Onsdagen den 8 februari
Talmannen meddelade att den 7 februari hade Jan Björkman (s) ut-
setts till ordförande i utbildningsutskottet, Sinikka Bohlin (s) till vice
ordförande i jordbruksutskottet samt tredje vice talman Christer Eire-
felt (fp) till vice ordförande i näringsutskottet.
Föredrogs och hänvisades
Propositioner
1994/95:134 till lagutskottet
1994/95:145 till jordbruksutskottet
Skrivelser
1994/95:138 och 141 till socialutskottet
Föredrogs och hänvisades de under allmänna motionstiden avläm-
nade motionerna enligt följande:
Motionerna hänvisades till de utskott som utskottsbeteckningen i
motionsnumret anger utom i de fall där motioner hade fördelats mellan
flera utskott.
I sistnämnda fall remitterades motionerna i enlighet med de note-
ringar som gjorts i den till protokollet för tisdagen den 7 februari bilag-
da motionsförteckningen.
1 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 57
Prot. 1994/95:57
8 februari
Föredrogs och hänvisades
|
Motioner 1994/95:Jo 16 till jordbruksutskottet 1994/95:K12-K 16 till konstitutionsutskottet | |
|
Allmänpolitisk debatt |
5 § Allmänpolitisk debatt |
|
Partiledardebatt |
Partiledardebatt Anf. 1 TALMANNEN Följande regler gäller för partiledardebatten: Debattdeltagarna har tilldelats 25 minuter var. Ingvar Carlsson har Deltagarna får ordet för huvudanförande med början för oppositio- Alla debattdeltagare har rätt till replik på ett huvudanförande, alltså En replik får vara högst 4 minuter. En debattdeltagare kan få högst Huvudanförandena hålls från talarstolen. Deltagare kan välja att ta Tiderna mäts med kronometer. En debattdeltagare får löpande in- Anf. 2 CARL BILDT (m) Fru talman! Det politiska livet har sina prövningar. Nu skall vi Sedan mitten av 1993 befinner sig den svenska ekonomin i klar och |
2
sjönk kontinuerligt. Det skedde snabbare än vad de flesta prognosinsti-
tut hade förutspått.
Vi har alltså fått en situation där en ekonomi, som i början av 1990-
talet var i fritt fall, framåt mitten av 1990-talet var i en klar och tydlig
uppgång.
Men samtidigt var det uppenbart att vissa av de långsiktiga proble-
men ännu inte var lösta. Trots mycket betydande sparande i de offentli-
ga utgifterna under de senaste åren, var det nödvändigt att spara mer
för att bryta utgifts- och statsskuldsutvecklingen. Trots uppgången i
näringslivet var det nödvändigt med än starkare insatser för att långsik-
tigt förbättra för företagen och skapa förutsättningar för nya och trygga
jobb.
Det var detta vi moderater talade om i valrörelsen, dvs. de absolut
nödvändiga besparingarna, de absolut nödvändiga förbättringarna för
företagen för att skapa nya jobb. Men Socialdemokraterna ville egent-
ligen göra tvärtom. Det som har inträffat sedan dess är att de till större
delen har gjort tvärtom.
Den socialdemokratiska regeringen valde i höstas vänstervägen i
sitt politiska arbete. Man inledde mandatperioden med massiva skatte-
höjningar på allt och alla. Det var dogmatiska återställare som genom-
fördes i pakt och förbund med de f.d. kommunisterna i det nuvarande
Vänsterpartiet. När man så småningom i budgetpropositionen insåg att
även sparande var en nödvändighet, var det för litet och för sent i för-
hållande till de krav som ställs om vi skall få svensk ekonomi upp på
fast och säker mark.
I dag ligger räntorna cirka tre procentenheter högre än vad de gjor-
de för ett år sedan. Räntemarginalerna gentemot omvärlden är en bra
bit högre än vad de var då. För dagen märks inte detta så mycket efter-
som vi har den tydliga uppgången i ekonomin. I uppgången verkar allt
mer eller mindre ljust. Men för morgondagen kan detta, om vi inte
aktar oss, bära förebud om storm. Då kan mörkret och problemen vara
över oss snabbare än vad vi anar. Vi har påmints om detta under de
senaste veckorna i en finansiellt ganska orolig värld.
Den ekonomiska politik som då förs utan varje tillstymmelse till
marginaler innebär risktagning som är vida utöver vad man bör utsätta
en nation för. Det är enligt min mening just vad Socialdemokraterna
gör.
I dagens Financial Times kan man läsa hur IMF på sitt styrelse-
sammanträde i början av februari kom att sätta upp en lista på de natio-
ner som är i allvarlig fara och som bör utsättas för speciell övervak-
ning. Den listan är inte offentlig. Men i de spekulationer som finns på
Financial Times första sida återfinns Sverige bland de nationer som nu
befinner sig i den internationella finansiella riskzonen och kommer att
utsättas för speciell översyn och övervakning. Det är ett förebud som
gör att vi inte kan ha en ekonomisk politik med så knappa marginaler
som nu.
Sverige behövde en längre period av stark expansion i näringslivet,
för att skapa nya riktiga jobb, för bättre vinster och högre investeringar,
för inkomster till stat och kommun. Men detta får vi inte med höjda
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Partiledardebatt
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Partiledardebatt
skatter på arbete, sparande och företagande. Vi får gå tillbaka till första
världskrigets krisår för att hitta motsvarigheten till den skattechock som
har ordinerats för den svenska ekonomin. Att detta bromsar borde vara
uppenbart för alla.
Vi får inte heller denna starka expansion när regeringen går emot
varje typ av Europarekommendation, genom att mer eller mindre på
facklig order återreglera arbetsmarknaden med de konsekvenser det
blir, inte minst för de mindre företagen. Det är faktiskt dramatiska
försämringar av förutsättningarna för det företagande som skall ge oss
de nya jobben som har skett sedan vänsterpolitiken tog över i höstas.
Vi har fått se konkreta uttryck för detta i rådgivarnas revolt: De före-
trädare för näringslivet som statsministern själv utsåg underkände och
närmast fördömde i ett brev för någon vecka sedan den förda politiken.
Därmed finns risken för att vi på andra sidan uppgången 1995 och
1996 i stället kommer att se stagnation och inflation - stagnationen på
grund av att skatterna bromsar upp, inflationen också på grund av
skatterna och en kronförsvagning som har blivit alldeles för stor. Då
går det illa. Då har den rödgröna röran i dag gett oss arbetslöshet, ned-
gång och skuldkris i morgon.
Jag varnade, som bekant, i valrörelsen för den rödgröna röran. Då
sade Ingvar Carlsson att det skulle aldrig komma att ske. Han skulle
bilda en samlingsregering över blockgränsen. Men ack! Hur falskt var
icke detta? Sedan dess visade det sig snabbt att folkpartisterna betrak-
tades på sin höjd som ”nyttiga idioter” - för att använda Svante Nycan-
ders formulering i DN. Det visade sig att konfrontation med Centerpar-
tiet upphöjdes till närmast ett egenvärde i den förda politiken. Kristde-
mokrater sågs som föga mer än nickedockor. Moderat ansvarstagande
för tuffa besparingar bemöttes med föraktfulla kommentarer.
Ingvar Carlsson föredrar att sitta med satelliten Schyman - för da-
gen i rollen som försmådd friare - och den relativt sällskapssjuke herr
Schlaug.
Den politik som Socialdemokraterna själva föreslår är, enligt min
mening, ofta illa nog. När den sedan skall vridas ännu mer åt vänster i
denna rödgröna röra blir illa oftast ännu värre.
Nu förkunnas plötsligt nya utgifter i uppgörelsen med Miljöpartiet.
Tidigare uppgörelser med Vänsterpartiet har också kostat pengar. Det
sparas och det slösas samtidigt. Det är svårt att finna några sakliga skäl
för den uppgörelse vi såg häromnatten. Vad jag vet tror ingen att
Sundströms politik har några förutsättningar att skapa de nya jobb han
talar om. Vad jag vet tror ingen att Birger Schlaug inger förtroende i
företagsamheten. För denna uppgörelse finns enbart politiska skäl av
sämsta sort. Den ene misslyckandesminister behövde den tillfälliga
räddningen, den andra hittills utestängde behövde en stund av dans i
värmen och glansen. Men med seriös politik för att skapa de nya, rikti-
ga jobb som Sverige så desperat behöver har denna rödgröna röra slätt
ingenting alls att göra.
Vi moderater har i vår stora motion Vägen vidare visat på nödvän-
digheten av att fortsätta att förstärka den reformpolitik som inleddes
under de borgerliga regeringsåren. Vi föreslår sänkta skatter för främst
nya jobb i företagen, avregleringar för ca 46 miljarder kronor och
sänkta utgifter för bl.a. lägre räntor för ca 62 miljarder kronor.
Vi går bestämt emot regeringens förslag till nedskärningar av avgö-
rande framtidssatsningar inom högre utbildning och forskning. Att
spara på detta, Carl Tham, är att äventyra viktiga framtidsområden. Vi
kommer att fullfölja denna vår politik under denna vårriksdag.
Men låt mig innan jag slutar säga en enda sak, så att det är sagt i
denna kammare: Tro inte att vi ständigt ställer upp för alla smärtsamma
beslut som måste fattas, om dessa pengar skall slösas bort i dumheter
som avskaffade karensdagar eller som smörjmedel i ständiga uppgörel-
ser i denna rödgröna röra!
Anf. 3 GUDRUN SCHYMAN (v) replik
Fru talman! Jag kan inte förstå varför Carl Bildt är så sur över t.ex.
nya debattregler. Det är väl bra om vi kan lätta upp debattformerna i
kammaren för att få fler att uppträda litet friare och för att få fler att
lyssna mer intresserat.
Jag kan inte heller förstå varför han är så sur över att det förs väns-
terpolitik. Carl Bildt är väl en god demokrat och rättar sig efter valre-
sultatet i september. Det innebär ju faktiskt en vänstermajoritet. Då är
det väl både naturligt och rimligt att den vänstermajoriteten också ut-
formar den ekonomiska politiken, inklusive höjer skatter där det är
befogat, detta för att använda pengarna på ett klokt sätt för att skapa
mer rättvisa och fler jobb, något som knappast kan upphetsa någon som
har i minnet vad valresultatet gav.
Jag har tagit mig litet tid till att läsa Moderaternas motion, eftersom
vi får sådan kritik från det hållet. Det sägs att vi åstadkommit massiva
skattehöjningar. Och det Moderaterna vill göra är massiva skattesänk-
ningar. Men man vill inte göra det på allt och för alla utan för vissa.
Exempelvis skall kapitalägare och höginkomsttagare få massiva skatte-
sänkningar i den storleksordning som Carl Bildt själv sade.
Hur kan Carl Bildt tro att det skulle innebära att det privata sparan-
det minskar? Det är ju just de personer som har höga inkomster som
sparar. Hur skulle det kunna innebära att vi får en ökad konsumtion?
Det är ju just dessa människor som inte konsumerar eftersom de redan
har alldeles tillräckligt. De har betalt av sina lån, de har bytt bil och
bytt båt och de har skaffat sommarställe. Nu sitter de still med 600
miljarder kronor på banken, pengar som vi skulle behöva, Carl Bildt,
till både jobb och välfärd. Det ni vill göra är alltså helt fel, och jag
förstår inte hur ni får det att gå ihop.
Jag har också märkt att ni räknar dåligt. Det här med de 7 miljar-
derna som Carl Bildt kritiserade - det har Vänsterpartiet också gjort,
men av andra skäl - har ni använt er av i er budgetberäkning, detta trots
att pengarna inte finns. Dessutom har ni mage att räkna med minskade
räntekostnader därför att ni betalt av en skuld med de 7 miljarder kro-
nor som inte finns. Det är väl inte att vara ärlig och ansvarstagande!
Om ni har ambitionen att föra en klok ekonomisk politik måste ni väl
räkna rätt.
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Partiledardebatt
|
Prot. 1994/95:57 8 februari |
Jag har också konstaterat att ni tänker dra in fyra och en halv mil- |
säger ni. Det rör sig om moms som kommunerna tidigare fått ersättning
|
Allmänpolitisk debatt |
för, och det skall de inte få längre. Vad kommer det att innebära för |
|
Partiledardebatt |
Bildt? Det är ju områden som ni värnar om. Jag undrar hur ni har tänkt Moderaterna har också försökt att få in 2 miljarder kronor genom Jag har ytterligare en fråga att ställa. Moderaterna vill ju också höja Anf. 4 CARL BILDT (m) replik Fru talman! Jag förstår att Gudrun Schyman är upptagen med att Det är helt rätt att vi moderater sänker skatter. Och vi sänker skatter Jag vet att Gudrun Schyman säger att hon aldrig varit kommunist, Vad gäller Gudrun Schymans räkneexempel är jag beredd att skicka Anf. 5 GUDRUN SCHYMAN (v) replik Fru talman! Det där var fegt, Carl Bildt! Om nu regeringen använ- Vad gäller företagare anser vi i Vänsterpartiet också att det faktiskt |
6
vinster och för de småföretag som har det knapert och de egenföretaga-
re som har svårt att överleva. Därför riktar vi våra konstruktiva förslag
till företagssektorn till först och främst små företag, dvs. till företag
som har färre än 50 anställda. Dessa företag får enligt våra förslag
subventioner till investeringar - en kompensation för räntegapet, ett
räntegap som alla säger sig vilja bli av med, men som ingen gör något
åt. Och egenföretagarna skall, enligt våra förslag, få tjäna sina första
40 000 kr utan att betala egenavgifter.
Vi tycker att detta är mycket konstruktivt, och vi tror att det kom-
mer att gynna små företagare och egenföretagarverksamhet, något som
jag tycker att Carl Bildt borde instämma i. De stora företagen, Carl
Bildt, klarar sig mycket bra.
Anf. 6 CARL BILDT (m) replik
Fru talman! Gudrun Schymans parti har aldrig haft några konstruk-
tiva förslag vad gäller företagsamheten. Hela Gudrun Schymans partis
historia består av destruktiva förslag vad gäller företagsamheten.
Det som Gudrun Schyman bidragit till att driva igenom i denna
kammare under de senaste månaderna kan Gudrun Schyman vara glad
över, men de personer som intresserar sig för Sverige ekonomiska
välfärd bör vara ledsna. Det handlar nämligen om höjda skatter för
vartenda företag. Det finns inte en företagare i landet som inte har fått
höjda skatter genom denna vänsterpolitik under de senaste månaderna.
Det finns inte ett företag i detta land som inte fått ökade regleringar
genom denna vänsterpolik, och det finns inte en företagare i detta land
som inte anser att förutsättningarna för företagande och för nya jobb
försämrats. Det är vänsterpolitik. Det är förvisso inspirerat av Gudrun
Schymans tankar, men det borde bekymra - nu är givetvis inte arbets-
marknadsministern här, han är väl utlokaliserad som vanligt - dem som
vill ha nya, riktiga jobb i vårt land.
Anf. 7 OLOF JOHANSSON (c)
Fru talman! Ärade kammarledamöter! Det finns i dag mycket av
oinfriade förväntningars missnöje i vårt land. Vi märker det redan, och
det är en allvarlig fråga. Det har naturligtvis att göra med det som tidi-
gare har sagts, inte minst i valdebatten.
Trots att Sverige har en vänstermajoritet och en socialdemokratisk
regering har inte arbetslösheten upphört. Trots att Sverige har en soci-
aldemokratisk regering kvarstår obalanserna i de offentliga finanserna.
Räntan är fortsatt hög. Ner går den bara när den går ned i USA och
Tyskland. Kommunerna har inte erhållit några nya miljarder. Skatterna
har höjts kraftigt, men inte ens socialdemokraterna kunde utplåna bud-
getunderskottet genom enbart skattehöjningar.
Förvåningen måste då vara ganska stor. Detta stämmer ju inte med
retoriken från den tid när folk bussades till Stockholm för att protestera
mot den förra regeringen. Detta stämmer inte heller med vad de flesta
socialdemokrater lovade under valrörelsen, dvs. att kommunerna skulle
få mer pengar och att arbetslösheten bara var en fråga om fyrklöverre-
geringens illvilja och arbetsmarknadsministerns ovilja.
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Partiledardebatt
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Partiledardebatt
Inför valet begärde socialdemokraterna ett öppet mandat av väljar-
na. Det har minsann kommit till användning. Barnbidragen sänks.
Vårdnadsbidraget rivs upp. Miljön avlövas. Regional utveckling blir
avveckling. Studenternas resekort skall tas bort, etc. Mönstret känns
igen. Men det har talats mycket tyst om detta tidigare. Barnfamiljer
med smala ekonomiska marginaler är inte mest högljudda i debatten.
Regional utveckling bekymrar mestadels folk i skogslänen, långt från
Stockholm och Rosenbad. Arbetslösa ungdomar under 20 år är ingen
särskilt välorganiserad lobbygrupp. Och vem bryr sig om studenterna?
Det gör i alla fall inte regeringen. Med miljön är det ännu enklare;
varken djur eller natur protesterar på DN Debatt. Kommande genera-
tioner gör det inte heller; de får betala miljöskulden.
Flitig användning av det öppna mandatet har redan gjort de social-
demokratiska stödtrupperna nervösa, ibland irriterade. ”Som man bäd-
dar får man ligga.” Löftespolitiken från förra valperioden har testats
mot verkligheten. Retoriken före valet stämmer inte överens med verk-
ligheten. Regeringen slår då in på konfrontationens och på återställan-
dets väg. Riv upp det andra har gjort! Av ”samarbetets regering” har
blivit en regering som i huvudsak ägnat sig åt att försämra villkoren för
företagande - som vi hörde i det tidigare replikskiftet - och åt att riva
upp rättvise- och valfrihetsreformer som vårdnadsbidrag och allmän
arbetslöshetsförsäkring.
Fru talman! Centerpartiet har lagt fram ett budgetalternativ som är
stramare än regeringens. Det är samtidigt rättvisare. Människor med
smala ekonomiska marginaler, inte minst pensionärer med låg inkomst
och barnfamiljer med låga inkomster, måste få ett återflöde av pengar
när ingrepp görs i ersättningssystemen. Därför skyddar vi pensionärer
med låg inkomst, men inte andra. Därför skyddar vi barnfamiljer med
låga inkomster, medan skatten tar tillbaka hälften av barnbidraget för
familjer med höga inkomster, inom vårt förslag om barnkonto.
Centerns förslag är inriktat på att skapa nya jobb i småföretagen, i
den gröna sektorn och över hela Sverige. Välfärden måste inriktas på
mer av grundtrygghet. Flyttlasspolitik och orättvisa besparingar avvi-
sas. Löften från folkomröstningen om EU-medlemskap står vi fast vid.
Miljön sparar vi inte på. En skatteväxling med lägre skatt på arbete och
högre skatt på koldioxidutsläpp, uran etc. måste inledas.
Fyrklöverregeringen fick ta över när alla ekonomiska kurvor pekade
fel. En djup internationell lågkonjunktur hade parats med en fundamen-
talt felaktig ekonomisk politik under 1980-talet från den tidens social-
demokratiska regeringar. Sverige hade prissatts ut ur världsmarknaden.
Nedgången tog fart 1989-1990. Då ökade t.ex. antalet varsel från
20 000 år 1989 till 145 000 år 1991, som var det sista året med social-
demokratiskt regeringsansvar. Varsel om uppsägning var vid den tiden
liktydigt med avsked.
Fyrklöverregeringens politik vände utvecklingen. Strukturåtgärder
vidtogs - inte alltid populära. 1994 hade antalet varsel under perioden
januari-oktober pressats tillbaka till 32 000. Nu producerar dessutom
industrin återigen - och det här är viktiga siffror - lika mycket som
1989-1990, men med 230 000 färre anställda. Lägg därtill att närvaron
på jobbet har ökat med motsvarande flera tiotusentals jobb - en för-
ändring som borde ha drivits fram under 1980-talets högkonjunktur.
Börje Hörnlund införde ungdomspraktik inom fyrklöverregeringens
politik. Den socialdemokratiska regeringens alternativ heter nu ung-
domsintroduktion - en åtgärd som nått himlastormande 1 500 ungdo-
mar hittills. Vart de 57 000 ungdomar tar vägen som fram till den 1 juli
skall fasas ut ur ungdomspraktiken vet ingen. Den fråga som uppstår är
naturligtvis: Varför byter ni ut ett system som fungerar mot ett nytt,
som ni inte vet om det fungerar?
Fyrklöverregeringen tilldelade länsstyrelserna 800 extra miljoner
för nya jobb. Det var inte helt okontroversiellt, inte heller i den rege-
ringen. Det har skapat nya jobb till en kostnad av 60 000-70 000 kr per
person - 60 000-70 000 kr per jobb. Mot detta ställer regeringen NYS,
nyanställningsstödet, som i värsta fall ger bara 5 000-10 000 jobb,
enligt AMS. Om bedömningarna stämmer kommer varje jobb med
NYS att kosta mellan 500 000 kr och 1 miljon kronor - om man räknar
bort de bidrag som går till jobb som ändå skulle komma, eftersom
omsättningen ju är betydande på den svenska arbetsmarknaden; det
handlar om 50 000 jobb om året. Man må säga att det blir en ordentlig
skillnad i kostnad per arbetstillfälle.
NYS genomförs nu till största delen ograverat. När arbetsmark-
nadsministern höll på att drunkna i kritiken kastade Miljöpartiet ut en
frälsarkrans. Det måste ha skett av barmhärtighet - och det är ju en fin
egenskap. 0,1 % av företagen utesluts, och 6 miljarder skall lockas
fram från bl.a. fattiga kommuner och landsting av ett 25-procentigt
bidrag för allergisanering. Skatteväxlingen försvann i ett töcken.
Fru talman! Den 9 februari förra året stod Ingvar Carlsson här i
kammaren och ondgjorde sig över att fyrklöverregeringen gett alla
barnfamiljer del av statens barnomsorgsstöd. Vårdnadsbidraget be-
skrevs då som det mest fasansfulla för Sveriges ekonomi. Rättvisa och
valfrihet har ju aldrig varit något för socialdemokraterna, annat än i
ord. På ettårsbasis kostade vårdnadsbidraget mindre än hälften av den
summa som socialdemokratin nu med Miljöpartiets hjälp delar ut!
NYS har dömts ut av företagarna, av AMS-chefen och av alla poli-
tiska partier utanför regeringskansliet - tills Miljöpartiet ville in i vär-
men och sola sig. Det blir en för skattebetalarna dyr behandling i soci-
aldemokraternas solarium - 5 000 miljoner kronor, som kunde ha an-
vänts till något mycket bättre, t.ex. en påbörjad skatteväxling, med
rejält och uthålligt sänkta arbetsgivaravgifter för de mindre företagen.
Centern står inte med mössan i hand, utan vi ställer krav. Det var
väl därför som samtalen mellan oss och Arbetsmarknadsdepartementet
slutade i intet. Om regeringen vill föra en politik som främjar småföre-
tagens möjligheter att anställa fler, som utvecklar näringslivet i hela
landet, som förbättrar miljön och som skapar tiotusentals nya jobb är vi
beredda att föra samtal. Våra förslag ligger på riksdagens bord. De
handlar om kraftigt sänkta arbetsgivaravgifter för småföretagen, om en
förenklad arbetsrättslig lagstiftning, om förbättrad riskkapitalförsörj-
ning för företagen och om långsiktigt hållbara spelregler, inte det kort-
siktiga hattande som är regeringens främsta kännetecken i arbetsmark-
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Partiledardebatt
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Partiledardebatt
nads- och näringspolitiken. Om socialdemokraterna vill föra en politik i
de arbetslösas intresse är Centerns förslag en bra början.
Fru talman! När direktiven till Bankstödsnämnden antogs hösten
1992 fastlades att statens och därmed skattebetalarnas stöd till den
finansiella sektorn skulle återföras i så stor utsträckning som möjligt.
Centern viker inte från det löftet. Vi accepterar inte det som skedde
under 1980-talet, dvs. att spekulanter får en gräddfil till arbetsfria in-
komster. När svenska folket får betala finanskrisen dubbelt upp, dels
genom statsstöd, dels genom våldsamma räntegap, måste också de som
har ställt till det och de vars existens hängt på bankgarantin vara med
och betala tillbaka.
Finansministerns och regeringens tvekan på detta område är oför-
klarlig, särskilt mot bakgrund av vad som upprepas och vad som står
skrivet i budgetpropositionen, bil. 8, s. 126: ”Målen för bankstödsverk-
samheten är att---stödet så långt möjligt skall återvinnas.” Men
finansministern kanske inte hann läsa sin egen budgetbilaga fram till
sidan 126.
Regeringens bristande vilja att återkräva bankmiljarderna skall ock-
så ses i sammanhanget att socialdemokrater genom åren gladeligen
ställt upp med statliga kreditgarantier till miljöskadliga projekt. Det är
samma politiska krafter som står bakom byggandet av Öresundsbron
mot opinionens vilja och byggandet av motorvägslederna över Stock-
holms grönområden. När det gäller att sätta svenska folket i skuld för
att lägga mer betong över Sverige finns ingen tvekan. Det handlar om
garantier, precis på samma sätt.
Jag skulle vilja fråga både Carl Bildt och Ingvar Carlsson hur de
med den nu bedömda utvecklingen för realräntan - den ligger på ca
7 % - tror att ekonomin i Öresundsbron skall hålla utan att statens
garanti faller ut eller att trafikflödet måste öka långt utöver alla nivåer
som är acceptabla för miljön. Sveriges räntenivå är starkt beroende av
omvärldens - det vet alla. Hur kan vi då tillåta kalkylräntor för Öre-
sundsbroprojektet som inte har någonting med verkligheten att göra?
De ligger på 4 % i stället för 7. Vad väljer ni - statsgarantier eller mil-
jöskador.
Kärnkraften har som bekant varit subventionerad på samma sätt -
med statsgarantier under hela sin låneperiod. Och när det gäller kärn-
kraftsavvecklingen går nu kärnkraftshökarna i facket till attack på nytt.
Energiministern mumlar litet försiktigt att ”det blir svårt” till 2010. Då
måste statsministern ge besked om att starten skall ske under inneva-
rande mandatperiod - annars riskeras 2010 som slutår.
Det var inte Centern som vann folkomröstningen 1980 - det var
Socialdemokraternas och Folkpartiets linje 2. Men alla, inklusive kärn-
kraftsetablissemanget, respekterade den uttolkning som riksdagen gjor-
de 1980: 25 års livslängd, slut år 2010. Då, 1980, då riksdagen behand-
lade den första propositionen, fanns inga invändningar mot den be-
skrivningen av folkomröstningen. Det är därför dags att Ingvar Carls-
son ger besked om vad som gäller.
10
Anf. 8 MARIANNE SAMUELSSON (mp) replik
Fru talman! Surt sa räven om rönnbären - det är väl något av det
som Olof Johansson illustrerar när han talar om uppgörelsen mellan
Socialdemokraterna och Miljöpartiet.
Vi har faktiskt fått igenom väldigt mycket i vår uppgörelse. Vi har
fått igenom 2 miljarder i satsningar på allergisanering. Allergisanering
finns det ett stort behov av, Olof Johansson. Det kommer att generera
arbetstillfällen ute i våra kommuner, som behöver sanera skolor. I dag
är en tredjedel av barnen allergiska, och en väldigt stor andel av dem är
allergiska just på grund av dålig inomhusmiljö.
Det är ett av våra viktiga vallöften som vi har infriat genom att vi
har lyckats få de här pengarna avsatta till allergisanering. Det kommer
att ge våra barn en bättre start i livet.
Det är möjligt att Centern hade velat göra någonting annat ihop med
regeringen. Uppenbarligen var ni där och förhandlade, men ni fick
tydligen inte igenom det ni ville. Vi fick igenom det vi ville, och det är
vi nöjda med.
Anf. 9 OLOF JOHANSSON (c) replik
Fru talman! Jag kritiserade bara det vi har fått höra via medierna.
Det är inget surt i det. Jag konstaterar bara att det är skillnad mellan en
kortsiktig uppgörelse och en långsiktig uppgörelse. Om man vill skapa
nya jobb måste man ge klara signaler till det svenska näringslivet, till
de mindre och medelstora företagen, för det är där jobben kan skapas.
Den chansen tog inte Miljöpartiet, och jag beklagar det. Det var vårt
alternativ, och det är ingen hemlighet. Vi framförde förslag om skatte-
växling och föreslog motsvarande belopp - i storleksordningen 5-7
miljarder kronor. Det återfinns också i våra förslag här i riksdagen.
Jag trodde att Miljöpartiet var intresserat av en skatteväxling, som
hade legat kvar också framöver. I stället går man in med de här miljar-
derna utan att veta hur många nya jobb som kommer att skapas. Alla
bedömare, även experterna, säger att det inte blir särskilt många nya
jobb - det måste ju Marianne Samuelsson och Miljöpartiet vara medve-
tet om. Det innebär att man ger bidrag till jobb som ändå skulle ha
skapats i en konjunktur som är på väg uppåt, där man har normal om-
sättning på arbetsmarknaden. De jobben skall ni betala för! Men nya
jobb i mindre och medelstora företag skapas naturligtvis inte om man
inte har stabila, långsiktiga spelregler. Det är där problemet ligger, inte
i att vi behöver angripa allergiproblemen. Riksdagen fattade för övrigt
förra hösten ett beslut om att börja att tackla inomhusklimatet. Där
finns det pengar för 1995, och det är bara att fortsätta med det arbetet.
Till sist konstaterar jag bara att kommunerna skall ställa upp med 6
miljarder om ni skall få ut de 2 miljarderna i bidrag.
Anf. 10 MARIANNE SAMUELSSON (mp) replik
Fru talman! Ja, visst skall kommunerna ställa upp! Visst behöver
fler ställa upp med pengar, men 25 % i bidrag har i tidigare projekt
genererat många arbetstillfällen. Just byggindustrin är en bransch som
behöver få arbetstillfällen. Och 2 miljarder är ganska mycket mer
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Partiledardebatt
11
|
Prot. 1994/95:57 8 februari |
pengar än de 200 miljoner som fanns i höstbudgeten. Det kommer att |
sanering som våra barn väntar på. Och barns miljö är otroligt viktig.
|
Allmänpolitisk debatt |
Skatteväxlingen är viktig också för oss i Miljöpartiet. Det här är en |
|
Partiledardebatt |
ett intresse bland företagen att minska kostnaderna för det stora över- Kan vi få ned övertiden sparar vi dessutom i samhället på sikt. Anf. 11 OLOF JOHANSSON (c) replik Fru talman! Den viktiga skillnaden mellan våra synsätt är uppen- Skillnaden ligger inte i synen på allergisanering. Riksdagen har som Anf. 12 LARS LEIJONBORG (fp) replik Fru talman! Vi politiker gör alla studiebesök när vi är ute och reser Jag har nämligen många gånger suttit på sådana studiebesök och Vi folkpartister är mycket intresserade av välfärdssamhällets ut- När jag ser allt engagemang, allt ansvarstagande och all kreativitet |
12
För att ta ett annat exempel behöver vi mer, inte mindre, av föräldraen-
gagemang.
Från hela landet strömmar det nu in rapporter om hur villkoren för
alternativen i kommunerna har hårdnat efter valet. Jag hörde på radio
att socialdemokrater i Umeå var arga på skolminister Ylva Johansson
för att hon inte tillräckligt snabbt har sett till att kommunerna får strypa
de fria skolorna.
Det här är ingen udda sidofråga, vilket socialdemokraterna ibland
vill låtsas. Det här är i själva verket en nyckelfråga i hela välfärdspoli-
tiken. Hur uppmuntrar vi förnyelse för att få ut mesta möjliga resultat
av skattepengarna? Den jättebroms som nu har slagits till efter valet
hotar inte bara valfriheten utan också ansträngningarna att göra den
offentliga sektorn effektivare. Även en del socialdemokrater med insikt
i kommunal ekonomi är bekymrade över den signal som nu går ut om
att allt skall bli som förut.
Det här berör direkt eller indirekt tiotusentals av de människor som
tittar på den här debatten i TV. De behöver kvalitet i vård, omsorg och
utbildning. Den kvaliteten är hotad.
De tankar jag får när jag är ute på dessa studiebesök slår mig ibland
också när jag besöker småföretag: Har någon socialdemokrat eller
någon vänsterpartist någonsin varit här? Det är viktigt att besöka små-
företagare för att förstå psykologin och drivkrafterna bakom enskilt
företagande. Småföretagarna är ofta människor som har satt sin famil-
jeekonomi i pant och under många år har jobbat nästan dag och natt för
att förverkliga en idé. Det lilla företaget, kanske med familjenamnet på
skylten på dörren, är deras livsverk, deras livs scen som det har kallats.
De vill kunna behålla kontrollen. De vill känna att deras efterkomman-
de får ut något av allt slit de har utfört. Det är viktigt att känna till allt
det här och att tänka på det när småföretagarpolitiken utformas.
Det måste finnas riskkapital. Regelverket skall vara långsiktigt och
inte för tillkrånglat. Företagarna är mer intresserade av att jobba med
sin affärsidé än av att sitta med sin revisor för att hitta kryphål i krång-
liga regler. Räntan får inte vara för hög när pengar till expansion måste
lånas upp. Det måste bli något kvar av allt arbete efter skatt. Allt detta
har förändrats i fel riktning efter valet.
Jag hoppas att många socialdemokrater läste Aftonbladet i söndags
och att de inte hoppade över Göran Skyttes artikel ”Småföretagare
måste älskas, s!” Göran Skytte är själv nybliven småföretagare och
hade tänkt expandera. Han hade hoppats på att den realistiska delen
inom socialdemokratin tillsammans med Folkpartiet skulle forma en
bra småföretagarpolitik. Då hade han vågat satsa. Nu blev det inte så.
Vänsterfalangen segrade inom Socialdemokraterna, och Göran Skytte
har ställt in sin nyanställning. Han påpekar att om många företagare
tänker som han, tappar vi tiotusentals jobb. Då kommer vi att sitta fast i
arbetslösheten. Storföretagen kan aldrig få fram nya jobb i samma takt
som gamla slås ut. 14 % av arbetskraften står fortfarande utanför ar-
betsmarknaden. Det är i stort sett lika många som för ett år sedan. Re-
geringens egna siffror visade att Sverige har fastnat i massarbetslöshet.
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Partiledardebatt
13
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Partiledardebatt
Ett uttryck som sammanfattar mycket av det som jag har talat om
hittills är ”det aktiva medborgarskapet”. Det utgår från vår liberala
människosyn - att människor kan växa. Vi tror att människor växer när
det finns utrymme för egna initiativ, när människor förutsätts ta ett eget
ansvar. Sverige har tappat i spänst och vitalitet genom att människor
som velat ta initiativ för att förbättra sin egen eller andras framtid allt-
för ofta mött attityden: Strunta i det där. Det där klarar det offentliga
bäst.
Många människor oroar sig för utvecklingen i samhället på ett dju-
pare plan än det som vi brukar diskutera i politiska debatter. De har en
känsla av att våldet breder ut sig, att fusket ökar och att de uppfattar en
hårdnande mentalitet.
Det finns naturligtvis inga patentlösningar på problem av det slaget.
För mig rymmer dock begreppet ”det aktiva medborgarskapet” en
vision av ett samhälle där utvecklingen vänds och går åt andra hållet.
Det är en vision som innehåller mycket solidaritet, men som mer än
uttrycken ”det starka samhället” eller ”det goda folkhemmet” sätter den
enskilda människans ansvar i fokus.
Vi tror att det finns utrymme för ett aktivt medborgarskap i många
sammanhang och att det kan skapa ett kitt av gemensamma värderingar,
etik och moral, som måste finnas i ett gott samhälle. Ett annat kitt som
behövs är ett trovärdigt trygghetssystem. Det samhälle jag har beskrivit
här är mycket öppet för förändringar. Där kommer människor att utsät-
tas för påfrestningar. Då är det mycket viktigt att det finns ett väl fun-
gerande generellt välfärdssystem. Därför är vi bekymrade över de in-
grepp i den generella välfärden som nu sker. Vi är inte bekymrade över
att det sker ingrepp - det är nödvändigt - och inte ens över den totala
ekonomiska omfattningen. Den är säkert också nödvändig. Vi är be-
kymrade över principerna för ingreppen eller rättare sagt den brist på
principer som regeringen har när man går till verket.
Ni socialdemokrater har kritiserat oss för dålig fördelningspolitik.
Men det som nu sker är usel fördelningspolitik. Det finns ingen fördel-
ningsstudie som visar att barnfamiljerna har klarat sig bättre än andra
under de senaste åren och därför skall drabbas värst av försämringar.
Det finns ingen fördelningsstudie som visar att bibehållna bostadssub-
ventioner är bättre än barnbidrag och sjukersättning. Det finns ingen
fördelningsstudie som visar att en karensdag drabbar hårdare än för-
sämringar för de som är sjuka i upp till ett år. Det finns ingen fördel-
ningsstudie som visar att de som blivit arbetslösa utan att ha varit med i
en facklig A-kassa klarar sig bättre på KAS än på 80 % av lönen.
Vi fruktar att tilltron till hela systemet kommer att svikta genom den
här salamitaktiken med ständigt nya försämringar, särskilt som försäm-
ringarna är så svåra att förstå. Varför skall den som är sjuk klara sig på
en lägre ersättning än den som är arbetslös? Varför skall barnfamiljerna
drabbas så hårt när man inte gör någonting åt det faktum att pensions-
åldern mot all rim och reson bara sjunker och sjunker? Den skulle
naturligtvis höjas i takt med att vi lever längre och längre och blir fris-
kare och friskare.
14
Jag har mött Ingvar Carlsson en gång tidigare i ett debattliknande
sammanhang. Det var i ett radioprogram sommaren 1993 - om Ingvar
Carlsson möjligen minns det. Det jag minns från den korta telefondis-
kussionen var att Ingvar Carlsson angrep mig för att det fanns risk för
att vi skulle gå med på att sänka ersättningen i föräldraförsäkringen
från 90 % till 80 % för att tillmötesgå Ny demokrati. Jag lovade att vi
inte skulle göra det. De som lyssnade på radioprogrammet måste ha
blivit ganska förvånade när socialdemokraterna själva några månader
senare föreslog en sänkning till 80 %. De måste dock ha blivit ännu
mer förvånade i januari när socialdemokraterna föreslog en sänkning
till 75 %, vilket är under Ny demokratis nivå.
Frågan uppstår naturligtvis hos många: Kommer ni nästa gång att
föreslå 70 %, som ni häromåret föreslog för de långtidsjuka? Det är den
här salamitaktiken med ständiga och svårförklariga försämringar som vi
fruktar kommer att leda till att tilltron till hela systemet eroderar.
Man kan fråga sig varför Socialdemokraterna har hamnat här. En
del som tittar på debatten kanske tycker att det är konstigt. Det brukar
ju vara så att Socialdemokraterna kritiserar oss för dålig fördelnings-
politik och inte tvärtom. Jag tror förklaringen ligger i Socialdemokra-
ternas knytning till LO.
Det är påtryckningar från den mäktiga byggbranschen genom Byg-
garbetarförbundet som gjort att ni ökar bostadssubventionerna som
redan ligger på nivån 30 miljarder kronor med ytterligare 3 miljarder.
Det är påtryckningar från LO som gjort att ni prioriterar borttagande av
karensdagen och avskaffande av de icke-fackliga a-kassorna.
Till sist: De senaste dagarna har frågan ställts om partiledarskiftet i
Folkpartiet innebär en politisk kursomläggning. Svaret på den frågan är
nej. Vårt politiska program och vår politiska kurs ligger fast. Vår poli-
tik är alltså inte förändrad.
Men någonting annat har förändrats. Det är förutsättningarna för
samverkan över blockgränserna. De förändrades på eftermiddagen den
21 september 1994 då Ingvar Carlsson till Göran Skyttes och andras
besvikelse valde att inte samverka åt mitten utan åt vänster.
Genom det beskedet blev vår öppenhet för samverkan över block-
gränsen orealistisk och inaktuell. Vi hade tagit betydande politiska
risker och fått kritik för svek och vinglighet genom vår öppenhet för en
okonventionell lösning av regeringsfrågan. Vi tror fortfarande att det
hade varit bäst för Sverige i det läge som rådde dagen efter valet.
Men det som då skedde kan inte göras ogjort. Det var ett vägval av
Ingvar Carlsson, bort från mittfåran, bort från Folkpartiet och bort från
en långsiktig och trovärdig marknadsekonomisk inriktning av politiken
i riktning mot Vänsterpartiet, och sedan i förrgår också mot Miljöpar-
tiet, i riktning mot vänsterfalangen i det egna partiet och LO och i rikt-
ning mot en politik med tydliga socialistiska drag.
Summan av återställarna - försämringarna för småföretagen, uppri-
vandet av skattereformen och jättebromsen för alternativ och valfrihet i
kommunal verksamhet - är en politik som vi inte på något sätt kan eller
vill ta ansvar för. Nu formas politiken i skärningspunkten mellan Soci-
aldemokratin, LO, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Partiledardebatt
15
|
Prot. 1994/95:57 8 februari |
Om ni i Socialdemokraternas ledning tror att det där uppstår en bra |
dan nu säga att jag tror att Sverige skulle behöva en helt annan politik.
|
Allmänpolitisk debatt |
Anf. 13 GUDRUN SCHYMAN (v) replik |
|
Partiledardebatt |
Fru talman! Det är alldeles uppenbart att Lars Leijonborg skulle Jag vill ta tillfället i akt att gratulera Maria Leissner till partiledar- Lars Leijonborg ställde själv frågan: Innebär partiledarbytet någon Bengt Westerberg diskuterade ju tidigare innan den nya budgeten Det tyckte jag var väldigt klokt av honom. Vi har i Vänsterpartiets Anf. 14 LARS LEIJONBORG (fp) replik Fru talman! Valet gav vänstermajoritet, hör man ofta. Men så var Valet gav en socialistisk majoritet därför att Ingvar Carlsson valde När det gäller försvaret håller vi även på den punkten självfallet fast Vi har i en motion påpekat att vi inte sökte ett öppet mandat i valet, |
16
Såvitt jag förstår kommer Gudrun Schyman att redan i morgon kväll
få tillfälle att tala med de andra partiledarna om den framtida försvars-
politiken. Vår inriktning är alldeles klar. Det går att genom en annan
inriktning av försvarspolitiken spara betydande belopp.
Därmot är försvarsverksamheten ganska långsiktig. Det handlar om
materielbeställningar och sådant som löper under flera år. Därför är
möjligheterna att få effekt mycket snabbt begränsade om man skall vara
realistisk. Men den långsiktiga inriktningen är helt klar. Naturligtvis går
det att spara på försvaret.
Anf. 15 GUDRUN SCHYMAN (v) replik
Fru talman! Var Socialdemokraterna hör hemma kan de nog bäst
förklara själva. Mig veterligen är det ett arbetarrörelseparti som också
enligt sitt partiprogram är socialistiskt. Det kan man väl inte göra hur
som helst med, hoppas jag, Ingvar Carlsson.
Så till försvaret. Om man tänker sig besparingar måste väl också
avsätta pengar för det eller se till att redovisa besparingarna i budge-
ten? Det som har förbryllat mig när jag har läst ert budgetförslag, Lars
Leijonborg, är att det inte finns några sådana besparingar. Det är i alla
fall en mandatperiod fram till 1998 som vi talar om. Jag är mycket
bekymrad över om ni har frångått den här inriktningen.
Anf. 16 LARS LEIJONBORG (fp) replik
Fru talman! Vad är Socialdemokraterna? Det är ett ämne som jag
tycker på ett förtjänstfullt sätt har kommit mer och mer i fokus i den
politiska debatten. Förr i tiden talade man mest om borgerlig splittring.
Men nu blir det alltmer diskussion om Rosornas krig. Var står egentli-
gen Socialdemokraterna?
Jag kan citera Göran Skyttes artikel i Aftonbladet igen där han be-
rättar om sin lilla firma från i höstas och hur han såg på läget: ”Det
politiska läget såg bra ut. Socialdemokraterna skulle vinna valet. Den
realistiske och hårdföre Göran Persson skulle bli finansminister. Carls-
son & Persson negligerade vänstern. Talade vänligt med folkpartiet.
Och under just sådana omständigheter kunde vi tänka oss att anställa
1,25 person.
S vann planenligt. Men stängde omedelbart dörren för Westerberg.
Inledde i stället förbindelser med Gudrun Schyman. I det ögonblicket
gjorde jag och min kamrat en ny bedömning. Det kommer att bli skat-
ter. Och arbetsgivaravgifter. Och vi bestämde oss för att avvakta.”
Så är det ju. Vem vet vad Socialdemokraterna är? Göran Skytte
visste det inte. Det är många andra som inte heller vet det.
Regeringen har ju föreslagit en betydande besparing på försvaret till
1998. Vi ställer upp den. Vi tror att man kan komma betydligt längre
efter 1998. Det är också precis vad vi sade före valet.
Anf. 17 GUDRUN SCHYMAN (v)
Fru talman! Jag vill ta tillfället i akt att redogöra för Vänsterpartiets
politik. Vår ekonomiska politik grundar sig på ungefär samma bedöm-
ningar som regeringens. Vi tycker att de tre ben som politiken står på är
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Partiledardebatt
2 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 57
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Partiledardebatt
18
bra. Att vi skall få ner arbetslösheten, att vi skall få ner budgetunder-
skottet och att vi skall fördela rättvist är tre infallsvinklar som vi tycker
är bra.
Vi använder också samma ekonomiska ram som regeringen gör,
dvs. vi skall minska underskottet med 20 miljarder kronor. Men vi har
en litet annan fördelning. Vi tycker nämligen att det fattas väsentliga
delar i regeringens politik. Vi tycker att regeringen har för låg ambition
när det gäller arbetslösheten. Vi tycker att det saknas miljöinriktade
insatser. Vi tycker att det är illa ställt med jämlikhetssträvandena,
Mona Sahlin. Därför har vi lagt fram förslag när det gäller dessa tre
frågor.
Vi tycker också att det finns två förslag som vi absolut inte kan ac-
ceptera. Det ena gäller nedskärningarna av biståndet. Det är bekläm-
mande att en socialdemokratisk regering vill konjunkturanpassa stödet
till de fattigaste människorna i de fattigaste länderna.
Vi tycker också att det är ett uppseendeväckande dåligt förslag att
säga till våra ungdomar som är 18-20 år och som är myndiga att de inte
kan få någon a-kassa. Det är fullständigt idiotiskt.
Men vi är alltså överens om de stora ramarna. Vi har förslag på me-
ra aktiva insatser för att få ner arbetslösheten. Vi har förslag på hur vi
skall fördela besparingarna mera rättvist. Vi har utformat vår skatte-
politik så att vi fortsätter att ta in skatter, Carl Bildt. Vi anser att det
fortfarande finns ett utrymme för det. Det utrymmet finns i de inkomst-
skikt som har höga inkomster, 300 000, 400 000 och 500 000 kronor
om året. Det är inkomstgrupper som i dagens läge kan avvara ännu mer
pengar. Det finns företag som går mycket bra. I Sverige har vi en ex-
tremt låg företagsbeskattning. Vi tycker att vi kan EU-anpassa den litet
grand, dvs. höja den till 30 %.
Men vi sänker faktiskt också skatter, som jag sade till Carl Bildt ti-
digare. Vi sänker skatter på låga inkomster genom att höja grundbidra-
get. Vi sänker skatter för små företag och för egenföretagare genom
räntesubventioner på investeringar och genom att befria de först intjä-
nade 40 000 kronorna för egenföretagare från egenavgifter. Vi tror att
detta är mycket klokt för att stimulera kreativitet, eget ansvarstagande
och egna initiativ. Det riktar sig till de företagare och de företag som vi
vet kommer att använda dessa pengar och som faktiskt behöver dem.
Våra insatser på arbetsmarknadsområdet innebär att vi satsar mer
pengar. Vi har en högre ambition. Vi tycker att det är rimligt att ha
ambitionen att få ner arbetslösheten minst till 5 % under den här man-
datperioden. Därför satsar vi mer pengar på det. Men vi vill rikta dem
på ett effektivt sätt. Det är därför vi har sagt nej till regeringens förslag
om det som vi brukar kalla för ras.
I ett läge när vi skall spara och gneta tycker vi att det är oansvarigt
att så här vidlyftigt kasta ut sju miljarder, eller om det nu är fem miljar-
der. Men då skall i alla fall två miljarder till 75 % betalas av kommu-
nerna. Kommunerna skall alltså pytsa in sex miljarder när det gäller
förslaget om allergisanering. Man kan fråga sig var man skall ta de
pengarna ute i kommunerna. Vi tycker att det är oansvarigt av rege-
ringen att vara så vidlyftig med dessa pengar när vi samtidigt skall
gneta inom familjepolitikens område och få ihop tre miljarder i bespa-
ringar.
Låt oss ställa dessa saker mot varandra. Tre miljarder skall vi gneta
ihop på flerbarnstilläggen, barnbidragen, bostadsbidragen, bidragsför-
skotten och kanske föräldraförsäkringen. Vi har sagt ja till det. Men då
är det märkligt att uppleva att det kommer ett förslag om att sju miljar-
der skall gå rakt ut. Man vet faktiskt att detta är mycket ineffektivt. Det
ger möjligen träffsäkerhet när det gäller 30-40 %. Vi tycker inte att det
är ett bra förslag. Därför har vi sagt nej till det.
Vi har andra förslag som handlar om arbetsmarknaden. En viktig
fråga när vi talar om att öka sysselsättningen tycker vi är att begränsa
övertidsuttaget. Vi har ett oerhört stort övertidsuttag i Sverige. Vi vet
att det motsvarar ungefar 40 000-60 000 jobb om vi skulle räkna rakt
av. Vi vill begränsa det och halvera taket. Vi vill göra övertidsuttagen
dyrare.
Vi vill satsa mer på utbildning. Vi vill satsa på arbetshandikappade.
Vi vill ge investeringsstöd till de mindre företagen. Vi vill ha gröna
investeringar i energi, trafik och miljö. Vi vill ge kommunerna stöd. Vi
är tyvärr ensamma i kammaren om att vilja ge stöd till kommunerna så
att de inte behöver säga upp mer folk. Det handlar ju ofta om kvinnor
som arbetar i barnomsorgen, i äldreomsorgen och i sjukvården. Vi
behöver ha en pott i statsbudgeten för detta för att slippa ökad arbets-
löshet och för att bevara kvaliteten. Vi har kallat det för kommunakut.
Vi är tyvärr ensamma om det.
Vi har också andra förslag som kanske inte täcker så stora belopp,
men som är nödvändiga i dessa besparingstider. Då tänker jag på det
som många människor ute i samhället faktiskt diskuterar, nämligen
detta med bankerna. Vad är det som gör att regeringen absolut inte vill
medverka till att bankerna skall betala tillbaka några pengar? Det är
obegripligt för mig.
Jag tycker att det vore rimligt att vi satte oss ner och funderade över
hur vi på det mest konstruktiva sättet kan se till att bankerna successivt
kan betala av de lån och utfästelser om pengar som de har fått. Vi har
ett förslag som innebär att man tar ut 1 % i avgift på bankgarantin. Det
skulle inbringa 1—2, möjligen 3, miljarder kronor per år. Det skulle
vara en mycket konstruktiv avbetalningsplan. Vi tycker att det är rim-
ligt. Jag begriper inte att regeringen inte tycker det.
Vi har andra förslag som rör de fantasilöner som finns ute i samhäl-
let, i det privata näringslivet men också inom statlig förvaltning. Det
handlar om fantasilöner, fluffiga fallskärmsavtal och ett privilegiesys-
tem som sticker i ögonen - med all rätt, anser vi. Att vi kommer till
rätta med detta innebär inte att vi löser skulderna, men det är moraliskt
viktigt att vi har ett samhällsklimat där alla känner att vi alla är med
och betalar.
Staten skulle kunna föregå med gott exempel som arbetsgivare ge-
nom att t.ex. sätta ett lönetak. Vi har föreslagit 65 000 kronor i måna-
den. Det är vad fru talmannen och statsministern har. Det finns väl
ingen som kan vara värd mer än de antar jag. Vi kunde ha det som
riktpunkt.
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Partiledardebatt
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Partiledardebatt
Vi har också sagt att det måste bli stopp på en massa arvoden som
figurerar när människor som har en mycket anständig lön åker ut och
pratar om saker som de ändå jobbar med. Det finns mycket att röja upp
i här. Skälet till att göra det är att ingen skall kunna misstänka att det
finns ett privilegiesystem som växer sig stort samtidigt som många
människor både måste dra åt svångremmar och gräva i sina fickor efter
pengar. Detta är en viktig samhällsmoralisk fråga. Vi har också omsatt
den i motioner.
Slutligen vill jag ta upp en annan fråga. Det bekymrar mig att den
inte är bättre uttryckt någonstans i budgeten. Den handlar om jäm-
ställdhet. Nu har Mona Sahlin gått ut, men hon får läsa protokollet. Vi
är ganska överens i det här landet om att vi behöver öka jämställdheten
och att det finns brister där. Jag vet att jämställdhetsministern själv har
sagt att det skall göras analyser även ur könssynpunkt när man lägger
fram förslag. Men de här analyserna lyser med sin frånvaro just när det
gäller den ekonomiska politiken. Vi löser inte jämställdheten bara
genom ökad kvinnorepresenation eller genom att fler generaldirektörer
eller landshövdingar blir kvinnor, utan vi måste också få inflytande
över den ekonomiska politiken. Det innebär att varje ekonomisk ffåga
måste analyseras också ur jämställdhetssynpunkt.
Budgetförslagen innebär att nedskärningarna inom offentlig sektor,
t.ex. inom socialförsäkringssystemen, naturligtvis drabbar oss kvinnor
mer, eftersom vi använder dessa mer och är mer beroende av att välfär-
den fungerar. Vi har i stor utsträckning ett försörj aransvar som många
män inte har. Alltså slår nedskärningarna olika. Detta måste man vara
medveten om när man lägger ffam förslag. Ekonomin är inte köns-
neutral. Det här har vi tagit upp i en motion.
Jag vill också lyfta ffam en annan fråga som vi har aktualiserat,
nämligen kvinnors hälsa. Fortfarande är det inom detta område mannen
som är norm. Det innebär att värden som blodtryck och annat som mäts
på kvinnor framstår som aparta och onormala i förhållande till mannen,
som är normen.
Jag vill citera ur en text från medicinutbildningen som belyser sy-
nen på kvinnan inom medicinen. Jag skall läsa högt ur en mycket ak-
tuell lärobok i gynekologi och obstretik, som faktiskt fortfarande an-
vänds inom medicinen. Det heter där:
De gynekologiska besvären förekommer ”hos kvinnor med en ex-
pansiv personlighetskaraktär.---Typexemplet är den överambitiösa,
disharmoniska kvinnan. Hon är ofta en kampnatur: seg, energisk, fram-
gångsrik karriärkvinna. Karaktäristiskt är en inte alltid särskilt väl dold
tagg mot män i allmänhet och mot maken i synnerhet och en önskan att
vilja konkurrera och överglänsa. Det kvinnliga är dem ofta motbjudan-
de.”
Det här får alltså våra medicinstuderande fortfarande lära sig. Det
finns en institution, Kvinnohälsan vid Karolinska institutet, som har
uppmärksammat detta och många andra liknande exempel. Den institu-
tionen vill vi stödja. Vi tycker att det här behövs krafttag.
(Applåder)
20
Anf. 18 MARIANNE SAMUELSSON (mp)
Fru talman! Nyligen träffade jag en kvinna som arbetar inom vår-
den, på en kirurgavdelning vid ett av våra sjukhus. Avdelningen är en
s.k. resultatenhet, vilket innebär att det ekonomiska resultatet måste
motsvara arbetsgivarens krav, medan kvalitet och andra mänskliga
aspekter inte är lika viktiga.
Hon berättade att hon under ganska lång tid varit arbetslös. Hon var
mycket glad för att hon nu hade fått jobb igen som undersköterska, men
hon var samtidigt mycket pressad av den arbetssituation som rådde på
sjukhuset. Hon sade att det finns dagar då hon tar upp de sista patien-
terna strax före lunch. Det finns också dagar när hon själv inte hinner
gå och äta lunch, eftersom det är en hel del att göra innan hon tvingas
lägga de första patienterna igen. Det finns också dagar när hon gör flera
timmar övertid som hon inte vågar sätta upp, eftersom hon var rädd för
att resultatenhetens budget då skulle spricka och att i så fall kanske hon
själv skulle mista jobbet.
Visserligen, sade hon, har hon 80 % av lönen när hon är arbetslös,
men för henne var ändå jobbet, att vara betydelsefull och att ha ett
arbete att gå till, något så viktigt att hon struntade i att hon fick jobba
mer än hon skulle, bara hon fick behålla sitt arbete.
För landstinget var detta naturligtvis lönsamt, men samhällseko-
nomiskt måste man fundera över om det här verkligen är lönsamt.
Framför allt måste man fundera över om det är lönsamt att människor
som behövs inom vård, omsorg och skola går arbetslösa med 80 % av
sin lön, människor som är utbildade för och kunniga på sitt arbetsom-
råde. Kan det vara samhällsekonomiskt lönsamt?
De som blir kvar i vården är oftast sjuksköterskor, som slits mellan
den medicinska insatsen och tiden för omvårdnad och som också skall
göra det jobb som tidigare undersköterskorna gjorde. Hos mig biter sig
bilden av den bortrationaliserade undersköterskan fast - hon som
egentligen behövs i vården men som på grund av att inte vården, men
däremot samhället, anses ha råd att betala för henne inte behöver göra
något. Jag tycker att det är helt orimligt att vi i Sverige i dag skall ha en
sådan situation. Det är orimligt att kommuner och landsting inte skall
kunna anställa vårdutbildade människor samtidigt som vi vet att vården
är något som vi svenskar sätter mycket högt när vi anger våra priorite-
ringar av vad som är viktigt.
