhet på flera orter har för all del medfört problem i vissa avseenden men också fördelar. Den delade verksamheten har t.ex. inneburit stora fördelar genom att SCB därige- nom har tillgång till två regionala arbetsmarknader. Verksamheten i Örebro har utvecklats väl. Utvecklingen från det att en del av SCB lokaliserades till Örebro har helt klart gått i riktningen att andelen kvalificerade jobb vid Örebroenheten successivt har ökat. Exempelvis är tre avdelningschefer av sex placerade och bosatta i Öre- bro. Stockholmsenheten är dock av betydelse för kontakten med använ- dare och kunder i Stockholmsregionen. Behovet av denna närhet har ökat i och med att ansvaret för den offentliga statistiken lagts ut på ett tjugotal sektorsansvariga myndigheter. Huvuddelen av dessa finns i Stockholmsregionen. Till följd av de nya styrformerna för statliga myndigheter - ökad självständighet och ökat ansvar - anser utskottet att kravet på att minst 55 % av verksamheten skall ligga i Örebro kan tas bort. Mot bakgrund av att verksamheten nu också är väl etablerad på bägge orterna bör ett så detaljerat krav inte längre vara styrande. Herr talman! Med det anförda ber jag att få yrka bifall till utskottets förslag i alla dess delar samt avslag på reservationerna. Anf. 141 KENNETH KVIST (v) replik Herr talman! När det gäller låginkomstutredningen tycks Sonia Karlsson vara litet förblindad av den rubrik som utskottet har valt för detta betänkande: Statistikfrågor. En låginkomstutredning handlar ju inte i huvudsak om statistikfrågor. I mitt inledningsanförande sade jag att det pågår en del undersök- ningar och att en del material släpps kontinuerligt, bl.a. det som Sonia Karlsson redogjorde för. Men en låginkomstutredning skall inte enbart behandla det materialet. Den skall ta upp alla samhälleliga konsekven- ser av det växande fattigdomsproblemet, vad det betyder socialt och mänskligt. Möjligen kan den s.k. välfärdsutredningen närma sig detta problem, men jag är inte så säker. Därför står jag fast vid mitt yrkande. Jag tror också att det är bäst att SCB fortsätter att leva i två regio- ner, som nu ungefär. Men det skapas en viss oro när man vill ta bort regeln om att minst 55 % av SCB:s verksamhet skall ligga i Örebro. Jag

134

menar att man måste skingra den oron genom att värna om verksamhe-

ten i Örebro. Det har jag velat göra, men jag inser också att det är vär-
defullt att den centrala statistiska verksamheten har en förankring i
huvudkommunen.

Anf. 142 SONIA KARLSSON (s) replik

Herr talman! Jag räknade upp olika exempel. Det är meningen att
man skall kunna använda delar av detta material och föra samman dem.

Jag talade också om välfärdsprojektet inom Socialdepartementet.
Det sägs särskilt att syftet med det är att kartlägga hur det svenska
samhället och välfärden har förändrats. Man kommer givetvis att titta
på hur olika människor påverkas ur fördelningssynpunkt. Därför menar
jag att vi står ganska nära varandra. Man bör kunna komplettera detta
arbete med det som Kenneth Kvist efterfrågar.

Det är inte bara Kenneth Kvist som önskar och menar att detta be-
hov finns. Jag instämmer i det, men jag förutsätter att man kan följa
Socialdepartementets arbete och fortlöpande vara med och diskutera
och debattera.

Jag delar Kenneth Kvists uppfattning att det är viktigt att värna bå-
de om Örebro- och Stockholmsmyndigheten. SCB fungerar väl på båda
platserna. Vi har ingen annan uppfattning i det avseendet.

Anf. 143 INGER LUNDBERG (s)

Herr talman! Till de framgångsrika regionalpolitiska satsningarna i
Sverige hör utlokaliseringen av statlig verksamhet till olika delar av
landet. När Invandrarverket förlädes till Norrköping och Vägverket
förlädes till Borlänge breddades arbetsmarknaderna, och staten fick
tillgång till dugliga medarbetare i olika delar av landet.

Det har inte minst varit viktigt att den centrala statsförvaltningen
har förankrats i hela landet och också tagit intryck av debatt och kultur
i hela vårt land. Man har kunnat rekrytera dugliga medarbetare också
bland dem som inte hör hemma i storstaden. Jag tror att det finns en
bred samstämmighet i kammaren om att denna lokaliseringspolitik har
varit till gagn för den regionala balansen och för statsförvaltningen som
helhet.

När utlokaliseringen av statlig verksamhet startades för ett par tre
decennier sedan var förutsättningarna annorlunda på många sätt. Den
elektroniska posten var långt ifrån en verklighet. Faxen var inget var-
dagsredskap. Restiderna var längre. Ändå känns det som om vi är litet
räddare i dag än vad man var då för att tänka i nya banor. Herr talman!
Detta är allvarligt när vi diskuterar t.ex. med dem i Bryssel om var
verksamhet skall finnas. Vi får inte vara alltför konventionella, och nog
måste vi våga utreda och granska vad som kan göra en verksamhet
effektivare och bättre.

Det finns både starka ekonomiska och starka regionalpolitiska skäl
att utreda förutsättningarna för en successiv överflyttning av hela
SCB:s verksamhet till Örebro. SCB arbetar i dag på två relativt jämn-
stora och jämnstarka enheter. Den ena finns i Örebro, den andra i
Stockholm. När SCB etablerades i Örebro på 6O-talet hade man ganska

Prot. 1994/95:86

5 april

Statistikfrågor

135

Prot. 1994/95:86

5 april

Statistikfrågor

mycket folk i Örebro, men man saknade Stockholmsenhetens akademi-
kertäthet och ledningsorganisationen. I dag är det annorlunda.

Verksamheten i Örebro har vuxit upp till en viktig del av SCB med
betoning på de stora registren - befolkningsregistret, utbildningsregist-
ret m.fl. Här finns utbildningsstatistiken. Här finns hela arbetsmark-
nadsstatistiken. Här finns statistiken om den offentliga ekonomin, om
kulturen, om boendet, om lantbruket, om transporterna, om inkomster-
na och om förmögenheterna. Här görs mycket av det jobb som Kenneth
Kvist efterlyste.

Trots att verksledningen fortfarande finns i Stockholm finns tre av
SCB:s sex avdelningschefer och två av ledningarna för resultatenheter-
na i Örebro. 55 % av SCB:s personal finns i Örebro. 300 är akademi-
ker. Närheten till högskolan i Örebro, med spetskompetens på det sam-
hällsvetenskapliga området, har gjort det lätt för SCB i Örebro att re-
krytera kompetenta och mycket engagerade handläggare.

SCB i Örebro har under 70- och 80-talen visat att man förmått re-
krytera personal med den yttersta kompetens och att man har kunnat
förnya och utveckla statistikverksamheten på ett sätt som har varit till
gagn för hela statsförvaltningen.

I Örebro har SCB tillgång till ett av Europas och Sveriges moder-
naste statistikhus. Trots att verksamhet successivt har förts över från
Stockholm har rationaliseringar i SCB:s verksamhet betytt att det finns
utrymme för ytterligare verksamhet. Det känns som ett slöseri om inte
SCB och staten tar till vara hela denna resurs.

Regeringen konstaterar - och det gör utskottet också - att verksam-
heten i Örebro är väl etablerad och fungerar väl. Detta tar man till in-
täkt för att riva upp beslutet om att minst 55 % skall vara anställda vid
Örebroenheten. Jag delar regeringens uppfattning om att ett beslut om
att riva upp 55-procentsprincipen inte leder till omedelbara eller dra-
matiska förändringar vid Örebroenheten. Därtill är den alldeles för
stark och arbetar under alldeles för goda sakliga förutsättningar.

Ändå tror jag att beslutet är olyckligt. Vi kan inte blunda för att det
finns starka psykologiska skäl som gör att statsförvaltningen tenderar
att centraliseras om inte andra krafter motverkar det. Det görs lätt slar-
viga konstateranden om lokalmässiga samband. Platsen där verksled-
ningen sitter spelar större roll än en verklig saklig prövning skulle göra.
Det är så. Vi vet allihop att det inte bara är kalla siffror och analyser
som avgör. Även personsamband och sådant spelar en viktig roll när
det gäller lokaliseringen.

