Riksdagens protokoll

1994/95:82

Torsdagen den 30 mars

Kl. 12.00-17.59

19.00-21.41

Protokoll

1994/95:82

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 24 mars.

2 § Hänvisning av ärende till utskott

Föredrogs och hänvisades

Proposition

1994/95:151 till lagutskottet

3 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats
den 29 mars

AU 11 Arbetsmarknadspolitik

Mom. 1 (arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning)

1. utskottet

2. res. 1 (m)

3. res.2 (c)

4. res. 3 (fp)

5. res. 4 (v)

6. res. 6 (kds)

Förberedande votering 1:

18 för res. 4

10 för res. 6

259 avstod

62 frånvarande

Kammaren biträdde res. 4.

Förberedande votering 2:

19 för res. 3

16 för res. 4

252 avstod

62 frånvarande

Kammaren biträdde res. 3.

Förberedande votering 3:

20 för res. 2

22 för res. 3

1 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 82

Prot. 1994/95:82

30 mars

246 avstod

61 frånvarande

Kammaren biträdde res. 3.

Förberedande votering 4:

66 för res. 1

22 för res. 3

200 avstod

61 frånvarande

Kammaren biträdde res. 1.

Huvudvotering:

148 för utskottet

69 för res. 1

67 avstod

65 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:     139 s, 9 mp

För res. 1:        68 m, 1 kds

Avstod:         20 c, 21 fp, 16 v, 2 mp, 8 kds

Frånvarande:    22 s, 12 m, 7 c, 5 fp, 6 v, 7 mp, 6 kds

Mom. 2 (arbetsmarknadspolitiken i samband med arbetstidsfrågorna)

1. utskottet

2. res. 7 (mp)

Votering:

271 för utskottet

14 för res. 7

1 avstod

63 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:     139 s, 68 m, 17 c, 22 fp, 15 v, 10 kds

Förres. 7:       14 mp

Avstod:          1 c

Frånvarande:    22 s, 12 m, 9 c, 4 fp, 7 v, 4 mp, 5 kds

Mom. 3 (inriktning av besparingsåtgärder inom området Arbetsmark-
nad m.m.)

1. utskottet

2. res. 8 (v)

Votering:

273 för utskottet

16 för res. 8

60 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    139 s, 68 m, 20 c, 22 fp, 14 mp, 10 kds

Förres. 8:       löv

Frånvarande:    22 s, 12 m, 7 c, 4 fp, 6 v, 4 mp, 5 kds

Mom. 15 (rekryteringsstödets användning)

1. utskottet

2. res. 18 (fp)

Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.

Mom. 22 (invandrarna och arbetsmarknaden)

1. utskottet

2. res. 22 (mp)

Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.

Prot. 1994/95:82

30 mars

Mom. 40 (utvecklingsprogram för ungdomar m.m.)

1. utskottet

2. res. 33 (c, fp, kds)

3. res. 34 (mp)

Förberedande votering:

48 för res. 33

14 för res. 34

227 avstod

60 frånvarande

Kammaren biträdde res. 33.

Huvudvotering:

168 för utskottet

55 för res. 33

64 avstod

62 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:

39 s, 8 m, 16 v, 5 mp

För res. 33:

20 c, 22 fp, 3 mp, 10 kds

Avstod:

58 m, 6 mp

Frånvarande:

22 s, 14 m, 7 c, 4 fp, 6 v, 4 mp, 5 kds

Lennart Fridén,

Stig Rindborg och Birgitta Wistrand (alla m) samt

Elisa Abascal Reyes (mp) anmälde att de avsett att avstå från att rösta
men markerats ha röstat ja.

Mom. 41 (obligatoriska praktikplatser)

1. utskottet

2. res. 35 (v)

Votering:

272 för utskottet

16 för res. 35

61 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    139 s, 67 m, 20 c, 22 fp, 14 mp, 10 kds

Förres. 35:      löv

Frånvarande:    22 s, 13 m, 7 c, 4 fp, 6 v, 4 mp, 5 kds

Prot. 1994/95:82

30 mars

Mom. 52 (medel till småföretagsinsatser)

1. utskottet

2. res. 41 (c, fp)

Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.

Mom. 66 (avskaffande av statsbidrag till permitteringslöneersättning
m.m.)

1. utskottet

2. res. 53 (v)

Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.

Mom. 68 (återgång till en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäk-
ring)

1. utskottet

2. res. 55 (c, fp, kds)

Votering:

166 för utskottet

52 för res. 55

71 avstod

60 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    139 s, 16 v, 11 mp

För res. 55:      20 c, 22 fp, 10 kds

Avstod:        68 m, 3 mp

Frånvarande:    22 s, 12 m, 7 c, 4 fp, 6 v, 4 mp, 5 kds

Mom. 69 (förändringar i arbetslöshetsförsäkringen m.m.)

1. utskottet

2. res. 58 (mp)

Votering:

195 för utskottet

14 för res. 58

78 avstod

62 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    137 s, 2 m, 20 c, 10 fp, löv, 10 kds

För res. 58:      14 mp

Avstod:         66 m, 12 fp

Frånvarande:    24 s, 12 m, 7 c, 4 fp, 6 v, 4 mp, 5 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

BoU18 Byggnaders inomhusmiljö m.m.

Mom. 1 (ett miljö- och hälsoriktigt byggande och boende)

1. utskottet

2. res. 1 (m)

Votering:

218 för utskottet

68 för res. 1

63 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    136 s, 20 c, 22 fp, löv, 14 mp, 10 kds

För res. 1:       68 m

Frånvarande:    25 s, 12 m, 7 c, 4 fp, 6 v, 4 mp, 5 kds

Mom. 3 (kommunala energi- och miljörådgivare)

1. utskottet

2. res. 3 (v, mp)

Votering:

258 för utskottet

30 för res. 3

61 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    139 s, 67 m, 20 c, 22 fp, 10 kds

Förres. 3:       löv, 14 mp

Frånvarande:    22 s, 13 m, 7 c, 4 fp, 6 v, 4 mp, 5 kds

Mom. 4 (utvidgning av byggfelsförsäkringen)

1. utskottet

2. res. 4 (v, mp)

Votering:

258 för utskottet

30 för res. 4

1 avstod

60 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    139 s, 67 m, 20 c, 22 fp, 10 kds

Förres. 4:       löv, 14 mp

Avstod:         1 m

Frånvarande:    22 s, 12 m, 7 c, 4 fp, 6 v, 4 mp, 5 kds

Mom. 5 ("Svensk Husprovning AB")

1. utskottet

2. res. 5 (v, mp)

Votering:

257 för utskottet

29 för res. 5

1 avstod

62 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    139 s, 67 m, 20 c, 21 fp, 10 kds

Prot. 1994/95:82

30 mars

Prot. 1994/95:82

30 mars

Förres. 5:       löv, 13 mp

Avstod:         1 mp

Frånvarande:    22 s, 13 m, 7 c, 5 fp, 6 v, 4 mp, 5 kds

Mom. 7 (användning av återluft)

1. utskottet

2. res. 7 (fp)

Votering:

253 för utskottet

35 för res. 7

1 avstod

60 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:

139 s, 68 m, 20 c, 15 v, 1 mp, 10 kds

För res. 7:

22 fp, 1 v, 12 mp

Avstod:

1 mp

Frånvarande:

22 s, 12 m, 7 c, 4 fp, 6 v, 4 mp, 5 kds

Mom. 11 (gränsvärden för radon)

1. utskottet

2. res. 9 (v, mp)

Votering:

258 för utskottet

30 för res. 9

61 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:

139 s, 68 m, 19 c, 22 fp, lOkds

För res. 9:

16 v, 14 mp

Frånvarande:

22 s, 12 m, 8 c, 4 fp, 6 v, 4 mp, 5 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

KU32 Anslag till statschefen och regeringen

Mom. 1 (Kungliga hov- och slottsstaten)

1. utskottet

2. res. 1 (v)

Votering:

265 för utskottet

16 för res. 1

5 avstod

63 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:

136 s, 67 m, 20 c, 20 fp, 12 mp, 10 kds

För res. 1:

16 v

Avstod:

2 s, 1 fp, 2 mp

Frånvarande:    23 s, 13 m, 7 c, 5 fp, 6 v, 4 mp, 5 kds                  Prot. 1994/95:82

Elisa Abascal Reyes (mp) anmälde att hon avsett att rösta nej men 30 mars
markerats ha röstat ja.                                                    ------------------

Mom. 2

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Mom. 3 (Regeringskansliet m.m.)

1. utskottet

2. res. 2 (m)

3. res. 3 (v, mp)

Förberedande votering:

78 för res. 2

30 för res. 3

181 avstod

60 frånvarande

Kammaren biträdde res. 2.

Huvudvotering:

193 för utskottet

68 för res. 2

28 avstod

60 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:     139 s, 20 c, 22 fp, 2 v, 10 kds

För res. 2:       68 m

Avstod:         14 v, 14 mp

Frånvarande:    22 s, 12 m, 7 c, 4 fp, 6 v, 4 mp, 5 kds

LU22 Anslag till Patentverket m.m.

Kammaren biföll utskottets hemställan.

FöU3 Strålskydd

Mom. 1 (riskerna från lågdosstrålning)

1. utskottet

2. res. (mp)

Votering:

270 för utskottet

17 för res.

62 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För uskottet:     139 s, 67 m, 20 c, 21 fp, 13 v, 10 kds

Förres.:        3 v, 14 mp

Frånvarande:    22 s, 13 m, 7 c, 5 fp, 6 v, 4 mp, 5 kds

Mom. 2 — 6

Kammaren biföll utskottets hemställan.

7

Prot. 1994/95:82

30 mars

Anslag till Tullverket,

m.m.

4 § Anslag till Tullverket, m.m.

Föredrogs
Skatteutskottets betänkande 1994/95:SkU23

Anslag till Tullverket, m.m. (prop. 1994/95:100 delvis)

Anf. 1 CARL FREDRIK GRAF (m)

Herr talman! Jag har flera gånger tidigare debatterat anslaget till
Tullverket i denna kammare. Årets debatt kommer emellertid att skilja
sig från tidigare års debatter på grund av de organisatoriska och andra
förändringar som blir följden av regeringens förslag.

Till grund för den diskussion som vi nu skall föra ligger naturligtvis
Sveriges medlemskap i EU. Generaltullstyrelsen gjorde i december en
bedömning som innebar att det skulle vara möjligt att minska antalet
anställda vid Tullverket med 522 personer. Det skulle motsvara den
andel som kunde frigöras på grund av de förenklingar i den EU-interna
handeln som blir följden av medlemskapet. Ambitionerna vad gäller
bekämpning av narkotikainförsel skulle kunna bibehållas och på sikt
ökas.

Regeringen gick emellertid i budgetpropositionen betydligt längre
och föreslog att Tullverket skulle minskas med en tredjedel i förhållan-
de till dagens situation. Utifrån moderata utgångspunkter var detta
naturligtvis oacceptabelt av flera skäl.

Till att börja med vill jag nämna en principiell utgångspunkt. Ett
fritt samhälle med fria ansvarstagande medborgare kräver en stark ram,
en ram som svarar för medborgarnas skydd och som kan anses utgöra
ett väsentligt inslag i en demokrati. Utan att gå vidare i den debatten
vill jag ändå peka på att t.ex. försvaret, Polisen, rättsväsendet och Tul-
len har viktiga uppgifter i det perspektivet. Det är därför ingen slump
att vi moderater på just dessa områden, där vi anser staten har ett
grundläggande ansvar, är beredda att gå längre än vad regeringen gör i
budgetpropositionen. För Tullens del är det kanske främst fråga om att
medverka till att droger inte förs in i landet. Det är ett exempel på en
uppgift som varken kan eller skall utföras av andra än statens företräda-
re. Den typen av verksamhet skall därför finansieras via statens budget.

En utskottsmajoritet bestående av socialdemokrater och miljöpartis-
ter har underkänt regeringens förslag och lagt fram ett nytt som innebär
att personalminskningen inte blir lika stor som den annars skulle ha
blivit. Dessutom medverkar utskottsmajoriteten till att göra inslaget av
offentligrättsliga avgifter till ett viktigt inslag i finansieringen. Avgif-
terna beslutas inte av riksdagen, utan av regeringen, som i sin tur dele-
gerat dessa vidare till Tullen. Riksdagen frånhänder sig därigenom en
viss del av den styrning som beslut av anslagstilldelning normalt inne-
bär. En ny princip börjar att få fotfäste vars konsekvenser nog alla inte
är på det klara med.

Vi får därför den litet udda figuren att utskottets anslag understiger
regeringens. Likväl anser man sig klara att göra en något mindre ned-
dragning av personalstyrkan än vad regeringsförslaget hade inneburit.

Det moderata alternativet innebär dels att Tullen långsiktigt får 300
årsarbetskrafter utöver regeringens förslag, dels att personalminskning-
en inte sker lika snabbt. Vårt förslag innebär att Tullen får exakt det
anslag som Tullen själv har anmält till regeringen med utgångspunkt i
den utredning som presenterades i december 1994. Vi har ansett oss ha
ett åtagande från diskussionerna i folkomröstningen om EU, där vi
argumenterade för att kontrollen av drogtrafiken över gränserna inte
skulle bli sämre, utan på sikt bättre, genom ett ökat samarbete mellan
medlemsländerna. Både i sak och med hänsyn till vad som sagts i de-
batten ser vi inga möjligheter att klara uppställda mål med de minsk-
ningar som regeringen har föreslagit.

Jag beklagar att det inte gått att få en bredare samverkan i anslags-
frågan. Det hade varit en styrka att kunna ge en entydig signal vad
gäller möjligheten för Tullen att leva upp till de ambitioner för verk-
samheten som riksdagen ställer upp.

Tullen får nu en helt ny organisatorisk ram som en konsekvens av
neddragningarna. Tullnärvaron kommer att minska på vissa orter. Mot
bakgrund av detta är det viktigt att lyfta fram behovet av att utveckla
samarbetet med Polisen inte minst med anledning av frågan om klassi-
ficering av flygplatser som jag strax skall återkomma till. Vad gäller
Tullens gränskontrollverksamhet och Polisens narkotikabekämpande
aktiviteter finns det möjligheter till ytterligare samverkan.

I detta sammanhang vill jag också föra fram något av det som tas
upp i vår kommittémotion med Gun Hellsvik som första namn och som
delvis behandlas i ett annat utskott. Tullen har en roll att spela i det
som ofta följer av narkotikabrottslighet, nämligen ekonomisk brottslig-
het. Det krävs ett ökat mått av samarbete mellan berörda myndigheter, i
det här fallet polis, åklagare och skatteförvaltning. Ett samspelat
svenskt agerande från olika myndigheter kommer att leda till fram-
gångar i kombination med det utbyte av erfarenheter mellan länder som
kommer att kunna ske i ökad utsträckning.

Jag vill emellertid även lyfta fram att regeringen på ministerrådets
möten och i andra sammanhang aktivt måste ge politiska signaler som
ger stöd för en restriktiv narkotikapolitik. Vi skall utnyttja medlemska-
pet för att bilda opinion mot de krafter som vill liberalisera narkotikan.

Jag är samtidigt glad över att utskottet uttalar att narkotikakontrol-
len i fortsättningen skall vara en högt prioriterad verksamhet för Tullen.
Det är för oss moderater viktigt att denna fråga står högt upp på agen-
dan. Jag vill nämna att vi återkommer med ytterligare synpunkter i
kontrollfrågan efter den remissomgång som pågår med anledning av
EU-gränskontrollutredningens förslag och den proposition som skall
följa på den.

I betänkandet finns vidare en reservation om tulltillägg, en företeel-
se som diskuterats många gånger i denna kammare. Jag nöjer mig den-
na gång med att konstatera att tulltilläggen uppfattas som en provoka-
tion. Det är en sanktionsmöjlighet från myndigheterna som inte borde
förekomma.

För många människor förknippas Tullen inte bara med narkotikabe-
kämpning utan även med service till näringslivet. Handeln med EU-

Prot. 1994/95:82

30 mars

Anslag till Tullverket,

m.m.

Prot. 1994/95:82

30 mars

Anslag till Tullverket,

m.m.

10

länderna förenklas, men handeln med tredje land har i vissa avseenden
blivit krångligare. EU:s regelverk har visat sig svårare att överblicka
för Tullen och näringslivet än vad många trott. Det finns ingen anled-
ning att blunda för detta. Men det finns välgrundad anledning att för-
moda att både Tullen och näringslivet under en övergångstid kommer
att få ökade arbetsuppgifter i detta avseende. Mot den bakgrunden ter
sig utskottsmajoritetens lösning av anslagsärenden mindre välbetänkt.
Hela personalneddragningen, ehuru något mindre än den av regeringen
föreslagna, skall verkställas snarast. Vårt förslag hade givit utrymme
för att se till utvecklingen och vid nästa budgetproposition kunna dra
slutsatser vad gäller dimensioneringen av servicen till bl.a. näringslivet.
De ofta långa avstånden mellan t.ex. exportör och kontrolltullanstalt
gör tullnärvaron till en viktig parameter när det gäller beslut om före-
tagsetableringar m.m. Vårt budgetförslag skall ses mot bakgrund av
inte bara narkotikakontrollen utan i lika hög grad med anledning av den
service som Tullen skall kunna ge till näringslivet.

När det gäller möjligheter att konkurrera på lika villkor över hela
landet och gentemot företag i andra länder är inte minst klassificeringen
av flygplatserna viktig. I betänkandet behandlas också denna fråga, och
det framgår att regeringen avvaktar resultatet av de överläggningar som
nu pågår mellan Luftfartsverket och Tullen. Efter det att betänkandet
justerats har det via medier kommit till vår kännedom att det finns stor
skillnad mellan Tullen och Luftfartsverket i synen på hur många flyg-
platser som skall räknas som internationella gemenskapsflygplatser.
Luftfartsverket nämner 21 stycken utöver de tre som Tullen talar om.

Med anledning av dessa uppgifter kommer på moderat initiativ en
hearing att äga rum i trafikutskottet den 27 april. Vi anser det viktigt att
riksdagen skaffar sig ytterligare information i denna fråga innan vi tar
ställning. Hearingen kommer att ge oss denna möjlighet. Eftersom
utgångspunkterna förefaller vara väldigt olika för Tullen respektive
Luftfartsverket finns det anledning för oss att bedöma frågan på nytt.
Vid det tillfället är det viktigt att också Finansdepartementet ges till-
fälle att ge sin syn på saken. Enligt uppgift har regeringen strax före jul
fattat beslut om att endast anmäla våra tre största flygplatser samt svä-
varterminalen i Malmö som gemenskapsflygplatser till EU-kommissio-
nen. Det är mot bakgrund av den stora skillnaden mellan regeringens
beslut och Luftfartsverkets inställning som det finns all anledning för
skatteutskottet att på nytt upp frågan. Med i dag tillgänglig information
anser vi att Sverige bör anmäla 24 flygplatser som gemenskapsflygplat-
ser i enlighet med vad Luftfartsverket har anfört. Vi litar på att rege-
ringen har samma uppfattning och vill därför inte frånhända riksdagen
möjlighet att påverka beslut i detta ärende.

Det är onekligen märkligt att Sverige, med stora ytor och omfattan-
de inrikestrafik som ansluter till utrikestrafiken, enbart skulle kunna
komma att få tre, möjligen fyra, gemenskapsflygplatser. Denna siffra
kan jämföras med att Finland vill ha 16, lilla Danmark 7, Spanien och
Storbritannien vartdera 35, Frankrike 110 etc. Vi får dessutom inte
glömma att en lång rad transporter av både gods och personer äger rum
vid sidan om den reguljära flygtrafiken. Det är viktigt att utskottet i

denna för landet så väsentliga fråga får belyst konsekvenserna för nä-
ringslivet och de regionala utvecklingsmöjligheterna.

Jag yrkar därför, herr talman, på återremiss av betänkandet för för-
nyad prövning av frågan om klassificering av flygplatser. Syftet är att
utskottet genom att ta del av synpunkterna på hearingen och övriga
fakta som efter hand kommit fram skall kunna göra en fördjupad be-
redning av ärendet. Jag vill emellertid understryka att vi inte har någon
annan mening vad gäller vårt förslag till anslag till Tullen eller övriga
ställningstagande som finns i betänkandet. För den händelse att yrkan-
det om återremiss inte skulle vinna majoritet är mitt andrahandsyrkande
bifall till reservation 1 avseende anslaget.

Anf. 2 ROLF KENNERYD (c)

Herr talman! Att på sakliga grunder beräkna omfattningen av ansla-
get till Tullen torde vara en av de allra svåraste uppgifterna i årets
budget. Å ena sidan står det att den totala hanteringsvolymen inom
Tullens ansvarsområde kraftigt minskat till följd av EU-inträdet, fram-
för allt när det gäller klareringsverksamheten. Å andra sidan framstår
det som utomordentligt angeläget att Tullens del i ansvaret för narkoti-
kabekämpningen kan fullföljas med minst bibehållen kvalitet. Dess-
utom ställer näringslivets positiva utveckling krav på kvalitet, snabbhet
och flexibilitet i dokumenthantering och kontroll av varor.

Det är denna besvärliga balansgång som utskottet haft att hantera.
Den hanteringen har inte underlättats av att regeringens beredning av
ärendet av tidsskäl eller av andra skäl varit klart bristfällig. Utskottets
hantering av ärendet har däremot underlättats och möjliggjorts tack
vare en rad uppvaktningar och därutöver ett betydande flöde av infor-
mation av olika slag. Ur detta tillkommande informationsutbyte har
utkristalliserats en för hela utskottet gemensam uppfattning att anslaget
bör ökas så att det motsvarar 250-300 anställda utöver regeringens
förslag. Jag beklagar i likhet med Carl Fredrik Graf att det inte varit
möjligt att inom detta intervall nå en för hela utskottet gemensam slut-
lig uppfattning.

Ärligheten påbjuder att jag säger att en nivå inom detta intervall
naturligtvis kan vara lika rätt som en annan nivå inom intervallet. Det
är nämligen inte säkert att marginellt högre anslag verkligen ger bättre
kvalitet i verksamheten. Det konstaterandet baseras bl.a. på en genom-
gående iakttagelse av ett stort antal kontakter under ärendets hantering,
nämligen att det finns ett påtagligt behov och även möjligheter för
ändrade rutiner och arbetssätt inom Tullverket, ändringar som inte
enbart är påkallade av förändrade förutsättningar efter EU-inträdet.

Det som omöjliggjorde den totala enigheten i utskottet på sluttam-
pen var den finansiering som regeringspartiet tillsammans med Miljö-
partiet valde, nämligen att låta näringslivet betala de ökade kostnader
som den ökade bemanningen medför. Det kan naturligtvis inte vara
riktigt att företagen skall betala för en kontrolluppgift som är av klar
samhällsansvarskaraktär.

Beträffande bakgrunden till det återremissyrkande som nyss har
framställts vill jag säga att vi i utskottet har varit helt överens om att

Prot. 1994/95:82

30 mars

Anslag till Tullverket,

m.m.

11

Prot. 1994/95:82

30 mars

frågan om klassning av flygplatser bör hanteras av den som har ansva-
ret för den löpande verksamheten. Det är en riktig princip, som i och

för sig behöver värnas. Men i den situation som har uppkommit, och

Anslag till Tullverket,

m.m.

som har blivit akut efter utskottsbehandlingen, ter det sig emellertid
nödvändigt att riksdagen förbehåller sig möjligheten till fortsatt infly-
tande på slutresultatet i denna delfråga. Vi kommer därför att stödja
yrkandet om återremiss av betänkandet i denna del.

Anf. 3 ISA HALVARSSON (fp)

Herr talman! Narkotikabekämpningen är viktig i vårt land. Eftersom
några gränskontroller inte skall förekomma i EU, upplevs risken för att
narkotikan skall flöda in fritt som uppenbar.

Men EU förbjuder inte gränskontroller i alla sammanhang. Enligt
artikel 36 i Romfördraget ges alla medlemsstater rätt att upprätthålla
import- och exportrestriktioner med hänsyn till bl.a. offentlig sedlighet,
ordning och säkerhet samt för att skydda människors och djurs liv och
hälsa. Att denna artikel kan tillämpas på narkotika är helt klart.

Det fordras att varje land ger sina kontrollmyndigheter de befogen-
heter som krävs för detta. I Sverige har tullen fått befogenheten att
kontrollera innehav av narkotika över hela landet, därmed också vid de
inre gränserna.

Gränskontroller är betydligt effektivare och mindre resurskrävande
än kontroller inne i landet. Sådana här befogenheter har också getts till
tullen inte bara i Storbritannien utan också i Tyskland och Frankrike.
Det har lett till större narkotikabeslag både i Storbritannien och i
Frankrike.

Det är naturligtvis lättast att fånga upp inresande narkotikasmuggla-
re vid gränsen, där också den mesta narkotikan smugglas in. Den nar-
kotika som tas vid gränskontrollen är ren, dvs. den blandas i försälj-
ningsledet upp tre till tio gånger. Det betyder att det skydd som
tullkontrollen genom beslagen vid gränsen ger är avsevärt större än
rena kvantitetsuppgifter anger.

Men den tullkontroll som skall förekomma när Sverige är med i EU
kommer att i ännu högre grad än i dag bygga på spaning, underrättelse
och internationellt samarbete. De extra befogenheter som tullen fått är
det naturligtvis ingen glädje med om vi inte har nog med tullare.

Efter många uppvaktningar och kontakter står det för oss i Folkpar-
tiet klart att tullen behöver tillföras ytterligare 300 permanenta tjänster,
utöver vad regeringen har föreslagit i budgetpropositionen. Vi menar
att regeringens förslag var dåligt underbyggt. Tyvärr har vi inte kunnat
få majoritet i utskottet för att gå så långt som till 300 tjänster. Men
glädjande nog har Socialdemokraterna och Miljöpartiet ändå föreslagit
ytterligare 250 tjänster.

Det har också visat sig att EU:s tullregler mot tredje land är ytterligt
krångliga. Tullagen och tillämpningsföreskrifterna till den utgör tydli-
gen en mycket dålig kompromiss mellan tolv staters tulladministratio-
ners uppfattning, grundad på de egna tidigare föreskrifterna. Det är
ytterst angeläget att hela lagkomplexet gås igenom och förenklas för att
det skall få en både till företagens och till myndigheternas verklighet

12

anpassad funktion. Den svenska lagstiftningen får inte heller övertolka
EU:s regelverk.

Det har också visat sig att svenska utredningar inte heller har beak-
tat de förändringar inom EU som har gällt jordbruksprodukter och det
krångel som förekommer, t.ex. med bidragsgodset. Anita Gradin har,
som kommissionär inom EU, påvisat mängder med fusk som förekom-
mer när det just handlar om bidragsgods. Det är viktigt att vi från
svensk sida hjälper till så att man inte får det här stora fusket.

Det är alltså stora inkörningsproblem i och med vårt medlemskap.
Tullen har svårt att hinna med. En stor del av orsaken till det rådande
balansläget säger man från tullens sida har att göra med att tulldatasys-
temet inte fungerar bra. Speciellt på exportsidan är det långa väntetider.
Lösningen på de här problemen är Generaltullstyrelsens sak. Men vi
menar att man skyndsamt måste göra någonting åt det här.

Tulltilläggen menar vi bör avskaffas. Det är mycket besvärligt att
korrekt behärska de gällande bestämmelserna på tullområdet. Det är
komplicerat för företagen, och då är det viktigt att man inte lägger på
ytterligare bördor i form av en sanktionsavgift. Därför måste, menar vi,
ursäkter på grund av den mänskliga faktorn erkännas utan avgiftsdebi-
tering, så att Tullverket kan använda sina knappa resurser, för man
kommer fortfarande att ha knappa resurser, till att underlätta för företa-
gare att klara de här nyheterna och inte till att administrera det merarbe-
te som de här sanktionsavgiftema ger.

Jag står naturligtvis bakom de tre motioner som Folkpartiet har
väckt. Men för att underlätta för kammaren vill jag enbart yrka bifall
till reservation 1.

Vi vill från Folkpartiets sida också ställa oss bakom återremissyr-
kandet. Det har tillkommit nya saker efter det att vi har behandlat frå-
gan i utskottet. Jag tycker också att det är viktigt att vi kan få avvakta
hearingen den 27 april och att vi inte återkallas efter någon timme, som
brukligt är och som redan har skett, för att återuppta ärendet.

Jag tycker att utskottet skulle kunna ta allvarligt på frågan om
klassningen av internationella gemenskapsflygplatser, som faktiskt
betyder mycket för den regionala utvecklingen. Det vore ett elände,
tycker jag, om man skulle begränsa de här flygplatsernas utvecklings-
möjligheter. Det snedvrider konkurrensen, men innebär också att man
får en ytterligare koncentration av företagsetableringar till de tre stor-
stadsområdena, och det finner jag mycket olyckligt.

Anf. 4 LARS BÄCKSTRÖM (v)

Herr talman! Jag läste en sentens någon gång som var på latin. Det
var stiligt. Men fritt översatt lät det ungefär: Milt i tonen, starkt i sak.
Det försöker jag leva efter. Men jag är inte så säker på att jag klarar av
det i den här debatten, vad gäller mildheten i tonen i alla fall. Det andra
är jag säker på att klara.

Tulldebatterna brukar inte vara långa vad gäller antalet inlägg, in-
läggens tid eller antalet debattörer. Men den här gången har vi en lång
talarlista. Det visar att kammaren skall fatta beslut i viktiga principiella
frågor. Det är frågor som rör tullskyddet vid Sveriges gränser. Man må

Prot. 1994/95:82

30 mars

Anslag till Tullverket,

m.m.

13

Prot. 1994/95:82

30 mars

kalla de gränserna för yttre eller inre, de är fortfarande Sveriges grän-
ser. För beslut och dess konsekvenser inom och vid dessa gränser har

Sveriges riksdag ett direkt ansvar.

Anslag till Tullverket,

m.m.

Det här rör ytterst EU-omröstningen. I den omröstningen hade vi
två nej-partier, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, som varnade för och
som sade att ett av skälen för att säga nej till EU var att EU var ett hot
mot gränsskyddet och narkotikakontrollen. Då sade ja-partierna: Nej,
det här skall vi klara ändå. Vi lovar att även om vi kommer med i EU
skall vi behålla ett fullgott gränsskydd, ett fullgott skydd mot narkotika
och annat farligt gods.

Så gick Sverige med. Det skulle ju inte bli något problem, för alla
hade ju lovat att man skulle upprätthålla ett fullgott gränsskydd. Natur-
ligtvis insåg alla att det blev förenklingar vad gäller tullklarering, att
man kunde dra ner på en del av tullens pengar. En del tullanställda
behövdes inte mer.

Generaltullstyrelsen redovisade i december 1994 att det gick att
spara 522 tjänster. Då hade man också utgått från principen om ett
fullgott gränsskydd men ansett att man kunde dra ned på detta sätt.

Sedan blev det januari. Då hade Finansdepartementet berett den här
frågan. Nu sade departementet helt plötsligt att det gick att spara 1 097
tjänster. Man kunde alltså spara ytterligare 575 tjänster. Och det här är
en organisation som har 3 300 anställda.

Hur kom Finansdepartementet fram till detta? Har vi läst någon ut-
redning om hur departementet kom fram till det? Nej, det har vi inte
gjort. Detta beror på att Finansdepartementet skulle spara pengar, och
då gjorde man det. Man tyckte att det gick att göra en ad hoc-lösning.
Det är ett latinskt uttryck. Man skär här och där på ett slumpartat sätt.

Det är viktigt att kunna spara i dessa tider med dåliga statsfinanser,
men man bör ha ett visst beslutsunderlag. De flesta insåg att departe-
mentet inte hade något vettigt underlag för sitt förslag. Det kom in
mängder med motioner i den här frågan. När vi bläddrar i vårt betän-
kande kan vi se att det förekommer många namn: Alf Svensson, Gud-
run Schyman, Thomas Julin, Ragnhild Pohanka, Gun Hellsvik, Olof
Johansson, Johnny Ahlqvist, Bo Nilsson, Bengt Silfverstrand, Michael
Stjernström, Erling Bager, Eva Flyborg, Widar Andersson, Lennart
Nilsson, Sten Svensson, Ingbritt Irhammar, Birgitta Carlsson. Från alla
partier, på olika nivåer, kom det in mängder med motioner i frågan.

Många var oroade. Snart visade det sig att motionärernas oro snara-
re var i underkant än i överkant. Det underströks i utskottsberedningen.
Det kom in massor av handlingar. Och vi uppvaktades av en samlad
antidrogrörelse, näringslivet och kommuner. Tullverkets generaldirek-
tör har aldrig gjort sig känd för att vara särdeles kritisk mot regeringen.
Det kan ingen hävda. Han har varit en lojal verksledare. T.o.m. han
säger att de löften som gavs om ett fullgott narkotikaskydd inte kan
infrias med detta förslag.

Fakta talar för sig själv. Sedan fick vi ännu mer fakta när vi tittade
på verksamheten och såg hur krångliga dessa nya regelsystem var. Det
är inte många som har hunnit sätta sig in i frågorna så nogsamt som vi i

14

skatteutskottet har gjort. Men i det fall då det i Sverige finns tre para-

grafer i mitten av en A4-sida som reglerar elektroniska komponenter
finns det i EU-rätten tjocka luntor. Det är en fördel om man har en
civilingenjörsexamen i elektronik när det gäller att förstå regelverket.
Det ställs nya krav på utbildning och insatser för att man skall klara av
EU:s regelverk.

I den mån Finansdepartementet hade något underlag hade man tittat
på hur mycket tid som hade använts till klarering. Sedan hade man bara
gjort någon statistisk medelvärdesberäkning. Men i statistiska värden
döljer sig en verklighet, och i det som ofta bara stumt bokfördes som
klarering ingick väsentliga delar av kontroll. Det vet de som har arbetat
med frågorna på riktigt. Man kan inte begära att alla tjänstemän på
Finansdepartementet skall veta om detta, men därav fick vi det dåliga
förslaget från regeringen.

Alla här i korridorerna och i skatteutskottets sessionssal insåg snart
att regeringsförslaget inte hade några möjligheter att gå igenom. Soci-
aldemokrater i denna riksdag är lojala mot sin regering. Det skall de
naturligtvis vara, men jag tror att alla socialdemokratiska ledamöter i
utskottet insåg att detta förslag var orimligt, särskilt de ledamöter som
hade insyn i Tullverkets verksamhet. Alla insåg att regeringens förslag
skulle förlora. Frågan var inte om man skulle förlora, utan med hur
mycket. Detta diskuterades nogsamt i utskottet.

Vänsterpartiets lösning var enkel. Vi sade att man skulle minska
sparbetinget för kommande budgetår med 75 miljoner kronor. Sedan
skall en strukturutredning göras som inte bara tar hänsyn till teorier om
hur EU påverkar den svenska tullverksamheten utan till hur EU i verk-
ligheten påverkar tullens verksamhet och behov av kontroll och skydd
mot farligt gods, narkotika i synnerhet. Man skall ta hänsyn till verklig-
heten och göra en strukturutredning och sedan fatta beslutet om den
långsiktiga sparplanen för de två kommande åren. Detta är det rimliga
förhållningssättet i denna svåra fråga. Allt annat är dåliga eller mindre
dåliga lösningar.

Herr talman! Miljöpartiet har i princip samma förslag som Vänster-
partiet. Det gladde mig som vänsterpartist mycket. Men utskottet av-
styrker Vänsterpartiets förslag och fattar beslut som tillgodoser Miljö-
partiets förslag. Nu kommer det märkliga, herr talman: det är samma
förslag. Ledamöter här i kammaren och ledamöter vid terminalerna! Är
det inte fantastiskt att två identiska krav i utskottet leder till ett enda
beslut som gör att det ena kravet avstyrks och det andra tillgodoses?

Det här strider mot normal logik men tydligen inte mot den politis-
ka logiken i vissa partier. Jag menar att vanlig logik bör råda även i
politiken. Jag anser, herr talman, att utskottet gör en riktig bedömning
när man säger att man har avstyrkt Vänsterpartiets motion. I den me-
ningen gör man en riktig bedömning. Man har avstyrkt den. Det är
korrekt. Men hur kan man samtidigt ha tillgodosett Miljöpartiets mo-
tion om att anslagen skall ökas med 75 miljoner? Det är ganska
knepigt, för att uttrycka det försiktigt.

Läs på sidan 11 i detta betänkande! Där står:

”Utskottet anser att en anslagsnivå för helår räknat om 75 miljoner
kronor över den nivå som regeringen har föreslagit är en rimlig avväg-

Prot. 1994/95:82

30 mars

Anslag till Tullverket,

m.m.

15

Prot, 1994/95:82

30 mars

ning.” Då kan man behålla 250 tjänster fler än regeringen föreslår. Då
verkar det som om motionen är tillgodosedd. Men på sidan 12 står det,

och det är helt fantastiskt, att ”takten i besparingsplanen bör ändras så

Anslag till Tullverket,

m.m.

att tyngdpunkten i besparingen i stället förläggs till budgetåret 1995/96
---. Enligt utskottets bedömning är det möjligt att öka den besparing
som skall genomföras---med 50 miljoner kronor.” Miljöpartiet

föreslår att man skall ge 75 miljoner extra till Tullverket. Det förslaget
tillgodoses genom att man ökar sparbetinget från 150 miljoner till 200
miljoner för kommande budgetår. Man tillgodoser förslaget på ett fan-
tastiskt sätt. Det är samma sak som om jag skulle vilja ha en resa sö-
derut till Italien men i stället får en resa till Norrbotten. Då blir jag
också tillgodosedd.

Det här går i motsatt riktning. Att man kan anse att man tillgodoser
någon på detta sätt är absurbt. Detta är möjligtvis grekiska sofismer -
nej, de är mer eleganta än så. Det här är en bondauktion. Miljöpartiet
har bjudit, och principen har varit att socialdemokraterna har tagit
lägstbjudande. I Miljöpartiet var man så levnadsglad, för att använda
ett fornnordiskt ord, att man gick med på vad som helst bara man fick
kalla det en uppgörelse. Detta är ytterligt pinsamt för Miljöpartiet. Det
är ytterligt pinsamt för motionärerna.

Herr talman! Den talartid som jag anmälde är tyvärr slut. Annars
skulle jag kunna penetrera detta agerande mycket länge.

Jag vill yrka bifall till Vänsterpartiets reservation under mom. 1. Vi
kommer också att biträda alla övriga reservationer under detta moment
i huvudvoteringen. Det gör att vi har en enig och bred opposition. Jag
hoppas att vi segrar i slutvoteringen. Jag tror inte det, men jag hoppas.
Det är ju en hel del som har motionerat.

Jag vill också, herr talman, yrka bifall till Vänsterpartiets reserva-
tion under mom. 3. Den tillgodoser Folkpartiets, Centerns och Modera-
ternas synpunkter vad gäller flygplatsfrågan. Därför kommer vi att
avstå från att under voteringen yrka om återremiss. Om det blir en
återremiss finns det en bra reservation att stödja.

Anf. 5 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds)

Herr talman! Tullverkets arbetsvolym minskar kraftigt som en kon-
sekvens av Sveriges medlemskap i EU. De besparingar på 30 % som
föreslagits i propositionen är emellertid för långtgående. Såväl narkoti-
kakontrollen som servicenivån gentemot företagen skulle bli allvarligt
lidande av en så kraftig neddragning som budgetförslaget innebär.

Regeringen har i sitt budgetförslag inte tagit hänsyn till att det i kla-
reringsverksamheten också ingår kontroller. Uppskattningsvis används
30 % av klareringsresurserna för kontroll, och här kan ingen neddrag-
ning göras. Regeringen har inte heller beaktat att handeln med tredje
land har blivit mer komplicerad.

Det finns många löften från ledande politiker angående gränskon-
trollen. I en interpellationsdebatt den 17 november sade finansminister
Göran Persson att ”besparingspotentialen är avsevärd, men en del av
den tänker vi ta i anspråk för att se till att vi klarar ett gott gränsskydd”.

16

Hur mycket är det uttalandet värt i dag? Det är regeringen som har

bevisbördan för att en 30-procentig neddragning av resurserna kan
göras utan att kontrollverksamheten påverkas negativt.

Längs de svenska kuststräckor som är belägna mellan de s.k. kon-
trollpunkterna, dvs. gränskontrollövergångsställen där tull- och polis-
personal är verksamma, kommer kontrollen att vara i det närmaste
obefintlig om inte patrullverksamhet i samverkan sätts in.

Det är framför allt Sydsverige som är mest utsatt. Denna hotbild
måste beaktas.

Varje år passerar ca 10 miljoner resenärer Helsingborg. På mindre
än tio minuter kan man nå Sveriges kust från Danmark med en egen
motorbåt. Det tar endast en timme att nå Christiania i Köpenhamn från
Helsingborg. Det kommer i praktiken att bli fritt fram för den s.k.
myrtrafiken, dvs. svenska ungdomar och andra som åker till Köpen-
hamn eller Amsterdam med pengar på fickan och tar med sig mindre
partier hem för eget bruk eller för försäljning på hemorten. Det är oer-
hört viktigt att ungdomar fångas upp tidigt i livet innan de sjunkit allt-
för djupt ned i drogträsket, då det är svårare att sluta med missbruket
och kostnaden för samhället är mångdubbelt större.

Smugglare söker den svagaste kontrollpunkten. Med en nedtrappad
kontroll vid Sveriges inre gränser mot EU torde man kunna förvänta att
t.ex. amfetaminkurirer österifrån väljer att ta vägen via Danmark och
Tyskland för att nå sina mål i norra Skandinavien i stället för att ta
risken att utsättas för kontroll i Ystad eller Karlskrona.

Beträffande priset på narkotika har det kommit alarmerande uppgif-
ter från åklagarmyndigheten i Malmö att narkotikamarknaden i Malmö
i stort sett är mättad. För ett år sedan kostade amfetamin 200-300 kro-
nor per gram, i dag kostar samma mängd ca 70 kr. Dessutom är det
polska amfetaminet, som är på frammarsch, mycket starkare än tidiga-
re, vilket gör att det kan spädas ut mer och ge fler doser. Ett sjunkande
pris tyder på en ökad tillgång på narkotika. Bl.a. har man i Landskrona
kunnat konstatera en kraftig ökning av rökheroinet, främst bland ung-
domar, och detta är en ny företeelse. En viktig uppgift för samhället är
att kartlägga prisbilden och tillgången på narkotika i Sverige som hel-
het.

Den fasta tullnärvaron kommer att minska på ett tiotal orter i Sveri-
ge. Det kommer att innebära försämringar för service till företagen och
kontrollverksamheten. Det kan komma att bli problem för svenska
företag som skall exportklarera i Sverige. Vi kan rimligen inte accepte-
ra att det försvåras för svenska företag så att de hamnar i ett underläge
gentemot utländska företag. Regelfloran är helt ny och företagen behö-
ver hjälp och rådgivning.

Herr talman! Narkotikabekämpningen är en mycket viktig fråga. Jag
hade hoppats på en bred uppgörelse i riksdagen för att ge Tullen ett
högre anslag. I början av ärendets handläggning såg det ut som om det
skulle gå. Jag beklagar djupt att inte Miljöpartiet hade litet is i magen,
utan i stället hade bråttom att göra upp med Socialdemokraterna på en
alltför låg ambitionsnivå. Det finns ingen motsättning mellan vissa
avgiftshöjningar för företagen och ett ökat anslag. Men jag inser att

Prot. 1994/95:82

30 mars

Anslag till Tullverket,

m.m.

2 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 82

Prot. 1994/95:82

30 mars

Miljöpartiet i uppgörelsen med Socialdemokraterna har bundit upp sig
för att inte ge Tullen något ökat anslag.

Kristdemokraterna anser vissa avgiftshöjningar vara rimliga. Det

Anslag till Tullverket,

m.m.

handlar om minskad kredittid och förseningsavgift för företagen, som
tillsammans ger ca 20 miljoner kronor per år. Däremot avvisar kristde-
mokraterna de ytterligare höjda avgifterna på ca 40 miljoner kronor,
tullräkningsavgift och tullförrättningsavgift, som Socialdemokraterna
och Miljöpartiet vill lägga på företagen.

Narkotikabekämpning är ett allmänt intresse, inte i första hand ett
intresse för företagen. Därför är det statens ansvar att bekosta kontroll
av narkotika. Ett ökat anslag är därför den rimliga slutsatsen.

Motionen från kristdemokraterna innehåller förslag om höjning av
anslagsnivån på 100 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. En sådan
nivåhöjning skulle ge Tullen möjlighet att behålla ytterligare minst 300
årsarbetskrafter utöver vad förslaget i propositionen medger. Beträf-
fande åren 1997 och 1998 bör anslagsnivån fastställas så att den mot-
svarar de ytterligare minst 300 tjänster som Tullverket skall behålla i
sin organisation, eller i dagsläget ca 100 miljoner kronor.

Tullen saknar i dag möjlighet att få del av bl.a. flygbolagens passa-
gerarlistor. För att kunna bedriva en effektiv spaning mot försök att
smuggla narkotika m.m. bör övervägas en lagändring i syfte att tillska-
pa en skyldighet för flygbolag och rederier att tillställa tullmyndighe-
terna sina passagerarlistor.

Sedan årsskiftet krävs vid inre gräns någon form av misstanke för
att tullen skall få stoppa en resenär. Misstanken uttrycks som
”anledning anta”. Tullen får inte genomföra slumpmässiga kontroller
utan enbart selektiva dvs. ett urval. De områden som omfattas är bl.a.
narkotika, dopningspreparat, hundar och katter samt sprit och tobak.
Det är mycket viktigt att tullen får resurser att bygga upp en förbättrad
underrättelse för att kunna få en s.k. misstanke. Det handlar t.ex. om en
satsning på att öka antalet sambandsmän i utlandet och ett förbättrat
samarbete mellan berörda myndigheter, bl.a. tull, polis, kustbevakning,
luftfartsverk.

Under januari och februari i år gjorde Tullen 199 beslag. Detta skall
jämföras med siffrorna för samma period 1994 som var 278. Av dessa
beslag var nio stycken att betrakta som större beslag. Det är värt att
framhålla att inte mindre än sju av dessa stora beslag gjordes vid den
inre gränsen. Det bör också framhållas att 89 % av all införd narkotika i
Sverige kommer från ett annat EU-land. Detta innebär att Sverige
måste ha en mycket god gränskontroll vid såväl inre som yttre gräns.

Det är för tidigt att dra några slutsatser på grundval av dessa siffror,
men om ett halvår eller kanske ett år har vi ett bättre underlag för ytter-
ligare åtgärder. Jag förutsätter att tulltjänstemännen från Ystad till
Haparanda ger oss politiker fortlöpande rapporter om utvecklingen.

Schengenavtalet som trädde i kraft den 26 mars innebär att gräns-
kontrollen avskaffas mellan de sju medlemsländerna. Det innebär att
dessa länder måste få en ny kontrollmetodik för tull och polis.

Det är intressant att konstatera att man i Tyskland, som är ett av de

18

sju länderna i Schengenavtalet, förstärker tullen i stället för att minska

den. Tullkriminalen Köln bestod under 1993 av 300 personer och har
förstärkts under 1994 och 1995 för att nästa år uppgå till 600 personer.
Vidare har man inom tyska tullen infört s.k. mobila kontrollgrupper
(MKG) med mycket gott resultat. Jag upplever att vi har mycket att lära
av Tyskland beträffande arbetet mot narkotikan.

Herr talman! Det måste ske en skyndsam utvärdering av effekterna
för kontrollverksamheten av bl.a. narkotika och tullverksamheten i
övrigt. Jag uppmanar regeringen att vidta åtgärder för att utvärderingen
blir genomförd. Det är angeläget att regeringen noga följer konsekven-
serna av besparingarna.

Jag är övertygad om att det kommer att behövas mer resurser till
Tullen. Jag kommer att följa utvecklingen mycket noga och ställa rege-
ringen, Socialdemokraterna och Miljöpartiet i riksdagen till svars för
utvecklingen. Jag kan lova att jag återkommer i ärendet.

I dag yrkar jag återremiss av ärendet. Skälet är att det inte är klart
hur många internationella gemensamhetsflygplatser vi skall ha i Sveri-
ge. Tullverket vill endast ha de nuvarande tre, men Luftfartsverket vill
ha 24 stycken. Regeringen skall fatta beslut senare i år.

Riksdagen bör inte avsäga sig möjligheten att påverka regeringens
beslut. Vi bör avvakta till dess att denna fråga är bättre utredd.

Om ärendet inte återremitteras i dag yrkar jag i andra hand bifall till
reservationerna 3, 6 och 7.

Anf. 6 SVERRE PALM (s)

Herr talman! Årets tulldebatt med anledning av Tullens anslags-
framställan skiljer sig mycket från tidigare års tullärende. Vi har dels
att ta ställning till en anslagsframställan som omfattar 18 månader, dels
till en historisk neddragning av tullverksamheten som ett led i Sveriges
medlemskap i den europeiska unionen.

EU-medlemskapet medför betydande förändringar av Tullens ar-
betsuppgifter. EU:s mer komplexa tullprocedur skall tillämpas av den
svenska Tullen och det tillkommer också vissa uppgifter såsom kvot-
och licenshantering. Medlemskapet leder dock till kraftigt minskade
arbetsvolymer inom Tullverket. Minskningarna rör främst klarerings-
verksamheten, men även andra områden berörs. Förändringarna inne-
bär att ca 65 % av all klarering av gods och transporter bortfaller. Med
hänsyn till att klareringsverksamheten utgör mer än 50 % av Tullver-
kets operativa verksamhet är minskningen av arbetsuppgifterna mycket
stora. Förändringarna av Tullverkets arbetsvolym innebär naturligtvis
att personaldimensioneringen måste anpassas till de nya förutsättning-
arna.

Herr talman! I skatteutskottets betänkande 1994/94:SkU23 tillstyr-
ker utskottet merparten av de besparingar i tullverksamheten som före-
slås i propositionen. Vi har under ärendets beredning fått synpunkter
från Tullverket, tullfacket, näringslivet och organisationer som arbetar
mot droger. Detta har lett till en överenskommelse mellan Socialdemo-
kraterna och Miljöpartiet så att Tullen kan behålla 250 tjänster mer än
vad regeringen föreslagit i budgetpropositionen. Detta betyder att nar-
kotikakontrollen kan förstärkas och att servicen till näringslivet förbätt-

Prot. 1994/95:82

30 mars

Anslag till Tullverket,

m.m.

19

Prot. 1994/95:82

30 mars

ras. För att nå samma besparingsmål som regeringen satt upp föreslår vi
att vissa tullrelaterade avgifter höjs samtidigt som vi anser att bespa-

ringarna skall tidigareläggas så att de kan vara helt genomförda under

Anslag till Tullverket,

m.m.

budgetåret 1997.

Vi har också enats om att en utvärdering skall göras av vilka effek-
ter Tullverkets nya organisation kommer att få för kontrollverksamhe-
ten och tullverksamheten i övrigt.

Jag skall också säga något om reservationerna. Tre reservationer
har avgivits om anslagets nivå. Moderaterna, Centern och Folkpartiet
har samsats om en nivå som ger Tullen möjlighet att behålla ca 300
årsarbetskrafter fler än med nivån i budgetpropositionen. Vänsterns
reservation utmynnar i att en utredning skall komma fram till att ned-
dragningen begränsas till ca 500 tjänster. Kds-reservationen landar på
att Tullen får behålla 300 tjänster mer än budgetsförslagets nivå.

Som jag sagt tidigare så innebär uppgörelsen mellan Socialdemo-
kraterna och Miljöpartiet att Tullen får behålla 250 tjänster. Därmed
kan jag säga att skillnaderna mellan partierna i detta avseende inte är
stora. Skillnaderna ligger i stället i att vi har talat om hur kostnaderna
för 250 fler tulltjänster skall betalas.

Jag vill därför fråga reservanterna: Hur finansierar ni de ökade re-
surserna till Tullverket? Vilka neddragningar är det som skall genomfö-
ras på andra områden?