Vi i Miljöpartiet tycker att en del av de pengar som i dag går till att
betala för arbetslösheten skall användas för att personalen skall få göra
det jobb som den vill göra och är bra på och som dessutom behöver bli
gjort.
Vi kvinnor, de unga och låginkomsttagarna känner inte längre igen
socialdemokratin. Den sociala snedfördelningen av besparingarna i
regeringens budget är både påtaglig och skrämmande. Vi är ense med
regeringen om att det måste sparas, men besparingarna måste ske på ett
rättvist sätt. Det går att åstadkomma detta. Det förväntas att socialde-
mokraterna skall göra det, och vi är villiga att ta upp en diskussion med
regeringen om mera rättvisa besparingar.
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Partiledardebatt
21
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Partiledardebatt
22
Regeringen föreslår sänkningar av barnbidragen och av ersättning-
arna i föräldraförsäkring och sjukförsäkring. Samtliga dessa nedskär-
ningar trycker ut låginkomsttagarna från marknaden. Kvinnorna, bar-
nen, de sjuka, de arbetslösa och låginkomsttagarna, varav de flesta är
kvinnor, till stor del kvinnor med hög utbildning och deltidsarbete,
förlorar i köpkraft. De som använder sina inkomster för att konsumera
får mindre att röra sig med. Vi har fått rapporter om att kostnaderna för
bostadsbidrag har ökat med 2 miljarder. Med socialdemokraternas
sparmodell kommer kostnaderna att öka ytterligare både för bostadsbi-
drag och för socialbidrag.
Vi i Miljöpartiet frågar oss varför socialdemokraterna väljer att
fortsätta på den här vägen, den väg som den borgerliga regeringen slog
in på under sin mandatperiod och som väljarna uppenbarligen inte
gillade, varför det parti som av tradition värnat om de svagare nu väljer
att ta ut en stor del av besparingarna just på den gruppen. Det jäser av
förklarliga skäl i s-leden. Det jäser också bland vanligt folk utanför den
s.k. rörelsen. Människor som redan i dag lever på marginalen kommer
att få det mycket besvärligt med regeringens budgetförslag.
Jag fick ett öppet mandat, sade Göran Persson. Räcker det som
förklaring? Varför, Ingvar Carlsson, har socialdemokratin valt model-
len att spara på de fattigaste i vårt samhälle? Miljöpartiet anser att det
går att spara på ett mer rättvist sätt. Besparingarna får inte innebära att
vi flyttar kostnaderna från stat till kommun - då har vi inte vunnit något
samhällsekonomiskt.
Miljöpartiet de gröna sympatiserar med tanken att de lägst avlönade
- kvinnor, barn, sjuka och handikappade - skall få samma rätt till väl-
färd som de starka, friska och heltidsarbetande männen. Miljöpartiet de
gröna anser att människor med låga inkomster skall undantas från be-
sparingar. De skall skyddas mot nedskärningarna så att de kan upprätt-
hålla eller kanske t.o.m. öka sin konsumtion. Det skulle påverka arbets-
lösheten och minska budgetunderskottet.
Fru talman! Miljöpartiet de gröna vill ha en modell för alla social-
försäkringar, inklusive arbetslöshetsersättningen, som bygger på ett
brutet tak. För inkomsterna under 144 000 kr per år får individen 80 %
i ersättning. För den inkomstdel som ligger över 144 000 kr och upp till
taket på 7,5 basbelopp blir ersättningen 40 %. Det betyder konkret att
alla som tjänar under 13 900 kr per månad tjänar på vårt förslag, jäm-
fört med regeringens. Det handlar om ca två tredjedelar av inkomstta-
garna.
Vårt förslag ger mer åt dem som har det sämst, och det sparar peng-
ar åt staten. Besparingen är 6,6 miljarder kronor.
Miljöpartiet de gröna har också sagt nej till sänkt barnbidrag. Vi
vill i stället höja barnbidraget med 250 kr per månad, och sedan vill vi
beskatta det. I praktiken betyder det att föräldrar med låg eller ingen
inkomst får högre barnbidrag, föräldrar med hög inkomst får lägre.
Vi tror att det är ett förslag som har stöd bland vanligt folk. Det är
lättare att acceptera att de som har litet får behålla mer än att alla skall
förlora lika mycket. Vårt förslag innebär också en besparing på
ca 2 miljarder.
Socialdemokraternas omsvängning när det gäller välfärdspolitiken
är olycklig så länge det drabbar dem som har det sämst. Å andra sidan
kan ju detta öppna för en diskussion och dialog med andra partier.
Miljöpartiet de gröna är berett att diskutera förändringar i socialför-
säkringssystemet som gör att de allra fattigaste får mer kvar, medan de
som har det bäst får behålla mindre. Vi ser därför fram emot arbetet i
den nytillsatta arbetsgruppen som skall se över just familjepolitiken.
Fru talman! Vi kvinnor har mycket stort behov av en fungerande of-
fentlig sektor, inte bara för att den i stor utsträckning utgör vår arbets-
plats. Den är också en förutsättning för att vi skall kunna ha ett arbete.
I dag saknas det barnomsorgsplatser i 115 av kommunerna. Dessa
kommuner kan då inte leva upp till barnomsorgslagen. Det innebär i sin
tur att kvinnor inte har möjlighet att arbeta. Grunden för vår jämställd-
het, kvinnans ekonomiska oberoende, hotas.
Detta är också en anledning till att vi måste komma till rätta med
den höga arbetslösheten. Miljöpartiet de gröna har olika lösningar. En
av de viktigaste åtgärderna är sänkt arbetstid. Om vi sänker arbetstiden
med fem timmar per vecka redan i höst och delar på jobben, kan vi
under mandatperioden skapa ca 100 000 nya jobb. Därför bör Arbets-
tidskommitténs arbete skyndas på.
Miljöpartiet vill att arbetstiden skall sänkas, och vi är inte ensamma.
Såväl Socialdemokraternas som mittenpartiernas kvinnoförbund har
sex timmars arbetsdag på sina program, liksom Vänsterpartiet. Det är
ganska självklart, eftersom en sänkt arbetstid gynnar kvinnor och där-
med jämställdheten. I dag arbetar många kvinnor på deltid. Om också
mannen jobbade mindre, kan han ta större del av hemarbetet.
Sänkningen av arbetstiden ger fler jobb och ger en ökad livskvalitet.
Balansen i samhället ökar, och individen mår bättre. Ökad fritid ger
plats för mer gemenskap, barn och familj. Det ökar också möjligheter-
na för eget arbete, reparationer, odlingar, hantverk och annat som
många drömmer om att få hinna med. Bara det kommer många att
uppleva som en välfärdsvinst.
Kortare arbetstid ger färre arbetsskador. Stress och förslitningsska-
dor minskar. Projekt med sänkt arbetstid i bl.a. Kiruna visar att sjuk-
frånvaron minskar med sex timmars arbetsdag för alla.
Fru talman! Miljöpartiet har gjort en uppgörelse med regeringen. Vi
har fått igenom 2 miljarder till allergisanering av skolor, daghem och
bostäder, ett vallöfte som vi infriat.
Vi tycker att vi har fått en bra uppgörelse. Vi har fått igenom en del
av vår politik. Vi har naturligtvis inte fått igenom all vår politik, efter-
som det inte är vi som sitter i regeringen och eftersom det är Socialde-
mokraterna som är vågmästare i sin regeringsställning. Men vi är
självklart villiga att fortsätta dialogen för att uppnå bra politiska beslut.
Med det här beslutet har Miljöpartiet kommit in i bastun, sade Olof
Johansson - eller var det solariet? Åtminstone var det något varmt,
kanske en energikälla som vi kan använda framöver. I alla fall känner
vi att vi får mer energi ju mer vi är med och påverkar, eftersom det är
vår roll i politiken.
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Partiledardebatt
23
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Partiledardebatt
Några har påstått att det är första gången vi påverkat politiskt. Det
är dock inte sant. Den största påverkan vi som parti har gjort är natur-
ligtvis när partiet bildades, när vi bildade Miljöpartiet och tryckte på i
miljöfrågorna. Utan Miljöpartiet i svensk politik hade miljöfrågorna
legat långt bakom. Vi har fått upp miljöfrågorna på dagordningen. Det
är att på allvar påverka samhällsutvecklingen.
Anf. 19 CARL BILDT (m) replik
Fru talman! Marianne Samuelsson kom alldeles på slutet in på upp-
görelsen som man träffat. Det var efter det att hon talat ganska utförligt
om den ansträngda ekonomiska situationen i kommuner och landsting -
barnomsorg, sjukvård och allt - på det sätt som Miljöpartiet brukar
göra. Låt mig bara ställa en enda fråga.
Ni har nu anslagit 2 miljarder till kommuner och landsting för al-
lergisanering. Det kan vara bra, men politik är att välja. Det här kräver
att kommuner och landsting tar 6 miljarder kronor från någonting an-
nat. Då är min konkreta fråga: Från vad?
Skulle man räkna som Miljöpartiet brukar göra, motsvarar dessa
6 miljarder mellan 15 000 och 20 000 anställda.
Anf. 20 MARIANNE SAMUELSSON (mp) replik
Fru talman! Det är intressant det Carl Bildt säger om att vi skall ta
6 miljarder från kommunerna för att få till de här allergisaneringarna.
Menar Carl Bildt verkligen att våra barn skall sitta i mögelskadade
skolor och där försöka lära sig det som är deras uppgift, nämligen att
utvecklas, tillgodogöra sig den undervisning som samhället betalar och
hjälper till med? Jag trodde naturligtvis att detta var någonting som
också moderata politiker tycker är viktigt, nämligen att våra barn har en
bra arbetsmiljö.
För inte så länge sedan gjordes det ett reportage från Marks kom-
mun. Där måste man ringa efter ambulansen - jag tror att det var två
eller tre gånger - för att hämta barn som fick akuta allergiska anfall på
skoltid, därför att skolan var så mögelskadad.
Jag tror att Marks kommun kommer att tycka att det är bra att få ett
statligt bidrag för att rätta till sin skola, och jag vet att många andra
kommuner just planerar för allergisanering och kommer att se bidraget
som något positivt. De har redan lagt in pengar i budgeten därför att de
tvingas se till att barnen har en bra arbetsmiljö.
Det är orimligt att våra barn skall sitta och få ökade allergiska be-
svär. Den huvudvärk som ofta är en följd av detta leder naturligtvis till
att de inte kan tillgodogöra sig undervisningen på det sätt som de skulle
kunna göra om de hade bra arbetsmiljö.
Jag tror att ingen av oss i riksdagen skulle acceptera att sitta i den
här lokalen, om den vore mögelskadad, om ventilationen vore så dålig
att så fort vi sitter här får vi huvudvärk, mår illa, får astmabesvär osv.
Det är en självklarhet att detta skall åtgärdas nu.
24
Anf. 21 CARL BILDT (m) replik
Fru talman! Det var ett relativt långdraget sätt att inte svara på frå-
gan.
Allergisanering bedrivs ju. Det finns program för det i både stat och
kommuner. Det har vi prioriterat, och det finns åtskilligt av det.
Det ni säger med uppgörelsen är att ni skall ta pengar från annat till
att göra mer allergisanering. Det kan jag förstå som en politisk priori-
tering. Politik är att prioritera. Men att prioritera någonting är att pri-
oritera bort någonting annat.
Nu skall ni ta 6 miljarder kronor ur kommunala budgetar och
landstingsbudgetar som man där har ansett skall användas till någonting
annat, t.ex. barnomsorg, skola, sjukvård - inte vet jag - och använda
till allergisanering.
Min enkla fråga är: Var anser Miljöpartiet och herr Sundström, som
jag hälsar välkommen till denna kammare - det brukar tillhöra artighe-
ten att vara här från början - att man skall ta dessa pengar?
Anf. 22 MARIANNE SAMUELSSON (mp) replik
Fru talman! I vår budget hade vi faktiskt anslagit 3 miljarder för al-
lergisanering. Vi har budgeterat det.
Vi tänker inte tvinga kommunerna att sanera skolor som de inte vill
sanera. Vi har kommunalt självstyre. I de kommuner där vi sitter med i
fullmäktige har vi har drivit frågan att de skolor som är dåliga ur aller-
gisynpunkt skall åtgärdas. Vi vet av erfarenhet att det är många kom-
muner som ligger i startgroparna för denna typ av jobb.
När de får två miljarder för dessa jobb underlättar det för dem att
komma i gång. De får det gjort snabbare. Vi får i gång byggbranschen
- en icke oväsentlig del i vårt samhällsliv.
Anf. 23 ALF SVENSSON (kds)
Fru talman! Trots debatten här i dag vågar jag påstå att det är en
ganska bekväm sist för Socialdemokraterna. Det ena oppositionspartiet
efter det andra - för att inte säga allihop - skriver i sina motioner att de
är beredda att spara.
När Ingvar Carlsson, Mona Sahlin och Göran Persson väl lämnade
sitt oppositionspolitiska koncept och gick över till att, som i detta bud-
getsammanhang, använda sig av ”den enda vägen” som besparingsvä-
gen, kan man i varje fall räkna med att Moderata samlingspartiet finns
där som en mycket pålitlig besparingskompanjon.
Det måste förstås vara svårt för väljarna att förstå eller veta om det
är socialdemokratisk politik eller högerpolitik att sänka bidragsnivån,
bestämma att ersättningsnivåer i socialförsäkringssystemen skall ned
till 75 %, försämra för pensionärer och ta än mer pengar från kommu-
nerna. Det kan inte vara lätt för väljaren att veta om detta är socialde-
mokratisk politik eller högerpolitik.
”Väljarna ville ha en vänsterpolitik”, säger Gudrun Schyman gång
efter annan. Det kan man säga, men vad är då vänsterpolitik, Gudrun
Schyman? Är det vänsterpolitik som ni är med om att stötta och stödja
och göra uppgörelser runt, dvs. att sänka, försämra och dra ned? Jag
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Partiledardebatt
25
|
Prot. 1994/95:57 8 februari |
tror i varje fall inte att folk i allmänhet tidigare har kallat det för väns- |
Jag säger inte detta, fru talman, för att ironisera. Jag säger det en-
|
Allmänpolitisk debatt |
bart för att visa vilka rekyler eller bumerangeffekter socialdemokrater |
|
Partiledardebatt |
kastade under förra mandatperioden återanvänder man nu med råge i Vi vet allihop att varken den förra regeringen eller den nuvarande Jag tror att det skulle vara politiskt hälsosamt och debattsanerande Vi påstår inte att det är fel att socialdemokrater och moderater nu Jag tror nog att man ute i samhället, på gator och torg, framför TV- Fru talman! Sverige befinner sig för närvarande i en uppåtgående Det vore klokt, tror jag, om regeringen kunde ta sig ur sin egen Vi kristdemokrater tycker - hör och häpna - att det vore rimligt |
26
Tjänstesektorn måste släppas loss och få skapa arbete. Det riskvilliga
kapitalet får inte diskrimineras, och uppfinningar och innovationer
måste tas till vara.
Fru talman! Under valrörelsen talade Ingvar Carlsson om sin egen
barndom och om hur knapert och slitsamt barnfamiljer hade det då. Det
var berättelser som många kände igen sig i och som många, tror jag,
tog till sig. Det var berättelser från en tid som ingen vill ha tillbaka.
När vi nu läser den socialdemokratiska regeringens budget kan vi
inte bli annat än förvånade. Jag har själv grubblat och undrat, och jag
måste få fråga Ingvar Carlsson: Hur kan det komma sig att ni lägger så
tunga bördor på barnfamiljerna? Det stämmer inte alls med berättelser-
na från valrörelsen då ni lovade att skona de ekonomiskt svaga grup-
perna.
Nu kommer er politik att driva flerbarnsfamiljer till socialen, som
det brukar heta. Detta måste väl ändå upplevas smärtsamt för en social-
demokratisk regering.
Fru talman! Det är vår bestämda uppfattning att flerbarnstilläggen
måste tillbaka till den nivå som rådde innan ni socialdemokrater tog
regeringsmakten.
För oss kristdemokrater kommer det aldrig att vara något annat än
självklart att föräldrar skall kunna välja den omsorgsform som de anser
vara bäst för det egna eller de egna barnen. Är det inte, fru talman,
mycket märkligt att det skall behöva sägas i vårt land, i en demokrati
som vår? Föräldrarna, som är experter på sina barn, skall betros av
Sveriges riksdag och regering att få välja just den omsorgsform som de
tror, är övertygade om och har resonerat sig fram till är den bästa om-
sorgsformen för det finaste de har - barnen. Nu har ni, med hjälp av
barnomsorgslagen, försatt föräldrar och kommuner i en mycket
brydsam och ekonomiskt påfrestande situation. Barnomsorgslagen
kostar kommunerna 5 miljarder, säger man på Kommunförbundet. Den
kostnaden nämner ni socialdemokrater aldrig med ett kommatecken.
Glöm heller inte att ni socialdemokrater försökte jaga livet ur oss
kristdemokrater för att vi var med om en besparing på något över 3
miljarder på kommunerna, när ni nu själva skall ta av kommunerna
bortemot 20 miljarder utan att darra på manschetterna. Jag säger det
igen: För oss kristdemokrater är det en ideologisk självklarhet att vär-
dera familjens och föräldrarnas förmåga att välja och besluta.
För oss är det också viktigt att nu, när ekonomin fordrar besparing-
ar, på något sätt behovspröva barnbidraget. Vi har alltid försvarat det
generella barnbidraget. Men skall barnfamiljer nu uppleva något slags
rättvisa, så är det nödvändigt, tror vi, att besparingarna på barnbidraget
inte går ut över de barnfamiljer som i dag lever på marginalen.
När det gäller behandlingen av de ekonomiskt sämst ställda pensio-
närerna känner vi heller inte igen socialdemokraterna. Man undrar vad
som har tagit åt er. Vi är många som kommer ihåg socialdemokraternas
tal om att bära varandras bördor. Ni hade faktiskt en hel kampanj om
detta, i tidning efter tidning, där ni citerade orden ”bära varandras bör-
dor”. Men hur kan ni då, Ingvar Carlsson, behandla de äldre på det sätt
som nu föreslås i budgeten? Överge era idéer som innebär att pensionä-
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Partiledardebatt
27
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Partiledardebatt
28
rer med små inkomster drabbas. Gör det, Ingvar Carlsson! Överge de
idéerna och låt de ekonomiskt sämst ställda pensionärerna skonas från
era hårda neddragningar.
Fru talman! Svenska staten har en gigantisk skuld. Budgetunder-
skotten är förskräckande. De här debattdagarna i riksdagen kommer
inte minst att handla om hur vi skall få stopp på skuldutvecklingen. Det
är en nödvändighet, anser vi kristdemokrater, att vi alla är med och tar
ett ansvar. Men för oss kristdemokrater är det också angeläget att få
stopp på utvecklingen av miljöskulden. Det verkar nästan som om ni i
regeringen har lämnat över miljöfrågorna till Finansdepartementet och
fogligt finner er i att miljöskulden nonchaleras. Vi kristdemokrater
tycker, som det har sagts från annat håll tidigare, att skatteväxlingen för
miljön skall påbörjas nu. Inför en avfallsskatt och ta de pengarna till att
sänka arbetsgivaravgifter. Satsa också en del av de pengarna på ytterli-
gare insatser för att rädda Östersjön och en del på att kalka försurade
landskap och på eftersatt miljöforskning.
Fru talman! Välfärd handlar om pengar, om att socialförsäkrings-
systemen fungerar, om att vi människor har det materiellt acceptabelt.
Men välfärd handlar verkligen också om att få andas ren luft, dricka
rent vatten och äta mat som gör skäl för beteckningen livsmedel. Vi vet
ju alltför väl att lycka och trivsel inte står i någon absolut relation till
bankkonton eller lönekuvert. Men frågan är allt om den insikten till-
räckligt speglas i våra debatter och vår opinionsbildning.
Fru talman! Är det inte så att vi politiker borde, mer än vad som
ofta hittills varit fallet, bilda opinion för de goda idealen? För oss krist-
demokrater är det en självklarhet, som ni vet, att ivra för att skolan
skall ge eleverna motivation att söka det som är rätt och sant, att de
etiska värderingar som står för det demokratiska människovärdet och
för respekt och omtanke om medmänniskan skall genomsyra undervis-
ningen. Är det inte vår uppgift, som politiker, att visa på framtidsvisio-
ner? Framtidsvisioner handlar om en hel världs situation. För oss krist-
demokrater kan aldrig u-länderna, de globala rättvisefrågorna skjutas åt
sidan. Och vi begriper inte hur ni socialdemokrater kan dra ner på
omtanken om jordens allra fattigaste. För oss är fred och frihet, enga-
gemang för medmänniskor och initiativ för att värna miljöer en ideo-
logisk självklarhet.
Fru talman! Vår svenska demokratiska debatt behöver vitaliseras.
Ointresset för politik och politiker får inte rota sig ännu djupare. Varje
människa måste få känna respekt för sin integritet. Därför är kraven på
jämställdhet de självklaraste krav i världen för alla som står upp för
demokratins människovärde. Därför måste vi alla få uppleva att det går
att påverka den egna situationen och ta ansvar för medmänniskors. Jag
tror inte på en framtid fylld med politiskt förmynderi.
Jag nämnde jämställdhet. Jag kan gärna säga att vi kristdemokrater
inte har varit så bra som vi ville och borde vara. Men jag lovar att vi
skall engagera oss mycket mer framöver i de frågorna.
Fru talman! Vi får inte glömma att bakom allt tal om miljarder och
paragrafer, bakom finansplanens många diagram, finns den lilla männi-
skan, och till den lilla människan bör vi allt räkna oss allihop. Det är
därför vi kristdemokrater så mycket talar om de små nära miljöerna, om
familjemiljöns oersättliga roll och om individens okränkbara värde.
Den politiska debatten måste också rymma insikten om att det inte
hjälper en människa om hon vinner hela världen men förlorar sig själv.
Fru talman! När tidningarna slår upp rubriker om att kroniska can-
cerpatienter inte kan få behålla en sängplats och få önskad vård, när det
påstås att långvårdssjuka får stoppa i sig lugnande tabletter för att per-
sonalen inte hinner bry sig om dem, när talesmän för läkarkåren börjar
orda om att man nog måste börja prioritera inom vården och satsa på de
samhällsekonomiskt lönsamma - då passar det inte att någon av oss
ordar om välfärd. Då får det inte handla om att den ene skall slå den
andre i huvudet med motionsluntor och självberöm. Då tycker jag att vi
allihop, oberoende av partitillhörighet eller blocktillhörighet, rätt och
slätt skall tillstå att prioriteringarna är fel, att talet om välfärdssamhälle
inte bara haltar utan håller på att övergå i cynism för en del.
Fru talman! Är det kanske så att en ekonomisk-politisk debatt mer
borde rymma inslag av det ovärderliga? När ensamheten, som är ett av
vårt lands största sociala problem, plågar, så är det den rikedom som
gemenskap ger som eftertraktas. Innehållet i propositioner eller eko-
nomisk-politiska motioner kan då te sig långt borta. När barnmisshan-
deln ökar och när tidningssidor fylls av våld och otrygghet, då är det
något slags motkraft som fordras. Då är det de värden som står för
trygghet och respekt för medmänniskan vi söker. Det etiskt neutrala
samhället kan aldrig bli något välfärdssamhälle.
Fru talman! Jag tror inte att kommunen kan vara mamma och staten
pappa. Jag är övertygad om att vi måste bli mer medborgare, lära oss
och varandra att det är vi människor som tillsammans skapar välfärden.
Jag tycker att vi skall fråga oss: Var gick det snett? När kom rättighets-
kraven att helt överskugga våra skyldigheter? När började vi inbilla oss
att samhället klarar sig utan idealitet?
Om politiska partier, om fackföreningsrörelser, om alla dessa oum-
bärliga folkrörelser, om kyrkor och samfund, om lärarkolleger och
elevgrupper, om familjer och släktrelationer inriktade sig på att skapa
värme, trygghet, bry sig om - skulle då våldsdebatten mojna, skulle
intresset för vanvettiga videofilmer avta? Ja, jag tror det. Skulle en-
samhet och tristess släppa greppet om medmänniskor? Det tror jag
också.
Fru talman! Den ekonomisk-politiska debatten kan inte fylla med-
borgarnas vardag med livskvalitet. Men jag vet att besluten här i kam-
maren kan skapa goda förutsättningar. Det är för att skapa de förut-
sättningarna vi kristdemokrater vill engagera oss, väl medvetna om att
det fordras något mer än enbart exercis om kronor och ören.
Anf. 24 Statsminister INGVAR CARLSSON (s)
Fru talman! Efter att ha lyssnat på oppositionen vill jag börja med
två reflexioner.
Den ena reflexionen är att de fyra borgerliga partierna agerar som
om de aldrig hade varit i närheten av Rosenbad, som om de hade be-
funnit sig på ljusårs avstånd från ansvarstagande för det här landet, med
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Partiledardebatt
29
|
Prot. 1994/95:57 8 februari |
våldsamma attacker på socialdemokratin - som har regerat i fyra må- |
helst inflytande över svensk politik.
|
Allmänpolitisk debatt |
Vad är sanningen, Alf Svensson t.ex.? Jo, ni överlämnade en |
|
Partiledardebatt |
som kostar bara i räntor när vi skall göra budgetarbetet ungefär 130 Ärade kammarledamöter samt tittare och lyssnare, ställ Alf Svens- Den andra reflexionen gäller bittre Bildt i dag. Han har fortfarande Carl Bildt klagar över att vi får majoritet för våra förslag i riksda- Jag kan ta rådgivarnas revolt, som Carl Bildt talade om. Men Carl Men nog är de tre borgerliga regeringsåren värda en något mer in- |
30
igen sitt land. Det var, Alf Svensson, under den borgerliga regerings-
perioden! Det var ni som inledde neddragningen av flerbarnstilläggen,
Alf Svensson! Det skorrade därför litet illa när Alf Svensson nyss stod
här i talarstolen. Detta gjorde ni alltså, trots att ni lät statsskulden rusa i
väg.
Förtroendet ökade ju inte i valrörelsen när statsminister Bildt och
finansminister Wibble skyllde räntechocken på Socialdemokraterna,
trots att det var ni som var i regeringsställning. Det här kunde inte dölja
att regeringen var sönderkörd. Den borgerliga regeringen saknade ett
eget ekonomiskt alternativ och stod handfallen inför de problem som
den själv hade skapat. Den borgerliga regeringen abdikerade i realite-
ten månader före valdagen. Ansvaret för detta måste framför allt läggas
på det parti som innehade statsministerposten och på statsministern
själv.
Olof Johansson konstaterade i helgen: Från våren 1994 saknades
det ledarskap i regeringen. Förfallet gick så långt att Moderaterna inte
ens vågade, eller kanske inte orkade, presentera det egna partiets eko-
nomiska alternativ.
Det ”bidde en meny”, för att använda Carl Bildts ord - en meny där
journalisterna skulle gissa vad som var det moderata ekonomiska alter-
nativet. Men samtidigt krävde Moderaterna att Socialdemokraterna
skulle redovisa detaljerade sparförslag. Och det gjorde vi!
Det program som vi tog om en förstärkning av statens budget på 95
miljarder kronor i höstas redovisade vi före valet. Och mycket riktigt,
Olof Johansson, vi sade att vi därutöver kan behöva ta till ytterligare
åtgärder. Vi underströk det framför allt sedan vi hade fått den sista
räntechocken under den borgerliga regeringsperioden.
I TV:s utfrågning exemplifierade jag att det kan bli nödvändigt att
skära i barnbidragen, därför att vi först och främst slår vakt om verk-
samheten i barnomsorgen, i skolan och i sjukvården. Men var hade vi
haft pengar till detta, Alf Svensson, om den borgerliga politiken hade
fått fortsätta med betydande skattesänkningar?
Jag tog häromdagen del av en tidningsartikel om Moderaterna som
jag fann intressant. Uppriktigt sagt har jag när jag haft med Moderater-
na att göra tyckt att det är ett ganska omodernt parti, att man har väldigt
gammaldags idéer och tänkande om ledarskap och att man agerar gans-
ka auktoritärt.
Detta kom till uttryck genom en ledande moderat kvinna, ledamot
av denna kammare. Hon säger att det är ett oerhört hierarkiskt parti, där
få vågar avvika från den gängse uppfattningen och där få utanför den
innersta kretsen tillåts synas. Hon säger också: Gruppen kring Carl
Bildt vill hålla på med samma saker som han, och då blir det ingenting
om jämställdhet, sociala frågor, kultur och invandrarpolitik. De vet bäst
själva, och folk i partiet är lydiga. Sedan säger hon: Ibland får man
nästan blodstörtning. De är okunniga om kvinnor.
Jag förmodar att det är följande passus i den moderata rapporten
som hon då tänker på: Vi är säkra på att det är möjligt att öka det
kvinnliga deltagandet i den moderata politiken utan att göra avkall på
kvalitetskraven.
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Partiledardebatt
31
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Partiledardebatt
Det är inte år 1895 utan år 1995 som detta skrivs i en moderat rap-
port. Gudrun Schyman, det är alltså inte bara i medicinska läroböcker
som man kan läsa häpnadsväckande saker utan också i det största op-
positionspartiets senaste politiska dokument. Jag förstår att moderata
kvinnor kan få blodstörtning för mindre.
Jag skulle vilja fråga Carl Bildt: Är det bra att moderata kvinnor
riskerar blodstörtning när de läser era rapporter? Det vore intressant att
få reda på det.
Ja, det här är alltså vad som kan sägas efter 36 månader av borger-
lig politik.
Jag lyssnade på Carl Bildt här och han framställde det så att det nu
kommer en artikel i Financial Times och att Sverige där kanske är med
på en lista över länder som har svag ekonomi. Han visste det inte. Han
visste bara att det skulle komma en lista. Men han tog ut den i förskott
och sade: Där finns nog Sverige med. Ja, vem har i så fall ansvaret,
Carl Bildt? Är det den regering som har suttit i fyra månader och nu
lägger sin första budget eller är det den regering som har haft ansvaret i
36 månader?
Sedan skall kanske Carl Bildt vara litet försiktig. Den minnesgode
erinrar sig säkert den förra debatten som vi hade här i kammaren. Bildts
stora slagnummer då var en färsk OECD-rapport som han ansåg vara
beviset för att den socialdemokratiska politiken inte hade lyckats. Han
raljerade över att finansministern försökte att klara sig på en presskon-
ferens genom att säga att han inte hade läst rapporten, och han drog
slutsatsen att inte heller jag hade läst OECD:s rapport. Det hade bara
den supereffektive Carl Bildt gjort.
Men ack så fel det kan gå. Såväl Göran Persson som jag kände en
viss skepsis när vi fick se OECD:s siffror. Därför beslöt vi oss för att
verkligen läsa rapporten och att kontrollräkna. När vi hade läst den
visade det sig att OECD hade räknat fel, och grovt fel. Det påstods att
statsskulden var över 120 miljarder kronor högre än vad den var i
verkligheten. Skuldkvoten, statsskuldens andel av BNP, beräknade
OECD till 83,5 % 1993. Rätt siffra skulle ha varit 75 %.
Antingen hade Carl Bildt inte läst eller inte förstått. Det allvarliga
var att Carl Bildt genom att okritiskt använda OECD:s siffror skadade
landet. Vi fick ju en tid senare dessutom en nedgradering av Sverige.
Jag tycker att oppositionsledaren faktiskt har ett visst ansvar att
välja sina ord inom och utom landet så att han inte i onödan och i par-
tinit skadar landet, för det handlar om att skada nationen. Det handlar
om att försvåra och fördyra för svenska företag och det handlar om att
göra det onödigt tungt och besvärligt för enskilda människor.
Nu har vi alltså haft fyra månader med en socialdemokratisk politik.
Under den tiden har Sverige klarat den svåra processen att bli medlem i
den europeiska unionen.
Under hösten fattades beslut om förstärkning av statsbudgeten med
95 miljarder kronor. Nu har vi lagt ffam förslag om ytterligare 22 mil-
jarder i utgiftsnedskärningar. Vi bedömer att det blir en halvering av
underskotten i statsbudgeten till 1996. Bytesbalansen beräknas ge ett
32
överskott under 1995 och 1996 med sammanlagt 80 miljarder kronor.
Industriinvesteringarna ökar med 30 % år 1995 och med 20 % år 1996.
Industriförbundets småindustripanel spår att byggnads- och an-
läggningsverksamheterna kommer att öka med 90 % och maskininves-
teringama med 30 % 1995. Detta, Lars Leijonborg, är skarpa, klara och
bra besked - vassa enligt Lars Leijonborgs egen partiledares vokabulär.
Det visar under en socialdemokratisk regering på en oerhörd framtids-
tro, vilja att satsa och investera.
Till nästa gång skulle jag ändå vilja föreslå Lars Leijonborg, innan
han använder Skytte som talskrivare med all den kompetens han har, att
titta på de breda grupperna av småföretagare och dem som är inom
näringslivet och industrin. Jag begär inte att han skall titta på Volvos
investeringar, för då blir detta ännu ljusare, sett utifrån industrisyn-
punkt.
Jag vill gärna, herr talman, säga något om kampen mot arbetslöshe-
ten, eftersom den för socialdemokratin är en så oerhört viktig fråga. Jag
tycker att den av oppositionen har behandlats väldigt vårdslöst, för att
inte säga att den mer har försökt att agitera mot socialdemokratin än att
ta allvarligt på sakfrågan.
Vi lägger fram 50 konkreta förslag efter fyra månader i regerings-
ställning för att nu göra vad inget annat land som har släppt i väg ar-
betslösheten till dessa nivåer har klarat, nämligen att ta sig ur massar-
betslösheten. Det innebär först och främst fler företag och företagare.
De nya arbetstillfällena måste i mycket stor utsträckning komma i
näringslivet. Vi vill medverka till en snabb förnyelse och utveckling av
företagen.
Genom att ompröva statens engagemang i Atle och Bure kan resur-
ser frigöras för att stödja företag i ett tidigt utvecklingsskede.
Genom AP-fondens möjligheter att förvärva aktier i små och me-
delstora företag liksom det riskkapitalavdrag som regeringen överväger
skapas ytterligare riskkapital.
Vi vill avsätta ytterligare resurser till det särskilda företagarlånet till
kvinnliga företagare.
Vi vill skapa nya jobb i näringslivet. Det handlar om att hävda ar-
betslinjen.
Under de borgerliga åren satsades 100 miljarder kronor för passiv
arbetslöshetsersättning. Vi vill steg för steg föra över detta i aktiva
åtgärder. Det innebär att det nya anställningsstödet beräknas omfatta
70 000 personer. På kort tid kan vi skapa runt 30 000 nya fasta jobb.
Det betalar sig självt om vi får en 40-procentig effekt på detta stöd.
I ett läge med massarbetslöshet och där man saknar alternativ kan
jag inte förstå att det bara är ett parti, nämligen Miljöpartiet, som har
varit berett att verkligen fullt ut diskutera och följa upp denna idé.
Genom denna uppgörelse satsar vi dessutom på en bättre inom-
husmiljö. Vart tredje barn, Carl Bildt, drabbas av allergi och överkäns-
lighet. Vårt förslag innebär ju att vi effektivt och snabbt kan bekämpa
något som håller på att bli en mycket allvarlig folksjukdom.
Carl Bildt är inte den som mot denna bakgrund skall tala om sta-
tens och kommunernas finanser. Ni vill ju dra in utan att använda peng-
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Partiledardebatt
3 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 57
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Partiledardebatt
34
arna till något sådant här. För att sänka skatten för höginkomsttagarna
vill ni dra in från kommuner och landsting, så det angrepp som Carl
Bildt gjorde tidigare hade osedvanligt dålig grund.
Vi vill satsa på ett kunskapslyft för arbete genom att åstadkomma
en återkommande utbildning för den svenska arbetskraften.
Vi vill särskilt satsa på naturvetare och tekniker för att stödja en
viktig del av vårt samhälle.
Vi vill ha en väg tillbaka med ömsesidiga åtaganden, så att man
som arbetslös verkligen skall känna att vi gör allt för att man skall
kunna återgå till arbete. Där vill vi pröva de s.k. arbetsföretagarna.
När det gäller ungdomarna tror vi att det är extra farligt med den
kontanta arbetslöshetsersättningen. Vi vill satsa alla resurser på att de
unga människorna verkligen skall få jobb eller utbildning. Vi lägger
resurserna där. Den ungdomsintroduktion som beslutades i samband
med höstpropositionen beräknas bara den ge effekt för 50 000 ungdo-
mar.
Sammantaget leder denna politik till minst 300 000 nya jobb. Det
innebär att den öppna arbetslösheten kommer att sjunka med en fjärde-
del.
Men detta är bara ett delmål. Vi måste lyckas med att ta oss ur
massarbetslösheten, något som inget annat land har lyckats med.
Arbetslösheten måste pressas ned tiondel för tiondel. Välfärdsnätet
måste lagas maska för maska. Statsskulden skall först stabiliseras som
andel av BNP till 1997 och därefter sänkas krona för krona.
Jag vill, fru talman, avsluta med några ord om rättvisa. Förlåt, herr
talman, jag trodde att det fortfarande var Birgitta Dahl, hon brukar inte
ge sig så snabbt. Jag beklagar, förste vice talman.
Det finns två hörnstenar i den socialdemokratiska politiken. Kam-
pen mot arbetslösheten är en hörnsten. Den andra hörnstenen är rättvis
fördelning. Här vill jag till de borgerliga partier som satt i regerings-
ställning och som nu försöker angripa socialdemokratin från vänster
säga att den stora skillnaden, Alf Svensson, Olof Johansson och Lars
Leijonborg, först är att vår politik ger resultat. Vi tar ned det underskott
som ni släppte i väg. Det andra är att de som har bäst ställt får vara med
och betala mera.
Vi genomförde en extra värnskatt. Vi har en kapitalskatt på 30 %.
Vi behåller förmögenhetsskatten, och det innebär i praktiken att de 10
% som har de högsta inkomsterna i Sverige får betala 28 % av budget-
saneringen. De 10 % som har det sämst behöver bara hjälpa till med
ungefär 5 %. Där ligger skillnaden mot den borgerliga politiken, som
innebar att ni bara flög i väg utan styrsel och drog på oss ökade
statsskulder och ökad ränta medan vi ser till att människor får hjälpa till
att klara av detta efter bärkraft.
Det är den stora viktiga skillnaden i svensk politik. Vi gör något åt
Sveriges problem. Alla måste hjälpas åt. En hel del av dessa problem är
mycket smärtsamma, men om vi hade fortsatt den borgerliga vägen,
den s.k. enda vägen, då hade det bara varit en tidsfråga innan utländska
långivare hade bestämt över politiken i Sverige. Vi vill kunna bestäm-
ma i eget hus. Vi fattar de svåra besluten. Vi åstadkommer en rättvis
fördelning av bördorna. Därmed vågar vi säga att Sverige nu går mot
bättre tider.
(Applåder)
Anf. 25 CARL BILDT (m) replik
Herr talman! Låt mig börja med att ge statsminister Ingvar Carlsson
ett både personligt och politiskt råd. Att alldeles försöka att vifta bort
vad framstående, utländska, internationella och finansiella bedömare
anser om tillståndet och utvecklingsriktningen i Sveriges ekonomi är
lätt att göra i Sveriges riksdag, men det är svårt att göra i verkligheten.
Gör man det för mycket, straffar det sig ganska ordentligt.
Faktum är att vi nu har en uppgång i näringslivet. Men vi har också
en oro när det gäller möjligheterna att klara statsfinanserna på sikt. Den
oron har sin grund i att vi har sparat för litet och måste spara mera.
Visserligen konstaterades det i den tidigare debatten mellan Lars Lei-
jonborg och Gudrun Schyman att socialdemokratin är ett socialistiskt
parti. Men det innebär inte att man måste förfalla till rent stalinistisk
historieskrivning av den art som Ingvar Carlsson var ganska nära.
Sanningen är ju den att i början av 90-talet dök svensk ekonomi
rakt ner. Kjell-Olof Feldt har skrivit digra böcker om haveriet för den
tredje vägens ekonomiska politik. Det var då som vi kom in i det som
han kallade för arbetslöshetens stålbad. Det var förvisso tuffa år. Nu är
vi på väg rejält uppåt sedan ett till ett och ett halvt år tillbaka.
Under de tre år som de parlamentariska förhållandena var omvända
i denna kammare minns ju alla som inte drabbats av stalinistisk histo-
rieskrivning att de politiska debatterna handlade om att bl.a. jag sade
att vi måste spara, för annars klarar vi inte skuld och underskott, medan
Ingvar Carlsson sade: Slösa mera, spara mindre! Han förordade ökade
underskott och därmed ökad skuldsättning, samtidigt som han sade att
detta var vägen framåt.
Välkommen till sparbastionen, Ingvar Carlsson! Även socialdemo-
kratin har nu insett att utgifter måste ner, och måste ner rejält. Annars
klarar vi aldrig detta.
Under de fyra månader som Ingvar Carlsson har regerat har han hu-
vudsakligen ägnat sig åt att höja skatter och åt dogmatiska återställare.
Det som har skett innebär att man har fört en politik mot företagande
och mot nya jobb, samtidigt som tomheten, tunnheten och innehållslös-
heten i den socialdemokratiska arbetsmarknads- och sysselsättnings-
politiken har visats.
Det sades att arbetslösheten skulle ner till 5 % praktiskt taget omgå-
ende. Nu har vi fått regeringens egna kalkyler som visar att vi 1998
med jättefina antaganden ligger nästan nere under 10 %. Enligt Lång-
tidsutredningen, som publicerades tidigare i dag, kan det bli aktuellt
med 5 % först 2010. Det blir väl med detta som med kärnkraftsavveck-
lingen, dvs. det blir väl inte så mycket med det heller. Men det är sam-
ma tidshorisont som nu gäller för de socialdemokratiska löftena vad
gäller såväl sysselsättningspolitiken som kärnkraftsavvecklingen.
Göran Skytte, som Lars Leijonborg har återgett, skildrar väl småfö-
retagarnas förtvivlan över den situation som har uppstått. Nu får de
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Partiledardebatt
35
|
Prot. 1994/95:57 8 februari |
dessutom beskedet av Ingvar Carlsson att AP-fonderna skall börja att |
detta som det återigen handlar om. Tror ni att detta är vägen att göra
|
Allmänpolitisk debatt |
småföretagarna glada och lyckliga, misstar ni er ännu en gång. Sedan har vi revolten från de rådgivare som Ingvar Carlsson själv |
|
Partiledardebatt |
har utsett. De säger så här: Enligt vår mening kommer regeringens Anf. 26 Statsminister INGVAR CARLSSON (s) replik Herr talman! Carl Bildt avslutade med att tala om räntan. Ja, om vi Jag försökte få Carl Bildt att något kommentera den moderata efter- Och det är inte bara på kvinnosidan som man är i gång, utan det Jag har under efterkrigstiden varit ute och kämpat mer mot kom- MUF-ordföranden säger vidare att det behövs mer av djävulens ad- Men, Carl Bildt, är detta inte värt att ägna någon tanke åt? Ni an- |
|
36 |
klagas för att vara mycket toppstyrda, mycket centraliserade och |
mycket smala i ert politiska handlande. Men jag har ingenting emot att
diskutera ekonomi, om bara Carl Bildt vill koncentrera sig till detta.
Jag läste i min hemstads moderata tidning, Borås tidning, där man
nyligen skrev att borgerligheten agerade som om partierna efter rege-
ringsårens ansvar hamnat i försenad pubertet med behov att riktigt leva
ut den nyvunna friheten. Det är ganska hårda ord. Riktigt så hård är inte
jag, men jag tycker att ni inte alls tog det ansvar för Sverige och för de
svenska medborgarna som ni borde ha gjort under er regeringsperiod.
Detta har fått väldiga konsekvenser.
Jag är i högsta grad intresserad av vad omvärlden säger om vår
ekonomi, men, Carl Bildt, det skall vara grundat på fakta. Och det har
en betydelse även vad oppositionsledaren säger. Om Carl Bildt, som
han nyligen har gjort, skriver en artikel i Wall Street Journal och påstår
att vi under oppositionsåren gick emot varje åtgärd för att minska i de
offentliga utgifterna är detta falskt vittnesbörd. Jag skulle vilja att Carl
Bildt i denna talarstol tar tillbaka det påståendet i internationell press.
Anf. 27 CARL BILDT (m) replik
Herr talman! Om vi tittar på socialdemokraternas oppositionsår var
det väl så att de även då föreslog höjda skatter. Om det är detta som
Ingvar Carlsson syftar på så har han rätt. Men minns alla de debatter
som vi hade här om besparingar! Minns hur ni i opportunismens dans
med Ny demokrati fällde förslaget om delpension! Minns hur ni dansa-
de för att försöka förhindra sänkningen av ersättningen till a-kassan!
Minns hur Ingvar Carlsson stod här utanför inför 30 000 demonstranter
och närmast glödde av hat mot förslaget att vi skulle sänka ersätt-
ningsnivån! Sparpolitik var inkarnationen av ondska för socialdemo-
kratin under dessa tre år. Men vi sparade trots socialdemokraternas
motstånd, och det var tufft. Och för detta fick vi bära de politiska bör-
dor som Alf Svensson talade om.
Nu inser även socialdemokratin att det behöver sparas. Och det sä-
ger jag, Ingvar Carlsson: Jag flyr inte från min gamla politik på det sätt
som Ingvar Carlsson försöker att fly från sin. Ingvar Carlsson måste
glömma mycket av det som han sade i opposition, bl.a. det halva löftet
om att höja ersättningsnivån i a-kassan. När kommer detta att förverkli-
gas? Självfallet aldrig någonsin. Men det vågade aldrig Ingvar Carlsson
säga före valet.
Nu måste det sparas, och sparas mera. Det är bra. Ingvar Carlssons
problem är att han tvingats in på en vänsterkurs. Man har höjt skatten
för företagen och återreglerat arbetsmarknaden så att det inte finns en
företagare i detta land som inte anser att förutsättningarna försämrats.
Därmed kommer vi inte att få fram nya jobb i den omfattning som vi
skulle ha behövt. Därmed blir den ekonomiska uppgiften framöver så
oändligt mycket tuffare än vad den annars skulle ha varit.
Ingvar Carlsson vill att jag skall driva moderat eftervalsdebatt från
denna talarstol. Jag gör det mycket gärna om jag får litet talartid även
till det, men det finns även andra forum - jag återkommer till det. Men
för mig är ekonomin och jobben och det som nu skall hända det vikti-
ga. Jag är så bekymrad över den vänsterkurva som politiken har tagit,
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Partiledardebatt
37
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Partiledardebatt
38
över den röd-gröna röra om vi hamnat i, att jag föredrar att se det som
det avgörande framtidsproblemet för Sverige.
Ni måste spara mera under kommande år om ni skall kunna klara
räntor. De är nu 3 procentenheter högre än vad de var för ett år sedan.
Räntemarginalerna gentemot omvärlden är högre än vad de var då.
Olof Johansson sade nyss att med dessa realräntor klarar sig inte Öre-
sundsbron. Det är det mindre av problemen. Långt innan Öresundsbro-
kalkylerna får problem med dessa realräntor kommer hela den svenska
samhällsekonomin att få mycket betydande problem. Det går aldrig
med skattehöjningar och återregleringar. Det är bara besparingar, ge-
nomtänkta sådana, som kan ge resultat.
Anf. 28 Statsminister INGVAR CARLSSON (s) replik
Herr talman! För mig, Carl Bildt, är det en mycket allvarlig debatt.
Det handlar om Sverige och hur Sverige uppfattas utomlands. I en av
världens mest ansedda tidningar har Carl Bildt skrivit en artikel, inte
utkastad plöstligt i en debatt, utan skrivit en artikel där han säger att
socialdemokratin röstade emot ”every single measure to cut back pub-
lic expenditure”. Varenda åtgärd alltså under vår oppositionstid, skriver
Bildt.
Kommer Carl Bildt ihåg krisöverläggningarna? Fanns det inte med
några nedskärningar i krisöverenskommelsen? Jag har en lång lista på
förslag och beslut som vi har röstat för. Men Carl Bildt sprider ut utom-
lands att det nu sitter ett regeringsparti som under sin oppositionstid
vägrade att över huvud taget diskutera och vara med på några nedskär-
ningar. Det här är inte bara moraliskt förkastligt, utan jag anser att det
är sådant som skadar Sverige utomlands. Carl Bildt borde inte medver-
ka i det som en amerikansk journalist i Makt och Media har beskrivit
som en massmediai rundgång, där moderater planterar utomlands vissa
påståenden för att kunna använda dem sedan i den inhemska debatten.
Då sätter man det egna partiet och partipolemiken före ansvaret för
landet. Det har vi inte råd med enligt min uppfattning.
Det är riktigt att vi har föreslagit höjda skatter. Vi har tyckt att det
varit rimligt när vi kräver av dem som har det dåligt ställt - folkpensio-
närer, barnfamiljer, studerande - att de skall vara med och bära sin del
av bördan. Då är det inte mer än rimligt att de som har kapital och
högre inkomster också får bära en del av bördan. Det kan man bara
åstadkomma - inte genom nedskärningar för de drabbar dem väldigt
litet - genom skatteinstrumentet. Därför har vi föreslagit skattehöjning-
ar. Vi fick t.o.m. av en person i det näringslivsråd som Carl Bildt har
åberopat i dag förståelse för detta. Han säger att gör man sådana ned-
skärningar är det rimligt och förståeligt att man också måste ha en extra
skatt för de högre inkomsttagarna. Men Carl Bildt förstår inte det. Up-
penbarligen gör en del inom näringslivet det. Därför ingår detta som en
del dels i saneringen av Sveriges ekonomi, dels i försöken att få den
rättvisa fördelning av bördorna som gör att man skall kunna få förståel-
se för detta. Därför ger den socialdemokratiska politiken, i motsats till
regeringen Bildts politik, resultat. Vi kommer att minska underskottet i
budgeten, vi kommer att få kontroll över statsskulden, vi kommer att få
ner räntorna, investeringarna ökar, bytesbalansen förstärks väldigt
snabbt. Det här är resultat. Det kräver uppoffringar, men det innebär att
man nu kan säga att vi är på rätt väg. Det tror jag är oerhört viktigt för
dem som lyssnar på denna debatt. Den socialdemokratiska politiken ger
resultat åt rätt håll. Det är en rättvisepolitik. Vi alla hjälps åt, och vi
åstadkommer sysselsättning, ökad produktion, ökade investeringar.
Anf. 29 OLOF JOHANSSON (c) replik
Herr talman! Låt mig göra några tillägg till replikskiften som har
varit här tidigare. Ingvar Carlsson säger att vi släppte i väg statsskul-
den. Jag tycker för ordningens skull att någon borde nämna den största
ivägsläppningen av statsskulden, som hade sin grund i finanskrisen.
Den startade egentligen 1987 och dessförinnan med den våldsamma
ökningen av marknadsvärdena på fastigheter som sedan följdes upp av
en helt huvudlös belåning av dessa ökade imaginära fastighetsvärden.
Där låg en stor förklaring till att statsskulden ökade så snabbt och ledde
till devalveringen, som gjorde att skulden utomlands blev ännu större.
Det andra som måste nämnas och som berörts tidigare här är att so-
cialdemokraterna hela tiden agerade för att öka efterfrågan och att
spara mindre. Ni sparade också men ni sparade mindre. Det är litet som
att kasta sten i glashus att lägga skulden på den tidigare minoritetsre-
geringen.
Ingvar Carlsson säger en annan sak som också är ett starkt sätt att
försöka måla sin egen förträfflighet och motståndarens eländiga politik.
Han talar om ett nyliberalt systemskifte. Jag går inte med på att jag
deltagit i någon nyliberal regering.
Jag skall ge fyra exempel. Är det att föra en nyliberal politik att
förstärka den regionala utvecklingen? Det är ju motsatsen, det är att
korrigera marknadskrafterna. Det är det som ni inte tar tillbaka nu. Då
är ni nyliberaler, men vi var det definitivt inte.
En annan sak: Ingvar Carlsson talar om den mest resurskrävande
arbetsmarknadspolitiken. Ja, situationen var sådan, men väldigt mycket
av det hade sin grund i att vi ville se till att hålla människor i arbete så
långt detta var möjligt med de resurser som stod till förfogande. Det
krävde stora resurser. Det var inte bara 100 miljarder i bidrag som det
nu sägs, utan i väldigt hög grad arbetsmarknadspolitik för nya jobb. Det
är minsann ingen nyliberalism. Hitta det någonstans i nyliberal regi!
Är det nyliberalism att rädda det finansiella systemet? Det är tvärt-
om. En nyliberal regering skulle ha släppt alltsammans och låtit det gå
över styr. Det är nyliberalism.
Låt mig ta en miljöfråga: Är kretslopp nyliberalism? Slit och släng
är nyliberalism.
Det finns alltså massor med exempel som är lätta att visa på där vi
har bedrivit en politik som har haft helt andra ideologiska förtecken
under en mycket svår tid.
En sak som Ingvar Carlsson också var inne på och som arbetsmark-
nadsministern brukar säga om nyanställningsstödet: Det kommer
snabbt att betala sig självt. Ibland undrar jag: Är det en statsfinansiell
kalkyl eller en samhällsekonomisk kalkyl? Varför gäller det inte i så
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Partiledardebatt
39
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Partiledardebatt
40
fall i fråga om det bidrag som vi inte vill ta emot till det svenska jord-
bruket från EU? Varför har ni olika synsätt i det här fallet. Där tror ni
att dynamiken ger pengarna tillbaka till statskassan. I det andra fallet
tror ni det definitivt inte. Därför är Sverige det enda land i EU som inte
tar till vara de bidrag som vi är berättigade till i EU-systemet som EU-
medlem. Det finns inget annat land som gör så. Kommissionen är helt
förvånad över att sådant här över huvud taget förekommer.
Jag får fråga Ingvar Carlsson: Vad är för skillnad på dynamiken i de
här fallen? I det ena fallet kommer pengarna från den interna svenska
samhällsekonomin, i det andra kommer hälften av bidraget utifrån.
Detta tycker jag att det är viktigt att få besked om utöver de fyra frågor
som jag ställde inledningsvis.
Anf. 30 Statsminister INGVAR CARLSSON (s) replik
Herr talman! Min tid ger mig möjlighet att bemöta två av Olof Jo-
hanssons punkter.
Tyvärr, Olof Johansson, var det nyliberaler i den regering ni satt i.
Den använde nyliberalernas grundläggande strategi: Sänk skatterna för
de bäst ställda i samhället och låt marknaden ta hand om resten så löser
det sig och går bra. Det gick inte i USA, inte i Storbritannien och inte i
Sverige heller. Olof Johansson kommer inte ut ur det ansvaret. Det
kostade Sverige oerhörda summor. Det ledde till ett annorlunda Sveri-
ge, inte minst i kommuner och landsting där man drev olika privatise-
ringsåtgärder som förstärkte ytterligare de nyliberala inslagen.
Det är riktigt att vi hade en finanskris, Olof Johansson. Det var
ganska svårt till en början, som Olof Johansson säkert kommer ihåg, att
övertyga delar av regeringen om detta när vi hade krisförhandlingarna.
Vi sade att vi måste göra någonting snabbt för att förhindra att vårt
bankväsende går över styr.
Till slut fick vi gehör för detta. Vi hade något av en samlingsrege-
ring på den punkten, för den var av så stort och betydande intresse.
Men det innebär inte att ni kan svära er fria från att den svenska
statsskulden under tre borgerliga år i stort sett fördubblades. Ni tappade
kontrollen över detta. Jag tycker därför att det är hyckleri att ni, när vi
nu skall gå in och ta över detta, ta ansvar och rätta till förhållandet,
försöker angripa oss för de utgiftsnedskärningar som är en del i det
saneringsprogrammet. Det är där moralen inte håller, Olof Johansson.
Anf. 31 OLOF JOHANSSON (c) replik
Herr talman! Det är tveklöst på det sättet att hela finanskrisen hade
sina rötter i 80-talets ekonomiska politik. Detta går inte att resonera
bort.
Jag har använt helgerna till att läsa de analyser som har gjorts i flera
avhandlingar av vad som hände. Det var en felaktig ekonomisk politik
och ett felaktigt handlande i banksektorn som ledde fram till den fi-
nansiella krisen, och starten var mitten av 80-talet.
Här kräver vi återställare, återställare av pengar, dvs. bankerna skall
vara med och betala tillbaka det stöd som de fick. Om man inte kräver
detta, Ingvar Carlsson och den socialdemokratiska regeringen, kommer
folk i allmänhet att undra: Var finns rättvisan som ni talar om? Man kan
dela ut tiotals miljarder kronor, men kräver inte tillbaka.
Om Ingvar Carlsson ville redovisa diskussionen som den fördes un-
der krisnätterna 1992, skulle han komma ihåg att jag med starka un-
derstrykanden krävde att vi skulle ställa krav samtidigt som vi gav en
bankgaranti. Vi måste ställa krav på att pengarna skall tillbaka. Det
ledde till en ajournering av det mötet. Jag skall inte gå in ytterligare på
några detaljer i det här sammanhanget, men det inflöt i varje fall en
formulering i Bankstödsnämndens direktiv och den återfinns, som jag
sade i mitt huvudanförande, på s. 126 i bil. 8 till årets budgetproposi-
tion. Den borde rimligen innebära att löftena står fast. Pengarna skall
tillbaka. Det är så rättvisa skapas.
Beträffande rättvisa i övrigt minns Ingvar Carlsson också att vi drev
fram åtskilliga fördelningspolitiskt riktiga åtgärder när det gällde peng-
ar till kommunerna, att grundavdraget urholkades, att reallöneskyddet
avskaffades eller suspenderades och andra åtgärder som gjorde att
höginkomsttagarna fick bära sin del av bördorna.