Ett exempel på detta är utskottstexten om att Stockholmsenhetens
betydelse för kontakten med användare och kunder i Stockholmsregio-
nen är ett skäl till att inte lokalisera huvuddelen av verksamheten till
Örebro. Därför kan det finnas anledning att påminna om att lokalise-
ringen till Örebro inte har hindrat Skolverket från att köpa sina tjänster
från SCB, inte har hindrat de framgångsrika förhandlingarna för Örebro
på lantbruksområdet och inte har hindrat de framgångsrika förhand-
lingarna med EU om utvecklings- och forskningsarbete i Örebro. En
utredning om SCB:s framtida lokalisering skall ju också ta i frågor om

136

hur en försäljningsorganisation skall vara utformad och var den skall
finnas.

Med tanke på dagens förslag till beslut kan det vara bra att se i
backspegeln. Hur hade det sett ut i dag om riksdagen för några år sedan
inte hade fattat beslut om att 55 % av personalen skulle finnas i Öre-
bro? Avknoppningen av dataverksamheten hade knappast lett till nya
utlokaliseringar från Stockholm. Sannolikt hade en del av de enheter
som i dag finns i Örebro funnits kvar i Stockholm. Ändå tror jag inte att
någon i dag anser att det hade givit en högre effektivitet eller en bättre
statistik. I stället har det visat sig att varje överflyttning till Örebro i sig
har medfört en omprövning från grunden av den aktuella verksamheten,
att flyttningen av verksamheter till Örebro har möjliggjort stora ratio-
naliseringsvinster och en genomlysning av verksamheten vid själva
överföringen. Därför är det ett steg tillbaka när 55-procentsregeln tas
bort, särskilt när detta inte följs av direkta krav på någon analys av den
fortsatta utvecklingen i Örebro.

Vi från Örebro län kräver inte att riksdagen här och nu skall ta
ställning till en lokalisering av SCB.s verksamhet till Örebro eller nå-
gon förhastad omflyttning som stör SCB:s verksamhet. Riksdagen
måste se mycket mer konsekvensanalyser. Hänsyn måste tas till perso-
nalens och organisationens behov av en lugn och trygg utveckling. Men
i tider av stora besparingar och omprövningar är det rimligt att granska
om ett minskat internt resande, en samordning av verksamheten, till-
gången till speciellt gynnsamma lokaler och en mycket god rekryte-
ringsbas kan leda till minskade kostnader och bättre statistik.

SCB har att vinna på att det görs en seriös analys av vad en succes-
siv överföring av ytterligare enheter skulle betyda för kostnader och
kvalitet på statlig statistik.

Herr talman! Jag förstår att det inte går att få ett direkt uttalande av
riksdagen här och nu, men jag vädjar ändå till regeringen och SCB:s
ledning att väldigt förutsättningslöst granska förutsättningarna för att
faktiskt få en bättre och effektivare statlig statistik om man successivt
överför verksamhet till enheten i Örebro, med sikte på att göra Örebro
till huvudort för SCB:s verksamhet.

Anf. 144 SONIA KARLSSON (s)

Herr talman! Det är mycket positivt att få höra hur bra SCB:s verk-
samhet fungerar i Örebro. Det är glädjande. Det finns säkert positiva
delar att ta upp också i Stockholmsdelen.

Inger Lundberg menar att man väl ändå skulle kunna få en utred-
ning. SCB har ju som alla andra statliga myndigheter och verk ett be-
sparingskrav på sig. Vi vet också att SCB bara för ett år sedan fick
anpassa verksamheten till nya förutsättningar, i och med att det då blev
aktuellt också med andra statistikansvariga myndigheter. Man har ett
besparingskrav på sig, och man håller fortfarande på att anpassa sig till
den nya verksamheten. Det vore olyckligt om vi nu också började utre-
da en flyttning av SCB:s verksamhet. Jag tror att det faktiskt skulle
skada den bra och viktiga statistik som vi håller på att arbeta med.

Prot. 1994/95:86

5 april

Statistikfrågor

137

Prot. 1994/95:86

5 april

Statistikfrågor

138

I och med att verksamhet är förlagd till två platser finns det interna
resekostnader, det håller jag med om. Kostnaderna för resor mellan
Örebro och Stockholm ligger nu på ca 5 miljoner. Om man å andra
sidan skulle flytta verksamheten från Stockholm skulle, med hänsyn till
hyresnivåerna i Örebro - hyrorna är faktiskt lägre i Stockholm, även
om man kan tycka att det är konstigt - vinsten av ett minskat resande
ätas upp av ökade hyreskostnader.

Sammantaget kan man väl säga att vi i riksdagen är överens om att
vi skall värna SCB:s verksamhet i både Örebro och Stockholm. Att 55
% tas bort har mer att göra med att det för statliga myndigheter nu är
fråga om andra styrformer och en ökad självständighet. Då är det häm-
mande med andra regler som inskränker den ökade självständigheten.

Anf. 145 INGER LUNDBERG (s)

Herr talman! Det är bra att utskottet värnar SCB:s verksamhet, oav-
sett om den sker i Örebro eller i Stockholm. Jag tror att det här är en
typ av kunskap som är utomordentligt viktig att ha i en demokrati, inte
minst i en tid av stora förändringar.

Jag skall inte tjata på Sonia Karlsson. Jag tror inte att vi övertalar
varandra här och nu. Däremot vill jag tjata litet grand på Göran Persson
och departementet och väldigt mycket på SCB:s ledning. Är det inte så
att just det faktum att man har besparingskrav och höga effektivitets-
krav på sig är skäl för att faktiskt se efter om det inte finns en poäng i
att samla verksamheten i Örebro?

Formellt är lokalhyrorna där kanske något högre. Det är staten själv
som står för lokalerna i Örebro. Det är staten själv som har byggt loka-
lerna just för statistikverksamhet, med de krav på säkerhet, med de
mycket speciella krav som finns på statistikverksamhet.

Statistiken är ett område där vi är på topp i Europa, där vi faktiskt
kan betyda ganska mycket i EU-samarbetet. Då skall vi vara rädda om
vår statistikverksamhet, då skall vi söka utveckla den, och då skall vi
här, Sonia Karlsson, inte begränsa den. Vi skall säga att det här skall bli
riktigt bra.

Min tro är att det blir bättre om man samordnar verksamheten i
Örebro. Min förhoppning är att SCB:s ledning och regeringen utan
några skygglappar skall våga titta på fördelarna ur effektivitetssynpunkt
med en samordning i Örebro.

Anf. 146 SONIA KARLSSON (s)

Herr talman! Jag vill än en gång understryka att man genom att
flytta över verksamheten till Örebro, som Inger Lundberg önskar, inte
kommer ifrån vissa av de problem som redan nu finns med resor och
så. Vi har som jag sade en stor mängd statistikanvändare i Stockholm.
SCB har på sig kravet att öka kontakterna med dessa statistikanvända-
re, något som också är naturligt att man gör. Vi kommer också att få
mycket mer kontakter inom exempelvis EU.

Jag håller med om att det inte finns så stora invändningar i den de-
len. Huvudskälet är att verksamheten fungerar bra på de här två orterna.
Om jag fick vara litet skämtsam, Inger Lundberg, skulle jag kunna säga

att vi i den ort som jag kommer från, Motala, skulle vara glada om vi
hade en kvarts del av SCB. Det kan ändå vara glädjande för Örebro att
ha hälften av SCB. Ibland kanske man inte klarar av en hel decentrali-
sering, utan man kan då få nytta av en viss verksamhet på flera orter.

Anf. 147 INGER LUNDBERG (s)

Herr talman! Att jag med gott samvete och ganska mycket överty-
gelse här kan tala om behovet av en utredning och en analys beror på
att jag tror att det skulle vara bra för SCB och självfallet också att det
skulle vara bra för Örebro. Jag tror på samma sätt att många av de
lokaliseringar som finns runt om i landet är bra för statsförvaltningen.
Det är bra att Östergötland har Kriminalvårdsverket och Invandrarver-
ket - inte bara för Östergötlands skull, utan det är bra för landet att
statsförvaltningen finns förankrad i hela landet.