Reservation 4 av Vänsterpartiet har rubriken Klassificering av
flygplatser. Reservationen bygger på motion Sk682, där man uttalar oro
för att Tullens närvaro skulle upphöra vid ett antal flygplatser. Såvitt vi
erfarit kommer Tullverket att fördela de 250 extra tjänsterna, så att
orter och områden där riskbilden är störst eller riskerar att bli det på
grund av uttunnad och utglesad tullorganisation tillgodoses. I detta
ligger också att ett antal orter med flygplatser får tillskott av personal,
varmed både motionen och reservationen kan anses tillgodosedda.

Herr talman! Det känns föga stimulerande att debattera tullärendet i
dag, när det finns ett återremissyrkande. Men riksdagens arbetsformer
är sådana att ärendet skall slutdebatteras.

Det måste betecknas som att inte ta ansvar när man i dag yrkar på
återremiss av betänkandet om Tullens anslagsframställan för budgetåret
1995/96. Om Tullverket utan stora kostnadsfördyringar skall kunna och
hinna forma det ”nya Tullverket”, som är en följd av Sveriges EU-
anslutning, behövs det ett beslut i dag. Den fråga som ni hänvisar till,
dvs. antalet gemenskapsflygplatser, är ju föremål för överläggningar
mellan Tullverket och Luftfartsverket och kommer att bekantgöras först
i slutet av april månad. Om jag har rätt datum är det den 1 maj, men
eftersom det är en helgdag blir det den 2 maj som detta skall överläm-
nas till regeringen.

Den 1 juni 1994 beslutade en enig riksdag att myndigheterna har att
besluta om sin egen organisation. I fråga om antalet flygplatser har man
att lägga fram förslag till regeringen, som sedan har att besluta om
antalet gemenskapsflygplatser. Då detta inte är en fråga för riksdagen
yrkar jag avslag på återremissyrkandet.

20

De förslag som lyfts fram i reservation 5 av Rolf Kenneryd kommer
att beredas när remissinstanserna avgivit svar på EU-gränskontrollut-
redningens betänkande, och vi bör avvakta detta.

Även beträffande reservation 6, om kontrollbefogenheter vid inre
gräns, gäller det frågor som är föremål för remissbehandling. Vi bör
därför avvakta, så att detta arbete får slutföras.

Reservationerna 7 och 8 handlar om behovet att arbeta för enklare
tullprocedurer. Jag kan säga att Generaltullstyrelsen redan har tagit upp
detta med Finansdepartementet.

Slutligen är det reservation 9 om tulltillägg. Denna fråga har vi
snart sagt debatterat varje år sedan tulltillägget infördes 1986. Vi har
inte ändrat ståndpunkt när det gäller behovet av denna sanktionsmöj-
lighet och avstyrker därmed reservationen.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till utskottets hemstäl-
lan och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 7 CARL FREDRIK GRAF (m) replik

Herr talman! Jag skall kommentera några av de frågor som jag upp-
fattade att Sverre Palm ställde till mig i sitt anförande och dessutom
rikta några frågor till honom.

Det första gäller hur vi finansierar det här. Om Sverre Palm vill att
jag i denna replik, där jag har två minuter på mig, skall gå in på den
ekonomisk-politiska motion som vi som parti har presenterat i anslut-
ning till budgetpropositionen gör jag gärna det. Men det skulle leda till
att vi för en debatt om socialförsäkringspolitik m.m. Jag tror att Sverre
Palm inser att det inte är särskilt fruktbart att föra det resonemanget
här. Jag kan bara peka på att det moderata budgetalternativet innehåller
väsentligt fler besparingar sammantaget än vad regeringens förslag
innebär.

Nästa punkt som Sverre Palm tar upp gäller ansvar. Jag vill påstå att
vi tar ansvar för möjligheten för riksdagen att ha ett inflytande över den
regionala utvecklingen när det gäller flygtrafiken. Det är den möjlighe-
ten som vi vill utnyttja genom att återremittera ärendet, för att bereda
möjlighet att gå igenom det på ett noggrannare sätt.

Vidare säger Sverre Palm att riksdagen inte skall lägga sig i myn-
digheternas egna organisationer. Det är en uppfattning som jag delar.
Lokala verksamheter inom Tullverket bör Tullverket självt kunna fatta
beslut om inom ramen för de anslag som vi tilldelar här i riksdagen.
Den här frågan handlar emellertid inte om Tullverkets interna organi-
sation, utan det är en vidare fråga, som jag utvecklade i mitt huvudan-
förande. Det är därför som det finns anledning att se på detta på ett
annat sätt.

Jag medger gärna att även vi i utskottet kanske borde ha uppmärk-
sammat detta på ett annat sätt vid den tidigare behandlingen, men det
var först efter det att betänkandet hade justerats som vi fick de kunska-
per som vi har i dag. Det är därför som vi kan hantera det på detta sätt.

Jag vill i nästa replik ställa en fråga till Sverre Palm om finansie-
ringen.

Prot. 1994/95:82

30 mars

Anslag till Tullverket,

m.m.

21

Prot. 1994/95:82

30 mars

Anf. 8 SVERRE PALM (s) replik

Herr talman! Man kan fundera varför ni behöver mer information i

fråga om gemenskapsflygplatser. Jag sade i mitt anförande att de orter

Anslag till Tullverket,

m.m.

som utsätts och kommer att tappa tullnärvaro tillförs resurser. Med det
skulle ni kunna känna er nöjda.

Den här frågan debatterades den T mars. Ett frågesvar från Göran
Persson belyser ganska väl hur man ser på det här. Det är faktiskt vida-
re än att Generaltullstyrelsen har i uppdrag att samråda med Luftfarts-
verket. Man skall också efterhöra med Rikspolisstyrelsen och Svenska
kommunförbundet, för att sedan slutligt ta ställning till antalet flygplat-
ser.

Som jag sade, utmynnar det här uppdraget i att Generaltullstyrelsen
skall redovisa detta den 1 maj. Att då ha en hearing före detta datum
måste vara föga bekvämt. Det måste vara nästan omöjligt för general-
tulldirektören att då ge besked om vilket svar han tänker lämna till
regeringen. Jag tycker att han skall ha möjligheten att först lämna svar
till sin uppdragsgivare.

Jag vill varna för en annan sak när man vill gå in och styra. Om en
minister hade gjort på detta sätt skulle det ha kunnat betecknas som
ministerstyre, med risk för att han eller hon dras inför KU. Nu är det
riksdagen som gör detta, och jag tycker inte att det är riktigt.

Anf. 9 CARL FREDRIK GRAF (m) replik

Herr talman! Det är ganska förvånande att Sverre Palm jämför riks-
dagen med regeringen och kopplar ihop detta med ministerstyre. Det är
självklart att riksdagen, som är det folkvalda organet, skall ha möjlighet
att påverka de beslut som riksdagen anser är väsentliga i detta sam-
manhang.

Sverre Palm redogjorde i sin replik för hur många parter som var
inblandade i beslutsprocessen när det gäller klassificeringen av flyg-
platserna, och det talar verkligen för att det kanske inte var så välbe-
tänkt att låta frågan delegeras enbart till Generaltullstyrelsen för att
bedömas ur tullsynpunkt. Här finns en rad andra synpunkter, beträffan-
de regionala utvecklingsmöjligheter, näringslivets konkurrenssituation
m.m., som behöver belysas.

För att nu inte prata bort min replik enbart på Sverre Palms inlägg,
vill jag ställa några frågor så att han i sin sista replik till mig får chan-
sen att belysa litet grand synen på finansieringen av anslaget till tullvä-
sendet.

Anser Socialdemokraterna att Tullens utgifter syftar till att tillvarata
det allmänna intresset i första hand? Hur långt vill partiet sträcka sig
när det gäller avgiftsuttaget? Om statsbudgeten försvagas ytterligare
nästa år - det har vi anledning att befara, med den politik som förs för
närvarande - är det då tänkbart för Socialdemokraterna att gå vidare
och kanske till slut helt och hållet avgiftsfinansiera tullverksamheten?

Jag är mycket orolig för detta. Vi får inte glömma att företagen
själva har mycket kostnader när det gäller fullgörandet av deklaratio-
nerna. Nu tenderar finansieringen av tullverksamheten att i allt större

22

utsträckning lyftas över på näringslivet.

Jag tycker att detta är en viktig principiell fråga, där Sverre Palm är
skyldig oss ett svar om hur det här skall hanteras rent principiellt.

Anf. 10 SVERRE PALM (s) replik

Herr talman! Jag skall först säga något mer om flygplatserna. Jag är
väldigt rädd för den styrning som ni vill gå in och göra i detta avseen-
de. Vi har uppdragit åt Generaltullstyrelsen att fördela resurserna, be-
träffande narkotikabekämpningen där riskerna är störst och beträffande
näringslivet där servicebehovet är störst. Om man vill gå in och anlägga
synpunkter på detta tar man över ansvaret för narkotikakontrollen och
ansvaret för fördelningen av servicen till företagen. Det måste vara fel
åtgärd.

Beträffande anslaget tidigarelägger vi besparingarna. På så vis gör
vi vissa vinster. Vi har också föreslagit att vissa avgifter som Tullen har
att ta ut, som inte har höjts på länge utan stått stilla, skall höjas under
denna period. Det skall ge omkring 50 miljoner kronor. Det är vårt
anslagsförslag.

Anf. 11 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik

Herr talman! Först skall jag svara på frågan hur vi finansierar.
Vänsterpartiet finansierar sitt förslag inom ramen för sitt budgetförslag.
Men allmänt sett, om man enas om att tillskjuta mer medel, får det
finansieras genom nedskärningar på andra områden. Men det kan inte
vi i skatteutskottet göra - vi har bara hand om skatter.

Jag vill fråga Sverre Palm om något som måste redas ut. Det står på
sidan 12 i utskottsbetänkandet att Generaltullstyrelsen har ”för avsikt
att genomföra omorganisationen på en gång och alltså inte successivt
trappa ned verksamheten---. Personalminskningen kommer där-
med ---att vara genomförd under våren 1996.” Utskottet säger vida-

re: ”Utskottet anser att takten i besparingsplanen bör ändras så att
tyngdpunkten i besparingen i stället förläggs till budgetåret 1995/96 —

Detta är för mig komplett obegripligt. Generaltullstyrelsen skall gö-
ra det våren 1996, och utskottet säger att det i stället skall göras under
budgetåret 1995/96.

Det är ju samma sak, såvida man inte vill senarelägga besparingar-
na! Men man skall ju tidigarelägga dem, säger utskottet. Detta är en
obegriplig logik i utskottets betänkande. Det är komplett obegripligt!

Sverre Palm! Generaltullstyrelsen tyckte att det var rimligt att dra
ned med 522 tjänster. Departementet tyckte att 1 097 var rimligt. Ingen
av socialdemokraterna i utskottet motionerade om den nivån - man
accepterade den. Nu tycker ni att en rimlig nivå är 722 tjänster. Varför
ändrar ni så ofta uppfattning om vad som är en rimlig nivå på nedskär-
ningen och bantningen? I december ansåg Sverre Palm att det var 522
tjänster, tror jag, i januari 1 097, och nu 722. Ändrar ni uppfattning en
gång i månaden?

Och varför ändrar ni er? Är det inte bättre att göra en utredning,
som vi har föreslagit, och sedan fastställa hur mycket man kan skära
ned? Vore inte det en bättre metod? Hur kan ni veta att ni kan öka

Prot. 1994/95:82

30 mars

Anslag till Tullverket,

m.m.

23

Prot. 1994/95:82

30 mars

besparingen med 50 miljoner under kommande budgetår? Vad finns det
för underlag för det?

Anslag till Tullverket,

m.m.

Anf. 12 SVERRE PALM (s) replik

Herr talman! Generaltullstyrelsen säger att besparingarna skall vara
genomförda våren 1996, sade Lars Bäckström. Ja, det är riktigt. Men i
budgetpropositionen sägs det att neddragningarna kan göras successivt
ända fram till utgången av 1998, och på den punkten finns det skillna-
der i uppfattningarna.

När det sedan gäller de siffror som cirkulerar om antalet tulltjäns-
temän som man kan dra in fanns det faktiskt tidigare, när man gjorde
programmen och prognoserna för hur Tullen skulle se ut, ytterligare en
siffra, nämligen omkring 680. Det handlade då om att Norge också
skulle kunna bli medlem i EU. När detta inte hände lade man tillbaka
150 tjänster. Vad har då hänt sedan dess?

Vi är överens om att de 522 tjänsterna är beroende av EU-
medlemskapet. Tullfacket har hamnat på omkring 480 tjänster - inte
heller där står vi längre ifrån varandra.

Man gör nu om Tullverket från att vara en myndighet på tre nivåer
till att vara en myndighet på två nivåer. Här gör man en del personalbe-
sparingar. Samtidigt har vi sagt att Tullverket inte skall drabbas av den
neddragning på 11 % som andra myndigheter har fått vidkännas. Vi har
därför kommit fram till att ett större antal tjänster kan dras in.

Anf. 13 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik

Herr talman! Det här är ju litet knepigt, Sverre Palm. Utskottet låter
inte Tullverket drabbas av den allmänna besparingen på 11 %, sade
Sverre Palm. Nej, ni tar i stället bort 722 tjänster av 3 000! Det översti-
ger vida 11 %!

Jag tror att ni har kommit fram till 722 tjänster bara för att ni räknar
baklänges. Ni höjde en del avgifter och tidigarelade en besparing och
fick på det senare fram 50 miljoner, och så räcker det till 722 tjänster!
Den metoden tror jag att ni har använt - baklängesräkning! Vi gör det
vi har slantar till, har ni sagt er.

Hur fick ni slantarna? Jo, genom att höja vissa avgifter. Men, Sver-
re Palm, det är väl ingen rimlig tullprincip att säga: Vi tar ut avgifter av
näringslivet och så får vi pengar till en rimlig nivå på gränsskydd och
narkotikakontroll? Det vore ju lika tokigt som att låta sheriffen, som
man har sett i amerikanska TV-filmer, få sin lön genom de trafikböter
han tar ut.

Vi kan inte ha en trafikövervakning som beror på hur mycket man
tar in i fortkörningsböter. ”Nu höjer vi fortkörningsböterna, så får vi
råd att ha bättre trafikövervakning” - så skulle vi aldrig resonera när
det gäller polisens område. Varför skall vi resonera så på tullens områ-
de? Det är väl inte någon bra princip!

Det är väl bättre att göra som Vänsterpartiet föreslår: Vi gör en be-
sparing, men inte fullt så stor som avsikten var utan tillskjuter 75 mil-
joner mer än regeringen föreslog och gör sedan en riktig strukturplan

24

som bygger på faktisk verklighet i stället för lösa teorier eller bakläng-
esräkning.

När det gällde Norge hade vi ett faktaunderlag för att ändra antalet
tjänster från 680 till 522. Det är bättre att lita på fakta än på baklänges-
räkning.

Anf. 14 SVERRE PALM (s) replik

Herr talman! Man kan faktiskt fundera över om det har gått Väns-
terpartiet förbi att det har gjorts en hel rad utredningar. Tullen har själv
gjort 10-12. I övrigt har det gjorts två stora utredningar om både inre
och yttre gränskontroller. Den frågan är faktiskt väl utredd!

Nu tog Lars Bäckström fram en ny siffra, nämligen 722 - vi har väl
pratat om att det är 750 tjänster som dras bort - och sade att det vida
överstiger 11%. Jag sade att vi är överens om att indragningen av de
522 tjänsterna beror på bortfall av arbetsuppgifter på grund av EU-
anslutningen. 60-65 % av dokumenthanteringen bortfaller. Detta sade
jag i mitt huvudanförande. Det är alltså skillnaden mellan 750 tjänster
och 522 tjänster som i någon mån skulle motsvara de 11 procenten.

Vi har absolut inte räknat baklänges. Vi har faktiskt haft kontakter
med generaldirektören och med Finansdepartementet för att komma
fram till den summa vi har kommit fram till.

Anf. 15 ISA HALVARSSON (fp) replik

Herr talman! Sverre Palm tyckte att vi inte tog ansvar i den här frå-
gan. Jag skulle vilja säga att vi mycket väl kan rösta och fatta beslut om
ett anslag till Tullverket nästa vecka även om vi bryter ut den del som
gäller klassificeringen av flygplatser. Som jag ser det handlar det inte
alls om att vi fördelar resurser - det handlar bara om att man anmäler
flera flygplatser på gemenskapsflygplatsen.

Vi har ju sett att den ansvarige i kommissionen betecknar den
svenska modellen som en paradox eller anomali. Den innebär att man
anmäler bara några få internationella gemenskapsflygplatser och sedan
låter tredje-lands-trafik utföras på ett antal övriga flygplatser enligt
annat tillstånd från Tullen från fall till fall för en säsong eller annan
tidsperiod.

Vi kan jämföra oss med Finland, som har anmält 16 flygplatser, och
Österrike, som har anmält betydligt fler. Ett land som Frankrike har
110. Vi riksdagsmän här i Sverige som värnar om spridningen och den
regionala utvecklingen måste ju då kunna få göra påtryckningar på
hearingen den 27 april. Det är väl inte ministerstyre? Sveriges riksdag
har väl ändå ansvar för hur regionalpolitiken bedrivs här i landet? Vi
tar ansvar för det betänkande som föreligger i dag.

Anf. 16 SVERRE PALM (s) replik

Herr talman! Bara en kort kommentar.

Det är föga meningsfullt att i dag jämföra med vad de andra länder-
na har gjort. Vi vet inte vilket förslag vi har att vänta. Vi har en tid
utsatt för förslaget, och jag tycker att vi skall avvakta det.

Prot. 1994/95:82

30 mars

Anslag till Tullverket,

m.m.

25

Prot. 1994/95:82

30 mars

Anslag till Tullverket,

m.m.

26

Anf. 17 ISA HALVARSSON (fp) replik

Herr talman! Min oro är då betydligt större än Sverre Palms.

Sverre Palm talade också om hur vi finansierar det här. Vi i Folk-
partiet menar att Sverige faktiskt inte behöver mer av höjda skatter och
höjda avgifter. Jag skall inte gå så långt som handelskammaren här i
Stockholm, som sade om de höjda tullförrättningsavgifterna att det var
stötande med sponsring av Tullen. Det är det naturligtvis inte fråga om,
men det är i alla fall fråga om en myndighetsutövning som påtvingas
företagen.

Vi har alltså sagt nej till den typen av finansiering. Vi har ett bud-
getalternativ, som ju diskuteras i andra sammanhang och där vi faktiskt
har utrymme för denna utökning av tullverksamheten utan att på något
sätt hänge oss åt höjningar av skatter och avgifter, vilket vi tror enbart
skulle ha en negativ inverkan på svensk ekonomis utveckling.

Anf. 18 SVERRE PALM (s) replik

Herr talman! Isa Halvarsson hänvisar till handelskammaren här i
Stockholm. Vi har ett brev från den. Man säger där att man tycker att
avgiftshöjningarna inte är bra. Men vi har också fått en annan bild. I
utskottet hade vi besök av en representant för den sydsvenska handels-
kammaren. Om jag minns rätt sade han att han kunde tänka sig att före-
tagen mycket väl skulle kunna ställa upp på en del avgiftshöjningar om
det tillförde Tullen resurser så att servicen till näringslivet blev bättre.

Beträffande finansieringen vill jag säga att det faktiskt inte i tullä-
rendet finns något som visar på en enda krona av dem som ni nu be-
höver när ni åker med på det moderata tåget. Ni är ju faktiskt fripassage-
rare på det tåget - ni har inte betalat biljetten!

Anf. 19 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds) replik

Herr talman! Sverre Palm läste upp statistik om klareringsverksam-
heten. Den skulle utgöra 50 % av Tullverkets verksamhet, och av den
skulle 60 % vara EU-relaterad. Därmed försvarade han neddragningen
med 30 %. Men tyvärr är det inte så enkelt. I området ”klarerade” ingår
också kontroll, och det har inte beaktats.

Det är också för optimistiskt av Sverre Palm att tala om att kon-
trollverksamheten och servicen nu skall förstärkas och förbättras. Det
är uppenbart för alla att det handlar om neddragningar.

Hur finansierar ni höjningen av anslaget till Tullen, frågade Sverre
Palm. Läs vår ekonomiska motion! Av den framgår det. Den är 4 mil-
jarder starkare än regeringens förslag.

Jag vill ställa en fråga till Sverre Palm: Varför skall företagen betala
höjda avgifter - i praktiken höjd skatt - för att finansiera gränskontrol-
ler av bl.a. narkotika? Är inte narkotikabekämpning ett allmänt intres-
se? Eller skall företagens avgifter enbart gå till kontroll av eller möjli-
gen service till företagen?

Anf. 20 SVERRE PALM (s) replik

Herr talman! Det finns faktiskt företag som har en helt annan siffra
beträffande bortfallet av dokument. Jag vill lyfta in det också i debat-

ten. Det handlar om Scania i Södertälje. Över en natt blev 1 100 tull-
deklarationer per vecka bara 300. Där är alltså bortfallet av dokument
72-73 %.

Att vi inte har räknat in att det ingår kontroll i klareringsverksamhe-
ten är ett felaktigt påstående.

Avgifterna är inte till för att finansiera narkotikakontroll och service
till företagen. Det är faktiskt så att dessa avgifter finns i dag. Det är
fråga om förseningsavgifter och tullräkningsavgifter. Det är ett arbete
som man utför åt företaget.

Sedan finns också tullförrättningsavgifter. Det är något som vi har
infört för att Tullverket skall ställa upp med service på platser och på
tider där Tullverket normalt inte har service.

Anf. 21 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds) replik

Herr talman! Det var intressant att höra att avgifterna inte är till för
att förbättra gränskontrollen av narkotika eller service till företagen.
Avgifterna skall bara tas in, men i så fall inte göra någon nytta alls. Det
var ett mycket intressant uttalande.

Jag tycker att argumentationen är ologisk. Man motiverade de höjda
avgifterna med att det skulle tillföras resurser. Det skrevs också att vi
nu skall kunna få en bättre narkotikabekämpning. Vad är det egentligen
som gäller? Skall avgifterna användas till narkotikabekämpning eller
inte?

Anf. 22 SVERRE PALM (s) replik

Herr talman! Michael Stjernström tolkar mig helt fel. Avgifterna in-
går faktiskt i Tullens budget i vissa avseenden. I vissa avseenden ingår
de i regeringens budget. Det är detta vi har intecknat när vi har gjort
upp den finansiering som nu föreligger för beslut.

Anf. 23 RONNY KORSBERG (mp)

Herr talman! Vi har hört ett antal inlägg i debatten hittills av varie-
rande intensitet och saklighet. Det mesta är därmed redan sagt i debat-
ten. Därför skall jag försöka fatta mig ganska kort.

Vi tycker precis som företrädarna för de andra partierna som här
har talat om att narkotikakontrollen vid gränserna är otroligt viktig och
måste prioriteras. Det är också precis vad som står i betänkandet.

Miljöpartiet tycker också att det ser litet för drastiskt ut att skära
ned Tullens resurser så att man blir tvungen att göra sig av med 1 000
tjänster. Därför är vi ganska glada över att vi har kunnat medverka till
att det nu gäller 750 tjänster i stället. Vi har kunnat se till att man fick
250 extra tjänster - för att kunna klara av den här kontrollen och för att
kunna upprätthålla nivån på servicen till näringslivet.

Jag tycker att den kanske mest sansade och korrekta beskrivning
som vi har fått här levererades av Rolf Kenneryd. Han konstaterade
mycket sakligt att det inte finns någon som egentligen skulle kunna
påstå att 250 eller 300 tjänster är den absoluta sanningen. Så är det ju,
handen på hjärtat, alla ni som med iver och entusiasm deltar i den här
debatten.

Prot. 1994/95:82

30 mars

Anslag till Tullverket,

m.m.

27

Prot. 1994/95:82

30 mars

Det är en ganska svår fråga. Vi har haft många uppvaktningar, och
vi har haft mycket information att ta ställning till. En samlad bedöm-

ning från en mycket bred majoritet är att nivån 250-300 tjänster är

Anslag till Tullverket,

m.m.

rimlig och relevant. Det är väl egentligen bara Vänsterpartiet som inte
riktigt har accepterat de här tankarna. I övrigt finns det en stor upp-
slutning och enighet runt den här nivån.

Dessutom har vi sagt att eftersom det är så besvärligt är det viktigt
att man funderar över vad som händer när man genomför en sådan här
förändring. Därför har vi också sagt att om vi skall ställa upp på det här
förslaget bör man skyndsamt se till att utvärdera det som görs. Man
måste se över vilka effekter det här får på servicen till näringslivet och
bevakningen av gränserna. Det gäller då inte bara narkotikakontroll
utan även annan kontroll som vi har pekat på - t.ex. smuggling av ana-
bola steroider, vapen och radioaktiva ämnen.

Vi har också fått med i betänkandet att det skall göras en sådan upp-
följning och utvärdering. Det är inte alls den typen av utvärdering som
Vänsterpartiet har föreslagit. Den har jag all respekt för. Vi tycker att
det är mera angeläget att mycket snabbare gå fram och utvärdera just
den förändring som man gör med anledning av hur vårt EU-medlem-
skap slår i dessa avseenden. Därför har vi varit angelägna om att få det
här tillgodosett, och det har vi också fått.

Ytterligare en punkt gäller finansieringen. Det är väldigt många som
här har blivit intresserade av hur man finansierar det här och skällt på
detta. Det blir litet märkligt när man tar del av den övriga debatten i
den här kammaren och i medierna, i vilken det är oerhört viktigt att se
till att inte försvaga Sveriges budget ytterligare och skapa oro på den
s.k. marknaden. Det är viktigt att alla besparingar finansieras och att vi
skapar lugn och ro och trygghet. Det är en uppfattning som vi definitivt
delar.

Jag tycker att det är litet anmärkningsvärt att Miljöpartiet är det en-
da parti som var berett att ställa upp på en finansiering gentemot det
förslag som regeringen har lagt fram. Det är den budgeten som gäller.
Det är förändringar gentemot den budgeten som marknaden reagerar
på. Det är den vi har ställt upp på att förändra och förstärka på det här
sättet. Den finansieringen som görs i form av de här avgifterna täcker
inte på långa vägar de kostnader det handlar om. Det gäller för övrigt
inte särskilt stora belopp. Jag tror att det innevarande budgetår rör sig
om 117 miljoner, och vi förstärker med 50.

Om man skall döma av den intensitet i angreppen som kommer från
Vänsterpartiet kan man bara konstatera att man är ute efter något annat
än att föra en sakdebatt i frågan.

Jag vill kommentera ytterligare en sak, nämligen flygplatserna. Vi
har nu fått en begäran om återremiss. Jag har mycket svårt att inse vad
det är för information som man saknar ifrån de borgerliga partierna. Jag
har varit med i samma beredningsarbete och har fått ta del av precis
samma information som jag utgår från att alla andra har fått. Vi vet
precis hur det här hanterades när man fattade beslut om vilka flygplat-
ser som skulle bli klassade som internationella. Det är således välkänd
information.

28

Jag har själv tagit del av de PM som Luftfartsverket har skickat till
Tullen i det här ärendet. I dag på förmiddagen har jag faktiskt talat med
generaltulldirektören själv och frågat hur diskussionerna går. Jag har
även talat med Luftfartsverkets förhandlare Lennart Nilsson. Man har
haft tre möten enligt den uppgjorda modellen. Man är på väg åt det
hållet att fler flygplatser i landet förmodligen kommer att klassas,
eftersom förnuftiga människor har fått ansvaret för det här.

Jag kan inte förstå de partier som står här och säger att detta skall
riksdagen bestämma och att skatteutskottet skall lägga sig i var vi skall
ha internationella flygplatser. Det är för mig helt ofattbart. Men jag är
antagligen för ny i den här branschen för att förstå finessen med detta.
Jag tycker att vi skall låta de myndigheter som har fått den här uppgif-
ten sköta jobbet på det sätt som de är på väg att göra och som jag tror
att de klarar av.

Med det anförda vill jag yrka bifall till utskottets hemställan.

Anf. 24 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik

Herr talman! Miljöpartiet efterlyser saklighet. Vi skall göra det så
sakligt som vi kan.

Regeringen föreslår 1 097 färre tjänster. Utskottsmajoriteten har
minskat detta med 250 tjänster. Man vill således minska verksamheten
med 847 tjänster, eller hur? Sakligt? Ja! Det hade funnits en möjlighet
att minska neddragningen med 300 tjänster, dvs. en minskning med
797. Sakligt? Ja! Vem var det som stoppade den möjligheten? Jo, det
var Miljöpartiet. Det framgår av reservationerna. Sakligt? Ja!

Det gäller Miljöpartiets motion Sk677 av Thomas Julin och Ragn-
hild Pohanka. Det är kanske tveksamt om man skall säga att det är
Miljöpartiets motion. Det kanske bara är Thomas Julins och Ragnhild
Pohankas motion. I yrkande 1 talas om att man skall avvakta med be-
sparingar. Vad hände? Jo, den utskottsmajoritet som Miljöpartiet står
bakom vill tidigarelägga besparingen. Det yrkandet anser man att man
har fått tillgodosett. I yrkande 5 sägs: ”anslår 75 000 000 utöver rege-
ringens förslag”. Vilket beslut har Miljöpartiet ställt sig bakom. Jo, att
öka besparingen med 50 miljoner. Sakligt? Ja!

Sakligheten här är ytterligt pinsam för Miljöpartiet. Faktum är att
det parti som sade att ett EU-medlemskap kan betyda ett försämrat
gränsskydd och försämrad kontroll gentemot narkotika är det parti som
har bidragit till att sänka ambitionsnivån och minska resurserna. Mode-
rata samlingspartiet, Centerpartiet, kristdemokraterna och Folkpartiet
var ja-partier. De sade att vi skall lösa frågan. De har tagit ett bättre
ansvar än Miljöpartiet. Detta är den sakliga och korrekta beskrivning-
en. Den må upplevas som obehaglig för Ronny Korsberg, men detta är
den sakliga sanningen. Det är ytterligt pinsamt för Miljöpartiet.

Anf. 25 RONNY KORSBERG (mp) replik

Herr talman! Det är helt uppenbart att Lars Bäckström redan i sitt
inledningsanförande bestämde sig för att nu klämma åt miljöpartisterna
för att de har den dåliga smaken att göra en uppgörelse med regeringen.

Prot. 1994/95:82

30 mars

Anslag till Tullverket,

m.m.

29

Prot. 1994/95:82

30 mars

Jag drar mig till minnes en debatt som ägde rum före jul, då jag rå-
kade skoja med Vänsterpartiet som beklagade sig över att man var

tvungen att stå för ett förslag i samband med en uppgörelse med rege-

Anslag till Tullverket,

m.m.

ringen. Då fick jag veta hur svårt det är att vara vänsterpartist, eftersom
man blir tvungen till det här. Jag fick då också veta att den dagen kan-
ske skulle komma då Miljöpartiet blev så moget att det fick göra upp-
görelser med regeringen. Då skulle jag minsann få se hur svårt det är.

Nu har den dagen tydligen kommit, enligt Lars Bäckström. Vi har
gjort både en och två uppgörelser. Det har också Centern gjort. Det har
tydligen blivit ännu svårare för Lars Bäckström och för andra vänster-
partister, eftersom de inte är de enda som gör upp. Man hackar på dem
som man tycker är obekväma. Jag vågar inte riktigt tänka på vad som
skulle hända om regeringen skulle göra upp med Moderaterna. Då
kanske Vänsterpartiet skulle lämna riksdagen.

Jag tycker inte att Lars Bäckström skall ta så stora ord i sin mun när
det gäller saklighet. Det är bara att titta i betänkandet hur ärendet har
beretts och vilka nivåer som har gällt.

Jag hänvisade tidigare till det inlägg som Rolf Kenneryd gjorde.
Det visade på att de flesta var överens om nivån 250-300 tjänster. Det
är det mest sakliga och korrekta. Allting annat är någonting annat.

Anf. 26 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik

Herr talman! En bred majoritet tycker detta. Sedan finns det också
en litet mindre majoritet, men fortfarande en majoritet, som tycker att
man skall lägga sig på den lägsta möjliga nivån.

Moderaterna vill ha ett bättre gränsskydd mot narkotika än Miljö-
partiet vad gäller mängd, resurser och personal. Detta är ett oavvisligt
faktum. Det går inte att bortförklara.

Problemet när man gör uppgörelser med regeringen blir särdeles
svårt när ett parti, Miljöpartiet i detta fall, lägger underbud. Vi har en
samlad opposition i övrigt som vill nå upp till 300 tjänster. Ni vill
minska försämringen med bara 250 tjänster. Ni har det lägsta alternati-
vet.

Det är obegripligt att ni gör detta. Enda förklaringen - det finns
egentligen inte någon förklaring - tvingar mig att bli elak, nämligen att
man är levnadsglad på uppgörelser. Det är den enda möjliga förkla-
ringen. Det är ett politiskt skäl, men det är inget sakligt skäl.

Sedan till ansvaret för statsfinanserna. Om man säger att det bör
anslås 5 miljarder till ett riktat anställningsstöd och 2 miljarder till en
välbehövlig allergisanering och sedan säger att man inte tar något an-
svar för finansieringen av det förlorar allt sina proportioner. Ni har inte
ställt upp på finansiering av dessa 7 miljarder.

Thomas Julins och Ragnhild Pohankas motion är rakt över disk av-
slagen genom Miljöpartiets agerande. Sedan säger ni själva att ni har
fått den tillgodosedd. Det är bara pinsamt. Ni kunde möjligtvis ha fått
den tillgodosedd i samverkan med Vänsterpartiet, Moderaterna, Folk-
partiet, Centern och Kristdemokraterna. Då hade den möjligen blivit
tillgodosedd, men nu blir den bara avslagen i sak.

30

Anf. 27 RONNY KORSBERG (mp) replik

Herr talman! Jag kan tyvärr bara konstatera att Lars Bäckström
framhärdar i sin osaklighet och har bestämt sig för att det inte skall
föras någon debatt på sakliga grunder. Han har bestämt sig för att ägna
sig åt vänsterpartistisk populism och försöka profilera sig i den här
frågan. Det är litet väl sent, och om man tittar på motionerna framgår
det ganska tydligt. Jag beklagar att det inte går att föra en sansad debatt
med Vänsterpartiet i den här frågan.

Anf. 28 CARL FREDRIK GRAF (m) replik

Herr talman! Lars Bäckström har ganska vältaligt talat också för
den moderata motionen i det här ärendet. Det finns därför kanske inte
så stor anledning att fylla i. Men eftersom Ronny Korsberg inte riktigt
tycks ha förstått detta med saklighet vill jag läsa innantill ur motionen
Sk677, som Miljöpartiet har väckt.

Där säger man bl.a.:” Det är därför oroande att regeringen är så
snabb med förändringarna av tullens verksamhet. Det är fullt begripligt
om de som fattat beslutet om nedskärningarna inte begriper hur en
acceptabel bevakning ska se ut. Regeringen borde åtminstone ha avvak-
tat och studerat följderna av den förändrade situation som uppstått i och
med vårt medlemskap i EU”.

Detta måste Ronny Korsberg betrakta som en saklig information.
Övriga kommentarer tror jag är överflödiga, utan jag hänvisar till det
förra replikskiftet.

När det sedan åter en gång gäller flygplatserna efterlyser Ronny
Korsberg information och undrar vad riksdagen har att göra med detta
över huvud taget. Jag vill understryka det som jag förde fram i min
argumentation tidigare. Detta är inte enbart en fråga om dimensionering
för Tullens verksamhet. Det är en fråga som har en vidare betydelse för
landet. Därför är det nog så att riksdagen bör ha anledning att kunna
lägga synpunkter på detta.

Jag har fått del av information, som är daterad efter det att betän-
kandet var justerat, att det tillkommer den enskilda medlemsstaten att
göra bedömningen av omfattningen, vilka villkor som gäller för an-
mälningstiden m.m. Av det drar jag slutsatsen att det är lämpligt att
Sverige bör anmäla fler gemenskapsflygplatser till kommissionen än
vad som var fallet i samband med regeringsbeslutet i december.

Av det drar jag också slutsatsen att det förmodligen finns mer in-
formation att få, eftersom olika statliga myndigheter har haft olika
uppfattningar i den här frågan. Jag tycker då att det definitivt ankom-
mer på oss i riksdagen, som har att ta ett nationellt ansvar i olika frågor,
att också informera sig ytterligare i denna fråga.

Anf. 29 RONNY KORSBERG (mp) replik

Herr talman! Det är riktigt som Carl Fredrik Graf läser innantill i
vår motion. Vi tycker att det är angeläget att man tittar på hur den ned-
skärning som föreslogs av regeringen ser ut innan man genomför den.

I beredningsarbetet har man både från Tullstyrelsen och från facket
ganska enat sagt att man inte vill ha nedskärningen på det sättet. De vill

Prot. 1994/95:82

30 mars

Anslag till Tullverket,

m.m.

31

Prot. 1994/95:82

30 mars

Anslag till Tullverket,

m.m.

32

inte ha den utspridd på tre år, därför att det skapar för stor oro i organi-
sationen. Det ger sämre möjligheter att sätta in trygghetsåtgärder, och
det ger sämre möjligheter att på ett vettigt sätt avveckla de tjänster som
faktiskt skall försvinna genom att det blir mindre arbetsuppgifter inom
Tullen på grund av EU-medlemskapet.

Det har vi accepterat. Vi har tyckt att det låter klokt och förnuftigt.
Vi har ingen anledning att motsätta oss vad facket och Tullverket till-
sammans har kommit överens om. Det är ett av skälen till att det finns
anledning att titta på hur nedskärningen görs, och vi sade då att den
större nedskärningen skall göras under det första budgetåret. Då gör
man också ett antal räntevinster. Vi tycker det är ganska logiskt.

Det ändrar inte vår grundinställning att man skall följa frågan. Som
jag sade i mitt anförande har Miljöpartiet också fått tillgodosett kravet
på att man skall göra en utvärdering och följa frågan, och det tycker vi
är bra. Då får vi också veta vilka effekter det får, och det görs på det
sätt som arbetsgivare och arbetstagare är överens om.

När det sedan gäller flygplatserna har vi fått samma information,
Carl Fredrik Graf. Carl Fredrik Graf säger att det inte bara är en fråga
om dimensionering utan om andra principer. Det är en uppfattning som
i så fall inte delas av Tullverket eller Luftfartsverket. För deras del är
detta en fråga om prioriteringar inom de ramar de har. Jag har inte
heller någon annan uppfattning.

Anf. 30 CARL FREDRIK GRAF (m) replik

Herr talman! Återigen till frågan om flygplatserna. Om två myndig-
heter har en väldigt skild uppfattning i en och samma fråga tycker jag
nog att det finns anledning för oss att närmare studera den.

Ronny Korsberg säger här att jag hade tillgång till samma informa-
tion som han. Det hade jag uppenbarligen inte. Det brev jag nu senast
läste innantill ur är daterat efter det att betänkandet var justerat. Jag har
fått åtskilliga handlingar som är daterade efter det att betänkandet juste-
rades som gör att jag har funnit anledning att ta upp den här frågan i
kammaren på det sätt som nu har gjorts.

Jag hoppas naturligtvis att det skall kunna innebära att vi kan med-
verka till en lösning som både för näringslivet och för den regionala
utvecklingen kan bli bättre än det vi har anledning att befara eljest
skulle ha blivit fallet.

Anf. 31 RONNY KORSBERG (mp) replik

Herr talman! Jag har stor respekt för Carl Fredrik Grafs önskemål
om mer information. Det är bara det att jag tycker att det egentligen
inte är en fråga om sådan information, utan det handlar om någonting
annat.

Det verkar i varje fall för mig som att man är ute efter att se till att
riksdagen skall bestämma hur många flygplatser som skall vara klassa-
de som internationella flygplatser. Det är min tolkning av Carl Fredrik
Grafs inlägg. Det är en uppfattning som jag inte stöder.

Som jag sade i mitt anförande tycker jag att det är rimligt att de
myndigheter som har fått uppgiften också får lösa den. Såvitt jag kan se

är de på väg att göra det på ett bra sätt. Därför kan jag inte se att det
finns något skäl att återremittera ärendet.

Anf. 32 ISA HALVARSSON (fp) replik

Herr talman! Ronny Korsberg säger att majoriteten stöder 250-300
tjänster, och det är riktigt. Men samtidigt är det förvånande att Miljö-
partiet menar att det är egalt om det är 250 ytterligare tjänster eller 300
ytterligare tjänster. Skulle 50 tjänster inom Tullen sakna betydelse rent
sakligt sett, eftersom Ronny Korsberg nu vill ha så mycket saklighet
och tycker att vi andra inte står för saklighet?

Likadant med flygplatserna. Det kanske inte är så viktigt för Miljö-
partiet att man klassar fler flygplatser, rent sakligt sett. Eller hur ser ni
på saken?

Anf. 33 RONNY KORSBERG (mp) replik

Herr talman! Jag kan inte påminna mig att jag har anklagat Folk-
partiet och Isa Halvarsson för osaklighet. Det var kanske riktat åt annat
håll.

Antalet tjänster är inte oväsentligt. Eftersom Isa Halvarsson tar upp
det i sin replik vill jag påminna henne om att det var mycket sent som
Folkpartiet över huvud taget ställde upp för mer resurser till Tullen.
Det är kanske där vi skall söka orsaken till att vi inte har en annan nivå.
Hade Folkpartiet, som följde beredningen lika mycket som vi andra och
skrev motioner som vi andra, redan då varit på det klara med att 300
tjänster är vad som behövs hade vi kanske haft ett annat läge i dag, vad
vet jag. Men jag tror inte att vare sig Isa Halvarsson eller jag kan påstå
att det är 250 eller 300 tjänster som är den riktiga nivån eller att det
kommer att vara avgörande för Tullens möjligheter att stoppa narkotika
och andra saker.

Det är därför som vi har skrivit i betänkandet att det skall utvärde-
ras fortlöpande. Det kommer att ta ett år ungefär innan vi ser effekterna
av nedskärningarna när uppsägningarna effektueras. Det är ungefar de
tider som gäller när man säger upp folk i statlig verksamhet. Då får vi
se vad som händer. Vi får väl ta en ny diskussion i så fall. Då hoppas
jag att Folkpartiet kanske är litet snabbare i sina bedömningar av hur
mycket resurser som behövs.

Anf. 34 ISA HALVARSSON (fp) replik

Herr talman! Det är alldeles riktigt att vi från början faktiskt trodde
på regeringen och regeringens bedömningar. Vi trodde att man hade
haft ordentliga glasögon på sig på regeringskansliet när man behandla-
de den här frågan. Men det visade sig ju undan för undan att så inte var
fallet. Underlaget var mycket dåligt. Sedan var det en process inom vårt
eget parti innan vi slutligen fastnade för 300 tjänster. Det är ju inte för
sent att rösta för 300 tjänster, Ronny Korsberg. Miljöpartiet har möj-
lighet att stödja reservationen om det.

Ronny Korsberg säger också att det var nödvändigt att finansiera
utökningen just inom tullärendet och att det var den budgeten som
marknaden reagerade på. Det är inte sant. Det är hela statsbudgeten

Prot. 1994/95:82

30 mars

Anslag till Tullverket,

m.m.

3 Riksdagens protokoll 1994295. Nr 82

Prot. 1994/95:82

30 mars

Anslag till Tullverket,

m.m.

som har betydelse för det. Vi i Folkpartiet har i vårt budgetalternativ
många förslag som ligger i andra utskott på besparingar på betydligt
större belopp. De skulle täcka detta.

Anf. 35 RONNY KORSBERG (mp) replik

Herr talman! Låt mig bara göra ett förtydligande. I mitt inlägg avsåg
jag just det Isa Halvarsson säger, nämligen att det är den samlade bud-
geten som marknaden reagerar på. Sade jag något annat uttryckte jag
mig otydligt. Där är vi helt överens.

Avslutningsvis tycker jag att man kanske drar litet väl stora växlar i
den här debatten på skillnaden mellan 250 och 300 tjänster, speciellt
som man inte är så benägen att ställa upp på finansieringen. Då är det
litet blygsamt att höja med 50 tjänster. Man kanske skulle höja med
betydligt fler i så fall. Vi kan väl vara överens om att det råder en gans-
ka stor överensstämmelse om den nivå vi har hamnat på. Vi har ju
möjlighet att följa den här utvecklingen.

Anf. 36 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds) replik

Herr talman! Jag hade hoppats på en mycket bred uppgörelse i riks-
dagen för att ge Tullen ett högre anslag. Jag vill än en gång framhålla
att jag är djupt besviken att Miljöpartiet hade så bråttom att göra upp
med Socialdemokraterna på en alltför låg ambitionsnivå. Socialdemo-
kraterna väljer självfallet det parti som ligger lägst och som man kan
köpa billigt. Genom den här uppgörelsen har Miljöpartiet visat att det
är ett parti för höjda avgifter och höjda skatter.

Hur försvarar egentligen Ronny Korsberg att ni springer ifrån er
egen motion som innehåller 75 miljoner i extra anslag för lusten att
göra upp med regeringen?

Anf. 37 RONNY KORSBERG (mp) replik

Herr talman! Att det var bråttom kanske beror på att det fanns parti-
er som inte var beredda att göra någon förändring alls, som jag sade
tidigare. Då blir det ju litet ont om tid. Då gäller det att man är någor-
lunda på alerten och konstruktiv så att det kan komma en uppgörelse
fort. Med den långa beredning som vi hade haft var det faktiskt inte så
svårt att komma fram till ett ställningstagande.

Sedan undrar Michael Stjernström om vi är ett avgiftshöjarparti. Låt
mig då påminna om att de avgifter vi talar om i dag är på sammanlagt
117 miljoner. De har inte höjts på många år och jag kan inte påminna
mig att den borgerliga regeringen försökte sänka eller avskaffa dem.
Det är alltså en väldigt liten avgift jämfört med värdet av det gods som
passerar gränserna. Hittills har inte näringslivet protesterat särskilt
högljutt. Vi justerar avgifterna ganska marginellt efter många års stil-
lestånd.

Sedan säger Michael Stjernström också att vi springer ifrån vår mo-
tion. Jag tror att han har läst vår motion ganska dåligt.

34

Anf. 38 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds) replik

Herr talman! Det står mycket tydligt att det är 75 miljoner kronor i
ökat anslag. Det anslag som Miljöpartiet nu har lagt till är på noll kro-
nor. Jag tycker åtminstone att det är tydligt. Att man genom andra his-
torier med skattehöjningar och avgifter försöker komma en bit på väg
är en annan sak. Men nog har ni sprungit ifrån motionen. Jag tror att
Thomas Julin i Miljöpartiet är mycket besviken. Det är en person som
mycket väl begriper vad tullfrågorna handlar om. Men han har tyvärr
inte fått sitt parti med sig, och det beklagar jag.

Anf. 39 RONNY KORSBERG (mp) replik

Herr talman! Thomas Julin har i högsta grad varit involverad i det-
ta. Det är han och jag tillsammans som har utformat den här uppgörel-
sen. Vi i vårt parti gör inte soloräder. Det är möjligt att man gör det i
kds. Det har varit en hel rad ledamöter inblandade i det här ärendet,
bl.a. Thomas Julin. Han har ju mycket riktigt jobbat som tullmästare.

Att han inte skulle ha fått sin motion tillgodosedd är en åsikt som
han inte själv delar. Han är mycket nöjd med den här uppgörelsen och
står till 100 % bakom den. Han har varit med i samtliga diskussioner
som har förts.

Anf. 40 JAN-OLOF FRANZÉN (m)

Herr talman! Jag har ett särskilt yttrande när det gäller klassifice-
ringen av flygplatser i mom. 3 i betänkandet Anslag till Tullverket. Där
har jag tillsammans med en annan motionär i Sk682 framhållit vikten
av att tullnärvaron säkras på orter med internationell luftfart.

Vi i moderaterna ser allvarligt på den försämring som kan komma
att uppstå vid flygplatser med internationell luftfart. Jag tänker då när-
mast på snedvridningen av konkurrensförutsättningarna gentemot andra
flygplatser där tullnärvaron existerar fullt ut, regionens försämrade
service, näringslivets export- och importmarknad och den bristande
förmågan att vid den internationella flygplatsen leva upp till riksdags-
beslutet om tillfredsställande gränskontroll vad gäller narkotika och
vapen.

Mot bakgrund av att Tullen nu får behålla fler tjänster än enligt
propositionen är det min förhoppning att Tullverket i sin vidare plane-
ring tar en större hänsyn till de internationella flygplatserna vi har i
landet.

Herr talman! Under den här punkten vill jag ta upp ett exempel från
min egen flygplats i Kronobergs län i Växjö. Där har vi ett flertal stora
företag som har egna flygplan. Dessa företag har dotterbolag i andra
länder utanför EU, således Norge och England. När dessa företag skall
göra ett besök på sitt dotterföretag måste flygplanen gå ner för att bli
tullade i Landvetter eller kanske i Malmö. De kan således inte flyga
direkt till Växjö. Detta medför merkostnader för industrin och närings-
livet.

Det torde väl stå helt klart att vi inte skall försämra möjligheterna
för våra exporterande företag klareringsmässigt. Likaväl skall vi med

Prot. 1994/95:82

30 mars

Anslag till Tullverket,

m.m.

35

Prot. 1994/95:82

30 mars

alla till buds stående medel bekämpa den illegala smugglingen av nar-
kotika vid våra flygplatser och hamnar.

Jag menar att det blir en grannlaga uppgift för Tullverket att placera

Anslag till Tullverket,

m.m.

ut sitt folk där det bäst behövs. Kanske skulle ett närmare samarbete
mellan tull och polis vara lösningen för våra flygplatser. Sverige måste
ha fler internationella flygplatser. Jag kommer uppmärksamt att följa
denna fråga när det gäller våra mindre flygplatser med internationella
förbindelser.

Jag yrkar bifall till återremissyrkandet.

Anf. 41 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik

Hen talman! Jag har nu lyssnat på Jan-Olof Franzéns anförande och
jag har läst hans särskilda yttrande. Jag vill därför be Jan-Olof Franzén
att fundera på om han inte borde stödja reservation 4 av Lars Bäck-
ström, mom. 3, där jag yrkar tillkännagivande och bifall till Jan-Olof
Franzéns motion. Det vore väl lika bra att ta steget fullt ut och stödja
sig själv och därmed mig.

Anf. 42 JAN-OLOF FRANZÉN (m) replik

Herr talman! Jag tycker själv att motionen är bra och ligger väl i ti-
den. Men vi vill inte ta ifrån Tullverket och Luftfartsverket rätten att
bestämma var vi skall ha de internationella flygplatserna.

Anf. 43 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik

Herr talman! Jag delar helt Jan-Olof Franzéns åsikt i denna fråga.
Därför har jag utformat reservationen så, att utskottet anser att riksda-
gen med anledning av motionen bör besluta om ett tillkännagivande till
regeringen om vikten av att upprätthålla en god tullnärvaro på flygplat-
ser där det förekommer internationell trafik.

Det är alltså fortfarande Generaltullstyrelsen som får gå in i sakbe-
handlingen av varje enskilt ärende.

Jag har lyft fram det principiella i motionen till en reservation. Det
är litet svårt att förstå varför Jan-Olof Franzén är tveksam till att stödja
sig själv och mig.

(forts. 6 §)

Ajournering

Kammaren beslöt kl. 14.22 på förslag av tredje vice talmannen att
ajournera förhandlingarna till kl. 14.30 då den muntliga frågestunden
skulle börja.

Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 14.30.

36

5 § Muntliga frågor till regeringen

Anf. 44 FÖRSTE VICE TALMANNEN

I dag besvaras muntliga frågor av statsminister Ingvar Carlsson,
försvarsminister Thage G Peterson, kommunikationsminister Ines
Uusmann, jordbruksminister Margareta Winberg och miljöminister
Anna Lindh.

Statsministern kommer att besvara allmänpolitiska frågor, och frå-
gor till övriga statsråd förutsätts beröra deras ansvarsområden inom
regeringen.

Den ekonomiska politiken

Anf. 45 LARS LEIJONBORG (fp)

Herr talman! Jag har en fråga till statsminister Ingvar Carlsson.

