Kl. 9.00-17.48
19.00-23.03
Protokoll
1994/95:69
Anf. 1 TALMANNEN
Ärade ledamöter! I dag, den 8 mars 1995, högtidlighålls den inter-
nationella kvinnodagen i vårt land och i världen - samtidigt som FN:s
sociala toppmöte i Köpenhamn inleds, ett halvår efter befolkningskon-
ferensen i Kairo och ett halvår före FN:s fjärde kvinnokonferens i Pe-
king.
Den internationella kvinnodagen vill uttrycka sammanhållningen
och solidariteten mellan världens kvinnor - och jämställda män - i
kampen för alla människors lika värde och rätt till utveckling och infly-
tande. Den firas för att vi kvinnor känner stolthet för det vi represente-
rar och skulle kunna betyda om vi hade mera makt. Men den firas ock-
så i sann upproriskhet över att jämställdheten - och därmed demokratin
och respekten för grundläggande mänskliga värden - ännu inte har nått
tillräckligt långt.
Vår egen situation här i Sverige är unik. Vi är med rätta stolta över
att nu ha världens mest jämställda parlament, regering och kommunala
beslutande organ. Men det ger oss också ett särskilt ansvar att på bästa
sätt ta till vara den kvinnliga kompetens och styrka som finns samlad i
riksdagen. Säkert finns det erfarenheter att delge, idéer att utveckla,
möjligheter till samarbete att diskutera. Jag har därför inbjudit kvinnor
från samtliga riksdagspartier till en förutsättningslös diskussion kring
dessa frågor.
Men de allra flesta kvinnor i världen saknar fortfarande makt och
inflytande över sitt eget liv och över sitt samhälle. Enligt IPU, Interpar-
lamentariska unionen, fanns det i juni 1993 bara sex länder - de fem
nordiska och Nederländerna - som hade mellan 24 och 39 % kvinnor i
parlamentet. Ytterligare sex länder - Tyskland, Schweiz, Spanien,
Kanada, USA och Polen - hade mellan 20 och 10 % kvinnor i parla-
mentet. I alla övriga länder var andelen kvinnor i parlamentet mindre
än 10 %. Dessa siffror ger bara en antydan om vidden av de orättvisor
som fortfarande råder. Men de visar tydligt att kvinnors begåvning,
kunskaper och erfarenheter inte tas till vara. I detta kan orsaken till
många av vår tids stora problem sökas.
Vi kvinnor utgör inte bara mer än hälften av världens befolkning.
Vi kvinnor spelar en avgörande roll i både produktion och reproduktion
i de flesta samhällen och kulturer. Vi kvinnor är bärare av viktiga delar
1 Riksdagens protokoll 1994195 Nr 69
Prot. 1994/95:69
8 mars
Den ekonomiska
politiken och budget-
regleringen m.m.
av kulturarvet och av konsten att överleva. Det är när denna kunskap
som vi representerar glöms bort och ignoreras i skeden av snabba för-
ändringar som de stora problem uppstår som är teman för detta årtion-
des globala konferenser - från barntoppmötet och Riokonferensen till
den kommande konferensen om den mänskliga boendemiljön. Det
handlar om sociala missförhållanden och ohälsa, om segregation och
växande slumområden, om uttorkning, miljöförstöring och jordförstö-
ring, som i sin tur ger upphov till konflikter, flyktingströmmar och
mänskligt lidande.
Ärade ledamöter! Det ligger en både utmanande och uppmuntrande
sanning i insikten om att om all den kunskap och erfarenhet som vi
kvinnor besitter togs till vara genom att kvinnor får mer makt, så skulle
vi alla tillsammans få en helt annan kraft och möjlighet till de nödvän-
diga förändringarna.
Den svenska riksdagen, världens mest jämställda parlament, firar
den internationella kvinnodagen den 8 mars 1995 som en manifestation
av varje människas rätt till utveckling efter sina unika förutsättningar,
till makt och inflytande i det samhälle där hon lever och till gemen-
samma ansträngningar för våra barns framtid.
(Applåder)
Föredrogs och hänvisades
Förslag
1994/95:RR10 till socialförsäkringsutskottet
Motioner
1994/95:Jol7-Jo20 till jordbruksutskottet
Föredrogs
Finansutskottets betänkande 1994/95:FiU10
Den ekonomiska politiken och budgetregleringen m.m. (prop.
1994/95:100 delvis)
Anf. 2 LARS TOBISSON (m)
Fru talman! Vid den här tiden förra året och hela perioden fram till
regeringsskiftet var det klart fler medborgare som trodde att den egna
hushållsekonomin skulle förbättras än som trodde att den skulle för-
sämras. Nu är förhållandet omkastat: Det är vanligare att vänta sig att
den egna ekonomin utvecklas till det sämre än motsatsen.
Det kan tyckas att detta inte är så konstigt. I sin återställariver har
den socialdemokratiska regeringen t.ex. avskaffat vårdnadsbidraget och
slopat den allmänna arbetslöshetsförsäkringen. Och framför allt har
riksdagen förmåtts fatta beslut om skattehöjningar på över 50 miljarder
kronor. Därtill kommer att nya socialdemokratiska kommunledningar
höjt uttaget av den del av inkomstskatten som slår igenom i vanliga
löntagares plånböcker.
Det uppgivna motivet för dessa åtgärder har varit att få i gång Sve-
riges ekonomi. Men det egendomliga är då att medan det hela förra året
fram till valet förelåg en kraftig övervikt för dem som ansåg att landet
gick mot bättre tider - i september 36 % mot 20 % som trodde på säm-
re tider - är situationen nu omvänd. Det är många fler som tror att läget
försämras än som tror att det förbättras.
Har då denna majoritet fel? Eller är det till äventyrs så att politiken
är fel? Beror omsvängningen på att människor inser att det inte kan
vara rätt att höja skatter, när det är fler jobb i den enskilda sektorn som
behövs? Att det inte kan vara rätt att återreglera arbetslivet, när det är
större flexibilitet och större utrymme för enskilda initiativ som krävs?
Att det inte kan vara rätt att återgå till den politik som förde oss in i
krisen?
Människors förväntningar brukar ge god vägledning om i vilken
riktning ekonomin utvecklas. Men det finns också mera objektiva mäta-
re av den ekonomiska feberkurvan, t.ex. räntan och kronkursen. Den
korta räntan ligger nu nästan en procentenhet över nivån från tiden för
valet, medan den långa är i stort sett oförändrad. Kronindex var i sep-
tember 126, och nu ligger det över 130 - i dag på morgonen nära 131.
Socialdemokraterna kom till makten på löftet att ställa allt till rätta
inom ekonomin. Sammanfattningsbetyget på vad som uträttats efter ett
halvår är mycket dåligt.
Ändå har återhämtningen av världsekonomin gått betydligt snabba-
re än vad som förutsågs i höstas. Inte minst gäller detta Europa, och
särskilt då våra grannländer, Norge, Danmark och Finland men även
Tyskland. Den gynnsamma utvecklingen av världshandeln medför att
den starka uppgången i den svenska exportindustrin fortsätter. Men
trots detta förutses för Sverige en lägre tillväxt än vad som tidigare
ställts i utsikt. Det är ett tydligt tecken på obalansen i den inhemska
ekonomin att medan andra industriländer skriver upp sina tillväxtpro-
gnoser tvingas vi göra nedrevideringar.
Därmed fortsätter Sverige att halka efter i den internationella väl-
färdsligan. För 25 år sedan låg vi tillsammans med USA och Schweiz i
topp vad avser levnadsstandard, mätt som köpkraftsjusterad bruttona-
tionalprodukt per invånare. Vid den senaste mätningen hamnade vårt
land på 17:e plats bland 24 OECD-länder. Och nu förutses alltså sänk-
ningen av vår relativa välfärd fortsätta.
Enligt finansplanen stannar tillväxten år 1995 vid 2,6 % och 2,9 %
år 1996. Det innebär för innevarande år en sänkning från de 3,4 % som
regeringen angav så sent som i november. Det kan jämföras med att
socialdemokraterna i sin ekonomisk-politiska motion i maj förra året
utlovade att en ny regering skulle höja tillväxttakten i Sverige till 4Vi %
år 1995.
Ändå är regeringen klart mera optimistisk än andra bedömare, som
t.ex. Konjunkturinstitutet och OECD. Dess prognos bygger på antagan-
det att den privata konsumtionen - trots sänkta disponibla hushållsin-
Prot. 1994/95:69
8 mars
Den ekonomiska
politiken och budget-
regleringen m.m.
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
komster både i år och nästa år - skall kunna hållas uppe och t.o.m. öka |
sentligt minskar sitt sparande.
|
Den ekonomiska |
Om detta har chefen för Handelns utredningsinstitut Lars Jacobs- Om den privata konsumtionen skulle sjunka i takt med de disponib- De antaganden som lagts till grund för regeringens bedömning av Vad som framför allt inger oro hos marknadsaktörerna är det litet Verkstadsindustrin konstaterade redan i höstas att konjunkturtoppen Har finansministern funderat över varför Finland, som ju faktiskt |
4
sjunkit med 20 % gentemot den finska marken sedan i somras? Varför
ligger den korta räntan i Finland nästan tre procentenheter lägre än den
svenska? Svaret är förstås att man i vårt broderland tagit mycket mera
allvarligt på kravet att sanera ekonomin genom utgiftsminskningar och
att genomföra långsiktiga strukturella reformer som är alldeles nöd-
vändiga.
Fru talman! Jag nämnde den aktuella orosfaktor som lönerörelsen
utgör. Många tårar har fällts över den uteblivna samordningen inom
LO. För min del tror jag denna är till fördel, och det även om löneök-
ningen totalt sett blir något högre än vad den annars skulle ha varit i
genomsnitt. Genom att förhandlingsarbetet decentraliseras blir det
möjligt att bättre anpassa förändringarna till lönebetalningsförmågan.
Det är ett viktigt steg mot den ökade flexibilitet i arbetslivet som krävs.
I konsumentledet är prisstegringen ännu så länge beskedlig. Kon-
sumentprisindex klarade sig i januari under treprocentsgränsen på
tolvmånadersbasis. Det förtjänar framhållas att inträdet i EU hade stor
betydelse för detta, vilket var och en som sedan årsskiftet handlat
fläskfilé med rabatt kan intyga. Men producentpriserna stiger i en takt
av över 6 % om året. Och i synnerhet efter den senaste ränteuppgången
och kronförsvagningen kan handelns marginaler inte krympas hur
mycket som helst. Som Riksbanken nyligen framhöll, blir det svårt att
klara prisstabilitetsmålet under resten av året och särskilt nästa år. Jag
vill understryka att detta mål är en inflationstakt av 2 % och inte 3 % -
den sistnämnda siffran är ytterkanten på den bandbredd som inte får
överskridas annat än kanske någon enstaka månad.
Inget är viktigare för trovärdigheten i kampen mot inflationen än att
Riksbanken ges ökad självständighet i enlighet med Riksbanksutred-
ningens liggande förslag. Jag har tidigare frågat finansministern - och
för den delen också förre utredningsledamoten Jan Bergqvist - och jag
gör det igen: Om ni nu inser att medlemskap i ett EU som befinner sig i
den ekonomiska och monetära unionens andra steg kräver åtgärder på
denna punkt, varför då inte genomföra dem så snabbt som möjligt för
att markera beslutsamheten att försvara kronans inre och därmed också
yttre värde?
Ett annat krav som medlemskapet i EU och förberedelserna för
EMU ställer är utarbetandet av ett konvergensprogram. Regeringen
tycks mig hittills ha tagit alldeles för lätt på den uppgiften. Det räcker
uppenbarligen inte med en internationell populärversion av finanspla-
nen. Då stiger räntorna ytterligare i höjden lika snabbt som kronan
försvagas. De nu av verkligheten sönderslagna prognosantagandena
måste korrigeras och perspektivet dras ut mot år 2000. När så sker
kommer det att stå klart att finanspolitiken måste skärpas. Det duger
inte att vänta till hösten eller ens till kompletteringspropositionen med
ytterligare sparförslag. De förhindras dessutom av att vi nu under de
närmaste veckorna här i riksdagen kommer att anta utgiftsbeslut för de
närmaste 18 månaderna. Vad som då återstår när man kommer stickan-
de med improviserade sparförslag i efterhand är inga besparingar, det
är skattehöjningar. Kommentarer både av finansministen och av den
Prot. 1994/95:69
8 mars
Den ekonomiska
politiken och budget-
regleringen m.m.
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
socialdemokratiska gruppledaren här i riksdagen antyder att det är |
Om man vill ge ett seriöst intryck inför EU kan man inte efter bara
|
Den ekonomiska |
någon eller några månader komma och vilja ändra i det konver- Men Göran Perssons problem är att inte ens det otillräckliga spar- Men därmed är inte det budgetförslag vi nu tar ställning till full- Företrädare för internationella samarbetsorgan och ratinginstitut Om Sverige skall kunna återupprättas som tillväxt- och företagar- |
6
Fru talman! Bland alla de viktiga reservationer som vi moderater
avgett till finansutskottets betänkande yrkar jag bifall till nr 1 och nr
25.
Anf. 3 PER-OLA ERIKSSON (c)
Fru talman! De senaste dagarnas oro på valuta-och räntemarkna-
derna med fallande kronkurs och ökande räntor har blivit en ny tydlig
påminnelse om obalansen i svensk ekonomi. Detta får snabbt stora
negativa konsekvenser för de enskilda hushållen, för företagen och icke
minst för statsfinanserna.
Finansutskottets betänkande om riktlinjer för den ekonomiska poli-
tiken och budgetpolitiken bygger på de antaganden och utgångspunkter
som finns i finansplanen, nämligen en starkare kronkurs och lägre rän-
tor.
I den preliminära nationalbudgeten skriver regeringen att det förut-
ses fallande femåriga obligationsräntor. Vidare sägs att anledningen till
de successivt lägre långräntorna är ett ökat förtroende för en hållbar
statsskuldsutveckling. Dessutom kan man läsa att den svenska kronan
antas appreciera gentemot de övriga EU-ländemas valutor.
Fru talman! I verkligheten ser vi i dag något helt annat - en allt
svagare krona och högre räntor. Finansutskottets betänkande, som det
utformats av majoriteten, är egentligen ett mindre trovärdigt dokument.
Jag förstår om socialdemokraterna och främst finansministern kän-
ner oro. Den försvagade kronkursen och de kraftigt stigande marknads-
räntorna är en utomordentligt hård dom mot Sverige. Politiken har inte
den trovärdighet som socialdemokraterna brukar påstå i högtidliga
sammanhang.
Den ekonomiska politiken måste nu utformas så att vi får en lång-
siktigt hållbar utveckling. Vi får inte vältra över problemen med stor
statsskuld och stor miljöskuld på kommande generationer. Det är ut-
gångspunkten för Centerns alternativ till regeringens ekonomiska poli-
tik.
Fru talman! Förr brukade barnen låna av föräldrarna när pengarna
inte räckte. Nu är det föräldrarna som lånar av nästa generation, av våra
barn och barnbarn, för att finansiera vår välfärd. Så kan vi inte ha det.
Därför måste Sveriges statsfinanser saneras.
För att lyckas vrida utvecklingen rätt är några faktorer avgörande -
låg inflation, tillväxtskapande åtgärder, minskad arbetslöshet och en
balanserad avtalsrörelse.
Budgetsaneringens innehåll måste anpassas till vad som är långsik-
tigt strukturellt riktigt. Saneringspolitiken måste samspela med, och
inte motverka, strukturpolitiken. Inflationsbekämpningen måste ha
fortsatt hög prioritet.
Men den ekonomiska politiken måste uppfylla fler krav än så.
Statsfinanserna måste saneras med ökad grundtrygghet och rättvis för-
delning som ledstjärna. Vi måste ha en omställning av ekonomin i
riktning mot kretsloppstänkande och en ekonomisk tillväxt som tar
miljöhänsyn och värnar en god regional utveckling. De selektiva ar-
Prot. 1994/95:69
8 mars
Den ekonomiska
politiken och budget-
regleringen m.m.
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
betmarknadspolitiska åtgärderna måste reserveras för personer som har |
Centerns ekonomisk-politiska förslag innehåller alla viktiga kom-
|
Den ekonomiska |
ponenter för att få en uthållig ekonomisk utveckling. Vårt alternativ till Med Centern i regeringsställning genomfördes flera viktiga refor- I dag skulle det i och för sig finnas anledning att kritiskt granska Men i budgetpropositionen ges en historiebeskrivning som inte Fru talman! Nu är det föga meningsfullt att älta det som har varit. Sverige har för närvarande ett hyfsat kostnadsläge. Många ekono- Regeringen drar tyvärr felaktiga slutsatser av hur svensk ekonomi I höstas drev socialdemokraterna igenom höjda arbetsgivaravgifter. |
8
allergisanering. Dessa 7 miljarder är ännu ofinansierade. Mot bakgrund
av oron på valutamarknaden bör riksdagen inte fatta beslut om nya
ofinansierade utgifter och reformer.
Fru talman! Debatten i dag kommer att handla om åtgärder för att
sanera svensk ekonomi, få ner budgetunderskottet och få en politik som
pressar ner räntorna. Vi kommer att i stort sett vara överens om vikten
av detta. Sedan skiljer vi kanske oss när det gäller vilken typ av åtgär-
der vi skall vidta. Men önskan att få ner budgetunderskottet, pressa ner
räntorna och få stopp på statsskuldens ökning tror jag är gemensam för
oss alla.
Men vad händer efter finansutskottets debatt? Efter den här debat-
ten skall Socialdemokraterna och Miljöpartiet besluta om det riktade
anställningsstödet. Jag tycker att det är kvalificerat vansinne att besluta
om RAS. Det innebär ett ökat budgetunderskott och därmed en ökad
statlig upplåning. Mitt råd till socialdemokraterna är: Avstå från att mot
en stor minoritet i riksdagen, mot företagens, AMS och många fackliga
organisationers vilja driva igenom RAS-förslaget! Släpp prestigen och
tänk på landets ekonomi!
Jag vill samtidigt passa på att fråga socialdemokraterna hur många
jobb man tror att Rädda Anders Sundström-förslaget kommer att ge.
Det avgörande för att skapa nya jobb är goda villkor för företagen.
Vi i Centern har lagt fram en rad förslag om ökad riskkapitalförsörj-
ning, förbättrad arbetsrättslig lagstiftning, lägre arbetsgivaravgifter
genom skatteväxling osv. Om regeringen är intresserad av att skapa en
majoritet för goda villkor för företagande bör Centerns förslag studeras
ingående. Vi är, herr finansminister, beredda till en konstruktiv opposi-
tionspolitik för att skapa förutsättningar för fler företagare, fler företag
och fler jobb.
En sundare ekonomi ställer också krav på strukturreformer och mo-
derniseringar av de nuvarande välfärdssystemen. Centerns utgångs-
punkt är att ingen skall ställas utanför välfärdssystemen på det sätt som
sker i dag. Ökad grundtrygghet är vår modell. Det är orimligt att, som
nu sker, cementera den gräns som går genom Välfärdssverige. Den som
redan har det gott ställt skall ha mycket, men den som har litet eller
inget skall få just litet eller inget.
För att kunna skapa balans i ekonomin borde vi enas om en rad
strukturella reformer. Som exempel kan vi ta den breda pensionsuppgö-
relsen. Den kan tjäna som utgångspunkt för hur vi bör tänka. Rotandet i
teknik och detaljer fick stå tillbaka till förmån för en långsiktigt ge-
nomgripande förändring av pensionssystemet. Pensionsuppgörelsen
mellan fyrklöverregeringen och socialdemokraterna ger oss i allt vä-
sentligt ett bra och hållbart pensionssystem.
Det som gjordes på pensionsområdet bör stå modell för andra om-
råden, t.ex. på arbetslivsområdet. Vi måste skapa en arbetslivsförsäk-
ring som inkluderar ersättning vid arbetslöshet, sjukdom och arbetsska-
da. Det finns skäl att även inkludera förtidspensionering i ett sådant
system. Det är motsatt väg mot den som regeringen valde i höstas när
den rev upp den allmänna arbetslöshetsförsäkringen.
Prot. 1994/95:69
8 mars
Den ekonomiska
politiken och budget-
regleringen m.m.
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
Regeringen riktar nu besparingar mot barnfamiljer. Många av barn- |
drag är enligt vårt sätt att se en kortsiktig och felaktig lösning. Jag vill i
|
Den ekonomiska |
stället se en bred enighet om en familjepolitisk reform. Centerns alter- Jag vill fråga finansutskottets ordförande och också finansministern, I linje med strukturreformen, där rättvisa och valfrihet skall sättas i Fru talman! Sveriges ekonomiska situation som vi upplever den i Avslutningsvis, fru talman, vill jag säga att jag vidhåller de reser- Anf. 4 ANNE WIBBLE (fp) Fru talman! Det finns två bilder av den svenska ekonomin i dag. Den andra bilden är mycket negativ. Den gäller utlandets bedöm- Det borde finnas en möjlighet att utnyttja denna plussida - det som |
|
10 |
der kronor, som inte finns, på RAS. Det är några exempel på misstagen. |
Göran Persson har åkt runt i världen för att försöka förklara hur bra
den svenska ekonomin egentligen går, men han har alldeles uppenbart
misslyckats med detta och mycket snabbt blivit överkörd av internatio-
nella placerare som flyr den svenska kronan. I dag får man nog säga att
Sverige är i ett roderlöst tillstånd. Vi driver som en liten eka i ett stor-
migt hav. Göran Persson vet uppenbarligen inte vad han skall göra.
Hittills har han lyckats parkera Sverige i världens B-lag i fråga om
växelkurs och räntor. Kronan har fallit som en sten. Ecuindex låg i går
över 130. En D-mark kostar mer än 5 kronor och 20 öre. Räntorna har
sedan förra sommaren inte bara hållit sig kvar på en alldeles för hög
nivå, utan de har ytterligare rakat i höjden under den senaste tidens oro.
I går var de svenska obligationsräntorna 385 punkter högre än de tyska.
För mindre än två veckor sedan, fru talman, skrev de borgerliga
partierna i den gemensamma reservationen till dagens betänkande att
finansplanens ekonomiska politik saknar säkerhetsmarginaler och har
hög risknivå. Vi fortsatte: ”Det går inte att bortse ifrån att händelser
kan inträffa i omvärlden som kraftigt förändrar de ekonomiska förut-
sättningarna.” Vi har tyvärr fått alldeles, alldeles för rätt.
På dessa två veckor har kronan sjunkit med ca 25 öre mot D-
marken. Räntemarginalen har ökat med 65 punkter mot Tyskland. Det
är precis motsatsen till finansplanens prognoser, där kronan skulle bli
starkare och räntorna sjunka i förhållande till de tyska.
Jag var i Finland i går. Man har också där problem med sin eko-
nomi med arbetslöshet och budgetunderskott. Men i Finland utvecklas
både växelkurs och räntor mycket mera positivt än i Sverige. Den fins-
ka marken har nästan gått tillbaka till den nivå som den hade när den
började flyta, dvs. den har stärkts mycket kraftigt under senare tid. De
finska räntorna är klart lägre än de svenska. Ett av skälen är att man har
genomfört och fortsätter att genomföra rejäla utgiftsminskningar och
besparingar för att minska budgetunderskottet och få ordning på sin
statsskuld. Man har redan från början lägre nivå på de offentliga utgif-
terna än vad vi har i Sverige, men man har ändå förstått att det är utgif-
terna man måste minska och inte skatterna man skall öka. Därför är
också det internationella förtroendet för den finska ekonomin mycket
mera stabilt. De får tillbaka detta i positiv utveckling av den finska
valutan och räntorna till fördel för de finska hushållen.
Göran Persson har inte lyckats skapa något förtroende för sin poli-
tik. I själva verket har tyvärr misstroendet i stället ökat. Den svenska
ekonomin är nu mera sårbar än någonsin. Det går inte att försöka skylla
ifrån sig detta på den internationella oron. Den internationella oron
skulle inte ha så dramatiskt negativa effekter på Sverige om inte oba-
lanserna i Sverige var så stora och den ekonomiska politiken så fel.
Allt fler bedömare har nu insett att den budgetsanering som i så hög
grad bygger på höjda skatter är felaktig. Ännu värre blir det när rege-
ringen också river upp viktiga strukturella reformer på arbetsmarkna-
den - a-kassan, arbetsrätten - river upp en strukturell reform i sjukför-
säkringen och alltså vill slopa den införda karensdagen och dessutom
ökar upplåningen med det konstiga RAS-förslaget.
Prot. 1994/95:69
8 mars
Den ekonomiska
politiken och budget-
regleringen m.m.
11
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
Det faktum att Göran Persson räknar fel fast åt rätt håll - upplå- |
hjälper inte ett enda dugg. Människor är så medvetna om att effekterna
|
Den ekonomiska |
på längre sikt snarast är sämre. Den Perssonska budgetsaneringsplanen Om man har så hög skattekvot tappar man väldigt mycket pengar i Den budgetsanering som Göran Persson är pappa till är inte robust. Riskerna är väldigt stora, och den nuvarande utvecklingen är |
12
Utvecklingen är faktiskt också farlig för demokratin, eftersom det
finns en betydande risk att allt fler medborgare kommer att känna att
det politiska systemet inte kan klara av att leverera det som har lovats.
Om denna ränte- och växelkursutveckling skulle bestå eller bara
mildras ganska långsamt, blir effekten mycket starkt åtstramande på
den svenska ekonomin. Både företag och hushåll kommer att bli osäk-
ra, nervösa, oroliga och vänta med investeringsbeslut och konsum-
tionsbeslut. Det betyder att tillväxten blir lägre, jobben färre, arbetslös-
heten högre och statens underskott större. Denna tudelning av ekono-
min, där vissa grejer går bra och andra dåligt, skärps ytterligare, med
värre spänningar i lönerörelsen och större risker för inflation som följd.
Att exportindustrin skulle få hjälp av denna extra försvagning av
kronkursen hjälper inte eftersom exportindustrin redan arbetar mycket
nära kapacitetsgränsen. Det som hänt innebär att kraven på den eko-
nomiska politiken har skärpts.
Regeringen har tyvärr misslyckats med den viktiga uppgiften att
skapa stabilitet och förtroende. Valet av politisk samarbetspartner,
Vänsterpartiet och ibland Miljöpartiet, inger inte något förtroende. Det
är alldeles uppenbart att det var ett ödesdigert misstag av statsministern
att med Vänsterpartiets hjälp skapa en konfrontationsministär.
Det som nu behövs är en politisk och en ekonomisk förtroen-
dechock. Folkpartiet har pekat på det redan i sin partimotion i januari.
Det har bara blivit mera uppenbart sedan dess. Regeringen måste kort
sagt både byta politik och samarbetspartner i riksdagen. Det finns ett
utmärkt tillfälle att göra detta. Om två veckor skall finansutskottet och
EU-nämnden få en redovisning av det som kallas för konvergenspro-
gram, som i princip visar hur vi skall klara våra obalanser och få balans
i ekonomin. Det skall inges till Europeiska unionen. Detta konver-
gensprogram måste verkligen seriöst vara betydligt mera långtgående
än finansplanen i fråga om besparingar och strukturella reformer. Det
måste tydligt visa på en långsiktig omläggning och förändring av den
hittills förda politiken. Det måste bygga på besparingar och strukturella
reformer som det finns en politisk uppslutning kring i riksdagen. Folk-
partiet har presenterat en mängd förslag både på besparingar, lägre
skatter för att främja näringslivets och jobbens expansion och struktu-
rella reformer för att öka ekonomins förmåga till anpassning och flex-
ibilitet och minska risken för inflation. Vi kommer att stå fast vid dessa
förslag även om socialdemokraterna ansluter sig. Regeringen måste
faktiskt seriöst överväga detta och sedan konkret följa upp ett sådant
nytt och mera långtgående konvergensprogram i kompletteringspro-
positionen i april.
Fru talman! Jag inser att det är prestigemässigt svårt för Göran
Persson att erkänna att han hittills har fört fel politik. Men läget är nu
så allvarligt och finansministern så uppenbart villrådig att han rimligen
sitter på sin kammare och överväger alla alternativ och möjligheter
extra noga. Det är bra om han tar sig några timmar och funderar på
detta.
På en punkt finns det inte särskilt många timmar kvar över huvud
taget. Det gäller RAS. Det är några få timmar kvar innan riksdagen
Prot. 1994/95:69
8 mars
Den ekonomiska
politiken och budget-
regleringen m.m.
13
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
kommer att ha fattat ett alldeles galet beslut. En ansvarsfull finansmi- |
Vi avstår från RAS. Vi ändrar oss och röstar bort denna ofinansierade
|
Den ekonomiska |
utgift på 7 miljarder kronor. Det är faktiskt för Göran Perssons del bara Något annat kommer ni inte att få höra från mig---.” Så sade Göran Persson i november förra året. Nu måste Göran Persson leva upp till Fru talman! Jag vill också fråga Jan Bergqvist om en mycket märk- Sedan säger socialdemokraterna, i samma stycke, att den inhemska I dagens Dagens Industri har den socialdemokratiske gruppledaren Fru talman! Jag står givetvis bakom alla reservationer som jag har Anf. 5 LARS TOBISSON (m) replik Fru talman! Anne Wibble oroar sig med all rätt för den ränteupp- |
|
14 |
gång som har varit. Jag tycker att hon inte gjorde saken full rättvisa. |
Det kan bero på att hon inte har hört vad som hände i dag på morgonen,
när marknaden öppnade. Då steg femårsräntan med 15 punkter, till nära
11%. Sexmånadersräntan gick upp nästan lika mycket, med 11 punkter
till 9,15 %. Det kan vara bra även för finansministern att fundera över i
avvaktan på hans inlägg.
Anf. 6 ANNE WIBBLE (fp) replik
Fru talman! Jag får tacka Lars Tobisson för de senaste nyheterna.
Det bara illustrerar ytterligare det utomordentligt allvarliga i dagens
situation. Det är faktiskt så allvarligt att Göran Persson inte har råd att
vara villrådig särskilt länge till. Detta skadar möjligheterna att få fram
jobb. Det skadar våra möjligheter att bevara och utveckla välfärden och
levnadsstandarden över huvud taget för människor i Sverige. Tiden
börjar rinna ut nu, Göran Persson.
Anf. 7 JOHAN LÖNNROTH (v)
Fru talman! Jag skall börja med att yrka bifall till reservationerna 2,
16 och 28.
Det är den 8 mars i dag, och det kan finnas anledning också för oss
män att fundera på en del på vad det betyder. Jag satt i morse och läste
två olika saker. Det första var ett brev från en kvinna som jag träffade i
lördags. Hon kommer från Älvängen utanför Göteborg, och hon be-
skrev situationen för sig själv och sina arbetskamrater. Hon arbetar på
ett laboratorium som laboratorieassistent. Hon berättade bl.a. om en
god vän, jag tror hon var i 45-årsåldern, som hade tröttnat på sin karl.
Men hon hade en lön som låg strax över 12 000 kr i månaden och kla-
rade inte av ekonomiskt att överge honom, så hon tvingades stanna
kvar. Jag tror att vi män kan behöva fundera en del över hur stort värde
det ligger i att kunna försörja sig själv på en inkomst. Jag tror också att
många av oss behöver fundera på hur vi skulle kunna klara upp vårt
eget vardagsliv om vi blev övergivna av våra kvinnor.
Jag läste också en annan sak. Det var Carl Bildts artikel i en av våra
större morgontidningar. Han skrev om att man nu kunde börja tala om
att Sverige tillhör C-laget. Vi hörde nyss Anne Wibble prata om B-
laget, beroende på att ränteskillnaden gentemot Tyskland nu har växt
ytterligare. Det är litet märkligt att höra just från en kvinna, att man så
ensidigt värderar olika länder efter räntenivå, inflation och sådant.
Jag skulle vilja nämna en annan siffra för Anne Wibble. Det är frå-
gan om kvinnors förvärvsfrekvens i olika länder, alltså andelen kvinnor
som förvärvsarbetar. Siffran för Sverige ligger på 83 %. Siffran för
Tyskland ligger på 56 %. Vilket är viktigast, Anne Wibble, andelen
kvinnor som förvärvsarbetar eller inflationens nivå i de olika länderna?
I ett annat land, Belgien, dit en del av våra f.d. ledamöter av denna
riksdag numera har dragit, är det 34 % av kvinnorna som förvärvsarbe-
tar. I Finland, som Anne Wibble sade vackra saker om, ligger arbets-
lösheten på ungefär det dubbla eller mer jämfört med vad vi har i Sve-
rige. Det är också en viktig faktor om man skall bedöma Finland.
Prot. 1994/95:69
8 mars
Den ekonomiska
politiken och budget-
regleringen m.m.
15
Prot. 1994/95:69
8 mars
Den ekonomiska
politiken och budget-
regleringen m.m.
16
Regeringen har en budgetsaneringsplan. Det är bra. Vi stöder den
planen till stora delar. Men, Göran Persson, vi saknar en annan sak - en
långsiktig plan mot arbetslösheten.
Anne Wibble har rätt i att det behövs en uthållig tillväxt. Men det
räcker inte, utan det krävs också strukturella reformer. Såvitt jag kan
förstå finns det två sorters strukturella reformer som vi måste ägna oss
åt och fundera över. Den första reformen gäller arbetstiderna. Vi måste
hitta en väg mot en jämnare fördelning av arbetstiderna, med sikte på
sex timmars arbetsdag. Det måste finnas en förståelse inom regeringen
för att detta är den enda huvudmetoden för att klara oss från massar-
betslöshetens samhälle. Den andra reformen, som är väl så viktig, gäl-
ler skatteväxling och miljöomställning. Regeringen måste börja ta de
här två sakerna på allvar.
Anne Wibble talade också om faran för demokratin. Det finns
verkligen anledning att fundera över demokratin i dessa dagar, när en
ung man kunde spekulera bort ett antal miljarder på Tokyobörsen. Det
leder sedan till dramatiska förändringar i svensk ekonomi och påverkar
hela vår debatt i riksdagen osv. Det finns en grundläggande anledning
att fundera över vad detta system av valutaspekulation innebär för vår
demokrati.
Jag visste inte tidigare att Sven Hulterström hade skrivit om detta,
och jag välkomnar det verkligen mycket starkt. Jag hoppas att Sven
Hulterström röstar för den reservation som jag och Roy Ottosson från
Miljöpartiet har avgivit och som handlar just om att Sverige skall verka
för en internationell omsättningsskatt. Eftersom Sven Hulterström har
en betydelsefull position i den socialdemokratiska riksdagsgruppen,
kanske man rent av vågar räkna med ett brett stöd för denna reserva-
tion.
Marknaden är i dag högsta visdom på många av de borgerliga le-
darsidorna. Man kan fundera litet bakåt i historien, t.ex. vad marknaden
sade för fem år sedan, våren 1990. Det var de dagarna då svenska fas-
ti ghetshaj ar köpte fastigheter i London och Bryssel för brinnande livet,
därför att det då bedömdes vara den stora framtidsinvesteringen. Det
var marknadens logik för fem år sedan.
Marknaden är inte rationell. Man kan likna den vid en buffelhjord
som rusar över prärien och plötsligt byter kurs och rusar åt ett annat
håll. Det är en sorts masspsykos som utbryter med jämna mellanrum.
Kanske man rent av skulle våga jämföra med simmande minkar i vatt-
net. Det är lika svårbedömbart vart de skall ta vägen nästa dag.
Vi behöver också vidta åtgärder mot spekulation inom landet. Jag
talar alltså inte om att förstöra fungerande marknader. Vi behöver fun-
gerande marknader, konkurrensmarknader, inte minst inom fmanssek-
tom och bankvärlden.
Göran Persson säger i en liten skrift att han avvisar det vänsterpar-
tistiska förslaget att vårt ägande i Nordbanken skall användas till att
minska räntegapet. Göran Persson går nu ut ur kammaren, men jag kan
vända mig till andra socialdemokrater. Han avvisar förslaget med att
säga att vi inte skall detaljstyra Nordbanken. Det är ingen som har
föreslagit att vi skall detaljstyra Nordbanken. Vi kan inte beordra vissa
räntenivåer. Vi kan däremot ta vårt ägaransvar och säga att vi har en
ganska stor statlig bank, och vi kan ändå ge allmänna riktlinjer. Vi
tycker att vår egen bank skall konkurrera hårdare med de andra stora
bankerna, bryta upp den bankkartell som faktiskt existerar och se till att
det blir en effektiv konkurrens.
Vi behöver också vidta kraftfulla åtgärder mot arbetslösheten. Jag
instämmer i den kritik mot RAS-förslaget som vi har hört tidigare. Det
är ineffektivt. Vi är inte kritiska av politiska skäl. Vi instämmer i den
mycket sakliga och konstruktiva kritik som t.ex. LO har riktat mot
förslaget. Det går helt enkelt att använda 5 miljarder kronor oerhört
mycket effektivare, t.ex. för att stödja kommuner där man i dag tvingas
avskeda - inte minst många kvinnor, Anne Wibble. Det är där som de
här pengarna behövs, till insatser mot den ökande arbetslöshet som nu
hotar i kommuner och landsting.
Det är också nödvändigt att stödja små företag. Det är oerhört
mycket effektivare att stödja små företag som anställer långtidsarbets-
lösa än att skvätta ut pengarna även över rika exportföretag, som i dag
har så stora vinster att de inte vet var de skall göra av pengarna.
Det är också fråga om fördelningen av saneringsprogrammet. Vi
behöver sanera rikets finanser, men det måste göras en vettig fördel-
ning. Finansministern och andra socialdemokrater är ute och talar om
att de 10 % som utgör de rikaste hushållen står för 30 % av budgetsa-
neringen fram till 1998. Deras disponibla inkomster får alltså ta 30 %
av smällen. Man talar också om att de 10 % som har de lägsta inkoms-
terna bara behöver stå för 5-6 %.
Den beräkningen kanske är riktig, men det rimliga är naturligtvis att
man tittar på den procentuella andelen minskning för respektive in-
komstgrupp. Då visar det sig att de som har de högsta inkomsterna får
en minskning av den disponibla inkomsten på ungefär 6 %. Det är
exakt samma siffra för dem som ligger i botten. Däremot kommer den
välbeställda medelklassen, som har 200 000-250 000 kr i årsinkomst,
lindrigast undan, med en minskning av den disponibla inkomsten på
ungefär 4 %.
Detta är inte en vettig fördelningsprofil på saneringsprogrammet.
Det finns två skurkar i det här sammanhanget. Den ena skurken är
egenavgifterna. Det är ett orättfärdigt system. Det är mycket bättre att
ha progressiva skatter än egenavgifter. Den andra skurken är återinfö-
randet av grundavdraget vid statlig beskattning. Det är en riktad skatte-
sänkning för folk med ganska hyggliga inkomster. Det är inte rimligt att
göra detta samtidigt som egenavgifterna höjs.
Jag blev i morse uppringd av några från Sahlgrenska sjukhuset i
Göteborg, som hade sett Storas chef Berggren framträda i TV 4. Han
lär sitta med i regeringens näringslivsråd. Han hade sagt att det nu
måste tas rejäla tag, som att sänka bidragen och skära i utgifterna i den
offentliga sektorn. Så talar alltså en man som beviljar sig själv och de
egna vännerna i näringslivet oerhört höga löner och ofta också extra
bonus på de stigande aktiekurserna.
Det är det här som skapar den pessimism som Lars Tobisson talade
om. Det är det som gör att svenska folket tappar tron på oss politiker
Prot. 1994/95:69
8 mars
Den ekonomiska
politiken och budget-
regleringen m.m.
2 Riksdagens protokoll 1994/95 Nr 69
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
och på vår förmåga att lösa landets problem, tron på att vi vågar göra |
Det finns i dag på riksdagens bord bl.a. en socialdemokratisk mo-
|
Den ekonomiska |
tion där man föreslår något så försiktigt som att frågan om ett lönetak Detta ger inga stora pengar - det är ingen som påstår det. Men det Till sist skall jag bara säga några ord om förtroendechocken, som Vi vänsterpartister har träffat ett antal uppgörelser med regeringen, Jag skulle vilja avsluta det här anförandet med att uppmana er so- Anf. 8 ANNE WIBBLE (fp) replik Fru talman! Johan Lönnroth ställde en direkt fråga, med anledning Detta är ett av skälen till att jag menar att det som händer med rän- |
|
18 |
Det är alltså fråga om högst konkreta, skadliga effekter på sådant som |
direkt berör kvinnorna. Om ingenting görs för att ändra kursen kommer
det att ha mycket negativa effekter i den meningen att kvinnorna kom-
mer att få sämre möjligheter att ha en egen ekonomi och ett eget arbete.
Det kommer att ge kvinnorna sämre möjligheter också därför att kvin-
norna är mer beroende av en väl fungerande service i den offentliga
sektorn. Detta kommer inte att kunna hållas, om inte kursen läggs om
för den ekonomiska politiken.
Det är alltså utomordentligt angeläget, särskilt med hänsyn till jäm-
ställdhetssträvandena och våra insatser för kvinnornas möjligheter att
förvärvsarbeta, att den ekonomiska politiken läggs om på det sätt som
jag har angivit.
Anf. 9 JOHAN LÖNNROTH (v) replik
Fru talman! Det finns vissa likheter mellan Folkpartiets och Väns-
terpartiets ekonomiska politik. Vi är såvitt jag förstår överens om att
det nu är nödvändigt att sanera rikets finanser. Det är också nödvändigt
att få ned räntenivån. Det finns ingen oenighet på den punkten, och inte
heller om att detta är särskilt viktigt för kvinnor. Jag bara påpekade för
Anne Wibble att skillnaden mellan den svenska och tyska nivån när det
gäller andelen kvinnor som förvärvsarbetar är en oerhört viktig sak.
Hur skulle Anne Wibble vilja förklara denna mycket stora skillnad?
Förklaringen är till mycket stor del det faktum att vi här i landet har
byggt upp en offentlig sektor och att vi har en inkomstfördelning som
även om den är otillräckligt jämn ändå är betydligt jämnare än i alla de
länder som Anne Wibble uppenbarligen vill att vi skall sträva efter att
närma oss. Den punkt där vi skiljer oss åt radikalt, Anne Wibble, gäller
fördelningen.
De kvinnor som jag berättade hade skrivit brev till mig hade kvar
ungefär 3 000 kr när de hade betalat hyran och andra fasta avgifter. Det
skulle räcka till mat, kläder, dagligvaror, osv. Det var alltså lågavlöna-
de kvinnor i vården. Jämför detta med de löner som finns i näringslivet,
t.ex. de inkomster som den direktör som uttalade sig i TV i morse upp-
bär! Jag skulle vilja fråga Anne Wibble: Är inte Anne Wibble beredd
att anlägga några slags jämlikhetssynpunkter på detta? Upprörs inte
Anne Wibble av fördelningsprofilen i regeringens saneringsprogram,
som ger de effekter jag tidigare talade om när det gäller hur mycket
olika grupper tappar procentuellt sett i disponibel inkomst? Är inte
Anne Wibble upprörd över fördelningen?
Anf. 10 ANNE WIBBLE (fp) replik
Fru talman! Jag betackar mig för att bli jämförd med Vänsterpartiet
när det gäller den ekonomiska politiken! Var och en som har läst några
delar av dagens betänkande från finansutskottet inser att skillnaderna är
oerhört stora. Det räcker faktiskt inte med att vilja bra grejer. Det räck-
er inte att deklarera att det är jätteviktigt att knäcka arbetslösheten -
man måste också ha en realistisk uppfattning om hur detta skall gå till.
Där är Vänsterpartiet helt verklighetsfrämmande; man är helt fel ute.
På en punkt känner jag verkligen en upprördhet, och det är när det
gäller de orättvisa fördelningseffekterna i den förda politiken. Vi har
Prot. 1994/95:69
8 mars
Den ekonomiska
politiken och budget-
regleringen m.m.
19
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
från Folkpartiets sida särskilt reserverat oss på den punkten. Det var en |
5. Att man också har en rimligt rättvis fördelningsprofil är en viktig del
|
Den ekonomiska |
av politiken för att skapa en folklig förståelse. Det är ett faktum att Det finns alltså grava orättvisor, som vi har påtalat. Det vore roligt Anf. 11 JOHAN LÖNNROTH (v) replik Fru talman! Problemet är ju att er kritik av regeringens fördelnings- Låt oss titta litet på siffrorna och inte bara hålla oss till den allmän- Skillnaden mellan Folkpartiets förslag och regeringens är ungefär Det är riktigt, Anne Wibble, att er och vår fördelningspolitik skiljer Anf. 12 PER-OLA ERIKSSON (c) replik Fru talman! Jag vill bestämt dementera Johan Lönnroths påstående |
|
20 |
terna. Det framgår av våra förslag att vi inte har någon högre skattekvot |
än Socialdemokraterna. Men jag tror att Johan Lönnroth har blandat
samman detta med vårt förslag om höjda miljöskatter. Men glöm då
inte bort, Johan Lönnroth, att detta är en del av vårt förslag till skatte-
växling - samtidigt vill vi sänka skatten på arbete, arbetsgivaravgiften.
Johan Lönnroth brukar ju i andra sammanhang tala om en skatteväx-
ling. Han är välkommen att stödja vårt initiativ.
Jag tackar för Lönnroths inbjudan att delta i ett samarbete med
Vänsterpartiet, men jag vill i all vänlighet tacka nej till det. Jag väljer
själv mina samarbetspartner och mitt sällskap. Jag noterade att jag hade
mer gemensamt med den talare som föregick Johan Lönnroth i talarsto-
len än med Johan Lönnroth.
Anf. 13 JOHAN LÖNNROTH (v) replik
Fru talman! Vi får väl sätta oss ned någon kväll och gå igenom
Centerpartiets olika förslag. Det skall gärna erkännas att de inte är
alldeles lättgenomträngliga. Det förekommer ganska mycket retorik och
utspel från Centern i dessa dagar; man får läsa mellan raderna för att få
fram siffrorna. Men de beräkningar som vi har gjort pekar mot att
Centerpartiet föreslår 3,4 miljarder kronor mer i skattehöjningar netto
än regeringens gör. Det handlar bl.a. om ca 2 miljarder i skatt på spel.
Det är ett exempel på vad som skiljer. Men låt oss inte gräla nu, utan
låt oss sätta oss och gå igenom vem som har rätt och vem som har fel.
Den dramatiska skillnaden gentemot Moderaterna kvarstår. Hur
Per-Ola Eriksson kan skriva en reservation tillsammans med Lars To-
bisson är fortfarande obegripligt för mig.
Att Centern tackar nej till ett samarbete med oss klarar jag bra. Jag
har ganska mycket kontakter med vanliga gräsrötter i Per-Ola Erikssons
parti, och jag vet att de har en helt annan inställning. De är hjärtligt
trötta på högersamarbetet. De längtar efter ett brett, rött och grönt sam-
arbete - den berömda röd-gröna röran. De vet att enda möjligheten att
åstadkomma en fördelningspolitik som gynnar de lågavlönade grupper
som till stor del faktiskt röstar på Centern - landsbygdens folk med
låga inkomster - är ett samarbete med t.ex. Vänsterpartiet. Inte minst
småföretagare har numera upptäckt att Vänsterpartiets politik gynnar
småföretag betydligt mer än Moderaternas politik gör. Jag tar därför
Per-Ola Erikssons avvisande hållning med ro.
Anf. 14 PER-OLA ERIKSSON (c) replik
Fru talman! Om jag tolkade Johan Lönnroth rätt tyckte han att det
är fel att införa moms på spel och dobbel, som vi har föreslagit. Det är i
och för sig en intressant ståndpunkt från en vänsterpartist - det kommer
ibland nya signaler under himlen! Jag tror i så fall att Johan Lönnroth
har fel på den punkten; jag tror att det vore bra med en skatt på spel
och dobbel.
Johan Lönnroth sade att landsbygdens folk kräver någonting nytt.
Jag skall sträcka mig så långt, Johan Lönnroth, att jag säger att jag
tycker att Johan Lönnroth och jag kan göra gemensam sak på en punkt.
Jag tänker då på den aviserade skatten på jord- och skogsbruksfastighe-
ter, som Johan Lönnroths parti och Socialdemokraterna har ett avtal
Prot. 1994/95:69
8 mars
Den ekonomiska
politiken och budget-
regleringen m.m.
21
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
om. Om Johan Lönnroth retirerar från det förslaget öppnas kanske nya |
från ord till handling!
|
Den ekonomiska oo |
Anf. 15 JOHAN LÖNNROTH (v) replik Fru talman! Vi kan nog mycket väl tänka oss att införa skatt på spel, Förslaget om skatt på skogsfastigheter kom inte från Vänsterpartiet. Eftersom Göran Persson finns här i kammaren kan jag väl få uppre- Anf. 16 ROY OTTOSSON (mp) Fru talman! Fortsatt valutaoro, kronan rekordsvag, mörk dag för De senaste åren har penning- och valutaoron oregelbundet och Det finns intressanta likheter med de ekonomiska kriserna i slutet av |
vanligt lång högkonjunktur som förknippades med avregleringar eller
snabb utveckling av nya ekonomiska möjligheter. I dessa fall handlade
det bl.a. om aktiemarknadens utveckling. Men någonstans tappade man
fotfästet och gick för långt, spekulerade för mycket och blev alltför
lättsinnig. Det blev en krasch med åtföljande massarbetslöshet, omfat-
tande företagsnedläggningar och krympande ekonomi. Dessa kriser
medförde att vi drog lärdom och införde väl fungerande spelregler för
bl.a. aktiemarknaden.
Under 8O-talet avreglerades penning- och valutamarknaderna, sam-
tidigt som de snabbt internationaliserades och växte med hjälp av bl.a.
ny informations- och datateknologi. Detta skedde inte bara i vårt land
utan också i vår omvärld. Vi fick uppleva en sällsynt lång högkonjunk-
tur. Sedan kom kraschen i början av 90-talet, och vi lever nu i efterdy-
ningarna av den. Dessa snabba, våldsamma och oregelbundna variatio-
ner är typiska för dåligt dämpade eller omogna system. Men vilken
lärdom har regering och opposition dragit av detta? Har de försökt
upprätta rimliga spelregler för valuta- och penningmarknaderna? Har
de hörsammat kravet från bl.a. Miljöpartiets sida om att åtminstone
undersöka möjligheterna att införa en friktionsavgift för att dämpa
penningflödena över nationsgränserna? Har de lystrat till vårt krav på
ökad insyn och offentlighet när det gäller vad det är för pengar som rör
sig över gränserna? Har de alls reagerat på att ca 90 % av det kapital
som förs över gränserna inte har med import och export att göra?
Svaret är nej och åter nej! Både regeringen och den borgerliga op-
positionen har vägrat att ens diskutera en rimlig reglering av penning-
och valutamarknaderna. De avfärdar unisont alla gröna krav på bättre
spelregler. De vill inte ens utreda saken det minsta, än mindre vill de att
regeringen i EU eller i andra internationella sammanhang skall ta upp
dessa frågor.
För ett halvår sedan hette det från såväl moderater som socialdemo-
krater att bara vi blir medlemmar i EU så lugnar marknaden ner sig.
Rösta ja till medlemskap så sjunker räntorna och kronan stärks. Rösta
ja så räddas jobben både i den offentliga sektorn och i näringslivet. Så
röstade majoriteten ja, och vi blev medlemmar. Det medförde att vi nu
måste erlägga en årlig medlemsavgift om 20 miljarder kronor, vilket
självfallet försämrade statens finanser och medförde fördjupade eko-
nomiska problem. De utlovade ekonomiska fördelarna har uteblivit -
än så länge. Oron är kvar.
Nu heter det, främst från högerhållet, att staten måste spara på den
offentliga sektorn så mycket mer så att marknaden blir nöjd. Det ligger
naturligtvis mycket i att även staten långsiktigt måste ha balans i sina
utgifter och inkomster - och så har ju inte varit fallet de senaste 20
åren. Underskottet har trendmässigt bara ökat och ökat. Under den nu
fortfarande pågående ekonomiska krisen har underskottet växt med
våldsam fart - 90 % av BNP i statsskuld, en bra bit över 100 miljarder
kronor årligen i räntebetalningar för statslånen.
Självfallet måste vi spara, men tro för den sakens skull inte att vi
kan spara oss ur krisen. Tro inte heller att vi kan spara oss till en lugn
och snäll penning- och valutamarknad. Utan rimliga och väl fungerande
Prot. 1994/95:69
8 mars
Den ekonomiska
politiken och budget-
regleringen m.m.
