Fredagen den 10 februari
Kl. 9.00-13.37
Protokoll
1994/95:59
Andre vice talmannen meddelade att en ny plan för kammarens
sammanträden skulle utdelas under dagen.
Föredrogs och hänvisades
Proposition
1994/95:143 till socialutskottet
(forts, från prot. 58)
Sysselsättningspolitiken m. m.
Anf. 1 PERUNCKEL(m)
Fru talman! Socialdemokraterna saknar en politik för riktiga jobb.
Det är dess värre den ofrånkomliga slutsatsen av regeringens politik
sedan valet i höstas. Intrycket förstärks kraftigt av den diskussion om
arbetsmarknadspolitiken som regeringens budgetproposition i januari
utlöste.
Socialdemokraterna hävdar nu att de lägger om arbetsmarknadspo-
litiken från passiva åtgärder till aktiva sådana. Förslag om ett riktat
anställningsstöd på 7 miljarder kronor under ett år har varit en hu-
vudingrediens i den politik som bär arbetsmarknadsminister Anders
Sundströms signum.
En annan grundbult har utgjorts av ett starkt subventionerat stöd till
naturvetarutbildning för äldre vid universiteten. För en kostnad över två
år på mer än 3 miljarder kronor skall 9 000 studerande få en avlönad
utbildning av samma slag som andra studenter tvingas skuldsätta sig för
att få.
Om och när denna välsignelsebringande socialdemokratiska politik
genomförs kommer arbetslösheten likväl bara att ha sjunkit med några
få procentenheter. Enligt regeringens bedömningar leder den egna
politiken till en arbetslöshet 1998 på nästan 10 %.
Allmänpolitisk debatt
Sysselsättnings-
politiken m.m.
1 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 59
|
Prot. 1994/95:59 10 februari |
Man får vara rätt generös med ordens innebörd om man, som An- |
heten.
|
Allmänpolitisk debatt |
Fru talman! Regeringens politik kan diskuteras utifrån två olika |
|
Sysselsättnings- |
• Det första handlar om själva arbetsmarknadspolitiken. Vad är nytt i • Det andra, och ännu viktigare, gäller tillväxten av långsiktigt hållba- Låt mig börja med arbetsmarknadspolitiken. I fråga om den allmänna inriktningen på de arbetsmarknadspolitiska Det nya är just det riktade anställningsstödet och den betalda natur- Mot det riktade anställningsstödet har det anförts att det inte finns Fru talman! Vad är det för vits med ett sådant stöd? Ett kuriöst inslag i debatten om anställningsstödet är att regeringen Samtliga riksdagspartier har emellertid avvisat anställningsstödet i Fru talman! En schweizerost ter sig som en solid klump i jämförelse |
2
Få av dessa kritiker lär vara ense med Socialdemokraterna och
Miljöpartiet om att detta nya anställningsstöd i någon mening skulle
vara bättre än det som Socialdemokraterna nu övergett. De mindre
företagen anser att det över huvud taget inte kommer att ge någon
effekt. AMS tror att det blir några tusen nyanställningar - att jämföra
med de ursprungliga 110 000 nya jobb som regeringen använde som
utgångspunkt för bedömningarna i budgetpropositionen.
Vad Socialdemokraterna och Miljöpartiet nu gör är att de sätter i
sjön ett arbetsmarknadsstöd i mångmiljardklassen utan påvisbara effek-
ter. Med en effekt på 5 000 nya jobb - den högsta uppskattning som
redovisats för arbetsmarknadsutskottet - blir det en kostnad på 1 miljon
kronor per jobb under innevarande år.
Vad regeringen nu tänker åstadkomma med hjälp av Miljöpartiet är
bokstavligen ett penningslöseri gränsande till vanvett!
Möjligen bör det också påminnas om att de miljarder som Anders
Sundström skall fördela över huvud taget inte finns i regeringens bud-
get. Pengarna skall på något sätt uppstå av sig själva. Arbetsmark-
nadsministern har en del att förklara.
Lika stark verkar nu också kritiken vara mot hugskottet om naturve-
tenskaplig universitetsutbildning för några få med en månadslön om
12 000 kr. Den årliga kostnaden för detta hugskott är högre än hela
kostnaden för Umeå universitet.
Den föreslagna utbildningen är, säger alla, av ovisst värde och
skulle skapa skriande orättvisor mellan olika studerandekategorier.
Förslaget blir knappast mer acceptabelt av att det förenas med en ned-
skärning av högre utbildning och forskning som saknar motsvarighet i
modern tid. Nedskärningen undergräver direkt möjligheterna att på
längre sikt, då kunskaper blir det allra mest avgörande konkurrensmed-
let, tillskapa nya och stabila arbetstillfällen.
Vad det blir av Allan Larssons arbetsföretag vet ingen ännu. Den
utredning som tog hand om förslaget malde ner det till nästan ingen-
ting. Det återstår att se vad regeringen vill göra.
Lika kritisk som det finns anledning att vara när det gäller arbets-
marknadspolitiken finns det skäl att vara när det gäller den större frå-
gan om hur jobb egentligen skall komma till.
I flera studier de senaste åren, senast den svensk-amerikanska ana-
lys av svensk ekonomi som Studieförbundet Näringsliv och samhälle
tagit initiativ till, understryks de strukturella brister som ligger bakom
den höga arbetslösheten:
• Sverige har för få företag som växer.
• De privata tjänsteföretagen har för liten omfattning, trots att just
denna sektor har en potential att anställa flera.
• Skatterna på företagandet är för höga.
• Lönebildningen stampar ut jobb från arbetsmarknaden, vilka inte
minst ungdomar behöver.
• Arbetsmarknaden är för stel, bl.a. till följd av en rigid arbetsrätt.
• Social- och arbetslöshetsförsäkringar ger inte tillräckliga incitament
till arbete.
• Utbildningen och arbetsmarknaden stödjer inte varandra växelvis.
Prot. 1994/95:59
10 februari
Allmänpolitisk debatt
Sysselsättnings-
politiken m.m.
|
Prot. 1994/95:59 10 februari |
Sammantaget ger dessa iakttagelser bilden av en arbetsmarknad |
inte minst till följd av den breda introduktionen av informationstekno-
|
Allmänpolitisk debatt |
login. På flera av dessa mera långsiktiga områden är regeringens politik |
|
Sysselsättnings- |
valet i höstas har skatterna på företagande höjts, rigiditeten på arbets- Den avveckling av karensdagen i sjukvårdsförsäkringen som rege- Nedrustningen av forskningen underminerar vårt lands långsiktiga Den nyaktualiserade kärnkraftsavvecklingen lägger ytterligare sten Görs ingenting åt dessa grundläggande strukturfel på arbetsmarkna- Vad som nu behövs är ett långsiktigt program för flera jobb upp- • Företagen måste kunna växa och flera företag etableras, bl.a. genom • Skattesystemet måste ge goda förutsättningar för arbete och företa- • Lönebildningen måste främja rekrytering av ny arbetskraft men • Arbetsmarknaden måste bli en verklig marknad. Dagens arbets- • Socialförsäkringarna måste ändras så att de främjar arbete men • Utbildningen måste vara av hög kvalitet. Den bör kunna fortgå • Slutligen måste arbetsmarknadspolitikens effektivitet höjas, bl.a. Fru talman! En politik utifrån detta sjupunktsprogram ger nya, rikti- Anf. 2 ELVING ANDERSSON (c) Fru talman! Arbetslöshet är ett gissel, såväl för dem som är drabba- Men grunden för full sysselsättningen läggs fast inom andra politik- |
4
ningspolitiken, skattepolitiken osv. Vi måste inom dessa områden ska-
pa förutsättningar för en hållbar ekonomisk utveckling som leder till
välstånd och arbete i hela vårt land.
Skatteväxling med permanent sänkta arbetsgivaravgifter, framför
allt för de mindre företagen, som finansieras med avgifter på mil-
jöskadliga utsläpp och förbrukning av ändliga naturresurser är en åt-
gärd som snabbt ger nya jobb och samtidigt för in miljöutvecklingen i
rätta banor.
Vidare måste arbetsrätten anpassas till småföretagens förutsättning-
ar. Bättre villkor för provanställningar och en allmän arbetslöshetsför-
säkring som undviker ständig rundgång är andra åtgärder som måste
till. Inom den s.k. gröna sektorn kan många nya jobb tillskapas.
Fru talman! I budgetpropositionen blåser regeringen upp siffrorna
vid beräkningen av hur många som skall komma att omfattas av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna på ett orealistiskt sätt. Min be-
dömning är att regeringen överskattar effekterna av sina förslag med i
storleksordningen 200 000 personer.
Det är viktigt att unga människor ges goda möjligheter att komma
in på arbetsmarknaden. Ungdomspraktiken som infördes 1992 har
räddat en hel ungdomsgeneration från passivitet och bidragsanpassning.
Detta väl fungerande system vill nu regeringen byta ut mot en ung-
domsintroduktion. Men denna har dess värre en utformning som inne-
bär att väldigt få ungdomar kommer in på arbetsmarknaden via denna
åtgärd.
För närvarande omfattar ungdomsintroduktionen inte mer än unge-
fär 1 500 ungdomar, medan mer än 50 000 är engagerade i ungdoms-
praktik. Hur skall dessa 50 000 kunna växlas över till ungdomsintro-
duktion fram till det instundande halvårsskiftet? Låt oss i stället behålla
det nuvarande systemet som vi vet fungerar bra i stället för att göra ett
experiment med ett nytt system som har stora utsikter att misslyckas.
En annan grupp som måste ägnas särskild uppmärksamhet är de
långtidsarbetslösa. Här vill vi i Centern skapa ett nytt system som kal-
las personligt rekryteringsstöd. Stödet som skall knytas direkt till per-
sonen i fråga skall denne alltså kunna ta med sig till sin blivande ar-
betsgivare. Rekryteringsstödet skall utgå under sex månader så snart
han eller hon har erhållit anställning med avtalsenliga villkor.
Fru talman! En väldigt stor del av den politiska debatten i dag
handlar om att fördela skuldbördan för den rådande ekonomiska och
sysselsättningsmässiga krisen. Jag tycker att det är viktigare att se
framåt och diskutera hur vi skall lösa situationen. Men jag vill ändå
ägna bara ett par meningar åt att klarlägga historien.
Sommaren och hösten 1991, i slutet av den förra socialdemokratis-
ka regeringsperioden, ökade arbetslösheten med 8 000 personer per
månad och sysselsättningen minskade med 13 000 personer per månad.
Sensommaren 1994, i slutet av fyrklöverregeringens regeringsperiod,
minskade antalet arbetslösa med 6 000 per månad och antalet sysselsat-
ta ökade med 13 000 per månad.
Prot. 1994/95:59
10 februari
Allmänpolitisk debatt
Sysselsättnings-
politiken m.m.
Prot. 1994/95:59
10 februari
Allmänpolitisk debatt
Sysselsättnings-
politiken m.m.
Den regering som tillträdde hösten 1991 fick ta över en ekonomi
och en arbetsmarknad i stark tillbakagång och en bank- och finanssek-
tor med allvarliga problem på väg mot en akut kris.
Den regering som däremot tillträdde hösten 1994 fick ta över en
situation, där 80-talets alla följdproblem ännu inte var lösta, men där
ändå företagen börjat investera och nyanställa. Ekonomin hade åter
börjat växa.
I den gångna valrörelsen var arbetslöshetssituationen med rätta en
mycket stor fråga. Socialdemokraterna hävdade att den dåvarande
regeringen hade gett upp kampen för jobben. I stället utmålade man sig
själva som garant för att människor skulle komma i arbete.
Men valrörelsens retorik har nu devalverats. Regeringen kalkylerar
med att arbetslösheten kommer att ligga kvar kring tioprocentsnivån i
slutet av mandatperioden. Borta är talet om en snabb halvering av ar-
betslösheten.
När fyrklöverregeringen föreslog sänkt ersättning i a-kassan bussa-
de Socialdemokraterna stora massor av folk till Stockholm. De eldades
med tal om den förfärliga regeringen. Men sedan slog ni socialdemo-
krater tyst till reträtt och gav upp löftet om höjd ersättningsnivå. Nu
föreslås dessutom en sänkning i sjukersättningsnivåerna.
På hemmaplan i Norrbotten har Anders Sundström lovat återflöde
av vattenkraftsvinsterna till de producerande regionerna. Det har dess
värre aldrig det socialdemokratiska partiet ställt upp på här i riksdagen.
Även på detta område slog Anders Sundström tyst till reträtt före valet.
Före valet sades att alla ungdomar skulle garanteras jobb inom 100
dagar. Fyra månader och tre dagar efter regeringstillträdet har detta
löfte förvandlats till en målsättning utan konkret innehåll. Ungdomar
under 20 år skall dessutom sparkas ut ur a-kassan.
Valrörelsens vackra tal om satsning på småföretagen för nya jobb
har förvandlats till en kontraproduktiv återställarpolitik.
Under valrörelsen åkte Anders Sundström land och rike runt. Reto-
riken flödade och beskrev allt ont som den förra regeringen hade gjort.
Arbetslösheten berodde främst på den dåvarande arbetsmarknadsminis-
terns genuina illvilja.
Retoriken fick effekt. Särskilt i skogslänen fick socialdemokratin ett
starkt stöd i valet. Dessa väljare har verkligen fått betalt, men kanske
på ett annat sätt än de hade väntat sig:
• Flyttlassen skall börja rulla.
• Resurserna till regional utveckling skärs ned.
• Viktiga infrastrukturprojekt som Botniabanan och Atlantbanan får
stryka på foten i EU-sammanhang för Öresundsbron.
• EU-stödet till regional utveckling och miljöstödet till jordbruket tas
inte hem.
• Studenternas reserabattkort dras in så att den geografiska närheten
till högre utbildning blir än mer avgörande.
När jag tänker på Socialdemokraternas sysselsättningspolitik sådan
den beskrevs före valet och sådan som den sedan har visat sig i praktisk
politik kommer jag osökt att tänka på sagan om kejsarens nya kläder.
Det är nu dags att någon utropar: Se, han har ju inga kläder på sig! Och
alla skall då se att arbetsmarknadsministern och regeringen står helt
nakna, dvs. helt utan förslag och idéer om hur massarbetslösheten skall
bekämpas.
Avslutningsvis, fru talman, några ord om flaggskeppet i regeringens
kamp mot arbetslösheten, nyanställningsstödet. Efter uppgörelsen med
Miljöpartiet skall detta stöd nu kosta 5 miljarder kronor. Enligt AMS,
som torde vara den som bäst kan bedöma effekten av olika arbetsmark-
nadspolitiska åtgärder, kommer stödet eventuellt att ge 5 000 nya jobb.
Priset blir 1 miljon per arbetstillfälle, och detta blir de i särklass dy-
raste jobb som någonsin har tillskapats inom arbetsmarknadspolitiken.
De allra flesta jobb som berörs av stödet skulle tillkomma ändå, och
bidrag skall t.o.m. utgå i efterhand till människor som redan har fått
jobb under januari och februari i år.
Den här kostnaden på 1 miljon per arbetstillfälle kan t.ex. jämföras
med effekten av de extra 800 miljoner kronor som länsstyrelserna fick
under föregående år för småföretags- och landsbygdsutveckling. Ge-
nom det programmet skapades många nya jobb, och notan landade i
detta fall på mellan 60 000 och 70 000 kr per styck.
Med all rätt gjorde samtliga oppositionspartier i riksdagen tummen
ner för förslaget när det presenterades. Miljöpartiet frestades dock så
mycket av att äntligen få vara med och sola sig i regeringsglansen att
man övergav sin kritiska inställning till förslaget och numera tycker att
det är bra. Förändringarna som åstadkoms var mycket marginella, och
förslaget är fortfarande lika dåligt.
Miljöpartiet sålde ut sina ambitioner om skatteväxling och gröna
jobb. Som tack för att man räddade Anders Sundströms politiska liv
fick man ett allergisaneringspaket på 2 miljarder, vilket jag dess värre
inte tror kommer att ge särskilt stora effekter.
Det här anställningsstödet, fru talman, har getts litet olika namn.
Först döptes det till NYS, och det tycker jag var en bra förkortning,
eftersom förslaget till stora delar är nys. Sedan döpte regeringen om det
till RAS, och Miljöpartiet tolkar tydligen förkortningen RAS som Räd-
da Anders Sundström.
Anf. 3 ANNE WIBBLE (fp)
Fru talman! Dagens debatt har rubriken Sysselsättningspolitiken.
Jag tycker att det är en missvisande och felaktig rubrik, eftersom det
som behövs är arbete, arbete som man kan försörja sig på.
Att knäcka arbetslösheten är den övergripande utmaningen för oss i
Folkpartiet. Att få fler personer i arbete i privata företag, till en lön som
de kan försörja sig på, det är faktiskt nyckeln till de flesta problemen i
Sverige. Vi kommer inte att klara statsskulden eller budgetunderskottet
utan många fler i arbete, vi klarar inte välfärden utan den ekonomiska
bas som fler i arbete ger, och vi klarar inte att lösa upp människors
vanmakt, den känsla av utanförskap som allt fler får, utan många fler i
arbete.
De senaste veckorna har det kommit flera bidrag till en diskussion
om hur detta skall gå till. I onsdags presenterades 1995 års långtidsut-
redning, och några veckor dessförinnan kom en skrift från SNS med
Prot. 1994/95:59
10 februari
Allmänpolitisk debatt
Sysselsättnings-
politiken m.m.
Prot. 1994/95:59
10 februari
Allmänpolitisk debatt
Sysselsättnings-
politiken m.m.
rubriken Välfärdsstat i omvandling. I båda de här studierna diskuteras
särskilt läget på arbetsmarknaden.
Det är en formidabel uppgift att knäcka arbetslösheten. För knappt
ett år sedan lurade ni socialdemokrater säkert ganska många människor
att tro att det skulle räcka med att byta regering. Ni lovade att den öpp-
na arbetslösheten skulle ner till under 5 % redan 1995 - det är nu det!
Detta visar sig nu vara en bluff. Om man skall tro Långtidsutredningen
når vi inte ner till 5 % förrän år 2010, detta berömda år.
Ännu år 1998 kommer enligt budgetpropositionen nästan var tionde
människa att gå utan jobb, att vara öppet arbetslösa eller föremål för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Enligt Långtidsutredningen sjunker
sedan arbetslösheten mycket långsamt till ungefär 7,5 % totalt, dvs.
med bara 2 procentenheter på tio år.
Detta kallas i Långtidsutredningen ”den goda utvecklingen” - det
finns också ett värre scenario, där arbetslösheten ligger kvar på över
11 % hela tiden. Ett sådant samhälle riskerar att bli kallt och intolerant,
ett samhälle där människor ställs mot människor, och många många
saknar känslan av samhällsgemenskap.
Jag är, fru talman, helt övertygad om att varken arbetsmarknads-
ministern eller någon annan vill ha ett samhälle med permanent mass-
arbetslöshet, men den viktiga frågan är faktiskt om regeringen är be-
redd att göra omprövningar och att slakta ett antal heliga kor för att
undvika detta. Det räcker nämligen inte med att hoppas, och det räcker
definitivt inte med att köra vidare i samma hjulspår, med högre skatter
på jobben, mer AMS-insatser, ett nytt hastigt insatt bidrag för byggande
eller ens arbetsmarknadsministerns omhuldade RAS.
Det är inte ens så att det är arbetsmarknadspolitiken i traditionell
mening som är nyckeln till hur vi får fler människor i arbete. I SNS-
rapporten påstås det helt frankt att åtgärdsprogram för kanske 5 % av
arbetskraften tränger undan riktiga jobb och minskar möjligheterna att
få fler i vanliga arbeten. I Långtidsutredningen sticker man inte ut ha-
kan fullt så mycket, men man säger ändå: ”Utredningen bedömer ar-
betsmarknadspolitikens effekter som tämligen osäkra.” Detta är mycket
hårda ord om den svenska ekonomiska politikens flaggskepp, den akti-
va arbetsmarknadspolitiken. Effekterna är ”tämligen osäkra”.
För säkerhets skull skall jag omedelbart säga att jag inte anser att
alla AMS-insatser är improduktiva, och jag vill gärna lägga till att jag
inte heller anser att jobb inom den offentliga sektorn är tärande, men att
satsa på mer av detta är i dag ingen lösning. Det som behövs är fler
arbeten i privata företag, som leder till produktion av varor och tjänster
som säljs på en marknad.
Nyckeln till fler jobb är alltså expansion i näringslivet. Det är det vi
borde diskutera. För att än en gång citera Långtidsutredningen: ”Detta
ställer frågan om tillväxten på sin spets: vilka förutsättningar ska möj-
liggöra denna expansion i näringslivet?”
Vi har i Folkpartiet i ett ganska stort antal motioner beskrivit vad vi
anser vara viktigast. Jag vill påstå att flertalet av våra parti- och kom-
mittémotioner handlar just om detta, om hur vi kan skapa förutsättning-
ar som möjliggör en så snabb expansion av näringslivet att vi knäcker
arbetslösheten. Det gäller våra förslag om den ekonomiska politiken i
stort, fler och växande företag, bättre konkurrens, informationstekno-
logi, utbildningspolitik och naturligtvis också arbetsmarknadspolitiken.
Det gäller också våra förslag inom socialpolitiken. För att fler
människor skall våga satsa på företagande som ger jobb, våga satsa på
förändringar, krävs inte bara bra villkor vad gäller exempelvis skatter
och arbetsrätt, utan enligt min mening krävs också en väl fungerande
välfärdspolitik vad gäller skolor, sjukvård, äldreomsorg lika väl som
pålitliga trygghetssystem. Den som tar risker i ett nytt eller växande
företag måste ju veta att han eller hon får en chans till om det går snett,
och det händer ju ganska ofta. Den generella välfärden är alltså nöd-
vändig inte bara av sociala skäl utan också med hänsyn till ekonomins
funktionssätt.
Det största hotet mot välfärden kommer enligt min uppfattning var-
ken från den konservativa lilla-världen-filosofin eller från den social-
demokratiska återställarna mot minskad valfrihet, utan det kommer just
från regeringens oförmåga att föra en politik som ger förutsättningar för
fler jobb. Resultatet blir att verkligheten tvingar fram den ena nedskär-
ningen efter den andra och att allt färre människor vågar ta risker i
förändringar.
Min fråga, fru talman, är egentligen mycket enkel: Vågar ni social-
demokrater tänka om, vågar ni tänka om för att möjliggöra en kraftig
expansion i näringslivet? Det är alldeles uppenbart att ni inte vågar
stöta er med LO och ändra arbetsrätten så att småföretag vågar anställa
fler. Tydligen vågar ni inte heller utmana fördelningsfundamentalister-
na och ge skatteavdrag för s.k. kapitalister som vill starta företag eller
sätta in pengar i grannens nya företag. Men vågar ni ta en diskussion
med AMS-etablissemanget om att det kanske inte är så att ju mer
AMS-insatser desto bättre? Pengarna kanske gör större nytta om de
används till en sänkning av arbetsgivaravgifterna.
Vågar ni medge att arbetsdelning som metod att minska arbetslöshe-
ten är fel tänkt från början till slut? Vågar ni erkänna att låglönekonkur-
rens från de forna kommunistländerna ställer lönebildning och skatte-
politik inför helt nya utmaningar? Vågar ni t.ex. tala högt och ljudligt
om att det måste löna sig med utbildning för att man skall få en explo-
sion av nya kunskapsföretag, att det är fel att utbildningslönepremien
har sjunkit från nära 80 %, som den var på 60-talet, till ca 20 %?
Fru talman! Jag är helt säker på att arbetsmarknadsministern har
hört många historier om människor som erbjudits jobb men som inte
velat ta dem utan hellre fortsatt med a-kassa. Om inte, lever han i ett
glashus fjärran från verkligheten. Ingen vet naturligtvis hur vanligt
detta är. Och det anses inte passande att diskutera det, eftersom det är
fusk. Men det är farligt om en sådan uppfattning breder ut sig. Jag vill
gärna veta vad arbetsmarknadsministern har gjort för att motverka
sådant fusk. Om han ingenting har gjort, undrar jag vad han tänker
göra.
För närvarande verkar Anders Sundström mest intresserad av RAS
- operation Rädda Anders Sundström, som det numera kallas här i
korridorerna. Att göra upp med Miljöpartiet och låna 7 miljarder kro-
Prot. 1994/95:59
10 februari
Allmänpolitisk debatt
Sysselsättnings-
politiken m.m.
|
Prot. 1994/95:59 10 februari |
nor för detta är faktiskt pinsamt. Det enda intressanta med RAS är att |
Det är desto mer egendomligt att ni först höjer en massa skatter, för då
|
Allmänpolitisk debatt |
inser ni ju rimligen att detta ger färre jobb, och det var väl ändå inte |
|
Sysselsättnings- |
Under förra året fästes ganska stora förhoppningar till en begyn- Fru talman! Det är en formidabel uppgift att bryta den trend av färre Anf. 4 HANS ANDERSSON (v) Fru talman! Massarbetslösheten har kommit till Sverige. Vi har tap- Jag hoppas att vi inte bara skall skylla på varandra partierna emel- Av de inledande inläggen här står det också klart att det finns en rå- Om Anne Wibble läser vidare i Långtidsutredningen skall hon finna |
|
10 |
petens. Det är en politik som vi kan ställa oss bakom när det gäller |
arbetsmarknadens funktionssätt, om den kompletteras med en effektiv
regional politik som gör att hela Sverige kan leva.