Jag hoppas, Sonia Karlsson, att vi alla kan tro att andra delar än
Stockholm kan vara organ för kontakter med Bryssel, att vi faktiskt kan
komma väldigt mycket längre om man i hela landet får möjlighet att
utveckla sin spetskompetens i kontakten med EU. Och när det gäller
statistiken har Örebro väldigt gynnsamma förutsättningar.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 6 april.)

14 § Sveriges avgift till gemenskapsbudgeten m.m.

Föredrogs
Finansutskottets betänkande 1994/95:FiU15
Sveriges avgift till gemenskapsbudgeten m.m. (prop. 1994/95:100
delvis)

Anf. 148 KARIN PILSÄTER (fp)

Herr talman! Vi i Folkpartiet var väldigt starkt engagerade för ett
EU-medlemskap. Det betyder inte att vi gillar allt med EU, men vi
tyckte sammantaget att fördelarna var så pass mycket större. Det bety-
der inte heller att vi gillar allt som har med Sveriges egna EU-beslut att
göra. Avgifterna är ett sådant exempel.

Vi tycker att finansieringen av EU-avgiften borde ha skett inom ra-
men för det samlade budgetarbetet, och det redovisade vi också tydligt
i höstas när de här besluten fattades. På det här viset har vi nu fått fram-
för allt skattehöjningar på arbete, som motverkar tillväxt i företagen,
tillväxt som skulle kunna ge nya jobb. Medlemskapet är bra av många
skäl. Jobben är ett. Då skall vi inte motverka de krafterna genom dåliga
finansieringar.

Herr talman! Jag vill yrka bifall till reservationerna nr 1 och 2 av
Lars Leijonborg.

Den första reservationen handlar om EU-avgiften. Med tanke på de
besked vi fick i morse om överenskommelsen, som dessutom innefattar
den resterande EU-avgiften, vet man väl i och för sig inte riktigt i vad

Prot. 1994/95:86

5 april

Statistikfrågor

Sveriges avgift till
gemenskapsbudgeten
m.m.

139

Prot. 1994/95:86 5 april

mån förslagen i FiU:15 över huvud taget fortfarande gäller. Vi menar i vart fall att det hade varit bättre med andra alternativ, att återta den

höjda skatten på arbete, att göra besparingar och att möjligen höja

Sveriges avgift till gemenskapsbudgeten m.m.

matmomsen. Men efter vad vi förstår är det snarare aktuellt med en stor sänkning av matmomsen. Vi i Folkpartiet tror att det är bättre om det lönar sig att arbeta än om det lönar sig att äta. Framför allt menar vi att vi inte skall äta oss in i Europa. Reservation nr 2 handlar om Eurobonds. Det är alltså inte så att vi är motståndare till de transeuropeiska nätverken, tvärtom. Däremot är vi emot Eurobonds. I betänkandet sägs att detta för ögonblicket inte är aktuellt. Det är bra, och det är också korrekt. Men vi vet att diskussio- nen förs. I Folkpartiet liberalerna tycker vi därför att det vore bra om det fanns ett uttryckligt nej-beslut fattat av denna kammare. Med tanke på hur mycket oklarheter och t.o.m. fusk som förekommer när det gäl- ler EU:s budget - en fråga som ju Sverige har engagerat sig starkt i - och att det också finns ett tryck på mer och inte mindre jordbruksstöd, är det enligt vår uppfattning mycket angeläget med ett nej-beslut, spe- ciellt som det återigen har visat sig att utgiftstrycket på jordbruksstöd och liknande uppenbarligen inte bara förekommer ute i Europa utan även här i Sverige. Av den anledningen vill jag yrka bifall till våra två reservationer. Anf. 149 KENNETH KVIST (v) Herr talman! Om EU-kommissionen skulle ges rätten att ge ut obli- gationer skulle detta få långtgående konsekvenser för finansieringen av EU:s verksamhet. Det är därför mycket bra att Folkpartiet i motion U503 har uppmärksammat risken för att detta kan komma att ske. Då de problem som detta skulle skapa är betydande, är det av utomordent- ligt värde att Sverige stämmer i bäcken och agerar mot en sådan ut- veckling. Därför yrkar jag bifall till reservation 2. Om man nu kan säga att det är en viss lycka att upptäcka att Folk- partiet har upptäckt denna sak kan man säga: Säg den lycka som varar beständigt? I reservation 1 menar jag att Folkpartiet däremot halkar helt snett. Det kanske Karin Pilsäter också gör när hon säger att det skall löna sig att arbeta och inte löna sig att äta. Även om jag kanske har ätit litet för mycket i mina dagar kan jag tala om att det inte lönar sig. Men för att återgå till allvaret är det nog så att maten verkligen inte är för billig för många lågavlönade människor. I ett läge när man sam- tidigt gör en rad sociala nedskärningar behövs det nog betydligt mer än en sänkning av matmomsen. Lika varmt som jag yrkar bifall till reservation 2 vill jag instämma i utskottets avstyrkan av reservation 1. Anf. 150 THOMAS ÖSTROS (s) Herr talman! Det här betänkandet handlar framför allt om de ut- giftsbeslut vi måste fatta för att finansiera medlemskapet i EU. Jag är,

140

som Karin Pilsäter, mycket glad över att vi är medlemmar i EU. Jag

tycker att medlemskapet är värt de pengar det kostar, även om det
handlar om stora summor.

Karin Pilsäter talar om den höjning av arbetsgivaravgiften som vi
beslutade om i vintras för att delfinansiera medlemsavgiften. Vi fattade
beslut i vintras om ett antal principer som skulle gälla för
EU-medlemskapet och finansieringen av avgiften. En av dem var att
medlemskapet måste finansieras fullt ut. Allt annat är fullständigt an-
svarslöst. Det var viktigt att under en valrörelse kunna säga:
”Medlemskapet i den europeiska unionen kommer att finansieras fullt
ut.”

Vår finansiering genom en höjning av arbetsgivaravgiften skall ses
som del i en helhet som vi har fört fram under hösten och vintern. Det
handlar om att sanera statsfinanserna och bekämpa arbetslösheten. Den
borgerliga regeringen hade ju en tradition att vara mycket skicklig och
snabb på att sänka skatter men var sämre på att klara statsfinanserna
och verkligen dålig på att bekämpa arbetslösheten. Det handlar om en
fördelningspolitik, och skatterna är bra att använda för att se till att vi
får en rättvis fördelning.

Det är klart att en höjning av arbetsgivaravgiften i sig inte har en di-
rekt positiv effekt. Man måste se det i sitt sammanhang. Medlemskapet
är av största vikt. Det är värt detta. Vi vet alla vad som skulle hända om
man inte finansierar det. Dessutom hade vi 1992 en sänkning av ar-
betsgivaravgiften när vi gemensamt försökte försvara den fasta växel-
kursen med en intern devalvering. Vi fick sedan de facto en deprecie-
ring som var mycket kraftig. Konkurrenskraftsbekymren är inte avgö-
rande för Sverige just nu. Därför fanns det också ett utrymme för att
höja arbetsgivaravgiften för att kunna finansiera EU-medlemskapet.

Resterande finansiering kommer att presenteras i kompletterings-
propositionen. En sänkning av matmomsen ingår givetvis inte i en
finansiering av EU-medlemskapet.

Rätten för kommissionen att utge obligationer är en fråga som har
samband med de transeuropeiska nätverk som EU planerar. Det är ett
antal projekt som man har fattat beslut om, 14 transportprojekt och 10
energiprojekt.

Detta är en av de viktiga orsakerna till att jag var för ett medlem-
skap i den europeiska unionen. Gemensamt kan man göra infrastruk-
tursatsningar som kommer att hjälpa hela Europa genom högre tillväxt
och lägre arbetslöshet. Nu är det inte aktuellt med obligationsfinansie-
ring av de här projekten. På toppmötet i Essen i december diskuterades
inte obligationerna över huvud taget. Man skulle använda de vanliga
finansieringsinstrumenten. Skulle det möta svårigheter skulle man vidta
särskilda åtgärder. Men de helt nya finansieringsformer som Karin
Pilsäter diskuterar här kom inte upp till diskussion.