23
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
internationella spelregler för penning- och valutamarknaderna kommer |
sentliga frihetsgraderna bibehålls och förstärks genom att man upprättar
|
Den ekonomiska |
spelregler som alla kan respektera och inse fördelarna med. Samtidigt De spelregler som nu måste upprättas är emellertid inte uppenbara. Göran Persson, Jan Bergqvist, Anne Wibble! Varför behövs rejält För att få balans i statens finanser krävs framför allt att företagen Om vårt förslag till statsbudget vann i riksdagen skulle statens låne- Däremot tror vi inte på regeringens förhoppning att det privata spa- Vi anser att socialdemokratins, och även Folkpartiets, ansträng- |
24
terna upp för att bekosta dessa system, och då stryps ekonomin av ett
alltför högt skattetryck, eller också tvingas ersättningsnivåerna ner så
att låginkomsttagare och andra utsatta grupper får problem. Då ökar i
stället kommunernas kostnader för socialbidragen, osv. Just nu upple-
ver vi bägge dessa ting - höjda skatter på arbete och successivt urhol-
kade ersättningsnivåer i socialförsäkringarna. Och betydligt mer är att
vänta i den vägen om inte en kursändring vidtas.
Vi har från Miljöpartiets sida, alltsedan 8O-talets början, kritiserat
delar av välfärdssystemet för att det kräver en orimligt hög ekonomisk
tillväxt. Särskilt påtagligt har detta varit när det har gällt ATP-systemet.
Erfarenheten visar att en framtvingad hög ekonomisk tillväxt leder till
utplundring av naturresurser, utsugning av människor och en ökad
miljöförstöring. Det är en kortsiktig ekonomi som inte tar hänsyn till
samhällskostnader, sociala kostnader och miljökostnader. Det är en
ensidig ekonomi som förlorar sin mening och sitt innehåll, som förslö-
sar resurser och som saknar en medveten inriktning för bättre levnads-
förhållanden. Den gröna politiska rörelsen har hårt kritiserat denna
blinda och destruktiva form av ekonomisk tillväxt och har i konsekvens
därmed ifrågasatt offentliga utgiftsökningar och kostsamma välfärds-
system. Jag hävdar att vi inom Miljöpartiet står väl rustade inför de
sparbeting och den trimning av den offentliga sektorn som alla nu inser
måste göras.
Den nödvändiga kursändringen har vi från Miljöpartiet länge pekat
på. Staten skall ta ansvar för de utsatta och stå för en hyfsad ekonomisk
grundtrygghet för alla. Men staten har inte råd att dela ut omfattande
bidrag i olika former till hög- och medelinkomsttagare. Vårt förslag att
om ersättningsnivån i socialförsäkringarna skall halveras för den del av
inkomsten som ligger över 140 000 om året innebär en rejäl besparing
på 4 miljarder per år utan att låginkomsttagarna drabbas. Det är ett bra
exempel på hur besparingar med fördel kan göras.
Fru talman! Jag vill ta upp en tredje fråga i detta anförande, nämli-
gen vad vi, de gröna, ser som helt avgörande på längre sikt i ekonomin.
Förutom spelregler för finans- och valutamarknaden och förutom vetti-
ga besparingar med en bra fördelningspolitisk profil i budgetsaneringen
krävs att ekonomin ges en miljömässigt långsiktig hållbar utveckling.
För närvarande ökar miljöskulden från år till år genom fortsatta ut-
släpp, växande avfallslager och stora uttag av ändliga råvaror. Omfat-
tande investeringar måste göras för att man skall kunna förverkliga
kretsloppssamhället, så att den tilltagande resursförstöringen upphör
och nya resurser i stället tillskapas.
Vi föreslår omfattande investeringar i miljöanpassade transportsys-
tem, i miljöanpassade energisystem och i sanering av skadade miljöer.
Det allergisaneringsprogram om 2 miljarder som vi har kommit överens
med regeringen om är ett bra exempel på grön politik för fler jobb,
högre livskvalitet och långsiktigt bättre ekonomi. Det ger 20 000-
30 000 nya jobb i främst den svältfödda byggsektorn på kort sikt. På
längre sikt ger det bättre hälsa och bättre boende, vilket medför lägre
kostnader för vård och högre arbetskapacitet hos människorna. Miljö
ger jobb, både på kort sikt för arbetslösa byggarbetare och på lång sikt
Prot. 1994/95:69
8 mars
Den ekonomiska
politiken och budget-
regleringen m.m.
25
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
för en friskare befolkning med större tillgång till resurser än vad som |
Det är alltför lätt att i ekonomiska kriser tappa det mer långsiktiga
|
Den ekonomiska |
perspektivet. Tyvärr verkar regeringen ha gjort just detta. I er ekono- Avslutningsvis undrar jag, när det gäller arbetslösheten, varför både Fru talman! Vi i Miljöpartiet står naturligtvis bakom alla reserva- Anf. 17 MATS ODELL (kds) Fru talman! Det är alltid stimulerande att debattera med Göran Jag tänker trots den senaste tidens dramatiska händelser på de fi- Så sent som 1970 var Sverige det tredje rikaste landet i OECD. Ba- |
26
I dag är det bara Nya Zeeland, Finland, Spanien, Irland, Portugal,
Grekland och Turkiet som är fattigare än Sverige bland OECD-
länderna.
Fru talman! Vad som borde ha varit en huvudfråga i finansplanen,
men som nu förbigås med tystnad, är att vi under perioden 1994-1996
inte ens passerar genomsnittstillväxten bland OECD-ländema. Vår
relativa stagnation som hela tiden flyttar oss bakåt fortsätter alltså un-
der en period då vi uppfattar att det är en mycket god tillväxt. Det är
t.o.m. troligt att såväl Finland som Nya Zeeland kommer att passera oss
inom några år på grund av deras betydligt högre tillväxt och därmed
avsevärt starkare motståndskraft mot skakningar på de finansiella
marknaderna. Till synes långt efter oss kommer Spanien och Irland.
Men Spaniens ekonomi växer med 3 % om året och Irlands växer med
5 % om året. Om vi fortsätter med den utveckling som vi har haft under
de senaste 20 åren kommer också dessa länder att passera oss innan
personer i min och Göran Perssons ålder har nått pensionsåldern. Men,
fru talman, vi kommer av allt att döma att ha en högre levnadsstandard
än Turkiet, Grekland och Portugal under en överskådlig framtid. Detta
är Sveriges fundamentala ekonomiska problem, och det förbigås i stort
sett med tystnad i finansplanen.
Utvecklingskraften i den svenska ekonomin har alltså under mer än
30 år hämmats av en samhällsutveckling där slutresultatet har blivit att
sysselsättningen inom det privata näringslivet har trängts ut av en stän-
digt expanderande offentlig sektor.
Det är väl värt att begrunda, Göran Persson, att varje svenskt hus-
håll i dag skulle ha haft ca 140 000 kr mer i inkomst om vi hade haft
samma tillväxt i ekonomin som genomsnittet av OECD-länderna. Det
skulle ha skapat såväl högre privat konsumtion och bättre offentlig
service som gynnsammare statsfinanser. Kritiken måste självfallet rik-
tas mot socialdemokratiska regeringar under 70- och 80-talen men
också mot de borgerliga under deras regeringsperiod 1976-1982.
Efter valet valde regeringen att tillsammans med Vänsterpartiet och
Gudrun Schyman genomföra de ideologiska återställarna, som motarbe-
tar företagande och sysselsättning. Tacken för och bokslutet över denna
auktorisation och fasadrenovering av det gamla kommunistpartiet är
hittills stigande räntor, fallande kronkurs och förtroende och att Väns-
terpartiet tar över mer och mer av Socialdemokraternas och Göran
Perssons valmanskår. Man kan verkligen tala om att sälja smöret och
tappa pengarna. De fasta spelregler och det företagsklimat som mer än
något annat efterlyses av landets näringsliv går samtidigt upp i en kraft-
full rökpelare från återställarpolitikens offeraltare. Det är inte undra på
att Johan Lönnroth tycker att det fungerar bra. Det fungerar inte bra för
Sverige. Det fungerar inte heller bra för regeringen.
Göran Persson måste ändå innerst inne inse att detta inte är bra, att
detta hämmar utvecklingskraften och att detta ökar räntemarginalen och
valutakänsligheten för kronan. Kort sagt är det ett politiskt samarbete
som tungt drabbar sysselsättningen och välfärden rakt av.
Den här politiken måste också vara ganska förbryllande för den
penningmarknad som varje dygn, vardag som helgdag, förväntas låna
Prot. 1994/95:69
8 mars
Den ekonomiska
politiken och budget-
regleringen m.m.
27
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
ut i genomsnitt 559 191 780 kr till den svenska staten, enligt Riksrevi- |
dighet en politik med en för marknaden häpnadsväckande mängd mot-
|
Den ekonomiska |
sägelsefulla och svårtolkade element. Med ena handen lägger man 30 miljarder i skatt och avgifter på ar- Detta är ju varken långsiktighet, stabilitet eller konsekvens som in- Fru talman! Den stora gåtan för mig i det här sammanhanget är just Tyvärr tyder allt på att regeringen tänker driva igenom den här po- Hur, Göran Persson, påverkar denna typ av synnerligen luftiga Är det verkligen rimligt att ta pengar från barnfamiljer och pensio- |
|
28 |
hjälptes åt att först och främst genomföra de nödvändiga budgetför- |
stärkningarna och därefter, redan till kompletteringspropositionen,
satsade på att genomföra enkla tillväxtbeffämjande åtgärder som inte
kostar något, nämligen att ge stabila och långsiktiga spelregler åt lan-
dets företagare? Det vore möjligen en politisk kostnad för Göran Pers-
son att i kompletteringspropositionen den 25 april ge besked om att det
blir en modernare och mer flexibel ordning i den anställningshämman-
de arbetsrätten.
Ta i stället nu och utforma ett förtroendeskapande och tillväxtfräm-
jande paket till konvergensprogrammet, gärna i enlighet med den mo-
dell som socialdemokrater och kristdemokrater i Europaparlamentet
och i kommissionen lyfter fram i kampen mot arbetslösheten i Europa.
Det duger också för Sverige.
Varför inte erkänna, Göran Persson, att återställarna med Schyman
har misslyckats totalt, politiskt och ekonomiskt? De som ytterst drabbas
är ju faktiskt de mest utsatta i samhället. Ju sämre tillväxtkraft i svensk
ekonomi, desto större nedskärningar och skattehöjningar krävs för att
nå balans i de offentliga finanserna. Om ingen kursändring sker under
mandatperioden kommer vi, möjligen med en starkare statskassa, att gå
mot ett ekonomiskt allt svagare land.
Göran Persson har nu lagt fram kraftfulla åtgärder för sanering av
statens budget, åtgärder som visserligen präglas av en felaktig relation
mellan skattehöjningar och besparingar. Detta har uppenbarligen inte
lugnat de långivare som Sverige är helt beroende av. Vore det då inte
värt, Göran Persson, att även pröva den väg mot långsiktigt förtroende-
skapande, strukturella åtgärder som jag har gett exempel på innan ni
t.o.m. överväger att lägga fram nya sparpaket?
De senaste dagarnas turbulens på valutamarknaden och räntemark-
naden har förändrat villkoren för både kronkurs och räntenivå i budget-
förslaget, något som naturligtvis måste påverka utformandet av kom-
pletteringspropositionen.
Är det nu inte dags, Göran Persson, att syna andra än de röda korten
i leken för att nå stabilitet och tillväxt för Sverige? Detta har också bl.a.
Anne Wibble och Per-Ola Eriksson tagit upp tidigare i debatten.
Fru talman! Mitt inlägg har handlat om vad som måste till för att
Sverige skall återvinna en långsiktig utvecklingskraft. I vår motion
redovisar vi kristdemokrater våra förslag till förstärkningar av de of-
fentliga finanserna. De förstärkningarna skall till största del genomföras
med hjälp av besparingar. I den mån skatter höjs sker det med så litet
skadliga effekter som möjligt för samhällsekonomin.
De jämfört med regeringens proposition ökade budgetförstärkning-
ar som vi kristdemokrater föreslår används till allra största delen för att
återställa strukturellt felaktiga och tillväxthämmande åtgärder som
regeringen har vidtagit och för genomförandet av vissa rättviserefor-
mer. Därigenom vill vi tillförsäkra Sverige en bättre utvecklingskraft
och förmåga att utveckla välfärden för alla grupper i samhället.
Fru talman! Jag står givetvis bakom samtliga kristdemokratiska
krav i anslutning till finansutskottets betänkande nr 10, men för tids
vinnande yrkar jag här bifall endast till reservationerna nr 1 och 30.
Prot. 1994/95:69
8 mars
Den ekonomiska
politiken och budget-
regleringen m.m.
29
Prot. 1994/95:69
8 mars
Den ekonomiska
politiken och budget-
regleringen m.m.
30
Anf. 18 JOHAN LÖNNROTH (v) replik
Fru talman! Man får väl tacka Mats Odell för den vänliga beskriv-
ningen av Vänsterpartiet, att vi har lyckats med en fasadrenovering. Jag
kan tyvärr inte vara riktigt lika snäll tillbaka.
Jag vet inte vad man skall använda för begrepp när man talar om
kds. Kanske var det en pånyttfödelse ni försökte er på, men det gick ju
inte så väldigt bra. Att klä upp den gamla kristna högern i moderna
formuleringar kring judisk-kristen etik, verkar inte riktigt ha slagit an
hos svenska folket. Jag tror att det har att göra med att svenska folket
har upptäckt den gapande klyftan mellan å ena sidan det vackra talet
om etiken, som vi hörde från exempelvis Jerzy Einhorn, som jag ofta
lyssnade på med intresse när han satt här i riksdagen tidigare, och å
andra sidan t.ex. Mats Odells taktik då han lät styrelsearvodena i Pos-
ten, Televerket, osv. stiga i höjden. Det blev helt enkelt en alltför tyd-
ligt gapande klyfta av hyckleri.
I reservation nr 14 kan man läsa mycket vackert, och där citeras
t.o.m. kvinnorörelsens gamla fina paroll Hela makten... - och vad det
nu är. Det är något märkligt att få läsa detta i en kds-reservation, det
måste jag säga.
Till slut, Mats Odell: Du kan icke älska både Gud och Mammon -
är det så det heter? Jag tycker att ni skulle fundera litet på det och inte
bara fundera över varför vi i Vänsterpartiet har lyckats med vår s.k.
fasadrenovering.
Anf. 19 TALMANNEN
Hela lönen och halva makten, brukar man säga.
Anf. 20 MATS ODELL (kds) replik
Fru talman! Det råder väl inget som helst tvivel om att det är en ju-
daskyss som Vänsterpartiet har givit Göran Persson och svensk eko-
nomi genom det här samarbetet. Det behöver knappast utredas. Det är
bara att studera utvecklingen på de områden som vi här talar om.
Johan Lönnroth talade om marknaderna i sitt inlägg. Han talade om
buffelhjordar som rusade av och an och minkar som simmade. Men är
det inte så, Johan Lönnroth, att även buffelhjordar har hyfsat rationella
skäl att ändra kurs i sin vandring över prärien? Kanske t.o.m. minkar
kan ha ett mål för sina simturer, att hitta föda eller någonting sådant.
Det är väl inte helt orimligt. Det skulle vara intressant att få en litet mer
ingående utläggning om detta av Johan Lönnroth.
Anf. 21 JOHAN LÖNNROTH (v) replik
Fru talman! Jag vet inte hur mycket vi skall fördjupa oss i de olika
bibliska liknelserna, men vi kan ta upp den om fiskarna och brödet.
Mats Odells och kds fördelningspolitik är faktiskt tomma ord. Jämför
den med de konkreta förslag som kds står bakom och som till mycket
stora delar stämmer överens med den moderata politiken. Det handlar i
praktiken om att minska bidragen till dem som har det allra sämst i det
här samhället och sänka skatter för dem med de allra högsta inkomster-
na.
Man vill inte göra någonting åt de olika förslagen som ligger på
riksdagens bord och som kds skulle kunna stödja. Det handlar t.ex. om
lönetak, som är ett praktexempel på en sådan etisk regel som ni i all-
männa ordalag talar om i reservation nr 14. Men när ni får chansen att
verkligen stödja konkreta förslag till sådana opinionsyttringar är ni helt
emot. Kds är uppenbarligen ett parti som i dag i princip går i modera-
ternas ledband. Jag tror att ni kommer att få mycket svårt att överleva
med den strategin.
Anf. 22 MATS ODELL (kds) replik
Fru talman! När det till att börja med gäller ledbanden har det väl
hittills varit så att Göran Persson och socialdemokraterna har gått i
Vänsterpartiets ledband. Vart det har fört Sveriges ekonomi har vi nu
kunnat se.
Det vi kristdemokrater gör i vår motion är att vi rättar till den sneda
fördelningspolitik som finns i finansplanen. Och det gör vi främst ge-
nom att vi vill förbättra för och kompensera de sämst ställda pensionä-
rerna med ökade pensionstillskott och bostadstillägg. Vi vill höja er-
sättningarna till långtidssjuka till 80 %, höja ersättningarna i sjuk- och
arbetsskadeförsäkringarna till 80 %, återinföra vårdnadsbidraget samt
höja biståndet. Detta finansierar vi fullt ut. Vi har t.o.m. ett 5 miljarder
starkare budgetsaldo än vad regeringen har i sitt förslag. Johan Lönn-
roth får nog läsa på litet noggrannare innan han talar om fördelnings-
profil.
Anf. 23 ROY OTTOSSON (mp) replik
Fru talman! Mats Odell har rätt i att vi i Miljöpartiet står för de
uppgörelser som vi träffar. Det är intressant att höra den ganska över-
drivna och våldsamma kritik som har riktats mot uppgörelsen om en
verklig allergisanering i landet och om RAS.
Allergisaneringen om 2 miljarder är ett av de största miljöprojekten
någonsin som genomförs från statens sida, om man ser det som en
enskild satsning. Den kommer att få mycket stor betydelse för mängder
av människor i det här landet som lider av allergier, och framför allt för
de växande barn varav en tredjedel kommer att få allergier om inte
radikala åtgärder vidtas. Detta viftar Mats Odell, kds och en rad andra
partier bort som betydelselöst och ointressant. Det visar hur svagt en-
gagemanget för miljön sitter även hos oppositionen i Sveriges riksdag.
Det är ofta vackra ord när det gäller miljö och miljösatsningar, men när
det kommer till kritan är det väldigt tunt. Mats Odell vill inte att man
skall göra denna satsning på en bättre miljö.
Sedan talades det om att det hela inte skulle vara finansierat. Det är
egentligen rätt märkligt, med tanke på den information som Mats Odell
och andra har fått i finansutskottet. Redan i början av februari var
satsningen inskuggad i kompletteringsbudgeten, precis som bidragen
till kommunerna, satsningen på regionalpolitiken osv. Under resans
gång har det gjorts ytterligare preciseringar. Det är alltså klart med
finansieringen. Allt annat är struntprat, och det vet Mats Odell och
andra om. Men det passar kanske inte er debatt.
Prot. 1994/95:69
8 mars
Den ekonomiska
politiken och budget-
regleringen m.m.
31
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
Anf. 24 MATS ODELL (kds) replik Herr talman! Jag märker att min gode vän Roy Ottosson nu har di- |
stanserat sig från oppositionen. Han har uppenbarligen börjat att räkna
|
Den ekonomiska |
in sig i regeringsunderlaget. Det må vara hur det vill med det. Vi kristdemokrater avsätter också en hel del resurser utöver rege- När det gäller de 2 miljarderna har vi i finansutskottet, till skillnad Nu talar jag inte om de ytterligare 6 miljarder som kommunerna Anf. 25 ROY OTTOSSON (mp) replik Herr talman! Jag kommer ihåg en debatt i slutet av förra året, då Det finns någonting som heter kompletteringspropositionen. Det Varför säger inte Mats Odell att man inte har finansierat bidragen |
|
32 |
andra också. Ni bedriver en kampanj för att skapa ett intryck av att |
RAS inte skulle vara finansierat, eftersom ni till varje pris vill sabotera
en ingången uppgörelse mellan Miljöpartiet och regeringen.
När ni gör så här visar ni också hur litet miljöengagemang ni har i
botten. 2 miljarder för allergisaneringar innebär en rekordstor satsning
på miljön i Sverige. Det är ett stort genombrott för miljösatsningar av
den här typen. Det är en mycket stor miljöpolitisk framgång som ni i
kds borde stödja om ni anser att detta är viktiga sakfrågor. Men det gör
ni inte. Ni försöker att sabotera det hela med alla till buds stående me-
del. Så mycket är er miljöpolitik värd.
Att ni sedan talar om att ni skriver önskelistor i motioner spelar ing-
en roll. Det hjälper ingenting. Ställ upp på dessa 2 miljarder som vi nu
får loss till allergisaneringar! Se till att det blir bra saneringar! Det
vinner vi alla på.
Anf. 26 MATS ODELL (kds) replik
Herr talman! Jag kan bara försäkra att de av mina kolleger i fi-
nansutskottet som sitter närmast runt omkring mig vidimerar det jag
säger, dvs. att vi aldrig har fått redovisat hur detta skall finansieras.
Vad innebär ”inskuggat” i budgeten, Roy Ottosson?
Jag sade i mitt anförande att Sverige enligt Riksrevisionsverkets se-
naste budgetprognos behöver låna 559 197 780 kr per dygn. Det står i
RRV:s publikation att detta är exklusive den s.k. TUB:en netto. Det
ligger alltså utanför detta upplåningsbehov. Jag tycker att Roy Ottosson
skall stämma ner talet om bristande miljöengagemang hos partierna i
den här kammaren tills han kan redovisa hur sakerna hänger ihop.
Roy Ottosson talade om önskelister i motioner. Det här är i allra
högsta grad åtminstone en parallell till de motionsyrkanden som han
dömer ut på samma grund. Vi får tydligen vänta tills finansministern
kommer upp i talarstolen innan vi möjligtvis kan få någon som helst
reda på om dessa pengar existerar i sinnevärlden.
Anf. 27 JAN BERGQVIST (s)
Herr talman! I sin hand håller människan väldiga produktionskraf-
ter. Fel använda kan de leda oss till förintelsen. Men rätt använda kan
de ge en chans till ett bra liv för alla människor.
Tyvärr är vi långt ifrån en sådan god ekonomisk världsordning. En
miljard av våra medmänniskor lever i absolut fattigdom. Varje dag dör
över 20 000 barn av undernäring eller i sjukdomar som skulle kunna
botas.
Hur kommer vi åt svälten och fattigdomen? Hur kommer vi åt den
misshushållning som sker med jordens resurser till skada för människa
och miljö?
Ja, kanske kan vi finna svaret i det nya samarbetet över gränserna.
Trots allt är det hoppingivande att det fredliga samarbetet aldrig förr i
människans historia har varit så intensivt som i dag. Aldrig förr har det
omfattat så många områden av mänsklig aktivitet. Aldrig förr har det
utvecklats så snabbt.
Och tänk vad det skulle betyda för den ekonomiska och sociala ut-
vecklingen om vi kunde få ett genombrott för kvinnornas rättigheter
Prot. 1994/95:69
8 mars
Den ekonomiska
politiken och budget-
regleringen m.m.
3 Riksdagens protokoll 1994195 Nr 69
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
över hela världen, om de fick en starkare ställning i arbetslivet och i |
om de fick möjligheter att fullt ut ta vara på sin skaparkraft som företa-
|
Den ekonomiska |
gare, forskare, lärare, jordbrukare osv. Det är alltså verkligen inte bara för att det är den internationella Det handlar om kampen mot våld, förtryck och förnedring av kvin- Men hur skall vi i Sverige ta ansvar för framtiden om vi inte själva Med rätta har det i debatten framhållits att situationen är mycket Nu måste vi samla alla krafter för att få folk i arbete och få ordning Vad vi fått se de senaste dagarna är stigande räntor och valutaoro Men vi kan också på den positiva sidan se att Sverige får ett allt På den positiva sidan finns också att investeringarna ökar snabbt Det skall inte råda någon tvekan om att vi oförtrutet kommer att Mina meddebattörer har lagt ner mycken möda på att nagelfara re- |
34
Samtliga partimotioner från oppositionen innehåller värdefulla syn-
punkter och konstruktiva resonemang. Där finns det en insikt om lägets
allvar. Där finns det en vilja att ställa upp på budgetförstärkningar. Det
är bra. Det är utmärkt. Det stärker och ger eftertryck åt slutsatsen att
den starka finanspolitik som inleddes i höstas kommer att fullföljas
med all den kraft som behövs för att säkerställa sunda statsfinanser och
därmed lägre räntor.
Socialdemokratin väjer inte för den politiska striden när den är
nödvändig. Men vi har en gedigen tradition av att vara ett utpräglat
samarbetsparti.
Sverige går nu in i en situation där vi mer än någonsin måste kunna
göra oss gällande i internationella förhandlingar. Hur får man bäst
framgång i sådana förhandlingar? Jo, genom att uppträda långsiktigt
och stabilt.
Vi socialdemokrater vill ha långsiktiga handlingslinjer för Sverige,
och vi strävar efter breda politiska uppgörelser i viktiga framtidsfrågor.
Det kan gälla bostadsfinansiering, energiförsörjning, villkor för företa-
gande, villkor för investeringar eller utrikes- och säkerhetspolitiken.
Den svenska demokratin har alltid till stor del varit en förhand-
lingsdemokrati. Den traditionen behöver ytterligare förstärkas i den nya
internationella miljö som vi befinner oss i.
I debatten har vi också fått lyssna en del till klagokören över rege-
ringens ekonomiska politik. Kanske var det inte bara jag som kom att
tänka på Richard Wagner. Om Wagners musik har det ju sagts att den
är betydligt bättre än den låter. Jag vill nog säga att också regeringens
politik är betydligt bättre än den låter, i varje fall när den uttolkas av
sångare som Lars Tobisson och Anne Wibble.
Låt oss ta kampen mot arbetslösheten. Lars Tobisson och Anne
Wibble framhöll Finland som ett föredöme. Men de nämnde inte, som
Johan Lönnroth tidigare påpekade, att Finland har dubbelt så hög ar-
betslöshet som Sverige.
Anne Wibble talade om en rättvis fördelningspolitik. Men kampen
för arbete är ju själva grunden för en rättvis fördelning. Vi kan nu se i
Finland de sociala problem som följer i den stora arbetslöshetens spår.
Efter bara några månader i regeringsställning lägger Socialdemo-
kraterna fram mer än 50 konkreta förslag för att vi skall kunna klara det
som inget annat europeiskt land har klarat, nämligen att ta oss ur mas-
sarbetslösheten.
I programmet En nation i arbete finns bl.a. det omtalade nyanställ-
ningsstödet, som varit uppe till diskussion här - ett nyanställningsstöd
för företag som anställer arbetslösa. Det stödet gör det lättare för före-
tagen att begränsa övertiden och i stället nyanställa. På så sätt fördelas
den totala arbetstiden på ett mera rationellt sätt. En annan stor fördel är
att när företagen rekryterar till lediga platser så uppmuntras de att an-
ställa personer som är arbetslösa i stället för att rekrytera sådana som
redan har anställning i andra företag. Och glöm inte, att i ett kritiskt
skede sänker nyanställningsstödet de kostnader som företagen har för
att expandera och ge arbetslösa riktiga jobb!
Prot. 1994/95:69
8 mars
Den ekonomiska
politiken och budget-
regleringen m.m.
35
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
Hur många arbetstillfällen anställningsstödet ger kan vi inte säkert |
kar utgifterna för det allmänna. Samtidigt blir det ökade inkomster i
|
Den ekonomiska |
form av skatter och avgifter. När en borgerlig politiker som Lars Tobisson, med sin bakgrund i I själva verket, Lars Tobisson, är regeringens budget för nästa år Och tänk om vårdnadsbidraget och de stora skattesänkningarna för Anne Wibble tog avstånd från B-laget - hur det nu skall tolkas. Lars Tobisson ställde en fråga om Riksbanksutredningen och re- Per-Ola Eriksson ställde frågan om vi socialdemokrater är beredda Vi har naturligtvis ingenting emot strukturreformer som leder till Anne Wibble frågade om en formulering som finns i finansutskot- att möta och åtgärda de negativa konsekvenserna av 1990-talets första Låt mig påminna om hur det var. Låt oss ta våren 1989. Då såg den |
|
36 |
Man skall alltså vara ute i god tid. Då kostar det minst. |
Anne Wibble frågade vidare - det var en fråga som även Roy Ot-
tosson tog upp - om omsättningsskatt på penning- och valutamarkna-
den. Roy Ottosson frågade varför vi inte tycker att det behövs spelreg-
ler för penning- och valutamarknaden. Jo, det behövs ett utvidgat inter-
nationellt samarbete om penning- och valutapolitik. Det samarbete som
finns i dag är bara ett frö till det vad det skulle kunna vara i framtiden.
Det behövs samarbete över gränserna för att motverka spekulationer
och annan osund hantering. Men däremot tror jag inte alls att det finns
några förutsättningar för att Sverige inför någon omsättningsskatt, utan
det är fråga om att ett internationellt samarbete måste växa fram där
man tar itu med de problem som finns och gör det man kan.
Anne Wibble frågade i det sammanhanget om en intervju i Dagens
Industri, där det faktiskt står någonting åt det hållet som Anne Wibble
sade att Sven Hulterström skulle ha sagt. Det var inte så illa som det
lät. Det var ett referat. Däremot var det inte i tidningen ett korrekt
återgivande av vad Sven Hulterström har sagt, för jag har talat med
honom. Han har inte förespråkat en sådan skatt, utan han har i stället
talat om behovet av ett ökat internationellt samarbete för att komma till
rätta med sådana här problem. Det torde väl inte överraska någon när
jag säger att Sven Hulterström står bakom socialdemokraternas förslag
i finansutskottet.
Mats Odell hade många siffror i sitt anförande. Men en siffra som
han inte hade, som i och för sig hade varit naturlig att ta med i det
sammanhanget, var att tillväxten under de borgerliga regeringsåren nu
senast var i genomsnitt nästan -2 % per år.
Varför är tillväxten i Sverige lägre än i andra länder? Jo, det har
just att göra med det stora budgetunderskottet. Hade vi inte haft detta
arvegods med ett jättelikt budgetunderskott och höga statsskuldsräntor
då hade det inte funnits något krav på den kraftiga åtstramning som vi
nu måste genomföra och som får som konsekvens att den svenska till-
växttakten blir lägre än vad den skulle ha kunnat vara, om vi hade
sluppit släpa med oss detta väldiga underskott.
Mats Odell talar också om att tillväxten i den privata sektorn träng-
des ut av en ständigt expanderande offentlig sektor. Det där är en ut-
bredd vanföreställning som framkommer i många sammanhang. Man
har i det sammanhanget t.o.m. sagt - dock inte Mats Odell - att nä-
ringslivet inte skulle ha förmått att skapa några nya jobb på de senaste
30 åren. Verkligheten är den att sysselsättningen i företagssektorn öka-
de mellan 1963 och 1990 med ungefär 370 000 jobb. Under 80-talet
blev det över 200 000 jobb i företagssektorn.
Det är riktigt att vi mot denna bakgrund inte kan utnyttja vår fulla
tillväxtpotential. Jag håller med Mats Odell om att det är viktigt att vi
för in tillväxtfrågorna i den svenska debatten. Jag välkomnar en sådan
diskussion.
Herr talman! Jag vill sluta med att än en gång konstatera att Sverige
har stora ekonomiska problem. Men vi kan klara dem, och vi skall
klara dem.
Jag yrkar bifall till finansutskottets samtliga förslag.
Prot. 1994/95:69
8 mars
Den ekonomiska
politiken och budget-
regleringen m.m.
37
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
Anf. 28 LARS TOBISSON (m) replik Herr talman! Slutsatsen efter att ha åhört debatten är att det inte är |
lätt att i dessa tider företräda vänsterpolitik. Jan Bergqvist, finansut-
|
Den ekonomiska |
skottets ordförande, talade högstämmigt om allt annat, om den starka Jag såg i går i Wall Street Journal en artikel av en engelsk bedöma- Det var klädsamt ändå att finansutskottets ordförande inte försvara- Det här kommer naturligtvis inte att kunna hålla. Det kommer inte Anf. 29 JAN BERGQVIST (s) replik Herr talman! Det är märkligt om Lars Tobisson uppfattade det som |
38
Det här är bekymmersamt. Det är viktigt att vi, mot bakgrund av det
arvegods som vi har i form av de stora underskott som skapats i svensk
ekonomi och som vi inte blir av med så lätt, tar situationen på allvar.
Samtidigt är det ingen glädje med att man ägnar sig åt opåkallade
skräckmålningar och försöker skrämma. Vi måste ta problemen realis-
tiskt, och vi måste konsekvent och kraftfullt fullfölja politiken. Det är
vad det handlar om. När Lars Tobisson åberopar Wall Street Journal
erinrar det om vad som nu pågår i den internationella pressen i samar-
bete med Moderaterna. Ta t.ex. New York Times, där Carl Bildt 1993
sade att Sverige är en kvävande välfärdsstat, eller när han samma år i
Seattle Post talade om att vi har ett bankruttförklarat ekonomiskt sys-
tem. Jag menar att det inte är på det sättet man skall driva debatt, om
man vill vara konstruktiv, Lars Tobisson.
Anf. 30 LARS TOBISSON (m) replik
Herr talman! Nu fortsätter Jan Bergqvist att tala om annat. Jag frå-
gade om huruvida de beräkningar och kalkyler som finns i finansplanen
och som i betänkandet ges full uppslutning från socialdemokraterna
håller. Det gör de inte, och då är det väl lika bra att få det erkännandet.
Sista dagen för att justera betänkandet skulle vi invänta statsskuld-
prognosen från Riksrevisionsverket. Jag förstår att det var stora för-
väntningar från den socialdemokratiska sidan som kom intet, därför att
finansutskottets förre ordförande Arne Gadds glada trumpetstötar om
att vi nu snabbt skulle få ned statsskulden och budgetunderskottet kom
ju på skam. Det berodde bl.a. på att statsskuldräntoma fortsatte att
stiga.
Vad tror nu Jan Bergqvist att det skulle bli för resultat om man tog
med den aktuella nivån för räntor, och framför allt för de valutaförlus-
ter som har gjorts de senaste dagarna, i statsskuldsberäkningarna? Na-
turligtvis skulle det ge ett helt nytt resultat, och det måste vi erkänna.
Om inte vi själva gör det, kommer man snabbt ute på marknaden att
räkna om de tidigare värdena.
Nu är ju inte den ekonomi som vi har hamnat i ödesbestämd och
inte heller att det skulle gå på det här viset i den utkant av Europa som
vi ligger i. Det är inte orättvisa marknadsaktörer som sätter ett felaktigt
betyg på Sverige.
Ta fallet Finland, där det går att vinna förtroende, trots att det lan-
det hade en större uppförsbacke med hänsyn till att en stor del av dess
utrikeshandel föll bort när Sovjetunionen upplöstes. Marken har fak-
tiskt stärkts under de senaste dagarna. Räntan är mycket låg. Tillväxten
är mer än dubbelt så hög som i Sverige.
Man har där en borgerlig regering med en moderat finansminister,
som mycket kraftfullt har satt in åtgärder för att minska utgifterna och
därmed vunnit trovärdighet för att man i Finland har bestämt sig för att
genomföra kampen mot inflationen med framgång. Man har till att
börja med en lägre utgiftsandel och en lägre skattekvot än Sverige,
vilket är ett gott utgångsläge. Men man har också ett socialdemokra-
tiskt parti, som trots att det bara är 14 veckor kvar till det finska valet,
är helt inställt på att den förda politiken måste slutföras.
Prot. 1994/95:69
8 mars
Den ekonomiska
politiken och budget-
regleringen m.m.
39
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
Kontrasten mot de svenska förhållandena är otrolig. Felet är att vi i |
kring vår beslutsamhet att slutföra saneringen av statsfinanserna. Om vi
|
Den ekonomiska |
gör som man har gjort i Finland, så lägger vi grunden för att få ned Vi kan inte börja i den andra änden, för det kommer omedelbart att Anf. 31 JAN BERGQVIST (s) replik Herr talman! Det var ju under den borgerliga regeringstiden, de se- Våra grundläggande problem är arbetslösheten och budgetunder- Sedan har vi nu en akut situation i världen med rådande valutaoro, Men kvar står att vi nu har fått en regering som till skillnad från den I finansutskottets betänkande redovisar vi socialdemokrater vår Anf. 32 ANNE WIBBLE (fp) replik Herr talman! Jan Bergqvist började med att beklaga fattigdomen i |
|
40 |
av Jan Bergqvist att ta upp detta problem när han nu yrkar bifall till ett |
budgetförslag som förvärrar denna fattigdom i världen - ett förslag som
innebär att man skär ned det svenska biståndet till de fattiga länderna.
Det tycker jag faktiskt är ganska uselt.
Det var dock ett gott besked från Jan Bergqvist, nämligen att han
står fast vid den text som finns i finansutskottets betänkande, att det
inte skall vara några socialdemokratiska propåer om nya omsättnings-
skatter på den internationella valutahandeln eller handeln på finans-
marknaden. Det var ändå ett något positivt besked.
Låt mig sedan ta upp huvudfrågan, nämligen det ekonomiska läget i
landet och den ekonomiska politiken. Jan Bergqvist sade att Sverige
har stora problem men att vi klarar dem med regeringens politik. Detta
är inte sant. Första delen är sann, att Sverige har stora ekonomiska
problem. Men vad som har blivit alltmer tydligt, uppenbarligen för alla
utom Jan Bergqvist, är att vi inte klarar dem med regeringens ekono-
miska politik och med den dåliga förankringen av denna politik i riks-
dagen.
Att kraftfullt fullfölja en dålig politik ger ett sämre utslag. Det ger
ett sämre resultat för jobben, sämre resultat för välfärden, sämre resul-
tat för möjligheten att hålla nere prisökningar och sämre resultat i
många avseenden som påverkar människors vardag, vilket gör männi-
skor och företag oroliga. Förstår inte Jan Bergqvist att det som händer
nu innebär att människor blir nervösa? Successivt börjar allt fler att ta
till sig insikten att politiken är felaktig, att man inte kan göra så här.
Jag nämnde Finland, och Jan Bergqvist såg närmast förtjust ut över
att jag åberopade Finland som ett exempel som det är värt att se posi-
tivt på, därför att de har ju högre arbetslöshet än vad vi har i Sverige.
Men problemet är att Jan Bergqvist vill försöka att hoppa över
statsskuldsproblemet och direkt vill sätta in nya pengar som inte finns i
tron att man därmed skall göra någonting åt arbetslösheten. Så fungerar
inte verkligheten. Om Jan Bergqvist tror det så är han tillbaka i en
förgången tid, för det fungerar inte så nu.
I Finland håller man nu på att med ganska kraftfulla insatser i fråga
om statsskuldspolitik och i fråga om besparingar och strukturella re-
former lägga grunden för en bra utveckling. Om inte den svenska eko-
nomiska politiken läggs om i en annan riktning, befarar jag att Finland
kommer att gå en positiv framtid till mötes medan Sverige går en nega-
tiv framtid till mötes. Det skulle gå ut över jobben, vilket ju är vad som
i första hand bekymrar många människor.
Jag hade inte väntat mig att Jan Bergqvist skulle kunna acceptera
någon omprövning av RAS. Han är inte känd för någon större om-
prövningsförmåga, så jag blev inte besviken. Jag väntar tills finansmi-
nistern kommer, så får vi höra om han är beredd att låta bli att använda
pengar som inte finns.
Anf. 33 JAN BERGQVIST (s) replik
Herr talman! Jag tycker att Anne Wibble, trots den erfarenhet som
hon borde ha av kraftigt stigande arbetslöshet och ökat budgetunder-
skott, försummar det samband som finns mellan den höga arbetslöshe-
ten och de dåliga statsfinanserna. Det är ju detta som vi måste hantera
Prot. 1994/95:69
8 mars
Den ekonomiska
politiken och budget-
regleringen m.m.
41
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
samtidigt. Vi måste både sanera budgeten och bekämpa arbetslösheten. |
finanser. Det är ju denna dubbla uppgift som vi har som vi tar itu med,
|
Den ekonomiska |
vilket den borgerliga regeringen med Anne Wibble som finansminister När det sedan gäller Sveriges internationella solidaritet har jag se- Anf. 34 ANNE WIBBLE (fp) replik Herr talman! Det räcker inte med vackra ord. Människor i u-länder Det var ändå glädjande att Jan Bergqvist nu har tagit till sig några Men problemet är att den politik som Jan Bergqvist yrkar bifall till i Man använder skatteökningar och felaktiga strukturella inslag. Man klarar inte den uppgift som Jan Bergqvist har insett att man Herr talman! Får jag upprepa en av de frågor som jag ställde inled- |
42
som den var och att det tillsammans med kronförsvaret medverkade till
att skapa depression och massarbetslöshet.
Jan Bergqvist har inte försökt att trassla sig ur detta motsägelsefulla
aktstycke och de formuleringar som finns där. Det kanske är lika bra att
han inte försöker heller. Men det skulle ändå vara bra att få höra Jan
Bergqvists slutsats. Skulle Sverige aktivt ha slagit in på en fortsatt
devalveringspolitik, eller var det bra att vi försvarade kronan med de
olika uppgörelser som träffades mellan dåvarande regeringen och so-
cialdemokraterna?
Detta har ett visst intresse för vår internationella trovärdighet. Om
Jan Bergqvist säger någonting annat än att det var bra med kronförsva-
ret ökar han ytterligare misstron till att Sverige är berett att med kraft
fullfölja en låginflationspolitik och att man verkligen inser att detta är
det enda sättet att kunna knäcka arbetslösheten och klara statsskulden.
Det är en viktig fråga, Jan Bergqvist.
Anf. 35 JAN BERGQVIST (s) replik
Herr talman! Anne Wibble talade om hur viktigt det är att formulera
att man skall sänka både arbetslösheten och budgetunderskottet. Skill-
naden är att för Anne Wibble är detta en formulering, medan det för oss
är fråga om att handla och genomföra de åtgärder som behövs för att
klara detta. Ni misslyckades ju med det. Ni skapade ett större problem.
Vi har nu att ta hand om detta och rätta till det i handling.
Nu är det fråga om att konkret punkt efter punkt genomföra ett pro-
gram. Vi är inställda på att genomföra det ända till dess vi har klarat
statens ekonomi och arbetslösheten. Det är ett jättejobb som ligger
framför oss. Men vi kommer inte att ge oss förrän vi har klarat av det.
Jag har ingen som helst anledning att försöka trassla mig ur några
formuleringar i finansutskottets betänkande. Jag står för dem. Det som
står där är riktigt enligt min uppfattning. Det finns ingen anledning att
trassla vare sig hit eller dit.
Den uppgörelse som träffades 1992 - det var två omgångar - var ett
uttryck för att socialdemokratin tog ett mycket långtgående ansvar för
Sveriges framtida ekonomi. Jag tror att det är svårt att hitta exempel i
andra länder där ett oppositionsparti har varit berett att gå in och ta ett
så utomordentligt stort ansvar och fortfarande vara kvar i opposition.
Anne Wibble hakar upp sig på att vi skriver att utvecklingen ledde
till depressiva inslag i ekonomin. Det råder inget tvivel om att det fanns
en skillnad i konjunkturbedömningen mellan socialdemokraterna och
regeringen. Vi ville att man i ett skede skulle sänka momsen just för att
motarbeta den depression som spred sig över den svenska ekonomin
och som ledde till att många företag, inte minst små företag, gick i
konkurs. Där fanns en stor skillnad. Jag står för den formulering som
finns på s. 41.
Anf. 36 MATS ODELL (kds) replik
Herr talman! Anne Wibble har redan pekat på motsättningen mellan
det Jan Bergqvist sade om nöden i den fattigaste delen av världen och
nedskärningarna i biståndsbudgeten till de allra fattigaste. Detta är en
Prot. 1994/95:69
8 mars
Den ekonomiska
politiken och budget-
regleringen m.m.
43
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
dissonans, Jan Bergqvist, som vida överstiger Richard Wagners reper- |
Vi har för närvarande en mycket dramatisk utveckling för Sveriges
|
Den ekonomiska |
ekonomi. Men en kris innebär också alltid en möjlighet till utveckling. Det är rätt att skatte- och avgiftshöjningar på över 30 miljarder på Jan Bergqvist hänvisar till finansplanen och att han håller fast vid Min raka fråga till Jan Bergqvist blir: Är det inte kontraproduktivt Anf. 37 JAN BERGQVIST (s) replik Herr talman! Företagens behov av att få en bra försörjning av risk- Däremot är tanken att man skall ha en allmän skattefrisedel för dem Sedan vill jag säga att krisen är allvarlig. Det har lett mig till den |
44
bästa förutsättningarna så att vi på lång sikt skall kunna utveckla en
stark internationell solidaritet med stöd av svenska folket.
Biståndet är, som jag sade, mycket viktigt. Jag försvarar biståndet
mot dem som säger att det är ineffektivt och drabbat av korruption och
sådant där. Men biståndet är inte allt. Internationell solidaritet är hur vi
över huvud taget uppträder i vårt samarbete med andra folk och andra
länder. Jag vill bara hänvisa till att det politiska samarbete som social-
demokraterna har haft med Nelson Mandela och ANC i Sydafrika till
stor del var ett politiskt stöd, som sydafrikanska folket har uppskattat
mycket.
Anf. 38 MATS ODELL (kds) replik
Herr talman! Det är bra att regeringen nu är i färd med att hitta
kompenserande åtgärder för sin egen politik, så att de små och medel-
stora företagen kan börja våga anställa igen.
Hör inte Jan Bergqvist själv hur paradoxalt det här låter? Är det inte
lika bra att erkänna att återställarna tillsammans med Vänsterpartiet har
haft ett oerhört högt pris genom att de har hämmat en stark utveckling
inom näringslivet? Nu måste ni kompensera detta med olika paket, t.ex.
det beramade RAS-projektet. Vore det inte bättre att försöka skapa
långsiktiga stabila villkor, som i sig självt gjorde att företagarna i lan-
dets små och medelstora företag vågade anställa människor?
Anf. 39 JAN BERGQVIST (s) replik
Herr talman! Jag hade förmånen att vara med i Företagsskatteut-
redningen inför den stora skatteomläggningen 1990 och 1991. Där
diskuterade vi, bl.a. tillsammans med representanter för de fackliga
organisationerna, Industriförbundet och företagarorganisationerna hur
den svenska företagsbeskattningen skulle utvecklas för att bli bra och
internationellt konkurrenskraftig. Vi diskuterade också frågan om den
s.k. dubbelbeskattningen skulle avskaffas.
Det visade sig när vi gick igenom vilka förbättringar som var ange-
lägna att man föredrog andra förbättringar av företagsskattesystemet än
att ge skattefrihet för aktieutdelningar. Frågan om företagens riskkapi-
tal bör lösas i andra former än att ge en sådan skattefrihet åt de stora
aktieägarna.
Anf. 40 PER-OLA ERIKSSON (c) replik
Herr talman! Jag skall börja med biståndsfrågorna, eftersom Jan
Bergqvist mitt i denna finansdebatt gjorde mig utomordentligt förbryl-
lad. Han sade att det måste finnas ett folkligt stöd för biståndsinsatserna
och motiverade därmed en neddragning av biståndet. Kan jag tolka
detta så att Jan Bergqvist menar att det i Sverige inte finns ett folkligt
stöd för ett högre bistånd och framför allt att det inte finns hos social-
demokraterna?
Jag tycker i så fall att detta uttalande från Jan Bergqvist är allvar-
ligt. Vi hörde under den förra mandatperioden ett parti på den yttersta
högerkanten förfäkta dessa idéer. Jag tycker att det är beklagligt om Jan
Bergqvist nu något år senare torgför samma idéer.
Prot. 1994/95:69
8 mars
Den ekonomiska
politiken och budget-
regleringen m.m.
45
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
Jan Bergqvist sade att han inte hör något från oppositionen om att |
Bergqvist lyssnade dåligt på mitt inledningsanförande. Jag pekade
|
Den ekonomiska |
nämligen på att investeringarna i näringslivet ökar, att exporten går bra, Hur har det då blivit så här? Jo, det är tack vare de insatser som Jan Bergqvist sade att man nu noga följer utvecklingen på valuta- Vidare talar Jan Bergqvist om långsiktighet och stabilitet. Jag måste Anf. 41 JAN BERGQVIST (s) replik Herr talman! När man ser på den hittillsvarande utvecklingen kan Jag har också sagt att man självfallet måste följa utvecklingen och Jag vill beträffande biståndet och den internationella solidariteten, |
|
46 |
lig att detta har varit ofrånkomligt. |
Men detta skall inte på något sätt tolkas så att vi sviktar när det
gäller behovet av internationell solidaritet. Vi måste genomföra en
sanering av den svenska ekonomin, men vi skall ha en internationell
solidaritet både i dag och i morgon. Jag har under många år som riks-
dagsman lärt mig att det i mycket begränsad mån handlar om huruvida
man i budgeten lägger in ett bud som ligger några hundra miljoner
kronor högre än regeringens förslag. Internationell solidaritet innebär
något mycket större än att kräva några hundra miljoner mer än rege-
ringen.
Anf. 42 PER-OLA ERIKSSON (c) replik
Herr talman! Jag skall inte förlänga debatten om biståndet. Jag tror
att det finns anledning att komma tillbaka till den i annat sammanhang.
Jag skall i stället gå tillbaka till behovet av strukturreformer i ekono-
min.
Vi har hållit på mycket med att lappa och laga och har gått in på
minskningar med enskilda procentenheter för att på det sättet försöka
klara budgeten och statsfinanserna. Jag tror att det är helt nödvändigt
att genomföra ordentliga strukturreformer inom socialförsäkrings- och
transfereringssystemen. Jag har tidigare i dag pekat på pensionsuppgö-
relsen, som var en viktig åtgärd - något som också har bekräftats av
Jan Bergqvist. Men man borde gå vidare på andra områden. Sjuk- och
arbetsskadeutredningen, som nu har gått i stå, borde snabbt komma i
gång på grundval av nya tilläggsdirektiv som vi är överens om och som
innebär att vi tar ett bättre och mera rättvist fördelningspolitiskt grepp
inom detta område. Familjepolitiken är ett annat sådant område.
Jan Bergqvist sade att han är anhängare av långsiktiga och stabila
villkor och även att valfrihet och rättvisa skall prägla de olika syste-
men. Vi hade ett rättvist system, nämligen vårdnadsbidraget, och ge-
nomförde under den förra perioden en familjepolitisk reform, men den
rev Jan Bergqvist tillsammans med övriga socialdemokrater och Väns-
tern upp i höstas. Jag tycker att det var fel.
Jag skall ändå ta fasta på det positiva som jag tycker att Jan
Bergqvist förde fram mellan raderna. Jan Bergqvist är öppen för
strukturreformer, och jag vill till sist fråga honom om jag skall tolka det
så att Jan Bergqvist och Socialdemokraterna är beredda att sätta sig ned
tillsammans med oppositionen, inte den till vänster utan i mitten, för att
diskutera långsiktiga strukturreformer som verksamma medel för en
sanering av svensk ekonomi.
Till sist, Jan Bergqvist, beklagar jag att Socialdemokraterna 1986—
1987 inte lyssnade på Centern när vi ville ha en nedkylning av den
överhettade ekonomin. Den kom först 1989, och det var något sent.
Men nu skall vi inte älta det som har varit. Jag konstaterar bara hur det
var. Jag ville göra denna kommentar, eftersom Jan Bergqvist tog upp
denna fråga.
Anf. 43 JAN BERGQVIST (s) replik
Herr talman! Det finns när vi talar om rättvisa och valfrihet ett pro-
blem, nämligen att vi inte har riktigt samma definition av dessa begrepp
Prot. 1994/95:69
8 mars
Den ekonomiska
politiken och budget-
regleringen m.m.
47
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
när vi kommer in på frågorna om vårdnadsbidrag och barnkonton. Men |
vi får långsiktigt stabila regler för energipolitiken och energin, för de
|
Den ekonomiska |
sociala systemen, för bostadsfinansieringen och för utrikes-och säker- Jag tror nog att det finns förutsättningar för breda samtal mellan Anf. 44 JOHAN LÖNNROTH (v) replik Herr talman! Jag skulle vilja ha Jan Bergqvists hjälp med att utreda Jag har också förstått att det förekommit en diskussion mellan Anne Vad till sist gäller pensionsöverenskommelsen, som Jan Bergqvist Jag vill fråga Jan Bergqvist om det inte är dags att rätta till också Anf. 45 JAN BERGQVIST (s) replik Herr talman! När det gäller krisuppgörelserna år 1992 ligger det Jag håller inte med om den formulering som Johan Lönnroth hade |
48
av kryphål och undantag som det var vid slutet av 8O-talet, hade det
blivit en dålig fördelning. Då tror jag faktiskt att det hade varit väldigt
svårt att få folk att ställa upp och betala skatter för en solidarisk finan-
siering.