Borgerligheten drog nytta av arbetslösheten. Människor blev rädda.
Facken försvagades. Kapitalägarna fick större kraft. Detta är en god
miljö för den borgerliga världsbilden.
För arbetarrörelsen väntar nu några huvuduppgifter: sanering av
statsfinanserna, flera skall sättas i jobb på rättvis grund, få bort det
passiva kontantbidragsberoendet och en aktiv arbetslinje i arbetsmark-
nadspolitiken.
Det betyder, arbetsmarknadsministern, att när vi sanerar statsfinan-
serna så skall vi vara rädda om våra pengar. Vi måste visa litet bud-
getdisciplin i arbetet. Det gör man normalt, åtminstone på Finansdepar-
tementet.
Arbetsmarknadspolitiken har haft en tung börda att bära. AMS kan
inte hantera 6 % av arbetskraften. Det går inte att upprätthålla kvalitet.
Sedan får AMS stå i skottgluggen när det görs misstag och när kvalite-
ten inte blir tillräckligt hög. Men vad är alternativen? Som finansminis-
ter hade inte Anne Wibble en tillräcklig politik, vare sig näringspolitik
eller politik för den offentliga sektorn, för att använda skattemedel på
ett effektivt sätt. Då blev drösar av människor arbetslösa. Antingen
skall man lämna dessa människor helt vid sidan och föra över dem till
socialbidragskön, eller också skall man försöka att ge dem bättre kom-
petens och därmed en chans på arbetsmarknaden.
Regeringens handlingsplan för arbete är en riktig prioritering, men
målet är för lågt satt. Och det måste Anders Sundström ha klart för sig.
Om vi 1998 har 6 % öppen arbetslöshet - 10 % öppen arbetslöshet, om
man räknar med dem som finns i åtgärder - är det en katastrof för de
arbetslösa, för Sverige och för arbetarrörelsen. Det är helt oacceptabelt,
och det är också skälet till att Vänsterpartiet har rest mycket mera of-
fensiva krav och lagt fram förslag om en mycket kraftfullare arbets-
marknadspolitik. Vi kan inte acceptera den höga öppna arbetslösheten.
Vi måste hålla i pengarna och säga nej till dåliga förslag.
Efter att ha hört den inledande talarrundan vill jag göra några kom-
mentarer. Jag vill fråga Anders Sundström hur det är med omdömet och
kompassen med tanke på den DN-artikel som man kunde läsa för några
veckor sedan. Han tyckte då att Folkpartiet verkade att vara en alldeles
utmärkt partner när det gällde att främja sysselsättning och arbetsmark-
nadspolitik på den grund som vi fick mandat för i valet. För mig var det
självklart redan då - nu borde det vara självklart för Anders Sundström
- vilken väg som bör väljas.
Man kan fråga sig vad problemen beror på. Ja, det fanns konjunktu-
rella problem och ekonomiska problem. Ecu-anknytningen var en ka-
tastrof. Anne Wibbles åtstramningspolitik i början av perioden var en
katastrof. Satsningarna på arbetsmarknadspolitiken gjordes för sent.
Också den kasinoekonomi på 80-talet som socialdemokraterna bar ett
djupt ansvar för var en katastrof.
Men det finns också strukturella problem, det är jag övertygad om.
Vi har slagit ut mycket produktionskapacitet. Vi har fortfarande ett
Prot. 1994/95:59
10 februari
Allmänpolitisk debatt
Sysselsättnings-
politiken m.m.
11
|
Prot. 1994/95:59 10 februari |
beroende av basnäringarna när det gäller trä, stål och papper som är |
Om tio tjugo år måste vi ha en helt annan situation. Vi måste vara
|
Allmänpolitisk debatt |
inriktade på miljöteknik och kunskapsintensiv industri. På NUTEK är |
|
Sysselsättnings- |
teringar och kompetensutveckling på ett sätt som vi under många år Det är livsfarligt med den tudelade ekonomi som vi har. Vi har en Man säger ofta att arbetsmarknaden står alldeles stilla. Det är inte På samma sätt har det framkommit mycket material av samma slag Det finns strukturella problem. De äldre får inga jobb. De förbigås Kvinnor finns inom den offentliga sektorn. Där görs neddragningar. Det är så borgerligheten resonerar. 410 000 människor i arbetsför Deltidsarbetslösheten ökar just nu när arbetslösheten sjunker i stort, Dessa strukturella problem hör ihop med den nya arbetsmarknaden. Var finns kompetensutvecklingen? Vänsterpartiet har lagt fram en |
|
12 |
serie förslag i år som innebär att företagen får ta ansvar, att näringslivet |
får dela med sig, ta tillbaka något av det sociala ansvar som faktiskt
fanns förr. Det går utför med den nya strukturen på arbetsmarknaden i
dag.
Det handlar om rehabilitering av människor för att förhindra för-
tidspensionering. Det handlar vidare om kompetensutveckling, att inrät-
ta ungdomspraktikantplatser där man får stå för kostnaden. Vi har fö-
reslagit en plats per 50 anställda. Det är ett bra sätt att introducera unga
människor i näringslivet. De är ju är vår framtid. Utan produktion står
vi oss slätt.
Varför alla dessa attacker mot målet arbete åt alla? Anne Wibble
citerade SNS-rapporten. Några utländska, amerikanska, forskare har
sagt: Det går inte bra för er. Förut sade alla: Oj, vad det går bra för er.
Det var innan borgerligheten satt sig i regeringsrummet. Fantastiskt att
Sverige har kunnat klara den låga arbetslösheten! Nu skall alla förklara
varför vi har den höga arbetslösheten. Är skälet a-kassan, är det arbets-
rätten, är det det faktum att vi inte var med i EU? Man tar det mesta.
Man har ett mycket magert material, men man blåser upp det hela och
drar sina slutsatser, och så är politikerna där med sina slutsatser.
Det finns också det motsatta. I den senaste EF A-rapporten sägs det
mycket tydligt att den höga ungdomsarbetslösheten inte beror på sys-
temfel på arbetsmarknaden. Den beror på efterfrågeraset.
Jag kommer senare att gå igenom våra förslag på arbetsmarknads-
politikens område och sysselsättningspolitiken i stort. Låt mig bara
säga: Det är inte till höger som arbetsmarknadsministern har att finna
stöd om vi skall kunna ta oss ur krisen i Sverige.
Anf. 5 BIRGER SCHLAUG (mp)
Fru talman! Det är många vackra ord, mycket bitterhet, mycket av:
Skyll inte på mig, skyll på någon annan, för att det går illa. Det finns en
massa förslag i motionerna om att göra både den ena och den andra
tillfälliga insatsen för att komma till rätta men arbetslösheten.
Jag tror inte att det räcker. Nu måste vi ta till helt andra metoder,
fullständigt nya metoder.
Sverige har inte längre råd med 40 timmars arbetsvecka. Vi har inte
råd med att låta hundratusentalet människor gå arbetslösa därför att
normalarbetstidens längd inte är anpassad till verkligheten. Vi måste
sänka arbetstiden. Genom att sänka den till 35 timmar i veckan kan
över 100 000 nya människor komma in på arbetsmarknaden. Det är den
bästa arbetsmarknadspolitiska ätgård vi över huvud taget kan vidta,
betydligt bättre än GAS, RAS och alla andra tillfälliga åtgärder som
måste till under en kort övergångsperiod.
Fru talman! Det finns ingenting som tyder på att vi i Sverige nå-
gonsin kommer att få full sysselsättning om vi har kvar 40-
timmarsveckan. Det finns ingen utredning som visar att vi i den mate-
riellt mogna delen av världen kommer att ha mer lönearbete på 2000-
talet än i dag. Tvärtom, i den ena undersökningen efter den andra visas
det att kurvorna över antalet jobb inte följer kurvorna för ekonomisk
utveckling och ekonomiska volymer.
Prot. 1994/95:59
10 februari
Allmänpolitisk debatt
Sysselsättnings-
politiken m.m.
13
|
Prot. 1994/95:59 10 februari |
Detta är ingenting att sörja för. Det ger oss möjligheter att leva ett |
jobb som finns, att vi helt enkelt anpassar normalarbetstiden till verk-
|
Allmänpolitisk debatt |
ligheten. Det finns ingenting som säger att normalarbetstiden måste vara 40 |
|
Sysselsättnings- |
timmar i veckan. Det finns ingen naturlag som säger att det skall vara Vi har inte råd, säger man då. Jag vill vända på det: Har vi råd att Låt oss sänka normalarbetstiden till 35 timmar i veckan. Om 30 % Ni som hävdar att vi inte har råd med att sänka arbetstiden måste Det folkliga intresset för sänkt arbetstid är stort. Arbetstidskommit- Arbetsmarknadsminister Anders Sundström vill också har kortare Skälen för sänkt arbetstid är väldigt många. Det ger jobb. Livskvali- |
14
förbund att gå före, och då får vi en allt orättvisare situation. Arbets-
skadorna minskar, vilket Barbro Johansson kommer att tala om senare.
Allting talar för att vi måste sänka arbetstiden. Vi har helt enkelt
inte råd med 40-timmarsveckan.
Jag skulle vilja fråga Per Unckel: Varför är ni moderater så rädda
för sänkt normalarbetstid? Varför inbillar ni er att 40 timmar är det
absolut optimala för eviga tider?
Jag skulle vilja fråga Elving Andersson: Varför lyssnar ni inte på ert
kvinnoförbund? Anne Wibble sade att tanken att dela på jobben var
fruktansvärt negativ och frågade hur Anders Sundström någonsin kunde
tänka en sådan tanke, men t.o.m. Folkpartiets kvinnoförbund kan det.
Fru talman! I januari var 588 000 människor, dvs. 13,9 %, arbetslö-
sa. Det var en sanslös ökning under den förra regeringens period.
Hundratalet miljarder kronor har betalats ut för arbetslösheten. Man har
flyttat människor från den produktiva offentliga sektorn och den pro-
duktiva privata sektorn till den improduktiva offentliga sektorn, nämli-
gen arbetslösheten.
Tvåtredjedelssamhället börjar närma sig. Det beror på en dålig ar-
betsmarknadspolitik. SFA har kostat Sverige skjortan. SFA står för den
slokande fyrklöverns arbetsmarknadspolitik. Det skadar inte med litet
ödmjukhet från de borgerliga partierna i den arbetsmarknadspolitiska
debatten. Lika uppblåst som Per Unckel nu låter här i talarstolen lät han
i folkomröstningen om kärnkraft. Han hade fel när det gällde energi-
prognoserna, och han har uppenbarligen lika fel i dag.
Fru talman! Vart tredje barn som börjar första klass är i någon me-
ning allergiskt. Vi ser en fullständig explosion när det gäller allergier.
Orsaken är att livsmiljön har förändrats till det sämre. Våra celler klarar
helt enkelt inte av den snabbt förändrade och försämrade livsmiljön.
Våra celler är utsatta för en kemisk krigföring. Maten, luften och vatt-
net -ja, allt - påverkas. Det gäller utemiljön och innemiljön. Det finns
fukt, mögel, flytspackel som är baserat på slakteriavfall, dåliga spån-
plattor och främmande byggmaterial som våra celler inte klarar av att
leva tillsammans med. Därför ser vi en enorm allergiexplosion. Om
detta fortsätter är snart vartannat barn som börjar första klass allergiskt.
Den som inte inser att detta är en varningsklocka, den som ler för-
numstigt och tycker att det är larvigt, borde fundera över om vi skall
lämna över ett samhälle där man bara för att kunna vistas i hus, på
dagis och i skolan skall behöva bli sjuk. Det är inte rimligt. Man har
byggt fort och dåligt. Man har byggt in oss i en dålig livsmiljö. Som
politiker har vi ansvar för att lämna över en dräglig miljö till våra barn.
Som människor har vi ingen moralisk rätt att tvinga in dem i en
livsmiljö som leder till att de blir sjuka. Därför är jag mycket glad över
att det finns en majoritet i denna kammare som vill satsa rejält på al-
lergisanering, precis som de två partier som står bakom det som jag
också sade i valrörelsen.
I Dagens Nyheter i onsdags välkomnar byggentreprenörerna en
satsning. Man menar att satsningen nu kommer i exakt rätt tid, innan
byggandet får en släng av konjunkturuppsvinget. Ekonomer på Kom-
munförbundet har i andra tidningar uttalat sig och välkomnat bidraget.
Prot. 1994/95:59
10 februari
Allmänpolitisk debatt
Sysselsättnings-
politiken m.m.
15
|
Prot. 1994/95:59 10 februari |
Nu när det finns resurser kan alla vilande projekt äntligen komma i |
Det kändes också bra att under partiledardebatten höra Ingvar
|
Allmänpolitisk debatt |
Carlsson betona vikten av en stor allergisanering och stötta den rejäla |
|
Sysselsättnings- |
historisk. Med den satsningen kan vi kombinera en bra miljö med jobb. Anf. 6 MATS ODELL (kds) Fru talman! Dagens debatt skall enligt debattordningen handla om Sanningen är ju att sysselsättningen i det privata näringslivet står Det allvarliga för Sverige och för de arbetslösa är att regeringen Regeringen, tillsammans med Vänsterpartiet och Gudrun Schyman, Detta är varken någon långsiktighet, stabilitet eller konsekvens som Många av oss trodde att detta nu låg bakom oss, att detta tillhörde Regeringen tänker tydligen fortsätta med den här politiken trots |
|
16 |
miljarderna kanske bara ger 5 000 nya jobb. Dessa åsikter väger tydli- |
gen lätt i förhållande till de underbara kompromisserna i natten med
Birger Schlaug, Eva Goes och Marianne Samuelsson.
Fru talman! Alla vet att den här uppgörelsen hade ett dubbelt och
föga ädelt syfte, nämligen att dels rädda ansiktet på den med rätta sön-
derkritiserade arbetsmarknadsministern, dels få in Miljöpartiet i det
politiska etablissemangets salonger. Detta, fru talman, torde vara den
dyrbaraste ansiktslyftning som hittills har bekostats av de svenska
skattebetalarna.
Det är värt att begrunda att varje svenskt hushåll i dag skull ha haft
ca 140 000 kr mer i inkomst per år om Sverige sedan 1970 hade haft
samma ekonomiska tillväxt som genomsnittet av OECD-länderna. Det
skulle ha medfört en avsevärt lägre arbetslöshet, högre privat konsum-
tion, bättre offentlig service och bättre statsfinanser. Detta borde An-
ders Sundström tänka på när han t.ex. gör motstånd mot en modern och
mer flexibel arbetsrätt.
Kronan på verket är trots allt Anders Sundströms helt misslyckade
arbetsmarknadspolitik som utöver de ofinansierade excesserna med
Miljöpartiet och ett antal nya benämningar på åtgärder som infördes av
den förra regeringen inte bjuder på några konstruktiva eller hållbara
tankar. Det är tvärtom, som flera av de tidigare talarna förtjänstfullt har
beskrivit.
Denna politik, fru talman, är en ganska djärv spekulation i väljarnas
korta minne, särskilt om man ställer den i kontrast till de löften som
socialdemokraterna gick ut med i valrörelsen. Arbetslösheten skulle
halveras till 1995. I onsdags kom, som sagt, regeringens egen lång-
tidsutredning och synade överbuden. Det kan ta 15 år att uppnå den här
målsättningen, dvs. till det magiska årtalet 2010. Men, Anders Sund-
ström, det kommer enligt er egen långtidsutredning aldrig att gå med
den arbetsmarknadspolitik som regeringen har lagt fram.
Sedan var det löftet om de närmast omedelbara 90 000 nya jobben
och 30 000 nya utbildningsplatserna efter valet. Det löftet har ju nu
devalverats i ett pressmeddelande från departementet den 6 februari till
70 000. I går spådde en som verkligen på erfarenhetens grund borde
veta vad han talar om, AMS-chefen Bernhardsson, att det kanske bara
blir 5 000 i år. Det är kanske mot den bakgrunden man skall se ett
uttalande av Anders Sundström i Aftonbladet i veckan att ingen annan
arbetsmarknadsminister före honom uträttat så mycket på så kort tid.
Jag tycker det är ett fantastiskt och minnesvärt uttalande.
Sedan var det löftet om att ungdomar inte skall behöva vara arbets-
lösa mer än 100 dagar. Det svenska ungdomar hittills märkt av den nya
arbetsmarknadspolitiken är att Anders Sundström i skön förening med
Göran Persson tänker konfiskera de i laga ordning inbetalade avgifter-
na till a-kassan från alla människor under 20 år. Dessa vallöften fram-
står i dag framför allt som synnerligen angelägna fall för konsumen-
tombudsmannen.
Sysselsättningen var socialdemokraternas paradnummer i valrörel-
sen. Vad denna misslyckade politik efter fyra månader i funktion skulle
behöva mer än något annat är en haverikommission och en helt ny
inriktning.
Prot. 1994/95:59
10 februari
Allmänpolitisk debatt
Sysselsättnings-
politiken m.m.
2 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 59
Prot. 1994/95:59
10 februari
Allmänpolitisk debatt
Sysselsättnings-
politiken m.m.
Visst behövs en aktiv arbetsmarknadspolitik som hävdar arbetslin-
jen i det ekonomiska läge som Sverige nu befinner sig i efter den djupa
lågkonjunkturen och närmare 25 år av en felaktig ekonomisk politik. Vi
kristdemokrater har också lagt fram ett alternativ till regeringens ar-
betsmarknadspolitik. Där utvecklar vi vår syn på både generella åtgär-
der och riktade arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Jag skall återkomma
till dem i ett senare anförande.
En långsiktig och ambitiös satsning på utbildning, kompetensut-
veckling och forskning är nödvändig för att få fart på kvalificerad
tjänsteproduktion. De nuvarande mycket höga skattekilarna på arbete
förhindrar effektivt tillkomsten av nya jobb. Här krävs en generell och
långsiktig sänkning av arbetsgivaravgifterna som vi kristdemokrater
föreslår och finansierar i kombination med en höjning av skatter på
miljöfarliga utsläpp och avfall, s.k. skatteväxling för både fler jobb och
bättre miljö.
Hushållssektorn är en annan del av den samlade ekonomin som är
outvecklad när det gäller privata tjänster. Vi tror att en s.k. ungdoms-
skattsedel skulle kunna skapa många nya ungdomsjobb i den här sek-
torn, om ungdomar under 25 år skulle få möjligheten att starta egna
företag med en speciell skattsedel som berättigar till betydligt lägre
arbetsgivar- och egenavgifter på utförda hushållstjänster.
Men det centrala är att det förs en ekonomisk politik som leder till
att företag vågar och kan satsa på expansion. De arbetsmarknadspoli-
tiska åtgärderna syftar till att utveckla marknader där tjänsterna verkli-
gen efterfrågas.
Vad som nu krävs, fru talman, är en bred parlamentarisk uppslut-
ning kring ett nationellt räddningsprogram bortom budgetsaneringen
och de aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Vi kristdemokrater
föreslår därför i vår budgetmotion att regeringen tillsätter en parlamen-
tarisk kommission för ett långsiktigt hållbart ekonomiskt alternativ för
tillväxt och därmed lägger grunden för en låg arbetslöshet.
Anf. 7 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s)
Fru talman! Jag läste i går kväll en bok skriven av ett antal arbetslö-
sa. Där skrev en kvinna som heter Carina så här:
”Jag vaknar alldeles genomblöt. Återigen den där ångesten. Mar-
drömmarna och rädslan försvinner aldrig. Skammen över att gå arbets-
lös mal i mitt huvud. Dagarna löper i takt med nätterna. Verkligheten är
långt borta. Ändå alltför nära.”
Dagens debatt handlar om sysselsättningspolitik. Den handlar om
arbetsmarknadspolitiska åtgärder, om ekonomiska effekter och incita-
ment, om volymer, statistik och konsekvenser.
Men vi får aldrig glömma att bakom alla dessa teoretiska resone-
mang döljer sig alltid människor, av kött och blod, som har förmåga att
skapa någonting nytt, att vara kreativa - människor som riskerar att bli
berövade sina drömmar om ett gott liv, människor som Carina.
Det är oerhört viktigt att vi som är här i dag tänker på Carina och
alla de andra kvinnor och män som just nu går arbetslösa. Vi får inte
18
fastna i retoriken, i pajkastningen som knappast påverkar verkligheten
utanför det här huset.
Skall man beskriva Sverige i dag är det två samhällen man ser. Å
ena sidan ett Sverige med massarbetslöshet som fortfarande griper sig
kvar i vårt land. I Karlskrona har 130 tjänstemän och arbetare varslats
om uppsägning. I Jämtland finns en växande oro för länets framtid.
Fortfarande går mer än 300 000 människor arbetslösa och fortfarande
finns mer än 200 000 människor i olika former av åtgärder.
Vi möter dem varje dag - de som förlorade jobben, de som aldrig
fick chansen att komma tillbaka till arbetsmarknaden.
Å andra sidan har vi optimismen och framtidstron. Sakta men säkert
återvänder hos människor och företag tron på att det ändå går att göra
något.
Med konjunkturuppgången följer också ljuspunkter och vi ser möj-
ligheter. Vi ser det i platsannonserna. Vi hör det i radion, från Gislaved
och Gnosjö, vi läser om det i tidningarna när konsultföretaget VBB
anställer 200 personer. Vi möter det när Saab och Volvo nu investerar i
en ny bilproduktion, och jag märker det hemma i Norrbotten när LKAB
bygger ett nytt kulsinterverk.
Exemplen är många fler. Vart och ett av dem är viktigt. De visar att
det finns hopp och framtidstro.
Men vi får inte låta bara den ena bilden bli det vi beskriver. De
finns där bägge två.
I onsdags presenterade Långtidsutredningen sin rapport. Hotet i ut-
redningen, som någon av talarna varit inne på, är att vi under lång tid
skall leva med mycket hög arbetslöshet, att den situation vi gick in i
kommer att bli väldigt svår att komma ur.
Det jag fäste mig vid i utredningen är att den arbetsmarknadspolitik
som har gällt i Sverige till i dag måste läggas om. Den kritiseras av
Långtidsutredningen, som säger att det krävs mer av aktivitet och mind-
re av passivitet. Det är just den insikten som har varit utgångspunkten
för det handlingsprogram mot arbetslösheten som Långtidsutredningen
har lagt fram.
Arbetsmarknadspolitiken skall vara mera aktiv, mindre passiv. Det
skall vara mera flexibilitet och kompetens, allt för att understödja till-
växten och samtidigt ge stöd till de grupper som har det särskilt svårt
att få ett jobb.
Ni känner alla handlingsprogrammet. Ni vet att i handlingspro-
grammet vill vi lyfta från passivitet till näringspolitik för att få fler
företag och fler företagare. Ni vet att vi vill lyfta från passivitet till nya
jobb i näringslivet genom att åstadkomma nyanställningar i hela nä-
ringslivet. Ni vet att vi vill satsa mer på kompetens och kunnande. Ja,
vi vill t.o.m. använda arbetsmarknadspolitiska resurser för att få ut mer
naturvetenskap och teknik, vilket Per Unckel kritiserar.
Programmet har ett brett stöd, men på ett område går meningarna
isär. Det gäller förslaget om ett riktat anställningsstöd. Men även där
finns det många som vågar tänka nytt, också bland dem som inte brukar
ge socialdemokraterna sitt stöd.
Prot. 1994/95:59
10 februari
Allmänpolitisk debatt
Sysselsättnings-
politiken m.m.
19
|
Prot. 1994/95:59 10 februari |
Nerikes Allehanda skriver att ”kritiken mot nyanställningsstödet har |
jarderna för att lappa ihop sina ansträngda budgetalternativ”.
|
Allmänpolitisk debatt |
Sydsvenskan skriver att ”moderaterna och folkpartiet har missat vad |
|
Sysselsättnings- |
regering är beredd att medverka till en kraftig expansion av den privata Tittar vi ut från Sverige över Europa, finner vi den typen av åtgär- På Dagens Nyheters debattsida skriver Torbjörn Ek och Sören An- Vi har nu kommit överens med Miljöpartiet. Vi har hittat en form Fru talman! Vi har nu hört de borgerliga företrädarna i debatten Kom ihåg att det var under era regeringsår som statsskulden för- Under våra fyra månader har vi hittills presterat det mest ambitiösa Er huvudsakliga kritik mot regeringens arbetsmarknadspolitik går ut Värst är som vanligt Moderaterna. I stället för en aktiv arbetsmark- Ni moderater lutar er på en politik hämtad från seklets början. Ni är |
20
Jag konstaterade samma sak när jag lyssnade på Elving Andersson.