Även om den tyska riksbanken för dagen lugnat ned situationen,
befinner sig den svenska räntan på katastrofal nivå. Jag har mot den
bakgrunden en fråga om det besked som Ingvar Carlsson lämnade till
Bengt Westerberg den 21 september 1994, när han avböjde möjlighe-
ten att pröva bildandet av en regering över blockgränsen för att i stället
välja en strategi med s.k. tuvhoppning eller i praktiken i första hand
samverkan med Vänsterpartiet.

Jag skulle vilja fråga om statsministern tycker att det har varit en
framgångsrik strategi och, om svaret är nej, om statsministern har nå-
gon alternativ idé för hur förtroendet för den svenska statsledningen
skall kunna återupprättas.

Anf. 46 Statsminister INGVAR CARLSSON (s)

Herr talman! För det första: Bengt Westerberg meddelade som
folkpartiledare de svenska väljarna i valrörelsen att en förutsättning för
att Folkpartiet skulle kunna ingå i en regering med Socialdemokraterna
var att Folkpartiet fick åtminstone 9 % av rösterna. Valresultatet för
Folkpartiet blev 7,2 %, alltså nära en fjärdedel lägre än vad folkpartile-
daren hade angivit som villkor för ett regeringsdeltagande. Jag tog det
besked som folkpartiledaren gav i valrörelsen på allvar. Han hade alltså
därmed själv i realiteten avskrivit förutsättningarna för ett deltagande i
en regering.

För det andra: Problemet för den socialdemokratiska regeringen har
icke varit att få igenom förslagen i riksdagen. Av de av oss föreslagna
113 miljarderna som budgetförstärkning har nästan hela beloppet nu
klarats av. De återstående delarna kommer vi att klara av. Denna rege-
ring har inte alls haft de parlamentariska problem som regeringen Bildt
hade.

Anf. 47 LARS LEIJONBORG (fp)

Herr talman! Min fråga hade inte så mycket sin utgångspunkt i
Folkpartiets problem utan mera i Sveriges problem. Det är ett faktum
att de som har att bedöma Sverige misstror Sveriges möjligheter att

Prot. 1994/95:82

30 mars

Muntliga frågor till
regeringen

37

Prot. 1994/95:82

30 mars

reda ut våra problem med den politiska situation som råder, och de
flesta tycks anse att det vore att föredra en politik i politikens mittfåra i

stället för i vänsterdiket, där politiken nu i stort sett bedrivs.

Muntliga frågor till
regeringen

Finns det några förutsättningar att regeringen framöver kommer att
välja en strategi som gör det sannolikt att den ekonomiska politiken
snarare kommer att ligga i mittfåran?

Anf. 48 Statsminister INGVAR CARLSSON (s)

Herr talman! Självfallet måste vi utgå från det besked som väljarna
har givit i valet. Därmed måste den socialdemokratiska politiken vara
huvudlinjen. Det är riktigt att vi har träffat uppgörelser med Vänster-
partiet, och det är riktigt att vi har träffat uppgörelser med Miljöpartiet.
Vi har faktiskt på senare tid träffat en rad uppgörelser över blockgrän-
sen, med Centerpartiet. Vi är också intresserade av att träffa uppgörel-
ser med andra partier som vill föra en saklig politik.

Jag har nog upplevt att Folkpartiet har velat slicka såren efter val-
nederlaget och inte velat gå in i konstruktiva resonemang. Vill Folk-
partiet göra det, i pensionsfrågan, i energipolitiken osv., tycker jag att
det är bra. Vi kan t.o.m. tänka oss att träffa uppgörelser i sakfrågor med
Moderaterna. Det gjorde jag 1988-1991, och det kan vi tänka oss i
fortsättningen.

Jag vill, herr talman, bara tillägga en sak. I den riktiga ekonomin
går det faktiskt bra för svensk ekonomi. Det visade Konjunkturinstitutet
i går. Det går bättre än vad som förutsågs i de prognoser regeringen
lade fram i januari. Det gäller bytesbalansen, där överskottet ökar
enormt snabbt. Det gäller i fråga om underskottet i statsbudgeten, där vi
från ett underskott om 13-14 % för något år sedan nu enligt Konjunk-
turinstitutet kommer ned till 5,5 % år 1996.

Vi har nu också en ökningstakt, beräknad av Konjunkturinstitutet,
för industriinvesteringarna om 35 % detta år och för nästa år om 25 %.
Problemet är, som Lars Leijonborg mycket riktigt påpekar, att vi har en
motsatt reaktion i den finansiella marknaden, med höga räntor och med
en alldeles för svag, undervärderad krona. Men i längden är det natur-
ligtvis helt avgörande vilken utveckling vi har i den riktiga ekonomin,
och det är därför som vi ändå kan känna en trygghet i att vi skall klara
den här krisen.

Anf. 49 JOHAN LÖNNROTH (v)

Herr talman! Jag har anmält en fråga till statsministern som knyter
an till spörsmålet hur vi skall återupprätta förtroendet för den svenska
kronan och den svenska ekonomin.

Regeringen har inrättat ett näringslivsråd, och jag föreställer mig att
man har överläggningar om den nuvarande svåra ekonomiska situatio-
nen. Jag skulle vilja fråga statsministern om det finns några idéer om att
Näringslivsrådet skulle kunna gå ut med ett budskap, t.ex. något upp-
offrande för industrins del om att hålla tillbaka utdelningshöjningar
eller något annat sådant som skulle kunna motverka inflationen. Finns
det några planer på att regeringen kan begära av sitt näringslivsråd att

38

vidta åtgärder som kan stärka förtroendet för den svenska ekonomin?

Anf. 50 Statsminister INGVAR CARLSSON (s)

Herr talman! Jag har mycket riktigt då och då sammanträde med
Näringslivsrådet. Vi hade senast i måndags ett sammanträde. Avsikten
med Näringslivsrådet är dock inte att det skall spela en utåtriktad roll
utan att det skall ge råd och synpunkter framför allt om den svenska
industrins utveckling.

Det har visserligen skett något avsteg från den huvudregeln, men
det betraktar jag som en tillfällig avvikelse och inte som det arbetssätt
som rådet skall ha. Tanken är att det skall ge en möjlighet för mig att
avlyssna industrins synpunkter på kort och lång sikt.

Anf. 51 JOHAN LÖNNROTH (v)

Herr talman! Industrins företrädare går ju praktiskt taget varje dag
ut med olika politiska krav. Det skall läggas fram nya sparpaket osv.
Svenska folket måste uppoffra sig. Det måste föras en ansvarsfull lö-
nerörelse osv. Det som jag efterlyser är åtaganden från näringslivets
egen sida. Är man där själv beredd till några uppoffringar?

Det framstår som ganska naturligt för mig att regeringen, när den nu
har de här kontakterna, i dessa framför uppfattningen att det kan vara
rimligt att också näringslivet vidtar förtroendeskapande åtgärder för
den svenska ekonomin.

Anf. 52 Statsminister INGVAR CARLSSON (s)

Herr talman! För innevarande år beräknar Konjunkturinstitutet att
investeringsnivån inom den svenska industrin kommer att höjas med
35 %. För nästa år beräknar Konjunkturinstitutet att industrins investe-
ringar kommer att öka med ytterligare 25 %. Det innebär på två år en
mer än 50-procentig ökning av vårt framtidsbyggande.

Detta är en av de viktigaste signalerna till dem som är arbetslösa i
dag vad gäller chanser till nya arbetsplatser och om en större kaka av
möjligheter att börja beta av på den stora statsskulden. Men det är
också en viktig signal till dem som är intresserade av den svenska eko-
nomins allmänna situation och har ett inflytande på räntenivån att det
nu sker en kraftig upprustning av vår produktionsförmåga.

Det tror jag faktiskt är det viktigaste vi med hänsyn till kronans
värde kan och skall begära av våra industriella företrädare, dvs. att de
denna gång investerar för framtiden - i nya arbetsplatser, i ökad pro-
duktionskapacitet och över huvud taget i ett starkare och bättre Sverige.

Försvarsberedningen

Anf. 53 HENRIK LANDERHOLM (m)

Herr talman! De senaste veckornas säkerhetpolitiska diskussion får
mig att ställa en fråga till försvarsministern om vad som enligt bl.a.
honom får sägas, göras och belysas respektive sägas, göras och inte
belysas.

Min fråga lyder: Avser Försvarsdepartementet att bevilja bered-
ningen och dess ordförande att effektuera de uppdrag och belysa de

Prot. 1994/95:82

30 mars

Muntliga frågor till
regeringen

39

Prot. 1994/95:82

30 mars

frågor som föreslagits av Moderaterna och Folkpartiet - något som vid
inträdet i beredningsarbetet varit en förutsättning för vårt deltagande?

Muntliga frågor till
regeringen

Anf. 54 Försvarsminister THAGE G PETERSON (s)

Herr talman! Jag kommer inte att försöka hindra Henrik Lander-
holm att säga och tycka vad han vill. Självfallet skall han få göra det.
Sverige är en demokrati.

Självfallet bör Försvarsberedningen analysera den säkerhetspolitis-
ka utvecklingen i vår omvärld. Till denna analys hör självfallet en be-
dömning av hur NATO kan komma att utvecklas. Försvarsberedningen
får avgöra om man vill göra den analysen själv eller ge ett uppdrag åt
någon.

Frågan om ett svenskt medlemskap i NATO eller i annan militäral-
lians hör inte hemma i Försvarsberedningen. Det beskedet har jag läm-
nat under hela diskussionen om Försvarsberedningens verksamhet. Det
är för övrigt heller inte enligt regeringens uppfattning aktuellt med ett
svenskt medlemskap i någon militärallians.

Vill något parti ändå kräva att frågan om en svensk NATO-
anslutning skall utredas bör i så fall vederbörande partiledare ta en
sådan diskussion med statsministern och begära partiledaröverlägg-
ningar.

Det har faktiskt ägt rum partiledaröverläggningar när det gäller alli-
ansfriheten och när det gäller frågor som hör samman med Sveriges
ställning i världen. Såvitt jag vet aktualiserades då ingen fråga om
svenskt deltagande i en militärallians.

Anf. 55 HENRIK LANDERHOLM (m)

Herr talman! Försvarministern vet precis som jag att partiledaröver-
läggningar inte går att hålla i ett vakuum utan kräver underlag. Jag
konstaterar att jag inte får svar på min konkreta fråga och begär därför
att försvarsministern besvarar den.

Har han och departementet för avsikt att effektuera det uppdrag att
belysa vissa frågor som föreslagits av Moderaterna och Folkpartiet?
Det har ingående i beredningsarbetet varit en förutsättning för vårt
deltagande.

Anf. 56 Försvarsminister THAGE G PETERSON (s)

Herr talman! Frågor om svensk anslutning till NATO eller annan
militärallians hör icke hemma i Försvarsberedningen. De får diskuteras
på partiledarnivå, och sedan får de föras till Utrikesnämnden för en
diskussion.

Men jag upprepar att det självfallet för att vi skall kunna fatta ett
tryggt och säkert försvarsbeslut är Försvarsberedningens uppgift att
göra en genomgång av den säkerhetspolitiska utvecklingen i vår om-
värld i Europa, och då också analysera frågan om NATO och dess
utvecklingsplaner. Försvarsberedningen har möjlighet att antingen med
egna experter göra en sådan analys och genomgång eller lämna ut
uppdraget.

40

Jag kommer icke att medverka till att få in Sverige i någon militä-
rallians bakvägen.

Om Henrik Landerholm och hans parti önskar en svensk NATO-
anslutning tycker jag att man skall säga det öppet, så att frågan får
diskuteras i dess rätta sammanhang mellan partiledarna och så små-
ningom i Utrikesnämnden.

Anf. 57 HENRIK LANDERHOLM (m)

Herr talman! Låt mig göra fullständigt klart att jag finner försvars-
ministerns svar otillfredställande. Regerigen i allmänhet och försvars-
ministern i synnerhet visar genom att säga nej till våra krav inte den
parlamentariska beredningen, som faktiskt givits i uppdrag att formule-
ra en säkerhetspolitisk rapport, tillbörlig respekt och medger inte det
handlingsutrymme som förutsattes vid vårt inträde.

Beredningsarbetet har därför enligt vår uppfattning genom för-
svarsministerns alldeles egen försorg grundstött.

I detta läge ser vi moderater anledning att ompröva vår medverkan
och föreslå förändringar i beredningens organisation och arbetssätt.
Våra värsta farhågor, som vi hade innan vi efter tvekan och långa för-
handlingar med bl.a. försvarsministern valde att delta i arbetet, har
besannats. Det gick uppenbarligen inte att lita på försäkringarna om
kommittéliknande former. Jag beklagar det. Carl Bildt hade tyvärr rätt
när han föreslog att en kommitté skulle arbeta med frågorna självstän-
digt och fristående eftersom varken försvars- eller statsministern har
kunnat hålla fingrarna borta vad gäller beredningens arbete. Jag bekla-
gar detta djupt.

Anf. 58 Försvarsminister THAGE G PETERSON (s)

Herr talman! Det var i och för sig mycket som jag skulle vilja be-
möta i Henrik Landerholms långa diskussionsinlägg. Men jag vill göra
en sak klar: Jag har eftersträvat och eftersträvar en parlamentarisk
enighet om hur vi skall förbereda nästa försvarsbeslut. För mig fanns
det två alternativ. Antingen skriver Försvarsdepartementet och rege-
ringen en proposition som sedan föreläggs riksdagen, eller så tas alla
riksdagens partier med i beredningsarbetet. Jag valde detta alternativ
därför att det innebar en styrka för Sverige och för Försvaret.

Men från allra första stund har jag gjort klart för alla partier att För-
svarsberedningen inte skulle hantera frågan om militära allianser. Den
frågan diskuterades mellan mig och Moderatledaren Carl Bildt sönda-
gen den 8 januari. Det var just denna fråga som blev stötestenen. Det
var denna fråga som gjorde att Moderata samlingspartiet inte då gick
med i beredningen.

Från min sida har det varit helt klart att frågan om militära allianser
hörde hemma i de partiledarsamtal som statsministern skulle kalla till,
och sedan i diskussion i Utrikesnämnden.

När nu Henrik Landerholm säger någonting annat är det en efter-
konstruktion i den politiska debatten.

Prot. 1994/95:82

30 mars

Muntliga frågor till
regeringen

41

Prot. 1994/95:82

30 mars

Fiskevårdsavgift

Anf. 59 LENNART NILSSON (s)

Muntliga frågor till
regeringen

Herr talman! En av anledningarna till att det är så spännande med
politik är att den spänner över så vitt skilda områden. Min fråga till
jordbruksministern handlar om fiskevård.

Det kan tyckas som en rolig liten fråga, men faktum är att man på
havet utefter kusten har haft ett fritt fiske. Man upplever att det kommer
att inskränkas med en fiskevårdsavgift.

Min fråga till jordbruksministern gäller om man är villig att lämna
undantag för fiske till havs, eftersom det inte kan ha med fiskevård att
göra. Det handlar om andra inskränkningar, exempelvis nätstorlekar.
Är man beredd att undanta fiske utefter kusten?

Anf. 60 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s)

Herr talman! Det kan synas vara en liten fråga, men om man tittar
framöver i tiden gäller det en ganska stor fråga, nämligen kampen om
naturresurser. Jag tror att det blir nästa stor kamp. Fisket är en sådan
ändlig naturresurs.

Många rapporter visar att fiskebeståndet just nu är hotat i våra hav,
i våra älvar och i en del sjöar. Därför behövs det fiskevård också i
haven.

Vi har under många år i denna kammare diskuterat en fiskevårds-
avgift. Jag vet att det finns olika meningar bland de olika partierna och
måhända också inom de olika partierna.

Jag tror att frågan har utretts tre gånger. Senaste gången var i janu-
ari. Det var Per Wramner som utredde och lämnade ett förslag till re-
geringen. Regeringen bereder för närvarande frågan, och mer än så kan
jag för dagen inte säga.

Anf. 61 LENNART NILSSON (s)

Herr talman! Jag delar jordbruksministerns uppfattning om att det
är viktigt med fiskevård. Det handlar om att kunna kontrollera saker
och ting. Enligt min uppfattning kanske man borde ta ut avgiften via
dem som har båtar i stället för att ta ut den av dem som sitter och metar
och inte får någon makrill, som jag brukar få.

Anf. 62 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s)

Herr talman! På den punkten kan jag lugna Lennart Nilsson. Vi av-
ser, om vi nu går fram med ett förslag i enlighet med utredningsförsla-
get, att också ta ut avgiften hos dem som har båtar, och då en större
summa.

Anf. 63 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds)

Herr talman! Jag har samma fråga till Margareta Winberg, fast den
gäller förhållandena på land, så att säga.

I mitt hemlän Skaraborg har vi i dag en fungerande fiskevård och
tillsyn som till stor del bygger på ideella insatser och ett intresse för

42

miljö och naturvårdsfrågor. Det finns en utbredd oro för införande av

en allmän fiskevårdsavgift. En sådan skulle betydligt minska de frivilli-
ga insatserna. Därför hälsar jag med tillfredsställelse att den proposi-
tion som skulle kommit den 28 februari inte har lagts på riksdagens
bord.

Jag vill fråga jordbruksminister Margareta Winberg om detta kan
tas till intäkt för att en fiskevårdsavgift inte kommer att föreslås från
regeringens sida.

Anf. 64 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s)

Herr talman! Att propositionen inte lades fram vid den tidpunkt som
var aviserad beror på att frågan då inte var färdigberedd. Den är inte
heller för dagen färdigberedd, utan utredning och beredning pågår i
regeringskansliet. Återigen: Mer än så kan jag för dagen inte säga.

Anf. 65 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds)

Herr talman! Då skulle jag vilja vädja till jordbruksminister Marga-
reta Winberg att ta bort denna proposition. Detta förslag kommer att
leda till att de ideella insatserna minskar. I de ideella insatserna ligger
också miljövård som t.ex. kalkningsåtgärder i försurade vatten, där
cirka hälften av kostnaden ...

Anf. 66 FÖRSTE VICE TALMANNEN

Får jag erinra om att det gäller direkta frågor till statsråden.

Anf. 67 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s)

Herr talman! Då skulle jag å min sida uppskatta mycket om riksda-
gens ledamöter, som i så fall motsätter sig en sådan här avgift men ändå
förstår vikten av att vi vårdar våra vatten och ser till att det finns fisk
också i fortsättningen, kommer med förslag till finansiering av annat
slag i denna fråga.

Den ekonomiska politiken

Anf. 68 ANNE WIBBLE (fp)

Herr talman! Jag vill ställa en fråga till statsministern med anled-
ning av hans svar till Lars Leijonborg. Statsministern åberopade Kon-
junkturinstitutet och verkade ganska nöjd med vad som händer i den
svenska ekonomin.

I Konjunkturinstitutets prognos ligger arbetslösheten, antalet perso-
ner som saknar jobb, ännu vid sekelskiftet kvar över 10 %. Jag tycker
att detta måste klassas som ett allvarligt misslyckande för den svenska
politiken. Den aktuella utvecklingen av räntor och växelkurs och illa-
varslande tecken i den reala ekonomin visar att det kan gå ännu mycket
sämre.

Min fråga till statsministern är: När - inte om - tänker statsminis-
tern lägga om kursen i svensk politik, ekonomiskt och politiskt, så att vi
kan få fram alla de jobb som behövs?

Prot. 1994/95:82

30 mars

Muntliga frågor till
regeringen

43

Prot. 1994/95:82

30 mars

Anf. 69 Statsminister INGVAR CARLSSON (s)

Herr talman! Det är tyvärr ett dystert faktum att under Anne Wibb-

les tid tredubblades arbetslösheten i Sverige och kom upp på nivåer

Muntliga frågor till
regeringen

som vi inte har upplevt sedan 30-talet. All internationell erfarenhet
visar att om man väl har släppt upp arbetslösheten, tar det längre tid
och är mycket svårare att pressa ner den. Självfallet tänker jag inte vara
nöjd på den punkten med Konjunkturinstitutets prognos. Vi skall undan
för undan lägga fram nya förslag och vidta ytterligare åtgärder. Det är
ändå en god början, de drygt fem månader som vi har haft ansvaret.

Nu är ungefar 100 000 fler i arbete än för ett år sedan. Det innebär i
och för sig inte att arbetslösheten minskar lika snabbt. När optimismen
om att få jobb ökar är det många nya grupper som också söker sig ut på
arbetsmarknaden.

Mitt svar till Anne Wibble är att det inte är tillräckligt med den
prognos som Konjunkturinstitutet gör på denna punkt. Självfallet be-
hövs det ytterligare insatser för att pressa ner arbetslösheten. Regering-
en arbetar nu med kompletteringspropositionen, som nästa steg i den
processen.

Anf. 70 ANNE WIBBLE (fp)

Herr talman! Jag nämnde den senaste tidens utveckling. Månader av
försvagning av den svenska kronan, räntor som stiger med raketfart upp
i skyn och tecken på konjunkturavmattning litet oroväckande tidigt,
visar att regeringens politik är otillräcklig. Det var därför min fråga
ställdes, mot bakgrund av att jag gissar att Ingvar Carlsson inte tycker
om arbetslöshet, att han måste lägga om kursen i den svenska politiken.
Min fråga gällde när detta skall ske. Svaret är ganska intetsägande när
man säger: Vi arbetar med nya förslag. Poängen är att för att skapa ett
förtroende för den svenska ekonomin krävs en rejäl kursändring.

Min fråga kvarstår: När tänker statsministern ta initiativ till den
kursändring, ekonomiskt och politiskt, som är nödvändig för att få det
förtroende som ger oss alla de nya jobb som krävs för att knäcka mass-
arbetslösheten?

Anf. 71 Statsminister INGVAR CARLSSON (s)

Herr talman! Jag vet inte vad Anne Wibble har sysslat med sedan
hon lämnade regeringen, när hon efterlyser en kursändring i förhållande
till den tidigare regeringen. Den presenterade vi i regeringsdeklaratio-
nen. Det är förslag på budgetområdet som innebär att vi förstärker
budgeten med 113 miljarder kronor som redan lagts fram och varav
större delen redan är beslutade. Det är det som gör att Konjunkturinsti-
tutet nu kan göra bedömningen att vi 1996 är nere i ett underskott i
budgeten på 5,5 %. Det är sådant som bäddar för räntesänkningar och
en förstärkning av kronan. Tyvärr tar det tid. Det har vi sett nu. Förtro-
enderaset för Sverige har varit så starkt att det tar tid att bygga upp
förtroendet igen.

Vi fick uppleva en regering med Anne Wibble som finansminister,
som presenterade prognoser som varje gång visade sig vara våldsamt i
underkant. Tyvärr blev utvecklingen mycket värre. Det har gjort att

44

man utomlands nu vill avvakta och se antingen om Sverige har en re-
gering som möjligen träffar rätt eller om utvecklingen blir bättre. Det är
naturligtvis med tillfredsställelse jag konstaterar att jämfört med de
bedömningar regeringen gjorde, som innebar en kraftig förbättring av
den riktiga ekonomin, kommer Konjunkturinstitutet nu med betydande
förbättringar av budgetunderskottet, bytesbalansen och industriinveste-
ringarna. Det är omläggningen av politiken, Anne Wibble, som ger
dessa resultat.

Det är inga lätta beslut vi har fattat. Det har varit ganska tufft och
besvärligt. Men det har varit nödvändigt. I den riktiga ekonomin ser vi
nu resultatet. Vi får tyvärr vänta ytterligare litet innan de positiva resul-
taten kommer i den finansiella sektorn.

Prot. 1994/95:82

30 mars

Muntliga frågor till
regeringen

Minivärnplikt

Anf. 72 ANNIKA NORDGREN (mp)

Herr talman! Jag har en fråga till försvarsministern. Försvarsminis-
tern har uttryckt önskemål om att alla vapenföra män skall genomgå
något slags minivärnplikt på tre månader. Denna minivärnplikt uppges
kunna gå på ungefar 300 miljoner kronor. I regeringens proposition om
samarbete med Central- och Östeuropa talas varmt om framväxandet av
en s.k. säkerhetsgemenskap i området. Ett viktigt medel för det är att
öka utbytet på det mellanfolkliga planet.

Man skulle kunna tänka tanken att vi skulle erbjuda 30 000 elever i
gymnasiets avgångsklasser ett veckolångt studiebesök i Ryssland och
att vi dessutom skulle erbjuda 30 000 ryska studenter motsvarande
besök i Sverige. Det skulle gå på ungefär 300 miljoner kronor.

Min fråga är: Skulle inte ett sådant studentutbytesprogram, ungefär
som det jag har skisserat, kunna vara en vettigare säkerhetspolitisk
investering än försvarsministerns minivämplikt?

Anf. 73 Försvarsminister THAGE G PETERSON (s)

Herr talman! De två tankarna står inte i strid med varandra. På Folk
och försvars konferens i Sälen skisserade jag tre idéer om korttidsut-
bildning. Det var för att vi skulle befästa folkförsvaret. Det är oerhört
väsentligt för vårt land att vårt försvar är ett folkförsvar. Jag kommer
att göra allt för att motarbeta en utveckling mot en yrkesarmé.

Kostnaden för en korttidsutbildning som skulle gynna både det civi-
la försvaret, hemvärnet och det militära försvaret skulle röra sig nå-
gonstans mellan 200 och 300 miljoner kronor. Den idé som frågeställa-
ren nu tar upp är också viktig. Den är viktig därför att Sverige bör göra
allt för att just exportera folkförsvarstanken till de baltiska staterna och
till Ryssland. Det är oerhört viktigt att vi hjälps åt att arbeta för att få
ett demokratiskt folkförsvar i så många av våra grannländer som möj-
ligt. Då är Annika Nordgrens tanke därvidlag värd att fundera över.

45

Prot. 1994/95:82

30 mars

Anf. 74 ANNIKA NORDGREN (mp)

Herr talman! Jag tackar för svaret. Det handlar ju också om vad

utbildningen innehåller. Det tycker jag är värt att poängtera. Jag vill

Muntliga frågor till
regeringen

lyfta debatten om vad som främjar vår säkerhet mest - är det satsningar
på det militära försvaret eller är det satsningar som riktas mot andra
hot? Jordbruksministern nämnde kampen mot våra resurser som ett
stort hot i framtiden. Det är värt att tänka på, liksom de andra miljöho-
ten. Det handlar om segregation, ökade fattigdomsklyftor osv. Jag tror,
herr försvarsminister, att de hoten är större.

Anf. 75 Försvarsminister THAGE G PETERSON (s)

Herr talman! Vi får inte underskatta de militära hoten. Jag tror att vi
skulle göra oss skyldiga till en stor felbedömning om vi sade att den
militära hotbilden i framtiden var försumbar.

Det är klart att vi skall ha ett starkt och modernt försvar som klarar
också de militära hoten. Men de civila hoten - lågnivåhoten, som andra
uttrycker det - blir allt viktigare för oss. Bara under den tid som denna
riksdag varit samlad har vi haft efterdyningarna av Estoniakatastrofen,
jordbävningen i Kobe, översvämningarna i Mellaneuropa och nu senast
det fasansfulla som hänt i tunnelbanan i Tokyo. Väldigt många hot har
riktats mot det moderna samhället och mot människorna i detta. Det är
klart att vi måste ha en hög beredskap för att också kunna klara sådana
hot. Men vi skulle göra ett stort misstag om vi så att säga satte dessa två
värn mot varandra. Vi måste klara båda delarna.

Anf. 76 ANNIKA NORDGREN (mp)

Herr talman! De militära hoten är potentiella, medan de hot jag
pratade om i högsta grad är reella. Då är frågan hur vi på bästa sätt
utnyttjar våra samhälleliga resurser.

Rent samhällsekonomiskt anser jag att vi när det gäller de här hoten
borde se över hur vi använder det militära försvaret.

Anf. 77 Försvarsminister THAGE G PETERSON (s)

Herr talman! Jag hoppas att Försvarsberedningen, den beredning
som Annika Nordgren själv tillhör, också skall ägna stor uppmärksam-
het åt de civila hoten samt att vi i den proposition som så småningom
hamnar på riksdagens bord skall kunna beakta de förslag och tanke-
gångar som Försvarsberedningen kan komma fram till.

FN:s klimatkonferens

Anf. 78 SVEN BERGSTRÖM (c)

Herr talman! Jag skulle vilja rikta en fråga till miljöminister Anna
Lindh.

I Berlin är nu i gång en stor FN-konferens om klimatet. Jag skulle
helt enkelt vilja fråga: Hur kan det komma sig att miljöministern är här,
inte där? Hur prioriterar miljöministern i sin almanacka?

46

Anf. 79 Miljöminister ANNA LINDH (s)

Herr talman! Detta är definitivt en pseudodebatt. Först och främst är
i princip ingen av mina kollegor i Berlin nu. Däremot kommer en del
av dem att vara i Berlin nästa vecka.

Jag har lagt ned mycket jobb på det internationella arbetet, och jag
är också nöjd med en hel del av de resultat som jag och Miljödeparte-
mentet har uppnått. Vi har t.ex. på vårt första ministermöte nu under
våren i EU fått igenom att EU skall ta fram en gemensam plan mot
försurningen och att man kommer att prioritera det arbetet som ett av
de viktigaste under hösten. Skall man nå sådana resultat i det interna-
tionella miljöarbetet måste man också prioritera. Nästa vecka har jag
att prioritera antingen att åka till Berlin eller att åka till Baltikum.

När det gäller Berlinkonferensen har jag gjort mitt arbete före kon-
ferensen genom att aktivt delta i förberedelsearbetet. Jag kommer också
att vara mycket aktiv i den efterföljande debatten i klimatfrågorna.

Sverige kommer att vara på plats, och vi kommer att ha ett aktivt
arbete i Berlin. Men i valet mellan att delta på konferensen i Berlin och
att åka till Baltikum för att prioritera miljöfrågorna där, väljer jag det
senare. Det är nämligen av oerhört stor vikt för oss att vi prioriterar
miljöarbetet i Baltikum och i Östersjön, särskilt nu inför diskussionen
om en utvidgning av EU, om Östersjösamarbete o.d. Då handlar det om
att vi ordentligt måste prioritera miljöfrågorna i Baltikum. Det gör jag
bäst genom att vara i Baltikum nästa vecka. Berlin har jag arbetat med
före konferensen och kommer att göra det efter konferensen.

Anf. 80 BERNDT EKHOLM (s)

Herr talman! Jag hade just tänkt fråga om konferensen i Berlin. Jag
tycker att det är intressantare att veta vad regeringen verkligen vill göra
på den här konferensen. Vad är regeringens budskap?

Jag ställer min fråga mot bakgrund av att man i pressen kan följa
detta. Det talas om att det blir en misslyckad konferens, som inte kom-
mer att leda till något. Vad gör Sverige för att det inte skall bli så?

Anf. 81 SVEN BERGSTRÖM (c)

Herr talman! Jag tror att alla har stor respekt för att regeringen pri-
oriterar Östersjösamarbetet och Baltikum. Det tycker jag är respekt-
abelt. Men Anna Lindh måste ändå förstå att nivån och vilka länder
som är representerade på en sådan här stor FN-konferens har ett stort
värde.

Jag tror ändå att det är ett misstag av den svenska regeringen att inte
låta sig representeras på ministernivå när så stora frågor diskuteras.

Anna Lindh borde ha så stort utrymme i sin almanacka att det gick
att få plats med både Baltikum och Berlin.

Anf. 82 Miljöminister ANNA LINDH (s)

Herr talman! I det första avseendet kan jag säga att det inte är så att
150 länder kommer att vara representerade i Berlin - men inte Sverige.
Ett antal ministrar, statssekreterare och experter kommer att vara i
Berlin, så Sverige är representerat på Berlinkonferensen av en ordentlig

Prot. 1994/95:82

30 mars

Muntliga frågor till
regeringen

47

Prot. 1994/95:82

30 mars

delegation. Dessutom har vi, som sagt, mycket aktivt deltagit i förbere-
delsearbetet och kommer att mycket aktivt delta i det efterföljande

arbetet.

Muntliga frågor till
regeringen

Exakt vem som står i talarstolen och håller det formella talet i Ber-
lin är faktiskt inte helt avgörande. Det viktiga är i stället det arbete som
Sverige har bedrivit före Berlinkonferensen - för att anknyta till Berndt
Ekholms fråga.

Sverige har mycket starkt agerat för att EU skall verka för en stark
gemensam EU-position. Om EU har en stark gemensam position kan
man få med andra länder, och motsträviga länder, på att förbinda sig till
det som är viktigt för konferensen, nämligen att komma överens om att
ta fram ett nytt bindande protokoll för att minska utsläppen av koldiox-
id och växthusgaser.

Det vi hoppas få ut av Berlinkonferensen är ett nytt bindande proto-
koll. I EU har vi arbetat för att se till att EU har positionen att vi både
skall stabilisera koldioxidutsläppen och minska koldioxidutsläppen
efter år 2000 - inte antingen eller, som det har varit tidigare. Dessutom
gäller det att ta fram konkreta målsättningar när det gäller hur mycket
utsläppen skall minska och att samtidigt lägga fram en lista över vilka
åtgärder man skall vidta - skatter o.d.

Där har vi haft framgång också när det gäller förberedandet av den
gemensamma EU-positionen. Det viktiga arbetet, att precisera målsätt-
ningar och åtgärder, kommer att vidta direkt efter Berlinkonferensen.

Svensk försvarsindustri

Anf. 83 HENRIK S JÄRREL (m)

Herr talman! Jag har en fråga till försvarsministern.

Statens finanser är i en klart bekymmersam obalans. T.o.m. fi-
nansministern har insett att det inte finns utrymme för fler skatter eller
för en höjning av redan befintliga skatter. Dessa är i flera fall redan på
tok för många och höga i mångas ögon. Ökad hushållning med och
fortsatt sparande av offentliga skattemedel är därför det enda som åter-
står.

Försvarsministern har för sin del signalerat ökade sparinsatser,
framför allt när det gäller materielbeställningar hos försvarsindustrin.
Inte minst gäller det flyget och JAS.

Bortsett från att höga tekniska prestanda är av avgörande betydelse
för försvarets samlade värnkraft i förening med en god handhavande-
kompetens, som alltså kan komma att äventyras om nedskärningarna
hårt drabbar strategiskt viktiga försvarsfunktioner, kan man i övrigt
fundera över de sociala och samhällsekonomiska konsekvenserna av
nedläggningar eller hårt nedbantade försvarsindustrier som inte sällan
har en starkt sysselsättningsskapande roll.

Om betydande delar av svensk försvarsindustri helt eller delvis
förlorar sin viktigaste kund, det svenska försvaret, är då försvarsminis-
tern beredd att medverka till att svensk försvarsindustri i ökad ut-

48

sträckning söker finna avsättning för sina produkter utanför Sveriges
gränser?

Anf. 84 Försvarsminister THAGE G PETERSON (s)

Herr talman! Den fråga som Henrik S Järrel här tar upp gäller ex-
porten. Den frågan handlägger ett annat statsråd i regeringen. Men låt
mig ändå svara genom att säga att det svenska försvaret är kund hos
svensk försvarsindustri. Jag kommer att företräda en försvarspolitik där
försvarsintressena avgör var satsningarna skall komma. Regionalpoli-
tiska och industripolitiska hänsyn kan inte tas när vi formar det framti-
da försvaret.

Självklart har svenskt försvar intresse av att svensk försvarsindustri
har så hög kompetens som möjligt. Men det kan inte innebära att det
svenska försvaret skall hålla svensk försvarsindustri under armarna.

Däremot öppnar jag för samarbete över gränserna för försvarsin-
dustrin. Det avtal som jag undertecknade och som min företrädare
förberedde - nämligen ett avtal om försvarsindustrielit samarbete mel-
lan Sverige, Norge, Finland och Danmark - är ett steg i rätt riktning.

Anf. 85 HENRIK S JÄRREL (m)

Herr talman! Med tanke på vad försvarsministern tidigare under
frågestunden sade som svar på en fråga om satsningen på ett folkför-
svar kan man få ett intryck av att det är det som är det viktiga och att
det är mindre viktigt att vi har ett försvar med hög teknisk prestanda.

Därför uttrycker jag en viss oro när jag frågar försvarsministern om
det ändå inte är så att vi, för att upprätthålla en hög kompetens i den
tekniska delen av försvaret, också måste ha en tillräckligt god, stor och
omfattande försvarsindustri.

Anf. 86 Försvarsminister THAGE G PETERSON (s)

Herr talman! Vi skall ha ett starkt och modernt försvar. Men det är
inte så dumt, Henrik S Järrel, att många människor i Sverige är verk-
samma inom totalförsvaret. Jag tror att det är oerhört angeläget att
svenska folket känner att försvaret är en angelägenhet för alla.

Får vi en utveckling mot en yrkesarmé och sofistikerade vapensys-
tem, men svenska folket inte känner delaktighet med försvaret, tror jag
att vi är inne på en utomordentligt farlig väg.

Taxiverksamheten

Anf. 87 BO NILSSON (s)

Herr talman! Jag har en fråga till kommunikationsministern.

Problemen i taxiverksamheten har diskuterats i många år. Ändå
tycks det återstå problem att lösa. Jag skulle därför vilja ha reda på om
regeringen förbereder ytterligare åtgärder för att komma till rätta med
fusket i taxiverksamheten.

Prot. 1994/95:82

30 mars

Muntliga frågor till
regeringen

4 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 82

Prot. 1994/95:82

30 mars

Anf. 88 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s)

Herr talman! När det i vintras blev uppenbart att man, trots uppen-

bara problem med sin vandel, kunde få köra taxi bad vi väldigt snabbt

Muntliga frågor till
regeringen

Yrkestrafikutredningen att utreda vad som kunde göras åt saken.

Vi kommer att presentera för riksdagen ett förslag om en ändring i
lagstiftningen som, om riksdagen gör det möjligt att rösta för proposi-
tionen, för länsstyrelsernas del gör det möjligt att fr.o.m. den 1 juli
överklaga rättens beslut som innebär att taxiförare som har brustit i
vandel inte skulle få sitt taxitillstånd tillbakadraget.

Om alltså riksdagen så beslutar har vi den 1 juli kommit ett steg på
vägen mot en tryggare taxifärd.

Återsändandet av bosnien-kroater

Anf. 89 ROSE-MARIE FREBRAN (kds)

Herr talman! Jag vill ställa en fråga till statsministern som ansvarig
för hela regeringens politik. Det var nämligen näst intill omöjligt i den
särskilda debatten i går att få några svar av invandrarministern.

Ett av de oavvisliga krav som regeringen har sagt att man kommer
att ställa på den kroatiska regeringen vid återsändande av bosnien-
kroater är att de skall få ett värdigt mottagande. Det har alltså inte gått
att få något svar på vad värdigt mottagande står för. Skulle vi kunna få
ett svar här i dag, vore det bra.

Anf. 90 Statsminister INGVAR CARLSSON (s)

Hen talman! Att inom ramen för ett svar på någon minut utreda
grunderna för integrationen av de invandrare som kommer hit respekti-
ve de som är här en kortare tid är naturligtvis inte möjligt.

Låt mig därför bara säga att det är viktigt att vi bedriver en generös
invandringspolitik på det sättet och att vi inte bara tar emot de männi-
skor som har goda skäl att få stanna i Sverige. I stället skall vi också i
vår utbildningspolitik, kulturpolitik, bostadspolitik och inte minst i
arbetsmarknadspolitiken samt i våra attityder mot invandrarna se till att
vi ger dem en chans till det människovärde och den medborgarrätt som
medborgare och boende i Sverige skall ha.

Anf. 91 ROSE-MARIE FREBRAN (kds)

Herr talman! Jag beklagar att statsministern missuppfattade min
fråga. Den gällde alltså inte hur vi tar emot dem som är här och hur vi
behandlar dem här nu. Frågan gäller kravet som regeringen har sagt att
man kommer att ställa på den kroatiska regeringen på ett värdigt mot-
tagande i Kroatien när vi sänder tillbaka bosnier med kroatiska pass.

Vad är det för krav vi ställer på den kroatiska regeringen när vi sä-
ger att mottagandet skall vara värdigt?

50

Anf. 92 Statsminister INGVAR CARLSSON (s)

Herr talman! Det förs nu samtal med den kroatiska regeringen. Men
givetvis gäller i princip samma krav som vi ställer här hemma, även om
vi vet att vi ekonomiskt och socialt har bättre förutsättningar att leva
upp till dessa. Människorna skall alltså ha möjlighet till en någorlunda
trygg tillvaro mot bakgrund av de villkor som allmänt gäller i landet.

Ansökan om ett ungdomsprojekt

Anf. 93 YVONNE RUWAIDA (mp)

Herr talman! Jag har i min hand en ansökan från överstelöjtnant
Kent Edberg om ett projekt för ungdomar med attitydproblem som
skulle organiseras av Fryshuset och K 1 i Stockholm.

Målet var att genom en utbildning vid Försvarsmakten visa dessa
ungdomar vilka värden vår försvarsmakt står för och att genom ett
aktivt fritidsliv stärka ungdomarnas fysiska hälsa samt att göra dem så
intresserade av Försvarsmaktens utbildning att de strävar efter att få
genomföra en ordinär värnpliktstjänstgöring.

Aktiviteterna skulle bestå av allmän militär utbildning såsom för-
svarsupplysning, sjukvårdstjänst, överlevnadsträning, fysiska aktiviteter
och även äventyrsutbildning. Projektet skulle tillgodose ungdomar med
svåra sociala problem.

Jag vill gärna veta vad försvarsministern anser om den här typen av
projekt. Ansökan blev nämligen avslagen av Civildepartementet.

Anf. 94 Försvarsminister THAGE G PETERSON (s)

Herr talman! Jag känner inte till och kan inte minnas att jag tidigare
har hört talas om denna ansökan. Skulle jag så ha gjort, skall jag titta på
den igen. Annars skall jag be att få den översänd för att därefter så
småningom ge ett svar.

Skattehöjningar

Anf. 95 CARL FREDRIK GRAF (m)

Herr talman! Vi hörde tidigare att finansministern i Paris har uttalat
till utländska investerare att det inte blir några fler skattehöjningar här i
Sverige.

Omfattas den uppfattningen av hela regeringen? Frågan riktar sig
till statsministern.

Anf. 96 Statsminister INGVAR CARLSSON (s)

Herr talman! I en socialdemokratisk regering talar finansministern
för hela regeringen när det gäller finanspolitiska frågor.

Anf. 97 CARL FREDRIK GRAF (m)

Herr talman! Det gläder mig att höra. Det tolkar jag som ett in-
stämmande i att det inte blir några fler skattehöjningar här i landet.

Prot. 1994/95:82

30 mars

Muntliga frågor till
regeringen

51

Prot. 1994/95:82

30 mars

Då är frågan till statsministern: Har man därmed avfärdat frågan om
höjd fastighetsskatt, tidigareläggning av momsen och övriga skattehöj-

ningar som har diskuterats?

Muntliga frågor till
regeringen

Anf. 98 Statsminister INGVAR CARLSSON (s)

Herr talman! Det exakta svar som Göran Persson gav i Paris är det
som gäller. Det fanns en nyans i det, för han sade att detta är det prin-
cipiella svaret men att det kan bli vissa smärre saker. Men i huvudsak
har han gett det besked som återgavs här, vilket regeringen står bakom.

Medlemskap för Polen i EU

Anf. 99 NILS T SVENSSON (s)

Herr talman! President Lech Walesa besöker ju Sverige nu, vilket
jag tycker är ett välkommet besök. Jag minns när han förra gången för
första gången besökte Sverige. Då var han ledare för Solidaritet, och
1981 mottog han tidningen Arbetets Låt leva-pris.

Nu är han här och statsministern har fört samtal med honom. Jag
vill därför fråga om frågan om Polens intresse för medlemskap i EU har
behandlats och vilken ståndpunkt statsministern i så fall har meddelat
att Sverige har i fråga om Polens intresse av medlemskap i EU.

Anf. 100 Statsminister INGVAR CARLSSON (s)

Herr talman! Jag är tacksam för den frågan, därför att det på något
håll i massmedierna har antytts att vi skulle ha gett ett något negativt
besked från svensk sida. Det är inte riktigt. Vi har sagt att vi stöder en
utvidgning av EU, inklusive ett medlemskap för Polen. Men det är
omöjligt för mig, och jag vill säga för varje annan företrädare för EU,
att ange en tidsplan. Men det är klart att ansökarländerna har höga
ambitioner, vilket är riktigt. Vi har gett en del goda råd till Polen mot
bakgrund av våra egna erfarenheter. Men det är omöjligt för mig att
fastställa en tidsplan, och det tror jag att president Walesa väl förstår.

Röstförluster

Anf. 101 ELISABETH FLEETWOOD (m)

Herr talman! Jag har en kort fråga till statsministern också. Stats-
ministern får ju naturligtvis de flesta frågorna.

Frågan lyder: Anser statsministern att risken för Socialdemokrater-
na att förlora några procent åt vänster är allvarligare än att med stöd
från Moderaterna ge en mer trovärdig bild av Sveriges förmåga att
klara den ekonomiska krisen?

Anf. 102 Statsminister INGVAR CARLSSON (s)

Herr talman! Jag har nyligen vunnit ett val, så jag funderar inte på
att förlora nästa.

52

Anf. 103 ELISABETH FLEETWOOD (m)

Herr talman! Det var naturligtvis ett sätt att komma ifrån den all-
varliga fråga som allt fler väljare ställer sig i vårt land. Inte bara press
av alla partifarger utan människor rätt över hela vårt land säger att nu
måste det här göras. Jag beklagar att statsministern bara har ett så lätt-
vunnet svar att ge mig.

Anf. 104 Statsminister INGVAR CARLSSON (s)

Herr talman! Nu är det så att jag i moderat press har anklagats för
att förlora röster till Vänsterpartiet genom att göra upp med dem. Nu
säger fru Fleetwood det rakt motsatta, att om jag skulle göra upp med
Moderaterna så skulle jag förlora röster till Vänsterpartiet.

Långsiktigt tror jag inte att vare sig det ena eller det andra är rätt.
Det är därför jag inte riktigt kan ta frågan på allvar. Jag ber om ursäkt
för detta.

Prot. 1994/95:82

30 mars

Muntliga frågor till
regeringen

Försvå rs ekonomi

Anf. 105 JÖRGEN PERSSON (s)

Herr talman! Jag har en fråga till försvarsministern. I försvarsdebat-
ten förekommer en diskussion om brister i försvarsekonomin. Då tän-
ker jag på det s.k. svarta hålet. Man talar om att det saknas hela 4 mil-
jarder kronor.

Min fråga är: Hur är det möjligt att sådana brister kan uppkomma?

Anf. 106 Försvarsminister THAGE G PETERSON (s)

Herr talman! De svarta hålen har jag fått ärva. De fanns där när nye
ÖB tillträdde, och de.fanns där när jag tillträdde som försvarsminister.
Trots att man kände till de svarta hålen och obalanserna i försvarseko-
nomin gjordes under 1994 kraftfulla krigsmaterielbeställningar på hela
12 miljarder.

Jag har tagit itu med dessa ofinansierade poster som ÖB har beräk-
nat till 4 miljarder. Jag gav i uppdrag till en oberoende expertgrupp att
gå igenom materialet och ÖB:s beräkningar. Man fann då att det fanns
en substans i 2,7 miljarder av de 4 miljarderna, men 1,3 miljarder var
redan förbrukade pengar.

Av kända skäl - budgetunderskott och statsskuld - kommer inga
nya pengar att ges till Försvaret, utan de svarta hålen kommer att få
täckas genom nedbantad verksamhet på främst försvarsmaterielsektorn.

Låt mig få tillägga att inte mindre än 2 miljarder av pengarna rör
JAS. Detta belopp får så att säga gå in i nästa försvarsbeslut av det
skälet att vi bör göra en ordentlig granskning av hela JAS ekonomi.
Därför har regeringen gett Riksrevisionsverket i uppdrag att göra en
sådan granskning av JAS ekonomi från allra första stund fram till nu.

Så de svarta hålen har inte uppstått under den socialdemokratiska
regeringsperioden från oktober, utan de fanns redan när jag tillträdde
som försvarsminister.

53

Prot. 1994/95:82

30 mars

Den ekonomiska politiken

Anf. 107 BIRGIT FRIGGEBO (fp)

Muntliga frågor till
regeringen

Herr talman! Det gick som en stöt genom nationen i går, då någon
person sade att det kändes som om världen välte.

I det sammanhanget väljer statsministern att tala ljust om ekonomin.
Han har hittat på någon ny term som kallas den riktiga ekonomin. Jag
tycker att det är ett slag i ansiktet mot alla villaägare som får betala
högre räntor och mot de människor som tänker åka till utlandet, vilkas
pengar minskar i värde med en tredjedel, samt mot de människor som
nu blir arbetslösa.

Jag skulle vilja återupprepa den fråga som har ställts här flera gång-
er i dag, nämligen: Vilken strategi har statsministern för att återställa
förtroendet för det politiska ledarskapet i landet, för att få ner räntorna,
för att få balans i valutorna och för att se till att sysselsättningen ökar?

Det går inte, Ingvar Carlsson, att fly undan till att tala om riktig
ekonomi och sådant. Förtroendet är nu rubbat. Det går inte att fly un-
dan genom att tala om vad som hände för två tre fyra år sedan. Det är
nu som man måste skapa det förtroende för det politiska ledarskapet
som i dag saknas i Sverige.

Om jag inte får svar på frågan vad det finns för strategi, måste man
utgå ifrån att landet saknar en ordentligt politisk ledning och att det inte
finns någon strategi.

Anf. 108 Statsminister INGVAR CARLSSON (s)

Herr talman! Tror Birgit Friggebo att jag föreslår sänkta barnbidrag
och neddragningar på en rad för mig oerhört viktiga områden - områ-
den som jag har kämpat för att bygga upp under årtionden - om jag inte
tar allvarligt på räntan? Tror inte Birgit Friggebo att jag inser vad det
innebär om räntorna ligger kvar på samma nivå och att det finns en risk
för att högkonjunkturen knäcks?

Som statsminister har jag också skyldighet att redovisa vad som är
vår chans. Vår chans är att visa på ett stigande bytesbalansöverskott, att
hålla kvar den låga inflationen och att öka industriinvesteringarna. Jag
sätter faktiskt nationen främst. Men jag har ett visst intryck av att en del
oppositionspolitiker inte vill att dessa fakta skall komma fram. Man är
rädd för att om socialdemokraterna klarar Sverige ur den här krisen,
blir det väldigt svårt för delar av de tidigare regeringspartierna att
komma tillbaka.

Jag tillbakavisar, herr talman, bestämt Birgit Friggebos insinuation
att jag inte skulle ta den höga räntan och kronans fall på allvar.

Anf. 109 BIRGIT FRIGGEBO (fp)

Herr talman! Jag kan naturligtvis inte dra andra slutsatser än det
som jag hör statsministern säga, nämligen att det går fantastiskt bra
med bytesbalansen osv., när förtroendet i riket för det politiska ledar-
skapet ligger totalt i botten. Detta drabbar inte bara den socialdemo-
kratiska regeringen. Ingvar Carlsson får säga vad han vill, men det är

54

alldeles uppenbart att de åtgärder som har vidtagits inte räcker och att

förtroendet inte är återställt. Det handlar då inte bara om sparpaket och
annat sådant, utan det handlar om hur det politiska ledarskapet och
förtroendet för framtiden hanteras.

Anf. 110 FÖRSTE VICE TALMANNEN

Får jag be att ledamoten ställer en konkret fråga, eftersom detta är
en frågestund.

Anf. 111 BIRGIT FRIGGEBO (fp)

Herr talman! Här har Ingvar Carlsson valt en vänsters väng med
återställare på arbetsrättens område, skattehöjningar osv. Denna stra-
tegi har varit felaktig. Därför återstår frågan som Ingvar Carlsson, vår
statsminister, är skyldig att svara på. Vilken strategi har statsministern i
dag för att återställa förtroende för det politiska ledarskapet i landet?

Anf. 112 Statsminister INGVAR CARLSSON (s)

Hen talman! Om inte de närvarande folkpartisterna vill förstå vad
jag säger, kan jag inte åta mig att uttrycka mig tydligare. Men jag skall
göra ytterligare ett försök.