Jag tycker ändå att dessa projekt är oerhört viktiga. Det finns ingen
anledning för oss i dag att fullständigt sätta stopp för alternativa finan-
sieringsformer om det skulle vara aktuellt. Varje finansiering kommer
att tas upp av kommissionen och på rådsmöten. Det finns ingen anled-
ning att i dag säga fullständigt nej till alternativa finansieringar.

Prot. 1994/95:86

5 april

Sveriges avgift till
gemenskapsbudgeten
m.m.

141

Prot. 1994/95:86 5 april	Jag vill avsluta med att yrka bifall till hemställan i finansutskottets betänkande nr 15 och avslag på samtliga reservationer.
Sveriges avgift till gemenskapsbudgeten m.m.	Anf. 151 KARIN PILSÄTER (fp) Herr talman! Det här är ju inte en allmän debatt om den ekonomiska politiken. Det är självfallet svårt att snäva in och hålla sig till det som exakt är dagens fråga. Men vi tycker inte att man gjorde de rätta avvägningarna i de beslut som fattades som riktlinjer för avgifterna. Vi tycker att det är bättre att höja en konsumtionsskatt än att höja skatten på arbete. Det försvårar för människor att få jobb som gör att de kan försörja sig. Om de har jobb har de också råd att köpa. Då kan de välja själva vad de vill an- vända sina pengar till. Det behöver man inte den här typen av snedvri- dande hjälp till. De stora summorna i det här betänkandet är vi överens om. Det handlar ju om avgifter som är ganska okontroversiella, vad jag förstår. Men det är de stora punkterna. Nätverken är bra, men vi tycker att ett nytt finansiellt instrument är ett avsteg som det vore bra om man redan nu satte stopp för. Man kan hitta andra typer av finansieringar. Det finns olika möjligheter. Man behöver inte ha öppet för ett nytt instrument. Anf. 152 THOMAS ÖSTROS (s) Herr talman! Karin Pilsäter diskuterar åter dessa obligationer som om det skulle vara aktuellt att använda dem. Dessutom talade hon i sitt tidigare inlägg om att de skulle kunna användas till finansiering av jordbrukspolitik och annat. Det är inte aktuellt, framför allt inte när det gäller jordbrukspolitiken. Vi säger att vi inte vill stänga dörrar när det gäller finansiering av oerhört viktiga infrastruktursatsningar. Att kunna föra en gemensam infrastrukturpolitik med tillväxt- och sysselsättningseffekter är ju en av de saker som vi hoppas mycket på i EU. Anf. 153 KARIN PILSÄTER (fp) Herr talman! Det är uppenbart att vi gör olika bedömningar. Vi vill inte hålla öppet för att kommissionen på egen hand skall kunna finansi- era nya projekt. Detta är en diskussion som pågår, inte på de formella dagordningarna, men vi vet att den pågår runt omkring. Då tycker vi i Folkpartiet att det vore mycket bra om vi i Sverige redan hade ett be- slut så att de svenska statsråden vet att vi säger nej till den här typen av instrument när frågan kommer upp till diskussion. Vi använder de me- toder som redan finns till att finansiera projekt. Anf. 154 THOMAS ÖSTROS (s) Herr talman! Det är absolut inte så att det är öppet för kommissio- nen att använda vilka instrument den vill. Det är beslut som kommer att fattas av rådet. Det kommer att föras en diskussion där. I de projekt som man nu diskuterar finns det inga finansierings-
142	problem av den sorten, i alla fall inte som man kan se nu.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 6 april.)

Prot. 1994/95:86

5 april

15 § Aktiebolagsrättsliga frågor, m.m.

Föredrogs

Lagutskottets betänkande 1994/95 :LU24
Aktiebolagsrättsliga frågor, m.m.

Anf. 155 STIG RINDBORG (m)

Herr talman! Utredningar kostar pengar. Vi moderater anser att frå-
gan om ansvarsgenombrott är färdigutredd. Det är väsentligt att den
som startar aktiebolag vet vilka risker som är förenade med detta och
vad han riskerar. Systemet och tanken med aktiebolag är ju att det skall
vara de resurser som finns i bolaget som riskeras.

Vi har nyligen höjt aktiekapitalet för alla bolag. Det ger ytterligare
underlag för att säga att man där har den resurs som är avsatt för att
sköta aktiebolaget.

Enligt de senaste utredningarna ger rekvisiten för ansvarsgenom-
brott vid handen att det inte går att precisera. Jag vill hänvisa till den
redovisning av professor Håkan Nial som finns i associationsrätten: om
delägare begagnat sitt inflytande över bolaget på ett gentemot borgenä-
rerna otillbörligt sätt svarar delägarna solidariskt med bolaget för vad
som brister.

Skall vi ha en lagstiftning med sådana här kautschukparagrafer sät-
ter jag ett stort frågetecken för vem som vill engagera sig i att starta
företag. Det är ju något som vi alla önskar att vi skall få fler av här i
landet. Om man startar företag finns det möjligheter att komma till rätta
med arbetslösheten.

Med hänvisning till detta yrkas bifall till reservation 2, avgiven av
moderaterna under mom. 2.

Anf. 156 PER ROSENGREN (v)

Herr talman! Jag tänker främst uppehålla mig vid reservation 1 un-
der mom. 1 om bolagsorganens ansvar samt det särskilda yttrande som
avgivits av mig och Bengt Harding Olson.

Vi menar när det gäller bolagsorganens ansvar att fastighetsspeku-
lationer utgör ett stort problem, som ofta är förenat med ekonomiska
oegentligheter av skilda slag. Vi anser att man på något sätt måste ställa
de personer som utnyttjar sådana möjligheter till ansvar.

I propositionen anförs att det är upp till Aktiebolagskommittén att
ta hand om denna frågeställning. Jag tycker att det är viktigt att riksda-
gen som sin mening uttalar att Aktiebolagskommittén måste ta tag i
dessa frågor. Det kan annars inte ges några garantier för att dessa tas
upp till behandling.

Jag yrkar bifall till reservation 1 under mom. 1.

Aktiebolagsrättsliga
frågor, m.m.

143

Prot. 1994/95:86 5 april

Jag vill vidare litet närmare kommentera det särskilda yttrande som avgivits av Bengt Harding Olson och mig och som handlar om ett för-

enklat likvidationsförfarande för aktiebolag. Det är från början en folk-

A ktiebolagsrättsliga frågor, m.m.

partimotion. När vi läste propositionen uppmärksammade vi inte den- na, men motionen visar att det kan komma bra förslag även från folk- partister i detta sammanhang. Om man i dag skall likvidera ett bolag, krävs att det skall utses en likvidator. Ett likvidationsförfarande enligt den modellen kan kosta minst 8 000 - 10 000 kr. Hur vet jag då detta? Jag var för ett antal år sedan revisor för ett aktiebolag som för ett antal år sedan befann sig i ekonomiskt trångmål. Jag och ägaren till bolaget bestämde att det inte längre gick att upprätthålla verksamheten, utan vi måste lägga ned denna. Vi avyttrade tillgångar som var värda att avyttra och betalade av alla skulder. När allt detta var klart hade bolagsägaren förlorat ungefär 48 000 kr. I det läget efterhörde jag med Patent- och registreringsverket om det då gick att avregistrera bolaget. Nej, blev svaret, vi måste ha en av tingsrätten utsedd likvidator. På egen begäran skulle man då själv be- kosta likvidatorn. Jag ringde till två, tre advokater som hade sysslat med sådana här likvidationsärenden, och hos samtliga fick jag samma besked. För detta skulle krävas minst sex till åtta timmars arbete, till en kostnad av i dåvarande läge ungefär 800 kr timme. Därtill tillkom moms som en direkt kostnad för bolagsägaren. Till de 48 000 kr som vederbörande förlorat skulle alltså läggas kostnaden för likvidationsför- farandet. Jag föreslog då vederbörande att vi inte skulle göra på detta sätt utan faktiskt bara låta saken bero, utan att inkomma med några hand- lingar. Det innebär att staten tar på sig kostnaden för detta. För tre veckor sedan läste jag en kungörelse i min ortstidning enligt vilken bolaget var satt i konkurs. Huruvida några fordringsägare skulle få ut några pengar var osäkert. Det fanns ju dock inga fordringsägare i boet, utan allting var reglerat och klart. Jag trodde att allting därmed var färdigt och iordningställt. Men just i morse, av någon underlig anledning, fick jag telefonsamtal från bo- lagsägaren, som frågade mig om jag hade några räkenskapshandlingar kvar hemma. Jag svarade att jag hade skickat över allt till honom i samband med att allt annat ordnades upp. Jag sade också att det måste vara mer än fem år sedan som vi sysslade med detta. Han uppgav då att han hade kollat räkenskapshandlingarna och funnit att sista ingående och utgående fakturor var daterade 1987. Två konkursförvaltare hade varit inkopplade på detta, likaså tings- rätten och PRV. Det hade kostat framför allt staten väldigt mycket pengar. Ett bolag som över huvud taget hade varken tillgångar eller skulder likviderades efter åtta år. Hade det varit fråga om t.ex. eftertaxering, skulle femårsregeln ha gällt. Enligt den nya proposition om konkursgäldenärer som framlagts skall man de facto inte behöva spara räkenskapsmaterial mer än fem år. Det är då intressant att se att det är fråga om ett åtta år gammalt fall.