Vad sade han? Vad kom han med som var djärvt och nytt för att kom-
ma ur den svåra situation som Sverige befinner sig i? Ingenting. Han
kritiserade flyttbidraget, dvs. det flyttbidrag som berör ett tiotal perso-
ner i mitt hemlän. Är det det som oroar, Elving Andersson? Eller är det
att Botniabanan har fått stryka på foten? Såvitt jag vet har hittills inget
beslut fattats om att bygga någon Botniabana. Jag har som länspolitiker
argumenterat för Botniabanan i många år. Men det finns inget sådant
beslut. Det fattades inget sådant under den föregående perioden.
När jag lyssnade på Anne Wibble fann jag att mycket av det hon
sade var intressant. Det är fråga om just att vi måste bryta upp och få
arbetsmarknadspolitiken mer inriktad på att vara aktiv, att få folk ut i
arbete, att förhindra flaskhalsen. Men min fråga till Anne Wibble är
följande: Har Anne Wibble läst Folkpartiets kommittémotion? I den
motionen föreslår ni inget nytt, utan ni föreslår faktiskt mer av åtgärder.
Det är fråga om åtgärder som Anne Wibble så föraktfullt kritiserade i
talarstolen. Jag gillade det Anne Wibble sade om att byta linje och våga
nytt. Övertyga nu dem som skriver kommittémotionerna att ansluta sig
till det som sades i talarstolen.
Mats Odell ägnade oerhört mycket tid åt att prata om mig och min
person, litet roliga kommentarer. Så sade han efter sina tio minuter att
han skulle återkomma med nya idéer senare.
Ni har haft 60 minuter på er i oppositionen att prata om era nya idé-
er. Hur många minuter har ni ägnat er åt detta egentligen, Mats Odell?
Nästa gång Mats Odell går upp i talarstolen skall han i stället för att
göra sig rolig över min person prata om sina nya idéer.
Regeringen är en samarbetsregering. Vi är det av dubbla skäl. Vi är
en minoritetsregering. Men det viktigaste motivet är den djupa krisen
som Sverige befinner sig i. Vi utesluter ingen samarbetspartner. Jag är
övertygad om att inför den mandatperiod som vi just har inlett kommer
vi att se många exempel på uppgörelser i Sveriges riksdag.
Jag vet att den uppgift vi har framför oss inte är lätt. Inget annat
land har klarat att ta sig ur massarbetslöshet sedan man väl kommit dit.
Vi har nu lagt fram ett program som ger i storleksordningen 300 000
nya jobb under mandatperioden. Men det räcker inte! Även med
300 000 nya jobb är arbetslösheten alldeles för hög när vi går ur man-
datperioden 1998. Vi har inte ambitionen att sitta och vänta med ar-
marna i kors. Tvärtom! Vi vill gå vidare med nya idéer. Vi hoppas nu
att få handlingsprogrammet genom riksdagen. Som det ser ut har vi
goda förutsättningar att klara det. Det är det första steget. Nästa steg är
att arbetsmarknadens parter bidrar med ansvarsfulla och långsiktiga
avtal. Jag tycker att det finns starka skäl att vara förhoppningsfull om
avtalsrörelsens utgång. Inte minst Edingruppens rapport visar att det
hos arbetsmarknadens parter finns insikt om betydelsen av ansvarsfulla
uppgörelser.
Arbetsmarknadens parter vet mycket väl det Birger Schlaug sade,
nämligen att vid diskussioner om hur resurserna skall hanteras handlar
det om både reallöner, arbetstider och hur mycket som kan satsas på
Prot. 1994/95:59
10 februari
Allmänpolitisk debatt
Sysselsättnings-
politiken m.m.
21
Prot. 1994/95:59
10 februari
Allmänpolitisk debatt
Sysselsättnings-
politiken m.m.
offentlig sektor. Jag tror emellertid att det framför allt är hos parterna
som diskussionen om hur resurserna skall fördelas skall föras.
Men vi kräver inte bara att det är parterna som skall ställa upp. Det
gäller också näringslivet, kommunerna och alla de individer som finns i
samhället som behövs för att klara massarbetslösheten.
Kampen mot arbetslösheten är allas ansvar och bygger på våra ge-
mensamma ansträngningar.
Fru talman! Skall vi kunna lyfta Sverige ur krisen, måste vi ha mo-
det att våga nya vägar. Det finns ingen enda vägens politik. Allvaret i
krisen tvingar oss ut på tidigare oprövade stigar. Nu handlar det om
vårt samlade mod att ta nya steg.
Steg för steg, dag för dag, arbetslös för arbetslös. Så skall vi pressa
ned arbetslösheten. Ingen arbetsuppgift är viktigare.
Anf. 8 PER UNCKEL (m)
Fru talman! Först vill jag kommentera det Birger Schlaug sade, och
jag riktar mig till Anders Sundström. Det Birger Schlaug hade att säga
om arbetsdelning som ett sätt att lösa arbetslöshetens gissel ber jag
Anders Sundström lyssna särskilt noga på. Det uttalades nämligen av
det parti som man så sent som i förrgår utnämnde till ett ansvarsfullt
parti när det gäller sysselsättningspolitiken.
Min andra kommentar handlar om det riktade anställningsstödet,
som enligt arbetsmarknadsministern är ett uttryck för något alldeles
särskilt jädrar anamma. Jag tror, Anders Sundström, att om det är så-
dant jädrar anamma med vilket vi skall häva arbetslösheten är det
många som tar sig för pannan - inte bara alla skattebetalare, vilka vi
tidigare visat kommer att betala en miljon kronor för varje del av detta
jädrar anamma som Anders Sundström är beredd att bestå dem med.
Min tredje huvudkommentar, fru talman, har att göra med det som
Anders Sundström kallade för det mest ambitiösa programmet mot
arbetslösheten, ett program som jag underströk i mitt inledningsanfö-
rande lämnar Sverige med 9,5 % arbetslöshet 1998, detta efter det att
detta jädrar anamma-program väl är genomfört. Det är den typ av pro-
gram som gjort att bl.a. tidningen Östgöten, närstående Anders Sund-
ström, påpekat att det näringspolitiska avsnittet i årets budgetproposi-
tion lämnar mycket övrigt att önska. Det var just det näringspolitiska
avsnitt som Anders Sundström för bara någon minut sade kommer att
bära huvuduppgiften för att rädda de nya jobben.
Det är också den typ av det mest ambitiösa programmet som i veck-
ans nummer av Affärsvärlden får skribenten att utbrista: När arbets-
marknadsminister Anders Sundström säger att han håller på att avskaffa
massarbetslösheten verkar han inte veta vad han talar om.
Det som förbluffar mig i diskussionen om jobben är att Anders
Sundström, precis som Kjell-Olof Feldt sade i den tidningsartikel som
han Anne Wibble tidigare citerade, har så litet att säga om de långsikti-
ga förutsättningarna för fler jobb i företagen.
Får jag med utgångspunkt från det sjupunktsprogram som vi mode-
rater lagt fram, och som Anders Sundström litet raljant - jag förstår
22
Kjell-Olof Feldts veklagan över den nuvarande regeringen - avfärdar
som gammalt.
Vi säger för det första att företag måste kunna växa, och vi lägger
fram ett stimulanspaket för tjänsteföretagen. Vad säger regeringen om
att få företag att växa? Vad är er politik?
Vi säger för det andra att skattesystemet måste ge goda förutsätt-
ningar för arbete och företagande, och vi sänker därmed skatterna på
företagande. Är regeringens skattehöjningar på företag svaret på en
politik för mer jobb i riktiga företag?
Vi förordar för det tredje en lönebildning som gör att ungdomar
faktiskt får en chans att komma in på arbetsmarknaden till rimliga löner
och att de som har hög kompetens får betalt för detta, så att de inte flyr
utomlands. Vad svarar Anders Sundström på den typen av propåer?
Såsom Anders Sundström påpekar, föreslår vi för det fjärde att ar-
betsmarknaden skall bli mer flexibel genom nya typer av avtalsmöjlig-
heter för att möjliggöra att den nya typen av företag kan expandera i
vårt land. Vad svarar Anders Sundström på dessa propåer mer än glåp-
ord om idéer från seklets början? Sanningen är ju, Anders Sundström,
att det är just från seklets början som dagens rigiditet i arbetsmarkna-
den härrör. Kom in i nutiden, Anders Sundström! Kom loss från seklets
början och kliv in i det nya sekel som nu randas!
Vi moderater föreslår för det femte och sjätte att socialförsäkringar-
na skall förändras och att utbildningen skall ges den nödvändiga priori-
teringen. Är, Anders Sundström, de förslag om mycket massiva ned-
dragningar i högre utbildning och forskning som ni lagt fram på riksda-
gens bord i årets budgetproposition ert svar på kraven om mer kompe-
tens och mer kunnande i svenska företag och i det svenska samhället?
Anf. 9 ELVING ANDERSSON (c)
Fru talman! Först vill jag avge en kommentar till Birger Schlaug
och Miljöpartiet. Jag instämmer till fullo i den beskrivning som Birger
Schlaug gör kring behovet av allergisanering och problemet med den
mängd allergier som finns i samhället. Det behövs stora och snabba
åtgärder för att lösa dessa problem. Men jag tror tyvärr inte att ni, med
det paket som Miljöpartiet tillsammans med Socialdemokraterna ena-
des om, åstadkommer det som vi eftersträvar, detta på grund av den
konstruktion som detta stöd fått. Det skall ju vara ett 25-procentigt
bidrag och måste således medfinansieras med 6 miljarder kronor från i
huvudsak kommuner och landsting. Kommuner och landsting har tyvärr
inte dessa pengar, Birger Schlaug. Därför är jag rädd att det bara blir en
tumme av hela detta paket.
Arbetsmarknadsministern ägnar en stor del av sitt anförande åt att
kritisera oppositionen för att den kommer med så litet nyheter. Men
idéer behöver inte vara bra bara därför att de är nya, arbetsmarknads-
ministern. RAS-förslaget är ett utmärkt exempel på det. Det är visserli-
gen en ny idé, men den är definitivt inte bra.
Det handlar ju om att skapa långsiktigt bra förutsättningar för före-
tagsamheten i Sverige att utvecklas. Det handlar om en satsning på de
små företagen. Socialdemokraterna talade mycket om just värdet av
Prot. 1994/95:59
10 februari
Allmänpolitisk debatt
Sysselsättnings-
politiken m.m.
23
Prot. 1994/95:59
10 februari
Allmänpolitisk debatt
Sysselsättnings-
politiken m.m.
24
småföretagen i valrörelsen. De sade att det var där som mycket av
expansionen skulle ske och de nya jobben skapas i framtiden. Vad
ämnar ni då göra för att stimulera småföretagsamheten i landet? Inte är
det väl genom att bl.a. höja löneskatter med över 30 miljarder kronor?
Det stimulerar inte småföretagsamheten, det ger inga nya jobb. Det är
ju inom områden som skattepolitik, miljöpolitik, näringspolitik osv.
som man kan skapa förutsättningar för jobb i framtiden - inte primärt
inom arbetsmarknadspolitikens ram.
Här finns förslag som lanseras från Centerns sida om skatteväxling.
Ett utmärkt exempel på ett sådant förslag är där vi åstadkommer två
saker, dels får en bättre miljö, dvs. styr in miljöpolitiken i rätt riktning,
dels långsiktigt permanent sänker kostnaderna för arbetskraften i före-
tagen. Det är den här typen av långsiktiga åtgärder, med stabila spelreg-
ler inför framtiden, som behövs i företagen över huvud taget och sär-
skilt i småföretagen, detta för att företagen skall kunna ha en framtids-
tro, våga investera och därmed anställa fler människor, något som ska-
par nya jobb. Det är inte genom tillfälliga rabatter, t.ex. nyanställnings-
rabatter som man nu laborerar med, som detta sker.
Det faktum att förslaget om RAS fått stöd i tidningen Sydsvenska
Dagbladet gör inte att jag av det skälet tycker att förslaget blir särskilt
mycket bättre. Men det måste vara litet genant för Anders Sundström
att behöva gå till Sydsvenska Dagbladet för att hämta stöd för sina
förslag. Men det är ju inte på så många ställen som det här stödet dyker
upp, så han får väl tacksamt ta emot det när det väl kommer.
Det verkar som om socialdemokraterna gett upp kampen mot mass-
arbetslösheten. I budgetpropositionen konstateras det att vi kommer att
gå igenom en mycket intensiv högkonjunktur - vi är på väg in i den nu,
och den kommer att sträcka sig en bit in i framtiden - med en arbets-
löshet i storleksordningen 10 %. När vi inte klarar att ta till vara och
nyttja detta högkonjunkturläge permanentar vi en massarbetslöshet
inför framtiden, en massarbetslöshet som det blir oerhört svårt att ta sig
ur. Om vi inte nu, i en högkonjunktur, klarar av att skapa de rätta förut-
sättningarna hur står vi då rustade när konjunkturen vänder nästa gång?
Anf. 10 ANNE WIBBLE (fp)
Fru talman! Jag tycker att det är litet beklämmande, Anders Sund-
ström, att arbetsmarknadsministern skall behöva tala om att han läser
en bok och därigenom förstår hur jobbigt många människor upplever
arbetslösheten. Jag trodde faktiskt i min enfald att Anders Sundström
hade litet närmare kontakt med verkligheten. Jag tror att var och en av
oss övriga här i kammaren dagligen träffar människor som saknar jobb
och som vill ha jobb. Man behöver inte citera böcker.
Det är faktiskt inte Anders Sundströms vilja att bekämpa arbetslös-
heten och att få fram nya jobb som är ifrågasatt. Jag ifrågasätter inte ett
ögonblick hans goda vilja, utan det som jag är intresserad av att disku-
tera, och där jag har stora frågetecken, är hans förmåga.
Det är en väldigt stor skillnad mellan det som sägs i regeringens
propositioner och inlägg här i kammaren och regeringens förslag. Man
säger att man förstår att det är i nya, privata företag som de nya jobben
skall komma och att mängden av nya jobb är den bas på vilken hela
samhällsgemenskapen vilar. Men när det sedan kommer till de konkreta
förslagen är de tyvärr kontraproduktiva. Den ena handen tar och den
andra ger, och man vet inte vad det blir av det hela.
Om man ser till den faktiska effekten - jag säger inte att detta bara
beror på regeringens politik - visar det sig att den uppgång i syssel-
sättningen som kom under första halvåret i fjol försvann under andra
halvåret. Vid jultid var sysselsättningen tillbaka på en mycket låg nivå.
Det finns inte heller i verkligheten något stöd för att regeringens
politik är bra. Jag tror inte att det är möjligt att lösa detta problem och
knäcka arbetslösheten om man inte tar till sig att det egentligen inte
handlar om mera arbetsmarknadspolitiska insatser, eller ens en annan
inriktning av sådana, utan att det handlar om åtgärder för att främja
ny företagande, småföretagande, tjänsteföretagande och kunskapsföre-
tagande.
Jag tycker att det är beklämmande att arbetsmarknadsministern vi-
sar sig vara så litet öppen för nyheter, för nytänkande och för att slakta
gamla heliga kor. Jag ställde en konkret fråga om utbildningslönepre-
mien. Många av oss hoppas på just kunskap och utbildning som ett
medel för människor att slippa hamna i låglönejobb. Det är väldigt
viktigt. Då kan man inte bara ha en massa platser i utbildning och annat
eller tillfälliga ettåriga eller tvååriga premier, som gör att vissa ungdo-
mar får studera på mycket mer generösa villkor än andra, vilket för-
modligen upplevs som mycket orättvist. Man måste i stället ha en
långsiktig inriktning.
Är arbetsmarknadsministern beredd att säga att avkastningen på
utbildning är för dålig i Sverige i dag? Är han beredd att verka för att
det som på teknokratspråk kallas utbildningslönepremie måste tas upp?
Det är oerhört mycket viktigare än många andra saker.
Får jag också säga till Birger Schlaug när det gäller att dela på job-
ben, att det leder till ransonering av jobb och av lön. En 35 timmars
arbetsvecka innebär en lönesänkning med 10-12 %, och jag undrar hur
många som upplever att detta är en kraftig ökning av livskvaliteten. Det
blir i själva verket en ohyggligt påfrestande ransonering av jobb, av
välfärd och av lön. Det är helt destruktivt.
Att tro att det är någonting annat än våra samlade arbetsinsatser
som skapar grunden för välfärden och en viktig del av livskvaliteten är
att tänka galet. Jag hoppas verkligen att arbetsmarknadsministern var
mera obenägen att lyssna på det än han var i några andra sammanhang
när Birger Schlaug talade.
Anf. 11 HANS ANDERSSON (v)
Fru talman! Låt mig börja med att säga några ord om det förslag
som har diskuterats en hel del och som kallas RAS. Det är en vital del i
regeringens program. Det är kvantifierat till 110 000 i tabellerna, och
det motiverar att man drar ner på den aktiva arbetsmarknadspolitiken.
Vi har nu svarat med att finansiera en uppdragning, för att hindra att
människor utförsäkras och för att hindra att den öppna arbetslösheten
går i taket.
Prot. 1994/95:59
10 februari
Allmänpolitisk debatt
Sysselsättnings-
politiken m.m.
25
Prot. 1994/95:59
10 februari
Allmänpolitisk debatt
Sysselsättnings-
politiken m.m.
26
RAS-förslaget är uselt. Det är mycket dåligt berett. Betänkandet
från den offentliga utredningen är på fyra sidor, och där berättas att
utredaren bedömer att det är ett bra förslag. Jag förstår inte hur man
kan lägga det som grund för en proposition.
Samtidigt kom en forskarrapport, vars slutsats är denna: ”---sys-
selsättningsskapande subventioner givit en ganska liten nettoeffekt på
sysselsättningen och att dödviktseffekten är betydande.”
Det handlar om olika typer av anställningsstöd, men det som nu fö-
reslås är ju sämre än något annat. De enda som har haft datauppgifter
och kunnat göra en beräkning på detta är AMS, och vi har hört resulta-
tet. Det var nästan tragiskt att höra utfrågningen i går.
Jag vädjar till arbetsmarknadsministern och till Johnny Ahlqvist,
som är utskottets ordförande, att betänka att riksdagen har att ansvara
för statens finanser. Riksdagen har att fatta kloka beslut och se till att
det är effektivitet i åtgärderna. Jag gillar inte att man gör upp natten
innan, så att den proposition som ligger på riksdagens bord inte längre
gäller. I ett slags hästhandel har man träffat en uppgörelse; du får en
banan, så äter jag päron. Anders Sundström tycker kanske att det är
”jädrar anamma”, eller pitekulturen, men som ledamot i Sveriges riks-
dag betackar jag mig för det.
Vi är inte så fördomsfulla, och vi är inga besserwissrar. Ett anställ-
ningsstöd kanske kunde ha en innebörd, trots konjunkturförloppet, om
det kombinerades med skarpa begränsningar av övertidsuttaget och
fördyrade arbetsgivaravgifter på övertidsuttaget, som i dag uppgår till
5 % i industrin. Redan i mars-april beräknar Metallindustriarbetareför-
bundet att dispensansökningarna kommer.
Ta vara på våra förslag, som drastiskt skulle omvandla övertidsuttag
till riktiga jobb! Där kan vi snabbt hämta hem 25 000-30 000 jobb
netto.
Gå med på vårt förslag att begränsa företagsstorleken och därmed
gynna de företag som i huvudsak är beroende av hemmamarknaden och
som har det svårt!
Ta i beaktande vårt förslag om de långtidsarbetslösa i stället för en
godtycklig period på fyra veckor i november-december!
Varför skall man stimulera sysselsättningen med förslag som nästan
berör antiken, Anders Sundström? I januari anställdes folk, och de skall
retroaktivt stimuleras därför att riksdagen den 22 februari skall fatta
beslut om att man skall få anställningsstöd. Det beror förmodligen på
att Anders Sundström har varit ute och lovat det. Som parlamentariker
kan jag inte acceptera att riksdagen på det sättet förbigås, bara därför
att arbetsmarknadsministern hittar en partner i mörka natten.
Varför skall kommuners och landstings sjukvårdare och utbildare
diskrimineras? Varför vill Anders Sundström premiera privata företag,
som Praktikertjänst och privata skolor om de organiserar sig i bolags-
form? Per Unckel kanske tycker att det är bra, men jag tror inte det,
trots att han av ideologiska skäl gärna vill ha privata alternativ på det
offentligas bekostnad. Men t.o.m. han tycker, som jag, att det blir en
fullkomligt orimlig snedvridning. Det är en gåta att man från socialde-
mokratisk utgångspunkt kan försvara detta.
Jag har också lagt fram förslag angående anställningsformer m.m.
Jag vädjar till utskottets ordförande att inte låta sig köras över av
maktfullkomliga regeringsledamöter, utan att han försvarar riksdagens
roll som sansad och klok lagstiftare.
Anf. 12 BIRGER SCHLAUG (mp)
Fru talman! Hans Andersson tycker nog att han är sansad och klok.
Det blev mycket skäll från höger och från vänster på en uppgörelse som
innebär en av de största miljöinvesteringar under en begränsad period
som någonsin har gjorts i Sverige. Det är intressant. Jag skall senare
återkomma till min syn på RAS.
Jag skall ta upp frågan om arbetstidsförkortning. Per Unckel säger
att en sådan är ansvarslös, och Anne Wibble säger att den är destruktiv.
Hur känns det att vara med i ett parti där kvinnoförbundet är så de-
struktivt att man vill förkorta arbetstiden, Anne Wibble?
Det Per Unckel sade har jag hört förr från högern. När arbetstiden i
landet var 54 timmar tyckte man att det var förskräckligt att förkorta
arbetstiden. När arbetstiden var 48 timmar och sedan 45 timmar tyckte
man att detta var förskräckligt. Nu tycker man också att en arbetstids-
förkortning är förskräcklig.
Det måste betyda antingen att allt som har med förkortad arbetstid
att göra är förskräckligt eller att Per Unckel tycker att 40 timmars ar-
betsvecka är en naturlag och det evigt optimala. Det vore intressant att
få ett vetenskapligt bevis, en utredning eller ett underlag från någon-
stans i världen som pekar på att man kan upprätthålla full sysselsättning
med 40 timmars arbetsvecka i det materiellt mogna samhället. Per
Unckel kanske kan tala om var det finns. Om han inte kan göra det
måste den enda orsaken till att han inte ens vill diskutera förkortad
arbetstid vara att han egentligen gillar hög arbetslöshet, därför att det
driver ner lönerna.
Vänsterpartiet och Socialdemokraterna höjde ju gemensamt ar-
betsgivaravgifterna i höstas. Därmed lade man, menar vi i Miljöpartiet,
ökad skatt på arbetstid, vilket försvårar för människor att komma in på
arbetsmarknaden. Man gör vanligt mänskligt arbete dyrare. Det tycker
vi är negativt - vi vill, som ni alla vet, skatteväxla. När man på det
sättet gör arbete dyrare leder det till att reparationer blir dyrare, att
underhåll blir dyrare, att återvinning blir dyrare, att industriella krets-
lopp, som är basen i ett kretsloppssamhälle, faktiskt blir dyrare. Samti-
digt blir också vård, omsorg, skola och utbildning, där många männi-
skor är inblandade, dyrare.
Det här vill vi ändra på - vi vill skatteväxla. Vi lanserade begreppet
skatteväxling - det är numera nästan politiskt allmängods. Det innebär
att man sänker arbetsgivaravgifterna och höjer energiskatter och andra
miljörelaterade skatter, men inte bara och inte främst för småföretag,
som Elving Andersson pratade om. Skall man höja energiskatterna mer
för småföretag än för storföretag? Jag förstod inte alls din tanke när du
sade att skatteväxling främst skall komma småföretag till godo, Elving
Andersson. Det förstår jag inte alls!
Prot. 1994/95:59
10 februari
Allmänpolitisk debatt
Sysselsättnings-
politiken m.m.
27
Prot. 1994/95:59
10 februari
Allmänpolitisk debatt
Sysselsättnings-
politiken m.m.
28
Skatteväxling är helt enkelt nyckeln till framtiden. Det ger fler jobb,
det ger bättre miljö, det blir lönsamt för företagen att rationalisera bort
miljöförstöringen och satsa på ny, miljörelaterad teknik i stället för att
rationalisera bort människor. Det finns mycket som talar för att det var
klokt och bra att en gång i tiden införa skatt på arbetstid i form av ar-
betsgivaravgifter. Det medförde att man rationaliserade bort en massa
dåliga arbeten. Det var alldeles utmärkt. Men nu har vi kommit till en
punkt där vi måste vända på alltihop och i stället se till att det blir före-
tagsekonomiskt räntabelt att investera bort miljöförstöringar. Det som
är hållbart långsiktigt måste bli lönsamt kortsiktigt.