I vår proposition och i vår redovisning inför riksdagen hade vi gjort
bedömningen att bytesbalansöverskottet skulle bli 24 miljarder kronor.
Det är en mycket stor summa, vilket är mycket glädjande.

I går gjorde Konjunkturinstitutet bedömningen att bytesbalansöver-
skottet i år kommer att bli 44 miljarder. Är detta ingenting att vara glad
för, att Sverige håller på att bli ett kapitalexporterande land? Skall man
inte informera om det? Tyvärr, Birgit Friggebo, tror jag att många av
dem som sitter här och trycker på sina knappar i dag skulle bli utomor-
dentligt förvånade om de fick klart för sig att Sverige är ett kapitalex-
porterande land.

Om Birgit Friggebo hade sagt att jag hade felaktiga uppgifter, eller
om hon hade kunnat anklaga mig för det som förra finansministern
Anne Wibble nämnde, att jag ständigt har fel så att säga åt fel håll, dvs.
att jag ständigt skulle tro att det skulle gå bättre än vad det gjorde, då
hade det funnits anledning till kritik.

Men nu är det faktiskt så att jag bara har redovisat att det på viktiga
områden finns vissa positiva uppgifter. Det är vad jag har sagt. Jag har
inte ett ögonblick undervärderat riskerna med den höga räntan. Det är
därför som regeringen vidtar mycket kraftfulla åtgärder, och det är den
politiken som man måste fortsätta att driva. Det kommer vi att visa i
kompletteringspropositionen som vi lägger fram inom kort.

Trädeskrav för arealstöd

Anf. 113 GUDRUN LINDVALL (mp)

Herr talman! När vi här behandlande betänkandet Livsmedelspoli-
tiska åtgärder i december enades kammaren om att jordbruksministern i
EU skulle verka för att ekologiska odlare skulle slippa trädeskravet för
att få arealbidrag inom EU.

Prot. 1994/95:82

30 mars

Muntliga frågor till
regeringen

55

Prot. 1994/95:82

30 mars

Nu behandlas ju miljöstöd, men jag skulle vilja fråga jordbruksmi-
nistern om detta är någonting som Sveriges regering har tagit upp i EU.

Finns det möjligheter för de ekologiska odlarna att redan i år slippa

Muntliga frågor till
regeringen

trädeskravet när det gäller arealstödet?

Anf. 114 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s)

Herr talman! Vi har vid informella samtal med kommissionen tagit
upp detta, men vi har funnit att det inte är förenligt med de regler som
gäller inom EU.

Anf. 115 GUDRUN LINDVALL (mp)

Herr talman! Det var det viktigaste när vi behandlade frågan, att den
svenska regeringen skulle vara drivande för att det skulle bli förenligt
med EU-reglerna. Finns det någon framgång att vänta i det avseendet?

Anf. 116 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s)

Herr talman! Att driva en fråga inom EU är inte någonting som man
gör från en vecka till en annan, utan det är någonting som sker på
mycket lång sikt. Jag hyser små förhoppningar om att just detta krav
skall gå igenom.

Bidraget till enskilda vägar

Anf. 117 ULLA LÖFGREN (m)

Herr talman! Jag har en fråga till kommunikationsminister Ines
Uusmann med anledning av regeringens förslag om att bidraget till
enskilda vägar skall halveras.

Vi har i Sverige 73 000 km enskild väg, och vi har 40 000 km låg-
trafikerat allmänt vägnät. Det vägnätet drabbas inte av några bespa-
ringar. Vad är det enligt kommunikationsministern som skiljer bilisten
på det enskilda vägnätet från den bilist som trafikerar det allmänna
lågtrafikerade vägnätet, som motiverar en sådan särbehandling som
regeringen har föreslagit?

Anf. 118 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s)

Herr talman! När det gäller besparingar har vi under den här tim-
men fått en utmärkt illustration av problemen. Självfallet måste också
vägnätet, både det regionala länsvägnätet och det enskilda vägnätet, bli
föremål för de besparingar som vi alla skall bidra till för att få landet på
fötter igen.

Anf. 119 ULLA LÖFGREN (m)

Herr talman! Kan jag tolka kommunikationsministerns svar så, att
Socialdemokraterna vill medverka till att riksdagen fattar ett mer rätt-
vist beslut i den här frågan, som medger att besparingen går ut över
såväl det enskilda som det allmänna vägnätet?

56

Anf. 120 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s)

Herr talman! Jag förutsätter att riksdagen alltid fattar rättvisa beslut,
åtminstone med den nuvarande majoriteten.

Anf. 121 FÖRSTE VICE TALMANNEN

Därmed är frågestunden avklarad. Jag tackar statsråden för att de
har velat komma hit och svara på kammarens frågor.

6 § (forts, från 4 §) Anslag till Tullverket, m.m. (forts. SkU23)

Anf. 122 BO NILSSON (s)

Herr talman! Flödet av narkotika till Sverige ökar. Det har flera sagt
i denna debatt om anslaget till Tullverket. Det beror säkerligen på flera
saker. En orsak är den ändrade syn som ett flertal länder i Europa har
på detta gissel. En annan orsak är en sorts uppgivenhet som vi aldrig
får acceptera i vårt land. Dessutom har tillgängligheten ökat. Ytterliga-
re ett skäl kan vara den minskade gränskontroll som det alltmer integre-
rade Europa innebär.

I västra Skåne sker det i särklass största flödet av narkotika till vårt
land. Det finns de som påstår att 70 % av inflödet sker via den skånska
västkusten. I Christiania i Köpenhamn säljer man knark för 1,5 miljo-
ner kronor per dag. Avståndet till gymnasieskolan i Landskrona tillryg-
galäggs på 50 minuter.

Helsingborgs tulldistrikt omfattar en kuststräcka på 16 mil med tre
handelshamnar i Helsingborg, Landskorna och Höganäs samt 41 obe-
vakade småhamnar. Den starka gods- och persontrafiken i området
innebär också ett stort inflöde av narkotika och dopningspreparat. Efter
den senaste tidens våldsbrott där dopningsanvändning alltmer före-
kommer vill starka krafter att dessa dopningspreparat skall jämställas
med narkotika.

I Höganäs har man nyligen på skolorna haft krismöten därför att
tillgången på knark i det närmaste är obegränsad.

I Landskorna har Polisen och kommunen skrivit till Tullverket och
till Finansdepartementet och påtalat riskerna med den stora nedbant-
ningen av antalet tulltjänstemän i bl.a. Landskronaområdet.

Oron är alltså stark längs hela den skånska västkusten.

Herr talman! Tullen har fått ändrade arbetsförhållanden efter EU-
inträdet. Dessutom kräver vår dåliga ekonomi besparingar inom all
statlig verksamhet. Det är självklart för mig att Tullen måste delta i
sparande och att minskade klareringsuppgifter betyder färre tjänster.
Men - och det är mycket viktigt - när det gäller bekämpning av narko-
tika och dopningspreparat har vi knappast råd att spara. Om dessa dro-
ger tillåts flöda in i landet kommer samhället att belastas med mycket
stora kostnader för bl.a. sjukvård och ökad kriminalitet.

I budgeten föreslogs en minskning av antalet tullare med över tusen
tjänster. Nu har skatteutskottet glädjande nog kommit fram till att man
skall begränsa besparingen. Förslaget i betänkandet innebär ett tillskott

Prot. 1994/95:82

30 mars

Muntliga frågor till
regeringen

Anslag till Tullverket,

m.m.

57

Prot. 1994/95:82

30 mars

på 250 tjänster i förhållande till regeringens förslag. Jag tillåter mig att
säga att det lönar sig att påverka när man arbetar för en god sak.

Min och Bengt Silfverstrands motion och aktiva arbete har troligt-

Anslag till Tullverket,

m.m.

vis och förhoppningsvis påverkat läget positivt. Men - och det är vik-
tigt - räcker detta tillskott?

I Landskrona har tullverksamheten nu lagts ner, och man diskuterar
att stänga polisstationen i varje fall på kvällar och nätter. Enligt de
uppgifter som vi har fått fram fattas det ett femtiotal tjänster i Helsing-
borg för att man skall kunna bedriva en oförändrad bekämpning och
kontroll av drog- och dopningsinflödet.

Vi är oroliga. Vi tvivlar starkt på att våra allt färre tullare klarar
detta svåra jobb. Nu skriver utskottet att narkotikabekämpningen skall
klaras med den förstärkning som föreslås, alltså med de 250 tjänsterna.
Man säger också att man skall utvärdera vilka effekter som Tullverkets
nya organisation innebär för kontrollverksamheten. Det är bra. Men
räcker det?

Nu vet jag att det är många fler än Tullen som arbetar med narkoti-
kabekämpning - det är Polisen, den interdepartementala arbetsgruppen
i regeringskansliet, Europol och säkert också vårt folk i Europaparla-
mentet. Men det måste ändå vara så att där inflödet i landet är som
störst måste man också sätta in de största insatserna. De uppgifter om
fördelning av tjänsterna som betänkandet innehåller tyder på att Hel-
singborgsregionen inte får det tillskott som behövs. Detta är mycket
allvarligt. Jag vädjar från riksdagens talarstol till Tullverkets ledning att
se till att förstärkningen blir kraftigast där problemen är som störst.

Vi har för övrigt föreslagit i vår motion att en samordning mellan
tull- och passpolis skall kunna ske för att öka effektiviteten i kontroll-
verksamheten. Det är glädjande att utskottet är positivt till detta. Vi är
säkra på att detta är bra för kontrollverksamheten nere i västra Skåne.

Hen talman! Under 1994 tog tullen i västra Skåne 107 kilo canna-
bis, 21,7 kilo amfetamin, 36,1 kilo opium, 4,3 kilo heroin, 130 kilo kat,
185 gram kokain. Detta är viktigt att konstatera, och detta arbete måste
få fortsätta med kraft. Jag vädjar därför till Tullverket: När ni nu får
möjlighet i enlighet med utskottets förslag att förstärka organisationen,
gör det så att de områden där problemen med inflödet av narkotika och
dopningsmedel är som störst också får de kraftigaste förstärkningarna.

Herr talman! Om vi inte uppnår förväntade resultat kommer vi till-
baka. Att bekämpa droger, dvs. narkotika och dopningspreparat, är en
mycket viktig uppgift som helt enkelt måste lyckas. Vi har inte råd att
misslyckas med detta arbete.

I detta anförande instämde Bengt Silfverstrand (s).

Anf. 123 NILS FREDRIK AURELIUS (m)

Herr talman! Som framhållits tidigare i debatten är det riksdagens
uppgift att anslå tillräckliga medel så att Tullen kan fullgöra sina upp-
gifter. Det är sedan Tullens sak att använda resurserna på bästa sätt. Ar
resurserna små försämras möjligheterna för Tullen att stoppa narkoti-

58

kan och ge näringslivet god service runt om i landet. Det kan ifrågasät-

tas om majoritetsförslaget ger dessa förutsättningar. Men eftersom detta
nyss debatterats skall jag inte fördjupa mig i den frågan nu.

Jag skall i stället med anledning av en motion som jag väckt kort
beröra ett annat område, nämligen tulltillägg, närmare bestämt avskaf-
fandet av detta tillägg. Denna administrativa sanktion har varit kontro-
versiell ända sedan den infördes. Den tycks egentligen ha tillkommit
för att myndigheten skall slippa att inför domstol visa att den som dek-
larerat gjort ett fel. Det handlar så gott som alltid om ouppsåtliga fel
som uppkommit på grund av tidspress. En annan orsak till fel kan vara
svårigheten att behärska det komplicerade regelverket. Det är inte sär-
skilt rimligt med en sanktionsavgift för missförstånd. Det är också
orimligt att tulltillägg utgår även när den korrekta uppgiften framgår av
annat bifogat material. I höstas beslutade riksdagen att felaktigt angiven
importmoms åter skall ingå i underlaget för tulltillägg. Här ligger det
stötande i att den tullskyldige drabbas av tillägg trots att han inte gjort
någon definitiv skattevinst.

Inträdet i EU har medfört en mängd nya regler att hålla reda på.
Dessutom har inlämningsfristen för tulldeklarationer minskat från 15
till 9 dagar. I detta läge är hotet om tulltillägg ovanligt olämpligt. Det
finns väsentligare uppgifter för Tullen att syssla med än att administre-
ra tulltillägg, vilket framgått av debatten tidigare.

Om det finns anledning att anta att det föreligger bedrägligt uppsåt
från deklarantens sida kommer förstås saken i ett annat läge. Då finns
det andra lagliga möjligheter att ställa honom till svars.

Rent principiellt finns det, som jag antydde inledningsvis, anledning
att vara kritisk mot ett system av sanktioner utan domstolsbeslut. Che-
ferna för tullverken inom EU har nyligen gjort ett uttalande inom ramen
för det projekt som går under namnet Customs 2000, där de starkt
ifrågasätter de administrativa sanktioner som vissa medlemsländer
tillämpar. De betonar också att tullprocedurerna måste förenklas.

Herr talman! Det finns med andra ord starka skäl att slopa reglerna
om tulltillägg också i Sverige. Just detta har jag talat för i mitt inlägg.

Anf. 124 NILS-GÖRAN HOLMQVIST (s)

Hen talman! Det är bra att skatteutskottet vill förstärka Tullverkets
organisation med 250 tjänster i förhållande till regeringens förslag. Det
behövs, och det känns rätt att det görs utan att budgetsaldot äventyras.

Den omfattande debatten om tullneddragningarna har visat hur vik-
tig verksamheten är för näringslivet. Örebro län hörde till de delar i
landet som drabbades hårdast av de neddragningar som gjordes i Tul-
lens tidigare förslag. Jag har respekt för att man måste effektivisera och
förändra, men jag är samtidigt glad över att utskottet slår fast att för-
stärkningen ger möjlighet att upprätthålla en god service till näringsli-
vet och tillgodose nya anspråk från trafikföretagens sida.

Förstärkningen och utskottets markering om att trafikens och nä-
ringslivets behov skall styra Tullens fördelning av resurser borde skapa
goda möjligheter för verket att ge Örebro län en tullnärvaro, som gör
att vårt näringsliv kan konkurrera på lika villkor med andra delar av

Prot. 1994/95:82

30 mars

Anslag till Tullverket,

m.m.

59

Prot. 1994/95:82

30 mars

vårt land. I en region som Örebro län med omfattande exportindustri,
också export till tredje land, är Tullen en viktig del av infrastrukturen.

Från Örebro har vi motionerat om att Örebro-Bofors flygplats skall

Anslag till Tullverket,

m.m.

klassificeras som internationell gemenskapsflygplats. Det är ett angelä-
get krav från näringslivet i vår region, där exportindustrin och utlands-
kontakterna spelar en viktig roll för sysselsättningen.

Örebro flygplats har en omfattande internationell trafik. Varje dag
trafikeras flygplatsen av ett flertal flygningar till och från Köpenhamn
och Oslo. En stor del av trafiken från Köpenhamn är också från tredje
land. Flygplatsen har regelbunden chartertrafik till London och öppnar
chartertrafik till Spanien i maj. Dessutom planeras chartertrafik till
Turkiet.

Det är angeläget för regionen att flygplatsen kan klassas som inter-
nationell gemenskapsflygplats. En sådan klassning skulle underlätta
godshantering på flygplatsen och skapa smidiga rutiner för passagerare
från tredje land. Den skulle också underlätta den långsiktiga utveck-
lingen av flygplatsen.

När nu Luftfartsverket och Tullverket tillsammans ser över antalet
gemenskapsflygplatser i Sverige är det viktigt att man väger in flygets
stora betydelse för en region som Örebro län. Jag har respekt för att vi
inte här i riksdagen låser fast antalet internationella gemenskapsflyg-
platser eller pekar ut vilka som skall ges denna status. Det är inte vår
roll, men jag vill passa på tillfället att från kammarens talarstol uttrycka
både förhoppning och förväntan om att Örebro kommer att finnas med
bland kommande internationella flygplatser.

Jag tycker också att det är angeläget att trycka på att skatteutskottets
skrivningar om näringslivets behov måste innefatta även flyget. De
skrivningar utskottet gör om ett närmare samarbete mellan olika myn-
digheter är bra. Det öppnar för smidiga och effektiva tullrutiner i sam-
arbete mellan bl.a. tull och polis och kan öka Tullens möjligheter att
också i ekonomiskt kärva tider ge den service som är nödvändig om
regionerna skall kunna konkurrera på lika villkor.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag nämna att jag är mindre impo-
nerad av den demonstrationspolitik som moderaterna bedriver i kam-
maren i dag. I ett läge med allvarlig oro på marknaden ligger det inte i
någons intresse att budgetfrågor förhalas i riksdagen.

Anf. 125 ANDERS G HÖGMARK (m)

Herr talman! Det har hängt över dagens debatt frågor om vad riks-
dagen skall göra och vad myndigheterna skall göra, om vad som är
klåfingrighet. Sist hörde vi här att det var ett sätt för Moderata sam-
lingspartiet att förhala budgetavgöranden att vilja att riksdagen uttalar
sig för en riktlinje av något slag. Jag vill klart understryka att jag inte
har någon annan uppfattning än de som påstått att myndigheterna inom
vissa givna ramar som riksdagen anger skall sköta driften, göra ompri-
oriteringar och organisera verksamhet. Det vore hemskt om riksdagen
skulle syssla med alla sådana detaljer.

Det ställningstagandet går det lätt att kombinera med uttalandet att
de principer och riktlinjer som skall vara vägledande faktiskt i många

60

fall skall anges av Sveriges riksdag. Ibland kan det vara så att riksdagen
anger för få riktlinjer, men framför allt bör det vara riktiga och framåt-
syftande riktlinjer.

I det här ärendet är det tre riktlinjer där det känns angeläget att riks-
dagen har en uppfattning.

Inom de givna ramar som ställs upp är det viktigt att Generaltullsty-
relsen organiserar sig på ett sådant sätt inför allt det nya - EU-
anslutning och de regelsystem som kommer att tillämpas - att service-
nivån gentemot näringslivet kan bibehållas på en hög nivå. I många fall
har faktiskt näringslivet ett utomordentligt gott samarbete med tullen i
dag och man uppskattar den servicenivå som finns.

Det är ganska rimligt, inte minst från de mindre företagens sida, att
man känner oro och undran när man ser propåer om förändringar, in-
dragningar och om hur svårt det skall bli för framför allt de små företa-
gen. De stora företagen kommer alltid att klara den här processen på
något sätt. Men för framför allt de mindre företagen ute i våra regioner
är det ganska onödigt om vi får en försämrad service. Det är inte bara
onödigt, utan det vore djupt olyckligt om det näringsliv som vi alla är
beroende av skulle få sämre förutsättningar att agera i sina import- och
exportaffärer. Det är en viktig riktlinje tycker jag och en viktig policy-
markering som riksdagen kan uttala.

Jag noterade i och för sig när jag läste betänkandet, och det tycker
jag att man skall göra, att utskottet pekar på att man skall följa upp den
här verksamheten, att man skall göra en utvärdering av hur den nya
organisationen faller ut. Det tycker jag är bra. Det finns anledning att
man mycket noggrant följer just den här delen för att den goda servi-
cenivån skall bibehållas, så att man inte får ett antal farhågor besanna-
de. I så fall finns det kanske anledning för riksdagen att ha någon ytter-
ligare riktlinje.

Den andra riktlinjen som jag tycker är angelägen för riksdagen är
helt enkelt att man markerar vikten av att den yttre gränskontrollen
upprätthålls. Riksdagen har gjort markeringar, fattat beslut och gjorde
uttalanden om detta i höstas. Det är ingen tvekan om att de förändringar
som har signalerats i Tullverkets organisation skapar problem. Det har
här i debatten markerats och understrukits vad generaltulldirektören Ulf
Larsson själv har sagt om svårigheterna att klara detta.

Vid flygplatser med internationell luftfart har jag helt klart svårt att
se hur man skall kunna klara den yttre gränskontrollen om man inte har
närvaro av tull. En viktig princip som skulle kunna uttalas var därför att
man vid flygplatser med internationell luftfart skulle ha närvaro av tull.
Det är den andra principen.

En tredje riktlinje som jag tycker är viktig när man diskuterar detta
är likställigheten, konkurrensneutraliteten mellan olika flygplatser. Det
är viktigt att markera konkurrensneutraliteten. Inom EU är det en cen-
tral fråga att man har en likställighet. Det är där klassificeringen kom-
mer in, vilka flygplatser som i framtiden skall kunna räkna med att få
bli klassade som gemenskapsflygplatser.

Regeringen har i och för sig den 22 december fattat beslutet om de
tre stora flygplatserna Arlanda, Landvetter och Sturup. Det är helt klart

Prot. 1994/95:82

30 mars

Anslag till Tullverket,

m.m.

61

Prot. 1994/95:82

30 mars

Anslag till Tullverket,

m.m.

62

och man har anmält detta till kommissionen. Men i diskussionen här
har det figurerat ett antal uppgifter om att det inte är så bråttom. Varför
skall riksdagen nu gå in i en process som pågår? Man har fått ett in-
tryck, bl.a. av Sverre Palms inlägg och även av den frågestund som
ägde rum den 7 mars med Göran Persson, att ärendet kommer tillbaka
till regeringen.

Om man läser regeringsprotokollet från den 22 december upptäcker
man att det framgår mycket tydligt att regeringen faktiskt formellt har
avhänt sig ärendet, om man inte nu fattar något annat beslut. Man har
till Generaltullstyrelsen delegerat rätten och skyldigheten att fatta be-
slut om flera eller inte flera gemenskapsflygplatser och att anmäla till
kommissionen de beslut man har fattat. Jag kan citera för att få in detta
i kammarens protokoll: ”Regeringen ger därför Generaltullstyrelsen i
uppdrag att i samråd med Luftfartsverket utreda och besluta om ytterli-
gare svenska flygplatser skall bli internationella gemenskapsflygplatser
och att i sådant fall uppfylla anmälningsskyldigheten enligt artikel 5 i
kommissionens förordning EG nr 1823/92.”

Sedan erinras om den samrådsskyldighet man har med Kommun-
förbundet och Rikspolisstyrelsen samt att diskussioner skall förevara
med Luftfartsverket.

Det är helt riktigt, Sverre Palm, att det här beslutet faktiskt skall
fattas före den 2 maj och att man skall anmäla resultatet, allt som man
har beslutat och vad man har anmält till kommissionen, till regeringen.
Det är alltså inte fråga om att det är regeringen som fattar något beslut.

Det här tycker jag är en viktig principfråga. Skall riksdagen avhän-
da sig möjligheten att ta ställning till antalet platser som skall vara
gemenskapsflygplatser, vilket regeringen faktiskt har gjort med det
beslut man fattade i december, när man ser vilket antal länderna ute i
EU har anmält? Siffrorna har nämnts här, så jag behöver inte upprepa
dem. Att man har anmält så många visar tydligt hur viktigt det är att bli
klassad som gemenskapsflygplats. Det är inte för ro skull Frankrike har
sina 110-115 flygplatser. Bara borta i franska Alperna finns det ett
femtontal flygplatser.

Det har gjorts utomordentligt klara markeringar lokalt och regionalt
för att just regionens flygplats skall kunna bli klassad som gemen-
skapsflygplats, därför att det betyder mycket inom ramen för det inter-
nationella luftfartssamarbetet.

Det betyder mycket också för den regionala utvecklingen. Finns det
någonting som denna kammare älskar att uttrycka så är det riktlinjer för
den regionala utvecklingen. Det är ganska märkligt om vi talar om det i
ena sammanhanget, men i andra sammanhang överlåter frågan på ett
sektorsorgan som Generaltullstyrelsen, med all respekt för dess kompe-
tens inom sin sektor. Regeringen avhänder sig frågan och ledamöter i
kammaren skall tycka att det är naturligt att riksdagen inte uttalar någon
uppfattning i frågan.

Med det moderata återremissyrkandet skapas det förutsättningar för
utskottet att litet noggrannare begrunda den här biten och kanske ge-
nom uttalanden ge regeringen vissa riktlinjer för den vidare hantering-
en. En handlingskraftig regering, om vi nu har en sådan, skulle till

äventyrs kunna tänka sig att det kanske inte var så klokt att delegera en
sådan här fråga till ett sektorsorgan.

Jag tror att detta är utomordentligt viktigt just för konkurrensneut-
raliteten och inte minst för passagerarna. Det finns mycket klara farhå-
gor för att det blir ett utomordentligt stort kaos med stora praktiska
problem för de resenärer, inte minst i södra Sverige, som från tredje
land kommer in via Kastrup. Det finns vitsordat i många skrivelser från
Luftfartsverket. Jag skall inte ta upp kammarens tid med att läsa upp
detta. Framför allt situationen i södra Sverige, där passagerarna kom-
mer in till den första gemenskapsflygplatsen i ett annat land än det
egna, skapar speciella problem.

Jag hoppas, herr talman, och avslutar med det, att regeringsföreträ-
darna tar intryck av den diskussion som har förts i kammaren. Skulle
det till äventyrs bli så olyckligt att Generaltullstyrelsen skall fatta de
här besluten och informera regeringen om vilka kloka överväganden
man kommit fram till, hoppas jag att man tar intryck av den debatt som
har förts i kammaren i dag. Där finns, som jag uppfattar det, en genuin
oro för att man inte kan hålla fast vid en konkurrensneutralitet och
likställighet mellan de olika flygplatserna.

Med det, herr talman, vill jag yrka bifall till det moderata återre-
missyrkandet.

Anf. 126 STEN ANDERSSON (m)

Herr talman! Jag måste tyvärr inför kammaren erkänna att jag tyck-
er att inget av de alternativ som finns presenterat i dag, varken majori-
tetsuppfattningen i betänkandet eller reservationerna, är bra. Men jag
röstar ändå av rena skära lojaliteten med mitt parti och deras uppfatt-
ning.

Varför då?

Jo, herr talman, jag hoppas att jag har fel. Men jag tror faktiskt att
det beslut vi fattar i dag kommer att innebära att det blir lättare för dem
som sysslar med smuggling av narkotika till Sverige. De kommer att
kunna leva litet lättare framöver. Risken för att de skall upptäckas
kommer tyvärr att minimeras.

Bo Nilsson berörde detta. Bo Nilsson är en god vän till mig. Jag
delar hans uppfattning i det mesta, undantagandes hans politiska åsik-
ter. Men i det här fallet står jag inför undantaget som alltid bekräftar
regeln. Han pratar om trixandet med finansieringen. Det är klart att vi
kan spara litet pengar i dag. Det inser jag också. Men om nu mina spå-
domar dess värre skulle slå in, vem betalar och över vilket konto beta-
las utökad narkomanvård? Vem av de i dag alltför många som drabbas
av brott i Sverige får betala för att polisen måste koncentrera sina re-
surser på att jaga narkotika i en omfattning som man tidigare inte hade
tänkt att man skulle göra?

Herr talman! Allt i den här debatten grundar sig på att vi har blivit
medlemmar i EU, och det skall vi väl tacka för. Det var en nödvändig-
het. Men jag måste ändå säga att det fanns vissa företeelser både innan
och efter EU-beslutet som gjorde mig litet besviken.

Prot. 1994/95:82

30 mars

Anslag till Tullverket,

m.m.

63

Prot. 1994/95:82

30 mars

Ingvar Carlsson, statsministern, skrev ett brev till de tullanställda i
Sverige där han djupt och, hoppas jag, ärligt påtalade att tullens möj-

ligheter att bekämpa narkotikasmugglare inte skulle få ändras. De

Anslag till Tullverket,

m.m.

skulle till och med effektiviseras efter ett svenskt EU-deltagande.

Exakt samma sak gjorde vice statsministern, Mona Sahlin. Hon
skrev ett brev till Sveriges kvinnor och talade om att: Ni behöver inte
bekymra er, ni behöver inte inbilla er och misstänka att knarket på ett
lättare sätt kommer att flöda in i Sverige om vi säger ja till EU. Jag är
inte helt säker på att vice statsministern har rätt i det här fallet.

Jag vet att man som motionär inte får svar från en utskottsföreträ-
dare, men jag skulle ändå vilja fråga Sverre Palm: Är det Sverre Palms
uppfattning att vi efter detta beslut kan behålla samma effektivitet vad
gäller bekämpandet av knarksmugglare som gällde före inträdet i EU?

Vilka remissinstanser, organisationer eller personer som ni i utskot-
tet har haft på s.k. hearingar eller förhör har varit positiva till det nu
aktuella majoritetsförslaget? Kan Sverre Palm nämna någon från talar-
stolen? Det vore ganska klädsamt.

Det har dykt upp en annan fråga under de senaste dagarna. Strax fö-
re EU-omröstningen kom en proposition där det stod att tullen, även
om Sverige blev medlem i EU, skulle behålla samma metoder som
tidigare för att bekämpa knarksmugglarna. I dessa dagar har vi hört att
det kanske inte gäller. Då är min fråga: Anser Sverre Palm att Sverige
ensidigt kan driva den här linjen, eller måste vi böja oss inför EU:s
beslut?

Jag kan ge ett exempel på att knarksmugglare alltmer börjar non-
chalera den svenska tullen. Tidigare gömde de knarket när de försökte
smuggla det till Sverige. I den mån tullen upptäcker knarket ligger det i
dag ganska öppet. De lastbilschaufförer som ibland sysslar med en
sådan destruktiv verksamhet anser att knarket inte behöver gömmas i
Sverige, precis som i alla andra EU-länder. Tullen upptäcker det
ibland, dess bättre ganska lätt.

I debatten har det förekommit en del benämningar som är helt fel-
aktiga. De finns inte i verkligheten. Man talar om stickprov. Det är
ingen tullare som gör stickprov. En tullare arbetar baserat på sin yr-
keskunskap och sin erfarenhet. De kollar inte var femte eller sjätte
person. De tar den person som de, baserat på sin kunskap, misstänker
är en smugglare.

Herr talman! I debatten har det talats mycket om Malmö och
Landskrona. Jag kan bara vidimera att knarket tyvärr är billigt i Malmö.
Det beror inte på att det är för få som vill köpa knark, utan det beror
tyvärr på att tillgången i dag är mycket stor. Det är bara att erkänna att
en stor del av den svenska knarkimporten kommer från nuvarande EU-
länder. Jag vet inte hur många procent det rör sig om, men det är
många procent som kommer från nuvarande EU-länder.

Man säger att det går att spara in vad gäller klareringar. Då skall
man också veta, och det vet utskottet, att en del av de knarkbeslag som
gjordes tidigare gjordes i samband med klareringar. Om en del av kla-
reringarna tas bort innebär det att knark har möjlighet att slinka ige-
nom.

64

Herr talman! Vi får acceptera att voteringen går som den går. Vi får
verka för att även EU skall få en bättre syn på tingens ordning. Jag är
inte nöjd med läget. Jag är inte nöjd med att tullen kanske gör 85-90 %
av alla knarkbeslag i Sverige. Det är bara 5 % av det knark som flödar
in här. Jag vill ha en bättre framtid, där tullen och polisen i en interna-
tionell samverkan kan försvåra för knarksmugglarna. Jag tycker att det
är bra att man skall ha en utvärdering, som man skriver i betänkandet.
Jag hoppas att jag inte får rätt i mina farhågor att dagens beslut kommer
att innebära stora ändringar.

Anf. 127 LARS HEDFORS (s)

Fru talman! Jag tänker inte kommentera detta betänkande i sak. Det
har Ronny Korsberg och Sverre Palm gjort på ett alldeles utomordent-
ligt sätt. Jag tänker kommentera det minst sagt famösa återremissyr-
kandet.

Jag skall börja med att yrka avslag på detta återremissyrkande. Jag
skall också, eftersom det finns god anledning att frukta att det går ige-
nom, be att härifrån talarstolen få kalla samman skatteutskottet till ett
sammanträde i sessionssalen kl. 18.00 i dag.

Det handlar om att två ämbetsverk, Generaltullstyrelsen och Luft-
fartsverket, har fått i uppdrag att utreda hur många flygplatser i Sverige
som skall ha internationell status. Det utredningsarbetet pågår för fullt.
Man diskuterar. Man ger och tar.

Nu har ett rykte spritts; lägg märke till att det är ett rykte! Med ut-
gångspunkt i detta rykte begär nu riksdagens borgerliga partier att
ärendet skall återremitteras. Det har spritts ett rykte om att det skulle
finnas en oenighet i denna grupp. Min fråga till riksdagens borgerliga
ledamöter är: Hur vet ni vad utredarnas slutliga ställningstagande blir?
Hur vet ni att det inte blir fler internationella flygplatser än i dag? Ni
kanske är alldeles ute och cyklar på den här punkten. Det finns t.o.m.
tecken i skyn som tyder på att det blir ett ställningstagande i den rikt-
ning som ni önskar. Ändå skall ni klampa in och lägga er i ett förhand-
lingsarbete. Det är minst sagt anmärkningsvärt. Det är också anmärk-
ningsvärt mot den bakgrunden att det under den senaste sexmåna-
dersperioden har kommit minst två betänkanden i detta avseende. I ett
av dem har riksdagen klart och tydligt sagt - eftersom man har bifallit
hemställan i betänkandet - att skatteutskottet och riksdagen inte skall
lägga sig i var myndigheterna placerar sina verksamheter.

Nu vill ni alltså lägga er i och gå in och styra resurserna åt ett visst
håll. Då blir nästa fråga till er: När skall ni börja styra Vägverket och
bestämma vilka vägar som skall repareras och byggas? Är det nästa
steg? När skall ni gå in och styra Banverket och bestämma vilka järn-
vägssträckor som skall byggas ut och repareras? Svara på de frågorna!
Tala också om för mig varifrån ni tänker ta de tulltjänster som ni skall
föra över till flygplatsen! Skall ni ta dem från Helsingborg? Skall
tulltjänsterna beskäras ytterligare i Helsingborg? Eller skall ni ta dem
från Sten Anderssons Malmö, så att han får ännu mindre chans att be-
kämpa knarkinförseln? Skall ni ta dem från Ystad? Skall ni ta dem från

Prot. 1994/95:82

30 mars

Anslag till Tullverket,

m.m.

5 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 82

Prot. 1994/95:82

30 mars

Karlshamn? Skall ni ta dem från Haparanda? Var någonstans skall ni
göra tjänsterna färre? Det är en viktig fråga.

Hur skall Tullverket, om ni nu vill fördröja behandlingen av det här

Anslag till Tullverket,

m.m.

ärendet, kunna genomföra sin omorganisation som är så viktig? Hur
tror ni att de tullare som berörs av det här, och som skall leva i ovisshet
ytterligare en månad på grund av ert förslag, känner sig? Hur kommer
det att bli med deras oro? Har ni över huvud taget tänkt i de banorna?

Sedan måste jag fråga: Vad nytt har kommit fram under ärendets
beredning? Är det några nya fakta i målet som ytterligare behöver
övervägas? Vilken information är det som ni saknar, som ni inte har
fått? Ni kan ju inte begära att ni skall få veta vad som sker under pågå-
ende förhandlingar. Det är omöjligt.

Fru talman! Jag har mycket svårt att se detta som någonting annat
än obstruktion. Det handlar om att de borgerliga partierna har svårt att
acceptera att vi socialdemokrater efter ett mycket konstruktivt samarbe-
te - det vill jag säga - har kommit överens med Miljöpartiet. Det är i så
fall inte första gången som man försöker sabotera en sådan överens-
kommelse. Det är beklagligt att det skall vara på det viset.

Jag vill rikta en uppmaning till er: Ställ inte till med mer bekymmer
för Tullverket! Man har haft nog med problem. Öka inte oron bland
personalen på de olika ställena genom detta meningslösa återremissyr-
kande! Personalen är faktiskt ganska hårt drabbad redan som den är
och skall inte behöva uppleva det här igen.

Fru talman! Jag yrkar avslag på återremissyrkandet.

Anf. 128 CARL FREDRIK GRAF (m) replik

Fru talman! Jag trodde inte att skatteutskottets värderade ordföran-
de skulle dra i gång en ny replikrunda. Men det gjorde han genom att
ställa ett antal frågor. Dem skall jag gärna besvara.

Den första gällde huruvida det handlade om något rykte eller inte.
Vi vet att regeringen tog ställning i slutet av december i den här frågan.
Vi har tidigare redogjort för vad det innebär. Vi vet också att Luftfarts-
verket har en helt annan uppfattning. Det är alltså inte fråga om några
rykten. Olika företrädare för myndigheter och regeringen har uttalat sig
om sina ambitioner.

Det är inte fråga om att vi vill styra till vilka orter eventuella ge-
menskapsflygplatser skall förläggas. Det handlar om att ge uttryck för
en ambition när det gäller flygtrafiken i landet som helhet. Sedan är det
självfallet myndigheterna som skall bedöma var det kommersiella be-
hovet och andra behov av gemenskapsflygplatser är störst.

Lars Hedfors talade om en fördröjning för Tullverket. Vår ambition
är att frågan om klassificering av flygplatserna skall brytas ut i detta
betänkande. Såvitt vi har förstått har det inte varit möjligt att här i
kammaren bryta ut den utan ärendet måste gå tillbaka till utskottet. Jag
förutsätter att vi i utskottet, vid det sammanträde som Lars Hedfors nu
har kallat till, kan göra en markering så att ärendet, bortsett från just
denna fråga, kommer tillbaka till kammaren ganska omgående.

66

Sedan hemfaller Lars Hedfors åt något jag inte trodde han skulle
göra: han kallar detta ren obstruktion. Han tror alltså inte att vi har
någon som helst seriös ambition i dessa avseenden.

Jag vill inte kommentera det ytterligare, men jag konstaterar att vår
ambition är i högsta grad seriös när det gäller möjligheten att driva
internationell flygtrafik i Sverige.

Anf. 129 LARS HEDFORS (s) replik

Fru talman! Om man sprider uppgifter som kommer ifrån enskilda
överläggningar mellan två ämbetsverk vet jag inte om det kan betraktas
som någonting annat än rykten, som man försöker sprida och bygga sin
verksamhet på.

Nu säger Carl Fredrik Graf att han inte vill styra resurserna till vissa
orter. Nej, men ni vill ha ytterligare ett antal orter med internationella
flygplatser. Det tar självklart resurser från andra ställen. Jag menar att
det är att lägga sig i saker och ting som vi har varit eniga om och som
riksdagens har fattat beslut om att man inte skall lägga sig i.

Så säger Carl Fredrik Graf att han skall svara på mina frågor, men
det har han inte gjort när det gäller den viktiga frågan: Varifrån skall ni
ta resurserna? Är det från Helsingborg, Ystad, Haparanda, Karlshamn?
Vilka är det som skall släppa ifrån sig tjänsterna?

Anf. 130 CARL FREDRIK GRAF (m) replik

Fru talman! När det gäller flygplatserna tror jag Lars Hedfors gör
en felaktig bedömning när han tror att vi från vår sida skall behöva gå
in och detaljstyra. Så är det inte. Det handlar om att till kommissionen
anmäla ett antal flygplatser. Därefter är det upp till myndigheterna att
själva bestämma vilka lokala regler m.m. som skall gälla.

Som jag sade i mitt inledningsanförande bedömer jag exempelvis
att möjligheten att samverka med polisen i dessa sammanhang kan
anses vara betydande. Efter vad jag förstår finns det de som anser att en
gemenskapsflygplats skall vara bemannad dygnet runt. Så anser man
inte inom EU-kommissionen. Man kan lösa bemanningsfrågan betyd-
ligt mera flexibelt.

Jag är med andra ord inte så orolig som Lars Hedfors synes vara när
det gäller hur detta skall påverka resurserna och deras fördelning.

Vi får väl hoppas att återremissyrkandet går igenom, och så får vi se
hur vi kan hantera denna fråga i utskottet senare i kväll.

Anf. 131 LARS HEDFORS (s) replik

Fru talman! Carl Fredrik Graf tog i sin första replik upp en viktig
fråga som jag missade att bemöta. Han säger att detta inte är att fördrö-
ja ärendet, eftersom man tänker sig bryta ut den här speciella frågan om
flygplatserna.

Men Carl Fredrik Graf har själv hört hur skatteutskottets kansli har
talat om att det är mycket olämpligt och sannolikt inte går att bryta loss
någon fråga ur detta betänkande därför att det handlar om anslagsfrå-
gor. Det handlar om pengar till Tullverket. Skall vi fördröja genom
bordläggning så kommer det att gälla hela ärendet. Då kommer det att

Prot. 1994/95:82

30 mars

Anslag till Tullverket,

m.m.

67

Prot. 1994/95:82

30 mars

gå ut över tullverksamheten, det är fullständigt självklart. Det kommer
att gå ut över genomförandet av den omorganisation som är så viktig att

göra. Det kommer att leda till en ökad oro hos dem som jobbar för

Anslag till Tullverket,

m.m.

Tullverket. Det tycker jag faktiskt att vi skulle kunna bespara dem.

Sedan tar Carl Fredrik Graf upp en annan viktig fråga, där jag fak-
tiskt håller med honom. Det gäller betydelsen av att polis och tull bör-
jar samverka. Det är hög tid att de gör det. Det har varit för dåligt på
det området. Det måste vi jobba med så att man slutar att tänka i revir.
Det är vad det handlar om.

Tullens och polisens samverkan måste ytterligare förbättras. Vi kan
hjälpas åt över alla partigränser så att vi får det resultatet.

Anf. 132 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds) replik

Fru talman! Det är en god politik att inte fatta beslut förrän alla un-
derlag finns framme. Det finns helt klart en oenighet mellan Tullverket
och Luftfartsverket, och det är regeringen som fattar beslutet.

Om antalet internationella flygplatser kommer att bli mycket större
än i dag kommer sannolikt inte tullens resurser att räcka till. Då krävs
ett höjt anslag eller omprioriteringar.

Då inbjuder jag utskottets majoritet att stödja någon reservation
som ger mer pengar till tullen. Vi bör avvakta tills denna fråga är bättre
utredd.

Tror inte Lars Hedfors att antalet internationella flygplatser med
tullnärvaro påverkar tullens kostnader?

Anf. 133 LARS HEDFORS (s) replik

Fru talman! På den sista frågan vill jag svara att det är alldeles klart
så att antalet internationella flygplatser kan påverka kostnaderna.

Om de inte gör det måste ni svara på frågan: Varifrån skall ni ta
tulltjänsterna? Om de å andra sidan påverkar kostnaderna, då kan ni
inte genomföra den tilltänkta taktiken att bryta loss en bit ur betänkan-
det. Då är det nämligen en anslagsfråga. Ni får bestämma er för vad det
är för någonting, och det får vi diskutera i utskottet.

Michael Stjernström säger att han inte kan bestämma sig förrän allt
underlag är framme. Vad är det som inte är framme? Vad är det som vi
inte visste innan och som vi inte heller vet nu, men som ni måste ha
reda på? Det är möjligen hur man skall fördela tullens resurser på olika
platser. Men vi är fullständigt överens om att tullen skall göra den
saken själv. Det är tullen som begriper det, men det gör inte vi. Vi skall
överlåta åt experterna att tala om hur de vill fördela och använda sina
resurser på bästa möjliga sätt och till lägsta möjliga kostnad. Det skall
vi inte lägga oss i.

Men det är det ni vill lägga er i, trots att vi så sent som för fyra må-
nader sedan här i riksdagen enhälligt beslöt att det är tullens uppgift att
fördela sina resurser.

Anf. 134 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds) replik

Fru talman! Jag utesluter inte att det kan behövas mera pengar till

68

tullen om det visar sig att vi kommer att få ett stort antal internationella

flygplatser i Sverige. Jag tycker därför att vi bör få fram dessa ytterliga-
re underlag innan vi fattar beslut i frågan.

Anf. 135 LARS HEDFORS (s) replik

Fru talman! Om det är så, då utesluter Michael Stjernström möjlig-
heten att bryta loss en del ur betänkandet, för då handlar det om en
anslagsfråga, och då gäller det hela betänkandet. Därmed försinkas
ärendets behandling i minst en månad, vilket gör det oerhört svårt för
tullen att klara sina åligganden. Det oroar också i onödan en mängd
tullanställda.

Det blir ert bidrag till den här debatten i dag.

Anf. 136 RONNY KORSBERG (mp)

Fru talman! Jag trodde att denna diskussion i stort sett var över,
men jag har gjort några reflexioner medan debatten har pågått.

Vi markerade väldigt tydligt från början att förändringen av tullens
verksamhet inte får gå ut över narkotikabekämpningen. Alla har här
vittnat om att vi är helt överens på den punkten.

Men det är tre saker i debatten som slår mig.

Den första är att oppositionen tycks utgå ifrån att det blir en för-
sämring. Man gör allt för att tala om det. Vad är det för signaler man
skickar ut till ungdomar när man för ett sådant resonemang?

Vi och socialdemokraterna har utgått ifrån den andra ståndpunkten,
att det inte skall bli någon försämring. Det står också klart och tydligt i
betänkandet. Det finns också en passus om att vi skall utvärdera detta.

Den andra som slår mig är att man från de borgerliga partierna sä-
ger att de 50 tjänster som man själv har föreslagit extra är helt avgö-
rande för Sveriges förmåga att klara de här uppgifterna.

Det förefaller åtminstone mig ganska långsökt att dra sådana slut-
satser på ett så osäkert underlag.

Den tredje som slår mig är diskussionen om flygplatserna. Det har
inte kommit fram några sakargument för att riksdagen skulle behöva gå
in och styra detta. Det är ett brott mot traditionen att vi härifrån skulle
tala om var man skall placera tulltjänsterna.

Hur skall man som tullare känna sig när man hör det här resone-
manget ifrån kammaren? Hur skall skatteutskottet kunna bedöma var
det är bäst att placera tulltjänster och utse internationella flygplatser?

Jag tycker inte att det har kommit fram några som helst sakargu-
ment för detta. Jag kan instämma i vad Lars Hedfors säger, att detta
inte är någonting annat än obstruktionspolitik. Det borde man inte ägna
sig åt inom de partier som annars så kraftfullt vill vinnlägga sig om att
föra en ansvarsfull politik som inte skapar oro genom att förhala beslu-
ten.

Därför yrkar jag avslag på återremissyrkandet.

Anf. 137 CARL FREDRIK GRAF (m) replik

Fru talman! Jag kan också reflektera över det som har sagts. Bl.a.
har jag hört kollegan Anders G Högmark läsa högt ur regeringsproto-
kollet, och jag har hört Sverre Palm uttala sig om beslutssituationen.

Prot. 1994/95:82

30 mars

Anslag till Tullverket,

m.m.

69

Prot. 1994/95:82

30 mars

Det finns två uppgifter i dag. Den ena är att det är Generaltullstyrelsen
som skall fatta beslut och den andra är att det är regeringen som skall

göra det.

Anslag till Tullverket,

m.m.

Detta är ett exempel som visar att det inte är riktigt klart hur det lig-
ger till i den här frågan.

Nu skall jag inte förlänga debatten utöver detta anförande, men låt
mig till sist kommentera vad Ronny Korsberg tar upp om obstruktion.
Han nämner att oppositionen förutsätter försämring.

Jag begriper inte, fru talman, vad Ronny Korsberg menar. Vårt för-
slag när det gäller anslagssidan innebär ju ett högre anslag till Tullver-
ket än vad Ronny Korsbergs eget förslag innebär. Om man skall tala
om försämringar skall man nog koppla det till Miljöpartiets och Social-
demokraternas förslag i så fall.

Anf. 138 RONNY KORSBERG (mp) replik

Fru talman! Det är uppenbart att Carl Fredrik Graf inte vill förstå
det här. Att dra så långtgående växlar som han gör på dessa 50 tjänster
måste väl vara ett ganska stort underbetyg åt hans eget förslag. Det är
ofattbart att de skulle vara helt avgörande för Sveriges möjligheter att
klara gränskontrollen. Det måste betyda att han på något sätt utgår från
att den nivå som han själv har föreslagit är en försämring, och det gör
att hans eget förslag egentligen inte heller räcker till. Annars förstår jag
inte hur han får matematiken att gå ihop.

Anf. 139 CARL FREDRIK GRAF (m) replik

Fru talman! Ronny Korsberg uppmanar mig att fortsätta detta re-
plikskifte. Jag tror inte att hans utskottskamrater och övriga ledamöter i
kammaren uppskattar detta, men det blir likväl på det sättet.

Jag vet inte varifrån han får sina argument. Jag har aldrig hävdat att
det skulle vara en himmelsvid skillnad mellan de tjänster som vi före-
slår och de som han föreslår. Jag noterar bara att Tullverket självt an-
såg att EU-medlemskapet innebar att man kunde göra en neddragning
på 522 tjänster. Det gjorde man i december 1994. Vi har för vår del
gjort bedömningen, efter att ha tagit del av den information som finns,
att långsiktigt och uthålligt bör tullen tillföras ytterligare 300 tjänster
utöver regeringens förslag. Socialdemokraterna och Miljöpartiet har en
annan uppfattning. Ronny Korsberg lägger argument och ord i min mun
som jag aldrig har fört fram.

Anf. 140 PETER WEIBULL BERNSTRÖM (m)

Fru talman! Jag vill egentligen inte förlänga denna debatt ytterliga-
re, men med tanke på den allvarliga situationen med narkotikainflödet i
de västskånska hamnarna, som en del av debattörerna här tycks förbigå,
och den ytterligare kraftiga försämring som regeringens förslag inne-
bär - och som tyvärr inte blir bättre genom uppgörelsen med Miljöpar-
tiet - måste jag som enskild motionär i den här frågan uttrycka min
stora oro för situationen i Skåne. Jag instämmer för övrigt i vad Sten
Andersson tidigare har anfört.

70

Bo Nilsson gör också en utmärkt analys av läget i Västskåne som
jag tycker att hans partikamrater skall ta på största allvar - och även
Ronny Korsberg. Men han kan ju inte mer än från riksdagens talarstol
uppmana Tullverket att göra en omfördelning av resurserna. Tyvärr är
det hans egen regering som har det yttersta ansvaret för nedskärningen
av gränskontrollen, och detta är mycket beklagligt.

Jag yrkar bifall till återremissförslaget.

Prot. 1994/95:82

30 mars

Anslag till Tullverket,

m.m.

Överläggningen var härmed avslutad.

Beslut

Återförvisningsyrkande (m)

För bifall räckte att en tredjedel av de röstande anslöt sig till detta.

Votering:

110 röster för bifall

154 röster för avslag

13 avstod

72 frånvarande

Andre vice talmannen konstaterade att minst en tredjedel av de röstan-
de hade bifallit återförvisningsyrkandet.

Kammaren hade således bifallit återförvisning av ärendet till utskottet
för ytterligare beredning.

Partivis fördelning av rösterna:

För bifall:

67 m, 13 c, 20 fp, 10 kds

För avslag:

136 s, 3 v, 15 mp

Avstod:

13 v

Frånvarande:

25 s, 13 m, 14 c, 6 fp, 6 v, 3 mp, 5 kds

7 § Anslag till skatteförvaltningen, m.m.

Föredrogs

Skatteutskottets betänkande 1994/95:SkU22

Anslag till skatteförvaltningen, m.m. (prop. 1994/95:100 delvis)

Anslag till skatteför-
valtningen, m.m.

Anf. 141 KARL-GÖSTA SVENSON (m)

Fru talman! Socialdemokraternas återkomst till regeringsmakten le-
der återigen till att kampen mot den ekonomiska brottsligheten begrän-
sas.

Grunden för ett hållbart skattesystem är lojala skattebetalare. Denna
grundbult har socialdemokraterna torpederat genom att dels genomföra
den skattechock som vi hittills har fått uppleva, dels avisera en försäm-
ring av rättssäkerheten, dels sända ut den mycket negativa signal som
det innebär att lägga ned Rättssäkerhetskommittén. Dessutom har rege-
ringen föreslagit kraftiga neddragningar inom polisverksamheten, kro-
nofogdemyndigheten och tullen.

71

Prot. 1994/95:82

30 mars

Anslag till skatteför-
valtningen, m.m.