Den stora fördelen med skattereformen var att vi likställde skatt på
arbete och skatt på kapital. Det var den stora rättvisereformen. Sedan
gjorde vi reglerna enklare och klarare. Det fanns många fördelar med
den reformen, och grundprinciperna håller också för framtiden.
Anf. 46 JOHAN LÖNNROTH (v) replik
Herr talman! För att börja med skattereformen är det inte så att vi i
Vänsterpartiet tycker att man kan gå tillbaka till det gamla skattesyste-
met. Det fanns ett antal grova fel i det gamla skattesystemet som det var
nödvändigt att rätta till.
Det var rimligt att bredda skattebasen. Däremot blev det för dålig
progressivitet i det nya skattesystemet. Man kunde ha gått på den linje
som t.ex. LO förespråkade, nämligen en marginalskatt på 55 %. Det är
det som nu genomförs i och med värnskatten. Det finns något slags
nyanser i självuppgörelsen.
Även om vi har full förståelse för att Socialdemokraterna gick in
och försökte rädda situationen hösten 1992 hindrar det inte att man så
här i efterhand i historiens ljus kan kan konstatera att det var olyckligt.
Det spädde på arbetslösheten och lågkonjunkturen 1993 att man full-
följde den interna devalveringen i slutet av 1992. Det kan väl Social-
demokraterna erkänna även om man försvarar att man gick in i en
krisuppgörelse.
Till sist till den i dag aktuella frågan om fördelningspolitiken. Vi
har påpekat att medelklassen, dvs. människor som är ganska välbeställ-
da, nu åker på en minskning av sina disponibla inkomster på ca 4 %
fram till 1998 beroende på regeringens budgetsaneringspolitik. Grup-
perna med de allra lägsta inkomsterna åker på 6 % i minskade dispo-
nibla inkomster. Detta kan inte vara rimligt. Den här tabellen finns på s.
53 i finansplanen, om Jan Bergqvist inte tror på mina siffror.
Det här kan inte vara rimligt. Det måste vara möjligt att rätta till.
Det bästa sättet att göra det, Jan Bergqvist, är att ta bort egenavgifterna
och ersätta dem med progressiva skatter.
Anf. 47 JAN BERGQVIST (s) replik
Herr talman! Jag vill göra en kommentar till Johan Lönnroths utsa-
ga om att det var dålig progressivitet i det nya skattesystemet. Jag vill
erinra om att i det gamla skattesystemet, som det fungerade i slutet på
80-talet, var den genomsnittliga skatten för dem som hade inkomster
över 1 miljon mindre än 30 %. Det stora problemet var att folk inte
betalade skatt enligt tabellen eftersom det fanns så många undantag.
Med tiden hade man lärt sig att använda en massa kryphål.
När vi införde det nya skattesystemet innebar det faktiskt en skärpt
progressivitet för höginkomsttagarna, eftersom de jag nu talar om i
genomsnitt betalade mindre än 30 % i skatt.
Prot. 1994/95:69
8 mars
Den ekonomiska
politiken och budget-
regleringen m.m.
4 Riksdagens protokoll 1994195 Nr 69
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
Anf. 48 ROY OTTOSSON (mp) replik Herr talman! Först vill jag instämma i Jan Bergqvists plädering för |
internationell solidaritet. Det behövdes med tanke på tidigare debatter.
|
Den ekonomiska |
Men jag måste också instämma i Anne Wibbles kritik att det då rimmar Vi i Miljöpartiet tycker över huvud taget att man när man går in och Vi har lagt fram konkreta förslag om detta. Jag ber Jan Bergqvist att Jag begärde ordet för att tala om de förslag som vi har lagt fram om Det är inte hållbart att små länders ekonomier kan mer eller mindre Det är ganska uppenbart att det inte bara är vårt problem i Sverige. Det gör att man inte bara kan strunta i frågan och tro att det handlar Om jag skall vara välvillig kan jag möjligen tolka det som att åt- Anf. 49 JAN BERGQVIST (s) replik Herr talman! Det hade kanske varit enkelt för mig att säga: Det kan |
50
skådlig tid, om Sverige engagerade sig. Det skulle skapa mer problem
än det löste.
Vi har därför inte valt den enkla lösningen att säga att man alltid
kan titta på detta. Vi har sagt att man skall börja med att bygga ut sam-
arbetet i andra former. Här finns enormt mycket man kan bygga ut så
att man kan få bättre spelregler när det gäller penning- och valutapoliti-
ken. Men det vore att börja i fel ända att sätta i gång och diskutera detta
förslag. Om man börjar i den ändan kan man t.o.m. försvåra uppbygg-
naden av det grundläggande samarbetet.
Om det utökade samarbetet någon gång på 2000-talet kan leda till
att man också kan komma på nya metoder att få kontroll på detta är en
annan sak. Vi tycker att det är lika bra att säga ifrån att förslaget inte är
något som vi i det skede som vi har framför oss anser är särskilt kon-
struktivt för Sverige att föra fram. Risken är att vi kanske t.o.m. tappar
litet grand i de internationella förhandlingarna om vi skulle föra fram
detta som en stor sak.
Anf. 50 ROY OTTOSSON (mp) replik
Herr talman! Jag får tolka det som att man från Socialdemokraterna
inte direkt avvisar idén som sådan utan bedömer det som att det ur
strategisk synpunkt inte är lämpligt att föra fram dessa förslag i inter-
nationella sammahang just nu. Men det är ett faktum att andra för fram
sådana förslag. Det diskuteras med viss intensitet i USA, och det förs
fram i olika internationella forum.
Detta är inte någon ny uppfinning eller något som Miljöpartiet på
något vis har totat ihop i sin kammare. Detta är någonting som faktiskt
disktueras i en del andra internationella sammanhang och som uppfattas
som fullt realistiskt även bland en del ekonomiska experter.
Jag menar att regeringen måste deklarera att man har för avsikt att
ta itu med de internationella spelreglerna för valuta- och penningöver-
föringar över gränserna och inte bara låta det pågå utan någon som
helst insyn och utan något som helst hinder. Det visar sig att det leder
till att enskilda personer och företag kan spekulera mot länder på ett
sådant sätt att vi blir fattigare allihop. Det är väldigt svårt att begripa
vinsten med detta.
En annan sak som jag vill ta upp med Jan Bergqvist är det trista att
miljömålet helt saknas i finansplanen. Jag satt i samma utredning i
slutet av 80-talet och början på 90-talet som Jan Bergqvist och utredde
miljöavgifter. Då insåg Socialdemokraterna fördelen ur ekonomisk
synpunkt att ha ett centralt miljömål. Det ger mer resurser och ökade
tillgångar, och det är själva basen för en bra ekonomi. Men miljömålet
har försvunit igen.
Det vore intressant att höra hur Jan Bergqvist ser på det. Är det ett
steg tillbaka? Har man på något sätt nedvärderat miljömålet, eller är det
bara ett förbiseende att man inte har tagit upp dessa frågor? Jag tror att
de kommer att bli allt viktigare framöver, så fort de akuta kriserna ger
med sig. Man kan inte lösa de långsiktiga ekonomiska problemen om
man inte får en verklig, långsiktigt hållbar utveckling. Då måste det
vara ett centralt mål även i finanspolitiken. Eller hur?
Prot. 1994/95:69
8 mars
Den ekonomiska
politiken och budget-
regleringen m.m.
51
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
Anf. 51 JAN BERGQVIST (s) replik Herr talman! Vi har inte alls förbisett detta. Vi skriver i själva ver- |
ket t.ex. att enligt utskottets mening bör ekonomiska styrmedel använ-
|
Den ekonomiska |
das i större utsträckning inom miljöpolitiken. Skatteväxling bör därvid- I morgon på vårt sammanträde kommer vi att ta upp frågan om grö- Anf. 52 Finansminister GÖRAN PERSSON (s) Herr talman! Jag skall börja med att tacka finansutskottet för en bra Det finns alltså i Sveriges riksdag en beredskap och en majoritet för Läget är farligt. Situationen är dramatisk. I dag på förmiddagen har Detta påverkar Sverige mer än många andra länder, eftersom Sveri- Detta förtroende har blivit fördärvat därför att vi har bakom oss en Det finns inga enkla vägar ur detta dilemma. Det finns ingen enda Trots svårigheterna och bekymren finns det anledning att ge djup åt |
|
52 |
diskussionen genom att också erinra om de styrkor som finns i den |
svenska ekonomin. Den reala ekonomins utveckling är något annat än
det som avspeglas i den finansiella oron. Den situation som vi nu be-
finner oss i, de trender vi ser och de prognoser vi kunde dra ut före den
senaste veckans våldsamma oro talade om sjunkande arbetslöshet,
stigande produktion, stigande investeringar, förbättrade statsfinanser
och ett kraftigt överskott i bytesbalansen. Detta finns på tillgångssidan i
den reala ekonomin. Låt oss inte glömma bort detta! Men det sveps på
något sätt åt sidan, inte bara i debatten utan också i människors vardag,
till följd av att den finansiella osäkerheten, den finansiella ekonomins
oerhörda turbulens bortser från detta och slår rakt in med full kraft.
Jag vill varna för att tro att den situation vi nu upplever är en speci-
fik svensk situation. Vi drabbas hårdare, men även andra drabbas. Att
tro att vi skall ta oss ur denna situation genom att gå före alla andra och
genom att först tala om hur världsekonomins problem skall lösas och
världsbranden släckas är naturligtvis att använda den här diskussionen
för inrikespolitiska syften.
Vi har utomordentligt hög beredskap, och kommer att ha hög be-
redskap de närmaste dagarna, för att vidta de åtgärder som är nödvän-
diga. Men de skall vidtas när vi är säkra på att de ger effekt, och de
skall vidtas mot bakgrund av att de skall passa in i den ekonomisk-
politiska strategi som väljarna i det svenska valet har gett klartecken
för. Det är en politik som bygger på rättvis fördelning och nationellt
ansvarstagande. Detta är oerhört viktigt.
Även om det reses krav om att man omedelbart skall agera från dem
som tror sig veta bättre och sitter inne med alla lösningar krävs det nu
styrkan och modet att avvakta rätt tillfälle att vidta åtgärder. Det gäller
att förhålla sig kylig och inte rusa i väg. Det är viktigt att skapa en så
bred samling som möjligt.
Jag hade inte haft för avsikt i dag att gå in i någon tung partipolitisk
polemik. Jag tycker inte att ansvaret för landet ger utrymme för detta.
Men när jag har lyssnat på Lars Tobisson och Anne Wibble vill jag
göra klart för dessa högerrepresentanter i Sveriges riksdag att den nu-
varande regeringen och socialdemokratin inte kommer att torka på sig
den smet de kokade ihop i regeringsställning bara för att samla natio-
nen i detta krisläge.
Det är beklämmande att höra den förra finansministern stå här och
undervisa kammaren om vad som skall göras och vad som borde ha
gjorts. Hon lämnade kanslihuset för fem månader sedan och lämnade
efter sig en statsskuld på 1 300 miljarder kronor, löpande underskott på
200 miljarder kronor och massarbetslöshet - det tog hon nämligen inte
med sig när hon gick. Det är facit av ett regeringsinnehav som är av
sådant slag att det är svårt att tänka sig att man fem månader efteråt
skall kunna stå i ett nationellt krisläge och göra anspråk på att sitta inne
med lösningar på alla problem. Vi ser där möjligen ett uttryck för
Folkpartiets kris mer än för Sveriges kris.
Lars Tobisson började sitt anförande med att säga - jag kan knyta
an till den retoriska finessen - att det för ett år sedan rådde optimism
och framtidstro i Sverige. Han åberopade några SCB-mätningar om
hushållens uppfattning om den ekonomiska utvecklingen.
Prot. 1994/95:69
8 mars
Den ekonomiska
politiken och budget-
regleringen m.m.
53
Prot. 1994/95:69
8 mars
Den ekonomiska
politiken och budget-
regleringen m.m.
54
För ett år sedan började räntorna klättra uppåt, Lars Tobisson. För
ett år sedan hade vi en regering som hade abdikerat. För ett år sedan
hade vi en regering som sysslade med brofrågan. Den ekonomiska
politiken havererade någonstans ute i Öresund.
Det känner vi till. Jag vill inte riva i det. Men tror moderaterna att
de, med det ansvar de har för det moras vi nu sitter i, bara kan skaka av
sig efter fem månader och gå vidare i våldsam attack på den regering
som nu försöker ta oss ur krisen genom att höja skatter och spara på ett
sätt som saknar motstycke i omfattning i Europa? Om Lars Tobisson
tror att de skall få en så lätt resa i detta nationella krisläge och använda
valutaoro och ränteoro för den typen av billig partipolitisk retorik, då
skall han veta att socialdemokratin kommer att säga ifrån. Vi torkar inte
på oss den smet Folkpartiet och Moderaterna kokade ihop i regerings-
ställning. Vi lämnar den åt sidan.
Däremot vill jag ge ett handslag till Per-Ola Eriksson, Mats Odell,
Roy Ottosson och Johan Lönnroth för debattinlägg på förmiddagen
som visar att det finns fler partier vid sidan om socialdemokratin som i
detta krisläge är beredda att sätta nationens intressen före partiets.
Jag var tyvärr ute när Odell levererade vänligheterna om min per-
son. Låt mig kvittera dem genom att säga att jag sätter stort värde på
Mats Odell som debattör. Låt oss mötas också i en praktisk konkret
politisk gärning, där vi försöker att ta ansvar för hur vi skall hantera det
statsfinansiella läget.
Ser man på finansutskottets betänkande är det en sak som slår en.
Det är därför jag pekar på vikten av detta handslag. Det är att det nav
som svensk politik snurrar omkring är socialdemokratin. Titta exem-
pelvis på oppositionens olika skatteförslag. Jag recenserar dem inte -
jag lämnar det åt sidan. Jag bara konstaterar att den opposition som är
företrädd i riksdagen vad gäller ena halvan av den ekonomiska politi-
ken - skattepolitiken - levererar olika förslag för åren framöver. De
spänner över skattehöjningar på i storleksordningen 9 miljarder mer än
i regeringens förslag från Vänsterpartiet, 4 miljarder mer från Center-
partiet och ända ned till 44 miljarder i skattesänkningar från Modera-
terna. Tittar man på den gamla fyrklöverregeringen ser man att spänn-
vidden är mellan 4 miljarder mer än regeringen och 44 miljarder mind-
re än regeringen. Det är nästan 50 miljarder i spännvidd. En sådan
skattepolitik kommer aldrig att vara grunden för en ekonomisk politik
som tar landet ur den ekonomiska krisen.
Socialdemokratin kan däremot samverka över blockgränsen, med
Vänsterpartiet och med Miljöpartiet, för att genomföra de åtgärder som
är nödvändiga för att ta landet ur krisen. Finansutskottets betänkande är
i den meningen ett slags facit eller bokslut över en havererad epok.
Man försökte naturligtvis åstadkomma någonting med fyrpartisamarbe-
tet, men resultatet blev förskräckande.
Nu går vi vidare. Jag har hela tiden gjort oerhört klart att det som
sägs från regeringens sida och från finansministerns sida också skall
levereras. Om vi ställer ut beska besked om ytterligare besparingar
skall förslagen till riksdagen. De skall till riksdagen på ett sådant sätt
att man kan anta att de går igenom riksdagen. Ställer vi ut besked om
ytterligare skattehöjningar skall förslagen till riksdagen, och de skall
igenom riksdagen. Det är slut på den tid då den ekonomiska politiken
reducerades till program och planer. Det är allvar nu.
Vi har sagt vad vi skall göra. Jag har hela tiden, med regeringen
bakom mig, gått med de förslagen till riksdagen - inte ett kommatecken
mer eller mindre. Det är en trovärdighetsfråga gentemot en marknad
som under de senare åren har vant sig vid en regering i Sverige som
haft lättare att formulera planer och bedriva seminarieövningar än att
hantera statsfinanserna.
Först var det den ekonomisk-politiska propositionen i höstas: 56
miljarder i saldoförbättringar. Sedan var det EU-fmansieringen. Sedan
var det budgetpropositionen, och nu kommer kompletteringsproposi-
tionen. Däremellan ligger och har legat en utomordentligt hög bered-
skap att närhelst så behövs gå till riksdagen med ytterligare förslag om
det handlar om att rädda statsfinanserna och därmed grunden för väl-
färdssamhället.
Nu kommer KP. I kompletteringspropositionen kommer följande
besked att ges: Vi kommer sist och slutligt, en gång för alla, att återigen
klara ut hur RAS skall finansieras. Jag håller med Roy Ottosson, som
ganska tydligt pekade på den exploatering som har skett av RAS-
förslaget i den partipolitiska debatten. Det har framför allt gällt att
förslaget inte skulle vara finansierat. RAS ligger till alla delar inne i det
budgetsaldo som har redovisats. Alla utgifter för RAS finns med.
Däremot har jag sagt att vi skall se till att skaffa oss de engångsin-
komster som RAS engångsutgifter motsvarar. De inkomsterna skall
redovisas senast i kompletteringspropositionen. Vi kommer att redovisa
de inkomsterna. Jag kan avslöja för kammaren vad det kommer att
handla om: Vi har gjort ställningstagandet i regeringen att Nordbanken
skall säljas ut. För de aktierna kommer vi gott och väl att få de intäkter
som behövs under det budgetår som RAS verkar utgiftsmässigt, och
mer därtill.
Till skillnad från andra partier här i kammaren har regeringen i sitt
budgetalternativ inte en enda krona upptagen för privatiseringar under
1995/96. Vi binder oss inte vid den pålen. Däremot kan vi tänka oss att
privatisera när vi tycker att det är rätt utifrån andra utgångspunkter. Vi
har gjort det ställningstagandet vad gäller Nordbanken. Vi vet att det
ger intäkter till statskassan som långt, långt överstiger de kostnader
som finns för RAS.
Diskussionen är påhittad. Den har varit ett sätt att komma åt rege-
ringen och inte minst arbetsmarknadsministern.
Idén bakom RAS är att vi skall göra det lätt för dem som vill ex-
pandera att anställa en arbetslös i en uppåtgående konjunktur. Vi skall
motverka en situation då människor som vill anställa går till grannföre-
taget och tar en som redan har jobb. Vi vill motverka den typen av
löneinflation i en uppåtgående konjunktur. Det finns goda realekono-
miska argument för detta.
Men förslaget har blivit ett slagträ. Det har blivit ett slagträ just där-
för att det var omkring detta förslag man kunde ena sig på den borger-
Prot. 1994/95:69
8 mars
Den ekonomiska
politiken och budget-
regleringen m.m.
55
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
liga kanten. Det var där man hittade något litet utrymme att åtminstone |
RAS ligger fast. RAS kominer att vara ett viktigt inslag i arbetet för
|
Den ekonomiska |
att underlätta en expansion i denna konjunkturfas. RAS skall icke på- Vi kommer också i kompletteringspropositionen att klara ut den Vi kommer i KP:n också att se till att de tapp som har gjorts i riks- Vi kommer också i KP:n att redovisa de utestående frågor som Vi agerar lugnt, sakligt och målmedvetet. Vi gör det utifrån en ut- Vi skall inte måla in oss i ett hörn och säga att det krävs 15, 20, 30 Beskedet till omgivningen är att det finns en regering och en riks- Låt mig konstatera att den politiken fortsatt kommer att utgå från en |
|
56 |
ske är det just den rättvisa fördelningspolitiken som skär in i Sveriges |
riksdag, där vi nu ser splittringen i den gamla fyrklövern. Hur som
helst; den politik som skall föras framöver kommer att utgå från denna
fasta förutsättning.
Herr talman! Jag började med att säga att vi har en farlig situation.
Vi har nu på förmiddagen sett fortsatt valutaoro och räntestegringar i
Europa. Låt mig sluta med att göra ett positivt konstaterande. Efter
dagens debatt, efter det vi har sett under hösten i riksdagen, behöver
ingen sväva i tvivelsmål om att det finns en riksdagsmajoritet för att
vidta nödvändiga åtgärder. Det är ett utomordentligt gott besked till vår
omvärld, någonting som skiljer ut Sverige och vårt politiska system
från andra länder som inte har orkat ta i sin skuld och underskottssitua-
tion.
Herr talman! Jag kan inte yrka bifall till finansutskottets hemställan.
Det skall andra göra. Hade jag kunnat skulle jag ha gjort det. Det är på
sitt sätt ytterligare en sten i det mödosamma bygge som vi nu är inne i
och som handlar om att åter bygga våra statsfinanser starka.
Anf. 53 JOHAN LÖNNROTH (v) replik
Herr talman! Jag skall börja med att tacka finansministern för en del
besked. För det första tycker jag att det är positivt att finansministern
förhåller sig kallsinnig till de panikartade utspelen kring de senaste
dagarnas valutaoro. Jag tycker också att det är positivt att finansminis-
tern vill ha en bred samverkan till vänster. Vi har ibland i Vänsterpar-
tiet känt det litet som att det har funnits en tvekan inför alla dessa
skämtteckningar där man målar ut det som att socialdemokraterna har
fastnat i Gudrun Schymans vänsterbur. Det är inte så. Vi har deltagit i
konstruktiva uppgörelser och påverkat politiken. Tyvärr kan jag inte
hävda att det är vi som har kunnat sätta huvudprägeln på denna politik.
Det hindrar dock inte att vi fortsätter att kritisera den otillräckliga för-
delningsprofilen i regeringens politik.
Jag skulle med några ord vilja ta upp RAS och försäljningen av
Nordbanken. Den kritik som vi riktar mot RAS för dess ineffektivitet är
i princip samma typ av kritik som exempelvis LO och fackföreningsrö-
relsen har riktat mot förslaget. Göran Persson kan inte rimligen hävda
att det är något slags politisk kritik med borgerligt ideologiska förteck-
en som kommer från LO eller Vänsterpartiet. Det är en saklig kritik.
Jag vågar t.o.m. påstå att jag tror att Göran Persson själv har ganska
stor förståelse för denna kritik. Man har nu bundit sig för detta förslag
av alla möjliga skäl, och då är det svårt att backa.
Att sälja en bank betyder inte att man kan finansiera andra saker.
Det betyder att man byter ut inkomster från utdelningar från Nordban-
kens vinster mot ränteinkomster från de pengar som man får in genom
försäljningen. Det är ingen finansieringsåtgärd att sälja ut statliga till-
gångar. Jag tror att man kan hitta gott om gamla socialdemokratiska
citat som visar att det är på det sättet.
Till sist säger Göran Persson att han inte vill vara med om dessa
vidlyftiga förslag om att vara med och släcka världsbranden. Vi som
hävdar att Sverige skall driva detta har inte någon övertro på att det kan
ha effekt på kort sikt. Det har vi inte. Men alla riksbanksekonomer och
Prot. 1994/95:69
8 mars
Den ekonomiska
politiken och budget-
regleringen m.m.
57
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
riksbankschefen, för övrigt f.d. moderat politiker som står tryggt till |
valutaskatt. Jag är besviken på att Göran Persson så godtroget godtar
|
Den ekonomiska |
dessa argument. Anf. 54 Finansminister GÖRAN PERSSON (s) Herr talman! Godtroget eller icke - jag kan inte, som Lönnroth, fly Det är alltid lätt att kritisera. Jag sätter värde på det stöd Vänster- Anf. 55 JOHAN LÖNNROTH (v) replik Herr talman! Nu råkar det vara så att jag inte gillar rödvin. Jag har Jag begär inte att Göran Persson skall ägna många minuter åt detta |
58
Under senare tid har det däremot varit litet svårt att få besked från
regeringen om man är villig att hålla fast vid vänsterkursen. Den Stora-
chef som uppträdde i TV i morse uttalade sig oerhört kraftfullt om att
det skulle skäras ner på allting mellan himmel och jord. Han sitter
faktiskt i regeringens näringslivsråd. Vi har nog uppfattat det som att
man nu har skakat litet inför denna massiva kritik från storfinansen och
högern, som naturligtvis inte gillar den vänsterkurs som vi gemensamt
försökte utforma i höstas.
Återigen, Göran Persson: Jag tror att vi skall klara detta. Vi skall
kunna sätta oss ihop och gärna ta med Centerpartiet och Miljöpartiet.
Men fladdra inte ut för långt åt höger!
Anf. 56 Finansminister GÖRAN PERSSON (s)
Herr talman! Det är möjligt att det var ovant för Lönnroth, men det
var faktiskt lättöl vi drack och inte pilsner.
Om vi nu tittar på diskussionen om höger- och vänstervridning ser
jag inget viktigare vänsterprojekt för Sverige och Sveriges riksdag än
att ta greppet över statsfinanserna. Allt vi vill göra i form av utjämning
mellan olika grupper i samhället - bra pensioner, bra vård, bra utbild-
ning - är beroende av att vi har grepp över statsfinanserna.
För en demokratisk vänster, för en socialdemokrati, är därför ord-
ningen i statsfinanserna överordnad. Vi måste få ordning i statsfinan-
serna, annars klarar vi inte ambitionen i välfärdspolitiken. Sedan är
ordningen i statsfinanserna kopplad till våra förutsättningar och möjlig-
heter att få fler människor att delta i produktionen, att knäcka massar-
betslösheten, som har byggts upp under senare år. Det är den andra
sidan av politiken. Detta måste samverka. Det är en mycket mödosam
väg. Vi kommer att få genomföra besparingar och kanske en och annan
skatteförändring till. Det kommer inte att vara lätt att fatta något av
besluten, men det måste göras. Om vi inte gör det vrids allt ur händerna
på oss, och då är välfärdspolitiken i grunden hotad.
Det finns alltså ingen viktigare uppgift för en socialdemokrat än att
just nu se till att vi får greppet om det som är verktyget i samhällsbyg-
get och i statsfinanserna. Det är vad det handlar om.
Anf. 57 LARS TOBISSON (m) replik
Fru talman! Finansministern var glad över bifallet i finansutskottets
betänkande till regeringens politik. Han låtsas dock inte om att detta
betänkande har havererat redan innan det antas av riksdagen, på grund
av de ändrade förutsättningarna. Detta river bort grunden för den poli-
tik som även regeringen har formulerat.
Det var inte många besked vi fick. De inskränker sig till att man
hoppas kunna få fram pengar när man säljer Nordbanken någon gång i
en obestämd framtid. Det imponerar inte på någon. Finansministern
hänvisar till att man skall återkomma i kompletteringspropositionen.
Som jag sade tidigare kommer vid det laget utgiftsbesluten för 18 må-
nader framåt redan att vara fattade. Om man inte skall ta till skattehöj-
ningar, vilket alltid brukar vara lättast för socialister, återstår att dra
ned på bidragen till kommunerna - det blir inte lätt i den här situatio-
Prot. 1994/95:69
8 mars
Den ekonomiska
politiken och budget-
regleringen m.m.
59
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
nen - eller att ytterligare skära i socialförsäkringarna. Kan Göran Pers- |
tion?
|
Den ekonomiska |
Det kommer ändå inte att räcka med att vänta på kompletterings- Jag har, fru talman, under en tid haft samtal med företrädare för ra- Jag vet att IMF:s chef är här i dag och skall träffa statsministern kl. Såvitt jag förstod kunde Göran Persson inte hitta någon enda väg ut Anf. 58 Finansminister GÖRAN PERSSON (s) Fru talman! Den moderata reservationen är prövad, vägd och be- När man hör Tobisson berätta om sina kontakter med utländska ra- När jag såg Tobissons mottagande av depescherna om ränteupp- |
|
60 |
samverka och ge en rättvis bild av Sverige? |
Anf. 59 LARS TOBISSON (m) replik
Fru talman! Ni socialdemokrater brukar ju visa intresse för den af-
färsrörelse som min familj driver. Var och en som vet vad den går ut på
måste inse att jag inte med glädje kan se att räntorna i landet stiger, inte
från någon synpunkt. Den saken är helt klar.
Det här handlar väldigt mycket om trovärdighet. Jag tycker inte att
Göran Persson med sitt anförande, som ansvarig finansminister, i dag
har ingjutit trovärdighet beträffande regeringens ekonomiska politik.
Han har blåst upp sig, talat långsamt och värdigt, tagit av sig glasögo-
nen. Men han har inte gett besked om hur det här skall göras.
När man talar med utländska bedömare står det klart att det inte är
med höjda skatter som vi reder ut våra problem och inte med återregle-
ringar. Det är inte med samarbete med Vänstern, med före detta kom-
munister, som man skapar tilltro till våra möjligheter att sanera statsfi-
nanserna och hålla nere inflationen. Det rör sig om verklighetsflykt, när
vi får höra att det t.o.m. kan tänkas att man lägger en omsättningsskatt
på valutatransaktioner. Om man kan vara med i sådana sammanhang
och diskutera, förstår jag att man inte kommer någon vart.
Jag ställde tidigare en fråga till Göran Persson om hur han skall få
fram jobben. Vi har sagt att det inte finns utrymme i den offentliga
sektorn, av finansieringsskäl. Industrin skall naturligtvis växa, men det
blir inte flera jobb, utan de försvinner ofta. Byggsektorn kommer inte
att vara expansiv. Då är det den privata tjänstesektorn. Den vänder sig
till en del till företagen, men det är avknoppningar från industrin. Där
finns det inte heller så stort expansionsutrymme. Det är naturligtvis
fråga om tjänster riktade mot hushållen. Men Göran Persson har sagt
att han av ideologiska skäl utesluter att man skall göra någonting för att
se till att de många jobb som finns i hemmen - på bilar och andra saker
som människor kan behöva få omsedda - skall ske på den vita markna-
den. De får göras svart, i egen regi eller inte göras alls, vilket är den
vanliga bilden.
Kan Göran Persson förklara hur ni under sådana förutsättningar
skall få fram de jobb som behövs för att svensk ekonomi skall komma i
gång och arbetslösheten minska?
Anf. 60 Finansminister GÖRAN PERSSON (s)
Fru talman! Lars Tobisson försökte göra en karikatyr av min per-
son. Trots detta tar jag av mig glasögonen.
Det är möjligt att Tobisson har argumentnöd. Men varför reagerar
Lars Tobisson inte mot mitt våldsamma angrepp på er moderater för er
utlandsbild av Sverige? Varför tiger ni när det angreppet kommer här i
kammaren? Varför går ni undan?
Tror Lars Tobisson att ens er egen valmanskår tycker att det är ett
nationellt ansvarstagande i ett krisläge att stå här i kammaren och jäm-
föra Sveriges politiska system med Italiens? Lars Tobisson och Mode-
raterna har försatt sig själva i ett läge där de faktiskt står utanför möj-
ligheten att påverka den praktiska politiken.
Dollarkursen förändrades i natt gentemot yenen. Nu är lösningen på
den världsbranden plötsligt att vi skall ta fram det som svenska folket
Prot. 1994/95:69
8 mars
Den ekonomiska
politiken och budget-
regleringen m.m.
61
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
avvisade i valet. Lars Tobisson får finna sig i att Moderaterna, efter ett |
Den politik de använder kommer inte att duga för att sanera statsfinan-
|
Den ekonomiska |
serna. Det måste bygga på rättvis fördelning. Det finns inte heller något parlamentariskt stöd för Moderaternas Vi kommer aldrig att kunna sanera statsfinanserna i Sverige om vi Detta är den svenska traditionen, och det är den vi måste bygga på Anf. 61 ANNE WIBBLE (fp) replik Fru talman! För en gångs skull var Göran Persson alldeles tomhänt. När det internationella omdömet om Sveriges ekonomi och Göran Det som sades i övrigt var egentligen bara att det finns en hög be- Men det som är ännu mer oroande än att Socialdemokraterna inte |
62
Anf. 62 Finansminister GÖRAN PERSSON (s)
Fru talman! Jag tycker att Anne Wibble agerar mycket märkligt. I
mitt anförande riktade jag hård kritik mot Anne Wibbles sätt att bete
sig i den här debatten. Det hade väl varit klädsamt om den första repli-
ken hade använts för att bemöta den kritiken. Eller har Anne Wibble
inte någonting att säga till sitt försvar?
Det är märkligt att ni kan stå här i kammaren och tala om den för-
troendechock som har drabbat svensk ekonomi och göra den till något
slags debattmässig poäng till fördel för Folkpartiet och Anne Wibble,
den finansminister och därmed sorgligt nog också det parti som mer än
något annat är förknippat med statsskuldens förbannelse. Om det exis-
terar en förtroendechock är den helt och hållet kopplad till den funda-
mentala situationen i de svenska statsfinanserna, och någon person som
bär större personligt ansvar för detta än Anne Wibble är det svårt att
finna.
Anne Wibbles beteende som ekonomisk politiker blir inte särskilt
mycket mer imponerande när hon kräver att landets finansminister i
kammaren skall tala om, vid vilken räntenivå och vid vilken valutakurs
regeringen tänker lägga fram nya förslag. Förstår Anne Wibble vad hon
då säger? Varför skall jag här i kammaren berätta hur jag ser på valuta-
kursens utveckling vid ett visst krontal i förhållande till ecun och där-
med annonsera ytterligare åtgärder? Förstår inte Anne Wibble att ett
sådant agerande av en finansminister omedelbart skulle medföra risk
för spekulation och utsatthet?
Den typen av bristande omdöme var i själva verket en av förkla-
ringarna till att vi hamnade där vi hamnade.
Anf. 63 ANNE WIBBLE (fp) replik
Fru talman! Det är genom att göra som Göran Persson nu gör som
han skapar precis de problem som han själv varnar för. Han vill inte ge
något som helst lugnande budskap om politikens inriktning, inte säga
någonting om behovet av att ompröva en del felaktiga saker eller om
insikten om att man måste göra det men att man kanske kan återkomma
senare, i kompletteringspropositionen eller liknande. Det är just genom
att bete sig så som Göran Persson själv ökar misstron och riskerar att
åstadkomma en fortsatt försvagning av både växelkurs och ränteut-
veckling. Det är djupt beklämmande, tycker jag.
Jag visste naturligtvis att Göran Persson skulle försöka skylla ifrån
sig alla problem på den förra regeringen och mig i synnerhet. Jag vill
då bara i all blygsamhet påminna Göran Persson om att Jan Bergqvist
för en timme sedan - Göran Persson satt här i kammaren då - sade att
den socialdemokratiska politiken, om den skulle ha genomförts, hade
inneburit lägre moms och mera lån. Det hade betytt att vi skulle ha haft
ett större underskott och en ännu större statsskuld. Det förflutna tror jag
alltså att Göran Persson med fördel kan lämna därhän i debatterna
framöver.
Det som nu har drabbat Sverige är en förtroendekris. Jag tror att det
är bra om finansministern skiljer mellan förtroendekris och förtroen-
dechock. En förtroendekris är ingenting bra - den skadar Sverige och
Prot. 1994/95:69
8 mars
Den ekonomiska
politiken och budget-
regleringen m.m.
63
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
förstör de positiva inslag som finns. Vad vi behöver är en förtroen- |
den ekonomiska väg som man har slagit in på är felaktig och leder till
|
Den ekonomiska |
färre jobb, sämre välfärd, försvagad levnadsstandard och en allmänt Anf. 64 Finansminister GÖRAN PERSSON (s) Fru talman! Anne Wibble tycker att vi skall lämna det förflutna Socialdemokratin har alltid vinnlagt sig om starka statsfinanser. Jag Jag tycker också att Anne Wibble är litet oförsiktig när hon säger Anf. 65 MATS ODELL (kds) replik Fru talman! Jag vill först tacka Göran Persson för att han nu äntli- Jag har här i min hand riksdagens protokoll från den 10 januari, när |
|
64 |
”Den som tvingas låna för sin löpande konsumtion---är icke fri i |
förhållande till banken.” Detta får vi nu alltså omtolka. Vi skall nu
skaffa pengar till vår löpande konsumtion genom att sälja banken. Det
är en annan innebörd av detta uttalande, och jag tror att alla inser att
detta inte är någon solid och hållbar lösning för att finansiera ens den
typ av utgifter som det här är fråga om.
Det är också bra att Göran Persson har en konstruktiv hållning till
breda lösningar på de problem som landet står inför. Men jag tycker att
han i sin analys glider litet väl summariskt över det som hände perioden
september 1991 - oktober 1994. Jag pekade i mitt anförande på att
svensk ekonomi under 30 år har gått oerhört kraftfullt bakåt. Jag peka-
de på bristerna i den långsiktiga utvecklingskraften för svensk ekonomi
och att nu faktiskt bara ett fåtal länder, bl.a. Turkiet, Grekland, Portu-
gal, Irland, Spanien, Finland och Nya Zeeland, har en sämre ekonomi
än Sverige har, från att ha varit det tredje rikaste landet. Jag måste
fråga Göran Persson om han inte ser ett bekymmer i Sveriges långsik-
tigt sviktande utvecklingskraft. De återställare han genomför tillsam-
mans med Gudrun Schyman och Johan Lönnroth är ju totala misslyck-
anden. Göran Persson håller på att bli av både med ekonomins utveck-
lingskraft, vilket vi ser tydligt i dessa dagar, och med sina egna väljare,
som flyr över till hans samarbetspartner, som har gett honom en Judas-
kyss. Passa också på att förklara det här med återställare för Johan
Lönnroth! Han hade en ganska idyllisk uppfattning om dem - han ville
tolka det positivt. Han håller inte reda på klasserna här! Passa alltså på
att förklara vad en återställare är - det är något mycket negativt, och
det har det också varit för svensk ekonomi.
Anf. 66 Finansminister GÖRAN PERSSON (s)
Fru talman! Jag tror nog att Jan Bergqvist redan har svarat på reso-
nemanget om tillväxt och tillväxtkraft, Mats Odell. Jag kan väl bara
konstatera att vi har haft varierande tillväxtsiffror under åren.
Av statistiken framgår att åren med verkligt usel tillväxt har varit de
perioder då Mats Odell närstående direkt har kunnat påverka rege-
ringspolitiken. De perioder under de senaste 30 åren då vi har legat
över OECD:s snitt har inträffat när socialdemokratin har regerat. Det
partipolitiska inslaget i diskussionen kan vi faktiskt lägga åt sidan.
Däremot kan man fundera över vad det beror på att Sverige har haft
en tillväxt som inte är så kraftig som vi har önskat att den skulle vara.
Jag tror att det i Långtidsutredningen finns en hel del resonemang att
fundera över. Inte minst tror jag att demografiska faktorer är en orsak
till att vi har haft en broms på tillväxten. Vi har tagit på oss kostnaden
för en åldrande befolkning tidigare än vad exempelvis omvärlden har
gjort.
Man skall nog inte vara så tvärsäker och bara på grund av siffrorna
säga att om en annan politik hade bedrivits hade allt sett annorlunda ut.
Mats Odell kan inte göra någon partipolitisk poäng genom att åberopa
tillväxtsiffror. Katastrofen har inträffat under den senaste treårsperio-
den och under en sexårsperiod i slutet av 70-talet och början av 80-
talet.
Prot. 1994/95:69
8 mars
Den ekonomiska
politiken och budget-
regleringen m.m.
5 Riksdagens protokoll 1994/95 Nr 69
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
Mats Odell kan inte heller ta någon poäng genom att kritisera fi- |
som bygger på ränteinkomster från privatiseringar i storleksordningen
|
Den ekonomiska |
tio miljarder kronor varje år. I den meningen har kds faktiskt använt Anf. 67 MATS ODELL (kds) replik Fru talman! Jag försökte faktiskt inte göra en partipolitisk poäng Vi genomförde ett antal strukturreformer som förbättrade svensk Anf. 68 Finansminister GÖRAN PERSSON (s) Fru talman! Den typen av diskussion för jag gärna med Mats Odell. Jag menar att den strukturella frågan i svensk ekonomi i dag är Jag tycker att vi i den här kammaren alla bör kvalificera oss för den |
66
Anf. 69 PER-OLA ERIKSSON (c) replik
Fru talman! När jag hörde replikväxlingen mellan Anne Wibble och
Göran Persson undrade jag om det var ett finansministerbråk eller om
flera får delta.
Det skulle i och för sig vara intressant att gå tillbaka i tiden drygt ett
och ett halvt år eller åtminstone till sommaren 1994. Göran Persson
säger nu att läget är allvarligt och farligt. Jag erinrar om att i juli 1994
hade vi också en viss försvagning av kronkursen. Då sade jag att det
gäller att ha is i magen. Jag fick kritik av Göran Persson för det ut-
trycket.
Nu verkar det som om Göran Persson i dag använder samma metod
- att vänta och se. Vi sitter nu inte på någon bio där man kan se händel-
seutvecklingen på skärmar. Den är negativ och allvarlig. Jag tror att det
är viktigt att vi så fort som möjligt - senast i samband med finansut-
skottets behandling av regeringens konvergensprogram - kan ge signa-
ler om vad som behöver göras.
Det som var fel 1994 tycks vara rätt nu. Jag kan bara konstatera att
sommaren 1994 hade vi inte tillnärmelsevis samma försvagning av
kronkursen som nu.
Jag vill också ta upp frågan om RAS. Vi har nu fått besked - jag vet
inte om det var ett nytt besked eller om det är samma som vi har fått
tidigare - att finansieringen skall ske genom att man säljer Nordban-
ken. Det är inte så länge sedan vi hörde finansministern säga att ban-
kaktierna var kalla. Det var då olämpligt att sälja Nordbanken. Aktierna
har uppenbarligen under trycket av den internationella oron på valuta-
och räntemarknaden blivit något varmare. Nu skall de säljas. Sanningen
är väl att bankaktierna inte har blivit varmare utan att regeringen börjar
få kalla fötter när den ser konsekvenserna av RAS-beslutet.
Jag tycker att det är fel att sälja Nordbanken för att använda de
pengarna till att subventionera anställningar i företag för tjänster som
ändå kommer till utförande.
Anf. 70 Finansminister GÖRAN PERSSON (s)
Fru talman! Om det var ett finansministerbråk eller inte vet jag inte.
Men Per-Ola Eriksson får gärna lägga sig i. Han kanske också kan bli
finansminister en dag. Det kanske möjligen skulle ha en lugnande in-
verkan på marknaderna.
Den fråga han tar upp om finansieringen av RAS är naturligtvis re-
dan avklarad. Jag har sagt att vi inte tänker öka upplåningsbehovet. Det
gör vi inte heller enligt det besked som har lämnats i dag. Det vore helt
emot mina principer att lämna ett så tydligt besked i början av januari
och sedan inte fullfölja det. Vi tänker se till att det blir som vi har sagt.
Det blir ingen ökad upplåning på grund av RAS.
Det här avser något som ligger under ett budgetår som sträcker sig
ända fram till den sista december 1996. Jag tror inte att bankaktier
kommer att vara kalla så länge. Jag tror att vi under perioden kommer
att hitta ett lämpligt tillfälle att sälja hela eller delar av Nordbanken.
Upplåningsbehovet som vi styr emot kommer inte att påverkas av RAS.
Prot. 1994/95:69
8 mars
Den ekonomiska
politiken och budget-
regleringen m.m.
67
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
Jag förstår inte indignationen från de borgerliga, som i alla sina |
inslag i sin statsfinansiella balans. Då passar det, men inte när man
|
Den ekonomiska |
skall genomföra en reform som syftar till att ge arbetslösa en chans i en Jag tycker att det är bra att Miljöpartiet orkade stå upp i den popu- Anf. 71 PER-OLA ERIKSSON (c) replik Fru talman! Låt mig direkt säga till Göran Persson att jag inte är ute Vi tycker att åtgärden är felaktig. Den är inte finansierad. Genom Jag tycker att vi en dag som denna inte i första hand skall ägna oss I mitt inledningsanförande lyfte jag fram ett antal frågor. Det gällde I dag är det många villaägare och småföretagare som oroar sig över Anf. 72 Finansminister GÖRAN PERSSON (s) Fru talman! Redan i mitt anförande noterade jag Per-Ola Erikssons |
68
Som jag uppfattade det tog han mera konkret upp en diskussion om
utgiftstak, utgiftsramar. Det är någonting som den nya budgetprocessen
kommer att föra in i den politiska debatten. Jag har ingenting emot att
redan nu, tillsammans med Centerpartiet, starta en sådan diskussion.
Det är klart disciplinerande för den ekonomiska politiken och kan väl
passa in i diskussionerna kring hur vi skall ta ansvar exempelvis för
konvergens.
Jag har registrerat vad Per-Ola Eriksson har sagt. Jag har tagit det
till mig. Jag har ingenting emot att under de närmaste dagarna fortsätta
att träffa Centerpartiet för vidare diskussioner. Då skulle vi kanske
också kunna ta upp den mycket svåra fråga som regleringen av de
kommunala utjämningssystemen representerar.
Anf. 73 ROY OTTOSSON (mp) replik
Fru talman! Jag har med intresse lyssnat på Göran Perssons be-
skrivning av branden över världsekonomin, den enorma turbulens som
återkommande drabbar land efter land. Den drabbar inte bara länder.
Också företag drabbas illa och går i konkurs.
Det här visar att någonting har hänt med den internationella finans-
och valutamarknaden, att vi internationellt sett har ett system i obalans,
att det behövs bättre spelregler och att det finns skäl även för Sveriges
regering att agera, framför allt inom Europeiska unionen men också i
övriga internationella sammanhang.
Från Miljöpartiets sida har vi lagt fram förslag om att regeringen
helt enkelt skall ges i uppdrag att ta upp den här typen av frågor på
dagordningen i internationella sammanhang. Vi har särskilt pekat på
vikten av en bättre genomlysning, att det i högre grad än i dag skall
synas vem som skickar vad och hur mycket. I dag sker detta under
mycket slutna förhållanden. Det är en stor skillnad jämfört med aktie-
marknaden. Där kan man faktiskt följa och se precis vad som görs och
vem som gör vad. Det skapar också möjligheter för rimligare handling-
ar.
Vi har också till diskussion fört upp en tänkbar avgift för överför-
ingar av finanskapital över gränser. Detta har flera vänt sig emot i de-
batten i dag. Men det är någonting som måste diskuteras i detta sam-
manhang. Det finns ju åtminstone principiellt en sådan möjlighet.
Det vore intressant att av finansministern få veta vad som nu hän-
der. Jan Bergqvists anförande tydde ju på att socialdemokraterna ändå
tänker litet grand i dessa banor. Vad gör regeringen internationellt?
Vilken diskussion för man? Kan vi förvänta oss att det på något sätt
upprättas bättre spelregler? Vilken är i så fall regeringens politik i det
sammanhanget?
Anf. 74 Finansminister GÖRAN PERSSON (s)
Fru talman! Som jag sade i tidigare inlägg är det inte den här frågan
som jag just i dag ägnar all tid och kraft åt, även om jag skulle vilja
göra det. Jag delar nämligen Ottossons upprördhet över det som vi nu
ser över världen. Det måste finnas ett politiskt svar. Det svaret kan jag
bara se växa fram i ett internationellt sammanhang.
Prot. 1994/95:69
8 mars
Den ekonomiska
politiken och budget-
regleringen m.m.
69
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
En liten, skuldsatt nation klarar inte av att ensam göra någonting i |
tosson själv pekar på Europeiska unionen. Det tycker jag är bra. Jag
|
Den ekonomiska |
vill också peka på det arbete som Ingvar Carlsson har bedrivit i sin Jag tror också att Ottosson, om han följde vad som sades i medierna Anf. 75 ROY OTTOSSON (mp) replik Fru talman! Jag får betrakta det som positivt att man från regering- Jag vill också ta upp en annan fråga med finansministern innan de- Vi har pekat på en rättvis fördelning. Finansministern har också i Därför har vi lagt fram konkreta förslag när det gäller socialförsäk- Vi måste spara mer. Därom är vi överens. Det vore intressant att få |
70
Anf. 76 Finansminister GÖRAN PERSSON (s)
Fru talman! Jag avvisar tanken om ett beskattat barnbidrag. Jag tror
att det skulle ge väldiga marginaleffekter och motverka sitt syfte.
Andra förändringar av socialförsäkringarna som avviker från in-
komstbortfallsprincipen tror jag att vi in i det längsta skall försöka hålla
oss ifrån. Däremot sätter jag värde på att Miljöpartiet söker sig fram
med egna uppslag och idéer om besparingar. Det är inte säkert att vi
som har en politik som är formad sedan långt tid tillbaka i alla avseen-
den har fångat upp allting rätt. Därför är Miljöpartiets inträde i sådana
här diskussioner, där man kommer med konkreta förslag till besparing-
ar, ett bidrag som åtminstone i debatten kan komma att innebära att vi
för positionerna framåt. Jag sätter värde på det även om jag inte delar
Miljöpartiets uppfattning när det gäller de konkreta förslagen.
Jag kan glädja Roy Ottosson med att räntorna, under den tid som vi
har diskuterat, har fallit ordentligt. Nu ligger de under gårdagens nivå.
Dock finns det inga moderata springare i kammaren som rusar in med
den typen av depescher. På något sätt är det signifikativt för den här
finansdebatten som, fru talman, därmed är avslutad för min del.
Anf. 77 BO LUNDGREN (m)
Fru talman! Självfallet är det glädjande varje gång räntorna rör sig
neråt. Problemet är när de ligger och tickar upp och ner på en alldeles
för hög genomsnittlig nivå.
När man lyssnar på Göran Persson får man höra beklagligt litet av
analyser och slutsatser men mycket av beröm av den egna förmågan.
Det senare nådde nästan samma höjder som skatteuttaget i Sverige.
Göran Persson har ibland kritiserat uttrycket ”den enda vägen”.
Själv tycks han inte ens behöva en väg, utan han står fastlåst i felaktiga
och farliga föreställningar. I Aktuellt i måndags och i kammaren i dag
sade Göran Persson att man, dvs. regeringen, har genomfört de största
spar- och skattehöj arprogrammen i Europa. Ändå drabbas vi så här.
Det var något slags uppriktig förvåning över situationen när social-
demokraterna nu har gjort vad de tycker är rätt. Varför blir det inte som
de skulle vilja? Det beror på att finansministern och statsministern bara
ser ett problem i den svenska ekonomin i dag, dvs. underskottet i de
offentliga finanserna.
Göran Persson säger här i kammaren och Ingvar Carlsson säger
bl.a. i en debattartikel i Aftonbladet att den reala ekonomin är bra i
Sverige. Det är en stigande produktion, en sjunkande arbetslöshet,
minskande underskott och en bra bytesbalans. Nu höjer vi skatter och
sparar. Göran Persson sade att underskottet tas ner krona för krona.
Det är just i detta avseende som man begår ett misstag. Det är näm-
ligen skillnad mellan en krona i tillväxtdämpande skattehöjningar och
en krona i produktivitetshöj ande besparingar. Om man inte förstår det
resonemanget - som jag skall utveckla något - borde man ändå inse att
problemet, i ett läge när de offentliga utgifterna motsvarar ungefär
Prot. 1994/95:69
8 mars
Den ekonomiska
politiken och budget-
regleringen m.m.
71
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
70 % av den samlade svenska produktionen och skatterna ungefär 50 %, inte är för låga skatter utan för stora utgifter. |
Det finns två uppgifter som är väsentliga för den ekonomiska poli-
|
Den ekonomiska |
tiken i dag. Det är att man sanerar de offentliga finanserna och att man I det här läget, med de här bägge uppgifterna, går Socialdemokra- Man kan låna kapital i banker som komplement till det man själv Till detta kommer regleringar på arbetsmarknaden, som åter kväver De här skattehöjningarna försämrar alltså förutsättningarna för till- Göran Persson klagade på att de finansiella marknaderna bortser Nej, de finansiella marknaderna är egentligen stålarbetaren i Pitts- |
72
Människor i deras situation lämnar därför sina besparingar till ban-
ker och fonder runt om i världen, och de i sin tur skall placera bespa-
ringarna med utgångspunkten bra avkastning och så liten risk som
möjligt. Sverige upplevs i det sammanhanget som ett problem. Det går
kanske tillfälligt att få en bra avkastning, men risken upplevs som allt-
för stor. Där är problemet, och det har Göran Persson bortsett från.
Det är beklagligt att finansministerns långa anförande tidigare i de-
batten inte innehöll den formen av analys av vad Sverige behöver. Vi
måste se till att få en större omfattning på budgetförstärkningarna.
Dessa kan nämligen kanske räcka till om de ifrågasatta förutsättningar
skulle slå in som regeringen har för sin bedömning av hur svensk eko-
nomi skall utvecklas. Men om de inte slår in räcker inte de åtgärder
som är föreslagna. Det måste finnas marginaler, så att man får en större
säkerhet.
Göran Persson talade nu om att avvakta, trots att det har före-
kommit kritik från många bedömare, och det är farligt. På detta sätt
skapas större problem, större turbulens. Det är bra om räntorna har gått
ner nu. Även om räntorna går ner någon procentenhet, vilket knappast
är troligt i den nuvarande situationen, skulle vi fortfarande ha höga
räntor. Räntorna är alltså 3-4 % högre än vad vi egentligen behöver i
svensk politik.
För att vi skall få marginaler, för att det skall upplevas som trovär-
digt att vi kan klara budgetsaneringen, är det nödvändigt med ytterliga-
re budgetförstärkningar, och dessa måste naturligtvis utgå från insikten
att problemet är för stora utgifter och inte för låga skatter, att det alltså
måste bli fråga om besparingar.