Många säger att vi inte har råd med detta, eftersom skattebasen då
skulle minska. Men även om man gör en så dramatisk skatteväxling
som vi vill - många upplever det som dramatiskt - innebär det totalt
sett att kanske 50 miljarder av samhällets totala 550 miljarder i skat-
teinkomster försvinner. Dem kan man naturligtvis på 30 års sikt ersätta
med exempelvis höjd konsumtionsskatt. En skatteväxling är alltså cen-
tral för ett framtida samhälle.
Anf. 13 MATS ODELL (kds)
Fru talman! Jag tycker att det är allvarligt att Anders Sundström och
därmed regeringen är så fixerad vid nya idéer som RAS - som ingen
vill ha, utom Birger Schlaug, Marianne Samuelsson, Eva Goes och
Miljöpartiets riksdagsgrupp i övrigt - och Allan Larssons arbetsföretag,
som inte är några företag, som skall ha anställda som inte är några
anställda och som skall tränga ut de privata tjänsteföretagen. Det finns
undersökningar som visar att varje sådant arbete tränger ut 0,7 ordina-
rie arbeten på en marknad där man konkurrerar.
Varför detta ringaktande av de beprövade erfarenheterna av vad
som faktiskt krävs för att få en långsiktig och stabil utveckling av inves-
teringar och nya jobb? Nu hänvisar Anders Sundström till Nerikes
Allehanda och Sydsvenska Dagbladet. Nerikes Allehanda hade faktiskt
fel på en grundläggande punkt: Man trodde att oppositionen behövde
dessa 7 miljarder för att lappa ihop sina egna budgetalternativ. Det är
en fullständigt vansinnig tanke, eftersom de 7 miljarderna inte fanns i
sinnevärlden. De finns ju ingenstans i budgetpropositionen. Det är
därför som vi kristdemokrater bara tillgodoräknar oss 700 miljoner. Vi
inser att ni måste låna de här pengarna - det är räntekostnaden man
möjligtvis kan tillgodoräkna sig.
Passa på nu, Anders Sundström, och tala om hur ni skall finansiera
den här underbara natten som ni nu gemensamt har glatt er åt här i
kammaren!
Jag talade tidigare om företagsklimatet. Vi får inte glömma bort att
svenska företag under 80-talet investerade tio gånger mer i utlandet än i
Sverige. 200 000 nya jobb tillkom i svenska företag i utlandet under
80-talet. Där ser vi effekterna av företagsklimatet.
Det kanske allra allvarligaste är att socialdemokraterna tycks ha
kvar vad jag brukar kalla för den socialistiska bilden av den svenske
familjeföretagaren. Ni styrs för mycket av den socialistiska bilden av
den svenske familjeföretagaren som kapitalägaren, motparten. Den har
väglett er för mycket vid utformandet av företagarpolitiken. Den förra
regeringen, fyrklöverregeringen, genomförde ett antal viktiga struktur-
reformer som förbättrade svensk ekonomis förutsättningar att skapa
långsiktigt uthållig tillväxt och hävda sysselsättning och välfärd.
Men allra allvarligast är att regeringen uppenbarligen saknar en
långsiktig och konsistent ekonomisk strategi för att åstadkomma nya
jobb i näringslivet. Anders Sundström vill nästan plocka de arbetslösa
med pincett - en och en, säger han - till en kostnad av 1 miljon styck.
Det är inte en hållbar strategi, Anders Sundström.
Att regeringen tänker framhärda i denna sin statiska syn på syssel-
sättning och tillväxt framgick av vad Göran Persson sade i Ekot i går.
När han blev konfronterad med Långtidsutredningens förkastelsedom
över den förda arbetsmarknadspolitiken deklarerade han: Nu är inte tid
att ta itu med frågor om mer flexibel arbetsrätt och sänkt skatt på arbe-
te, som företagarna ständigt efterfrågar. Nej, nu måste vi först få ord-
ning på statens finanser genom att ta in mera pengar och pressa ned
arbetslösheten med s.k. aktiv arbetsmarknadspolitik. Sedan kanske man
kan fundera över de strukturella åtgärderna. Men varför inte nu ome-
delbart, Anders Sundström, göra det som inte kostar landet någonting,
nämligen att ta itu med arbetsrätten? Det vore en aktiv och dessutom
klok åtgärd!
Anf. 14 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s)
Fru talman! Mats Odell tycker inte att det behövs nya idéer. Inte Per
Unckel heller. Ni har i tre år regerat det här landet. En halv miljon jobb
har försvunnit. I det läget går ni upp i kammarens talarstol och säger:
Det behövs inget nytt.
Kan ni tänka er! De som har åstadkommit någonting som inte har
hänt tidigare under hela 1900-talet - jag tänker då på att så många jobb
försvann under så kort tid - tycker att det inte behövs någonting nytt.
Jag tycker faktiskt att det är hyckleri när gamla statsråd på det här
sättet en efter en springer upp i talarstolen och berättar att det inte be-
hövs någonting nytt.
Per Unckel säger att vi slösar. När ni satt i regeringen använde ni
100 miljarder kronor till att betala ut kontant arbetslöshetsunderstöd till
dem som var arbetslösa. Ni lånade 65 900 miljoner kronor för att betala
kontant arbetslöshetsunderstöd. 65 900 miljoner kronor lånade ni för
att betala ut kontant arbetsmarknadsstöd. Nu anklagar ni mig för att
slösa när vi vill investera 5 miljarder kronor för att se till att människor
får jobb! Om det är någon som skall anklagas för slöseri så är det inte
jag utan ni!
Elving Andersson säger att jag skall läsa Långtidsutredningen. Han
tar den till stöd för att det inte behövs några nya idéer. Vad säger då
Långtidsutredningen? Den säger att det behövs nya lösningar i arbets-
marknadspolitiken. Den säger att vi skall bygga ut det reguljära utbild-
ningsväsendet, därför att det har bättre förutsättningar att klara sig. Vi
använder pengar för att bygga ut det reguljära utbildningsväsendet i
stället för arbetsmarknadsutbildningen. Långtidsutredningen menar att
Prot. 1994/95:59
10 februari
Allmänpolitisk debatt
Sysselsättnings-
politiken m.m.
|
Prot. 1994/95:59 10 februari |
det är viktigt att regeltillämpning och praxis när det gäller arbetsmark- |
Jag använder ett helt avsnitt i handlingsprogrammet till argumenta-
|
Allmänpolitisk debatt |
tion för att det krävs en uppstramning av reglerna gällande arbetslös- |
|
Sysselsättnings- |
arbetarrörelsens idé när det gäller omställningsförsäkringen. Då sade Långtidsutredningen varnar också för att effekterna för äldre, Anne Wibble gillar inte att jag läser vad en arbetslös har skrivit. Jag Anne Wibble frågade om vi socialdemokrater vågar tänka om. Hela Anf. 15 PER UNCKEL (m) Fru talman! Det är inte utan att orden får ändrade valörer när bud- Fru talman! Anders Sundström vill investera 5 miljarder kronor i Fru talman! Den socialdemokratiska sysselsättningspolitiken har, Anders Sundström har i en störtflod av ordrika tidningsuttalanden Arbetsmarknadsministern har utbett sig ett nationellt samförstånd |
|
30 |
den här debatten från Anders Sundströms sida inte tillfört någonting |
som kan bidra till att det riktiga samförståndet skulle kunna etableras.
Detta borde nämligen sökas kring växtkraften i företagen och därmed
kring säkerställandet av en låg arbetslöshet på sikt. Om Anders Sund-
ström ville ta initiativ till detta skulle hans möjligheter att lyckas vara
större. Gör han det inte får han finna sig i att allt fler för Sveriges skull
ger honom rådet att t.o.m. spendera ytterligare några dagar i veckan
hemma i Piteå.
Anf. 16 ELVING ANDERSSON (c)
Fru talman! Birger Schlaug förstår inte hur en skatteväxling skulle
kunna gynna småföretagen. Det är naturligtvis möjligt att styra att de
sänkta arbetsgivaravgifterna primärt skall riktas mot småföretagen.
Jag inser att Birger Schlaug har litet svårt att förstå småföretagen
och deras situation. Efter uppgörelsen om RAS där man satte en gräns
på 500 anställda, sade Birger Schlaug att det hade fått en småföretagar-
inriktning. Man undantog ungefär 300 företag. Resten av företagen i
landet är enligt Birger Schlaugs mening småföretag. Jag inser att man
har litet svårt att förstå hur man jobbar gentemot småföretagen när man
har sådana utgångspunkter.
Fru talman! För att på sikt klara av att bemästra arbetslösheten och
för att nyttja konjunkturuppgången måste vi föra en ekonomisk politik
som leder till sänkt ränta. Vi måste ha stabila långsiktiga spelregler för
näringslivet. Vi måste ha goda utvecklingsmöjligheter för småföretagen
och skatteväxling med permanent sänkning av arbetsgivaravgifterna. Vi
behöver satsa på nya gröna jobb, bl.a. genom att utveckla regionala
miljöteknikcentra. Vi behöver en regionalpolitik som medför att tillväx-
ten och utvecklingen kommer hela vårt land till del.
Fru talman! Anders Sundström sade att hans arbetsmarknadspolitik
skulle vara en spjutspets inför framtiden. Låt mig avsluta denna debatt
med att säga att jag inte tvivlar på Anders Sundströms vilja. Men jag
tvivlar väldigt mycket på hans förmåga.
Anf. 17 ANNE WIBBLE (fp)
Fru talman! Till Birger Schlaug vill jag först säga att Folkpartiets
kvinnoförbund icke har någon generell 35-timmarsvecka med 40-
timmarslön på sitt program. Jag föreslår att Birger Schlaug läser på
bättre. Man förespråkar en flexibel arbetstid. Det är faktiskt en mycket
konstruktiv och bra idé.
Jag befarade att Anders Sundström skulle återfalla i att beskylla mig
och andra för att ha skapat arbetslösheten. När man är illa ute i en de-
batt är det mycket lätt hänt att man tar till väldigt hård ord, som jag
förmodar att man vet inte är korrekta. Jag tycker att det är litet tråkigt
att man inte skall kunna föra en diskussion om det allvarligaste proble-
met i Sverige utan att återfalla i den här typen av tvist om vem som
skapade vilka problem.
Låt oss vara överens om att vi alla är medskyldiga till detta. Då kan
vi klara av debatten. De mera demagogiska tongångarna kan vi spara
till andra tillfallen, t.ex. memoarer. Jag tror inte att någon är särskilt
Prot. 1994/95:59
10 februari
Allmänpolitisk debatt
Sysselsättnings-
politiken m.m.
31
|
Prot. 1994/95:59 10 februari |
road av det. Folk vill naturligtvis veta vad de olika partierna och sär- |
Det är uppenbart att det behövs många nya idéer - dock inte sådana
|
Allmänpolitisk debatt |
idéer som regeringen och Anders Sundström hittills har presterat om |
|
Sysselsättnings- |
tycks faktiskt vara överens om att det inte är det som behövs. Vad som Vi i Folkpartiet tycker att detta är en övergripande viktig uppgift för Anf. 18 HANS ANDERSSON (v) Fru talman! Låt mig hänvisa till ett par rader i Långtidsutredningen Långtidsutredningen verkar ha läst en motion som Vänsterpartiet RAS ger dåliga effekter. Det har jag varit inne på. Men det läcker Anders Sundström antydde på hearingen i går att RAS kunde vara Låt mig också säga att det finns bekymmersamma felräkningar i Det är oklokt att avskaffa permitteringslöneersättningen, därför att Nyheter är skatteväxling, investeringsbidrag, räntebidrag till små kommunakut. Vi har finansierat vartenda öre, allt i syfte att sätta |
|
32 |
människor i arbete och spara så att vi får sunda statsfinanser. |
Kom ihåg att Vänsterpartiet står där det står! Anders Sundström
hittar oss alltid, men då får han inte hoppa tuva alltför långt.
Anf. 19 BIRGER SCHLAUG (mp)
Herr talman! Jag har förmodligen i själva verket mer rötter i småfö-
retag än vad Elving Andersson har. Jag vet mycket väl vad småföretag
är. Men att sänka arbetsgivaravgiften i småföretag och höja energiskat-
terna för storföretag för att få det hela att gå ihop är inte speciellt bra.
Sverige behöver också stora företag. Det är faktiskt så.
Jag förstår inte varför man rakt över är så rädd. Man låser fast sig
vid en lagstadgad normalarbetstid på 40 timmar när det inte finns en
enda utredning någonstans som visar att man kan få full sysselsättning
om man har en sådan lag.
Unckel, Wibble, Elving Andersson och Mats Odell har talat om hur
många tusen jobb RAS ger. Unckel sade ”några tusen”, Andersson sade
”5 000” och Odell sade ”kanske bara 5 000”. Vi kom kanske närmare
sanningen ju närmare Vår Herre vi kom i detta fall. Det är alltid något.
Man skall ha klart för sig att allergisaneringsprojektet dessutom kom-
mer att ge mycket säkra jobb.
Det är också intressant att höra att de borgerliga partierna inte näm-
ner så mycket om den företagarorganisation som besökte arbetsmark-
nadsutskottet i går. Man har varit ganska tyst när det gäller detta. Det
förstår jag. Organisationen sågade nämligen alla bidragssystem - både
den gamla regeringens och den nya regeringens. Det var väldigt mycket
politik i deras framträdande. Jag förstår att man från borgerligt håll var
väldigt tyst och inte hänvisade så mycket dit.
Dessutom tycker jag att det är litet makabert att det enda förslag vi
egentligen har hört från de borgerliga är ”Riv arbetsrätten!”. Det är det
enda konkreta vi har hört. Men vad sjutton är människor för någonting?
Är de produktionsfaktorer, eller är människor faktiskt något mer, någon
som har rätt till en rimlig arbetsrätt? Det enda konkreta vi har hört från
de borgerliga partierna är ”Riv arbetsrätten, så löser sig allting!”. Var
finns de erfarenheterna någonstans?
Anf. 20 MATS ODELL (kds)
Herr talman! Jag tycker att Birger Schlaug skulle göra några studie-
besök ute bland de svenska småföretagen. Om han tror att det bara är
politik de sysslar med när de uppträder i arbetsmarknadsutskottet för-
står jag att han kan ha de uppfattningar han har.
Anders Sundström fnyser när jag talar om att det behövs långsiktiga
och beprövade metoder för att åstadkomma investeringar och nyan-
ställningar. Han säger att vi lånade 65,9 miljarder till KAS, och det
låter ungefär som att alla landets strukturella problem uppstod mellan
oktober 1991 och september 1994.
Sanningen, Anders Sundström, är att Sverige var det tredje rikaste
landet inom OECD 1970. Bara USA och Schweiz var rikare. 1991,
alltså innan alla problem kunde skyllas på den fyrklöverregering som
då tillträdde, hade vi passerats av Luxemburg, Tyskland, Japan, Frank-
rike, Danmark, Belgien, Österrike, Italien och Norge. Under den tiden
Prot. 1994/95:59
10 februari
Allmänpolitisk debatt
Sysselsättnings-
politiken m.m.
3 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 59
|
Prot. 1994/95:59 10 februari |
hade vi fallit tillbaka. Där grundlädes de strukturproblem som nu slår ut |
Vad som borde ha utgjort en huvudfråga i dagens debatt, men som
|
Allmänpolitisk debatt |
förbigås med tystnad också av Anders Sundström, är att vi under den |
|
Sysselsättnings- |
snittstillväxten bland OECD-länderna, trots att en verklig högkonjunk- Om vi fortsätter med den tillväxt vi har haft de senaste 20 åren Det krävs, Anders Sundström, något mer än de aktiva åtgärderna. Anf. 21 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s) Herr talman! Nu har vi lyssnat på de olika partiernas ståndpunkter Moderaternas recept är försämrad arbetsrätt och upphävt kollektiv- Den största satsningen i handlingsprogrammet är faktiskt 20 miljar- Jag sträckte ut handen i Dagens Nyheter till debatt, diskussion och 65,9 miljarder kronor lånades upp i arbetsmarknadsfonden under Anf. 22 KENT OLSSON (m) Hen talman! Under valrörelsen sade Socialdemokraterna att arbets- Det är i företagen som de nya anställningarna skall ske. Det är alla |
|
34 |
överens om. Vad gör då Socialdemokraterna? Jo, man höjer skatter och |
arbetsgivaravgifter, återställer turordningsregler och fackligt veto och
minskar möjligheterna till provanställning och visstidsanställning.
Detta sker trots en stark kritik från företagare, däribland många so-
cialdemokratiska sådana. En politik mot företagare ger ju inte mer
jobb.
Detta var förslag som socialdemokraterna lade fram 1994. Vad fö-
reslår man då 1995? Jo, att det skall satsas 7 miljarder, nu devalverade
till 5 miljarder, på att skapa, som arbetsmarknadsministern uttalade i
budgeten, 10 000 nya jobb, som nu enligt AMS blir 5 000 nya jobb.
Ingvar Carlsson hänvisade i vintras till regeringens kommande sys-
selsättningspaket som historiskt. I detta avseende har han fått rätt -
aldrig tidigare har så få jobb skapats för så mycket pengar. Kostnaden
per jobb är ca 1 miljon kronor. T.o.m. LO är emot RAS.
Vi moderater har i motioner påvisat hur fler arbeten kan tillskapas
och arbetslösheten minskas. Per Unckel har tidigare redogjort för detta.
Jag tänker därför i återstoden av mitt anförande koncentrera mig på de
arbetsrättliga regler som finns och som måste förändras. Möjligheter
måste öppnas för enskilda anställningsavtal mellan företag och företa-
gare.
Den svenska arbetsmarknadslagstiftningen och kollektivavtalen ut-
gör en kollektivisering av arbetsmarknadsförhållanden som gör de
svenska villkoren till de mest rigida i världen. I vissa andra europeiska
länder finns till vissa delar motsvarigheter, men en reglering med en så
total omfattning finns i få andra länder. Det finns starka belägg för att
regleringen av den svenska arbetsmarknaden hämmar en dynamisk
utveckling och därmed också tillkomsten av nya arbeten.
Flera av arbetsmarknadslagarna, t.ex. lagen om anställningsskydd,
premierar dem som har arbete men försvårar för dem som inte redan
har fått en fast fot på arbetsmarknaden. Lagstiftningen bidrar därmed
till en utslagning av människor. Den karaktär av skyddslagstiftning som
reglerna för dem som redan finns på arbetsmarknaden har får till effekt
att den rörlighet som den nya tiden kräver kommer till stånd i mindre
utsträckning än vad som vore önskvärt. Förutom de arbetslöshetsska-
pande effekter som detta får kommer det att medföra att det blir allt
svårare att få tillgång till den arbetskraft som behövs i olika företag och
branscher.
Det var i medvetande om detta som den förra regeringen inledde
förnyelsen av arbetsrätten. Också de mycket blygsamma förändringar
till gagn för de arbetssökande och dynamiken i företagen som besluta-
des 1993 har emellertid nu återtagits. Jag är övertygad om att väsentli-
ga förändringar av villkoren på arbetsmarknaden måste genomföras,
om Sverige skall kunna klara konkurrensen och bereda fler riktiga
arbeten. Den nuvarande lagstiftningen motverkar den mänskliga ut-
veckling som ett samhälle i frontlinjen måste främja.
Den förändring som vi vill se tar sin utgångspunkt i det framträdan-
de personliga inslaget i det nya arbetslivet. Det innebär att den tvingan-
de kollektiviserande lagstiftning som en gång tillkom för det gamla
industrisamhällets behov bör ersättas med så individuella relationer
Prot. 1994/95:59
10 februari
Allmänpolitisk debatt
Sysselsättnings-
politiken m.m.
35
Prot. 1994/95:59
10 februari
Allmänpolitisk debatt
Sysselsättnings-
politiken m.m.
36
som möjligt. Kollektivavtal kan i detta sammanhang vara väl så ut-
vecklingshämmande som någonsin lagstiftning.
Vägen bort från en reglering med en halvsekelgammal historia med
starka organiserade förmånstagare är inte okomplicerad. Vi vill förorda
en process efter två linjer.
Den gradvisa reformeringen av arbetsmarknadslagstiftningen bör
återigen igångsättas, men med mera målmedvetna ambitioner. I god tid
före år 2000 måste all arbetsmarknadslagstiftning ha utvecklats på ett
sådant sätt att den främjar den angelägna förnyelsen av arbetsmarkna-
den.
Men parallellt med denna reformering måste en generell möjlighet
öppnas för varje arbetstagare och arbetsgivare att teckna individuella
avtal. Till stöd för sådana avtal kan behovet av en lagstiftning som
reglerar grunderna för anställning och eventuellt andra villkor behöva
prövas.
Genom en dubbel utvecklingsstrategi av detta slag ges arbetstagare
och arbetsgivare valmöjlighet mellan regelverken. Tillsammans med de
övriga inslagen i en politik för flera arbeten kommer det att ge fler
människor tillgång till arbetsmarknaden.
Jag har tidigare redogjort för på vad sätt vi anser att arbetsmarkna-
den bör reformeras, dvs. att vi tycker att man skall riva upp den åter-
ställningsprocess som socialdemokraterna har igångsatt. Vi vill att man
skall se över semesterfrågor, arbetstidsfrågor och ledighetsregleringar,
och vi vill också att de frågor som den av socialdemokraterna nedlagda
Arbetsrättskommittén arbetade med bör prövas på nytt.
Men vi ser alltså att detta inte är tillräckligt. Vi anser att det också
skall ges en möjlighet till enskilda avtal mellan arbetsgivare och arbets-
tagare. I dag tycker många ungdomar att de vill jobba mer under en
kortare tid för att sedan kunna vara lediga under en längre tid. Det bör
finnas möjlighet att sluta sådana avtal mellan arbetsgivare och arbetsta-
gare för att ge arbetstagarna mera flexibla villkor för sin anställning. På
detta sätt ger man också möjlighet att skapa fler arbeten än de som nu
finns. Vi anser att en utredning av detta är nödvändig.
Anf. 23 HANS KARLSSON (s)
Herr talman! Arbetslöshetsbekämpningen är den viktigaste uppgif-
ten för regering, riksdag och övriga samhällsaktörer under lång tid
framöver. Särskilt viktigt är det att avskaffa den öppna arbetslösheten
för ungdomar. Regeringens program är ett bra exempel på nytänkande
och kraftfullhet. Att ungdomar blir bidragsberoende är förödande. Det
måste vi förhindra genom offensiva insatser för jobb och utbildning. Då
behövs inga åldersgränser i arbetslöshetsersättningen för att förhindra
bidragsberoende.
Arbetslöshetsbekämpningen ställer stora krav på uthållighet, flexi-
bilitet kreativitet och ödmjukhet. Med ödmjukhet menar jag här att det
inte är möjligt att lägga fast ett recept för arbetslöshetsbekämpningen
och sedan slå sig till ro och vänta på resultatet. Det är i det här sam-
manhanget anmärkningsvärt att få höra de borgerliga företrädarna tala
som om de aldrig har varit i närheten av regeringsmakten och ansvaret
för arbetsmarknadspolitiken. Detta gör man efter endast fyra månader i
opposition. I stället för denna fundamentalism är det mer angeläget än
någonsin att ständigt våga pröva nya grepp och ompröva traditionella
arbetsmarknadspolitiska medel.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen ett femtiotal olika åtgär-
der i kampen mot arbetslösheten. Det är utmärkt. På så sätt kan flexi-
bilitet uppnås. Därutöver krävs att de som har att praktiskt hantera
åtgärderna vågar och förmår använda det svängrum som finns i åt-
gärdsbatteriet.
Herr talman! Det som bekymrar mig och många andra är de pro-
gnoser för utvecklingen på arbetsmarknaden som regeringen lämnar i
budgetpropositionen och som visar på en fortsatt hög arbetslöshet trots
mycket stora insatser. Denna dystra bild förstärks när man tar del av
den nyss presenterade långtidsutredningen.
Jag tycker inte att det är rimligt att acceptera en öppen arbetslöshet
om 4 - 5 % under överskådlig tid. Vi skall i det sammanhanget komma
ihåg att om genomsnittet är så högt, betyder det att vissa delar av landet
har en dubbelt så hög öppen arbetslöshet. Den situationen har vi i delar
av Örebro län.
Trots att det går bra för många företag och det nyanställs på många
håll, uppgår exempelvis den öppna arbetslösheten till ca 10 % i Karl-
skoga. För ungdomar gäller nästan den dubbla andelen. Det är därför
bra att regeringen håller dörren öppen för fler insatser om det visar sig
nödvändigt. Jag tror att det dess värre ganska snart kommer att bli
nödvändigt att göra ännu mer på det arbetsmarknadspolitiska området.
Det kommer också att bli nödvändigt att rikta speciella insatser till
orter som har särskilt hög arbetslöshet.