72

Det är bara att konstatera att den opportunistiska politik som social-
demokraterna bedrev under förra mandatperioden var ett spel för gal-
leriet. En av de mest iögonfallande åtgärderna i detta spel var förslaget
om att öka Tullens anslag med 3 miljoner för det innevarande budget-
året i syfte att förstärka tullens möjligheter när det gäller åtgärder avse-
ende ekonomisk brottslighet. Opportunismen i förslaget markerades av
att hela budgetramen omfattade 1,2 miljarder.

Trovärdigheten i det socialdemokratiska agerandet är lika med noll.
Tullens budgetförslag, som vi nyss har debatterat, innebar som bekant
kraftfulla neddragningar. Helt plötsligt är all fokusering på tullens
möjligheter att begränsa den ekonomiska brottsligheten som bortblåst.
Det är uppenbart att det inte finns någon som helst långsiktighet i soci-
aldemokraternas agerande. Fel signaler leder utan tvekan till missnöje
och försämrad effektivitet.

På samma sätt förhåller det sig med anslaget till polisen. I budget-
propositionen har regeringen föreslagit ett besparingsbeting på 235
miljoner för budgetåret 1995/96, och för åren 1997 och 1998 skall
enligt budgetpropositionen ytterligare 600 miljoner sparas inom rätts-
väsendet. Det är således fråga om kraftiga neddragningar hos polisen.
Det betyder att vi även i detta avseende ser en återgång till den nivå
som gällde när den borgerliga regeringen tillträdde 1991 eller en sam-
manlagd minskning av ca 1 500 polistjänster.

De besparingar som regeringen vill genomdriva hos kronofogde-
myndigheten är ytterligare ett exempel på hur möjligheten att bedriva
en effektiv kamp mot ekonomisk brottslighet i hög grad begränsas.
Regeringens budgetförslag i detta hänseende ger en felaktig signal och
förstärker bilden av att socialdemokraterna inte heller på detta område
bedriver en handlingskraftig politik.

Den socialdemokratiska attacken mot rättssäkerheten inom be-
skattningen bådar inte gott. Utskottsmajoriteten välkomnar nämligen
regeringens besked om att den ämnar föreslå ett återinförande av skat-
teflyktslagen. En sådan åtgärd leder obönhörligen till att skattebetalar-
nas lojalitet mot systemet återigen får sig en knäck.

Socialdemokraterna är tillbaka i sina gamla hjulspår. I samband
med att den borgerliga regeringen tillsatte Rättssäkerhetskommittén
uttalade utskottets socialdemokrater följande:

”Det är över huvud taget förvånande att, i en tid när intresset borde
koncentreras på hur man skall få bukt med den alltmer elakartade eko-
nomiska brottsligheten och det tilltagande skattefusket, regeringen
väljer att tillsätta en kommitté med uppgift att ta upp några starkt över-
drivna attacker som vissa av de nuvarande regeringspartierna, när de
befann sig i opposition, brukade rikta mot enskilda detaljer i skatte-
lagstiftningen.”

Uttalandet talar för sig självt. Härav framgår med vilken nonchalans
som socialdemokraterna hanterar rättssäkerhetsfrågorna på beskatt-
ningens område.

Det finns i detta sammanhang skäl att upprepa att den av den dåva-
rande socialdemokratiska regeringen tillsatta s.k. Ekokommissionen
uttalade sig för en omvänd bevisföring och sade att det i ekobrottsbe-

kämpningens intresse fick accepteras att oskyldiga dömdes till straff.
När ni nu vill återinföra skatteflyktsklausulen är det ett utslag av om-
vänd bevisföring. Osäkerhet uppstår för olika aktörer på marknaden.
Småföretagarens självklara krav på entydiga, klara och långsiktiga
spelregler blir inte tillgodosedda. Från moderat håll kommer vi att föra
en kraftfull kamp för att stärka rättssäkerheten för de enskilda männi-
skorna.

Fru talman! Jag har haft förmånen att tillsammans med bl.a. Anita
Johansson vara med och arbeta fram Riksdagens revisorers förslag om
insatser mot den ekonomiska brottsligheten. Av detta framgår att det
behövs förbättrade resurser i många olika avseenden för att komma till
rätta med den ekonomiska brottsligheten, som utan tvivel är ett allvar-
ligt problem. Den måste bekämpas, inte minst för att upprätthålla re-
spekten för strafflagstiftningen och för att värna moralen i näringslivet
och samhället i övrigt. Den ekonomiska brottsligheten utgör också ett
allvarligt hot mot marknadsekonomins funktionssätt.

Riksdagens revisorer har i sin rapport sammanfattat den situation
som socialdemokraterna lämnade efter sig och som mötte den år 1991
tillträdande borgerliga regeringen:

”Mot slutet av 1980-talet avmattades arbetet mot den ekonomiska
brottsligheten. Polisen lyckades inte fylla vakanser inom ekorotlarna i
tillräcklig utsträckning. Ärendebalanserna växte, och många brottsan-
mälningar blev inte föremål för utredning. Det blev allt tydligare att
myndigheterna inte hade resurser och kompetens att klara av situatio-
nen.”

I dagens nyhetssändningar bekräftas socialdemokraternas passivitet.
En utredning om hur bankernas förluster under tiden 1987-1991 upp-
kommit visar att minst 3,5 miljarder beror på ett brottsligt förfarande.
Utredaren har pekat på tre banker: statens egen bank, Nordbanken,
Sparbanken Väst och Gotabanken.

Under denna tidsperiod minskade polisens resurser för att bekämpa
ekonomisk brottslighet. Socialdemokraternas passivitet har därmed
enligt min uppfattning bidragit till att ekobrotten ökade.

I detta sammanhang är det också viktigt att återigen påtala den so-
cialdemokratiska regeringens passivitet när det gäller ledningen av
statens egen bank, Nordbanken. Jag tänker då i första hand på de fall-
skärmsavtal som förekom i den banken. I dagarna har vi återigen gjorts
uppmärksamma på de orimliga fallskärmsavtal som förekommit i BPA
och Handels.

Även i detta avseende vilar det ett mycket stort ansvar på socialde-
mokraterna. Ni satt knäpp tysta. Ni höjde inte ett finger. Därmed bidrog
ni till att etiken och moralen försämrades, vilket i sin tur i hög grad
bidrar till att den ekonomiska brottsligheten får möjlighet att breda ut
sig, eftersom lojaliteten mot systemen undergrävs.

Under den förra mandatperioden vidtog den borgerliga regeringen
en rad viktiga åtgärder för att komma till rätta med ifrågavarande pro-
blem.

Skattekontrollen och indrivningen förstärktes med 200 miljoner år-
ligen. Härav skulle en särskild pott gå till den eftersatta momskontrol-

Prot. 1994/95:82

30 mars

Anslag till skatteför-
valtningen, m.m.

73

Prot. 1994/95:82

30 mars

len. Antalet poliser ökade med ca 1 500. Det tillkom 30 nya åklagare.
Riksåklagaren beviljades extra resurser för att skapa en särskilt utred-

ningsgrupp, RÅSOP, för att utreda och lagfora ekobrotten i bankvärl-

Anslag till skatteför-
valtningen, m.m.

den. Regeringen beslutade under våren 1994 att en central enhet, ett
ekobrottskommando, för bekämpning av ekonomisk brottslighet skall
inrättas den 1 juli 1995.

Moderaterna har med anledning av budgetpropositionen gått vidare
i denna anda. Vi föreslår därför att kronofogdemyndigheterna får ytter-
ligare ett anslag om 90 miljoner kronor - vi har behandlat 10 av dem i
det här betänkandet - för att åstadkomma en effektivare indrivning och
därmed också bidra till effektivare bekämpning av ekobrott. Vi vill ha
tillräckligt många välutbildade poliser. Vi vill att ökad kompetens skall
tillföras ekobrottsutredningar. Myndighetssamverkan måste utvecklas.
Alla tillgångar skall redovisas vid konkurs. Som vi nyligen har hört vill
vi förstärka tullen med ytterligare 300 tjänster i förhållande till rege-
ringens budgetförslag.

En återgång till en förlegad socialdemokratisk politik kommer även
nu att leda fel. Är det inte på tiden, Björn Ericson, att ni omprövar era
ställningstaganden och satsar på åtgärder som bidrar till att stärka själ-
va fundamentet för marknadsekonomin och samhällsmoralen? Är det
inte på tiden att ni ser helheten i hur vi skall bekämpa den ekonomiska
brottsligheten, som berör såväl skatter som polis, åklagare och krono-
fogde?

Fru talman! Jag skall avslutningsvis kortfattat nämna något om re-
servationerna 4, 5 och 8.

När det gäller reservation 4 vill vi moderater i enlighet med Riks-
revisionsverkets uppfattning ge Riksskatteverket möjlighet att göra
resursavvägningar mellan de förekommande koncerndelarna, skatteför-
valtning och exekution. En sådan åtgärd leder enligt Riksrevisionsver-
ket till ökad effektivitet.

I reservation 5 framhåller vi vikten av att skatteförvaltningen får
möjlighet att själv kunna fatta beslut om och när skatter och avgifter
skall överlämnas för indrivning. Nuvarande bestämmelser är stelbenta
och kan i många fall vara till förfång för exempelvis småföretag. Rege-
ringen bör snarast möjligt återkomma till riksdagen med ett sådant
ändringsförslag.

Avslutningsvis är det enligt vår mening självklart att det av rättvise-
skäl och för att upprätthålla lojaliteten mot skattesystemet är viktigt att
reglerna om sanktionsavgifter är utformade så att löntagare och företa-
gare behandlas lika. Den befrielsegrund som gäller vissa fall av rättelse
i fråga om inkomst av tjänst eller kapital när kontrollmaterial finns
tillgängligt för skattemyndigheten skall också utsträckas till att gälla
inkomstslaget näringsverksamhet.

Fru talman! Vi moderater står bakom alla våra reservationer i detta
betänkande. Men för att vinna tid i kammaren yrkar jag endast bifall till
reservation nr 1.

74

Anf. 142 AGNE HANSSON (c)

Fru talman! Jag ber först att få instämma i intentionerna i Karl-
Gösta Svensons anförande när det gäller att se allvarligt på den eko-
nomiska brottsligheten och att vidta de nödvändiga åtgärderna. I övrigt
lämnar jag den demagogiska delen av debatten till Björn Ericson och
Karl-Gösta Svenson.

Fru talman! Jag har i första hand begärt ordet för att yrka bifall till
reservationerna nr 7 och 8, vilket jag härmed ber att få göra. Innan jag
går närmare in på motiveringen till det vill jag kommentera en del av
det som tas upp i motivtexten i reservation 1, som är undertecknad av
utskottets moderater, centerpartister, folkpartister och kds-ledamöter.
Den är, som jag ser det, i första hand tillkommen för att samtliga under-
tecknande partier är mycket otillfredsställda med att regeringen har lagt
ner Rättssäkerhetskommittén.

Jag har personligen levt nära ett av de mest uppmärksammade rätts-
säkerhetsfallen som någonsin har diskuterats i det här landet - fallet
Halvar Alvgard i Vimmerby. Det visade sig redan i det fallet att social-
demokraterna inte var särskilt intresserade av att stärka rättssäkerheten
för den enskilde vid beskattningen. Nu tycker jag mig på detta sätt
ytterligare få det bekräftat. Beslutet att lägga ned Rättssäkerhetskom-
mittén kan inte tolkas på annat sätt än att rättssäkerheten vid beskatt-
ning inte prioriteras särskilt högt av regeringen och socialdemokrater-
na. Det gäller framför allt de frågor som utredningen hade fått tilläggs-
direktiv att utreda. Eftersom jag hade förmånen att tillhöra utredningen,
kan jag konstatera att flera av de frågorna i stort sett redan var färdigut-
redda när nedläggningsbeslutet kom.

Jag vill framhålla att det är viktigt med ett effektivt skattesystem,
där det helst inte skall vara möjligt att undanhålla någon skatt. Detta
sade jag även tidigare. Jag tror mig veta att vi är överens på flera hän-
der om att det är viktigt att vidtaga ytterligare åtgärder för att skärpa
insatserna mot skatteflykt. Jag ser emellertid ingen motsättning mellan
att å ena sidan ha ett för den enskilde rättssäkert skattesystem och å den
andra sidan ha ett effektivt skydd mot skatteflykt eller skatteundanhål-
lande.

Min fråga till Björn Ericson som talesman för regeringspartiet är
om han och hans parti ser någon sådan motsättning. Om så inte är fal-
let, borde det finnas bättre sätt att visa framåtanda i åtgärdsarbetet mot
ökad skatteflykt än att lägga ner Rättssäkerhetsutredningen. Profilen i
åtgärder mot ökad effektivitet i beskattningen stärks, som jag ser det,
inte av att man lägger ner Rättssäkerhetskommittén. Har inte regeringen
andra åtgärder, borde man ha avstått i det här fallet.

Fru talman! Reservation 7 behandlar preliminär F-skatt och särskild
A-skatt. Beslutet i höstas, mot vilket moderaterna och centerledamöter-
na i skatteutskottet reserverade sig, om att höja uttaget av preliminär F-
skatt och särskild A-skatt är enligt Centerns uppfattning mycket olyck-
ligt. Det här är ytterst en sysselsättningsfråga och en fråga om synen på
småföretagsamheten. Situationen för de små företagen är inte sådan att
man främjar en förbättrad sysselsättningsutveckling genom att öka
beskattningen av småföretagen. Det är en fråga om både likviditet och

Prot. 1994/95:82

30 mars

Anslag till skatteför-
valtningen, m.m.

75

Prot. 1994/95:82

30 mars

riskkapital. Det är en även en åtgärd som påverkar de små företagens
soliditet. Att i nuvarande läge försämra småföretagens villkor i alla

dessa tre hänseenden får allvarliga följder för småföretagens fram-

Anslag till skatteför-
valtningen, m.m.

tidsmöjligheter och för sysselsättningen. De som vill stärka småföreta-
gen i dessa avseenden bör rösta för reservation 7 om en stund.

En viktig del i all beskattning är rättvise- och jämställdhetsskälen.
Centern har länge drivit en kamp mot den straffbeskattning som de små
företagen har varit och är utsatta för i jämförelse med de större företa-
gen och aktiebolagen. Det är också en rättvisefråga att de små företa-
gen behandlas likadant som andra företag i beskattningshänseende.

Likställdhet mellan löntagare och små- och ensamföretagare bör
också gälla. Så är inte fallet i dag vad gäller sanktionsavgifter inom
skattesystemet. Både av rättviseskäl och för att upprätthålla lojaliteten
till skattesystemet är det viktigt att en sådan likställdhet finns. I en
Centermotion har därför föreslagits att den i 5 kap. 4 § taxeringslagen
föreskrivna befrielsegrunden som gäller vid vissa fall av rättelser i
fråga om inkomst av tjänst eller kapital när kontrollmaterial finns till-
gängligt för skattemyndigheten bör utsträckas till att gälla även i in-
komstslaget näringsverksamhet. Motionerna om skattetillägg följs upp i
reservation nr 8, där det föreslås att riksdagen med anledning av motio-
nerna bör rikta ett uttalande till regeringen härom.

Fru talman! Med det anförda ber jag att få yrka bifall till reservatio-
nerna 7 och 8 och i övrigt till utskottets hemställan.

Anf. 143 PER ROSENGREN (v)

Fru talman! Ingen svensk medborgare är i dag oberörd av de på-
frestningar som de dåliga statsfinanserna medför. För att vi skall kom-
ma ur den osunda kombinationen av höga räntenivåer, stor arbetslöshet
och en svag hemmamarknad måste budgetunderskottet minska dras-
tiskt.

Vänsterpartiet har i detta sammanhang, bl.a. genom höstens uppgö-
relse om finansiering av EU-avgift och den ekonomiska politiken, ak-
tivt bidragit till budgetförstärkningar på ungefär 70 miljarder kronor.
Dessutom har Vänsterpartiet bejakat en budgetförstärkning om ytterli-
gare 20 miljarder kronor, som regeringen föreslår i den nyligen fram-
lagda budgetpropositionen.

Budgetsanering är nödvändigt om det politiska handlingsutrymmet
skall kunna återupprättas, om marknadens inflytande skall kunna be-
gränsas och om demokratin skall kunna stärkas. Men helt avgörande
för om budgetsaneringspolitiken skall lyckas är att den ekonomiska
politiken upplevs som rättvis. Bördorna skall i möjligaste mån fördelas
efter bärförmåga. I detta sammanhang är det nödvändigt att krafttag tas
mot den ekonomiska brottsligheten, som varje år medför stora förluster
av skatteintäkter för samhället.

Den ekonomiska brottsligheten utgör en miljardindustri med starkt
snedvridande effekter på samhällsekonomins sätt att fungera. Den eko-
nomiska brottsligheten är följaktligen inte bara förkastlig ur rättvise-
synpunkt, utan leder också till en snedvriden resursfördelning och en

76

osund konkurrenssituation på marknaderna.

Vänsterpartiet anser att det är mycket glädjande att så många partier
och enskilda riksdagsledamöter under den allmänna motionstiden har
tagit upp frågan om den ekonomiska brottsligheten. Det råder en bred
politisk enighet om den ekonomiska brottslighetens skadeverkningar.
Enigheten är också stor om vilken betydelsefull roll som skattemyndig-
heten och kronofogdemyndigheten spelar för att komma till rätta med
den ekonomiska brottsligheten.

Bara momsfusket beräknas i dag uppgå till mellan 10 och 20 mil-
jarder kronor. Den samlade skatteskulden hos kronofogdemyndigheter-
na uppgick förra året till i runda tal 57 miljarder kronor. Den största
delen av de utestående skatteskulderna härstammar från företagskon-
kurser.

Mot bakgrund av detta är det märkligt att endast Vänsterpartiet an-
visar kraftfulla motmedel mot den nedskärning av skattemyndigheterna
och kronofogdemyndigheterna som föreslås i budgetpropositionen.
Moderaterna har också föreslagit förstärkningar när det gäller krono-
fogdemyndigheterna, men de har inte stämt in i Vänsterpartiets syn att
även skattemyndigheterna behöver pengar. Regeringen har föreslagit
att anslaget till skattemyndigheterna totalt skall minska med 211 miljo-
ner kronor under budgetåret 1995/96. För skattemyndigheterna innebär
det en nedskärning om 140 miljoner och för kronofogdemyndigheterna
en nedskärning om 71 miljoner.

Detta förslag kommer att innebära att såväl granskning som övrig
kontroll kommer att minska. Eftersom utrymmet för ytterligare organi-
sationsförändringar under budgetåret 1995/96 är mycket litet ser vi inte
hur kampen mot skatteundandragande och ekonomisk brottslighet skall
kunna skärpas.

Vänsterpartiets uppfattning är att varje indragning för skattemyn-
digheterna enbart medför att staten går miste om ännu större belopp. I
tidigare gjorda beräkningar har man från myndighetshåll räknat med ett
utfall på tio gånger satsade resurser när det gäller skattemyndigheterna.

Det är därför vi föreslagit att skattemyndigheterna skall få ett anslag
som nominellt ligger i nivå med det under innevarande budgetår, dvs.
vi tillför 211 miljoner kronor till skattemyndigheterna och kronofog-
demyndigheterna utöver regeringens förslag. Detta resurstillskott är
nödvändigt om vårt tal om bekämpning av ekonomisk brottslighet inte
bara skall framstå som tomma fraser. Det återstår för de andra partierna
att visa att de menar allvar med sin kritik av den ekonomiska brottslig-
heten.

Riksrevisionsverkets rapport angående den totala medvärdesskatten
var också en förödande kritik mot den förda politiken på detta område.
Den visar bl.a. att man statistiskt sett övervärderar de pengar som man
plockar in. Man kanske inte alltid granskar rätt verksamheter. Detta har
också samband med att man har decentraliserat mervärdesskattekon-
trollen i så stor utsträckning att man har tappat väldigt mycket kompe-
tens.

Tidigare omorganisationer av skattemyndigheterna har skett av be-
sparingsskäl för att man under en kort period har dragit in 683 miljoner
från skattemyndigheterna. Det har inneburit att en turbulens har upp-

Prot. 1994/95:82

30 mars

Anslag till skatteför-
valtningen, m.m.

77

Prot. 1994/95:82

30 mars

Anslag till skatteför-
valtningen, m.m.

78

stått i organisationen och att man har mist kompetens, och kontroll-
verksamheten har i stort sett avstannat.

Vi kan sedan titta på de andra delarna av skatteförvaltningens verk-
samhet. K-G Svenson har här tagit upp frågan om befogenheten att
besluta om indrivning. Det är också en sak som vi tycker är ganska
viktig. Det måste ske en effektivisering.

Man måste förenkla regelsystemet så att man inte tvingas att genom
kronofogdemyndigheten driva in F-skatter och särskilda A-skatter som
i stort sett redan är inbetalda till fullo, jämfört med vad den slutliga
taxeringen kommer att innebära. För tids vinnande yrkar jag inte bifall
till denna reservation, men vi ställer oss naturligtvis bakom den.

När det gäller kontroll av aktieförsäljning har regeringen kommit så
pass långt att jag inte yrkar bifall till vår reservation. Jag ser med till-
fredsställelse att det förslag som nu ligger, och som faktiskt blev utdelat
i dag, täcker väldigt mycket av det som vår reservation handlar om i det
avseendet. Jag tänker därför inte heller yrka bifall till den.

När det sedan gäller mom. 8 och reservation 7 angående F-skatten
och den särskilda A-skatten förstår jag inte över huvud taget varför
man tar upp en sådan reservation i parlamentet. Om jag som företagare
gör en preliminärdeklaration som det tar mindre än fem minuter att
upprätta undanröjs den preliminära skattsedel jag tidigare fått.

Här har hävdats att det är så farligt, eftersom det kan leda till stora
likviditetsproblem. Nu är det så att de största problemen för småföreta-
gare är när de står i december året efter med en slutskattesedel som
vida överstiger de preliminära debiteringarna. Då kan man prata om
likviditetsproblem.

Om man inte ser till att löpande under året betala in ungefär vad det
hela kommer att sluta på hamnar man i likviditetsproblem och i oerhört
svåra ekonomiska problem.

Jag har själv stor erfarenhet av som ekonomisk rådgivare åt en
mängd småföretagare hur enkelt det är att gå in i februari, mars och
lämna in en ny preliminär deklaration och inom två veckor få ett nytt
beslut. Det kan ske när som helst under året.

Men jag har också varit med om sådana som inte är upplysta om
detta och kommit till mig och är nöjda med att de betalar in så litet.
Men de är inte så nöjda när de får slutskattesedeln. Det kan dränera
hela deras verksamhet. Då kan man prata om likviditetsproblem. F-
skattesedeln och särskild A-skatt skall vi nog inte ödsla så mycket tid
på.

När det gäller K-G Svensons resonemang om försämrad rättssäker-
het menar jag att väldigt mycket av det som nu återställs faktiskt är
nödvändigt om man skall kunna bekämpa den ekonomiska brottslighe-
ten. Jag tror inte skattemyndigheterna på något sätt medvetet går in och
jagar skattskyldiga. Jag är i och för sig övertygad om att det kan före-
komma ett och annat övertramp. Men jag tror inte att det är någonting
som man kan lagstifta mot.

Det intressanta i K-G Svensons argumentation är småföretagens
krav på enkla och entydiga regler. Under den borgerliga regeringen
1991-1994 infördes det regler som var fullkomligt groteska. Gå ut och

fråga en småföretagare i dag hur mycket han behärskar reglerna om
expansionsmedel och övriga reserveringar, som de borgerliga infört.
T.o.m. revisorer inom skattemyndigheten kommer och klagar när de
har varit på utbildning i fyra dagar och fortfarande inte förstår någon-
ting. De regler som de borgerliga infört är inte särskilt entydiga och
enkla.

Jag tror inte att vi skall kräva en total likhet mellan de olika juridis-
ka företagsformerna. Vi kan helt enkelt inte begära att reglerna för
enskilda firmor, handelsbolag och aktiebolag skall bli exakt desamma.

Jag yrkar slutligen bifall till reservation 2 beträffande mom. 1 och i
övrigt till utskottets hemställan.

Anf. 144 KARL-GÖSTA SVENSON (m) replik

Fru talman! Det är nödvändigt att vi får så lika regler som möjligt i
de olika företagsformerna, dvs. i bolag och i enskild näringsverksam-
het. Det är också viktigt att småföretagen under den förra borgerliga
regeringens tid fick sänkta skatter.

Den stora skattesänkningen var att en del av den intäkt som berör
själva avkastningen på det kapital man har satsat kan beskattas i för-
värvskällan kapital. Man har också fått möjlighet att generera egna
pengar i företagen med lågbeskattning på expansionsmedlen. Det är
klara fördelar för småföretagen.

När skattesystemet ändras i vissa avseenden är det alltid litet pro-
blem i inledningen. Men jag har själv praktiserat litet grand med min
egen deklaration, och jag tycker inte att det har varit några större pro-
blem att kunna utnyttja det system som vi har beslutat om här på ett
tillfredsställande sätt.

Anf. 145 PER ROSENGREN (v) replik

Fru talman! Det viktigaste i beskattningen för småföretag är enkel-
het. Alla de småföretagare som deklarerar på en vanlig NI-blankett,
eller en låg omsättning på en N2-blankett, är betydligt mer hjälpta av
att själva kunna göra sin deklaration och inte bli tvingade att använda
sig av revisorer, som tar ganska höga arvoden.

De flesta av dessa riktigt små företag har inte behov av expan-
sionsmedel. De använder sitt företag i sin verksamhet ungefär som en
anställd, dvs. de tar ut lika mycket pengar ur verksamheten som verk-
samheten genererar. Det är alltså inte i första hand fråga om en förmö-
genhetsuppbyggnad. De vill ha ett enkelt system så att de snabbt och på
ett överskådligt sätt kan få grepp om sin egen och företagets ekonomi.

Låt bestämmelserna om expansionsmedel finnas för ett antal andra.
Men reglerna om expansionsmedel är till förtret för de riktigt små före-
tagen. Enkelhet är det viktigaste. Likställdhet mellan olika juridiska
företagsformer kan komma i andra hand i det läget.

Anf. 146 KARL-GÖSTA SVENSON (m) replik

Fru talman! Det är inget fel att vi har dessa bestämmelser. Det är
fritt för skattebetalarna och företagarna att använda de olika möjlighe-
ter som finns när det gäller expansionsmedel och att beskatta en del av

Prot. 1994/95:82

30 mars

Anslag till skatteför-
valtningen, m.m.

79

Prot. 1994/95:82

30 mars

intäkten i form av kapital. För de små företag som Per Rosengren talar
om, som inte behöver använda expansionsmedel, är detta ju inget pro-

blem. Det finns inga svårigheter på NI-bilagan i det avseendet. Därför

Anslag till skatteför-
valtningen, m.m.

innebar den borgerliga regeringens beslut och förslag i det här avseen-
det mycket gynnsamma skattefördelar för småföretagen. Det är viktigt
att de får vetskap om att detta skall finnas kvar långsiktigt.

I mitt inledningsanförande poängterade jag att man inte skall återin-
föra sådant som är negativt för småföretagen när det gäller rättssäkerhe-
ten. Det var detta jag påpekade. Om det i övrigt, när man får ytterligare
erfarenheter av bestämmelserna, finns några enskilda detaljer i redo-
visningen som behöver ändras kan det finnas möjligheter till det.

Anf. 147 PER ROSENGREN (v) replik

Fru talman! Detta har inneburit en stor blankettproblematik för små-
företagarna. Lägger man därtill problemet med räntefördelningen och
vilka effekter det kommer att få i framtiden vet jag inte om det är så
särskilt lyckat. Där finns det också väldigt stora problem för just små-
företagen. Vi får se vad det kommer att bli av det i slutänden. De vet
inte själva i dag vad den negativa respektive positiva räntefördelningen
kommer att innebära och hur hårt man kommer att se på det i förläng-
ningen.

Nu har man ett grundbelopp på 50 000, men anta att det går litet
sämre för dem ett år. Då blir de tvingade att plocka fram detta som en
form av negativ räntefördelning. Det är inte heller att gynna dem som
har likviditetsproblem i sin verksamhet.

Anf. 148 AGNE HANSSON (c) replik

Fru talman! Per Rosengren säger att han över huvud taget inte för-
står varför vi tar upp detta med preliminär F-skatt och särskild A-skatt i
det här betänkandet. Han säger att det inte är några problem. Jag har
mycket stor respekt för Per Rosengrens kunnande i dessa frågor. Han
har ju sysslat civilt med detta också. Det är fel av honom att påstå att
han inte förstår det här. Han förstår det säkert mycket väl.

Han har ju själv i repliken till Karl-Gösta Svenson deklarerat vad
hans parti har för syn i de här frågorna. Han säger att likställdheten
skall komma i andra hand. För oss är enkelhet och likställdhet i be-
skattningen precis lika högt prioriterade. Det är därför som vi vill ha
den här likställdheten, och det därför som vi i Centern driver dessa
frågor och har tagit upp dem i det här betänkandet. Så enkelt är det, Per
Rosengren.

Anf. 149 PER ROSENGREN (v) replik

Fru talman! Den preliminära F-skatten och den preliminära särskil-
da A-skatten har ingenting med likställdheten att göra, Agne Hansson.
Det är taxeringsregler som har med likställdheten att göra.

Att man preliminärt betalar in skatten enligt ett visst system har
inget med likställdheten att göra. Man kan t.ex. betala in 110 % av vad
man betalade året innan eftersom det normalt sett sker en utveckling

80

som gör att omsättningen och vinsterna ökar, så att det nästa år blir en

litet högre beskattning i kronor räknat. Det är därför man preliminärt
lägger på detta.

Men om jag som enskild företagare redan i januari säger att jag inte
kommer att få någon högre omsättning och att min vinst kommer att
ligga kvar på samma nivå som förra året, kan jag skicka in en lapp där
jag i stort sett fyller i mina identitetsuppgifter och skriver att min be-
räknade inkomst kommer att vara densamma. Då får jag en ny prelimi-
när skatt. Det är inga problem. Det har ingenting med likställdheten att
göra. Samma sak gäller för F-skatten för aktiebolag. De får också en
viss uppräkning år för år.

Men det värsta som kan hända i sammanhanget är faktiskt om man
har betalt in för litet skatt och får en kraftig kvarskatt i december året
efter. Då får dessa företag likviditetsproblem som de oftast inte klarar
av, och då hamnar de hos kronofogden. Sedan är de inne i ett mycket
negativt mönster.

Anf. 150 AGNE HANSSON (c) replik

Fru talman! Det är väl i och för sig riktigt, som Per Rosengren sä-
ger, att likställdheten i den meningen inte har så stor betydelse. Men
detta med likviditet, riskkapitalförsörjning och soliditet i ett företag är
ju beroende av vilken grad av preliminärskatt man tar ut. Det är natur-
ligtvis också beroende av vilken omsättning man har och hur stort ett
företag är.

Vi ser naturligtvis farorna för de allra minsta företagen i dessa fall.
Där kan likviditeten ha stor betydelse i det korta perspektivet också. Då
har naturligtvis även preliminärskatteuttaget betydelse. Därför tycker
jag att det finns anledning att åstadkomma en förändring i linje med det
vi har föreslagit.

Anf. 151 PER ROSENGREN (v) replik

Fru talman! Jag återkommer till detta igen. Det viktigaste är att den
preliminärt inbetalda skatten i så stor utsträckning som möjligt över-
ensstämmer med den slutliga skatten. Om den slutliga skatten kraftigt
överstiger den preliminärt debiterade hamnar de inte bara i en likvidi-
tetskris utan oftast även i en konkurssituation. Det är det värsta som
kan ske. Att i stället löpande under året varje månad betala in en F-skatt
som överensstämmer är betydligt bättre.

Här skulle man naturligtvis önska att varje företagare i januari varje
år sätter sig ned dessa tio minuter och gör en preliminär deklaration för
att undvika dessa problem. Det är väldigt enkelt gjort. Det farligaste
man kan göra är att skicka ut en preliminärskattesedel som är för låg.
Som företagare är det betydligt lättare att acceptera en litet lägre pre-
liminärskattesedel. Då reagerar man inte. Man tycker att det verkar bra
och skjuter problemen framför sig. Det är lättare att reagera om man
tycker att den är alldeles för hög.

Jag tror att vi måste lära företagarna den aktiviteten för att de inte
skall hamna i omöjliga situationer i slutänden.

Prot. 1994/95:82

30 mars

Anslag till skatteför-
valtningen, m.m.

6 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 82

Prot. 1994/95:82

30 mars

Anf. 152 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds)

Fru talman! Varje år förlorar samhället flera tiotal miljarder kronor

på att konkurrensförhållandena snedvrids och olagliga förmögen-

Anslag till skatteför-
valtningen, m.m.

hetsöverföringar sker genom ekonomisk brottslighet. Som medborgare
drabbas vi indirekt i form av uteblivna skatteintäkter, men som företa-
gare drabbas man mer direkt. Hederliga företagare får det allt svårare i
konkurrensen. Små och medelstora företag spelar en nyckelroll för att
Sverige skall få nya arbetstillfällen och en ekonomisk utveckling som
är nödvändig för att klara landets välfärd.

Kristdemokraterna har en rad förslag till åtgärder för att komma till
rätta med den ekonomiska brottsligheten. Kampen mot ekobrottslighe-
ten måste föras utefter tre linjer.

För det första måste vi ändra lagstiftningen. De lagar som stiftas
måste vara klara, entydiga och lätta att tillämpa.

För det andra måste det göras organisatoriska förändringar. Bl.a.
måste det skapas en central myndighet mot ekobrott.

För det tredje måste kriminalpolitiken ändras. Vi måste bl.a. klippa
av ekobrottslingarnas fortsatta verksamhet i fängelset.

När det gäller skatteförvaltningens arbete bör tillgängliga resurser
disponeras så att skattekontrollen prioriteras vid resursfördelningen till
skatteförvaltningen.

Det är också viktigt att debiterade skatter och avgifter verkligen
drivs in. Kristdemokraterna har i en partimotion föreslagit åtgärder för
att öka effektiviteten i skatteindrivningen och därigenom öka skattein-
täkterna med netto 3 miljarder kronor t.o.m. 1998. Motionen behandlas
av lagutskottet och beräknas bli föremål för behandling och beslut i
kammaren i april.

Kampen mot ekonomisk brottslighet måste föras kraftfullt. Det
handlar bl.a. om en ökning av myndighetssamverkan, en förstärkning
av åklagarväsendet med flera ekoåklagare och en utveckling av
ekobrottskommandot. Det är viktigt att allmänhetens förtroende för
myndigheterna bevaras för att inte samhällsmoralen skall undergrävas
ytterligare.

Samtidigt som man bör arbeta på att få fram bättre metoder och
system inom beskattningen för att motverka skatteundandragande och
effektivisera kampen mot ekonomisk brottslighet är det mycket viktigt
att inte rättssäkerheten vid beskattningen får stå tillbaka när nya åtgär-
der övervägs. Mot den bakgrunden är det anmärkningsvärt att regering-
en beslutat lägga ner Rättssäkerhetskommittén. Beslutet kan inte tolkas
på annat sätt än att regeringen inte tar allvarligt på de rättssäkerhetsfrå-
gor som kommittén hade till uppgift att ta upp. Den uppgiften är inte
slutförd. Det gäller prejudikatbildningen på skatteområdet, möjligheter
till förhandsbesked och tidsfrister för eftertaxering.

Det är också viktigt att man slår vakt om de rättssäkerhetsförbätt-
ringar som den förra regeringen föreslog och genomförde hösten 1993.
Det gäller de nya reglerna för skatteutredningar, anstånd med skattebe-
talningar, ersättningar för kostnader i ärenden och mål om skatt, betal-
ningssäkring m.m.

82

En helt felaktig och för ekobrottsbekämpningen missriktad åtgärd är
att återinföra den tidigare s.k. skatteflyktsklausulen. Den avskaffades
för flera år sedan efter långvarig och kraftig kritik, bl.a. därför att den
medförde svårigheter för den enskilde att förutse konsekvenserna av
olika rättshandlingar och därför att den knappast fyllde någon vettig
funktion efter skattereformen. En annan tveksam åtgärd av regeringen
är att redan nu ompröva 1994 års ändringar i revisionsreglerna som
syftade till att avhjälpa bristerna i rättssäkerheten på detta område.

Den f. d. sekreteraren i den nu nedlagda Rättssäkerhetskommittén,
Anders Hultqvist, har skrivit en doktorsavhandling med namnet Legali-
tetsprincipen vid inkomstbeskattningen. Legalitetsprincipen står för de
rättssäkerhetsgarantier som i straffrätten uttrycks genom maximerna
nullum crimen, nulla poena sine lege, dvs. inget brott, inget straff utan
lag. Principerna har bärighet även på skatteområdet. Anders Hultqvist
hävdar att skatteflyktsklausulen strider mot grundlagen. Det måste
finnas en lag, om skatt skall kunna påföras. I annat fall flyttas kompe-
tens över från riksdagen till olika domstolar. Det blir i så fall domsto-
larna som får komplettera lagen.

Fru talman! I tidningen Fria företagare nr 1/95 utvecklar företrädare
för de mindre och medelstora företagen sin syn på den bristande rätts-
säkerheten. Bl.a. tar de upp att bevisbördan i skattetvister är omvänd,
att besluten om betalningssäkring ofta är godtyckliga och dåligt under-
byggda samt att det är alldeles för svårt att få muntlig förhandling i
skattetvister. Dessa företagare anser sig ha konstaterat att anmälningar
och tjänstefel inte undersökts grundligt nog av JO-ämbetet. De finner
det tydligen dessutom problematiskt att både domstolar och myndighe-
ter inte tolkar lagen efter bokstaven utan tillämpar den efter vad de
anser vara politiskt önskvärt.

Regeringens planer på att återinföra generalklausulen mot skatte-
flykt inger stark olust i företagarkretsar. De menar att klausulen innebär
total rättslöshet och därför inte kan godtas. Skall de mindre företagen
våga satsa på Sverige måste de ha klara och fasta spelregler.

Sverige behöver en kraftig förstärkning av rättssäkerheten. En total
översyn av rättssystemet för att garantera rättssäkerheten är nödvändig.

Jag står bakom de kristdemokratiska reservationerna i betänkandet,
men yrkar bifall endast till reservation nr 1.

Anf. 153 BJÖRN ERICSON (s)

Fru talman! I skatteutskottets betänkande SkU 22, som vi nu debat-
terar, behandlas regeringens förslag till anslag till skatteförvaltningen.
Dessutom tas i betänkandet upp ett antal övriga frågor på skatteför-
valtningens område.

Som framgått av de tidigare inläggen finns till betänkandet fogade
ett antal reservationer, som jag till att börja med vill yrka avslag på. För
säkerhets skull vill jag redan nu yrka bifall till utskottets betänkande,
innan jag övergår till att kommentera själva ärendet och reservationer-
na.

I reservation nr 1 beträffande motiveringen, som har avgivits av
Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet och kds, instämmer man till

Prot. 1994/95:82

30 mars

Anslag till skatteför-
valtningen, m.m.

83

Prot. 1994/95:82

30 mars

Anslag till skatteför-
valtningen, m.m.

84

stora delar i de åtgärder och förslag som utskottsmajoriteten för fram,
men tar som skäl för reservationen upp regeringens beslut att lägga ner
Rättssäkerhetskommittén. Reservanterna försöker ge uttryck för att
utskottsmajoriteten skulle vilja försämra rättssäkerheten, vilket är totalt
fel. Skälet till att den nuvarande Rättssäkerhetskommittén läggs ner är
att den har kommit med sina förslag och därmed är färdig med sitt
arbete.

Nu skall förslagen utvärderas. För det fortsatta arbetet planeras, en-
ligt uppgift, tillsättandet av en ny kommitté som får ett bredare upp-
drag.

Karl-Gösta Svenson m.fl. tog upp frågan om den ekonomiska
brottsligheten. Karl-Gösta Svenson försökte göra ett stort nummer av
det. Den ekonomiska brottsligheten måste bekämpas med kraft. I april
kommer regeringen att lägga fram en strategiplan för att att attackera
bl.a. de frågor som den tidigare regeringen inte orkade med. Karl-Gösta
Svenson har därför tillfälle att i april återkomma till den frågan.

Samtidigt som lagen om skatteflykt, som togs bort av den borgerli-
ga regeringen, beräknas bli återinförd den 1 juli i år så tillsätter rege-
ringen en kommitté som får till uppgift att arbeta fram förslag till en ny
lag mot skatteflykt. I det arbetet skall man ta fasta på de erfarenheter
som vunnits vid tillämpningen av den tidigare lagen. Samma kommitté
får i uppdrag att komma med förslag till hur skattekontrollen kan stär-
kas och effektiviseras. Bl.a. skall kommittén ompröva reglerna för
skatterevision, dvs. skattemyndighetens rätt att granska företagens
bokföring.

I samma moment finns också reservation nr. 2 av Vänsterpartiet.
Man föreslår där att skattemyndigheten tilldelas 140 miljoner mer än
vad regeringen föreslagit i propositionen.

Riksskatteverket och skattemyndigheten har, på samma sätt som
alla andra myndigheter och förvaltningar, ålagts ett besparingskrav. För
de här aktuella myndigheterna gäller en besparing på 3 %. Utskottet har
i anslutning till detta med stor majoritet angivit i betänkandet att mot
bakgrund av det statsfinansiella läget måste alla möjligheter till bespa-
ringar genom effektiviseringar tas till vara även inom skatteförvaltning-
en.

Samtidigt skall sägas att nya resurser, motsvarande 1 % av ansla-
gen, tillförs för hanteringen av momsen till följd av EU-inträdet. Efter-
som de besparingskrav som nu föreslås bygger på den tidigare redovi-
sade fördjupade prövningen, anser utskottet att det är rimligt att bespa-
ringskravet genomförs.

I reservation nr 3 framhåller moderaterna i sitt yrkande att riksda-
gen till Ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt m.m., skall
öka på skuldbördan genom att anslå 10 miljoner mer än vad regeringen
föreslår. Regeringens förslag till anslag innebär att anslaget i förhållan-
de till innevarande budgetår förhöjs med vad som motsvarar den längre
tiden för det nya budgetåret. Utskottsmajoriteten vill därför inte tillmö-
tesgå den moderata reservationen.

I reservation nr 4 tar moderaterna upp frågan om Riksskatteverket
skulle få möjlighet att göra avvägningen av hur resurstilldelningen

mellan skattemyndigheternas och kronofogdemyndigheternas verksam-
heter skall ske. Utskottsmajoriteten delar regeringens uppfattning att
avvägningen, för att kunna göras i ett längre tidsperspektiv, bör ske i
form av sedvanlig budgetprövning. Det Karl-Gösta Svenson pekar på,
nämligen vad Riksrevisionsverket anser efter sin granskning, kan
mycket väl byggas in i de fortsatta kontakterna mellan departementet
och Riksskatteverket.

När det gäller befogenheten att besluta om indrivning framför mo-
deraterna i reservation nr 5 att Riksskatteverket skall få befogenhet att
besluta om när skatter och avgifter skall bli föremål för indrivning. Det
som gäller sedan länge är ju en nästan obligatorisk skyldighet för skat-
temyndigheterna att begära indrivning av skatter m.m. som inte betalas.
Undantagen från den skyldigheten har varit och är mycket begränsade.
För övrigt reformerade riksdagen, med ett enigt antagande, reglerna för
indrivning av statliga fordringar så sent som våren 1993. Såvitt det går
att bedöma har ingenting hänt sedan dess som gör att det nu krävs någ-
ra förändringar.

I reservation 6 begär Vänsterpartiet att kontrollen av aktieförsälj-
ningar skall effektiviseras. Enligt reservanterna förblir stora realisa-
tionsvinster på det området oredovisade. Som jag var inne på i början
av mitt anförande kommer regeringen att under våren lämna förslag till
riksdagen om att skyldigheten att lämna kontrolluppgift skall utvidgas.
Kontrolluppgifter skall enligt det kommande förslaget omfatta reavins-
ter eller reaförluster vid försäljning av andeler i värdepappersfonder.
För andra finansiella instrument, som t.ex. aktier, kommer regeringen
att föreslå att det införs skyldighet att lämna kontrolluppgift på försälj-
ningssumman.

Centern och Moderaterna begär i reservation 7 att den preliminära
F-skatten och den särskilda A-skatten sänks till 1994 års nivå. Jag tyck-
er att Per Rosengren i sitt anförande har givit ett tillräckligt svar på
detta. Riksdagen beslutade i höstas att höja uttaget på dessa bägge
skatter till 110 % av den slutliga skatten året före inkomståret för såväl
juridiska som fysiska personer respektive 105 % om denna skatt un-
derstiger den ursprungligen debiterade skatten. Även om både Centern
och Moderaterna var motståndare till beslutet i höstas, var höjningen då
motiverad av vinstutvecklingen i näringslivet. Utskottet menar därför
att det är alldeles för tidigt att redan nu revidera denna nivå.

I reservation 8 från Moderaterna och Centerpartiet begärs att regeln
i 5 kap. 4 § taxeringslagen skall vidgas till att också gälla vissa uppgif-
ter som lämnas i samband med inkomst av näringsverksamhet. Detta
anges särskilt beträffande sjukpeng i näringsverksamhet och beträffan-
de insättning på och uttag från skogskonto.

Jag vill, fru talman, bara först påpeka att syftet med reglerna om
skattetillägg bl.a. är att inskärpa betydelsen av att korrekta uppgifter
lämnas. Den nuvarande bestämmelsen i 5 kap. 4 § taxeringslagen in-
fördes i samband med genomförandet av den förenklade deklarationen
1985, och den tog sikte på att löntagare och bankkunder inte skall
drabbas av skattetillägg när det är den kontrolluppgiftsskyldige som har
gjort fel.

Prot. 1994/95:82

30 mars

Anslag till skatteför-
valtningen, m.m.

85

Prot. 1994/95:82

30 mars

Anslag till skatteför-
valtningen, m.m.

86

I reservation 9 framför kds krav på förändringar beträffande tidsfris-
ter för omprövning av deklarationer samt en begränsning av en even-
tuell respitränta till ett år. Utskottet har vid tidigare behandling av den-
na frågeställning enats om att anse nuvarande tidsfrist rimlig både för
den skattskyldige och för myndigheten. Vad gäller respitränta kommer
Skattebetalningsutredningen, som för övrigt kommer att avsluta sitt
arbete i år, att utarbeta förslag till ett samordnat system för redovisning
och inbetalning av skatter och avgifter. Därför är någon åtgärd nu inte
behövlig.

Fru talman! Därmed har jag gått igenom de reservationer som fo-
gats vid betänkandet och yrkar själv än en gång avslag på samtliga
reservationer och bifall till utskottets hemställan.

Anf. 154 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds) replik

Fru talman! Björn Ericson sade i sitt anförande att Rättssäkerhets-
kommittén lades ned eftersom den hade slutfört sitt arbete, trots att han
i sitt huvudanförande nämnde flera frågor som återstår att lösa, bl.a.
prejudikatsbildningen, förhandsbesked och tidsfrister för eftertaxering.

Björn Ericson sade också att man med andra åtgärder vill stärka
rättssäkerheten. Hur då? Vilka åtgärder föreslås?

Vidare sades att socialdemokraterna vill ta vara på de erfarenheter
som tillämpningen av skatteflyktsklausulen gav. Vilka erfarenheter är
det? Det finns inte många sådana. Denna klausul var mycket svår att
tillämpa.

Anf. 155 BJÖRN ERICSON (s) replik

Fru talman! Michael Stjernström funderar över hur rättssäkerheten
kommer att stärkas i den nya tappningen. Det är ju svårt att säga, efter-
som denna skall utformas i den nya kommittén, men det finns anledning
att se till att rättssäkerheten utformas på ett sådant sätt att man tillvara-
tar de intressen som vi har anledning att slå vakt om. Jag har alltså
inget svar på frågan hur den kommer att se ut, men den kommer att
utformas av den nya kommittén.

Anf. 156 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds) replik

Fru talman! Men delar Björn Ericson min uppfattning att det fanns
uppgifter som Rättssäkerhetskommittén skulle ta upp? Jag nämnde att
frågorna om prejudikatsbildningen, möjligheten till förhandsbesked och
tidsfristerna för eftertaxering är olösta och att man måste arbeta vidare
med dem.

Anf. 157 BJÖRN ERICSON (s) replik

Fru talman! Detta blir naturligtvis frågor som Rättssäkerhetskom-
mittén kommer att ta itu med.

Anf. 158 AGNE HANSSON (c) replik

Fru talman! Jag skulle egentligen kunna avstå, men nu börjar den
här debatten bli intressant. Björn Ericson sade först att Rättssäkerhets-
kommittén är nedlagd, men nu senast sade han att Rättssäkerhets-

kommittén skall ta hand om de frågor som föregående talare pekade på.
Hur tänker socialdemokraterna i frågan om rättssäkerheten? Det är inte
konstigt att man får tankar om att de är beredda att försämra den, efter-
som det nu sägs att skälet till nedläggningen är att den är färdig. Ändå
hade den nästan slutfört ytterligare ett betänkande för framläggande,
vilket nu varken kommer att bli föremål för remissomgång eller be-
handling.

Är det så, Björn Ericson, att regeringen är beredd att ta upp de frå-
gor som Rättssäkerhetskommittén nästan var färdig att presentera för
riksdagen? I så fall hälsar jag det beskedet med tillfredsställelse. Jag
tror nästan att den möjligheten finns.

Slutligen skulle jag vilja be Björn Ericson svara på den fråga som
jag ställde i mitt inledningsanförande: Ser socialdemokraterna en mot-
sättning mellan å ena sidan högre rättssäkerhet i beskattningen och å
andra sidan en effektiv beskattning?

Anf. 159 BJÖRN ERICSON (s) replik

Fru talman! Låt mig besvara den sista frågan först. Svaret är nej. I
mitt anförande angav jag att den rättssäkerhetskommitté som regering-
en nu har beslutat lägga ned har fört fram sina förslag och att dessa
förslag nu skall utvärderas. Det skall tillsättas en ny kommitté, som
bl.a. får ta ta itu med de frågorna, men dess uppdrag skall också bred-
das till att avse övriga rättssäkerhetsfrågor. Det är det svar som jag kan
lämna i dag.

Anf. 160 KARL-GÖSTA SVENSON (m) replik

Fru talman! Jag skall för att vinna tid nöja mig med en replik.

Det som är allvarligt i socialdemokraternas agerande är att de vill
återställa även på det här området. Man vill återställa det som vi här i
riksdagen har beslutat om och som en tidigare enig rättskommitté var
överens om, för att gå tillbaka till det gamla.

I utskottsbetänkandet anförs att utskottet välkomnar regeringens be-
sked att den ämnar föreslå ett återinförande av skatteflyktslagen. Jag
vill bara instämma i det som Michael Stjernström sade om skatte-
flyktslagens konsekvenser.

På områdena tull, kronofogdemyndighet och polis gör ni ju kraftful-
la neddragningar. Vi är tillbaka på precis samma nivå som i slutet av
80-talet, då ni inte kunde hävda er i arbetet mot ekobrotten. Vi ser i dag
i utredningen om bankkrisen effekterna av detta. Utredaren sade att
minst 3 Vi miljard kronor av förlusterna berodde på ekobrott. Ni hade
inga resurser mot detta. Ni vill bara försämra rättssäkerheten och dra
ned möjligheterna till en effektiv kamp mot ekobrotten. Det är det
allvarliga i den politik som ni för.

Anf. 161 BJÖRN ERICSON (s) replik

Fru talman! Att Moderaterna och socialdemokratin har delade upp-
fattningar beträffande skatteflyktslagen står klart för var och en, K-G
Svensson. Moderaterna har aldrig varit stora tillskyndare av att infordra
de skatter som skall infordras.

Prot. 1994/95:82

30 mars

Anslag till skatteför-
valtningen, m.m.

87

Prot. 1994/95:82

30 mars

Jag vill än en gång säga att den ekonomiska brottsligheten med
kraft måste bekämpas. Jag tror att man kan säga att den tidigare bor-

gerliga regeringen inte heller lyckades särskilt väl med den ekonomiska

Anslag till skatteför-
valtningen, m.m.

brottsligheten.