Förutom dessa ytterligare besparingar krävs att de skattehöjningar
på arbete och på kapital som försämrar möjligheten för nya jobb och
tillväxt undanröjs, vilket fullt ut finansieras genom åtgärder på utgifts-
sidan. Det är självklart.
Vi måste också på nytt genomföra de små men nödvändiga föränd-
ringar som gör att det blir lättare att anställa. Att höja skatter höjer
kostnaden för att anställa, men även om man minskar kostnaden kan ju
regelsystem och annat hindra inte minst ungdomar från att få jobb. Vi
skall inte bygga en mur kring den arbetsmarknad som finns, så att
människor som har jobb kan få behålla dem medan de som har förlorat
jobben eller de som nu kommer in på arbetsmarknaden hålls utanför.
Vi måste återinföra och utvidga de avregleringar som genomfördes
under förra mandatperioden.
Vi måste också öppna nya sektorer. Skall vi uppnå målet att skapa
de mer än 500 000 nya jobb som behövs under fem-tio år framöver och
skall risken för långtidsarbetslöshet elimineras, så att vi alla kan känna
att den som går ut i arbetslöshet inte behöver stå utan jobb också nästa
månad, om ett halvår, om ett år och om två år, då räcker det inte med
satsningar på de gamla sektorerna. Då kan vi inte bara tro på industri-
sektorn, även om den kan expandera, eller på den service- och tjänste-
sektor, vars utveckling är relaterad till industrins expansion och där det
säkert finns en hel del potential för nya jobb.
Prot. 1994/95:69
8 mars
Den ekonomiska
politiken och budget-
regleringen m.m.
73
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
Skall vi klara detta måste vi också vara beredda att säga att det är |
marknaden att ha jobb än att vara utlämnade till de offentliga bidrag
|
Den ekonomiska |
som man kan få om man inte har någon sysselsättning över huvud taget. Då skall vi öppna den privata tjänstesektorn, och där är skatterna En skattekil, en kil mellan ersättningen som man betalar och det Det krävs därför åtgärder på skattesidan. Det krävs att vi är beredda Vi måste pröva möjligheten att slopa eller sänka momsen på vissa Detta har Göran Persson sagt nej till. Han vill inte ens driva frågan Det finns också andra möjligheter att minska skattekilen på arbete. Det som krävs i Sverige för att vi på lång sikt och stabilt skall slippa |
74
Kort sagt, fru talman: Vi måste göra vad som anförs i de moderata
reservationerna.
Anf. 78 JOHAN LÖNNROTH (v) replik
Fru talman! Jag vill ställa en fråga till Bo Lundgren. Jag har stude-
rat den moderata reservation som handlar om allmänna riktlinjer för
budgetregleringen, där man också redovisar sammanställningen av
Moderaternas budgetalternativ. Man hävdar där att Moderaternas för-
slag innebär en förstärkning av budgeten med knappt 7 miljarder kro-
nor. I de här 7 miljarderna ingår Avvisade ökade utgifter, motsvarande
en bruttosumma på 10,6 miljarder. Såvitt jag förstår ingår i de 10,6
miljarderna bl.a. RAS-förslaget, dvs. de 7 miljarderna.
Man hävdar alltså att det innebär något slags besparing att man av-
visar detta förslag, som man samtidigt hävdar är ofinansierat av Social-
demokraterna. Finansministern har här nyss redovisat hur RAS skall
finansieras, nämligen genom att Nordbanken säljs, och det är väl, om
jag har förstått saken rätt, något som Bo Lundgren applåderar. Det är
alltså samma sak här.
Det betyder att det därmed omedelbart försvinner 7 miljarder från
den siffran. Nu är vi nere i ett moderat budgetförslag som totalt sett är
något svagare än regeringens förslag. Mot den bakgrunden undrar jag
hur Bo Lundgren och moderaterna kan kaxa upp sig så oerhört mycket
och hävda att man för en starkare budgetpolitik. I praktiken kommer
alla nedskärningar som moderaterna föreslår att leda till större ökningar
av socialbidragskostnader och andra sådana kostnader för kommuner-
na. Totalt sett kommer det alltså att bli en betydligt svagare budget med
den moderata politiken. Men det är för övrigt helt i enlighet med den
historiska erfarenheten, så det är ju ingenting som förvånar.
Anf. 79 BO LUNDGREN (m) replik
Fru talman! Det är en sak att Johan Lönnroth och jag och våra par-
tier har skilda värderingar och utgångspunkter. Det är en annan sak att
göra en seriös ekonomisk analys. Det missade Johan Lönnroth.
En sak som vi kan tvista om är det som jag tog upp i mitt anförande,
nämligen vikten av att genomföra besparingar i utgifter när de stora
utgifterna är problemet i stället för att höja de skatter som gör att till-
växten blir sämre och budgetsaneringen svårare. Det kan vi alltid tvista
om. Utgångspunkten för oss är att detta ger de lägre räntor som man
inte har lyckats att uppnå genom de vänsterskattehöjningar som Johan
Lönnroth och Göran Persson står bakom.
När det gäller den konkreta funderingen förstår jag inte hur Johan
Lönnroth resonerar. Till att börja med diskuterar vi budgetåret
1995/96. Det är viktigt att komma ihåg, därför att de 7 miljarderna för
RAS är ju någonting som är avsett att vara tillfälligt. Då är frågan hur
detta hanteras. Vi säger alltså nej till förslaget. Men vi kommer natur-
ligtvis att acceptera att Nordbanken privatiseras. Det är t.o.m. så att jag
i viss utsträckning är kritisk till att man inte valde att göra det under
våren. Jag ser problem med att kunna få ut det pris som man annars
skulle ha fått om man väntar i det här avseendet. På det sättet skaffar vi
Prot. 1994/95:69
8 mars
Den ekonomiska
politiken och budget-
regleringen m.m.
75
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
oss samma tillfälliga förstärkning av det offentliga saldot som en pri- |
nomföra en privatisering. Jag hade gjort det om jag hade haft det an-
|
Den ekonomiska |
svaret tillsammans med den regering som jag satt i. I så fall hade de Kvar står fortfarande skillnaden att vi ändå inte accepterar RAS. Då Anf. 80 JOHAN LÖNNROTH (v) replik Fru talman! Försäljningen av Nordbanken är ju ingen reell finansi- Detta skall betraktas som en kortsiktig åtgärd som sedan upphör. Anf. 81 BO LUNDGREN (m) replik Fru talman! Nu förstår jag inte vad Johan Lönnroth pratar om. En Jag vill inte vara med och finansiera det som jag inte vill genomföra Sedan är det ju en annan sak med de långsiktiga förändringarna när Anf. 82 JAN BERGQVIST (s) replik Fru talman! Det är nu drygt sex år sedan jag lämnade det spännande |
76
På den tiden sade Bo Lundgren att svenskens frihet hade begränsats
till 37 %. Med detta menade han att det var 63 % av de totala inkoms-
terna som fördelades över det allmänna och bara 37 % som inte ge-
nomgick en sådan fördelning. Sedan medverkade Bo Lundgren i den
borgerliga regeringens politik, och den ledde till att de offentliga utgif-
terna blev hela 70 % av den samlade ekonomin. Men det föranledde
honom inte att säga att svenskens frihet hade begränsats till 30 %. Det
var kanske klokt, eftersom själva utgångspunkten från början var tokig.
Om man har en så oerhörd obalans som vi fick överta efter er, Bo
Lundgren, och som innebär att de offentliga utgifterna utgör 70 % av
vår ekonomi inklusive transfereringar och socialförsäkringarna samti-
digt som skatterna är 50 %, då är det inte möjligt att genomföra en
budgetsanering på ett rimligt sätt utan att röra vid någonting i skattesys-
temet. Man kan inte låta skattesystemet ligga stilla och enbart satsa på
nedskärningar. Det ger helt felaktiga resultat och en fruktansvärd oba-
lans.
Vad vi hörde från Bo Lundgren var ju en fullständigt nedgörande
kritik av Centerpartiet, som ju har nått mycket långt när det gäller
skatteförslag, och en svidande kritik av Folkpartiet, som tog avstånd
från stora delar av er skattepolitik. Det var därför intressant att lyssna
på Bo Lundgren.
Anf. 83 BO LUNDGREN (m) replik
Fru talman! Det gläder mig att den förre ordföranden i skatteutskot-
tet tyckte att det var intressant att lyssna. Det hade varit trevligt om fler
socialdemokrater hade lyssnat. Men det som jag ägnade mig åt var en
svidande kritik av den regering som har ansvaret och som - enligt Jan
Bergqvists tidigare anförande - har ett fast grepp om utvecklingen.
Det vore bra om den regeringen kunde lyssna och möjligen inse att
det måste vara något fel när man som Göran Persson står här och säger
att den reala ekonomin går bra och att allting ser bra ut. Ändå gör de
finansiella marknaderna oss svenskar detta! Det måste vara någonting
som är fel. Inser inte de finansiella marknaderna att ni socialdemokrater
alltid har rätt? Sanningen är ju att de inser svagheterna i er politik, dels
bristerna, dels de stora skattehöjningarna.
Får jag då be den förre ordföranden i riksdagens skatteutskott för-
klara för mig, för kammaren och för svenska folket hur 36 000 miljoner
i höjd skatt på arbete och 12 000 miljoner i höjd skatt på det egna kapi-
talet i aktiebolagen, som utgör grunden för nya företag och för expan-
sion, ger nya jobb. Bara skattehöjningarna på arbete motsvarar kost-
nadsmässigt nästan 150 000 heltidsjobb.
Anf. 84 JAN BERGQVIST (s) replik
Fru talman! Först vill jag konstatera att det var betydligt fler social-
demokrater än moderater som lyssnade på Bo Lundgren här i kamma-
ren.
Moderaterna är ett extremt parti när det gäller skattepolitik. Även
andra borgerliga partier tar kraftigt avstånd från er. Ni riktar kritik mot
Socialdemokraterna, och ni talar om vilka fruktansvärda övergrepp det
Prot. 1994/95:69
8 mars
Den ekonomiska
politiken och budget-
regleringen m.m.
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
är att höja skatten på t.ex. avkastningen på försäkringssparande. Men i |
tiet och kds, frångått den politiken. Det finns många flera andra exem-
|
Den ekonomiska |
pel. Men ni riktar kritiken hårt och ensidigt mot socialdemokraterna Den enda rätta vägen som de borgerliga talar så mycket om är en Anf. 85 BO LUNDGREN (m) replik Fru talman! Jag tycker att det är alldeles utmärkt att det är fler so- Om man har ett problem i Sverige, om man analyserar det och om Och Jan Bergqvist säger att vi är ett extremt parti! Vi är ett parti Sedan fick vi finanskrisen. Det är en paradox att en finanskris Men det grundläggande problemet är det gamla problemet med Anf. 86 MARGIT GENNSER (m) Fru talman! Föregående replikskifte visade att det är väldigt viktigt Det är faktiskt viktigt att ett dokument som finansplanen är sådant Vi bör komma ihåg att finansplanen granskas av en rad yttre intres- |
|
IS |
senter som använder dokumentet som underlag för sina ekonomiska |
bedömningar och framtida åtgärder. Finansplanen är alltså ett mycket
viktigt dokument för finansmarknaden. Dess värre uppvisar finanspla-
nen betydande brister härvidlag, vilket framhålls i en motion av mig
och Stig Rindborg. En orsak till att vi pekar på de här problemen är
den både klargörande och förvirrande debatt som utbröt någon vecka
efter det att finansplanen hade publicerats. Frågan rörde budgetunder-
skottets storlek. Också statsskuldens storlek kom upp till diskussion.
Eftersom det finns en rad relevanta mått på statsskulden kan också
denna senare debatt faktiskt uppfattas som förvirrande. Orsakerna
måste till syvende och sist härledas till den dåliga preciseringen av
begreppen i finansplanen. Begreppen är möjligen preciserade här och
var, men man tar inget enhetligt grepp. Därför kan det bli svårt för
läsaren, som inte är insatt i Finansdepartementets alla irrgångar, att
förstå vad som verkligen menas.
Egentligen har vi rätt i våra påpekanden. Skrivningen i finansutskot-
tets betänkande ger oss helt enkelt rätt. Det konstateras att de här påpe-
kandena är viktiga. Ändå kan man inte tänka sig att säga ja till motio-
nen genom att låta bli att avstyrka den och i stället ge regeringen till
känna att det är viktigt att finansplanen får en bättre utformning för
framtiden.
Detta är allvarligt. Jag tycker nämligen att riksdagen inte skall abdi-
kera från sin beslutsmakt. Riksdagen skall ju vara en stark och - detta
vill jag betona - konstruktiv motvikt till regeringen. Jag tror i alla fall
på ett slags maktdelning med balanserande maktcentrum.
Tyvärr är det så i vår riksdag att man till syvende och sist inte tän-
ker självständigt, utan man biter huvudet av skammen. Jag tror faktiskt
att Johan Lönnroth gjorde det. Jag beklagar att han inte finns i kamma-
ren just nu. Därför nöjer jag mig med att säga att jag när jag läste detta
undrade om det inte är väldigt svårt att vara både vetenskapsman och
partigängare. Sagt må vara sagt, men det är synd att man gjorde som
man gjorde. Vårt krav - ett krav som alla kan ställa sig bakom - hade
då blivit mycket starkare.
I motionen görs också vissa påpekanden gällande beskrivningen av
institutionella faktorer och hur viktigt det är att dessa verkligen be-
skrivs i finansplanen, eftersom de kan påverka en del av den. Som
exempel anges ATP-systemet. Andra exempel kunde ges. Jag vill här
bara påpeka att Federal Trust, som fått i uppdrag av EU-kommissionen
att skärskåda pensionssystemen inom EU - Sverige var inte med beträf-
fande den granskningen - har konstaterat att Tyskland, Frankrike och
Italien har pensionsbomber som tickar på. Dessa länder har nämligen
mycket stora ofonderade system. Här skiljer sig framför allt Storbri-
tannien och i viss utsträckning säkerligen också Sverige från de andra
länderna.
Den förändring som påbörjats i Sverige är precis vad Federal Trust
föreslår, så här får vi ett litet plus i marginalen. Det är den typen av
frågor som egentligen borde tas upp. Vad jag egentligen säger är att
Tysklands ekonomi inte är riktigt så bra som vi tror. Det är väldigt
viktigt att vi har samma linjal när vi mäter ekonomin i olika länder.
Prot. 1994/95:69
8 mars
Den ekonomiska
politiken och budget-
regleringen m.m.
79
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
Hur kan en moderat säga detta? Jo, jag tror på det här med bra in- |
tion måste vara så korrekt som möjligt. Dessutom är jag helt övertygad
|
Den ekonomiska |
om att svenska folket är rationellt och tål att höra även positiva saker. Så till två frågor som berörs i finansutskottets betänkande. Den ena frågan gäller en motion väckt av Per Erik Granström och Det andra benet är följande: Att man lånar ut pengar med omdöme Den andra frågan, vilken också gäller pensioner, avser AP-fonderna Till slut en sak som det kanske är litet självsvåldigt av mig att ta När jag läste utskottsbetänkandet blev jag litet förvånad över den Vi skall komma ihåg att Folkpartiets och Moderaternas politik i |
|
80 |
behandla motioner kan eventuellt uppfattas som konstigt av personer |
som kommer från andra länder men som behärskar svenska - det gäller
att få en bra översättning. Jag tror inte att sådant här stärker Sveriges
ställning på finansmarknaden.
Jag säger inte detta för att såra. I stället tycker jag att det är en
upplysning som majoritetsledaren i finansutskottet skall ha att tänka på.
Även vi kan bli sårade. Jag måste säga att jag, t.ex. när jag arbetade i
Pensionsarbetsgruppen, alltid vinnläde mig om att säga saker på ett
sådant sätt att jag inte i onödan trampade andra på tårna.
Anf. 87 JAN BERGQVIST (s) replik
Fru talman! Jag lyssnar gärna på Margit Gennser, inte därför att jag
uppfattar Margit Gennser som en opartisk bedömare av finansutskottets
betänkande utan därför att jag uppfattar henne som en pålitlig företrä-
dare för Moderata samlingspartiet och det partiets värderingar.
När det gäller tillkännagivanden vill jag säga att det finns två vikti-
ga synpunkter på riksdagens tillkännagivanden. Vi har exempel på att
riksdagen har givit saker till känna men att regeringar av olika slag
sedan har valt att inte följa vad riksdagen har beslutat be regeringen
om. Det finns andra exempel där riksdagen har gjort tillkännagivanden
men där tillkännagivanden egentligen inte haft någon betydelse därför
att arbetet pågått i alla fall i all den utsträckning som riksdagen hade
anledning att begära.
Detta är motiveringen till att det inte föreslås något tillkännagivande
i samband med den motion som Margit Gennser har varit med om att
skriva.
Jag tycker att det är viktigt att vi kommer fram till den ordningen att
riksdagen inte i tid och otid avlossar en massa tillkännagivanden. Men
när riksdagen tycker att det är någonting viktigt och någonting som
man kan påverka skall man göra ett tillkännagivande. Då skall också
regeringen se till att det händer någonting.
Vi skall inte uppmuntra en sådan ordning att regeringen kan tycka
att tillkännagivanden inte är någonting att ta fasta på, att det inte är
någon substans i tillkännagivanden. Då tar man bort respekten för till-
kännagivanden i regeringskansliet. Därför skall vi inte göra några onö-
diga tillkännagivanden, men när vi väl ger något till känna skall det
skallra till i kanslihuset, och då skall det hända någonting.
En kommentar om att ifrågasätta avsikterna hos en politisk mot-
ståndare. Jag kämpar själv med en gyllene regel: Tro inte att din me-
ningsmotståndare har lägre motiv än du själv. Jag försöker tänka på det
ofta. Jag undrar om inte Margit Gennser också skulle fundera på det
någon gång.
Anf. 88 MARGIT GENNSER (m) replik
Fru talman! Det är klart att man kan använda tillkännagivanden så
restriktivt att man aldrig tillkännager någonting. Man kan ju aldrig vara
riktigt säker på vad regeringen kommer att tycka. I det här fallet hade
frågan ett förflutet, dessutom ett aktuellt förflutet. Det visade sig att
finansplanen var dålig som informationsgivare - därav den delvis sak-
Prot. 1994/95:69
8 mars
Den ekonomiska
politiken och budget-
regleringen m.m.
6 Riksdagens protokoll 1994/95 Nr 69
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
liga men delvis mycket förvirrande debatt som utbröt om budgetunder- |
I det här läget tycker jag att finansutskottet, om man verkligen vill
|
Den ekonomiska |
ta sitt ansvar, skulle ge regeringen till känna att det behövs bättre pre- Det här kan vi naturligtvis tvista om länge men fortfarande inte säga Anf. 89 JAN BERGQVIST (s) replik Fru talman! Innan vi tog ställning till om vi skulle göra ett tillkän- Anf. 90 MARGIT GENNSER (m) replik Fru talman! I motionen var det petnoga angivet vad man hade gjort Anf. 91 SYLVIA LINDGREN (s) Fru talman! Jag tycker att motion Fi204 om institutionella åtgärder Motionen handlar om åtgärder för demokrati och arbete på lång |
82
Det lilla som skrivs i betänkandet kan jag ändå hålla med om. Det
står t.ex.: ”Det är emellertid utskottets uppfattning att de problem som
tas upp i dessa motioner måste kunna behandlas inom ramen för det
arbete som utförs i regering och riksdag och inom de verk och forsk-
ningsinstitutioner som i dag arbetar med sådana frågor som nämns i
motionerna.”
Jag håller med om att det borde vara så. Men problemet är att det
inte är så. Det finns inget utrymme, inget forum för att diskutera dessa
stora och viktiga frågor i ett brett, politiskt perspektiv.
Dagens finansdebatt om kronans svaga ställning och tilltron till vårt
lands förmåga att klara den aktuella krisen är en mycket allvarlig de-
batt. Det är naturligt och nödvändigt att den politiska debatten domine-
ras av kampen mot underskotten i statsbudgeten. Men den får inte helt
ta udden av de nödvändiga långsiktiga åtgärderna, de verkliga, långsik-
tiga problemen. Var kommer framtidens jobb att finnas? Hur möter vi
behovet av resurser? Hur styrs utvecklingen? Vi kan ha svårt att hindra
utvecklingen, men definitivt kan vi styra och påverka den - om viljan
finns. Sänkta löner för de fattiga och kraftigt höjda löner för de rika är
t.ex. för mig en helt oacceptabel utveckling.
Visst, fru talman, finns det forum för framtidsstudier. Institutet för
framtidsstudier är ett akademiskt, vetenskapligt institut där forskarvärl-
den aktualiseras. Det saknas dock färgade, politiska idéer. Vad gör vi åt
de problem som framtidsstudierna påvisar? Vem har ansvaret? Var
finns den politiska debatten?
Alva Myrdal tog mycket lovvärda initiativ på 70-talet och knöt des-
sa frågor till Statsrådsberedningen. Hon försökte mata in det långsikti-
ga tänkandet, överväganden i den politiska debatten. Frågorna sköts
sedan från Statsrådsberedningen till dåvarande Utbildningsdepartemen-
tet för att på 80-talet behandlas i Framtidsgruppen och sedermera Insti-
tutet för framtidsstudier. Jag tror att det är hög tid att politiker återigen
är med i de förberedande debatterna.
Politikerna av i dag kan inte frånhända sig ansvaret för det långsik-
tiga perspektivet - därav motionens tillkomst. Samhällsutvecklingen är
svår att påverka, men utvecklingen går att styra. För det krävs långsik-
tigt politiskt tänkande där ekonomi-, miljö- och sociala frågor knyts
samman.
Jag accepterar inte större samhällsklyftor ä la USA. Jag vill inte
heller se en delad arbetsmarknad. I Sverige vet vi att jobb som är lätta
att byta ut i allt större utsträckning blir kontraktsanställningar. I Frank-
rike t.ex. säger man nu upp kontraktsanställda. Vi kan se en tydlig
utveckling i många fall men saknar idéer och bred debatt för att styra
utvecklingen i rätt riktning. Sedan kan vi ha olika uppfattningar om vad
som är rätt riktning, beroende på vad vi har för ideologiskt tänkande.
Stora frågor kräver dock blocköverskridande diskussioner. Det har
också blivit alltmer tydligt. Tyvärr har dessa frågor, som tas upp i mo-
tionen och som jag nu försökt föra fram, inte diskuterats i ett parlamen-
tariskt organ. Det är hög tid nu att göra det. Jag beklagar att utskottet
inte ansett sig ha tid att närmare diskutera och sätta sig in i frågan.
Prot. 1994/95:69
8 mars
Den ekonomiska
politiken och budget-
regleringen m.m.
83
Prot. 1994/95:69
8 mars
Den ekonomiska
politiken och budget-
regleringen m.m.
84
Fru talman! När två problem möts och blir ett gemensamt intresse
kan historien ta språng och skapa nya hållbara lösningar. Det är detta
motion Fi204 handlar om!
Anf. 92 JAN BERGQVIST (s)
Fru talman! Jag vill gärna säga att Sylvia Lindgrens motion är en av
de mest läsvärda motioner som i år har väckts i riksdagen. Dem som
inte har haft tillfälle att läsa motionen vill jag gärna rekommendera ett
studium av diskussionerna i den. Det är nämligen, som Sylvia Lindgren
var inne på, oerhört viktigt att politiken inte dränks av småsaker. Det är
viktigt att kortsiktighetens tyranni inte får härska över de långsiktiga
frågorna.
Men jag får samtidigt säga att vi har haft problem med yrkandena,
för de finns inte särskilt motiverade eller utvecklade i själva texten. Vi
hade faktiskt litet problem med att avgöra om man skall inrätta ett
parlamentariskt forum, inte bara för debatt och rekommendationer utan
också för beslut, vilket forum det skall vara och hur det skall avgöras -
med tanke på hur grundlagarna är utformade. Egentligen kan man säga
att ett parlamentariskt forum för debatt, rekommendationer och beslut
är riksdagen själv. Sedan gäller det för riksdagen att organisera sitt
arbete.
Detta var en liten kommentar i marginalen. Det var med yrkandena
som vi hade problem, men det är en mycket spännande och intressant
diskussion som förs i själva motionstexten.
Anf. 93 SYLVIA LINDGREN (s)
Fru talman! Jag vill tacka Jan Bergqvist för det positiva och be-
römmande kring motionen. Jag kan hålla med om att vi kanske borde
ha haft en betydligt mer analytisk och djupare diskussion när det gäller
yrkandena. Men jag skall också villigt erkänna att jag blev något förvå-
nad när motionen i sin helhet gick till finansutskottet, därför att frågan
är så mycket bredare än så. Den tar upp de sociala aspekterna, välfärds-
frågor, Europaaspekter m.m. och inte minst de institutionella åtgärder-
na. Jag trodde därför att frågan möjligen skulle hamna i konstitutions-
utskottet.
Men grunden är ändå att det är så, att marknaden kan vara allsmäk-
tig i mångt och mycket, men den saknar omsorg, rättvisa och solidari-
tet. Därför är det politikens skyldighet att skapa balansen och därmed
djupet i motionen.
Överläggningen var härmed avslutad.
Mom. 1 (allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken)
1. utskottet
2. res. 1 (m, c, fp, kds)
3. res. 2 (v)
4. res. 3 (mp)
Förberedande votering 1:
19 för res. 2
17 för res. 3
282 avstod
31 frånvarande
Kammaren biträdde res .2.
Förberedande votering 2:
133 för res. 1
18 för res. 2
167 avstod
31 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
168 för utskottet
133 för res. 1
17 avstod
31 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 150 s, 18 v
För res. 1: 77 m, 21 c, 23 fp, 12 kds
Avstod: 17 mp
Frånvarande: 11 s, 3 m, 6 c, 3 fp, 4 v, 1 mp, 3 kds
Mom. 5 (fördelningspolitiken)
1. utskottet
2. res. 5 (fp)
Votering:
275 för utskottet
25 för res. 5
17 avstod
32 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 149 s, 75 m, 16 c, 18 v, 16 mp, 1 kds
Förres. 5: 2 c, 23 fp
Avstod: 2 m, 3 c, 1 mp, 11 kds
Frånvarande: 12 s, 3 m, 6 c, 3 fp, 4 v, 1 mp, 3 kds
Mom. 8 (åtgärder för att motverka stora löneskillnader)
1. utskottet
2. res. 16 (v)
Votering:
297 för utskottet
18 för res. 16
2 avstod
32 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Prot. 1994/95:69
8 mars
Den ekonomiska
politiken och budget-
regleringen m.m.
85
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 148 s, 76 m, 21 c, 23 fp, 17 mp, 12 kds |
För res. 16:1 s, 17 v
|
Den ekonomiska |
Avstod: 1 m, 1 v Frånvarande: 12 s, 3 m, 6 c, 3 fp, 4 v, 1 mp, 3 kds Mom. 15 (regler för finans- och valutamarknaden) 1. utskottet 2. res. 24 (v, mp) Votering: 282 för utskottet 36 för res. 24 31 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 150 s, 76 m, 21 c, 23 fp, 12 kds För res. 24: 1 m, 18 v, 17 mp Frånvarande: 11 s, 3 m, 6 c, 3 fp, 4 v, 1 mp, 3 kds Mom. 17 (allmänna riktlinjer för budgetregleringen) 1. utskottet 2. res. 25 (m) 3. res. 26 (c) 4. res. 27 (fp) 5. res. 28 (v) 6. res. 29 (mp) Förberedande votering 1: 17 för res. 29 13 för res. 30 283 avstod 36 frånvarande Kammaren biträdde res. 29. Förberedande votering 2: 19 för fes. 28 17 för res. 29 281 avstod 32 frånvarande Kammaren biträdde, res. 28. Förberedande votering 3: 22 för res. 27 18 för res. 28 277 avstod 32 frånvarande Kammaren biträdde res. 27. Förberedande votering 4: 22 för res. 26 22 för res. 27 274 avstod 31 frånvarande |
86
Andre vice talmannen konstaterade att lika röstetal uppkommit. Ut-
gången skulle avgöras genom lottning. Andre vice talmannen anmoda-
de Inger Segelström och Henrik Landerholm att fungera som kontrol-
lanter vid lottningen samt Tuve Skånberg att förrätta lottdragningen.
Den upptagna röstsedeln visade ett nej och kammaren hade således
antagit res. 27.
Förberedande votering 5:
76 för res. 25
24 för res. 27
218 avstod
31 frånvarande
Kammaren biträdde res. 25
Ewa Larsson (mp) anmälde att hon avsett att avstå från att rösta men
markerats ha röstat nej.
Huvudvotering:
168 för utskottet
77 för res. 25
73 avstod
31 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 150 s, 17 v, 1 kds
För res. 25: 77 m
Avstod: 21 c, 23 fp, 1 v, 17 mp, 11 kds
Frånvarande: 11 s, 3 m, 6 c, 3 fp, 4 v, 1 mp, 3 kds
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Föredrogs
Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1994/95 :AU20
Stöd för nyanställningar (förnyad behandling) (prop. 1994/95:137)
Anf. 94 PERUNCKEL(m)
Herr talman! Så skall då Socialdemokraterna och Miljöpartiet göra
ett nytt försök att få förslaget om det riktade anställningsstödet genom
kammaren.
Idén om det riktade anställningsstödet var tänkt som kronan på ar-
betsmarknadsminister Anders Sundströms s.k. nya arbetsmarknadspo-
litik. Så var det tänkt, men det blev i stället symbolen för en arbets-
marknadspolitik präglad av stora ord förvisso, men än mer av felräk-
ningar, felkalkyler och missgrepp.
Herr talman! Från höger till vänster har kritiken mot det riktade an-
ställningsstödet kommit. T.o.m. TCO, som från början ställde upp
bakom arbetsmarknadsministern, har avstått från att höras av sedan
Prot. 1994/95:69
8 mars
Stöd för
nyanställningar
87
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
kritiken hårdnade och fakta i målet blev tydligare. Från att ursprungli- |
betsmarknadsstödets maximalt möjliga effekter nu bedömts till ca
|
Stöd för |
5 000 arbetstillfällen som annars inte kommit till stånd det riktade Det är hårda ord som har riktats mot förslaget till riktat anställ- Hur många objekt finns det över huvud taget att tillgå för den typ av Herr talman! Det är ett illa genomtänkt förslag till oerhörda kostna- Men det är, herr talman, ännu allvarligare än så. Förslaget är förvis- Det är dessutom oansvarigt till följd av sin knappa, otillräckliga el- Herr talman! Det hade möjligen kunnat passera som ett besked värt Det leder till slutsatsen att regeringen uppenbarligen avser att vid en |
88
innebär, herr talman, att statliga tillgångar i stället kommer att utnyttjas
för en subventionspolitik som praktiskt taget alla kritiker bedömt som
utsiktslös. Det blir alltså att ta från landets tillgångar, att ta från famil-
jesilvret, och lägga ut på insatser som kommer att ge ingen eller mycket
ringa effekt för människor utan arbete.
Så blev det alltså med regeringens mångomtalade löften om att
återvinna lejonparten av de bankstöd som tidigare måst satsas för att
hålla bankerna uppe och spararna skadeslösa. Dessa pengar skall nu
uppenbarligen icke återvinnas till det svenska folk som har betalat ut
dem. De skall i stället utnyttjas för att rädda ansiktet på en arbetsmark-
nadspolitik som inte håller måttet.
Herr talman! Idén om det riktade anställningsstödet var och är illa
genomtänkt. Härtill läggs nu en finansiering som är oansvarig. Det är
ett högt pris som riksdagens majoritet begär att vi nu skall betala för att
rädda politisk prestige. Det är dessutom ett pris som riskerar att få
effekter långt utanför tilltron till själva arbetsmarknadspolitiken. Det
riskerar att få till effekt att regeringens svåra uppförsbacke för att åter-
vinna förtroendet för den svenska ekonomin blir ännu brantare.
Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till den reservation som upp-
tar de moderata namnen i arbetsmarknadsutskottet.
Anf. 95 BÖRJE HÖRNLUND (c)
Herr talman! Om jag har förstått saken rätt finns det bara ett fåtal -
de som har varit närmast berörda av framväxten av det här förslaget -
som i dag håller på det s.k. RAS:et.
7 miljarder kronor är mycket pengar. Vi som i olika sammanhang
får diskutera besparingar vet hur tungt det kan vara med besparingar på
några hundra miljoner.
Jag är övertygad om att om folk i olika partier i denna kammare ha-
de fått sätta sig ner och obundet diskutera vad de skulle kunna göra för
7 miljarder kronor för de arbetslösa skulle resultatet ha blivit 10-20
gånger bättre än vad det s.k. RAS kommer att ge. Jag beklagar att vi
inte har kunnat gå loss, inte för egen del utan för alla våra arbetslösa,
framför allt de långtidsarbetslösa.
Jag yrkar bifall till reservationen.
Anf. 96 ELVER JONSSON (fp)
Hen talman! För ett par veckor sedan stod vi här i talarstolen och
debatterade RAS. Ärendet återremitterades till utskottet. Frågan var hur
hela 7 miljarder kronor skulle finansieras. Det var ju detta det var frå-
gan om. De tilltänkta åtgärderna var av utomordentligt tveksamt värde.
Praktiskt taget alla bedömare anser att åtgärden knappast kommer
att leda till ökad sysselsättning för dem som bäst behöver det och för
vilka det är mest angeläget att komma in på arbetsmarknaden, nämligen
de långtidsarbetslösa.
Utskottet var i går och besökte LO-ledningen. Landsorganisationen
m.fl. har ju tidigare varnat för den här åtgärden och dess uteblivna
effekter för de långtidsarbetslösa. Den kritiken upprepades av LO vid
utskottets besök i går.
Prot. 1994/95:69
8 mars
Stöd för
nyanställningar
89
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
Herr talman! Sverige befinner sig ju i ett känsligt skede när det |
delar av ekonomin har vi en oerhört hög arbetslöshet och ett stort och
|
Stöd för |
växande budgetunderskott. Den diskussionen har ju förts så tydligt och Folkpartiets uppfattning är att den första frontlinjen mot arbetslös- Men vi har gjort ett mycket viktigt undantag när det gäller årets Herr talman! Vad har då tillkommit sedan kammaren diskuterade Det är i detta läge som det socialdemokratiska regeringspartiet med Därför vill jag yrka bifall till reservation nr 1. Anf. 97 HANS ANDERSSON (v) Herr talman! Jag vill direkt yrka bifall till reservation nr 2 som av- Massarbetslösheten har kommit till Sverige, och den hotar att bli Statsfinanserna är i moras. Det är viktigt att finansiera varje åtgärd |
90
Det finansieringsförslag som lades fram i dag om att sälja Nordban-
ken är att göra sig av med ett instrument för att påverka ränteutveck-
lingen i Sverige. Att Socialdemokraterna och Miljöpartiet skulle ha det
som finansieringsalternativ är egentligen alldeles osannolikt. Dessutom
är det ingen finansiering att byta en tillgång med möjlighet till framtida
avkastning mot kontantpengar och slänga ut dem på en åtgärd som
egentligen inte ger något.
Vilka skulle då alternativen vara? Arbetsmarknadsminister Sund-
ström säger ofta att vi skall ha nya idéer. Vi säger att vi skall investera.
Det är ett sätt att dra i gång ekonomin. Miljö-ROT är mycket bra, och
vi har föreslagit det tidigare. Allegisanering är ett sådant alternativ. Vi
stöder det, men vi tycker att den beredning som har legat bakom detta
egentligen lämnar allt i övrigt att önska.
Energiomställning och miljövänliga trafiksystem ger grön tillväxt
och gröna jobb. Vi har lagt fram en serie förslag som vi hoppas stude-
ras på allvar i regeringskansliet.
Småföretagen går under med den ränta som man har i dag när de
skall finansiera sina investeringar. Vi har föreslagit ett småföretagar-
stöd där man helt enkelt subventionerar räntan för små företags inves-
teringar ner till den tyska nivån.
Kommunsektorn ger jobb av välfärdstyp, sysselsättning åt kvinnor,
trygghet åt barnen. Vi har föreslagit vad vi kallar för en kommunakut
för att rädda vad som räddas kan i den kommunala välfärden.
Man säger att RAS skall vara ett instrument för att komma åt och
begränsa övertidsuttaget. Det tror jag inte alls. GAS misslyckades. RAS
kommer att misslyckas. Man måste ha raka satsningar som vänder sig
emot det ohemula övertidsuttag som sker i dag. Man kan göra det ge-
nom att sänka taket, och man kan göra det genom att göra övertidstim-
marna dyrare.
Det finns alltså en serie förslag som skulle leda till mer sysselsätt-
ning och till bättre statsfinanser. Man kan kanske också pröva anställ-
ningsstöd. I detta läge bör man pröva det mesta. Väldigt många - fors-
kare och många parter på marknaden - har sagt att det vore en möjlig-
het. Då skall man göra det mycket riktat. Vänsterpartiet har lagt fram
ett riktat förslag som innebär att vi vänder oss direkt till de långtidsar-
betslösa. Det är vad LO efterlyser. Det är vad arbetsmarknadsforskarna
har efterlyst. Det är vad AMS efterlyser. Jag såg i dag att det i Dagens
Nyheters ledare stod att man måste vända en anställningsrabatt direkt
till långtidsarbetslösa om man skall ge sig in på en sådan.
Ja, förslaget finns i Vänsterpartiets reservation.
Inrikta stödet på småföretag som sitter på en hemmamarknad som
ger dålig betalningsförmåga hos företagen. Vi har talat om företag med
50 anställda. Utskottsmajoriteten - Socialdemokraterna och Miljöpar-
tiet - föreslår det tiodubbla. De fångar därmed också upp i stort sett
alla exportföretag. Jag såg att t.ex. TWR i Uddevalla kommer att
plocka ut detta bidrag. Volvo fick bidrag förra gången de kom dit. De
lade ned. Nu får de extra bidrag för att starta igen. Att slänga pengar på
det sättet! Var och en som rör sig i näringslivet och ser hur företag i
många branscher i dag har rekryteringsbehov inser att det är ett oerhört
Prot. 1994/95:69
8 mars
Stöd för
nyanställningar
91
Prot. 1994/95:69
8 mars
Stöd för
nyanställningar
92
ineffektivt paket inom ramen för arbetsmarknadspolitiken. Låt i så fall
småföretagen ta del av det! Förslaget finns i Vänsterpartiets reserva-
tion.
Hur kan man använda ett retroaktivt bidragssystem för att stimulera
rekrytering av arbetskraft? Utskottsmajoriteten fortsätter att säga att det
skall gälla från den 1 januari. Man tänker sig att retroaktivt, i historisk
mening, stimulera rekrytering. Det är löjeväckande, och det kostar
rasande mycket pengar.
Varför har man ett system som är en direkt privatiseringsstimulans
inom vård, skola och sjukvård? Varför inte nämna laboratorier, som är
populärt i dag? Varför skall man gynna privata sjukvårdslaboratorier på
bekostnad av dem som drivs i landstingets regi? Kommunalarbetarför-
bundet har nu till slut upptäckt denna aspekt och protesterar med all
rätt. Vi har sagt ifrån från början. Hur kan Socialdemokraterna och
Miljöpartiet lägga fram ett förslag som så drastiskt förrycker konkur-
rensbilden mellan privat och offentlig verksamhet på detta område? Det
bidrar dessutom till att ytterligare göra detta arbetsmarknadspaket till
ett machopaket, till förmån för männens arbetsmarknad. Vad händer
med kvinnorna som finns inom kommunerna? Det är verkligen lägligt
att fatta beslut om förslaget den 8 mars. Jag tycker att det är helt be-
drövligt.
Varför tog man inte fasta på våra konstruktiva förslag om korttids-
anställning som övergår i tillsvidareanställning, men också hade kunnat
bli föremål för detta bidrag?
Det har talats mycket om effekterna. Jag skall inte uppehålla mig
för mycket vid det. Snacket om ett tillskott på 110 000 platser är
komplett orealistiskt. Man pratar om huruvida det är 5 000 eller
10 000, om tidigareläggning några månader och om ett antal nya jobb
som inte skulle ha kommit till annars. Men det är ett svindyrt förslag
som ger påtagligt små arbetsmarknadspolitiska effekter.
Underlaget är undermåligt. Det finns ingen utredning. Det finns
inget betänkande. Den SOU som finns menar jag är en skandal i det
svenska utredningsväsendet. Regeringen borde inte ha använt sig av
detta förslag.
Det är en jättesubvention av företag som ändå skulle anställa. Det är
en miljardrullning utan påtagliga effekter. Det är särskilt allvarligt
eftersom arbetsmarknadspolitiken i dag saknar pengar. Budgeten för
kommande tolvmånadersperiod är tre miljarder kronor mindre i volym
än vad som är fallet under innevarande budgetår.
Det är inte bara Vänsterpartiet som säger detta. Även AMS säger i
sin tilläggsansökan inför kompletteringspropositionen om arbetsmark-
nadspolitiken på punkt efter punkt att man inte klarar av långtidsarbets-
lösheten och att förhindra utförsäkringen. Man klarar inte av att göra
vägledningsinsatser på förmedlingarna därför att man saknar pengar.
Anders Sundström har till råga på allt räknat fel i miljardklassen i bud-
geten. Jag förstår inte riktigt hur vi i arbetsmarknadsutskottet skall
kunna klara hem det och ta ansvar för det. I det läget häller man 4 å 5
miljarder kronor som inte kommer att ha någon arbetsmarknadspolitisk
effekt i sjön.
Jag tycker att det är skamligt. Jag har vädjat till ansvarskännandet
hos parlamentarikerna - även dem från majoritetspartierna - för att få
dem att avstå från RAS i den föreslagna formen och välja ett billigare
och effektivare förslag som riktar sig till långtidsarbetslösa och till
betalningssvaga företag. Det ligger i Vänsterpartiets förslag. Det finns
formulerat i reservation 2.
Herr talman! Den borgerliga linjen innebär ett avslag på satsningen
när det gäller miljöprogrammet och allergisaneringen. Det innebär ett
totalt avvisande av särskilda arbetsmarknadspolitiska insatser. I reser-
vationen hänvisas det till sinsemellan helt olika motionskrav som
dessutom vore djupt skadliga för arbetsmarknaden. Vi har prövat den
medicinen ett antal år. Där finns inga alternativ för de arbetslösa.
I bedömningen av det undermåliga beslutsunderlaget, de svaga ef-
fekterna av RAS och fmansieringsbristerna är Vänstern och de borger-
liga partierna däremot eniga. Det säger kanske någonting om kvaliteten
hos såväl regeringspropositionen som utskottsmajoritetens förslag. För
Vänsterpartiet är saklighet och konsekvens ledstjärnor i det politiska
arbetet, likaväl som vårt självklara intresse att stödja arbetarrörelsens
kamp mot arbetslösheten.
Göran Persson talar i en intervju i Svenska Dagbladet i dag om att
man måste ha mod, men att man måste kombinera modet med omdöme.
Han säger att regeringen inte tänker överge de arbetslösa och tycker att
RAS innebär en liten utgift för att rädda åtskilliga svenskar från att
hamna i långtidsarbetslöshet.
Har man mod drar man tillbaks förslaget eller röstar på Vänsterpar-
tiets reservation, som innebär ett effektivare stöd. Har man omdöme
kastar man inte pengar i sjön under förevändning att stödja de långtids-
arbetslösa, när det ligger mycket effektivare förslag på riksdagens bord.
Mod, omdöme och omtanke om de arbetslösa gör att man röstar på
Vänsterpartiets reservation och samtidigt stöder miljöprogrammet för
allergisanering.
Vänsterpartiets förslag innebär dels miljösatsningar och allergisa-
nering, dels ett riktat, effektivt och oerhört mycket billigare anställ-
ningsstöd för långtidsarbetslösa och därmed frigjorda resurser för of-
fensiva satsningar och för bekämpning av arbetslösheten med traditio-
nella arbetsmarknadspolitiska metoder. Det är precis sådana metoder vi
nu har så stort behov av för att kunna hindra den öppna arbetslösheten
från att ligga på de skrämmande nivåer där den i dag ligger.
Jag yrkar återigen bifall till reservation 2 och till utskottets betän-
kande i mom. 3.
Anf. 98 DAN ERICSSON (kds)
Herr talman! Efter detta invektivfyllda anförande kan jag än mer
förstå att regeringen nu försöker finna andra samarbetspartner - något
som vi har hört tidigare i debatten i dag. Vi får se om regeringen också
vill lyssna på andra förslag och komma i läge att diskutera sakpolitik.
Jag kan förstå att det finns vissa problem i relationerna mellan rege-
ringen och Vänsterpartiet. Det är ändå Vänsterpartiet som i dag är det
Prot. 1994/95:69
8 mars
Stöd för
nyanställningar
93
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
främsta regeringsunderlaget. Problemen börjar uppenbarligen tona upp |
Herr talman! För två veckor sedan inledde jag mitt anförande i mot-
|
Stöd för |
svarande debatt med en önskan om återremiss. Den återremissen skulle Det blev återremiss genom att ledamöter i finansutskottet ansåg att Jag vände mig förra gången till utskottsmajoriteten och frågade så- Det är djupt beklagligt, herr talman, att regeringen och riksdagsma- Jag vill med detta yrka avslag på RAS-förslaget och därmed bifall Anf. 99 HANS ANDERSSON (v) replik Herr talman! Det var inga invektiv jag använde, Dan Ericsson. Men Det finns ett alternativ som har diskuterats i utskottet och som finns Det är ett alternativ som innehåller ett riktat effektivt anställnings- Det som de borgerliga partierna har presterat är ett gemensamt tota- Anf. 100 DAN ERICSSON (kds) replik Herr talman! Jag noterade bara stillsamt, med anledning av bl.a. Jag kan i sak hålla med om kritiken mot RAS. Det finns ingen an- |
94
argument emot. Men jag förstår också att regeringen vill titta på andra
alternativ när det gäller samarbete.
Det breda stöd som Hans Andersson menar att han har för sin reser-
vation har jag inte upptäckt. Här i kammaren kommer det väl inte att
visa sig.
Alternativet är en genomtänkt politik på det ekonomiska området
och på arbetsmarknadsområdet som skapar förutsättningar för tillväxt
och stabila jobb. Det finns presenterat i olika partiers motioner. Vi har
våra förslag. Att gå på Vänsterpartiets förslag i detta avseende finner
jag ingen anledning till.
Anf. 101 JOHNNY AHLQVIST (s)
Hen talman! Detta är det tredje tillfället som vi nu diskuterar det
riktade anställningsstödet. Vi diskuterade det den 10 februari, i den
allmänpolitiska debatten. Den 15 februari hade vi en särskild debatt om
det. Under hela dagen har det diskuterats i den ekonomiska debatten.
Jag tycker att det är märkligt att man inte kan acceptera den demo-
kratiska beslutsprocess som finns i det svenska parlamentet. Man yrka-
de i stället den 15 februari på att ärendet skulle återremitteras för ytter-
ligare beredning. Jag kan inte notera eller komma ihåg att det när vi
behandlade ärendet i utskottet tillfördes någonting från de partier som
röstade för ytterligare beredning, inte heller från de partier som avstod i
den voteringen. Tydligen kan man inte acceptera att vi i denna kamma-
re kan bilda en majoritet genom det utslag som blev i valet 1994.
Anne Wibble sade att den förra debatten var förvirrad. Det som har
presenterats under den senaste halvtimmen har varit minst lika förvir-
rat. Det är inte sakfrågan man angriper, utan man använder det riktade
anställningsstödet som någon sorts verktyg eller slagträ för att angripa
arbetsmarknadsminister Anders Sundström. Det är en mycket oroande
utveckling när man för en så låg debatt i denna kammare. Jag sade det i
den förra debatten också.
Per Unckel förvånar mig ännu mera. Under hela sitt inlägg hade han
ingenting konkret att komma med när det gäller arbetslösheten. Han
oroade sig för det som man har diskuterat under hela förmiddagen,
nämligen finansieringen. Jag anser inte att vi skall diskutera den delen
här. Den har man diskuterat i den ekonomiska debatten. Jag tycker att
det är märkligt att Per Unckel inte anmält sig till den ekonomiska de-
batten i stället. Hans inlägg hörde kanske hemma där mera än i den
arbetsmarknadspolitiska debatten.
Varför vidhåller vi då förslaget om det riktade anställningsstödet?
Det är därför att vi har den uppfattningen att det kan ersätta kontant-
stödsinsatser för att få fasta arbetstillfällen. Det gäller att snabbt få fram
fasta arbetstillfällen i näringslivet.
Vi delar den uppfattning som framfördes från Vänsterpartiet, att
man måste begränsa övertidsuttaget. Det är en del av tanken bakom det
riktade anställningsstödet. Man skall anställa i stället för att ta ut så
oerhört mycket övertid som i dag.
Vi vill också stimulera till nyrekrytering genom att minska kostna-
den för dem som anställer arbetslösa. Det är egentligen det som är
Prot. 1994/95:69
8 mars
Stöd för
nyanställningar
95
Prot. 1994/95:69
8 mars
Stöd för
nyanställningar
96
villkoret för och tankegången bakom hela det riktade anställningsstö-
det.
Det är inte så som man i denna debatt vill framhärda i, att detta är
ett förslag som arbetsmarknadsminister Anders Sundström ensam får
bära. Utgångspunkten för hela detta förslag baseras på en rekommen-
dation från det europeiska rådets toppmöte i Essen den 9 och 10 de-
cember 1994. Där rekommenderade man medlemsstaterna att verka för
nyanställning genom sänkta arbetsgivaravgifter och sänkta sociala
kostnader i samband med anställning av arbetslösa. Inte minst Per
Unckel måste känna till att så är fallet.
Jag vet inte varför Per Unckel är så förbittrad i dag på detta ärende.
Per Unckel företrädde visserligen inte Moderaterna vid det förra tillfäl-
let. Men vi kan inte genom tekniska konstruktioner i kammaren köra
igenom hela den moderata gruppen i arbetsmarknadsutskottet, så att
alla får gå upp och tala i samma fråga. Då kanske vi aldrig kommer till
skott med några beslut över huvud taget.
Jag kan förstå att Per Unckel är förgrymmad efter den ekonomiska
debatten. Moderaterna har medverkat till att höja skatterna för svenska
folket med 4 miljarder genom det beslut som vi röstade om strax innan
denna debatt började. Det är kanske därför han är förbittrad.
Vi står bakom detta förslag, både partiet och den socialdemokratis-
ka riksdagsgruppen. Vi tycker att det är ett bra förslag. Genom dessa
riktade åtgärder kan man få till stånd nya anställningar. Framför allt är
det ett mycket obyråkratiskt förslag till skillnad från de förslag som
andra talare har presenterat här i dag. Där finns den ena riktlinjen efter
den andra som innebär att de enda som kommer att få ökade möjlighe-
ter att få jobb är de byråkrater som skall följa upp förslagen. Detta är
ett enkelt förslag och det ger en träffsäkerhet. Det finns inte någon i
kammaren som i några inlägg har motbevisat de synpunkter vi social-
demokrater har haft i detta avseende. Det är omöjligt att göra en be-
dömning av träffsäkerheten. Så har det varit med varenda arbetsmark-
nadspolitisk åtgärd vi har beslutat om i denna kammare. Det går inte att
avgöra i förväg. Jag tror inte att det går att avgöra träffsäkerheten i
detta förslag i Vänsterpartiets motion heller.
När det gäller alternativen var detta det mest misslyckade förslaget,
tyckte jag Per Unckel sade. Det innebär till råga på allt en oerhörd
kostnad. Men arbetslösheten kostar också pengar, Per Unckel. Detta är
i stället för arbetslöshet. Det absolut dyraste för samhället är att låta
människor gå arbetslösa. Den politik som utformades av den regering
som Per Unckel tillhörde kunde helt plötsligt göra 500 000 människor
arbetslösa här i landet. Kostnaderna för Arbetsmarknadsfonden ökade.
1992 var det ett överskott i Arbetsmarknadsfonden. 1994 var kostnaden
70 miljarder. Var det en så bra politik? Det kanske hade varit bra med
ett riktat anställningsstöd även vid det tillfället, för att klara sysselsätt-
ningen.
Fastän denna fråga har varit uppe vid tre tillfällen i kammaren ver-
kar det av Per Unckels inlägg om allergi som om han inte har förstått
någonting. Han efterlyser objekt för allergisanering. I dag lider vartan-
nat barn här i landet av allergi. Ändå efterlyser Per Unckel objekt.
Dessa människor måste ju rimligtvis bo någonstans. Sedan försöker han
köra in debatten i samma hjulspår som moderaterna har gjort hela tiden
och säger att kommunerna inte klarar upp detta. Vi har inte sagt att den
överenskommelse vi har gjort med Miljöpartiet innebär enbart sats-
ningar på kommunala bostäder, skolor eller andra kommunala inrätt-
ningar. Det gäller även andra bostäder. Det kommer då att gynna män-
niskor som i dag lider av allergi.