Hen talman! Jag inledde med att tala om flexibilitet när det gäller
åtgärder mot arbetslösheten. Jag vill i det sammanhanget lyfta fram
några synpunkter och idéer. Våra arbetsförmedlingar hinner i dag inte
med att fullgöra sina uppgifter. Arbetslösa har berättat för mig att det
ibland går tre till fyra månader utan att det tas någon kontakt från ar-
betsförmedlingen i syfte att ordna jobb eller utbildning. Det är för mig
en oacceptabel situation, som för de arbetslösa är förnedrande och
förstörande.
Herr talman! En åtgärd som skulle kunna lätta på trycket hos arbets-
förmedlingarna är att göra den särskilt upphandlade arbetsmarknads-
utbildningen mer målinriktad. Det innebär att redan när utbildningen
inleds skall siktet vara inställt på ett jobb som finns eller som kan tän-
kas finnas när utbildningen är klar.
Länsarbetsnämnden eller arbetsförmedlingen skulle då i vissa fall
kunna träffa avtal med utbildningsanordnare om utbildning med jobb-
garanti. Kvaliteten och effektiviteten skulle höjas, och utbildningsan-
ordnarnas kontaktnät på arbetsmarknaden skulle kunna tas till vara.
Mer resurser skulle på det sättet kunna frigöras för dem som har det
särskilt svårt på arbetsmarknaden.
I arbetslinjens anda skulle jag också vilja att det prövas om det är
möjligt att omvandla del av den kontanta arbetslöshetsersättningen till
pengar som ger meningsfulla jobb.
Prot. 1994/95:59
10 februari
Allmänpolitisk debatt
Sysselsättnings-
politiken m.m.
37
|
Prot. 1994/95:59 10 februari |
Regeringen har föreslagit att man skulle skapa s.k. arbetsföretag |
intressant att pröva en variant av detta inom kommun- och landstings-
|
Allmänpolitisk debatt |
sektorn. Ett sådant arbetsföretag skulle t.ex. kunna vara en personal- |
|
Sysselsättnings- |
har möjlighet att ge de äldre välbehövlig omvårdnad utöver vad den Dessutom skulle ett sådant arbetsföretag fungera som vikariepool. I Herr talman! Detta skulle kunna vara en del i ansträngningarna att Anf. 24 KENT OLSSON (m) replik Herr talman! Hans Karlsson sade att man kanske behöver satsa yt- Anf. 25 HANS KARLSSON (s) replik Herr talman! Jag vet inte om Kent Olsson lyssnade dåligt på vad jag Jag tycker att det är näst intill oansvarigt att sedan prata om hur I mitt anförande pekade jag på att vi behöver en flexibilitet i ar- Anf. 26 KENT OLSSON (m) replik Herr talman! Om Hans Karlsson anser att jag står för oansvariga Om man redan nu vet att man har behov av ytterligare insatser är |
|
38 |
det ju bättre att använda dessa pengar på ett effektivt sätt och inte |
gödsla ut dem. Om jag är oansvarig finns det flera som är det. En i stort
sett enig svensk press och AMS-chefen säger att detta kommer att ge
ytterst få jobb.
Anf. 27 HANS KARLSSON (s) replik
Herr talman! Jag tycker att det är viktigt att vi väntar och ser vad
RAS ger innan vi dömer ut den åtgärden. Därför menar jag att det är
oansvarigt att stå här i riksdagen och tala om hur mycket varje nytt jobb
kommer att kosta.
Den regering som Kent Olsson har röstat på under de gångna tre
åren har försatt oss i den här ytterligt allvarliga situationen när det
gäller både arbetslösheten och den ekonomiska utvecklingen i landet.
Det krävs ett åtgärdsbatteri med stor flexibilitet för att ta oss ur den.
Om vi inte vågar pröva nya grepp lär vi fastna i den massarbetslöshet
som många av oss ser som det största hotet i framtiden.
Anf. 28 INGRID BURMAN (v)
Herr talman! Arbetsmarknadsfrågorna gäller inte bara rätten till ar-
bete och rätten att försörja sig själv. De handlar också om villkoren i
arbetet och om rätten och möjligheten att få stanna kvar i arbetslivet
hela vårt yrkesverksamma liv fram till ålderspensioneringen. Och detta
utan att vi skall sorteras bort på grund av bristande kompetens, fel
ålder, fel kön, fel efternamn eller fel språk.
Om vi skall ha den ambitionen och den målsättningen krävs det en
rad förändringar. Det krävs bl.a. en ny arbetsrättslagstiftning. Den
lagstiftning som vi har i dag växte fram utifrån 70-talets industrisamhäl-
le och utifrån hur vi då hade organiserat vårt arbetsliv. Då fanns det
stora företag. Man hade ett direkt ägande, och det fanns stora arbetsen-
heter.
Sedan dess har det hänt mycket i arbetslivet. Nu finns det indirekt
ägande, nätverk och bolagiseringar inom koncerner. Den offentliga
sektorn har också ändrat sin verksamhet. Där finns det i dag både en
stark decentralisering och en stark central styrning.
Nya företags- och anställningsformer har också vuxit fram. Jag
pratar då om entreprenörskap, uthyrning av arbetskraft och konsulter
som finns inhyrda i företag och olika verksamheter. Detta har hänt
samtidigt som arbetsrättslagarna har varit oförändrade.
Vad har då hänt? Jo, de nya verksamhetsformerna och de nya an-
ställningsformerna har vuxit upp vid sidan om. Arbetsrättslagarna täck-
er inte längre det arbetsliv som finns i dag.
Om vi tittar på vad som har hänt när det gäller anställningarna kan
vi se att under det första halvåret 1994 var 75 % av dem som anställdes
inte tillsvidareanställda utan de var visstidsanställda. Det är en form av
anställning som inte heller täcks av lagen om anställningsskydd. Den
kom till för att trygga arbetstagarnas rättigheter. Lagarna finns för en
form av anställning. Verkligheten har utvecklat andra former. Det krävs
en ny arbetsrättslagstiftning.
Nu har regeringen beslutat att tillsätta en arbetsrättskommission
som skall bestå av parterna och vars uppgift skall vara att genom kol-
Prot. 1994/95:59
10 februari
Allmänpolitisk debatt
Sysselsättnings-
politiken m.m.
39
Prot. 1994/95:59
10 februari
Allmänpolitisk debatt
Sysselsättnings-
politiken m.m.
40
lektivavtal förändra arbetsrätten. Detta är ett mycket lovvärt initiativ,
men det räcker inte eftersom kollektivavtalen aldrig kommer att täcka
hela arbetsmarknaden. De kommer inte att reglera detta med entrepre-
nörskap och konsultverksamhet t.ex. Det räcker inte eftersom det inte
kommer att fånga upp sådana problem som att säkra yttrandefriheten i
arbetslivet. Det kommer inte att lösa en av vår framtids största frågor,
nämligen rätten till kompetensutveckling för alla. Det kommer inte att
lösa frågan med deltidsarbetslösas rätt till en högre tjänstgöringsgrad.
Det kommer inte heller att kunna fånga upp den ojämna maktbalans
som finns i dag mellan parterna när det gäller att kunna utveckla infly-
tande, höja statusen på arbetstagarna, påverka strategiska beslut som
var man skall utlokalisera och var man skall lägga arbetstillfällen. Den
här maktbalansen mellan parterna är själva kärnan i demokratin i ar-
betsrätten. Skall vi kunna förändra detta måste vi ha en ny arbets-
rättslagstiftning som flyttar över makt från arbetsgivare till arbetstaga-
re.
Jag skall lyfta fram några av de frågor som jag anser att en arbets-
rättskommitté skall behandla. Det är yttrandefrihet och rätten till kom-
petensutveckling, som är en fördelningspolitisk fråga. Det är också
rätten att ha ett utökat inflytande.
Nu ser jag att taletiden går mot sitt slut. Jag skall lämna frågan om
arbetsrätt för att ägna de sista sekunderna till sextimmarsdagen, den
kanske största frågan när det gäller att reformera arbetslivet.
Att sänka arbetstiden är inte bara en fråga om sysselsättning. Det
handlar också om att minska arbetsskador. Det handlar om att höja
livskvalitet. Det är också en fråga om jämställdhet.
I dag vet vi att kvinnor med små barn jobbar 30 timmar i veckan.
De bekostar sin arbetstidsförkortning själva medan män i samma situa-
tion jobbar mer än 40 timmar i veckan. Detta är en en könsfråga likväl
som det är en sysselsättningsfråga och en livskvalitetsfråga.
Anf. 29 BARBRO JOHANSSON (mp)
Herr talman! I den mycket omdebatterade överenskommelsen mel-
lan regeringen och Miljöpartiet de gröna ställdes kravet från vårt partis
sida att en omfattande allergisanering skulle påbörjas runtom i landet.
Ett av Miljöpartiets stora vallöften var just att allergisanera skolor och
daghem.
Vårt kemikalieintensiva samhälle med oerhörda mängder av
kroppsfrämmande ämnen har med ganska stor visshet framtvingat en
fullständig allergiexplosion. Allergierna ökar i takt med ökad använd-
ning av icke naturliga ämnen.
År 1994 firades att 10 miljoner kemiska ämnen hade kunnat fram-
ställas på vår jord. En sådan mängd ämnen är svår att överblicka. Sam-
tidigt är kemister världen över väl medvetna om kemikaliesamhällets
påverkan på vår miljö och hälsa.
Herr talman! Vi kan föreställa oss att vi bygger upp en pyramid av
dessa ca 10 miljoner kemiska ämnen. De enda ämnen vilkas aller-
giframkallande verkan och skadeeffekter vi känner till är de som utgör
den översta toppen av denna pyramid. Om övriga ämnen, som är den
allra största delen, vet vi praktiskt taget ingenting när det gäller aller-
giframkallande verkan m.m. Ändå tillverkas de och släpps ut i vår
närmiljö.
En kemisk förening som visar sig ha en viss skadeverkan antas bara
ha denna egenskap. Men det visar sig att ju längre tiden går med an-
vändning av ett visst ämne desto mer ökar risken för ytterligare bi-
verkningar. Detta är nu fallet med nonylfenol, som visat sig ha ödesdig-
ra östrogena verkningar efter att i 40 år ha ingått i plaster och tvättme-
del.
Alla dessa ämnen kommer genom framställning och användning i
produktionen ut i vår närmiljö och ingår sedan i olika kretslopp. Art-
främmande ämnen anrikas i växter och djur och hamnar till slut i män-
niskokroppen.
Vid vetenskapliga undersökningar har det visat sig att när trafikin-
tensiteten ökar så ökar t.ex. också antalet fall av hästallergier. Detta
låter absurt, men vid en ökad halt av föroreningar från biltrafiken blir
barn mer allergiska, och i detta fallet ökar alltså allergier mot hästar.
Vi vet att var tredje människa är allergisk, och inom en snar framtid
är vartannat barn som börjar skolan allergiskt. Närmiljön i skolor och
daghem innehåller ämnen som framkallar allergier. Kemiska ämnen
finns i inandningsluften, och partiklar som rivs upp från mattor påver-
kar hälsan.
Limmet i mattor och väggbeklädnader avger lösningsmedel, och
flytspackel som använts flitigt måste saneras bort. Därför är det nu
verkligen tillfredsställande att en allergisanering kommer i gång.
Flera kommuner ligger i startgroparna och har signalerat att allergi-
saneringen kommer i precis rätt ögonblick samtidigt som många männi-
skor kommer att bli hjälpta med ett stort problem. Det gäller ju inte
bara att angripa symtomen utan också att komma underfund med orsa-
kerna.
Herr talman! I rådande läge är arbetslösheten stor i byggbranschen,
uppemot drygt 35 %. Allergisanering är ett av medlen för att komma
till rätta med byggarbetslösheten.
En allergisanering kommer att innebära att kommuner och landsting
som nu ligger i startgroparna får en chans att påbörja sina saneringar
med hjälp av ett bidrag på 25 %. Allergisaneringen innebär lättnad och
hjälper ett stort antal människor ur hälsosynpunkt, och ca 25 000 nya
jobb skapas för byggarbetarna.
Herr talman! En annan stor fråga för Miljöpartiet de gröna är, som
Birger Schlaug sade, att dela på jobben genom att införa en arbetstids-
förkortning. Miljöpartiet vill under den här mandatperioden införa en
sänkning av arbetstiden med två timmar i veckan under 1995 och med
fem timmar i veckan före år 1998.
En sänkning av arbetstiden där ca en tredjedel av tiden ersätts med
nya jobb skulle ge i storleksordningen 130 000 nya arbetstillfällen. Det
är en viktig faktor i bekämpningen av arbetslösheten att sänka arbetsti-
den.
Vi ser nu att industrin går bättre och får en ökad orderingång. Men
med uppgången i order följer tyvärr inte att arbetstillfällena ökar i
Prot. 1994/95:59
10 februari
Allmänpolitisk debatt
Sysselsättnings-
politiken m.m.
41
Prot. 1994/95:59
10 februari
Allmänpolitisk debatt
Sysselsättnings-
politiken m.m.
samma takt. Genom införandet av datorer och robotar och genom ratio-
naliseringar finns det nu inte förutsättningar för så många arbetstillfäl-
len. En sänkning av arbetstiden skulle medföra att effektiviseringen kan
behållas men med en mänskligare aspekt.
En sänkning av lönearbetstiden leder till att förutsättningarna för
såväl verklig jämställdhet som livskvalitet i ett vidare perspektiv kan
uppnås. I vårt stressade samhälle försäkras individen genom en arbets-
tidsförkortning bättre möjligheter att förena lönearbete med fritid och
eget arbete.
Herr talman! Flera yrken är skadebenägna. Yrkesskador i form av
belastningsskador utmynnande i dåliga ryggar och axelskador finns
inom vården och framför allt i byggbranschen. Bygghälsan visar att
belastningsskadorna utgör 74 % av antalet registrerade arbetsskador.
Inom byggbranschen skadas 1 av 15, medan 1 av 34 skadas inom övri-
ga arbetslivet. Totalt inträffade 9 400 arbetsolyckor år 1991. Dessa
arbetsolyckor resulterade i totalt 174 000 sjukdagar.
Statistiskt visas att skadefrekvensen är störst under arbetsdagens två
sista timmar, då de flesta olycksfallen inträffar. Om belastningar sker
under kortare tid per dygn återhämtar sig kroppen snabbare. Att i
byggbranschen införa kortare arbetstid om 6 timmars arbetsdag skulle
med stor sannolikhet reducera arbetsolyckorna.
Inom offentlig sektor har flera försök gjorts med arbetstidsförkort-
ning vilka visar att sjukfrånvaron minskar och anställda mår psykiskt
bättre. Försöken är också gjorda inom befintlig budget. En samhälls-
ekonomisk vinst görs genom minskade uttag på a-kassa, socialbidrag,
försäkringskassa samt minskad barnomsorg. En arbetstidsförkortning
ger alltså fler arbetstillfällen och bidrar till minskade arbetsskador och
färre sjukdagar.
Anf. 30 KENT OLSSON (m) replik
Herr talman! Barbro Johansson kom till slut in på det som var äm-
net. Jag kände mig ett tag förflyttad till en allergidiskussion. Jag förstår
i och för sig att Barbro Johansson hellre diskuterar allergiproblem,
vilka i sig själv är angelägna, än att diskutera sysselsättning.
För att få igenom ert program på 2 miljarder kronor har ni i mycket
stor omfattning sålt allt annat. Som jag tidigare konstaterade är ni be-
redda på att varje arbetstillfälle skall kosta en miljon för att få igenom
litet allergisatsning och bli omsluten av den stora socialdemokratiska
ramen. Detta är förvånansvärt.
Det här kostar pengar. Jag skulle vilja ställa frågan till Barbro Jo-
hansson: Hur tror Barbro Johansson att kommunerna skall klara av
detta? Det bygger faktiskt på att kommuner och landsting i väldigt stor
omfattning står för pengarna. Kommuner och landsting har beroende på
en massa åtgärder som regeringen har gjort och föreslår i årets budget
inte speciellt god ekonomi.
Skall man låta kommuner och landsting betala hela den stora sum-
man för allergisanering i detta projekt?
42
Anf. 31 BARBRO JOHANSSON (mp) replik
Herr talman! Vi anser att en allergisanering är oerhört viktig, Kent
Olsson.
Jag har varit i kontakt med flera kommuner. Ett socialdemokratiskt
kommunalråd ringde mig och sade att de hade 57 miljoner liggande
som väntade på detta och att allergisaneringen kommer i precis rätt
ögonblick. Den kommer att starta med en gång. De ville ha hjälp med
information och utbildning i hur man allergisanerar rätt.
Allergisaneringen är också tänkt att kunna ske i bostäder. Det gäller
inte bara kommuner och landsting. Man kan tänka sig att detta projekt
kommer att bekosta allergisanering även för staten och privatpersoner.
Det är statistik på väg som Kommunförbundet framställt. Men den
har ännu inte kommit. En del har redan startat, och oerhört många
kommuner känner att detta är något verkligt. De ligger alltså i startgro-
parna.
Anf. 32 KENT OLSSON (m) replik
Herr talman! Det är trevligt att höra att vi har kommuner med god
ekonomi och att de är så alerta att de ringer och frågar för att passa på
de här pengarna. Jag har dock hört motsatsen.
Än sämre ekonomi skulle de väl få om Miljöpartiets förslag om sex
timmars arbetsdag skulle införas. Då skulle kommunerna verkligen
knäa, med tanke på att Miljöpartiet inte vill ha några sänkta löner. I sitt
system förutsätter man att lönerna skall vara som de är.
Men fortfarande talar Barbro Johansson bara om allergisaneringen.
Jag förstår det, jag förstår att Miljöpartiet innerst inne skäms för att
man stödjer Anders Sundströms förslag, och därför pratar man bara
allergisanering. Det andra talar man tyst om, för det är egentligen ett
oerhört dåligt förslag, och det tycker säkert Barbro Johansson med.
Anf. 33 BARBRO JOHANSSON (mp) replik
Herr talman! Först vill jag naturligtvis bemöta det Kent Olsson sade
om allergisaneringen. Det är vår stora fråga, och vi är oerhört glada i
Miljöpartiet över att detta äntligen kommer till stånd. Vi vet att det
kommer att ge ca 25 000 nya jobb. Är det inte bra, Kent Olsson, i ett
sådant stort byggarbetslöshetsområde?
Apropå RAS och de pengar som ligger invävda i tuben, de sexton
miljarderna som kommer i kompletteringspropositionen, har även mo-
deraterna lagt in 7 miljarder i sin budget. Likadant är det med det man
satsar på det privata näringslivet. Därför undrar jag över att moderater-
na är så otroligt emot detta.
Självklart måste man ge och ta i en överenskommelse. Vi hade na-
turligtvis gärna sett att vi fått en större begränsning för företag, men vi
fick i alla fall in en begränsning på 500 anställda. Alla undersökningar
visar att 70 % av dem som blir nyanställda är långtidsarbetslösa. Det
bekräftade AMS-chefen i går. 50 % av dessa, som är 50 000 om man
bara gör en beräkning, skulle vara människor som har varit arbetslösa
över ett år.
Prot. 1994/95:59
10 februari
Allmänpolitisk debatt
Sysselsättnings-
politiken m.m.
43
|
Prot. 1994/95:59 10 februari |
Anf. 34 BERIT ANDNOR (s) Herr talman! Kvinnorna i Sverige har 1994 skrivit historia. Sveriges |
regering består av hälften kvinnor och hälften män, och här i riksdagen
|
Allmänpolitisk debatt |
har vi flest kvinnor i världen. Anledningen till att detta har kunnat uppnås är säkerligen att de |
|
Sysselsättnings- |
svenska kvinnorna är friast i världen. Vi har en stark ställning på ar- För oss socialdemokratiska kvinnor är det en självklarhet att slå Det är ett faktum att kvinnorna hittills har klarat sig bättre från ar- Men orosmolnen hopar sig. Fler kvinnor än män miste sina jobb De typiska kvinnojobben försvinner inom administration, förvalt- Men framtiden borde kunna tillhöra kvinnorna. Vi kommer att se en Framtidens arbetsmarknad kommer också att kännetecknas av höga Men för att dessa, som det kan tyckas goda förutsättningar för kvin- För det första är grundbulten den gemensamma sektorn. Den har För det andra tycker vi att principen om kvinnors lika rätt till arbete |
44
För det tredje skall kvinnor ha lika rätt till heltid. Principen på ar-
betsmarknaden skall vara att det är heltidsarbete som erbjuds. Vill man
jobba mindre skall det gå bra. Men i botten skall man ha en hel-
tidstjänst. Det kräver också förändringar i lagen om anställningsskydd.
För det fjärde måste principen vara lika lön för likvärdigt arbete.
Det är oacceptabelt att det fortfarande, 1995, finns löneskillnader mel-
lan kvinnor och män som enbart beror på kön. Här krävs det föränd-
ringar i jämställdhetslagen. Men det viktigaste är att parterna på ar-
betsmarknaden drar i gång ett systematiskt och intensivt arbete för att
komma till rätta med löneskillnaderna.
För det femte skall kvinnor ha lika rätt till kompetensutveckling i
arbetet och lika rätt till det goda arbetet. Kvinnor har fortfarande mer
okvalificerade, monotona och ofria arbeten än män. De är därför över-
representerade i arbetsskadestatistik, och de förtidspensioneras i högre
grad än män. Detta är oacceptabelt. Här krävs det särskilda program
som riktar sig just mot kvinnors arbetsmiljö.
För det sjätte skall kvinnor ha lika rätt till arbete i chefsställning.
Alltför få kvinnor är chefer, särskilt inom det privata näringslivet.
Mycket kunskap, kompetens och konkurrenskraft går förlorad i och
med den sneda chefsrekryteringen. Det har vi helt enkelt inte råd med.
Slutligen anser vi att kvinnor skall ha lika rätt att bli företagare. Vi
tycker därför att det är bra med den kraftiga satsning som nu föreslås
från regeringens sida när det gäller stöd till kvinnliga företagare. Men
det finns väldigt mycket mer att göra på den regionala nivån.
Vi socialdemokratiska kvinnor tar avstånd från de nyliberala påfund
som finns i debatten, sådana som pigavdrag, vårdnadsbidrag, ökade
löneskillnader och andra liknande förslag som enbart syftar till att ska-
pa ett a- och ett b-lag på arbetsmarknaden.
Vi socialdemokratiska kvinnor vill förbättra jämställdheten mellan
könen, inte försämra den. Vi vill stärka kvinnors ställning i samhället,
inte försvaga den.
Anf. 35 INGRID BURMAN (v) replik
Herr talman! Jag blev mycket glad när jag hörde Berit Andnor tala
om denna viktiga fråga, jämställdhet mellan könen i arbetslivet.
Jag vill ställa en fråga till Berit Andnor. Vi i Vänsterpartiet har av-
satt 2 miljarder till det vi säger är en kommunakut. De här pengarna har
vi avsatt just för att vi skall kunna rädda hem de 40 000 kvinnor som i
dag går på utbildningsavtal och som riskerar att gå ut i öppen arbets-
löshet från april och ffamåt, därtill de 12 000 - 13 000 som riskerar att
sägas upp på grund av den dåliga kommunala ekonomin.
Vi har också avsatt 900 miljoner inom arbetsmarknadspolitiken för
att LAN skall kunna användas som stöd i den kommunala sektorn, för
att bibehålla kvinnor i arbete.
Vi har lagt fram ett förslag om lagstiftning för att deltidsarbetslösa
skall ha företräde till fler arbetstimmar när de blir lediga.
Kommer Socialdemokratiska kvinnoförbundet att stödja det försla-
get?
Prot. 1994/95:59
10 februari
Allmänpolitisk debatt
Sysselsättnings-
politiken m.m.
45
|
Prot. 1994/95:59 10 februari |
Vi har lagt fram ett förslag till lagstiftning för att deltidsarbetslösa |
socialdemokratiska kvinnoförbundet att stödja det förslaget?
|
Allmänpolitisk debatt |
Vidare har vi lagt fram ett förslag om en lagstiftning för att uppnå |
|
Sysselsättnings- |
att hämta hem den till Sverige. Den fungerar i Kanada och kan fungera Vi har också lagt fram förslag om att ändra arbetsskadebegreppet - Min fråga blir alltså: Kan vi förvänta oss stöd från det socialdemo- Anf. 36 BERIT ANDNOR (s) replik Herr talman! De socialdemokratiska kvinnorna och den socialde- Vi kommer aldrig att kunna komma till rätta med det usla ekono- I vårt förslag till budget finns det ett omfattande program som just Jämställdheten går som en röd tråd genom statsbudgeten. Vi före- Vi socialdemokratiska kvinnor och den socialdemokratiska rege- Anf. 37 INGRID BURMAN (v) replik Herr talman! Jag har läst budgetpropositionen och också just de be- Däremot saknar jag de konkreta och skarpa förslagen - de direkta |
|
46 |
vi inte genom att inte införa ytterligare nedskärningar kan rädda de |
50 000-60 000 kvinnor som går ut i arbetslöshet från april och fram-
över - de finns där. Det krävs åtgärder för att rädda deras sysselsätt-
ningstillfällen. Det krävs också åtgärder för att få i gång en likalöne-
sättning mellan könen och få bort lönediskrimineringen.