144

Dagens regler för likvidationsförfarandet måste ändras. Ett förenklat
förfarande måste införas.

Jag talade med Folkpartiets representant i lagutskottet så sent som
för en timme sedan, och denne ångrade att vi inte hade avgivit en reser-
vation om detta. Men vi har ett särskilt yttrande, och jag ämnar faktiskt,
om Aktiebolagskommittén inte gör något åt detta, återkomma i ärendet.

Jag yrkar än en gång bifall till reservation 1 under mom. 1 och hotar
alltså med att återkomma i frågan om förenklat förfarande för avveck-
ling av aktiebolag, om Aktiebolagskommittén inte tar upp denna fråga.

Anf. 157 STIG RINDBORG (m) replik

Herr talman! Jag sitter i Aktiebolagskommittén. Jag håller dessutom
just nu på att likvidera några bolag och har också genomfört många
andra likvidationer. Skulle det fungera så som det beskrivits här, håller
jag med om att något måste göras. Per Rosengren kommer ju från Ska-
raborgs län. Vad som händer vid en likvidation när det i redovisningen
uppges att det inte finns några skulder är att man skickar in en begäran
om förordnande av en likvidator, som skall vara en allmänt betrodd
person. Vidare skall man bifoga en balansräkning och ett bolagsstäm-
moprotokoll. Sedan utfärdas en kallelse efter okända borgenärer. Det
dyraste är tidningsannonsen.

Jag har alltså mycket svårt att förstå det här, men jag skall höra med
ledamöterna i Aktiebolagskommittén, och om någon ytterligare har
samma erfarenhet, skall vi väl se till att reglerna på något vis ändras.

Anf. 158 PER ROSENGREN (v) replik

Herr talman! Det här är ett ganska stort problem, vilket visas av det
aktuella fallet. Ett antal advokater har sett detta som ett slags försörj-
ningskälla och ser till att dra ut på uppdragen.

Tingsrätter m.fl. accepterar inte vem som helst som allmänt betrodd
person. Jag menar att den som är revisor, i synnerhet efter det att revi-
sorskraven nu generellt kommer att höjas, på något sätt borde kunna stå
som garant för att det inte finns några skulder i totalt rena bolag. Med
nuvarande regler är detta dock ett stort problem, och det av mig be-
skrivna aktuella fallet är faktiskt ett bevis på detta.

Frågan om Stig Rindborg har andra erfarenheter tycker jag är gans-
ka ointressant. Frågan är hur de nuvarande reglerna kan utnyttjas och
vilka problem de de facto skapar.

Anf. 159 CARIN LUNDBERG (s)

Herr talman! Grundprincipen för aktiebolag är att delägarna inte har
något personligt betalningsansvar för bolagets förpliktelser. Betal-
ningsansvarskommittén föreslog i sitt betänkande 1987 att delägare i
vissa undantagssituationer skulle kunna bli solidariskt betalnings-
ansvariga för bolagets skulder, s.k. ansvarsgenombrott. Genom rege-
ringsbeslut i september 1991 fick Aktiebolagskommittén i uppdrag att
göra en fördjupad utredning.

Efter valet 1991 beslutade den nya regeringen om nya tilläggsdi-
rektiv till Aktiebolagskommittén, och ansvarsgenombrottet skulle inte

Prot. 1994/95:86

5 april

Aktiebolagsrättsliga
frågor, m.m.

145

10 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 86

Prot. 1994/95:86 5 april

utredas vidare. Nu har nuvarande regering ånyo givit Aktiebolags- kommittén detta uppdrag, och moderaterna vill att kommittén skall

befrias från detta uppdrag. Företagsrekonstruktioner försvåras, anser

Aktiebolagsrättsliga frågor, m.m.

man. Sådana regler anses också meningslösa i kampen mot den eko- nomiska brottsligheten. Utskottet vill för sin del understryka grundsatsen om personlig an- svarsfrihet för bolagets förpliktelser och dess betydelse för företagen och näringslivet. Men i vissa situationer av uppenbart missbruk kan det vara befogat med ansvarsgenombrott. Högsta domstolen har också tillämpat den principen. Liknande regler finns i många andra länder. Utskottet välkomnar därför att Aktiebolagskommittén har fått uppdra- get igen. När Lagrådet yttrade sig över lagrådsremissen anförde man bl.a. att regler om ansvarsgenombrott kunde innebära ett nytt osäkerhetsmo- ment i näringsverksamhet som sker i aktiebolagsform. Jag har svårt att instämma i Lagrådets slutsats. Det största osäkerhetsmomentet måste vara den ekonomiska brottsligheten. Den ekonomiska brottsligheten medför omfattande skadeverkningar för såväl samhället i stort som företag och enskilda medborgare. Tiotals miljarder kronor i skatt un- dandras varje år, och konkurrensen snedvrids. Leverantörer och långi- vare drabbas negativt. Vi får högre priser, lägre sysselsättning och lägre tillväxt i samhällsekonomin. Samhället har naturligtvis ett avgörande ansvar för bekämpandet av ekonomisk brottslighet, men den senaste tidens omfattning av densam- ma har lett till ökad insikt om att näringslivet måste ta ett större ansvar. Näringslivet drabbas hårt och har därför ett egenintresse av att mot- verka ekonomisk brottslighet. Näringslivet har också unika möjligheter att förebygga ekonomisk brottslighet, att uppmärksamma sådan och sätta stopp för den i ett tidigt skede. Det finns lagreglerade system för internkontroll genom revisorer, offentlig redovisning och annat. Det är en god grund för den egna insatsen. Avsikten med det arbete som pågår inom detta område är att göra det besvärligare för ekobrottslingarna. Nu är det dags för Aktiebolags- kommittén att analysera frågan om ansvarsgenombrott. Per Rosengren tar upp frågan om bolagsorganens ansvar. Liksom Stig Rindborg sitter jag i Aktiebolagskommittén, och vi har just i dag justerat ett betänkande som bl.a. handlar om bolagsorganens ansvar. Jag rekommenderar det till läsning. Per Rosengren tar också upp en motion av tredje vice talmannen, i vilken föreslås att det borde finnas ett enklare sätt att avveckla ett bolag än vad som är fallet i dag. Bolag kan ju upphöra genom likvidation, konkurs eller genom att de avförs ur aktiebolagsregistret. Det kan också ske genom fusion. Det är ju konkurser som vi har hört talas om under de senaste åren. Konkurserna var under 8O-talet mellan 5 000 och 6 000 per år, och under början av 90-talet ökade de lavinartat i antal, för att 1992 nå oanade höjder - då ägde 21 219 konkurser rum. Det kan väl vara an- ledningen till att vi inte riktigt har observerat det problem som Per

146

Rosengren tog upp. Jag kommer att ta med mig detta till Aktiebolags-

kommittén, så får vi se vad vi kan göra åt det. Utskottet anser dock för
sin del att det inte finns anledning till något initiativ från riksdagen.

Jag vill med det, herr talman, yrka bifall till utskottets hemställan i
lagutskottets betänkande nr 24 och avslag på reservationerna.