Jag fick inte svar på mina tidigare ställda frågor. Ingvar Carlsson får
möjligheten att återkomma till dem. De gällde bl.a. den tveksamhet
som nu har uppstått på grund av att en del har börjat mumla om att det
inte går att avveckla kärnkraften så som det var sagt 1980: 25 år är
ekonomisk och teknisk livslängd för kärnreaktorerna. Avveckling se-
nast 2010. Eftersom Anders Björck är talman nu vågar jag väl säga att
det fanns en tid när vi hade ett oåterkalleligt beslut om avveckling
1995/96. Jag hoppas att ingen har glömt detta.
När det gäller kalkylräntorna för Öresundsbron vill jag gärna också
ha Ingvar Carlssons kommentar. På Carl Bildt verkar det närmast som
om vi inte behöver oroa oss för någon Öresundsbro, för dessförinnan
går den svenska ekonomin under.
I fråga om ungdomspraktiken är jag orolig för de förändringar som
ni gör. 57 000 ungdomar skall alltså slussas in i ett nytt system före den
1 juli. Hittills har det bara kommit in 1 500. Det blir inte enkelt. I varje
fall har systemet inte hittills visat att det håller måttet för att klara den-
na uppgift. Varför återställare, när det finns system som har fungerat -
även om vi hade varit gladast om de inte hade behövts.
Anf. 32 Statsminister INGVAR CARLSSON (s) replik
Herr talman! De sju minuter jag har kvar av min talartid måste jag
ägna åt de övriga debattörerna. Men jag vill ändå att Olof Johansson,
om han har mer gott om tid, redogör inför kammaren för vad Centern
gjorde under sina tre år i regeringsställning för att förbereda avveck-
lingen av kärnkraften.
Anf. 33 LARS LEIJONBORG (fp) replik
Herr talman! Jag tycker att man har anledning att vara litet bekym-
rad över en politisk debatt som handlar om huruvida Sveriges problem
började i oktober 1994 eller i oktober 1991. De TV-tittare och radio-
lyssnare som följer den här debatten i det här skedet är förmodligen så
politiskt intresserade att de minns att det hände saker före 1991, som
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Partiledardebatt
41
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Partiledardebatt
flera talare har varit inne på. De måste fråga sig: Om allt var frid och
fröjd, varför lades det fram ett stoppaket med strejkförbud? Varför
hade vi rosornas krig? Varför hade vi regeringskriser och allt sådant?
Sanningen är naturligtvis att en politisk debatt måste föras i mer
långsiktiga termer. På samma sätt som det skulle vara fel att kritisera
tillståndet i Sverige nu och påstå att det beror på något som har hänt
under fyra månader, är det fel av Ingvar Carlsson att tillskriva sig äran
av att investeringarna ökar. Sveriges ekonomi är för närvarande i stark
uppgång. Det är inte tu tal om det.
Problemet med mandatperioden 1988-1991 var just att socialde-
mokraterna vägrade se vad som skedde under det som syntes ske, att vi
byggde upp väldiga strukturella problem, att vi hade en kraftfull hög-
konjunktur, men ändå inte hade någon vidare tillväxt i Sverige. Då
grundlädes många av de akuta problem vi nu har.
Jag kan informera kammaren om att Folkpartiets riksdagsgrupp bil-
dades 1895 och har nu funnits i 100 år. Under den tiden har vi suttit i
regeringsställning i 27 år och i opposition i 73 år. Jag är alltså fullt
beredd att ta ansvar till 27 procent för tillståndet i riket. Med detta vill
jag säga att det är klart att man måste se mycket mer långsiktigt på
situationen i landet.
När Ingvar Carlsson berömmer sig av att räntan nu är 0,5 % lägre
än dagen före valet 1994 är det naturligtvis oerhört alarmerande. Valet
är över, EU-omröstningen är över, Perssonplanen är framlagd, budget-
propositionen är framlagd, och allt detta har ändå inte skapat mer effekt
på räntemarknaden än att räntan har sjunkit 16 %.
Sanningen är att de flesta av de punkterna har åstadkommits de allra
senaste dagarna. Om det över huvud taget finns någon inrikespolitisk
förklaring är det att vi nu har en opposition här i landet som gör att
regeringen får igenom sina besparingar. Det enda ni har problem att få
igenom är era budgetförsvagningar. Men även det tycks ni tyvärr ha
klarat.
I det sammanhanget måste jag ställa en fråga. Det är litet illavars-
lande att Ingvar Carlsson en passant säger att RAS-reformen, eller
NYS-reformen som Centern säger, finansierar sig själv om den utnytt-
jas till en viss grad. Är tanken att finansiera RAS borta? Först sades det
att man skulle finansiera genom att sälja Nordbanken. Sedan har det
talats om att den ligger i den s.k. tuben. Men nu låter det på Ingvar
Carlsson som om den inte skall finansieras över huvud taget.
Det jag tycker är poängen med den hittillsvarande debatten är att
det har klargjorts att det finns långsiktiga skillnader mellan en liberalt
inriktad politik och en socialistiskt inriktad politik, t.ex. när det gäller
småföretagen.
Jag måste till sist fråga Ingvar Carlsson, eftersom han nämnde att
svenska folket inte kände igen sig i systemskiftet: Vad syftar det på? Är
det att man när man vill ha dagisplats får välja dagis eller att man när
man skall ha hemtjänst får tillfälle att välja? Vad var det i systemskiftet
som människor tyckte så illa om?
42
Anf. 34 Statsminister INGVAR CARLSSON (s) replik
Herr talman! Jag tror att svenska folket var utomordentligt oroat av
ett systemskifte som skulle innebära att vi inte längre skulle ha en
sammanhållen skola för alla barn, att man på det sättet skulle
undergräva en av hörnstenarna i den svenska demokratin. Jag tror att
man såg med stor oro på att pengar rann ut från landstingen över till
privatpraktiserande läkare och att resurserna därmed inte fanns där de
bäst behövdes - bara för att ta två konkreta exempel.
Lars Leijonborg säger att vi vägrade inse problemen 1988-1991.
Det var vi som föreslog åtgärder mot problemen. Problemen var i hög
grad överhettning i svensk ekonomi, inflation. Lars Leijonborg nämnde
själv stoppaketet. Jag tror faktiskt inte att vi under någon period har
vidtagit så stora, svåra och strukturförändrande beslut som vi faktiskt
gjorde under åren 1990-1991. Jag är beredd att exemplifiera dem om
Lars Leijonborg vill.
Jag tycker att det är nedsättande för alla dem som arbetar inom ge-
mensam sektor, och som gör ett bra jobb för nya verksamheter, när
Lars Leijonborg i sin inledning framställer det som att privatisering är
en nödvändighet för förnyelse. Det är faktiskt så att väl så mycket av
förnyelse äger rum inom den gemensamma sektorn.
För småföretagarna är det viktigast - det påståendet bygger jag på
många samtal med många småföretagare runt om i landet - att få ner
räntan, att få fram riskkapital och att det är efterfrågan på deras produk-
ter. Jämfört med det är skattenivån av ganska begränsad betydelse. Vi
har en bra dialog med småföretagarna nu, och vi kommer att lägga fram
en rad förslag som jag tror kommer att vara mycket viktiga för svensk
småföretagsamhet.
Till sist vill jag ta upp frågan om Folkpartiet och samverkan. Bengt
Westerberg sade i valrörelsen att förutsättningen för en koalition var att
Folkpartiet fick minst 9 % av rösterna. Folkpartiet fick 7 %. Skall inte
en partiledare som kommer med ett sådant besked, på en så avgörande
punkt, ta någon form av ansvar? Skall det inte finnas någon stabilitet
och fasthet i den typen av beslut, Lars Leijonborg?
Anf. 35 LARS LEIJONBORG (fp) replik
Herr talman! Privatisering är inte den enda vägen när det gäller att
förnya offentlig verksamhet. Men erfarenheten säger att alternativa
driftformer ofta är utomordentligt bra verktyg för att man skall få till
stånd förändring och förnyelse.
Att resurser skulle rinna ut ur landstingen för att människor har fått
tillfälle att själva välja vårdgivare är naturligtvis en myt. Resurser rin-
ner ut ur landstingen i den meningen att landstingen är skyldiga att
överföra landstingsskatt till dem som verkligen producerar vården. Men
att systemet totalt sett skulle innebära något resursslöseri är en myt.
Sanningen är den motsatta. Alternativen har lett till en högre effektivi-
tet. Alternativen har faktiskt också varit bra för de verksamheter som
finns kvar i den offentliga sektorn. Man har fått exempel på hur verk-
samheten kan förnyas.
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Partiledardebatt
43
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Partiledardebatt
44
Ingvar Carlsson sade i en tidigare replik att det verkade som om vi
från borgerligt håll aldrig hade varit i närheten av Rosenbad. Den an-
klagelsen kan i varje fall inte gälla mig, eftersom en stor del av mina
inlägg gick ut på att vi mycket gärna hade velat vara kvar i Rosenbad.
Vi har varit beredda att ta ansvar för den politik som Sverige verkligen
behöver.
Det oroar oss att det är så uppenbart att Sveriges grundläggande
problem förblir olösta trots att vi nu befinner oss i en högkonjunktur, i
en stark ekonomisk uppgång. 14 % står fortfarande utanför arbetsmark-
naden. Detta kräver en helt annan inriktning av politiken än den som
skapas i skärningspunkten mellan Socialdemokraterna, LO och Väns-
terpartiet.
Anf. 36 GUDRUN SCHYMAN (v) replik
Herr talman! Jag är överens med Ingvar Carlsson om att det behövs
stabilitet, fasthet och långsiktighet i politiken, inte minst i den ekono-
miska politiken. Därför har vi sagt att vi är beredda att diskutera lös-
ningar när det gäller detta med regeringen. Det handlar om lösningar
som ger stabilitet och långsiktighet. Vi vill gärna klara av så många
beslut som möjligt före sommaren, även om inte alla skall träda i kraft
före sommaren.
Vi får se hur det går med detta. Men jag kan säga att det blir svårare
och svårare att delta i besparingar när regeringen samtidigt viftar i väg
miljarder utan att ha täckning för det. Det blir svårare för oss att uppfyl-
la löftet om att spara 3 miljarder inom familjepolitiken när 3 miljarder
av de 5 som kommer att användas till RAS, anställningsstödet, kommer
att gå till arbeten som i alla fall skulle ha blivit utförda.
Om man får en täckning på 40 % när det gäller den här åtgärden,
som arbetsmarknadsministern säger, innebär det i praktiken att 3 av
dessa 5 miljarder inte används till någonting annat än till jobb som
skulle ha blivit gjorda i alla fall. Då är det svårt att samtidigt spara 3
miljarder på barnbidragen, flerbarnstilläggen och bostadsbidragen till
barnfamiljerna. Detta måste regeringen förstå, som en bakgrund till
kommande diskussioner.
Vi kritiserar den här åtgärden, men vi gör det från en helt annan ut-
gångspunkt än vad de borgerliga gör. Deras modell för att bekämpa
arbetslösheten är total avreglering av arbetsmarknaden och skattesänk-
ningar för höginkomsttagare. Det tror inte vi på, och det tror förhopp-
ningsvis inte heller regeringen på. Därför anser vi att det ändå finns en
gemensam grund att föra dessa diskussioner på.
Detta ville jag säga om den här frågan. Den är ändå utagerad. Nu
vidtar nya frågor. Jag skulle vilja ta upp en annan. Den gäller bankerna.
Jag har inte fått något svar från regeringen. Jag anser att den vrede som
finns hos stora delar av den svenska befolkningen över hur den frågan
har hanterats är mycket berättigad. Bankerna går bra i dag. De gör
vinster.
Jag läste en artikel i Dagens Nyheter i dag där Handelsbankens VD
Arne Mårtensson menar att räntemarginalerna nog kan minskas. Men
han säger samtidigt att han fullt och fast litar på finansminister Göran
Perssons och statssekreterare Leif Pagrotskys löften om att det inte blir
en bankskatt. Jag hoppas att han inte kan lita på detta. Om han har rätt i
att han kan lita på det skulle jag gärna vilja veta varför regeringen re-
sonerar på det viset. Varför vill inte regeringen att bankerna skall betala
tillbaka? Det är den ena frågan. Den andra handlar om Nordbanken.
Det har ju funnits förslag om att via åtgärder som gäller Nordbanken
finansiera det här anställningsstödet. Jag vill säga att Vänsterpartiet
tycker att Nordbanken skall vara kvar i statlig ägo. Vi tycker dessutom
att regeringen borde använda Nordbanken till att föra en offensiv ränte-
sänkningspolitik och på det sättet få i gång konkurrensen inom bankvä-
sendet. Det står stilla i dag. Många beklagar det. Det beror på att det är
en sådan maktkoncentration. Man konkurrerar inte fast man borde det.
Jag vet att Ingvar Carlsson också vill ha sänkta räntor. Varför kan
då inte ägarinflytandet användas till att få i gång en konstruktiv ränte-
sänkningspolitik?
Anf. 37 Statsminister INGVAR CARLSSON (s) replik
Herr talman! När det gäller bankfrågan tror jag att minsta eftertanke
gör att man inser att det inte riktigt är så lätt som Gudrun Schyman
framställer det. Det är inte särskilt länge sedan hela bankväsendet hota-
de att gå över styr. Vi fick gå in med stora insatser och garantier för att
förhindra att hela systemet kapsejsade. Då är det inte möjligt att efter
en mycket kort tid tro att bankerna vadar i pengar och att vi skulle
kunna lösa en stor del av de statsfinansiella problemen genom att ta ut
avgifter eller skatter.
Sanningen är dessutom den att vi har gått in med de stora pengarna,
nästan hela beloppet, när det gäller Gotabanken och Nordbanken, där
vi har ett ägarskap. Vi skall naturligtvis se till att vi gottgör staten,
ägaren, så långt det över huvud taget är möjligt. Men det skall ske vid
rätt tidpunkt, då vi vid en försäljning t.ex. får ut det mesta möjliga.
Det andra som vi gör är att vi håller på att förbereda en avgift på
banksystemet för att värna om framtidens bankkunder. Det kommer att
byggas upp en fond på ungefär 10 miljarder kronor, Gudrun Schyman.
Det är inga små belopp. Men det gäller att göra detta successivt, så att
det inte skapas problem ur stabilitetssynpunkt. Det slår tillbaka mot
låntagare och långivare.
Det tredje som skall göras är att vi skall se till att konkurrensen i
framtiden fungerar, att det blir ett sådant ägarsystem att det blir en
konkurrens och en nedpressning av ränteskillnaderna.
Detta är tre åtgärder i regeringens politik, och det är en rimlig och
riktig politik.
Det förvånar mig att Vänsterpartiet går emot vår satsning mot ar-
betslösheten. Jag ser dessutom inte att Vänsterpartiet har något bra
alternativ. Detta är en satsning för att människor som annars är arbets-
lösa skall få arbete och att de snabbt skall komma in på arbetsmarkna-
den. Det är nämligen bråttom, Gudrun Schyman. Det är väldigt bråt-
tom. Vi har inte tid att tveka.
Det handlar inte om att vifta bort miljarder. Det handlar om att sti-
mulera företag att nyanställa människor som annars skulle vara arbets-
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Partiledardebatt
45
|
Prot. 1994/95:57 8 februari |
lösa. Det är en klok ekonomisk politik också för samhället. Får vi bara 40 % verkningsgrad av detta kommer pengarna snabbt tillbaka. Gudrun |
Schyman jämför detta med löpande konsumtionsutgifter. Det är mjukt
|
Allmänpolitisk debatt |
uttryckt ett ganska allvarligt tankefel. |
|
Partiledardebatt |
Anf. 38 GUDRUN SCHYMAN (v) replik Herr talman! Pengarna måste tas från någonstans, Ingvar Carlsson. På samma sätt är jag övertygad om att många människor utanför Det är självklart, sunt förnuft: Har man fått hjälp för att hålla sig Så vidare till frågan om konkurrensen i bankerna. Den är bra. Vi Anf. 39 Statsminister INGVAR CARLSSON (s) replik Herr talman! Gudrun Schyman berörde inte med ett ord det faktum Ett sätt att ge tillbaka till skattebetalarna de pengar de har legat ute Vi lägger på en avgift för framtidens låntagare, som skall garantera |
|
46 |
fond på 10 miljarder kronor. |
Det är ett tankefel, Gudrun Schyman, att ställa långsiktiga bespa-
ringar i budgeten mot de engångssatsningar som vi gör i det uppåtgå-
ende konjunkturläget för att sänka arbetslösheten - för att få så många
människor i arbete som möjligt.
Eftersom Vänsterpartiet har varit bra på att ställa upp på att fatta
svåra beslut, förvånar det mig att man inte var med om att göra denna
nya satsning - ett initiativ för att bekämpa arbetslösheten. I vilket fall
som helst kommer det att beröra åtskilliga tiotusentals arbetslösa som
därmed kommer att få ett jobb. Det är god socialdemokratisk politik,
och det är därför vi driver frågan så hårt.
Anf. 40 MARIANNE SAMUELSSON (mp) replik
Herr talman! Det har varit en ganska intensiv debatt. En del har
varit konstruktiva, andra har varit mindre konstruktiva. Jag tycker att
tuppfäktningen mellan herrarna Carlsson och Bildt om vem som ansva-
rar för vad börjar bli något tjatig. Ibland önskar jag att vi som politiker
tar ett större ansvar för helheten under en längre period. Vi är ändå som
människor i ett samhälle delansvariga för det som sker.
Jag gladde mig dock när Ingvar Carlsson sade att rättvis fördelning
är viktig för socialdemokratin. Jag uppfattar detta som att det ger möj-
lighet till att diskutera de fördelningspolitiska förslag som i dag inte är
särskilt rättvisa i bemärkelsen att de svaga grupperna kommer att tving-
as söka socialhjälp. Det finns bättre fördelningsmodeller.
Jag är förvånad över att Ingvar Carlsson säger att ungdomarna inte
skall få KAS. Är man under 20 år får man inte KAS. Däremot har man
varit berättigad till a-kassa om man har arbetat och betalat in till den,
precis som alla andra som arbetar. Jag tycker att det är orimligt av en
socialdemokratisk regering att missgynna den lilla grupp ungdomar,
som kanske är studietrötta och inte vill studera, och som lyckas med
den svåra uppgiften att få ett jobb, och lyckas behålla det under så lång
tid att de kan betala in till a-kassan och alltså är berättigade till arbets-
marknadsstöd. Jag tror att det är fel slag mot fel grupp.
På samma sätt är jag kritisk till förslaget att dra in CSN-kortet. Det
utgör visserligen en kostnad som det kunde finnas skäl att spara in på.
Men samtidigt skall man veta vilken uppgift ur inlärningssynpunkt
CSN-kortet har. Våra ungdomar lär sig att åka tåg och lär sig att an-
vända ett färdmedel som ur miljösynpunkt är positivt. Jag tror att det är
bra för inlärningen att behålla kortet. Jag tillhör dessutom dem som
tycker att det är bra att barnen kan komma hem till mamma och pappa
ibland - även om de har blivit litet äldre.
Jag skulle vilja ha en förklaring angående dessa ungdomssatsningar,
som jag anser är snedvridande ur rättvisesynpunkt.
Jag har en fråga om skatteväxlingen. Det har länge varit tal om en
skatteväxlingskommitté som skulle ta upp framtidsfrågorna. Framför
allt miljöforskare har talat om vikten av skatteväxling ur miljösynpunkt
men också ur arbetsmarknadssynpunkt. Det blir fler jobb. Fortfarande
har vi inte sett att någon sådan kommitté har tillsatts. Det är hög tid.
Jag har en känsla av att den var på gång redan under den borgerliga
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Partiledardebatt
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Partiledardebatt
regeringen. Men det hände inte något då heller, trots Olof Johanssons
tal om vikten av skatteväxling.
Sedan har jag en fråga om kärnkraften. Det sägs att det är dags för
en ny kärnkraftsomröstning. Jag blir mycket upprörd och orolig över
detta. Det kan väl ändå inte vara meningen att bara för att de
ekonomiska konsekvenserna av en avveckling av kärnkraften blir för
höga skall man överväga att behålla kärnkraften? Det var ur
säkerhetssynpunkt som vi bestämde att kärnkraften skulle avvecklas.
Det var vidare ur miljösynpunkt - uranbrytning, avfallsförvaring och
andra frågor är fortfarande inte lösta - som folket beslutade att
avveckla kärnkraften. Jag hoppas att det kravet står kvar. Jag skulle
gärna vilja se ett datum för när avvecklingen skall påbörjas.
Anf. 41 ALF SVENSSON (kds) replik
Herr talman! Jag kan inte låta bli att anknyta litet grand till vad bå-
de Olof Johansson och Lars Leijonborg var inne på. Jag tycker att det
är en generande debatt när vi försöker framställa Sveriges svåra eko-
nomiska situation som om den började i oktober 1991 och att Social-
demokraterna nästan kan svära sig fria från situationen i dag. Alla som
vill vara ärliga vet att Sverige inte har skött sin ekonomi under de se-
naste 20-25 åren. Det är bara att fråga vilken ekonom som helst.
Vi kan nämna årtalet 1950. Från 1950 och framåt har vi inte fått
något nettotillskott på industrijobb.
Om vi hade följt genomsnittet i OECD:s ekonomiska utveckling
från 1970 - det är 25 år tillbaka i tiden - hade Sveriges hushåll i ge-
nomsnitt haft 140 000 mer om året att disponera över och att leva uti-
från.
Det är litet tråkigt att Ingvar Carlsson inte har någon debattid kvar
så han kan gå upp i talarstolen och förklara vad han menar med påstå-
endet att vi utlovar nya statsutgifter. Jag kan ha respekt för att Ingvar
Carlsson inte hinner läsa alla partiers ekonomisk-politiska motioner när
han arbetar i FN och far runt i världen. Men han kan inte få stå här och
säga något som inte är sant och riktigt.
Ingvar Carlsson sade vidare att kds skyller sin tillbakagång i valet
på socialdemokraterna. Och jag tycker att det hade varit oförskämt att
inte tillstå att socialdemokraterna, när de med sina enorma resurser drar
i gång sin väldiga apparat, hade lyckats i något avseende. Avseendet
var ju att pressa kds tillbaka, att stampa oss ur riksdagen. I det avseen-
det lyckades ni till en del med hjälp av era resurser; det måste jag vara
ärlig och säga.
Men det förvånar mig oerhört att Ingvar Carlsson inte kunde ta av-
stånd från en del av de snaskerier som förekom från socialdemokratiskt
håll i valrörelsen, utan i stället bad mig att ta avstånd från vad Expres-
sen sysslar med - precis som om jag hade med den tidningen att göra.
Både Ingvar Carlsson och Mona Sahlin måste förstå att man blir li-
tet förvånad när det rapporteras att applåderna på Socialdemokraternas
valvaka var mer intensiva när kds låg under 4 % än när Socialdemokra-
terna återvann regeringsmakten.
48
Ingvar Carlsson sade vidare: Det var inte vi, utan ni, som inledde
neddragningen i flerbarnstilläggen. Och det är ju rätt! Det har jag aldrig
nekat till. Det var nog så smärtsamt. Men ni socialdemokrater fortsätter
ju med det. Ni kombinerar dessutom det med att sänka barnbidragen
också för de ekonomiskt sämst ställda barnfamiljerna. Ni har tagit bort
vårdnadsbidraget och sänker föräldraförsäkringen. Det är detta sam-
mantaget som gör att man blir så förvånad över det som kallas fördel-
ningspolitik.
Ingvar Carlsson blir irriterad och aggressiv när vi påminner honom
om vad han själv sade under tre år i oppositionsställning. Men det får
han finna sig i att vi erinrar honom om. Knappast någon har här i dag
kritiserat Ingvar Carlsson för besparingar, utan vi erinrar honom om att
han under sin oppositionstid inte ville veta av besparingar. Han röstade
nej till ca 60 miljarder kronor i besparingar. Trots att Socialdemokra-
terna är ett så stort och mäktigt parti och vill ha monopol på det mesta,
måste vi ju ha rätt att bli förvånade över att ni gjort helt om, dvs. vridit
er från 180°.
Det är inte besparingarna som vi är förvånade över utan över den
skepnad som ni har för fördelningspolitiken när det gäller barnbidra-
gen, flerbarnstilläggen, vårdnadsbidraget - som togs bort - och det sätt
som ni behandlat pensionärerna på. Ingvar Carlsson säger att rättvisa är
en hörnsten. Men observera att därefter säger Carl Bildt: Välkomna till
sparbastionen.
Anf. 42 CARL BILDT (m)
Herr talman! Temat för denna debatt har varit sparandet. Vi mode-
rater är bäst på att spara; det visas bl.a. av att jag är den som har mest
taletid kvar. Det vill jag utnyttja till att rekapitulera vad som sagts tidi-
gare. Eftersom Ingvar Carlsson inte har någon repliktid skall jag inte
komma med något som fordrar nya repliker.
Det som inträffat under de senaste fyra månaderna är att socialde-
mokratin valt väg åt vänster. Det blev inte den breda samverkan som
man hade förespeglat under valrörelsen, utan det blev litet av det som
jag med en tillspetsad formulering kallade rödgrön röra. Det blev en
Schyman här och en Schlaug där och en Sundström som försökte över-
leva mitt i det hela. Det blev inte den trovärdiga politik som krävs för
att skapa förutsättningar för de nya jobb som Sverige så innerligt väl
behöver, och som vi måste ha.
Detta är beklagligt. Jag tror nämligen att det kommer att sätta sin
prägel på en betydande del av mandatperioden. Om regeringen gör sig
föreställningen att det går att slingra sig fram och tillbaka alltför
mycket - visst utrymme finns alltid - tror jag att regeringen begår ett
strategiskt misstag som kommer att kosta ganska mycket under ganska
lång tid framöver.
Det som regeringen i sak har åstadkommit är massiva skattehöj-
ningar. Det har man gjort inte bara för företagare, vilket är illa nog,
utan också för samtliga löntagare. Fattig eller rik, ingen har kunnat
undkomma den socialdemokratiska skattechocken. Titta närmare på
lönebeskedet för januari månad! Då ser ni vad det inneburit. Det står
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Partiledardebatt
4 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 57
|
Prot. 1994/95:57 8 februari |
inte en ekonom att uppbringa - utanför LO måhända - som inte anser |
larna och återregleringarna av bl.a. arbetsmarknaden. Det finns inte en
|
Allmänpolitisk debatt |
ekonom som går att uppbringa i Sverige eller i utlandet som inte anser |
|
Partiledardebatt |
som Sverige är så beroende av. Detta innebär dess värre att vi, trots att vi befinner oss i en kraftig Detta illustreras kanske allra tydligast i den diskussion som vi haft Anf. 43 OLOF JOHANSSON (c) Herr talman! Jag fick inget svar av Ingvar Carlsson om kärn- Anf. 44 GUDRUN SCHYMAN (v) Herr talman! Det är två saker jag vill säga. Till Ingvar Carlsson vill Till Carl Bildt vill jag säga att illustrationen av hur moderaterna Avslutningsvis vill jag säga att denna debattform visat sig vara bra. |
|
50 |
na är gjorda. Vi skall ju klara av dem. Eller hur, Ingvar Carlsson? |
Vi skall klara arbetslösheten. Vi skall kunna hålla ett solidariskt
samhälle vid liv, som värderar varje människa lika. Det är ju vår ambi-
tion. Men vi måste också tala om hur framtiden skall se ut, vilka visio-
ner vi ser framför oss, vilka värderingar som skall prägla samhället i
framtiden. Den debatten lyser ofta med sin frånvaro i den här kamma-
ren. Jag försökte ta upp den i budgetdebatten, för att just visa på att
ekonomi inte handlar om bara decimaler, utan också om våra liv och
vår självständighet. Jag hoppas att vi får återkomma.
Anf. 45 MARIANNE SAMUELSSON (mp)
Herr talman! Det är bra att Carl Bildt sparar på taletiden. Jag önskar
att han gjorde det litet oftare och i flera sammanhang. Men det kan vi
diskutera en annan gång.
När man läser Från Riksdag & Departement blir man litet beklämd,
därför att där verkar det som om det vore Carl Bildt och moderaterna
som skulle hjälpa regeringen att få igenom de flesta sparförslagen,
framför allt på den sociala sidan.
Vi i Miljöpartiet har gått före på en mängd områden, och vi tänker
vara föregångare i fortsättningen också. Jag har tittat på de miljöförslag
som vi lade fram i riksdagen 1988 och framåt. En hel del av dem har
gått igenom, trots att de avslogs då. Det har hänt en del på miljöområ-
det, tack vare att vi har funnits med och tryckt på i debatten.
Ingvar Carlsson har inte någon taletid kvar, men jag vill säga till
honom att jag hoppas att han har skissat på förslaget till Skatteväx-
lingskommittén, så att vi kommer till skott och får börja jobba med
skatteväxlingsförslaget. Vi måste få i gång den viktiga åtgärden att
växla skatten på arbete mot skatt på energi och råvaror. Då får vi också
i gång de nya, viktiga framtidsjobben. Då blir det lönsamt med energi-
effektiviseringar och investeringar i energisnåla system. Då blir det
lönsamt att ha folk i arbete, speciellt inom vård och omsorg - som i dag
kostar för mycket och innebär att man inte har råd med personal, trots
att det finns ett behov. Jag önskar att vi skall titta utanför den här kam-
maren, på hur människor har det, och värna om deras miljö och om
vård och omsorg.
Anf. 46 ALF SVENSSON (kds)
Herr talman! Jag tänker inte polemisera, utan jag vill bara under-
stryka ett par punkter i mitt huvudanförande. Jag vill verkligen inte
polemisera, utan jag sade att vi alla nu borde se till att vi kan komma
bort från det som vi möter i tidningarna jämt och ständigt, dvs. att
människor inte får den vård de har rätt till och den omsorg de behöver.
Vi vet väl alla att den typen av reportage och skriverier alltid har fun-
nits och kanske alltid kommer att finnas, men det finns ändå tendenser
här och var - vi behöver inte kasta skulden på någon - som gör att
detta måste tas ffam mer i aktualitetens ljus. Det är naturligtvis ingen
rim och reson i att cancersjuka eller barn som behöver operationer skall
skjutas åt sidan eller få vänta.
Jag vill återigen understryka att jag inte lägger skulden på någon,
utan jag menar att vi måste klara av detta tillsammans. Väldigt mycket
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Partiledardebatt
51
|
Prot. 1994/95:57 8 februari |
av det vi har talat om här i dag handlar om friska, aktiva människor, om |
andra, svaga grupper, som inte får hamna vid sidan om.
|
Allmänpolitisk debatt |
Herr talman! Vi vet att Sverige är mer än statsbudgeten. Sverige är |
|
Partiledardebatt |
gäller ekonomi. Något som rör sig för närvarande ute bland svenska Jag tror - ni får naturligtvis ha en annan mening - och många |
|
Skattepolitik m.m. |
Skattepolitik m.m. Anf. 47 BO LUNDGREN (m) Herr talman! Låt mig inledningsvis lägga till rätta ett inlägg av Ing- Jag tycker också att det fungerade väldigt bra under den tid som vi Gudrun Schyman talade om bankskatt. Får jag bara konstatera att Det är egentligen förvånansvärt, när man lyssnar på partiledardebat- |
|
52 |
som har skett sedan socialdemokraterna trädde till för några månader |
sedan. Han gör det i en miljö som präglas av en kontinuerlig ränte- och
valutakris. Han gör det i ett läge när arbetslösheten 1998 skulle vara i
storleksordningen 10 %, även om regeringens sannolikt alltför optimis-
tiska prognoser slår in. Detta är ingen anledning till självbelåtenhet.
Tvärtom är det en anledning till självkritik.
Om det nu är så att regeringen för en riktig politik, vad är det då
som gör att investerare i Sverige och utomlands fortfarande har ett så
stort misstroende? Jo, det beror på att man har en bristande insikt om
några saker.
För den innevarande mandatperioden har den ekonomiska politiken
två viktiga uppgifter, som är varandras förutsättningar. Den ena uppgif-
ten är att sanera de offentliga finanserna, och den andra är att skapa
förutsättningar för de hundratusentals nya jobb i den privata sektorn
som kan eliminera risken för långtidsarbetslöshet och ge dagens arbets-
lösa jobb. De uppgifterna är varandras förutsättningar, därför att om de
offentliga finanserna inte saneras blir räntan inte så låg att vi får till-
räckligt mycket investeringar i nya jobb.
Om vi inte jobbar med en politik som ger förutsättningar också i
övrigt för de nya jobben, klarar vi inte saneringen av de offentliga
finanserna. Det blir besvärligare och jobbigare och skulle kräva längre
tid och mer besparingar.
Det gäller alltså att ha en riktig och rejäl omfattning på budgetför-
stärkningarna, och där har vi tyvärr anledning att se att regeringen
ligger i underkant.
Men lika viktigt som att omfattningen är tillräcklig och ger margina-
ler, är att man har en riktig inriktning. Det problem vi har i Sverige är
inte att skatterna är för låga. Det är att utgifterna på den offentliga sidan
är för stora. De är ungefar 70 % av vår samlade ekonomi, och skatterna
är drygt 50 %. Redan där ser man ju att problemet är de stora utgifter-
na, inte att skatterna är alltför låga.
Men det är också så, att om man skulle välja skattehöjningsvägen -
vilket regeringen har gjort genom att höja skatten på arbete kraftigt -
blir det färre jobb.
Det är ju därför som ni emellanåt höjer skatten på alkohol och tobak
- det är alltså för att hålla konsumtionen nere. Det kan bli en del
smuggling och hembränning som följd av detta. Men höjd skatt på
arbete ger färre riktiga jobb, möjligen en del svartjobb, vilket ingen
tjänar på. Höjd skatt har den effekten.
Höjd skatt på kapitalbildning och investeringar ger färre investe-
ringar och mindre kapital att satsa på företagen, och det är sådana
skattehöjningar som gör att man inte har tillräckligt med förtroende för
regeringens ekonomiska politik. Mot den bakgrunden är det viktigt att
nu skapa en insikt - förhoppningsvis också hos regeringen, även om det
förefaller svårt - om just vikten av att de här två målen samverkar. Det
skulle vara intressant att höra vad Lars Hedfors, som ju företräder re-
geringen i det här avseendet, har att säga om detta. Trots att ekonomin
verkligen är ett viktigt debattämne har riksdagens talmanskonferens
bestämt att vi inte skall ha någon särskild debatt om den ekonomiska
politiken, vilket är mycket märkligt i sig. Det kunde då vara intressant
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Skattepolitik m.m.
53
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Skattepolitik m.m.
54
att höra Lars Hedfors resonera litet bredare kring mina invändningar
när det gäller kombinationen av sanering av offentliga finanser och
förutsättningar för att skapa nya jobb.
I det senare fallet har socialdemokraterna en politik som innebär att
vi konserverar massarbetslöshet, som många ekonomer och debattörer
har sagt. Vi moderater för däremot en politik som genom undanröjda
skattehöjningar på arbete och eget kapital skapar förutsättning för att
eliminera långtidsarbetslösheten.
Anf. 48 ROLF KENNERYD (c)
Herr talman! Det svenska näringslivet befinner sig nu i ett expansivt
skede. Det beror dels på en pågående konjunkturuppgång, framför allt i
exportsektorn, dels på den tidigare borgerliga regeringens åtgärder för
att stärka den svenska konkurrenskraften. Sådana åtgärder har bl.a.
vidtagits inom skatte- och avgiftsområdet, exempelvis sänkta arbetsgi-
varavgifter.
Efter höstens regeringsskifte har den socialdemokratiska regeringen
genom sin återställararsenal med Vänsterpartiets hjälp genomdrivit
väsentliga försämringar framför allt för de små företagen. Det gäller
t.ex. höjda arbetsgivaravgifter och slopad kvittningsrätt. Dessa försäm-
ringar för småföretagen och övriga företag kommer att försena och
dämpa den pågående konjunkturuppgången, och det finns risk för att
den inom vissa sektorer helt kommer av sig. När uppgången så små-
ningom förbyts i en konjunkturnedgång kommer skadeverkningarna av
den försämrade konkurrenskraften att bli än mer kännbara.
Självklart kommer effekten för sysselsättningen av regeringens för-
sämringar att bli negativ. Arbetslösheten kommer att förbli högre än
den annars skulle ha varit under pågående högkonjunktur. Det ter sig
närmast patetiskt att regeringens stora och praktiskt taget enda arbets-
marknadspolitiska åtgärd är bredsådd av sänkta arbetsgivaravgifter för
företag som anställer arbetslösa, sedan man dessförinnan genom en
generell höjning av arbetsgivaravgifterna försämrat möjligheterna för
alla att nyanställa. Vari ligger logiken i detta beteendemönster, Lars
Hedfors, och för övrigt numera också Roy Ottosson?
Från Centerpartiets sida är vi angelägna att inte skapa alltför stor
ryckighet i de skattemässiga förutsättningarna i det korta tidsperspekti-
vet. Vi är därför försiktiga med ”reåterställare”, dvs. återställare av
regeringens återställare på skatteområdet. Men med hänsyn till före-
tagsbeskattningens betydelse för sysselsättning och välfärd har vi ansett
det nödvändigt att återställa bl.a. kvittningsrätten och reglerna för åter-
föring av skatteutjämningsreserv, den s.k. SURV:en.
Vi föreslår vidare en sänkning av arbetsgivaravgifterna med 7 mil-
jarder kronor, som riktas huvudsakligen mot småföretagen genom att
sänkningen föreslås gälla vad vi kan kalla en bottenplatta, bestående av
en lönesumma motsvarande en genomsnittslön för tio anställda per
koncern eller företag. Härigenom kommer sänkningen i och för sig alla
till del, men den får den absoluta tyngdpunkten i småföretagssektorn.
Det är viktigt från regionalpolitisk synpunkt, framför allt därför att det
är där som småföretagen är ryggraden i näringslivet.
Herr talman! Centerns enträgna pionjärarbete för en skattesväxling,
dvs. ökade avgifter på miljöstörande verksamheter och sänkta skatter
på arbete, börjar nu ge resultat. Även partier som tidigare tagit avstånd
från - ja, ibland t.o.m. förhånat - våra idéer och förslag pläderar nu för
mer skatteväxling. Ändå går det trögt med genomförandet. En orsak är
självfallet att ett snabbt genomförande kan rubba konkurrensläget i
förhållande till andra nationer. Det är därför viktigt att vi kan medverka
till en något så när parallell utveckling i våra konkurrentländer, främst
inom EU.
Vi anser det därför vara bekymmersamt att Europeiska unionen i
varje fall inte nu synes kunna ta sig samman och komma fram till en
gemensam uppfattning i frågan om skatteväxling. Det får emellertid
inte hindra oss från att ensidigt ta steg i denna riktning. Vi föreslår
därför införande av koldioxidavgifter och uranskatt till ett sammanlagt
belopp av 5 miljarder kronor för att tillsammans med av regeringen
aviserade 2 miljarder till förbättringar i företagsbeskattningen ge möj-
lighet till den tidigare redovisade sänkningen av arbetsgivaravgiften.
Vi kommer också, framför allt genom vår EU-parlamentariker Karl-
Erik Olsson, att kraftfullt verka för att EU-länderna bryter sin förlam-
ning i skatteväxlingsfrågan och börjar ta steg i rätt riktning. I en första
omgång får ansträngningarna inriktas på att förmå så många länder som
möjligt att i likhet med oss ta ytterligare sådana steg för att i nästa fas
kunna nå full enighet.
En del EU-länders obeslutsamhet och motstånd mot skatteväxling
får absolut inte tas till intäkt för passivitet från vår sida. Vi måste våga
ta egna steg i önskad riktning och dessutom förmå likasinnade länder
att också våga ta sådana steg. Kan vi i det arbetet räkna med stöd från
de partier som numera säger sig eftersträva en sådan utveckling och
vars representanter har taletid i kammarens talarstol?
Anf. 49 BO LUNDGREN (m) replik
Herr talman! När det gäller kritiken av regeringens politik och när
det gäller inriktningen av den alternativa politik som kan ge de nya
jobben föreligger det inte stora skillnader mellan mig och Rolf Ken-
neryd. Jag kan dock konstatera att det behövs klarlägganden i några
avseenden.
När det gäller den extra skatten för de mindre företag som driver sin
verksamhet i aktiebolagsform föreslår Centern inte att man skall ta bort
dubbelbeskattningen omedelbart. Jag vill bara klara ut att det ju inte
kan vara så att Centern i likhet med Socialdemokraterna menar att det
bör finnas en dubbelbeskattning.
Den andra saken är allvarligare och rör just kapitalförsörjningen för
mindre företag och problemen med kompletteringen till det egna kapi-
talet, nämligen det lånade kapitalet. Om jag skall tolka Centern på den
punkten menar man att vi bör överväga någon form av bankskatt. En
bankskatt innebär de facto att man inför en extra kostnad som vältras
över på kunderna och leder till ökade kostnader för den som lånar eller
minskad förräntning för den som sätter in pengar på bank.
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Skattepolitik m.m.
55
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Skattepolitik m.m.
Jag skulle vilja be Rolf Kenneryd att utveckla varför en bankskatt
skall införas, om nu Centern menar att det skall ske. Jag har hört Olof
Johansson säga att det bankstöd som har gått ut skall betalas tillbaka.
Det gäller i så fall bara några få banker. Bankstöd har t.ex. inte gått till
Östgöta Enskilda Bank. Huvudägaren Fredrik Lundberg har satt in
600-700 miljoner - jag tror att det är detta belopp det rör sig om - utan
att diskutera insatser från staten. Sparbanken Gripen i Ängelholm har
aldrig legat staten till last eller förorsakat några problem.
Det skulle vara intressant att höra vad det finns för motivering till
att införa en skatt som försämrar kreditförsörjningsmöjligheterna.
Anf. 50 ROLF KENNERYD (c) replik
Herr talman! När det gäller dubbelbeskattningen vill jag säga att vi
har samma principiella uppfattning som tidigare. Att vi nu inte föreslår
en ”reåterställare” även på detta område har jag redan principiellt be-
rört. Jag skall därför inte lägga mera tid på det.
Beträffande förslaget om bankskatt har jag personligen stor förstå-
else för den breda opinion som kräver detta. Jag har emellertid tillräck-
ligt med insikt i hur en sådan skulle verka om den skulle realiseras. Jag
skall därför be att få avstå från att kommentera det förslag som mitt
parti har lagt fram i detta avseende.
Anf. 51 BO LUNDGREN (m) replik
Herr talman! Jag konstaterar - vilket jag tycker är viktigt för dis-
kussionen både i dag och i framtiden - att vi i grunden har samma
uppfattning när det gäller beskattning av kapitalbildning och eget kapi-
tal. Det är ganska bra att veta det. Det finns andra som har en diamet-
ralt motsatt principiell uppfattning. Jag har naturligtvis också respekt
för om Rolf Kenneryd inte vill diskutera det här.
Låt mig då bara mycket kortfattat säga att jag har en mycket stor
förståelse - man kan säga att jag har suttit mitt i smeten - för den opi-
nion som kräver att det som inträffade i banksektorn måste hanteras på
något sätt. Självklart skall återbetalning ske. Det har vi båda talat om.
Det viktiga är att vi får en sådan debatt att åtgärderna blir realistiska
och rimliga. Det gäller att se till att få tillbaka så mycket som möjligt av
Nordbanken, Securum och Retriva när de företagen, som utflöde av
främst statens dåliga handlag med bankverksamhet, avvecklas. Jag
hyser för egen del gott hopp om att större delen av det utbetalda stödet
kommer att kunna tas tillbaka.
Debatten i övrigt har kommit litet snett. Det har blivit en känsla av
att alla banker har fått stöd. Den bankgaranti som infördes är ingen
garanti som i första hand har gällt bankerna som sådana. Men stabilite-
ten i betalningssystemet har lett till att vi har kunnat få upplåning från
de svenska bankerna i utlandet och i Sverige till så låga kostnader ge-
nom bankgarantin att vi inte fick ännu större räntemarginaler och ännu
större kostnader för företag och hushåll i Sverige. Därmed har alla i
realiteten haft nytta av den här statsgarantin, som vi fattade beslut om i
bred enighet här i riksdagen.
56
Om man lägger en särskild skatt på vissa vidgas räntemarginalerna i
stället för att krympas. Det skapar dessutom en osäkerhet om huruvida
Sverige åter skall gå tillbaka till 80-talspolitiken med särskilda vinst-
skatter med alla de problem det skulle leda till för investeringar. Men
jag har all respekt för Rolf Kenneryd.
Anf. 52 ROLF KENNERYD (c) replik
Herr talman! Jag vill trots allt göra två korta tillägg till den diskus-
sion som pågår om att återföra pengar från banksektorn till staten som
ersättning för den hjälp som bankerna har fått.
Det förtjänar att noteras att nuvarande Nordbanken och dess fastig-
hetsbolag har erhållit 64 av de 65 miljarder som har utbetalats av
skattemedel. Jag när förhoppningen att vid den kommande försäljning-
en av Nordbanken och så småningom också av fastighetsbolaget skall
merparten av dessa pengar kunna återtas.
Det måste ändock på sakliga grunder konstateras att även den breda
allmänheten har haft nytta av det bankstöd som har utgått. Låt oss göra
tankeexperimentet att ett sådant stöd icke hade utgått vid det tillfälle
det utgick. Vilka skulle effekterna ha blivit för den breda allmänhetens
möjligheter att bibehålla värdet på besparingar och att ta del av de lån
som banksektorn utger?
Anf. 53 ISA HALVARSSON (fp)
Herr talman! Genom att i så hög grad välja att försöka sanera bud-
geten med höjda skatter på arbete och på risktagande så försvårar rege-
ringen möjligheterna till nya jobb och minskad arbetslöshet. Genom att
man väljer återställarpolitik försämras förutsättningarna för den nöd-
vändiga expansionen i näringslivet.
Skattesystemets utformning spelar en stor roll när det gäller männi-
skors beteende. T.ex. när man för ca 25 år sedan övergav sambeskatt-
ning av makar och införde individuell inkomstbeskattning, resulterade
det i kraftigt ökade ekonomiska incitament för kvinnor att skaffa egna
inkomster. Det blev också startpunkten för en kraftig ökning av för-
värvsfrekvensen för kvinnor. I dag är kvinnornas förvärvsfrekvens i det
närmaste lika hög som männens. Nu gäller det att också få kvinnor att
bli företagare.
Många trivs bra med att vara anställda och har ingen längtan efter
något annat. Men andra vill hellre arbeta i egna företag, och de måste
få pröva sina vingar.
Arbetslösheten är oacceptabelt hög. Men att, som många högerkraf-
ter vill, återgå till 5O-talets sambeskattning och hemmaffusystem eller
att skapa ett B-lag på arbetsmarknaden, löser inte arbetslöshetsproble-
met på ett acceptabelt sätt. Det gör man inte heller med socialdemokra-
ternas misstro mot företagare och 80-talets ensidiga satsningar på tra-
ditionella storföretag.
Det är nödvändigt att kvinnor kommer att svara för en allt större del
av det framtida nyföretagandet.
Faktum är att om kvinnor började driva företag i samma utsträck-
ning som män gör, så skulle Sverige få 270 000 nya företag. Om alla
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Skattepolitik m.m.
57
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Skattepolitik m.m.
58
dessa företagare sedan anställde bara en - säger en - person var, så
skulle arbetslösheten försvinna.
Inga företag startas eller drivs av sig själva. Det räcker inte att tala
väl om företag. Det krävs också respekt och uppskattning av företagare
samt förståelse för att företagarna är människor av kött och blod som
satsar i något så osäkert som ett eget företag. Det handlar om samhäl-
lets attityd. Här måste socialdemokraterna tänka om - som så många
poängterat. Lars Leijonborg hänvisade t.ex. nyss till vad Göran Skytte
skrev i Aftonbladet.
För att knäcka massarbetslösheten behövs en massiv satsning på
småföretagandet inom den privata sektorn. Det är bara så vi kan skapa
nya jobb. Det är bara så vi kan få in alla de pengar som behövs för att
upprätthålla den service och omsorg som vi vill finansiera gemensamt.
Därför måste vi också i betydligt större utsträckning underlätta för alla
de kvinnor som vill och kan starta företag och expandera inom tjänste-
sektorn - inte som några underdåniga husor utan som stolta och fria
professionella företagare.
Kvinnor och män har traditionellt olika referensramar, olika behov
och idéer, på grund av de olika roller vi har haft tidigare. Nu är dessa
roller passé, men fortfarande är regelverket format av män - för män.
Kvinnor utgör inte någon homogen grupp. Det är dags för ett köns-
neutralt sätt att se på företagande och skatter.
I förmögenhetsbeskattningen finns en verklig kvarleva av den för-
åldrade syn på kvinnor som förr genomsyrade samhället, nämligen
sambeskattningen av förmögenhet. Denna föråldrade, orättvisa och
ojämställda sambeskattning måste avskaffas.
Skatteförvaltningen skulle slippa lägga ned onödig tid på att ta reda
på vem som bor med vem, vem som har eller har haft barn med vem
eller vem som råkar bo ihop med någon som denne tidigare varit gift
med.
Familjerna ser inte ut som förr. En man och en kvinna med var sitt
barn från ett tidigare förhållande särbeskattas ända tills de får ett ge-
mensamt barn då helt plötsligt alla fem sambeskattas utan hänsyn till
barnens övriga föräldrars förmögenhetssituation.
Det finns inga fördelningspolitiska skäl att ha kvar denna sambe-
skattning som bygger på tanken att kvinnan är ett bihang till mannen.
Dessutom är sambeskattningen en ren kostnad för samhället. Den måste
bort!
Kvinnor är oftast försiktigare än män. De vill börja företagandet i
liten skala och inte skuldsätta sig så mycket. Den borgerliga regeringen
införde en begränsad kvittningsrätt mellan inkomst av tjänst och under-
skott i rörelse för att underlätta nyföretagande. Den kvittningsrätten har
Socialdemokraterna tagit bort. Vi menar att den rätten skall återinföras.
Den är viktig för att presumtiva företagare skall våga kasta loss i litet
lagom takt vid sidan av annan anställning, en möjlighet att få pröva sina
vingar med litet av skyddsnät kvar.
Det är viktigt att utgå från kvinnors verklighet och vardag, att forma
regelverket efter den verklighet som i dag råder för kvinnor och män
som försöker dela ansvaret för såväl försörjning som familj. Därför
menar vi att småbarnsföräldrars hämtning och lämning av barnet på
dagis eller hos dagmamma, dvs. den restid, restidsvinst eller behov av
bil, skall bedömas som berättigande till reseavdrag.
Fru talman! Det är enligt min mening ett otidsenligt synsätt att inte
ta hänsyn till att barn måste hämtas och lämnas på dagis, och det måste
ändras.
Anf. 54 BO LUNDGREN (m) replik
Fru talman! Jag känner mig litet frågvis i dag. Det var en sak som
jag blev litet förundrad över. Isa Halvarsson talade om att högern eller
motsvarande grupper ville att det skulle finnas B-lag på arbetsmarkna-
den. Jag skulle gärna vilja att Isa Halvarsson utvecklade det.
Vi är väl överens om att alla jobb som finns i dag på arbetsmarkna-
den eller som kan komma på arbetsmarknaden är jobb som är heder-
värda och som helst skall kunna utföras på ett sätt så att man kan leva
på den lön man får för arbetet. Jag är litet frågande när det gäller reso-
nemanget kring B-lag och undrar vad det egentligen är.
Anf. 55 ISA HALVARSSON (fp) replik
Fru talman! Det förvånar mig att Bo Lundgren inte har tagit del av
den debatt som rasade i somras där många nationalekonomer och andra
debattörer som jag betraktar som högerkrafter utvecklade att man hellre
ville ha en B-lön än en a-kassa, eller hur man uttryckte det.
Man menade att man skulle få till ett system med arbeten som löna-
de sig så dåligt att inte en enda av dessa debattörer skulle kunna tänka
sig att leva med det.
Anf. 56 BO LUNDGREN (m) replik
Fru talman! Orsaken till min fråga är att debatten om hur vi skall få
fram nya jobb är synnerligen viktig. Vi måste fundera kring nya sekto-
rer. Det finns en hel del arbeten som i dag inte blir utförda därför att
det kostar för mycket att anlita någon för att utföra arbetet.
Det kan exempelvis gälla reparationer av hus. Det kan vara fråga
om hushållsarbete av olika slag där det med de skatteregler som vi har
och den höga skatten på arbete är för dyrt att över huvud taget anställa
någon. Den typen av arbete är såvitt jag förstår fullt legitim.
Det arbetet pågår för fullt i dag. Här i riksdagen är det många som
ägnar sig åt att se till att vi har rena och prydliga lokaler. Det är ett
hedervärt och bra arbete. Det är naturligtvis inget fel om den typen av
arbete eller husreparationer också sker inom den privata sektorn.
Det är synnerligen viktigt att vi politiker är lyhörda och verkligen är
beredda att inte diskriminera någon. Det värsta uttryck jag har hört i
skattedebatten under de senaste åren är ”pigavdrag”. Man har diskute-
rat avdrag för att kunna få fram fler jobb i en sektor som redan existe-
rar. Den som använder den beteckningen diskriminerar alla de män och
kvinnor som redan i dag arbetar med den typen arbetsuppgifter i den
offentliga sektorn.
När det gäller löneskillnader och motsvarande borde Isa Halvarsson
och jag vara överens om att om det är ett rimligt arbete är det bättre om
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Skattepolitik m.m.
59
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Skattepolitik m.m.
60
de arbetslösa får ett arbete. Sedan får man försöka hantera den ekono-
miska standarden på annat sätt. Det är rimligt att delvis ha ett arbete, ett
halvtidsarbete eller vad som helst, än att helt vara sysslolös. Det är inte
bra för individen, och det kostar väldigt mycket för alla andra.
Det vore rimligt att unyttja de möjligheterna och ta del av den de-
batt som syftar till någonting positivt.
Anf. 57 ISA HALVARSSON (fp) replik
Fru talman! Jag är glad att kunna konstatera att Bo Lundgren tar
avstånd från att man skall skapa ett B-lag på arbetsmarknaden. Jag
använder inte ordet pigdebatt. Också jag tycker att det var en väldigt
fånig och nedlåtande debatt.
Kvinnor skall kunna satsa och starta nya tjänsteföretag. En stor del
av dessa kan finnas inom området städfirmor, tvätterier, möjligheter att
stryka, osv. Det är den typ av tjänsteföretag som kan dyka upp. Det
finns ingen anledning att se ner på sådan verksamhet. Jag menar också
att man skall kunna ha möjlighet att betala för sådana tjänster utan att
man för den skull skall ha skatteavdrag.
Det är där Bo Lundgren och jag i så fall skiljer oss. Jag tycker att
det är viktigt att vi har låga skatter så att vi har möjlighet att köpa
tjänster.
Anf. 58 LARS BÄCKSTRÖM (v)
Fru talman! Man kan använda skattepolitik för att uppnå många
syften. Men alla försök är inte lika effektiva. Ingen kan dock förneka
att höja skatter är ett verksamt medel mot underskott. Därför har
Vänsterpartiet föreslagit och drivit igenom skattehöjningar.
Att däremot tro att massiva skattesänkningar är en säker väg till fler
jobb är just en fråga om tro utan något stöd i praktiska erfarenheter. Att
dessutom tro att man kan sänka skatterna utan att försämra statsfinan-
serna är inte bara tro, det är nyliberal fundamentalism. De politiker som
lovar sådant är sådana som kan lova att växla en tia i tre femmor. Det
är politikens blå dunster.
Socialdemokraterna har nu insett att det behövs väsentliga skatte-
höjningar för att minska underskotten. Regeringen har när det gäller
omfattning av skattehöjningarna i praktiken nära anslutit sig till den
politik som Vänsterpartiet redovisade i januari 1994. Det noterar jag
som Vänsterpartist med stor tillfredsställelse. Inte för att vi i Vänster-
partiet gillar skattehöjningar, men för att vi inte vill se en fortsatt ur-
holkning av den offentliga ekonomin. Av samma anledning har vi ställt
upp på en rad besparingar. Det finns en samsyn mellan regeringen och
Vänsterpartiet om i vilken takt statsfinanserna skall saneras.
Men det finns också skillnader. Vi menar att det behövs något
mindre besparingar och något större skattehöjningar för att tillgodose
rimliga krav på fördelningspolitik och miljöhänsyn. Därför har vi före-
slagit ökade skatteinkomster på netto 9 miljarder. Av detta går 2 mil-
jarder åt till att finansiera resterande delar av EU-avgiften, och 7 mil-
jarder använder vi för att minska sparbetingen. Därmed kan vi bättre
värna välfärd och fördelningskrav.
De nya skattehöjningarna drabbar inte alla och envar. Våra förslag
belastar de som har höga inkomster och som bevisligen klarar att spara
stora belopp. Vi föreslår att en mycket låg bolagsskatt höjs till 30 %.
Men totalt sett ökar vi inte skatteuttagen på företagen. Vi tar konkreta
steg i riktning mot en miljöinriktad skatteväxling.
Vi föreslår sänkt skatt för dem som har de lägsta inkomsterna. Det
behövs som en kompensation för de sparåtgärder som genomförs.
Vi föreslår sänkt skatt för de företag som vågar möta framtiden med
försök att korta arbetstiden. Vi föreslår en skatterabatt för investeringar
i mindre företag, och vi riktar en direkt skatterabatt till alla egenföreta-
gare, de verkliga småföretagen.
Vi har ett radikalt och realistiskt skatteförslag som ingår i en an-
svarsfull helhet för att sanera statsfinanserna och bekämpa arbetslöshe-
ten, och göra det med omsorg om miljö och jämställdhet. En politik för
att skapa och dela det goda.