Vi tycker likadant. Men var finns de skarpa konkreta åtgärderna
från socialdemokratins sida?
Jag håller med om gjorda verklighetsbeskrivning och delar upp-
fattningen att åtgärder behövs, men jag saknar förslagen. Låt oss då
göra det enkelt! Vi i Vänsterpartiet har ju lagt fram förslag. Kan vi få
ert stöd?
Anf. 38 BERIT ANDNOR (s) replik
Herr talman! Vårt förslag till statsbudget innehåller ett av de mest
omfattande program som någonsin har lagts fram när det gäller kampen
mot arbetslösheten.
Jag tror, Ingrid Burman, att vi är överens om att just kampen för
kvinnors lika rätt till arbete är det absolut viktigaste för jämställdheten i
vårt samhälle. Om vi inte klarar att få ned arbetslösheten kommer kvin-
nors ställning att allvarligt undermineras. Det har varit utgångspunkten
i vårt arbete.
Det finns en mängd konkreta förslag. Dessa finns beskrivna framför
allt i Arbetsmarknadsdepartementets bilaga och syftar just till att föra
kampen mot arbetslösheten mycket hårt och intensivt under de kom-
mande åren. Detta gynnar kvinnor och kommer även att gynna jäm-
ställdheten mellan könen.
Vidare finns det en rad konkreta förslag. T.ex. när det gäller del-
tidsarbetande har jämställdhetsministern tagit initiativ till diskussioner
med parterna. Hon har också lett en diskussion med parterna som har
handlat om att driva frågan om rätten till lika lön för likvärdigt arbete.
Jag kan hålla med Ingrid Burman om att det krävs ytterligare insat-
ser här. Den kritiken framförde vi själva för ungefär ett år sedan när
den senaste förändringen av jämställdhetslagen lades fast. Vi har för
avsikt att om ungefär ett år komma tillbaka med en särskild jämställd-
hetsproposition och låta den jämställdhetsdelegation som nu är tillsatt
under det kommande året arbeta med dessa frågor.
Stegen måste tas framåt. Därom är vi överens. Vi skall inte nöja oss
med det vi uppnått. Kampen gäller nu rätten till arbete och att vi sam-
tidigt får möjlighet att sanera statsfinanserna. Det är viktigast när det
gäller kvinnornas ställning på arbetsmarknaden.
Anf. 39 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds)
Herr talman! Min debut i riksdagen samma dag som budgetpropo-
sitionen lades fram gjorde att jag som tidigare kommun- och lands-
tingspolitiker ställde mig alltmer frågande till regeringens politik. Jag
hade nog ändå inte velat tro att Socialdemokraterna skulle göra så litet
för att hjälpa de arbetslösa.
Jag mötte före valet flera resignerade människor som vantrivdes
med sin arbetslöshet, som i sin situation inte vågade lita på fyrpartire-
Prot. 1994/95:59
10 februari
Allmänpolitisk debatt
Sysselsättnings-
politiken m.m.
|
Prot. 1994/95:59 10 februari |
geringen och som trodde att Socialdemokraterna skulle göra mera. De |
Man syftade på valet. Vad skall då dessa arma människor tänka i
|
Allmänpolitisk debatt |
dag? Måste de vänta till nästa val? Arbetsmarknadspolitiken kan inte ensam bära ansvaret. Det handlar |
|
Sysselsättnings- |
om den ekonomiska politiken i stort, maximalt med näringspolitiska Regeringen måste sluta cirkla runt den onda cirkeln och våga bryta Och än slank hon hit, och än slank hon dit, och än slank hon ner i Att ta sig upp handlar om långsiktighet. Det handlar om långsiktigt Småföretagarna deklarerar klart att de inte vill ha den typ av stöd Varför inte ta vara på den positiva rörlighet som ändå finns på ar- Regeringen talar om arbetsföretag, att i statlig bolagsform statsan- Hur frivilligt det än kan låta, skulle jag som arbetslös inte tycka att |
48
Ett av regeringens förslag tycker jag är bra. Det är förslaget om da-
totek, där stat och kommun tar ett gemensamt ansvar för att utbilda
arbetslösa i datoranvändning. Det är att använda tiden på ett bra sätt.
Men detta är det oerhört tyst om från regeringens sida.
Däremot är det förkastligt att sätta en åldersgräns för ungdomar som
kvalificerat sig till arbetslöshetskassa. Det är inte så mycket pengarna
det handlar om som diskrimineringen av den enskilde. Varför skall
regeringen fastställa när den enskilde skall betraktas som vuxen? Skall
kommunerna vara garanten för något slags myndighetsålder, och varför
just 20-årsgränsen? Återför i stället en allmän arbetslöshetsförsäkring.
Vi kristdemokrater vill starta skatteväxlingen för miljön nu. Vi har
inte tid att vänta längre. Vi föreslår en avgift på hushållsavfall som
också ger resurser att sänka arbetsgivaravgiften.
Min erfarenhet från kommun- och landstingspolitik försätter mig i
ett ytterligare dilemma. Samtidigt som jag gläds över varannan damer-
nas får jag panik när jag tänker på de anställda med lägst lön i kommu-
ner i landsting. Enligt regeringen måste kommunerna liksom övriga
parter på arbetsmarknaden bidra med ansvarsfulla och långsiktiga löne-
avtal. Samtidigt står kommunerna inför en bister verklighet. Under de
närmaste två åren räknar man med 24 000 färre tjänster i den kommu-
nala verksamheten. Kommunernas utrymme minskar med 18 miljarder.
Jag vill ha ett könsneutralt värderingssystem, så att personer i om-
vårdnaden kan värderas upp. Det handlar ju mest om kvinnor. Men
regeringen vingklipper kommunerna, där en stor del av kvinnorna job-
bar i just den offentliga sektorn.
Vi kristdemokrater vill styra över runt 5 miljarder till vård och om-
sorg och avvisar 1 % av egenavgifterna som slår hårt mot låginkomst-
tagarna.
Herr talman! Det finns oerhört mycket att göra på arbetsmarknads-
politikens område.
Anf. 40 BO FINNKVIST (s)
Herr talman! Sysselsättningspolitik m.m. är rubriken för det sista
blocket i den allmänpolitiska debatten som nu är inne på tredje dagen.
Jag tror att mitt anförande lutar åt ”m.m.”.
Under de rubriker som tidigare har debatterats under veckan har
man också haft många uppslag om hur man skall komma till rätta med
den fruktansvärt höga arbetslösheten. Det handlar givetvis om statens
finanser som måste komma i balans för att ränteläget skall sjunka och
en aktiv näringspolitik som inte är baserad på tron att allt ordnar sig
självt.
Marknadskrafterna finns, men att de inte ordnar allt tycker jag att vi
har lärt oss efter dessa år.
Arbetsmarknadspolitik, regionalpolitik och kommunernas ekono-
miska fördelning är viktiga pusselbitar i arbetet med att komma till
rätta med den höga arbetslösheten.
En fråga som i framtiden blir av yttersta vikt för sysselsättningen i
kommuner och landsting är utformningen av det förändrade skatteut-
jämningssystemet.
Prot. 1994/95:59
10 februari
Allmänpolitisk debatt
Sysselsättnings-
politiken m.m.
4 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 59
|
Prot. 1994/95:59 10 februari |
Som förslaget ser ut i dag skulle ett stort antal Värmlandskommuner |
Värmland skulle bli 290 miljoner. Fyra kommuner skulle nå taket på
|
Allmänpolitisk debatt |
2 000 kr i minskade bidrag per invånare. Det skulle innebära en skatte- |
|
Sysselsättnings- |
fors, min hemkommun, är en av dessa. Det handlar om kommuner som Vård och omsorg med i huvudsak kvinnliga anställda kommer att få Jag har full förståelse för att det finns stora problem även i andra Jag vet att ett utredningsförslag skall ses över innan det blir en pro- Jag vill också nämna en sak som å andra sidan är positiv från kom- Om den statliga arbetslöshetsförsäkringen hade varit kvar skulle Herr talman! Jag hoppas och räknar med att man i regeringen visar Anf. 41 BERTIL PERSSON (m) Herr talman! I sysselsättningspolitiken finns det inga snabba lös- |
|
50 |
arbete är som smör - tar någon en klick så blir det mindre kvar för dem |
som kommer efter. I själva verket är situationen den att den som jobbar
intensivt också skapar nya jobb åt andra.
Det stora dilemmat och problemet som vi har är kompetensbristen. 1
kompetens har vi i Sverige halkat efter både västvärlden och Stillahavs-
asien på väsentliga punkter.
Den svenska industrin verkar i branscher som i väldigt mycket har
sin framtid bakom sig. Den bygger på uppfinningar som gjordes vid
förra sekelskiftet. Jag behöver bara erinra om sådana produkter som
malm, pappersmassa, kylskåp, bilar, kullager och telefoner - allt är
produkter från förra sekelskiftet.
De nya jobben måste skapas i näringslivet, och det innebär att vi
framöver också måste få en betydligt högre kompetens på mer spän-
nande områden i svenskt näringsliv. Vi måste därför vidta en rad åtgär-
der.
Vi måste bevara svenska uppfinningar i Sverige. Den första datorn i
världen hette Besk och gjordes i Stockholm. Den tillverkas inte längre.
Den första platta bildskärmen gjordes i Göteborg. Den tillverkas i Ja-
pan. Det första vävnadsvänliga röntgenkontrastmedlet gjordes i Malmö.
Det tillverkas i Norge.
De svenska forskarna är eftersökta. Ett sådant företag som Canon
har tolv man som har som enda uppgift att leta i de stora internationella
databaserna för att hitta personal att rekrytera till Canon. Det finns
inget svenskt företag som rekryterar på det sättet.
Vi behöver behålla våra forskare kvar i Sverige. Vi behöver stimu-
lera våra företag att satsa på forskning, informationsteknologi och att
rekrytera kompetens till företagen. Där brister vi rejält.
Ett tydligt exempel på detta är att det enda område som har fått re-
jält med forskningsmedel på senare tid är den medicinska forskningen,
ofta beroende på att man där har tillgång till en rad fonder utöver de
statliga. Därför har vi också en läkemedelsindustri som befinner sig på
internationell toppnivå, detta till skillnad från många andra områden
inom svensk industri.
Vi behöver också ligga i rätt branscher. Nästa Kondratiev-våg
kommer enligt alla bedömare att handla om optik, om gen- och biotek-
nik, om ren mat, om solar- och miljöteknik, om datakommunikation -
inte hårdvara men kommunikation. Detta är branscher där vi i dag är
tunna på forskningssidan. Vi är ett litet land, och vi kan inte täcka allt,
men vi behöver hitta nischer på de här områdena.
Alla studier av tillväxt- och sysselsättningstillväxt visar att det som
är grundläggande för att man skall få ”go” i näringslivet är att man
satsar på bra universitet för forskning och utbildning. Utomlands räknar
man nu med ett universitet per halvmiljon invånare. Vi har inte ens ett
per miljon invånare.
Vi måste också satsa på infrastruktur, framför allt flyg- och infor-
mationsteknologi. Dessutom behöver vi ett bra kulturliv med kvalitet
för att få en tillräckligt kreativ massa i samhället.
Vi har i Sverige som vanligt halkat efter när det gäller långtidsut-
bildade. I Sverige är 12 % långtidsutbildade, i USA är det 25 %. I våra
övriga konkurrentländer ligger siffran mellan 14 % och 17 %.
Prot. 1994/95:59
10 februari
Allmänpolitisk debatt
Sysselsättnings-
politiken m.m.
51
|
Prot. 1994/95:59 10 februari |
Civilingenjörsutbildningen i Sverige är i längd bara två tredjedelar |
ekonomutbildningen ligger resurserna och kvaliteten med ett undantag,
|
Allmänpolitisk debatt |
nämligen Stockholm, lägre än konkurrentländernas. Det här är problem |
|
Sysselsättnings- |
Vi behöver fler universitet, inte lyxlirare som kommer in för en till- Det gäller att ta vara på de resurser vi har i Sverige. Vi måste bli Vad vi behöver är alltså en bred kompetenshöjning på alla nivåer i Anf. 42 TANJA UNDERBORG (v) Herr talman! Äntligen har frågan om ökad jämställdhet mellan Vad vi däremot nu på allvar måste börja diskutera är principen om I går fick vi genom SCB veta att löneskillnaderna mellan kvinnor Trots att vi har en jämställdhetslag och trots att Sverige har ratifice- Att ändra på lönesättningen handlar både om att förändra attityder |
|
52 |
fackliga organisationer som arbetsgivare har ett direkt ansvar för att |
framtidens arbetsvärdering blir saklig och korrekt och att den bidrar till
att utjämna osakliga löneskillnader.
Ett sätt att komma till rätta med de arbetsgivare och fackföreningar
som medverkar till könsdiskriminerande lönesättning är att JämO får
utökade möjligheter att ingripa i förhållande till vad dagens lagstiftning
medger.
Tyvärr finns en tydlig tendens till att kvinnors arbetsuppgifter kon-
sekvent undervärderas, och därför måste arbetet med att ta fram ett helt
nytt arbetsvärderingssystem intensifieras. Som Ingrid Burman nämnde
tidigare finns exempel att hämta från Kanada, som troligtvis har värl-
dens mest framgångsrika lagstiftning mot lönediskriminering och köns-
relaterade löneskillnader.
Trots att arbetsmarknadens parter säger sig verka för lika lön mel-
lan könen i arbetslivet förekommer alltså betydande lönediskrimine-
ring. Därför tycker vi att det är hög tid att lagstiftningsvägen ge parter-
na ett redskap så att de kan uppfylla sina mål.
Sveriges kvinnor är hjärtligt trötta på att vänta på lika lön. Vi kan
inte, Berit Andnor, vänta till dess att statsfinanserna är sanerade. Jäm-
ställdhet kan inte få vara en lyx i goda tider. Därför har Vänsterpartiet i
en särskild motion krävt att regeringen får i uppdrag att utarbeta ett
förslag till lagstiftning liknande den som finns i Kanada.
Herr talman! Om det nu skulle finnas en rättvisa i arbetslösheten
skulle det möjligtvis vara att den har drabbat alla kategorier. Nu har ju
konjunkturen vänt, och antalet lediga platser ökar, men kraven på de
sökande till de lediga platserna är mycket högt ställda. Det gäller ut-
bildningsnivån, och det gäller personliga egenskaper. Man skall vara
kommunikativ, flexibel, samarbetsvillig, och man skall ha lätt för att
fatta egna beslut. Litet grovt uttryckt kan man säga att det är Hulkar
som efterfrågas på den svenska arbetsmarknaden.
I november förra året fanns litet drygt 250 000 personer som hade
varit inskrivna oavbrutet på landets förmedlingar i två år. Det är en
kvarts miljon personer. Bakom de här siffrorna döljer sig många män-
niskor med olika typer av arbetshandikapp. Regeringen betonar att
grupper med svag ställning skall uppmärksammas vid prioritering av
arbetsinsatser och åtgärder. Vänsterpartiet delar den uppfattningen till
fullo. Det är oerhört angeläget att vi med all kraft sätter in åtgärder för
utsatta grupper nu. I annat fall finns en uppenbar risk för att de aldrig
kommer ens i närheten av den reguljära arbetsmarknaden.
Det är därför med stor förvåning som Vänsterpartiet har kunnat
konstatera att regeringen talar med kluven tunga. Å ena sidan skall
arbetshandikappade prioriteras, å den andra föreslås minskade resurser
för yrkesinriktad rehabilitering vid Samhall och lönebidrag.
Samhall har lyckats ganska bra med sin verksamhet. Men jag tycker
att det finns skäl att se över om inte Samhall håller på att köpa verk-
samheter som kräver arbetsinsatser av mer eller mindre friska personer.
Jag tycker att man bör ifrågasätta om det är riktigt att Samhall skall
driva vägkrogar och annan liknande serviceverksamhet. Fortsätter man
med den typen av verksamhet finns det mycket stor risk för att personer
med svåra funktionshinder eller grava psykiska problem inte kommer
Prot. 1994/95:59
10 februari
Allmänpolitisk debatt
Sysselsättnings-
politiken m.m.
53
|
Prot. 1994/95:59 10 februari |
att platsa inom Samhall. För att motverka detta föreslår jag att rege- |
inte 40 % som föreslås i propositionen, skall ske från de s.k. prioritera-
|
Allmänpolitisk debatt |
de grupperna. Trots det jag nyss sade anser Vänsterpartiet att regeringen ställer ett |
|
Sysselsättnings- |
för högt besparingskrav på Samhall. Vi vill därför, vilket vi gjort i en Vad jag också tycker är oerhört angeläget - jag utgår från att vi Anf. 43 BERIT ANDNOR (s) replik Herr talman! Jag skulle vilja göra en kommentar till Tanja Linder- Däremot är historien den att vi för ungefär ett år sedan hade att ta Det här är någonting som vi socialdemokrater har för avsikt att När man diskuterar löneskillnader är det också viktigt att ha klart Anf. 44 TANJA LINDERBORG (v) replik Herr talman! Det var inte min mening att medvetet missuppfatta |
|
54 |
tycker att parterna har haft tillräckligt lång tid på sig för att åtgärda |
detta. När man får en sådan rapport som den som kom i går, där det
framgår att det är en löneskillnad på 30 000 kr per år mellan kvinnor
och män med samma yrke och samma utbildning, tror jag faktiskt att
det är lagstiftning som måste till. Jag tycker inte att vi skall behöva
vänta ett helt år med det.
Anf. 45 BERIT ANDNOR (s) replik
Herr talman! Nu är det så i Sverige, vilket jag tycker är väldigt bra,
att lönerna inte sätts i Sveriges riksdag. Lönerna i det svenska samhället
sätts av parterna gemensamt i kollektivavtal. Det är en princip som jag
tycker att vi ändå skall fortsätta att leva efter. Annars kommer vi att få
ett samhälle som jag inte tror att vare sig Tanja Linderborg eller någon
annan inom Vänsterpartiet vill ha.
Jag förringar absolut inte lagstiftningen, men man skall inte tro att
man genom lagstiftning helt kan få bort löneskillnaderna mellan kvin-
nor och män. Det kan vara ett av många instrument som är oerhört
viktiga. Men det absolut viktigaste för att komma till rätta med detta är
att parterna systematiskt och mycket mer intensivt än tidigare sätter i
gång konkreta projekt inom arbetsvärderingsområdet och verkligen tar
sitt ansvar i den kommande avtalsrörelsen och lever upp till det man
har sagt. I den andan har också jämställdhetsministern agerat genom att
ta initiativ till samtal med parterna utifrån den situation vi har i dag.
Det är oacceptabelt att vi har löneskillnader i samhället som enbart
är att härröra till könet. Men det löser vi inte enbart genom lagstiftning.
Det kan vara ett instrument, piskan, men vi måste lita på att parterna
själva tar ansvar för detta. Där kan vi hjälpa till och se till att utveck-
lingen kommer i gång.
Exemplen är många från Europa där man har en väldigt hård lag-
stiftning om löneskillnader mellan kvinnor och män. Det hjälper inte. I
verkligheten är löneskillnaderna där mycket större än i Sverige. En av
förklaringarna till att vi har haft små löneskillnader i Sverige är att vi
tidigare har haft en solidarisk lönepolitik.
Anf. 46 TANJA LINDERBORG (v) replik
Herr talman! Parterna har faktiskt arbetat med frågan i tio år. Vad är
det som har hänt? Jo, löneskillnaderna har de facto ökat under dessa tio
år. Man har alltså inte kommit särskilt långt.
Jag kan hålla med Berit Andnor om att riksdagen skall vara litet
varsam när det gäller statlig lönepolitik. Men vad som är riksdagens
uppgift är att gå in när det är uppenbar diskriminering. Det handlar om
köns- och lönediskriminering. Det tycker jag däremot är riksdagens
sak.
Anf. 47 ANDERS YGEMAN (s)
Herr talman! Sverige har i dag en arbetslöshet på en god europeisk
nivå. Arbetslösheten omfattar i dag mer en halv miljon människor, en
stor del av dessa är ungdomar. På några få år har Sverige gått från en
nation i full sysselsättning till en nation i massarbetslöshet.
Prot. 1994/95:59
10 februari
Allmänpolitisk debatt
Sysselsättnings-
politiken m.m.
55
|
Prot. 1994/95:59 10 februari |
Den tidigare borgerliga regeringen tog i praktiken inte arbetslöshe- |
att stiga. Naturligtvis kan inte hela skulden för arbetslösheten läggas på
|
Allmänpolitisk debatt |
den tidigare regeringen, men den får ta en betydande del av ansvaret för |
|
Sysselsättnings- |
Ett av skälen till den stora arbetslösheten var den ensidiga kopp- Den arbetslöshet som vi ser i dag för med sig otroliga sociala kon- Herr talman! Regeringen har presenterat det mest ambitiösa pro- Förslaget om ungdomsgaranti gör att ingen ungdom behöver gå ar- Budgeten innehåller också en mängd olika åtgärder för sanering av Förslaget leder till att ingen under 20 år kan påräkna sig någon er- Naturligtvis skall alla trygghetssystem utformas på ett sådant sätt att |
56
gäller alla grupper på arbetsmarknaden. Systemet måste utformas så, att
varken en 19-åring eller en 45-åring blir beroende av bidrag för sitt
uppehälle. Systemet måste prioritera utbildning och åtgärder framför
öppen arbetslöshet utan att för den sakens skull riva upp tryggheten för
människor som är arbetslösa under en kortare tid.
Är det rimligt att en ung byggnadsarbetare som i fyra år har betalat
till sin a-kassa och sedan blir arbetslös skall ha som enda utväg att
uppta gymnasiestudier. I stället för att under en månad få ekonomisk
trygghet skall han göra ett uppehåll i sin yrkeskarriär för att börja stu-
dera.
En betydligt bättre åtgärd för att undvika bidragsberoende är att
villkora a-kasseersättning med att den arbetslöse inte bara skall ta anvi-
sat arbete. Han bör också vara skyldig att anta lämplig utbildning eller
åtgärd. På detta sätt skapas ett tryck från öppen arbetslöshet mot aktiva
åtgärder och utbildning utan att vissa grupper utestängs från tryggheten.
För att kunna göra motsvarande besparing i arbetsmarknadsförsäk-
ringen menar jag att riksdagen bör överväga två andra besparingar. En
möjlig besparing är en sänkning av dagens tak för ersättning från a-
kassan. Detta drabbar främst de välbeställda som hittills har undgått
neddragningar av sin trygghet. Därmed är detta en mer rättvis politisk
reform.
En annan möjlig åtgärd är att skärpa arbetsvillkoret i a-kassan. Det
drabbar i och för sig också ungdomar, men det drabbar betydligt rättvi-
sare och hindrar att en grupp helt utestängs från trygghetssystemet.
Min förhoppning är att denna riksdag inte skall vara en riksdag som
tar de första stegen mot att lyfta ut ungdomar ur den generella välfärds-
politiken. Det finns betydligt bättre vägar att gå, både för att vända
politiken mot mera aktiva åtgärder och för att göra de nödvändiga be-
sparingarna.
Anf. 48 ANNIKA JONSELL (m)
Herr talman! Den nya generation som nu håller på att göra sitt intåg
på arbetsmarknaden har naturligt nog också sin egen generations syn på
arbete och utbildning. Det finns mycket som är spännande med den nya
generationens visioner, som inte minst präglas av ett stort mått av
gränslöst tänkande kring alla möjligheter som finns att kombinera och
varva jobb och utbildning. Man vill kanske byta yrkesinriktning några
gånger i livet. Vår tids utveckling understöder den nya generationens
drömmar. Internationaliseringen, IT-utvecklingen och de fria markna-
derna är nog de tydligaste exemplen på detta.
Det kan kanske tyckas glättigt med dessa positiva ord om den nya
generationens visioner, när väldigt många går omkring och mår dåligt i
en ganska hopplös arbetslöshet. Det finns onekligen ett antal hot som
skymmer de kreativa funderingar som många unga människor har i dag.
Risken finns att det även i ett längre perspektiv blir lika normalt att
gå utan jobb och leva på olika former av understöd som att arbeta för
sin försörjning. En del politiska partier verkar totalt oförmögna att se
den nya tidens visioner. De hämmar med sin politik den dynamiska
utvecklingen och därmed tillkomsten av nya jobb som enskilda och
Prot. 1994/95:59
10 februari
Allmänpolitisk debatt
Sysselsättnings-
politiken m.m.
57
Prot. 1994/95:59
10 februari
Allmänpolitisk debatt
Sysselsättnings-
politiken m.m.
58
samhället i dag så väl behöver. Att inte reagera är att inte ta de hot som
finns på allvar.