Herr talman! Jag skall inte förlänga denna debatt. Normalt sett bru-
kar vi inte ha debatt när ett förslag kommer tillbaka efter återremiss.
Jag förstår, efter en del onyanserade debattinlägg, att man har känt sig
tvungen att markera från talarstolen. Jag yrkar bifall till utskottets
hemställan i dess helhet.
Anf. 102 PER UNCKEL (m) replik
Herr talman! Jag har fyra kommentarer till Johnny Ahlqvists inlägg.
Den första gäller min kritik av de stora kostnaderna. Den tillbakavisar
Johnny Ahlqvist med att arbetslösheten också kostar mycket. Sant och
visst, Johnny Ahlqvist. Argumentet skulle vara relevant om RAS hade
lett till några nya jobb. Men som arbetsmarknadsutskottets betänkande
visar leder det till maximalt 5 000 nya jobb till en kostnad av 1 miljon
kronor jobbet. Därför anklagelsen om miljonrullning.
Min andra kommentar gäller Johnny Ahlqvists bekymmer över att
alternativen inte finns. Det finns högar med motioner om alternativ som
utskottet inom kort skall behandla. Dessutom är det min övertygelse att
det om socialdemokraterna och Miljöpartiet i dag skulle överge RAS:et
skulle leda till en ökning av förtroendet för regeringens ekonomiska
politik, som i sin tur skulle leda till mångdubbelt fler nya arbetstillfäl-
len än någonsin RAS kan komma att trolla fram.
För det tredje: Johnny Ahlqvist citerar slutsatserna från toppmötet i
Essen. De slutsatser om krav på sänkta arbetskraftskostnader som stats-
och regeringscheferna där drog avsåg permanenta sänkningar, rakt
motsatt det som socialdemokraterna en månad före Essenmötet hade
tvingat igenom i kammaren, när man permanent höjde arbetskraftskost-
naderna i Sverige. Den typ av temporära sänkningar som RAS är ett
exempel på får Johnny Ahlqvist läsa länge i Essenslutsatserna för att
hitta minsta tillstymmelse till.
För det fjärde: Kammaren återremitterade detta ärende till utskottet
för att diskutera och bereda finansieringsfrågorna. Johnny Ahlqvist får
möjligen ursäkta att denna debatt i så fall i någon mening också fokuse-
ras på denna frågeställning. Min fråga till Johnny Alhqvist är följande:
Var det verkligen så tänkt, när socialdemokraterna började diskutera
Nordbanken och kraven på att återföra en del av banksubventionerna
till dem som en gång hade fått stå för det kalaset, nämligen skattebeta-
larna, att dessa pengar i stället skulle användas till att bokstavligen
kasta i sjön till ingen nytta alls? Det är av det skälet jag frågar mig om
inte detta i realiteten är ett exempel på att försnilla landets tillgångar.
Enligt min mening bör Nordbanken säljas. Men intäkterna från för-
säljningen skall gå till att minska svenska folkets skuldbörda och icke
Prot. 1994/95:69
8 mars
Stöd för
nyanställningar
1 Riksdagens protokoll 1994195 Nr 69
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
förslösas på åtgärder som en näst intill enig kritikerkår har dömt ut som |
Detta, Johnny Alhqvist, är mina fyra viktigaste kritikpunkter mot
|
Stöd för |
det som regeringen med Miljöpartiets hjälp nu försöker trumfa igenom Anf. 103 JOHNNY AHLQVIST (s) replik Herr talman! Per Unckel för en märkvärdig retorik. Vi diskuterar Jag efterlyste vad vi skulle bereda när frågan återremitterades till Det som är märkligt är att jag fortfarande inte får något svar från Det är inte bara denna del. De 5 miljarder som man diskuterar till Herr talman! Jag efterlyser fortfarande moderaternas alternativ till Anf. 104 PER UNCKEL (m) replik Herr talman! Också i denna replik har jag fyra kommentarer till Min fråga till Johnny Ahlqvist kommer att kvarstå, nämligen: Är det |
98
är den enda logiska slutsats man kan dra av den ofullständiga debatten
från förmiddagen. Är det så det är, Johnny Ahlqvist? Om det är så, hur
försvarar man i så fall ett sådant ställningstagande? Hela svenska folket
har, med statsskulden, ställt upp för att hålla bankerna över vattenytan.
Skall detta svenska folk nu gå försäljningsintäkterna förlustiga till följd
av behovet av finansiering av det riktade anställningsstödet? Det är
min första fråga. Johnny Ahlqvist må ursäkta mig om jag begär ett
besked före voteringen.
Min andra kommentar gäller följande. Johnny Ahlqvist undrar var-
för vi inte kom med ytterligare förslag under beredningsprocessen i
utskottet. Vi begärde att finansutskottet skulle konsulteras i frågan men
blev nedröstade därför att majoriteten inte ville ha någon ytterligare
beredning. Det vet Johnny Ahlqvist mycket väl, eftersom det var John-
ny Ahlqvist som höll i klubban och avslog detta yrkande.
Den tredje kommentaren: Visst, arbetslösheten kostar. Låt oss gå
vidare och diskutera vilka åtgärder som kan ge verklig effekt. Verklig
effekt är inte att satsa en miljon kronor per arbetstillfälle genom det
riktade anställningsstödet. Det är att kasta pengarna i sjön.
Vårt alternativ finns presenterat i den motion som riksdagen så
småningom skall behandla. Där föreslår vi ett sjupunktsprogram för
flera riktiga jobb, baserat på en ekonomi som växer, intresset av att öka
antalet sysselsättningstillfällen inte minst i den privata tjänstesektorn
och på den övertygelse som framgår bl.a. av uttalanden av en ekonom
som sägs ha Göran Perssons speciella öra. Jag hänvisar här till en in-
tervju i dagens tidningar, där man hävdar att vi nu måste se över villko-
ren för arbetslöshetsförsäkringen, sökfrekvens och sökintensitet, för att
säkerställa att vi i en uppåtgående konjunktur har möjlighet att dra
nytta av all den kreativitet som de arbetslösa ändå har. Summan av
detta är att man aldrig klarar de riktiga jobben med mindre än att män-
niskor har incitament att söka arbete och att man har en ekonomi som
skapar arbete och förutsättningar för goda, expanderande företag.
Anf. 105 JOHNNY AHLQVIST (s) replik
Herr talman! Per Unckel använder mycket starka ord när han säger
att detta inte blir till någon nytta alls. Jag har gång på gång frågat Per
Unckel vilka källor han stöder sig på när han säger att detta över huvud
taget inte kommer att ge några anställningar. Hur kan Per Unckel vara
så säker på det och vad stöder han sina påståenden på? Inte på någon-
ting, utan detta är ett antagande, precis exakt samma antagande som när
man införde det generella anställningsstödet. Per Unckel skrev t.o.m.
under en proposition som - om utskottet inte hade ändrat förslaget -
skulle ha inneburit att man hade utbetalat hela lönesumman i företag.
Där kan man verkligen använda uttrycket att det inte skulle ha varit till
någon nytta alls.
Var det inte dessutom så, att ett och annat av folkets företag såldes
ut under den tid som Per Unckel satt i regeringen? Blev inte heller
dessa pengar till någon nytta alls? Här måste man väl göra samma an-
tagande.
Prot. 1994/95:69
8 mars
Stöd för
nyanställningar
99
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
När det gäller Nordbanken har finansministern under dagens debatt |
jag inte ge något ytterligare svar, utan Per Unckel får avvakta komplet-
|
Stöd för |
teringspropositionen. Jag har efterlyst Moderaternas alternativ till regeringens arbets- Anf. 106 HANS ANDERSSON (v) replik Herr talman! Jag skall inte förlänga debatten alltför mycket och inte Johnny Ahlqvist sade att träffsäkerheten inte skulle bli bättre enligt Eftersom regeringens förslag också tillämpas retroaktivt innebär det Vi har riktat stödet till små företag. Ert förslag ligger på 500 an- Jag nämnde frågan om privatiseringen och undrade varför man Det andra som är viktigt för mig är bristen på pengar för vår ordi- Vi behöver öka insatserna för invandrare och handikappade. När Vi befinner oss i en bristsituation, där vi inte har pengar för att göra |
|
100 |
demokraterna delar Vänsterpartiets djupa oro för arbetslösheten. De vet |
att det primära målet för politiken är att få ner arbetslösheten, öka sys-
selsättningen och därmed sanera statsfinanserna. Annars återstår bara
det moderata köret att spara oss ur den här krisen, dvs. skära ner på
välfärden och låta det drabba kvinnorna, de arbetslösa, de sjuka och
alla dem som har behov av att öka sin konsumtion och att skapa en
ökad efterfrågan i Sverige.
Anf. 107 JOHNNY AHLQVIST (s) replik
Herr talman! Jag söker inte heller strid, men jag måste ändå kom-
mentera Hans Anderssons inlägg.
De satsningar som Vänsterpartiet kräver för vissa grupper i samhäl-
let kan inte finansieras genom de medel som avsatts för RAS. Det rik-
tade anställningsstödet är en engångsinsats, och det kan inte jämföras
med permanenta åtgärder som även i framtiden belastar budgeten.
Därför tycker jag att detta är som att jämföra äpplen och päron och att
Hans Andersson gör det litet för lätt för sig i debatten.
Jag kan instämma i att det kan tyckas som om utskottets förslag ger
en för liten volym. Det finns emellertid någonting som heter komplet-
teringspropositionen, och jag tycker att man skall vänta med att döma
ut arbetsmarknadspolitiken tills dess man har sett utfallet under hela
budgetåret. Det har redan aviserats nya satsningar i kompletteringspro-
positionen på de mest utsatta grupperna. När vi skall behandla denna
någon gång i juni har vi facit och vet om vi har gjort rätt eller inte.
Anf. 108 HANS ANDERSSON (v) replik
Herr talman! Låt mig säga att vårt alternativ i arbetsmarknadspoliti-
ken inte är finansierat med RAS-pengar. Vi har inte gjort det som
många andra oppositionspartier har gjort, utan vi har i första hand
skattefinansierat vårt förslag.
Detta är emellertid någonting som belastar kommande budgetår,
och det måste ställas mot andra finansieringar som skall ske under det
budgetåret. Då måste man t.o.m. överväga att tidigarelägga de sänk-
ningar av barnbidragen som regeringen vill genomföra.
Det är många frågor som ligger i den här potten, och man kan inte
handskas så oförsiktigt med pengar bara därför att man tänker sälja
Nordbanken under detta budgetår. Även om det inte hör till dagens
debatt vill jag upprepa att en försäljning av Nordbanken för att finansi-
era en dålig arbetsmarknadspolitik inte är rimlig. Det är bara om man
har Per Unckels ideologiska skygglappar som det är rimligt. Det är inte
rimligt för oss som står på vänsterkanten i politiken. Det är av stort
värde att ha tillgång till en bank och kunna använda räntevapnet - för
att kunna få ner räntan - men också att kunna se fram mot en avkast-
ning från den banken för att på lång sikt förstärka statsfinanserna. Att
sälja av en tillgång är ingen verklig finansiering, utan det är bara att
flytta pengar - i det här fallet för att få kontanta medel i stället för att
ha en stark och sund bankverksamhet. Detta kan inte vara en rimlig
politik ens för Socialdemokraterna.
Prot. 1994/95:69
8 mars
Stöd för
nyanställningar
101
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
Anf. 109 BARBRO JOHANSSON (mp) Herr talman! Som Johnny Ahlqvist sade är det nu tredje gången |
som vi debatterar denna överenskommelse mellan Miljöpartiet och
|
Stöd för |
regeringen. Som jag tidigare har påpekat är Miljöpartiet nöjt med överenskom- Allteftersom tiden gått sedan överenskommelsen träffades har Behovet är stort, och med tanke på att var tredje människa och snart Gröna jobb skapas, och det ger enligt en beräkning ca 25 000 ar- Herr talman! Vi vet alla att byggarbetslösheten är hög - ca 35 %. I En expertgrupp kommer enligt överenskommelsen att tillsättas för En bov i dramat med ökningen av allergierna är allergiframkallande Under 1970- och 1980-talen användes s.k. flytspackel, som är gjort Allergisaneringen medför också en energieffektivisering. Elför- Kostnaderna för allergier är i Sverige beräknade till ca 6 miljarder. Herr talman! De långtidsarbetslösa kommer enligt beräkningar och Herr talman! Frågan om finansieringen av det riktade anställnings- |
|
102 |
som skall preciseras senast i kompletteringspropositionen. En precise- |
ring gjordes i finansutskottet den 23 februari med anledning av att en
minoritet med hänvisning till bristande finansiering lyckades åstad-
komma denna bordläggning. Finansutskottets ordförande anmälde att
regeringen reserverat 2 miljarder i innevarande års budget och ytterli-
gare 5 miljarder i budgeten för 1995/96 och att detta skall preciseras
senast i kompletteringspropostionen. Mot detta invände ingen ledamot i
finansutskottet.
Finanseringen av såväl RAS som allergiprojektet har alltså ingått i
den fullständigt normala budgetprocessen. RAS är lika finansierat som
alla andra poster, som slutgiltigt skall regleras i kompletteringsproposi-
tionen, såsom statens bidrag till kommunerna, regionalpolitiken m.m.
Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i arbetsmarknadsutskot-
tets betänkande nr 20.
Anf. 110 PER UNCKEL (m) replik
Herr talman! På en berömd krog i Barbro Johanssons hemtrakter
sjöng man: Varmed skola vi betala? Den frågan skulle jag vilja rikta till
Barbro Johansson, i synnerhet med tanke på de besked som finansmi-
nistern på förmiddagen lämnade kammaren. Han sade nämligen att det
här inte alls var en finansiering såsom alla andra, utan det här var en
extraordinär finansiering som skulle ske genom utförsäljningen av
Nordbanken.
Med tanke på att Barbro Johansson är den ena halvan av äktenska-
pet skulle jag vilja efterhöra om det finns en gemensam syn på hur de
utgifter som riksdagen förväntas fatta beslut om skola betalas. Har
Barbro Johansson möjligen något ljus att kasta över denna frågeställ-
ning innan riksdagsmännen förväntas trycka på sina voteringsknappar?
Anf. 111 BARBRO JOHANSSON (mp) replik
Herr talman! Jag återkommer till det som jag sade i mitt anförande,
nämligen att det här är redovisat flera gånger i finansutskottet. Inga
ledamöter - inte heller Centerns eller Folkpartiets representanter -
opponerade sig mot den finansiering som angavs. Jag hänvisade vid
den förra debatten till vad som står i detta papper av den 17 februari.
Var det Halta Lottas krog i Göteborg som Per Unckel pratade om?
Jag förstod inte riktigt den sista frågan eller också hörde jag den inte
riktigt. Det var något med ljuset.
Anf. 112 PER UNCKEL (m) replik
Herr talman! Frågan var inte mera originell än att jag ville veta hur
man skulle betala. Det var vad det gick ut på. Och jag blev inte särskilt
mycket klokare efter Barbro Johanssons första svar.
Barbro Johansson sade att allt är redovisat i finansutskottet. Fi-
nansministern däremot medgav från kammarens talarstol för ett par
timmar sedan att han redovisade finansieringen där. Någon måste ha
fel.
Jag är rädd för att det man kommer fram till när man lägger ihop
uttalandena från båda dessa parter som nu diskuterar finansieringen inte
är någon riktigt godartad slutsats för den svenska ekonomin. - Det var
Prot. 1994/95:69
8 mars
Stöd för
nyanställningar
103
Prot. 1994/95:69
8 mars
Stöd för
nyanställningar
104
inget originellare än så som jag avsåg, Barbro Johansson, men vi kan-
ske kan försöka en gång till.
Anf. 113 BARBRO JOHANSSON (mp) replik
Herr talman! Det som jag refererade till måste ju alla som sitter i fi-
nansutskottet ha varit med om. Jag har det i mina papper, och det går
bra att få kopior av dem.
Jag tycker att finansminister Göran Persson borde vara den tunga
parten i det här sammanhanget. Han sade att det också kommer att
göras enskilda försäljningar för att finansiera det här. Men som jag
tidigare refererade är detta förlagt till den s.k. TUB:en; det är den
skuggade posten där. Det är det besked jag har fått. Jag kan inte svara
något annat. Jag sitter inte själv i finansutskottet, men den 7 februari
och den 23 februari sade man att 2 miljarder var avsatta i innevarande
års budget och ytterligare 5 miljarder i budgeten 1995/96. Alla andra
sådana här bidrag ligger också senare i kompletteringspropositionen.
Jag kan inte förstå att detta är annorlunda - det är inte annorlunda än
någonting annat.
Anf. 114 WIGGO KOMSTEDT (m)
Herr talman! Jag vill bara redovisa en intressant synpunkt som
framkom i går. I går kväll var trafikutskottet inbjudet till Svenska
kommunförbundet. Budskapet till oss var bl.a.: Mera pengar till enskil-
da vägar och till regionala flygplatser! Det är inte ovanligt att intresse-
organisationer har de önskemålen.
Men det som är intressant i det här sammanhanget är de synpunkter
som Svenska kommunförbundet framförde på anslaget till allergisane-
ring. Man ansåg att det var alldeles för stort. Man påstod att det skulle
gå att hitta objekt att allergisanera för allra högst 1 miljard. Kommun-
förbundet bör väl vara den organisation som bäst kan överblicka vad
kommunerna kan göra!
Detta, herr talman, har jag velat redovisa därför att det är ytterligare
ett exempel på hur hafsigt förslaget har kommit till. Det blir naturligtvis
en sådan röra när en minoritetsregering hoppar från tuva till tuva!
Anf. 115 JOHNNY AHLQVIST (s)
Herr talman! Det är märkligt att Wiggo Komstedt inte kommer ihåg
vad föregående regering gjorde; där hoppade man också från tuva till
tuva, men ibland hoppade tuvan - Ny demokrati - undan, och då blev
de som satt i regeringen blöta om fotterna.
När det gäller Kommunförbundets påstående vill jag säga att jag
delar uppfattningen att det finns kommunala objekt för kanske 1 mil-
jard. Men vi har ju skrivit i den beställning vi har gjort till regeringen i
betänkandet att stödet även skall gälla vanliga bostäder. Det finns fak-
tiskt en stor mängd privata bostäder här i landet som kommer att omfat-
tas av de här saneringspengarna.
Jag tror alltså inte att vi har olika uppfattningar i den frågan, Wiggo
Komstedt. Det blir nog 1 miljard på den kommunala sektorn, och 1
miljard på den privata sektorn. Ett plus ett är två; alltså behövs det 2
miljarder för den här saneringen. Eller har Wiggo Komstedt ett annat
sätt att räkna?
Anf. 116 WIGGO KOMSTEDT (m)
Herr talman! Johnny Ahlqvist säger nu att anslaget skall gå även till
den privata sektorn. Men det har inte redovisats att stödet skall fördelas
på det sättet.
Jag inbillar mig att en organisation som Kommunförbundet bör vara
mycket väl skickad att bedöma totalbilden. Den redovisning som jag
har tagit del av har i varje fall angivit att allergibekymren uppstår i våra
skolor, barndaghem och andra offentliga lokaler som barnen vistas i.
Anf. 117 JOHNNY AHLQVIST (s) replik
Herr talman! Jag vill bara säga till Wiggo Komstedt att det kanske
vore en fördel om man läste betänkandet innan man begär ordet och går
upp i talarstolen och gör en massa påståenden som inte överensstämmer
med vad som sägs i betänkandet. I betänkandet står det faktiskt att det
gäller bostäder och inte bara skolor och daghem. Jag rekommenderar
alltså Wiggo Komstedt att läsa handlingen innan han sätter upp sig på
talarlistan nästa gång ett betänkande från arbetsmarknadsutskottet skall
behandlas i kammaren.
Anf. 118 WIGGO KOMSTEDT (m) replik
Herr talman! Jag har faktiskt sett en del av den hafsighet som John-
ny Ahlqvist har varit med och åstadkommit i det här betänkandet, så
jag vet en del om vad som står i det.
Jag vidhåller att det är skolor, barndaghem och andra offentliga lo-
kaler som brukar nämnas i detta sammanhang.
Johnny Ahlqvist talade i ett tidigare inlägg om tuvhoppande och
nämnde Ny demokrati. Det partiet kan ju inte vara något störande ele-
ment nu; det finns ju inte ens i riksdagen.
Det är faktiskt också en viss skillnad. När Ny demokrati emellanåt
anslöt sig till förslag från den borgerliga regeringen var det Ny demo-
krati som hoppade på vagnen. Nu är det faktiskt ni socialdemokrater
som har inbjudit Miljöpartiet att åka med. Det är en viss skillnad, John-
ny Ahlqvist!
Anf. 119 JOHNNY AHLQVIST (s) replik
Herr talman! Vem som hoppade på vems vagn under förra mandat-
perioden kan man ifrågasätta. Det genomfördes direkta förhandlingar
mellan Ny demokrati och Moderaterna från talarstolen och via telefo-
nen i foajén. I de flesta fallen var det nog ni som fick hoppa på vagnen
och inte tvärtom, Wiggo Komstedt!
Anf. 120 BARBRO JOHANSSON (mp)
Herr talman! Det är ju som Johnny Ahlqvist sade inte bara kommu-
ner detta gäller - det gäller bl.a. också bostäder. Har man allergiska
barn och bor i en bostad som innehåller byggmaterial som framkallar
Prot. 1994/95:69
8 mars
Stöd för
nyanställningar
105
Prot. 1994/95:69
8 mars
Stöd för
nyanställningar
106
allergier är det självklart en väldig fördel om man kan allergisanera
även den.
Detta gäller, som jag sade i mitt förra inlägg, inte bara kommuner-
na. Även privata företag som håller på med sanering av flytspackel och
andra allergisaneringar har hört av sig och är mycket intresserade.
Det har nu bildats ett nätverk över landet med i första hand 90
kommuner som har lagt undan pengar och har tänkt allergisanera. Det
25-procentiga bidraget kommer då väl till pass. En kommun i
Umetrakten kommer att ta hand om omkring 20 miljoner.
Kommuner som har lagt undan pengar för detta är Göteborg, Mal-
mö, Trelleborg, Södertälje, Växjö, Umeå, Luleå, Gällivare, Värnamo,
Östra Göinge m.fl. Jag kan därför inte tro att det här inte är ett väl-
kommet bidrag.
Anf. 121 WIGGO KOMSTEDT (m)
Herr talman! Det var inte så värst många kommuner som Barbro
Johansson fick med - det finns drygt 280! Hennes lista var inte särskilt
imponerande. Men det kanske är ointressant att diskutera.
Av de 2 miljarder som finns avsatta skulle alltså, enligt ert argumen-
terande, den ena miljarden täcka de offentliga lokalerna och den andra
skulle gå till bostäder. Men Barbro Johansson sade i ett tidigare inlägg
att det behövdes 6 miljarder. Är det alltså så att vi klarar allting med de
2 miljarderna, eller behövs det ytterligare medel? I så fall är det inte
vartannat barn man skulle kunna rädda, utan då är det ju helt andra
siffror som gäller. Det är litet konstigt att man rör sig med sådana siff-
ror, men detta kanske Miljöpartiet och Socialdemokraterna så små-
ningom klarar upp sig emellan.
Anf. 122 BARBRO JOHANSSON (mp)
Herr talman! Jag sade att allergierna kostar 6 miljarder kronor i
Sverige. Det har inte med saneringen att göra. I Finland kostar allergi-
erna omkring 4,5 miljarder kronor. Det har inte alls någon koppling till
detta.
Jag vet att vi har flera kommuner i landet, och flera hör av sig. Vi
har nu fått ihop ett nätverk på 90 kommuner, men flera kommer till.
Överläggningen var härmed avslutad.
Mom. 1 (avslag på propositionen m.m.)
1. utskottet
2. res. 1 i motsvarande del (m, c, fp, kds)
Votering:
163 för utskottet
122 för res. 1
18 avstod
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 2 m, 16 mp
Förres. 1:1 s, 71 m, 19 c, 18 fp, 13 kds
Avstod: 18 v
Frånvarande: 15 s, 7 m, 8 c, 8 fp, 4 v, 2 mp, 2 kds
Gustaf von Essen och Lennart Hedqvist (båda m) anmälde att de avsett
att rösta nej men markerats ha röstat ja.
Mom. 2 (utformningen av lagförslagen)
1. utskottet
2. res. 2 (v)
Votering:
180 för utskottet
18 för res. 2
107 avstod
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 9 m, 6 c, 3 fp, 16 mp, 1 kds
För res. 2: 18 v
Avstod: 1 s, 66 m, 13 c, 15 fp, 12 kds
Frånvarande: 15 s, 5 m, 8 c, 8 fp, 4 v, 2 mp, 2 kds
Mom. 3 (ett investeringsprogram)
1. utskottet
2. res. 1 i motsvarande del (m, c, fp, kds)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.
Prot. 1994/95:69
8 mars
Stöd för
nyanställningar
På förslag av tredje vice talmannen medgav kammaren att de ären-
den som hann debatteras färdigt under dagens sammanträde skulle
avgöras vid arbetsplenum onsdagen den 15 mars.
Föredrogs
Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1994/95 :AU7
Anslag till jämställdhet m.m. (prop. 1994/95:100 delvis)
Anf. 123 CHRISTEL ANDERBERG (m)
Herr talman! Som genom en ödets ironi, eller som en följd av kam-
markansliets eminenta planering har vi i dag på den internationella
kvinnodagen att debattera och fatta beslut om anslag till jämställdhet.
Just i dag talas det mycket om att Sverige är världens mest jämställda
Anslag till jämställdhet
m.m.
107
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
land, att vi har världens mest jämställda regering och världens mest |
Men vi moderater ser en betydande risk för att uppmärksamheten i
|
Anslag till jämställdhet m.m. |
alltför hög grad fokuseras på den matematiska jämställdheten, på am- Fortfarande finns det förvisso betydande skillnader mellan kvinnors Jämställdhetsarbetet kräver insatser inom många delar av samhället. Jämställdhetsarbetet måste bedrivas långsiktigt. Vi måste acceptera Även världens mest jämställda regering synes ha börjat tvivla på Moderata samlingspartiet anser att bidraget till kvinnoorganisatio- |
108
Herr talman! Med tanke på dagens betydelse är det naturligtvis
frestande att ge sig djupare in i själva sakfrågan, den om jämställdhet
mellan kvinnor och män. Betänkande AU7 är emellertid ett rent an-
slagsbetänkande. Dessutom har regeringen aviserat att den inom kort
kommer att lägga fram en särproposition om jämställdhetsfrågorna.
Den kommer naturligtvis att föranleda en ingående analys och debatt i
denna kammare. Jag avser därför inte att bränna av vårt krut redan i
den här debatten.
Jag nöjer mig avslutningsvis med att yrka bifall till reservation nr 3
till betänkandet.
Anf. 124 INGRID BURMAN (v)
Herr talman! Vänsterpartiet har länge arbetat för att könsdiskrimi-
neringen i samhället och i arbetslivet skall upphöra. Naturligtvis hade
det varit skönt att här i dag den 8 mars på den internationella kvinno-
dagen kunna konstatera att läget i landet var gott och att ytterligare
åtgärder för att motverka kvinnodiskrimineringen inte behövdes, men
så är inte fallet.
Fortfarande kvarstår en utbredd diskriminering av kvinnor i samhäl-
let och i arbetslivet. Det gäller bl.a. rätten och möjligheten att försörja
sig själv. Vi kan också se en tilltagande lönediskriminering, dvs. att
lönegapen mellan män och kvinnor ökar. Insikten om att lönediskrimi-
nering förekommer är inte ny, och den delas i stort sett av alla riks-
dagspartier. Vad som däremot saknas är modet att låta denna insikt
övergå till handling, t.ex. att avsätta mer resurser till JämO, så att vi
aktivt kan börja arbeta med detta.
I en artikel i gårdagens Dagens Nyheter läste jag att jämställdhets-
minister Mona Sahlin har blivit positiv till att använda arbetsvärdering
som ett sätt att motverka lönediskriminering. Det har hon blivit efter
det att hon har studerat Kanada, som har en lag om en obligatorisk
arbetsvärdering. Det gläder mig.
Vänsterpartiet har länge motionerat om ett sådant system här i Sve-
rige, men för ett sådant system krävs också resurser så att JämO kan
följa och övervaka alla företag i Sverige. Det socialdemokratiska par-
tiet har alltså i dag en chans att gå från ord till handling, att gå från att
yttra sig i DN till att sätta till resurser för att det här skall bli verkligt.
Det kan bli verkligt om man stöder Vänsterpartiets reservation till det
betänkande som vi nu behandlar.
Mona Sahlin hävdar också, enligt samma artikel, att vi skall tala
mer om lönediskriminering och mindre om jämställdhet, eftersom dis-
kriminering är ett lagbrott medan jämställdhet mer handlar om attity-
der. Återigen kan jag konstatera att det låter som om Mona Sahlin har
tagit del av Vänsterpartiets tidigare inlägg i jämställdhetsdebatten. Det
gläder mig att vi nu gör samma bedömning. Men det är också mycket
önskvärt att denna insikt inte bara stannar vid en bedömning utan att
socialdemokraterna också avsätter resurser och redskap för att vi aktivt
skall kunna angripa den diskriminering som i dag förekommer på ar-
betsmarknaden. Det krävs inte bara instruktioner till JämO. Det krävs
också utökade ekonomiska insatser.
Prot. 1994/95:69
8 mars
Anslag till jämställdhet
m.m.
109
Prot. 1994/95:69
8 mars
Anslag till jämställdhet
m.m.
110
Vänsterpartiet vill att JämO skall intensifiera arbetet med lönefrå-
gorna. Vänsterpartiet anser att JämO för det kommande budgetåret
skall tillföras ytterligare 2,5 miljoner kronor. Det motsvarar tre hand-
läggartjänster och två assistenttjänster. Då kan JämO bygga upp en
avdelning som uteslutande kan arbeta med lönefrågor.
Om vi skall kunna motverka lönediskrimineringen i Sverige krävs
mer än ord. Det krävs också resurser.
I dag finns kvinnorna på arbetsmarknaden i nästan lika stor ut-
sträckning som männen. Men nästan varannan kvinna arbetar deltid.
Helt kort kan man säga att kvinnor själva bekostar sin arbetstidsför-
kortning medan män ofta arbetar övertid, dvs. mer än normalarbetsti-
den. Så konserveras den ekonomiska ojämlikheten mellan män och
kvinnor, och så länge denna ojämlikhet kvarstår undergrävs också
kvinnors rätt och möjlighet att försörja sig själva. Det krävs en hel lön
för att kunna leva drägligt i de flesta inkomstnivåer.
Normen om 8-timmarsdagen och 40-timmarsveckan lades fast i en
tidsålder då mest män förvärvsarbetade och en stor del av kvinnorna
fanns i hemmen. Nu har arbetslivet ett helt annat utseende. Nu finns
både män och kvinnor i lika stor utsträckning på arbetsmarknaden.
Trots detta har inget hänt när det gäller arbetstidsfrågan. Den ekono-
miska ojämlikheten mellan män och kvinnor kvarstår så länge kvinnor
tvingas välja att arbeta deltid för att orka och hinna med familj och
barn samtidigt som männen fortsätter att arbeta åtta timmar eller mer.
Det är en ekonomisk ojämlikhet som konserveras och tas med ända in i
pensionsåldern, eftersom pensionen beräknas på arbetsinkomsten.
Om vi aktivt skall kunna angripa de olika ekonomiska villkoren för
män och kvinnor måste vi också se över arbetstiden och hur den är
fördelad mellan könen. Vänsterpartiet föreslår i sin motion att JämO
skall ges i uppdrag att utreda en förkortad arbetsdags effekter på lö-
neskillnaderna mellan könen och på jämställdheten i arbetslivet. Det
räcker alltså inte att motverka lönediskriminering. Om män och kvinnor
skall kunna leva på samma ekonomiska villkor måste vi också diskutera
en arbetstidsförkortning som ger alla rätt och möjlighet att arbeta heltid
och försörja sig själva och som samtidigt ger alla möjlighet att ta an-
svar för hem och familj.
Att blunda för att rätten och möjligheten till heltidsförsörjning är en
nyckelfråga är inte seriöst om man menar allvar med talet om att mot-
verka diskrimineringen på arbetsmarknaden.
Miljöpartiet har i en egen motion som behandlas i betänkandet lyft
fram frågan om jämställdheten i den svenska kyrkan. Det här tycker jag
är en nog så viktig motion. Kyrkan är en av de sista utposterna där en
oförblommerad könsdiskriminering pågår. Vänsterpartiet kan dela den
uppfattning som Miljöpartiet redovisar i motionen, men vi konstaterar
att det Miljöpartiet begär redan ingår i JämO:s uppgifter, varför vi har
haft svårt att stödja Miljöpartiets hemställan. Kort sagt: Det är svårt att
besluta om något som redan är beslutat.
Slutligen vill jag vända mig till alla socialdemokrater och folkpar-
tister i riksdagen, dvs. de partier som så ofta går ut och lyfter upp jäm-
ställdhetsfrågorna i debatten. Jag gläds åt vad ni säger när det gäller
behovet av att avveckla lönediskrimineringen på arbetsmarknaden och
det ni säger om att motverka kvinnors underordning på arbetsmarkna-
den.
Men nu har jag lyssnat på er i mer än 20 år - så länge har jag fun-
nits på arbetsmarknaden, och så länge har jag deltagit i jämställdhet-
sarbetet. Men inget har hänt: Lönegapen ökar, arbetstidsgapet mellan
män och kvinnor ökar, kvinnors rätt och möjlighet att försörja sig själv
minskar.
Det räcker alltså inte med ord. Det krävs också resurser, så att ett
aktivt arbete kan inledas för att omsätta vackert tal om arbetsvärde-
ringsinstrument i praktisk handling och motverka lönediskriminering.
Vänsterpartiet har lagt fram ett förslag som innebär konkreta åtgär-
der för att påbörja det arbetet. Vi är beredda att avsätta resurser för
detta.
Herr talman! Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets reservation nr 1.
Anf. 125 EWA LARSSON (mp)
Herr talman! Jag skall ta upp den redan påannonserade motionen
om kyrkan och jämställdheten. Jag skulle vilja börja på det här sättet:
”Fader himmel och moder jord, helgat varde ert namn.” Ja, så kan
det låta i min statskyrka när den kvinnliga prästen förrättar gudstjänst.
Genast känner jag och andra kvinnor att kyrkan är till också för oss, att
vi finns och utgör en del av helheten.
Jag och andra kvinnor - och några modiga män - dansar ibland he-
liga danser i kyrkan under ledning av kvinnliga präster. I dansen hyllar
vi den heliga moder jord och vänder oss med öppna händer till den
himmelska höjden och vårt gemensamma universum. I dansen förenas
liv och död i det ständiga kretslopp som vi alla är en del av. Den här
kyrkliga aktiviteten känns för mig helt rätt och riktig. Här kan jag låta
min andlighet spira och utvecklas tillsammans med andra. Tack, alla
kvinnliga präster som för in hela mänskligheten i kyrkan!
Men ni är få, och det verkar gå oerhört trögt att släppa in kvinnor i
det kyrkliga arbetslivet. Vid biskopstillsättningen i Växjö finns endast
en kvinnlig sökande. Nordens första kvinnliga biskop i Hamar i Norge
inledde sin gudstjänst i dag på internationella kvinnodagen med att
säga: Käre Gud, vår far och mor. Och ingen kan förbjuda henne att
säga det, eftersom hon är biskop. Eftersom Gud alltid omtalas i bilder
är det lika rätt att ge Vår Herre en kvinnlig gestalt.
Inom den norska statskyrkan har man tillsatt en kommitté som söker
en gudstjänstordning utan manlig språkdräkt. Ledamöterna i kommittén
befarar att dagens liturgi kan skapa ett avstånd mellan kvinnorna och
Evangeliet. Som kvinna instämmer jag. Visst har språkbruket inom
Svenska kyrkan ibland fått mig att känna konvulsioner. Samtidigt be-
höver jag kyrkan som stöd i min andliga utveckling.
Herr talman! I språket finns flera ord som uttrycker att människor
inte får behandlas olika. Vi har orden jämlikhet, jämlik och jämställd-
het. Men trots detta har vi fortfarande en uppenbart snedvriden köns-
fördelning inom många stift. Dagens negativa särbehandling av kvinn-
liga präster ser jag som en klar diskriminering. Jag utgår då från aspek-
Prot. 1994/95:69
8 mars
Anslag till jämställdhet
m.m.
111
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
ten att diskriminering innebär att någon behandlas på ett sådant sätt att |
bakom särbehandlingen. Dagens situation är mycket mycket otillfreds-
|
Anslag till jämställdhet m.m. |
ställande. Eftersom jämställdhetslagen gäller även för Svenska kyrkan anser Arbetsmarknadsutskottets svar på motion 408 Kyrkan och jäm- Eftersom jag inte kan se att den här negativa särbehandlingen av Med det yrkar jag bifall till Miljöpartiets reservation till betänkan- Anf. 126 KRISTINA ZAKRISSON (s) Herr talman! I dag när det är internationella kvinnodagen skulle det Men: Jämställdhetsområdet och jämställdhetsarbetet är ett priorite- Att jämställdheten är en viktig fråga för oss socialdemokrater märks En förutsättning för att vi skall lyckas nå huvudmålet är att det finns Det räcker inte med att vi har lika många kvinnor som män i beslu- Herr talman! Vi har mycket arb.ete framför oss innan vi når målet. |
112
kyrkan och jämställdheten. Men JämO:s arbete kan bara vara ett kom-
plement till allas vårt arbete.
Jag fick i dag en present, en bok som handlar om kvinnor i väglöst
land. Det handlar om kvinnor som är födda i början på 1900-talet. Om
vi jämför dagens kvinnor med de här kvinnorna kan vi säga att det har
hänt en hel del. Men det finns också en hel del kvar att göra.
Det grundläggande för ett jämställt samhälle är att var och en, kvin-
na som man, skall kunna försörja sig själv och inte vara beroende av
någon annan för sin försörjning. Det här är för oss socialdemokrater det
allra viktigaste, inte bara för jämställdheten mellan kvinnor och män,
utan också för jämställdheten mellan olika grupper i samhället.
Grunden för människors frihet och oberoende är rätten till ett eget
arbete och en lön som går att leva på. I dag arbetar många kvinnor
ofrivilligt deltid och kan följaktligen inte försörja sig på sin lön. Det är
inte acceptabelt. Även om den offentliga sektorn är en förutsättning för
att kvinnor skall kunna förvärvsarbeta - den ger arbete, och den möj-
liggör för kvinnor att arbeta - måste vi tyvärr konstatera att det är just
inom den sektorn som vi har en stor del deltidsanställda. Om det finns
kvinnor på beslutande befattningar inom politiska organ finns det större
möjlighet för kvinnorna att vara med och påverka så att vi slipper de
här problemen.
Principen på arbetsmarknaden skall vara den att det är heltidsarbete
som erbjuds. Man skall naturligtvis kunna jobba deltid om man vill,
men i botten skall en heltid finnas. En annan viktig princip är lika lön
för lika arbete. Också detta är en uppgift för JämO att bevaka.
Vi måste också uppvärdera de traditionellt kvinnodominerade yrke-
na vård och omsorg. Vi måste försöka få fler killar att söka sig till
utbildningar som ger jobb just inom de här områdena.
Vi uppmanar alltid tjejer att söka sig till tekniska utbildningar, men
jag tycker att det är lika viktigt att uppmana killarna att söka sig till
utbildningar i traditionellt kvinnodominerade yrken.
Det finns fortfarande en hel del attityder att jobba med i samhället.
Dessa attitydfrågor måste man börja med redan i familjen, i förskolan
och i skolan. Skall vi då vara trovärdiga måste vi försöka att få män att
söka sig till barnomsorgen.
När det gäller övergripande jämställdhetspolitik och framtida in-
riktning skall vi egentligen inte debattera det i dag. Den frågan kommer
senare i höst upp i arbetsmarknadsutskottet. Men om vi nu skall disku-
tera anslaget kommer man ofrånkomligt in på alla områden.
Ett område som vi tycker är väldigt viktigt och som vi i dag föreslår
anslag till är kvinnoorganisationerna. Moderaterna föreslår att det an-
slaget skall dras ner. Dessa organisationer gör ett jätteviktigt arbete,
kanske främst inom opinionsbildning men också när det gäller t.ex.
kvinnojourerna som hjälper och stöttar kvinnor som utsätts för våld i
hemmet. Det är främst kvinnor som jobbar ideellt inom dessa organisa-
tioner, men vi måste ge dem möjligheter att verka. Det rör sig om kvin-
nor med ett starkt engagemang för att hjälpa små och utstötta männi-
skor i samhället. Dessa kvinnor har ett starkt engagemang för att kvin-
nofrid och barnfrid skall uppnås.
Prot. 1994/95:69
8 mars
Anslag till jämställdhet
m.m.
113
8 Riksdagens protokoll 1994/95 Nr 69
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
Mot bakgrund av detta är det märkligt att man föreslår en bespa- |
övertygad om att varje krona som satsas på detta område ger mångdub-
|
Anslag till jämställdhet m.m. |
belt tillbaka. Hen talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan och således Anf. 127 INGRID BURMAN (v) replik Herr talman! Jag delar Kristina Zakrissons uppfattning när det gäl- Jag delar också Kristina Zakrissons uppfattning att jämställdheten Min fråga blir då: Varför kan inte socialdemokraterna ställa upp på Anf. 128 KRISTINA ZAKRISSON (s) replik Herr talman! Att vi får varannan damernas på chefsbefattningar och Det absolut viktigaste för jämställdheten är att kvinnor och män har Att vi inte tillstyrker ökat anslag till JämO beror delvis på att JämO Anf. 129 INGRID BURMAN (v) replik Herr talman! Det känns bra att jag och Kristina Zakrisson är eniga |
|
114 |
betsmarknaden ökar räcker det inte med att säga att vi inte orkar satsa |
mer för att åtgärda detta och att vi måste vänta tills vi får bättre eko-
nomi, eller hur jag nu skall uppfatta Kristina Zakrisson.
Jag har själv haft möjlighet att ta del av alla de lönepolitiska pro-
gram som finns på arbetsmarknaden, både på fackliga sidan och på
arbetsgivarsidan. Jag har sett att man där har inskrivit mål om lika lön
för lika arbete. Jag vet att dessa program har funnits i tio år eller mer
och att ingenting har hänt. Vi måste alltså aktivt börja att arbeta med
denna förnedrande diskriminering av svenska kvinnor som kvarstår och
som tenderar att öka på den svenska arbetsmarknaden. Då krävs det
också ekonomiska resurser. Menar man allvar med att detta är ett pri-
oriterat område, då kan man inte vänta.
Anf. 130 KRISTINA ZAKRISSON (s) replik
Herr talman! Om vi hade obegränsade resurser skulle man kunna
tilldela pengar till alla områden som man vill stödja. Jag är trots det
inte övertygad om att ökade resurser alltid ger ett önskat resultat. Det
räcker inte med att ge ökade resurser till JämO. Det finns så mycket
annat som vi måste göra för att uppnå jämställdhet.
Det är som Ingrid Burman säger arbetsmarknadens parters ansvar
att komma till rätta med detta. Under våren 1996 kommer regeringen
att lägga fram en särskild jämställdhetsproposition. Det är också en del
utredningar på gång. Vi avvaktar även Grupptalanutredningens resultat.
Jag tror inte alls att man kan vänta på bättre tider och säga att om
två år avsätter vi ytterligare 2 miljoner och då fixar vi det här. Man
måste jobba inom många områden. Även om vi tilldelade JämO 2 mil-
joner tror jag inte att detta skulle ge resultat i dag. Det finns så mycket
annat som måste göras.
Anf. 131 CHRISTEL ANDERBERG (m) replik
Herr talman! I den allmänpolitiska debatten för några veckor sedan
hävdade en partikamrat till Kristina Zakrisson att svenska kvinnor är
världens friaste kvinnor. Fria från vadå? kan man fråga sig.
I mångt och mycket har kvinnorna blivit mindre beroende av sina
män. Men de har då i stället blivit totalt beroende av den offentliga
sektorn för sin försörjning och för att få bidrag i och med att många
inte har en sådan lön att de kan leva på den.
På kvinnodagen i dag 1995 beskriver man i Expressen svenska
kvinnors situation. Var tredje mamma har inte haft en ledig dag under
det senaste året, står det på första sidan. Artikeln inne i tidningen har
rubriken: Hur länge skall vi orka?
Det har hänt mycket sedan Kristina Zakrissons kvinnor i väglöst
land vandrade omkring i början av 1900-talet. Men utvecklingen har
inte bara varit positiv för kvinnorna. Den har skett till ett väldigt högt
pris. Kvinnor mår inte så bra som de skulle kunna göra. De har inte den
livskvalitet som de skulle kunna ha.
Vi moderater ser många av de problem som svenska kvinnor har
som ett av det socialistiska systemet skapat problem. Socialismen ser
bara kvinnor och män som delar av ett kollektiv underkastat den tradi-
tionella produktionens krav. I det socialistiska svenska samhället har
Prot. 1994/95:69
8 mars
Anslag till jämställdhet
m.m.
115
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
man också monopoliserat kvinnornas arbetsmarknad i stor utsträckning. |
skulle vara en förutsättning för kvinnornas förvärvsarbete.
|
Anslag till jämställdhet m.m. |
Det jobb som många kvinnor gör inom vård, omsorg och utbildning Anf. 132 KRISTINA ZAKRISSON (s) replik Herr talman! Jag blir litet snopen när man säger att det är en oför- Christel Anderberg sade också att det är ett högt pris som kvinnorna Sedan sade Christel Anderberg att kvinnorna är beroende av offent- Anf. 133 CHRISTEL ANDERBERG (m) replik Herr talman! Jag undrar vilken rättvisa och jämställdhet Kristina I min förra replik sade jag att det inte råder olika uppfattningar Vi har världens största offentliga sektor. Det i sin tur har fram- |
116
Tänk om vi, Kristina Zakrisson, kunde hjälpas åt med att skapa en
privat tjänstemarknad där kvinnor kunde utföra de här uppgifterna, där
det även för kvinnorna fanns alternativ - där kvinnorna hade möjlighet
att välja mellan olika arbetsgivare eller kanske själva starta eget, en-
samma eller tillsammans med arbetskamrater, och bli arbetsgivare inom
hemtjänsten eller barnomsorgen. Varför kan vi inte hjälpas åt med att
skapa mångfald även för kvinnor?
Anf. 134 KRISTINA ZAKRISSON (s) replik
Herr talman! Jag måste säga att jag har svårt att se hur valfriheten
kan bli större om man lägger ut uppgifter som i dag utförs inom den
offentliga sektorn och dessa i stället sköts privat. Det låter på Christel
Anderberg som att kvinnorna plötsligt får mycket större möjligheter att
välja.
Såvitt jag förstår menar Christel Anderberg att samma uppgifter
fortfarande skall göras. Kvinnorna skall fortfarande göra samma saker,
men de kan få förmånen att jobba åt en privat entreprenör. Jag har svårt
att se vad det skulle vara för en förmån.
Christel Anderberg säger också att vi i dag inte gemensamt betalar
välfärden och den offentliga sektorn utan att vi alla lånar till detta. Det
skulle jag om jag vore moderat inte säga utan att skämmas. Moderater-
na var väl med om att se till att vi fick låna de pengar som i dag lånas
upp.
Så till detta med kvinnors jobb inom offentlig eller privat sektor.
När man i den s.k. pigdebatten på något konstigt sätt fick till det så, att
om kvinnor fick starta eget och börja jobba t.ex. i en familj med att
sköta hem och barn åt en annan kvinna skulle det helt plötsligt vara en
fantastisk marknad som öppnade sig för kvinnorna. Det här blir litet
konstigt. Jag har svårt att förstå hur det skulle finansieras. Det skulle
alltså bli billigare än det blir inom den offentliga sektorn, och det skulle
tydligen också bli bättre. Men jag har inte hört något argument vare sig
för att det blir billigare eller för att det blir bättre.
Jag vidhåller alltså att kvinnorna har uppnått en frihet, kanske inte
frihet att välja arbetsgivare - det beror på vilken utbildning kvinnorna
har. En av de attityder som vi skall försöka jobba med är att se till att
både killar och tjejer väljer utbildningar som inte är traditionellt mans-
eller kvinnodominerade. Då har kanske tjejerna också möjlighet att i
större utsträckning välja arbetsgivare.
Anf. 135 MARIANNE ANDERSSON (c)
Herr talman! I morse kunde alla ledamöter på sina bänkar se foto-
grafier på alla kvinnliga ledamöter här i riksdagen - flest jämfört med
övriga världen. Men fortfarande är det långt kvar tills det anses vara
självklart att det skall vara lika många kvinnor och män på alla nivåer
och inom alla områden i det svenska samhället. Se bara hur det ser ut i
fackföreningarnas, bankernas och företagens styrelser samt inte minst
inom kyrkan, som vi tidigare diskuterade här.
Ännu större är skillnaderna på andra håll i världen, vilka just nu
delvis behandlas på toppmötet i Köpenhamn. Senare i år kommer de att
Prot. 1994/95:69
8 mars
Anslag till jämställdhet
m.m.
117
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
behandlas i Beijing. Av tidsskäl håller jag mig till Sverige, även om det |
Vi har mycket långt kvar till dess att kvinnors arbete i den informel-
|
Anslag till jämställdhet m.m. |
la sektorn - i hemmet med barnen, med att föra kulturarv och traditio- I dag kan vi i en av kvällstidningarna läsa om hur ansträngda kvin- Ett område där kvinnor gör stora framsteg är företagssektorn. Enligt Vi centerkvinnor menar att kvinnors företagande är en av nycklarna När det gäller kvinnorna i politiken har vi kommit långt, även om Av det skälet och för det fortsatta jämställdhetsarbetet inom de om- Men precis som andra folkrörelser står de politiska kvinnoorgani- |
118
Herr talman! Jag kan inte låta bli att falla för frestelsen att något
erinra om den förra mandatperiodens jämställdhetsdebatter, där Social-
demokraternas företrädare på det mest aggressiva sätt attackerade den
förra regeringens politik och ansåg den som helhet riktad mot jäm-
ställdheten mellan kvinnor och män.
Det spelar ingen roll vad som gjordes och vilka förslag som lades
fram, t.ex. om att jämställdheten skulle beaktas vid alla beslut eller om
ökade resurser till JämO, som det här refererats till. Det var helt enkelt
motståndet mot alla sorters besparingar som gällde.
Ett exempel var att kampen mot inflation sågs som något mycket
ont. Man saknar också perspektiv utifrån vanliga kvinnors liv. Jag
citerar från debatten den 4 maj i fjol: ”1 vanliga kvinnors liv gäller att
rätten till arbete är hotad, att rätten att vara sjuk, att få en dräglig er-
sättning om man blir arbetslös, att kunna leva på sin lön och att få del
av god vård och omsorg för sina barn är hotad.”
Redan då visste vi att höjd a-kasseersättning inte hörde till de s.k.
återställarna. Hur det ser ut beträffande s-regeringens misslyckande
med arbetslösheten och med en obegriplig arbetsmarknadspolitik som
gynnar män och de föreslagna nivåerna i sjukförsäkringen samt med
andra besparingar vet vi. Vi har just beslutat om RAS, som enligt all
expertis gynnar män mest. Nu, liksom då, är den dåliga ekonomin i
Sverige det största hotet mot jämställdheten, jobben, välfärden och den
offentliga sektorn samt mot kvinnors företagande och mot en lön som
det går att leva på. Kvinnor är inget särintresse i det avseendet och
borde egentligen inte heller i något annat avseende vara det.
Nu är alltså tongångarna från Socialdemokraterna helt annorlunda.
Det är detta dubbla budskap som Socialdemokraterna nu lider av. Det
är när orden och retoriken totalt förändras över tiden som förtroendet
för politiken och demokratin urholkas. Inte minst gäller det kvinnorna.
De invaggades i falska förhoppningar och känner sig nu svikna. Social-
demokraterna har ett stort ansvar där.
Herr talman! Vi i Centern har inga reservationer fogade till detta
betänkande. Vår motion handlar om samordning av de stora FN-
konferenserna och om betoningen av kvinnoorganisationernas roll i
förberedelserna och genomförandet av de här konferenserna. Vi kan
med tillfredsställelse konstatera att motionen i stort sett är tillgodosedd.
Men jag vill ändå i dag på den internationella kvinnodagen i all
stillsamhet fråga Kristina Zakrisson hur det kan komma sig att den
politik som för ett år sedan av hennes partikamrater utmålades som
höjden av kvinnofientlighet nu helt och hållet accepteras.