Redan nu, efter fem månaders regerande, kommer den socialdemo-
kratiska regeringen att lägga fram en strategi för den ekonomiska
brottsligheten. Vi får ta den debatten i april.

Anf. 162 PER ROSENGREN (v) replik

Fru talman! Under tiden 1993/94 fram till 1998 kommer man att ha
plockat bort 683 miljoner kronor från skattemyndigheterna. Om man
accepterar de siffror som har nämnts, dvs. att varje satsad krona ger sex
kronor tillbaks, måste det innebära att man också förlorar sex kronor i
intäkt om man plockar bort en krona - allt annat oförändrat. Om soci-
aldemkraterna eller majoriteten underkänner resonemanget om förhål-
landet 1:6 får de säga det, men om man plockar bort pengar som gene-
rerar mer pengar är det de facto ingen besparing.

Vi kan hävda att vi under åren också ger skatteförvaltningen extra
tillskott - 1995/96 50 miljoner, och 1994/95 149 miljoner. Det är bara
det att de extra tillskott som duttas dit litet grand då och då blir för-
ödande för organisationen. Man får ingen fasthet i organisationen. Man
sparar pengar för alla eventualiteters skull. Man får ingen fast personal,
och man får alltså ingen fast organisation. Detta extra duttande med
pengar är förödande för organisationen. Det vore bättre att de pengarna
lades på anslag Al och A2, om man nu menar att de behövs. Det menar
man säkert eftersom man ger dessa tillskott.

Den viktigaste frågan gäller om socialdemokraterna underkänner
teorin om att en satsad krona ger sex kronor tillbaks.

Anf. 163 BJÖRN ERICSON (s) replik

Fru talman! Vi underkänner inte det förhållandet, men till det skall
läggas att skattemyndigheten samtidigt säger att det inte bara är pengar
som behövs. Man klarar inte ut den ekonomiska brottsligheten i en
handvändning. För att situationen skall redas upp krävs också en avse-
värd utbildningsverksamhet. Det gör att effekten inte kommer på en
gång.

Anf. 164 PER ROSENGREN (v) replik

Fru talman! Nu blir jag mycket konfunderad. Vi vet alla att utbild-
ning av personal kostar pengar. Vill man satsa på kampen mot den
ekonomiska brottsligheten handlar det, som Björn Ericson säger, om att
utbilda folk. Men då måste man ha folk som sköter den löpande verk-
samheten också.

Att dränera skattemyndigheten på pengar i det läget blir en halv
katastrof, skulle jag vilja säga.

Om man accepterar förhållandet 1:6 innebär en besparing i dessa
storleksordningar att man de facto plockar pengar från statskassan.

88

Anf. 165 BJÖRN ERICSON (s) replik

Fru talman! Jag vill till Per Rosengren säga att vi sparar 8 % på tre
år på skatteförvaltningen och Riksskatteverket, medan vi sparar 11 %
på övriga myndigheter och förvaltningar. Det är en avsevärd skillnad.

Dessutom läggs det, vilket har redovisats tidigare i debatten, 200
miljoner extra på den ekonomiska brottsligheten.

Anf. 166 WIGGO KOMSTEDT (m)

Fru talman! Jag vill säga några få ord om motionen Sk807, som be-
handlas i betänkandet.

I en kärv ekonomi med nedskärningar på många områden proteste-
rar väldigt många människor och enskilda. Vad som inte uppmärksam-
mas - inte heller i goda tider - är alla de avgifter och skatter som beta-
las av den skattskydlige och som inte redovisas, vilket jag har påtalat i
motionen.

Det skulle vara väldigt viktigt och betydelsefullt om den enskilde
skattebetalaren fick veta vad det är man egentligen betalar för. Det är
trots allt en stor del av lönen som på det sättet går till avgifter och
skatter.

I ett särskilt yttrande har Moderaternas representanter i skatteutskot-
tet påtalat detta förhållande och sagt att man skall följa upp det. Man
har också pekat på det som jag har sagt i motionen, dvs. att de som har
F-skattsedel får detta redovisat och specificerat. De kan se exakt vilka
olika avgifter som betalas in.

Med den moderna ADB-tekniken skulle det vara mycket enkelt att
redovisa denna uppgift så som jag har föreslagit i motionen. Det är
viktigt för den enskilde skattebetalaren.

Moderaterna har lovat att följa upp frågan, och jag hoppas att hela
riksdagen gör det. Politikerna vill väl inte undanhålla för skattebetalar-
na hur mycket pengar som försvinner bakvägen och som egentligen
borde vara deras lön? Jag tror att det är viktigt för många att förstå
vilken lönesumman egentligen är.

Jag har inget yrkande, för vi skall votera före kl. 18.

Överläggningen var härmed avslutad.

Beslut

Mom. 1 (anslag till Skatteförvaltningen)

Propositioner ställdes först beträffande utskottets hemställan och däref-
ter ifråga om motiveringen.

Hemställan:

1. utskottet

2. res. 2 (v)

Votering:

249 för utskottet

18 för res. 2

2 avstod

Prot. 1994/95:82

30 mars

Anslag till skatteför-
valtningen, m.m.

89

Prot. 1994/95:82

30 mars

Anslag till skatteför-
valtningen, m.m.

90

80 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    133 s, 63 m, 15 c, 17 fp, 11 mp, 10 kds

Förres. 2:       17 v, 1 mp

Avstod:         2 fp

Frånvarande:    28 s, 17 m, 12 c, 7 fp, 5 v, 6 mp, 5 kds

Motiveringen:

Godkännande av

1. utskottets motivering

2. motiveringen i res. 1 (m, c, fp, kds)

Votering:

153 röster för utskottet

109 röster för res. 1

8 avstod

79 frånvarande

Kammaren godkände utskottets motivering.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    133 s, 8 v, 12 mp

Förres. 1:       64 m, 15 c, 19 fp, 1 v, 10 kds

Avstod:         8 v

Frånvarande:    28 s, 16 m, 12 c, 7 fp, 5 v, 6 mp, 5 kds

Mom. 8 (preliminär F-skatt och särskild A-skatt)

1. utskottet

2. res. 7 (m, c)

Votering:

190 röster för utskottet

80 röster för res. 7

79 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    133 s, 19 fp, 17 v, 12 mp, 9 kds

För res. 7:       64 m, 15 c, 1 kds

Frånvarande:    28 s, 16 m, 12 c, 7 fp, 5 v, 6 mp, 5 kds

Mom. 9 (skattetillägg)

1. utskottet

2. res. 8 (m, c)

Votering:

191 röster för utskottet

79 röster för res. 8

79 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    133 s, 19 fp, 17 v, 12 mp, 10 kds

För res. 8:       64 m, 15 c

Frånvarande:    28 s, 16 m, 12 c, 7 fp, 5 v, 6 mp, 5 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Beslut om uppskjuten votering

På förslag av andre vice talmannen medgav kammaren att de ären-
den som hann debatteras färdigt under återstoden av dagens samman-
träde fick avgöras vid arbetsplenum onsdagen den 5 april.

Ajournering

Kammaren beslöt kl. 17.59 att ajournera förhandlingarna till kl.
19.00 för middagsuppehåll.

Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.

8 § Alkoholskatt och tobaksskatt

Föredrogs
Skatteutskottets betänkande 1994/95:SkU19
Alkoholskatt och tobaksskatt

Anf. 167 JAN-OLOF FRANZÉN (m)

Herr talman! Moderaterna har fogat tre reservationer och ett särskilt
yttrande till skatteutskottets betänkande nr 19. För att underlätta kam-
marens arbete yrkar jag bifall bara till reservation nr 2 under mom. 3
vad gäller teknisk sprit, men jag står självfallet bakom övriga moderata
reservationer och vårt yttrande.

När det gäller den tekniska spriten är det den nya lagstiftningen som
ställer till problem för de företag som i sin verksamhet använder denna.
Problemen består i att företag som använder teknisk sprit tvingas ligga
ute flera månader med skattedelen på denna. Skatten kan i många fall
uppgå till miljonbelopp årligen.

Företagen kan också skaffa sig godkännande som upplagshavare,
men då kräver Riksskatteverket en säkerhet för skatten på 500 000 kr.
Många av dessa företag torde vara i den situationen att de över huvud
taget inte förmår ligga ute med skatten eller ställa upp med den begärda
säkerheten.

Vi moderater tillsammans med övriga borgerliga partier anser att
det inte finns någon rimlig anledning till att det skall behöva vara på
det här viset. Man kan genom relativt enkla ändringar i regelsystemet
åstadkomma en bättre ordning. Exempelvis skulle man kunna bygga på

Prot. 1994/95:82

30 mars

Alkoholskatt och
tobaksskatt

91

Prot. 1994/95:82

30 mars

de kontrollrutiner som redan används av Läkemedelsverket när det
kontrollerar dem som använder teknisk sprit skattefritt mot försäkran.

Vi föreslår därför i reservationen en utvidgning av försäkringssys-

Alkoholskatt och
tobaksskatt

temet med en rimligare nivå på den begärda säkerheten. Dessutom
föreslår vi reservanter att en omprövning av förutsättningarna för att bli
upplagshavare skall övervägas närmare.

Den övergångsordning som innebär att vissa användare av teknisk
sprit får inköpa spriten skattefritt mot försäkran måste med omedelbar
verkan förlängas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

I reservation nr 4, herr talman, tar vi moderater upp frågan om 24-
timmarsregeln vid införsel av alkoholdrycker som inköpts skattefritt
ombord på färjor. Vi anser att den nya lagen om beskattning av priva-
tinförsel etc. över huvud taget inte bör innehålla någon 24-
timmarsregel.

Då det gäller särskilt taxfreevaror som säljs ombord på färjor mel-
lan Sverige och andra EU-länder anser vi att den kvantitativa restrik-
tionen som följer av gällande provianteringsföreskrifter och som be-
gränsar försäljningen ombord på färjorna inom Norden är tillräcklig
från olika synpunkter. Därför behövs inte 24-timmarsregeln, och den
bör kunna utgå ur lagstiftningen.

Vi förutsätter dock att regeringen uppmärksamt följer hur taxfree-
försäljningen praktiseras på färjor efter ett borttagande av den nuvaran-
de 24-timmarsregeln. Skulle missbruk efter en nyordning uppstå måste
självfallet nödvändiga åtgärder vidtas.

Herr talman! I reservation nr 5 tar vi moderater upp restriktionerna
för vilka varor som får ingå inom den 800-kronorsram som gäller för
skattefri försäljning i exportbutiker till resenärer ombord på fartyg och
flygplan på väg från Sverige till annat EU-land. Dessa restriktioner
saknar stöd i EU-rätten och tillämpas heller inte av andra EU-länder.
Sverige har maximerat försäljningen till 2 liter öl per resenär, medan
däremot t.ex. Finland tillåter 15 liter. Detta innebär att man på passage-
rarfärjorna mellan Sverige och Finland får köpa endast 2 liter öl på
utresan men 15 liter på hemresan till Sverige. Denna ordning måste
resenärerna uppfatta som märklig.

Enligt vår uppfattning måste konkurrensneutralitet eftersträvas.
Detta vill vi ge regeringen till känna.

I ett särskilt yttrande har vi moderater i utskottet tagit upp konsek-
venserna av skatten på öl. Sverige har jämfört med övriga EU-länder en
mycket hög skatt på öl. Genom nya, liberaliserade införselbestämmel-
ser kommer betydande mängder av lågbeskattat öl att införas till Sveri-
ge. Detta leder till betydande förluster för den svenska bryggerinäring-
en. Vidare kommer den svenska staten att förlora skatteintäkter. Det
allvarligaste synes oss vara att många arbeten inom den svenska bryg-
gerinäringen riskerar att slås ut.

Mot denna bakgrund är det viktigt att eftersträva en harmonisering
av alkoholskatten i Sverige med vad som gäller inom EU. Vi anser att
detta är önskvärt för att åstadkomma rimliga konkurrensförhållanden

92

och viktiga förutsättningar för nödvändiga framtida investeringar inom
den svenska bryggerinäringen.

Anf. 168 KARIN PILSÄTER (fp)

Herr talman! Våldet och hoten i samhället kryper tätt inpå oss. De
som blir utsatta är både nära och kära och totala främlingar. Det är våld
i hemmen, våld på gator, våld på torgen, våld med knytnävar, våld med
vapen, hot, terror, t.o.m. död.

Många människor engagerar sig mot våldet. Ibland pratar man om
hårdare tag, längre straff, fler poliser, och andra gånger om förebyg-
gande åtgärder, vård, omhändertagande, förebilder, vuxennärvaro
bland ungdomar, mer kunskaper och insikter. Listan kan göras mycket
lång.

Målet, ett tryggare samhälle för oss alla, är givetvis helt okontro-
versiellt, men ofta är vi oense om medlen. Jag tror att det här är ett
sådant tillfälle.

Herr talman! Våldet i vårt samhälle har ett mycket starkt samband
med frågorna i det här betänkandet. Även om alkoholbeskattning, in-
förselregler, m.m. oftast diskuteras i mera tekniska termer och från
andra utgångspunkter så finns ett samband.

Alkohol kan både brukas och missbrukas. Det som i ena samman-
hanget är ett gott glas vin, litet extra festligt, samvaro och gemenskap,
blir i ett annat sammanhang en ensam flaska dessertvin, ilska, hopplös-
het, hot, skador och våld. Alkoholens skadeverkningar är fortfarande
ett av vårt lands största sociala problem.

Mycket har gjorts för att motverka skadorna, men andra faktorer
verkar i motsatt riktning. Försäljningen har tydligen minskat litet grand,
men det finns många oroande tecken, t.ex. att missbruket återigen går
längre ner i åldrarna. Det finns ingen anledning att slå sig till ro, tvärt-
om. Vi har väldigt långt kvar tills vi har uppnått det WHO-mål om en
minskning av totalkonsumtionen som Sverige har ställt sig bakom.
Regeringen har ett stort ansvar för att på bred front ta tag i det här.

Herr talman! Förutsättningarna för alkoholpolitiken ändras, t.ex.
genom medlemskapet och de omförhandlingar av införselkvoter som
det för med sig och genom de ändrade villkor för prispolitiken som
uppstår. Folkpartiet liberalerna tycker att detta måste leda till förstärk-
ningar av alkoholpolitiken på andra områden för att så långt som möj-
ligt motverka dessa negativa effekter av medlemskapet i EU.

Det som i dag är aktuellt är frågor kring införsel och kommande
förändringar av skatten på öl.

Medlemskapet i EU har gett oss en ökad rätt att föra in alkohol i
Sverige som är billigare än den som finns hemma. Det innebär natur-
ligtvis en risk för ökad totalkonsumtion. Jag kan ge ett exempel. Här-
omdagen kom min man hem från en konferensresa till Åbo. Tidigare
skulle han ha haft sex burkar med sig hem. Nu hade han en hel platta.
Självfallet leder det till en ökad konsumtion i vårt hushåll. Andra män-
niskor fungerar likadant.

Om de tillåtna kvantiteterna utökas ytterligare efter våra två år av
övergångsregler blir risken också större. Därför anser vi i Folkpartiet

Prot. 1994/95:82

30 mars

Alkoholskatt och
tobaksskatt

93

Prot. 1994/95:82

30 mars

att man skall vara beredd att t.o.m., om så behövs, använda Sveriges
veto till att förlänga restriktionen vad gäller kvantiteterna. Detta fram-

förs i reservation nr 6. Detta är också viktigt för att man skall kunna ha

Alkoholskatt och
tobaksskatt

kvar någon form av aktiv prispolitik. Ju mindre införselkvantiteter vi
har, desto mindre behov har vi av EU-anpassning.

Det kan vara aktuellt att sänka skatten på folköl när vårt undantag
från skatteharmonisering upphör om några år. Om skatten på folköl i
stället höjs behöver det inte betyda att alla dricker starköl. Jag tror
säkert att våra duktiga svenska bryggerier kan ta fram ölsorter som är
ännu svagare som kan ersätta folkölet och säljas i livsmedelsbutikerna.
Det är därför viktigt att regeringen inte lägger fram några förhastade
förslag om en minskad ölbeskattning. Det här har vi fört fram i ett
särskilt yttrande av Isa Halvarsson som har fogats till betänkandet.

Herr talman! Inledningsvis pratade jag om våld. Vi vet att berus-
ning, missbruk av antingen alkohol eller andra droger, finns med i
bilden vid nästan alla fall av misshandel och våldsbrott. Det finns med
vid våld i hemmet mot nära och kära såväl som vid våld på gator, torg
eller allmänna lokaler som är riktat mot främlingar. Att vilja sänka
totalkonsumtionen och därmed missbruket är inte något utslag av or-
dentlighet eller inskränkthet, inte ens tråkighet. Det är ett utslag av
engagemang för alla dem som direkt eller indirekt blir offer: barn,
fruar, andra anhöriga, kamrater och främlingar. Därför tycker jag att det
är litet beklämmande att se att det parti, Moderaterna, som kanske mest
försöker profilera sig som lagens och ordningens väktare, som mest av
alla vill ha mer polisinsatser, längre straff och allmänt hårdare tag sam-
tidigt verkar för att en av de absolut viktigaste bakomliggande fakto-
rerna, alkoholen, skall bli både billigare och mer lättillgänglig. Det här
tycker jag är hyckleri. Allt tal om att värna brottsoffer klingar väldigt
falskt så länge man hellre värnar bryggerierna och medverkar till att
fler blir utsatta.

Alldeles särskilt gäller detta kvinnor och barn. De blir offer för
psykisk och fysisk misshandel. Det statistiskt sett farligaste stället för
en kvinna att vara på är inte mörka bakgator i city utan hennes eget
hem. Det är inte vi kvinnor som går hem på fredagskvällen, tar oss ett
järn och klår upp våra karlar. Det är männen som gör så. Därför är
detta i allra högsta grad också en kvinnofråga förutom att det framför
allt är en fråga om folkhälsa, omtanke och medmänsklighet.

Herr talman! Jag vill yrka bifall till reservation nr 6 och står givet-
vis även bakom reservation nr 2 om teknisk sprit, vilken jag hoppas
inte har någon alkoholpolitisk inverkan.

Anf. 169 JAN-OLOF FRANZÉN (m) replik

Herr talman! Vi moderater tror att individen kan behärska och
handskas med alkoholdrycker. Vi tror inte att man genom högre skatte-
satser får mindre problem med alkoholen.

Jag skulle önska att Karin Pilsäter hade varit nere i Skåne, mellan
Helsingör och Helsingborg. Där flödar ölet i dag in till riket. Man får
bygga om färjorna för att klara av de ölbackar som skall forslas in i

94

Sverige. Karin Pilsäter slår ut sin egen bryggerinäring i landet. Jag tror

mycket väl, som hon är inne på, att man kan göra gott öl. Jag för min
del anser att det just är smaken på ölet som är det viktigaste. Skatterna
är inte avgörande i det fallet. Det handlar om konkurrens.

Anf. 170 KARIN PILSÄTER (fp) replik

Herr talman! Jag tror att det är allmänt vedertaget att priset har ett
avgörande inflytande på totalkonsumtionen. Totalkonsumtionen hänger
ihop med hur mycket som missbrukas och hur mycket problem det blir
kring alkoholen. Då får naturligtvis lägre pris negativa effekter. Det är
inget konstigt. Ni är beredda att ta det. Jag är inte beredd att göra det.
Det är det som är skillnaden.

Om nu smaken på ölet och inte skattesatser eller alkoholhalter är
det viktiga, vilket jag också tycker, är det väl ett alldeles utmärkt för-
slag att låta våra svenska bryggerier ta fram bra konkurrenskraftigt öl
att sälja i de vanliga livsmedelsbutikerna? Det är väl en mycket bättre
lösning än att bara släpphänt ge efter? Som det framfördes fick jag
intryck av att ölet redan flödar i Skåne. Skall vi då bara ge efter och se
till att det flödar ännu mer?

Anf. 171 LARS BÄCKSTRÖM (v)

Herr talman! Jag skall begränsa mitt inlägg. Jag kan bara konstatera
att jag i allt väsentligt instämmer i det anförande som Karin Pilsäter
nyss hade här i talarstolen. Jag vill i likhet med Karin Pilsäter yrka
bifall till reservation nr 6 under mom. 9.

Den bygger på en folkpartimotion som vi från Vänsterpartiets sida
tycker är bra. Det är roligt att kunna stödja Folkpartiet i den här frågan,
särskilt som Folkpartiet var ett ja-parti. Vi är ett nej-parti. Men här
försöker vi ta ett gemensamt ansvar för de negativa effekter som Folk-
partiet inser kan följa av medlemskapet. Det är roligt att Folkpartiet tar
det ansvaret och har väckt den här motionen, och det är roligt att vi kan
stödja den här reservationen.

Det är ytterligt beklagligt att inte andra partier, dvs. Miljöpartiet,
Centerpartiet, Socialdemokraterna och även Moderaterna, gör samma
sak. Det är beklagligt, men jag tror att man kommer att ändra sig när
man börjar fundera. Man kanske inte har ändrat sig till nästa votering,
men det är nödvändigt att ändra denna inställning. Det är nödvändigt
att höja aktivitetsnivån vad gäller den här frågan. Annars besannas alla
de farhågor som vi i nej-partierna hade. Ni från ja-sidan vill väl inte att
vi skall få rätt? Därför är det bättre att gå på Folkpartiets linje. Då kan
ni få visa att vi inte hade rätt i allting.

Tack, herr talman!

Anf. 172 RONNY KORSBERG (mp)

Herr talman! Jag vill ta upp en annan aspekt på detta med alkohol-
skatten. Miljöpartiet har väckt en motion som innehåller två förslag om
skattehöjning, dels på alkohol, dels på tobak. Det här ligger i linje med
de tankar som vi har om att växla skatt. Det som vi vill ha, t.ex. arbete,
skall inte beskattas så hårt. I stället skall högre skatt läggas på sådant
som vi vill bli av med.

Prot. 1994/95:82

30 mars

Alkoholskatt och
tobaksskatt

95

Prot. 1994/95:82

30 mars

I linje med detta resonemang har vi också fört fram tanken på att
det som leder till kostnader i samhället - t.ex. alkoholskador och annat

som blir följden av att man dricker för mycket sprit och röker för

Alkoholskatt och
tobaksskatt

mycket - skall kopplas till beskattningarna. Det är grundtanken i det
förslag som vi har lagt fram.

Detta leder också till en viss budgetförstärkning. Om man, som vi
föreslår i vår motion, skulle höja alkoholskatten med ungefär 10 %,
vilket egentligen inte är så våldsamt mycket, skulle det leda till en
inkomstförstärkning på ungefär 2 miljarder. Om man höjer skatten på
tobak med 13 %, som vi föreslår, får man in en och en halv miljard.
Tanken är att dessa pengar skall användas för att täcka de merkostnader
som samhället får på grund av negativa effekter.

Vi är naturligtvis medvetna om att det här synsättet inte är gängse i
dag. Man tar in skatt på ett mer allmänt sätt och gör en fördelning efter
någon sorts behovsprövning. Vi vill ändå föra fram tanken på att det
skall finnas någon form av koppling. Vi tror i och för sig inte att det har
någon större styreffekt. Vi vet att både drickandet och rökandet egent-
ligen inte är så priskänsligt. Det är en ganska liten koppling mellan pris
och efterfrågan.

Men vi tycker att det är en litet väl tuff skrivning i betänkandet, och
det är därför vi har reserverat oss. Där står nämligen att vi sedan en
lång tid tillbaka hävdat ståndpunkten att man inte skall beskatta på det
här sättet. Det tycker vi inte är något argument. Det är väl bara ett kon-
staterande att man har gjort så här. Bara för att man gjort en sak väldigt
länge behöver man inte fortsätta att göra på samma sätt.

Vi tyckte alltså att det kunde vara intressant att väcka den här frå-
gan med den direkta kopplingen mellan skatt och den verksamhet som
man får.

Jag står givetvis bakom båda de reservationer vi har på den här
punkten, men jag skall nöja mig med att yrka bifall till reservation 1
under mom. 1.

Anf. 173 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds)

Herr talman! Jag vill avgränsa mitt inlägg till att enbart ta upp frå-
gan om teknisk sprit. Som framhålls i motioner från bl.a. kristdemokra-
terna förorsakar den nya lagstiftningen problem för företag som i sin
verksamhet använder teknisk sprit som inte är denaturerad.

Problemen består däri att dessa företag antingen måste ligga ute fle-
ra månader med skatten, som i normala fall kan uppgå till flera miljo-
ner kronor årligen, eller skaffa sig godkännande som upplagshavare. I
det sistnämnda fallet krävs emellertid både lagringskapacitet och att
företaget, om det avser att sälja den obeskattade varan till en annan
upplagshavare i Sverige eller till en näringsidkare i ett annat EG-land,
ställer säkerhet för skatten. Hittills har Riksskatteverket krävt en säker-
het på 500 000 kr.

Många företag torde vara i den situationen att de över huvud taget
inte förmår ligga ute med skatten eller ställa den begärda säkerheten,
eller att de kan tillgodose kraven endast till priset av en försvagad lik-

96

viditet eller genom att anstränga sin kredit ytterligare.

Det finns ingen rimlig anledning till att det skall behöva vara på det
viset. Man kan genom relativt enkla ändringar i regelsystemet åstad-
komma en bättre ordning, som kan bygga på de kontrollrutiner som
redan utövas av Läkemedelsverket över dem som får använda teknisk
sprit skattefritt mot försäkran.

Jag föreslår således att man närmare överväger en utvidgning av
försäkranssystemet, en rimligare nivå på den begärda säkerheten och en
omprövning av förutsättningarna för att bli upplagshavare. Med ome-
delbar verkan bör den övergångsordning förlängas som innebär att
vissa användare av teknisk sprit får inköpa spriten skattefritt mot för-
säkran.

Jag yrkar bifall till reservation 2.

Anf. 174 LARS U GRANBERG (s)

Herr talman! För tre och en halv månad sedan debatterade vi i den-
na kammare om regeringens proposition 1994/95:56. Den debatten
resulterade i att en klar majoritet fastslog nya skattesatser för tobak och
alkohol. Vidare fastslogs de undantagsregler som vi genom vårt med-
lemskap i den europeiska unionen kommer att kunna behålla fram till
1997.

Ett undantag som beslutades om den 14 december 1994 var undan-
taget för vår syn på en progressiv beskattning av alkoholdrycker, vilket
ger oss som politiker ett gyllene läge att under den tiden propagera i
EU för vår syn på frågan om beskattning av alkohol och där eventuellt
kunna så ett frö för framtiden.

Likaså ger det de svenska bryggarna en möjlighet till en relativt
mjuk övergång till de nya EU-direktiven om alkoholbeskattning.

Här kan också nämnas att regeringen gett klara signaler om att frå-
gan kommer att åter väckas i god tid före 1997.

Vidare beslutades om att vi även i framtiden, åtminstone under den
tid som vi har undantag på den kvantitativa sidan, skall hålla oss med
en s.k. 24-timmarsregel. Varför skall vi då ha denna regel, när detta
inte är något krav från EU och det inte heller finns något undantag för
detta i medlemsförhandlingarna?

Moderata samlingspartiets frågor slutar aldrig att förvåna mig. Där-
för skulle det vara ganska intressant, herr talman, om Jan-Olof Franzén
kunde redovisa för hur moderaterna tänker sig en effektiv uppföljning
och bevakning av de undantagsregler som vi nu har gentemot de andra
EU-länderna.

Sedan bör vi, herr talman, få ett klart besked från Jan-Olof Franzén
och moderaterna vilka direktiv Sveriges parlament bör följa och även
vilka vi inte bör följa. Då vi nu är medlemmar i EU kan de väl med
lätthet redovisa detta?

Det är nämligen så, herr talman, att denna fråga - likt många andra
frågor som Sveriges riksdag i dag tar ställning till - är EU-direktiv om
ändring i svensk lagstiftning. Jag har svårt att se att det på någon punkt
i EU-avtalet finns något undantag vad gäller möjligheten att gång på
gång gå emot EU och dess direktiv.

Prot. 1994/95:82

30 mars

Alkoholskatt och
tobaksskatt

7 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 82

Prot. 1994/95:82

30 mars

Herr talman! Allt det här, och litet till, var de huvudfrågor vi debat-
terade här i kammaren för snart tre och en halv månad sedan. Den

gången var det enbart Moderata samlingspartiet som opponerade i

Alkoholskatt och
tobaksskatt

debatten, och det i form av Jan-Olof Franzén. När vi nu behandlar
skatteutskottets betänkande 1994/95 :SkUl 9, Alkohol- och tobaksskatt,
vaknar de andra partierna till liv. Måhända är det vårkänslorna som får
debattlustan att svalla.

Hos Vänsterpartiets Lars Bäckström och Miljöpartiets Ronny Kors-
berg kan man klart se ett väsentligt inflytande av våren. Det ser man på
intensiteten i att föreslå vissa skattehöjningar för att till vissa, visserli-
gen mycket behj ärtans värda, områden styra de inkomster man räknar
med av dessa riktade skatter.

Visst är våren härlig, herr talman, men inte så härlig att man bara
kan komma dragandes med skattehöjningar och tro att dessa enbart
kommer att generera vinster. Man måste också ta en titt på de eventuel-
la kostnader och följdverkningar som kan uppstå vid en ändring av en
skattemodell. Det gör man bäst genom att underställa dessa frågor en
helt vanlig budgetprövning.

Herr talman! De nuvarande skattesatserna på alkoholdrycker fast-
ställdes så sent som i höstas. Att nu börja ändra i skattenivåerna tycker
vi är att gå för häftigt fram. Vi behöver tid för att överväga de framtida
skattesatserna, där vi också måste bearbeta EU:s syn på alkoholbe-
skattningen.

För Sveriges del har vi i riksdagen antagit - precis som Karin Pilsä-
ter sade - med klar enighet ett mål från Världshälsoorganisationen om
att sänka alkoholkonsumtionen med 25 % t.o.m. år 2000. Den enighe-
ten är också ett argument för att i mesta möjliga mån gå varsamt fram
med förändringar i lagstiftningen på alkoholsidan. Min förhoppning är
att samma majoritet återfinns här i kammaren även i dag.

Därför skulle det vara bra, herr talman, om exempelvis Jan-Olof
Franzén och moderaterna deklarerar hur man ser på det uppsatta WHO-
målet. Jag hoppas att de, precis som två andra representanter för op-
positionspartierna, deklarerar sin ställning vad gäller detta mål, och jag
hoppas också att de övriga oppositionspartierna deklarerar samma
inställning.

Herr talman! Jag vill säga några ord om skatt på öl. Även här har vi
ett av de undantag som jag beskrev i inledningen av mitt anförande.
Undantaget sträcker sig till 1997, vilket ger både stat och näring ett
välförtjänt andrum. Vi behöver även här tid på oss för att påverka och
inte minst för att stanna upp och ta en titt på vad bryggarna kan göra
och vad staten kan göra för att forma ett fungerande och hållbart skatte-
och näringsklimat för bryggerinäringen i framtiden.

Det som krävs nu, herr talman, är uppslutning runt ett genomtänkt
och långsiktigt näringspolitiskt förslag för att värna svensk bryggerinä-
ring i en hård europeisk konkurrens. Det vore väl att föredra framför en
totalt huvudlös omställning både av kvantitetsgränserna och av skatte-
satserna på öl, som moderaterna bl.a. föreslår.

98

Det är utifrån det perspektivet som regeringen har deklarerat att
man i god tid före undantagets utgång 1997 kommer tillbaka med ett
klart konstruktivt förslag.

Herr talman! På området teknisk sprit kan ju nämnas, att vad gäller
problemet med eventuella lättnader på detta område har nu regerings-
kansliet satt i gång ett arbete med att kartlägga problemen på området,
och signaler från kansliet tyder på att denna fråga återigen kommer att
bli föremål för debatt både i utskottet och eventuellt även här i kamma-
ren. En sak som är klart intressant är att redan nu, mitt under debatten,
arbetar beskattningsmyndigheten med en del av området teknisk sprit,
nämligen att man numera individuellt avväger säkerhetsbeloppet. Men
denna fråga kommer, herr talman, åter att bli föremål för granskning i
skatteutskottet.

Herr talman! En annan skatt som tas upp i skatteutskottets betän-
kande 1994/95:SkU19 är skatten på tobaksvaror. Även här hävdar vi att
den tid som har gått sedan beslut fattades rör sig om endast tre och en
halv månad. Det är alldeles för kort tid för att vi i dag skall kunna se
några större konsekvenser som gör att vi nu i dag överväger att frångå
det föregående fattade beslutet. Också här krävs det ju att vi förbereder
oss för en eventuell förändring i skattesatserna rörande tobaksvaror och
vanor, och det skall vi göra på samma sätt som på de områden där vi
har undantag från EU:s skattesatser och regler. Vi måste alltså klarläg-
ga vår syn på tobaksbeskattningen inom det europeiska samarbetet.

Avslutningsvis, herr talman, vill jag återigen påminna oppositionen
om att vi skall göra allt för att nå upp till Världshälsoorganisationens
mål vad gäller alkoholkonsumtionen i Sverige. För att nå dit måste vi
samarbeta med de övriga nordiska och europeiska länderna. Det är
därför viktigt att vi inte nu förhastar oss och på så sätt slår igen öppna
dörrar och sedermera springer före de övriga nordiska länderna. Det vi
skall göra är att avvakta samtalet som pågår mellan exempelvis de
nordiska länderna rörande den s.k. nordiska provianteringsöverens-
kommelsen.

Vidare måste våra förhandlingar med EU föras utifrån vår syn på
alkoholpolitiken, nämligen att vårt mål är att sänka alkoholkonsumtio-
nen med 25 % till år 2000.

Med det, herr talman, vill jag yrka bifall till utskottets hemställan
och avslag på reservationerna.

Anf. 175 JAN-OLOF FRANZÉN (m) replik

Herr talman! Vi har undantagsregler i tre år när det gäller alkohol
och öl. Men Sverige har i dag oerhört höga skatter i förhållande till
övriga EU-länder. Om jag bara får nämna starkölet, ligger skatten här
på 13 kr per liter, medan den i Danmark är 3 kr och i Tyskland 86 öre.
Det är stora skillnader.

Det är klart att bryggerinäringen i detta land vill ha spelregler. Nu
har vi ju en övergångstid på tre år, och man vill då ha signaler från
regeringen om hur vi skall ha det i vårt land. Skall vi lägga ned de
mindre bryggerierna? Vi har ett antal mindre bryggerier i landet, och
många av dem har varierande smak på sina drycker, till gagn för det

Prot. 1994/95:82

30 mars

Alkoholskatt och
tobaksskatt

99

Prot. 1994/95:82

30 mars

svenska folket med olika smakinriktningar. Vi har också större bryg-
gerier.

Hur går det för den mindre bryggerinäringen ute i glesbygden? Det

Alkoholskatt och
tobaksskatt

vill jag fråga Granberg.

Anf. 176 LARS U GRANBERG (s) replik

Herr talman! Det är sant att vi har ett undantag, och så länge vi har
det undantaget tycker jag att vi skall ta det litet lugnt och se framtiden
an.

Jag tolkar svaret från Jan-Olof Franzén så att han tycker att skatten
på öl är hög. Vi ser det som en del av just alkoholpolitiken att ha de
höga skatterna, för att de också skall finansiera den sociala sidan -
precis som Karin Pilsäter var inne på.

Jag kan ställa frågan till Jan-Olof Franzén igen: Hur ser ni modera-
ter på Världshälsoorganisationens mål?

Anf. 177 JAN-OLOF FRANZÉN (m) replik

Herr talman! Jag säger här att skatten är hög i Sverige, och det er-
känner också Granberg. Vad händer om vi ligger kvar på denna höga
nivå? Kan den svenska bryggerinäringen klara sig gentemot konkurren-
sen från övriga Europa? Det är det frågan gäller, och det är den jag vill
ha svar på. Jag har mycket svårt att tro att den svenska bryggerinäring-
en kan överleva i det läget.

Anf. 178 LARS U GRANBERG (s) replik

Herr talman! Jag kan förstå att Jan-Olof Franzén har ett visst intres-
se just för bryggerinäringen. Vi har tre års undantagstid, och vi skall ta
den tiden.

Svaret på min fråga till Moderaterna uteblev. Jag tolkar det så att
Moderaterna är nästan det enda partiet i kammaren som inte ställer upp
på Världshälsoorganisationens mål.

Anf. 179 RONNY KORSBERG (mp) replik

Herr talman! Lars U Granberg sade mycket klokt i sitt anförande
som jag gärna kan instämma i. Det är speciellt på två punkter som jag
vill ge honom rätt.

För det första är det riktigt att jag har vårkänslor. Det kan inte för-
nekas, och det känns inte helt fel.

För det andra tycker jag inte att det finns några motsatser i det för-
slag som vi lägger fram om att höja priset på alkohol och tobak genom
en höjd skatt. Men jag kan ge Lars U Granberg rätt i att det kanske inte
är världens bästa tajmning med förslaget, eftersom vi nyligen har ändrat
skatten genom EU-medlemskapet - som vi kanske i och för sig inte
applåderade. Det finns också ett behov av att ha långsiktiga och någor-
lunda stabila regler.

Jag kan försäkra Lars U Granberg att vi inte har några dubier vad
gäller målet att försöka nedbringa konsumtionen av både tobak och
alkohol. Det framgår ganska klart av vår motion i ärendet. Även om det

100

inte är kristallklart när jag säger att det inte finns någon stark koppling

mellan priset och konsumtionen, är den ju inte oväsentlig. Jag tycker
därför att vårt förslag kan tillgodose både behovet av den koppling som
vi avser och målet att få ned konsumtionen.

Anf. 180 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds) replik

Herr talman! Det låter bra att man har uppmärksammat att det finns
vissa problem med den tekniska spriten och att skattemyndigheten
självmant nu har börjat titta på kraven på säkerhet. Lars U Granberg
sade också att det finns vissa problem här - problem som vi inte upp-
märksammade tillräckligt mycket när vi fattade beslut om detta i hös-
tas.

Jag vill fråga vilka problem som Lars U Granberg ser beträffande
den tekniska spriten utöver kravet på säkerhet.

Anf. 181 LARS U GRANBERG (s) replik

Herr talman! Ett problem är just kostnaderna för företagen. Jag har
inte sett den nya propositionen. Jag svarar inte mer än så, utan jag vän-
tar tills vi får se den nya text som vi skall ta ställning till.

Jag kan passa på att ställa frågan till Michael Stjernström. Han sva-
rade inte heller när det gäller Världshälsoorganisationens mål. Hur
ställer sig kds till det?

Anf. 182 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds) replik

Herr talman! Som Lars U Granberg har noterat har vi inte reserverat
oss på mer än den punkt som gäller den tekniska spriten, så vi instäm-
mer med utskottsmajoriteten på de övriga punkterna.

Vi tycker att WHO:s mål är det enda riktiga. Vi arbetar för en re-
striktiv alkoholpolitik i Sverige. Det är riktigt, som Lars U Granberg
försökte säga, att vi månar om många människor i samhället, och därför
är vi restriktiva till alkohol.

Anf. 183 LARS BÄCKSTRÖM (v)

Herr talman! Lars Granberg talade om vårkänslor, och Ronny
Korsberg erkände att han hade vårkänslor. Jag är mer osäker av mig
ännu - det får bli varmare i luften först. Men Lars Granberg hade nog
litet vårkänslor själv, eller också var det insnöade gamla rester han
visade upp. Han gav mig en överhalning för att jag ville höja skatten,
men det har jag inte föreslagit, Lars Granberg - inte alls! Det var lik-
som av gammal vana som jag fick skäll den här gången. Men Vänster-
partiet har inte föreslagit höjd skatt på alkohol i sitt budgetförslag. Vi
har föreslagit stöd till en folkpartimotion i det här betänkandet. Så udda
är det i det här fallet, så nu gäller det att vi är väldigt våralerta för att
hänga med.

Vi är alltså överens om att det nog är för tidigt att ändra, men om ett
tag tror jag att det kan finnas behov av att justera alkoholskattereglerna
- det kan det göra. Det finns knöligheter med lagen, t.ex. att vin med
bubblor i är extra hemskt och skall straffbeskattas enligt EU:s regler.
Det finns alltså en del knepigheter som bör åtgärdas, men vi har inte
föreslagit några skattehöjningar.

Prot. 1994/95:82

30 mars

Alkoholskatt och
tobaksskatt

101

Prot. 1994/95:82

30 mars

Däremot är det synd att vi inte har kunnat enas om att slå fast att vi
skall ha en hård och aktiv linje mot EU när det gäller att värna våra

möjligheter att ha införselregler, Lars Granberg. Men rätt skall vara

Alkoholskatt och
tobaksskatt

rätt: Den här gången fick jag skäll i onödan!

Anf. 184 LARS U GRANBERG (s)

Herr talman! Om det var skäll i onödan vet jag inte. Det var en
vänstermotion, undertecknad Gudrun Schyman, med bland dem som
behandlas i betänkandet, och i den föreslogs en riktad skattehöjning.
Det var den jag tänkte på när jag sade att förslagen måste gå igenom en
grundlig budgetprövning.

Om det var fråga om vårkänslor eller om känslor av snö kan vi väl
lämna därhän. Men vi kan ju snacka om EU. Vänstern gör sig ju nu av
med den EU-talesman man har, nämligen Bengt Hurtig från min egen
länsbänk; honom hade jag möjligtvis kunnat sätta mig ned med för att
göra upp om framtida EU-planer.

Anf. 185 LARS BÄCKSTRÖM (v)

Herr talman! I reservationen från Vänsterpartiet till det här betän-
kandet har vi inga förslag om skattehöjningar. Det fanns en motion om
teknisk sprit, men den har vi från Vänsterpartiets sida inte tillstyrkt vid
utskottsbehandlingen - den förde med sig tekniska komplikationer, och
vi lyssnar ju på de argument som framförs. Det är ju så vi jobbar i
utskotten, eller hur Lars Granberg?

Anf. 186 LARS U GRANBERG (s)

Herr talman! Med tanke på dagen som har gått tyckte jag att det
passade att ta upp det här. Nu när Vänsterpartiet börjar svänga mer åt
höger kan det ju vara bra att påminna vänsterpartisterna om att de ändå
brukar vara väldigt måna om att höja skatterna.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 5 april.)

9 § Beskattningssystemets utformning under kriser och i krig

Föredrogs

Skatteutskottets betänkande 1994/95:SkU24

Beskattningssystemets utformning under kriser och i krig (prop.
1994/95:171)

Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 5 april.)

102

10 § Ekonomisk demokrati, sparande och ägarspridning

Föredrogs
Finansutskottets betänkande 1994/95 :FiU23
Ekonomisk demokrati, sparande och ägarspridning

Anf. 187 SONJA REMBO (m)

Herr talman! I finansutskottets betänkande nr 23 behandlas två mo-
tioner, en från Moderata samlingspartiet om sparande och ägardemo-
krati och en från Vänsterpartiet om ekonomisk demokrati - således
klassiska politiska skiljefrågor. Socialdemokraterna hade helst sett att
de båda motionerna behandlats i samband med budgetbetänkandet, där
de hade kunnat försvinna mer obemärkt. Efter votering i utskottet be-
slutades emellertid om ett separat betänkande.

De senaste veckornas utveckling aktualiserar med dramatisk tydlig-
het hur nödvändigt det är att Sverige radikalt lägger om kursen i den
ekonomiska politiken. Dit hör villkoren för sparande och ägande.

Visionen om en egendomsägande demokrati är en hörnsten i mode-
rat politik. Ett spritt enskilt ägande baserat på privat sparande har avgö-
rande betydelse för om Sverige skall vara ett välfärdssamhälle med fria
och självständiga medborgare och ekonomisk tillväxt eller en centralt
styrd och reglerad stat i ekonomisk utförslöpa och ett alltmer bidrags-
beroende folk.

Människors strävan efter att förkovra sig och förbättra tillvaron för
sig själva och de sina är och har alltid varit en mäktig drivkraft. Ett
samhälle som inte ger sina medborgare möjligheter att förkovra sig
genom eget arbete, företagsamhet och sparande stagnerar och stöter
slutligen bort de människor och det kapital som utgör förutsättningen
för utveckling och välstånd.

Oupplösligt förknippat med denna drivkraft är det egna ägandet av
kapital och egendom. Skyddet för äganderätten är en förutsättning för
att människor skall vilja investera och våga ta risker, som alltid är för-
knippade med företagande och teknisk och ekonomisk utveckling. Det
privata ägandet och sparandet är basen för såväl den enskildes som
samhällets välstånd. Det ger trygghet och frihet genom de möjligheter
det ger den enskilde att bestämma över och kontrollera sin ekonomi.

Det finansiella sparandet är också i en global ekonomi av betydelse
för kapitalbildningen och för näringslivets, framför allt de mindre före-
tagens, tillgång till investeringskapital. Utan tillgång till eget sparkapi-
tal eller sparade medel från familjemedlemmar eller andra närstående
eller intressenter skulle en del av dagens storföretag inte ha funnits.
Detsamma gäller ett oräkneligt antal mindre företag.

En fungerande marknadsekonomi förutsätter enskilt ägande och
sparande. Marknadsekonomi baserad på enskild äganderätt är framför
allt en nödvändig förutsättning för demokrati. I ett samhälle utan en-
skild äganderätt finns ingen pluralism annan än den som staten tillåter
och stöder. Ett sådant samhälle är inte förenligt med fri debatt och
demokrati. Den yttersta konsekvensen kan vi studera i det ekonomiska,
politiska och moraliska sammanbrottet för tidigare planekonomier.

Prot. 1994/95:82

30 mars

Ekonomisk demokrati,
sparande och
ägarspridning

103

Prot. 1994/95:82

30 mars

Den politik som inleddes i Sverige på 1940-talet dominerades av
planekonomiskt tänkande i kombination med vad som förefaller att ha

varit en allmänt omfattad tilltro till att välståndet var en gång för alla

Ekonomisk demokrati,
sparande och
ägarspridning

givet. I största välmening växte ett statligt/korporativt kontrollsamhälle
fram.

Till skillnad från vad som var fallet i andra socialistiska stater var
det inte produktionsmedlen som i första hand skulle läggas under of-
fentlig kontroll utan produktionsresultatet och de enskilda medborgar-
nas ekonomi. Icke desto mindre är staten den enskilt störste ägaren av
rent kommersiella företag som producerar varor och tjänster. Det kor-
porativa inslaget har varit betydande.

Den socialdemokratiska politiken har bedrivits konsekvent och
målmedvetet. Det finns en rak linje från arbetarrörelsens efterkrigspro-
gram för en planmässig folkhushållning fram till 1990-talets partipro-
gram.

Den s.k. svenska modellen har, som också Vänsterpartiet konstate-
rar, lett till en stark koncentration av stora företag. Samtidigt har ny-
etableringen av industriföretag minskat dramatiskt sedan 1950-talet. En
sådan utveckling innebär risk för en svag inhemsk innovationskraft och
vikande investeringar. Det innebär också en vikande arbetsmarknad. På
40 år har Sverige inte haft någon tillväxt av sysselsättning i den privata
sektorn. Hela sysselsättningsökningen har kommit i den offentliga
sektorn, som i allt väsentligt varit skyddad av offentliga monopol.

Samtidigt som storföretagen till följd av globaliseringen av eko-
nomin har blivit allt mindre beroende av Sverige har Sverige blivit
alltmer beroende av storföretagen. Att detta är en vansklig situation
framgår av det faktum att samtidigt som industriproduktionen i Sverige
sedan 1970 har sackat efter övriga industriländer har produktionen i
svenska företag utomlands ökat kraftigt. Under slutet av 1980-talet
ökade de svenska direktinvesteringarna i utlandet dramatiskt. Den
utvecklingen har vänt under senare år.

Till koncentrationen har, som också noteras i vänstermotionen, den
solidariska lönepolitiken medverkat.

För den enskilde har utvecklingen inneburit en starkt sammanpres-
sad lönestruktur. Samtidigt har en växande del av löneutrymmet inteck-
nats för obligatoriska försäkringar. Kopplingen mellan arbetsersättning
och arbetsinsats har blivit allt klenare. Till detta bidrar de kraftiga
marginaleffekterna i skatte- och transfereringssystemen. För de allra
flesta finns det i stort sett inga påtagliga ekonomiska incitament för att
investera i en utbildning och för att ta på sig mer krävande och ansvars-
fulla arbetsuppgifter.

Sverige har blivit ett höglöneland för lågutbildade och ett låglöne-
land för högutbildade. Givetvis medför detta att vi i en internationell
ekonomi riskerar att förlora såväl kompetens som investeringar till
länder som kan erbjuda markant bättre villkor.

Från att ha haft en av världens snabbast växande ekonomier sedan
1870-talet har motsatsen gällt sedan slutet av 1960-talet. Från 1970 till
1991 rasade Sverige från tredje till fjortonde plats i välståndsligan.

104

1993 hade vi fallit till sjuttonde plats.

Vi har fått en ökande statlig skuldbörda, upprepade kostnadskriser
och finanskriser som har utlöst nedskrivningar av kronkursen. Ännu
kan vi inte se något slut på den utvecklingen. Vi blir som nation allt
fattigare och alltmer beroende av våra långivare.

Utbyggnaden av de kollektiva skyddsnäten har medfört att många
enskilda hushåll har berövats reella möjligheter att spara eller dragit
slutsatsen att de inte behöver spara för framtida behov eller ha en buf-
fert för oförutsedda händelser. Ett eget sparande kan tvärtom leda till
mindre förmåner från det allmänna än eljest.

För allt fler gäller inte längre den självklara regeln att det skall löna
sig att arbeta. Tvärtom har beroendet av inkomster från transfererings-
och bidragssystemen ökat och därmed beroendet av det politiska sys-
temet. En ESO-rapport visar att den lön som en vanlig familj behöver
för att nå upp till socialbidragsnivån efter skatt och barnbidrag är be-
tydligt högre än ingångslönen i flertalet yrkeskategorier. Rapporten
avser 1991, då arbetslösheten började öka kraftigt, medan genom-
snittsnivån fortfarande var jämförelsevis beskedlig.

Hushållen har invaggats i en bräcklig trygghet, vilket den yngre ge-
nerationen har börjat upptäcka. I en nyutkommen bok beskriver en ung
centerpartist situationen på följande sätt: ”Det starka samhället har
under de senaste trettio åren tagit från medborgarna så mycket ansvar
och ställt ut så stora löften om välfärden att såväl kommunerna som
staten håller på att kollapsa under kravbördan.”

Vad som nu sker är att staten och kommunerna tvingas dra ner på
de offentliga åtagandena samtidigt som man slår rekord i skatte- och
avgiftsökningar.

Det förefaller mig synnerligen optimistiskt att i det läget tro att hus-
hållen skall minska sitt sparande för att i stället börja konsumera och
sätta fart på hemmamarknaden.

Förvisso ändrades hushållens sparbeteende dramatiskt under 1980-
talet. Mellan 1982 och 1989 registrerades en kraftigt negativ sparkvot.
I 1980-talets överhettade spekulationsekonomi lönade det sig att låna
och konsumera. Skattesystemet och inflationen garanterade en hög
avkastning. Många lockades då in i ett alltför kostsamt boende. Finan-
siellt sparande däremot bestraffades med negativ avkastning. Det var
ett omoraliskt system, som belönade slösarna och spekulanterna och
bestraffade bank- och aktiespararna.

Efter skatteomläggningen 1990 ökade sparkvoten lika dramatiskt, i
hög grad som en följd av att hushållen började betala av sina skulder.
Sparkvoten har närmat sig vad som gäller i jämförbara länder. Givetvis
medför detta en lägre konsumtion, men att ensidigt utmåla detta som ett
av de stora problemen i svensk ekonomi och ett hot mot tillväxt och
sysselsättning innebär en grov förenkling och en undervärdering av de
grundläggande problemen i den svenska ekonomin.

Skatteomläggningen likställde olika sparformer, vilket som väntat
ledde till högre finansiellt sparande. Härigenom kan på sikt ökade re-
surser lånas ut till andra delar av ekonomin som behöver dem för pro-
duktiva investeringar. I debatten beskrivs detta ofta som att ”pengar

Prot. 1994/95:82

30 mars

Ekonomisk demokrati,
sparande och
ägarspridning

105

Prot. 1994/95:82

30 mars

läggs på hög”, vilket tyder på en brist på insikt om de ekonomiska
sambanden mellan sparande och investeringar.