Anf. 160 PER ROSENGREN (v) replik

Herr talman! Det är i för sig intressant att höra att Aktiebolags-
kommittén i dag på ett sammanträde har behandlat frågan om bolagsor-
ganens ansvar, fastighetsspekulationer, osv. Det vore då också intres-
sant att höra vad man har gjort åt det yrkande som finns i den här reser-
vationen.

Carin Lundberg rekommenderar mig att läsa igenom Aktiebolags-
kommitténs betänkande, men det hinner jag inte göra här och nu. Jag
vore därför tacksam om jag kunde få litet förhandsinformation om vad
ni har sagt.

Som jag sade förut kommer jag att avvakta Aktiebolagskommitténs
behandling av frågan om förenklade likvidationer. En likvidation som
icke sker på egen begäran, utan där man låter det gå genom PRV, slutar
ju de facto i en konkurs i och med att den skall kungöras som en sådan.
Av de konkurser som man räknar med är säkert en hel del sådana där
det inte finns någon som blir direkt lidande. Den enda som blir lidande
vid likvidationer är ju egentligen den som själv väljer att likvidera en
verksamhet där det egentligen inte finns någon verksamhet.

Anf. 161 CARIN LUNDBERG (s) replik

Herr talman! Jag sade att Aktiebolagskommittén i dag har justerat
sitt betänkande. Jag tror att det innebär att det skall överlämnas den 12
maj. Utredningen är alltså inte offentlig förrän då. Jag skall se till att
Per Rosengren därefter får ett exemplar av betänkandet.

Anf. 162 STIG RINDBORG (m) replik

Herr talman! Bara en kort synpunkt: Om en styrelse inte själv sköter
om likvidationen utan det blir konkurs, då har styrelsen inte skött sitt
åliggande enligt aktiebolagslagen, och de som förlorar på det är skatte-
betalarna, eftersom det då skall betalas ett arvode till en konkursförval-
tare.

Anf. 163 AGNE HANSSON (c)

Herr talman! Jag ber om ursäkt för att det har blivit en litet konstig
ordning på talarlistan på grund av att jag anmälde mig litet för sent till
debatten. Det är formellt Carin Lundberg som försvarar utskottsmajori-
tetens skrivning, och det gör hon på ett utomordentligt sätt.

Det finns en punkt i betänkandet där bl.a. Centerpartiet har en re-
servation, reservation nr 1, i vilken vi tar upp bolagsorganens ansvar.
Visserligen har Per Rosengren yrkat bifall till reservationen, men efter-
som den är föranledd bl.a. av en centermotion finner jag anledning att
markera att vi från Centern självfallet står bakom reservationen och
också de yrkanden vi har fört fram i motionen.

Prot. 1994/95:86

5 april

Aktiebolagsrättsliga
frågor, m.m.

147

Prot. 1994/95:86 5 april

I motionen behandlas de oegentligheter som förekommer i första hand på fastighetsmarknaden, med den fastighetsplundring som i vissa

fall förekommer. Det här är en form av ekonomisk brottslighet, och den

Aktiebolagsrättsliga frågor, m.m.

är liksom all annan ekonomisk brottslighet väldigt viktig att komma åt och få bukt med. Det är den delen vi tar upp i motionen. Vi vill ha en skärpning av dels förvärvslagstiftningen, dels aktiebolagslagen på de här punkterna för att hindra sådan här brottslighet från att fortsätta. Vi har fått en utomordentligt positiv behandling av motionen i ut- skottet. Majoriteten säger att man förutsätter att Aktiebolagskommittén tittar på de här sakerna och att regeringen sedan kommer till riksdagen med förslag till åtgärder för att få en bättre tingens ordning till stånd. Det är naturligtvis så nära ett tillkännagivande som man kan kom- ma, men med den småländska envishet som jag representerar och för att behålla trycket i den här viktiga frågan har vi ändå i reservationen velat markera ett tillkännagivande för att snabba på behandlingen, så att vi så snabbt som möjligt kan komma till ett beslut här i kammaren. Skälet till detta är att situationen på bostadsmarknaden nu är sådan att många fastighetsägare kan få problem, och det innebär tyvärr något av en gyllene marknad för just den här typen av oegentligheter. Det är därför viktigt att vi snabbt kommer till rätta med det här. Jag har naturligtvis stor tilltro till Stig Rindborg, Carin Lundberg, Eva Arvidsson och alla andra kolleger i Aktiebolagskommittén och till att det finns kraftfulla åtgärder även på den här punkten. Med det kan väl kanske debatten stanna just nu. Om sådana åtgärder inte kommer till stånd kommer jag att återkomma i frågan. Med det, herr talman, ber jag att få yrka bifall till reservation nr 1 och i övriga delar bifall till utskottets hemställan. Anf. 164 CARIN LUNDBERG (s) replik Herr talman! Eftersom jag redan har lovat Per Rosengren ett exemp- lar av utredningens delbetänkande gör jag detsamma i fråga om Agne Hansson. Anf. 165 PER ROSENGREN (v) Herr talman! Jag har begärt ordet med anledning av Stig Rindborgs replik, som egentligen inte var riktad till Carin Lundberg utan till mig, som jag uppfattade det. Men eftersom jag inte kunde begära replik på Stig Rindborg efter det att han hade begärt replik på Carin Lundberg, var jag tvungen att begära ordet för ett särskilt anförande. Stig Rindborg sade att likvidationen skulle ske på skattebetalarnas bekostnad. Detta är en effekt av nuvarande likvidationsförfarande, och det är precis det jag vill komma ifrån. Jag tycker inte att det är särskilt motiverat att göda en massa advokater som ser detta som sitt levebröd, genom att låta dem debitera ett antal timmar för att delta i ett likvida- tionsförfarande. Detta tar enligt Stig Rindborg i stort sett en halvtimme i anspråk, men enligt mina uppgifter och mina verkliga erfarenheter debiteras en sådan tjänst med minimum sex, åtta eller tio timmar. Med tanke på dagens advokatarvoden blir det då ganska ansenliga summor.

148

Jag förstår då om den enskilde aktiebolagsägaren, som har gjort rätt
för sig genom att betala alla sina skulder och skött allting alldeles per-
fekt, väljer att inte stå för dessa kostnader själv utan överlämpar dem
på staten. Det har jag full förståelse för. Det är precis därför som jag i
ett särskilt yttrande har stött den folkpartistiska motionen i det avseen-
det.

Anf. 166 STIG RINDBORG (m)

Herr talman! Min synpunkt grundar sig på den uppgiften att det
saknades skulder i det här bolaget. Då är det obegripligt vad man har
sysslat med där nere i Västergötland.

Anf. 167 PER ROSENGREN (v)

Herr talman! För mig är det precis lika obegripligt att man kan hug-
ga till med ett antal timmar i en sådan här offert. Jag håller med Stig
Rindborg om det han säger. Det fanns varken fordringar eller skulder
kvar i bolaget när allting var klart, inte ett öre i skuld.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 6 april.)

16 § Tilläggsbudget inom Kommunikationsdepartementets områ-
de

Föredrogs

Trafikutskottets betänkande 1994/95 :TU 15

Tilläggsbudget inom Kommunikationsdepartementets område

(prop. 1994/95:105 delvis)

Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 6 april.)

17 § Bordläggning

Anmäldes och bordlädes

Propositioner

1994/95:119 Vissa åtgärder mot utsläpp av försurande ämnen och
andra luftföroreningar

1994/95:144 Riktlinjer för registreringen av påföljder m.m.

1994/95:190 Skydd för gravfriden vid vraket efter passagerarfartyget
Estonia

1994/95:212 Ökat föräldrainflytande över utvecklingsstörda barns
skolgång - en försöksverksamhet

Prot. 1994/95:86

5 april

Aktiebolagsrättsliga
frågor, m.m.

149

Prot. 1994/95:86

5 april

Skrivelse

1994/95:183 Redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten år
1994

Lagutskottets betänkanden

1994/95 :LU23 Anslag till Kronofogdemyndigheterna

1994/95:LU33 Ny fastighetsmäklarlag (förnyad behandling)

18 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 4 april

1994/95:103 av Maggi Mikaelsson (v) till statsrådet Pierre Schori om
Tjernobylolyckan m.m.