Men jag påstår inte att vi har alla lösningar. Jag och Vänsterpartiet
är beredda att möta andras förslag. Vi har enats flera gånger med Soci-
aldemokraterna, och vi är beredda att göra det igen. Uppgörelsen mel-
lan Socialdemokraterna och Miljöpartiet om att spendera 7 ofinansie-
rade miljarder utan eller med högst tveksamma effekter på sysselsätt-
ningen hoppas jag var ett tillfälligt avsteg från Socialdemokraternas
utfästelse om budgetdisciplin.
Men det finns kanske också andra krafter där vi kan söka samsyn.
Tyvärr tror jag att det är svårt. Moderaterna har ställt sig i en särskild
specialklass. De lovar att sanera statsfinanserna med 7 miljarder sam-
tidigt som de vill sänka skatten med drygt 30 miljarder på helåret och
uppemot 50 miljarder under budgetåret. Det är ett prov på konsten att
lyfta sig själv i håret.
Folkpartiet går i samma riktning och sänker skatten med 15 miljar-
der och höjer den med 5. Det blir en nettosänkning med 10. Trots det
lovar man en budgetförstärkning på 17 miljarder.
Miljöpartiet är nästan lika kreativt och föreslår skattehöjningar på
30 miljarder och sänkningar med 37 miljarder. Det blir således en
skattesänkning med 7 miljarder. Trots det skall man förbättra saldot
med 12 miljarder.
Kds är litet mer modesta. De vill bara sänka skatten med 12 miljar-
der och höja med 9,5. Det är alltså ett minskat uttag med 3 miljarder,
men man skall förbättra saldot med 2.
Fru talman! Centern skiljer sig litet grand från den gamla fyrklö-
vern. De föreslår en skattesänkning med 8 miljarder och höjningar med
11,5. Det gör att man stärker statsfinanserna med 3,5 miljarder. Man
nettosparar 10 så att saldot blir 13 hävdar man.
Min fråga till dessa partier är: Hur klarar ni att minska inkomsterna
och ändå minska underskotten?
Lösningen är ju att ni vill spara så mycket mer än regeringen och
Vänsterpartiet. Med redan regeringens sparåtgärder slår ju väldigt hårt.
Även våra sparåtgärder slår hårt. De slår så hårt att finansministern har
vunnit Dagens Nyheters tävling där man utser årets piraya i en läsarom-
röstning. Men om ni fick förverkliga er politik med skattesänkningar
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Skattepolitik m.m.
61
|
Prot. 1994/95:57 8 februari |
för dem som tjänar bra och än hårdare besparingar skulle ni med lätthet |
Mitt råd till er är att ni slutar gå i stim när det gäller attacker på väl-
|
Allmänpolitisk debatt |
färden. Sätt er ner och diskutera en rimlig fördelningspolitik! Ta steg |
|
Skattepolitik m.m. |
minska skattesubventionerna för det privata pensionssparandet! De Sedan tror jag nog att vi i Vänstern, Centern, Miljöpartiet och kds Anf. 59 BO LUNDGREN (m) replik Fru talman! Jag skulle egentligen vända mig till Lars Hedfors och Han har inte den ringaste förståelse för vad som krävs för att få Anf. 60 ANDRE VICE TALMANNEN Repliken avser Lars Bäckström. Anf. 61 BO LUNDGREN (m) replik Fru talman! Jag är fullt medveten om det, och repliken gäller ju just Lars Bäckström säger att det finns de som anser att de kan växla en Lars Bäckströms stora misstag är att han sätter likhetstecken mellan Det är ju sämre att välja en felaktig väg och höja skatter på ett sätt Vi har fått extra höga skatter på kapitalbildning när vi i stället be- |
|
62 |
höver få fram privat kapital för att få fram jobb i de företag som finns |
och som skall växa och i de företag som ännu inte finns men som måste
växa fram.
Anf. 62 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik
Fru talman! Jag förstår hur en uthållig tillväxt skall skapas. Det
skall ske genom att vi får en större efterfrågan i ekonomin. De bespa-
ringar ni gör tvingar människor att minska sin efterfrågan. Ni slår hårt
mot transfereringar och de människor som i många fall lever på transfe-
reringar.
Den kvot som Bo Lundgren talar om verkar ju dramatisk, men det
är ett falskt och förledande resonemang. Bo Lundgren vet att det fak-
tum att utgiftskvoten är hög i Sverige beror på att vi har beskattade
transfereringar. Det är en skillnad vi har. Detta är en falsk jämförelse.
Det finns många expertrapporter som visar detta. Men tillväxt får vi om
vi håller uppe en effektiv efterfrågan. Och inte bara genom det, utan
också genom att satsa på forskning, utbildning och bättre infrastruktur.
Moderaterna skär ner på dessa områden. De avvisar regeringens
förslag på 1 miljard till utbildningssatsningar. Sedan drar de ner ytterli-
gare. Ni skär ner 3,5 miljarder i utbildningssatsningar. Samtidigt talar
ni om att ni vill satsa på Europas bästa skola, men ni skär ner anslagen.
Ni talar om att ni vill satsa på ett IT-samhälle, dvs. informationstekno-
logi, men ni satsar inga pengar på sådana åtgärder. Det enda ni gör är
att ni skär ner och försämrar hushållens disponibla inkomster. Samti-
digt förbättras de disponibla inkomsterna för vissa hushåll, nämligen
för dem som spar mycket.
Underskottet i den offentliga ekonomin är ungefar 200 miljarder
1995. Hushållen har ett finansiellt sparande på 80 miljarder, och i före-
tagssektorn finns 127 miljarder i det finansiella sparandet. Sverige är
således icke i obalans som land. Det är statens ekonomi som är i oba-
lans. Men ni försöker bokföra bort statens problem med trollerikonster.
Anf. 63 BO LUNDGREN (m) replik
Fru talman! Nu försöker Lars Bäckström skärpa till debatten. Vi fö-
reslår ju utgiftsneddragningar som är klart större än de skattesänkningar
vi föreslår. Det är ju det kritiken från talarstolen gällde.
Lars Bäckström och jag har olika uppfattningar om hur mycket man
måste hantera i budgetförstärkningar för att sanera statens finanser. Låt
oss välja en rund summa, t.ex. 50 miljarder, i ett visst läge. Då är frå-
gan om 50 miljarder i skattehöjningar är det samma som 50 miljarder i
utgiftsneddragningar. Nej, det är det naturligtvis inte eftersom en vä-
sentlig del i det Lars Bäckström talade om var att vi skulle få nya jobb.
Väljer man att höja skatterna med 50 miljarder, vilket man har
gjort, på nya jobb och på det kapital som är grunden för varje nytt
företag och för varje expanderande företags möjlighet till expansion
blir det precis som med alkoholskatten. Hög skatt leder till mindre vit
konsumtion och mer hembränning och smuggling. Det är den politiken
Lars Bäckström för. Den innebär färre nya jobb och färre företag som
växer. Den leder möjligen till svartjobb och en del annat som inte är till
nytta för samhället. Det är där problemet ligger.
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Skattepolitik m.m.
63
|
Prot. 1994/95:57 8 februari |
Skillnaden mellan en riktig inriktning av budgetförstärkningar och |
på en för hög nivå och värdet på den svenska kronan blir för lågt. Där
|
Allmänpolitisk debatt |
ser vi effekterna av det hela. Om vi får en stärkning av kronan, och därmed lägre inflation genom |
|
Skattepolitik m.m. |
en riktig politik, samtidigt som räntenivåerna går ner motverkas den Anf. 64 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik Fru talman! Det behövs både företag och stat för att det skall funge- Det var ju regeringen Bildts misslyckande som satte fart på eko- När man t.ex. säger sig ha ett 7 miljarder bättre budgetsaldo, har Ni gör också en felräkning när ni vill sänka arbetsgivaravgifterna på Det finns många sådana felaktigheter i er ekonomiska redovisning. Anf. 65 ROLF KENNERYD (c) replik Fru talman! Det var det försök till bevisföring som förekom i in- |
|
64 |
ra. Där sade Lars Bäckström att det enda som är obestridligt när det |
gäller skatteökningar är att de är ett verksamt medel för att förbättra
statsfinanserna. Det är väl en sanning med mycket stark modifikation,
Lars Bäckström.
Framför allt är det en fråga om på hur lång sikt man ser detta. På
kort sikt håller jag med om att det får sådana effekter som Lars Bäck-
ström gör gällande, men det kan sägas vara som att låta sitt vatten i
byxorna - det värmer till att börja med men åstadkommer betydande
kyla inom kort. Risken är uppenbar att det blir så också med de skatte-
höjningar som nu är genomförda, framför allt när det gäller småföreta-
gens möjligheter att upprätthålla och expandera den verksamhet som de
redan bedriver.
Jag har i mitt huvudanförande pekat på att vi temporärt godtar en
del av de skattehöjningar som nu är beslutade och genomförda. Det har
sin grund för det första i att vi tycker att det är oacceptabelt att förändra
de skattemässiga förutsättningarna från tid till annan. För det andra
bedömer vi att de individbeskattningar som nu har beslutats är möjliga
att bära för individer under den pågående högkonjunkturen. Men vi
lägger redan nu ffam förslag om en återgång till tidigare gällande regler
innan den kommande lågkonjunkturer inträder.
Anf. 66 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik
Fru talman! Jag vill om Centerpartiet säga att det är det borgerliga
parti vars syn ligger närmast Vänsterpartiets och Socialdemokraternas
syn. Centerpartiet föreslår faktiskt skattehöjningar för kommande bud-
getår. Därmed skiljer man sig på ett positivt sätt från övriga borgerliga
partier. Jag vet inte om Rolf Kenneryd uppfattar detta som kritik eller
som beröm, men jag konstaterar faktum.
Rolf Kenneryd säger sedan att man senare skall göra något annat,
och det kanske vi skall, men de hemställningar som har gjorts innebär
att Centerpartiet vill höja skatteuttaget. Man har insett att det behövs
både besparingar och skattehöjningar, och det tycker jag är bra. Försla-
gen skiljer sig i grader och volymer, men vi har samma principiella
infallsvinkel.
Jag har en fråga även i anslutning till Centerns förslag. Ni föreslår
en väsentlig inkomstförstärkning, om 2 miljarder, genom moms på spel
och dobbel. Men är det verkligen möjligt att genomföra det när Sverige
är medlem i EU, som Centern ville att vårt land skulle vara? Såvitt jag
vet tillåter inte EU-reglerna mervärdesskatt på detta område. Rolf Ken-
neryd får väl reda ut detta för mig, men jag tror faktiskt att detta inte är
tillåtet, och i så fall försvinner en väsentlig del av Centerns skatteför-
stärkningar.
Jag vill också berömma Centerpartiet för att det inser att det är bra
att ta bort grundavdraget. Vi kanske kan bilda en allians mellan Cen-
tern, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet om detta. Men vad vi
behöver, Rolf Kenneryd, är besparingar, och jag ställer upp tillsam-
mans med Centern bakom sådana, och det är bra att Centern i varje fall
för tillfället ställer upp för att öka skatteinkomsterna.
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Skattepolitik m.m.
5 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 57
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Skattepolitik m.m.
66
Anf. 67 ROY OTTOSSON (mp)
Fru talman! Först några ord till Rolf Kenneryd, som antydde att vi
från Miljöpartiet skulle acceptera en höjning av arbetsgivaravgifterna.
Så är det inte. Vi arbetar konsekvent för att sänka arbetsgivaravgifter-
na, och det var därför som vi inte lyckades göra upp med regeringen i
december förra året. Den uppgörelse som vi nu har innebär faktiskt att
arbetsgivaravgifterna sänks i det privata näringslivet, även om det inte
sker på det sätt som vi ursprungligen föreslagit.
Jag vill också säga till Lars Bäckström att talet om ofinansierade
miljarder är struntprat. Det finns 16 miljarder reserverade i budgeten
för tillkommande utgiftsbehov, och däri ligger dessa miljarder. Detta
kommer att preciseras i den kommande kompletteringspropositionen.
Det är en rad frågor som skall preciseras där, och det är normalt. Att
tala om detta som luftpengar är struntprat.
Jag noterar också att Lars Bäckström inte tror att man kan spara i
statsbudgeten utan att man därmed raserar välfärden. Vi i Miljöpartiet
anser att det är helt fel. Man kan ha en bra välfärd med mindre utgifter,
om man sparar på ett klokt sätt. Vi har sparat mera på höginkomst- och
medelinkomsttagare, och vi har över praktiskt taget hela linjen undan-
tagit låginkomsttagarna. Vi klarar välfärden, och vi kan spara mer än
vad regeringen har föreslagit för det kommande året.
Det har under hösten höjts en rad skatter, men vi anser att riksdagen
har gått litet för långt. Vi menar att skatten i den nuvarande ekonomis-
ka situationen bör sänkas. Vi har föreslagit en sänkning med 7,5 mil-
jarder genom en minskning av momsen. Genom en momssänkning
stimulerar vi till ökad konsumtion och därmed till ökad efterfrågan på
den inhemska marknaden, och det är den del av näringslivet där vi
behöver ha förbättringar, och det måste ske snabbt.
Men detta är ändå inte huvudnumret i de grönas skattepolitik. Hu-
vudproblemet med skatterna anser vi är att de förorsakar arbetslöshet,
energislöseri, förstörelse av naturresurser och miljöförstöring. Höga
skatter på arbete stimulerar företag att ersätta arbetskraft med maskiner
och att konsumera energi. Det missgynnar också vård, undervisning
och omsorg. Låga eller obefintliga skatter på energi, ändliga råvaror
och miljöstörande utsläpp motverkar en långsiktigt hållbar utveckling.
Det är alltså vad skatterna tas ut på som vi ser som huvudproblemet
i dagens skattesystem. Vi föreslår en ändring av skatterna så att energi
och miljöförstöring blir dyrare och arbete billigare. För det närmaste
budgetåret vill vi växla bort totalt närmare 26 miljarder på arbetsgivar-
avgifterna och i stället höja de miljörelaterade skatterna i samma grad.
På tio år vill vi halvera arbetsgivaravgifterna, dvs. gå ned mot 15-
procentsnivån, och i motsvarande mån höja de miljörelaterade skatter-
na. Totalt handlar det om en skatteväxling om 100 miljarder kronor.
Med en sådan skulle det på ett helt annat sätt än i dag löna sig att inves-
tera i människor och i miljövänliga lösningar. Vår bedömning är att
man då får ett stabilt skattesystem, som ger en långsiktigt hållbar ut-
veckling såväl miljömässigt som socialt.
Vi från de gröna är numera inte ensamma om att kräva en sådan
skatteväxling med inriktning på miljön. Tvärtom råder det numera en
mycket bred samstämmighet om att en sådan behövs. Storleksordning-
en kan självklart diskuteras, men visst behövs det en skatteväxling. Så
låter det ofta, särskilt i valrörelserna, men när det kommer till kritan går
det mycket trögt. De två invändningar som oftast reses vill jag diskute-
ra litet mer ingående, fru talman.
Den invändning som vi oftast hör är att höjda skatter på miljö, råva-
ror och energi skulle medföra att energi- och råvaruanvändningen
skulle minska så snabbt att skatteintäkterna i hög grad skulle försvinna.
Nu är det knappast rimligt att förvänta sig en drastisk minskning av
energianvändningen och t.ex. koldioxidutsläppen, eftersom de tekniska
och strukturella problemen är alltför stora. Skatteväxlingen innebär ju
samtidigt en skattelättnad vad gäller arbetsgivaravgiften.
Om vi lyckas i vår ambition att uppnå en betydligt effektivare
energianvändning och en övergång till biobränslen och flödande ener-
gikällor, kan man räkna med en halverad energianvändning på kanske
30 år. Koldioxidutsläppen kan tänkas ha gått ner ännu mer.
Samtidigt kan vi förvänta oss att den lägre skattesatsen på arbets-
kraft ger ökad sysselsättning och därigenom delvis högre skatteintäkter.
Det är också sannolikt att produktionsvärdet har ökat till följd av bättre
produktionsmetoder, vilket i sig bör leda till ökade skatteintäkter.
Men framför allt leder minskade utsläpp och mindre miljöpåverkan
till lägre kostnader för miljöarbete och hälsovård. Behovet av skatter
bör då rimligen minska. Det stimulerar också till snabbare teknikut-
veckling och ger stora konkurrensfördelar på en alltmer internationell
marknad. Det leder också till ökade skatteintäkter, om skattesatserna
inte sänks.
En annan vanlig invändning är att den energiintensiva industrin
skulle drabbas väldigt svårt. Men redan i dag finns det undantagsregler,
och de skall finnas kvar så länge som vi inte kan avreglera den interna-
tionella marknaden. För det är ju på det sättet att man subventionerar
en energiintensiv industri i en lång rad länder. Det är därför som vi
tvingas göra det även i Sverige. Det här måste den svenska regeringen
arbeta för att få bort. Jag tänker på subventioner till kolgruvor i Tysk-
land, olika subventioner till kärnkraft i Frankrike, osv.
Fru talman! Vi, de gröna är alltså mycket kritiska till den höjning av
arbetsgivaravgiften som riksdagen beslutade i december 1994. Den
motverkar en skatteväxling för miljön. Jag uppmanar nu alla de partier
som under valrörelsen talat varmt för skatteväxling för miljön att också
tala om hur och när de vill genomföra den. Vågar ni stå upp för vad ni
har lovat? Upp till bevis!
Anf. 68 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik
Fru talman! Det är ett faktum att Miljöpartiet står ganska nära Folk-
partiet och Moderaterna i synen på om skatterna skall sänkas eller
höjas. Ni föreslår att skatterna skall sänkas, och då måste ni göra större
besparingar för att klara statsfinanserna än vad Socialdemokratin och
Vänsterpartiet måste göra.
Det är väl så, Roy Ottosson, att ni föreslår skattesänkningar, att
Miljöpartiet är ett skattesänkningsparti? Det är Folkpartiet och Modera-
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Skattepolitik m.m.
67
|
Prot. 1994/95:57 8 februari |
terna också. Ni tycker väl så då, men varför inte erkänna det? Ni försö- |
Det är klart att det går att spara. Vi föreslår stora besparingar från
|
Allmänpolitisk debatt |
Vänsterpartiets sida, men vi föreslår också skattehöjningar. Vad gäller skatteväxlingar kom Vänsterpartiet överens med den |
|
Skattepolitik m.m. |
socialdemokratiska regeringen i höstas om att en utredning skall tillsät- Jag räknar med att inom kort tid - tidigare än senare - kommer ut- Det är ett klart besked. Ta det som ett löfte, Roy Ottosson! Anf. 69 ROY OTTOSSON (mp) replik Fru talman! Det är alldeles riktigt att Miljöpartiet är ett skattesän- Nu föreslår vi att skatterna sänks med 7,5 miljarder. Det klarar vi Vi ställde inte upp på arbetsföretagen t.ex., inte heller NT-bidragen. Det här ger flera jobb och ger i det långa perspektivet lägre räntor, Anf. 70 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik Fru talman! Vi är överens om att man inte kan skapa jobb genom att Det går att på marginalen stimulera sysselsättningen med skatteåt- Men ni i Miljöpartiet skär av basen för den gemensamma välfärden |
|
68 |
på en generell välfärdspolitik. Ni slår in på den borgerliga vägen om en |
grundtrygghet, men då mister samhällskontraktet sin styrka. Kittet
försvinner, och det kan bli problem med en skatterevolt från medelklas-
sen, de som förlorar sin inkomsttrygghet.
Det är därför vi i Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och i den här
frågan även Folkpartiet slår vakt om den generella välfärdspolitiken, i
strid mot Miljöpartiet och Moderaterna.
Sedan säger Roy Ottosson att han finansierar sina skattesänknings-
förslag. Han säger att han har en annorlunda arbetsmarknadspolitik. Ja,
det har han. Den arbetsmarknadspolitiken tycker bara arbetsmark-
nadsministern och Roy Ottosson om. Alla andra har kritiserat den, så
den är förvisso annorlunda men inte i positiv mening.
Jag har sällan läst en proposition som har fått så förintande kritik av
alla experter och sakkunniga på området. Men visst, den är annorlunda.
Den är dyr, ineffektiv och dålig.
Efter att ha fått 2 miljarder till allergisanering vill ni vältra över en
utgift på 6 miljarder på kommunerna, som redan har problem med sin
ekonomi. Det håller inte, Roy Ottosson. Då hamnar man i diket bland
maskrosor och andra blommor.
Anf. 71 ROY OTTOSSON (mp) replik
Fru talman! Lars Bäckströms retorik slår knut på sig själv här.
Underskottet blir lägre med vårt förslag. Det innebär att vi kan få en
snabbare återhämtning i ekonomin. Jag tror att det är bättre än det
Vänsterpartiet har gjort.
Vi skär inte av basen för välfärdspolitiken, inte den generella väl-
färdspolitiken heller. Vi vill inte ha inkomstprövade socialförsäkringar
eller barnbidrag eller någonting åt det hållet. Men vi anser att det inte
är rimligt att mycket stora summor betalas ut till dem som har det bra,
när staten har så dåliga finanser.
Där är skillnaden mellan oss och Vänsterpartiet. Vänsterpartiet vill
höja skatter. Vi skär i stället bort bidrag för dem som redan har det rätt
bra. Vi tycker från vår sida att vi har en bättre politik, självklart.
Vad gäller arbetsmarknadspolitiken nämnde jag att skillnaden är att
vi inte ställer upp på arbetsföretagen, 3,5 miljarder, och NT-stödet,
studielönen, 1,4 miljarder, plus att vi drar ner på motorvägsbyggen. På
det sättet klarar vi besparingarna bättre.
Sedan förstår jag inte riktigt vad Lars Bäckström har emot att vi
äntligen kommer i gång med en landsomfattande allergisanering som är
värd namnet. Kommuner och även många företag väntar på att få
komma i gång. Behovet av åtgärder är utrett, insatser är förberedda,
men det har stått och stampat de senaste åren på grund av att man har
haft svårt med ekonomin.
Nu blir det ett 25-procentigt bidrag. Det kommer att sätta fart på ar-
betet, och det kommer vi alla att vinna på. Det blir bättre skolor, det
blir bättre miljö och bättre hälsa. Det vinner också ekonomin på i
slutändan. Det är faktiskt obegripligt att Vänsterpartiet argumenterar
emot detta.
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Skattepolitik m.m.
69
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Skattepolitik m.m.
Anf. 72 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds)
Fru talman! Kristdemokratisk ekonomisk politik tar sin utgångs-
punkt i marknadsekonomin och eftersträvar stabilitet i samhällseko-
nomin. En väl fungerande marknadsekonomi bygger på ett samhälle
med en grundläggande etisk samsyn och förutsätter stabila spelregler.
Den socialdemokratiska ekonomiska politiken kännetecknas där-
emot av bristen på en strategi för att komma till rätta med ekonomins
grundläggande problem och lägga grunden för en långsiktigt god till-
växt och välfärd.
Ett problem i den svenska ekonomin är att tillväxten är alltför låg.
Tillväxten har utan tvekan en mycket stor betydelse för möjligheten att
skapa förutsättningar för nya jobb och en bibehållen välfärd.
I finansplanen från januari i år skriver regeringen att tillväxten kan
väntas uppgå till 2,5-3 % per år de närmaste två åren. Men samtidigt
konstaterar regeringen att den bakomliggande tillväxten är starkare.
Förklaringen är enligt regeringen att en del av tillväxten på kort sikt
måste tas i anspråk för att sanera statsfinanserna.
Denna skrivning måste rimligen innebära att Socialdemokraterna
inser att det finns samband mellan kraftiga skattehöjningar och en lägre
tillväxt. Skattehöjningar dämpar tillväxten och drar in pengar som
skulle kunna användas för investeringar i näringslivet eller konsumtion
för det enskilda hushållet.
Under hösten har regeringen drivit igenom skattehöjningar på sam-
manlagt mer än 50 miljarder, varav inte mindre än 30 miljarder avser
höjda skatter på arbete. Enbart regeringens förslag att höja egenavgif-
terna till en redan finansierad sjukförsäkring med 2 procentenheter till
totalt 3 procentenheter innebär en indragning av hushållens köpkraft
med i storleksordningen 9,6 miljarder. Om höjningen av egenavgifterna
genomförs fullt ut innebär det också att kommunernas skatteinkomster
kommer att minska med ca 8,5 miljarder fram till 1998, eftersom egen-
avgifterna är avdragsgilla mot kommunalskatten.
Kristdemokraterna har i sin ekonomiska motion från januari i år
avvisat 1 % av egenavgiftshöjningen. Det innebär att 4,8 miljarder
stannar hos hushållen och att ca 3 miljarder kommer kommunerna till
godo. Dessutom har kristdemokraterna i den ekonomiska motionen
finansierat ett riktat bidrag för vård och omsorg till kommuner och
landsting på 4,8 miljarder kronor.
Under avsnittet Skattepolitiken i finansplanen försöker regeringen
gjuta olja på vågorna genom att konstatera att utrymmet för ytterligare
skattehöjningar är begränsat. Regeringen skriver att ytterligare höjning-
ar av skatterna riskerar att försämra ekonomins funktionssätt bl.a. ge-
nom att de ger försämrade förutsättningar för en icke inflationsdrivande
löneutveckling.
Tyvärr är problemet mycket större än så. Hur skall t.ex. regeringen
skapa förtroende och stabilitet hos landets arbetsgivare när det finns en
stor risk för ytterligare socialdemokratiska skattehöjningar? Detta är
inte att ge stabila spelregler för aktörerna på marknaden, något som har
högsta prioritet från företagarnas sida.
70
Det är vidare intressant att konstatera att de genomförda skattehöj-
ningarna inte skulle skada ekonomins funktionssätt, men att de even-
tuellt framtida skattehöjningarna skulle göra det.
Vad socialdemokraterna ägnar sig åt är att föra ut dubbla budskap:
å ena sidan påverkas tillväxten av skattehöjningar, å andra sidan gör
den det inte.
Vi kristdemokrater är medvetna om att det i arbetet med saneringen
av de offentliga finanserna även kommer att krävas inkomstförstärk-
ningar, vilket vi också redovisar i vår ekonomiska motion. Enligt vår
uppfattning bör dock skattetrycket inte tillåtas överstiga 50 %, och på
längre sikt är det nödvändigt att skatterna sänks under denna nivå. Det
är också oerhört angeläget att skatterna tas ut på ett sätt som skadar
samhällsekonomin och den ekonomiska utvecklingen så litet som möj-
ligt.
Det vetenskapliga stödet får anses starkt för att den ekonomiska
strategi som regeringen tillämpar försämrar ekonomins funktionssätt
och på sikt kan permanenta sysselsättningskrisen och budgetproblemen.
Den positiva ekonomiska utvecklingen kommer att försvagas och riske-
rar att brytas i förtid då förutsättningarna för investeringar, nya jobb
och tillväxt försämras när de massiva skattehöjningarna på arbete slår
igenom. På några års sikt kan skattehöjningar visa sig kontraproduktiva
även i budgetsaneringssyfte. En procentenhets lägre tillväxt innebär att
staten förlorar ca 15 000 miljoner kronor varje år.
Mot bakgrund av detta menar jag att det är oacceptabelt att be-
skattningen av arbete skärps så dramatiskt som den socialdemokratiska
regeringen har drivit igenom.
Inte minst i den priskänsliga privata tjänstesektorn innebär de höjda
skatterna på arbete att tusentals nya arbetstillfällen hotas. Här skulle det
tvärtom vara nödvändigt med åtgärder som minskar skattekilarna för att
den enorma potential på tjänster riktade mot hushållssektorn som finns
men i dag utförs svart eller aldrig kommer ut på arbetsmarknaden skall
kunna växlas in i riktiga jobb.
Det är intressant att notera att kritiken mot regeringens företagar-
politik nu också kommer från ledamöterna i regeringens s.k. närings-
livsråd. I de första kommentarerna från regeringen med anledning av
ledamöternas brev till regeringen kunde man spåra en viss förståelse för
företagarnas synpunkter. Frågan är dock om denna förståelse sträcker
sig så långt att den också resulterar i en ändrad socialdemokratisk poli-
tik. Den ena socialdemokratiska handen verkar inte veta vad den andra
gör. Att höja arbetsgivaravgiften med 1,5 procentenhet samtidigt som
man delar ut pengar till dem som nyanställer och talar om ett gynnsamt
företagarklimat är inte uttryck för någon politisk visdom. Socialdemo-
kraterna har en lång väg att vandra om deras mål verkligen är ett gynn-
samt företagarklimat.
Anf. 73 LARS HEDFORS (s)
Fru talman! När den socialdemokratiska regeringen tog över för 4-
5 månader sedan befann sig vårt land i en ovanligt djup ekonomisk
kris. Under tre år med en borgerlig regering hade budgetunderskottet
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Skattepolitik m.m.
71
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Skattepolitik m.m.
72
flerdubblats, och statsskulden hade vuxit explosionsartat. Räntebördan
hade blivit enorm, och arbetslösheten hade vuxit till nivåer som vi inte
hade upplevt sedan 3O-talet.
Den nya socialdemokratiska regeringen måste handla snabbt och re-
solut för att skapa ordning i statens finanser. På kortare tid än två må-
nader utarbetade man två stora propositioner som förstärkte statskassan
med ca 70 miljarder kronor. Omedelbart därefter kom budgetproposi-
tionen med ytterligare budgetförstärkningar i storleksordningen 20
miljarder kronor.
S-regeringen insåg också att förslagen måste upplevas som någor-
lunda rättvisa för gemene man om de skulle accepteras av det svenska
folket. Rättvisa uppnår man enligt vårt förmenande först när kapitaläga-
re och höginkomsttagare får bära en större del av krisens bördor än
andra.
Här kommer skattepolitiken in i bilden. Skatterna är ett klassiskt
fördelningsinstrument, och vi socialdemokrater använder det nu för att
se till att just kapitalägare och höginkomsttagare får betala litet extra
för att vi skall få ned budgetunderskottet.
Det insåg däremot inte den dåvarande borgerliga regeringen. Man
genomförde kraftiga åtstramningar som drabbade s.k. vanligt folk sam-
tidigt som man sänkte skatterna för höginkomsttagare och kapitalägare.
Det var en uppenbar orättvisa - en omvänd Robin-Hood-politik, om
man så vill. Det var också någonting som straffades hårt av väljarna i
1994 års val.
Detta tycks ha lärt åtminstone några av de borgerliga partierna en
läxa. Nu är man plötsligt med på en hel del av våra förslag till skatte-
höjningar på kapital och höga inkomster. Samtliga borgerliga partier
utom Moderaterna accepterar t.ex. vårt förslag om att förmögenhets-
skatten skall vara kvar. Centerpartiet accepterar en tillfällig höjning av
statsskatten och har inga förslag om avskaffande av den s.k. dubbelbe-
skattningen och sänkning av skatten på kapitalinkomster. Folkpartiet
vill visserligen avskaffa dubbelbeskattningen, men de vill ersätta den
med ”mindre kostnadskrävande konstruktioner”, vad det nu skall bety-
da.
Jag väljer att se detta som en viss tillnyktring inom borgerligheten
och konstaterar att enigheten över blockgränserna om skattepolitiken
faktiskt är större än man skulle kunna tro.
Samtidigt kan jag emellertid också konstatera att oenigheten inom
borgerligheten är större än på mycket länge. Moderaterna tycks vara
tillbaka i sin skattepolitiska ökenvandring. Jag tycker att Bo Lundgrens
inlägg gentemot Centern och Folkpartiet är en utomordentlig illustra-
tion av detta.
Fru talman! Jag tror att det svenska folket är berett på ganska stora
uppoffringar för att vi skall få ordning och reda i finanserna och ett
förbättrat sysselsättningsläge. Jag är emellertid alldeles övertygad om
att detta bara sker under en viktig förutsättning, nämligen att alla är
med och bär uppoffringarna - att ingen smiter undan. Tyvärr måste
man nog medge att så inte är fallet i dag. Många smiter faktiskt undan.
Många använder sig av allehanda tricks för att slippa betala skatt.
Avancerad skatteplanering och skattefusk måste därför med alla till
buds stående medel bekämpas. Jag skall för min del peka på tre nöd-
vändiga åtgärder.
1. Själva skattesystemet måste få en enhetlig och robust utformning.
Det är därför bra att beskattningen av kapital och arbete nu har blivit
likformig och att avdraget för underskott i näringsverksamhet avskaf-
fas.
2. Skatteförvaltningen måste ha tillräckliga ekonomiska resurser för
att kunna bedriva en effektiv kontrollverksamhet. Det gäller inte minst
mervärdesskatten, där skattebrottsligheten breder ut sig. Det är därför
bra att skattemyndigheterna får lägre besparingskrav än andra myndig-
heter. Det är också bra att vi trots kärva tider kan fullfölja tidigare
riksdagsbeslut om extra resurser till skattekontrollen.
3. Lagar måste tillskapas som ger skattemyndigheterna möjligheter
till ett snabbt och effektivt ingripande mot alla tendenser till skatteflykt.
Den borgerliga regeringen genomdrev ett antal beslut som fick rakt
motsatt effekt. Bl.a. avskaffade man den s.k. generalklausulen mot
skatteflykt. Nu kommer den socialdemokratiska regeringen att tillsätta
en utredning om en ny och effektivare generalklausul. Vidare kommer
regeringen att låta utreda en bättre revisionsverksamhet och frågan om
hur en kontrolluppgiftsskyldighet för reavinster och reaförluster skall
kunna utformas.
Sammantaget handlar det nu om en kraftfull satsning på kampen
mot avancerad skatteplanering och skattebrott. Det vore värdefullt om
också de borgerliga partierna kunde ansluta sig till detta. Det vore
intressant att höra vad man har att säga här i dag om kampen mot skat-
tebrott och skatteflykt.
Anf. 74 BO LUNDGREN (m) replik
Fru talman! Jag tycker att Lars Hedfors låter nästan som en kopia
av Ernst Wigforss, läsande högt ur decenniers socialdemokratiska val-
handböcker. Om jag inte missminner mig var det Ernst Wigforss som
sade att fattigdom fördras bäst om den delas av alla - jag får reservera
mig på den punkten, men jag tror att det var han. Det är den politik som
Lars Hedfors ägnar sig åt. Han diskuterar hur de problem vi har nu
skall fördelas, snarare än hur vi skall lösa problemen och i framtiden
kunna fördela mera, framför allt till dem som har det svårt. Jag tänker
framför allt på de människor som saknar jobb, efter 1970- och 1980-
talens felaktiga ekonomiska politik.
När det gäller resonemangen kring skatteflykt och skattebrottslighet
gläder det mig mycket att Socialdemokraterna inte har upphävt det
program som vi satte i gång med extra medel för bl.a. momskontroll.
Det bekymrar mig dock att man drar in medel från kronofogdemyndig-
heterna för att driva in de miljarder som fortfarande är utestående. Vi
har föreslagit riksdagen att ändra i det avseendet. Det är där pengarna
behövs bäst i dagsläget, om jag skall tro Riksskatteverkets ledning. Vi
har för övrigt också sett till att uppfylla löftena vad gäller tullverksam-
het, knarkkontroll och annat.
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Skattepolitik m.m.
73
|
Prot. 1994/95:57 8 februari |
Men det är jobben det rör sig om. Vad har Socialdemokraterna |
insikt om att också de medel man använder är viktiga. Därmed har vi
|
Allmänpolitisk debatt |
fått en fortsatt mycket hög ränta. Man har dessutom höjt skatten på det |
|
Skattepolitik m.m. |
skatt på avkastningen. Sedan höjer man skatten på arbete med motsva- Anf. 75 LARS HEDFORS (s) replik Fru talman! För det första tycker jag att Bo Lundgren borde tala li- Det ni gjorde, som ni möjligen kan skryta med i vissa kretsar, var Det är naturligtvis svårt att undervisa Bo Lundgren om det viktigas- Avslutningsvis tackar jag för jämförelsen med Ernst Wigforss. Jag Anf. 76 BO LUNDGREN (m) replik Fru talman! Att bli jämförd med den som lade grunden för den po- Det är inte sant som Lars Hedfors påstår, att den förra regeringen |
|
14 |
nansieras med höjd moms på livsmedel, sänkta grundavdrag och ökade |
kostnader. Sammantaget sänktes skatten på arbete under de förlidna tre
åren.
Men om det nu skulle ha varit så att Lars Hedfors hade rätt, blir det
då bättre av att höja skatterna med ytterligare 36 000 miljoner? Det är
fel, det som Lars Hedfors sade. Oavsett vilket är detta en massiv höj-
ning av skatten på arbete.
Sedan talar Lars Hedfors som om arbetslösheten åstadkoms från
den 4 oktober 1991, när vi tillträdde. Det är fullkomligt orimligt. Titta
på alla kurvor! Det rör sig återigen om den socialdemokratiska
mytbildningen ur valhandboken. Försök nu vara så realistiska som ni
måste vara. Det var ju den politik som fördes under 1980-talet som gav
finanskrisen och tillväxthämmande effekter. Det var där problemen
skapades. Titta på hur arbetslösheten skenade i väg. Ni försökte
förneka det i valrörelsen 1991.
Jag jobbar politiskt för att människor skall få det bättre. Jag har äg-
nat 18 år av mitt liv till politiskt arbete i riksdagen och i regeringen, av
samma skäl som min farfar var stenarbetarnas ordförande under 1920-
och 1930-talen, för att göra det bättre för dem man företräder. För
hans del var det medlemmarna, för min del är det väljarna, inte bara
dem som röstar på mig. Det viktigaste för mig nu är att de som är ar-
betslösa har en chans att få nya jobb. Hur ger höjd skatt på arbete och
kapital och hög ränta nya jobb, Lars Hedfors?
Anf. 77 LARS HEDFORS (s) replik
Fru talman! Det är riktigt att Ernst Wigforss lade grunden till det
skattesystem som vi har haft under lång tid. Men det var också han som
lade grunden för det svenska välfärdssamhället. På grund av dålig eko-
nomi tvingas vi nu nagga det välfärdssamhället i kanten.
Vi säger att om vi tvunget skall gå in och nagga det svenska väl-
färdssystemet i kanten - skära i föräldraförsäkringen, sjukförsäkringen,
u-hjälpen osv. - måste vi också vidta åtgärder som kan upplevas som
rättvisa. Därför måste vi höja skatterna på kapital och höga inkomster.
Det är väl som Bo Lundgren säger, dvs. att detta kanske inte skapar
några jobb. Men resultatet av det i form av en sanerad ekonomi - att vi
får ned den väldiga statsskulden och att vi kanske kan halvera budget-
underskottet till 1996 - blir naturligtvis ett större förtroende för den
svenska ekonomin.
Sedan till det här med att räntorna går ner. Vi kan väl inte förvänta
oss att räntorna går ner på ett enda tag. Vi har nu haft regeringsmakten i
fyra månader. Så småningom kommer räntorna att gå ner, och det
kommer att ge nya jobb, Bo Lundgren!
Indirekt kommer alltså våra skattehöjningar att leda till nya jobb i
Sverige. Dessutom är skattehöjningarna nödvändiga från fördelnings-
politisk synpunkt.
Anf. 78 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds) replik
Fru talman! Det är inte svårt att hålla med Lars Hedfors om att det
är viktigt att vi fortsättningsvis också satsar på att motverka skatte-
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Skattepolitik m.m.
75
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Skattepolitik m.m.
brottsligheten. Men även skatteindrivningen är viktig. Vi har med i vår
motion mer av satsningar på skatteindrivning.
Jag måste säga att jag är litet orolig över Socialdemokraternas in-
dragningar beträffande polis- och domstolsväsendet och deras möjlig-
heter att hinna med de ekonomiska målen.
Socialdemokraterna motiverar ofta sina skattehöjningar med att un-
derskott täcks in. Man funderar inte så mycket på tillväxten. Men anser
Lars Hedfors att skattehöjningar dämpar tillväxten och drabbar inves-
teringar och konsumtionsutrymme eller inte? Och hur ser Lars Hedfors
på kopplingen till kommunernas konsumtionsutrymme när det gäller att
täcka statens finanser genom att dra in egenavgifter som är avdragsgilla
kommunalt gentemot skatten? Det innebär alltså 8,5 miljarder kronor i
uteblivna skatteintäkter för kommunerna till 1998.
Hur ser Lars Hedfors på det? Är det alltså rimligt att på det sättet
vältra över kostnader på kommunerna? Drabbar inte det verksamheter i
kommunerna? Jag tänker då på vården och omsorgen, som ni säger er
värna.
Anf. 79 LARS HEDFORS (s) replik
Fru talman! Michael Stjernström har kanske missat en väsentlig del
när det gäller kommunerna. Kommunernas ekonomi skall vi nämligen
diskutera i samband med den s.k. kompletteringspropositionen. Då
skall vi se till att kommunerna helskinnade kommer ur det här.
Om vi inte klarar av budgetunderskott osv. får vi kanske tillgripa
andra åtgärder. Men om våra åtgärder här lyckas kommer vi att se till
att kommunerna helskinnade kommer undan.
Vi har sagt att verksamheten är det viktiga. Sjukvården, åldrings-
vården, barnomsorgen och skolan skall vi värna i det längsta. Det är
därför som vi har tvingats vidta åtgärder när det gäller transfereringar
o.d.
Michael Stjernström säger att kds är intresserat av att satsa på skat-
tekontroll. Men varför var då kds under förra valperioden med om att
dra undan möjligheter för skattemyndigheterna att utföra en effektiv
skattekontroll och att t.ex. undanröja tredjemansrevisionen, som är
oerhört viktig när det gäller möjligheterna att komma till rätta med
skattefusk och skattebrottslighet? Varför var ni med om att ta bort de
sakerna, Michael Stjernström? Därmed har ni ju undanryckt möjlighe-
ter för skattemyndigheterna att effektivt bekämpa skattefusk och skatte-
brottslighet.
Det här med extrapengar till skattemyndigheterna är något som den
borgerliga regeringen inte ville göra, utan det var man tvungen till
därför att det parti som inte längre sitter med i riksdagen ställde krav
här tillsammans med oss socialdemokrater. Om inte hade det inte
kommit några extrapengar till att bekämpa skattebrottsligheten. En
omvändelse under galgen, skulle man kunna tala om.
76
Anf. 80 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds) replik
Fru talman! Jag delar inte Lars Hedfors verklighetsbeskrivning, dvs.
att skattekontrollen skulle ha försvårats under den borgerliga rege-
ringstiden.
Men någonting positivt har jag ändå att säga när det gäller Lars
Hedfors syn på kommunerna. Jag hoppas nämligen att Lars Hedfors får
rätt, även om jag befarar att finansminister Göran Persson inte är lika
frikostig när det gäller att kompensera kommunerna för det enorma
bortfallet på 8,5 miljarder kronor. Jag hoppas alltså att Lars Hedfors får
rätt. Om inte vältrar vi ju över kostnader på kommunerna, och det tyck-
er jag inte är rimligt.
Anf. 81 LARS HEDFORS (s) replik
Fru talman! Jo, visst har skattekontrollen försvårats! Efter det att
man avskaffade t.ex. tredjemanskontrollen och bevissäkringslagen har
det blivit mycket svårare för skattemyndigheterna att oanmälda gå in
och kontrollera oseriösa personer och företag. De enda som tjänar på
detta, Michael Stjernström, är just de oseriösa företagen. Vilka är det
som förlorar på det? Jo, de seriösa företag som skall konkurrera med de
oseriösa företag som inte betalar sin skatt. Det har ni medverkat till.
Vidare gjorde era attacker mot skattereformen att vi fick ett mycket
krångligare skattesystem. Vi fick en kapitalbeskattning med åtta olika
nivåer. Det säger sig väl självt att detta kommer att utnyttjas av dem
som vill syssla med skatteplanering för att förvandla högbeskattade
inkomster till lågbeskattade inkomster.
Jag tror att det var i Dagens Nyheter som man för några år sedan
hade följande rubrik: 75 förändringar av skattereformen har redan
undergrävt det nya skattesystemets fundament.
Det är klart att sådant försvårar för skattemyndigheterna och påver-
kar deras möjligheter att utöva en effektiv skattekontroll.
Anf. 82 ROLF KENNERYD (c) replik
Fru talman! Lars Hedfors inledningsanförande var föga substanti-
ellt. Jag skall ändå villfara hans vädjan och kommentera detta med
kampen mot skatteflykt och olagligt skatteundandragande.
Den nuvarande regeringen kan påräkna Centerns stöd för detta, lika
väl som den tidigare regeringen självklart mött Centerpartiets stöd och
aktiva medverkan i nämnda riktning.
Jag skulle vilja be Lars Hedfors att vara vänlig och kommentera
min fråga till honom. För säkerhets skull ber jag, om Lars Hedfors inte
lyssnade, att få upprepa frågan:
Vari består logiken i att först höja arbetsgivaravgiften generellt med
4-5 miljarder för att sedan använda 7 miljarder och samma instrument
för en bredsådd av sänkta arbetsgivaravgifter vid nyanställning? Enligt
samstämmiga expertomdömen når bara ungefär 10 % av utsädet avsedd
grobarhet. Hur kan man alltså först slå undan förutsättningarna för
sysselsättning genom att höja arbetsgivaravgifterna och sedan använda
samma pengar och samma instrument för att med så liten träffsäkerhet
åter försöka öka den undandragna sysselsättningen?
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Skattepolitik m.m.
77
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Skattepolitik m.m.
Anf. 83 LARS HEDFORS (s) replik
Fru talman! Har det helt undgått Rolf Kenneryd att vi har en situa-
tion där näringslivet i extrem - ja, jag skulle nästan vilja säga abnorm -
grad använder sig av övertid? De som redan är anställda utnyttjas alltså
maximalt, samtidigt som ett stort antal människor är arbetslösa.
Menar Rolf Kenneryd att vi socialdemokrater skall åse detta med
armarna i kors? Naturligtvis inte. Därför går vi in med ett riktat arbets-
marknadsstöd, som riktar sig just till de företag som bör anställa folk -
dvs. mindre och medelstora företag. Vidare gäller att de anställer män-
niskor som verkligen är arbetslösa och som har varit arbetslösa under
lång tid just för att minska övertiden och öka sysselsättningen. Vi får
väl se vad resultatet blir. Så småningom får vi facit. Det vore kanske
klädsamt om Rolf Kenneryd yttrade sig mindre kategoriskt om det här.
Logiken är ganska enkel: RAS är till för att just sätta in ett riktat
stöd för att uppnå vissa specifika syften. Alla företag får höjd arbetsgi-
varavgift. Det är det som är skillnaden. Detta leder naturligtvis till
ökade inkomster för staten och till ett bättre budgetsaldo. Dessutom får
vi en möjlighet att finansiera EU-avgiften, vilken Rolf Kenneryd och
hans parti inte är särskilt pigga på att finansiera. Man tror att den nästan
finansieras av sig själv. Det skulle vara intressant att få förklarat hur
man resonerar på det området.
Sedan en motffåga om skattekontrollen till Rolf Kenneryd, om ni nu
är så intresserade: Varför motverkade ni under er tid i regeringsställ-
ning möjligheterna till skattekontroll genom att avskaffa skatte-
flyktsklausulen, tredjemansrevisionen och bevissäkringslagen?
Anf. 84 ANDRE VICE TALMANNEN
Jag ber ledamöterna att försöka hålla tvåminutersgränsen för repli-
ker.
Anf. 85 ROLF KENNERYD (c) replik
Fru talman! Först vill jag å det livligaste protestera mot Lars Hed-
fors beskrivning av vår insats under regeringsperioden. Vi skulle alltså
ha motsatt oss en utökad skattekontroll och en utökad verksamhet för
att undvika skatteflykt och skatteundandragande.
Jag förstår att Lars Hedfors har behov av att slingra sig när det gäl-
ler arbetsgivaravgifternas användande i olika situationer. Låt mig bara
konstatera att Lars Hedfors försök att hitta något slags samband mellan
det abnorma övertidsuttag som vi under en tid har haft och de åtgärder
som nu föreslås på arbetsmarknadspolitikens område icke är trovärdigt.
På vilket sätt, Lars Hedfors, kommer detta att leda till en minskning av
just övertiden?
78
Anf. 86 LARS HEDFORS (s) replik
Fru talman! Då får jag väl försöka att förklara en gång till och an-
vända mig av en annan metodik, så att säga.
Om det blir ekonomiskt intressant för företagen att nyanställa män-
niskor och dyrt att använda sig av övertid, vad väljer då företagen? Jo,
de väljer att nyanställa. Det är den enkla och självklara filosofin bakom
detta.
När det gäller skattekontrollen, Rolf Kenneryd, är det möjligt att ni
inte motsatte er några åtgärder. Men ni omvände er under galgen när
det gällde extra resurser till skattekontroll, därför att ni var tvungna. Ny
demokrati röstade helt enkelt emot er. Ni tvingades att avsätta pengar
till extra skattekontroll. Det ni gjorde var, som jag sade, att ni vred
vapnen ur händerna på skattemyndigheterna samtidigt som ni gjorde
skattesystemet krångligare och svårare att kontrollera. Det var ert bi-
drag.
Anf. 87 ISA HALVARSSON (fp) replik
Fru talman! Lars Hedfors har rätt när han säger att Folkpartiet gick
emot den s.k. värnskatten. Det gjorde vi. Det största problemet med
den är att den inte blir tillfällig, tror vi. Regeringen och Socialdemokra-
terna använder fördelningsskäl som argument. Vi har svårt att se varför
man då inte kommer att använda samma argument för att nästa gång få
en höjning från totalt 55 % till 60 % och från 60 % till 65 %, för varje
litet steg kan ju då uppfattas som acceptabelt. Men sammantaget kom-
mer vi tillbaka till det ruttna skattesystem som vi tidigare hade. Då
kommer man ifrån den viktiga tanke som fanns i skattereformen, att
bara ca 15 % av alla inkomsttagare och ca 30 % av de heltidsarbetande
skulle betala statlig inkomstskatt. Den slås ju i spillror.
Just för att det är besvärliga tider och man tar till hårda ingrepp i
olika människors liv säger vi också att vi är beredda att behålla förmö-
genhetsskatten. Hur ser ni socialdemokrater, som säger er vara ett parti
för jämställdhet, på den orättvisa sambeskattningen i förmögenhetsbe-
skattningen? Är ni beredda att ta bort den? Är ni beredda att också
tillåta bilavdrag för resor i samband med att man lämnar och hämtar
barn?
Anf. 88 LARS HEDFORS (s) replik
Fru talman! Det är riktigt som Isa Halvarsson säger, att sambe-
skattningen inom förmögenhetsskatten är ett något apart förhållande i
det svenska skattesystemet. Men som vi ser det är det en absolut nöd-
vändighet, om vi skall komma undan en ganska så omfattande skatte-
planering på detta område.
Vi måste ändå se över förmögenhetsbeskattningen, Isa Halvarsson,
eftersom den inte är särskilt effektiv. Det är ganska lätt att manipulera
förmögenhetsskatten på olika sätt. Därför är det möjligt att vi kommer
att se över även denna möjlighet. Vi måste helt enkelt ha en effektivare
förmögenhetsskatt som verkligen driver in skatt från dem som har stora
förmögenheter - en viktig rättvise- och fördelningspolitisk fråga.
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Skattepolitik m.m.
79
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Skattepolitik m.m.
Isa Halvarsson talade om att vi på något vis skulle ha saboterat
skattereformen när det gäller den s.k. värnskatten. Den är någonting
som är provisoriskt. Vi kommer att höja den under några år, också det
av fördelningspolitiska skäl, för att vi verkligen skall se till att det blir
höginkomsttagarna som bär den största delen av krisbekämpningens
bördor. Att vi på det sättet på något vis skulle återinföra ett ruttet skat-
tesystem tror jag inte att det är så stor risk för. Den stora risken är ju
om ni får möjligheter att fullfölja den politik som ni genomförde under
er regeringstid, då ni införde åtta olika nivåer i kapitalbeskattningen.
Det är däremot ett sätt att underminera skattereformen. Ni införde olika
typer av avdrag som kan användas i skatteplanerande syfte. Detta måste
vi återställa, vilket vi också har gjort.
Anf. 89 ISA HALVARSSON (fp) replik
Fru talman! Det var bra att Lars Hedfors inte så där abrupt avvisade
tanken på att ta bort sambeskattningen när det gäller just förmögenhe-
ter. Annars finns det redan en utredning som har visat att det är fullt
gångbart och riktigt att göra det. Den visar också att man från skatte-
förvaltningarnas sida får lägga ner ganska mycket tid och ork på detta.
Vi tycker att det är fel att införa värnskatten också nu, även om den
är tillfällig. Som sagt befarar vi tyvärr att den inte ens kommer att bli
tillfällig. TCO har ju kallat den för tre miljarders ideologisk bukfylla,
så inte ens där är man nöjd med detta.
Just i ett läge när Sverige behöver uppmuntra kompetensutveckling
och få till en ökad tillväxt behövs det ekonomiska incitament som är
viktiga. Skattesystemet är ett viktigt sådant. Därför tycker vi att det
förment fördelningspolitiska argumentet inte håller. Det gör i stället att
man minskar intresset för kompetensutveckling och får ett slags ”brain-
drain”, kanske genom utflyttning - vi lever ju nu i ett helt annat samhäl-
le. På så sätt motverkas tillkomsten av nya jobb i Sverige.
Jag tycker att det absolut största fördelningspolitiska problemet i
dag är just arbetslösheten. Det är också den största orättvisan mellan
dem som har jobb och dem som inte har jobb.
Anf. 90 LARS HEDFORS (s) replik
Fru talman! Isa Halvarsson, på den punkten råder det inga som helst
delade meningar. Det vi menar är att det viktigaste sättet att få fart på
sysselsättningen är att sanera budgeten och få ner räntan. Det är betyd-
ligt viktigare än en höjning på 5 % av statsskatten. Jag tror inte att det
leder till någon större s.k. ”brain-drain”, som Isa Halvarsson talar om.
Sedan tycker jag att Isa Halvarsson talar litet grand föraktfullt om
detta med fördelningspolitiken. Är det så väldigt svårt att förstå att om
vi skall få något slags acceptans för de besparingsåtgärder som vi vill
genomföra, som drabbar vanligt folk väldigt hårt, att vi då också måste
sätta in åtgärder som drabbar höginkomsttagarna och kapitalägarna? Är
det en alldeles orimlig tanke?
Har inte Isa Halvarsson och Folkpartiet lärt sig någonting av den tid
då ni satt i regeringsställning och höjde skatter för låginkomsttagare
80
och sänkte dem för höginkomsttagare? Det var ju detta som var en av
orsakerna till att ni fick en så stor förlust i valet 1994.
Man måste alltså ha med den fördelningspolitiska aspekten när det
gäller skatterna.
Anf. 91 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik
Fru talman! Först vill jag till Lars Hedfors säga att det som han tog
upp om skattefusk och skattebortfall är viktigt. Men detta kommer Per
Rosengren, en annan vänsterpartist som kommer senare i debatten, att
tala mer om.
Jag vill ställa en fråga till Lars Hedfors angående rekryteringsstödet
RAS. Jag har ju haft debatt både med Bo Lundgren och med Roy Ot-
tosson från Miljöpartiet. Vi har alla tre gjort litet olika bedömningar av
hur det skall finansieras. Men Hedfors bör ju veta besked, så det bästa
är ju att gå till källan.
I regeringens budget anges ett underskott på 243 miljarder. Om man
inte bifaller förslaget om RAS, vad blir då underskottet? Om man alltså
inte vidtar denna åtgärd som kostar 7 miljarder, vad blir då underskot-
tet? Om man inte inför RAS, vad händer då med budgettiteln ”Beräknat
tillkommande utgiftsbehov” på 16 miljarder netto? Det är väsentligt att
vi får reda ut detta, så vi slipper att genom olika tolkningar bli nästan
osams här i kammaren. Men Hedfors vet säkert besked, eftersom en
överenskommelse nu är klar. Vi får säkert ett rakt och entydigt besked,
rimligen. Annars vore det illa.
I finansplanen sägs om fördelning, som vi båda tycker är så viktigt:
Analyserna visar en något större procentuell minskning av den dispo-
nibla inkomsten för hushåll i lägre decilgrupper än för dem med ge-
nomsnittliga inkomster. Det står i klartext att av dem som har lägre
inkomster skall man procentuellt ta mer än av dem som har högre in-
komster. Det tycker inte jag är bra, Lars Hedfors, men det är dock
regeringens politik.
Varför då inte ändra på det, Lars Hedfors, genom att bifalla våra
förslag? Ni socialdemokrater hade ju ett utmärkt förslag i våras om att
höja grundavdraget för lägre inkomster. Detta föreslog ni i januari
1994. Om ni gör så, förbättras ekonomin för lägre decilgrupper. Kan vi
ta bort grundavdraget för dem som ligger över brytpunkten, så får vi en
fin fördelningspolitik.
Anf. 92 LARS HEDFORS (s) replik
Fru talman! Jag tror nog att Lars Bäckström vet hur det förhåller sig
med grundavdraget. Det var ju en typisk konjunkturpolitisk insats som
vi ville göra i en mycket tydlig och utpräglad lågkonjunktur. Sedan
dess har ju faktiskt förhållandena förändrats, Lars Bäckström. Nu är vi
på väg rakt in i en högkonjunktur, och då är det inte lika viktigt med
grundavdraget.
När det sedan gäller finansieringen av RAS, Lars Bäckström, kom-
mer det att anvisas hur det skall finansieras. Men det är väl ingen dålig
gissning att om vi på det här viset lyckas - vilket vi utgår ifrån att vi
gör - få in fler människor i arbete blir de bättre skattebetalare. De beta-
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Skattepolitik m.m.