Sveriges problem i dag är inte att det sparas för mycket i hushållen

Ekonomisk demokrati,
sparande och
ägarspridning

utan för litet i den offentliga sektorn. Man löser inte detta problem
genom att skatte- och avgiftsvägen dra in hushållens sparande till de
offentliga systemen.

Vänsterpartiets tankar om ökat offentligt ägande av företag, höjda
skatter, indragningar av s.k. övervinster och uppbyggandet av nya lön-
tagarfonder skulle få förödande effekter på sparandet, investeringsvil-
jan och ekonomin.

Det är anmärkningsvärt, herr talman, att socialdemokraterna i fi-
nansutskottet inte entydigt tar avstånd från dessa förslag. Det är en
illustrativ skillnad i deras försiktiga kringgående av den verkliga inne-
börden av vänstermotionen, samtidigt som behandlingen av den mode-
rata motionen är demagogisk och föga seriös. Det är ytterligare ett
exempel på socialdemokraternas återfall i gamla, unkna socialistiska
tankebanor.

I regeringsförklaringen utpekades hushållens finansiella sparande
som negativ för sysselsättning och tillväxt. Detta föranleder mig att
fråga Sören Lekberg, som skall representera Socialdemokraterna i den
här debatten, vilka konkreta förslag vi kan vänta från Socialdemokra-
terna i syfte att minska den privata sektorns finansiella sparande.

Ett stabilt, högt hushållssparande och privat ägande är ett led i en
moderat politik för ekonomisk tillväxt, välstånd och en hållbar välfärd.
Det är också ett led i en politik som syftar till att ge hushållen realistis-
ka möjligheter att ta en del av det ansvar för den framtida tryggheten
som nu ensidigt åvilar det allmänna och som det allmänna har allt svå-
rare att infria. Det nya ATP-systemet kommer att öka sparandet. Beho-
vet av bostadssparande ökar med nödvändigheten av större kontantin-
satser. De tankar som på senare tid har väckts om hushållssparandet
och dess fördelning över livscykeln och nya former av välfärdssystem,
t.ex. s.k. medborgarkonton, förtjänar att utvecklas.

Ett ökat hushållssparande skall inte fördömas och hindras utan sti-
muleras genom fasta spelregler, genom den ekonomiska politiken och
skattepolitiken, som skall göra det lönsamt att arbeta, spara och driva
företag.

I reservationerna, vilka i samtliga fall utom ett stöds av de tidigare
regeringspartierna, tar vi avstånd från regeringens politik - en utvidg-
ning av AP-fondernas möjlighet att förvärva aktier eller en överföring
av löntagarfondernas medel till AP-fonderna. Det skulle innebära en
återgång till den fondsocialism vi lyckats göra oss av med. I stället bör
det enskilda aktieägandet främjas, vilket är det mest effektiva sättet att
främja företagens riskkapitalförsörjning.

De enskildas möjligheter att aktiespara i det egna företaget, liksom
företagsvisa vinstdelningssystem är utmärkta medel för att sprida ägan-
de till de enskilda anställda och därigenom skapa delaktighet och sam-
hörighet. Det kan vara en viktig faktor i lönebildningen. Anställdas
aktiesparande skall således kunna ske på samma villkor som gäller för

106

allmänheten och inte utsättas för särskild förmånsbeskattning. Inte
heller skall vinstandelar beläggas med sociala avgifter.

Vi moderater föreslår dessutom att utvidgade möjligheter för pen-
sions- och livförsäkringssparande bör utredas i särskild ordning.

I annat sammanhang föreslår vi ett system för bostadssparande.

Min kollega Per Bill kommer senare i debatten att närmare utveckla
en del av våra förslag.

I sedvanlig ordning, herr talman, kommer jag endast att yrka bifall
till och begära rösträkning på reservation 3.

Anf. 188 ANNE WIBBLE (fp)

Herr talman! Betänkande FiU23 handlar, som Sonja Rembo började
med att säga, om mycket grundläggande förutsättningar för marknadse-
konomi och därmed ekonomisk utveckling. Jag tycker att det är djupt
beklagligt och faktiskt en aning förvånande att socialdemokraterna,
som påstår sig tycka om marknadsekonomi och expansion i näringsli-
vet, i praktiken genom sina ställningstaganden i detta betänkande fak-
tiskt motsätter sig många förslag som skulle förbättra förutsättningarna
för just ekonomiskt framåtskridande, ekonomisk tillväxt.

Socialdemokraterna har t.ex. ingenting positivt att säga om vikten
av stimulans av hushållssparandet och ökad ägarspridning. Det mesta
utrymmet i betänkandet ägnas åt att beskriva hur ökningen av hushålls-
sparandet under 8O-talet, från att vara starkt negativ till att bli ungefär
+8 %, hade dystra orsaker och dystra följder. Om det hade funnits
intresse för en historisk analys tycker jag att det hade varit mera på sin
plats att beskriva den enligt mitt tycke ganska dåliga socialdemokratis-
ka politik som ledde fram till detta negativa hushållssparande, dvs.
ökad skuldsättning hos svenska familjer. Litet självkritik där hade nog
varit på sin plats. Den avgörande faktorn är faktiskt inte att sparandet
därefter ökade därför att människor, som det står i betänkandet kände
sig otrygga på grund av arbetslöshet. Sparandet ökade därför att allt
fler människor insåg att den politik som byggde på ständigt stigande
skulder inte var hållbar i längden. När politiken sedan lades om blev
det naturligtvis en kraftig förändring.

Lika litet insikt i verkligheten visar enligt min uppfattning utskottets
socialdemokrater när det gäller enskilt sparande i aktier, dvs. i frågan
om riskkapital till de svenska företagen. Små och medelstora företag är
nästan alltid hänvisade till den svenska riskkapitalmarknaden, eftersom
de av naturliga skäl är ganska okända på den internationella markna-
den.

Om man skall tro betänkandet menar Socialdemokraterna att det är
en lösning att låta AP-fonderna köpa fler aktier. Det synsättet innehål-
ler gamla motsättningar, men det bygger enligt min uppfattning på en
mycket grundläggande missuppfattning om hur småföretagaren, den
individ som driver företag, tänker och resonerar. Han vill faktiskt inte
ha statliga fonder som delägare. Därmed uteblir den expansion som vi
så väl behöver i Sverige.

Frågan om riskkapital är mycket strategisk och av central betydelse
för näringslivets expansion och därmed också för möjligheterna att

Prot. 1994/95:82

30 mars

Ekonomisk demokrati,
sparande och
ägarspridning

107

Prot. 1994/95:82

30 mars

knäcka massarbetslösheten. Under de senaste månaderna har det
kommit allt fler tecken på att den politik som nu förs är alldeles fel. Det

har varit uppe till diskussion tidigare i dag. Den svenska kronan har

Ekonomisk demokrati,
sparande och
ägarspridning

rasat mer än de andra valutorna i B-laget, och räntorna har stigit mot
nya höjder. Detta är ett allvarligt bevis för att regeringen inte har lyck-
ats skapa något förtroende för Sverige och den egna politiken. Tvärtom
har misstron bara ökat vecka för vecka.

Det finns flera tecken på misstro. Ett är att utlandet alltmer drar sig
från den svenska aktiemarknaden. Det påverkar just de frågor som
behandlas i betänkandet. Fram till regeringsskiftet förra året placerade
utlänningar väldigt mycket pengar i svenska aktier, till fromma för
svenska företag som behöver riskkapital för investeringar i nya jobb.
Det var faktiskt så mycket som 50 miljarder som under rätt kort tid på
det viset tillfördes Sverige. Men fr.o.m. november började de i stället
sälja svenska aktier och ta hem sina pengar.

Den är ju egentligen ganska dum som inte förstår att detta har ett
samband med en ändring i företagsklimatet och en ökad beskattning,
som riksdagens vänstermajoritet har beslutat. Även om skattehöjning-
arna i sig inte direkt drabbat utlänningarnas aktieplaceringar vittnar det
om en sådan negativ inställning till enskilt ägande och enskilt aktiespa-
rande att detta skapar misstro utomlands.

Samma negativa signal ges av socialdemokrater och vänsterpartister
vad gäller de anställdas möjligheter att aktiespara i det egna företaget.
Det skall nu behandlas som förmån och förmånsbeskattas, och anställ-
das vinstandelar skall återigen beläggas med sociala avgifter.

Budskapet i detta betänkande till sparare och investerare från soci-
aldemokrater och i förekommande fall vänsterpartister vad gäller de
anställdas möjligheter att aktiespara och till företagare är tyvärr mycket
enkelt att förstå. Regeringen och riksdagsmajoriteten tycker inte om
enskilt ägande. De tycker inte om enskilt sparande, allra minst i aktier.
Det är mycket enkelt att förstå, men det är dåligt för Sverige. Det är
dåligt om man har ambitionen att få fram flera jobb och få bukt med
den mycket höga arbetslösheten.

Det har varit ganska mycket diskussion om situationen på riskkapi-
talmarknaden och att utländska placerare lämnar den svenska markna-
den. Jag hoppas att utskottets talesman tar upp detta, eftersom han nu
avvisar alla förslag som andra har kommit med, och har någon sorts
eget förslag till lösning.

När de utländska placerarna lämnar Sverige blir kraven större på
den inhemska marknaden. Det är där Socialdemokraternas och Väns-
terpartiets skattehöjningar slår till med full kraft. Det är negativt i flera
ändar.

Jag vill faktiskt fråga Sören Lekberg om ni socialdemokrater har
täffat någon individ som driver småföretag, eller någon som funderar
på starta ett företag, som tycker att det är ett jättebra förslag att AP-
fonden skall bidra med riskkapital till hans eller hennes företag. Frågan
har varit uppe till diskussion under många år. Jag har träffat rätt många
företagare. Alla skyr detta förslag som pesten.

108

I betänkandet tas också frågan om försäljning av statliga företag
upp. Här tycks det råda ett visst avstånd, om man får uttrycka sig så,
mellan riksdagens socialdemokrater och Göran Persson. Riksdagens
socialdemokrater andas i detta betänkande väldigt stor skepsis mot den
ägandespridning som följer av försäljning av statliga företag. Det står
att en sådan har ”flera starkt negativa inslag”.

Göran Persson däremot har vid upprepade tillfällen sagt att det är
viktigt med försäljning av Nordbanken. Det skall ju betala för det be-
ryktade RAS. Nu känner han sig tydligen tvungen att senarelägga för-
säljningen, eftersom aktiemarknaden går så knackigt, om man skall
döma av hans uttalande häromdagen på ett investeringsseminarium. Det
är uppenbarligen ett stort problem för honom. Men utskottets talesman
kanske tycker att det är bra, eftersom försäljningen har de starkt negati-
va inslagen.

Jag kan förstå det som står om att man vill ha bra betalt för de stat-
liga företagen. Det illustrerar ett annat problem. Med dagens kurs på
den svenska kronan är det i princip rea på alla svenska företag. Det
borde vara ett starkt intresse att inte vidmakthålla en sådan situation
utan skapa ett läge där den svenska kronan stärks, så att vi inte rear bort
svenska företag och svenska tillgångar.

Till slut, herr talman, ber jag att få citera ett annat litet avsnitt från
texten. Där talas om en ”stabil ekonomisk omgivning”. Det skall vara
en ”trygg ekonomisk atmosfär”, etc. Tycker utskottets talesman att
detta stämmer med verkligheten? ”Stabil ekonomisk omgivning” står
det på s. 3, när den svenska kronan försvagas med jättekliv varje vecka.
”Trygg ekonomisk atomsfär” tror jag att många människor med vanliga
egnahemslån uppfattar som ett hån när de åker på smällar med ökade
räntebetalningar med flera hundra kronor i månaden med den ränteför-
ändring som sker.

Herr talman! Jag står givetvis bakom alla reservationer som jag har
undertecknat för Folkpartiets räkning, men jag yrkar bara bifall till
reservation 3.

Anf. 189 JOHAN LÖNNROTH (v)

Herr talman! Jag skall börja med att yrka bifall till reservation nr 1,
och i övrigt stödjer jag utskottets förslag.

Jag tycker att det är bra att vi har en ideologisk debatt här i kamma-
ren, även om den kanske kommer något sent på dagen. Jag skall börja
med att dra några huvudpunkter i vår motion, eftersom jag har en svag
misstanke om att inte alla deltagare i den här debatten har läst den så
väldigt noga.

Vi bygger motionen ganska mycket på en bok skriven av ekonom-
historikern Jan Glete. Boken heter Nätverk i näringslivet. Glete bygger
för övrigt på en mycket känd politisk ekonom som heter Joseph
Schumpeter, som också var en synnerligen konservativ österrikisk
finansminister en gång i tiden. Det kan jag berätta för Sonja Rembo,
om hon inte visste det förut. Han stod henne nog ideologiskt ganska
nära. Men Schumpeter hade också en analys av kapitalismens långsik-

Prot. 1994/95:82

30 mars

Ekonomisk demokrati,
sparande och
ägarspridning

109

Prot. 1994/95:82

30 mars

Ekonomisk demokrati,
sparande och
ägarspridning

110

tiga utveckling som inte stämmer särskilt bra med den moderata motio-
nen.

Gletes genomgång av det svenska näringslivet och ägandet i det
svenska näringslivet går i huvudsak ut på att den ägargrupp som fanns i
Sverige i början på 1920-talet, dvs. de finansfamiljer med familjen
Wallenberg i spetsen som var de som deltog i finansieringen av den
industriella uppbyggnaden i Sverige, har behållit sitt grepp. Det är
fortfarande i stort sett samma familjer som finns kvar. Det har kommit
fram mycket få nya ägargrupper.

Vad beror då detta på? Glete anser att de var väldigt skickliga på att
hålla tillbaka andra nya företagare, dvs. behålla privilegierna för sig
själva. Dessutom var det också så - och där stämmer analysen med den
moderata motionen - att politiken också var väldigt inriktad på att
stödja just det etablerade, mycket koncentrerade privata ägandet. Det
gällde oavsett om det var socialdemokratiska regeringar, borgerliga
regeringar eller samlingsregeringar.

Sedan drar Glete upp en problematik, nämligen att de nya stora
ägargrupperna innebär ett institutionellt ägande. Det är alltså fonder
och investmentbolag som har vuxit fram. Problemet med dessa ägare är
att de inte är aktiva. De har inga idéer om produktionen. De fungerar
inte som gamle Wallenberg nog gjorde i sina bästa stunder. Han visste
ju något om produktionen. Han träffade ingenjörerna och hittade före-
tagsledarna. Men dessa nya ägare representerar något slags anonym
ägarmakt, där det bara går ut på att dra ur profiterna. Man har inga som
helst idéer om själva produktionen.

Det är detta som hindrar nyföretagandet. Nya idéer kommer inte
fram. De gamla ägargrupperna är också defensiva. De lever på gamla
meriter. Det är ju ett kompisgäng som styr mycket av det svenska nä-
ringslivet. Man utser varandra på bolagsstämmorna. Samma gubbar
sitter i stort sett i alla bolagsstyrelser. De hinner naturligtvis inte sätta
sig in i produktionens konkreta villkor när de sitter i tio, elva eller tolv
bolagsstyrelser.

I den här motionen efterlyser vi funderingar hos oss politiker på hur
vi skall hitta nya lagar och nya politiska åtgärder för att stimulera fram
nytänkandet och nyföretagandet så att nya idéer tas till vara. Vad är det
för ägarformer som stimulerar nya idéer?

Vi är också rädda för att sälja ut statliga företag. Som det ser ut i
dag finns det risk för att t.ex. Nordbanken kommer att ägas av ägar-
grupper där den gamla eliten förmodligen blir de som dominerar i yt-
tersta änden i alla fall.

Jag skulle vilja fråga dem som har skrivit under reservation nr 2 en
sak. Jag är för övrigt förvånad att även Roy Ottosson har skrivit under
den. Den innehåller ett direkt felaktigt påstående. Det står att Vänster-
partiet vill ha ökat statligt ägande. Var någonstans i vår motion står det
att vi vill ha ökat statligt ägande? Det skulle jag vilja fråga samtliga
undertecknare av reservation 2.

Vi har t.o.m. föreslagit utförsäljning av åtminstone ett statligt före-
tag, nämligen Tipstjänst. Vi har ställt upp på att folkrörelserna skall
kunna ta över det. Nu hade det förslaget sådana former när det lades

fram av den borgerliga regeringen att vi inte ställde upp på det. Men
detta är ett falskt påstående. Vi letar efter nya ägarformer.

Låt mig sedan säga några ord om den moderata motionen. Jag tyck-
er att det är bra att moderaterna har ansträngt sig att göra en riktigt
massiv ideologisk motion. Men efter att ha läst den kom jag att tänka
på gamla sovjetiska läroböcker i politisk ekonomi där allt går framåt
som tåget och socialismen ständigt segrar och kapitalismen bara går
mot nya eländen. Det är ungefär samma stil på motionen men tvärtom,
så att säga. Det är en oerhört förenklad historieskrivning. Man kan
återigen jämföra med Schumpeter.

Det är faktiskt så att staten har betytt ganska mycket, t.ex. för det
svenska näringslivets utveckling. Den svenska läkemedelsindustrin,
telekommunikationerna och andra specifika svenska produkter har
byggt mycket på det korporativa samarbetet med staten. Det måste nog
erkännas, även om det också finns negativa aspekter.

Analyser av de framgångsrika ekonomierna i Östasien visar också
att det inte har varit några extremliberala marknadsekonomier där sta-
ten inte har haft något att säga till om. Det har ju tvärtom varit en
mycket aktiv och stark stat, t.o.m. en auktoritär stat i flera fall, som har
befrämjat en riktigt brutal kapitalistisk marknadsekonomi.

Jag skulle också vilja fråga Sonja Rembo en annan sak. Om jag
förstår saken rätt så menar Sonja Rembo att Sverige är ett socialistiskt
land. Är det rätt uppfattat? Eller åtminstone har det varit ett socialistiskt
land. Eller var det så att vid regeringsskiftet 1991 förvandlades plötsligt
Sverige från ett socialistiskt land till ett kapitalistiskt land? Och sedan
blev vi socialistiska igen 1994 efter den socialdemokratiska valsegern.
Är det rätt analys? I så fall tycker jag att det är ett mycket ytligt sätt att
använda begreppet socialism respektive kapitalism, eller om det nu är
marknadsekonomi som är det begrepp som används.

Detta är en av mina käpphästar. Jag hoppas att mina meddebattörer
accepterar att det faktiskt finns en ganska grundläggande skillnad mel-
lan begreppet kapitalism och begreppet marknadsekonomi. Kapitalism
handlar alltså om det privata enskilda ägandet. Marknadsekonomi är de
mekanismer som sprider ut varor och tjänster från producent till kon-
sument.

Vi vänsterpartister har ju på flera punkter bedrivit en hel del själv-
kritik. Vi hade felaktiga föreställningar om planekonomin och dess
möjligheter. Vi tror på någon typ av socialistisk marknadsekonomi. Det
är inte lätt att hitta dessa ägarformer, företagarformer och hur nyföreta-
gandet skall gå till, men det finns mycket i den moderna teknologin,
t.ex. att man måste vara mer beroende av de anställda och deras kun-
skaper osv., som egentligen befrämjar ett mer kollektivt ägande.

När det gäller talet om fondsocialism var det så att Meidners ur-
sprungliga idé faktiskt handlade om ett företagsanknutet ägande, Anne
Wibble. Det var i och för sig tänkt att vara kollektivt bland de anställ-
da, men det var ett ägarinflytande där man skulle avstå från vissa löne-
ökningar och annat för att i stället skaffa sig ett ägande och ett inflytan-
de. Jag har mycket svårt att förstå den folkpartistiska inställningen. Ni

Prot. 1994/95:82

30 mars

Ekonomisk demokrati,
sparande och
ägarspridning

111

Prot. 1994/95:82

30 mars

Ekonomisk demokrati,
sparande och
ägarspridning

112

motionerade ju en gång i tiden om detta med löntagarfonder. Nu är det
fullständigt borta från all folkpartistisk ideologi.

Låt mig till sist ställa en fråga till Sören Lekberg. I likhet med de
två föregående talarna efterlyser jag den socialdemokratiska ståndpunk-
ten. Den är faktiskt ganska frånvarande. Hur ser ni litet mer långsiktigt
på detta med ägandet i näringslivet? Upplever ni inte den enorma
maktkoncentrationen som ett stort problem? Vad skall man göra åt det?
Det är litet illavarslande att det i dag tycks saknas en levande debatt
inom arbetarrörelsen kring de stora, långsiktiga ideologiska frågorna.

Anf. 190 SONJA REMBO (m) replik

Herr talman! Johan Lönnroth ställde en rak fråga till mig: Är Sveri-
ge ett socialistiskt land eller har det varit det?

Det är egentligen en fråga som han skall ställa till socialdemokra-
terna. Socialdemokraterna har dominerat den politiska utvecklingen i
Sverige under i stort sett hela min livstid. Det är ju en fråga man kan
ställa sig.

Jag kommer ihåg när socialdemokraterna försökte undvika ordet
socialism, jag tror att det var inför 1990 års partiprogram. Icke desto
mindre står det i detta partiprogram: Från demokratiska utgångspunkter
är det således bestämmanderätten över produktionen och produktions-
resultatets fördelning som är det centrala, inte äganderätten. Det kan
vara nödvändigt att i olika former påverka och förändra ägarstrukturen
i näringslivet. Ett medel för detta är kollektivt delägarskap via den
kollektiva kapitalbildningen. I den omfattning som viktiga gemensam-
ma behov gör det nödvändigt är socialdemokratin också beredd att i
samhällets ägo eller under samhällets kontroll överföra naturtillgångar,
kreditinstitut eller enskilda företag.

Så ungefär sade man också 1945. Det är den röda tråden som vi har
lyft fram i vår motion. Om det kallas för socialism kan Johan Lönnroth
avgöra, och det kan socialdemokraterna avgöra. Vi kallar det för funk-
tionssocialism.

Johan Lönnroth frågade också var det står att Vänstern vill öka det
statliga ägandet. Jag kan hänvisa till s. 5 i den tryckta versionen av
vänstermotionen. Där står det att staten och kommunerna enligt Väns-
terpartiets mening bör fungera som starka och målmedvetna ägare i
näringslivet.

Man föreslår också indragning av vinstmedel, s.k. övervinster, till
kollektiva fonder. Man vill ha lokala löntagarfonder, kommunala lönta-
garfonder etc. Nog tyder det på ett ökat såväl statligt som kommunalt
ägande, Johan Lönnroth. Eller skall det inte tolkas på det sättet?

Anf. 191 JOHAN LÖNNROTH (v) replik

Herr talman! Jag har svårt att förstå att socialismen avgörs av vad
som står i det socialdemokratiska partiprogrammet. I så fall skulle vi
väl ha republik här i landet.

Jag har förstått att Sonja Rembos partiledare, Carl Bildt, har börjat
studera Marx. Han anser säkert att man skall utgå från verkligheten.
Hur ser det här samhället ut? Det här är ett samhälle där stora privata

kapitalägare dominerar ägandet i näringslivet. Det är ingen tvekan om
det. Det är ett ägande som är mycket koncentrerat till ganska få domi-
nerande finansfamiljer.

Sverige är nog ändå ett kapitalistiskt land, oavsett vad som står i det
socialdemokratiska partiprogrammet.

Det är riktigt att vi i vår motion hävdar att staten skall vara en stark
och aktiv ägare, liksom kommunerna. Men ni påstår i er reservation att
vi vill öka det statliga ägandet. Det står inte någonstans. När det gäller
såväl löntagarfonder som de framtidsfonder som vi har resonerat om
handlar det om ett ägande som ligger kvar i företaget. Det är alltså inte
staten som skall lägga sig till med fonder, utan det är de anställda som i
olika kollektiva fonder skall skaffa sig ett ökat inflytande över ägandet
för att öka demokratin och bredda ägandet så att det inte blir enbart
familjen Wallenberg och några till som har makten över hela det
svenska näringslivet.

Anf. 192 SONJA REMBO (m) replik

Herr talman! Om kraven på republik skulle vara avgörande för hu-
ruvida ett parti är socialistiskt eller inte föreslår jag att Johan Lönnroth
kastar en blick i det socialdemokratiska partiprogrammet.

Det är riktigt som Johan Lönnroth säger, att den dominerande ut-
vecklingen har baserats på näringsfrihet och privat kapital och företa-
gande. Icke desto mindre har staten varit den enskilt störste ägaren av
företag och är så fortfarande.

Vi har föreslagit fortsatt utförsäljning av en lång rad företag, bl.a.
Nordbanken, för att sprida ägandet. Under den förra regeringsperioden
såldes statliga företag för 23 miljarder kronor till 400 000 nya aktieäga-
re. Det var i stor utsträckning en ny kategori aktieägare. Det var många
kvinnor - unga kvinnor och kvinnor i glesbygd - som inte tidigare
hade varit aktieägare.

Under senare år har vi fått ett mycket stort privat aktieägande i
Sverige. Vi har 3,8 miljoner aktieägare i Sverige i dag. Det är tack vare
aktiva åtgärder som aktieägandet har spritts till en stor mängd männi-
skor. Man kan börja tala om ett folkligt ägande av företag.

Jag håller med Johan Lönnroth om att det finns en stor koncentra-
tion av ägarmakt i Sverige. Det beror bl.a. på att politiken har medver-
kat till att driva fram en koncentration till mycket stora företag. Men
inte blir det bättre av att staten eller kommunerna äger företag. Om man
kliar varandra på ryggen i storbolagens styrelser gör man det sannerli-
gen också i de statliga bolagens styrelser. Det ser vi på utnämningspo-
litiken.

Anf. 193 JOHAN LÖNNROTH (v) replik

Herr talman! Många människor har börjat skaffa sig aktier under
senare år. Det är unga kvinnor och vanliga löntagare. Men problemet är
att de inte har något som helst inflytande. Jag har själv varit på några
bolagsstämmor. Där kan man se att det är fem sex herrar som uppträder
som representanter för de stora ägarna. Det hjälper inte om alla de unga
kvinnorna ställer sig upp och ropar. Det är ändå de tunga ägarna som

Prot. 1994/95:82

30 mars

Ekonomisk demokrati,
sparande och
ägarspridning

113

8 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 82

Prot. 1994/95:82

30 mars

avgör. Ibland handlar det också om A- och B-aktier. Det har inget som
helst betydelse för demokratiserandet av vem som skall bestämma vad

som skall produceras här i landet.

Ekonomisk demokrati,
sparande och
ägarspridning

Det är bra att vi debatterar detta, men jag skulle önska mig litet mer
självkritik. Jag tänker på historieskrivningen i den moderata motionen.
Det var ju faktiskt den gamla högern som bekämpade frihandeln en
gång i tiden och som försökte stoppa den allmänna rösträttens genom-
förande 1917. Den gamla högern stod då för staten. Det var den starka
överhetsstaten. Några ord kunde ju ägnas åt detta. Man kunde begära
något slags självprövning. Det saknar man i de moderata debattinläg-
gen i dessa stora ideologiska frågor.

Anf. 194 ANNE WIBBLE (fp) replik

Herr talman! Även jag har läst Joseph Schumpeter. Det är lustigt
hur olika slutsatser olika människor kan dra av samma författare. Det
som jag menar är den bärande tanken hos Joseph Schumpeter är ut-
vecklingsförlopp, betydelsen av enskilda entreprenörer. Det har ganska
stark koppling till de frågor vi diskuterar i dag.

Johan Lönnroth tog upp en fråga som är allvarlig, nämligen bristen
på enskilda ägare. Det finns för många stora ägare och det blir bara nya
institutionella ägare. Det är ett problem. Mitt förslag till lösning är att
man skall ha skatteregler och andra institutionella förhållanden i Sveri-
ge som gör det möjligt att få fram fler enskilda ägare. Johan Lönnroths
förslag tycks däremot vara att man skall skapa något slags kooperativa,
kollektiva eller andra egenartade former som såvitt jag förstår inte har
prövats med framgång någonstans.

Jag har en annan invänding mot vad Johan Lönnroth sade. Jag tror
nämligen inte att marknadsekonomin kan fungera om man inte har
privat ägande. Det hänger samman med att det privata ägandet är
kopplat till vinsten. Vinsten har en mycket speciell signalfunktion i
utvecklingsförloppet. Det skulle vara intressant att höra om Johan
Lönnroth kan ge några exempel på marknadsekonomier som har kunnat
fungera utan privat ägande. Jag tror inte att det finns några sådana.

Till slut ställdes en direkt fråga. Jag vill bara nämna att de förslag
om löntagarnas inflytande och delaktighet som vi diskuterade i Folk-
partiet var väsensskilda från Meidnerfonder o.dyl.

Johan Lönnroth sade något till Sonja Rembo som gjorde mig
mycket förvånad. Den som skall bestämma över vad som produceras är
väl varken ägare, aktiesparare, löntagare, långivare eller politiker? Det
är väl konsumenterna? Det förutsätter en fungerande marknadsekonomi
med privat ägande. Det blir tyvärr inte fallet med Johan Lönnroths
politik.

Anf. 195 JOHAN LÖNNROTH (v) replik

Herr talman! Det är riktigt att konsumenterna skall ha ett mycket
stort inflytande över vad som produceras. Men det är svårt för den
enskilde konsumenten att bestämma över nya idéer och framtidens
produkter. Tänk bara på den nya informationsteknologin. Nya idéer
måste få en chans att komma fram.

114

Det som Schumpeter påpekade var att när kapitalismen hade ge-
nomgått sin inledande blomstringsfas, skulle den på något sätt tappa
farten, byråkratiseras och förstelnas. Det stämmer för övrigt ganska väl
med Marx analys. Därför var Schumpeter pessimist utifrån sina egna
utgångspunkter och trodde på socialismens nödvändiga seger, och att
det måste bli mer kollektivistiska former för ägandet i framtidsstaten.

Jag vill tala om för Anne Wibble, om hon inte vet det, att vi faktiskt
har motionerat om sänkt skatt för små företag. Vi har sådana förslag i
våra motioner. Vi röstar dessutom på dem här i kammaren.

Det finns exempel på marknadsekonomi som fungerar med kollek-
tivt ägande. I Sverige finns en rad kooperativa företag som styrs av de
anställda. Det finns speciellt många tjänsteföretag i databranschen där
de anställda tillsammans är ägare. Det är den typ av kollektivt ägande
som jag tror tillhör framtiden. Det är något annat än det som Anne
Wibble talar om.

Anf. 196 ANNE WIBBLE (fp) replik

Herr talman! Det som vi i Folkpartiet tror på skiljer sig mycket från
det som Johan Lönnroth tycks tro på. Johan Lönnroth talade om socia-
lismens nödvändiga seger. Jag måste säga att jag sällan har hört några
ord som så uppenbart har motbevisats av händelseförloppet i vår
mycket nära omvärld. Socialismens nödvändiga seger finns faktiskt
inte, utan vad som har visats i verkligheten under de senaste åren är
socialismens förfall, efter att den har misslyckats med att lösa för män-
niskorna mycket viktiga levnadsnivå-, välstånds- och miljöproblem.
Det var alltså inte mycket bevänt med det.

Tanken om nya idéer är intressant, och den är viktig för framåtskri-
dandet. Jag håller förvisso med om att det kan vara svårt att med en
gång få gensvar hos konsumenterna för nya idéer, men nya entreprenö-
rer är själva källan eller sprutan när det gäller de nya idéerna. Det eko-
nomiska system som jag förespråkar och som också speglas i de reser-
vationer som jag har undertecknat går ut på att ge vettiga villkor för
och visa tilltro till nya entreprenörer. Det är ett institutionellt system
som bygger på en marknadsekonomi med enskilt ägande. Det skall
bygga på vettiga regler för att tillhandahålla en marknad för riskkapital
för dessa nya entreprenörer, så att de kan skapa något reellt av sina
idéer och inte bara får ha dem kvar i sina huvuden.

Detta är faktiskt det som driver utvecklingen framåt, till fromma för
det test som konsumenterna sedan gör på marknaden av om produkter-
na är värda något eller ej.

Anf. 197 JOHAN LÖNNROTH (v) replik

Herr talman! Jag sade inte att jag trodde på socialismens nödvändi-
ga seger. Jag refererade Joseph Schumpeter, som trodde på socialis-
mens nödvändiga seger. Han tyckte att denna var mycket sorglig, efter-
som han var en djupt konservativ person.

Jag tror inte alls på några historiska nödvändigheter. Jag måste nog
erkänna att sammanbrottet för de system som fanns i öst var förhållan-

Prot. 1994/95:82

30 mars

Ekonomisk demokrati,
sparande och
ägarspridning

115

Prot. 1994/95:82

30 mars

Ekonomisk demokrati,
sparande och
ägarspridning

116

devis ödesbestämt med tanke på de historiska omständigheter som de
uppstod under.

Det handlar nu om att vi måste försöka tänka framåt inför vad som
håller på att hända. Problemet i den moderna kapitalismen är att de
unga grabbar som sitter och trycker på knappar för att sköta spekula-
tionen, penninghandeln och räntorna inte vet någonting om den faktiska
produktionen. De har inga som helst idéer om nya produkter och hur de
skall utvecklas.

Jag är helt enig med Anne Wibble om att vi måste hitta nya former
för att företagande, nya idéer osv. skall kunna slå igenom. Jag är full-
ständigt övertygad om att det i framtiden kommer att bli mera demo-
kratiska företagsformer, där människor tillsammans, utan auktoritära
kapitalistiska strukturer av den typ som det finns alldeles för mycket av
i dag, kommer att gå segrande fram. Sådana kallar jag för socialism.
Det är möjligt att Anne Wibble har en helt annan definition, men i så
fall får vi väl så småningom fortsätta att reda ut detta i flera debatter.

Anf. 198 ROY OTTOSSON (mp)

Herr talman! I detta betänkande behandlas två motioner, en från
högersidan och en från vänstersidan. Som vi redan har hört är det de
partier som står längst ute på kanterna som i motionerna för fram sina
förslag.

För att börja med Vänsterpartiets motion vill jag säga att jag när jag
hör Johan Lönnroth kommer att tänka på skvadern - jag kommer ju
från Sundsvall. Det är litet av både-och. Vi säger i den motivreserva-
tion som de icke socialistiska partierna gått ihop om, dvs. reservation 2,
där motionen avvisas, att den är litet motsägelsefull. Den innehåller en
plädering för statligt ägande, för att man skall öka det icke till individen
bundna ägandet eller i varje fall slå vakt om det.

I reciten vad gäller Vänsterpartiets motion heter det på s. 2, Johan
Lönnroth, att ni vill tillvarata det offentligas förmåga som ägare. Det
hänvisas till ett antal framgångsrika områden osv. Resonemanget fort-
sätter på följande sätt: ”Men ekonomisk demokrati kan inte förverkli-
gas enbart genom offentligt ägande---.”

Av den här typen av resonemang får man självfallet intrycket att ni i
Vänsterpartiet tycker att det är bra med mycket av statligt ägande. Det
framhålls kanske inte uttryckligen att ni vill öka det, men låt mig ändå
fråga: Vill ni minska det eller är idealnivån nådd? Jag uppfattar det så
att ni gärna ser att det på ett eller annat sätt ökar.

Det är bara Vänsterpartiet som står bakom motionens förslag. Alla
andra avstyrker dem. Motionärerna vill ha en utredning om ett nytt
slags löntagarfonder och en form av ägande som inte direkt är anknutet
till individen utan har någon annan grund, riktigt vilken är det litet svårt
att veta.

Det är väl ofta så med Vänsterns förslag att analysen är intressant.
Man hittar känsliga punkter och svagheter, men när man kommer till
förslagen blir det litet tunnare och egentligen ganska dåligt. Jag tror
faktiskt att om man skall få till stånd företagande och skall få en eko-
nomi att fungera bra, måste man helt enkelt utgå från individens ska-

pande kraft och förmåga att ta ansvar, och för individen är ägandet då
centralt.

Även den moderata motionen har jag tillsammans med majoriteten
avvisat, men jag står på vissa punkter bakom motivreservationer. Den-
na motion är mycket polemisk mot socialdemokratin och har också en
historieskrivning som jag inte riktigt känner igen från mina historie-
studier. Jag har studerat historia ett år på universitet, och den här be-
skrivningen stämmer inte alla gånger riktigt med det som jag kommer
ihåg. Men det må vara som det är med det - det är fråga om polemik.
Jag tycker att det i förslagen är ganska litet sakinnehåll.

Vi instämmer i att det enskilda sparandet är viktigt. Vi gör också
den bedömningen att sparkvoten kommer att fortsätta att vara hög och
kanske t.o.m. kommer att öka. Vi tror att allmänhetens uppfattning är
den att staten inte kommer att ha råd att via sjukförsäkring, arbetsska-
deförsäkring osv. försäkra befolkningen i proportion till vad den tjänar,
utan människorna kommer att öka sitt sparande för att garantera sig
själva en trygg framtid.

Jag kan också instämma i det moderata resonemanget att om man
sparar och ser till att bli skuldfri, ökar självklart också den egna frihe-
ten och den egna förmågan att skapa nya företag osv. Detta är natur-
ligtvis viktigt. Men samtidigt vore det, i den ekonomiska situation som
vi i dag befinner oss i, inte bra om staten aktivt stimulerade hushålls-
sparandet alltför mycket. Vi behöver faktiskt få i gång konsumtionen på
hemmaplan, så att också företagen får fart. Det är ett problem som man
inte bara kan strunta i, och där tycker jag att socialdemokraterna trots
allt har en rejäl poäng.

När det gäller förslagen om pensions- och livförsäkringssparandet
tycker jag att man, eftersom det finns en utredning som studerar detta,
på den punkten kan lugna ner sig. Jag tycker inte om förslaget om olika
aktietyper, som är beroende av om ägaren är anställd i företaget eller
inte. Jag är faktiskt också kritisk mot systemet med A- och B-aktier.
Den ena aktien bör vara lika mycket värd som den andra, och av det
skälet tycker jag att detta förslag inte är så bra.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Anf. 199 SONJA REMBO (m) replik

Herr talman! Bara en kort kommentar med anledning av Roy Ottos-
sons påpekande att man inte bara kan strunta i det förhållandet att
hemmamarknaden inte kommer i gång i det här läget. Nej, självklart
kan man inte göra det. Men att av det skälet vidta åtgärder för att be-
straffa sparandet är helt felaktigt.

Anne Wibble redogjorde tidigare väldigt tydligt för hur viktigt det
är att nya entreprenörer och nya företag kommer i gång. Det är ju bl.a.
de som skapar förutsättningarna för hemmamarknaden.

Det gör man genom ett skattesystem - skatteregler - som gynnar fö-
retagandet och inte försvårar för det och genom regelsystem som gör
det möjligt för företagare att fungera och för små företag att komma i
gång med att driva sina företag.

Prot. 1994/95:82

30 mars

Ekonomisk demokrati,
sparande och
ägarspridning

117

9 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 82

Prot. 1994/95:82

30 mars

Socialdemokraterna har under hösten rivit upp förslag som den tidi-
gare regeringen genomförde på en mängd områden. Jag skall inte spe-

cificera dem alla på denna korta repliktid.

Ekonomisk demokrati,
sparande och
ägarspridning

Att bestraffa det enskilda sparande för att få i gång hemmamarkna-
den är en totalt felaktig politik.

Anf. 200 ROY OTTOSSON (mp) replik

Herr talman! Jag tycker inte heller att man skall bestraffa enskilt
sparande. Jag uppfattar inte heller att sådana förslag egentligen har
förts fram här. Vad ni föreslår är att man skall gynna sparandet genom
extra avdrag, gynnsamma skatteregler osv. Det är gynnande ni vill ha.
Att göra det innebär i dagsläget en belastning av budgeten. I ett läge
där man dessutom ser att man behöver få i gång den inhemska kon-
sumtionen är det kanske inte det förslag som jag i första hand hoppar
på.

Jag förstår synpunkterna i princip, men jag tycker att de ligger litet
fel i tiden. Jag tycker inte att man skall ha stimulanser av den typ som
föreslås. Man bör i stället ha en väl fungerande ekonomi i övrigt, och
då tror jag att pengarna kommer att söka sig dit där de fungerar bäst.

Anf. 201 SÖREN LEKBERG (s)

Herr talman! Det här är en intressant och upplysande debatt med
klara ideologiska förtecken. För min del känns en sådan debatt alltid
uppfriskande att delta i. Det är bara synd att det sker vid en sådan sen
tidpunkt.

Flera talare har redan påpekat att det är finansutskottets betänkande
nr 23 vi behandlar. Jag skall inte uppehålla mig mer vid det utan direkt
ge mig in på en kommentar - först då till Vänsterpartiets motion.

Ekonomisk demokrati är enligt min mening en mycket viktig fråga.
Utskottet delar också motionärernas uppfattning om vikten av ökad
demokrati i arbetslivet och att företagens ägare är kunniga, engagerade
och ansvarstagande. Man säger också att en grundläggande förutsätt-
ning för inflytande på arbetsplatsen är att anställningen känns trygg och
säker. Just därför är full sysselsättning och bekämpning av arbetslöshe-
ten av avgörande betydelse för att de anställda skall kunna få en stark
ställning i arbetslivet. Goda utbildningsmöjligheter och kompetensut-
veckling är andra viktiga faktorer. Av stor betydelse är också samar-
betsklimatet på arbetsplatsen. Ett gott samarbete mellan anställda och
arbetsgivare och mellan deras organisationer är därför en förutsättning
för en god arbetsorganisation.

Utskottet framhåller också att ett aktivt och engagerat ägarskap
främjas av en stabil ekonomisk utveckling. Den socialdemokratiska
regeringspolitiken med dess fokusering på att sanera statsfinanserna
syftar just till att skapa den trygga ekonomiska miljö där gott och för-
troendefullt samarbete mellan ägare och anställda kan utvecklas.

Johan Lönnroth frågade mig var Socialdemokraterna står då det
gäller maktkoncentrationen. Vad har vi för ståndpunkter?

118

Vad vi har för ståndpunkter är väl känt. Jag vill bara peka på att vi
noga följer utvecklingen. Det gäller naturligtvis att se till att det inte
uppstår brister och missförhållanden på marknaden.

Den socialdemokratiska regeringen har bl.a. tillsatt utredningar för
att se över villkoren för den kooperativa verksamheten. Nyligen har ett
råd tillsatts för att studera utvecklingen på massmedieområdet. Det är
ju ett väldigt viktigt område där vi inte bara i Sverige utan också utom-
lands har sett exempel på skadlig maktkoncentration.

Åtgärder görs alltså på många håll. Enligt utskottet finns det därför
inte något behov av att tillsätta en särskild utredning av det slag som
föreslås i motionen.

Låt mig så, herr talman, gå över till den moderata motionen om spa-
rande och ägande. Det har redan sagts att det är en mycket märklig
motion. Den är inte märklig därför att den är lång och fylld med många
tabeller och diagram, utan därför att den är ett ytterligare exempel på
hur Moderaterna försöker skriva om historien. Det handlar enligt min
mening om desinformation på mycket hög nivå.

Utskottet påpekar också mycket riktigt att motionen till stora delar
är en politisk pamflett med en ensidig och ibland direkt falsk bild av
den ekonomiska och sociala utvecklingen i Sverige.

I inledningen av motionen citerar man t.o.m. ur Vilhelm Mobergs
Utvandrarna och försöker därmed göra en koppling mellan Karl-Oskars
och Kristinas 1840-tal och utvecklingen i Sverige efter andra världskri-
get. Det är inte bara osedvanligt fräckt, utan det avslöjar också en djup
okunnighet.

Huvudtesen i motionen är att marknadsekonomins framväxt och ex-
pansion är den huvudsakliga anledningen till de ekonomiska framsteg
som gjorts i Sverige. Den socialdemokratiska politiken, den offentliga
sektorns tillväxt och det kollektiva pensionssparandet har enligt motio-
närerna enbart försämrat tillväxten och snedvridit resursanvändningen.

Man påstår t.o.m. att den svenska modellen har förhindrat ekono-
miskt framåtskridande, förlamat individernas initiativkraft och försvårat
villkoren för enskilt företagande. Detta är naturligtvis nonsens.

Under perioden 1932-1991 ökade de svenska hushållens förmö-
genhet som aldrig förr i Sveriges historia. Aldrig tidigare har det en-
skilda ägandet ökat så mycket på så kort tid.

Utskottet påpekar att det var under denna tid som det egna hemmet,
den egna bilen, sommarstugan, ja t.o.m. den egna båten blev allt vanli-
gare hos den breda svenska allmänheten. Det är ett samhälle ljusår från
det hårda orättvisa svenska stånds- och fattigsamhälle som Vilhelm
Moberg beskriver i Utvandrarna.

Vi kan, herr talman, verkligen fundera över vilka bevekelsegrunder
som ligger bakom Moderaternas falska historieskrivning. Kan den bero
på att man blivit så ideologiskt förblindad att man inte ser verkligheten
som den är? Eller är det helt enkelt så, att man till varje pris måste
dölja resultatet av den politik som man själv bär huvudansvaret för?

Försämringar i den svenska ekonomin med ökad arbetslöshet har ju
regelmässigt skett under de år vi har haft borgerliga regeringar och då
Moderaterna har haft ett stort inflytande.

Prot. 1994/95:82

30 mars

Ekonomisk demokrati,
sparande och
ägarspridning

119

Prot. 1994/95:82

30 mars

Låt mig bara erinra om det arv som regeringen Bildt nyligen - bara
för fem månader sedan - lämnade efter sig till svenska folket. På tre år

lyckades den moderatledda regeringen fördubbla statsskulden. Jämfört

Ekonomisk demokrati,
sparande och
ägarspridning

med 1991 har vi fått en tre gånger så hög arbetslöshet, ett fyra gånger
så stort budgetunderskott och fem gånger fler långtidsarbetslösa. Det är
sannerligen ett skrämmande resultat.

Det är denna sörja av usla statsfinanser och hög arbetslöshet som vi
socialdemokrater är satta att röja upp.

Med tanke på vad de ställt till med borde det vara på sin plats att
moderaterna intog en mer ödmjuk attityd, men något sådant lär vi tyd-
ligen inte få se. Från moderat sida tar man inget ansvar för sina gär-
ningar. Tvärtom slår man sig för bröstet och säger i motionen att hus-
hållssparandet började öka från slutet av 80-talet.

Att människor lägger upp reserver för framtiden är självfallet bra.
Men vi får inte glömma bort att det ökade hushållssparandet har många
dystra orsaker. Den kraftiga försämringen av Sveriges ekonomi under
den borgerliga regeringen, den snabbt och dramatiskt ökande arbets-
lösheten och det likaså snabbt stigande antalet konkurser under 1990-
talet pressade fram ett ökat hushållssparande. När otryggheten spred sig
ökade hushållssparandet. Att det samtidigt uppstod ett underskott i det
offentliga sparandet beror självfallet på att arbetslösheten tilläts stiga
till rekordhöga nivåer. Men arbetslösheten och dess negativa följder för
den enskilda individen är ingenting som tycks bekymra moderaterna.
Det står det ingenting om i motionen.

Från moderat håll återkommer man nu med förslag som handlar
som sänkta skatter eller andra subventioner åt höginkomsttagare och
kapitalägare. Det handlar i motionen om subventioner till enskilt spa-
rande i aktier, skattebefrielse för aktiesparande i det egna företaget
samt ytterligare skatteförmåner för privat pensionssparande. För övriga
grupper i samhället erbjuds bara nedskärningar i välfärden.

Det är konstigt att moderaterna, och för den delen också övriga
borgerliga partier, aldrig lär sig. Här finns inte plats för någon eftertan-
ke eller självkritik.

För att sanera statsfinanserna och pressa ned arbetslösheten krävs
nu stora uppoffringar av svenska folket. Då måste också bördorna för-
delas rättvist. Även höginkomsttagare, kapitalägare och företagsledare
måste vara med och bära sin rättmätiga del av bördan. Det gav också
väljarna klart besked om i höstens val. Till viss del har nu Centern,
Folkpartiet och kds börjat förstå detta enkla sammanhang. Moderaterna
är numera ensamma om att kräva ytterligare skatteförmåner för privata
pensionssparare i form av sänkt avkastningsskatt.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Anf. 202 JOHAN LÖNNROTH (v) replik

Herr talman! Jag får tacka Sören Lekberg för svaret och för anfö-
randet. Jag funderar på om jag inte så småningom skall ta och skicka
protokollet till chefredaktören för Dala-Demokraten, som lär föreslå ett
samregerande mellan moderater och socialdemokrater.

120

Jag blir litet oroad när Sören Lekberg säger att vi skall följa ut-
vecklingen noga. Sanningen är att de sista resterna av de idéer som
fanns i mitten på 1970-talet, som Rudolf Meidner, Anna Hedborg och
andra väckte, nu håller på att försvinna från den offentliga debatten
över huvud taget. Samtidigt fortgår utförsäljningen av statlig egendom.
Som jag redan har sagt tror inte vi att det statliga ägandet är lösningen.
Men med tanke på att det inte finns några som helst andra idéer om hur
den ekonomiska demokratin skall stärkas, känns det oroande att ingen-
ting händer.

Jag skulle vilja fråga Sören Lekberg: Finns det ingenting utöver den
allmänna kampen mot arbetslösheten och en vettig ekonomisk politik
osv. som vi kan göra här i riksdagen, genom lagstiftning, olika typer av
skattepolitik och vad det nu kan vara? Vi har t.ex. föreslagit något slags
förköpsrätt för anställda vid försäljning av företag. Det är en sådan idé.
Finns det ingen diskussion inom socialdemokratin om vad man kan
göra politiskt för att stärka den ekonomiska demokratin? Man har en
känsla av att vi just nu backar in i en mera renodlad kapitalism och den
ekonomiska demokratin försvinner bort vid horisonten.

Anf. 203 SÖREN LEKBERG (s) replik

Herr talman! Johan Lönnroth är en intressant talare här i kammaren.
Vi är inte så vana vid hans stil. Det brukar vara en annan retorik här.

Jag blir litet förvånad över de frågor han tar upp. Den motion som
Vänsterpartiet har väckt utmynnar i ett förslag om att man skall tillsätta
en särskild utredning med mycket specifika uppgifter. Vi menar att det
inte behöver tillsättas en sådan utredning. Diskussioner pågår på många
håll. De har även resulterat i att man har genomfört åtgärder. Man har
tillsatt utredningar på andra områden. Man har genomfört saker som så
småningom kommer att ge ett resultat. Den viktigaste uppgiften för att
över huvud taget befrämja demokratin i arbetslivet är ju att vi kan sane-
ra statens finanser, att vi kan få sunda statsfinanser och pressa ned
arbetslösheten. Det är den viktigaste uppgiften som nu står på dagord-
ningen.

När det gäller frågan om andra företagsformer osv. har jag i mitt an-
förande hänvisat bl.a. till att regeringen har tillsatt en utredning för
översyn av den kooperativa företagsformen. Det har gjorts förändringar
i arbetsrätten. Den har återförts till vad den var tidigare. Samtidigt har
man tillsatt en utredning på det området. Jag nämnde också massme-
dieområdet. Räcker inte det för Johan Lönnroth?

Anf. 204 JOHAN LÖNNROTH (v) replik

Herr talman! Det är i och för sig positivt att dessa utredningar på-
går. Jag skall försöka sätta mig in ordentligt i vilka förslag som läggs
fram där. Jag har nog ändå intrycket att de mer grundläggande och
långsiktiga frågorna som vi efterlyser i motionen inte finns med i ut-
redningarna.

Jag har ingen övertro på utredningar. Vi hade en gång i tiden nå-
gonting som hette Socialiseringsnämnden, som tillsattes 1920 och satt

Prot. 1994/95:82

30 mars

Ekonomisk demokrati,
sparande och
ägarspridning

121

Prot. 1994/95:82

30 mars

fram till 1935 och producerade tjocka betänkanden som inte ledde
någonstans.

Jag tror att tiden nu är mogen för de idéer vi tar upp i vår motion.