1994/95:104 av Eva Zetterberg (v) till utrikesministern om Turkiet och
de mänskliga rättigheterna

Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 18 april.

19 § Anmälan om frågor

Anmäldes att följande frågor framställts

den 4 april

1994/95:425 av Göran Magnusson (s) till justitieministern om fördel-
ningen av polisresurser mellan länen

1994/95:426 av Gudrun Schyman (v) till statsrådet Mats Hellström om

Rådgivande nämnden för krigsmaterielexport

1994/95:427 av Gudrun Schyman (v) till statsrådet Mats Hellström om
offentliggörande av brev från krigsmaterielinspektionen

den 5 april

1994/95:428 av Sten Andersson (m) till statsrådet Mats Hellström om
import och export av krigsmateriel

1994/95:429 av Beatrice Ask (m) till statsrådet Ylva Johansson om
invandrares kunskaper i svenska språket

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksdagens snabbproto-
koll tisdagen den 18 april.

150

20 § Kammaren åtskildes kl. 20.36.

Prot. 1994/95:86

5 april

Förhandlingarna leddes

av talmannen från sammanträdets början t.o.m 6 § anf. 25 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. 8 § anf. 36 (delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. anf. 80 (delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 9 § anf. 112 (delvis),
av talmannen därefter t.o.m. ajourneringen kl. 17.51 och
av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets slut.

Vid protokollet

LISBETH HANSING ENGSTRÖM

/Barbro Nordström

151

Prot. 1994/95:86

5 april

Innehållsförteckning

1 § Aktuell debatt: Sveriges ekonomi..............................................1

Anf. 1 CARL BILDT (m).......................................................1

Anf. 2 Finansminister GÖRAN PERSSON (s)......................2

Anf. 3 CARL BILDT (m).......................................................4

Anf. 4 OLOF JOHANSSON (c).............................................5

Anf. 5 LARS LEIJONBORG (fp)...........................................6

Anf. 6 JOHAN LÖNNROTH (v)............................................8

Anf. 7 BIRGER SCHLAUG (mp)..........................................9

Anf. 8 ALF SVENSSON (kds).............................................11

Anf. 9 Finansminister GÖRAN PERSSON (s)....................12

Anf. 10 CARL BILDT (m)...................................................14

Anf. 11 OLOF JOHANSSON (c).........................................15

Anf. 12 LARS LEIJONBORG (fp).......................................16

Anf. 13 JOHAN LÖNNROTH (v)........................................17

Anf. 14 BIRGER SCHLAUG (mp)......................................18

Anf. 15 ALF SVENSSON (kds)...........................................19

Anf. 16 Finansminister GÖRAN PERSSON (s)..................20

Anf. 17 CARL BILDT (m)...................................................21

Anf. 18 Finansminister GÖRAN PERSSON (s)..................22

Meddelande om dagens sammanträde...........................................23

Anf. 19 TALMANNEN........................................................23

2 § Justering av protokoll...............................................................23

3 § Meddelande om svar på interpellation....................................23

4 § Hänvisning av ärenden till utskott...........................................24

5 § Förnyad bordläggning..............................................................24

6 § Anslag till Tullverket................................................................24

Skatteutskottets betänkande 1994/95:SkU33..........................24

Anf. 20 CARL FREDRIK GRAF (m)..................................24

Anf. 21 ROLF KENNERYD (c)...........................................25

Anf. 22 ISA HALVARSSON (fp)........................................26

Anf. 23 LARS BÄCKSTRÖM (v)........................................26

Anf. 24 CARL FREDRIK GRAF (m) replik........................27

Anf. 25 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds).........................27

Anf. 26 SVERRE PALM (s).................................................28

Anf. 27 CARL FREDRIK GRAF (m) replik........................28

Anf. 28 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds) replik...............29

Anf. 29 RONNY KORSBERG (mp)....................................29

Beslut.................................................................................................29

152

7 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatte-

rats den 30 mars.........................................................................31

SkU19 Alkoholskatt och tobaksskatt.......................................31

SkU24 Beskattningssystemets utformning under kriser och i
krig..........................................................................................32

FiU23 Ekonomisk demokrati, sparande och ägarspridning.....32

8 § Internationellt utvecklingssamarbete.......................................33

Utrikesutskottets betänkande 1994/95:UU15..........................33

Anf. 30 BERTIL PERSSON (m)...........................................33

Anf. 31 HELENA NILSSON (c)...........................................36

Anf. 32 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp)........................38

Anf. 33 EVA ZETTERBERG (v).........................................42

Anf. 34 BODIL FRANCKE OHLSSON (mp)......................46

Anf. 35 INGRID NÄSLUND (kds).......................................50

Anf. 36 KRISTINA SVENSSON (s)....................................54

Anf. 37 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) replik..............57

Anf. 38 KRISTINA SVENSSON (s) replik..........................58

Anf. 39 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) replik..............58

Anf. 40 KRISTINA SVENSSON (s) replik..........................59

Anf. 41 BERTIL PERSSON (m) replik................................59

Anf. 42 KRISTINA SVENSSON (s) replik..........................59

Anf. 43 BERTIL PERSSON (m) replik................................60

Anf. 44 KRISTINA SVENSSON (s) replik..........................60

Anf. 45 ANDRE VICE TALMANNEN................................60

Anf. 46 INGRID NÄSLUND (kds) replik.............................61

Anf. 47 ANDRE VICE TALMANNEN................................61

Anf. 48 KRISTINA SVENSSON (s) replik.........................61

Anf. 49 INGRID NÄSLUND (kds) replik.............................61

Anf. 50 KRISTINA SVENSSON (s) replik..........................62

Anf. 51 EVA ZETTERBERG (v) replik...............................62

Anf. 52 KRISTINA SVENSSON (s) replik..........................63

Anf. 53 EVA ZETTERBERG (v) replik...............................63

Anf. 54 KRISTINA SVENSSON (s) replik..........................63

Anf. 55 Statsrådet PIERRE SCHORI (s)...............................64

Anf. 56 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) replik..............67

Anf. 57 Statsrådet PIERRE SCHORI (s)...............................68

Anf. 58 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) replik..............69

Anf. 59 Statsrådet PIERRE SCHORI (s)...............................69

Anf. 60 BERTIL PERSSON (m) replik................................70

Anf. 61 Statsrådet PIERRE SCHORI (s)...............................70

Anf. 62 BERTIL PERSSON (m) replik................................7K

Anf. 63 Statsrådet PIERRE SCHORI (s)................................72

Anf. 64 HELENA NILSSON (c) replik................................72

Anf. 65 Statsrådet PIERRE SCHORI (s)...............................72

Anf. 66 HELENA NILSSON (c) replik................................73

Anf. 67 EVA ZETTERBERG (v) replik...............................73

Anf. 68 Statsrådet PIERRE SCHORI (s)...............................74

Anf. 69 EVA ZETTERBERG (v) replik...............................74

Anf. 70 BODIL FRANCKE OHLSSON (mp) replik............75

Prot. 1994/95:86

5 april

153

Prot. 1994/95:86           Anf. 71 Statsrådet PIERRE SCHORI (s)..............................75

5 april                    Anf. 72 INGRID NÄSLUND (kds) replik............................76

----------------- Anf. 73 Statsrådet PIERRE SCHORI (s)..............................76