Anf. 136 INGRID BURMAN (v) replik
Herr talman! Marianne Andersson refererar till kvinnors ansträngda
dagar och ganska tuffa liv med ansvar för hem, familj och arbete. Jag
kan dela Marianne Anderssons oro. Det är därför Vänsterpartiet har
väckt en rad förslag på det här området. Vi talar om sex timmars ar-
betsdag. Vi har en motion som behandlas i det här betänkandet där vi
vill ge JämO i uppdrag att utreda konsekvenserna av sex timmars ar-
betsdag både när det gäller lönediskriminering och när det gäller jäm-
Prot. 1994/95:69
8 mars
Anslag till jämställdhet
m.m.
119
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
ställdhet i arbetslivet. Vi anvisar alltså medel för att råda bot på den |
Det är inte så som Marianne Andersson påstår, att det bara handlar
|
Anslag till jämställdhet m.m. |
om attitydförändringar. Verkligheten har ju gett ett facit som visar att Min fråga till Marianne Andersson blir: Varför ställer inte Center- Anf. 137 MARIANNE ANDERSSON (c) replik Herr talman! Det är sant att kvinnor har ansträngda dagar. Det När det gäller arbetstiderna har en utredning tillsatts som skall utre- Anf. 138 INGRID BURMAN (v) replik Herr talman! Jag glömde att omnämna Centern i mitt anförande från Visst vet vi i Vänsterpartiet att arbetstidsförkortningen är ett väldigt Marianne Andersson talar mycket om attitydförändringar. Jag delar När jag ser i backspegeln kan jag konstatera att det de senaste åren i |
|
120 |
ring mot diskriminering. När vi lämnade det spåret - det gjorde vi för |
ett tiotal år sedan - har vi också sett resultatet: diskrimineringen ökar,
lönegapen växer, kvinnors situation på arbetsmarknaden blir allt tuffa-
re, arbetsskador hittar vi hos kvinnor och kvinnor finns inom vissa
sektorer av arbetsmarknaden. Vi har alltså fått ett mer och mer tudelat
samhälle. Samtidigt har en stor del av politikerskaran ägnat sig åt att
diskutera varannan damernas och attityder.
Anf. 139 MARIANNE ANDERSSON (c) replik
Herr talman! Det finns många fler yrkanden som handlar om jäm-
ställdhet. I dag behandlar vi anslaget till JämO och anslaget till kvinno-
organisationer. Vi har i en motion, som alla kvinnor i vår riksdagsgrupp
står bakom, en lång rad yrkanden som inte behandlas i detta betänkan-
de men som tar upp en lång rad av frågor som handlar om könsneutral
arbetsvärdering osv. När det gäller löneskillnaderna har vi ingen annan
uppfattning. Jag tror att alla kvinnor är fullständigt eniga om att det här
är någonting som man helt enkelt måste komma åt. En ordentlig arbets-
värdering och en lönestatistik som grund är ett av de viktigaste instru-
menten.
Arbetsmarknadens parter måste också ta sitt ansvar i detta avseen-
de. Under lång tid har man inte gjort det. En konsekvens av den dåliga
kvinnliga representationen i ledningen av de svenska fackliga organi-
sationerna är att man inte tar frågan om kvinnors lön och löneskillnader
på allvar. Där finns en väg att gå. Men till grund för detta måste en
arbetsvärdering och en lönestatistik ligga. Det kommer vi att behandla
senare.
Anf. 140 KRISTINA ZAKRISSON (s) replik
Herr talman! Marianne Andersson undrade om det var Q ärran för
mig att tänka mig kvinnor som företagare. Det är det inte alls. Vad jag
avsåg var detta att man talar om att kvinnor som jobbar i vård och
omsorg och inom offentlig sektor skall starta eget för det skall bli så
mycket bättre. När kvinnor blir företagare måste det inte vara inom
vård och omsorg och inte med motiveringen att det de gör inom offent-
lig sektor därmed helt plötsligt blir billigare och bättre.
Jag ser gärna fler kvinnliga företagare. Vi har också satsat ytterliga-
re medel for att stötta just kvinnliga företagare.
Marianne Andersson säger vidare att tongångarna från socialdemo-
kraterna är annorlunda i dag än under förra mandatperioden. Det kan
jag inte se. Vårt viktigaste mål är att se till att alla får arbete. Den poli-
tik som bedrevs under förra mandatperioden gjorde inte precis att ar-
betslösheten minskade. Den kritik som vi då hade mot den borgerliga
regeringen för dess kvinnofientliga politik kvarstår. Vi har fortfarande
samma kritik. Det visade sig också i valet att man fick betala priset för
den politik som bedrevs.
Tongångarna är alltså inte annorlunda. Vi tycker att kampen mot
arbetslösheten är det viktigaste. Vi värnar den offentliga sektorn när vi
gör besparingar. Vi har också sagt att vi får i första hand ta från transfe-
reringarna just därför att offentlig sektor betyder så väldigt mycket för
välfärden för var och en.
Prot. 1994/95:69
8 mars
Anslag till jämställdhet
m.m.
121
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
Anf. 141 MARIANNE ANDERSSON (c) replik Herr talman! Jag tackar för beskedet att Kristina Zakrisson värnar |
kvinnors företagande. Jag hoppas verkligen att det är så. Det är själv-
|
Anslag till jämställdhet m.m. |
klart inte så att kvinnors företagande bara skall vara inom vård och Jag tror att de flesta av de uppgifter som nu utförs i offentlig sektor Om Kristina Zakrisson hade varit här och lyssnat på de jämställd- Den kritik som vi mötte gällde över huvud taget all typ av bespa- Anf. 142 KRISTINA ZAKRISSON (s) replik Herr talman! Jag har fortfarande litet svårt att förstå varför man som Nu säger Marianne Andersson att det under förra mandatperioden Jag är övertygad om att insikten om ekonomins villkor fanns. Men, Anf. 143 MARIANNE ANDERSSON (c) replik Herr talman! Dess bättre är vi människor väldigt olika, och kvinnor |
|
122 |
är det också. Det finns ju kvinnor som bevisligen har känt: Det här kan |
jag faktiskt göra bättre själv, om jag får bestämma och slipper ha någon
över mig. Jag kan ordna saker och ting på mitt eget sätt.
Det är väl bra. Jag tycker inte att det är någon stor fråga att föra de-
batt om. Jag tycker bara att det är viktigt att möjligheterna finns att
starta företag som är alternativ till den offentliga sektorn. Men vi har ju
sagt att alla typer av företag med kvinnor naturligtvis är oerhört viktiga.
Kvinnor står för en stor del av de nya idéerna och kreativiteten, särskilt
i glesbygd och landsbygd. Det är glädjande att det är på det viset, och
det skall vi uppmuntra.
Kristina Zakrisson säger att det är en himmelsvid skillnad mellan
socialdemokraternas politik och den politik som den borgerliga rege-
ringen förde. I ord är det så, ja. Men när det gäller vissa frågor som
handlar om ekonomi är det faktiskt inte de stora skillnader som Kristina
Zakrisson vill påskina. Vi är ju fångar i de ekonomiska villkor som vi
har. Varje regering måste ta hänsyn till och agera efter de förutsättning-
ar som man har. Vi har en statsskuld och vi måste spara. Jag har full
respekt för att den socialdemokratiska regeringen måste spara. Vi har
andra åsikter om hur man skall utforma både besparingar och skatter
m.m., men det hinner jag inte gå in på nu. Men vi värnar om andra
grupper.
Centerpartiets profil är att värna om de människor som har de
sämsta villkoren i samhället. Det handlar om pensionärer med låg pen-
sion och låginkomsttagare. Vidare handlar det många gånger om män-
niskor med låga inkomster som bor i glesbygd och landsbygd. Social-
demokratisk fördelningspolitik när det gäller dessa grupper är inte
särskilt mycket att hurra för. Vi har under lång tid fått föra en mycket
ojämn kamp för att tillgodose de mest grundläggande rättvisekraven.
Anf. 144 OLA STRÖM (fp)
Herr talman! De flesta talare har i dag på något sätt uppmärksam-
mat att det är den internationella kvinnodagen. Jag tycker också att det
känns litet extra högtidligt att just i dag tala om arbetsmarknadsutskot-
tets betänkande om anslag till jämställdhet.
Precis som talmannen i sitt anförande i morse påpekade är det vik-
tigt att ta upp de tudelade känslor som en internationell kvinnodag ger
upphov till.
Å ena sidan är det vad man skulle kunna säga är det tragiska, att
kvinnors rättigheter alltjämt kränks i stora delar av världen, eller att det
här på hemmaplan tog nästan 73 år från det att de första kvinnorna tog
plats i första och andra kammaren till att vi fick en hyfsad fördelning i
den svenska riksdagen. Det finns andra ojämlikheter som fortfarande
kvarstår i vårt eget land. Jag tänker då främst på de stora, oförklarliga
och oacceptabla löneskillnader som kvarstår och det viktiga med att
ansvaret för hem och familj till största delen fortfarande vilar på kvin-
norna. Detta var något av det negativa och några av de stora utmaning-
ar som vi har att jobba med under de kommande åren.
Å andra sidan tycker jag att det finns anledning att peka på en viss
optimism. Under det år som har gått sedan vi senast firade den interna-
tionella kvinnodagen har ju trots allt mycket hänt i Sverige. Bristerna i
Prot. 1994/95:69
8 mars
Anslag till jämställdhet
m.m.
123
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
jämställdhet har hamnat högt upp på dagordningen, inte bara i politiken |
Det var ju en bred uppslutning i riksdagen förra våren när Bengt
|
Anslag till jämställdhet m.m. |
Westerberg och den borgerliga regeringen lade fram jämställdhetspro- Också jämställdhetsplanen är ett kraftfullt instrument för att kart- Jämställdhetslagen är exempelvis inte längre förhandlingsbar. JämO Dessa beslut innebar i sig ett viktigt trendbrott i den passivitet och I morse använde Birgitta Dahl en liberal ansats i synen på jäm- Det kan finnas anledning att i denna stund, när partier och andra Jag tycker att Ingrid Burman är litet orättvis mot oss folkpartister, Detta med arbetsvärdering, som Ingrid Burman också tar upp, är Alla människors lika rättigheter och skyldigheter är ett grundfun- |
|
124 |
denna liberala människosyn som Folkpartiet hämtar sina utgångspunk- |
ter i jämställdhetspolitiken. Alla former av diskriminering begränsar
den enskildes frihet och står därmed i motsatsförhållande till den libera-
la uppfattningen om alla människors lika värde och rätt till personlig
frihet.
Det finns egentligen inget samhällsförhållande som i dag i högre
grad negativt påverkar en så stor del av befolkningen som bristerna i
jämställdhet. Därför får inte jämställdhetspolitiken enbart bli en kvin-
nofråga, lika litet som kampen mot rasism enbart bör föras av invandra-
re. Jag tycker att jämställdhetspolitiken är en alldeles för viktig fråga
för att reduceras till något som skulle kunna kallas för gruppintresse.
För att det inte skall bli så, krävs en uppryckning från båda håll, fram-
för allt från männen som bättre måste engagera sig i denna fråga. Jag är
litet trött på att vara ensam man i jämställdhetsdebatterna i kammaren.
Jag välkomnar gärna sällskap.
Jämställdhetsfrågan är inte heller betjänt av de män som ber om ur-
säkt för sin existens som män, för att de tror att det på något sätt skulle
bidra till att visa solidaritet med kvinnors jämställdhetssträvanden. Det
gör det inte, utan jämställdhetspolitiken kräver kraftkarlar men också
att kvinnorna uppmuntrar de män som trots allt engagerar sig i denna
fråga.
Det ligger i allas intresse att vi gemensamt arbetar mot diskrimine-
ring i alla dess former. Diskrimineringen har ju sin utgångspunkt i att
man generaliserar och klär människor i kollektiva egenskaper och be-
hov, som oftast är uppbyggda av fördomar och kulturhistoriskt förank-
rade uppfattningar. Så får det ju inte vara, vilket kan tyckas vara själv-
klart. Men jag tycker ändå att det smyger sig in åsiktsskillnader.
Kristina Zakrisson tog upp att hon inte kan förstå varför någon
skulle vilja starta någonting fristående från offentlig verksamhet. Po-
ängen med vårt resonemang är att vi inte tycker att det skall spela nå-
gon roll om Kristina Zakrisson inte förstår eller om hon har någon
annan uppfattning. Vi tycker att det är den enskilda kvinnan, eller vem
det nu är som arbetar i offentlig verksamhet, som skall fatta beslutet.
Vi tar i dag ställning till de ganska kraftiga resurstillskotten. Jag
tycker inte att reservationerna i sig är speciellt allvarliga, men det finns
en del saker som är litet av randanmärkningar för att visa att man på
något sätt skulle vara mer angelägen i denna fråga eller att man slår in
de öppna kyrkdörrarna.
Herr talman! Jag vill ändå yrka bifall till utskottets hemställan,
(forts.)
Prot. 1994/95:69
8 mars
Anslag till jämställdhet
m.m.
På förslag av tredje vice talmannen beslöt kammaren kl. 17.48 att
ajournera förhandlingarna till kl. 19.00 för middagsuppehåll.
125
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
Återupptagna förhandlingar |
Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.
|
Anslag till jämställdhet m.m. |
5 § (forts.) Anslag till jämställdhet m.m. (forts. AU7) Anf. 145 INGRID BURMAN (v) replik Fru talman! Jag begärde replik på Ola Ströms anförande, men han Ola Ström refererade till en rad åtgärder som Folkpartiet har varit Som Ola Ström sade kom jämställdhetslagen 1979. Den var viktig, Jag delar Ola Ströms uppfattning att lönediskrimineringen är en stor Anf. 146 ULLA HOFFMANN (v) Fru talman! ”Om värdet skall bestämmas för en man som är mellan Så står det i Tredje Moseboken. Och så finns det de som hävdar att När manssamhället avskaffade de lagar som sade att kvinnor inte När vi tittar på lönestatistiken från i dag skulle man kunna tro att |
|
126 |
räcker. Inga kan i dag påstå att de inte vet. Göteborgsposten har i en |
undersökning visat att 70 % av det svenska folket anser att det är på
tiden att männen avstår från sina löneökningar för att minska lönegapet
mellan könen. Och GP har inte frågat bara kvinnorna - 65 % av de
tillfrågade männen tycker också så.
Marianne Andersson anser att en anledning till att vi har fått lö-
neskillnader är den dåliga kvinnorepresentationen i facket. Det borde
det ju faktiskt gå att ändra på nu, när t.o.m. Moderaterna har konstate-
rat att man kan öka kvinnorepresentationen utan att riskera att minska
kompetensen.
Vi i Vänsterpartiet anser att grundsynen måste vara att varje männi-
ska, oavsett kön, skall betraktas som en självständig individ i ekono-
miskt hänseende och själv ha rätt att tjäna ihop till sin försörjning och
sin pension.
En förutsättning för det är lika lön för lika eller likvärdigt arbete.
Skillnaderna i lön beror bl.a. på att kvinnor arbetar inom s.k. kvinno-
dominerade områden, som konsekvent värderas lägre. För att komma åt
den strukturella diskrimineringen behöver vi en fungerande arbetsvär-
dering. Det finns ingen anledning till att en man som smutsar ner sig
med olja skall ha mer betalt än en sjuksköterska som när hon livräddar
får patientens spyor upp i munnen. Mäns smuts består av olja, bensin
och damm, medan kvinnors består av avföring, spyor och urin. Män
smutsar ner - kvinnor gör rent! Varför får man mer betalt för att smutsa
ner än för att göra rent?
En annan anledning är de osakliga löneskillnader som beror på ren
diskriminering, och det är olagligt. Det är ett brott mot jämställdhetsla-
gens 18 §. Jag tror aldrig att ett så utbrett lagbrott och lagtrots skulle
accepteras inom något annat område. Därför behövs att lagstiftningen
skärps och att fler likalönefall drivs.
För att råda bot på detta vill vi i Vänsterpartiet att JämO skall få 2,5
miljoner kronor mer för att kunna inrätta en avdelning som bara skall
syssla med lönefrågor.
Vår motion om lika lön för kvinnor och män avstyrks av arbets-
marknadsutskottet. Jag kan inte tolka det på något annat sätt än att det
är meningen att vi kvinnor även i fortsättningen skall lita på fagra ord
och på det rätta tillfället. Men det rätta tillfället tycks aldrig komma.
När det är högkonjunktur behövs det ju inte - då skall vi komma fram
av egen kraft och vänta på attitydförändringar. När det är lågkonjunktur
har svensk ekonomi inte råd.
I augusti förra året samlades kvinnor i facken - tvärs över gränserna
- under devisen ”Kvinnors rätt till arbete”. Mötet avslutades med en
paneldiskussion mellan de olika partiernas företrädare. Jag var där, och
jag hörde Gudrun Schyman, Mona Sahlin, Charlotte Cederschiöld, Eva
Eriksson, Helena Nilsson och Rose-Marie Frebran högtidligt förklara
att lika lön för likvärdigt arbete var den mest prioriterade frågan. Mot
den bakgrunden är det märkligt att motionen har avstyrkts.
I dag på morgonen var jag, Gudrun Schyman och andra kvinnliga
politiker med på en kvinnofrukost, som anordnades av samma tvär-
fackliga nätverk. Projektledaren berättade att man hade spelat in den
här diskussionen. Alla löften som partiföreträdarna gav finns nu på
Prot. 1994/95:69
8 mars
Anslag till jämställdhet
m.m.
127
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
band. Nu har kvinnorna för avsikt att följa upp de löftena med ett nytt |
enda parti som har gjort någonting i den här frågan är Vänsterpartiet.
|
Anslag till jämställdhet m.m. |
Vi har gjort det därför att vi anser att vi inte vill vänta längre. Vi anser Det tvärfackliga nätverket ”Kvinnors rätt” vill också ha en särskild Mona Sahlin sade i en intervju att just nu står det och väger - an- Jag vill därför utmana kvinnorna i den mest jämställda riksdagen. Fru talman! Thomas av Aquino menade att kvinnorna inte är skapta Jag yrkar därför bifall till Vänsterpartiets reservation nr 1. Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut skulle fattas den 15 mars.) 6 § Arbetsdomstolen m.m., anslag Föredrogs Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld. (Beslut skulle fattas den 15 mars.) 7 § Statliga arbetsgivarfrågor Föredrogs Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld. (Beslut skulle fattas den 15 mars.) |
128
Föredrogs
Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1994/95:AU14
Tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1994/95 (prop.
1994/95:105 delvis)
Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 15 mars.)
Föredrogs
Jordbruksutskottets betänkande 1994/95: JoU 12
Forskning och försök rörande alternativ till burhållning av värphöns
(skr. 1994/95:121)
Anf. 147 INGVAR ERIKSSON (m)
Fru talman! I jordbruksutskottets betänkande nr 12 behandlas rege-
ringens redogörelse för utvecklingen inom äggproduktionen och för
utvecklandet och provningen av nya system för hållande av värphöns.
I den nya djurskyddslagen, som trädde i kraft den 1 juli 1988, före-
skrevs bl.a. att djur skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på
sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig
naturligt. Enligt djurskyddsförordningen får höns för äggproduktion
inte inhysas i burar. Enligt en övergångsbestämmelse till förordningen
får befintliga anläggningar för burhöns användas intill utgången av
1998.
Riksdagen beslutade då också att en utvärdering av arbetet med
forskning och försök beträffande olika system för hållande av värphöns
skulle göras i form av en s.k. kontrollstation efter en femårsperiod. Den
femårsperioden hade gått 1993. Det har alltså gjorts en utvärdering.
Därefter skall det göras en värdering varje år.
I beslutet för ett år sedan anslöt sig riksdagen också till dåvarande
regeringens bedömning att förbudet att hålla värphöns i bur skulle träda
i kraft som planerats. I sitt beslut underströk riksdagen dock att utveck-
lingen av burhönssystemet inte får innebära att svensk äggproduktion
slås ut och ersätts med ägg producerade i andra länders bursystem, som
ofta är sämre än de svenska.
Riksdagen ansåg också att läkemedelsindustrins behov av ägg för
tillverkning av näringslösningar m.m. måste beaktas vid bedömningen
av behovet av en fortsatt äggproduktion; den var viktig i sammanhang-
et.
Statens jordbruksverk har hösten 1994 på uppdrag av regeringen
också redovisat utvecklingen inom äggproduktionen och arbetet med
omställning av nuvarande burhållningssystem.
Prot. 1994/95:69
8 mars
Forskning och försök
rörande alternativ till
burhållning av värp-
höns
129
9 Riksdagens protokoll 1994/95 Nr 69
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
Utskottet behandlade under föregående riksmöte en mer ingående |
aktuella skrivelsen redovisar regeringen bl.a. vissa resultat från forsk-
|
Forskning och försök |
ning och provning av ny teknik. Resultatet från forskningen och prov- Inom ramen för provningen av ny teknik har också ingått studier av Regeringen har anfört att många problem återstår att lösa innan nå- Det är viktigt att få fram ytterligare erfarenheter från driften av de Utskottet har följt upp detta, men vi har också erinrat om de be- Risken är alltså mycket stor att den svenska produktionen av ägg Det allvarliga är att det i dag finns många burar som är i stort sett Fru talman! I debatten 1988 sade jag: ”Dagens svenska äggproduktion bedrivs huvudsakligen i burhöns- I sammanhanget bör dock konstateras att kraven från samhällets |
130
användning av antibiotika tillsammans har lett till äggproduktion främst
i bursystem.
När man nu, herr talman, från samhällets sida hastigt gör helt om
måste näringen ges tid, tänka efter, analysera, se helheten osv. innan
man går vidare. Det gäller att hålla öppet för olika lösningar och se vad
de kan innebära med hänsyn till de olika effekterna för miljö, hälsa och
produktkvalitet.
Nuvarande burhönssystem kan ge anledning till viss kritik vad gäl-
ler rörelsebehovet. Dock bör konstateras att det för närvarande inte
finns några alternativa system färdigutvecklade, i varje fall inte som
leder till bättre totalförhållanden för vare sig höns eller produktion.”
Därefter tog jag upp de försök som pågick och sade att de inriktades
i huvudsak på att förändra de bursystem som då fanns, så att burarna
blev större och bättre. Undersökningar hade gjorts och gjordes också
fortlöpande om stallar för golvhöns. Därefter tog jag upp det verkligt
allvarliga problemet i dess linda och sade:
”Höns i stort antal på golv medför en betydligt sämre djurhälsa. Det
skulle också bli svårt att stoppa sjukdomsspridning utan att använda
antibiotika i fodret. På 1940- och 1950-talen var dödligheten uppåt
50 % per år i medeltal. Höns i stora flockar utsätts nämligen för ett
socialt tryck. Följden blir att en del utestängs från foder och vatten,
andra får hackskador och kannibalism uppstår.
Det finns risk för att ett system utan burar fordrar avnäbbning och
antibiotika i fodret för att klara en något så när acceptabel djurmiljö.
En snabb avveckling av burhönshållningen innan bättre alternativ är
tillgängliga är till men för hönsen.”
Enligt den mening vi då hade måste de nya systemen för hönshåll-
ning uppfylla vissa bestämda villkor. Systemen får inte försämra miljön
för hönsen, t.ex. genom att antibiotika generellt måste användas i fodret
eller genom att avnäbbning måste ske. Äggens hygieniska kvalitet får
inte heller försämras, och arbetsmiljön får inte bli lidande.
Detta är i stort sett exakt samma uppfattning som vi gemensamt har
i dag. Det ger en liten tankeställare om vad som kommer att hända
framöver. Vi har förhoppningar om att det skall lyckas, men vi vet
också att väldigt många hönsplatser måste byggas till under de närmas-
te åren om man skall nå målet 1999. Man har sina dubier inför den
krassa verkligheten.
Det är glädjande att utskottet i dag är enigt om problembeskriv-
ningen och om att man skall tidigarelägga den här mera djuplodande
undersökningen. I annat fall är risken uppenbarligen mycket stor att
man äventyrar en stor del av den svenska äggproduktionen och gör sig
beroende av import av ägg. Det är precis det vi inte vill.
Trots enigheten i utskottet har vi en reservation från moderat håll. I
den framhåller vi att det är viktigt att uppmuntra producenterna att
investera i alternativa inhysningssystem. Vi menar dock att om man
skall få producenterna att göra detta, måste de få chansen att använda
det här under en viss avskrivningsperiod eller också måste staten lösa
in anläggningarna. I annat fall kommer av allt att döma ingenting att
ske. Det är allvarligt, eftersom vi i så fall inte har någon chans att till-
Prot. 1994/95:69
8 mars
Forskning och försök
rörande alternativ till
burhållning av värp-
höns
131
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
godose önskemål enligt de beslut vi har fattat år 1988 och som har |
Fru talman! Jag vill yrka bifall till den moderata reservation som är
|
Forskning och försök |
fogad till betänkandet och i övrigt till utskottets hemställan. Anf. 148 ANN-KRISTINE JOHANSSON (s) Fru talman! I djurskyddslagen, som trädde i kraft den 1 juli 1988, I samband med riksdagens beslut om den nya djurskyddslagen be- Beslutet i riksdagen i mars 1994 efter en noggrann genomgång med Riksdagen sade också i samma beslut att forskningen rörande alter- Slutligen beslöt riksdagen att regeringen skall återkomma varje år Fru talman! I den skrivelse som vi i dag behandlar redovisas en del De dominerande problemen är fjäderplockning och för hög dödlig- Den nya teknikutprovningen ser även på arbetsmiljön och luftkvali- |
132
Det återstår alltså en mängd problem att lösa innan någon produk-
tion av godkända intensiva inhysningssystem kan komma i gång. En
positiv faktor är att näringen har visat stort intresse av att etablera
golvhönsproduktion, och man är villig att delta i verksamheter som kan
ge förbättringar från både djurskydds- och kvalitetssynpunkt. Svensk
äggproduktion har fördelar gentemot den utländska produktionen bl.a.
på grund av vår hårda salmonellakontroll.
Utskottet ställer sig bakom regeringens överväganden i skrivelsen
om att det är viktigt att få fram erfarenheter från driften av intensiva
inhysningssystem. Därför bör den av Jordbruksverket satta begräns-
ningen vid tio anläggningar omprövas. Det skulle räcka med att be-
gränsa antalet höns i system som skall prövas. Jordbruksverkets gräns
vid 100 000 höns kan vara lämplig.
Vi vill också understryka vikten av att näringen och andra forsk-
ningsfinansiärer satsar tillräckliga resurser på utveckling kring nya
inhysningssystem.
Fru talman! Vi är inte beredda att ompröva riksdagens beslut om
avveckling av burhönssystemet. Men vi kan i viss mån hålla med om de
farhågor som framförs i motionerna angående omställningsarbetet.
Därför är det viktigt att regeringen följer denna fråga ytterst noggrant.
Utskottet anser att det inte finns tillräckligt med underlag för att närma-
re pröva behovet av särskilda övergångslösningar eller andra åtgärder
som nämns i motionerna.
Enligt ett utskottsbeslut skulle en mer utförlig kontrollstation för-
läggas till 1997 för att riksdagen skulle få ett mer fullständigt be-
slutsunderlag. Eftersom vi i dag kan se ett antal problem - de som jag
nämnt tidigare i mitt anförande - har ett enigt utskott beslutat att tidiga-
relägga kontrollstationen till år 1996.
Fru talman! Jag vill med det anförda yrka bifall till utskottets hem-
ställan och avslag på reservationerna.
Anf. 149 LENNART DALÉUS (c)
Fru talman! Jag vill i stort instämma i Ann-Kristine Johanssons re-
dovisning av utskottets resonemang. Det finns fyra punkter. De sam-
manfattar det allvar som utskottet, liksom regeringen i sin skrivelse, ser
på den här frågan med.
För det första konstateras att äggproducenterna själva är villiga att
delta i den verksamhet som leder till att etablera golvhönsproduktion.
Man gör det på stort allvar, och regeringen bör ta vara på det engage-
manget. Regeringen och Jordbruksverket bör ta fasta på den attityd som
producenterna redovisar och utnyttja den i det fortsatta arbetet.
För det andra konstaterar vi mycket tydligt att man bör ompröva de
begränsningar som ligger i Jordbruksverkets attityd till att i en fältfas
pröva ny verksamhet. Vi menar alltså att Jordbruksverket och regering-
en bör ompröva begränsningarna.
För det tredje vill vi inte i någon väsentlig del ompröva de beslut
som är fattade utan står fast vid beslutet om en avveckling av burhöns-
systemen.
Prot. 1994/95:69
8 mars
Forskning och försök
rörande alternativ till
burhållning av värp-
höns
133
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
För det fjärde är det mycket viktigt att tidigarelägga kontrollstatio- |
de.
|
Forskning och försök |
Vi har således i utskottet tagit det engagemang som finns på allvar Med det anförda vill jag yrka bifall till utskottets hemställan. Anf. 150 GUDRUN LINDVALL (mp) Fru talman! Det här är en fråga som Miljöpartiet har engagerat sig För att vi skall kunna lyckas med målsättningen att få bort burhön- Fru talman! Jag vill yrka bifall till hemställan i utskottets betänkan- För Miljöpartiet är det mycket viktigt att vi nu talar om för näringen Det är mycket viktigt att vi nu ser till att det satsas pengar på Man kan tycka att det har gått lång tid sedan 1988. Man kan tycka Vi tycker att det är oerhört bra med den kontrollstation som finns Jag yrkar alltså bifall till hemställan i utskottets betänkande. Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut skulle fattas den 15 mars.) |
134
Föredrogs
Näringsutskottets betänkande 1994/95 :NU14
Tilläggsbudget (prop. 1994/95:105 delvis)
Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 15 mars.)
Föredrogs
Näringsutskottets betänkande 1994/95 :NU 15
Kreditgarantier för fartygsfinansiering (prop. 1994/95:100 delvis)
Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 15 mars.)
Föredrogs
Näringsutskottets betänkande 1994/95:NU16
Avtal om avräkning vid handel med finansiella instrument och valuta
(prop. 1994/95:130)
Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 15 mars.)
Föredrogs
Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95:KU27
Riksdagens revisorers förslag angående tillsyn - innebörd och tillämp-
ning (förs. 1994/95:RR9)
Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 15 mars.)
Prot. 1994/95:69
8 mars
135
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
14 § Kommunallagsanpassning av kyrkolagen m.m. |
Föredrogs
|
Kommunallags- |
Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95:KU29 Anf. 151 ANDERS SVÄRD (c) Fru talman! Det här betänkandet handlar om kommunallagsanpass- Först skall jag ta upp den kyrkokommunala kompetensen. I reser- I en öppen folkkyrka borde det vara självklart att gudstjänster - det I reservation nr 6 tas kyrka-stat-frågan upp. Som utskottet mycket Redan nu står det emellertid klart att Kyrkoberedningens förslag Omfattningen av och innehållet i lagstiftningen är alltså en avgö- |
|
136 |
Jag yrkar alltså bifall till reservation nr 6. |
Anf. 152 PÄR-AXEL SAHLBERG (s)
Fru talman! Jag talar för utskottets majoritet. Detta betänkande rör
många frågor. Den övergripande frågan gäller en kommunallagsan-
passning av kyrkolagen. Den innebär egentligen en modernisering och
en ganska lagom - för att använda det berömda svenska ordet -
anpassning av Svenska kyrkans ordningar till de demokratiska
principer som i dag i övrigt gäller i vårt land.
I en motion avvisar Folkpartiet denna anpassning. Det förefaller va-
ra ett ganska märkligt sätt att hantera den nödvändiga moderniserings-
processen på.
Annars kan man se många av dessa lagändringar som tämligen for-
mella justeringar, men de har också, som vi har hört av Anders Svärd,
väckt en lång rad andra frågor. Somliga av dem har stöd av kyrkomötet.
Somliga avvisas av kyrkomötet. I sig illustrerar just detta de problem
som finns med den dubbla demokratiska form som vi nu har med flera
beslutsinstanser. Ibland kan man hävda ett och annat med stöd av kyr-
komötet. Om inte det går kan man här i riksdagen göra ett nytt försök
att få igenom sina förslag.
Det finns några mer övergripande innehållsliga frågor. Det finns ett
resonemang om medlemsbegreppet som i hög grad hänger ihop med
hela frågan om den förändrade relationen mellan staten och kyrkan. Det
är alldeles givet att det finns en lång rad problem som måste lösas. En
del av dem löses ganska väl genom de förslag som Kyrkoberedningen
har lagt ffam. Det kan hända att jag får anledning att återkomma till
detta.
Det här ger också anledning att nu ta upp frågan om relationen
mellan staten och Svenska kyrkan. Det kommer att läggas ffam förslag
om dessa ändrade relationer. Det är bra. Centerpartiet vill inte att rela-
tionen ändras. Man tror att man kan undvika frågan genom att föreslå
en folkomröstning.
Men vi lever i en ny tid. Den gamla ordningen med de stora mono-
polsystemen har nu tvingats ge vika, och den religiösa mångfalden
ökar.
Detta ger givetvis konsekvenser också för Svenska kyrkan. De av
Kyrkoberedningen föreslagna principerna svarar väl mot en avvägd
förändring. De historiska och kulturella banden kan upprätthållas, och
inom kyrkan får man äntligen chans att själv ta ansvar för och fatta
beslut om sin egen verksamhet. Även om man inom frikyrkorna över
lag inte tycker att förslaget går tillräckligt långt, menar jag att det av-
vägda förslaget är på rätt nivå historiskt och kulturellt och därför för-
svarbart.
I övriga delar av betänkandet och i de motioner som behandlas där
visas på en svårighet som knyter an till frågan om kyrkans frihet och
beslutsmyndighet över sig själv. Om man i lagstiftning vill rymma alla
de utmaningar och möjligheter som finns på olika platser i landet har
man ett problem. Kyrkans ambition är att driva äldrevård, ge interna-
tionellt bistånd, generöst ge service till medlemmar i grannförsamlingar
eller ge partistöd.
Prot. 1994/95:69
8 mars
Kommunallags-
anpassning av
kyrkolagen m.m.
137
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
Denna förslagslusta väcker en del oro och får mig att undra: Finns |
detta? Jag vet att det inte är så, men kanske skulle motionärerna passa
|
Kommunallags- |
sig litet, så att inte finansministern tror att det finns ett sådant ymnig- I måndags mötte jag representanter för den kyrka jag tillhör, Me- På motsvarande sätt måste Svenska kyrkan anpassas till de förut- Fru talman! På den här vägen är det här betänkandet ett litet steg, Jag yrkar därmed bifall till utskottets hemställan. Anf. 153 ANDERS SVÄRD (c) replik Fru talman! Jag blir litet konfunderad när jag hör en företrädare för Yrkandet i motionen och det som tas upp i reservationen gäller inte Jag föreställer mig, Pär-Axel Sahlberg, att de flesta samfund i Sve- Medlemskapsffågan och namnfrågan, som tas upp i en annan reser- |
138
Anf. 154 PÄR-AXEL SAHLBERG (s) replik
Fru talman! Det här är en litet komplicerad fråga. Även om detta
inte är rätt plattform för en sådan diskussion, kan man förstås rent teo-
logiskt diskutera frågan om vad de olika kyrkliga förrättningarna
egentligen per definition bör kallas. Det är då naturligtvis en poäng att
som Anders Svärd tala om dem som gudstjänster. Det låter då förfärligt
märkligt om en grannförsamlingsbo inte kan få vara med vid en guds-
tjänst.
Men det är ju inte riktigt gudstjänsterna i allmänhet som frågan
gäller, utan det som avses är den typ av kyrkliga förrättningar som
faktiskt kräver en mer personlig hantering och ett annat tillvägagångs-
sätt. Det är då inte så där alldeles förfärligt enkelt att här i riksdagen
bestämma att detta generellt skall vara möjligt, antingen på vilket sätt
som helst eller efter någon bestämd ordning. Det här är enligt min upp-
fattning ett av de tydligaste skälen till att kyrkan behöver ha frihet vad
gäller sitt eget fögderi, och det talar då för en förändrad relation mellan
stat och kyrka.
Flera församlingar i landet har genomfört ett ganska avancerat
clearingsystem vad gäller begravningsväsendet. Det finns naturligtvis
möjligheter att utveckla de här systemen, men det är inte riktigt det som
frågan nu handlar om. Vad det handlar om är att riva gränshinder, och
det är jag för, men då måste man veta hur det skall lösas kostnadsmäs-
sigt.
Anf. 155 ANDERS SVÄRD (c) replik
Fru talman! Jag märkte redan i Pär-Axel Sahlbergs huvudanförande
att han har missförstått frågan. Han blandade nämligen då ihop detta
med andra motioner, i vilka talas om rätten att driva ålderdomshem,
kyrkans rätt att ge bistånd och annat. Men det är inte det vi pratar om
nu. Nu handlar det faktiskt om en möjlighet, inte en generell rätt för
någon att ställa krav men en möjlighet för den lokala församlingen att,
naturligtvis inom ramen för den budget som har fastställts, vara gene-
rös. Det är det det handlar om. Det är fråga om praktisk decentralise-
ring.
Det är ingen poäng, Pär-Axel Sahlberg, att kalla det här för guds-
tjänster. Det är fråga om kyrkliga handlingar som sker i gudstjänst.
Eftersom Svenska kyrkan är ett trossamfund och eftersom man utför de
här handlingarna i samband med en gudstjänst, menar jag att man skall
benämna saker vid deras rätta namn. Det är därför det är så främmande
att vi här i riksdagen har beslutat om regler som gör att detta faktiskt är
förbjudet. Det är bara det jag pratar om.
Jag tror alltså inte att vare sig finansministern eller någon annan be-
höver vara rädd för att det här kommer att handla om stora kostnader.
Det är inte det det handlar om, men jag kan i och för sig se poängen i
Pär-Axel Sahlbergs påpekande, eftersom det dras in pengar ganska
friskt just nu. Jag tror alltså inte att detta tillnärmelsevis kommer att
kunna bli ett argument i den här frågan. Det handlar bara om att ge den
lokala församlingen rätt och möjlighet att fungera gentemot sina med-
lemmar såsom man bör fungera när man tar ansvar i så viktiga frågor.
Prot. 1994/95:69
8 mars
Kommunallags-
anpassning av
kyrkolagen m.m.
139
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
Anf. 156 PÄR-AXEL SAHLBERG (s) replik Fru talman! Jag tror inte att jag har missuppfattat just den här frå- |
gan. Att jag sedan valde att baka ihop ett antal sådana här servicefrågor
|
Kommunallags- |
- om jag får fortsätta att kalla dem så - hänger, som Anders Svärd Jag skulle ändå vilja återkomma till själva definitionen. Det är fak- - utan det handlar om en speciell, personligt inriktad service som Frågan om begravningsväsendet har lösts delvis genom ett clearing- Vi skall nog inte förenkla den här frågan i överkant. Till slut hand- Anf. 157 CARL-JOHAN WILSON (fp) Värderade talman! Jag har väckt en ganska omfattande motion med Jag hör till dem som önskar att Svenska kyrkan skall befrias från Jag har föreslagit att uttrycket "medlem i församling" skall ändras Konstitutionsutskottets kansli har gjort en mycket intressant sam- |
140
I min motion ingår också ett förslag om att kyrklig kommun skall ha
rätt att lämna internationell katastrofhjälp och annat bistånd. Utskottet
meddelar att den möjligheten nu finns. Därmed måste jag alltså vara
nöjd.
Flera andra punkter i min motion har tillgodosetts relativt tillfreds-
ställande, genom att utskottet hänvisar till pågående arbete eller till att
regeringen är uppmärksam på de av mig aktualiserade problemen och
förbereder åtgärder med anledning av det.
Jag har också föreslagit att riksdagen skall begära att regeringen i
samråd med Svenska kyrkans centralstyrelse låter utreda hur man kan
lösa problemet med att ge en församlingsmedlem i Svenska kyrkan full
tillhörighet till en församling där han/hon inte bor. Jag tror att den
möjligheten kommer att bli mycket attraktiv, när Svenska kyrkan skiljs
från staten. Åtskilliga utflyttade kyrkomedlemmar kan vilja behålla sitt
medlemskap i hembygdens kyrka. Det kan också vara så att man känner
särskilt engagemang för en viss profilering av verksamheten som finns i
en annan församling än i den där man själv bor.
Nu räknar tydligen konstitutionsutskottet med att även detta skall
lösas i den fortsatta behandlingen av Kyrkoberedningens förslag om de
framtida relationerna mellan staten och Svenska kyrkan, och det accep-
terar jag. Så småningom får Svenska kyrkan förhoppningsvis lösa pro-
blemet utan inblandning av Sveriges riksdag.
Värderade talman! På en punkt blev jag först direkt förvånad över
konstitutionsutskottets behandling. Det gäller mandatperiodernas längd
för kyrkofullmäktige.
Propositionens titel är Kommunallagsanpassning av kyrkolagen. Jag
hade väntat att en anpassning av de kyrkokommunala mandatperioder-
na till övriga allmänna vals mandatperioder skulle vara det första man
kom att tänka på.
Trots min förvåning när det gäller detta, kan jag känna sympati för
att utskottet inte föreslår att min motion skall bifallas på denna punkt.
Jag uppfattar nämligen att huvudorsaken är att regering och utskott
förutsätter att relationerna mellan kyrka och stat kommer att ändras så
snart att det inte mer än någon enstaka gång blir aktuellt med kyrkoval
ett ”eget år”. Då kan det t.o.m. vara en poäng att kyrkovalet blir det
enda aktuella det året och inte - som hittills - kommer i skymundan för
val till riksdag, landsting och kommunfullmäktige.
Värderade talman! Konstitutionsutskottet verkar knappast vara på-
verkat av något förslag i någon motion med anledning av regeringens
proposition om kommunallagsanpassning av kyrkolagen. Ändå har
utskottet lyckats behandla ärendet så att det enligt min uppfattning
lovar gott inför framtida behandling av relationsärendet kyrka-stat.
I reservation nr 7 redovisar Birgit Friggebo ett antal preciseringar
som bör ingå i ett uppdrag till regeringen inför kommande proposition
om att skilja kyrkan från staten. I motsvarande text i betänkandets ma-
joritetsskrivning hänvisas till att Kyrkoberedningens förslag för närva-
rande bereds inom Civildepartementet och att regeringen tänker agera i
ärendet redan till 1995 års kyrkomöte. För dem som arbetar på Civil-
Prot. 1994/95:69
8 mars
Kommunallags-
anpassning av
kyrkolagen m.m.
141
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
departementet vore det säkert värdefullt att redan nu få en tydlig signal |
Därför yrkar jag bifall till Birgit Friggebos reservation nr 7.
|
Kommunallags- |
Anf. 158 PÄR-AXEL SAHLBERG (s) replik Fru talman! Det finns en särskilt kritisk punkt i hela den här för- Det kommande förslaget om tillhörighet kan vara en lösning, även Den fråga som Carl-Johan Wilson tar upp när det gäller de territo- När det sedan gäller kyrkovalet drar Carl-Johan Wilson rätt slutsats, När det gäller kyrka-stat-frågan, tror jag att Civildepartementet lä- Anf. 159 CARL-JOHAN WILSON (fp) replik Värderade talman! Jag skulle kunna tänka mig att föra ett långt re- |
142
Anf. 160 LARS LEIJONBORG (fp)
Fru talman! Jag vill i min egenskap av suppleant i konstitutionsut-
skottet något komplettera min partivän Carl-Johan Wilsons inlägg samt
yrka bifall till reservation 1 och motivera vårt ställningstagande.
Folkpartiets inställning i denna fråga är ju mycket enkel, nämligen
att om vi löser huvudfrågan, dvs. relationerna mellan staten och kyrkan
på ett bra sätt, kommer allt det andra som behandlas i detta betänkande
att lösa sig alldeles automatiskt. Den tankegången är ju inte märkvärdi-
gare - det vill jag säga till Pär-Axel Sahlberg - än att den nämns i pro-
positionen. Precis det argumentet framförs att man kan ifrågasätta om
det nu finns anledning att fullfölja traditionen med en nära anpassning
av kyrkans lagar till kommunala förhållanden. Propositionen landar på
en annan slutsats, men vi tycker att detta ifrågasättande är synnerligen
motiverat.
Jag hade en central position i Folkpartiet redan under Folkpartire-
geringens dagar 1978-1979, då kyrkominister Bertil Hansson lade ffam
en proposition till kyrkomötet om en relationsförändring mellan staten
och kyrkan. Propositionen avslogs tyvärr med relativt knapp majoritet.
I det skedet stod statsmakterna inför ett strategival: Hur skulle föränd-
ringsarbetet drivas vidare? Man valde då en strategi att gå vidare med
ett antal inomkyrkliga reformer.
Jag tycker att det i och för sig fanns goda motiv för detta. Men det
som man hela tiden måste fråga sig, om man i likhet med mig och mitt
parti är ytterst angelägna om att nå fram till en lösning av huvudfrågan,
är huruvida det successiva arbetet med inomkyrkliga reformer försenar
lösningen av huvudfrågan.
Nu har det gått mer än 15 år sedan detta tillfälle. Det finns alltså
anledning att ställa frågan: Har vi genom den strategi som då valdes
och som hade stöd från många partier försenat lösningen av huvudfrå-
gan? Det är väl ingen som har något definitivt svar på detta, men det
finns anledning att ställa frågan.
I detta läge ser vi det hela som ganska enkelt. Nu är en lösning av
huvudfrågan inom räckhåll. Även om man skulle gå på den aktuella
utredningens huvudförslag kommer Svenska kyrkans kommunstatus att
upphöra. Alla dessa frågor kan då lösas på det sätt som de bör lösas,
nämligen genom interna beslut i Svenska kyrkan.
Avslutningsvis anser vi inte att det beredningsförslag som nu före-
ligger i oförändrat skick bör ligga till grund för det slutliga beslutet. Vi
menar att man inte kan hävda att det nu liggande förslaget innebär en
slutlig lösning av denna fråga. Genom grundlagsfästandet av Svenska
kyrkans särställning i förhållande till andra trossamfund kommer vi i
bästa fall att leva med en oklar ställning.
Om en utlänning skulle komma till Sverige i början av 2000-talet
och, om denna reform genomförs på det sätt som det nu förefaller,
fråga om det finns en statskyrka i Sverige, måste man med tanke på
grundlagsregleringen och den övriga lagregleringen svara ja på den
frågan. Eftersom de argument som har framförts här tidigare i debatten
strider mot min kända mycket starka övertygelse om hur ett pluralistiskt
samhälle bör utforma statens relationer till religiösa samfund, landar vi
Prot. 1994/95:69
8 mars
Kommunallags-
anpassning av
kyrkolagen m.m.
143
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
på slutsatsen, att för att åstadkomma en principiellt riktig och varaktig |
tetsförslag komma till stånd.
|
Kommunallags- |
Fru talman! Med det anförda yrkar jag bifall till reservation 1 till Anf. 161 PÄR-AXEL SAHLBERG (s) replik Fru talman! Lars Leijonborg säger att också han är angelägen om att Redan under beredningen - det skall jag gärna säga - flaggade man Därför tycker jag att Kyrkoberedningen på ett mycket förnämligt Jag ser det inte som någon som helst nackdel - snarare tvärtom - Jag tror att vi kommer att få litet bekymmer framöver, eftersom Anf. 162 LARS LEIJONBORG (fp) replik Fru talman! Jag vill ju inte tappa tron på att det skall vara möjligt Min innerliga förhoppning är ju att regeringen skall göra sådana |
|
144 |
justeringar i Kyrkoberedningens förslag att det blir en bred uppslut- |
ning, dels här i parlamentet, dels ute i samhället. Jag hoppas också att
de som har känt sig mest besvärade av den nuvarande ordningen -
frikyrkorna, katolska kyrkan, muslimer, judar och många andra grupper
- känner att frågan löses. Tyvärr känner de inte så, vilket också mycket
tydligt har framgått av debatten under senare tid, med Kyrkoberedning-
ens huvudförslag. Det är därför som förslaget skulle behöva korrigeras
på några få men viktiga punkter.
Anf. 163 PÄR-AXEL SAHLBERG (s) replik
Fru talman! Det är därför som jag poängterar att det blir väldigt
komplicerat om vi har två, om än icke så stora, partier som på ömse
sidor hoppar av den gemensamma båten. Därför är det viktigt att vi ser
detta, inte bara utifrån strikt teoretiska modeller av vad en religionsfri-
het skulle tänkas innebära utan att vi också ser det ur ett historiskt och
kulturellt perspektiv.
Det är där som jag ser en kvalitet i att nedtona det som Lars Leijon-
borg nu talar om och som Bertil Hansson har redogjort för i Kyrkobe-
redningens material och ändå försöka att åstadkomma en god balans.
För frikyrkornas del kommer detta lagrum att ge utrymme för en mera
officiell status, där de får chans att utveckla sina egna arbetsformer
utifrån sina egna grundvalar. Detta gäller inte minst de invandrarsam-
fund som passar väldigt dåligt in i det Förenings- och Organisations-
Sverige som vi har och deras möjligheter att få en officiell status som
kyrkor.
På den punkten tycker jag att förslaget är mycket bra och mycket
starkt. Det innebär dock inte att vi kan gå hela den långa principiella
vägen till en formell religionsfrihet i mer inskränkt mening. Historiska
och kulturella skäl motiverar att vi inte gör det nu.
Många års utredande talar för att det nu är angeläget att ligga kvar i
själva huvudfåran och att följa den.
Anf. 164 LARS LEIJONBORG (fp)
Fru talman! Jag spårar trots allt en viss dubbelhet i Pär-Axel Sahl-
bergs argumentering.
Å ena sidan antyder han att Kyrkoberedningens förslag måste ses
som en kompromiss. Då antyder han att det egentligen, enligt hans
uppfattning, borde ha sett något annorlunda ut - han har kompromissat
med någon annan.
Å andra sidan utgjuter han sig ganska vältaligt om att denna kom-
promiss är mycket bra. Jag beklagar det.
Jag är definitivt inte främmande för kompromisser i denna fråga. Så
viktigt är det att nå fram. Men trots allt måste en kompromiss ligga
inom det område som är principiellt försvarbart och där frågan löses.
Det är, tyvärr, vår bedömning att Kyrkoberedningens majoritetsförslag
utan korrigeringar inte gör det. Men alldeles oavsett hur det blir med
den frågan förefaller det att bli någon form av beslut som innebär att
Kyrkans kommunstatus kommer att upphöra.
För att, till sist, återgå till dagens huvudämne innebär det att det inte
finns något behov av att forcera fram en lösning i de detaljfrågor som
Prot. 1994/95:69
8 mars
Kommunallags-
anpassning av
kyrkolagen m.m.
145
10 Riksdagens protokoll 1994195 Nr 69
Prot. 1994/95:69
8 mars
Stöd till politiska
partier
146
föreligger i dagens betänkande. Jag tycker således att man med mycket
gott samvete kan skjuta dessa frågor till inomkyrkliga beslut så snart
huvudfrågan lösts.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 15 mars.)
Föredrogs
Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95:KU34
Stöd till politiska partier (prop. 1994/95:100 delvis)
Anf. 165 BIRGER HAGÅRD (m)
Fru talman! Det är en truism att säga att det råder en önskan att
åstadkomma besparingar i det här landet. Vi påminns om detta dagligen
och stundligen. I dag har vi kunnat lyssna till finansdebatten. Men en
del inlägg karakteriserades kanske inte precis av en vilja att spara.
Snarare verkade det som om spenderbyxoma på sina håll fanns på.
Alltnog, turen har nu kommit till partistödet. Det är väl rätt rimligt
att också partierna själva när det gäller den egna verksamheten bidrar
till sparandet.
Här har regeringen föreslagit en blygsam nedskärning om 12 miljo-
ner. Men i en motion av Gun Hellsvik m.fl. föreslås ytterligare en ned-
skärning om bortemot 80 milj.kr. Det kan tyckas mycket med 80 miljo-
ner av de 230 miljoner som det här är fråga om på 18-månadersbasis.
Å andra sidan skall vi betänka att detta inte är den enda formen av
partistöd som utgår. 1992 utgick 252 miljoner kronor i kommunalt
partistöd. Till detta kom stöd från landstingen till partierna med 139
miljoner. Omräknat på 18-månadersbasis kan man utan vidare konsta-
tera att kommuner och landsting ger de politiska partierna ca 600 mil-
joner kronor i stöd. Härtill kommer, som sagt, de 230 miljonerna från
staten. Det rör sig alltså om bortemot 1 miljard kronor i stöd till de
politiska partierna. Mot den bakgrunden betyder det inte särskilt
mycket att man föreslår en relativt kraftig neddragning av det statliga
partistödet.
Till detta kan naturligtvis också läggas en rad olika principiella as-
pekter. Partistödet tillkom på 1960-talet. Syftet var att vitalisera partili-
vet. Man såg partierna som bärare av samhällsinformation. Partierna
hade ansvaret för den politiska debatten.