Enligt min mening är politikens uppgift en helt annan än att i detalj
reglera varenda tänkbar företeelse på arbetsmarknaden. Risken är upp-
enbar att vi genom denna och annan politisk klåfingrighet håller på att
slå sönder de oerhört positiva förändringar som övergången från in-
dustrisamhället till informations- och kunskapssamhället för med sig.
Det handlar om ökad rörlighet och nya impulser, men också om föränd-
rade värderingar som innebär ökad tolerans och förståelse för männi-
skors olika livsval. Politiken får helt enkelt inte förstöra allt detta posi-
tiva. För den nya generationens möjligheter att vinna inträde på ar-
betsmarknaden är det dessutom förödande om så sker.
Jag skall ta upp exempel på några konkreta hinder som i dag finns
för att de som är unga skall kunna få in en fot på arbetsmarknaden. Vad
jag då tänker på är t.ex. turordningsreglerna i lagen om anställnings-
skydd.
Turordningsreglerna i LAS premierar dem som har arbete, men de
hindrar dem som inte har kommit in på arbetsmarknaden. De regler
som i själva verket har kommit till just för att skydda anställda mot
godtyckliga uppsägningar har i stället gett upphov till garanterad
otrygghet för en viss del av arbetskraften. De har blivit ett stort hinder
för den nödvändiga utveckling och förnyelse som många företag behö-
ver för att över huvud taget kunna överleva.
Eftersom unga människor nästan alltid tillhör dem som är sist an-
ställda på en arbetsplats, medför de s.k. sist-in-först-ut-reglerna i LAS
att de alltid sitter löst oavsett kompetens. Den garanterade tryggheten
för den äldre arbetskraften ges alltså på bekostnad av den yngres. Att
ett företag genom detta lätt går miste om den unga arbetskraften med
ny, uppdaterad utbildning och färska idéer kan dessutom vara det som
gör att företaget över huvud taget inte överlever.
Dessutom är det ett hot mot hela effektiviteten på arbetsmarknaden
när människor, oavsett ålder, inte vågar byta arbete på grund av att de
då riskerar att åter hamna sist i kön. Genom att den naturliga rörlighe-
ten på arbetsmarknaden på detta sätt motverkas får företagen allt svåra-
re att få tag i rätt arbetskraft. Det gör givetvis att företagen får svårt att
stå sig i den internationella konkurrensen.
En annan sak som också skulle underlätta yngres inträde på arbets-
marknaden vore om man åter förlängde möjligheten till visstidsan-
ställning och provanställning. Inte minst unga människor riskerar att
väljas bort på grund av den begränsade möjligheten att provanställa
under en viss period - detta eftersom det är naturligt att arbetsgivare tar
det säkra för det osäkra och hellre anställer en något äldre person med
erfarenhet och betyg från tidigare tjänstgöringar. Ingen vågar anställa
det osäkra och oskrivna kort som en yngre person utgör.
Jag har alltså valt att ta upp ett par konkreta problem som i dag
hindrar den nya generationen från att få in en fast fot på arbetsmarkna-
den. Jag har dock inte tagit upp det som givetvis är grundläggande för
att få fram de nya jobben i Sverige, nämligen betydelsen av en ansvars-
full ekonomisk politik samt en politik där man verkligen går till grun-
den med de strukturella problem som bl.a. våra höga skatter, höga
arbetsgivaravgifter, stor offentlig sektor och statsskuld innebär.
Det är ett mycket högt spel som man spelar om man motsätter sig
de förändringar som behövs för att ge fler jobb totalt och därmed för att
få in unga människor i arbete.
Anf. 49 EVA PERSSON SELLIN (s)
Herr talman! Vi är inne i en brytningstid, på väg in i ett kunskaps-
och informationssamhälle. Det ställer till en hel del problem, men det
öppnar samtidigt möjligheter inför framtiden.
Antalet sysselsatta inom industrin och de traditionella basnäringarna
minskar. Det märks tydligt i mitt hemlän, Norrbotten, där basindustrin
sysselsätter många människor.
Teknikutvecklingen har minskat behovet av antalet anställda inom
basindustrierna. Norrbottens basindustrier har nått stora framgångar på
den internationella marknaden, mycket tack vare den världsledande
teknologin. För att kunna behålla de positionerna kommer ytterligare
teknikutveckling att vara nödvändig. Samtidigt riskerar det att föra med
sig att ännu fler mister sina jobb.
Det är framför allt inom kunskaps- och forskningsintensiva företag
som tillväxten i ekonomin väntas komma. I Norrbotten svarar de före-
tagen för ca 10 % av industrisysselsättningen. Det kan jämföras med
t.ex. Östergötlands län, där den delen av industrin svarar för ca 50 %.
Den här förskjutningen inom industrin medför ett större behov av väl-
utbildad arbetskraft. Speciellt viktigt blir behovet av utbildning i ett län
som Norrbotten för att man skall klara av den här omställningen. In-
dustrin i länet har också en mindre andel högskoleutbildade än landet
som helhet.
Informationsteknologin kan öppna helt nya möjligheter för skogslä-
nen om resurserna används rätt och om vi vågar satsa på norra Sverige.
På den framtida arbetsmarknaden kommer samhällets mänskliga kvali-
teter att ha större betydelse. Med modern teknik och goda kommunika-
tioner kan fler jobb utföras där människorna själva väljer att bo. Redan
i dag har de geografiska avstånden liten betydelse för möjligheten att
utföra avancerade jobb.
I informationssamhället har utbildningen stor, för att inte säga avgö-
rande, betydelse för möjligheten att konkurrera. Det gäller såväl för
enskilda individer och företag som för kommuner, regioner och länder.
Norrbottens framtid är i stor utsträckning beroende av vilken tillgång
på kunskap och utbildning som finns i länet. Högskolan i Luleå spelar
här en avgörande roll, men den måste byggas ut ytterligare.
Herr talman! Regionalpolitiken fick ingen egen rubrik under den
här allmänpolitiska debatten. Men det känns viktigt och aktuellt att
framhålla en del regionalpolitiska synpunkter. Behoven och förutsätt-
ningarna varierar mellan olika regioner i landet. De varierar mellan
storstad och glesbygd. Det oroar mig att solidariteten verkar tyna bort i
takt med att de ekonomiska resurserna minskar och vi får allt mindre
pengar att fördela. Viljan att dela med sig och förståelsen för andras
problem och möjligheter sinar lika snabbt som de ekonomiska resur-
Prot. 1994/95:59
10 februari
Allmänpolitisk debatt
Sysselsättnings-
politiken m.m.
59
|
Prot. 1994/95:59 10 februari |
serna. Det märks inte minst tydligt i det förslag till nytt skatteutjäm- |
Förslaget till ett nytt skatteutjämningssystem innebär att 786 miljo-
|
Allmänpolitisk debatt |
ner kronor omfördelas från Norrbotten till andra delar av landet, främst |
|
Sysselsättnings- |
ga, för att inte säga förödande, konsekvenser för länets framtid, kon- Vi har olika problem och möjligheter beroende på i vilken del av I den här utredningen sägs det bl.a. att vi i Norrbotten har Storstädernas sociala problem kan och skall inte lösas på bekostnad Anf. 50 LARS HJERTÉN (m) Herr talman! Vi har diskuterat sysselsättning i allmänhet och arbets- De nya uppgifter som kommer efter hand är tyvärr betydligt mer Hur ser det ut lokalt och regionalt? Vi har talat en del om det. Vissa |
|
60 |
gammalt brukssamhälle, är arbetslösheten mycket hög. Där är den |
högst i Skaraborgs län. Av ca 13 000 invånare är den här veckan 1 535
personer inskrivna på arbetsförmedlingen. Det är den högsta siffran
någonsin. Om man tittar på vilka som är inskrivna finner man att det är
en överrepresentation av kvinnor och ungdomar. Nästan alla ungdomar
som går ut skolan hamnar i arbetslöshet. Nästan ingen får ett jobb.
Jag har ägnat veckan åt att tala med ett ganska stort antal småföre-
tagare. Jag har frågat hur de ser på situationen, om de kommer att ut-
nyttja det nya riktade anställningsstöd som tydligen kommer nu. Svaren
är genomgående negativa. Någon har svarat att man kanske kommer att
använda det, men man skulle ändå ha nyanställt personal. Om företa-
garna skulle se bidraget som något positivt skulle det gälla under en
längre period. Som vi vet kommer detta RAS att gälla under tolv må-
nader. Genomgående säger man att en generell sänkning av arbetsgi-
varavgiften är mycket effektivare. Detta förslag är alltså ganska dåligt.
Det är betydligt viktigare att man t.ex. kan låna pengar i bankerna
och att räntan är låg. Med de pengarna kan man investera. I dag är
räntan tyvärr alldeles för hög. Detta är nog på sikt den säkraste vägen
för att nå målet med nya fasta jobb inom småföretagen.
Ett annat problem i dag är kostnadsläget när det gäller råvaror. Fle-
ra småföretagare har sagt till mig att priserna på t.ex. aluminium mer än
fördubblats på ett år. Det kan de inte kompensera sig för. Aluminium är
en mycket viktig råvara för många mindre företag som arbetar med
högteknologi.
Herr talman! Många arbetslösa går i dag i olika utbildningar. Det är
bra. Det gäller bara att man utbildas till arbete. Jag har i mina samtal
stött på företag som har klagat över att de inte har fått kompetenta
sökande till lediga platser trots att det i dag finns en enorm utbildnings-
sektor för vuxna.
Kompetensutvecklingen är viktig, vilket har påpekats här tidigare,
bl.a. av Bertil Persson.
Jag skall avsluta med en specialfråga. Det gäller finansiering av
studier för kommande jobb. För vuxenstuderande finns i dag ett myller
av olika sätt att finansiera studierna. Troligen tillkommer ett nytt bidrag
för dem som skall bedriva naturvetenskapliga studier. Om det som står
i tidningarna i dag är riktigt pågår just nu förhandlingar mellan Social-
demokraterna och Vänsterpartiet i den här frågan.
Jag tror inte att det behövs nya studiefinansieringssystem. Jag tror
att de som finns räcker till. Det som behövs är en samordning av de
system som finns i dag.
För några år sedan satsade den borgerliga regeringen massivt på
vuxenstudier för arbetslösa genom folkbildningen, komvux och andra
utbildningsanordnare. Den satsningen följdes upp och gäller också
under det nu pågående året.
En ny finansiering inrättades, särskilt vuxenstudiestöd för arbetslö-
sa, SVUXA, som handhas av Centrala studiestödsnämnden, CSN. Från
början var samordningen inte så bra mellan arbetsförmedlingen, som
valde ut arbetslösa som skulle studera, och CSN som beviljade vuxen-
studiestöd. Många studerande kom i kläm och tvingades avbryta sina
studier.
Prot. 1994/95:59
10 februari
Allmänpolitisk debatt
Sysselsättnings-
politiken m.m.
61
|
Prot. 1994/95:59 10 februari |
Sedan dess har det varit ett mycket bra samarbete mellan berörda |
bristande samordning, där en hel del studerande kommer i kläm. Det
|
Allmänpolitisk debatt |
finns en ettårsregel för SVUXA som gör att folk nu i januari har slutat |
|
Sysselsättnings- |
räknat med att få i maj. I stället går de ut i öppen arbetslöshet. Ar- Om arbetsförmedlingen kan ställa upp beror mycket på vilken ar- Jag har talat med bl.a. handläggare på Arbetsmarknadsdepartemen- Jag vet också att CSN har skrivit till regeringen i frågan. Det är på Anf. 51 MAJLÉNE WESTERLUND PANKE (s) Herr talman! De tal som vi i dag måste använda för att beskriva ar- Nu är vi där igen! Visst har vi i dag skyddsnät av annan hållfasthet och styrka för att Det är denna situation som så många medelålders befinner sig i på Arbetslösheten minskar nu långsamt, alltför långsamt. Särskilt lång- Vi som befunnit oss på arbetsmarknaden i 30 år och mer upptäcker |
|
62 |
större värde i dagens konkurrenssituation. |
Ny arbetsorganisation har sorterat bort oss, ny teknik och ny kun-
skap har gjort våra kunskaper föråldrade och därför inte längre efter-
frågade på arbetsmarknaden. Dessutom ses vår ålder i sig i många fall
som en belastning.
Samtidigt tassar de gamla beprövade klyschorna runt och vaktar in-
gångarna till de möjligheter till förändring som faktiskt finns. Det är
svårt att lära gamla hundar sitta, gläfser det vid den ena dörren. Ja, det
är svårt att ta till sig något nytt över 50, bekräftar ekot.
Moderaterna uttrycker det på följande sätt i sin motion om utbild-
ningspolitiken: Vid högre ålder tar utbildningarna längre tid, alldeles
bortsett från det faktum att inlärningen ofta går sämre.
Den åldersgräns som nämns i sammanhanget är 25 år.
Vi har inte råd att sortera bort människor med 15 år kvar att ge av
aktivt deltagande i arbetslivet. Vi måste bereda alla en möjlighet att
stanna kvar i yrkeslivet fram till pensionsåldern, och vi måste ge dem
som fått lämna arbetsmarknaden i medelåldern möjlighet att komma
tillbaka till den.
Vi får inte göra om misstagen från 1980-talets högkonjunktur, då vi
så näst intill totalt missade att låta dem som befann sig på arbetsmark-
naden få möjlighet till fortbildning, vidareutbildning och kompetensut-
veckling, trots att alla analyser av den framtida arbetsmarknaden peka-
de på stora strukturella förändringar med höga krav på ständigt förnyad
kunskap.
Det är nu hög tid att omsätta visionen om det livslånga lärandet i
praktisk politik. Förslagen i regeringens budget är en bra och efterläng-
tad början, men det är nödvändigt att alla ges möjlighet att ta del i det
nationella kompetenslyft som nu startar. Det gäller även dem som,
precis som jag, finns vid och har passerat 50-årsgränsen. Höj därför
åldersgränsen för möjligheten att skaffa sig ny kunskap. En 45-årsgräns
som i dag föreslås cementerar endast de fördomar som i dag finns om
mogna människors förmåga att tillskansa sig ny kunskap och nya erfa-
renheter.
Herr talman! Låt i stället C.G. Jungs syn på människor i min ålder
bli ledstjärna. Jungs uppfattning är att ”medelåldern är den tid då möj-
ligheterna som bäst håller på att förverkligas, då människan ännu står
mitt i sitt verk med hela sin styrka och hela sin viljekraft”.
Anf. 52 CHRISTINA ZEDELL (s)
Hen talman! Jag önskar det vore praktiskt möjligt att ta med mig
riksdagens ledamöter på en resa runt Stockholms läns kommuner för att
visa på de olika levnadsvillkor som råder i vår region.
Länets 25 kommuner har i dag en befolkning på 1,7 miljoner invå-
nare. Här lever med andra ord 20 % av landets befolkning.
Stockholms län är den mest tätbefolkade regionen i landet, samti-
digt som tiotusentals människor bor i vad som kan liknas vid glesbygd.
I länet finns stora skillnader när det gäller ekonomiska och sociala
villkor. Här finns de rikaste och resursstarkaste människorna, men
också de många fattiga och mest sårbara. Här finns det största utbudet
Prot. 1994/95:59
10 februari
Allmänpolitisk debatt
Sysselsättnings-
politiken m.m.
63
|
Prot. 1994/95:59 10 februari |
av arbetstillfällen, men även den mest brutala arbetslösheten. Här finns |
Boendekostnaderna är också högre i Stockholms län än i övriga ri-
|
Allmänpolitisk debatt |
ket. Segregationen är ett växande problem i hela det svenska samhället, |
|
Sysselsättnings- |
men drabbar främst storstadsregionerna. Låt mig ta exempel från min egen hemkommun, Botkyrka. Vi har vissa bostadsområden där det bor 80 % invandrare. Här finns Det är stora svårigheter för dessa människor att ta sig ut på arbets- Dessa familjer har också mycket svårt att komma in i gemenskapen Vi ser redan nu tecken på ökade motsättningar mellan olika grup- Omfattande, målinriktade åtgärder måste vidtas för att vända ut- Den ekonomiska krisen och de senaste årens förda politik har slagit Klyftorna i samhället ökar snabbt, och i Stockholmsområdet är de i I folkhälsorapporter slår man larm om ökad ohälsa hos befolkning- Ett stort antal familjer lever i dag på marginalen, och socialbidrags- De som drabbas värst av krisen är våra barn och ungdomar. När det Uppväxtvillkoren skiljer sig beroende på vilken kommun man bor i. Flertalet av Stockholms kommuner lever i dag med stora ekonomis- |
|
64 |
många har ökat sitt skatteuttag. Trots detta uppger ett tiotal kommuner |
att de är tvungna att finansiera en del av sina löpande utgifter med lån
eller utförsäljning av tillgångar.
Det största hotet mot samhället är den höga arbetslösheten med de
ekonomiska och sociala konsekvenser som följer i dess fotspår. Var
tionde stockholmare är i dag utan arbete.
I Stockholmsområdet är koncentrationen av kunskapsyrken mar-
kant. Efterfrågan på välutbildad arbetskraft är hög. Stora grupper av de
arbetslösa saknar den kompetens som efterfrågas. Den grupp som har
allra svårast att ta sig in på arbetsmarknaden är flyktingar och invandra-
re.
På grund av arbetslösheten är gruppen socialbidragstagare bland
medborgare med utländsk härkomst mycket hög i Stockholm, men
också i kranskommuner som Botkyrka och Huddinge m.fl., där arbets-
lösheten är alarmerande.
Herr talman! Om vi inte tillsammans hjälps åt att vända den negati-
va utveckling vi har i dag, kommer det att ge långtgående konsekvenser
för hela landet.
Vi ser i dag en oroande utveckling av våld och kriminalitet i stor-
stadsområdena. Ett allt hårdare samhällsklimat växer fram. Motsätt-
ningar mellan olika befolkningsgrupper ökar. Många av våra barn och
ungdomar har tappat framtidstron och känner en stor vilsenhet.
Detta är signaler som vi måste ta på största allvar. Om utvecklingen
tillåts fortsätta på detta sätt hotas vår demokrati. Risken är stor att and-
ra krafter i samhället, som inte delar vår demokratiska grundsyn, ges ett
allt större utrymme.
Vår gemensamma fiende heter arbetslöshet och segregation. Vi
måste göra allt som står i vår makt för att rädda vår välfärd och bygga
samhället på solidariska grunder. Vår ledstjärna skall vara rättvisa,
jämlikhet och alla människors lika värde.
Anf. 53 CHRISTEL ANDERBERG (m)
Herr talman! I kommittémotion A816 har vi moderater nyligen re-
dovisat vår syn på jämställdhetsfrågorna. Efter en ingående analys har
vi skapat ett alternativ - ett konservativt alternativ som så väl behövs i
den debatt som alltmer kommit att ha socialistiska, och fundamentalis-
tiskt feministiska, förtecken.
Jämställdheten berörs av en mängd olika faktorer. Den socialdemo-
kratiska familjepolitiken har utformats för att gynna en viss livsform
som har ansetts jämställd. Arbetsmarknaden för kvinnor har utformats
på ett sätt som har ansetts jämställt. Vid en närmare granskning finner
man dock att systemen skapat stelbenthet och snarare hämmat kvinnor-
na än öppnat möjligheter för dem.
Berit Andnor sade för någon halvtimme sedan att svenska kvinnor
är friast i världen. I själva verket är 57 % av kvinnorna synnerligen
ofria. De är helt beroende för sin försörjning av ett system som håller
på att kollapsa, nämligen Berit Andnors grundbult den offentliga sek-
torn.
Enligt vårt sätt att se på saken måste den framtida jämställdhetspo-
litiken utgå från ett konstruktivt tänkande med öppenhet för nya lös-
Prot. 1994/95:59
10 februari
Allmänpolitisk debatt
Sysselsättnings-
politiken m.m.
5 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 59
Prot. 1994/95:59
10 februari
Allmänpolitisk debatt
Sysselsättnings-
politiken m.m.
ningar. Dagens verklighet måste utgöra grunden för en ny debatt. Den
skall präglas av respekt för olika människors egna, fria val. Utgångs-
punkten för politiken måste vara att dagens kvinnor och män vet sitt
eget bästa och kan fatta förnuftiga beslut. Politikerna har inte rätt att
förtiga vissa människors uppfattningar eller tillrättalägga deras argu-
ment. Att lägga livet och debatten till rätta är en politik som förtrycker
stora grupper i samhället.
Många anser att kvotering av kvinnor på manligt dominerade områ-
den gynnar jämställdheten. Vi tror inte på kvotering. Den bygger på
bristande tilltro till kvinnors förmåga och på övertro på regleringar. Vi
är övertygade om att verklig, långsiktig jämställdhet förutsätter det
självförtroende som det ger kvinnorna att skapa sig en ställning grun-
dad på egen kraft och duglighet. Detta är skillnaden mellan formell och
reell jämställdhet.
Sedan de rent diskriminerande reglerna nu har avskaffats återstår
den svåraste delen av jämställdhetsarbetet, nämligen att finna vägar att
påverka människors attityder. Det krävs insatser inom många delar av
samhället. Den attitydpåverkan som nu förestår uppnås dock inte främst
genom politiska beslut utan genom att enskilda individer tar ett person-
ligt, praktiskt och moraliskt ansvar.
Men visst behövs det politiska beslut också. En del av den bristande
jämställdheten mellan kvinnor och män är nämligen ett problem som
det socialistiska samhället har skapat. Det är ett system som ser kvinnor
och män endast som delar av ett kollektiv, underordnade den traditio-
nella produktionens krav. Det binder människorna och hindrar dem
från att utveckla sina idéer. Ett sådant synsätt är i grunden omänskligt.
Ser man till kvinnors arbetsmarknad blir detta tydligt. Sverige har
den högsta kvinnliga förvärvsfrekvensen bland alla OECD-länderna.
men eftersom traditionellt kvinnliga arbetsuppgifter inom vård, omsorg
och undervisning i vårt land nästan uteslutande tillhandahålls av den
offentliga sektorn har kvinnornas arbetsmarknad kommit att bli mycket
begränsad och starkt könssegregerad.
Vi moderater säger: Bryt upp de offentliga monopolen! Tillåt
mångfald och valfrihet, låt enskilda personers kreativitet flöda! Vi vill
också öppna hemmet för privata tjänster, som exempelvis barntillsyn,
hemtjänst för äldre, städning eller trädgårdsskötsel.
I det nuvarande samhällsekonomiska läget kan det te sig som om
förutsättningarna för arbete och försörjning skulle vara hotade för alla
som jobbar inom vården eller omsorgen. I själva verket finns all an-
ledning att anta att behovet av sådana tjänster tvärtom ökar. Uppgiften
blir alltså att finna nya former för organisationen och finansieringen av
arbetet. Kvinnor har samma rätt att finna alternativa arbetsgivare som
män.
Vi kräver att skatte- och avgiftssystemen snarast reformeras så att
det blir ekonomiskt möjligt för en privat tjänstesektor att etablera sig.
Förutom att det skulle ge upphov till mängder av nya arbetstillfällen
skapar det också utrymme för ett vidgat kvinnligt egenföretagande. I
t.ex. USA är det i dag ca 35 % kvinnor som äger och driver små före-
66
tag. Vi förutser en liknande utveckling i Sverige bara samma gynn-
samma förutsättningar ges.
Herr talman! Detta ser vi moderater som viktiga steg mot reell jäm-
ställdhet bland kvinnor och män. Dessutom får vi en bättre fungerande
arbetsmarknad och ökad effektivitet i ekonomin.
Anf. 54 BERIT ANDNOR (s) replik
Herr talman! Jag frågar mig vad det är för ny debatt Christel An-
derberg menar. Vad är det för konservativt alternativ som hon egentli-
gen förespråkar? Vad innebär detta konservativa alternativ bakom de
många orden?
Litet fick vi kanske veta när vi lyssnade till Christel Anderberg,
men inte särskilt mycket. Det är i stället exakt samma gamla högerpoli-
tik som moderaterna står för i dag som de gjorde tidigare.
Det är hämmande för kvinnor att de arbetar i den offentliga sektorn,
säger Christel Anderberg. Det är ju så, att i Sverige har vi förvandlat
det oavlönade kvinnoarbetet till ett avlönat kvinnoarbete. Vad är det för
hämmande med det?
Vad är det för fel på att kvinnor skall ha lika rätt till arbete, lika rätt
till att kunna försörja sig, som männen? Vad är det för fel på att ha ett
system i samhället som gör det möjligt för kvinnor att förvärvsarbeta?
Just genom att satsa på den gemensamma sektorn har vi gett kvinnor
förutsättningarna till lika rätt till arbete.
Hur är det med pigavdraget? På vilket sätt stärker det jämställdhe-
ten för kvinnor? Möjligtvis gynnas ett fåtal kvinnor av det förslaget.
Men någon skall göra jobbet, någon skall vara hemma och passa bar-
nen, städa och ta hand om det övriga hemarbetet. Vad är det för kvin-
nor som skall göra det, Christel Anderberg? Vad är det för segregerat
samhälle som ni moderater egentligen förespråkar och som göms bak-
om detta konservativa alternativ och detta tal om att det är en ny de-
batt? Det är ett gammalt konservativt samhälle som är moderaternas
modell, ingenting annat.