Anf. 74 INGRID NÄSLUND (kds) replik............................77

Anf. 75 GÖRAN LENNMARKER (m)................................77

Anf. 76 Statsrådet PIERRE SCHORI (s)..............................81

Anf. 77 GÖRAN LENNMARKER (m) replik......................82

Anf. 78 MARIANNE SAMUELSSON (mp)........................82

Anf. 79 ANNELI HULTHÉN (s).........................................84

Anf. 80 INGER KOCH(m)..................................................85

Anf. 81 RAGNHILD POHANKA (mp)...............................87

Anf. 82 GÖRAN LENNMARKER (m) replik......................88

Anf. 83 RAGNHILD POHANKA (mp) replik.....................89

Anf. 84 GÖRAN LENNMARKER (m) replik......................89

Anf. 85 RAGNHILD POHANKA (mp) replik.....................89

Anf. 86 STEN TOLGFORS (m)...........................................89

Anf. 87 EVAGOÉS(mp).....................................................91

Anf. 88 LARS HJERTÉN (m)..............................................93

Anf. 89 KRISTINA SVENSSON (s) replik..........................95

Anf. 90 INGRID NÄSLUND (kds) replik............................95

Anf. 91 LARS HJERTÉN (m) replik....................................95

Anf. 92 INGRID NÄSLUND (kds) replik............................96

Anf. 93 LARS HJERTÉN (m) replik....................................96

Anf. 94 EVA ZETTERBERG (v) replik...............................96

Anf. 95 LARS HJERTÉN (m) replik....................................96

Anf. 96 EVA JOHANSSON (s)............................................97

Anf. 97 INGRID NÄSLUND (kds) replik............................98

Anf. 98 EVA JOHANSSON (s) replik.................................98

Anf. 99 INGRID NÄSLUND (kds) replik............................99

Anf. 100 EVA JOHANSSON (s) replik...............................99

Anf. 101 Statsrådet PIERRE SCHORI (s)............................99

Anf. 102 MARIANNE SAMUELSSON (mp)....................100

Anf. 103 Statsrådet PIERRE SCHORI (s)..........................100

Beslut...............................................................................................100

9 § Vissa tryck- och yttrandefrihetsrättsliga frågor..................105

Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95:KU14..............105

Anf. 104 OLA KARLSSON (m)........................................105

Anf. 105 BIRGIT FRIGGEBO (fp)....................................106

Anf. 106 KENNETH KVIST (v)........................................108

Anf. 107 BIRGIT FRIGGEBO (fp) replik..........................109

Anf. 108 KENNETH KVIST (v) replik..............................109

Anf. 109 BIRGIT FRIGGEBO (fp) replik..........................110

Anf. 110 KENNETH KVIST (v) replik..............................110

Anf. 111 RAGNHILD POHANKA (mp)...........................110

Anf. 112 CATARINA RÖNNUNG (s)...............................111

Anf. 113 LENNART FRIDÉN (m).....................................114

Anf. 114 CATARINA RÖNNUNG (s) replik....................116

Anf. 115 LENNART FRIDÉN (m) replik..........................116

154

Anf. 116 KENNETH KVIST (v) replik..............................116

Anf. 117 LENNART FRIDÉN (m) replik...........................117

Anf. 118 KENNETH KVIST (v) replik..............................117

Anf. 119 LENNART FRIDÉN (m) replik...........................118

Anf. 120 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds)......................118

Anf. 121 BIRGIT FRIGGEBO (fp) replik..........................120

Anf. 122 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds) replik............120

Anf. 123 BIRGIT FRIGGEBO (fp) replik..........................120

Anf. 124 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds) replik............120

Anf. 125 EWA LARSSON (mp).........................................121

Anf. 126 KENNETH KVIST (v) replik..............................122

Anf. 127 EWA LARSSON (mp) replik...............................122

Anf. 128 KENNETH KVIST (v) replik..............................122

Anf. 129 EWA LARSSON (mp) replik...............................122

Anf. 130 CATARINA RÖNNUNG (s)...............................122

Anf. 131 EWA LARSSON (mp).........................................123

Beslut...............................................................................................123

Beslut om uppskjuten votering......................................................125

Ajournering.....................................................................................125

Återupptagna förhandlingar.........................................................125

10 § Sametinget, m.m.....................................................................125

Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95 :KU37..............125

Anf. 132 SIV HOLMA (v)..................................................125

Anf. 133 RAGNHILD POHANKA (mp)............................127

Anf. 134 PÄR-AXEL SAHLBERG (s)...............................128

Anf. 135 RAGNHILD POHANKA (mp)............................130

Anf. 136 PÄR-AXEL SAHLBERG (s)...............................130

Anf. 137 RAGNHILD POHANKA (mp)............................131

Anf. 138 PÄR-AXEL SAHLBERG (s)...............................131

(Beslut skulle fattas den 6 april.)...........................................131

11 § Tilläggsbudget inom Finansdepartementets område..........131

Finansutskottets betänkande 1994/95:FiUl 1.........................131

(Beslut skulle fattas den 6 april.)...........................................131

12 § Vissa anslag inom Finansdepartementets område..............131

Finansutskottets betänkande 1994/95 :FiU 12.........................131

(Beslut skulle fattas den 6 april.)...........................................131

13 § Statistikfrågor........................................................................132

Finansutskottets betänkande 1994/95 :FiU 13.........................132

Anf. 139 KENNETH KVIST (v)........................................132

Anf. 140 SONIA KARLSSON (s).......................................133

Anf. 141 KENNETH KVIST (v) replik..............................134

Anf. 142 SONIA KARLSSON (s) replik............................135

Prot. 1994/95:86

5 april

155

Prot. 1994/95:86

5 april

Anf. 143 INGER LUNDBERG (s).....................................135

Anf. 144 SONIA KARLSSON (s)......................................137

Anf. 145 INGER LUNDBERG (s).....................................138

Anf. 146 SONIA KARLSSON (s)......................................138

Anf. 147 INGER LUNDBERG (s).....................................139

(Beslut skulle fattas den 6 april.)..........................................139

14 § Sveriges avgift till gemenskapsbudgeten m.m....................139

Finansutskottets betänkande 1994/95:FiU15........................139

Anf. 148 KARIN PILSÄTER (fp)......................................139

Anf. 149 KENNETH KVIST (v)........................................140

Anf. 150 THOMAS ÖSTROS (s).......................................140

Anf. 151 KARIN PILSÄTER (fp)......................................142

Anf. 152 THOMAS ÖSTROS (s).......................................142

Anf. 153 KARIN PILSÄTER (fp)......................................142

Anf. 154 THOMAS ÖSTROS (s).......................................142

(Beslut skulle fattas den 6 april.)..........................................143

15 § Aktiebolagsrättsliga frågor, m.m.........................................143

Lagutskottets betänkande 1994/95.LU24.............................143

Anf. 155 STIG RINDBORG (m)........................................143

Anf. 156 PER ROSENGREN (v).......................................143

Anf. 157 STIG RINDBORG (m) replik..............................145

Anf. 158 PER ROSENGREN (v) replik.............................145

Anf. 159 CARIN LUNDBERG (s).....................................145

Anf. 160 PER ROSENGREN (v) replik.............................147

Anf. 161 CARIN LUNDBERG (s) replik...........................147

Anf. 162 STIG RINDBORG (m) replik..............................147

Anf. 163 AGNE HANSSON (c).........................................147

Anf. 164 CARIN LUNDBERG (s) replik...........................148

Anf. 165 PER ROSENGREN (v).......................................148

Anf. 166 STIG RINDBORG (m)........................................149

Anf. 167 PER ROSENGREN (v).......................................149

(Beslut skulle fattas den 6 april.)..........................................149

16 § Tilläggsbudget inom Kommunikationsdepartementets

område......................................................................................149

Trafikutskottets betänkande 1994/95 :TU 15.........................149

(Beslut skulle fattas den 6 april.)..........................................149

17 § Bordläggning.........................................................................149

18 § Anmälan om interpellationer...............................................150

1994/95:103 av Maggi Mikaelsson (v) till statsrådet Pierre

Schori om Tjernobylolyckan m.m.........................................150

1994/95:104 av Eva Zetterberg (v) till utrikesministern om

Turkiet och de mänskliga rättigheterna.................................150

19 § Anmälan om frågor...............................................................150

156

1994/95:425 av Göran Magnusson (s) till justitieministern
om fördelningen av polisresurser mellan länen.....................150

1994/95:426 av Gudrun Schyman (v) till statsrådet Mats
Hellström om Rådgivande nämnden för krigsmaterielexport 150
1994/95:427 av Gudrun Schyman (v) till statsrådet Mats
Hellström om offentliggörande av brev från krigsmaterielin-
spektionen..............................................................................150

1994/95:428 av Sten Andersson (m) till statsrådet Mats
Hellström om import och export av krigsmateriel.................150

1994/95:429 av Beatrice Ask (m) till statsrådet Ylva Jo-
hansson om invandrares kunskaper i svenska språket...........150

20 § Kammaren åtskildes kl. 20.36..................................................151

Prot. 1994/95:86

5 april

157

gotab 48682, Stockholm 1995