Nu med facit i hand kan man naturligtvis med rätta fråga: Nå, har
det blivit så mycket bättre under de senaste decennierna? Har partierna
verkligen vitaliserats? Är det på den vägen som medborgarna kanalise-
rar sina politiska intressen?
Tyvärr tror jag att vi får säga att vi har anledning att vara besvikna.
För det politiska livet i våra partier är det sannerligen ingen dans på
rosor. Tvärtom är det kanske på andra vägar som det politiska intresset
kommer till uttryck.
Det har en gång sagts att partier är fria staters liv, och det är nog
riktigt. Men det bör vara fria partier. Det råder ingen tvekan om att ju
större beroendet av stöd från det allmänna blir, desto mindre fria är
partierna i själva verket. De har alltså kommit att bli beroende av det
allmänna. Det kan naturligtvis diskuteras i vilken utsträckning det är
särskilt bra.
Sedan skall jag emellertid gärna medge att det också finns faktorer
som talar för att ett visst stöd ges från det allmännas sida gentemot de
politiska partierna.
Fru talman! Nog är det rätt så rimligt att också de politiska partierna
får bära sin börda när vi nu tvingas till omfattande nedskärnignar. De
nedskärningar som görs när det gäller det statliga partistödet är sanner-
ligen inte särskilt imponerande.
Jag skulle hoppas - men jag vet att så inte kommer att ske - att
riksdagen övervägde vår förpliktelse gentemot allmänheten i dessa
besvärliga tider, att man verkligen på skarpen tog itu med partistödet
och att man godkände den motion som här har förelagts och därmed
också den reservation som finns från oss moderater.
Jag ber att få yrka bifall till den moderata reservationen i betänkan-
det.
Anf. 166 INGVAR JOHNSSON (s)
Fru talman! När jag lyssnade till Birger Hagård kom jag att tänka på
förra årets debatt om partistödet. Då liksom nu stod sex partier bakom
en majoritetsskrivning med förslag som innebar en besparing om ca 10
%. Och då liksom nu reserverade sig ett parti, därför att man ville ha
mycket kraftiga nedskärningar i partistödet.
Men skillnaden är att det förra året var Ny demokrati som föreslog
att stödet skulle halveras på tre år. Nu när Ny demokrati inte finns med
har Moderaterna tagit över deras roll. Moderaterna föreslår nu att stö-
det direkt skall minska med en tredjedel.
Om man studerar lan Wachtmeisters reservation från förra året fin-
ner man faktiskt att hans förslag om en halvering på tre år skulle ha
inneburit att stödet detta år på ettårsbasis skulle ha blivit ca 85 miljoner
kronor. Birger Hagård föreslår nu 75 miljoner på ettårsbasis - en kraf-
tig försämring, även jämfört med det som Ny demokrati förra året stod
för.
Det som förvånar mig mest är ändå inte Moderaternas stora ned-
skärningar i sig, utan det är att Birger Hagård och lan Wachtmeister
använder samma märkliga argumentering för sina nedskärningar. Man
använder t.o.m. samma ord.
Moderaterna motiverar i reservationen sitt förslag om nedskärning
av partistödet med ”betydelsen av ett politiskt vitalt och oberoende
partiliv”. De som lyssnade på lan Wachtmeister i debatten förra året vet
att han sade att effekten av nedskuret partistöd skulle bli att
”demokratin vitaliseras därför att man tvingas arbeta mer”.
Naturligtvis måste partierna vara med och spara när ekonomin är
som den är. Därför föreslår vi liksom förra året en besparing motsva-
rande 10 %. Nu sade Birger Hagård att det är en blygsam besparing.
Prot. 1994/95:69
8 mars
Stöd till politiska
partier
147
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
Men kravet på nedskärningar är större när det gäller partistödet än den |
ring. Vi var förra året alla överens, utom Ny demokrati, om att det var
|
Stöd till politiska |
rimliga besparingar. Nu vill ni moderater skära ned så mycket mer. Det Jag tror att det tvärtom är så att ett väl avvägt partistöd är viktigt Jag vet om Birger Hagårds förflutna i hans egen ungdomsrörelse. Det är kanske populärt, för att inte säga populistiskt, att försöka att Fru talman! I övrigt innehåller betänkandet en rad konsekvensänd- Anf. 167 BIRGER HAGÅRD (m) Fru talman! Det var ett riktigt dåligt försvar för en riktigt dålig sak, Ingvar Johnsson talar i samma andetag om hur det före det fantas- Jag tror att partierna klarar sig bra utan partistöd, men vi får väl av- |
148
Anf. 168 INGVAR JOHNSSON (s)
Fru talman! Det var tydligen känsligt att jämföra Moderaterna med
Ny demokrati. Det låter som om man har tagit över både talskrivare
och ideologer från Ny demokrati. Birger Hagård säger att det är ett
dåligt försvar för volymen på partistödet. Det föreslog ni själva förra
året. Då hade de borgerliga företrädarna ungefär samma resonemang
som jag har i dag om vikten av ett bra partistöd. Det är bara ett borger-
ligt parti, Moderaterna, som har åsikten att skära ned.
Birger Hagård blev så arg för det jag sade om bidragen på 70-talet
till Högerpartiet och Folkpartiet från näringslivet. Jag var aktiv i SSU
på den tiden. Högerpartiet och Folkpartiet vägrade konsekvent att re-
dovisa vad man hade för stöd från näringslivet. Det knäckte vi från
SSU genom att köpa en aktie i varje företag och gå in och ställa frågor.
Vi fick kartlagt miljonerna som rullade från näringslivet. Jag var på ett
antal bolagsstämmor själv som representant för SSU och mötte ofta en
lynchstämning när frågorna besvarades.
Anslagen från fackföreningsrörelsen till det socialdemokratiska
partiet har aldrig varit hemliga och kommer aldrig att vara hemliga. De
har alltid redovisats öppet. Men jag tog det här som exempel på hur det
var innan partistöden infördes just därför att vi ser mycket av detta i
andra länder där inte partierna genom samhällets försorg har getts rim-
liga förutsättningar att finansiera sin verksamhet. Det leder inte till en
vitaliserad demokrati. Det leder till dess motsats. Det vet vi genom
många exempel runt om i världen.
Anf. 169 BIRGER HAGÅRD (m)
Fru talman! Pengarna från fackföreningsrörelsen, säger Ingvar
Johnsson, har aldrig varit hemliga. Nej, men det var rätt besvärligt att
komma åt de uppgifterna lika fullt, kanske lika besvärligt som Ingvar
Johnsson tyckte att det var när han fick den öppna redovisningen från
de olika företag som skänkte pengar till en politisk rörelse som i varje
fall inte försökte komma åt deras existens.
En sak kan konstateras: Aldrig hade fackföreningsmedlemmarna
något inflytande över vart pengarna skänktes.
En annan sak i sammanhanget. Ingvar Johnsson talar om att Ny de-
mokrati skulle ha en uppfattning som liknar den som vi för ffam från
Moderata samlingspartiet och som vi fört ffam långt innan Ny demo-
krati över huvud taget var påtänkt. Ja visst, Ny demokrati hade inte
bara vansinnigheter, det var många kloka synpunkter som kunde föras
ffam ffån det partiet. Jag tycker att Ingvar Johnsson som företrädare för
ett parti som satt sig i knät på Vänsterpartiet, f.d. kommunisterna, kan-
ske inte så f.d. kommunistiskt, inte har så förfärligt mycket att säga i
sådana här saker.
Anf. 170 INGVAR JOHNSSON (s)
Fru talman! Birger Hagård säger att hans åsikter har varit föregång-
are till Ny demokratis åsikter. Jag vet inte så mycket om det. Jag vet
däremot att den borgerliga regeringen under de tre borgerliga åren -
jag utgår ffån att det gäller även de fyra borgerliga riksdagsgrupperna -
Prot. 1994/95:69
8 mars
Stöd till politiska
partier
149
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
och vi varit helt överens om nivån på partistödet. Det var Ny demokrati |
demokrati bara hade åsikter som liknade dem som Birger Hagård har,
|
Stöd till politiska |
utan de använde exakt samma argument, exakt samma ord när de på- Jag tycker att Birger Hagård bör se sig om när han är ute i världen Jag tycker än en gång, fru talman, att talet om att nedskärningar av Anf. 171 BIRGER HAGÅRD (m) Fru talman! Det finns anledning, Ingvar Johnsson, att inte bara utgå Jag ställer än en gång frågan till Ingvar Johnsson om detta har skett. Jag skulle kunna åstadkomma en travestering på en känd dikt som Anf. 172 INGVAR JOHNSSON (s) Fru talman! Jag tycker fortfarande att Birger Hagård ger uttryck för Sedan tror jag nog ändå att man kan påstå att demokratin på många Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut skulle fattas den 15 mars.) |
150
Föredrogs
Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95 :KU35
Anslag till Datainspektionen (prop. 1994/95:100 delvis)
Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 15 mars.)
Föredrogs
Justitieutskottets betänkande 1994/95:JuU9
Några frågor angående EG-domstolen (prop. 1994/95:133)
Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 15 mars.)
Föredrogs
Justitieutskottets betänkande 1994/95 :JuU 10
Särskild utlänningskontroll (skr. 1994/95:132)
Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 15 mars.)
Föredrogs
Lagutskottets betänkande 1994/95 :LU 17
Ansvar för skada vid internationell järnvägstrafik, m.m. (prop.
1994/95:111)
Anf. 173 AGNE HANSSON (c)
Fru talman! Vi skall nu debattera ett kanske något mindre känsligt
ämne och förhoppningsvis också med ett något lägre tonfall.
I det betänkande som vi nu skall debattera behandlas dels förslag
till lagändring som krävs för att svensk rätt skall anpassas till tilläggs-
bestämmelserna till reglerna om internationell järnvägstrafik enligt
1980 års fördrag som Sverige har tillträtt. Dels skall vi behandla frågan
om fördelning av ansvaret för skada vid inrikes järnvägstrafik och om
huruvida de nuvarande reglerna bör ändras eller inte.
I den första frågan är utskottet enigt om att tillstyrka regeringens
proposition. I den andra frågan råder delade meningar.
Prot. 1994/95:69
8 mars
Ansvar för skada vid
internationell järn-
vägstrafik, m.m.
151
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
Från Centerns sida menar vi att skadeståndsansvaret borde delas i |
lerna skall ansvaret för skador som drabbar passagerare och godstrans-
|
Ansvar för skada vid |
porter bäras av det trafikföretag med vilket befordringsavtal har slutits, Regeringen och utskottsmajoriteten vill inte göra någon sådan änd- Att avstå från en uppdelning i likhet med de internationella reglerna I en interpellationsdebatt som jag hade med kommunikationsminis- Majoriteten bygger också sitt avslagsyrkande av centermotionen på Utskottsmajoriteten erkänner i sin skrivning att det är mindre till- Vidare säger utskottsmajoriteten att man delar regeringens bedöm- Vad majoriteten egentligen säger i sin motivering är att de tror att |
152
Hur vill Bengt Kronblad, som är majoritetens företrädare, motivera
för en kund som har råkat ut för en skada att han inte skall vända sig till
det trafikföretag med vilket vederbörande har slutit ett avtal? Det är väl
ganska självklart att den som lidit skada vänder sig till den som man
naturligt har uppfattat har åstadkommit skadan, nämligen det trafikföre-
tag som man har anlitat.
Ett ytterligare viktigt skäl till ändringen som vi föreslår i motionen
är att skaderiskema kan minskas och förebyggas betydligt bättre. En
ordning med trafikföretagen som ansvarssubjekt bör leda till minskade
skaderisker, eftersom trafikföretagen har de största möjligheterna att
påverka dessa risker och att ständigt arbeta för att eliminera dem. Ju
bättre de lyckas med det, desto framgångsrikare blir de i sitt trafikarbe-
te. Är inte majoriteten intresserad av ett förebyggande trafikskadearbe-
te? Om ni är det, på vilket sätt vill ni då förebygga skaderisker, om ni
inte vill välja den för trafikföretagen självmotiverade vägen?
Fru talman! De övervägande skälen, som majoriteten uttrycker det,
talar för att ansvarsfördelningen av skador vid järnvägstrafik placeras
på det sätt som föreslås i centermotionen och inte enligt den modell
som valts av majoriteten. Därför ber jag att beträffande mom. 2 i be-
tänkandet få yrka bifall till reservationen och i övrigt bifall till utskot-
tets hemställan.
Anf. 174 BENGT KRONBLAD (s)
Fru talman! I lagutskottets betänkande 1994/95:17 behandlas, som
Agne Hansson tidigare sade, ansvaret för skada vid järnvägstrafik.
Beträffande skada vid den internationella järnvägstrafiken är lagut-
skottet helt enigt om ersättningsreglerna. Vid ansvar för skador vid
inrikes järnvägstrafik har dock Centerpartiet som vi tidigare hörde en
avvikande mening som de har format i en reservation.
Fru talman! Jag vill här avge följande motiv till lagutskottets ställ-
ningstagande:
Enligt järnvägstrafiklagen är det ansvariga rättsobj ektet
”järnvägen”, såväl när det gäller skador som drabbar passagerare och
godstransportkunder som när det gäller skador som drabbar andra.
Lagen innehåller visserligen inte några definitioner av begreppet järn-
vägen, men det torde inte råda något tvivel om att ansvariga rättssub-
jekt enligt lagen är de rättssubjekt som driver själva infrastrukturen.
Skador i samband med järnvägstrafik kan uppstå på grund av defek-
ter hos rullande material eller misstag av tågförare, men lika ofta eller
oftare uppstår de på grund av att t.ex. räls eller banvallar är skadade, att
signalanordningar är ur funktion eller att det finns någon annan brist i
själva infrastrukturen. De kan också uppstå på grund av vårdslös trafik-
ledning.
I många fall är det omöjligt att peka ut den omständighet som föran-
ledde skadan. Infrastrukturen är det värdemässigt tyngsta och det mest
sårbara elementet i järnvägstrafiken. Järnvägsansvaret bör därför inte
delas upp utan ligga på innehavaren av infrastrukturen. Då behövs inte
de försäkringslösningar som annars blir aktuella för att se till att den
skadade passageraren får ersättning. Ansvarssubjektet är och bör alltid
Prot. 1994/95:69
8 mars
Ansvar för skada vid
internationell järn-
vägstrafik, m.m.
153
Prot. 1994/95:69
8 mars
Ansvar för skada vid
internationell järn-
vägstrafik, m.m.
154
vara solvent, Agne Hansson, för att den som skadas skall ha möjlighet
till ersättning.
Dessutom blir skaderegleringen mer enhetlig än om exempelvis
varje trafikföretag skall betala ersättning till sina avtalsparter, eftersom
trafikföretagen ändå regressivt får ersätta den som driver infrastruktu-
ren i den mån inträffade skador har vållats av trafikföretagen. Därmed
finns det incitament för dessa att noga förebygga skador. Därmed har
jag svarat på en av Agne Hanssons frågor.
Enligt lagutskottets uppfattning har det här synsättet i fråga om an-
svarighetens placering, som ligger till grund för den nuvarande svenska
lagstiftningen och som Sverige också hävdat i det internationella arbe-
tet, också goda skäl för sig.
Fru talman! Mot denna bakgrund anser lagutskottet att det för när-
varande inte bör göras någon ändring i rättsläget avseende ansvarets
fördelning vid inrikes trafik och därmed att det inte behövs någon de-
finition av begreppet järnväg i järnvägstrafiklagen. Denna ståndpunkt
medför att ansvarsfördelningen vid inrikes trafik kommer att skilja sig
från ansvarsfördelningen vid internationell trafik. Detta är visserligen
mindre tillfredsställande, men får godtas. Skulle den revision som just
nu pågår innebära att ansvaret enligt konventionen fördelas på något
annat sätt än enligt järnvägstrafiklagen får frågan om ansvarsfördelning
vid inrikes trafik tas upp till förnyat övervägande.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag understryka att vi socialdemo-
krater vill slå vakt om konsumenternas rätt till ersättning vid uppkom-
men skada. Då är det viktigt att ansvarssubjekten är solventa. Till skill-
nad från Agne Hansson och hans centerparti menar vi att det är utom-
ordentligt viktigt att konsumenterna skyddas och inte behöver gå till
olika grupperingar för att få sin skada reglerad mot exempelvis ett
trafikbolag som inte har någon täckning för större skador.
Lagutskottet föreslår också en förändring i propositionen beträffan-
de ikraftträdandet. Vi föreslår att den 1 maj 1995 blir datumet för
ikraftträdandet.
Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till lagutskottets hemställan
och avslag på Centerpartiets reservation.
Anf. 175 AGNE HANSSON (c)
Fru talman! Ansvarsobjekten är inte solventa, säger Bengt Kron-
blad. Det behöver de naturligtvis vara. Jag förstår inte att de skulle
framstå som om de inte var det i den lösning som vi väljer.
Det faktum att man lägger ansvaret på trafikinnehavaren, vilket är
det naturliga, innebär inte att den som äger infrastrukturen går fri i ett
skadeärende. Det löser man genom regresskrav och på annat sätt. Jag
har egentligen inte fått något svar på varför man måste ägna sig åt att
definiera vad järnvägen är, när det är ganska naturligt för den som lider
en skada att vända sig till det trafikföretag som man har haft ett avtal
med.
Jag tycker att den motivering som Bengt Kronblad här har angett
ganska mycket tyder på att majoriteten chansar och tror att man kan
påverka de andra staterna att anta den nuvarande ordningen enligt
svensk järnvägstrafiklag för att hindra att en avreglering av järnvägen
kommer till stånd. Det är ett destruktivt sätt, som jag ser det.
Om man skall starta en avreglering, vilket jag inte fick något besked
om, och då kommer att ändra reglerna enligt den linje som vi nu har
föreslagit, är det bättre att man gör det här och nu på en gång.
Jag fick heller inte veta vilket motiv det egentligen är, Bengt Kron-
blad, som ligger till grund för att man inte löser detta på det enklaste
sättet, genom att en skadelidande naturligt vänder sig till den som man
har avtalet med, alltså trafikföretaget i fråga.
Slutligen fick jag heller inte svar på hur majoriteten vill förebygga
skaderisker om man inte väljer den självmotiverade vägen. Ju mer man
kan förebygga skador och är motiverad av det, desto bättre blir trafik-
föringen.
Anf. 176 BENGT KRONBLAD (s)
Fru talman! Vi skulle i och för sig kunna föra samtalet i bänken,
men det kan vara bra att våra stenografer får möjlighet att skriva ner det
för protokollet.
Agne Hansson vill gärna lyfta upp frågan till en diskussion om av-
reglering. I dag diskuterar vi inte avregleringsfrågan utan på vilket sätt
vi kan skydda konsumenterna när de blir utsatta för en skada i samband
med nationellt utnyttjande av svensk järnväg. Jag kan konstatera att vi
går den väg som innebär att man vid en resa genom landet med olika
intressenter och företag inte skall behöva få prövat just det bolag som
för tillfallet äger själva vagnssystemet. Det bygger i stället på in-
frastrukturdelen. Vi tycker att det är en riktig väg. Därför har en mycket
klar majoritet i lagutskottet valt den, med undantag av de centerpartis-
tiska representanterna som väljer en annan väg.
Vi kan konstatera att om andra banägare eller trafikbolag skulle rå-
ka ut för en svår olycka, skulle det ekonomiska perspektivet vara svårt
att lösa. Därmed skulle konsumenterna vara mindre trygga i ett sådant
fall. Det är därför vi väljer denna väg. Vi anser att det för tillfallet inte
finns någon anledning att inte också i det internationella arbetet driva
denna linje.
Om jag inte minns fel är det väl så att Agne Hansson och Center-
partiet gärna har stått för den linjen att vi inte alltid skall anpassa oss
till andra länder utan behålla den svenska profilen. Här har Agne Hans-
son chansen att även vid detta tillfälle anlägga det nationella synsättet i
denna fråga.
Anf. 177 AGNE HANSSON (c)
Fru talman! Vi har samma uppfattning i grunden, att det gäller att
förhindra stora katastrofer och skador i dessa fall. Likaså är vi från
Centerpartiets sida måna om att skydda konsumenten, som Bengt
Kronblad uttrycker sig - i detta fall den resande eller kunden.
Jag tycker kanske att Bengt Kronblad gör det litet svårt för sig. Han
påstår nu att de internationella reglerna inte skulle skydda konsumen-
ten. Men vad händer om ni inte har framgång och lyckas hävda den
svenska modellen? Skulle man då inte fortsättningsvis kunna ha detta
Prot. 1994/95:69
8 mars
Ansvar för skada vid
internationell järn-
vägstrafik, m.m.
155
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
säkra skydd för konsumenten i Sverige? Det är en mycket ihålig argu- |
Det finns i den modell vi föreslår ett lika starkt konsumentskydd.
|
Ansvar för skada vid |
Fördelen med den är att den är enkel och rak. Den är naturlig för kun- Anf. 178 BENGT KRONBLAD (s) Fru talman! Det är intressant att Agne Hansson och Centern ställer Vad är det då frågan gäller? Om man nu skulle välja att bara en Sedan är det frågan om vi skall diskutera avreglering eller inte. Jag Anf. 179 AGNE HANSSON (c) Fru talman! Slutligen bara en kommentar till det senaste inlägget Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut skulle fattas den 15 mars.) |
156
Föredrogs
Lagutskottets betänkande 1994/95:LU18
Ändring i lagen om ersättning från den internationella oljeskadefonden
(prop. 1994/95:45)
Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 15 mars.)
Föredrogs
Försvarsutskottets betänkande 1994/95:FöU6
Vissa organisationsfrågor, m.m. (prop. 1994/95:100 delvis)
Anf. 180 CARL-JOHAN WILSON (fp)
Värderade talman! Jag skall endast kommentera den del av för-
svarsutskottets betänkande nr 6 som behandlar Personalvårdsnämnden
för värnpliktiga.
Förra året ombildades Försvarets personalvårdsnämnd så att nämn-
den därefter enbart behandlar personalvårdsfrågor rörande värnpliktiga.
Den nya nämnden kallas Personalvårdsnämnden för värnpliktiga.
De värnpliktigas situation präglas av att de lyder under en pliktlag.
Det finns därför särskild anledning för Sveriges riksdag att - på ett sätt
som inte är självklart när det gäller andra statliga myndigheter - följa
personalvårdsarbetet inom Försvaret.
I den gamla Försvarets personalvårdsnämnd ingick representanter
för riksdagspartierna, för de värnpliktigas organisation och för arbets-
tagarorganisationer inom försvarsområdet. Förra mandatperiodens
riksdagsmajoritet ansåg att medverkan av representanter för arbetsta-
garorganisationerna inte behövs i den nya nämnden. Därför har Perso-
nalvårdsnämnden för värnpliktiga under det senaste året enbart bestått
av representanter för riksdagspartierna och för de värnpliktigas organi-
sation.
Värderade talman! Jag anser att det var ett misstag att förändra
sammansättningen av nämnden. Vid de besök som den nya personal-
vårdsnämnden för värnpliktiga gjort vid försvarsenheter har jag i
nämnden saknat den synnerligen värdefulla erfarenhet som arbetstagar-
organisationernas representanter tidigare tillförde Försvarets personal-
vårdsnämnd.
Personalvårdsnämnden för värnpliktiga kan inte agera i enlighet
med någon enhetlig centralstyrd personalpolitik. Situationen för de
värnpliktiga är unik för varje värnpliktsenhet beroende på försvarsgren,
utbildningsområde, geografisk placering, lokal- och utrustningsstan-
dard, fritidsutbud, hemresemöjligheter m.m. Även den fast anställda
personalens villkor är avgörande för de värnpliktigas situation. Om
Prot. 1994/95:69
8 mars
Vissa organisations-
frågor, m.m
157
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
yrkesofficerare och civilanställd personal trivs med sin arbetssituation |
och trivsel.
|
Vissa organisations- frågor, m.m |
Det är därför värdefullt för nämndens parlamentariskt tillsatta le- Därför har jag i brev till försvarsministern i oktober 1994 och i mo- Den 9 februari 1995, lagom till försvarsutskottets behandling av Värderade talman och f.d. försvarsminister! När försvarsutskottet Vid sammanträdet i morgon med Personalvårdsnämnden för värn- Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut skulle fattas den 15 mars.) 22 § Invandring - Tilläggsbudget Föredrogs Socialförsäkringsutskottets betänkande 1994/95: SfU 11 Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld. (Beslut skulle fattas den 15 mars.) |
158
Föredrogs
Socialutskottets betänkande 1994/95:SoU12
Tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1994/95 (prop.
1994/95:105 delvis)
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 15 mars.)
Föredrogs
Kulturutskottets betänkande 1994/95 :KrU9
Folkbildning (prop. 1994/95:100 delvis)
Anf. 181 JAN BACKMAN (m)
Herr talman! Dagens långa arbetsplenum kan, trots att bara två
ärenden hittills har avgjorts, bli en dyr affär för de svenska skattebeta-
larna. Det handlar då både om konkreta beslut och om signalstyrkan i
de debatter som förts. Det slutliga resultatet uttryckt i kronkurs och
räntenivåer har väl ännu inte visat sig, men det finns troligtvis inte
någon anledning till glädjeyttringar. De konkreta ökade skattehöjnings-
eller upplåningsbehoven är lättare att beräkna. Därför är det synnerli-
gen angeläget att i detta ärende, när vi har att fatta beslut med anled-
ning av kulturutskottets betänkande KrU9 om folkbildningen, få peka
på och yrka bifall till en reservation som föreslår en besparing på 879,5
miljoner kronor.
Beloppet sönderfaller vid närmare betraktande i ett antal delbelopp.
En del på 439 miljoner handlar om extra platser för arbetslösa inom
folkhögskolan under läsåret 1995/96. Enligt vår mening är det, inte
minst med tanke på de effektivitetsvinster som det skulle medföra,
bättre att kostnaden för dessa platser tas från de medel som finns inom
Arbetsmarknadsdepartementets anslag för arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. En upphandling som bygger på olika grupper av arbetslösas
uttryckta behov och önskemål är en bättre lösning än att folkhögskolor-
na utifrån sina interna överväganden bygger ut sina utbildningsresurser.
Med samma resonemang avvisar vi en delpost på 100 miljoner kro-
nor som skulle användas för särskilda studiecirklar för arbetslösa. Upp-
handling inom arbetsmarknadspolitikens ramar, t.ex. i de former som
den borgerliga regeringen införde med de s.k. utbildningscheckarna,
skulle kunna medföra en förnyelse av studiecirkeln som metod för att
komma till rätta med kompetensbrister hos de arbetslösa.
300 miljoner föreslår vi skall sparas på själva grundbeloppet under
anslagsposten Bidrag till folkbildningen, som omräknat för 18 månader
och uppräknat för pris- och löneökningar uppgår till 2 miljarder 892
miljoner kronor. Det motsvarar en minskning på 10,4 %, alltså något
Prot. 1994/95:69
8 mars
Folkbildning
159
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
mindre än de 11 % som regeringen själv har angivit som generellt be- |
Vi har därutöver sagt nej till en i budgetpropositionen helt utan mo-
|
Folkbildning |
tivering tillförd extra resurs på 40,5 miljoner kronor. Slutligen vill jag i denna redogörelse för hur de moderata bespa- Herr talman! Folkbildningen har en lång tradition bakom sig, som Sett i ett jämställdhetsperspektiv, som ju har en viss aktualitet i dag, Låt mig också i korthet beröra den motion om distanscirklar inom Informationsteknikens utveckling har mångdubblat den informa- Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till den moderata reservatio- |
160
Anf. 182 BERIT OSCARSSON (s)
Herr talman! Folkbildningen är unik därför att det är ett område
som i regeringens budgetproposition faktiskt föreslås få ett, om än
blygsamt höjt anslag.
Det är positivt. Folkbildningen behöver resurser för att kunna klara
sina uppgifter. Höjningen är en stark signal om att folkbildningen är en
omistlig del till hjälp till människors vilja och förmåga att möta framti-
den.
Vem skall forma vår framtid? Vem skall välja inriktning? Natur-
ligtvis är det folket, såsom det skall vara i en demokrati.
Vi vet att industrisamhället inte längre är en motor för ökad syssel-
sättning. Ny informationsteknik och datorisering gör att industrin mins-
kar antalet anställda.
Av de motioner som utskottet haft att behandla framgår att alla inte
inser eller accepterar folkbildningens betydelse i samhället. Synen på
folkbildningens uppgift, roll och möjligheter är olika mellan partierna.
Moderaterna föreslår förutom en mycket kraftig nedskärning att
folkhögskolorna inte skall kunna erbjuda kurser efter vad människor
efterfrågar eller efter vad som är aktuellt i tiden. I stället skall folkhög-
skolorna tvingas sälja kurser till Arbetsmarknadsverket, och då sådana
där endast individens värde på arbetsmarknaden stärks. Detsamma
gäller studieförbunden.
Centern säger i sin motion nej till den av regeringen föreslagna ök-
ningen på 40,5 miljoner kronor. I utskottet har däremot Centerns före-
trädare en djupare insikt om folkbildningens betydelse, och de har
därför avstått från att yrka bifall till motionen.
Folkpartiet vill att det generella besparingskravet på 11 % skall
gälla också folkbildningen, men inte heller Folkpartiet har reserverat
sig i utskottet. Det är bra. Det tyder på att man har kommit på bättre
tankar än de som fanns då motionerna skrevs, att man accepterar att det
finns en kraft och en bildningshunger som för fler människor än nå-
gonsin till folkhögskolor och studiecirklar.
Folkbildningen har unika möjligheter att stödja människan på vägen
in i det nya samhället. Den ger kraft och förmåga till människan själv
att påverka hur samhället skall utformas. Inriktningen måste vara att ta
fram och acceptera visioner baserade på en kunskap om nuet, inte att
försöka stoppa eller kväva kreativiteten. Det är endast det som på ett
tryggt och allmänt accepterat sätt kan föra Sverige genom den svåra
omvandlingen från industrisamhälle till informationssamhälle.
Industrisamhället kräver inte bara kunskaper utan en förmåga hos
varje individ att arbeta självständigt, att ta ansvar och att fatta egna
beslut. Dessa egenskaper är ännu viktigare i det informationssamhälle
som växer fram. Informationstekniken är inte bara en välsignelse. Vi
riskerar att hamna i ett nytt och kanske värre s.k. tvåtredjedelssamhälle
om inte alla ges möjlighet att vara med i den utvecklingen. Vi ser fak-
tiskt sådana tendenser till segregation redan i dag.
Därför måste alla människor få tillgång till återkommande bildning,
kunskap och utbildning. Bildning är nyckelordet. Bildning krävs för att
självkänslan och självförtroendet skall stärkas. Därmed får individen
Prot. 1994/95:69
8 mars
Folkbildning
161
11 Riksdagens protokoll 1994195 Nr 69
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
också de verktyg som behövs för att utvecklas och för att få kraft att gå |
samhälle med starkare individer.
|
Folkbildning |
Bildning krävs för att alla människor skall kunna skaffa sig infly- Nya möjligheter skapas genom människans egen kraft och kreativi- Om vi vill ha ett samhälle där alla är lika mycket värda, där alla har Folkbildningen har många och stora uppgifter. I höst skall svenska Folkhögskolor och studieförbund har också viktiga uppgifter att Intresset ffån Europa och vårt närområde ökar, och redan finns ex- Låt mig sedan kommentera moderaternas reservation. Moderaterna har i reservationen dels avvisat reformtillskottet på Förslagen är helt i linje med den syn på folkbildning som modera- Förslagen i dag slår alla rekord: nej till den föreslagna ökningen på |
|
162 |
100 miljoner kronor att fördela till folkhögskolor och studieförbund av |
arbetsmarknadsskäl. Dessutom föreslår man en ytterligare neddragning
av det ordinarie anslaget med hela 300 miljoner kronor. Där pekar man
ut studieförbunden och vad man kallar deras hobbyverksamhet.
Låt mig påminna om att det var en enig riksdag som 1991 fattade
beslut om riktlinjer för anslaget till folkbildningen. Där angavs att
folkbildningen själv lägger fast målen för verksamheten, medan riksda-
gen och regeringen beslutar om bidragsgivningens storlek.
Riksdagen skall inte styra folkbildningen. Vi skall i stället slå vakt
om den fria och frivilliga folkbildningsverksamheten, som betyder så
mycket för demokratin och utvecklingen av samhället.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan och avslag på reservatio-
nen.
Anf. 183 CARL-JOHAN WILSON (fp)
Värderade talman! Studieförbund och folkhögskolor - det som vi
med ett gemensamt namn kallar folkbildningen - har enligt min upp-
fattning fyra viktiga uppgifter i svenskt samhällsliv.
Folkbildningen skall överbrygga kunskapsklyftor och ge människor
som tidigare i livet missat utbildningschanser nya tillfällen till inlär-
ning. Vi märker att det ständigt uppstår nya klyftor mellan vad den
yngre generationen får tillgång till och vad som stod till buds bara
något decennium tidigare.
Folkbildningen skall vårda kulturtraditioner och på så gott som alla
platser i hela landet vara ett forum för kulturskapande, både i kulturar-
vets fortsättning och i framtidsinriktat nyskapande.
Folkbildningen ger människor gemenskap och självförtroende, och
den motverkar både individers och bygders isolering.
Kanske är det allra viktigaste att folkbildningen ger medborgarna
tillfällen till träning i demokrati och i demokratiskt ledarskap. Om
demokratin skall överleva måste människor få tillfälle att lära sig de-
mokratins arbetsformer. I den uppgiften är folkbildningen omistlig.
Det tycks vara lätt för dem som alltid haft raka vägar till utbildning
och kulturaktiviteter att nonchalera behovet av insatser från folkbild-
ningens organisationer och institutioner. Jag anser att samhällets ansvar
för folkbildningens villkor visar vilken människosyn det styrande skik-
tet inom majoriteten i riksdagen liksom i respektive landsting och
kommuner har.
Värderade talman! Visst är Sverige i en svår ekonomisk situation!
Det har minsann den ekonomiska debatten tidigare i dag visat. Jag
anser att det även i dessa tider måste gå att värna de utbildningsinsatser
som folkbildningen har ansvar för. I detta ärende delar jag regeringens
uppfattning. I ganska många år - med olika regeringar - har stödet till
folkbildningen försämrats, bl.a. genom att uppräkningar beroende på
kostnadsökningar inte gjorts för folkbildningen i samma utsträckning
som för andra utbildningsanordnare.
En majoritet i Folkpartiets riksdagsgrupp har ansett att även folk-
bildningen borde omfattas av det generella besparingskravet på 11%,
som gäller för de flesta andra områden i statsbudgeten. Det framgår av
en partimotion, som behandlats i kulturutskottets här aktuella betän-
Prot. 1994/95:69
8 mars
Folkbildning
163
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
kande. Därför har Folkpartiet också i den totala sammanvägningen av |
motsvarande belopp för förstärkningar på andra håll i budgetförslaget.
|
Folkbildning |
I kulturutskottet har jag inte följt upp den partimotionen på traditio- Detta är ett exempel på att Folkpartiets riksdagsgrupp arbetar utan Om någon markering av annan uppfattning än den jag intagit skall Värderade talman! Jag yrkar bifall till hemställan i kulturutskottets Anf. 184 LARS HJERTÉN (m) Herr talman! Jag skall inte upprepa vad som har sagts här tidigare Det är nu fyra år sedan folkbildningen avreglerades. Det skedde Man kan konstatera att den nya ordningen har fungerat bra. Det Farhågorna har dess bättre inte besannats. Folkbildningsrådet fun- Det händer väldigt mycket inom folkbildningen för närvarande, och I dag är situationen den motsatta. En mängd studerande inom |
|
164 |
avkall på kvaliteten. Mottagande skolor - framför allt högskolor - men |
också olika arbetsplatser måste kunna ta emot de studerande från
folkbildningen och från folkhögskola med vetskap om att den utbild-
ning de har gått igenom har haft hög standard och god kvalitet.
Det är också viktigt att folkbildningen fortsätter att arbeta flexibelt.
Man skall inte bygga ut verksamheten nu då expansionen är mycket
stor - kanske tillfälligt anställa ny personal och hyra eller kanske
köpa nya fastigheter som man inte kan behålla om och när de nuvaran-
de resurserna sinar. Det gäller framför allt om arbetslösheten minskar i
framtiden, vilket vi alla hoppas att den skall göra.
Vi har faktiskt en ganska låg utbildningsnivå i Sverige, särskilt om
vi jämför oss med de länder som vi konkurrerar med på en alltmer
internationell marknad. Inom vissa områden är nivån alldeles för låg.
Samtidigt vet vi att framtidens jobb kräver goda kunskaper och en
betydligt högre utbildning än vad som hittills har krävts.
Den utbildning i svenska språket, främmande språk och datakun-
skap som på bred front bedrivs inom folkbildningen är av stor och
kanske t.o.m. avgörande betydelse för Sveriges framtid och för att
skapa nya jobb.
En hel del av den här utbildningen inom folkhögskolan är i dag
uppdragsutbildning, som t.ex. Arbetsmarknadsstyrelsen köper. Det är
också mycket viktigt att man utvärderar folkbildningen och ser till att
de resurser som satsas här kommer till användning på det sätt som är
avsett.
Det förekommer också en kontinuerlig utvärdering i en särskild be-
redning som Folkbildningsrådet har hand om. Just nu pågår t.ex. en
större nationell utvärdering som kommer att vara klar med ett arbetsre-
sultat i år. Man har arbetat med detta i tre år. Internationalismen inom
folkbildningen utreds också liksom fem andra områden.
Jag tror att det inte minst för Sveriges riksdag, som ändå vill satsa
ganska mycket pengar på den här verksamheten, är viktigt att man tar
del av dessa utredningar och ser om de pengar man har satsat på folk-
bildningen har använts på det sätt som de var avsedda för när man
bestämde sig för att satsa så pass mycket pengar.
Jag kan säga på samma sätt som Carl-Johan Wilson gjorde för en
stund sedan - vi har högt i tak även i Moderata samlingspartiet. Jag har
full frihet att driva de här frågorna i vårt parti på ett positivt sätt.
Anf. 185 BERIT OSCARSSON (s) replik
Herr talman! Mycket av det som Lars Hjertén tog upp i sitt anfö-
rande kan jag instämma i, och jag förstår att han inte kan dela uppfatt-
ningen i den moderata reservationen. Jag skulle vilja ställa ett par frå-
gor.
Lars Hjertén säger att verksamheten har fungerat bra sedan beslutet
fattades i riksdagen 1991 och även att Folkbildningsrådet har fungerat
väl. Jag skulle vilja fråga hur Lars Hjertén ser på Moderata samlings-
partiets förslag om att ansvaret för att köpa och sälja kurser när det
gäller folkhögskolorna skall läggas över på Arbetsmarknadsverket. Den
verksamheten har fungerat utomordentligt bra. Det förra anslaget gällde
Prot. 1994/95:69
8 mars
Folkbildning
165
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
8 900 platser. Vi vet att det i dag har överskridits med råge. Över |
Vi vet också att folkhögskolorna har nått precis den grupp som an-
|
Folkbildning |
gavs i riksdagsbeslutet och som vi då var överens om, nämligen de Jag vill också fråga hur Lars Hjertén ser på den föreslagna ned- Anf. 186 LARS HJERTÉN (m) replik Herr talman! Till att börja med vill jag svara på frågan om den nya Så till frågan om hur man arrangerar kurser. Jag sade också i mitt Moderaterna föreslår att man skall ha ett ännu mer intimt samarbete Man kan alltid diskutera hur mycket pengar som skall satsas på oli- Att man så att säga friköper en del av samhällslivet är kanske litet Anf. 187 BERIT OSCARSSON (s) replik Herr talman! Lars Hjertén talar om mer samarbete med arbetsför- |
166
Tycker Lars Hjertén att det är bra för folkbildningen och dess mål
att man inte själv får bestämma över sin verksamhet utifrån det behov
som människor har?
Jag har ingenting emot ytterligare samarbete med arbetsförmedling-
en, men det här är faktiskt en helt annan sak. Först och främst försvin-
ner pengar. Det blir alltså mindre pengar till vuxenutbildningen och
folkbildningen. Inga pengar förs över till Arbetsmarknadsverket. Det är
en ren minskning av resurser till de arbetslösa.
Visst måste det påverka folkhögskolor och studieförbund om de re-
surser som i dag går ut direkt från Folkbildningsrådet skulle försvinna?
Lars Hjertén säger också att man måste spara. Visst måste man det.
Det är självklart i dag. Det gör vi ju på de flesta områden. Men i dag
finns så många arbetslösa, och vi vet att de som har sämst utbildning
drabbas först av arbetslöshet. De är minst motiverade att delta i utbild-
ning och kulturarbete. Vi vet att folkbildningen är bäst på att få med
dem som har sämst utbildning. Man skall satsa i dessa tider just för att
dessa människor skall använda sin arbetslöshetstid till att delta i både
utbildning och bildningsverksamhet.
I det långa loppet kan det bli mycket dyrt att spara under tider av
arbetslöshet. Det är bättre att aktivt delta i utbildning och folkbildning
än att vara passiv. Jag håller med om att man inte skall slösa med peng-
ar, men det kan bli dyrt att spara på folkbildningen i dessa tider.
Anf. 188 MARIANNE ANDERSSON (c)
Herr talman! Folkbildningens roll när det gäller att höja bildnings-
nivån i det svenska samhället kan inte värderas nog högt. Det har tidi-
gare sagts många vackra ord om folkbildningens roll. Jag kanske kom-
mer att göra en del upprepningar, eftersom jag faktiskt tycker att det
här är viktigt.
Jag använder medvetet uttrycket bildning, eftersom bildning och
utbildning inte är riktigt samma sak. Ellen Key sade en gång: Bildning
är det du har kvar när du glömt allt du lärt.
Det handlar alltså om allmänbildning, och man kanske kan säga att
det handlar om att höja människans andliga nivå. Men folkbildningens
roll när det gäller att höja utbildningsnivån är också stor. Ingenting har
som studiecirkeln gett människor som inte har haft förmånen att delta i
högre studier en chans att höja sin utbildningsnivå, att lära sig någon-
ting om aktuella frågor och ämnen och att tillsammans med andra få
diskutera viktiga frågor.
Folkbildningen växte ffam som ett medel i kampen om att erövra de
demokratiska rättigheterna. Ett aktivt folkbildningsarbete har breddat
vägen för demokratiskt inflytande. Man kan utan överdrift säga att
folkrörelserna och bildningsrörelserna har gått hand i hand med ut-
vecklingen av det demokratiska samhället.
Från början rörde det sig främst om allmänbildning och kunskap om
medborgerliga rättigheter. Sedan har folkbildningen förändrats i takt
med det övriga samhället. Bildningsförbunden har med sin flexibilitet
och den kompetens som man har byggt upp under en lång tid mycket
stora möjligheter att möta nya utbildningsbehov. Vi kan nämna den
Prot. 1994/95:69
8 mars
Folkbildning
167
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
stora satsningen på engelska under 70-talet, alla energicirklar inför |
omröstningen. Det är nog inget annat folk som har varit så väl utbildat
|
Folkbildning |
inför sådana här stora och avgörande frågor. Den nya inriktningen av skogsbruket med ökat ansvar för den en- Folkbildningen är med stor säkerhet det viktigaste redskapet när det Under de senaste åren har bildningsförbunden och i än högre grad Centern har en mycket lång tradition som värnare av folkbildning- Vi menar att folkbildningen med sin, i förhållande till resurserna, Självfallet är det angeläget att en verksamhet med den stora volym Trots att folkbildningen är föremål för utredning och trots det arbete |
168
Jag vet att det finns ett ganska utvecklat samarbete inom detta om-
råde, men det går egentligen inte att nog betona behovet av det samar-
bete som folkbildningen kan erbjuda.
Just det folkliga samarbetet har visat sig vara det mest effektiva,
och det är det som också ger varaktiga resultat. All erfarenhet visar att
det är när man når ner till samarbete mellan människor som det också
blir varaktiga resultat.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.
Anf. 189 ISA HALVARSSON (fp)
Herr talman! Som framgick av Carl-Johan Wilsons anförande yrka-
de han inte bifall till Folkpartiets partimotion. För att vi andra folkpar-
tister skall kunna rösta på den vid voteringen om medelsanvisningen
vill jag under mom. 1 beträffande medelsanvisningen till bidrag till
folkbildningen yrka att riksdagen med anledning av motion
1994/95 :Ub624 yrkande 18 och regeringens förslag samt med avslag
på motion 1994/95:Kr501 och 1994/95:Ub906 yrkande 5 för budget-
året 1995/96 under åttonde huvudtiteln anvisar ett anslag på
3 172 357 000 kr.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 15 mars.)
Prot. 1994/95:69
8 mars
Folkbildning
Föredrogs
Kulturutskottets betänkande 1994/95 :KrU10
Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m.m. (prop. 1994/95:100
delvis)
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 15 mars.)
Föredrogs
Kulturutskottets betänkande 1994/95 :KrU 11
Arkivet för ljud och bild (prop. 1994/95:100 delvis)
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 15 mars.)
169
Prot. 1994/95:69
8 mars
Föredrogs
|
Kulturutskottets betänkande 1994/95 :KrU 12 Stöd till trossamfund m.m. (prop. 1994/95:100 delvis) Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld. | |
|
Lotterifrågor |
28 § Lotterifrågor Föredrogs Anf. 190 STIG BERTILSSON (m) Herr talman! Det var faktiskt så sent som i våras som vi i riksdagen Jag tror att man utan att överdriva vågar påstå att föreningarna och Men vad hände efter detta? Jo, herr talman, vi fick den olycksaliga Till att börja med fullföljde inte regeringen planerna på att låta Inte heller har regeringen valt att fullfölja beslutet om att i vårt land Ovanpå detta tog sig det ansvariga statsrådet för att i praktiken sätta |
|
170 |
inte skulle kunna gälla i praktiken. |
Nej, det har varit en dyster tid för de svenska föreningarna sedan
Socialdemokraterna tog över regeringsmakten. Det har dess värre också
visat sig att Socialdemokraterna har känt sig vilsna och desorienterade
- man har nämligen återigen satt i gång att utreda de här frågorna. Man
har satt i gång en utredning av spelmarknaden och en kartläggning av
lottförsäljningsautomater. Vad som skall bli resultatet av detta tror jag
inte att man ens själv har någon bestämd uppfattning om ännu.
Effekten, herr talman, har i alla fall blivit att hela havet stormar. Det
har uppstått en väldigt stor oro inom föreningarna. Man frågar sig vad
den socialdemokratiska regeringen egentligen vill. Vill regeringen
verkligen det som vi har varit överens om tidigare? Majoritetens före-
trädare i debatten skulle gärna kunna säga något om detta här i kväll.
Anser Socialdemokraterna fortfarande att föreningslivet skall få ökade
andelar av den svenska spel- och lotterimarknaden? Det var vi överens
om, men Socialdemokraterna ger just nu inte uttryck för någonting i
den riktningen.
I en tid när föreningarna är hårt pressade av minskade bidrag, för-
sämrade sponsormöjligheter och, sedan Socialdemokraterna övertog
regeringsmakten, dessutom minskade statliga bidrag, väljer Socialde-
mokraterna i stället att se till att föreningarna förlorar pengar varje dag
genom att inte låta den lagstiftning som finns bli verksam.
Jag tror inte att någon av oss hade kunnat föreställa sig att vi så här
snart efter vårens beslut återigen skulle behöva diskutera de här frågor-
na i riksdagen. Men med tanke på den utveckling som har varit konsta-
terar jag också, herr talman, att ett mycket tungt ansvar faller på Soci-
aldemokraterna, framför allt genom att de inte är beredda att låta lag-
stiftningen fungera och att bevilja koncessionen för värdeautomaterna.
I det betänkande ffån kulturutskottet som vi nu behandlar finns ett
glädjande framsteg, nämligen att hela utskottet har enats om att lottför-
säljningsautomater av alla slag skall få finnas under den övergångstid
som vi var överens om i våras. Vår förhoppning är nu att detta också
når in i regeringskansliet, så att det besked som det ansvariga statsrådet
uppenbarligen behöver också når ffam. Föreningarna förlorar faktiskt
mycket stora pengar vaije dag som de här automaterna står stilla.
Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till reservation 1 om
spelmarknaden och föreningars möjligheter till ökade intäkter.
Jag vill också yrka bifall till reservation 2 om kasinospel av inter-
nationellt slag i vårt land. Också det är en fråga som har diskuterats
under flera år. Lotteriutredningen var överens även om detta, men se-
dan har frågan inte kommit längre.
Jag tror för min del, herr talman, att det ändå bara är en tidsfråga
innan vi får kasinon av internationellt slag i Sverige. Förmodligen
kommer kammaren att bli varse detta. Om det inte hade varit direkt
opassande hade jag säkert föreslagit Anders Nilsson, socialdemokratisk
talesman här i kväll, ett litet vad om att det inte kommer att ta så lång
tid innan vi har internationella kasinon. Vi emotser nu Socialdemokra-
ternas besked också i den frågan.
Prot. 1994/95:69
8 mars
Lotterifrågor
171
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
Anf. 191 ANDERS NILSSON (s) Herr talman! Det vore ju synd att säga att Stig Bertilsson är nyan- |
semas mästare. De här rundpallarna mot socialdemokratin och rege-
|
Lotterifrågor |
ringen får mig att fundera på om det är lotterifrågan och dess lösning Herr talman! Vi har haft en utveckling av spelmarknaden under de Situationen är den att antalet aktörer och antalet spelformer i Sveri- När vi konstaterar att den här utvecklingen har blivit uppenbar un- Med detta för ögonen är det utomordentligt bra att Finansdeparte- Arbetsgruppen skall vara färdig med sitt arbete nu i dagarna - det Jag vill gå tillbaka till den debatt som vi hade den 3 juni 1994 om När det gäller folkrörelsernas spel finns det en reservation om öka- |
172
kommer, och behållningen skall i princip gå till folkrörelsernas barn-
och ungdomsverksamhet.
De nya reglerna i den nya lotterilagen ger bättre möjligheter för
folkrörelsernas spel och lotterier på olika sätt, bl.a. genom större
vinstmöjligheter och liknande. Vi hoppas också att de senaste måna-
dernas klarlägganden skall undanröja tveksamheten när det gäller lott-
försäljningsautomater.
Jag vill också i det sammanhanget säga att det har varit mycket sto-
ra förhoppningar knutna till värdeautomatema. Stig Bertilsson påpeka-
de också detta. Vid debatten i juni 1994 sade jag också: ”Jag tror att
det finns skäl att vara litet försiktig med de förväntningarna.” Det sade
jag med hänvisning till att villkoren för värdeautomatspelet är ganska
begränsande. Jag tror alltså att det är ganska förståndigt att inte fasta
alltför höga förväntningar till vad värdeautomatema kan ge.
Sedan vill jag principiellt säga att det inte är rimligt att vi försöker
göra folkrörelserna fullständigt beroende av inkomster från spel och
dobbel. Jag har ett intryck av att det är vad moderaterna gör när de i så
hög grad betonar de här inkomstmöjligheterna. Grunden för folkrörel-
serna måste naturligtvis vara andra källor än just spel och dobbel.
När det gäller lottförsäljningsautomaterna gör ett enigt utskott nu ett
tillkännagivande till regeringen om att den, om det skulle visa sig vara
nödvändigt, skall vidta åtgärder, exempelvis med lagstiftning och så-
dant som är ändamålsenligt. Där har under den senaste tiden Lotteriin-
spektionen på regeringens uppdrag kartlagt omfattningen av spel på
lottförsäljningsautomater. Lotteriinspektionen har också sänt ut ett brev
om tillämpningen av övergångsbestämmelserna till lotterilagen, om
lotterier som säljs via lottförsäljningsautomater. Man har naturligtvis en
förhoppning om att detta skall leda till klarhet.
Det är ju på det sättet, herr talman, att det är ett enigt utskott som
gör det här tillkännagivandet. Det innebär att Stig Bertilsson är med på
det. Vi kräver alltså att den nya regeringen, om det visar sig nödvän-
digt, skall ändra på den lag som Stig Bertilsson var med om att lägga
fram för bara ett år sedan och såg till skulle träda i kraft den 1 januari.
Jag kan inte frigöra mig från det intrycket att Stig Bertilsson tydligen
inte är helt säker på att den lagstiftning som han själv var med om att
arbeta fram är så ändamålsenlig och bra, utan att han redan några må-
nader efter att lagen trätt i kraft nu är beredd att kräva att den eventuellt
skall ändras.
Till sist, herr talman, vill jag säga några ord om kasinospel. Vi av-
visar de motioner där det föreslås att kasino med internationella regler
skall tillåtas i Sverige. Det gör vi med hänvisning till Finansdeparte-
mentets arbetsgrupp, som enligt vad vi har inhämtat diskuterar även
kasinospelsfrågan. Det innebär alltså inte ett ställningstagande i sak.