6 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 57
|
Prot. 1994/95:57 8 februari |
lar mera skatt och behöver mindre understöd i form av arbetslöshetser- |
att betala sig självt. Så på den punkten behöver inte Lars Bäckström
|
Allmänpolitisk debatt |
vara orolig. Vi är väldigt angelägna om att se till att vi får en fördelningspolitisk |
|
Skattepolitik m.m. |
rättvisa, och det har jag talat om tidigare. Vi har visat klart och tydligt Dessa undersökningar har gjorts av Finansdepartementet, och jag Anf. 93 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik Fru talman! Jag ifrågasatte inte riktigheten i departementets be- När det gäller den högsta och den lägsta decilgruppen sade ni, när Att det nu är en annan konjunktur har väl inte med saken att göra. Lars Hedfors sade att detta säkert kommer att finansieras. Ja, det Roy Ottosson sade att budgetposterna icke alls påverkades. Det var Anf. 94 ANDRE VICE TALMANNEN |
|
82 |
Jag vill påminna om att repliken avser Lars Hedfors inlägg. |
Anf. 95 LARS HEDFORS (s) replik
Fru talman! Lars Bäckström gör det ju väldigt enkelt för sig när han
säger att fördelningspolitik är lika bra oavsett konjunktur. Betyder det,
Lars Bäckström, att Vänsterpartiet kommunisterna icke tar någon som
helst hänsyn till konjunkturerna när man skall lägga fast sin fördel-
ningspolitik? Kan det inte tänkas att man då också måste ta hänsyn till
vilken typ av konjunktur det är när man anpassar de fördelningspolitis-
ka åtgärderna? Skall det alltid vara exakt samma fördelningspolitiska
åtgärder oavsett konjunktur? Det tycker jag verkar väldigt egendomligt.
Anf. 96 ROY OTTOSSON (mp) replik
Fru talman! Jag har med intresse lyssnat på Lars Hedfors anförande
och den debatt som följde. Jag noterar att han - som regeringens repre-
sentant här - inte alls kommenterade den ändå ganska stora frågan om
skatteväxling för miljön.
I mitt anförande pekade jag på att höga skatter på arbete naturligtvis
leder till att man straffar ut arbetande människor. Låga skatter på mil-
jöutsläpp och energi gynnar energislöseri och miljöförstöring. Där
råder det en obalans. Den höjning av arbetsgivaravgiften som gjordes
tillsammans med Vänsterpartiet i slutet av förra året innebar att man
ytterligare försämrade för miljön. Man motverkade en skatteväxling.
Det vore ju väldigt intressent att få en kommentar om detta, om det
finns någon strategi från socialdemokraternas sida att införa någon typ
av skatteväxling för miljön.
Under valrörelsen var det åtskilliga ledande socialdemokrater som
talade varmt för en skatteväxling och som tyckte att det var en bra idé.
Då kan man ju inte bara strunta i att diskutera skatteväxling i denna
skattepolitiska debatt, tycker jag.
Anf. 97 LARS HEDFORS (s) replik
Fru talman! Jag kan gärna kommentera det här med skatteväxling,
Roy Ottosson. Ibland får jag en känsla av att skatteväxling har blivit
något slags trollformel som i ett enda slag kommer att lösa alla problem
när det gäller miljön och sysselsättningen. Det är naturligtvis en över-
driven förhoppning.
Om vi går tillbaka litet i historien, Roy Ottosson, är det vi social-
demokrater som har genomfört den största skatteväxlingen i historien
och förmodligen också i den industrialiserade världen. Det gjorde vi
socialdemokrater tillsammans med Folkpartiet genom skattereformen.
Då genomförde vi en enorm skatteväxling genom att lägga skatt på
miljöstörande utsläpp och energiförbrukning samtidigt som vi sänkte
inkomstskatten. Det här med skatteväxling är alltså ingenting nytt.
Som det har sagts här tidigare är ju inte detta alldeles enkla saker.
Den bas som ni vill höja skatten på, dvs. miljöstörande utsläpp och
energi, minskar ju just därför att man höjer skatten. Den bas som ni vill
sänka skatten på, dvs. arbete, ligger kvar oförändrad. Det kan innebära
problem, och dessa problem är naturligtvis till för att lösas. Jag är po-
sitiv till att man genomför någon typ av skatteväxling. Men låt oss för
allt i världen inte göra någonting förhastat. Låt oss titta på hur detta
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Skattepolitik m.m.
83
|
Prot. 1994/95:57 8 februari |
skall ske på ett ordnat och ordentligt sätt. Det är just därför som det är |
Låt denna utredning få arbeta i lugn och ro, och sedan kan man se vad
|
Allmänpolitisk debatt |
den kommer fram till. |
|
Skattepolitik m.m. |
Anf. 98 ROY OTTOSSON (mp) replik Fru talman! Det är riktigt att detta med skatteväxling inte är någon Detta bidrar naturligtvis till att företagen rationaliserar genom att Jag ägnade rätt mycket av mitt inledningsanförande till att visa på Jag hoppas att socialdemokraterna kan inta en mer konstruktiv Anf. 99 LARS HEDFORS (s) replik Fru talman! Jag tycker nog att Roy Ottosson är litet väl pessimistisk Avslutningsvis vill jag bara säga att vi socialdemokrater naturligtvis |
84
Anf. 100 STEN ANDERSSON (m)
Fru talman! Jag tänkte säga några ord om tullens möjligheter med
tanke på nu aktuellt budgetförslag att bekämpa den alltför omfattande
knarksmugglingen. Först litet grand historia. Jag vill poängtera att det
inte är av någon form av populism som jag tagit upp det här ämnet,
utan jag har som kanhända den enda ledamoten i riksdagen, även under
den förra regeringens tid, i frågor och interpellationer tagit upp den,
som jag tyckte, väl naiva synen att bara vi kom med i EU så behövde vi
inte ha tull. Jag vill ändå betona att jag är en sann EU-vän, men jag
ansåg att den Europol som man föreskrev inte var i färdigt skick. Jag
menade att man skulle behålla tullens arbetsmetodik intill dess att något
annat bättre kunde förevisas.
Den borgerliga regeringen ändrade inställning under hösten i fjol.
Strax före EU-valet kom en proposition från nuvarande regeringen där
det klart och tydligt sades att den svenska tullen skall bibehålla samma
arbetsmetodik, baserad på den kunskap och yrkeserfarenhet som man
har, intill dess att vi i Sverige avgör att någonting annat är bättre. Det
lät ju bra. Men det går inte, fru talman, att genomföra. Med det budget-
förslag som nu är presenterat och med tanke på de effekter det får för
tullens verksamhet finns det absolut ingen chans att klara det.
Före EU-valet var en del tullare litet frågande kring hur man skulle
hantera sitt arbete framöver. Bl.a. skrev statsrådet Sahlin ett brev som
gick ut i olika tidningar där hon lovade att det skulle bli som tidigare.
Så blev det ju inte. Jag läste svar, inte från henne, utan från statsminis-
tern till en del oroliga tullare. Han säger att man även i praktiken skall
behålla samma nivå som tidigare. Men, fru talman, det går alltså inte.
Jag kan förstå människor som säger att tullen är ett elände när deras
väskor har blivit undersökta i jakten på en flaska vin eller ett paket
cigaretter. Det kan man både ha och mista. När det däremot gäller
möjligheterna att bekämpa illegalt införd narkotika vågar jag påstå att
det finns ett omfattande och brett folkstöd för att den verksamheten
skall få fortsätta på minst samma nivå som tidigare.
Det är också så, fru talman, att tullen har mycket lättare att göra
beslag och gör bevisligen de största beslagen. Polisens beslag ”kostar”
mycket mer pengar därför att när en vara finns i landet, krävs mycket
större resurser att nå resultat.
Jag vet väl att tullen måste minska sin verksamhet, men absolut inte
på det sätt som man nu har föreslagit. T.ex. i Landskrona, som inte
ligger långt från Christiania i Köpenhamn, kommer tullkontoret att
stängas.
Fru talman! Nu skall man göra en satsning på de hamnar som har
trafik mot icke-EU-länder. Det får en ytterst konstig konsekvens. I
Ystad och Karlshamn, där man alltså gjort 18 beslag av narkotika 1994,
kommer tullkontrollen att ökas. Men i Malmö, Trelleborg och Helsing-
borg, där man har gjort 700 knarkbeslag, kommer verksamheten att
minska. Att erhålla förståelse för detta tillhör inte den lättaste av upp-
gifter.
Till sist, fru talman, hoppas jag att det här förslaget inte erhåller
majoritet i Sveriges riksdag. Det skulle vara intressant att notera vilket
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Skattepolitik m.m.
85
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Skattepolitik m.m.
86
parti i oppositionen som i den här frågan skulle våga utmana opinionen
och vara stödparti till regeringen.
Anf. 101 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik
Fru talman! Jag tillhör också ett oppositionsparti. Sten Andersson
ställde en fråga. Jag svarar att vi från Vänsterpartiets sida anser att
tullen bör ha 75 miljoner kronor extra för kommande budgetår för att
hindra de risker som Sten Andersson här utvecklat ett resonemang om.
Tullverket sade att man med anledning av EU-inträdet kanske får dra in
522 tjänster. Nu kräver regeringen att man skall dra in 1 200 tjänster.
Där har Sten Andersson rätt: Det kommer väsentligen att gå ut över
narkotikabekämpningen. Vi vill inte ha ett försvar i form av beridna
högvakter, och vi vill inte heller ha en narkotikabekämpning som inte
klarar av något mer än att kallas för narkotikabekämpning. Därför
behövs det 75 miljoner kronor extra. Det innebär en neutralisering -
det är fortfarande en neddragning med 75 miljoner - så att man slipper
förändra för EU, och vi klarar av narkotikabekämpning.
Sten Anderssons parti har, såvitt jag förstår, motionerat om 43 mil-
joner kronor. Det är bättre än inget, men det är bättre om Sten Anders-
son får med sig sitt parti till 75- miljonersnivån. Kristdemokraterna har
en motion om 100 miljoner extra. Det tror jag inte vi har råd med. Men
det får vi diskutera i skatteutskottet. Frågan är väl närmast, Sten An-
dersson, hur Centerpartiet och Folkpartiet ställer sig. Även Miljöpartiet
har vi redan med oss. Det gäller att få med Centerpartiet och Folkpar-
tiet, som har enskilda motioner i rätt riktning men inga anslagsmotio-
ner.
Sten Andersson och jag får väl tillsammans försöka föra dessa par-
tier i den rätta vägens politik vad gäller tullen.
Anf. 102 STEN ANDERSSON (m) replik
Fru talman! Det är inte ofta som jag och Lars Bäckström är överens,
utom av rent personliga orsaker, men i det här fallet även politiskt. Jag
delar hans uppfattning. Jag kommer så klart, i den mån jag har makt
och möjligheter att påverka dem som är påverkbara, att se till att det
här förslaget inte går igenom i det skick som har förevisats.
För att få litet fart på debatten skulle jag vilja kasta fram om inte en
brandfackla så i alla fall en sanning. När man tittar i de tyvärr alltför
många länder där knarkliberalismen breder ut sig, kan man konstatera,
utan att beskylla motsvarande partier i Sverige för samma sak, att det i
huvudsak är socialdemokrater och de gröna som leder i de länder där
man har den form av knarkliberalism som vi så ivrigt kämpar för att
inte införa i Sverige. Vad kan detta bero på?
Anf. 103 BO LUNDGREN (m) replik
Fru talman! Jag skall bara kort konstatera att jag och mitt parti
funnit anledning att stå vid de utfästelser som gjordes i samband med
folkomröstningen om EU-medlemskapet, dvs. att se till att vi, genom
möjligheter att dra ner på rutinuppgifter inom Tullverket, kompletterar
och ökar insatserna personellt mot varusmuggling, framför allt natur-
ligtvis narkotika men vid yttre gränser också en hel del farliga metaller
och mycket annat. Det var den ambition som den förra regeringen hade.
Det var åtminstone sådana utfästelser som jag hört nuvarande finans-
ministern ge uttryck för. Oavsett de budgetära effekterna har vi utgått
från att de äskanden som tullen har lagt fram och som vi uppfyller
innebär detsamma som att tullen kunde ha behållit i vart fall 300 tjäns-
ter. Det intressanta är slutmålet. Långsiktigheten innevarande budgetår
innebär ingenting. 300 årsarbetskrafter är ungefär 100 miljoner. Vi har
sagt att vi kommer upp till den nivån 1997/98 i vilket fall som helst.
Det är alltså 300 tjänster som vi skall inrikta oss på. Jag hoppas att
det finns förutsättningar för att kunna lösa frågan inom ramen för riks-
dagsarbetet, i skatteutskottet.
Anf. 104 PER ROSENGREN (v)
Fru talman! I höstas kom revisorerna med en rapport i vilken man
kritiserade förra regeringen och regeringen före den för bristande insat-
ser mot den ekonomiska brottsligheten. Trots den kritik som riktades
mot regeringarna sade sig samtliga partier stå bakom revisorernas rap-
port, dock inte mer än att man i kammaren avslog förslagen med an-
ledning av rapporten.
När man nu läst budgetpropositionen förstår man varför de bara i
ord men inte i beslut kunde ställa sig bakom rapporten. Lars Bäckström
har här tidigare redovisat Vänsterpartiets skattepolitik. Men vad vore
den bästa skattepolitik med de mest fantastiska materiella regler om för
det första man inte har möjligheter att på ett nöjaktigt sätt granska att
dess regler efterföljs och för det andra taxerade skatter inte kan drivas
in.
Propositionens förslag om kraftiga neddragningar inom skattevä-
sende och kronofogdemyndigheter visar inte på någon större insikt om
de samhällsproblem som den ökade ekonomiska brottsligheten och det
ökande skatteundandragandet skapar och hur man kan komma till rätta
med dessa problem.
I skatteutskottet har vi fört en debatt om framför allt tillståndet i
momskontrollen. Det är allmänt känt att omkring 20 miljarder kronor
per år undanhålls i momspengar. Menar regeringen, och för all del
också moderaterna, att minskade anslag till skattemyndigheterna ökar
möjligheterna att komma till rätta med detta? Inom utskottet har man
lutat sig mot den fina statistik som Riksskatteverket redovisat och häv-
dat att vi lever i den bästa av momsvärldar. Jag har vid fleratalet tillfäl-
len hävdat att de ”fina” siffrorna till stora delar är ”fejkade” belopp för
att inte oroa.
I dagarna kom en rapport från Riksre visions verket, en uppföljning
av kontrollen av mervärdesskatten. Kamrater, läs den! Litet fakta i
målet kan inte skada. Där sägs bl.a.: ”Vad gäller utfallet av kontrollen
ifrågasätts de mått som används, såsom ändringsbelopp, antal revisio-
ner, antal beslut, antal revisioner som inte lett till ändring m.m.---
Registrerade ändringsbelopp bedöms av flera skäl vara tveksamma som
resultatmått. Enstaka höga belopp och periodiseringar får alltför stora
genomslag.”
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Skattepolitik m.m.
87
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Skattepolitik m.m.
Vidare sägs: ”Dessutom finns klara indikationer på att tillgången på
kompetens begränsar möjligheterna att upprätthålla kvalitet i momskon-
trollen, i synnerhet om verksamheten utökas.”
När det sedan gäller organisationen, som jag tog upp i debatten i
samband med revisorsrapporten, sägs följande: ”Vid besökta lokalkon-
tor varierar graden av integrering i kontrollverksamheten. Att den en-
skilde handläggaren ska behärska kontroll av samtliga skatteslag m m
bedöms genomgående som orealistiskt. Behovet av specialister kvar-
står, inte minst för kontrollen av moms som anses vara särskilt krävan-
de. Från några håll hävdas att kontoren för att täcka in behovet av spe-
ciell kompetens, snarare borde eftersträva ökad samverkan inom och
mellan olika län. Det ifrågasätts t o m om samtliga LOK över huvud
taget skall bedriva företagskontroll.” I detta avsnitt kunde jag ha skrivit
rapporten själv.
Nå, det där löser regering och moderater med den nya tekniken. Det
har man gjort ända sedan slutet av 7O-talet, när man satte all tilltro till
RS-reformen med det nya datastödet. Det blev fiasko. Och läser man
nu Riksrevisionsverkets uppföljning så har de nya systemen inte heller
fungerat. Men, hävdar RSV, nu har vi den definitiva, fungerande lös-
ningen som gör att man klarar av det. Fan tro't, sa Rellingen!
Jag var själv verksam inom skatteväsendet under denna tid och har
sett det misslyckande, i förhållande till de förhoppningar man har haft
på den nya datoriseringen, som neddragningarna inom verksamheten
medfört.
Skall vi klara detta måste myndigheterna i landet få arbetsro och en
någorlunda trygghet i sina jobb.
Jag har hittills uppehållit mig vid momskontrollen, eftersom den är
det bästa exemplet på vad som kommer att hända om man fortsätter att
dränera verksamheten på folk.
Regeringens neddragningar på kronofogdemyndigheterna är också
vad man skulle kunna kalla kontraproduktiva åtgärder. De innebär inte
att statens finanser förstärks utan tvärtom. I dag har staten utestående
skattefordringar på i runda tal 57 miljarder kronor. Av dessa beräknas
hälften eller åtminstone en tredjedel vara möjliga att driva in. Men det
saknas resurser.
De signaler som skickas ut är förödande för den allmänna samhälls-
moralen. För att exekutionsväsendet inte skall belastas av en mängd
småärenden föreslår vi att inkassoföretagens verksamhet genom krono-
fogdemyndigheternas försorg skall begränsas. Det har vi föreslagit i en
särskild motion.
Ytterligare neddragningar hittar vi inom tullväsendet, men här lik-
som när det gäller exekutionsväsendet hoppas jag att vi skall hitta en
majoritet som räddar delar av den verksamhet som vi vill behålla. När
det gäller skattemyndigheterna ser det dystrare ut, men vi kan väl hop-
pas på någon form av tillnyktring i den frågan.
De myndigheter som utsätts för dessa neddragningar är de myndig-
heter som skall ta huvudansvaret för kampen mot den ekonomiska
brottsligheten och det ökande skatteundandragandet. Är det på detta
88
sätt prioriteringen av kampen mot den ekonomiska brottsligheten skall
göras?
När det gäller andra avgifter och skatter föreslår vi att det införs en
avgift på bankerna, så att de betalar tillbaka en del av de pengar som
samtliga banker tjänat på de höga räntemarginaler som möjliggjorts
genom finanskrisen. Vi räknar med att mellan 1 och 3 miljarder kronor
kan tas in, beroende på vilken modell man använder.
Detta skall läggas till de belopp som man kommer att få in vid en
försäljning av Securums och Retrivas tillgångar. Om en försäljning sker
vid rätt tillfälle, borde stora delar av de bankstödspengar som utbetalats
kunna räddas hem. Genom dessa åtgärder skulle såväl stat som folk-
hushåll kunna få tillbaka de pengar som finanskrisen kostade dem.
För att öka konkurrensen inom denna oligopolbransch måste staten
genom sitt innehav av Nordbanken i större utsträckning använda denna
bank som prisledare. I ett läge som det nuvarande, när bankerna har
stora behov att öka sin utlåning, skulle en sådan politik påskynda en
rejäl minskning av räntemarginalerna.
Idén att sälja Nordbanken för att på så sätt finansiera NYS eller
RAS eller vad ni vill kalla det är ett av de dummaste förslagen på sena-
re tid, visserligen i hård konkurrens, men ändå. Att sälja fast egendom
för konsumtion är, för att tala ett klarare språk än Kenneryd, som att
kissa på sig för att hålla värmen. Det här ställer tydligen Miljöpartiet
upp på. Var det så ni skulle tukta marknaden?
Vi säger nej till en utförsäljning av Nordbanken.
Ett ytterligare sätt att stärka konkurrensen inom banksektorn är att
tillåta andelsbanker, dvs. bankrörelse i företagsformen ekonomisk
förening. Ett förslag ligger undangömt på Finansdepartementet. För att
sätta fart på processen föreslår Vänsterpartiet i en motion att andels-
banker skall tillåtas.
Slutligen, fru talman, hoppas jag att den kommande utskottsbe-
handlingen i dessa frågor sker i en anda där man inser vad som är rim-
ligt med hänsyn till kampen mot den ekonomiska brottsligheten. Det är
viktigt att vi inte genomför neddragningar som har kontraproduktiv
verkan för staten och samhällsekonomin.
Anf. 105 BO LUNDGREN (m) replik
Fru talman! När det gäller ekonomisk brottslighet kan jag bara först
och främst konstatera att skattemyndigheternas omorganisation i mitten
av 70-talet alls inte skedde med vårt goda minne. Ett av mina första
anföranden i kammaren våren 1975 rörde just kritiken mot RS-
reformen och förslaget från den dåvarande regeringen i det avseendet.
Men vi skall inte fördjupa oss i det.
Det är också bra att den nuvarande regeringen fullföljer min och
den gamla regeringens satsning på att stärka förutsättningarna för
momskontroll. Där bygger vi på en insats som skatteförvaltningens
ledning anser det rimligt att kunna gå in med.
Vi kommer att följa utvecklingen vad gäller just skattemyndigheter-
na. Om det behövs ytterligare resursförstärkningar som ger utbyte i
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Skattepolitik m.m.
89
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Skattepolitik m.m.
kronor finns det anledning att fundera över detta också. Men där har vi
anledning att fundera åtminstone ett tag.
Beträffande kronofogdarna delar jag den uppfattning som Per Ro-
sengren hade. Låt oss hoppas att vi kan skapa förutsättningar för en
indrivning av de här pengarna.
Men det var en sak jag reagerade på, nämligen bankskatten. Det
finns anledning att höra Per Rosengrens bedömning av hur man skall
kunna minska en räntemarginal som finns i banksektorn genom att öka
kostnaderna och införa en bankavgift eller bankskatt, som det i realite-
ten är. Vilka mekanismer är det som gör att ökade kostnader leder till
mindre marginaler och inte till större marginaler, vilket är det vanliga?
Vi kan se på rättviseresonemanget. Jag har många synpunkter på
återbetalning från de banker som fick stöd. Jag har ägnat mig åt att
sparka styrelser och föra skadeståndstalan under den tid jag hade an-
svar för de här frågorna. Men vi har alla tjänat på bankstödet, som ju
var ett insättarstöd, för att insättama inte skulle förlora pengar.
Nu föreslår Vänsterpartiet och Per Rosengren att man skall försäm-
ra för låntagarna och insättarna, som får större kostnader att dela på
genom en ny skatt på bankerna. Detta alldeles bortsett från det faktum
att man dessutom skapar en osäkerhet i frågan om man skall gå tillbaka
till 80-talspolitiken med särskilda vinstskatter och annat som gör att det
blir lägre investeringar och färre jobb.
Anf. 106 PER ROSENGREN (v) replik
Fru talman! Först till momskontrollen. Det räcker att läsa Riksrevi-
sionsverkets rapport för att inse att något måste göras och att det be-
hövs ökade personella resurser inom verksamheten. Framför allt kan en
neddragning av antalet personer i verksamheten bli förödande för kon-
trollen. Det handlar som sagt om 20 miljarder per år i låga tal räknat.
När det gäller bankerna är avsikten att de skall minska vinsterna,
inte att de skall öka marginalerna. Det handlar om att använda Nord-
banken på ett så effektivt sätt att man skapar konkurrens i banksektorn.
Vi menar också att de ekonomiska föreningar som bedriver låne-
verksamhet, t.ex. JAK, skall ges en större möjlighet att konkurrera på
marknaden. Om vi ger dem en möjlighet pressar vi också ner ränte-
marginalerna. Vi skapar bättre konkurrens.
Den bankavgift som vi föreslår skall vara på 0,1 % av den totala
statsskatten, som ligger på 3 000 miljarder. Det skulle ge 3 miljarder i
maxbelopp. Men man tar inte tillbaka alla pengarna på en gång. Som
Bo Lundgren själv sade i ett tidigare inlägg ligger de stora pengarna i
Retriva och Securum, och när vi säljer dem, vilket vi är beredda att
göra, kan vi få in en hel del pengar.
Men bankerna, som genom finanskrisen de här åren har ökat sina
marginaler så kraftigt, skall betala tillbaka de också, och genom en
ökad konkurrens skall vi se till att det inte påverkar marginalerna.
90
Anf. 107 BO LUNDGREN (m) replik
Fru talman! Den gamla förvirring som präglade kommunisterna
präglar även Vänsterpartiet. Det är alldeles uppenbart när man har
lyssnat på flera inlägg här i kammaren.
Om jag förstår rätt menar Per Rosengren att Göran Persson skall
kalla upp Jacob Palmstierna till sig och säga: Höj inlåningsräntan! Sänk
utlåningsräntan, så det blir bättre konkurrens! Det blir räntereglering på
en bank för att tvinga de andra. Det är tanken bakom.
Varför startar vi inte statliga restauranger som ser till att sänka pri-
set, så att vi slår ut alla privata på det viset? Det är väl jättebra. Då blir
det ett kommunistiskt samhälle så småningom. Jag trodde att ni hade
kommit litet grand utöver det resonemanget.
Konkurrens i banksektorn har vi i dag, genom att släppa fram nya
banker, som t.ex. Skandiabanken, som ger drygt 7 % på inlåningskon-
tona. Det gäller att upplysa om möjligheterna att ha mycket litet pengar
på transaktionskonton och sätta in mer i privatobligationer på Statshy-
potek, där räntemarginalen är mycket mindre än de 5-6 % det rör sig
om i den sammanvägda mätning som finns.
Det finns en konkurrens. Den skall fortsätta. Det blir ingen konkur-
rens på ett vettigt sätt om man använder statens bank på det här viset. -
den bank som staten inte skall äga, för det gick ju snett sist. Det skulle
gå snett också om Jacob Palmstierna fick de här direktiven av Göran
Persson eller Per Rosengren, för den delen. Detta är fullkomligt orim-
ligt.
Varje ökning av kostnaden i form av insättaravgifter eller bankskat-
ter kommer att leda till ökade kostnader för kunderna i banken. Ränte-
marginalen är en följd av finanskrisen. Bankerna gjorde förluster. Någ-
ra av dem så stora att vi var tvungna att hjälpa insättarna och fordrings-
ägarna, beklagligtvis.
Många klarade sig själva. Skall Östgöta Enskilda Bank, där huvud-
ägaren gick in med hundratals miljoner, betala en extra skatt, om det nu
skulle drabba ägarna? De tog sitt ansvar. Eller skall den fristående
Sparbanken Gripen i Ängelholm och dess låntagare och ägare, som är
låntagarna, drabbas i så fall? Ni får tänka efter innan ni kommer ut med
populistiska förslag som de här.
Anf. 108 PER ROSENGREN (v) replik
Fru talman! Förslagen kan säkert tyckas populistiska, eftersom de
svarar mot en folklig vrede och folkliga krav.
Om inte Bo Lundgren visste om det kan jag tala om att det inte är
någon fri konkurrens inom banksektorn. Det är en typisk oligopol-
marknad, där man anpassar sig efter varandra. Har vi möjlighet genom
ett statligt ägande, en statlig bank, att styra den verksamheten genom att
minska vinsterna och på så sätt också minska räntemarginalerna, tycker
jag att det är en högst lämplig åtgärd att vidta. Jag och Bo Lundgren
kan ha olika uppfattningar, men min uppfattning är denna.
Det var inte bara statens bank som gick dåligt på den tiden, utan
även Gotabanken, som var en typisk sådan bank där man släppte in
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Skattepolitik m.m.
91
|
Prot. 1994/95:57 8 februari |
finansintressen som var mindre intresserade av företagsekonomi än av |
Det finns ingen bransch som har återhämtat sig så fort från en sådan
|
Allmänpolitisk debatt |
djup vågdal som bankerna de facto har gjort. De har kunnat göra det |
|
Skattepolitik m.m. |
met. Till en följd av detta lyckades bankerna öka sina räntemarginaler En del av dessa pengar skall låntagare och långivare ha tillbaka, och Anf. 109 FANNY RIZELL (kds) Herr talman! Under valrörelsen, före folkomröstningen om EU- Man kunde också höra politiker från olika partier tala om våra möj- Regeringen skrev i sin proposition att Sverige som EU-medlem inte Herr talman! Mot bakgrund av denna skrivning kan det te sig något Man räknar med att det finns en del effektivitetsvinster att göra i Man kan lätt förledas att tro att risken för narkotikasmuggling Om tullpersonalen reduceras med ett tusental, som regeringen räk- Allt tal om nya arbetsmetoder, civila spanare på färjorna och ett ut- |
|
92 |
ökat samarbete mellan polisen och tullen rimmar illa med den extrema |
minskningen av personalen. I Frankrike utbildade man i stället all
övertalig tullpersonal för narkotikaspaning. På det sättet ökade man
sina narkotikabeslag med 30 %.
Vi måste bli bättre rustade för att bekämpa internationell kriminali-
tet och narkotikahandel. Brottsligheten tenderar att bli alltmer organise-
rad och gränsöverskridande. Samhället måste bemöta detta genom en
större samverkan mellan tullen och polisen, ökade befogenheter för
tullen och polisen och ett gränsöverskridande polisiärt samarbete. Re-
geringen har en alltför passiv och optimistisk hållning när den skriver
att Tullverket, trots sin minskade organisation, bör ha möjligheter att
fullgöra sina övriga uppgifter, bl.a. inom gränskontrollen och narkoti-
kabekämpningsområdet.
Vi tror att samhällets kostnader riskerar att bli mycket större än re-
geringens kortsiktiga besparingar om en förstärkning inte görs. Samhäl-
let får långt större kostnader om narkotikainflödet ökar.
För att skapa den nödvändiga kraften mot smuggling och bibehålla
en god gränskontroll har vi föreslagit att anslaget till tullens verksamhet
utökas med 100 miljoner jämfört med regeringens förslag. Det skulle
ge Tullverket möjlighet att behålla och utbilda sin personal för kontroll
av gods, transportmedel och resandetrafik.
Enskilda socialdemokratiska riksdagsledamöter har insett behovet
av narkotikabevakning och har motionerat om en bibehållen tullverk-
samhet. Men eftersom inga pengar finns avsatta för ändamålet drar jag
slutsatsen att de inte har fått sitt parti med sig. Det är helt orealistiskt att
tro att Tullverket med den föreslagna bantningen skall kunna åstad-
komma den gränsbevakning och den narkotikabekämpning som Sveri-
ges folk vill ha.
Jag kan svara Sten Andersson att det kanske blir kds som får hjälpa
Mona Sahlin och Ingvar Carlsson att infria sina löften före valet. Till
Lars Bäckström kan jag säga att detta förslag är finansierat. De 100
miljonerna finns med i vår motion.
Anf. 110 SONIA KARLSSON (s)
Herr talman! Jag har sedan den 10 januari varit på många möten
och talat om vårt budgetförslag. Jag har fått många frågor och synpunk-
ter från åhörarna - även en hel del kritiska frågor. Men det har ändå
funnits en stor förståelse för de besvärliga besparingar som finns i
budgetförslaget. Hade det gått att få denna förståelse om inte politiken
som helhet hade uppfattats som rättvis?
Den socialdemokratiska regeringen har, som Lars Hedfors tidigare
har redovisat, lagt fram förslag som innebär en enorm kraftansträng-
ning för att förbättra Sveriges ekonomi och få människor i arbete.
De tre bärande tankarna är att arbetslösheten skall bekämpas, att
statsfinanserna skall saneras och att bördorna skall fördelas rättvist.
Vi har redan beslutat om inkomstförstärkningar och besparingar
som minskar underskottet i statsbudgeten med drygt 56 miljarder kro-
nor.
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Skattepolitik m.m.
93
|
Prot. 1994/95:57 8 februari |
I budgetpropositionen redovisar vi nu ytterligare besparingar på |
program för att få ned arbetslösheten och sätta fart på tillväxten.
|
Allmänpolitisk debatt |
De offentliga finanserna kan inte saneras utan kraftigt minskad ar- |
|
Skattepolitik m.m. |
kan få ner räntorna. Då kan vi investera och skapa de nya jobben. Där- Det går inte att göra omfattande besparingar utan att det märks. När Genom värnskatten, genom återinförandet av skatten på förmögen- Det är också naturligt att de människor som jag har mött vill ha yt- Detta är för övrigt frågor som redan är under beredning i regerings- När jag läser igenom partimotionema om den ekonomiska politiken Kan m-motionen tolkas på annat sätt än att moderaterna inte anser Moderaterna föreslår att värnskatten skall slopas, att höginkomstta- Sedan står det: ”Besparingar genom införandet av en andra karens- Moderaterna instämmer i regeringens förslag om 75 % ersättnings- |
|
94 |
nivå i sjuk- och föräldraförsäkringen, men vill därutöver ha två karens- |
dagar. Längre fram i motionen ironiserar Moderaterna över att rege-
ringen föreslår nivån 75 % och att det kopplas ihop med ett slopande av
karensdagen. De anser att detta är helt obegripligt. Det faller inte Mo-
deraterna in att förslaget har lagts fram därför att 75 % ersättningsnivå
med en karensdag skulle slå alldeles för hårt på dem som har låga in-
komster. Mina frågor till Bo Lundgren är följande:
Varför skall bara mellaninkomst- och låginkomsttagare var med och
sanera ekonomin i Moderaternas Sverige? Varför skall höginkomstta-
gare, kapital- och förmögenhetsägare helt slippa undan? Varför skall
inte också de med hjälp av ett ökat ansvarstagande hantera neddrag-
ningen av offentliga utgifter?
Om vi skulle göra en fördelningspolitisk studie över de moderata
förslagen, skulle den visa att alla andra, förutom högavlönade och för-
mögna människor, får dra det tunga lasset. Inte ett öre av de moderata
sparförslagen drabbar högavlönade, kapitalägare etc. Den moderata
krispolitiken är djupt orättvis!
Bo Lundgren! Talar ni aldrig med vanliga människor - vanliga
löntagare?
Anf. 111 BO LUNDGREN (m) replik
Herr talman! Sonia Karlsson! Visst talar vi med vanliga människor.
Hela vår motion präglas av fördelningspolitiskt tänkande. Hela vår
motion är uppbyggd - om Sonia Karlsson nu har läst hela - på uppgif-
ten att skapa förutsättningar för alla de hundratusentals nya jobb som
för det första de som lider av arbetslöshet kan få. För det andra kan alla
de andra som har jobb, men som måste betala kostnaderna för arbets-
lösheten, avlastas kostnaderna. Detta var ett par exempel. Det kontras-
terar starkt mot den bristande insikt som regeringen visar när det gäller
att föra en politik som kan skapa nya jobb. Ni bedömer t.o.m. själva att
arbetslösheten kommer att vara i det närmaste 10 % år 1998. Det är
fullkomligt orimliga siffror.
Vi konstaterar att ni inte har ett handlingsprogram för minskad ar-
betslöshet. Ni diskuterar hur den massarbetslöshet som blev följden av
70- och 80-talens finanskriser skall hanteras, i stället för att åtgärda
den. Det är det som är Anders Sundströms problem.
På samma sätt som det inte går att göra besparingar utan att det
märks går det inte heller att höja skatten för vanliga människor utan att
det märks för dem. Felet är att om skatten höjs för alla blir det inga
lägre räntor. Därmed blir det sämre förutsättningar för att få jobb och
för att över huvud taget få ekonomin att vända.
Det är tokigt att ta bort en karensdag och sänka ersättningsnivån.
Det drabbar mer dem som är långtidssjuka än de korttidssjuka. Men det
är väl också ett sätt för er att, precis som på arbetsmarknaden, slå vakt
om dem som redan har arbete framför att hjälpa dem som inget arbete
har. Jag är bekymrad över en sådan socialdemokratisk politik.
Anf. 112 SONIA KARLSSON (s) replik
Herr talman! Jag börjar med det som sades sist. Om det är tokigt att
sänka ersättningsnivån och ta bort karensdagen, måste det vara ännu
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Skattepolitik m.m.
95
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Skattepolitik m.m.
sämre att godta samma sänkning och införa två karensdagar. Den som
har låga inkomster klarar inte två karensdagar.
Bo Lundgren och hans regering använde sig av receptet att sänka
skatterna. 45 000 företag gick i konkurs. Vi har knappast sett någon
nytta med de sänkta skatterna. Det enda som egentligen hände var att
staten fick minskade inkomster.
Vi har mycket aktiva förslag, och vi har ett särskilt program för att
motverka arbetslösheten. Eftersom det finns så många arbetslösa måste
den första insatsen vara att vidta åtgärder mot arbetslösheten. Det är
fråga om ca 500 000 människor och en kostnad på ca 42 miljarder
kronor.
Efter denna debatt kommer en aktiv näringspolitik att debatteras.
Där är en av de viktiga sakerna nya företag. De flesta nya jobben behö-
ver skapas inom näringslivet. Vi behöver se över riskkapitalförsörjning
och många andra delar. Vi har redovisat i finansplanen att detta är vad
vi avser att göra.
Anf. 113 BO LUNDGREN (m) replik
Herr talman! Det var just detta som Sonia Karlsson kritiserade mig
för. Vi ägnade oss åt att underlätta riskkapitalförsörjningen för att se till
att vi skulle kunna få expansion i existerande företag och framväxt av
nya.
Det är detta som gör att Folkbladet och Östgöten i går i sina andra-
ledare om jobben skrev att det är fråga om svag näringspolitik. Per
Westerberg skall diskutera frågan senare. Tidningen skrev också att det
vidare krävs att bl.a. dubbelbeskattningen av företagens vinster slopas
samt att rätten att kvitta inkomster från nystartade företag mot lön
återinförs. Det finns några ljuspunkter inom ramen för den socialdemo-
kratiska familjen. Det gläder mig oerhört mycket. Men det skrämmer
mig att höra vad Sonia Karlsson - liksom tidigare Lars Hedfors - sä-
ger. De är så inne i valhandböckernas retorik. 45 000 konkurser var
följden av 80-talets politik.
Inser inte Sonia Karlsson att överhettningen, spekulationsekonomin,
som gjorde att Globen byggdes av byggarbetare med 30 000 kr i må-
nadslön, ökade konsumtionen till nivåer som gjorde att fallet blev så
stort? Antalet konkurser ökade långt innan vi vann något val. Men ni
talar hela tiden om vändpunkter.
Om man skall ha en chans att klara uppgiften att vända utvecklingen
och skapa jobb måste man ha en sjukdomsinsikt. Det är det som tyvärr
inte präglar socialdemokraterna.
För mig är det oerhört centralt att vi envetet naglar fast vad som be-
hövs för att skapa nya jobb. Det är en politik som först och främst sane-
rar de offentliga finanserna. Det skall göras på rätt sätt. Den enda möj-
ligheten att skapa de hundratusentals nya jobben, som bidrar till att
sanera finanserna och som hjälper de människor som lider av arbets-
lösheten, är att inte höja skatten på arbete med 36 000 miljoner. Folk-
bladet och Östgöten säger att det är fråga om dubbel skatt på det som
skall skapa jobben.
96
Anf. 114 SONIA KARLSSON (s) replik
Herr talman! Samhället är så komplicerat att det inte går att bara
titta på en fråga. Vi diskuterar en sanering av Sveriges ekonomi, och att
det innebär många besvärande besparingar. Det drabbar vanliga låg-
och mellaninkomsttagare.
Bo Lundgren godtar gärna 75 % ersättningsnivåer i sjuk- och för-
äldraförsäkring och dessutom två karensdagar. Han tycker t.o.m. att det
är bra att individerna deltar.
Alla som omfattas av värnskatten är väl inte företagare? Det finns
ganska många moderater, Bo Lundgren, - t.o.m. jag har besökt Rotary
under valrörelsen - som anser det både rimligt och rätt att de kan vara
med och bidra när ekonomiska läget är dåligt. Alla får hjälpa till.
Jag vet att Bo Lundgren och jag har debatterat frågan om överhett-
ning tidigare. Men nu skall vi prata om riskkapitalförsörjning. Per
Affell framförde i Dagens Nyheter i söndags att t.ex. förslaget att dub-
belbeskattning skall slopas för att på så sätt göra investeringar i aktier
och företag mer lönsamma för svenskar är en liten pytteåtgärd som inte
spelar någon som helst roll i sammanhanget. Han hänvisar till det stora
behovet av riskkapital. Ett av hans förslag för att över huvud taget få
tag på svenskt riskkapital var att första till tredje AP-fonden skall gå in
på riskkapitalmarknaden med ca 100 miljarder kronor.
Vi är mer försiktiga i det socialdemokratiska partiet. Vi har före-
slagit att AP-fonden skall gå in med 10 miljarder, just för att underlätta
för de små och medelstora företagen. Jag tycker att det borde vara mer
än gångbart. Det har Bo Lundgren av ideologiska skäl sagt nej tack till.
Anf. 115 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik
Herr talman! Sonia Karlsson reser runt i landet, och jag gör samma-
lunda. Jag möter också kritik för de besparingar, indragningar och
pålagor som vi har lagt på folket. Men jag får också förståelse när jag
diskuterar fördelningspolitiken. Men när jag inte får fullt gillande säger
de som lyssnar bl.a. att egenavgifter som vältras ut belastar dem med
låga inkomster värre än de med höga inkomster. Det måste jag ge dem
rätt i.
Sonia Karlsson! Det är ju så - jag läste just upp det för Lars Hed-
fors - att regeringen säger att de disponibla inkomsterna för de sämst
ställda hushållen drabbas värre än de i medelklassen. Därför är det så
konstigt, Sonia Karlsson, när vi har samma grunduppfattning, att ni inte
står fast vid ert förslag från förra våren, nämligen att höja grundavdra-
get för de sämst ställda.
Det var ju regeringen Bildt som sänkte grundavdraget, vilket drab-
bade de sämst ställda. Då borde väl Vänsterpartiet och Socialdemokra-
terna tillsammans kunna återställa det som regeringen Bildt tog ifrån
låginkomsttagarna genom att höja grundavdraget med ett par tusen
kronor. Det kan finansieras om man inte i förtid återinför grundavdra-
get vad gäller den statliga taxeringen - det var en av de få bra saker
som den borgerliga regeringen gjorde.
Regeringens värnskatt ger 4,3 miljarder kronor; det är riktigt, Sonia
Karlsson. Men genom att i förtid återinföra grundavdraget medger ni en
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Skattepolitik m.m.
7 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 57
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Skattepolitik m.m.
98
skattelättnad på 1,8 miljarder kronor. Nettot av värnskatten blir bara
2 Yi miljard kronor.
Jag undrar också hur ni har råd med RAS-systemet. I Uddevalla,
Sonia Karlsson, får det mycket knepiga konsekvenser. Det betyder en
halv miljon i månaden till Volvo för de nyanställningar som skall göras
på den fabriken, nyanställningar som man beslutat före jul att göra.
Varför skall Volvo få en halv miljon kronor i månaden för sin Uddeval-
lafabrik som Volvo startar tillsammans med det företag som producerar
bilmärket Jaguar? Dessa företag har pengar som bara den.
Anf. 116 SONIA KARLSSON (s) replik
Herr talman! Lars Bäckström läste endast från s. 51 i finansplanen.
Men om man fortsätter att läsa finner man att det står litet mer tydligt
om skillnaderna. Den största nyttan för hushållen är om vi får i gång
Sveriges ekonomi, får människor i arbete så att de får sysselsättning,
och om kommunerna kan ha den verksamhet som de har i dag. Det är
så det fördelar sig också; man kan inte läsa den enda mening som Lars
Bäckström läste.
Lars Bäckström frågar: Hur kan ni anta detta nyanställningsstöd?
Men, Lars Bäckström, i Sverige har vi fortfarande nästan 600 000
människor som är arbetslösa. Det vi behöver göra är att så snabbt som
möjligt få ut så många människor som möjligt i vanliga arbeten. Det
har tidigare i denna kammare sagts att man, i stället för att de männi-
skor som redan har arbete får arbeta mycket övertid, vill ge företagen
en viss puff för att också nyanställa.
Med den senaste uppgörelsen med Miljöpartiet är det ju ändå så att
de stora exportföretagen och företag med minst 500 anställda undan-
tags. Så hur mycket Volvo i Uddevalla får kan vi kanske diskutera.
Anf. 117 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik
Herr talman! Nej, Sonia Karlsson, det kan vi inte alls diskutera. Det
är nämligen så att på Volvo är man mycket illistig. Som moderna före-
tag har Volvo ”divisionaliserat” sig med dotterbolag. Volvo i Uddeval-
la är ett helt eget bolag, som får varenda slant till sig. Det är bara att ta
emot. Det regnar från himlen. Och Volvo har stora skedar att äta med.
Detta är vad regeringen gör.
Det hade varit mycket bättre att rikta stödet så att det bara gick till
långtidsarbetslösa, till människor som exempelvis varit arbetslösa i tolv
månader, eller att man lagt det som ett rekryteringsstöd för handikap-
pade, ungdomar och invandrare, dvs. verkligt utsatta grupper på ar-
betsmarknaden. Det hade varit bra fördelningspolitik. Nu, Sonia Karls-
son, är det inte bra fördelningspolitik. Men jag och Sonia Karlsson vill
ju ha bra fördelningspolitik.
Så sent som i januari 1994 tyckte ju Sonia Karlsson att det varit så
stora påfrestningar för de sämst ställda att de borde få en skattelättnad.
Men nu har vi, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna, påfört de sämst
ställda ännu mer pålagor i form av egenavgifter och minskade transfe-
reringar. Då är väl dessa grupper i ännu större behov av en riktad skat-
telättnad.
Vi har faktiskt inte skapat bättre ekonomiskt utrymme för de sämst
ställda grupperna sedan den borgerliga tiden; låt oss vara ärliga och
säga det. Och de behöver en riktad skattesänkning, något som man nu
gått ifrån. Jag förstår inte varför. I stället tidigarelades en skattesänk-
ning för dem som tjänar över 200 000 kr, så att dessa grupper fick en
riktad skattesänkning på 1,8 miljarder kronor. Det var dålig fördel-
ningspolitik, Sonia Karlsson. Det är sådana skillnader i bedömningar
mellan våra två partier som gör att ett är litet vassare och mer på bettet
när det gäller fördelningspolitik. Så enkelt är det nog.
Anf. 118 SONIA KARLSSON (s) replik
Herr talman! Där ser man vad lätt andra övertar ordet vass i olika
sammanhang.
Jag vill återgå, Lars Bäckström, till att säga att det allra viktigaste är
att få människor i arbete. Det är nämligen så, att det borde finnas stora
möjligheter att även de långtidsarbetslösa får nytta av det föreslagna
nyanställningsstödet. Nyanställningsstödet kan nämligen kombineras
med det gamla rekryteringsstödet. Det borde göra det ännu lättare när
det gäller att få även de långtidsarbetslösa i arbete.
Näringspolitik
Anf. 119 PER WESTERBERG (m)
Herr talman! De senaste 25 årens ekonomiska utveckling i västvärl-
den har inte varit särskilt lysande. Vi har sett en ökande arbetslöshet
och en avtagande tillväxt. Dessvärre har problemen i Sverige varit ännu
värre än vad genomsnittet i övriga västvärlden visar. Vi har sett en
väsentligt lägre tillväxt och även en betydande arbetslöshet.
Till vissa delar är detta beroende av politiska felbeslut men också
av en ökande konkurrens från låglöneländerna, en konkurrens som
inneburit mycket stora omställningar i det svenska näringslivet och i
hela det västeuropeiska.
Vi har sett hur man konkurrensutsatt varenda enskild komponent i
industrin och därmed konkurrensutsatt den gentemot låglöneländerna.
Det innebär att många mindre kvalificerade jobb helt enkelt blivit ut-
konkurrerade till följd av högre löner i Västeuropa än i många andra
länder runt om i världen.
Problemen har ytterligare förstärkts genom en alltför snabbt expan-
derande offentlig sektor i Sverige, i förhållande till det privata närings-
livet. Uppe på detta hade vi en finanskris som allvarligt försvårade vårt
läge.
Jag vill inte att vi skall öka antalet låglönejobb i Sverige. Det är inte
mitt syfte. Jag vill gå så långt som att säga att jag inte vill att Sverige
skall bli ett låglöneland utan ett land med bra betalda jobb och bra
betalda produkter. Men det förutsätter att vi satsar på kompetensut-
veckling, teknisk utveckling och forskning och ett starkt näringsklimat,
som gör att Sverige med svensk arbetskraft och svenska produkter kan
konkurrera med många låglöneländer.
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Skattepolitik m.m.
Näringspolitik
99
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Näringspolitik
Det innebär att svenska löntagare - om man skall ha bra betalt -
inte kan göra exakt samma saker som man gör i Kina. För att ta ett
näraliggande exempel från min egen valkrets: En tekoarbetare i Vingå-
ker, med 70 kr/tim, kan inte göra samma sak som motsvarande tekoar-
betare i södra Kina, med 80 öre/tim. Då lär man bli ganska mager i
Vingåker. Det är alltså fråga om att man måste ”nischa” sig. Man
måste ha högre kompetens och högre teknikinnehåll, för att därmed
kunna ta betalt för det man gör. Det sitter inte i svenskheten att ha bra
betalt utan i kompetensen och i teknikinnehållet.
Därför gör de förändringar som nu skett i näringsklimatet mig djupt
bekymrad. Regeringen försöker budgetsanera genom skärpt beskattning
på företagandet, på riskkapital, på nya företag, nämligen på det som
skall bygga upp Sverige och som skall skapa tillväxten för att sanera
budgeten.
Kortsiktigt kan höjda skatter på företagande, på riskkapital, innebä-
ra minskat budgetunderskott. Men i långa loppet skär man av tillväxten,
de expanderande företagen - de som skall sanera statsfinanserna och
därmed skapa de nya jobben.
I valrörelsen var vi ense om att det behövdes 500 000 nya jobb i
näringslivet och att de skulle komma från privat sektor. Men för att få
detta har beskattningen av avkastningen på riskkapital fördubblats; den
är dubbelt så hög som på lånekapital. Rationella svenskar blir då, med
en mycket hög skuldsättningsgrad i företagen, föga riskbenägna, vilket
ger mer skuldsatta företag.
Vi har fått högre beskattning av reavinster, förmögenhetsskatt, som
egentligen är fel ord. Det är ju egentligen en straffskatt på riskkapital i
och med att det i princip bara är den delen av förmögenheten som be-
skattas så.
Vi har fått högre skatt på bolagen. Det är det som i praktiken dis-
kriminerar svenskt kapital jämfört med annat kapital.
Men man har inte nöjt sig med detta. Man vill nu ta bort karensda-
garna, med åtföljande problem i synnerhet i småföretagen. Man återin-
för nya regleringar i arbetsrätten, som är direkt riktade mot de minsta
företagen i Sverige, som allvarligt försvårar sysselsättningen och åter-
hämtningen i ekonomin.
Som en följd av den nya hårda beskattningen har man samtidigt sagt
att man är beredd att släppa loss pengar från AP-fonderna, dvs. statliga
pengar, för att därmed kunna fylla upp hålen i företagen. Man är alltså
tillbaka i den gamla fondsocialistiska debatten.
Nej, herr talman, om Sverige långsiktigt skall klara vår tillväxt, de
nya jobben och de nya föreetagen måste varje enskild del i vår ekonomi
och vår politik vara konkurrenskraftig. Vi måste ha skatter som är jäm-
förbara med våra konkurrentländers. Vi måste ha en forskning och
utbildning av arbetskraft och produkter som ligger högre än i omvärl-
den för att kunna motivera bra löner i Sverige. Vi måste ha ett välfärds-
system som är effektivt. Vi måste använda informationsteknologin för
teknikspridning och kunskapsspridning och därmed även kunna vässa
det svenska näringslivets konkurrenskraft.
100
När karensdagen infördes blev svensken nästan över en natt lika
frisk som tysken. När vi fick samma beskattning av riskkapitalet blev
svensken lika sparsam som centraleuropén. Signalsystemet fungerade
alldeles utmärkt. Därmed kan man inte, om man vill ha fler företag och
fler arbetstillfällen i privat näringsliv, chockhöja skatten på riskkapital
och på bolagen och därmed skapa förutsättningar för ny stagnation och
nya problem på litet sikt.
Anf. 120 KJELL ERICSSON (c)
Herr talman! Sverige behöver både fler företag och fler företagare.
Därför är det angeläget att skapa bra förutsättningar för både företagen
och företagarna.
För att skapa sådana förutsättningar är det viktigt att vi lär oss av
misstagen från 1980-talets spekulations- och inflationsekonomi. Följ-
derna av denna politik har vi alla kunnat skåda under de senaste åren.
Fastighetskriser, finanskriser, industrikriser och den värsta arbetslös-
hetskrisen i modem tid har vi fått uppleva under de senaste åren.
Vi vet också att fallet i den svenska ekonomin kom redan 1989-
1990. Hjulen slutade då plötsligt att rulla, och vi klarade inte att sälja
våra varor, varken på hemmamarknaden eller internationellt. Vi hade
helt enkelt straffat ut oss. Många företag slogs ut, och vi förlorade
många industriarbetstillfällen.
När fyrklöverregeringen kom till makten 1991 var den svenska
ekonomin i fritt fall, och över 1 000 personer varslades varje dag om
uppsägning från sina jobb. Därför blev det ett strävsamt arbete för
fyrklöverregeringen att påbörja arbetet med att återupprätta Sverige
som en företagar- och industrination.
Man vidtog en rad åtgärder:
Man sänkte tillväxthämmande skatter och avgifter, inte minst för
småföretagen.
Man förbättrade riskkapitalförsörjningen där det fanns statligt en-
gagemang. Bl.a. inrättades Industri- och nyföretagarfonden. De refor-
merade utvecklingsfonderna fick utökat kapital. Riskkapitalbolag bil-
dades, och innovationscenter för uppfinnare och innovatörer inrättades.
Man reformerade arbetsrätten så att den blev anpassad till småföre-
tagen.
Man förbättrade infrastrukturen.
Man förbättrade forskning och utbildning.
Man förbättrade regionalpolitiken, vilket gav möjlighet till många
nya jobb i hela landet.
Alla dessa insatser ledde även till ett bra resultat. Jag kan nämna att
det i september 1994 var över 1 000 personer som fick jobb varje dag.
Det var ett allmänt positivt företagsklimat vid regeringsskiftet i sep-
tember 1994.
Det som har hänt därefter är inte särskilt upplyftande. Alla återstäl-
lare som har försämrat näringsklimatet kan inte ha varit ägnade att
skapa fler jobb.
Jag vill citera vad regeringens eget näringslivsråd har uttalat om re-
geringspolitiken:
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Näringspolitik
101
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Näringspolitik
”Den socialdemokratiska regeringens politik är helt klart kontra-
produktiv ur företagens synvinkel. För att lägga grunden för nya företag
och nya arbetstillfällen gäller det att släppa loss näringslivet och inte
begränsa våra utvecklings- och förändringsmöjligheter.”
Så ser alltså näringslivet på regeringens politik. Att höja skatter och
avgifter på företagande, att riva upp den mycket begränsade reforme-
ringen av arbetsrätten, att lägga 5 miljarder på att införa ett kortsiktigt
generellt stöd för nyanställningar är kontraproduktivt och kommer att
försvåra en positiv utveckling, inte minst för våra småföretag.
Vad näringslivet vill och behöver är långsiktigt stabila och bra spel-
regler. Jag vill hålla med näringsministern om vad han skriver i bud-
getpropositionen, nämligen att politiken måste utformas med sikte på
att skapa goda villkor för företagen att investera och expandera. Men
detta uttalande är mycket motstridigt, med tanke på vad regeringen de
facto har uträttat efter valet i fråga om s.k. återställare och försämringar
för företagen.
Fyrklöverregeringen lade grunden till en sådan politik som nä-
ringsministern beskriver. Men tyvärr har många delar av den politiken
försämrats av den nya regeringen.
Det finns också bra inslag i budgeten. Att näringsministern aviserar
införande av riskkapitalavdrag är bra. Jag hoppas att det skyndsamt
kommer ett konkret förslag om detta.
Från Centerns sida vill vi bygga vidare på en långsiktig och stabil
näringspolitik, som också ger varaktiga jobb.
Skatte- och avgiftspolitiken måste inriktas på att ge framför allt
småföretagen bra villkor. Vi vill därför från Centerns sida kraftigt sän-
ka arbetsgivaravgifterna för småföretagen. Detta skulle ge ett långt
bättre utfall än vad som kommer att bli fallet med nyanställningsstödet,
som ju framför allt gynnar anställningar som i många fall ändå skulle
ha kommit till stånd.
Vi vill också ytterligare förbättra riskkapitalförsörjningen. Vi vill
återinföra kvittningsrätten. Vi vill införa en företagsgaranti som kan ge
nystartade företag både garantier för lån och mentorskap i inledningsfa-
sen. Vi vill vidta ytterligare åtgärder för kvinnors företagande. Vi vill
satsa mera resurser på kompetenshöj ande åtgärder. Vi vill fortsätta med
en aktiv regionalpolitik.
Vad jag dessutom gärna skulle vilja trycka på är förädlingen av våra
svenska råvaror, inte minst skogsråvaran. I dag levererar vi mycken
bulkvara från industrin. Här finns många möjligheter till ytterligare
förädling och många nya jobb. Jag skulle vilja fråga näringsministern
vilka åtgärder han kan tänkas vidta för att få till stånd ytterligare föräd-
ling t.ex. inom skogsnäringens område.
Slutligen, herr talman, vill jag än en gång understryka vikten av att
vi för en politik som skapar goda förutsättningar för de små och me-
delstora företagen i hela landet. Endast därigenom kan vi skapa de
nödvändiga, nya och varaktiga jobben och en ekonomi i balans.
102
Anf. 121 EVA FLYBORG (fp)
Herr talman! Ingen uppgift i svensk politik de närmaste åren är vik-
tigare än att avvärja hotet om en hög och bestående arbetslöshet. Soci-
aldemokraterna har dock för länge sedan glömt vad man gav sken av i
valrörelsen - ett Folkhemssverige med arbete åt alla. Numera talar man
med små och otydliga bokstäver om en arbetslöshet i närheten av 10 %
även i slutet av detta sekel. Man kan undra var gränsen går för politisk
manipulation och svikna löften.