Ekonomisk demokrati,
sparande och
ägarspridning

Det är en dramatisk förändring av hela näringslivets struktur, inte minst
den nya informationsteknologin, som gör de idéer som Rudolf Meidner
och andra väckte på 70-talet mer aktuella i dag. Jag skall träffa Rudolf
Meidner på en folkhögskola i nästa vecka. Jag skulle väldigt gärna vilja
kunna berätta för honom att det skall komma i gång en rejäl diskussion
igen. Jag vet att han är ganska besviken över bristen på ideologisk
debatt inom arbetarrörelsen i dag.

Okej, ni vill inte tillsätta en utredning. Men hitta då andra former
för att åter få i gång den oerhört väsentliga debatt som Rudolf Meidner
och andra försökte väcka på 70-talet.

Anf. 205 ANNE WIBBLE (fp) replik

Herr talman! Jag tycker att Sören Lekberg gav prov på en ganska
trist debatteknik. Han föll själv i sin egen fälla. Den som gör sig skyl-
dig till försök att så grovt förfalska historieskrivningen som Sören
Lekberg gjorde bör faktiskt inte anklaga andra för att göra detsamma.
Det handlar litet om talesättet ”man skall inte kasta sten i glashus”.
Sören Lekberg upprepade det som står i betänkandet och som jag cite-
rade med viss förvåning utan att kommentera dess starka skillnad gen-
temot verkligheten. Det var begreppen ”stabil ekonomisk omgivning”
och ”trygg ekonomisk miljö”. Det var alldeles uppenbart av Sören
Lekbergs anförande att han inte har tagit till sig någonting av det som
har hänt i Sverige de senaste fyra fem månaderna. Det tycker jag är
djupt beklagligt, att en person som sitter för den kombination av ma-
joritetspartier som för närvarande bestämmer i riksdagen förefaller helt
ovetande om de mycket svåra störningar som finns just i den ekono-
miska omgivningen.

Det är verkligen motsatsen till stabilt och motsatsen till tryggt för
enskilda människor, i synnerhet alla dem som fortfarande saknar jobb.

Den rapport från Konjunkturinstitutet som citerades med så stor
förtjusning tidigare här i dag vittnar om en arbetslöshet ännu år 2000
som klart överstiger 10 %. Hur kan man då stå här helt oberörd och
säga att vi skall skapa ditt och datt och vi skall göra det och det? Det är
uppenbart att verkligheten säger att Sören Lekbergs politik inte leder
till det man vill uppnå - den leder fel.

Då bör man ta till sig det och ändra på denna politik.

Anf. 206 SÖREN LEKBERG (s) replik

Hen talman! Jag blir litet bekymrad när jag hör Anne Wibble. Det
verkar som om hon uttrycker skadeglädje över det som har hänt. Att
den europeiska valutaoron har spridit sig till vårt land och har lett till
att kronan har sjunkit och att vi har fått en press uppåt på räntorna är en
tragisk situation. Det är inte bara Sverige som har råkat ut för det, en
mängd länder har gjort det.

122

Jag kan förstå. Anne Wibble har ett hemskt facit att bära på med
tanke på det som den borgerliga regeringen lämnade efter sig. Det är
klart att man vill fly bort ifrån det.

Men det är just det arvet vi nu har att bära på och som vi måste göra
någonting åt. Här har faktiskt den socialdemokratiska regeringen lagt
fram kraftfulla förslag. Jag vill bara påminna om att det nu genomförs
ordentliga förstärkningar av statsfinanserna på i runda tal 113 miljarder
kronor. Det är ett mycket kraftfullt paket.

Den svenska ekonomin visar på mycket positiva siffror. Vi har en
positiv utveckling i bytesbalansen. Alla som är insatta i ekonomi säger
att de förvånar sig över dessa penningmarknadsreaktioner, eftersom
Sverige är i ett mycket bättre skick.

Men Anne Wibbles inlägg påminner mig om det som en ekonomisk
historiker en gång sade. Det var John Kenneth Galbthght som sade att
ingenting tycks vara så beundransvärt i politiken som ett kort minne.
Jag tycker Anne Wibble skall tänka på det.

Anf. 207 ANNE WIBBLE (fp) replik

Herr talman! Jag tycker uppriktigt sagt att om Sören Lekberg avstår
från att anklaga den förra regeringen för att alla problem har upp-
kommit vid den borgerliga regeringens tillträde i oktober 1991 så skall
jag avstå från att anklaga Sören Lekberg i olika debatter för att ha ska-
pat en förfärlig massa problem.

Det som är intressant är det som Sören Lekberg säger om verklighe-
ten nu. Han säger: Vi har lagt fram en massa kraftfulla förslag. Jaha,
men problemet är att de leder käpprätt fel! Det spelar ingen roll hur
kraftfulla ni anser dem vara om de leder till att massarbetslösheten
består, att omvärldens misstro ökar, att kronan försvagas och att räntor-
na stiger mot skyn.

Då hade det kanske varit bättre att ha en annan politik som hade
kunnat leda till att människors vardag hade sluppit utsättas för den
oerhörda turbulens och otrygghet som ligger i denna omvärldens miss-
tro.

Jag blir ganska upprörd - om jag inte vore i kammaren skulle jag
använda starkare ord än så - när jag anklagas för att vara skadeglad.
Jag tycker att Sverige är ett oerhört fint land, och jag tycker det är djupt
beklämmande det som pågår nu. Det är djupt beklämmande att ni som
socialdemokrater som bildar regering inte har något bättre att komma
med i fråga om politiskt ledarskap och ekonomisk politik än att anklaga
andra för att ha gjort fel under flera år tidigare. Ni har väl för sjutton
någon skyldighet för framtiden! Där är verkligheten beviset för att det
för närvarande går käpprätt åt skogen.

Anf. 208 SÖREN LEKBERG (s) replik

Herr talman! Jag beklagar att Anne Wibble inte vill diskutera den
här frågan på det sätt som jag tänkte att vi skulle kunna diskutera den
ekonomiska politiken.

Jag reagerade på moderaternas motion. Jag påpekade att det kunde
vara klädsamt med litet mera ödmjukhet med tanke på det facit man

Prot. 1994/95:82

30 mars

Ekonomisk demokrati,
sparande och
ägarspridning

123

Prot. 1994/95:82

30 mars

har. Det är ett skrämmande resultat vi kan se av den politik som fördes
under ett antal år.

Jag begärde att man kunde vara litet mera ödmjuk för att vi så

Ekonomisk demokrati,
sparande och
ägarspridning

småningom skulle komma in i konstruktiva samtal. Men vad man nu
möts med - och jag kan inte komma bort från intrycket att det sker med
en viss skadeglädje - är att man noterar att det just nu går dåligt för
Sverige, för kronan och för räntan.

Jag tycker det är synd att man inte i stället ägnar sig åt att tala om
Sveriges positiva sidor. Det skulle svenska folket ha nytta av. Det är till
syvende och sist så att de som får bära bördan av att kronkursen dalar
och räntan går upp är de många vanliga människorna. Där tycker jag
det borde finnas ett ansvar för oss alla här i kammaren att se till att
hjälpas åt så att Sverige kommer på rätt väg.

Anf. 209 SONJA REMBO (m) replik

Herr talman! Jag blir djupt bekymrad när jag lyssnar på Sören Lek-
berg. Han ägnar sig åt verklighetsflykt. Jag hoppas verkligen att det
inte är betecknande för samtliga socialdemokrater i riksdagens fi-
nansutskott. Fast jag blir misstänksam när jag ser svaret på vår motion.

Sören Lekberg anklagar oss för historieförfalskning. Men vår mo-
tion bygger på de analyser som har kommit fram under senare år från
seriösa ekonomer. Vi har Lindbeck-rapporten, Industrins utred-
ningsinstitut, Lars Wiréns stora avhandling, Peter Englunds ekonomis-
ka historia. Jag kan räkna upp en lång rad seriösa ekonomer som i dag
är djupt bekymrade över Sveriges läge och analyserar vad det egentli-
gen är som har hänt.

Faktum är att Sverige har halkat efter jämförbara industriländer se-
dan slutet av 1960-talet. Sverige låg 1970 på tredje plats i tillväxt bland
de länderna. 1991 låg Sverige på fjortonde plats, 1993 på sjuttonde.
Det är en lång utförslöpa, Sören Lekberg. Vi kan inte resonera bort
den, det är helt omöjligt.

Bara kort, herr talman, det här tydligen förgripliga att vi har citerat
Vilhelm Moberg. Jag skall bara ta ett par meningar ur det citatet: Han
kunde inte arbeta med någon lust om han inte trodde att han hjälpte sig
och de sina till en bättre lott. Alla människor vill väl ha något att sträva
fram emot, vad skulle de annars leva för.

Det är så människor ser på sin tillvaro. De gjorde det på 1840-talet,
de gör det på 1990-talet. Det är den drivkraften som skall ges utrymme
för att medverka till att sätta Sverige på fötter igen.

Anf. 210 SÖREN LEKBERG (s) replik

Herr talman! Det jag har reagerat emot i den moderata motionen är
den historieskrivning som ges. Det är en karikatyr av socialdemokratin.
Man får uppfattningen att vi är emot allt enskilt ägande, emot mark-
nadsekonomi osv., men det är ju helt fel. Det är ju inte så!

Socialdemokratin har alltid velat ha en marknadsekonomi. Men vi
har samtidigt sagt att marknadsekonomin är en utmärkt tjänare, men en
livsfarlig herre. Det måste sättas upp spelregler för marknaden.

124

Ser vi på Sverige märker vi att antalet statliga företag är mycket li-
tet i vårt land om vi jämför med länderna på den västeuropeiska konti-
nenten.

I den här motionen tar man upp bostadspolitiken. Jag vill då bara
redovisa några siffror ur verkligheten. I motionen får man uppfattning-
en att det som har hänt i Sverige bara är det att det har byggts stora hus
som det är problem med. Men i verkligheten är det så att stat, kommun
och allmännyttiga bostadsföretag så sent som 1990 ägde 23 % av bo-
städerna, medan bostadsrätten svarade för 17 %, privata företag för
10 % och privatpersoner för 49 % av ägandet. Lägger vi ihop bostads-
rätter och privatpersoner får vi fram att 66 % av bostäderna ägs av
enskilda personer. Det är verkligheten.

Verkligheten är också den att Sverige inte befann sig i en utförs-
backe mellan krigsslutet och år 1991. Tvärtom hade vi, som jag sade,
en mycket positiv förmögenhetsutveckling under den tiden.

Anf. 211 SONJA REMBO (m) replik

Herr talman! I en rapport från Boverket 1993, Svensk bostadsmark-
nad i internationell belysning, står följande: Karakteristiskt för den
svenska bostadsmarknaden är att vi har en förhållandevis hög andel
hyresrätter och en relativt sett liten ägarsektor och att det finns en bety-
dande del av mellanformen bostadsrätt. Sören Lekberg, som är gammal
ombudsman i HSB, tycker förmodligen att det är bra. Så var det med
det.

Jag ställde tidigare en fråga till Sören Lekberg, och jag skall uppre-
pa den.

I regeringsförklaringen sade statsministern: Det svenska folket spa-
rar, men sparandet omvandlas inte till framtidsinvesteringar. Det leder
till ökad arbetslöshet, som i sin tur ökar de offentliga utgifterna och
underminerar de offentliga finanserna.

Är detta fortfarande Socialdemokraternas syn på det ökande hus-
hållssparandet? I det fallet tolkar jag detta som ett hot. Vad har Social-
demokraterna i så fall i bakfickan för att dra in detta sparande? Är det
det som Socialdemokraterna planerar? Det vill jag väldigt gärna veta.

Anf. 212 SÖREN LEKBERG (s) replik

Herr talman! Sonja Rembo frågade om vi ser hushållssparandet som
ett hot. Jag har tidigare förklarat att hushållssparandet, att hushållen
lägger undan en reserv, naturligtvis är positivt. Vad vi nu har kunnat
notera är emellertid att hushållssparandet har ökat mycket kraftigt. Vi
har också genom en närmare analys kommit underfund med att det inte
beror på att enskilda människor har blivit sparbenägna och vill satsa
pengar i aktier utan att det beror på att man är rädd för framtiden. Man
blev rädd för framtiden under de år då arbetslösheten ökade och kon-
kurserna ökade.

Just nu är hushållssparandet en hämmande faktor på det sättet att
man inte vågar konsumera. Var och en av oss träffar väldigt många
människor som har planer för framtiden, som gärna skulle vilja flytta
till en annan bostad, som gärna skulle vilja bygga om sitt hus eller köpa

Prot. 1994/95:82

30 mars

Ekonomisk demokrati,
sparande och
ägarspridning

125

10 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 82

Prot. 1994/95:82

30 mars

ett eller annat men som inte vågar. Därför är det nu väldigt viktigt att vi
kan få i gång hjulen, att vi kan sanera statens finanser.

Socialdemokraterna har också tagit till ordentliga medel just för att

Ekonomisk demokrati,
sparande och
ägarspridning

kunna förbättra statsfinanserna. Vi kan också utläsa positiva signaler i
alla de ekonomiska rapporter som kommer, senast i Konjunkturinstitu-
tets rapport.

Anf. 213 PER BILL (m)

Herr talman! Det har varit en väldigt intressant debatt, och mycket
klokt har sagts av framför allt Sonja Rembo och Anne Wibble.

Dagens debatt handlar om två stycken motioner, en moderat och en
vänsterp artistisk.

I den moderata försöker vi beskriva hur sparandet har en avgörande
roll för individens frihet och möjlighet att starta och driva nya företag. I
motionen försöker vi också beskriva sparandet ur ett internationellt
perspektiv. Sverige är nu inte bara med i EU, utan vi är också med i en
internationell frihandel.

I Vänsterns motion gör man ett intressant försök att titta på en del
problem i svensk ägarstruktur. Man tar t.ex. upp det faktum att vi är
beroende av ett fåtal storföretag och att vi har anonyma ägare.

Jag undrar då: Om Vänsterpartiets Johan Lönnroth är så mycket
emot de stora fonderna, hur kommer det sig då att han har röstat för ett
förslag som ger bättre skattemöjligheter för allemansfonder än för
privatpersoner?

Problemet är att Vänsterpartiet efter en fläckvis intressant men ål-
derdomlig beskrivning av nuläget kommer fram till att de socialistiskt
förorsakade problemen skall lösas med mer socialism, såsom lokala
löntagarfonder och ökade skatter.

Detta hade egentligen inte varit något problem om Vänstern hade
varit ett litet skräpparti på vänsterkanten. Men nu är det tyvärr inte så.
Vänsterpartiet är i dag en del av den socialistiska majoriteten i riksda-
gen och dessutom regeringens favoritkoalitionspartner, åtminstone om
det gäller att göra av med pengar. Problemet är med andra ord att rege-
ringen har gjort sig beroende av ett parti som tror att Sverige kan fun-
gera som ett isolerat socialistiskt experiment.

Trovärdigheten för en regering som öppet stöder sig på gamla
kommunister är som ni har sett mycket låg på de internationella pen-
ningmarknaderna. För exakt ett år sedan i dag var den femåriga obliga-
tionsräntan 7,74 %. I dag har den pendlat mellan 10,82 och 11,13 %. I
dag ligger vi alltså över tre procentenheter högre än för ett år sedan,
och det hade varit ännu värre om inte Bundesbank i dag hade sänkt
räntorna.

När man hör Sören Lekberg inser man att det tyvärr i finansutskot-
tet - och även i den här kammaren, tror jag - finns två verklighetsbil-
der, och som forskare har jag alltid sagt att det är väldigt bra om man
har en gemensam utgångspunkt. Herr talman! Jag tänkte därför gå in
litet grand även på elementa.

Bytesbalansen är ett grovt mått på Sveriges affärer med omvärlden.

126

Den visar skillnaden mellan vad som produceras i landet och vad vi gör

av med. Om landet har överskott i bytesbalansen innebär det att vi
producerar mer än vi gör av med. Ett underskott något enstaka år är
inget problem, däremot bör man sträva efter balans i bytesbalansen
över ett antal år. Det här låter ganska naturligt, men Sverige har tyvärr
inte lyckats leva upp till den målsättningen.

Under hela högkonjunkturen på 8O-talet lyckades man inte en enda
gång få upp bytesbalansen ordentligt över nollstrecket. På sidan 34 i
den moderata motionen finns en bild på detta. Ett av de stora proble-
men är just detta, att vi i högkonjunkturer inte kan betala av på våra lån
och att vi när vi sedan går in i lågkonjunkturer bär med oss stora skul-
der, som naturligtvis då accelererar.

Bytesbalansens saldo utgör landets totala finansiella sparande. När
bytesbalansen är negativ föreligger ett sparandeunderskott i hela landet.
En nedgång av bytesbalansens saldo behöver inte vara negativt om
utlandsupplåningen används till investeringar. Tyvärr har vi vackra
bilder av att så inte heller har varit fallet.

Det totala finansiella sparandet kan delas upp i ett offentligt finan-
siellt sparande och ett privat finansiellt sparande. Socialdemokraterna
har under 60- och 70-talet medvetet, genom världens högsta skatte-
tryck, byggt upp ett stort offentligt sparande. Det offentliga sparandet
användes sedan tyvärr för stora investeringar i miljonprogrammet,
vilket gör att en stor del av våra gemensamma sparslantar är investera-
de i projekt som Tensta, Rinkeby och Flemingsberg.

Det privata finansiella sparandet kan delas upp i ett finansiellt före-
tagssparande och ett finansiellt hushållssparande. Hushållens sparande
låg under 70- och 80-talet på en låg nivå och blev klart negativt under
slutet av 80-talet. Först under 90-talet har det privata sparandet nått upp
till internationellt godtagbara nivåer. Detta utmålar socialdemokraterna
nu som ett hot.

Det totala sparandet, dvs. det individuella och det offentliga till-
sammans, har i stort sett varit konstant under de senaste årtiondena.
Skillnaden är bara att man, under socialdemokratiska regeringstider,
via höga skatter har flyttat sparandet från den privata sektorn till den
offentliga sektorn. Med andra ord har den politiska kontrollen över
sparandet ökat under socialdemokratiska regeringar medan den har
minskat under borgerliga regeringar.

Man har inte gjort någon stor satsning för att öka det totala sparan-
det genom att minska bytesbalansunderskottet. Det gjordes inte förrän
den borgerliga regeringen tog över 1991. Då tog man faktiskt krafttag
för att öka tillväxten och minska systemfelen i svensk ekonomi. Det är
faktiskt en av huvudorsakerna till att vi i dag har en positiv bytesbalans.
Det ser ut som vi får det även nästa år, även om vi tyvärr får revidera
ner siffrorna på grund av socialdemokratiska återställare.

Som jag sade tidigare har det svenska hushållssparandet under en
lång tid varit lågt. Nu närmar det sig normala nivåer. Detta är jättebra
ur flera synvinklar. Jag skall ta upp några. Det ger individen ökad stad-
ga och kontroll över den personliga ekonomin. Det ger individen ökad
säkerhet vid olycka eller kris. Det ger individen möjlighet att minska

Prot. 1994/95:82

30 mars

Ekonomisk demokrati,
sparande och
ägarspridning

127

Prot. 1994/95:82

30 mars

Ekonomisk demokrati,
sparande och
ägarspridning

128

belåningen, och det gör dessutom individen mindre beroende av poli-
tiska beslut.

Det inhemska sparandet är otroligt viktigt när det gäller finansie-
ringen av mindre och medelstora företag som inte kan locka till sig det
globala kapitalet. De svenska bankerna kan ofta ställa upp med en
grundplåt om företaget har säkerheter och kan få ihop till det egna
kapitalet. För att man skall kunna få ihop det egna kapitalet är det otro-
ligt viktigt att det finns ett privat hushållssparande. Det kommer ofta
från vänner, grannar och familjen.

Det finns många skäl för hushållen att fortsätta spara minst i den
omfattning som man gör i dag. Det finns tydliga tecken på att staten
inte kan leva upp till sina åtaganden vad gäller pensionssystem och
olika socialförsäkringssystem. Dessutom har många familjer fortfaran-
de alldeles för stora ränteskulder. Många av dem lider i dag mycket på
grund av den 3 % högre räntan, som vi har fått på grund av Socialde-
mokraterna och Vänsterpartiet.

Låt oss se på den andra delen av debatten som handlar om ägan-
despridningen. När man läste Johan Lönnroths och andras motion om
ägarkoncentrationen trodde man att den handlade om tiden innan Per
Westerberg var näringsminister. Privatiseringen av statliga företag har
under den gångna treårsperioden, förutom att den har tillfört staten 23
miljarder, givit oss nästan 500 000 nya aktieägare. Nästan varannan
svensk, eller 3,8 miljoner människor, äger aktier i någon form.

I det här sammanhanget vill vi naturligtvis påpeka att vi är emot en
utvidgning av AP-fondernas rätt att placera kapital i aktier. Dessutom
säger vi nej till Vänsterpartiets lokala löntagarfonder.

Genom en återställarpolitik har socialdemokraterna sedan 1994 ty-
värr minskat takten i tillväxten. Jag talade förut om bytesbalansen. Det
är på samma sätt med det här. Vi kommer i och för sig att komma upp
över nollnivån, men vi kommer inte att komma upp så mycket att vi
kan börja betala av på våra lån, som vi borde göra i en högkonjunktur.

Sammantaget har man höjt skatterna på arbete och riskkapital med
nästan 50 miljarder kronor. Sverige behöver ett ökat sparande såväl i
den offentliga som i den privata sektorn. Det innebär att politiken
måste inrikta sig på att skapa stora långsiktiga överskott i bytesbalan-
sen. Att likt socialdemokraterna försöka föra över pengar från hushålls-
sektorn till den offentliga sektorn löser inga problem.

Herr talman! Den bästa stimulansen för ett ökat hushållssparande är
en ekonomisk politik som ökar hushållens disponibla inkomster och
höjer realavkastningen på sparandet efter skatt. En minskning av skatte-
trycket vidgar människornas utrymme att spara. En anpassning till de
förhållanden som råder inom resten av Europa är dessutom nödvändig
om inte investeringskapitalet skall strömma ut ur vårt land.

Därför är det viktigt att gå tillbaka till den vänliga politik som rådde
under den borgerliga regeringen när det gällde att få in mera riskkapi-
tal, hålla skatterna låga och förbättra för både företag och företagande.
Vi vill stimulera sparandet i aktier såväl för allmänheten som för med-
arbetare. Vinstandelssystem i företag bör stimuleras, inte missgynnas.
Vi för fram förslag om sådana skattemässiga stimulanser i vår motion.

Vi föreslår att de återinförda socialavgifterna på vinstandelar skall
avskaffas, och vi föreslår skatteregler som skall göra det lättare för
anställda att spara i aktier i egna företag.

Johan Lönnroth tar upp de nya kooperativa företagen osv. Jag kan
delvis hålla med honom. Jag känner faktiskt många som gärna jobbar i
ett företag där man får ihop så mycket pengar att man slipper stora lån
och slipper gå ut på börsen. Det finns många stora företag i dag som
klarar detta och därmed lever väldigt skyddade från nycker och kort-
siktiga placerare. Det är en bra form av företagande som jag definitivt
vill se mer av.

Sammanfattningsvis kan jag säga att vi ser sparandet som någonting
positivt. Det förslag som vi lägger fram syftar till att stimulera startspa-
randet och sparandet i aktier, vinstandelar och pensions- och livförsäk-
ringar. Detta är viktigt för att vårt land skall komma på fötter. Höjning-
en av den femåriga räntan med över 3 % gör att det är bråttom. Vi
måste åter få ner räntorna. Vi måste åter få förtroende för den politik
som förs i vårt land.

Det finns de som redan i dag talar om att regeringen är sönderrege-
rad, trots att det bara har gått ett halvår. Jag vill inte gå riktigt så långt,
men när man lyssnar på Sören Lekberg hör man ingenting annat än den
gammaldags socialdemokratiska retoriken. Det handlar bara om facket,
om utredningar och om kritik mot de borgerliga.

Anf. 214 TREDJE VICE TALMANNEN

Jag erinrar om att tio minuters talartid är anmäld.

Anf. 215 PER BILL (m)

Herr talman! Jag stannar där. Tack!

Anf. 216 SÖREN LEKBERG (s)

Herr talman! Jag begärde replik därför att Per Bill inledde med att
säga att han är vetenskapsman. Därmed fick man intrycket att det han
hade att framföra var vetenskapligt bevisat. Men det han framförde var
den gamla vanliga vrånga och sneda karikatyren av socialdemokraterna
och den socialdemokratiska politiken, och den måste jag reagera mot.

Jag är förvånad över att man från moderat håll måste ägna sig åt att
förvanska verkligheten. Varför kan man inte hänvisa till de riktiga
siffrorna?

En sak gladde mig i alla fall. Det var att Per Bill hade konstaterat
att bytesbalansen nu har förbättrats och är positiv. Men när han talar
om hushållssparandet borde han också gå tillbaka litet grand i tiden och
titta på hur det var på 1970-talet. Vi hade en mycket gynnsam utveck-
ling som varade från krigsslutet till den stora oljekrisen på 1970-talet,
men när vi fick borgerliga regeringar sjönk hushållssparandet. Under
1980-talet rätade kurvan upp sig igen, och vi fick en positiv utveckling:
sysselsättningen ökade och företagsamheten blomstrade.

Nu säger Per Bill att vi skall återgå till den vänliga politik som för-
des för fem månader sedan. Glöm då inte bort att den politiken inte var
så vänlig för företagen. 1990 hade vi 9 887 konkurser i Sverige. 1992

Prot. 1994/95:82

30 mars

Ekonomisk demokrati,
sparande och
ägarspridning

129

Prot. 1994/95:82

30 mars

steg siffran till 21 000 konkurser. 1993 hade vi 18 000 konkurser. Var
det en vänlig politik, Per Bill?

Ekonomisk demokrati,
sparande och
ägarspridning

Anf. 217 PER BILL (m) replik

Herr talman! Som ny i riksdagen hade jag nästan lovat mig själv att
jag inte skulle tillbringa sena kvällar med att prata historik - om hur det
var för 20 eller 30 år sedan - med socialdemokrater, samtidigt som vårt
land, dag för dag och timme för timme, är på väg att förfalla.

I Sören Lekbergs värld består livet av olika regeringsperioder. Det
händer faktiskt andra saker också; det blir t.ex. hög- och lågkonjunktu-
rer. Det vore väl kanske också vettigt att ta med i bilden när man
plockar ut ett fragment här och ett annat där för att visa att socialismen
alltid är bäst.

Jag håller med om att det är tråkigt att antalet konkurser är många.
Men om man inte vågar satsa blir det faktiskt inte heller så många kon-
kurser. Ett visst mått av konkurser skall det finnas. Konkurser och
företagande hör faktiskt ihop, litet grand som liv och död; konkursen är
andra sidan av företagandet.

Anf. 218 SÖREN LEKBERG (s) replik

Herr talman! Per Bill säger att han som ny i riksdagen hade föresatt
sig att inte diskutera historia med socialdemokraterna. Ja, det går ju an
att säga nu, men det är ju inte vi som har tagit upp den här diskussionen
- moderaterna har väckt en 40-sidig motion som tar upp utvecklingen
från 1870-talet fram till i dag och som innehåller en historieförvansk-
ning. Det är ni som har tagit upp historien. När jag då visar på felaktig-
heter blir Per Bill upprörd.

Vi vill inte hålla på och älta historia. Vi vill diskutera framtiden. Vi
har sett att fyrpartiregeringen misslyckades med sin politik. Vi tror
naturligtvis inte att det berodde på någon illvilja från er sida. Vi hade
en mycket svår internationell konjunkturnedgång. Men vi menar att den
politik som man då använde sig av inte var den rätta.

Nu har den socialdemokratiska regeringen lagt fram omfattande
förslag för att sanera ekonomin. Vi följer utvecklingen noga. Det kom-
mer snart nya förslag i kompletteringsbudgeten. Jag hoppas på och
inbjuder verkligen till konstruktiva samtal om framtiden, också för att
vi skall slippa ifrån detta ältande i historien.

Anf. 219 PER BILL (m) replik

Herr talman! Det intressanta är att ni hittills har skytt den här debat-
ten om sparande och ägandespridning. Det var tack vare Vänsterpartiet
som vi över huvud taget fick upp ämnet i ett eget betänkande; annars
hade det blivit ett litet bihang till en jättebudget.

Jag vill avslutningsvis ta fasta på det positiva som Sören Lekberg
sade. Jag hoppas nämligen att vi i finansutskottet och också här i kam-
maren kan föra konstruktiva diskussioner om framtiden och även om
sparande och ägandespridning. Det är av stor vikt för Sverige.

130

Anf. 220 JOHAN LÖNNROTH (v)

Herr talman! Jag skall först svara på en fråga som Per Bill ställde
till mig, nämligen varför Vänsterpartiet röstade för bättre villkor för
allemanssparande än för privatpersoners aktiesparande. Förklaringen är
helt enkelt den att det har visat sig att många lågavlönade människor
som inte har tid att följa börssidorna behöver en sådan sparstimulans
för att det skall bli en rättvisare fördelning av avkastningen på olika
former av sparande.

I dag lägger vi fram förslaget att försämra villkoren för privat pen-
sionssparande - det är fortfarande den i särklass mest lönsamma for-
men av sparande, och det är mest höginkomsttagare som utnyttjar den.
Det gör vi alltså av fördelningspolitiska skäl. Vi har nämligen inga
illusioner om att de 500 000 nya privata aktieägarna innebär något ökat
demokratiskt inflytande. Det är fortfarande ett mycket litet antal finans-
familjer plus ett antal stora institutioner som helt och fullt dominerar
praktiskt taget samtliga bolagsstämmor i Sverige.

Jag skall också säga några ord om den vänliga politik som också
Sören Lekberg tog upp. Det är på något sätt skönt att känna att det är
en gammal hederlig konservatism det handlar om - en riktigt rejäl
återställare.

Det är riktigt att det var en vänlig politik som bedrevs åren 1976-
1982 och 1991-1994. Man sänkte en lång rad skatter, men man orkade
inte med att sänka utgifterna. Resultatet blev rekordartade underskott,
och det stärkte makten för just de stora ägarna av fordringar på staten.
Det är det som den nya majoriteten nu måste reda upp genom att göra
det som ni moderater aldrig kommer att mäkta göra, nämligen ta pengar
från dem som har mycket pengar. Det handlar också om att flytta peng-
ar från rika företag till fattiga företag. Det klarar ni inte heller!

Anf. 221 PER BILL (m)

Herr talman! Det intressanta är att det är just sådana karikatyrer
som Johan Lönnroth pratade om alldeles nyss som sköter om allemans-
fonderna. Dem skydde Johan Lönnroth som pest och kolera, men sam-
tidigt vill han ge dem bättre förmåner än vanliga aktieägare. Om han
bara är ute efter att se till att småsparare får en god utdelning vill jag
påminna om att det i dag finns många OMX-optioner och liknande som
fungerar utmärkt bra och som ger exakt den avkastning som man kan få
på index.

Det som förvånar mig är hur mycket tid ni på vänstersidan ägnar åt
att fördela så rättvist som möjligt, samtidigt som ni helt glömmer bort
att försöka öka den totala kakan; då kommer vi alla att få betydligt
större bitar. Det har vi också velat ta upp i den här debatten.

Anf. 222 JOHAN LÖNNROTH (v)

Herr talman! Den enkla förklaringen är att vi anser att de här båda
sakerna hänger ihop, Per Bill. Vi tror nämligen att en rättvisare fördel-
ning är produktiv. Det är i dag produktivt att flytta pengar från export-
företagens övervinster till småföretag som har ont om pengar, på det
sätt som vi föreslår i vår skattepolitik.

Prot. 1994/95:82

30 mars

Ekonomisk demokrati,
sparande och
ägarspridning

131

Prot. 1994/95:82

30 mars

Det är av den enkla anledningen att just dessa stor exportföretag har
så mycket pengar i dag att de inte har användning för allt. Då är det

effektivt att flytta det här till dem som har användning för pengarna.

Ekonomisk demokrati,
sparande och
ägarspridning

Detsamma gäller privatpersoner. Det är vettigt att flytta pengar från
höginkomsttagare till låginkomsttagare. Det är de som i dag kan få den
effektiva efterfrågan som behövs på hemmamarknaden att stiga. Därför
hänger dessa båda saker ihop. Det har ni moderater aldrig begripit.
Rättvis fördelning och produktion hänger nära samman - produktion
och effektivitet.

Anf. 223 PER BILL (m)

Herr talman! Det skulle behövas många timmars diskussion, men
jag tror ändå inte att vi skulle komma fram till något bra resultat.

Att flytta pengar från rika företag till fattiga företag eller att flytta
pengar från rika personer som har tjänat pengar till mindre rika person
som behöver pengar tror jag definitivt inte ger någon bättre ekonomi.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 5 april.)

11 § Bordläggning

Anmäldes och bordlädes

Propositioner

1994/95:159 Ändringar i lagen (1991:341) om strategiska produkter
1994/95:176 Beredskapslagring av olja och kol

1994/95:182 Beskattning av fri hälso- och sjukvård samt vissa andra
förmåner

1994/95:192 Ändring i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m.
1994/95:194 Vissa frågor om psykiatrisk tvångsvård
1994/95:197 Vissa socialförsäkringsfrågor, m.m.

1994/95:206 Ändringar i lagen (1994:137) om mottagande av asylsö-
kande m.fl.

1994/95:208 Beslutanderätten i fråga om kyrkliga kulturminnen
1994/95:209 Kontrolluppgiftsskyldighet vid avyttring av värdepapper
m.m.

1994/95:210 Godkännande av ett beslut av EU-rådet angående gemen-
skapens egna medel

Motioner

med anledning av prop. 1994/95:153 Frågor om offentlig upphandling
1994/95:Fi27 av Anne Wibble m.fl. (fp)
1994/95:Fi28 av Johan Lönnroth m.fl. (v)

1994/95:Fi29 av Birgitta Hambraeus (c)

132

12 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 29 mars

1994/95:96 av Alice Åström (y) till jordbruksministern om intentio-
nerna i djurskyddslagen

1994/95:97 av Maggi Mikaelsson (v) till jordbruksministern om
skogsskador som orsakats av rotsnurr

Interpellationerna publiceras i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 4 april.

13 § Kammaren åtskildes kl. 21.41.

Förhandlingarna leddes

av andre vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. voteringen
kl. 12.34,

av tredje vice talmannen därefter t.o.m. ajourneringen kl. 14.22,

av förste vice talmannen därefter t.o.m. 6 § anf. 126 (delvis),

av andre vice talmannen därefter t.o.m. ajourneringen kl. 17.59 och

av förste vice talmannen därefter till sammanträdets slut.

Prot. 1994/95:82

30 mars

Vid protokollet

TOM T:SON THYBLAD

/Barbro Nordström

133

Prot. 1994/95:82

30 mars

Innehållsförteckning

134

1 § Justering av protokoll.................................................................1

2 § Hänvisning av ärende till utskott...............................................1

3 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatte-

rats den 29 mars.........................................................................1

AU 11 Arbetsmarknadspolitik...................................................1

BoU18 Byggnaders inomhusmiljö m.m....................................4

KU32 Anslag till statschefen och regeringen............................6

LU22 Anslag till Patentverket m.m...........................................7

FöU3 Strålskydd.......................................................................7

4 § Anslag till Tullverket, m.m.........................................................8

Skatteutskottets betänkande 1994/95:SkU23............................8

Anf. 1 CARL FREDRIK GRAF (m)......................................8

Anf. 2 ROLF KENNERYD (c).............................................11

Anf. 3 ISA HALVARSSON (fp)..........................................12

Anf. 4 LARS BÄCKSTRÖM (v)..........................................13

Anf. 5 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds)...........................16

Anf. 6 SVERRE PALM (s)...................................................19

Anf. 7 CARL FREDRIK GRAF (m) replik..........................21

Anf. 8 SVERRE PALM (s) replik........................................22

Anf. 9 CARL FREDRIK GRAF (m) replik..........................22

Anf. 10 SVERRE PALM (s) replik......................................23

Anf. 11 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik.............................23

Anf. 12 SVERRE PALM (s) replik......................................24

Anf. 13 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik.............................24

Anf. 14 SVERRE PALM (s) replik......................................25

Anf. 15 ISA HALVARSSON (fp) replik..............................25

Anf. 16 SVERRE PALM (s) replik......................................25

Anf. 17 ISA HALVARSSON (fp) replik..............................26

Anf. 18 SVERRE PALM (s) replik......................................26

Anf. 19 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds) replik...............26

Anf. 20 SVERRE PALM (s) replik......................................26

Anf. 21 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds) replik...............27

Anf. 22 SVERRE PALM (s) replik......................................27

Anf. 23 RONNY KORSBERG (mp)....................................27

Anf. 24 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik.............................29

Anf. 25 RONNY KORSBERG (mp) replik..........................29

Anf. 26 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik............................30

Anf. 27 RONNY KORSBERG (mp) replik..........................31

Anf. 28 CARL FREDRIK GRAF (m) replik........................31

Anf. 29 RONNY KORSBERG (mp) replik.........................31

Anf. 30 CARL FREDRIK GRAF (m) replik.......................32

Anf. 31 RONNY KORSBERG (mp) replik..........................32

Anf. 32 ISA HALVARSSON (fp) replik..............................33

Anf. 33 RONNY KORSBERG (mp) replik...........................33

Anf. 34 ISA HALVARSSON (fp) replik...............................33

Anf. 35 RONNY KORSBERG (mp) replik...........................34

Anf. 36 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds) replik...............34

Anf. 37 RONNY KORSBERG (mp) replik...........................34

Anf. 38 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds) replik...............35

Anf. 39 RONNY KORSBERG (mp) replik...........................35

Anf. 40 JAN-OLOF FRANZÉN (m).....................................35

Anf. 41 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik..............................36

Anf. 42 JAN-OLOF FRANZÉN (m) replik...........................36

Anf. 43 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik..............................36

(forts. 6 §)................................................................................36

Ajournering.......................................................................................36

Återupptagna förhandlingar...........................................................36

5 § Muntliga frågor till regeringen................................................37

Anf. 44 FÖRSTE VICE TALMANNEN...............................37

Den ekonomiska politiken.......................................................37

Anf. 45 LARS LEIJONBORG (fp).......................................37

Anf. 46 Statsminister INGVAR CARLSSON (s).................37

Anf. 47 LARS LEIJONBORG (fp).......................................37

Anf. 48 Statsminister INGVAR CARLSSON (s).................38

Anf. 49 JOHAN LÖNNROTH (v)........................................38

Anf. 50 Statsminister INGVAR CARLSSON (s).................39

Anf. 51 JOHAN LÖNNROTH (v)........................................39

Anf. 52 Statsminister INGVAR CARLSSON (s).................39

Försvarsberedningen..............................................................39

Anf. 53 HENRIK LANDERHOLM (m)...............................39

Anf. 54 Försvarsminister THAGE G PETERSON (s)..........40

Anf. 55 HENRIK LANDERHOLM (m)...............................40

Anf. 56 Försvarsminister THAGE G PETERSON (s)..........40

Anf. 57 HENRIK LANDERHOLM (m)...............................41

Anf. 58 Försvarsminister THAGE G PETERSON (s)..........41

Fiskevårdsavgift......................................................................42

Anf. 59 LENNART NILSSON (s)........................................42

Anf. 60 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) .42

Anf. 61 LENNART NILSSON (s)........................................42

Anf. 62 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) .42

Anf. 63 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds)..........................42

Anf. 64 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) .43

Anf. 65 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds)..........................43

Anf. 66 FÖRSTE VICE TALMANNEN...............................43

Anf. 67 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) .43

Den ekonomiska politiken.......................................................43

Anf. 68 ANNE WIBBLE (fp)...............................................43

Anf. 69 Statsminister INGVAR CARLSSON (s).................44

Anf. 70 ANNE WIBBLE (fp)...............................................44

Anf. 71 Statsminister INGVAR CARLSSON (s).................44

Prot. 1994/95:82

30 mars

135

Prot. 1994/95:82           Minivärnplikt..........................................................................45

30 mars                 Anf. 72 ANNIKA NORDGREN (mp)..................................45

----------------        Anf. 73 Försvarsminister THAGE G PETERSON (s).........45
Anf. 74 ANNIKA NORDGREN (mp)..................................46

Anf. 75 Försvarsminister THAGE G PETERSON (s).........46

Anf. 76 ANNIKA NORDGREN (mp)..................................46

Anf. 77 Försvarsminister THAGE G PETERSON (s).........46

FN:s klimatkonferens..............................................................46

Anf. 78 SVEN BERGSTRÖM (c)........................................46

Anf. 79 Miljöminister ANNA LINDH (s)...........................47

Anf. 80 BERNDT EKHOLM (s)..........................................47

Anf. 81 SVEN BERGSTRÖM (c)........................................47

Anf. 82 Miljöminister ANNA LINDH (s)...........................47

Svensk försvarsindustri...........................................................48

Anf. 83 HENRIK S JÄRREL (m).........................................48

Anf. 84 Försvarsminister THAGE G PETERSON (s).........49

Anf. 85 HENRIK S JÄRREL (m).........................................49

Anf. 86 Försvarsminister THAGE G PETERSON (s).........49

Taxiverksamheten...................................................................49

Anf. 87 BO NILSSON (s).....................................................49

Anf. 88 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s).... 50
Återsändandet av bosnien-kroater.......................................... 50
Anf. 89 ROSE-MARIE FREBRAN (kds).............................50

Anf. 90 Statsminister INGVAR CARLSSON (s)................50

Anf. 91 ROSE-MARIE FREBRAN (kds).............................50

Anf. 92 Statsminister INGVAR CARLSSON (s)................51

Ansökan om ett ungdomsprojekt.............................................51

Anf. 93 YVONNE RUWAIDA (mp)....................................51

Anf. 94 Försvarsminister THAGE G PETERSON (s).........51

Skattehöjningar.......................................................................51

Anf. 95 CARL FREDRIK GRAF (m)..................................51

Anf. 96 Statsminister INGVAR CARLSSON (s)................51

Anf. 97 CARL FREDRIK GRAF (m)..................................51

Anf. 98 Statsminister INGVAR CARLSSON (s)................52

Medlemskap för Polen i EU.................................................... 52
Anf. 99 NILS T SVENSSON (s)..........................................52

Anf. 100 Statsminister INGVAR CARLSSON (s)..............52

Röstförluster...........................................................................52

Anf. 101 ELISABETH FLEETWOOD (m)..........................52

Anf. 102 Statsminister INGVAR CARLSSON (s)..............52

Anf. 103 ELISABETH FLEETWOOD (m).........................53

Anf. 104 Statsminister INGVAR CARLSSON (s)..............53

Försvarsekonomi....................................................................53

Anf. 105 JÖRGEN PERSSON (s)........................................53

Anf. 106 Försvarsminister THAGE G PETERSON (s).......53

Den ekonomiska politiken.......................................................54

Anf. 107 BIRGIT FRIGGEBO (fp)......................................54

Anf. 108 Statsminister INGVAR CARLSSON (s)..............54

Anf. 109 BIRGIT FRIGGEBO (fp)......................................54

Anf. 110 FÖRSTE VICE TALMANNEN............................55

136

Anf. 111 BIRGIT FRIGGEBO (fp).......................................55

Anf. 112 Statsminister INGVAR CARLSSON (s)...............55

Trädeskrav för arealstöd.........................................................55

Anf. 113 GUDRUN LINDVALL (mp).................................55

Anf. 114 Jordbruksminister MARGARETA

WINBERG (s).........................................................................56

Anf. 115 GUDRUN LINDVALL (mp).................................56

Anf. 116 Jordbruksminister MARGARETA

WINBERG (s).........................................................................56

Bidraget till enskilda vägar.....................................................56

Anf. 117 ULLA LÖFGREN (m)...........................................56

Anf. 118 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s)...56
Anf. 119 ULLA LÖFGREN (m)...........................................56

Anf. 120 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s)...57
Anf. 121 FÖRSTE VICE TALMANNEN.............................57

6 § (forts, från 4 §) Anslag till Tullverket, m.m. (forts.

SkU23).........................................................................................57

Anf. 122 BO NILSSON (s)...................................................57

Anf. 123 NILS FREDRIK AURELIUS (m)..........................58

Anf. 124 NILS-GÖRAN HOLMQVIST (s)..........................59

Anf. 125 ANDERS G HÖGMARK (m)................................60

Anf. 126 STEN ANDERSSON (m)......................................63

Anf. 127 LARS HEDFORS (s).............................................65

Anf. 128 CARL FREDRIK GRAF (m) replik.......................66

Anf. 129 LARS HEDFORS (s) replik...................................67

Anf. 130 CARL FREDRIK GRAF (m) replik.......................67

Anf. 131 LARS HEDFORS (s) replik...................................67

Anf. 132 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds) replik.............68

Anf. 133 LARS HEDFORS (s) replik...................................68

Anf. 134 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds) replik.............68

Anf. 135 LARS HEDFORS (s) replik...................................69

Anf. 136 RONNY KORSBERG (mp)...................................69

Anf. 137 CARL FREDRIK GRAF (m) replik.......................69

Anf. 138 RONNY KORSBERG (mp) replik.........................70

Anf. 139 CARL FREDRIK GRAF (m) replik.......................70

Anf. 140 PETER WEIBULL BERNSTRÖM (m).................70

Beslut.................................................................................................71

7 § Anslag till skatteförvaltningen, m.m........................................71

Skatteutskottets betänkande 1994/95:SkU22..........................71

Anf. 141 KARL-GÖSTA SVENSON (m).............................71

Anf. 142 AGNE HANSSON (c)............................................75

Anf. 143 PER ROSENGREN (v)..........................................76

Anf. 144 KARL-GÖSTA SVENSON (m) replik..................79

Anf. 145 PER ROSENGREN (v) replik................................79

Anf. 146 KARL-GÖSTA SVENSON (m) replik..................79

Anf. 147 PER ROSENGREN (v) replik................................80

Anf. 148 AGNE HANSSON (c) replik.................................80

Prot. 1994/95:82

30 mars

137

Prot. 1994/95:82           Anf. 149 PER ROSENGREN (v) replik...............................80

30 mars                  Anf. 150 AGNE HANSSON (c) replik.................................81

----------------        Anf. 151 PER ROSENGREN (v) replik...............................81

Anf. 152 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds).......................82

Anf. 153 BJÖRN ERICSON (s)...........................................83

Anf. 154 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds) replik.............86

Anf. 155 BJÖRN ERICSON (s) replik.................................86

Anf. 156 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds) replik.............86

Anf. 157 BJÖRN ERICSON (s) replik.................................86

Anf. 158 AGNE HANSSON (c) replik.................................86

Anf. 159 BJÖRN ERICSON (s) replik.................................87

Anf. 160 KARL-GÖSTA SVENSON (m) replik..................87

Anf. 161 BJÖRN ERICSON (s) replik.................................87

Anf. 162 PER ROSENGREN (v) replik...............................88

Anf. 163 BJÖRN ERICSON (s) replik.................................88

Anf. 164 PER ROSENGREN (v) replik...............................88

Anf. 165 BJÖRN ERICSON (s) replik.................................89

Anf. 166 WIGGO KOMSTEDT (m)....................................89

Beslut.................................................................................................89

Beslut om uppskjuten votering.......................................................91

Ajournering......................................................................................91

Återupptagna förhandlingar...........................................................91

8§ Alkoholskatt och tobaksskatt...................................................91

Skatteutskottets betänkande 1994/95:SkU19..........................91

Anf. 167 JAN-OLOF FRANZÉN (m)..................................91

Anf. 168 KARIN PILSÄTER (fp)........................................93

Anf. 169 JAN-OLOF FRANZÉN (m) replik........................94

Anf. 170 KARIN PILSÄTER (fp) replik..............................95

Anf. 171 LARS BÄCKSTRÖM (v)......................................95

Anf. 172 RONNY KORSBERG (mp)..................................95

Anf. 173 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds).......................96

Anf. 174 LARS U GRANBERG (s).....................................97

Anf. 175 JAN-OLOF FRANZÉN (m) replik........................99

Anf. 176 LARS U GRANBERG (s) replik.........................100

Anf. 177 JAN-OLOF FRANZÉN (m) replik......................100

Anf. 178 LARS U GRANBERG (s) replik.........................100

Anf. 179 RONNY KORSBERG (mp) replik......................100

Anf. 180 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds) replik...........101

Anf. 181 LARS U GRANBERG (s) replik.........................101

Anf. 182 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds) replik...........101

Anf. 183 LARS BÄCKSTRÖM (v)....................................101

Anf. 184 LARS U GRANBERG (s)...................................102

Anf. 185 LARS BÄCKSTRÖM (v)....................................102

Anf. 186 LARS U GRANBERG (s)...................................102

(Beslut skulle fattas den 5 april.)..........................................102

138

9 § Beskattningssystemets utformning under kriser och i

krig............................................................................................102

Skatteutskottets betänkande 1994/95:SkU24........................102

(Beslut skulle fattas den 5 april.)...........................................102

10 § Ekonomisk demokrati, sparande och ägarspridning..........103

Finansutskottets betänkande 1994/95:FiU23.........................103

Anf. 187 SONJA REMBO (m)............................................103

Anf. 188 ANNE WIBBLE (fp)...........................................107

Anf. 189 JOHAN LÖNNROTH (v)....................................109

Anf. 190 SONJA REMBO (m) replik.................................112

Anf. 191 JOHAN LÖNNROTH (v) replik..........................112

Anf. 192 SONJA REMBO (m) replik.................................113

Anf. 193 JOHAN LÖNNROTH (v) replik..........................113

Anf. 194 ANNE WIBBLE (fp) replik.................................114

Anf. 195 JOHAN LÖNNROTH (v) replik..........................114

Anf. 196 ANNE WIBBLE (fp) replik.................................115

Anf. 197 JOHAN LÖNNROTH (v) replik..........................115

Anf. 198 ROY OTTOSSON (mp).......................................116

Anf. 199 SONJA REMBO (m) replik.................................117

Anf. 200 ROY OTTOSSON (mp) replik.............................118

Anf. 201 SÖREN LEKBERG (s)........................................118

Anf. 202 JOHAN LÖNNROTH (v) replik..........................120

Anf. 203 SÖREN LEKBERG (s) replik..............................121

Anf. 204 JOHAN LÖNNROTH (v) replik..........................121

Anf. 205 ANNE WIBBLE (fp) replik.................................122

Anf. 206 SÖREN LEKBERG (s) replik..............................122

Anf. 207 ANNE WIBBLE (fp) replik.................................123

Anf. 208 SÖREN LEKBERG (s) replik..............................123

Anf. 209 SONJA REMBO (m) replik.................................124

Anf. 210 SÖREN LEKBERG (s) replik..............................124

Anf. 211 SONJA REMBO (m) replik.................................125

Anf. 212 SÖREN LEKBERG (s) replik..............................125

Anf. 213 PER BILL (m)......................................................126

Anf. 214 TREDJE VICE TALMANNEN...........................129

Anf. 215 PER BILL (m)......................................................129

Anf. 216 SÖREN LEKBERG (s)........................................129

Anf. 217 PER BILL (m) replik............................................130

Anf. 218 SÖREN LEKBERG (s) replik..............................130

Anf. 219 PER BILL (m) replik............................................130

Anf. 220 JOHAN LÖNNROTH (v)....................................131

Anf. 221 PER BILL (m)......................................................131

Anf. 222 JOHAN LÖNNROTH (v)....................................131

Anf. 223 PER BILL (m)......................................................132

(Beslut skulle fattas den 5 april.)...........................................132

11 § Bordläggning..........................................................................132

12 § Anmälan om interpellationer................................................133

Prot. 1994/95:82

30 mars

139

Prot. 1994/95:82            1994/95:96 av Alice Åström (v) till jordbruksministern om

30 mars                     intentionerna i djurskyddslagen............................................133

------------------- 1994/95:97 av Maggi Mikaelsson (v) till jordbruksminis-
tern om skogsskador som orsakats av rotsnurr......................133

13 § Kammaren åtskildes kl. 21.41.................................................133

140

gotab 48678, Stockholm 1995