Anf. 55 CHRISTEL ANDERBERG (m) replik
Herr talman! Eftersom Berit Andnor uppenbarligen inte har lyssnat
på det som jag sade ber jag att få rekommendera henne att läsa vår
kommittémotion A816.
I denna motion frågar vi oss bl.a. varför just kvinnor skall vara
hänvisade till en enda arbetsgivare, nämligen den offentliga sektorn.
Hur kan det komma sig att det just är inom den socialdemokratiska
grundbulten som kvinnorna är mest hänvisade till deltidsarbete och där
deras kompetensutveckling är starkt eftersatt, där egna utbildningsin-
satser inte alls lönar sig och där lönediskrimineringen är som mest
utbredd?
Att stämpla hela diskussionen om en privat tjänstesektor med ordet
pigavdrag är möjligen politiskt gångbart. Men vi har inte råd med så-
dana politiska dogmer i vårt land, lika litet som man har råd med det i
andra länder. I andra länder har man inte varit lika ideologiskt låst som
Prot. 1994/95:59
10 februari
Allmänpolitisk debatt
Sysselsättnings-
politiken m.m.
67
|
Prot. 1994/95:59 10 februari |
i Sverige. Man har givit denna privata tjänstesektor en möjlighet att |
Det blir knappast fråga om några pigor, Berit Andnor. Det är i stäl-
|
Allmänpolitisk debatt |
let fråga om att kvinnor kan slå sig ihop, starta företag och sälja sina |
|
Sysselsättnings- |
Anf. 56 BERIT ANDNOR (s) replik Herr talman! Jag har absolut ingenting emot en utveckling inom den Den gemensamma sektorn har förvandlat det oavlönade kvinnoarbe- Vad är det för bättre kompetensutveckling, vad är det för högre lön I grunden handlar det om att vi har olika synsätt på människor på Anf. 57 CHRISTEL ANDERBERG (m) replik Herr talman! Jag tror faktiskt inte att alla arbetslösa kvinnor, eller Numera kan man t.o.m. från socialdemokratiska företrädare få höra Om vi släpper ideologin, Berit Andnor, och tillåter alternativen att |
|
68 |
växa fram kan vi få en privat tjänstesektor där kvinnor får möjlighet att |
vara verksamma inom de områden som kanske ligger många kvinnor
närmast. För alla kvinnor är det inte en dröm att bli maskintekniker och
att jobba inom verkstadsindustrin. De vill gärna kunna fortsätta vara
verksamma inom vård, omsorg och undervisning. Låt dem få möjlighet
till det.
Anf. 58 NILS-ERIK SÖDERQVIST (s)
Herr talman! Det finns en region i vårt land som har drabbats hår-
dast av öppen arbetslöshet och som vid sidan av Norrbotten har den
högsta totala arbetslösheten, och det är Fyrstadsområdet med kommu-
nerna Lysekil, Vänersborg, Uddevalla och Trollhättan.
Här har bara på några år försvunnit 14 000 jobb. Nästan vart tredje
industrijobb har försvunnit. Då basnäringarna drabbades på detta sätt
fick det också allvarliga och omedelbara följdverkningar för näringsli-
vet i övrigt. Totalt har Fyrstad på några år förlorat en sjättedel av samt-
liga jobb. I decemberstatistiken var arbetslösheten i Fyrstad 16,25 %,
att jämföra med 12,4 % i hela riket.
Det är mycket bra att Saab nyanställer och att Volvo nysatsar i Ud-
devalla, men det räcker inte på något sätt för att återskapa alla förlorade
jobb. Det finns bland de arbetslösa en stor grupp som är både ungdo-
mar och långtidsarbetslösa. Denna stora grupp, som oftast saknar yr-
kesutbildning, riskerar att bli permanent utslagen om vi inte sätter in
kraftfulla och snabba åtgärder i Fyrstadsregionen.
Fyrstad tillhör av tradition Sveriges starkaste industriregioner. Här
finns avancerad industriell kompetens främst inom transportmedels-
och kommunikationsområdet, men koncentrationen till få produkter,
företag och branscher är tillsammans med omfattande utslagning av
arbetsintensiv verksamhet en av huvudanledningarna till den mycket
svåra arbetsmarknadspolitiska situationen.
Herr talman! Genom regeringens beslut att hos EU föreslå att Fyr-
stad skall bli mål 2-område har man nu bekräftat Fyrstads speciella
situation och dessutom slutgiltigt accepterat Fyrstad som begrepp.
Detta är mycket positivt. Dessutom är det glädjande att vår regering
beträffande stödområden inom EU föreslagit att kommunerna i Dals-
land och norra Bohuslän skall ingå i målområde 5 b.
Beträffande ungdomsarbetslösheten och långtidsarbetslösheten är
det också angeläget att regionen får del ur stödområde 3 och 4.
Om stödinsatserna från EU kommer, som vi hoppas, blir det först
1996. Det är därför viktigt att nu i år, 1995, göra särskilda insatser med
enbart nationella medel. Hit hör exempelvis satsning på högskolan,
Fyrstadsfonden, men också omedelbara och snabba arbetsmarknads-
politiska åtgärder.
Högskolan i Trollhättan/Uddevalla måste ges betydligt ökade resur-
ser för såväl grundutbildning och vidareutbildning som forskning. Till-
gång på väl utbildad arbetskraft är av avgörande betydelse för utveck-
lingen i regionen. Trots den höga arbetslösheten finns brist på bl.a.
utbildade tekniker. Högskolan bör för nästa verksamhetsår tillföras
ytterligare 10 miljoner av de resurser som skall fördelas senare i vår. På
sikt måste vår högskola ges lika stora resurser som andra jämförbara
Prot. 1994/95:59
10 februari
Allmänpolitisk debatt
Sysselsättnings-
politiken m.m.
69
|
Prot. 1994/95:59 10 februari |
regioners högskolor. Dessutom bör inom ramen för arbetsmarknads- |
för att ge arbetslösa möjlighet till gymnasiekompetens inom regionens
|
Allmänpolitisk debatt |
folkhögskolor och den kommunala vuxenutbildningen. Regeringen föreslår i budgetpropositionen att resurser upptas för |
|
Sysselsättnings- |
bl.a. ombyggnader och miljöförbättringar i kommunala lokaler. Med För Fyrstad är det viktigt med bra kommunikationer. Det är en för- Herr talman! Till sist vill jag säga, att om Fyrstad får möjlighet till I Fyrstad finns möjligheter, och Fyrstad har en gemensam vision Anf. 59 PAAVO VALLIUS (s) Herr talman! Arbetslösheten är ett stort gissel för hela Sverige. Man För oss i Västmanland var det naturligtvis av stor vikt att vi fick en Under den pågående högkonjunkturen har sysselsättningen ökat i |
|
70 |
vårt län, speciellt inom exportindustrin. Men de arbetstillfällen som |
försvann under den senaste lågkonjunkturen kommer nog aldrig tillba-
ka. Därför vill jag uppmärksamma vissa speciella frågor, som är viktiga
för Västmanland.
Arbetslösheten inom byggbranschen är nog det mest bekymmer-
samma i vårt län - säkert inte unikt i landet. För att man skall få fart på
övrig sysselsättning är det viktigt att stimulera byggsektorn. Även om
det inte är rimligt eller ens kanske önskvärt att nå de byggsiffror som
gällde under slutet av 8O-talet, kan vi konstatera att dagens byggaktivi-
tet på sikt är alldeles för låg för ett land som måste öka den ekonomiska
tillväxten för att klara budgetunderskottet och sysselsättningen. Därför
behövs ganska omgående ytterligare stimulansåtgärder inom byggsek-
torn, så att den inte tappar nödvändig kompetens.
Exportindustrin är en mycket central del för hela länet, men speci-
ellt för Västerås och närkommunerna. Kommunikationer till och från
Västerås är därför avgörande för kommunens näringslivsutveckling och
sysselsättning. Mälarbanan och Västerås flygplats är viktiga delar för
hela regionens utveckling. Det är därför viktigt att trafiken på Mälarba-
nan kommer i gång så fort som möjligt, utan några onödiga dröjsmål.
En internationell flygplats i Västerås är avgörande för att vi skall kunna
behålla exportindustri, som är mycket beroende av bra förbindelser
med Europa även i framtiden.
En utbyggnad av högskolan i Västerås skulle vara av stor regional -
politisk betydelse för hela vårt län och stora delar av Bergslagen. Ökad
ingenjörsutbildning är det som står närmast i tur. När det gäller ökad
teknisk utbildning bör Tekniska högskolan uppmärksammas när man
skapar nya utbildningsplatser.
Det minskade försvarsanslaget har inneburit stora förändringar och
påfrestningar inom försvarsindustrin. Många arbetstillfällen har för-
svunnit, och många är hotade.
Sådan är den aktuella situationen i Arboga. Det är en av länets
kommuner som har drabbats speciellt hårt. Vi föreslår att Arboga ges
tillfällig inplacering i stödområde eller att ett särskilt stöd ges till om-
ställningen inom försvarsindustrin.
Länets norra kommuner, som tidigt blev utsatta för strukturom-
vandling inom järn- och skogshantering, kommer även framdeles att
vara i stort behov av regionalpolitiska insatser för att på lång sikt klara
sin sysselsättning. Här är det viktigt att den skogliga utbildningen på
Skogsmästarskolan i Skinnskatteberg ges möjlighet till en fortsättning
trots den nuvarande turbulensen inom SLU.
Herr talman! Det är lätt att bli pessimistisk inför framtiden när man
inriktar sig på de problemområden som finns. Trots detta ser vi från
Västmanland ljust på framtiden. Med de kraftfulla åtgärder som rege-
ringen har vidtagit för att få ordning i och tilltro till svensk ekonomi
och med regeringens arbetsmarknadspolitiska åtgärder är vi övertygade
om att vi i Västmanland och hela landet kan gå en ljusare och mer
optimistisk framtid till mötes.
Prot. 1994/95:59
10 februari
Allmänpolitisk debatt
Sysselsättnings-
politiken m.m.
71
Prot. 1994/95:59
10 februari
Allmänpolitisk debatt
Sysselsättnings-
politiken m.m.
72
Anf. 60 ULFKERO(s)
Herr talman! Jag skall tala om sysselsättningspolitik i norrbottniskt
perspektiv.
Som representant för glesbygden, kommen från de stora skogarna,
har jag mycket att orda om i denna fråga. I Norrbottens historia har
olika tider avlöst varandra. Jag håller mig till den senare delen, dvs.
den tid som jag själv kan överblicka.
Historien kännetecknas av djupgående strukturförändringar och
flyttlass men också av omfattande regional- och arbetsmarknadspolitis-
ka satsningar. Man kan med andra ord säga att Norrbotten tillhör de
mest omstrukturerade områdena i landet.
Vi lever alltjämt i en stark brytningstid. Förändringarna går fort.
Kampen mellan gammalt och nytt är intensiv. Ny teknik och nya kun-
skaper skapar ständigt nya möjligheter inom olika områden. Den ökade
kunskapen och dess betydelse för länets utveckling blir allt tydligare.
Norrbottningen lever på många sätt nära naturen, men naturen är
också en av Norrbottens stora tillgångar. Malm, skog och vatten utgör
alltjämt basen för industriverksamheten i detta län. Den ekonomiska
betydelsen av dessa naturtillgångar är odiskutabel. De är av stor eko-
nomisk betydelse inte bara för länet utan även för landet som helhet
och kommer att vara det även fortsättningsvis.
Arbetslöshetsstatistiken är ingen rolig läsning. Det har den för öv-
rigt aldrig varit, särskilt inte för kommuner som av tradition är och har
varit arbetslöshetsdrabbade under lång tid. Detta gissel är ett problem
som det inte finns några patentlösningar på.
Arbetslöshetsbekämpningen har alltid varit en viktig fråga för arbe-
tarrörelsen. Att komma tillbaka till arbetsmarknaden är en oerhört vik-
tig sak för den som är arbetslös. Det har vi erfarenhet av, och det har
också påtalats av många.
Herr talman! Det gäller att se framåt. Jag kommer att hålla mig till
regionalpolitiken; jag anser att sysselsättning och regionalpolitik hör
ihop.
För en region som ligger långt ifrån marknader och stora befolk-
ningscentra är väl fungerande kommunikationer av stor ekonomisk
betydelse. Att ha goda kommunikationer är därför en viktig framtids-
fråga.
Områdets geografiska förutsättningar gör att flyget har en särställ-
ning. Detta gör behovet av fungerande flygtrafik stort. För inlands-
kommunerna är detta ett viktigt konkurrensmedel i kampen om före-
tagsetableringar och därmed en viktig möjlighet till näringslivsutveck-
ling.
Vi har från Norrbotten i en motion påtalat möjligheterna inom det
s.k. Barentsområdet, som är en specifik förutsättning för Norrbotten.
Ett antal länder samverkar för en positiv och fredlig utveckling i nord-
västra Ryssland. Detta samarbete bör förankras i norr, och Sverige bör
ta större ansvar i detta område när det gäller kultur, miljö och ökad
kontakt mellan människorna och näringslivet i regionen.
Vi som verkar i detta område hoppas givetvis att Sverige blir mer
aktivt som nation, nu när vi övertagit ordförandeskapet i Barentsrådet.
Även om det naturligtvis finns svårigheter är det möjligheterna som i
förlängningen leder till verksamheter och sysselsättning. En mycket
viktig detalj är järnvägsförbindelsen Boden-Haparanda, som är den
enda landkopplingen mellan det rysk-finska och det svensk-norska
järnvägssystemet. En lösning av omlastningsproblemet i Haparanda är
därför av central betydelse och en bra framtidssatsning.
Herr talman! Skogen är ett annat område som har tillfört arbete och
sysselsättning i stor omfattning framför allt i inlandet. Detta har dras-
tiskt förändrats; den tekniska utveckling som ägt rum de senaste de-
cennierna har medfört en omfattande minskning av antalet jobb.
Ökad vidareförädling har många talat om i olika sammanhang. Men
ett län som Norrbotten, där skogen har en så central betydelse, har inte
fått del i någon sådan utveckling. Det finns goda förutsättningar att
utnyttja länets skogsråvaror. Denna råvara är av unik kvalitet. En ökad
förädlingsgrad och rätt produkter skapar stabilare marknader, bättre
företag och ökad sysselsättning.
Förutom de stora företagen består träindustrin av små och medelsto-
ra företag. Dessa har betydelse för sysselsättningen och ekonomin i de
olika kommunerna. Inom trä- och träförädlingsindustrin behövs ett
branschutvecklingsprogram för att öka värdet av skogsråvaran.
Herr talman! Till sist måste jag få tycka till om det nya kostnadsut-
jämningsförslag som har presenterats. Fullt genomfört innebär förslaget
ett årligt inkomstbortfall för Norrbottens kommuner med 786 miljoner.
Tillsammans med det bortfall som drabbar landstinget blir det ca 970
miljoner kronor. I en del kommuner motsvarar detta en skattehöjning
på 3-4 kr per invånare.
En sådan förändring av kommunernas inkomster går inte spårlöst
förbi utan märks. Detta förslag är av den storleksordningen att det inte
på något sätt kan klaras utan verksamhetsminskningar, och detta i om-
råden som redan har det tillräckligt svårt med sysselsättningen.
Statsbidragen till kommunerna utgör de enskilt viktigaste regional-
politiska insatserna från statens sida. Statsbidraget till Norrbottens
kommuner är en betydande del av den totala finansieringen och en
förutsättning för att klara de nationella målen. Detta förslag kommer i
förlängningen att få en helt motsatt och förödande effekt.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag säga att vi i Norrbotten givetvis
är beredda att ta ansvar för Sveriges ekonomi och för att vår framtid i
betydligt större omfattning skall bero på vår egen förmåga. Den här
frågan är viktig för Norrbotten. När regeringen presenterar sin proposi-
tion måste man ha hittat ett system som gör det möjligt för Norrbotten
och hela landet att fortsätta att utvecklas.
Den allmänpolitiska debatten var härmed avslutad.
Prot. 1994/95:59
10 februari
Allmänpolitisk debatt
Sysselsättnings-
politiken m.m.
73
Prot. 1994/95:59
10 februari
Anmäldes och bordlädes
Proposition
1994/95:146 Ändringar i lagen (1994:1704) om lageravgift på socker
och ris
Anmäldes att följande interpellationer framställts
den 10 februari
1994/95:55 av Sven Bergström (c) till justitieministern om nedlägg-
ningar av kriminalvårdsanstalter
1994/95:56 av Björn von Sydow (s) till utrikesministern om Tjetjenien
Interpellationerna publiceras i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 14 februari.
Anmäldes att följande frågor framställts
den 10 februari
1994/95:273 av Barbro Westerholm (fp) till socialministern om barn-
omsorgslagen
1994/95:274 av Barbro Westerholm (fp) till statsrådet Leif Blomberg
om flyktingbarn och FN:s barnkonvention
1994/95:275 av Ulf Melin (m) till utbildningsministern om lärare och
informationsteknologi
1994/95:276 av Margitta Edgren (fp) till civilministern om principer
vid tillsättning av tjänst som domprost
1994/95:277 av Birgit Henriksson (m) till socialministern om för-
skrivningen av läkemedel
1994/95:278 av Birgit Henriksson (m) till justitieministern om bristen
på kriminalvårdsplatser m.m.
1994/95:279 av Eskil Erlandsson (c) till arbetsmarknadsministern om
kommunernas satsning på allergisanering
1994/95:280 av Jan Jennehag (v) till försvarsministern om flygverk-
samheten på Malmens flygplats
1994/95:281 av Maggi Mikaelsson (v) till miljöministern om buller-
problemen runt Malmens flygplats m.m.
1994/95:282 av Lennart Daléus (c) till jordbruksministern om lands-
bygdsutveckling och kvinnor
74
1994/95:283 av Lennart Daléus (c) till justitieministern om EU och
patent på bioteknikområdet
1994/95:284 av Lennart Daléus (c) till miljöministern om uppföljning
av Rio-konferensen
1994/95:285 av Birgit Henriksson (m) till justitieministern om åtgär-
der mot försäkringsbedrägerier
Frågorna publiceras i bilaga som fogas till riksdagens snabbproto-
koll tisdagen den 14 februari.
7 § Kammaren åtskildes kl. 13.37.
Förhandlingarna leddes
av andre vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. 3 § anf. 18
(delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. anf. 51 (delvis) och
av förste vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
LISBET HANSING ENGSTRÖM
Prot. 1994/95:59
10 februari
/Barbro Nordström
75
Prot. 1994/95:59
10 februari
76
1 § Meddelande om plan för kammarens sammanträden.............1
2 § Hänvisning av ärende till utskott...............................................1
3 § Allmänpolitisk debatt..................................................................1
(forts, från prot. 58)..................................................................1
Sysselsättningspolitiken m.m....................................................1
Anf. 1 PER UNCKEL (m)......................................................1
Anf. 2 ELVING ANDERSSON (c)........................................4
Anf. 3 ANNE WIBBLE (fp)...................................................7
Anf. 4 HANS ANDERSSON (v)..........................................10
Anf. 5 BIRGER SCHLAUG (mp)........................................13
Anf. 6 MATS ODELL (kds).................................................16
Anf. 7 Arbetsmarknadsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s)..................................................................18
Anf. 8 PER UNCKEL (m)....................................................22
Anf. 9 ELVING ANDERSSON (c)......................................23
Anf. 10 ANNE WIBBLE (fp)...............................................24
Anf. 11 HANS ANDERSSON (v)........................................25
Anf. 12 BIRGER SCHLAUG (mp)......................................27
Anf. 13 MATS ODELL (kds)...............................................28
Anf. 14 Arbetsmarknadsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s)..................................................................29
Anf. 15 PER UNCKEL (m)..................................................30
Anf. 16 ELVING ANDERSSON (c)....................................31
Anf. 17 ANNE WIBBLE (fp)...............................................31
Anf. 18 HANS ANDERSSON (v)........................................32
Anf. 19 BIRGER SCHLAUG (mp)......................................33
Anf. 20 MATS ODELL (kds)...............................................33
Anf. 21 Arbetsmarknadsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s)..................................................................34
Anf. 22 KENT OLSSON (m)...............................................34
Anf. 23 HANS KARLSSON (s)...........................................36
Anf. 24 KENT OLSSON (m) replik.....................................38
Anf. 25 HANS KARLSSON (s) replik.................................38
Anf. 26 KENT OLSSON (m) replik.....................................38
Anf. 27 HANS KARLSSON (s) replik.................................39
Anf. 28 INGRID BURMAN (v)...........................................39
Anf. 29 BARBRO JOHANSSON (mp)................................40
Anf. 30 KENT OLSSON (m) replik.....................................42
Anf. 31 BARBRO JOHANSSON (mp) replik......................43
Anf. 32 KENT OLSSON (m) replik.....................................43
Anf. 33 BARBRO JOHANSSON (mp) replik......................43
Anf. 34 BERIT ANDNOR (s)..............................................44
Anf. 35 INGRID BURMAN (v) replik..................................45
Anf. 36 BERIT ANDNOR (s) replik.....................................46
Anf. 37 INGRID BURMAN (v) replik..................................46
Anf. 38 BERIT ANDNOR (s) replik.....................................47
Anf. 39 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds)..........................47
Anf. 40 BO FINNKVIST (s).................................................49
Anf. 41 BERTIL PERSSON (m)...........................................50
Anf. 42 TANJA LINDERBORG (v).....................................52
Anf. 43 BERIT ANDNOR (s) replik.....................................54
Anf. 44 TANJA LINDERBORG (v) replik...........................54
Anf. 45 BERIT ANDNOR (s) replik.....................................55
Anf. 46 TANJA LINDERBORG (v) replik...........................55
Anf. 47 ANDERS YGEMAN (s)..........................................55
Anf. 48 ANNIKA JONSELL (m)..........................................57
Anf. 49 EVA PERSSON SELLIN (s)...................................59
Anf. 50 LARS HJERTÉN (m)...............................................60
Anf. 51 MAJLÉNE WESTERLUND PANKE (s)................62
Anf. 52 CHRISTINA ZEDELL (s).......................................63
Anf. 53 CHRISTEL ANDERBERG (m)...............................65
Anf. 54 BERIT ANDNOR (s) replik.....................................67
Anf. 55 CHRISTEL ANDERBERG (m) replik....................67
Anf. 56 BERIT ANDNOR (s) replik.....................................68
Anf. 57 CHRISTEL ANDERBERG (m) replik.....................68
Anf. 58 NILS-ERIK SÖDERQVIST (s)...............................69
Anf. 59 PAAVO VALLIUS (s).............................................70
Anf. 60 ULFKERO(s).........................................................72
4 § Bordläggning..............................................................................74
5 § Anmälan om interpellationer....................................................74
1994/95:55 av Sven Bergström (c) till justitieministern om
nedläggningar av kriminalvårdsanstalter.................................74
1994/95:56 av Björn von Sydow (s) till utrikesministern om
Tjetjenien................................................................................74
6 § Anmälan om frågor...................................................................74
1994/95:273 av Barbro Westerholm (fp) till socialminis-
tern om barnomsorgslagen.......................................................74
1994/95:274 av Barbro Westerholm (fp) till statsrådet Leif
Blomberg om flyktingbarn och FN:s barnkonvention.............74
1994/95:275 av Ulf Melin (m) till utbildningsministern om
lärare och informationsteknologi.............................................74
1994/95:276 av Margitta Edgren (fp) till civilministern om
principer vid tillsättning av tjänst som domprost.....................74
1994/95:277 av Birgit Henriksson (m) till socialministern
om förskrivningen av läkemedel..............................................74
1994/95:278 av Birgit Henriksson (m) till justitieministern
om bristen på kriminalvårdsplatser m.m..................................74
1994/95:279 av Eskil Erlandsson (c) till arbetsmarknads-
ministern om kommunernas satsning på allergisanering..........74
Prot. 1994/95:59
10 februari
77
Prot. 1994/95:59 1994/95:280 av Jan Jennehag (v) till försvarsministern om
10 februari flygverksamheten på Malmens flygplats.................................74
------------------- 1994/95:281 av Maggi Mikaelsson (v) till miljöministern
om bullerproblemen runt Malmens flygplats m.m..................74
1994/95:282 av Lennart Daléus (c) till jordbruksministern
om landsbygdsutveckling och kvinnor....................................74
1994/95:283 av Lennart Daléus (c) till justitieministern om
EU och patent på bioteknikområdet........................................75
1994/95:284 av Lennart Daléus (c) till miljöministern om
uppföljning av Rio-konferensen..............................................75
1994/95:285 av Birgit Henriksson (m) till justitieministern
om åtgärder mot försäkringsbedrägerier.................................75
7 § Kammaren åtskildes kl. 13.37.....................................................75
78
gotab 48473, Stockholm 1995