Ibland verkar det som om också socialdemokraterna har insett att
företagen och näringslivet är viktiga för att skapa livskraftiga jobb och
få ner statsskulden. Man pratar vackert om näringsliv och företag men
visar ingen insikt om vad dessa kräver. Regeringen envisas i stället med
att införa sina ”återställare” och gör livet surt för dem som skall lever-
era de nya jobben, nämligen småföretagarna. Socialdemokraterna rik-
tade osvikligt in sig på att öka krånglet, höja skatterna och ta bort de
viktiga arbetsrättsreformerna.
Hur kan socialdemokraterna få någon enda människa att tro att höjd
arbetsgivaravgift, återinförd dubbelbeskattning eller borttagen kvitt-
ningsrätt skall göra företagen mer benägna att investera och expandera?
Eller hur har man räknat ut att återinförd gammal stelbent arbetsrätt,
som motverkar nyanställningar, skall stimulera och uppmuntra en ar-
betsgivare att anställa fler människor i sitt företag?
A andra sidan satsar regeringen i budgetpropositionen 7 miljarder
kronor - som numera bara är 5 - på ett bidrag till industrin, just nu, när
konjunkturen sedan en tid har vänt och företagen anställer som aldrig
förr. Svenskt näringsliv har inte begärt och behöver inte heller detta
bidrag. Däremot begär man vettiga spelregler och villkor att konkurrera
utifrån och även ett politiskt ledarskap som inte ändrar spelreglerna
efter varje mandatperiod.
Hör t.ex. vad Lars Ramqvist, Ericssons VD, säger om s-politiken ur
näringslivsperspektiv: ”Den socialdemokratiska regeringens politik är
helt klart kontraproduktiv ur företagens synvinkel. För att lägga grun-
den för nya företag och nya arbetstillfällen gäller det att släppa loss
näringslivet och inte begränsa våra utvecklings- och förändringsmöjlig-
heter.” Hans kritik går ut på att samtliga åtgärder är fel i sak och fel i
tid.
Nej, det är sannerligen inte fler återställare som svenskt näringsliv
behöver nu - snarare är det dags för antabus mot regeringspolitiken.
Herr talman! Företag förutsätter företagare. Denna enkla sanning
har socialdemokraterna aldrig kommit i närheten av att förstå. Det är
den lilla, enskilda människan som kan tänka en tanke och förverkliga
en idé, och ger vi henne dessutom en fast punkt kan hon rubba världen.
Vår politik grundar sig på tron att varje människa har kapacitet att
utvecklas och att skapa. Det måste därför finnas ett klimat i samhället
som uppmuntrar och tar till vara de idéer som föds. Nya idéer kan
aldrig kommenderas, administreras eller regleras fram. Däremot kan en
politik som ger människor chansen att växa och att fritt söka nya lös-
ningar skapa ett klimat där nya idéer blomstrar. En politik för tillväxt
måste därför vara en politik som sätter människan i centrum. De pro-
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Näringspolitik
103
|
Prot. 1994/95:57 8 februari |
blem som Sverige nu ställs inför i ett kritiskt ekonomiskt läge måste |
En annan mycket viktig åtgärd är att skapa regler som undanröjer
|
Allmänpolitisk debatt |
problemen med en snedvriden konkurrenssituation vid konkurser. Över |
|
Näringspolitik |
Under tiden fortsätter verksamheten som förut. Dessa planerade kon- Man måste också se mycket allvarligare på de personer som har satt Kvinnors företagande har under många år varit en underskattad och Den liberala visionen om tron på individen i ett skapande samhälle Till sist vill jag läsa upp en liten dikt av Esaias Tegnér för att illust- Evigt kan ej bli det gamla, ej kan vanans nötta läxa Vad förmultnat är skall ramla, Anf. 122 LENNART BEIJER (v) Herr talman! Det allt överskuggande problemet för Sverige och öv- I Sverige är massarbetslösheten fortfarande ung, och ännu finns det |
104
Det är i sammanhanget beklagligt att det i denna situation gödslas
med 5 miljarder till åtgärder som till största delen hamnar i sådana
fickor att de inte kommer att öka efterfrågan på produkter från hem-
mamarknadsindustrin. Anrättningen blir ju inte smakligare av att de 5
miljarderna är svagt finansierade.
Tänk om dessa resurser kunde ställas till näringspolitikens förfo-
gande! Tänk om dessa miljarder kunde användas till att stimulera den
allmänna konsumtionen, till att stötta småföretagsamheten eller till att
investera i ny energiteknik.
Skall arbetslösheten kunna pressas ned måste efterfrågan på hem-
mamarknaden öka. I dagsläget sker detta snabbast genom lägre räntor,
vilket alla är överens om. Enligt Vänsterpartiet borde staten nu aktivt
använda sitt ägarskap i Nordbanken. Använd Nordbanken för att skapa
konkurrens i banksystemet i stället för att ge dunkla signaler om för-
säljning!
Vänsterpartiet anser i likhet med övriga partier att en stor del av de
nya arbetstillfällena måste skapas i småföretagen. För såväl befintliga
som ännu inte startade småföretag är möjligheterna till försäljning av
produkterna det avgörande. Småföretagen löser inte sina ekonomiska
problem med lägre löner, försämrad arbetsrätt eller lägre beskattning.
Anställda i småföretag skall ha samma möjligheter och rättigheter som
anställda i stora företag.
I Vänsterpartiets småföretagarmotion föreslås tre mycket konkreta
åtgärder.
För det första: För att öka investeringar i småföretag med färre än
50 anställda föreslår vi ett investeringsbidrag om 3 %, alltså skillnaden
mellan svensk och tysk låneränta i dag. Bidraget skall vara skatteplik-
tigt. Nettoeffekten blir då ca 2 % och skulle kunna bli en rejäl injektion
för att tidigarelägga investeringar i just småföretagen.
För det andra: Vi föreslår att egenavgifter inte skall tas ut på de
första 40 000 kronorna - detta i första hand för att öka uthålligheten
hos små och nystartade företag men också för att skapa motiv för per-
soner som kombinerar anställning med ett eget företagande att utvidga
verksamheten. Åtgärden skulle med säkerhet bidra till att fler kvinnor
vågade starta företag.
För det tredje: För att i större utsträckning stödja s.k. avknoppning
och anställdas intresse av att starta egna företag föreslår vi förändringar
i reglerna om starta-eget-bidrag och utbildningsbidrag. En person som
vill prova ett eget företagande skall alltså ges rätt till tjänstledighet i
tolv månader. Under denna tid skall det kunna utgå utbildningsbidrag i
sex månader och starta-eget-bidrag i ytterligare sex månader. Den re-
geländringen skulle betyda en rejäl möjlighet för många i dag anställda
att pröva sina egna idéer, vilket i slutändan kommer att betyda många
nya arbetstillfällen.
Dessa förslag innebär konkreta åtgärder riktade till små och nystar-
tade företag i en omfattning som kanske inte skådats tidigare. Kostna-
derna för förslagen beräknas till ca 2 miljarder, och sannolikt finansie-
rar detta sig självt genom en kombination av nyanställningar, nystar-
tande av företag och därav följande minskad arbetslöshet.
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Näringspolitik
105
|
Prot. 1994/95:57 8 februari |
Vänsterpartiet föreslår samtidigt att en garantiavgift tas ut på det |
år. Dessutom anser vi att bolagsskatten skall normaliseras till EU-nivå,
|
Allmänpolitisk debatt |
30 %, vilket också ökar statens intäkter med drygt 2 miljarder. Herr talman! Som viktigt komplement till småföretagssatsningen |
|
Näringspolitik |
måste vi effektivisera tillvaratagandet av nya idéer och uppfinningar. Förhoppningsvis finns det i riksdagen en majoritet för de här åtgär- Anf. 123 PER WESTERBERG (m) replik Herr talman! Jag noterar att Vänsterpartiet och Lennart Beijer i des- Till att börja med vill jag nog bestrida att partikolleger av olika Jag delar uppfattningen att det inte är främst genom låga löner som Jag beklagar att Lennart Beijer inte nämnde skatterna. En drivkraft När det gäller innovatörsråd o.d. delar jag uppfattningen att det re- Anf. 124 LENNART BEIJER (v) replik Herr talman! Det är väl otvetydigt helt rätt att konkurrensen från |
|
106 |
berg - mellan arbetsmarknadspolitiken i Sverige och i övriga europeis- |
ka länder på att man i Europa har varit mycket mera rädd för de svårig-
heter inflation kan ge upphov till än för de problem arbetslöshet kan
medföra. I Sverige har vi ändå försökt att vara rädda för båda faktorer-
na. Därmed har vi sett till att verkligen försöka hålla nere arbetslös-
hetssiffrorna.
Nu har vi kommit in i en mycket svår situation. Det kommer att
krävas riktiga krafttag för att vi skall komma ur den. Jag tror dock inte
att man löser problemen genom skattesänkningar. Vi måste se till att
vanligt folk kan efterfråga varor. Vi måste naturligtvis också se till att
de som vill starta nya små företag får möjlighet till det.
Anf. 125 PER WESTERBERG (m) replik
Herr talman! Jag vill ånyo säga att jag är glad över det ökande in-
tresset från Vänsterpartiets sida för ny företagande. Jag tycker att det
vida överstiger socialdemokratins syn på motsvarande problem. Fram-
för allt tycker jag att man skall ta till vara de möjligheter som finns till
teknik- och kompetensutveckling. Det är roligt att ni är beredda att
satsa pengar på växande och nya företag och innovationer i stället för
på bidragsarbeten eller olika former av bidrag till nyanställningar. Det
ger starkare företag.
Däremot delar jag inte uppfattningen att hög inflation är bra för fö-
retagen. Det ökar risktagandet och står inte i någon som helst motsats-
ställning till låg arbetslöshet. Tvärtom är Tyskland och Japan, med
extremt låg inflation, utomordentliga exempel på att låg inflation, låg
ränta och bra stabilitet har gett en enastående löne- och välståndsut-
veckling, som vi har anledning att försöka följa i viss utsträckning.
Herr talman! Jag vill också peka på skattens betydelse. För mig är
det en gåta att man kan tro att man i Sverige kan högbeskatta småföre-
tagarna, se till att de har litet eget kapital, och att samma småföretagare
sedan framgångsrikt skall kunna konkurrera med utlandet i det långa
loppet. Man kan inte jobba med sämre villkor i det långa loppet. Det
kan gå en viss tid, men det ökar risktagandet och är en av orsakerna till
de höga konkurssiffrorna under det mycket besvärliga stålbad - det s.k.
Feldtska stålbadet - som vi har gått igenom under de senaste åren.
Anf. 126 LENNART BEIJER (v) replik
Herr talman! Jag vill tacka för det beröm Vänsterpartiet fick för sin
företagspolitik och småföretagarpolitik. Det var angenämt.
Jag konstaterar att det ändå är ganska viktigt att man klart uttalar att
man skall kunna ha liten arbetslöshet utan att behöva släppa i väg in-
flationen. På många ställen i Europa har man misslyckats med detta.
Just nu misslyckas även vi. Vi bör alltså kunna uppnå en sådan balans
att vi kan få ned arbetslösheten utan att behöva släppa i väg inflationen
alltför mycket.
Anf. 127 EVAGOÉS(mp)
Herr talman! Jag kommer att tala om kärnkraften och det nya ener-
gisamhället, kretsloppssamhället, som vi skall leva i enligt Riokonfe-
rensen och Agenda 21.
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Näringspolitik
107
|
Prot. 1994/95:57 8 februari |
Kärnkraften är varken säker eller ekonomisk. Den är oetisk, oeko- |
för deras existens ändrades, trots att de var störst och starkast. Ändå
|
Allmänpolitisk debatt |
fortsätter män i maktpositioner att hävda att kärnkraften skall drivas |
|
Näringspolitik |
Det är egentligen ”kriminellt” att köra reaktorerna en enda dag till. I mongolernas Krasnokamensk bryts uran i dagbrott till svenska Allt där är radioaktivt. Inte ens blommorna överlever. Vattnet som Sverige har helt enkelt exporterat riskerna med uranbrytning. Men Halveringstiden för plutonium, dödens gift, är 24 000 år. Det Utomlands har man t.o.m. uppfattningen att Sverige har löst frågan Runt om i världen lägger man ner kärnkraften eller stoppar utbygg- Det är inte nog med att lagarna är otillräckliga och att det inte finns |
108
Om kärnkraften skulle betala sin totala kostnad på marknaden
skulle uranbrytningens miljökostnader, kärnavfallshanteringen i tusen
generationer, risken vid den dagliga driften av reaktorerna, rivning av
kärnkraftverken, koldioxidutsläppen, transporter och kärnteknisk ma-
teriel tas med i priset. Då undrar jag vad kärnkraften skulle kosta. Den
frågan har jag också ställt till en person på Kraftsam. Han sade att det
är en politisk fråga och att han därför inte kan svara på den.
Jag förstår inte varför ”big boys” skall få fortsätta att leka med ”big
toys”. Egentligen tycker jag att de har fel rådgivare. Jag tycker att Det
naturliga steget skall vara rådgivare till regering och riksdag och inte
bakåtsträvarna som överlevt 60- och 70-talet.
Vi måste sluta att backa in i framtiden. Sverige håller på att missa
framtidens energi. Det är just nu som vi skulle ta chansen att satsa på
den rena energisektorn och gröna arbeten.
Jag läste Aftonbladet häromdagen, den 5 februari. Där säger man
att energiindustrin behöver en press för att utveckla hållbara energikäl-
lor. Men så länge Sverige förlitar sig på kärnkraften för elproduktion
finns det ingen anledning att göra det. Sverige riskerar att hamna på
efterkälken om vi inte satsar på förnybara källor och mer energisnåla
produkter. De teknologiska framstegen kan användas mycket mer ef-
fektivt än i dag.
I Kanada startade man ett grönt fack. Det var med anledning av att
man hade lågkonjunktur. Det visade sig att bara genom att satsa på
energieffektivisering fick man fler arbetstillfällen än om man t.ex.
skulle ha byggt ut kärnkraften och satsat på traditionell energiförsörj-
ning. Per 1 miljon US dollar fick man ut 13,5 jobb inom den gröna
energieffektiviseringssektorn jämfört med 3 jobb inom kärnkraftssek-
torn.
Med Miljöpartiets politik och styrinstrument, att sänka arbetsgivar-
avgifterna och höja energi- och utsläppsavgifter och skatter, stimulerar
man ett näringsliv som är anpassat till en hållbar utveckling i enlighet
med Agenda 21. God miljö är god ekonomi.
Anf. 128 GÖRAN HÄGGLUND (kds)
Herr talman! På fredag morgon skall vi här diskutera frågor om ar-
betsmarknad och sysselsättning. Frågorna om näringspolitik och syssel-
sättning hänger milt uttryckt intimt samman. Det är med en framsynt
näringspolitik som vi kan minska risken för att vi kommer att få disku-
tera alltmer sysselsättning och arbetslöshetsproblem.
Det går egentligen inte att lösa de problem som skall diskuteras på
fredag om vi enbart koncentrerar oss på dem. Våra möjligheter att klara
en hygglig ekonomi framöver hänger naturligtvis i stor utsträckning
samman med näringspolitiken.
Allt handlar till syvende och sist om hur vi skapar förhållanden och
ett klimat för att få nya företag att bildas och befintliga företag att växa
och ge nya arbetstillfällen. Vi själva som politiker kan inte skapa nya
arbetstillfällen. Men utan en framgångsrik näringspolitik som skapar
förutsättningar för nya och expanderande företag kommer fredagens
ämne att ta ett allt större utrymme i diskussionen.
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Näringspolitik
109
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Näringspolitik
110
Det är inte det viktiga för riksdagens arbete. Det viktiga är att
många människor drabbas av arbetslöshet. Det gäller som vanligt att
det är viktigare att förebygga än att i efterhand sopa upp efter miss-
grepp. Det gäller också i näringspolitiken.
I årets budgetproposition finns det en hel del bra formuleringar från
regeringen. Men de står i ganska tydlig kontrast till den politik som
man för. Som bekant är görandet viktigare än låtandet för den enskilda
person som står i begrepp att starta ett företag eller den enskilde företa-
gare som står i begrepp att låta sin verksamhet expandera.
Socialdemokraternas generella näringspolitik är enligt min mening
ett allvarligt hot mot företagandet och därmed grunden för jobb och
den framtida välfärden. Försämrade regler inom arbetsrätten, dubbelbe-
skattningen av riskvilligt kapital och borttagandet av kvittningsrätten är
exempel på åtgärder som kanske i vissa grupper kan vinna anklang och
upplevas som positiva men som faktiskt sist och slutligen undergräver
och försämrar vår gemensamma ekonomi och våra möjligheter att klara
välfärden i vårt land.
Jag hälsar den nye näringsministern välkommen till kammaren och
till kanske den första stora debatten om näringspolitiken. Jag hoppas att
han delvis kan föra in ett nytt tänkande i de socialdemokratiska leden
och ge dessa galanta formuleringar ett praktiskt innehåll. Jag tror att vi
alla i den mån vi själva har förstått det har en viktig uppgift att för
många människor förklara de mekanismer som ligger bakom företag
och företagande.
Antalet nya företag i Sverige utgör 5-7 % av den totala företags-
stocken. På kort sikt spelar de nya företagen en ganska liten roll. Men
på längre sikt är det naturligtvis av avgörande betydelse i vad mån vi
lyckas att få många nya företag och företagare i Sverige.
Nyföretagandet i Sverige ligger i dag på en nivå som är alldeles för
låg. En fråga för oss politiker blir då: Hur ändrar vi på detta faktum? Är
det genom att höja skatter? Är det genom att ur företagens synvinkel
försämra arbetsrätten, eller hur klarar vi detta för framtiden?
Socialdemokraterna har under hösten återställt vad de under valrö-
relsen hotade att återställa. En del har visat sig vara omständliga men
kanske politiskt nödvändiga krumbukter för att inte genera och förvirra
den egna partiapparaten. Jag tänker då t.ex. på avregleringen av el-
marknaden. Man har kommit fram till att det kanske inte var så fel det
som gjordes under förra mandatperioden.
Då och då kommer det signaler från regeringen om t.ex. riskkapi-
talbeskattningen. Kommer det en ny återställare när det gäller riskkapi-
talbeskattningen, dvs. en återställare som återställer återställaren?
Kommer det något liknande när det gäller arbetsrätten, som återställer
den återställare som regeringen kom med tidigare, för att göra förhål-
landena något bättre för de mindre företagen? Det tycker jag är väldigt
viktiga frågor. Jag hoppas att Sten Heckscher har möjlighet att beröra
dem i någon mån.
Det finns en rad frågor som är av mycket stor betydelse för att psy-
kologiskt skapa det rätta klimatet. En av de sakerna antydde regeringen
i budgetpropositionen och sade sig överväga närmare. Det gäller möj-
ligheten för ett riskkapitalavdrag. Det är naturligtvis väldigt viktigt och
en viktig symbolfråga.
Men en del ytterligare sådana frågor kvarstår. Det gäller arbetsrät-
ten, beskattningen av riskvilligt kapital, kvittningsrätten, osv. Jag tror
att det är av mycket stor betydelse för att vi i Sverige skall få nya före-
tag, expanderande företag och för att vi skall kunna få fler människor i
arbete och på längre sikt också värna den välfärd som vi alla är ange-
lägna om att slå vakt om.
Anf. 129 Näringsminister STEN HECKSCHER (s)
Herr talman! Näringspolitiken måste sättas in i sitt sammanhang.
Sammanhanget är dåliga statsfinanser, låg sysselsättning och hög ränta,
på det sätt som det resonerades om i förmiddags, dvs. det läge i vilket
den nuvarande regeringen fick ta över ansvaret för Sverige.
Inom näringspolitken måste vi alltså göra vårt för att uppfylla den
dubbla målsättningen att både öka sysselsättning och tillväxt och få
ordning på statens finanser. Det räcker inte med det ena.
Näringspolitiken har naturligtvis en nyckelroll för att få i gång till-
växten. I förslaget till statsbudget har de näringspolitiska insatserna inte
utsatts för riktigt samma hårdhänta hantering som en del andra områ-
den. På en del punkter som är av strategisk betydelse föreslår vi t.o.m.
ökningar av de statliga insaterna. På andra punkter har vi kommit fram
till lösningar som blir till nytta för företagsamheten utan att medföra
nya utgifter för statskassan.
När man hör på debatten i dag och läser de motioner som väckts
under den allmänna motionstiden slås man av att det trots en del hårda
ord ändå tycks finnas en ganska hygglig samstämmighet bland dem
som deltar i den här debatten, åtminstone när det gäller målen för nä-
ringspolitiken och också en del av problemformuleringarna. Det gäller
inte bara de långsiktiga målen utan också en del av de kortsiktiga. Det
finner jag naturligtvis lovande.
Man kan sammanfatta det i vad några här har sagt utan att ange
källan. Källan är regeringsförklaringens ord: Sverige behöver fler före-
tag och fler företagare. Det finns också stor samstämmighet om att
potentialen för tillväxt i stor utsträckning och kanske främst finns hos
de små och medelstora företagen. Det gäller inte minst inom tjänstesek-
torn. Vi tenderar hela tiden att tala nästan bara om tillverkningsindust-
rin när vi talar om näringslivet. Vi glömmer ofta bort den viktiga
tjänstesektorn.
Vi tycks också vara överens om att försörjningen av riskkapital eller
kapitalförsörjning över huvud taget är ett problem för just de små och
medelstora företagen, även om det tycks råda en viss begreppsförvir-
ring här. Ibland får man höra att bankerna är ohjälpsamma genom att
inte låna ut tillräckligt mycket riskkapital. Själv är jag ganska nöjd över
att bankerna inte lånar ut så mycket riskkapital. Vi såg hur det gick när
de gjorde det.
Vi är också överens om behovet av insatser inom forskning och ut-
veckling och att de insatserna i hög utsträckning måste vara relevanta
för näringslivet.
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Näringspolitik
111
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Näringspolitik
Som jag var inne på nyss betyder det här att vi i stor utsträckning
kan vara överens om var problemen finns. Det är betydelsefullt. Att
vara överens om problemen lägger en god grund för fortsatta samtal.
Alltför ofta hoppar vi rakt upp på våra käpphästar och har färdiga lös-
ningar på allt. Då riskerar vi att fastna i låsningar.
Min ambition är att lyssna på andra och att försöka komma överens.
Detta präglar vårt arbetssätt och har präglat det under de ganska precis
fyra månader som jag har haft det här jobbet. Vi avvisar inga lösningar
i förväg. Inga dogmer skall styra vår politik.
Jag tror också att det är vad företagarna och de anställda i företagen
kräver av oss politiker. Det brukas ofta uttryckas så att man kräver fasta
spelregler. Det är ett uttryck som har använts många gånger här i dag.
Det är ett rimligt krav. Vi kräver långsiktighet av näringslivet. Då har
de rätt att kräva långsiktighet i form av fasta spelregler från regeringens
och riksdagens sida.
Det har talats mycket om detta i dag. Inte minst oppositionens för-
middagsretorik vimlade av uttalanden om krav på fasta spelregler. Jag
tycker att vi måste komma bakom fraseologin här. Vi måste inse några
saker som har med fasta spelregler att göra.
För det första kräver fasta spelregler breda uppgörelser eller, för att
citera Eva Flyborg, ett politiskt ledarskap som inte förändrar spelreg-
lerna efter varje mandatperiod.
Oppositionen ägnar sig nu åt något slags mytbildning om återställa-
re. Man får inga fasta spelregler om man med en ytterst knapp riks-
dagsmajoritet driver igenom kontroversiella förändringar av t.ex. ar-
betsrätten några enstaka månader före ett val som man löper stor risk
att förlora. Det skulle kunna sägas samma sak om en lång rad andra
beslut. Det är inte då man får fasta spelregler. Fasta spelregler kan man
möjligen få om man bemödar sig om att nå hyggligt breda uppgörelser
och inte gör som man t.ex. gjorde med arbetsrätten.
Nu tycks det finnas olika uppfattningar om hur betydelsefullt det
här med arbetsrätten var. Jag har hört från talarstolen här i dag att det
egentligen var småsaker. Då blir man förvånad att det är så upprörande
att de ändras. Detta tycks vara en viktig symbolfråga.
Den som bär sig åt på det här viset kort före ett val tar faktiskt på
sig ansvaret för att näringslivet inte får de fasta spelregler som det så
gärna vill ha. Dessutom tycks oppositionens debattörer glömma bort att
vi har haft en valrörelse i vilken socialdemokratin gick ut med mycket
tydliga vallöften, inte hot, Göran Hägglund, bl.a. beträffande arbetsrät-
ten. Det stod för övrigt klart vad som skulle hända redan när beslutet
fattades. Det är ett demokratiskt renlighetskrav att man faktiskt genom-
för de förändringar som man gått till val på.
För det andra fordrar breda uppgörelser flexibilitet. Breda uppgö-
relser och fasta spelregler betyder att man ofta inte får precis som man
vill. Men det näst bästa kan möjligen vara det klokaste om resultatet
blir fasta spelregler. Vi får se hur breda lösningar, och därmed fasta
spelregler, som vi kan åstadkomma, men ingen skall tvivla på våra
ambitioner.
112
Men det finns begränsningar. En av dem är regeringens dubbla
uppgift att både sanera statsfinanserna och öka sysselsättning och till-
växt. Den som tror att all näringspolitik består av sänkta skatter, priva-
tiseringar och bara ökade frihetsgrader måste jag därför göra besviken.
På det viset kan vi inte komma överens. Det vore naturligtvis trevligt
att sänka skattetrycket både för företagare och andra. Men med de
statsfinanser som vi har tvingats ta över är det inte en framkomlig väg.
Jag skulle i och för sig kunna gå in på Per Westerbergs del i ansva-
ret för dessa statsfinanser, men jag skall avstå från det. Men de bidrar
till att vi är tvungna att höja skatterna. Jag vill dock understryka att
regeringen har avsatt 2 miljarder för att efter samråd med näringslivet
kunna reducera skatteuttaget för de små och medelstora företagen.
En sak kommer hela tiden bort i oppositionens retorik. Den helt av-
görande frågan för medborgarna, företagarna och företagen är att klara
upp det statsfinansiella läge som regeringen har fått ta över. Den en-
skilda fråga som har störst betydelse för oss alla, för sysselsättningen,
för näringslivet och inte minst för de små företagen och den enskildes
ekonomi är faktiskt räntan. Då räcker det inte med skattesänkningar
och systematisk realisering av det allmännas egendom eller att försöka
låsa in allmänna medel i stiftelser utan demokratiskt inflytande eller
kontroll. Någon bred uppgörelse med moderaterna om skatter och
privatiseringar tycker jag inte jag ser grund för i de allmänna motioner-
na.
Men det finns i och för sig inslag i den förra regeringens politik
som var bra. Det vill jag gärna säga. Låt mig nämna några exempel.
Den borgerliga regeringen förvandlade utvecklingsfonderna till bo-
lag. Det tycks har förbigått Per Westerberg, men det var på det viset.
Jag misstänker att han var föredragande i det ärendet. Man kan natur-
ligtvis diskutera formerna för det här, men vi utnyttjar den form som
finns. Vi vill gå vidare och utveckla ALMI till ett regionalt nav för
näringspolitiken för att bidra till att minska den förvirring som den
förra regeringen åstadkom genom sitt myller av aktörer på det här om-
rådet. Vi vill förenkla detta utan att omorganisera allt.
Den förra regeringen införde särskilda lån till kvinnliga företagare.
Eva Flyborg berörde dem tidigare. Vi håller fullständigt med om att de
har haft många positiva effekter. Vi går också vidare där - det glömde
Eva Flyborg att säga - genom att också öka på beloppen där ganska
rejält. Vi föreslår en tredubbling av de statliga insatserna på den punk-
ten.
Inom ramen för Sverigebilden fanns ett blygsamt investeringsfräm-
jande. Vi föreslår att organisationen för det arbetet renodlas och pro-
fessionaliseras och att medlen mer än fyrdubblas.
Jag skulle också särskilt vilja peka på att vi vill avsätta 100 miljoner
för att få teknikspridning med hjälp av regionala nätverk. Där kommer
vad Kjell Ericsson säger om förädling av råvara in som ett möjligt
användningsområde.
Den här debatten har inte innehållit särskilt många hårda ord och
jag tycker att det finns grund för en hygglig optimism om att vi under
de närmaste åren inte bara skall kunna definiera problemen, utan också
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Näringspolitik
113
8 Riksdagens protokoll 1994795. Nr 57
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Näringspolitik
kunna hitta ganska många hållbara lösningar som leder till fasta spel-
regler.
Anf. 130 PER WESTERBERG (m) replik
Herr talman! Vi kan ägna mycket tid åt historieskrivningen. Under
den gångna mandatperioden ändrade vi ett fritt fall såväl i sysselsätt-
ningen som i ekonomin till en ganska hygglig återhämtning under den
gångna hösten. Vi har kämpat med betydande budgetsaneringar under
de gångna mandatperioderna. Det har i stor utsträckning skett i strid
med den socialdemokratiska oppositionen, som i praktiken bara talade
om finansiell expansion, ökad upplåning och därmed svagare statsfi-
nanser.
För innevarande år har jag lagt förslag om nedskärningar i statsbud-
geten på ca 70 miljarder för att vi skall kunna hålla konkurrenskraftiga
skatter för företagen samtidigt som vi minskar budgetunderskottet i
förhållande till vad socialdemokraterna gör.
Vi delar uppfattningen att räntan måste ner, men det går bara genom
nedskärningar av utgifter och satsningar på det som ger tillväxt i eko-
nomin. Och det gör inte höjda skatter på det kapital som skall investe-
ras i företagen, höjda skatter på företagen eller försämringar för mindre
och medelstora företag.
Jag hoppas att näringsministern menar allvar med sin vilja till breda
lösningar. Hittills har vi bara sett konfrontation med höjningarna av
skatterna på bolagen, med små marginaler och små majoriteter trots att
de tidigare var likvärdiga med omvärlden. Det har kommit nya föränd-
ringar på arbetsrättens område. De förändringar som gjordes i våras var
inriktade på de minsta företagen.
Jag är ledsen att behöva säga det, men jag är rädd för att närings-
ministern representerar det mest företagarfientliga partiet i den här
kammaren.
Anf. 131 Näringsminister STEN HECKSCHER (s)
Herr talman! Handling räknas mer än ord. Per Westerbergs enda re-
cept är mer av den politik som ledde till en 14-procentig arbetslöshet
och till de allra sämsta statsfinanserna i Europa. Man hade tre år på sig
att försöka göra det som man ville göra, men detta var vad man lyck-
ades åstadkomma.
Per Westerberg tycks i likhet med en del av sina partikamrater un-
der den tiden inte heller ha förstått att han satt i en regering. Man kla-
gade över den elaka oppositionen, som inte ville genomföra regering-
ens förslag. Jag tycker faktiskt att det är regeringens ansvar att få sina
förslag genomförda. Det är regeringens resultat i riksdagen som räknas.
Jag vill dessutom upplysa Per Westerberg om att vi har en låg bo-
lagsskatt i Sverige. Det har t.o.m. gått så långt att Industriförbundets
ordförande Bo Rydin häromdagen i en intervju i Veckans Affärer för-
svarade värnskatten.
114
Anf. 132 PER WESTERBERG (m) replik
Herr talman! Först vill jag notera att ansvaret för statsfinanserna i
mycket stor utsträckning baserar sig på vad som hände under 80-talet.
Jag delar den uppfattningen att det kan finnas ett i viss mån delat an-
svar, men huvudansvaret låg på den gamla regeringen.
Under den gångna mandatperioden visade socialdemokratin inte
någon vilja till budgetnedskärningar utan talade bara om utgiftsexpan-
sion, som ytterligare skulle undergräva statsfinanserna. Vad vi anmälde
var en linje för att försöka att stegvis sanera statsfinanserna fram till
1998 för att få budgetbalans, samtidigt som vi orkade med mycket stora
förändringar av beskattningen av riskkapital och av företag - de företag
som skall ge de nya jobben och som är de enda som kan skapa tillväxt.
Vi gjorde betydande satsningar på kompetensutveckling, forskning och
utbildning, det som skall göra svensk arbetskraft mer konkurrenskraftig
och därmed skapa förutsättningar för bra löner även i framtiden utan att
vi blir utkonkurrerade av låglöneländerna.
Vi gjorde satsningar som innebar att vi i praktiken genomförde
småföretagarvärldens hela agenda från 1991 för att råda bot på den
brist på småföretagande som vi har i vårt land. Vi fick i viss mån - det
erkänner jag gärna - stöd från Vänsterpartiet men nästan på varenda
enskild punkt motstånd från Socialdemokraterna.
Anf. 133 Näringsminister STEN HECKSCHER (s)
Herr talman! Jag tycker att Per Westerberg rör sig i rätt riktning.
Han talar nu åtminstone om delat ansvar, och det gläder mig.
Jag är inte säker på att Per Westerberg skall slå sig så mycket för
bröstet när det gäller t.ex. riskkapitalförsörjningen. Det tycks vara så att
Per Westerbergs forna regeringskamrater numera ganska öppet tar
avstånd från den konstruktion som genomfördes under den förra rege-
ringen. Alla konstaterar numera att den inte fyllde de syften som den
avsåg att fylla. Det är t.o.m. så att många av de forna regeringspartierna
nu ställer sig bakom regeringens förslag om att ompröva statens insat-
ser i form av ett visst engagemang i Atle och Bure. Det här skall man
nog tala litet tyst om. Vi får här vara med om att städa upp.
Under tre år, Per Westerberg, försämrades vårt lands finanser med
åtskilliga hundra miljarder, och det är vad som räknas. Att man ville
genomföra allas önskemål om småföretagarpolitiken låter ju bra, men
att man gjorde det just på det viset har möjligen bidragit till att vi nu
med varsam och försiktig hand får städa upp i den röra som åstadkoms
med Per Westerberg som föredragande i regeringen.
Anf. 134 KJELL ERICSSON (c) replik
Herr talman! Näringsministern uttryckte sig mycket positivt om fö-
retagsamheten och näringslivet, och det är positivt och bra. Jag hoppas
bara att han har också regeringen i övrigt med sig. De åtgärder som
man har vidtagit för att höja skatter och avgifter är ju inte speciellt
positiva, vilket jag också tog upp i mitt huvudanförande.
Åtgärder för sysselsättningen är en mycket stor del av arbetet med
att komma till rätta med statsskulden, och man ökar inte sysselsättning-
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Näringspolitik
115
|
Prot. 1994/95:57 8 februari |
en genom att höja skatter och avgifter, som nu har skett, utan det är att |
len.
|
Allmänpolitisk debatt |
Jag vill här referera till Carl Johan Åberg, som i Dagens citat i Da- |
|
Näringspolitik |
som de vi nu har. Problemet är att de företag som gör stora pengar Jag tycker att detta visar på ett ganska betydande dilemma. Man Vad gäller återställare vill jag säga att det har skett en rad återstäl- Det här är ett konstigt sätt att agera. Genom det får man inte de Anf. 135 Näringsminister STEN HECKSCHER (s) Herr talman! Jag vill först säga att jag kan förstå att de som har haft Vad gäller höjningar av skatter och avgifter vill jag säga, kära vän- Beträffande arbetsrätten: Om det nu var så viktigt att åstadkomma |
|
116 |
många för att reformen skall överleva också ett regeringsskifte. |
Anf. 136 KJELL ERICSSON (c) replik
Herr talman! Jag vill än en gång säga att jag tycker att det är bra att
näringsministern uttalar sig positivt om företagsamheten. Även hans
skrivningar i budgetpropositionen är bra. Men man har, som jag sagt,
från regeringens sida inte levt som man lärt när man gjort alla sina
återställare. Jag hoppas att det skall bli en bättring i fortsättningen.
Beträffande arbetsrätten vill jag säga att det är lika vilket förslag det
än rör sig om: Om det i ett visst läge finns majoritet för ett förslag,
beslutar vi om det. Sedan måste man gilla läget. Om man river upp
beslutet, måste vi i vår tur riva upp det ställningstagandet igen. Då får
man inte någon långsiktighet, som jag här också har sagt.
I det rådande statsfinansiella läget vill vi alla spara. Vi har i en eko-
nomisk-politisk motion talat om hur vi tänker och hur vi vill spara, men
vi lägger inte fram förslag om nya reformer, t.ex. om avskaffande av
karensdagen, som skulle kosta mycket pengar. Detsamma gäller försla-
get om NYS, RAS eller vad det skall kallas, dvs. att ge bidrag för ny-
anställningar i företag som ändå skulle ha nyanställt. Det är bortkastade
pengar.
Jämför detta med de 800 miljoner som satsades på småföretagsut-
veckling under den förra mandatperioden och som har givit många nya
jobb ute i landet, vilka kostade bara 60 000 - 80 000 kr per person.
Det föreslagna stödet har förkastats av de flesta, bl.a. av AMS, som
säger att det kommer att leda bara till 5 000 -10 000 nya jobb. Det
skulle innebära att stödet skulle kosta mellan 500 000 och 1 miljon
kronor per jobb. Det är att kasta pengar i sjön.
Vi vill från Centerns sida ha en sådan satsning som näringsminis-
tern själv beskriver, på långsiktiga och riktiga åtgärder för att ge bra
villkor för företagsamheten.
Anf. 137 Näringsminister STEN HECKSCHER (s)
Herr talman! För tids vinnande kan vi väl låta karensdagsdiskussio-
nen anstå till den därtill avsedda delen av den allmänpolitiska debatten.
Detsamma bör gälla beträffande sysselsättningspollitiken. Därmed
förnekar jag inte att frågorna hänger ihop, men jag hinner inte med att
diskutera också de sakerna.
När det gäller arbetsrätten tror jag att Kjell Ericsson och jag möjli-
gen kan vara ense om att om man blir överens på rätt sätt och inte med
knappa riksdagsmajoriteter driver igenom åtgärder, mot en opposition
som förklarar sin avsikt att ändra på besluten om man får en möjlighet
till det, blir förutsättningarna något större för hållbara lösningar, men
det var vad den förra regeringen gjorde.
Det här får inte undanskymma det som Kjell Ericsson här sagt två
gånger och som även jag tidigare har sagt, att det finns en god grund
för ett framtida samarbete. Jag finner detta inte minst när jag läser
motionerna från Centerpartiet. Jag ser fram emot det kommande sam-
arbetet, och jag skall minsann sträva efter att vi får de hållbara lösning-
ar som både Kjell Ericsson och jag tycks vilja ha.
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Näringspolitik
117
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Näringspolitik
Anf. 138 EVA FLYBORG (fp) replik
Herr talman! Näringsministern förärade mig en kommentar, som jag
i min tur gärna vill kommentera.
Det är riktigt att näringspolitiken måste sättas in i sitt sammanhang.
Man måste se helheten. Just därför är helheten så svår att förstå i Soci-
aldemokraternas politik. 7 miljarder i bidrag med ena handen, samti-
digt som återställarna gör företagandet mycket svårare och tuffare.
Sten Heckscher kommenterade bankerna. De lånade ut för mycket
under 8O-talet - det var problemet då - men nu lånar de ut alldeles för
litet, och därför är det problem med kapital till företagen.
Breda uppgörelser är ett populärt uttryck för dagen. Det förutsätter
också en helhetssyn. Socialdemokraterna har enligt min mening själva
blockerat detta genom att återvända till klassiska socialdemokratiska
dogmer och återställare av sällan skådat slag.
Det vet väl Sten Heckscher också, att man inte får lov att bara
plocka russinen ur kakan. Vill man ha efterrätt, måste man dess värre
också äta huvudrätten, och det är den som vi har litet svårt för.
Anf. 139 Näringsminister STEN HECKSCHER (s)
Herr talman! Jag tycker nog att vi försöker äta både huvudrätt och
efterrätt. Jag lämnar aldrig något på tallriken och har heller inte för
avsikt att lämna havererade statsfinanser på den. Den helheten tycker
jag också är viktig.
I politiken ingår radikala utgiftsnedskärningar, radikala inkomst-
höjningar och satsningar på åtgärder som vi uppfattar som strategiskt
viktiga. Det är en besvärlig mix att göra, och det är möjligt att man kan
diskutera detaljer i den, men att man måste göra alla de här tre sakerna
på en gång, kan vi förmodligen vara överens om. Det är nödvändigt, för
annars står det still.
I fråga om bankerna håller jag med. Det är inte bara en del partier
som har eftervalsbaksmälla, utan det är alldeles klart att bankerna har
bankkrisbaksmälla.
När vi resonerar med företrädare för bankerna, medger de inte säl-
lan att det är ett problem att samma människor som har fått stark och
berättigad kritik för misstag före bankkrisen nu skall förse företagen
med lånekapital.
Vi arbetar med den frågan. Dock kan ju inte regeringen gå in och
säga till bankerna att låna ut mer pengar. Det vore oss också främman-
de att göra. Men systemet fungerar inte riktigt bra, och vi har våra ögon
på det.
Ytterligare en punkt, där jag tror att Eva Flyborg och jag säkert kan
bli överens.
Anf. 140 EVA GOÉS (mp) replik
Herr talman! Jag får haka på det Sten Heckscher sade om att satsa
på tjänstesektorn. Vi vet att informationsteknologin är framtiden, att
den är här och nu, men det gäller även energisektorn. Solen är faktiskt
grunden, motorn i hela energisystemet och i vårt samhälle.
118
Det behövs en syn vända, och som jag sade tidigare verkar det vara
dåliga rådgivare. Jag har läst boken Uthålligt ledarskap av Lars Bern
och funnit den mycket underhållande och mycket bra. Han framhäver
att effektiv energiteknik och vetenskap är frälsningen i vårt samhälle.
I Kanada har man bevisat att satsningar på energieffektivisering,
vilket är sparad el och energi - man kan tala om negawatt i stället för
megawatt - ger ekonomisk tillväxt. Man har en regional utveckling,
man har förbättrat miljön, och man har fått inhemska arbetstillfällen.
Så det här är verkligen en lukrativ marknad och potential som vi
politiker behöver hjälpa till för att styra in på rätt spår. Jag undrar då:
Vilken medicin har Sten Heckscher när det gäller just den här sektorn?
Anf. 141 Näringsminister STEN HECKSCHER (s)
Herr talman! Jörgen Andersson är ansvarig för energifrågorna i re-
geringen, som Eva Goes mycket väl vet. Det är ett utomordentligt vik-
tigt område, där regeringen nu koncentrerar stora resurser. Det satsas
jättelika belopp för forskning på energisidan, varav staten svarar för
mycket. Jag har inte beloppet precis aktuellt för mig, men frågan ägnas
stor uppmärksamhet på det viset.
Det finns en energikommission, vilket Eva Goes också mycket väl
vet, som arbetar med de här frågorna. Kommissionen arbetar hårt och
relativt fort. Ambitionen är återigen att nå en bred politisk uppgörelse
om energifrågans framtid, i god svensk tradition. I den typen av viktiga
beslut måste vi försöka se till att komma överens brett.
När det gäller vilka rådgivare vi anlitar tror jag att mångfalden bor-
de tillfredsställa Eva Goes.
Anf. 142 EVA GOÉS (mp) replik
Herr talman! Jag önskar att flera hade kommit till tals i Energi-
kommissionens expertgrupper, kanske från miljörörelser och Naturliga
steget. Vad jag har hört, har de inte varit närvarande.
Danmark, Kina, Tyskland och USA har satt i gång omfattande pro-
jekt när det gäller t.ex. vindkraftsutveckling. Vi vet också att Nuteks
ena avdelning, Effektiv energianvändning, jobbar med teknikupphand-
ling som har gett väldigt fina resultat. Vad vi då förordar från Miljö-
partiets sida är naturligtvis en skatteväxling, så att det blir en grön
offentlig satsning och att det blir gröna affärsidéer som slår igenom.
Det är politiska styrmedel som behövs, inte bara sådana som har att
göra med ekonomi utan även lagar. Som det ser ut i dag har man inte
tagit ett enda konkret steg för att avveckla kärnkraften. Den 2 juni 1992
hade vi en hearing, en s.k. kontrollstation, i riksdagen. Då framkom att
man inte hade tagit ett enda konkret steg för att avveckla kärnkraften,
på grund av att det inte fanns någon lag. Därför efterlyser vi en lag om
att avveckla kärnkraften.
Men det är oerhört viktigt också att se till att styrinstrumenten gör
att vi får en synvända inom samhället och inom forskningen. Än så
länge ser vi att det är ”big Science, big toys for big boys”, som slår
igenom. Det är inte behoven i samhället som styr. Man har än så länge
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Näringspolitik
119
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Näringspolitik
inte tagit kretsloppssamhället på allvar. Jag vill se en förändring av
forskningens inriktning.
Anf. 143 Näringsminister STEN HECKSCHER (s)
Herr talman! Helt kort. Jag tror att den statliga insatsen för energi-
forskning i budgetförslaget ligger på nästan en halv miljard, någonting
i den stilen. Det är mycket.
Jag håller med Eva Goes om att åtskilliga aktörer har skäl att se
mycket allvarligt på energifrågan. Vilka som kommer till tals på möten
med Energikommissionen kan jag inte ge några detaljer om, för det vet
jag ärligt talat inte. Men jag är övertygad om att de är många.
Dessutom finns det anledning att nämna att det enda sättet att kom-
ma till tals faktiskt inte är att vara med på sammanträden. Man kan
komma till tals på många andra sätt, bl.a. genom att skriva och bli läst.
Jag är fullständigt övertygad om att alla ledamöter i Energikom-
missionen nyfiket och hungrigt tar del av alla de bidrag som kommer
från olika håll.
Anf. 144 GÖRAN HÄGGLUND (kds) replik
Herr talman! Först vill jag ta upp det näringsministern sade om att
han kände igen en del formuleringar, nämligen att Sverige behöver för
framtiden både företag och företagare. Det är väl glädjande i så fall, för
ett problem som vi från annat håll många gånger har kritiserat är ju
Socialdemokraternas syn att vi behöver företag, samtidigt som de har
bedrivit en politik som gjort det väldigt svårt att vara företagare och att
starta företag i Sverige.
Om orden i regeringsförklaringen också kan få ett innehåll, så kan
det hända mycket spännande på det här området framöver.
Fasta spelregler är naturligtvis av oerhört stor betydelse. Men det
spelar också roll vilka spelreglerna är. Bara fasthet är ju inte bra, utan
det måste också vara ett vettigt innehåll i dem.
Ändringarna i arbetsrätten föregicks av en omfattande utredning.
Regeringen fastnade, om jag minns rätt, sommaren 1992 för en lösning
som innebar en del förändringar på arbetsrättens område, dock betyd-
ligt mindre än vad utredningen hade varit inne på. Som jag uppfattade
det, var regeringen i det läget inte i direkt konfrontation med den dåva-
rande socialdemokratiska oppositionen. Då fanns det många företrädare
för Socialdemokratin som i den allmänna debatten såg framför sig
möjligheter till uppluckring av arbetsrätten, men den inställningen
förändrades sedan.
Jag tänkte sedan komma tillbaks till det jag pratade om i mitt anfö-
rande, dvs. arbetsrätten och riskvilligt kapital. Det gäller dubbelbe-
skattningen på kapital.
Skall vi tolka statsrådets besked om fasta spelregler som att Social-
demokraterna inte ser över möjligheterna att förändra arbetsrätten till
förmån framför allt för de små företagen och som att man inte tittar
vidare på frågan om riskkapitalbeskattningen?
120
Anf. 145 Näringsminister STEN HECKSCHER (s)
För det första vill jag säga att jag är glad att Göran Hägglund bär
regeringsförklaringen så nära hjärtat som han tydligen gör.
För det andra: När det gäller relation till företagare vill jag säga att
vi har väldigt mycket kontakter med företagare av olika slag i olika
typer av företag - stora och små företag, företag i olika delar av landet
osv. Jag vill påstå att vi för en mycket levande dialog som jag tycker är
givande. Jag får också tecken från företagen på att de tycker att det är
givande. Vi har också ett särskilt råd för småföretagarfrågor där vi
arbetar mycket informellt. Jag tycker att det arbetet är lovande.
När det gäller arbetsrätten finns det en beredskap på olika håll för
att försöka åstadkomma mer flexibla lösningar. Det är ingen tvekan om
att 70-talets arbetsrätt var litet betongaktig. Det är i varje fall inte den
arbetsrätt vi behöver i dag. Det tror jag är helt klart.
Det finns en beredskap från t.ex. företrädare för fackliga organisa-
tioner för att finna nya lösningar. Det är just när man kan finna nya
lösningar som parterna och många partier accepterar som man kan få
det bra. Det är då det kan bli hållbart. Här finns en beredskap också
från regeringens sida för att företa sådana förändringar. Jag tror nog att
vi skall kunna hitta bra lösningar också på arbetsrättens område utan att
använda den typ av metoder som användes i våras.
Anf. 146 GÖRAN HÄGGLUND (kds) replik
Herr talman! Det var ett intressant besked som vi kan ta fasta på:
Statsrådet säger att det finns en beredskap i regeringen eller näralig-
gande organisationer för att överväga förändringar på arbetsrättens
område. Vi får se vad det kan komma att innebära i praktiken.
Jag skall använda sista minuten till att upprepa en annan fråga som
jag ställde när det gällde bristen på eller avsaknaden av nya expande-
rande företag i Sverige. Vi förnyar stocken av företag alltför långsamt.
Vilka åtgärder är det riktigt att vidta i ett sådant läge? Man kan na-
turligtvis föra ett resonemang om att vi allmänt måste få upp köpkraften
osv. Men vilka åtgärder riktade gentemot företagen kan motverka de
försämringar som har skett i form av arbetsrättsförändringar när det
gäller beskattningen av företagen och försämring av kvittningsrätten?
Hur kan vi få till stånd de nya företag som vi alla är överens om är av
avgörande betydelse för vårt lands framtid?
Anf. 147 Näringsminister STEN HECKSCHER (s)
Herr talman! Jag ser fram emot fortsatta diskussioner med Göran
Hägglund om detta när vi har mer tid. Låt mig bara rent punktvis säga
några saker.
Det är viktigt att ta de bidragsformer för t.ex. nystart som finns på
allvar. Jag vill gärna säga att det inte bara gäller bidragsformer. Jag har
på olika jobb jag haft i mitt liv konstaterat att man tenderar att se allde-
les för mycket och isolerat till pengar. Omgivnigen för företagare är väl
så viktig. Företagare har ofta en idé, och tror att det räcker med den
idéen för att skära guld med täljkniv, när man i själva verket saknar en
väldig massa olika relevant och strategiskt viktig kompetens.
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Näringspolitik
121
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Näringspolitik
Det leder över till att kompetensfrågorna fordrar ytterligare upp-
märksamhet. Det förslag som riksdagen så småningom får om särskilda
utbildningssatsningar vad gäller teknik och naturvetenskap kan t.ex.
vara viktigt här. Det gäller att få ut fler akademiker i småföretagen.
Teknikfrågan är viktig.
För den uppmärksamme läsaren av budgetpropositionen finns det
en hel del sådana uppslag, men jag medger gärna att det finns utrymme
för ytterligare nytänkande. Jag ser fram emot att vi skall kunna åstad-
komma det.
Anf. 148 YVONNE RUWAIDA (mp)
Herr talman! Vi har talat om det viktiga i att från statens sida ha
klara spelregler för företag, men däremot ingenting om de spelregler
som skall finnas mellan producenten och konsumenten.
God miljö är hög standard. Vi skall inte sänka vår levnadsstandard
för att rädda miljön av den enkla anledningen att bättre miljö och en
hållbar utveckling innebär höjd levnadsstandard.
Däremot måste vi förändra vår materiella konsumtion: vad vi köper,
vad vi gör med uttjänta varor, hur vi reser m.m. Vår dagliga roll som
konsument är oerhört viktig.
Det är intressant att jämföra dagens situation med den som rådde då
de grundläggande ekonomiska teorierna utformades. Den fria konkur-
rensen hade helt andra förutsättningar att fungera bra i 1700-talets
lokala samhällen och bidrog till en förbättrad levnadsstandard. På den
tiden var de tillverkade produkterna sådana, att man kunde bedöma
råvaror, utförande, produktionsförhållanden och funktion. Det allra
mesta tillverkades inom hushållens ram.
Målet med marknadsekonomi är att effektivt utnyttja resurserna.
Människor skall få så bra varor och tjänster som möjligt till ett så lågt
pris som möjligt. Med andra ord skall man få god kvalitet till låga
priser.
Det är viktigt att vi inser att en fungerande marknadsekonomi krä-
ver dels sociala och ekologiska regler från staten, dels kritiska och
kunniga konsumenter som har möjlighet att göra medvetna val. Det är
först då vi kan prata om valfrihet.
En viktig grundsten är att man lätt får den information man behöver
om en varas innehåll och dess produktionssätt. Det tillhör de mänskliga
rättigheterna att man får full information om vad det är man köper. Det
kravet kan tillgodoses genom fullständig innehållsdeklaration, miljöva-
rudeklaration, olika märkningssystem och jämförelsepriser.
Konsumentpolitiken försvarar oss alla - oss alla som konsumenter.
Det är med den som med marknadsekonomin - det är oss den är till för.
Men man negligerar konsumentpolitiken i dag. Det märker vi bl.a. i
denna allmänpolitiska debatt. Jag är den enda av alla talare som tar upp
frågan under en tre dagars lång debatt.
Sverige måste värna konsumenternas rätt till hårdare gränsvärden
och bestämmelser om vilka ämnen som får ingå i våra livsmedel. Det
gäller genmanipulerad och bestrålad mat, men också en mängd tillsat-
122
ser som vi sedan en längre tid sluppit, men som nu är på väg tillbaks i
och med EU-medlemskapet.
EU-medlemskapet har inneburit att många affärer inte uppger jäm-
förelsepris när det gäller frukt och grönsaker. Konsumentverket har nu
uppmanat dagligvaruhandeln att sluta med detta oskick, och det är
positivt. Men detta exempel visar på de problem som medlemskapet i
EU medför och hur viktigt det är att stärka konsumentpolitiken nu när
vi har gått med i EU. Konsumentmakten skall likställas med producen-
tinflytandet.
Inom EU har man regler, dvs. direktiv, när det gäller vad som får
ingå i barnmat och olika mjölkersättningar. Dessa krav behöver produ-
centerna inom EU i dag inte uppfylla. Man får göra undantag i minst
två år. Ändå är kraven mycket lägre ställda än de vi har i Sverige. Det
visar på vilka som har makten inom EU. Producenterna har mycket mer
makt än konsumenterna.
Varugenomströmningen i samhället har på kort tid blivit det största
miljöproblemet i vår del av världen. En ny hållbar livsstil för global
överlevnad krävs. Den måste växa fram genom en kombination av
lagstiftning, ekonomiska styrmedel och ökade kunskaper.
Ett sätt att främja konsumenternas möjlighet till effektiva val på
marknaden är olika märkningssystem. Miljöeffektiva val stimuleras
fram genom miljömärkningen. Den stimulerar också näringslivet att ta
fram miljövänliga produkter.
För att olika miljömärkningssystem skall kunna fungera krävs det
att konsumenterna känner att systemen är trovärdiga, och detta förutsät-
ter att tre villkor uppfylls. Ett är att man har specificerade krav på mil-
jömärkningssystemet. Ett annat är att man förhindrar vilseledande mil-
jöargument i marknadsföringen av varor och tjänster. Ett tredje är att
kunskapen bland konsumenterna om de olika miljömärkningssystemen
är stor.
Svanen, som är Nordiska rådets miljömärkningssystem, har ett antal
brister och kan skada miljömärkningens trovärdighet. Jag skall ge några
exempel. Underlagsarbetena för Svanen är inte offentliga, och doku-
menten saknar referenser. Miljömärkningssystemet finansieras delvis
genom sålda miljömärkta produkter. Det finns en paragraf som förbju-
der produkter som är märkta med svanen att även ha miljömärket ”Bra
miljöval”. Däremot förbjuder man inte EU:s miljömärkning.
Sverige bör framföra de brister som miljömärkningssystemet Sva-
nen har på Nordiska rådets möte i Reykjavik, för att dessa skall tas
bort. Annars finns en stor risk att vi kommer att förlora ett viktigt
verktyg för att nå en mera hållbar konsumtion. Så är det t.ex. i USA.
Där har miljömärkningssystemet förlorat all trovärdighet.
Konsumenterna kan bli en av de viktiga drivande krafterna i vår tid.
Jag har många fler punkter som jag skulle kunna ta upp, men jag hinner
inte. Vi får dock inte glömma bort att konsumenternas dagliga agerande
påverkar dels deras privatekonomi, dels miljön, resurserna och hela
samhällsekonomin. Utan en stark konsumentpolitik får vi bara en halv
marknadsekonomi. Marknaden består av producenter och konsumenter.
En fungerande demokratisk marknadsekonomi kräver medvetna kon-
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Näringspolitik
123
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Näringspolitik
124
sumenter och att producenterna uppfyller vissa skyldigheter gentemot
konsumenterna.
Anf. 149 MARIE GRANLUND (s)
Herr talman! Vi har här innan hört näringsministern redovisa vilka
åtgärder vi socialdemokrater vill vidta för att åstadkomma ett väl fun-
gerande näringsliv, hur företagen skall ges goda villkor för att kunna
investera och expandera. Jag vill här ta upp ett område som framöver
också kommer att ha mycket hög prioritet, ett område som har väldigt
stor betydelse för ett framgångsrikt och sunt näringsliv. Det är kampen
mot den ekonomiska brottsligheten.
Den ekonomiska brottsligheten är utan tvivel ett oerhört allvarligt
problem, både för enskilda företag och för samhället i stort. Ekobrotts-
ligheten har i dag nått en sådan omfattning att den hotar grundvalarna
för en väl fungerande ekonomi och det demokratiska samhällsskicket. I
flera branscher har brottsligheten blivit en förutsättning för att driva
näringsverksamhet.