Det är tre borgerliga partier som har gått samman om reservation nr
2 och som vill ha ett omedelbart beslut om kasinon i Sverige. Frågan
inställer sig då: Varför genomförde ni inte det för ett år sedan, när ni
hade regeringsmakten?
Med det, herr talman, vill jag yrka bifall till hela hemställan i be-
tänkandet från kulturutskottet och avslag på reservationerna.
Prot. 1994/95:69
8 mars
Lotterifrågor
173
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
Anf. 192 STIG BERTILSSON (m) replik Herr talman! Anders Nilsson har synpunkter på att det är för mycket |
nyanser. Jag har en känsla av att de svenska folkrörelserna nu behöver
|
Lotterifrågor |
klara besked, efter att ha kunnat följa de här frågorna under socialde- När Anders Nilsson talar om en blågrön röra, kan jag konstatera att När inte föreningarna längre vet om de får använda de utrustningar Jag tycker också att det är synd att Anders Nilsson inte ger några Sedan försöker Anders Nilsson hävda att vi moderater vill styra Anf. 193 ANDERS NILSSON (s) replik Herr talman! Det har ju alldeles nyss varit en debatt om folkbild- |
174
Frågan om röra kan vara intressant att diskutera. Vad är det som har
orsakat tveksamheten? Såvitt jag förstår är det faktiskt lagens utform-
ning som har blivit ganska svårtolkad. Kan det rentav vara Stig Bertils-
son som med sitt högljudda agerande i den här frågan har ställt till mer
oreda än vad som är nödvändigt? Jag kan inte frigöra mig från att det
kan vara på det sättet.
Som jag sade i mitt inlägg är det betecknande att Stig Bertilsson nu
är med och kräver en eventuell ändring av lagen om den inte skulle
vara passande. Det är ett tecken på att man kan ha fundersamheter
kring hur den är utformad. Jag tror för min del att de klarlägganden
som nu görs från Lotteriinspektionen kommer att visa att det går att
hantera lagen på ett bra sätt. Det är Stig Bertilsson som tydligen har
betänkligheter i det här sammanhanget.
Anf. 194 STIG BERTILSSON (m) replik
Herr talman! När det gäller eventuella oklarheter i lagen var det inte
speciellt svårt för mig att acceptera en tilläggsmening angående lottför-
säljningsautomaterna. Om det skulle anses behövas en lagändring är vi
beredda att gå med på en sådan. Men vad det handlar om, Anders Nils-
son, är ju att regeringen har valt att tolka denna lag på ett sätt som
ingen annan tolkar den.
Anders Nilsson bör ju veta - om han inte redan gör det - att rege-
ringsrätten underkände den 21 januari statsrådets Ulvskogs och rege-
ringens tolkning när det gäller lottförsäljningsautomaterna. Vi ser det
då som väsentligt att ta till alla medel så att det snarast går att bryta den
situation som nu har uppstått.
Eftersom socialdemokraterna nu innehar regeringsställning tänker
vi ingalunda motsätta oss en skrivning som innebär att man kanske
kommer fortare fram. Vad Anders Nilsson och jag nu kan vara ense om
är att kulturutskottet i dess helhet klart har markerat att regeringen har
tolkat utskottets intentioner från i våras helt och hållet fel.
Anf. 195 ANDERS NILSSON (s) replik
Herr talman! Det övergripande intresset är naturligtvis att de lagar
och regler som finns skall vara till så god nytta och vägledning som
möjligt för dem som de är avsedda att tjäna, nämligen folkrörelserna.
Jag tror faktiskt att moderaterna har en felsyn om de gör partipolitik av
den här frågan. Det finns nog inte någon som svävar i tvivelsmål om att
det är socialdemokratins inställning att verkligen se till att våra folkrö-
relser får så bra arbetsmöjligheter som möjligt.
När det sedan gäller frågan om lotterier och villkoren för folkrörel-
serna och samhället har vi den situationen att det är folkrörelserna och
staten som får inkomster från lotterierna. Då finns det ett intresse att
nettot blir så bra som möjligt och att strukturen på lotterimarknaden är
sådan att det går att bedriva verksamhet till så låga kostnader som möj-
ligt. Det gagnar både folkrörelserna och staten.
Att ständigt kräva att folkrörelsernas andel skall öka har jag en viss
förståelse för, eftersom det har skett förändringar. Samtidigt är detta
kommunicerande kärl med två intressenter som får inkomster. Med den
Prot. 1994/95:69
8 mars
Lotterifrågor
175
Prot. 1994/95:69
8 mars
Lotterifrågor
176
konstruktionen innebär detta med nödvändighet att inkomsterna för
samhället minskar. Jag har hela dagen i dag här i kammaren hört alla de
människor - inte minst från Stig Bertilssons parti - som har krävt att
statsfinanserna skall saneras. Avvägningen mellan folkrörelserna och
staten när det gäller spelmarknaden är faktiskt inte problemfri, Stig
Bertilsson.
Anf. 196 STEN ANDERSSON (m)
Herr talman! Jag har under många år motionerat för möjligheten att
vi i Sverige skall tillåta kasinon baserade på internationella regler. Det
har under åren refererats till utredningar och nu senast till en arbets-
grupp som dess bättre enligt betänkandet skall vara klar med sitt utlå-
tande i övermorgon, alltså den 10 mars. Därför kan det tänkas att debat-
ten i dag i just det ämnet ligger litet fel i tiden. Men jag har blivit be-
sviken så många gånger, och jag litar därför inte på att det blir aktuellt
med ett besked den 10 mars.
När jag har hört argumenten för varför man skall säga nej till kasi-
non med internationella regler måste jag ställa frågan: Har kulturutskot-
tets majoritet någon gång befunnit sig utanför Helgeandsholmen? Är
man medveten om omfattningen av den spelverksamhet som bedrivs
runt om i Sverige? Man kan med lätthet spela mycket och vida mer
avancerat än vad man kan på ett kasino baserat på internationella reg-
ler. Man kan t.o.m. via TV spela på trav på Solvalla. Man kan gå in i en
tobaksaffär och köpa trisslotter som kan ge en vinst på 1 000 kr direkt i
handen. Det, herr talman, kan knappast en enarmad bandit eller ett
kasinospel prestera. Det tillåter vi, men just spel på kasino baserat på
internationella regler har vi svårt att acceptera.
Jag har under årens lopp sökt men inte fått några argument om var-
för vi inte skall tillåta det här spelsystemet i Sverige, som trots allt i
stort tillåts i hela övriga Europa. Beror det på att kulturutskottet i all-
mänhet och riksdagen i synnerhet anser att vi svenskar behöver bli
mera ledda än andra? Är vi inte kompetenta att hantera de beskattade
kronor i våra lönekuvert som vi får över?
Det måste väl trots allt vara en fördel att svenska folket, vilket i dag
noterades i TV, 1994 spelade för 21,4 miljarder kronor, 2 500 kr per
svensk. Det gäller då alla åldrar - från baby till närmast avliden. Detta
innebär att det ändå finns ett mycket stort intresse, baserat på frivillig-
het.
Jag blev litet förvånad över Arne Nilssons påstående. Han var litet
bekymrad över, som han litet genant uttryckte det, att spel och dobbel
skulle utgöra en så stor del av finansieringen av folkrörelserna. Jag tror
att Arne Nilssons partikollega finansminstern är ytterst tacksam för att
det trots allt är så många svenskar som via spel och dobbel vill betala
folkrörelsernas verksamhet. Vidare slipper Göran Persson att via mera
skatter betala för den verksamheten.
Herr talman! Sedan vill jag bara erkänna att jag aldrig har spelat på
kasino. Jag tycker att det är en ointelligent verksamhet. Men jag anser
att jag som riksdagsman inte skall stå här och tala om vad och hur
svenska folket skall spela. I stället tycker jag att varje vuxen myndig
människa själv skall få avgöra det. Det finns absolut inget skäl för oss i
riksdagen att med olika pekpinnar tala om vilka spel som är acceptera-
de och vilka som inte är det.
Till sist: Anders Nilsson pratade om en blå-grön röra. Jag är intres-
serad av att få höra hans definition av blått och grönt.
Anf. 197 ANDERS NILSSON (s) replik
Herr talman! Jag vill denna sena timme bara stillsamt göra tre små
påpekanden, Sten Andersson.
För det första heter jag inte Arne Nilsson.
För det andra framgår det av statistik som jag i dag har fått från
Statistiska centralbyrån att svenska folket under 1994 spelade för icke
mindre än drygt 26 miljarder kronor. Jag är inte bekymrad över det.
Tvärtom konstaterar jag att den andel av svenska folkets inkomster som
man spelar för faktiskt inte är större nu än den var för ganska lång tid
sedan.
För det tredje gäller det ett högst vänligt påpekande. Vi har faktiskt
inte avstyrkt motionerna om kasinon med någon annan hänvisning än
den att vi vill invänta den arbetsgrupp som Finansdepartementet har
tillsatt.
Anf. 198 STEN ANDERSSON (m) replik
Herr talman! Jag ber om ursäkt. Anders Nilsson menade jag givet-
vis.
Om jag nämnde en för låg siffra när det gäller omsättningen och
svenska folkets spelintresse bör det inte så att säga negativisera mina
argument.
Anders Nilsson svarade inte på min fråga om han tycker att det är
fel att en så stor del av folkrörelsernas verksamhet baseras på inkomster
från, som han litet genant uttryckte det, spel och dobbel.
Vilken annan typ av finansiering skulle Anders Nilsson i stället vilja
se? Om Anders Nilsson menar att detta skulle vara mera skattebaserat
är jag helt övertygad om att hans partikollega finansministern icke
skulle dela hans åsikt.
Anf. 199 LENNART BRUNANDER (c)
Herr talman! Jag kan instämma i väldigt mycket av det som Stig
Bertilsson sade här om föreningars möjligheter att bedriva olika typer
av lotterispel för att få in pengar.
Jag är naturligtvis väldigt glad över att utskottet har återupprepat
det som riksdagen tidigare sagt om lotteriförsäljningsautomater.
Före jul hade jag en debatt om detta med Marita Ulvskog. Jag
tyckte att hon hade tolkat lagstiftningen fel. På det sättet stoppades
automatspel, och därmed minskade idrottens och föreningars intäkter.
Anders Nilsson gjorde här ett nummer av att lagstiftningen så snart
måste ändras. Det är inte, som det står i betänkandet, riksdagens upp-
gift att tolka lagar som den själv har stiftat och inte heller att göra utta-
landen om de tolkningarna. Tycker man att tolkningarna är tokiga får
man ändra lagen. Det som gör en lagändring nödvändig nu är just att
Prot. 1994/95:69
8 mars
Lotterifrågor
177
12 Riksdagens protokoll 1994/95 Nr 69
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
Marita Ulvskog och regeringen har tolkat denna lagstiftning felaktigt. |
tillkännagivande om hur man skall bete sig.
|
Lotterifrågor |
Anders Nilsson pratade om - jag kommer inte ihåg den exakta ly- Det här är en viktig del av idrottsföreningars och andra ideella fö- En liten förändring har vi fått i och med Bingolotto, som tagit Men en liten förklaring får vi i utredningens direktiv. I slutet står Socialdemokraterna säger sig vilja stödja ideell verksamhet och Herr talman! Det här var några synpunkter i anslutning till den de- Anf. 200 ANDERS NILSSON (s) replik Herr talman! Jag vill göra några stillsamma påpekanden med an- |
178
lagändringar, skall göra det så skyndsamt att förslaget kan komma upp i
kammaren redan denna vår.
Staten och folkrörelserna är de enda som får överskott från spel-
verksamhet i Sverige. Folkrörelserna har under de senaste åren åter-
vunnit en del av marknadsandelarna genom Bingolotto och annat så-
dant. Men när nu Lennart Brunander med sådan frenesi hävdar att folk-
rörelserna måste få en större andel, innebär det att Brunander i den
andra ändan är beredd att dra ifrån staten inkomster. Det stämmer fak-
tiskt inte med vad den borgerliga regeringen sade i frågan om Tip-
stjänst. Det framgick mycket tydligt i propositionen att förändringen
skulle ske så att staten inte förlorade på affären genom koncessionsav-
gifter. Det står mycket tydligt i propositionen. Är det verkligen i dagens
statsfinansiella läge rimligt att dra ifrån staten inkomster på det här
sättet?
Anf. 201 LENNART BRUNANDER (c) replik
Herr talman! Riksdagen har inte möjlighet att uttala sig om hur man
tolkar lagar. Det står faktiskt i det betänkande som vi behandlar:
”Inledningsvis finns det skäl att erinra om att riksdagen inte har att
uttala sig om hur bestämmelserna i en tidigare stiftad lag skall tillämpas
i enskilda fall eller att eljest i efterhand göra uttalanden som innebär en
ändring eller komplettering av lagens förarbeten.”
Det är klartext. När man säger att lagen kan ändras om det är nöd-
vändigt har man gjort ett halvt erkännande om att man tolkat lagen på
ett sådant sätt att det kan bli nödvändigt att göra en ändring. Jag tycker
att det är bra att man gör det. Det är ändå att ge oss rätt i efterhand.
Det statsfinansiella läget nämner Anders Larsson. Både idrottsrörel-
sen och de ideella organisationerna gör ett fantastiskt viktigt jobb. För
det måste de ha ekonomiska resurser. Då tycker jag att det är viktigt att
de får behålla, utveckla och utvidga sin del av spelmarknaden. Spel och
dobbel kan man göra sig litet rolig över. Omvänt kan man säga att det
inte är bättre att staten skall leva på spel och dobbel. Statens finanser
står och faller inte med detta, men den enskilda lilla föreningens finan-
ser gör ofta det.
Anf. 202 ANDERS NILSSON (s) replik
Herr talman! Lennart Brunander har varit väldigt länge i riksdagen
och borde veta att det i slutet på varje avsnitt i utskottstexten finns en
sammanfattning av vad utskottet säger. Vi har sagt så här: ”För den
händelse regeringen därvid skulle finna att lagändringar då det gäller
lottförsäljningsautomater är påkallade, bör förslag föreläggas riksdagen
i sådan tid att lagändringarna kan träda i kraft senast vid det kommande
halvårsskiftet.”
Det här har vi varit överens om. Det är inte ett beslut om någon la-
gändring utan bara ett påpekande till regeringen att den bör göra det
om det behövs.
Prot. 1994/95:69
8 mars
Lotterifrågor
179
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
Anf. 203 LENNART BRUNANDER (c) replik Herr talman! Det tjänar inte mycket till att träta om vad utskottet |
har menat. Faktum kvarstår att man behöver göra någonting. Jag är
|
Lotterifrågor |
tacksam för att man gör det. |
|
Anf. 204 EL VER JONSSON (fp) Herr talman! Det ideella arbetets lovsång har i många skiftande ton- Jag kan påminna om att folkrörelserna för 20 år sedan hade mer än Jag tycker att man från liberala utgångspunkter kan säga att det är I samband med folkrörelsernas spel- och lotteriverksamhet har man I den utredning som åberopats i debatten, Vinna och försvinna, Nu spelas det väldigt mycket i Sverige. Det handlar om flera tiotals Jag vill erinra om att folkrörelserna i sitt remissvar faktiskt har av- | |
|
180 |
tiva möjligheter att utveckla stödet till föreningslivet.---strävan är |
att främja en god speletik och spelformer, som inte får leda till spelbe-
roende, inte minst mot bakgrund av att många ungdomar är spelintres-
serade.”
Denna etiska dimension bör vi också ta med vid prövning av fram-
tida spelformer och vad lagstiftaren skall tillåta. Någon sade att hela
havet stormar. Det är möjligt att det har gjort det, men nu har det varit
stiltje. Jag tror att det gäller att höja tempot för att komma fram till en
ordning som gör att folkrörelserna får ett berättigat utrymme när det
gäller att tillgodogöra sig inkomster av spel. Jag tror att det finns an-
ledning att fullfölja intentionerna från den utredning som det rådde stor
enighet kring. Jag tror alltså att staten måste vara generös mot det folk-
rörelseliv som med så många positiva inslag har format och präglat
även vårt moderna samhälle.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 15 mars.)
Prot. 1994/95:69
8 mars
Lotterifrågor
Föredrogs
Kulturutskottets betänkande 1994/95: KrU20
Forskning (prop. 1994/95:100 delvis)
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 15 mars.)
Föredrogs
Trafikutskottets betänkande 1994/95:TU10
Viss internationell verksamhet (prop. 1994/95:100 delvis)
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 15 mars.)
Föredrogs
Trafikutskottets betänkande 1994/95 :TU 11
Överstyrelsen för civil beredskap (prop. 1994/95:100 delvis)
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 15 mars.)
181
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
32 § Kulturstöd vid ombyggnad m.m. |
Föredrogs
|
Kulturstöd vid om- |
Bostadsutskottets betänkande 1994/95:BoU10 Kulturstöd vid ombyggnad m.m. (prop. 1994/95:100 delvis) Anf. 205 STIG GRAUERS (m) Herr talman! Riksdagen har i dag att ta ställning till tre betänkanden I den moderata motionen Bo231, som rör framtidens mark- och bo- I betänkande BoUlO hemställer utskottet bl.a. om bifall till propo- Visst är det viktigt att närmiljön i våra bostadsområden är attraktiv Vi moderater föreslår i vår motion att bidragsformen för konstnärlig Jag ber därför, herr talman, att få yrka avslag på utskottets hemstäl- Som följd av detta avslagsyrkande yrkar jag också avslag på utskot- Anf. 206 LENA LARSSON (s) Herr talman! Bostadsutskottets betänkande BoUlO behandlar inte Jag börjar med att yrka bifall till utskottets hemställan. Bidrag för konstnärlig utsmyckning i bostadsområden är ingen ny |
|
182 |
upphöra respektive en minskning av anslaget med 7,5 miljoner kronor. |
Jag håller med moderaterna om att det borde ligga i fastighetsägar-
nas intresse att utforma en för de boende så attraktiv närmiljö som
möjligt. Men vi socialdemokrater har en annan erfarenhet än modera-
terna när det gäller alla människors möjlighet att få del av denna at-
traktiva närmiljö som den konstnärliga utsmyckningen kan skapa.
Bidraget till konstnärlig utsmyckning har betytt mycket när det gäl-
ler att utrusta bostadsområden med kvalitetskonst. Intresset har växt
allteftersom. Under de senaste åren har de pengar som funnits till Bo-
verkets förfogande för bidrag inte räckt till.
God konst i bostadsområden ger de boende skönhetsupplevelser,
samtidigt som konsten ger en känsla av identitet och samhörighet med
det egna bostadsområdet. Vandalism och förstörelse förekommer yt-
terst sällan i bostadsområden med en väl genomtänkt konstnärlig ut-
smyckning. Detta medför att de boende kan känna stolthet över sitt
bostadsområde, samtidigt som förvaltningen sparar pengar.
Staten har genom sitt stöd verkat som mecenat och uppmuntrat
konsten. Stödet har skapat intresse för den konstnärliga utsmyckningen
bland såväl byggherrar, entreprenörer, förvaltare som konstnärer och
boende. Det vore synnerligen olyckligt om statens stöd skulle försvin-
na.
Reservation 1 är inte förenlig med utskottsmajoritetens uppfattning,
varför jag yrkar avslag på denna.
Utskottet har också behandlat handläggningen av stödet.
Före den 1 juli 1993 gällde att länsbostadsnämnden - numera läns-
styrelsen - beslutade om bidrag och utbetalning av stöden. Boverket
sköter utbetalningen. Fr.o.m. detta datum skall länsstyrelsen, innan
frågor om bidrag prövas, inhämta yttrande från Statens konstråd. Ut-
skottet anser att det är en onödig omgång. Det finns exempel på ären-
den i vilka Konstrådets synpunkter på den konstnärliga utsmyckningen
endast svårligen har gått att förena med konstnärens, de boendes och
fastighetsägarens intentioner.
Under budgetåret 1993/94 utnyttjades drygt 5 miljoner kronor för
konstprojekt runt om i landet. Samtidigt uppgick kostnaderna för
granskning av projekten till 750 000 kr, enligt Boverkets redovisning.
Boverket, som finner denna administrationskostnad orimligt hög, anser
att det torde vara möjligt att uppnå en högre kvalitet i projekten till en
lägre kostnad än den som Konstrådets medverkan innebär.
Utskottet delar Boverkets uppfattning. En återgång till den tidigare
handläggningsordningen bör ske. Jag yrkar därför avslag på reservation
2.
När det gäller stödet till icke-statliga kulturlokaler kan vi konstatera
att Folkpartiet med Erling Bager i spetsen har tagit på sig spenderbyx-
orna. Det förvånar mig att han inköpt ett par sådana nu. Varför använde
inte ni folkpartister era möjligheter att öka stödet under förra mandat-
perioden, då ni var i majoritetsställning?
Hur behjärtansvärt ändamålet än är, så är det ekonomiska dagsläget
definitivt inte sådant att vi kan öka stödet. Om Erling Bager hade varit
med vid den skånska frukosten i morse, så hade jag kunnat förlåta ho-
nom för att han förmodligen inte hade lyssnat till kronans prekära si-
Prot. 1994/95:69
8 mars
Kulturstöd vid om-
byggnad m.m.
183
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
tuation. Men nu har jag svårt att göra det. Jag yrkar därför avslag på |
Herr talman! Till sist skall jag nämna några ord om handläggningen
|
Kulturstöd vid om- |
av statens stöd till icke-statliga kulturlokaler. Frågor om stöd prövas i dag av Boverkets samlingslokaldelegation ”Utskottet, som i och för sig har förståelse för uppfattningen i pro- tillmätas stor vikt när det gäller att bedöma handläggningen av stödet. Samlingslokaler är ju inte bara en kulturfråga. De bidrar till och Dessutom fäster utskottet stor vikt vid den kompetens som finns in- Utskottet vidhåller sin uppfattning. Boverkets samlingslokaldelega- Anf. 207 CARL-JOHAN WILSON (fp) Värderade talman! Bostadsutskottets betänkande 1994/95:10 be- Arbetet med en lång rad angelägna projekt har kunnat tidigareläg- |
184
Trots de relativt omfattande insatser som redan gjorts finns det in-
om kul turi okalsområdet alltjämt ett stort behov av ytterligare satsning-
ar. Alla projekt som kan minska arbetslösheten är givetvis också väl-
komna.
Jag anser därför att det i hög grad är motiverat att beslutsramen för
sådana insatser utökas enligt Folkpartiets förslag.
Värderade talman! Jag yrkar bifall till Erling Bagers reservation nr
3.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 15 mars.)
Föredrogs
Bostadsutskottets betänkande 1994/95:BoUll
Allmänna samlingslokaler (prop. 1994/95:100 delvis)
Anf. 208 STIG GRAUERS (m)
Herr talman! Riksdagen har genom detta betänkande, BoUl 1, att ta
ställning till bidrag till allmänna samlingslokaler.
I den moderata kommittémotionen, Bo231, yrkar vi att riksdagen
beslutar att under anslaget E3 inom Civildepartementet anvisa ett i
förhållande till regeringens förslag minskat anslag med 20 miljoner
kronor för budgetåret. Vidare yrkar vi att riksdagen avvisar hemställan
under mom. 1 och 2.
Regeringen konstaterar mycket riktigt i budgetpropositionen att be-
hovet av nya samlingslokaler inte är lika stort nu som tidigare och att
denna omständighet samt därtill det statsfinansiella läget motiverar en
förändring av stödet.
Exakt samma motiv har vi moderater för vårt yrkande i motion
Bo231, yrkande 5. Vår uppfattning är därför att anslaget för verksam-
heten helt skall avvecklas år 1997.
För nästa budgetår föreslår vi en första nedtrappning som i förhål-
lande till regeringens förslag innebär ett med 20 miljoner minskat an-
slag.
Ser man sig om ute i landet är det lätt att konstatera att behovet av
nya samlingslokaler inte är stort. Tvärtom är tillgången på samlingslo-
kaler av hög standard god. Dessutom finns i praktiskt taget varje kom-
mundel skolor och andra lokaler som genom sambruk kan fylla behovet
av samlingslokaler.
Även i områden som betecknas som typiska glesbygdsområden
finns inom rimliga avstånd god tillgång till lokaler som kan användas
för detta syfte.
Kraven på anslag för handikappanpassning för allmänna samlings-
lokaler och folkparksteatrar anser vi rimmar illa i dag. I mer än 20 år
har krav funnits på att man vid alla ny- och ombyggnader skall sörja för
att lokalerna blir handikappanpassade. Myndigheterna har noga kon-
Prot. 1994/95:69
8 mars
Kulturstöd vid om-
byggnad m.m.
Allmänna
samlingslokaler
185
13 Riksdagens protokoll 1994/95 Nr 69
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
trollerat att kraven efterlevts. Att i det läget erbjuda de lokalägare som |
Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till reservationerna 1 och 3.
|
Allmänna |
Anf. 209 OWE HELLBERG (v) Herr talman! Byggsektorn befinner sig i en kris, och nyproduktio- Sedan dess har dessutom 2 miljarder kronor extra plötsligt dykt upp Så sent som i går kväll ställde jag en fråga till bostadsministern, om Åtgärdsprogrammet för sjuka hus är naturligtvis viktigt, men hur Att då som socialdemokraterna hänvisa till budgetläget och sane- Resurser som satsas skall naturligtvis satsas där de får störst effekt Behovet av att rusta och bygga om och till allmänna samlingsloka- För landsbygdsbefolkningen har Folkets hus, bygdegårdar m.m. en Vänsterpartiet ställer sig inte negativt till att införa restriktioner när |
186
Att den nya regeln och det minskade anslaget kan leda till att de
dispensbeslut som Boverket utfärdat för ett femtiotal samlingslokaler
inte uppfylls är naturligtvis oacceptabelt. För dem som redan är byggda
har man tillfälligt löst de ekonomiska åtagandena, för att man sedan
skulle få det bidrag som Boverkets dispensbeslut gett signal om. Beta-
las bidraget inte ut är det risk för konkurser och svårigheter att driva
verksamheter vidare. Om utskottsbetänkandet leder till sådana konsek-
venser är det naturligtvis oacceptabelt, och bara ett i raden av de löf-
tesbrott som faktiskt beslutas om i den här församlingen. Detta bör
naturligtvis regeringen ta till sig och se seriöst på.
Med anledning av vad jag har framfört vill jag yrka bifall till reser-
vationerna 2 och 4.
Anf. 210 LENA LARSSON (s)
Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i bostadsutskottets be-
tänkande BoUll som behandlar anslag m.m. till allmänna samlingslo-
kaler.
Bidraget till allmänna samlingslokaler är uppdelat i fyra olika titlar:
- bidrag till allmänna samlingslokaler,
- bidrag till handikappanpassning av allmänna samlingslokaler,
- bidrag till riksorganisationerna för allmänna samlingslokaler och
- bidrag till handikappanpassning av folkparksteatrar.
Behovet av samlingslokaler är enligt budgetpropositionen inte lika
stort som tidigare. Denna omständighet samt det statsfinansiella läget
motiverar enligt propositionen en förändring av stödet. Stöd föreslås i
princip inte kunna beviljas för köp eller nybyggnad av samlingslokal.
Undantag från denna ordning skall dock kunna medges om det på orten
inte finns någon ändamålsenlig lokal för föreningslivet att tillgå och det
bedöms vara av synnerligen stort värde för föreningslivet att allmän
samlingslokal byggs.
Beslut om handikappanpassning av folkparksteatrar skall kunna ges
enligt samma regler som för handikappanpassning av allmänna sam-
lingslokaler. Detta innebär att bidrag till handikappanpassning som
söks fristående från andra åtgärder skall kunna medges utan avräkning
mot beslutsramen.
Utskottet har förståelse för att det statsfinansiella läget kan föranle-
da en omprövning också av stödet till allmänna samlingslokaler. Inte
minst vid en minskning av stödets omfattning är det betydelsefullt att
de medel som satsas på verksamheten ges en sådan inriktning att det
även framöver finns goda möjligheter att ha ett rikt och varierat utbud
av samlingslokaler på landsbygden och i tätorter av olika storlek.
I reservation 1 tar moderaterna upp frågan om beslutsram och an-
slag för nästa budgetår. Reservationen går ut på att stödformen succes-
sivt skall avvecklas.
Vi kan konstatera att moderaternas intressen inte ligger åt det före-
ningsaktiva och kulturella hållet. De vill inte ha några icke-statliga
kulturlokaler och ej heller några allmänna samlingslokaler. Naturliga
mötesplatser som samlingslokalerna ofta är, är också många männi-
skors första kontakt med inflytande och demokrati. Jag har av egen
Prot. 1994/95:69
8 mars
Allmänna
samlingslokaler
187
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
erfarenhet förstått att demokratiffågorna inte står högt på dagordningen |
moderata leden är aktiva i idrottsföreningar - föreningar som inte minst
|
Allmänna |
i glesbygden är helt beroende av tillgången på samlingslokaler för sin Utskottets ställningstagande är inte förenligt med denna reservation Majoriteten i utskottet yrkar dessutom avslag på reservationerna 3 Anf. 211 OWE HELLBERG (v) Herr talman! För Vänsterpartiets del handlar det om ganska blyg- Lena Larsson som är gammal kommunalpolitiker liksom jag vet att De flesta av de ansökningar som ligger hos Boverket gäller just om- Lena Larsson nämner ingenting om oron inför de dispensbeslut som Anf. 212 LENA LARSSON (s) Herr talman! Jag börjar med den sista delen. Utskottet har också De två miljarder som tidigare har stötts och blötts i kammaren i dag För övrigt är inte heller detta område befriat från besparingarna. |
188
Anf. 213 OWE HELLBERG (v)
Herr talman! Om Lena Larsson delar min oro, kan hon tydligast och
enklast visa det genom att rösta för vår reservation i frågan.
Vänsterpartiet har faktiskt finansierat sina förslag utanför RAS-
systemet. Vi har t.ex. tillmötesgått Boverkets önskemål om räntebidra-
gens koppling till de bostadslån som man tar, för att man inte skall
kunna spekulera i detta. Det beräknas kunna ge en besparing på mellan
500 miljoner och en miljard kronor under denna mandatperiod. Om
detta har man inte sagt ett ord under behandlingen av denna proposi-
tion.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 15 mars.)
Prot. 1994/95:69
8 mars
Allmänna
samlingslokaler
Föredrogs
Bostadsutskottets betänkande 1994/95:BoU12
Länsstyrelserna (prop. 1994/95:100 delvis)
Anf. 214 STIG GRAUERS (m)
Herr talman! Med hänsyn till den sena timmen nöjer jag mig med
att yrka bifall till reservation nr 1.
Anf. 215 OWE HELLBERG (v)
Herr talman! För att inte förlänga debatten i onödan skall jag fatta
mig väldigt kort.
I Vänsterpartiets ekonomisk-politiska motion föreslås att medel
skall anslås för att bilregistret skall kunna bli kvar på länsstyrelserna.
Skälen är följande.
Eftersom verksamheten skall bedrivas i samma omfattning som nu,
tror vi inte att propositionens förslag, som det påstås, innebär någon
besparing. Effekten blir en sämre personlig service för medborgarna.
Man bara flyttar arbetslösheten geografiskt.
Vi ser alltså inte några fördelar med den här reformen, och därför
yrkar jag bifall till reservation 2.
Anf. 216 LENNART NILSSON (s)
Herr talman! Jag skall inte ge mig in i någon sakdebatt i frågan om
bilregistret, som inte hör till bostadsutskottets område. Det här ärendet
gäller anslaget till länsstyrelserna och innebär en besparing 270 miljo-
ner kronor fram till 1998. Moderaterna vill göra större besparingar.
Jag utgår från att vi under mandatperioden kommer att få anledning
att på ett intressant sätt diskutera frågan om länsindelningen, som
egentligen bygger på freden i Roskilde 1658.
Med detta yrkar jag bifall till utskottets hemställan.
Länsstyrelserna
189
|
Prot. 1994/95:69 8 mars |
Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut skulle fattas den 15 mars.) 35 § Kammaren åtskildes kl. 23.03. Förhandlingarna leddes av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 3 § anf. 23 (delvis), av andre vice talmannen därefter t.o.m. voteringen kl. 15.12, Vid protokollet ULF CHRISTOFFERSSON |
/Barbro Nordström
190
Prot. 1994/95:69
8 mars
1 § Anförande med anledning av Internationella kvinnoda*
gen.................................................................................................1
Anf. 1 TALMANNEN.............................................................1
2 § Hänvisning av ärenden till utskott.............................................2
3 § Den ekonomiska politiken och budgetregleringen m.m............2
Finansutskottets betänkande 1994/95 :FiU 10.............................2
Anf. 2 LARS TOBISSON (m)................................................2
Anf. 3 PER-OLA ERIKSSON (c)...........................................7
Anf. 4 ANNE WIBBLE (fp).................................................10
Anf. 5 LARS TOBISSON (m) replik....................................14
Anf. 6 ANNE WIBBLE (fp) replik.......................................15
Anf. 7 JOHAN LÖNNROTH (v)..........................................15
Anf. 8 ANNE WIBBLE (fp) replik.......................................18
Anf. 9 JOHAN LÖNNROTH (v) replik................................19
Anf. 10 ANNE WIBBLE (fp) replik.....................................19
Anf. 11 JOHAN LÖNNROTH (v) replik..............................20
Anf. 12 PER-OLA ERIKSSON (c) replik.............................20
Anf. 13 JOHAN LÖNNROTH (v) replik..............................21
Anf. 14 PER-OLA ERIKSSON (c) replik.............................21
Anf. 15 JOHAN LÖNNROTH (v) replik..............................22
Anf. 16 ROY OTTOSSON (mp)...........................................22
Anf. 17 MATS ODELL (kds)................................................26
Anf. 18 JOHAN LÖNNROTH (v) replik..............................30
Anf. 19 TALMANNEN.........................................................30
Anf. 20 MATS ODELL (kds) replik.....................................30
Anf. 21 JOHAN LÖNNROTH (v) replik..............................30
Anf. 22 MATS ODELL (kds) replik.....................................31
Anf. 23 ROY OTTOSSON (mp) replik.................................31
Anf. 24 MATS ODELL (kds) replik.....................................32
Anf. 25 ROY OTTOSSON (mp) replik.................................32
Anf. 26 MATS ODELL (kds) replik.....................................33
Anf. 27 JAN BERGQVIST (s)..............................................33
Anf. 28 LARS TOBISSON (m) replik..................................38
Anf. 29 JAN BERGQVIST (s) replik....................................38
Anf. 30 LARS TOBISSON (m) replik..................................39
Anf. 31 JAN BERGQVIST (s) replik....................................40
Anf. 32 ANNE WIBBLE (fp) replik.....................................40
Anf. 33 JAN BERGQVIST (s) replik....................................41
Anf. 34 ANNE WIBBLE (fp) replik.....................................42
Anf. 35 JAN BERGQVIST (s) replik....................................43
Anf. 36 MATS ODELL (kds) replik.....................................43
Anf. 37 JAN BERGQVIST (s) replik....................................44
Anf. 38 MATS ODELL (kds) replik.....................................45
Anf. 39 JAN BERGQVIST (s) replik....................................45
191
Prot. 1994/95:69
8 mars
192
Anf. 40 PER-OLA ERIKSSON (c) replik............................45
Anf. 41 JAN BERGQVIST (s) replik...................................46
Anf. 42 PER-OLA ERIKSSON (c) replik............................47
Anf. 43 JAN BERGQVIST (s) replik...................................47
Anf. 44 JOHAN LÖNNROTH (v) replik.............................48
Anf. 45 JAN BERGQVIST (s) replik..................................48
Anf. 46 JOHAN LÖNNROTH (v) replik.............................49
Anf. 47 JAN BERGQVIST (s) replik...................................49
Anf. 48 ROY OTTOSSON (mp) replik................................50
Anf. 49 JAN BERGQVIST (s) replik...................................50
Anf. 50 ROY OTTOSSON (mp) replik................................51
Anf. 51 JAN BERGQVIST (s) replik...................................52
Anf. 52 Finansminister GÖRAN PERSSON (s)..................52
Anf. 53 JOHAN LÖNNROTH (v) replik.............................57
Anf. 54 Finansminister GÖRAN PERSSON (s)..................58
Anf. 55 JOHAN LÖNNROTH (v) replik.............................58
Anf. 56 Finansminister GÖRAN PERSSON (s)..................59
Anf. 57 LARS TOBISSON (m) replik..................................59
Anf. 58 Finansminister GÖRAN PERSSON (s)..................60
Anf. 59 LARS TOBISSON (m) replik..................................61
Anf. 60 Finansminister GÖRAN PERSSON (s)..................61
Anf. 61 ANNE WIBBLE (fp) replik.....................................62
Anf. 62 Finansminister GÖRAN PERSSON (s)..................63
Anf. 63 ANNE WIBBLE (fp) replik.....................................63
Anf. 64 Finansminister GÖRAN PERSSON (s)..................64
Anf. 65 MATS ODELL (kds) replik.....................................64
Anf. 66 Finansminister GÖRAN PERSSON (s)..................65
Anf. 67 MATS ODELL (kds) replik.....................................66
Anf. 68 Finansminister GÖRAN PERSSON (s)..................66
Anf. 69 PER-OLA ERIKSSON (c) replik............................67
Anf. 70 Finansminister GÖRAN PERSSON (s)..................67
Anf. 71 PER-OLA ERIKSSON (c) replik............................68
Anf. 72 Finansminister GÖRAN PERSSON (s)..................68
Anf. 73 ROY OTTOSSON (mp) replik................................69
Anf. 74 Finansminister GÖRAN PERSSON (s)..................69
Anf. 75 ROY OTTOSSON (mp) replik................................70
Anf. 76 Finansminister GÖRAN PERSSON (s)..................71
Anf. 77 BO LUNDGREN (m)..............................................71
Anf. 78 JOHAN LÖNNROTH (v) replik.............................75
Anf. 79 BO LUNDGREN (m) replik....................................75
Anf. 80 JOHAN LÖNNROTH (v) replik.............................76
Anf. 81 BO LUNDGREN (m) replik....................................76
Anf. 82 JAN BERGQVIST (s) replik...................................76
Anf. 83 BO LUNDGREN (m) replik....................................77
Anf. 84 JAN BERGQVIST (s) replik...................................77
Anf. 85 BO LUNDGREN (m) replik....................................78
Anf. 86 MARGIT GENNSER (m).......................................78
Anf. 87 JAN BERGQVIST (s) replik...................................81
Anf. 88 MARGIT GENNSER (m) replik.............................81
Anf. 89 JAN BERGQVIST (s) replik...................................82
Anf. 90 MARGIT GENNSER (m) replik..............................82
Anf. 91 SYLVIA LINDGREN (s).........................................82
Anf. 92 JAN BERGQVIST (s)..............................................84
Anf. 93 SYLVIA LINDGREN (s).........................................84
Beslut.................................................................................................84
4 § Stöd för nyanställningar...........................................................87
Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1994/95:AU20............87
Anf. 94 PER UNCKEL (m)...................................................87
Anf. 95 BÖRJE HÖRNLUND (c).........................................89
Anf. 96 EL VER JONSSON (fp)............................................89
Anf. 97 HANS ANDERSSON (v).........................................90
Anf. 98 DAN ERICSSON (kds)............................................93
Anf. 99 HANS ANDERSSON (v) replik..............................94
Anf. 100 DAN ERICSSON (kds) replik................................94
Anf. 101 JOHNNY AHLQVIST (s)......................................95
Anf. 102 PER UNCKEL (m) replik......................................97
Anf. 103 JOHNNY AHLQVIST (s) replik............................98
Anf. 104 PER UNCKEL (m) replik......................................98
Anf. 105 JOHNNY AHLQVIST (s) replik............................99
Anf. 106 HANS ANDERSSON (v) replik..........................100
Anf. 107 JOHNNY AHLQVIST (s) replik..........................101
Anf. 108 HANS ANDERSSON (v) replik..........................101
Anf. 109 BARBRO JOHANSSON (mp).............................102
Anf. 110 PER UNCKEL (m) replik...................................103
Anf. 111 BARBRO JOHANSSON (mp) replik..................103
Anf. 112 PER UNCKEL (m) replik....................................103
Anf. 113 BARBRO JOHANSSON (mp) replik..................104
Anf. 114 WIGGO KOMSTEDT (m)...................................104
Anf. 115 JOHNNY AHLQVIST (s)....................................104
Anf. 116 WIGGO KOMSTEDT (m)...................................105
Anf. 117 JOHNNY AHLQVIST (s) replik..........................105
Anf. 118 WIGGO KOMSTEDT (m) replik........................105
Anf. 119 JOHNNY AHLQVIST (s) replik..........................105
Anf. 120 BARBRO JOHANSSON (mp).............................105
Anf. 121 WIGGO KOMSTEDT (m)...................................106
Anf. 122 BARBRO JOHANSSON (mp).............................106
Beslut...............................................................................................106
Beslut om uppskjuten votering......................................................107
5 § Anslag till jämställdhet m.m...................................................107
Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1994/95 :AU7............107
Anf. 123 CHRISTEL ANDERBERG (m)...........................107
Anf. 124 INGRID BURMAN (v)........................................109
Anf. 125 EWA LARSSON (mp).........................................111
Anf. 126 KRISTINA ZAKRISSON (s)...............................112
Anf. 127 INGRID BURMAN (v) replik..............................114
Prot. 1994/95:69
8 mars
193
Prot. 1994/95:69 Anf. 128 KRISTINA ZAKRISSON (s) replik....................114
8 mars Anf. 129 INGRID BURMAN (v) replik.............................114
---------------- Anf. 130 KRISTINA ZAKRISSON (s) replik....................115
Anf. 131 CHRISTEL ANDERBERG (m) replik................115
Anf. 132 KRISTINA ZAKRISSON (s) replik....................116
Anf. 133 CHRISTEL ANDERBERG (m) replik................116
Anf. 134 KRISTINA ZAKRISSON (s) replik....................117
Anf. 135 MARIANNE ANDERSSON (c).........................117
Anf. 136 INGRID BURMAN (v) replik.............................119
Anf. 137 MARIANNE ANDERSSON (c) replik...............120
Anf. 138 INGRID BURMAN (v) replik.............................120
Anf. 139 MARIANNE ANDERSSON (c) replik...............121
Anf. 140 KRISTINA ZAKRISSON (s) replik....................121
Anf. 141 MARIANNE ANDERSSON (c) replik...............122
Anf. 142 KRISTINA ZAKRISSON (s) replik....................122
Anf. 143 MARIANNE ANDERSSON (c) replik...............122
Anf. 144 OLA STRÖM (fp)...............................................123
(forts.)...................................................................................125
Ajournering....................................................................................125
Återupptagna förhandlingar.........................................................126
5 § (forts.) Anslag till jämställdhet m.m. (forts. AU7).................126
Anf. 145 INGRID BURMAN (v) replik.............................126
Anf. 146 ULLA HOFFMANN (v)......................................126
(Beslut skulle fattas den 15 mars.)........................................128
6 § Arbetsdomstolen m.m., anslag...............................................128
Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1994/95 :AU6...........128
(Beslut skulle fattas den 15 mars.)........................................128
7 § Statliga arbetsgivarfrågor......................................................128
Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1994/95:AU10.........128
(Beslut skulle fattas den 15 mars.)........................................128
8 § Tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1994/95 ... 129
Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1994/95:AU14.........129
(Beslut skulle fattas den 15 mars.)........................................129
9 § Forskning och försök rörande alternativ till burhållning
av värphöns..............................................................................129
Jordbruksutskottets betänkande 1994/95:JoU12...................129
Anf. 147 INGVAR ERIKSSON (m)...................................129
Anf. 148 ANN-KRISTINE JOHANSSON (s)....................132
Anf. 149 LENNART DALÉUS (c).....................................133
Anf. 150 GUDRUN LINDVALL (mp)...............................134
(Beslut skulle fattas den 15 mars.)........................................134
10 § Tilläggsbudget.......................................................................135
194
Näringsutskottets betänkande 1994/95 :NU 14.......................135
(Beslut skulle fattas den 15 mars.).........................................135
11 § Kreditgarantier för fartygsfinansiering..............................135
Näringsutskottets betänkande 1994/95 :NU 15.......................135
(Beslut skulle fattas den 15 mars.).........................................135
12 § Avtal om avräkning vid handel med finansiella instru-
ment och valuta........................................................................135
Näringsutskottets betänkande 1994/95 :NU 16.......................135
(Beslut skulle fattas den 15 mars.).........................................135
13 § Riksdagens revisorers förslag angående tillsyn - inne-
börd och tillämpning................................................................135
Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95:KU27..............135
(Beslut skulle fattas den 15 mars.).........................................135
14 § Kommunallagsanpassning av kyrkolagen m.m...................136
Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95:KU29..............136
Anf. 151 ANDERS SVÄRD (c)..........................................136
Anf. 152 PÄR-AXEL SAHLBERG (s)...............................137
Anf. 153 ANDERS SVÄRD (c) replik................................138
Anf. 154 PÄR-AXEL SAHLBERG (s) replik.....................139
Anf. 155 ANDERS SVÄRD (c) replik................................139
Anf. 156 PÄR-AXEL SAHLBERG (s) replik.....................140
Anf. 157 CARL-JOHAN WILSON (fp)..............................140
Anf. 158 PÄR-AXEL SAHLBERG (s) replik.....................142
Anf. 159 CARL-JOHAN WILSON (fp) replik...................142
Anf. 160 LARS LEIJONBORG (fp)...................................143
Anf. 161 PÄR-AXEL SAHLBERG (s) replik.....................144
Anf. 162 LARS LEIJONBORG (fp) replik.........................144
Anf. 163 PÄR-AXEL SAHLBERG (s) replik.....................145
Anf. 164 LARS LEIJONBORG (fp)...................................145
(Beslut skulle fattas den 15 mars.).........................................146
15 § Stöd till politiska partier.......................................................146
Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95:KU34..............146
Anf. 165 BIRGER HAGÅRD (m).......................................146
Anf. 166 INGVAR JOHNSSON (s)....................................147
Anf. 167 BIRGER HAGÅRD (m).......................................148
Anf. 168 INGVAR JOHNSSON (s)....................................149
Anf. 169 BIRGER HAGÅRD (m).......................................149
Anf. 170 INGVAR JOHNSSON (s)....................................149
Anf. 171 BIRGER HAGÅRD (m).......................................150
Anf. 172 INGVAR JOHNSSON (s)....................................150
(Beslut skulle fattas den 15 mars.).........................................150
16 § Anslag till Datainspektionen.................................................151
Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95 :KU35..............151
(Beslut skulle fattas den 15 mars.).........................................151
Prot. 1994/95:69
8 mars
195
Prot. 1994/95:69 17 § Några frågor angående EG-domstolen...............................151
8 mars____________ Justitieutskottets betänkande 1994/95:JuU9.........................151
(Beslut skulle fattas den 15 mars.)........................................151
18 § Särskild utlänningskontroll..................................................151
Justitieutskottets betänkande 1994/95 :JuU 10.......................151
(Beslut skulle fattas den 15 mars.)........................................151
19 § Ansvar för skada vid internationell järnvägstrafik,
m.m...........................................................................................151
Lagutskottets betänkande 1994/95:LU17.............................151
Anf. 173 AGNE HANSSON (c).........................................151
Anf. 174 BENGT KRONBLAD (s)....................................153
Anf. 175 AGNE HANSSON (c).........................................154
Anf. 176 BENGT KRONBLAD (s)....................................155
Anf. 177 AGNE HANSSON (c).........................................155
Anf. 178 BENGT KRONBLAD (s)....................................156
Anf. 179 AGNE HANSSON (c).........................................156
(Beslut skulle fattas den 15 mars.)........................................156
20 § Ändring i lagen om ersättning från den internationella
oljeskadefonden.......................................................................157
Lagutskottets betänkande 1994/95:LU18.............................157
(Beslut skulle fattas den 15 mars.)........................................157
21 § Vissa organisationsfrågor, m.m...........................................157
Försvarsutskottets betänkande 1994/95 :FöU6......................157
Anf. 180 CARL-JOHAN WILSON (fp).............................157
(Beslut skulle fattas den 15 mars.)........................................158
22 § Invandring - Tilläggsbudget.................................................158
Socialförsäkringsutskottets betänkande 1994/95:SfUl 1.......158
(Beslut skulle fattas den 15 mars.)........................................158
23 § Tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret
1994/95.....................................................................................159
Socialutskottets betänkande 1994/95:SoU12........................159
(Beslut skulle fattas den 15 mars.)........................................159
24 § Folkbildning...........................................................................159
Kulturutskottets betänkande 1994/95:KrU9.........................159
Anf. 181 JAN BACKMAN (m)..........................................159
Anf. 182 BERIT OSCARSSON (s)....................................161
Anf. 183 CARL-JOHAN WILSON (fp).............................163
Anf. 184 LARS HJERTÉN (m)..........................................164
Anf. 185 BERIT OSCARSSON (s) replik..........................165
Anf. 186 LARS HJERTÉN (m) replik................................166
Anf. 187 BERIT OSCARSSON (s) replik..........................166
Anf. 188 MARIANNE ANDERSSON (c)..........................167
196
Anf. 189 ISA HALVARSSON (fp).....................................169
(Beslut skulle fattas den 15 mars.).........................................169
25 § Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m.m............169
Kulturutskottets betänkande 1994/95 :KrU 10........................169
(Beslut skulle fattas den 15 mars.).........................................169
26 § Arkivet för ljud och bild.......................................................169
Kulturutskottets betänkande 1994/95 :KrU 11........................169
(Beslut skulle fattas den 15 mars.).........................................169
27 § Stöd till trossamfund m.m.....................................................170
Kulturutskottets betänkande 1994/95 :KrU 12........................170
(Beslut skulle fattas den 15 mars.).........................................170
28 § Lotterifrågor..........................................................................170
Kulturutskottets betänkande 1994/95:KrU13........................170
Anf. 190 STIG BERTILSSON (m).....................................170
Anf. 191 ANDERS NILSSON (s).......................................172
Anf. 192 STIG BERTILSSON (m) replik...........................174
Anf. 193 ANDERS NILSSON (s) replik.............................174
Anf. 194 STIG BERTILSSON (m) replik...........................175
Anf. 195 ANDERS NILSSON (s) replik.............................175
Anf. 196 STEN ANDERSSON (m)....................................176
Anf. 197 ANDERS NILSSON (s) replik.............................177
Anf. 198 STEN ANDERSSON (m) replik..........................177
Anf. 199 LENNART BRUNANDER (c)............................177
Anf. 200 ANDERS NILSSON (s) replik.............................178
Anf. 201 LENNART BRUNANDER (c) replik..................179
Anf. 202 ANDERS NILSSON (s) replik.............................179
Anf. 203 LENNART BRUNANDER (c) replik..................180
Anf. 204 ELVER JONSSON (fp)........................................180
(Beslut skulle fattas den 15 mars.).........................................181
29 § Forskning................................................................................181
Kulturutskottets betänkande 1994/95 :KrU20........................181
(Beslut skulle fattas den 15 mars.).........................................181
30 § Viss internationell verksamhet.............................................181
Trafikutskottets betänkande 1994/95 :TU 10..........................181
(Beslut skulle fattas den 15 mars.).........................................181
31 § Överstyrelsen för civil beredskap.........................................181
Trafikutskottets betänkande 1994/95 :TU 11..........................181
(Beslut skulle fattas den 15 mars.).........................................181
32 § Kulturstöd vid ombyggnad m.m...........................................182
Bostadsutskottets betänkande 1994/95:BoU10.....................182
Anf. 205 STIG GRAUERS (m)...........................................182
Anf. 206 LENA LARSSON (s)...........................................182
Prot. 1994/95:69
8 mars
197
Prot. 1994/95:69 Anf. 207 CARL-JOHAN WILSON (fp).............................184
8 mars (Beslut skulle fattas den 15 mars.)........................................185
33 § Allmänna samlingslokaler....................................................185
Bostadsutskottets betänkande 1994/95:BoU 11.....................185
Anf. 208 STIG GRAUERS (m)..........................................185
Anf. 209 OWE HELLBERG (v).........................................186
Anf. 210 LENA LARSSON (s)..........................................187
Anf. 211 OWE HELLBERG (v).........................................188
Anf. 212 LENA LARSSON (s)..........................................188
Anf. 213 OWE HELLBERG (v).........................................189
(Beslut skulle fattas den 15 mars.)........................................189
34 § Länsstyrelserna.....................................................................189
Bostadsutskottets betänkande 1994/95:BoU12.....................189
Anf. 214 STIG GRAUERS (m)..........................................189
Anf. 215 OWE HELLBERG (v).........................................189
Anf. 216 LENNART NILSSON (s)....................................189
(Beslut skulle fattas den 15 mars.)........................................190
35 § Kammaren åtskildes kl. 23.03.................................................190
198
gotab 48613, Stockholm 1995