Vi vet att ekobrotten kostar skattebetalarna i storleksklassen 100
miljarder kronor årligen. Det handlar om skattebedrägerier, valutabrott,
andra former av bedrägerier och gäldenärsbrott. Den ekonomiska
brottsligheten har numera inte sällan också samband med annan grov
kriminalitet, genom att pengar från narkotikahandel eller annan olaglig
verksamhet tvättas och sedan används i affärsverksamheten.
Det är många som drabbas. En del blir arbetslösa i samband med
konkurser. Seriösa företagare mister sina företag eller dras själva in i
brottsligheten. Myndigheternas arbete blir svårare och mer tungrott.
De direkta skador som drabbar fordringsägare, kunder och anställda
kan beskrivas som en ekonomisk överföring från offren till det brottsli-
ga företaget.
Men förutom de ekonomiska förluster som denna brottslighet orsa-
kar för enskilda och det allmänna utgör den också ett hot mot det käns-
liga nätverk av förtroende och därmed förutsägbarhet som är en av de
absolut viktigaste förutsättningarna för en väl fungerande marknadse-
konomi. Den ekonomiska brottsligheten snedvrider den fria konkurren-
sen samtidigt som moralen påverkas.
Genom ekonomisk brottslighet får ineffektiva företag ökade möj-
ligheter att överleva. Detta sker på bekostnad av hederliga och effekti-
va företag. Det leder till att den sunda konkurrensen dämpas och den
ekonomiska effektiviteten minskar. Branscher med många svarta före-
tag har ofta en svagare konkurrens, lägre utvecklingstakt, lägre kvalitet
på produkterna och en större prisspridning än branscher med få svarta
företag.
En annan viktig aspekt som ibland glöms bort är att den ekonomis-
ka brottsligheten tär och gnager på samhällssolidariteten. Om männi-
skor upplever att vissa kan undandra sig att bidra till att finansiera vår
gemensamma sektor finns det en uppenbar risk att skattefiffel och
svartarbete sprider sig. Vad får den unga för bild av vårt samhälle när
hon första gången får sin lön och den består av svarta pengar? Den
onda cirkeln blir ett faktum.
Samhällets insatser mot den ekonomiska brottsligheten är i dag helt
otillräckliga. Dessutom finns det stora brister i rättsväsendets förmåga
att hantera dessa brott. Tidsfördröjningarna är alltför långa, och många
brott hinner inte utredas innan de preskriberas.
Samhällets insatser måste därför kraftigt ökas när det gäller att fö-
rebygga och ingripa mot ekonomisk brottslighet. Brotten måste före-
byggas och förhindras både genom lagstiftning och kontroll.
Men statliga åtgärder är inte tillräckliga. Även näringslivets egen
medverkan behövs. Det är viktigt att öka risken för upptäckt av fusk
och samtidigt stärka det gemensamma ansvaret för regelefterlevnaden.
Värderingar, attityder och förebilder har ett stort inflytande.
Det är viktigt att vi nu har fått en regering som vill prioritera kam-
pen mot den ekonomiska brottsligheten.
Herr talman! Vi är många som med spänning och förväntan ser fram
emot den nyligen tillsatta samordningsgruppens arbete. Den har i upp-
gift att redovisa en strategi för att effektivisera kampen mot den eko-
nomiska brottsligheten. Vi kommer att få möjlighet framöver att disku-
tera den ekonomiska brottsligheten ingående här i kammaren. Redan i
april skall arbetet redovisas. Det är bra, för det brådskar.
Anf. 150 PER WESTERBERG (m) replik
Herr talman! Först vill jag instämma mycket tydligt i Marie Gran-
lunds vilja att bekämpa ekobrottsligheten. Jag vill även framhålla de
ökade satsningar på ekoåklagare och ekopoliser som gjorts under de
senaste två åren.
Jag vill också få fram en ny konkurslagstiftning. Den har i praktiken
legat klar sedan försommaren och ännu inte kommit till riksdagen. Icke
obetydliga delar av problemen med ekobrottsligheten finns inom detta
område. Vi behöver en modern konkurslagstiftning. Det saknades un-
der den gångna mandatperioden. Den gamla lagstiftningen, från tidiga-
re regeringar, lämnade mycket övrigt att önska.
Jag har tidigare här i kammaren redogjort för hur många bekväm-
lighetskonkurser direkt har lett till betydande snedvridningar av kon-
kurrensen. Man har icke klarat av samarbetet mellan ett antal myndig-
heter förrän under de senaste åren, inte minst efter initiativ av lands-
hövdingen här i Stockholm för att komma åt ekobrottslighet inom bl.a.
restaurangnäringen.
Herr talman! Jag vill bestrida det goda näringsklimat som den soci-
aldemokratiska regeringen påstår sig ha åstadkommit under dessa fyra
månader. Det skulle i så fall vara höjd bolagsskatt, höjd skatt på ak-
tieutdelningar, höjd skatt på riskkapital och mindre pengar till industri-
relevant forskning. Man kan tycka att det är mycket, men det är inte
något som förbättrar näringsklimatet.
Anf. 151 LENNART KLOCKARE (s)
Herr talman! Jag kommer att tala om mineralprospektering. Den
totala satsningen på prospektering i Sverige, både statlig och privat, låg
i början av 1980-talet på drygt 200 miljoner kronor årligen. I dag är
summan nere i ca 65 miljoner kronor. Nedgången i prospekteringen
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Näringspolitik
125
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Näringspolitik
beror i stor utsträckning på de beslut riksdagen fattade den 25 mars
1992 om att avveckla den statliga prospekteringen och lägga ner
Nämnden för statens gruvegendom.
För att ersätta den malm som årligen bryts i de två nordligaste lä-
nen, Norrbotten och Västerbotten, krävs att man hittar i genomsnitt 8
miljoner ton malm per år. Det innebär en prospekteringsvolym på mot-
svarande 250 miljoner kronor. För att den nedåtgående trenden i mine-
ralreserven skall brytas krävs att prospekteringsnivån ligger mellan 250
och 300 miljoner kronor årligen.
En uppenbar följd av den låga prospekteringsnivån i landet blir att
allt färre brytvärda malmer kommer att hittas. Mineralreserven i de
svenska ädel- och basmetallerna kommer, med något undantag, med
nuvarande produktionstakt att vara tömda inom åtta år, om inte nya
malmkvantiteter tillförs.
En ökad totalprospektering ger på sikt flera brytvärda förekomster
och därmed också flera arbetstillfällen inom gruvnäringen. Merparten
av områdena med hög geologisk potential för nyfynd av malmer ligger
i Norrlands inland, där arbetslösheten också är hög.
Småskalig gruvverksamhet är mycket vanligt förekommande utom-
lands. Den nuvarande gruvnäringen domineras i huvudsak av två stora
företag.
En ökad prospektering och därmed fler nya fyndigheter ger möjlig-
heter för mindre företag att etablera sig samt investera och bryta både
kända och nya fyndigheter. Detta skulle ge möjligheter att bedriva
gruvverksamhet i mindre skala.
Under de första nio månaderna 1994 har andelen mutsedlar, under-
sökningstillstånd, ökat kraftigt. Framför allt är det utländska företag
som ökar i omfattning. De har börjat intressera sig för Sverige.
Det är internationellt känt att Sveriges berggrund erbjuder goda
möjligheter till nya fynd av malmer och mineraler.
Herr talman! Samhället bör återta initiativet när det gäller prospek-
tering av våra naturtillgångar.
Ett nytt prospekterings- eller investmentbolag, eller verk, med en
annorlunda affärslogik än de båda stora företagen skulle bidra till att
småskalig gruvverksamhet kunde etableras i ökad omfattning. Bolaget
kunde vara helt eller delvis statligt, vilket innebär att även staten får en
betydande insyn i prospekteringen och därmed i den framtida gruvnä-
ringen. Dessutom kommer det svenska -statliga - ägandet av nya
malmer och mineralfyndigheter att bli större.
En lämplig placering av ett sådant här nytt bolag/verk skulle natur-
ligtvis kunna vara Norrbotten, med hänsyn till närheten till de platser
där verksamheten skall bedrivas.
Finansieringen skulle kunna lösas på flera sätt. Bl.a. skulle företaget
kunna introduceras på den svenska börsen eller på en utländsk börs.
Staten skulle kunna kapitalisera företaget initialt. Senare får man ta
ställning till om privata intressen kan ta över delar eller hela verksam-
heten.
126
Herr talman! Utbildning och forskning inom geoområdet ligger i
dag på en mycket låg nivå. Det finns en betydande risk att ytterligare
forskning försvinner.
Med anledning av det rådande arbetsmarknadsläget för prospekte-
ringsinriktade geovetare söker sig allt färre till denna utbildning. Detta
kommer att vara till nackdel för framtiden, därför att det kommer att bli
svårt att inom landet få tag i kvalificerade prospektörer.
En viktig effekt av ett statligt initiativ är att man visar på statsmak-
ternas intresse och tilltro till branschens framtid. Vidare kommer före-
taget, i sin strävan att hålla en hög kunskapsnivå, att kunna initiera
olika intressanta forskningsuppgifter.
För att bli framgångsrikt krävs det att det nya bolaget har en mycket
hög kompetens samt är maximalt flexibelt. Företaget kommer därför i
betydande omfattning att nyttja konsulter och entreprenörer för det
direkta fältarbetet samt inleda ett nära samarbete med högskolor och
universitet. Vi har ju redan en högskola i Luleå, som man naturligtvis
kunde samarbeta med.
Herr talman! Jag anser det mycket angeläget att samhället tar initia-
tiv för att ta till vara de naturtillgångar som finns i landet, för att nyttja
den kompetens som finns i dag och för att för framtiden utveckla kom-
petensen inom området.
Anf. 152 PER WESTERBERG (m) replik
Herr talman! Den här frågan har en lång tradition i denna kammare.
Vi har här i den svenska riksdagen satsat väldigt mycket pengar på
prospekteringsverksamhet. Facit är förskräckande: nästan inga resultat
alls.
Jag delar Lennart Klockares uppfattning att det behövs mer av
gruvfyndigheter för att kunna utnyttja de mineraliseringar som är bryt-
värda, dvs. malmerna. Det är därför som flera av oppositionspartierna
vill se till att karteringsverksamheten fullföljs. Den är nämligen en
förutsättning för prospekteringen. Jag tycker att Lennart Klockare skall
tala med sina partivänner om den saken.
När den kronandel, särskatt, som tidigare gällde för prospekteringen
och fyndigheterna togs bort och vi öppnade för prospektering och för
inmutningar även från icke svenska företag fick vi den stora tillström-
ning som på kort tid gett mycket positiva resultat.
Min slutsats är motsatsen till Lennart Klockares. Bibehåll alltså öp-
penheten! Låt alla de som nu kommer in och vill leta efter mineraler
skapa arbetstillfällen. Det får vara mindre av nya gruvor som kan vara
lönsamma. Men se gärna till att vi upprätthåller en bra kartering. Då
måste vi även se till att den socialdemokratiska regeringen är med på
detta, för det är väl den som är just en bromskloss.
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Näringspolitik
127
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Näringspolitik
Anf. 153 LENNART KLOCKARE (s) replik
Fru talman! När det gäller statens engagemang i gruvnäringen visar
det borgerliga beslutet från 1992 på effekterna här: Prospekteringen har
gått ned väldigt kraftigt. Det gäller både enskilda och företag. Den
inriktning som jag här redovisat har inte prövats på nämnda sätt. Där-
för vågar mindre företag inte satsa på den. Således måste samhället gå
in och vara med. Samhället måste alltså starta upp den här verksamhe-
ten.
Anf. 154 PER WESTERBERG (m) replik
Fru talman! Först kan vi väl notera att de stora satsningarna från
slutet av 70-talet, under hela 80-talet och fram på 90-talet nästan inte
gett några som helst nya gruvor. Dessa pengar förlorades därmed i stor
utsträckning.
Det var stor splittring på ett antal svenska myndigheter - alltifrån
Nämnden för statens gruvegendom till SGAB och SGU. Det gav inte
bra resultat.
Genom avregleringen har vi fått ett utomordentligt stort internatio-
nellt, och även svenskt, intresse för prospekteringen; med egna kapital-
resurser och utan belastning på skattebetalarna. Det tycker jag att vi
skall vara glada för.
Jag håller med de fackföreningsledare som uttalat att de struntar i
om arbetsgivaren är Wallenberg eller svenska staten eller om arbetsgi-
varen är utländsk. Det viktiga är att få bra, välbetalda jobb i Sverige.
Den uppfattningen delar jag i stort sett även på detta område.
Anf. 155 LENNART KLOCKARE (s) replik
Fru talman! Per Westerberg, såväl gamla karteringar som de nya
karteringar som man måste söka och prospektera kan ge resultat. Det är
inte varje ny prospektering som ger en gruva där man kan bryta. Därför
måste det vara fråga om stora satsningar och ett samhälleligt engage-
mang i frågan. Eljest vågar man inte satsa på det här.
Jag tycker att resultatet beträffande avvecklingen av det statliga en-
gagemanget visar att prospekteringarna har gått ned jämfört med hur
det var på 80-talet.
Anf. 156 LAILABÄCK(s)
Fru talman! Inom näringspolitiken finns det ett stort antal bran-
scher. Föregående talare tog upp gruvnäringen. En annan bransch är
skogsnäringen. Skogsindustrin och skogsbruket utgör tillsammans en
av de viktigaste näringarna för Sverige. De har utvecklats till vår
främsta exportnäring. Sågverken arbetar för högtryck för att hinna med
alla order som kommer in. Pappersindustrin har ökat sin produktion
med 6 % och har förbättrat sina ekonomiska resultat avsevärt.
Den här utvecklingen har också bidragit till ökad avverkning i den
svenska skogen. Men även om avverkningen har ökat med närmare
10 % på ett år är årsavverkningen betydligt lägre än den årliga tillväx-
ten. Vi kan avverka en hel del mer, eftersom behovet är uppenbart i och
128
med skogsindustrins ökade produktion. Vilken skogspolitik skall vi då
inrikta oss på så att vi inte bara utnyttjar skogens fördelar?
Den 1 januari 1994 trädde den skogspolitiska proposition i kraft
som riksdagen beslutade om 1993. Den inriktar sig till stora delar på de
skogsprinciper som antogs på FN:s miljökonferens i Rio de Janeiro
1992.
Eftersom skogsindustrin har stor betydelse för näringar som skogs-
bruk, transporter och verkstadsindustri är det viktigt att vi i Sverige
följer de principer som antogs i Rio för att vi skall få ett långlivat
skogsbruk.
I principerna betonas både utnyttjande och vård av skogarna. Vi
måste ha både produktionsmål och miljömål i den svenska skogspoliti-
ken. Dessa mål måste vara jämställda och väga lika tungt.
Skogsägarna har påtagligt ökat sitt intresse och engagemang för
naturvård och naturhänsyn. Detta kommer att motverka eventuella
negativa tendenser som kan leda till minskad kvalitet i skogsskötseln.
Skogsägarnas ökade intresse gör att skogen och skogsmarken kan
utnyttjas effektivt och ansvarsfullt så att den ger en uthållig och god
avkastning. Det miljömål som gäller för skogsbruket är att skogsmar-
kens naturgivna produktionsförmåga skall bevaras. Biologisk mångfald
och genetisk variation i skogen skall säkras.
Skogen skall brukas så att växt- och djurarter som naturligt hör
hemma i skogen ges förutsättningar att fortleva under naturliga och
livskraftiga förhållanden.
På större delen av den svenska skogsmarken skall skogen brukas
och då på ett sätt som innebär att hänsyn tas till naturvårdens intressen.
Jag går tillbaka till Riokonferensen. Sverige har i och med sitt en-
gagemang både inför och under konferensen en hög profil i internatio-
nella skogsffågor. Det är viktigt att vi behåller den profilen när vi nu
deltar internationellt i en mängd uppföljningsarbeten.
Bl.a. har ett samarbete utvecklats med Central- och Östeuropa, som
numera inte bara är intresserade av svensk skogsteknologi och
skogsvård utan också av våra kunskaper på skogsmiljöområdet.
Fru talman! Vi måste använda vår skog på ett bra sätt så att vi bl.a.
kan utnyttja volymen skogsråvara fullt ut för att på så sätt hålla uppe
skogens värde som ekonomisk bas för våra skogsbygder. Som nä-
ringsminister Sten Heckscher sade kan ett användningsområde vara nya
typer av förädlande industrier.
Skogsbränsle är en viktig del av vår bioenergibas. Förädling till
flytande drivmedel kommer att behövas.
På sikt måste alltmer av olja och kol ersättas av biomassa som bas
för kemisk industri, framställning av plaster m.m.
Den moderna biotekniken, som kan väntas ge helt nya metoder för
att förädla biomassa, är inte alltför avlägsen.
Skogen och skogsindustrin har också stor regional betydelse. En vi-
dare utveckling av den träförädlande industrin ger på kort sikt både
stabilare avsättning av skogsråvaran och ökad sysselsättning i skogs-
bygderna.
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Näringspolitik
129
9 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 57
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Näringspolitik
I skogslänen ger den långsammare tillväxttakten den sorts kvali-
tetsvirke som en framgångsrik träförädlande industri behöver.
Det skogsindustriella systemet med förnybara råvaror och produkter
som kan återanvändas är i balans med det stora naturliga kretslopp som
styr vårt klimat och vår miljö.Skogsbruk och skogsindustriell verksam-
het kommer att få en ökad betydelse för världens växande behov av
såväl råvaror som energi. Därför måste vi i Sverige fortsätta att följa de
mål som vi har satt upp tillsammans med andra länder för att driva en
skogspolitik som innehåller lika stora delar produktionsmål som mil-
jömål. Utöver det kan vi se fram emot ett skogsbruk och en skogsin-
dustri som kommer att utvecklas och leva vidare en lång tid framöver.
Anf. 157 PER WESTERBERG (m) replik
Fru talman! Jag delar uppfattningen att skogsindustrin i vid bemär-
kelse har en utomordentligt stor betydelse för Sveriges ekonomiska
utveckling. Det var av det skälet Assidomän bildades. Det var för att
bättre kunna ta tillvara Norrlands inlands skogar men även för att kun-
na exportera skogskunnande, vilket faktiskt är ett betydande svenskt
kompetensområde att ta till vara på exportmarknaden.
Men det gäller också att hela tiden jobba internationellt, för annars
kommer den svenska skogen att stå kvar medan skog som inte omfattas
av bra miljövård importeras till lägre priser. Därför är det viktigt att vi
är inne på det internationella området.
Jag beklagar därför två saker med regeringens nu förda politik: dels
att man ånyo börjat att diskriminera den svenska skogen genom en ny
fastighetsskatt på skogsinnehav som försämrar konkurrenskraften för
god, bra miljöskött skog i Sverige jämfört med importskogen, dels
neddragningen på satsningarna på forskningen och teknikutvecklingen,
där vi de facto i dag ligger efter i förhållande till en rad andra länder
när det gäller just träegenskaper och massaegenskaper.
Anf. 158 KJELL ERICSSON (c) replik
Fru talman! Jag vill också instämma i skogens stora betydelse för
detta land. Skogen har en mycket stor betydelse för skogsbruk, massa,
papper, sågverksnäring och energiförsörjning. Av alla näringar ger den
oss också de största exportinkomsterna i landet.
Här har tagits upp uthålligt skogsbruk. Miljömålen och produk-
tionsmålen är jämställda. Det är precis vad som sägs i den nya lagen,
att de olika målen är jämställda. Jag vill hävda att det privata skogsbru-
ket har levt upp till detta ganska länge. Däremot var det sämre förr med
de stora skogsbolagen och statens skogar, där man hade mycket stora
kalhyggen osv. Men i det privata skogsbruket har man under lång tid
tänkt på miljön samt också jämställt målen.
Det är illavarslande att man säger att man nu skall införa en ny av-
gift på skogen. Skatter och avgifter skall höjas bara för att finansiera
EU-medlemskapet. Men det har också aviserats en ny naturvårdsavgift
för att betala intrång på det enskilda ägandet. Detta är mycket illavars-
lande, och jag hoppas att den inte kommer att införas.
130
Skogen är en mycket viktig resurs som förvaltas väl av de privata
skogsägarna. Det skall man ta till vara och också låta dem göra det i
fortsättningen i stället för att införa straffavgifter för dem.
Som jag tidigare sade till näringsministern hoppas jag att vi kan få
en större satsning på förädling av den svenska skogsråvaran. Här finns
det många nya jobb att hämta. Här finns det också möjligheter att ta
fram nya produkter, om man satsar riktiga resurser på denna forskning
som är industrirelaterad. Detta är mycket väsentligt. Men jag tycker att
det är illavarslande att man skall lägga straffavgifter på den svenska
skogen.
Anf. 159 LAILA BÄCK (s) replik
Fru talman! Kjell Ericsson, jag har inte någon gång sagt att jag för-
ordar kalhyggen, utan jag förordar en balans i skogsnäringen. Det
framgår, som sagt, av den lag som började gälla den 1 januari 1994.
Anf. 160 KJELL ERICSSON (c) replik
Fru talman! Jag poängterar att den nya skogsvårdslagen innehåller
jämställda mål mellan miljö och produktion. Det tycker jag är riktigt.
De svenska skogsägarna lever också upp till detta. Vad jag tycker är
illavarslande är att man då skall lägga en straffskatt på skogsägarna. Jag
hoppas att man tänker om i det avseendet.
Anf. 161 DAG ERICSON (s)
Fru talman! Jag tänker i mitt anförande tala en hel del om småföre-
tag och riskkapital. Frågorna har tidigare varit uppe i den näringspoli-
tiska debatten, så det kanske blir en del upprepningar.
Under de senaste åren har Sverige fått en helt oacceptabel arbets-
löshet. Skälen till detta är flera, en internationell lågkonjunktur men
även en regering som inte har kunnat hantera Sveriges ekonomi. Detta
har drabbat den offentliga sektorn men även små och medelstora före-
tag.
Vi vet också att det under den senaste treårsperioden har blivit
50 000 konkurser. För de små och medelstora företagen har marknader
försvunnit, vilket gett sämre möjligheter att få order och därigenom
sälja varor och tjänster. Problemen med att få krediter för investeringar
och expansion har också varit mycket stora.
Under valrörelsen 1994 var alla partier rörande överens om att
möjligheterna till nya jobb skulle skapas i de små och medelstora före-
tagen. Men vi har också märkt en skillnad mellan Socialdemokraternas
och de borgerligas syn på hur man skall lösa problemen. De borgerliga
partierna trodde, och tror fortfarande, att man bara genom att gynna
företagarna genom låga eller obefintliga skatter skulle få bra och livs-
kraftiga små och medelstora företag. Om sedan också de s.k. mark-
nadskrafterna fick spela fritt, så skulle lyckan bli fullständig. Resultatet
är den största nedgång vi någonsin har sett på i stort sett alla områden.
Vi socialdemokrater anser att både företagen och företagarna måste
fungera och ges bra möjligheter. Det kräver vissa grundläggande förut-
sättningar.
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Näringspolitik
131
|
Prot. 1994/95:57 8 februari |
För det första måste det finnas möjlighet att köpa varor. Företagen |
För det andra måste det finnas en väl fungerande kapitalmarknad
|
Allmänpolitisk debatt |
med räntor som är acceptabla. För det tredje måste det finnas regler för arbetsmarknadens parter |
|
Näringspolitik |
som jämställer bägge parter. För det fjärde måste det finnas väl utbildade företagare och anställ- För att redovisa de små och medelstora företagens betydelse för Små och medelstora företag är således ett måste för Sverige. Vad När det gäller kapitalförsörjningen vill jag för det första säga att Det finns något annat som är svårt i dagens läge och som inte fun- Vi socialdemokrater har i vårt budgetförslag pekat på att vi skall Arbetsrättslagarna har diskuterats mycket. Efter att i 28 år ha job- |
|
132 |
rar upp problemen så oerhört. Finns det problem, så låt oss titta på |
dessa. Då kan vi reda ut problemen. Men låt inte företagen bli rädda för
att anställa personal på grund av arbetsrättslagarna, för med dem är det
i praktiken inga problem.
Fru talman! Som ni förstår ligger detta ämne mig varmt om hjärtat.
Jag anser att små och medelstora företag är det viktigaste vi har för att
få ner arbetslösheten och få ordning på Sveriges ekonomi.
Anf. 162 PER WESTERBERG (m) replik
Fru talman! Dag Ericson har aldrig träffat på någon företagare som
har haft problem med arbetsrättslagarna. Han skall om några sekunder
få träffa en, mig själv om inte annat.
Jag noterar också att det finns ett oerhört stort antal företagare som
har problem. Det är framför allt i de minsta företagen som problemen
förekommer. Jag delar gärna Dag Ericsons uppfattning att arbetsrätten
inte är ett stort problem för de stora företagen. Där fungerar den i
många fall ganska bra.
När det sedan gäller kapitalförsörjningen i företagen avviker fak-
tiskt Sverige radikalt när det gäller andelen små företag men också när
det gäller hela kapitaliseringen av dessa.
Vi har ju mycket litet ägarkapital i företagen och vi har hälften så
många företag jämfört med omvärlden och med hänsyn till vår befolk-
ning. Det innebär med andra ord att ett större risktagande i de svenska
företagen leder lättare till konkurser och till att det blir mycket svårare
att låna pengar. Det är ju det som gör att vi inte får den utveckling som
Dag Ericson så gärna skulle vilja ha.
Företagen måste få samma skattevillkor som motsvarande kontinen-
tala företag har. De måste få samma arbetsregler och samma möjlighe-
ter när det gäller teknikspridning och olika typer av forskning. Det har
vi kämpat för under de senaste åren.
Fru talman! Till sist vill jag bara säga att jag är tacksam över att
Dag Ericson är för riskkapitalavdraget. Vi från den borgerliga opposi-
tionen - åtminstone delar av den - har slagits för rikskapitalavdraget
under 8O-talet och 90-talet. Men inte ens under den borgerliga fyrparti-
regeringen lyckades vi få majoritet för detta i denna kammare. Låt oss
hoppas att vi kan få det innevarande år.
Anf. 163 DAG ERICSON (s) replik
Fru talman! Per Westerberg talade om kapitalförsörjning. Vi är alla
medvetna om att det är ett väldigt lågt eget kapital i företagen, speciellt
i de minsta företagen. Men detta kapital kan byggas upp genom att
företagen går bra, inte genom att det finns en mängd personer som får
en massa skattelättnader utifrån. Det finns ingen koppling när det gäller
skattelättnader i samband med att man tar ut pengar från ett företag.
Pengarna skall ju stanna kvar, och på det viset bygger man upp kapital i
ett företag.
Per Westerberg sade att han själv hade drabbats av detta med ar-
betsrätten. Det vore intressant att få reda på exakt var problemet ligger.
När det gäller de minsta företagen skall vi naturligtvis se över det hela
och genomföra förändringar. Om det finns praktiska problem skall vi
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Näringspolitik
133
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Näringspolitik
134
undanröja dem, så att inte folk låter bli att anställa eller att man skjuter
anställandet fram i tiden. Saker som folk är rädda för visar sig ofta i
praktiken inte vara någonting att vara rädd för.
Sedan vill jag ta upp en annan sak som jag inte hann med i mitt an-
förande. Per Westerberg sade att Socialdemokraterna är det mest små-
företagsfientliga partiet här i kammaren. Går man ut i kommuner eller
till representanter för småföretag och frågar vem de vänder sig till, får
man svaret att det inte är till borgerliga företrädare utan till socialde-
mokratiska företrädare. Där får man hjälp, där finns handlingskraft och
där sker det saker och ting. Jag har mycket stor erfarenhet i det sam-
manhanget. Jag vet att företagare går till socialdemokratiska företrädare
för att få hjälp och för att diskutera hur man skall lösa sina problem.
Anf. 164 PER WESTERBERG (m) replik
Fru talman! Jag är glad över att Dag Ericson är med på att vi behö-
ver en högre lönsamhet, i synnerhet i de mindre och medelstora företa-
gen. Men det måste också bygga på att vi har en anständig beskattning
av dessa bolag. Det har vi i praktiken aldrig haft i Sverige. Vi har haft
det under något enstaka år under den senaste regeringen. Vi hann dock
inte slutföra vårt arbete i alla delar. Nu är det tvärtom. Det är ökad
beskattning av småföretagen som gäller.
Det är just genom en bra lönsamhet där ägarkapital kan ackumule-
ras i de mindre företagen. Jag delar uppfattningen att detta är det bästa
sättet att bygga upp riskkapitalförsörjningen.
Sedan gäller det även för snabbväxande företag att få tillgång till
externt kapital i Sverige, precis som överallt annars i hela Europa -
detta för att få de nya jobben, de nya produkterna och därmed en väl-
färdsutbyggnad.
När det gäller arbetsrätten är det alldeles uppenbart så, att det är i
samband med turordningsregler i de allra minsta företagen utan fack-
klubbar som de stora problemen uppkommer. Det talades tidigare i
debatten om Göran Skytte. Det är just där som vi har blockeringarna
och som man slaviskt tvingas att följa lagstiftningen i och med att ingen
fackklubb kan ta tag i den delen av problematiken.
Jag är ledsen, Dag Ericson, i fråga om företagarfientligheten. När
den borgerliga regeringen genomförde i praktiken hela småföretagarnas
handlingsprogram från 1991 röstade Socialdemokraterna nej på nästan
varenda punkt. Det gjorde inte Vänsterpartiet.
Anf. 165 DAG ERICSON (s) replik
Fru talman! Jag vill ta upp det här med beskattningen av företag.
Det viktiga för företagen i dagens läge är inte en låg beskattning, och
det har det inte heller varit tidigare. Det viktiga är att företagen går bra,
att det finns arbete, att de kan jobba i lugn och ro och att det sker en
utveckling. Om man ser på företagen är det en låg beskattning. De
flesta småföretag tar ut de vinster som finns i löner, inte till aktieutdel-
ning. Om det finns någonting kvar tas pengarna ut i löner. Och om det
inte finns det låter man låter pengarna vara kvar i företagen. Det är en
myt att det finns en massa pengar i företagen som kan beskattas. Det
finns det inte. Man låter pengarna kvar, och om den möjligheten finns
tar man ut dem i löner. Så möjligheterna i det här sammanhanget är inte
så stora.
Per Westerberg talade om småföretagens handlingsprogram. Det är
bra att man diskuterar den biten. Men alla gånger stämmer inte hand-
lingsprogrammen bra överens med verkligheten. Det är en viss skillnad
när det gäller ganska många frågor, och det beror på hur dessa hand-
lingsprogram skrivs.
Anf. 166 KJELL ERICSSON (c) replik
Fru talman! Dag Ericson, liksom många andra socialdemokrater,
försöker att skriva om historien. Han talar om att det har skett 50 000
konkurser under de senaste åren. Det är riktigt. Men vad beror egentli-
gen det på? Jo, det beror ju på 80-talets spekulationsekonomi. Det
lönade sig då bättre för företagsamheten att satsa i spekulativa objekt
än i långsiktiga projekt. Det är det som den borgerliga regeringen åt-
gärdade genom att den satsade på bättre riskkapitalförsörjning. Man
ökade riskkapitalet från 4 till 13 miljarder på de områden där det fanns
statligt engagemang under den borgerliga tiden. Man sänkte skatter och
avgifter för småföretagen med 13-14 miljarder. Man förenklade regel-
verket och underlättade nyetablering. Man förbättrade också forskning
och utbildning, och man förbättrade infrastrukturen. Alla dessa insatser
var åtgärder som hjälpte företagen och som var nödvändiga.
Vi vet också att det är många småföretag som i dag har ett lågt eget
kapital. De har helt enkelt inte haft möjlighet att skaffa ett tillräckligt
högt eget kapital, vilket också har lett till konkurser. Genom att sänka
skatterna kan man nu få fram ett större eget kapital. Dessutom inrätta-
des under den borgerliga regeringsperioden Investerings- och nyföreta-
garfonden. Det gav pengar till bl.a. eget kapital.
Det gjordes alltså en mängd insatser under denna period som vi nu
kan skörda resultatet av. Det har startats många nya företag. Det till-
kommer många nya jobb varje dag. Allt detta är ett resultat av den
borgerliga fyrklöverregeringens politik.
Dag Ericson sade att man skall vända sig till socialdemokrater om
man vill ha något resultat. Det vill jag bestämt bestrida. Man kan vända
sig till alla partiers representanter. Jag har själv en gång i tiden varit
kommunalråd, och jag hade enormt många kontakter med företagare.
Nu har jag många kontakter varje dag med företagare. Jag vet hur de
lever, hur de mår och jag vet också vad de vill. Jag tror att vi är väl
uppdaterade när det gäller småföretagsamheten.
Anf. 167 DAG ERICSON (s) replik
Fru talman! Kjell Ericsson tog upp frågan om konkurser. Att det har
inträffat 50 000 konkurser under den senaste perioden kan vi alla be-
klaga. Det är väldigt tråkigt. Sedan kan man diskutera vem som är
skyldig eller icke skyldig till dessa konkurser. Men en sak är ju full-
ständigt klar: Många gånger har det inte funnits några jobb för dessa
företag. De har kunnat producera, men de har inte kunnat sälja någon-
ting. Precis som Kjell Ericson säger har det berott på att det har funnits
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Näringspolitik
135
|
Prot. 1994/95:57 8 februari |
så pass dåligt med kapital i botten att man inte har kunnat överleva |
inte fungerat bra, det kan vi också vara överens om. Den skulle behöva
|
Allmänpolitisk debatt |
göras om på många sätt. Vem som skor sig på den kan vi spekulera |
|
Näringspolitik |
Jag skulle vilja ta upp en annan fråga som man alltid glömmer bort i Men konkurslagstiftningen är inte bra, och den måste vi göra nå- Anf. 168 KJELL ERICSSON (c) replik Fru talman! Jag skall inte tala mera om vem som bär skulden. Jag Företagen hade inga jobb, sade Dag Ericson. Nej, det blev så. Man Sedan är konkurslagstiftningen mycket dålig. Den måste förbättras. Att företag försvinner ingår ju i en marknadsekonomi. Man skall då |
|
Jordbrukspolitik och |
Jordbrukspolitik och miljöfrågor Anf. 169 INGVAR ERIKSSON (m) Fru talman! I det just nu avslutade debattavsnittet i den allmänpoli- |
136
Fru talman! Anslutningen till EU öppnar nya möjligheter på flera
områden förutsatt att man tar vara på dessa möjligheter. Tyvärr verkar
det som att den nuvarande socialdemokratiska regeringen, inklusive
stödgrupper från Vänsterpartiet, ännu inte är beredd att ta till vara de
nya möjligheter som skapats genom EU-avtalet på jordbrukets och
livsmedelsindustrins områden.
Effektiviteten har ökat såväl inom jordbruks- som inom livsmedels-
industrin. Sektorn kan sägas vara väl förberedd inför EU-
medlemskapet. Trots detta innebär givetvis medlemskapet stora utma-
ningar för näringen, ökad konkurrens på hemmaplan men också chan-
sen att få mäta sina krafter på en öppen stor marknad med uppemot 370
miljoner konsumenter. God svensk djurhållning och produktion med
stor hänsyn till miljön ger kvalitetsprodukter som alltmer efterfrågas på
marknaderna ute i Europa.
Svenskt lantbruk och även livsmedelsindustrin är nu alltså inne i en
helt ny situation då EU-medlemskapet är ett faktum. Chanserna är nu
för första gången i modern tid stora att svensk kvalitetsproduktion från
lantbruk och livsmedelsindustri skall lyckas etablera sig på export-
marknaderna på ett mera omfattande sätt. Detta beror på att det nu för
första gången blir någorlunda bra förutsättningar för konkurrens på lika
villkor. Vidare kommer den dumpning av livsmedel vilken förekom
tidigare på den svenska marknaden, finansierad av EU:s skattebetalare,
att försvinna. Ökad svensk export skulle innebära att kapacitetsutnytt-
jandet, såväl inom jordbruket som inom livsmedelsindustrin, sänker
produktionskostnaderna per producerad enhet. Det leder till lägre kon-
sumentpriser och ökad konkurrenskraft. Det är alltså bra även för
svenska konsumenter. Lönsamheten skulle för första gången på länge
kunna öka inom hela livsmedelsbranschen. Enligt vårt sätt att se skulle
det vara till gagn för hela det svenska samhället.
Sveriges jordbrukare liksom livsmedelsindustrins folk började se
ljusare på framtiden efter många år av stor osäkerhet och talrika för-
ändringar, ibland tvära kast i jordbrukspolitiken. Men nu sviker den
socialdemokratiska regeringen genom att urholka EU-avtalets möjlig-
heter, genom att snedvrida arealersättningarna som utgår för lägre satta
spannmålspriser, genom nya tunga pålagor, högre arbetsgivaravgifter,
gödselskatter, dieselskatter samt aviserade tunga fastighetsskatter på
jordbruk och skogsbruk. Man säger helt i onödan nej till den förra
regeringens förslag om 30-talet prisorter för inlösen av spannmål. Detta
kostar svenskt jordbruk 100 miljoner mindre. Utan att statskassan
skulle drabbas skulle det ha varit möjligt att ställa upp på den förra
regeringens krav.
Det urholkade EU-avtalet liksom skattechocken, som det är fråga
om, snedvrider konkurrenskraften gentemot den danske, tyske och
holländske bonden. Skillnaden i ekonomisk avkastning kan bli inte
mindre än mellan 2 000 och 3 000 kr per hektar till den sydsvenska
bondens nackdel. Detta är givetvis helt oacceptabelt. Dessutom innebär
det ett hot mot industrins råvaruförsörjning. De ökade investeringar
som planerats inom jordbruk och industri i inte minst södra Sverige,
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Jordbrukspolitik och
miljöfrågor
137
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Jordbrukspolitik och
miljöfrågor
138
vilka är nödvändiga för att rätt utnyttja framtidens möjligheter, framstår
plötsligt som osäkra och äventyrliga.
Regeringen måste alltså på punkt efter punkt ompröva sina negativa
ställningstaganden om framtidstron inom denna viktiga bransch skall
kunna återvända. Sker inte detta kan man med stort beklagande hävda
att socialdemokraterna sviker såväl livsmedelsproducenterna, jordbru-
ket och livsmedelsindustrin som också det svenska folket. En majoritet
röstade för EU-avtalet, och rätt utnyttjat skulle avtalet inte minst inom
livsmedelssektorn ha tryggat nuvarande arbeten men också skapat åt-
skilliga nya sådana. Varför, Margareta Winberg, är ni beredda att
äventyra de många jobben inom livsmedelssektorn? Det gör ni social-
demokrater genom att inte utnyttja EU-avtalets och EU-medlemskapets
möjligheter.
Vi behöver också en konsekvensanalys. Jag vill därför fråga: Är ni
beredda att medverka till att en konsekvensanalys kan göras i samarbe-
te för att riktigt klart få rett ut vilka konsekvenser era förslag och beslut
har?
Anf. 170 LENNART DALÉUS (c)
Fru talman! Utmaningarna på miljöområdet har väl sällan varit stör-
re än vad de är i dag. Vi konfronteras med miljöproblem som har helt
andra dimensioner än vad de hade för bara 10-20 år sedan. Man kan
egentligen säga att det är fyra viktiga frågor som står framför oss och
som måste få en lösning under de närmaste åren, eller åtminstone en
god hantering.
Den första är att anpassa samhället till ett kretsloppstänkande. Här
lade den tidigare regeringen en väldigt god grund för arbetet genom
den kretsloppsproposition som också antogs i riksdagen med en bety-
dande majoritet. Där lade man den första grunden genom att göra det
möjligt att gå vidare med ett nytt tänkande när det gäller producenter-
nas ansvar på miljöområdet, att ta hand om produkter, varor när de
tjänat ut sitt ursprungliga ändamål. Men fyrklöverregeringen pekade
också på det nödvändiga i att vidga kretsloppsarbetet till inte bara nya
varugrupper utan också till andra samhällsområden, som energi, nä-
ringslivet, skogs- och jordbruket. Man kan se en del attityder hos den
nuvarande regeringen där man åtminstone fångat upp de här orden.
Men man har svårt att se den offensiva fortsättningen i att vidga tän-
kandet när det gäller kretsloppsarbetet och att i det vidgandet natur-
ligtvis ta in nya varugrupper med litet nya dimensioner. Om man t.ex.
skall ta in varugrupper som textilier och byggnadsmaterial i ett krets-
loppstänkande, då finns det andra dimensioner än de rent naturresurs-
mässiga, de rent miljömässiga. Man kan se närmast etiska aspekter i
arbetet, att värdera arbetet; produkter som har skapats skall användas
på ett riktigt sätt och inte slösas bort på ett sätt där vi slösar både på
naturresurser och på miljön.
Fru talman! Kretsloppsanpassningen måste gå vidare genom en
vidgning till helt andra sektorer i samhället än den som vi hittills har
börjat med. Självklart är energiförsörjningen då, för att komma till den
andra viktiga uppgiften, en alldeles vital del. Här är utmaningen att
klara kärnkraftsavvecklingens inledning, som jag förutsätter blir 1997
med avveckling 2010, samtidigt som vi klarar av åtagandena från Rio,
nämligen att hålla nere vårt bidrag till klimatförändringarna. Nu finns
det också där tecken hos flera partier på att målet 2010 är i gungning.
Det finns tecken som tyder på att man inte tar möjligheterna till en
effektivare energianvändning, biobränslena, i en svensk energiförsörj-
ning, som naturligtvis då får svårare att klara målen. De närmaste åren
blir avgörande för om energiförsörjningen kommer att ges en riktig
inriktning. Från Centerpartiet är målsättningen alldeles klar: Klimatför-
ändringarna skall hållas i schack, och kärnkraften skall vara avvecklad
till 2010.
Fru talman! I detta ligger också för det tredje nödvändigheten att
tänka nytt, tänka före, eller, om man så vill, planera i god tid för miljö-
arbetet. Planeringen som en del i miljöarbetet är det nödvändigt - det
är jag medveten om - att föra in i ett offensivt miljöarbete. Här sviktar
det också. Vi kan fortfarande se hur trafikleder planeras, utnyttjande av
grönområden planeras, som går stick i stäv med ett riktig miljötänkan-
de.
För det ljärde: uppdraget från Rio, arbetet med en lokal agenda 21
har så uppenbart gått i stå. Det finns inte i dag någon kraft i regeringen
som håller samman det nödvändiga nationella arbetet på det området.
Tidigare hade Miljövårdsberedningen i regeringskansliet det uppdraget.
Så är det icke nu. Det har fallit undan, det har splittrats, det finns inte
med. För att vi inte skall skämmas nationellt krävs en väsentlig upp-
ryckning från regeringen, att vara en punkt till vilken kommunerna kan
vända sig, där de kan få råd och stöd i det offensiva arbete som bedrivs
ute i kommunerna. Det måste bemötas genom ett aktivt arbete också
hos regeringen, ett arbete som i dag saknas.
Dessa är de fyra - det finns många fler - viktiga uppgifterna, i ett
läge där vi tyvärr har en nedskärning på miljöområdet föreslagen av
regeringen, inte bara på det ekonomiska planet utan också, som kanske
är värre, på det idémässiga planet. Vi ser inte i dag någon framåtsyft-
ning i miljöarbetet. Vi ser inte något sammanhållet miljöarbete. Vi ser
ju hur miljöministern kan vara ute och tala om saker och ting. Men jag
tror att den tiden har kommit då vi i denna kammare mer måste se på
vad regeringen uträttar och mindre på vad miljöministern talar om. Om
inte regeringen tar initiativet är det dags för den här riksdagen att med-
verka till att sätta fart igen i Sveriges miljöarbete.
Anf. 171 EVA ERIKSSON (fp)
Fru talman! Det svenska jordbruket står inför stora förändringar och
inte minst utmaningar. Det är en historisk epok som har inletts. Sveri-
ges medlemskap i EU skulle bli, och kommer förhoppningsvis också att
vara, en start på ett jordbruk i konkurrens på lika villkor. Det har fun-
nits en stor välvilja och entusiasm hos de svenska jordbruksföretagarna,
och den måste vi ta vara på.
Tyvärr sänkte regeringen ambitionsnivån kraftigt och urholkade
avtalet efter folkomröstningen. Det var en kraftigt sänkt ambitionsnivå
vad avser miljö, LFA och strukturstöd som också leder till att regering-
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Jordbrukspolitik och
miljöfrågor
139
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Jordbrukspolitik och
miljöfrågor
140
en tackar nej till EU-stöd i miljardklassen och därmed medvetet höjer
Sveriges nettobidrag till EU.
Nedmonterade miljö- och regionalpolitiska ambitioner är förödande
för jordbruket, särskilt i de områden som redan i dag har en minskande
produktion och vikande sysselsättning. Jag ser det i de områden jag
kommer från, Falbygden ner mot Boråstrakten, även mot Hökensås och
mot Småland. Det finns en betydande oro i dag bland jordbruksföreta-
garna.
En svensk budgetutgift måste alltid ställas mot den samhällseko-
nomiska effekten av att svenska medel tillsammans med EU-medel
påverkar sysselsättningen, investeringarna, miljöpolitiken, konsumtio-
nen och skatteinbetalningarna. Därför tycker jag att det är en oklok
åtgärd att inte ta till vara möjligheterna att utnyttja de medel som EU
ändå ger mot det perspektivet att man måste se vad det får för effekter.
Den låga ambitionsnivå som man har visat beträffande ersättning
till mindre gynnade områden i södra Sverige ökar risken, som jag var
inne på tidigare, för nedläggningar av produktionen vid en rad företag.
Samtidigt representerar de här små företagen, som finns i LFA-
stödområden, också odlingslandskapet, som har stora betydande sam-
hällsvärden ur både kultur- och naturvårdsintresse. Att ur det här pers-
pektivet inte utnyttja EU-medlen samtidigt som man vill belasta jord-
bruket med ökade skatter för att finansiera EU-avgiften är stötande. Det
innebär att den gryende optimism, de samtal och den dialog som man
har startat hos näringen har kullkastats. Vi har sett det på olika sätt,
bl.a. genom att bondetåg rullar i Sverige 1995. Sveriges bönder får inte
chansen att mäta sig med andra länder på lika villkor inom livsmedels-
sektorn.
Fru talman! Jag är ändå övertygad om att svenskt jordbruk med rätt
politik har goda möjligheter att hävda sig väl i konkurrensen inom EU.
Genom att ta till vara de möjligheter EU-avtalet ger jordbruket och
livsmedelssektorn kan vi politiker bidra till att fler arbetstillfällen ska-
pas över hela landet. Nu satsar regeringen 5 miljarder på sysselsätt-
ningsåtgärder som ingen vill ha. Jag skall inte anvisa pengar åt rege-
ringen, men nog borde jordbruksministern visa ett visst intresse för de
här pengarna.
Vi har en stor möjlighet att påverka jordbrukets miljöpåverkan yt-
terligare genom att använda EU:s miljöstöd. Genom ett levande lant-
bruk bevaras det öppna landskapet, ängsmarken som vi alla älskar.
Fru talman! Det är utomordentligt viktigt att satsa på de konkur-
rensmöjligheter som det svenska lantbruket har. Utformningen av den
framtida jordbrukspolitiken och jordbrukets konkurrensförmåga är av
stor vikt för livsmedelsarbetarna, för åkarna, för byggnadsarbetarna, för
reparatörerna, för rådgivarna och för bönder, för konsumenter, ja, för
alla som är beroende av näringen. Utformningen av den framtida jord-
bruks- och livsmedelspolitiken är avgörande.
Jordbruksministern! Vad händer med LFA-stöden, miljöstöden, in-
terventionsorterna och arealstöden? Vi kanske kan få ett svar i dag.
Vad händer med förslaget om de ökade skatterna på arbetande kapital i
jordbruksföretagen, som har aviserats?
Den framtida jordbrukspolitiken måste formas i dialog, inte i kon-
frontation. Är det jordbruksministerns avsikt att föra en dialog i de här
frågorna? Hur skall jordbruksministern hitta forum för att påverka EU:s
jordbrukspolitik i rätt riktning? Det är ytterst angeläget att ministern
förankrar sina ståndpunkter i EU-nämnden inför mötet med ministerrå-
det, men det är lika viktigt att riksdagen och jordbruksutskottet kan
påverka utformningen av jordbrukspolitiken.
Mot den bakgrunden har vi i Folkpartiet sagt att om jordbruksfrå-
gorna får för stor omfattning i EU-nämnden i framtiden tycker vi att det
vore intressant att diskutera frågan om att inrätta en särskild parlamen-
tarisk kommitté som ansvarar för jordbruksfrågorna. Då skulle kamma-
ren och riksdagen få möjligheter att påverka den framtida jordbruks-
politiken på ett bättre sätt.
Fru talman! En tredjedel av den svenska livsmedelsproduktionen
sker i Västsverige. Ett flertal huvudkontor för livsmedelsföretag är
placerade i Skaraborg. 40 % av de sysselsatta är beroende av livsme-
delsproduktionen. Livsmedelsindustrin dominerar industrisysselsätt-
ningen i Skaraborg. Genom att skapa dialog mellan näringsliv, regiona-
la myndigheter, utbildning och forskning kan Skaraborg bli ett centrum
för Sverige, en internationell arena för utveckling och utformning av
den framtida jordbrukspolitiken. Ta den chansen, fru minister!
Anf. 172 MAGGIMIKAELSSON (v)
Fru talman! Jordbruk, dvs. hur vi brukar jorden, är själva grunden
för vår existens. Det är brukandet av jorden som ger oss mat och klä-
der, som ger oss råvaror till bostäder och bränsle. Vi kan inte äta peng-
ar. Vi kan visserligen använda dem till att köpa mat, men den kommer
någonstans ifrån innan den kommer till affären. Den kommer mycket
ofta från jordbruket och brukandet av jorden.
Egentligen finns det bara en produktion i ordets egentliga mening.
Det är fotosyntesen som drivs av energin från solen. Det är den pro-
duktionen som utgör förutsättningen för allt mänskligt liv på jorden.
Det betyder också att jordbruket, rätt brukat, är en viktig förnybar re-
surs. Vi skall ha en produktion som inte utarmar de långsiktiga förut-
sättningarna för vår existens.
I ett globalt perspektiv är läget ganska bekymmersamt. Enligt
World Watch Institute har en sjundedel av all matjord försvunnit under
de senaste 20 åren. Det motsvarar all odlad mark i Indien för att ta ett
exempel. Under samma tid har betes- och gräsmarker motsvarande all
odlad mark i Kina blivit öken. Mer än 100 djur och växtarter utrotas
dagligen från jorden.
Till allt detta skall dessutom läggas den orättfärdiga fördelningen av
världshandeln. De rika länderna dumpar sin överskottsproduktion på
världsmarknaden och förhindrar på så sätt att en rättfärdig livsme-
delsproduktion kan växa fram i tredje världen. EU, som Sverige nu är
en del av, driver en jordbrukspolitik som bidrar till att upprätthålla det
systemet.
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Jordbrukspolitik och
miljöfrågor
141
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Jordbrukspolitik och
miljöfrågor
142
Det finns självklart inga enkla vägar för att komma ur den här si-
tuationen. Men vi måste ha dessa fakta med oss när vi diskuterar hur vi
skall utveckla det svenska jordbruket.
För Vänsterpartiet är målet ett livskraftigt jordbruk i hela landet,
med produktion av livsmedel, energi och andra råvaror på ett långsik-
tigt uthålligt sätt. Svenska folkets behov av billiga livsmedel av hög
kvalitet och ett öppet och varierat landskap med en rik biologisk mång-
fald skall utgöra grunden för livsmedelspolitiken. Jordbruket skall
också utgöra basen för att upprätthålla de kollektiva nyttigheter som det
svenska folket är berett att betala för.
Vi har många duktiga jordbrukare i Sverige. Den enskilde jordbru-
karen och det enskilda jordbruksföretaget har en nyckelroll i att vända
utvecklingen mot ett kretsloppssamhälle. Vi har också en växande
medvetenhet hos konsumenterna om att vi skall välja svenska livsme-
del. Efterfrågan på ekologiskt odlade produkter är större än tillgången i
dag. Här ligger enligt min mening en stor framtidsmöjlighet för svensk
livsmedelsproduktion. Vi skall fortsätta att utveckla metoder som ger
konsumenterna mer makt genom krav på ursprungsmärkning, genom
krav på innehållsdeklarationer och genom att hävda vår rätt att själva
avgöra vilka tillsatser vi skall tillåta.
Inom ramen för medlemskapet i EU är det Sveriges uppgift att på-
verka EU:s jordbrukspolitik mot ett jordbruk som är mindre bidragsbe-
roende och som kan bidra till en långsiktigt hållbar livsmedelsproduk-
tion.
Fru talman! Före jul gjorde vi i Vänsterpartiet upp med regeringen
om några saker. Det gällde bl.a. ett generellt arealstöd för vall och bete
som skulle rymmas inom ramen för miljöprogrammet. Vi ville också att
regeringen skulle återkomma med ett nytt och bättre genomarbetat
förslag när det gäller resurshushållande åtgärder i det konventionella
jordbruket och vi var överens om en parlamentarisk grupp som skulle
utvärdera miljöstöden.
Nu är budgeten presenterad och vi kan konstatera att regeringen i
sitt budgetförslag har lagt en i vårt tycke mycket snäv ram för mil-
jöprogrammet. Till landskapsvårdande åtgärder, dit vallstödet skall
räknas, finns i princip de medel som har överförts från Miljödeparte-
mentet. Landskapsvårdande åtgärder, 250 miljoner, och NOLA-stöd,
39 miljoner, som i och med att de kommer in under det här programmet
kan fördubblas. En fråga som jag skulle vilja ställa till jordbruksminis-
tern är: Vilka nivåer har regeringen tänkt sig på arealstödet för vall och
bete, som vi beslutade om i riksdagen före jul?
Det andra jag skulle vilja fråga om är beslutet om resurshushållande
åtgärder i det konventionella jordbruket. Jag kan ha en viss förståelse
för att man inte har hunnit formulera ett nytt och genomarbetat förslag
innan budgeten lades fram. Men såvitt jag kan förstå finns det heller
inga medel avsatta under det kommande budgetåret, som är 18 måna-
der. Om det inte finns några pengar avsatta blir det problematiskt. Det
finns en hel del som man kan göra under den kommande perioden. Det
jag skulle vilja veta är hur man tänker sig att hantera det här riksdags-
beslutet.
Den tredje frågan handlar om den parlamentariska grupp som vi är
överens om skall studera konsekvenserna av miljöstöden. När kommer
den att komma i gång? Det behöver också ske ganska snart.
Jag vill också säga några ord om det ekologiska jordbruket. Det
finns en bred enighet om att det skall öka sin andel till 10 % till år
2000. Just den ökade efterfrågan på ekologiskt odlade produkter visar
att detta är viktigt och att det är rätt väg att gå.
Därför måste vi också vara beredda att se över anslagstilldelningen
om det visar sig att de första 200 miljonerna som finns i budgeten inte
räcker till. Det kommer de knappast att göra under de kommande åren
efter år 1996.
Fru talman! Nu lyser det röda lampor i talarstolen. Jag skall därför
avsluta mitt anförande med att be om svar på frågorna.
Anf. 173 INGVAR ERIKSSON (m) replik
Fru talman! Maggi Mikaelsson talar vitt och brett om hur positivt
inställd hon är till att vi i Sverige har chans att få konsumera svensk-
producerade livsmedel även i framtiden. Det är ju positivt att höra.
Men i den praktiska politiken stöder ni Socialdemokraterna.
Med den inriktning man haft efter EU-inträdet verkar det som att
Socialdemokraterna fortfarande biter sig fast vid 1990-års jordbruks-
politiska beslut och nästan ser det som överordnat det som gäller i den
nya jordbrukspolitiken som vi nu lyder under inom EU. Jag vill fråga
Maggi Mikaelsson om hon har samma uppfattning som Socialdemokra-
terna i den frågan.
Maggi Mikaelsson talar också om de globala problem som finns.
Riskerna är uppenbarligen stora att om man följer den socialdemokra-
tiska politiken kommer man att dra ner produktionen i Sverige.
Jag vill gärna ha ett besked. Tänker Vänsterpartiet medverka till att
man medvetet sänker produktionen i Sverige och på det sättet äventyrar
möjligheterna för Sverige att utnyttja de chanser som nu finns på EU-
marknaden att bredda basen för svensk produktion? Att utnyttja ex-
portmöjligheten till den nya stora marknaden förbilligar även livsmed-
len för svenska konsumenter. Jag vill gärna ha ett besked om detta.
Anf. 174 MAGGI MIKAELSSON (v) replik
Fru talman! Vi har väckt motioner i riksdagen under den allmänna
motionstiden där vi klart redovisar våra alternativ till regeringens för-
slag på många områden, inklusive jordbrukets område.
Vi har också klart redovisat att vi är beredda att utnyttja EU-stöden
för jordbruket så långt vi i en helhetsbedömning har möjlighet att göra
det just nu. Ingvar Erikssons parti har ju varit med om att bidra till de
ekonomiska problem som vi har i Sverige i dag med ett stort budgetun-
derskott.
Jag tycker att man måste sätta in saker och ting i deras sammanhang
innan man gör de bedömningar som Ingvar Eriksson nu har gjort. Min
förhoppning är att vi under de kommande veckorna när vi skall behand-
la jordbruksfrågorna i utskottet skall komma ffam till bra och breda
lösningar till hur vi skall utveckla jordbruket i framtiden.
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Jordbrukspolitik och
miljöfrågor
143
|
Prot. 1994/95:57 8 februari |
Anf. 175 INGVAR ERIKSSON (m) replik Fru talman! Maggi Mikaelsson har förhoppningar på behandlingen i |
jordbruksutskottet. På den punkten delar jag hennes uppfattning. Det
|
Allmänpolitisk debatt |
har vi på den borgerliga sidan också. Vi ser det som nödvändigt och vi |
|
Jordbrukspolitik och |
dustrin har genom EU-medlemskapet. Maggi Mikaelsson svarade inte på frågan om den globala situatio- Kan jag också tolka Maggi Mikaelsson så, att hon tänker ställa krav Jag hoppas att Maggi Mikaelsson står fast vid det. Vi är beredda att Anf. 176 MAGGI MIKAELSSON (v) replik Fru talman! Som jag sade i mitt anförande är det en bekymmersam Det finns också stora problem med EU:s jordbrukspolitik som Sve- När det gäller vilka krav Vänsterpartiet kommer att ställa vill jag I mitt anförande har jag också ställt ett antal frågor till jordbruks- Anf. 177 LENNART DALÉUS (c) replik Fru talman! Det är en mycket bra utgångspunkt som Maggi Mika- Hon kunde ha ökat på med iakttagelsen att vi tidigare har haft en Jag tycker att det är värt att notera den utgångpunkt som Maggi Mi- |
|
144 |
Maggi Mikaelssons besvikelse över innehållet i budgetpropositionen i |
dessa delar med tanke på de löften som jag föreställer mig tidigare
ställdes ut i den uppgörelse som Maggi Mikaelsson nämnde.
Nu saknar jag litet av den konkrektion som man kanske kunde be-
gära också av Vänsterpartiet, på samma sätt som Maggi Mikaelsson nu
begär av jordbruksministern. Det finns uppgifter i Vänsterpartiets mo-
tioner i dessa frågor - och särskilt i en motion - som bäddar för en
diskussion som jag hoppas kan leda till utskottets beslut och förslag till
kammaren kommer att återspegla en bättre situation för miljön, jord-
brukarna, jordbruket och Sverige än vad regeringens förslag gör. Svårt
vore det på annat sätt.
Anf. 178 MAGGI MIKAELSSON (v) replik
Fru talman! Jag trodde att Lennart Daléus skulle avsluta med en
fråga. För att inte förlänga debatten kan jag säga att vi är ganska över-
ens.
Anf. 179 GUDRUN LINDVALL (mp)
Fru talman! När man läser det socialdemokratiska budgetförslaget
och den skrivelse som kommit och som heter Miljön, vårt gemensam-
ma ansvar, får man nästan en känsla av att Socialdemokraterna tror att
miljöproblemen är lösta. Men så är det inte alls.
Det är inte det politiska talet och de vackra orden på papper som lö-
ser miljöproblem, utan det är konkreta beslut i verkligheten. Om vi
tittar på de miljöproblem som vi har hanterat de senaste 20 åren kan vi
bara konstatera att det ser värre ut än vad det har gjort någonsin förut.
Dessutom har det tillkommit nya problem.
Tittar vi på försurningen kan vi se att den ökar. Vi klarar inte kravet
att utsläpp av kväve till luften skulle minska med 30 % år 1980-1995.
Vi klarar inte målet att kväveutsläppen till vatten skulle halveras.
Övergödningen fortsätter att öka. I dag kommer faktiskt 30 % av
det kväve som faller ned i Östersjön från luften. Det är alltså trafiken
det handlar om.
Vi kan se i skogen att antalet blödande granar ökar. Vi kan se att
barrförlustema är stora. Skogen är fortfarande stressad, och skälet är
försurning och övergödning.
Även älgsjukan skulle man kunna diskutera i det här sammanhang-
et. Där sker i dag en forskning. Exakt vad orsaken är vet vi inte. Men
naturligtvis utsätts även viltet för stress när vi vet att biotopen är sjuk. I
havet har vi M 74. Det är en sjukdom som har gått på laxyngel men
som nu börjar synas också på torsk.
Vi har fått en ny typ av ämnen som heter vinylfenoler. De är inte
toxiska, dvs. giftiga, men de påminner om kroppens egna substanser,
nämligen hormoner. När de kommer in i det levande sätter de i gång
processer som vi faktiskt inte vet vad de leder till. Dessa substanser,
den här typen av nya miljögifter är fruktansvärt oroande, och det krävs
rejäla resurser här.
När det gäller människor kan vi se att antalet allergier ökar. I dag är
40 % av alla barn som börjar i första klass allergiska. När jag jobbade i
skolan för några år sedan sade man 25 %. Det här är en siffra som
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Jordbrukspolitik och
miljöfrågor
145
10 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 57
|
Prot. 1994/95:57 8 februari |
skenar. I dag blir vuxna människor allergiska. För bara några år sedan |
Vi måste komma till rätta med det här. Det är ett exempel på att miljö-
|
Allmänpolitisk debatt |
förstöringen inte alls har avstannat, utan fortgår. När det gäller allergierna kan vi se att antalet lösningsmedel som vi |
|
Jordbrukspolitik och |
använder måste minska. Miljöpartiet tar i sin budgetmotion upp mety- Vi anser att detta är absolut fel. Vi vill snarare gå åt andra hållet Vi är mycket glada över den uppgörelse med socialdemokraterna Antalet barn som är allergiska i dag är så stort att mögelallergier Mot den här bakgrunden vore det naturligt att vi kunde se en rejäl Regeringen skriver att det i dag finns ungefär 2 000 områden som I min hemkommun Södertälje har vi ett projekt där vi har 350 kg Vi pratar mycket om biologisk mångfald i dag. Jag skulle önska att |
|
146 |
na. Vi behöver inte åka längre än till Östeuropa för att se att antalet |
individer av de vanliga arterna minskar hela tiden, dvs. vår biologiska
mångfald minskar hela tiden.
Vi har många av dessa arter i jordbruket. Hälften av alla hotade ör-
ter finns t.ex. i jordbruket. Mot bakgrund av detta är det mycket olyck-
ligt att vi i dag inte har en regering som kan ta till vara de möjligheter
vi har till en utveckling på miljösidan i lantbruket.
LRF har satt i gång ett projekt som heter På väg mot ett av världens
renaste jordbruk. Om vi utnyttjade miljöstöden, framför allt det pro-
gram som heter Stöd till resurshushållande konventionellt jordbruk,
skulle Sverige kunna gå före. Fru miljöminister, låt oss sätta i gång en
positiv utveckling!
Anf. 180 INGVAR ERIKSSON (m) replik
Fru talman! Gudrun Lindvall beklagar att regeringen inte utnyttjar
det miljöstöd som utgör ett återflöde från EU. Jag är beredd att hålla
med henne om detta. Vi får hoppas på utskottsbehandlingen än en
gång. Vi har ju fått ett någorlunda positivt besked från Vänsterpartiet.
Det finns kanske vissa möjligheter.
Gudrun Lindvall föreslår hårdare belastning på jordbruket när det
gäller gödselskatter och kemikalieskatter. Jag undrar om Gudrun Lind-
vall har riktigt klart för sig vilka effekter det skulle få, inte minst kort-
siktigt. För att få en balanserad näringstillförsel är jordbruket beroende
av dessa. Det skulle vara intressant att få veta det.
Sedan vill jag också fråga om Miljöpartiet är berett att stödja rege-
ringen när det gäller den övriga skattebelastningen, dvs. de fastighets-
skatter som aviseras och dieselskatten som också drar ner konkurrens-
kraften för det svenska jordbruket.
Anf. 181 GUDRUN LINDVALL (mp) replik
Fru talman! Vi i Miljöpartiet anser att det skall finnas en koppling
mellan att ta ut miljöskatter och vad de används till. Vi vill alltså införa
miljöskatter på handelsgödsel, kadmium och på bekämpningsmedel
som är högre än de som finns i dag. Men vi menar att dessa skatter
skall gå tillbaks till näringen. Vi anser att de pengar som regeringens
förslag från i höstas ger, ungefär 400 miljoner, skall gå tillbaka. Detta
skall vara ett sätt att få i gång en utveckling inom jordbruket.
Vi menar att dessa pengar skall användas till ett program för resurs-
hushållande konventionellt jordbruk. Det skall också användas för stöd
till vall och bete av betydligt större slag än vad som egentligen inte
finns annat än som ord i regeringens proposition. Vi vill också öka
LFA-stödet till område syd.
Vi menar att detta skall kopplas ihop. Vi skall ta in miljöskatter för
att få i gång en utveckling på väg mot ett av världens renaste jordbruk,
precis som LRF säger. Kopplingen är mycket viktigt. Jag anser att
många av de andra skatter som regeringen påför lantbruket är absolut
förkastliga med det upplägg som man har totalt för lantbruket.
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Jordbrukspolitik och
miljöfrågor
147
|
Prot. 1994/95:57 8 februari |
Anf. 182 INGVAR ERIKSSON (m) replik Fru talman! Jag tycker att det är riktigt att man gör dessa kopplingar |
om man har miljöskatter. Då kan man ju få effekter. Men genom EU-
|
Allmänpolitisk debatt |
avtalet har Sverige skapat möjligheter att genomföra en lång rad positi- |
|
Jordbrukspolitik och |
flöd av näring från t.ex. åkermark. Det gäller våtmarksutbyggnad och Men ökar man skatterna direkt på produktionsmedlen i dagens si- Anf. 183 GUDRUN LINDVALL (mp) replik Fru talman! Ingvar Eriksson låter som om vi hade den här debatten Jag har pratat med väldigt många lantbrukare under den tid som jag Om man ansluter sig till det program som heter Resurshushållande Anf. 184 DAN ERICSSON (kds) Fru talman! Det är litet svårt att skönja en struktur i denna debatt. I går kom en budkavle hit till Stockholm, i vilken Sveriges bönder |
|
148 |
skatta jordbruket och skogsbruket och slutligen att ge Sveriges bönder |
en chans att konkurrera med Europas bönder på lika villkor. Man kan
tycka att detta är enkla och självklara krav, men jordbrukarna har ändå
för sin egen överlevnads skull nu tvingats att agera och komma till
riksdagen för att framföra dessa självklarheter. Varför, Margareta Win-
berg, skall de tvingas till det? Varför för regeringen inte en politik som
uppfyller dessa, som jag ser det, självklara krav?
Sedan den socialdemokratiska regeringen och Vänsterpartiet till-
sammans övertagit ledningen av landet har villkoren för svenskt jord-
bruk försämrats på ett drastiskt sätt. Jag vill redogöra för det i sex
punkter.
1. Man avhänder Sverige miljardbelopp i miljöstöd från den euro-
peiska unionen, trots att detta var ffamförhandlat och fanns med i det
avtal som vi folkomröstade om i november. Detta har sagts redan tidi-
gare här i debatten.
2. Man avlövar södra Sveriges skogs- och mellanbygder genom att
avstå från stödet till mindre gynnade områden.
3. Man minskar helt i onödan antalet klasser för arealersättning.
4. Man minskar helt i onödan antalet prisorter.
5. Man avskaffar avbytartjänster, vilket vi vet hårt drabbar jordbru-
karna, som behöver dessa tjänster, samtidigt som uppemot 1 700 män-
niskor kan komma att ställas utan arbete.
6. Man planerar en straffbeskattning av jordbrukets skogsfastighe-
ter.
Detta sammantaget får givetvis allvarliga konsekvenser för svenskt
jordbruk och för svensk livsmedelsproduktion, inte minst ur sysselsätt-
ningssynpunkt.
Regeringen genomför inte heller en konsekvensanalys som kan be-
lysa miljöeffekter, produktionsomfattning, antal missade sysselsätt-
ningstillfällen, fortsatta boendemöjligheter på landsbygden osv. Det
minsta man kan begära är väl att få en sådan analys gjord, så att man
tydligt kan se vad den samlade politiken på det här området kan leda
till.
Fru talman! Det är dess värre så att den socialdemokratiska jord-
brukspolitiken i grunden är felaktig. I stället för att ha udden riktad mot
svenska lantbrukare borde man vinnlägga sig om att ge svenskt jord-
bruk chansen att konkurrera på lika villkor och även att utvecklas i mer
miljövänlig riktning, som har framkommit här tidigare.
Jordbrukspolitiken måste få en inriktning som syftar till att jordbru-
ket skall kunna bedrivas i hela landet med utnyttjande av befintlig
åkermark. Jag skulle vilja rikta en fråga till Margareta Winberg mot
bakgrund av de sex punkter som jag har räknat upp, om miljöstödet,
om stödet till mindre gynnade områden, om antalet platser för arealer-
sättning, om antalet prisorter, om avbytartjänsten och om fastighets-
skatterna på jordbruk och skog. Är ministern beredd att på någon av
dessa sex punkter verka för en omprövning av regeringens politik?
Jag hörde i går jordbruksutskottets ordförande Daléus uttala sig när
han tog emot budkavlen. Han nämnde då att det finns möjligheter till
förändringar här i riksdagen, vilket också har antytts litet här i debatten.
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Jordbrukspolitik och
miljöfrågor
149
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Jordbrukspolitik och
miljöfrågor
Det vore intressant att höra från jordbruksutskottets ordförande på vilka
grunder han sade detta och vilka förutsättningar som finns att förändra
regeringens politik i utskottet och i kammaren.
Finns det inte anledning för Margareta Winberg att mot denna bak-
grund, redan innan hon blir förekommen av riksdagen, försöka gå kra-
ven i dessa sex punkter till mötes, så att man kan få en dialog och kan
försöka finna en samlad politik till gagn för Sveriges jordbruk? Det
skulle vara intressant att få besked på någon av dessa sex punkter.
Finns det möjlighet till ett omtänkande?
Slutligen: I kammarens frågestund i går, då en östgöte ställde frågan
om en konsekvensanalys, var det besked som gavs att någon riktig
konsekvensanalys inte var aktuell. Man skulle i departementet studera
en del saker. Skulle inte ministern kunna ge ett bättre besked, inte bara
att man i departementet skall försöka analysera detta och studera kon-
sekvenserna? Kan vi inte få en bredare grupp med någon form av par-
lamentarisk förankring, som kunde genomlysa de samlade förslagen
och vad de sammantaget innebär för svenskt jordbruk? Jag tror att det
vore oerhört värdefullt.
Anf. 185 LENNART DALÉUS (c) replik
Fru talman! Dan Ericsson förvånar mig litet när han hukar beträf-
fande möjligheterna att bedriva ett rimligt politiskt arbete i en riksdag
där regeringen inte har majoritet. Det är väl alldeles självklart att den
situationen leder till, försiktigt sagt, möjligheter för riksdagen att arbe-
ta. Det är en enkel iakttagelse.
Den andra iakttagelsen är den att regeringens förslag är dåligt. Det
vore konstigt om det inte skulle gå att förbättra det. Det kan inte bli så
mycket sämre. Rimligen måste det finnas möjligheter i ett klokt utskott
att göra de nödvändiga förändringarna. Hur sedan regeringen och Mar-
gareta Winberg förhåller sig till detta kommer vi så småningom att
märka.
Det skall väl i sanningens namn också sägas att det sedan de här
förslagen aktualiserades har inträffat förändringar av många slag. Jag är
övertygad om att det finns möjligheter till ett omtänkande även hos
regeringens företrädare.
Anf. 186 DAN ERICSSON (kds) replik
Fru talman! Jag tror inte att jag har gjort mig känd för att huka be-
träffande möjligheterna att agera i riksdagen och att få till stånd för-
ändringar, Lennart Daléus. Tvärtom ser jag dessa möjligheter. Eftersom
Daléus valde att inte ta upp jordbrukspolitiken i sitt anförande, vill jag
dock veta på vilka punkter Lennart Daléus tror att vi kan få förändring-
ar till stånd. Det antyddes litet i ett replikskifte där en centerpartist
deltog, men det vore intressant att få veta litet mer om på vilka punkter
Lennart Daléus tror att det går att ändra propositionen till det bättre.
Fru talman! Att det sker fysiska förändringar inom Jordbruksdepar-
tementet är en sak, men det viktiga är om det blir förändringar i sak-
politiken. Jag har inte sett så tydliga signaler i den riktningen, och det
150
är därför jag ställt mina frågor till Margareta Winberg. Då får hon en
möjlighet att deklarera att ett omtänkande kanske är på gång.
Anf. 187 LENNART DALÉUS (c) replik
Herr talman! Jag håller med om att vi inte skall överdriva signaler
från Jordbruksdepartement och regering, men vi skall väl ta vara på de
möjligheter att förändra tänkandet som står till buds när vi har möjlig-
het att på detta sätt samtala med regeringens företrädare.
Vilka områden som kan komma i fråga kan jag naturligtvis inte säga
i dag. Jag hoppas att vi skall ha en grundlig och framåtsyftande diskus-
sion i jordbruksutskottet. Men det finns några enkla saker som uppen-
bart måste ändras. Låt mig peka på uteblivandet av det berättigade
miljöstödet. Det finns en massiv opinion bestående av en klok miljörö-
relse, miljöaktörerna inom socialdemokratin och oss som representerar
den tidigare fyrklöverregeringen. Det vore underligt om inte den mest
hårdhudade socialdemokratiska regering skulle ta intryck av den.
Anf. 188 DAN ERICSSON (kds) replik
Fru talman! Jag får försöka dela Lennart Daléus optimism och ser
fram emot utskottsbehandlingen. Jag hoppas givetvis att socialdemo-
kraterna då inte skall vara av den hårdhudade typ som här antyddes
utan att det verkligen blir en förändring i tänkandet. Därför ser jag nu
fram emot vad Margareta Winberg skall säga.
Anf. 189 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s)
Fru talman! När en majoritet av svenska folket röstade ja till med-
lemskap i den Europeiska unionen, betydde det kanske på kort sikt
mest för livsmedels- och jordbrukspolitiken. Vi harmoniseras nu med
C AP, EU: s jordbrukspolitik. Det innebär att en del av den medlemsav-
gift som vi kommer att betala till EU återgår till Sverige i form av det
s.k. återflödet, och det blir till jordbrukssektorn. Hur mycket och till
vilka jordbrukare skall vi ha en debatt om här så småningom. Därför
tänkte jag nu ägna mig litet grand åt framtiden i den Europeiska unio-
nen.
Vad vill vi med medlemskapet på jordbruks- och livsmedelspoliti-
kens område? Frågeställningarna är många. Den grundläggande är
emellertid: Hur länge skall nuvarande, av de flesta bedömare kallade,
absurda system, som tar över 50 % av den gemensamma budgeten,
överleva? Skall vi av oss själva styra mot en förändring eller skall vi på
grund av utvidgningen mot Öst- och Centraleuropa tvingas i mer eller
mindre okontrollerade former att förändra politiken?
Följdfrågorna blir många.
Är vi nöjda med att unionen producerar ett spannmålsöverskott på
netto ca 10 % per år, vilket som vi har hört förut dumpas på en världs-
marknad, tredje världens marknad, och omöjliggör en egen livsme-
delsproduktion i de områdena?
Anser vi att det är bra med en överskottsproduktion av smör, dvs.
mjölk, som subventioneras och därmed stimulerar konsumtionen för
barn, äldre, sjuka och fångar? Systemet är sådant nämligen.
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Jordbrukspolitik och
miljöfrågor
151
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Jordbrukspolitik och
miljöfrågor
Är det acceptabelt med ett vinöverskott som med gemensamma
pengar skall marknadsföras och drickas upp i de länder där konsumtio-
nen så att säga är för liten?
Är det förenligt med vår hälsopolitik att subventionera tobaksod-
ling?
Är det rimligt med en prisökning på 35-40 % till sockerbetsodlarna,
som nu blir fallet?
Är det förenligt med vår humanism att acceptera de långa djurtrans-
porter som försiggår i flera EU-länder?
Skall EU:s eller vår syn på djursjukdomar råda i framtiden?
Det är bl.a. om dessa framtida frågeställningar som EU-
medlemskapet handlar. Det finns mycket mer i EU:s jordbrukspolitik
som är främmande för oss, men som ständigt oppositionell har jag fått
lära mig att välja mina strider. Man kan inte opponera mot allt, för då
är det till slut ingen som lyssnar. Därför vill jag ta tillfället nu att redo-
visa några positioner som jag driver i ministerrådet och som jag hoppas
få ledamöternas synpunkter på.
Jag börjar med frågan om den gemensamma jordbrukspolitiken och
dess framtid. Det är ett orimligt system. Det är dyrt, det är byråkratiskt
och det är dåligt för miljön.
Jordbruket spelar en central roll i den europeiska politiken. Det
spelar en helt annan roll i Frankrike, Spanien, Portugal, Irland och
Grekland än det gör i de nordliga medlemsländerna.
Den svenska regeringens uppfattning är att jordbrukspolitiken på ett
mera radikalt sätt måste förändras. Överskotten måste bringas ner,
kvoter och regleringar måste successivt fasas ut. Priserna måste ner. En
mer miljövänlig inriktning av politiken måste påbörjas.
Jag har framfört de här tankarna i ministerrådet till den tidigare
kommissionären Steichen och den nytillträdde Fischler, senast i mån-
dags i Bryssel.
Vi har sagt att vi vill vara med och ha en konstruktiv debatt om
2000-talets jordbrukspolitik. Jag kan väl säga att mottagandet av våra
åsikter inte är översvallande på alla håll.
Förra veckan bildade därför några EU-länder en samtalsgrupp om
detta ämne. Eftersom åsikterna går isär ganska mycket mellan nord och
syd och inte heller följer några partigränser, måste man nu söka nya
vägar för att nå fram till ett resultat.
En annan viktig och ytterst aktuell fråga är djurskyddet. Många av
oss har sett hur människor i Storbritannien demonstrerar mot långa
djurtransporter och mot kalvuppfödning och djurhållningen för kalvar-
na. Här har Sverige varit föregångare, därför att vi inte har de proble-
men.
Vi har framfört behovet av en gemensam politik, eftersom den inre
marknaden på transporternas område betyder att djur, såväl liv- som
slaktdjur, transporteras över landgränserna. I avvaktan på denna ge-
mensamma politik, som tycks vara svår att få igenom, är vi snart i Sve-
rige framme med nationella regler på just transportområdet, för det är
nytt för oss detta att föra djur över gränsen.
152
För slaktdjur kommer åtta timmar som totaltid att gälla. För livdjur
kommer åtta timmar att gälla för vattning och utfodring, 12 timmar för
vila, om transporten inte överstiger 15 timmar, då den kan fortsätta till
destinationsorten.
Det här kommer vi att fortsätta att driva, därför att vi vet att inte alla
delar vår uppfattning. Här går också en skiljelinje mellan nord och syd.
Vi har sagt att vi är beredda till en konstruktiv diskussion och också till
en kompromiss. Det viktigaste nu är att vi får gemensamma regler,
även om de blir något urvattnade.
Precis som på området CAP och dess framtid leder vi faktiskt en in-
formell samtalsgrupp för att så att säga skapa opinion och driva på i
frågan om djurtransporterna.
Två andra djurskyddsfrågor som är uppe i debatten handlar om
kalvuppfödning. Vi vet att det, som en del tycker, fina vita kalvköttet är
kommet från kalvar som utfodrats på ett sätt som inte är tillåtet hos oss,
ett sätt som gör att kalvarna får blodbrist. Vi har förbjudit det i Sverige.
Nu har vi tagit upp det till debatt i ministerrådet, och vi hoppas på
sikt få framgång där.
När det gäller salmonella har vi haft framgång i förhandlingarna
och i diskussionerna. Vi kan troligen behålla ett liknande skydd som
det vi har haft. Vi väntar nu på beslut i kommissionen och hoppas att
det skall kunna träda i kraft den 1 mars. Det finns invändningar också
här, men vi är mycket bestämda i vår position.
Några ord om socker, för det finns också en sockerregim inom
unionen. Där skall vi fatta beslut i februari. Det betyder sannolikt en
förlängning av nuvarande ordning på sex år. Det betyder att odlarna får
ett tillskott på mellan 35 och 40 %.
Det är konsumenterna som får betala det här. I Sverige har vi sagt,
och det har vi framfört i ministerrådet, att vi tycker att man skulle kun-
na sänka priserna. Vi tycker att man skulle kunna ta ner överskottet där
det är ett överskott, och vi tycker att man skall ta det av betkvoten.
En annan fråga som har med socker att göra gäller Gotland. Jag är
mycket förvånad över den tidigare regeringen och dess ovilja att i
medlemskapsförhandlingarna ta upp Gotlandsfrågan. Vad jordbrukar-
na, LRF, Centern och Socialdemokraterna, kanske också andra partier,
på Gotland vill är att få en regional sockerkvot, att av den nationella
kvoten ha möjlighet att fördela en viss del till Gotland.
Vi har drivit det här hela hösten, och vi hoppas kunna skriva in det i
beslutet som snart kommer att fattas.
Slutligen, fru talman, vill jag återigen understryka vikten av en för-
ändring av jordbrukspolitiken. Menar man, dvs. t.ex. de stats- och re-
geringschefer som träffades i Essen för ett tag sedan, allvar med att
öppna den Europeiska unionen mot Öst- och Centraleuropa, då måste
det ske en omprövning av jordbrukspolitiken, därför att man kommer
inte att ha råd att ha den subventionsnivå som är i dag. Den svenska
regeringen är fast i sin åsikt att inte utestänga Öst- och Centraleuropa,
och det är en av mina drivkrafter för en förändring av EU:s jordbruks-
politik.
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Jordbrukspolitik och
miljöfrågor
153
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Jordbrukspolitik och
miljöfrågor
Anf. 190 LENNART DALÉUS (c) replik
Fru talman! Jordbruksministern vill spela fotboll när vi andra spelar
badminton. Vi vill gärna prata om det som regeringen har lagt på riks-
dagens bord i form av en budgetproposition, och om svensk
jordbrukspolitik med utgångspunkt bl.a. i EU. Jordbruksministern vill
ge sin vision av arbetet i EU och inbjuder oss här i kammaren att
komma med synpunkter och kommentarer på detta. Jordbruksministern
vet att vi har begärt en parlamentarisk kommitté där vi gediget skall
kunna diskutera dessa frågor och ge just de genomtänkta synpunkter
som jordbruksministern rimligen inte med så kort varsel kan vänta sig
av en kammare en sen kväll. Det är inte riktigt seriöst, fru talman.
Vad vi skall tala om är den svenska jordbrukspolitiken och dess re-
lation till EU-medlemskapet. Vad vi efterlyser är jordbruksministerns
förståelse för den oro som svenska jordbrukare känner i en situation då
de inte får tillgång till samma stöd, samma ekonomi eller samma förut-
sättningar som sina europeiska vänner. Det gäller inte bara oron utan
också avsaknaden av möjligheter till ett offensivt arbete i jordbruket.
Vi står inför en situation då jordbruket satsar miljömässigt. Vi står
inför en situation då jordbruket skall in på marknaden. Då behöver man
skjuts. Då behöver man stöd. Då behöver man inte strypas.
Man undrar efter den uppvaktning eller demonstration som ägde
rum utanför riksdagen nyligen vad det är jordbruksministern begär av
svenska jorbrukare för att de skall falla henne på läppen. Vi skall väl
inte flytta hela jordbruket till Bispgården igen?
Anf. 191 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s)
Fru talman! Den sista slängen uppfattade jag inte riktigt. Jag förstod
den i varje fall inte. Den kräver nog sin förklaring, Lennart Daléus.
Det här är en allmänpolitisk debatt. Senare kommer en budgetde-
batt. Jag hade hoppats att vi för en gångs skull skulle kunna lyfta oss
över stöddebattsnivån. Men jag har hört i samtliga inlägg, och Lennart
Daléus bekräftar detta i sin replik, att det inte går.
Jag valde detta tillfälle för att redovisa litet grand av det vi diskute-
rar i ministerrådet, vilka initiativ jag har tagit och vilka åtgärder i övrigt
som jag som minister i ministerrådet har vidtagit. Detta gör jag inte
minst mot bakgrund av att Lennart Daléus själv vid flera tillfallen har
efterlyst regeringens åsikter. Jag tog tillfället i akt, men det var tydligt
att det inte passade.
Det talades om att bönderna skall ha samma stöd och samma eko-
nomi som sina bröder och systrar ute i Europa. Det finns ingen generell
EU-bonde, Lennart Daléus. Villkoren växlar mellan varje medlems-
land, och också inom regionerna i respektive medlemsland.
Jag vill också säga - det är viktigt för protokollet, inte minst - att
det inte är så att alla medlemsländer utom Sverige utnyttjar de stöd som
står till buds fullt ut. Danmark gör det inte, och Nederländerna gör det
t.ex. inte.
154
Lennart Daléus talade också om marknaden. Jag har inte tagit upp
det i dag, men att försöka utvidga marknaden för svenska produkter är
ett prioriterat område på departementet. Jag har en hel del punkter som
jag så småningom skall redovisa när det gäller hur jag anser att man
skall gå till väga för att saluföra och stötta svensk mat på EU-
marknaden.
Anf. 192 LENNART DALÉUS (c) replik
Fru talman! Jordbruksministerns syn på och resonemang om det
stöd som svenskt jordbruk behöver för att komma in på en europeisk
marknad skall välkomnas. Om det sedan får preciseringar i litet tydliga-
re termer i det arbete som förestår är jag den första att välkomna det.
Det är möjligt att andra länder inte utnyttjar alla delar av de möjlig-
heter som EU rymmer, men jag tror att man kan säga att det är ett flag-
rant avsteg från stödmöjligheter som Sverige gör i och med det förslag
som regeringen har lagt fast.
Mitt resonemang om Bispgården hänförs naturligtvis till att jag vet
att jordbruksministern i andra sammanhang är rätt preciserad i förslag
och exempel till riksdagen om vad som bör ha uppmärksamhet och stöd
- inte bara av riksdagen utan också ute bland myndigheterna. Jag tyck-
er att en precisering av hur man skall förändra och utnyttja möjlighe-
terna i EU skulle vara angelägen.
Jag vet att vi har en diskussion framför oss i jordbruksutskottet.
Som jag har sagt i ett tidigare inlägg tycker jag att det finns mycket
som pekar på att man på sina håll har förstått nödvändigheten av om-
sorg om människor i näringen och omsorgen om miljön.
Vad vi kan begära och vädja om är att man låter de socialdemokra-
tiska företrädarna vid sidan av jordbruksministern agera, klokt diskute-
ra och ta ffam ett slutresultat som kammaren kan ta ställning till och
som bättre stämmer med våra krav när det gäller miljön och när det
gäller det svenska jordbrukets utveckling.
Anf. 193 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s)
Fru talman! Jag pratade om att förändra möjligheterna från talarsto-
len, dvs. om hur man vill förändra politiken och därmed också möjlig-
heterna i framtiden - inte i dagsläget.
Lennart Daléus talar om omsorg om människor och miljö. När man
lyssnar på den mest uppskruvade jordbrukspolitiska debatten får man
för sig - det var någon som var inne på det här också - att det blir så
otroligt mycket sämre nu. Det är mycket mera synd om bönderna efter
den första januari än det var före den första januari.
Jag vill ändå för kammarens ledamöter och för protokollet berätta
vad som står på s. 8 i budgetpropositionen. Där står det vilket belopp
som var anvisat till jordbruk och trädgårdsnäring 1994/95. Det var
3,738 miljarder. På ettårsbasis för det kommande året är det 7,684
miljarder.
Man måste ha dessa siffror med sig. Vad ni från oppositionspartier-
na gör är att ni jämför med vad den tidigare regeringen hade lovat att
dela ut till bönderna. Ni jämför inte med den verklighet som bönderna
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Jordbrukspolitik och
miljöfrågor
155
|
Prot. 1994/95:57 8 februari |
levde i före den första januari. Jag tycker ändå att dessa siffror talar ett |
Vi vet att det kommer pålagor på jordbruket.
|
Allmänpolitisk debatt |
Jag skall också säga att den konsekvensutredning som många av er |
|
Jordbrukspolitik och |
termerna. Anf. 194 GUDRUN LINDVALL (mp) replik Fru talman! Jordbruksministern! Jag är glad för den information vi Jordbruksministern tar upp vissa frågor. När det gäller djurskyddet Det finns likaså en total enighet bland partierna när det gäller stödet Miljöpartiet vill att stödet till Roma sockerbruk skall vara kvar hela Det finns en sak som jag tror att jordbruksministern och jag är Vårt sätt att få ner överskottsproduktionen är att minska intensiteten Anf. 195 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) Fru talman! Jag är glad över att vi kan vara överens om djurskyd- Vi får väl diskutera informationen återigen. Jag är på nästan samtli- |
|
156 |
jag inte skulle kunna svara. |
Vi skall också, som jag har sagt tidigare, fundera över hur vi skall
kunna lämna en bättre information än i dag till utskottet. Vi har inte
kommit längre än så. Jag vill understryka det jag har sagt tidigare. Det
är inte alla som tycker om det, men jag framhärdar i den åsikten. Det är
i EU-nämnden detta skall diskuteras. Jag förutsätter att de ledamöter
som sitter där tar upp frågan med sina partigrupper och sitt fackutskott.
Det var den ordningen man tänkte att man skulle ha. Dessutom skall vi
se till att det blir en något så när kontinuerlig information till fackut-
skotten, i detta fall jordbruksutskottet.
Det finns en ganska enkel om än smärtsam förklaring när det gäller
miljöstöden. Vi har inte råd. Det är det svar jag vill ge på den frågan.
Anf. 196 GUDRUN LINDVALL (mp) replik
Fru talman! Miljöpartiet har visat hur vi skulle kunna finansiera
detta med miljöstöden. Om vi höjer miljöavgifterna har vi råd. Det
finns en stor respekt och förståelse för det ute i näringen. Om vi får i
gång en utveckling åt ett miljövänligt håll ser man att det finns möjlig-
heter att utnyttja stödet. Då får man också en förståelse för att vi höjer
miljöavgifterna. Det går att finansiera detta, om man vågar höja miljö-
avgifterna, framför allt på handelsgödsel.
Jag hoppas att vi kan vara överens om att denna utveckling är vik-
tig. En sak som kommer att göra att utvecklingen verkligen kan komma
i gång är stödet till forskning och utbildning. Tyvärr skärs det ner i
regeringens budget. 250 miljoner försvinner. Jag ser det inte som något
sätt att få i gång en utveckling mot en mera miljövänlig inriktning på
lantbruket. Det är svårt att lägga om en konventionell gård till ett mera
resurshushållande eller helt ekologiskt lantbruk. För det behövs stöd,
uppmuntran och utbildning. Det behövs insatser på detta område. De är
för små i dag. Om vi räknar med det mål vi har satt upp, att 10 % av
jorden skall odlas ekologiskt år 2000, skall antalet ekologiska lantbru-
kare öka från 2 000 i dag till 12 000 år 2000. Det kommer att krävas
resurser för det, jordbruksministern.
Jag hoppas att det finns en förståelse för det förslag som miljöpar-
tiet har lagt fram. Det innebär att vi lägger tillbaka 150 miljoner av de
sparade 200 och dessutom ökar på med ytterligare 250 miljoner. Vi är
ju överens om att vi måste få in lantbruket i en mera hållbar, miljövän-
lig inriktning. Det är också LRF inne på. Det har man skrivit i många
dokument, bl.a. tillsammans med Det naturliga steget.
Anf. 197 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s)
Fru talman! Får jag börja med att erinra om vad som står i proposi-
tionen när det gäller stödet till miljön. Vi har tre delprogram: ett på
500-550 miljoner, ett på 50-100 miljoner och ett på 150-200 miljoner.
Jämför detta med verkligheten i fjol, före den 1 januari 1995. Det inne-
bär då en kraftig uppjustering, även om vi inte kunde uppfylla den
tidigare regeringens runda löften om ännu mera pengar. Det är inte
politiskt möjligt i en situation då vi sparar på barnfamiljer, pensionärer,
sjuka och arbetslösa - snart sagt alla grupper i samhället. Då skulle det
vara en grupp som inte drabbas av några nedskärningar, utan de får sin
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Jordbrukspolitik och
miljöfrågor
157
|
Prot. 1994/95:57 8 februari |
nivå höjd jämfört med förra året. Att man skulle höja den ytterligare är |
tiska partiet. Bördorna skall fördelas något så när rättvist.
|
Allmänpolitisk debatt |
Så var det stödet till utbildning och forskning. Det är samma skäl |
|
Jordbrukspolitik och |
inför valet att 1998 skall den branta utvecklingen av statsskulden vara Anf. 198 DAN ERICSSON (kds) replik Fru talman! Jordbruksministern blev litet besviken på att hon inte För dem som utsätts för denna politik är det kanske inte så lätt att se Jordbruksministern väljer att fly till EU i stället för att diskutera de Jag ville ha besked på sex punkter, om det på någon punkt fanns en Anf. 199 ANDRE VICE TALMANNEN Jag vill påminna jordbruksministern om att replikskiftet och ord- Anf. 200 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) Fru talman! Jag skall försöka hålla mig til! reglerna. Dan Ericsson |
|
158 |
också. Då fick han en fråga av en journalist, om han inte var litet |
avundsjuk på Sveriges jordbruksminister, när det bara var fyra traktorer
i demonstrationen. Då log han litet.
Att man demonstrerar och har olika åsikter gentemot den sittande
regeringen är inte unikt för Sverige. Det förekommer inte minst i
Frankrike, som i övrigt är ett rätt så ”jordbrukarvänligt” land.
Dan Ericsson räknade upp sex punkter. Jag har i och för sig svar,
men jag hade önskat att vi kunde diskutera detta när det är budgetde-
batt. Om man nu skall lägga ut dessa pengar, som Dan Ericsson och
kds vill, var vill man då spara? Någonstans måste vi ta hem de pengar
som skall göra att statsfinanserna blir sunda och bra igen, att förtroen-
det för den svenska ekonomin återinförs, efter dessa år då förtroendet
har varit ganska dåligt.
Dan Ericsson säger att jag valde att fly till EU. Som Dan Ericsson
också påpekar har jag inte själv valt EU. Men nu är vi där. Då är det
viktigt att ha en uppfattning om vad man vill göra med medlemskapet.
Jag tycker att Dan Ericsson och andra som stod på motsatta sidan i
folkomröstningskampanjen borde vara de första att ha en uppfattning
här. När en majoritet har sagt ja är det min uppgift - och, som jag ser
det, också en uppgift för andra partier - att faktiskt fylla medlemskapet
med ett bra innehåll. Inte ett ord om den saken hörs här.
Anf. 201 DAN ERICSSON (kds) replik
Fru talman! Jag tror att jordbruksministern skall vara tacksam för
att svenska bönder håller sig till aktiviteter och manifestationer i någor-
lunda ordnade former. Att många har varit involverade när det gäller
denna budkavle är ingen hemlighet, utan det vet ministern om. Det
anmärkningsvärda är, tycker jag, att man inte med ett ord kommenterar
stämningsläget i dag inom lantbrukarkåren.
Ministern säger att hon i och för sig har svar på de sex punkterna.
Ja, men då är det intressant att få ett svar - antingen ja eller nej. Finns
det alltså någon möjlighet att göra något?
Det kan handla om litet av omtanke om jordbruksministern. Jag
uppskattar henne som person. Jag minns så väl när hon förra mandat-
perioden som ordförande i jordbruksutskottet undrade hur länge den
dåvarande jordbruksministern skulle acceptera att riksdagen, som hon
uttryckte det, körde över honom. Var gick gränsen för det acceptabla?
Just inför utsikten att kanske bli överkörd här i riksdagen genom
andra beslut än det som regeringen har lagt ffam vore det kanske för-
nuftigt att på någon punkt försöka gå riksdagen till mötes. Jag tänker på
en eventuell förväntad majoritet. Det är den möjligheten jag vill öppna
för här, fru Winberg!
I övrigt är vi överens när det gäller EU-kraven och framtiden, precis
som framgått av tidigare replikskiften. Inte minst gäller det djurskyd-
det. Kds har väckt en omfattande motion på det området, just med
inriktning på EU och hur vi skall agera där. Där kan ministern alltså
hämta många tips.
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Jordbrukspolitik och
miljöfrågor
159
|
Prot. 1994/95:57 8 februari |
Anf. 202 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) |
tiskt inte till mig utan till riksdagen. Det tycker jag är alldeles korrekt.
|
Allmänpolitisk debatt |
Vi har ju lämnat över vårt förslag till riksdagen, och man skall ha re- |
|
Jordbrukspolitik och |
mentarismens väsen att regeringen, om den inte.har majoritet i riksda- Jag hoppas att riksdagens ledamöter är kloka nog att tänka på fram- Anf. 203 INGVAR ERIKSSON (m) replik Herr talman! Jordbruksministern vill tala om den gemensamma Jag frågade om urholkningen av EU-avtalet och om de konsekven- Ja, det är självklart att vi framöver skall diskutera den framtida ge- När det gäller resonemanget om fortsättningen kan jag säga att vi är Anf. 204 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) Herr talman! Först en motffåga till Ingvar Eriksson: Om vi här i dag Ingvar Eriksson, liksom många andra, utmålar liggande förslag som |
|
160 |
och trädgård anvisade 3,7 miljarder kronor. Det nya anslaget på ettårs- |
basis till jordbruk och trädgårdsnäring uppgår till 7,6 miljarder kronor.
Hur kan man då utmåla det som dödsstöten för näringen, inklusive de
efterkommande leden och sysselsättningen där?
När det gäller fisket anvisade den tidigare regeringen 88 miljoner
kronor. Nu är det 186 miljoner kronor. Det är sådant som EU-
medlemskapet medför. Vidare är det verkligheten före den 1 januari
som vi skall jämföra den här budgeten med. Då blir det en kraftig höj-
ning av stödet till jordbruket.
Jag vill fråga Ingvar Eriksson om de skatter och den belastning som
det talas om: Hur skall medlemsavgiften betalas om man inte skall göra
på nämnda vis?
Vidare skulle det vara intressant att höra om Ingvar Eriksson och
Moderaterna har någon åsikt om regionaliseringen av sockerkvoten när
det gäller Gotland.
Anf. 205 INGVAR ERIKSSON (m) replik
Herr talman! Tydligen inser inte Margareta Winberg att vi befinner
oss i en ny situation. Hon talar om budgetutfallet men glömmer att säga
att priserna blir betydligt lägre till producenterna och att kostnaderna
blir betydligt högre, inte minst genom de nya skatter och avgifter som
regeringen redan tagit och som nu aviseras. Det är på den punkten som
man ute på fältet är orolig. Det är därför som vi har en så akut och
besvärlig situation. Det är också därför som den optimism inför framti-
den som funnits håller på att förspillas.
Det behövs alltså mycket mer av investeringar. Nu drar man sig.
Risken finns att man inte får tillräckligt med råvaror för att kunna mot-
svara de möjligheter som vi kan få på exportmarknaden. Margareta
Winberg är ju själv positiv till exporten. Men vi måste ha råvaror för
att kunna fullfölja den här satsningen.
Den framtida jordbrukspolitiken måste inriktas på att tillsammans
med näringen, i nationens intresse, tillvarata och utveckla den svenska
livsmedelsproduktionens förutsättningar. Politiker måste gå med, inte
mot, en näring som nu för första gången möter stark europeisk konkur-
rens. Vi menar att detta innebär att jordbruket befinner sig i en ny si-
tuation. Det måste även socialdemokrater inse. Politiken skall hjälpa
näringen att inta sin plats i det internationella perspektivet vad gäller
produktion av jordbruksvaror. Stödet skall inte innebära speciella för-
måner, utan det gäller att få konkurrera på lika villkor. Om man får den
chansen kommer EU-medlemskapet att bli positivt för jordbruket, för
landet och, inte minst, för de svenska konsumenterna.
Anf. 206 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s)
Herr talman! Jo, Ingvar Eriksson, jag inser mycket väl att det nu är
en ny tid för oss. Det var om detta och om framtiden i det avseendet
som jag ville ha en debatt. Så blev det inte, utan det kom att handla om
dagspolitiken.
Det måste komma in optimism, säger Ingvar Eriksson. Ja, men inte
kommer det någon optimism efter den nattsvarta debatt som ni jämt och
ständigt för. Ni talar bara om hur eländigt det blir. Till slut kan det ju
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Jordbrukspolitik och
miljöfrågor
161
11 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 57
|
Prot. 1994/95:57 8 februari |
bli självuppfyllande. Optimismen kan faktiskt gå i botten om man inte |
Det är nu en ny chans för jordbrukarna. Låt både dem och oss ta
|
Allmänpolitisk debatt |
den chansen! Jag fick inget svar om sockerkvoten och Gotland. Ett svar vill jag |
|
Jordbrukspolitik och |
gärna ha. Sedan vill jag poängtera, Ingvar Eriksson, att det är lätt att vara i Anf. 207 MAGGI MIKAELSSON (v) replik Herr talman! Jag delar jordbruksministerns uppfattning när det gäl- Jag tror också att det är bra att välja sina ”krig”. Jag skulle vilja Jag har förstått att jag inte får svar på de frågor som jag ställde i Anf. 208 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) Herr talman! Jag delar Maggi Mikaelssons uppfattning att man bor- Efter att ha varit på ett antal möten i Bryssel kan man fundera över |
|
162 |
att det skulle sänkas med 2 %, därför att det var torka i några länder |
och överskottet därför hade sjunkit litet grand. Därför ville man minska
trädan så att överskottet så att säga skulle hålla sig. Så uppfattade jag
det i alla fall. Men efter en mycket omfattande diskussion tyckte inte
ministerrådet att ens 13 % var bra, utan man ville ha 12 % trädeskrav.
Man ville alltså sänka kraven ytterligare. Detta visar att man kan funde-
ra över om viljan finns att göra någonting åt överskottet.
Som jag tidigare sade i mitt anförande kommer man, om man menar
allvar med utvidgningen mot öst, att tvingas dra ned dessa bidrag. Vi
har också i olika sammanhang föreslagit att det skall bli mer av natio-
nell finansiering och nationella stöd än vad det är i dag.
Svaren på de frågor som Maggi Mikaelsson tidigare ställde är att vi
litet grand avvaktar besluten i riksdagen när det gäller t.ex. areal- och
betesstödet. När vi vet vilka summor det kommer att handla om skall vi
också gå till Bryssel med detta och se om vi får accept, för det är ju inte
längre denna riksdag som bestämmer om sådant här.
Frågan om bärkraftigt konventionellt jordbruk skall vi se över i en
utredning. Den parlamentariska gruppen kommer att tillsättas när vi vet
vad det blir för beslut i riksdagen.
Anf. 209 MAGGI MIKAELSSON (v) replik
Herr talman! Jag vill tacka för de svar som jag ändå fick. Jag väljer
att tolka svaren så positivt och konstruktivt som att vi i utskottet har
goda möjligheter att komma ffam till bra lösningar.
Det framgår ju klart av den motion som vi i Vänsterpartiet har väckt
att vi tycker att nivåerna är för låga. Men det är viktigt att lyfta fram att
vi ju också har vägt in detta i ett helhetsperspektiv så att vi, även om vi
hade haft den kommande förändrade budgethanteringen, hade kunnat
klara av högre miljö- och arealstöd.
Vi har ett helhetsförslag i vår budget, där vi även har vägt in de
ökade resurser som vi har lagt på jordbruket. En av orsakerna till att vi
väljer att lägga förslag om ökade miljöstöd är just den orättvisa fördel-
ningen som EU:s jordbrukspolitik innebär, där CAP-stöden - jord-
bruksstöden - som helt finansieras via EU:s garantifonder tar en väldigt
stor del av de 7,6 miljarder som jordbruksministern redovisar. Hade vi
haft en lägre summa där, hade vi också kunnat ha en lägre summa för
miljöstöden.
Anf. 210 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s)
Herr talman! Jag vill bara säga några ord om Vänsterpartiet och ni-
våerna. Det skall bli intressant att se helheten. Det skall bli intressant
att se om Vänsterpartiet skall vara med och spara på de sjuka, de ar-
betslösa, barnfamiljerna och vad det nu är men plussa på för bönderna.
Jag tycker att det är en mycket konstig politik och mycket olikt ett
vänsterparti. Det luktar väldigt mycket av opportunism.
Anf. 211 EVA ERIKSSON (fp) replik
Herr talman! Jag tycker inte synd om bönder, om det var så att
jordbruksministern menade alla. Jag är inte heller särskilt attraherad av
att överträffa vare sig den ena eller den andra. Men det är ändå så att
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Jordbrukspolitik och
miljöfrågor
163
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Jordbrukspolitik och
miljöfrågor
164
jordbruksföretagen är en näring som inte har spelregler uppsatta. Det
finns ingen långsiktighet i den politik som vi har lagt fast. Alla företag
behöver en långsiktighet. Även om de inte lyder under Sten Heckschers
departement så är det en nödvändighet. Detta tycker jag är en intressant
framtidsfråga. Jag vill tacka jordbruksministern för att hon tar upp
framtidspolitiken. Margareta Winberg och jag är inte eniga när det
gäller stödpolitiken, men det kan vi ta upp i budgetdiskussionen. Men
det finns ändå ett oerhört stort behov av att diskutera framtidsplanerna.
När man talar om jordbruksföretagen finns det ändå skäl att fundera
över de 5 eller 7 miljarder som avsätts för olika sysselsättningsåtgärder
som ingen vill ha. Det borde vara intressant för jordbruksministern att
intressera sig litet grand för dessa pengar.
Jag tror också att jordbruksutskottets behandling framgent kommer
att leda till att vi i utskottet kommer fram till en bra lösning på frågan.
Det är nödvändigt, för annars får vi hela tiden en hätsk och negativ
debatt, där vi på något sätt slår fast att politiken som är formad för
jordbruket i Sverige är utformad av jordbruksföretagarna själva. Men
det är inte så. Det är ju vi politiker som har format jordbrukspolitiken.
Det vi kan konstatera är att vi har misslyckats.
Nu måste vi ge svenska bönder och oss politiker möjligheter att till-
sammans forma framtidens jordbrukspolitik i EU. Är det detta som
jordbruksministern menar med sina inlägg här?
Anf. 212 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s)
Herr talman! Jag börjar med att konstatera att Eva Eriksson säger
att man har misslyckats med att forma en jordbrukspolitik. Jag håller
med om det. Den har varit dålig under de senaste åren.
Eva Eriksson säger att ingen vill ha de pengar som skall gå till ar-
betsmarknadspolitiska åtgärder. Nej, det är kanske så att när det gäller
jordbruket och dess företrädare så är de, som jag brukar säga, några av
världens skickligaste lobbyister. Det har bedrivits lobbying i denna
kammare. Det finns väl inte en ledamot som inte har utsatts för LRF:s
påtryckningar, och det har gett resultat. Det kan man ju konstatera när
man läser motionerna.
Men jag undrar hur många arbetslösa som har bedrivit lobbying
bland riksdagens ledamöter. De arbetslösa är inga lobbyister.
Eva Eriksson säger att ingen vill ha pengarna. Dessa pengar skall ju
leda till jobb, och det är vad de arbetslösa vill ha. Den socialdemokra-
tiska regeringen företräder också de arbetslösa.
När det sedan gäller långsiktigheten kan man bara konstatera att det
inte ens om man skulle gå på den tidigare regeringens runda förslag
skulle vara någon garanti för långsiktighet, därför att EU:s långsiktiga
politik med nödvändighet måste förändras. Det betyder att man nu i
Sverige har varnat många bönder för detta. Man skapar en kostym som
på sikt kanske inte kan fyllas ut.
Jag har också sagt att jag inte tror att den dagen kommer då EU tar
sin hand ifrån jordbruket och jordbruket ersätts genom nationella stöd
fullt ut. Det finns nog ingen regeringen, oavsett färg, som kommer att
ha råd med det.
Anf. 213 EVA ERIKSSON (fp) replik
Herr talman! Jag kan bara konstatera att jordbrukspolitiken alltid
har varit dålig. Den är vi ju alla skyldiga till. Socialdemokrater och
andra har ju varit med och format politiken under decennier. Men målet
måste ju ändå vara, vilket också är jordbruksföretagarnas och allas mål
här i riksdagen, att vi skall sträva efter att våra jordbruksföretagare i
Sverige skall sluta att vara livegna. De skall vara fria företagare.
Margareta Winberg säger att man inom LRF är de största lobbyis-
terna. Det är klart att de är lobbyister, men det har ju också LO alltid
varit liksom även andra organisationer. Det är en del i behandlingen av
ärenden och av demokratin. Delaktighet, medverkan i och påverkan av
politiska beslut är ju inget märkligt i en demokrati. Men däremot är det
politikernas sak att se till att man fattar beslut utifrån de politiska
övertygelser man har.
Visst är pengarna för de arbetslösa bra. Vi har alla väckt motioner
om hur man skall lösa arbetslösheten. Om detta är vi inte eniga. Men
jag vill ändå påstå att livsmedelsarbetare och andra människor som
arbetar i näringen också kommer att hotas av arbetslöshet om man
vidtar en del av dessa åtgärder och inte arbetar för en långsiktig för-
ändring av jordbrukspolitiken. Jag har aldrig sagt att vi skall ha kvar en
gammal traditionell jordbrukspolitik, utan vi skall vara öppna för att
jobba mot en mycket sundare jordbrukspolitik. Men vi har också sagt
att vi gemensamt skall forma jordbrukspolitiken. Jag ställde en fråga
till jordbruksministern om vad det är för forum som vi i jordbruksut-
skottet och i riksdagen skall ha för att kunna vara med och forma fram-
tidens jordbrukspolitik.
Anf. 214 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s)
Herr talman! Eva Eriksson talar om fria företagare. Jag satte detta
inom citationstecken i mitt anteckningsblock här. Bönderna vill vara
fria företagare, inom citationstecken, samtidigt som målet tycks vara att
få ut så mycket stöd som möjligt. Jag får inte denna ekvation att gå
ihop, måste jag säga.
Delaktighet talar Eva Eriksson om. Ja, nog har det varit delaktighet
under de senaste åren. Det har varit mycket personunion av samma
åsikter mellan LRF och den tidigare regeringen eller, kanske jag skall
säga, den tidigare jordbruksministern. Jag vet inte om Folkpartiet var så
involverat i den delaktighet som försiggick på den tiden.
Nu är det inte likadant, men det betyder inte att inte LRF är med
och lägger ffam synpunkter. Självfallet pratar vi med dem. De kommer
med sina långa listor. Vi diskuterar deras krav som, vilket jag tidigare
sade, i mångt och mycket går ut på att få mera stöd.
Jag vill fråga Eva Eriksson vad fria företagare egentligen innebär
för henne.
Anf. 215 CARL G NILSSON (m)
Herr talman! Det är naturligtvis lockande att kasta sig in i den jord-
brukspolitiska debatten, men vi skulle ju också hinna med litet miljö-
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Jordbrukspolitik och
miljöfrågor
165
|
Prot. 1994/95:57 8 februari |
politik. Å andra sidan är det så att en bra jordbrukspolitik är detsamma |
Under den borgerliga regeringen skedde det viktiga framsteg på det
|
Allmänpolitisk debatt |
miljöpolitiska området. En ny skogsvårdslagstiftning som leder till |
|
Jordbrukspolitik och |
förbättrades och blev fler. Ett förslag till samlad förbättrad miljölag- Tyvärr märker vi nu hur miljöarbetet har stannat upp efter det soci- Det förslag till miljöstöd som har diskuterats mycket i kammaren Förslaget till miljöbalk har dragits tillbaka för att på nytt utredas. Hade socialdemokraterna inte agerat så här hade Sverige i dag haft Den borgerliga regeringens miljöbalksförslag, som ju har dragits Sverige behöver en regering som driver offensiv miljöpolitik, till I det framtida arbetet för en bättre miljö kommer det gemensamma Miljöarbetet inom EU bör ha som mål att bevara de höga svenska När det gäller deltagandet i EU:s miljöarbete vill vi moderater ock- |
|
166 |
så särskilt betona vikten av att Sverige utnyttjar det omdiskuterade |
EU:s miljöstöd. Tyvärr tvingas vi konstatera att den socialdemokratiska
regeringen på den här punkten för en politik som innebär att det ute-
blivna stödet blir en stor motgång, kanske den största motgången nå-
gonsin, för miljöarbetet i vårt kulturlandskap. Regeringens budgetför-
slag härvidlag jämfört med den borgerliga regeringens förslag innebär
att nästan 2 miljarder mindre kommer att satsas på miljöåtgärder i kul-
turlandskapet.
Följden av denna brist på intresse för EU:s miljöstöd är ju att möj-
ligheterna att bevara den biologiska mångfalden i landskapen minskar.
Med vårt förslag skulle det i stället bli fler satsningar, t.ex. på våtmar-
ker.
Växthuseffekten är en annan stor fråga. Den är kanske det största
hotet mot den globala miljön. Frågan stod i centrum vid FN-
konferensen 1992, då ett stort antal länder, däribland Sverige, enades
om en klimatkonvention. Enligt denna konvention får Sverige inte låta
sina utsläpp av koldioxid öka.
Det är därför mycket oroande att vi nu har fått en regering vars
energiminister talar om att introducera ytterligare fossila bränslen i den
svenska elproduktionen. Vad Sverige och världen i övrigt just nu inte
behöver är en återupplivning av gamla planer på fossilbränslebaserade
kraftverk. Vi behöver i stället en offensiv klimatpolitik. Den strategin
bör innehålla ett skärpt utsläppsmål, aktiva insatser för att EU skall
minimera koldioxidutsläpp genom en koldioxidskatt, en belysning av
kärnkraftens betydelse för den framtida utsläppsnivån och att vi vidtar
övriga aktiva insatser för att minska utsläppen inom trafiksektorn.
Anf. 216 SIVERT CARLSSON (c)
Herr talman! Jag skall säga några ord om miljö och energi.
Hållbara och varaktiga energisystem måste i framtiden baseras på
fömybar energi. Energin måste komma från energikällor som är såväl
olika som geografiskt spridda. Ett sådant energisystem, i huvudsak
baserat på bioenergi, vattenkraft, vind och sol, ökar inte bara säkerhe-
ten. Det ger också renare energi, bättre miljö, ökat oberoende, ökat
antal arbetstillfällen och långsiktighet.
Sedan vi 1859 borrade upp den första oljan har vi också hunnit att
ur vårt klots begränsade skafferi gräva fram bl.a. en hel del kol och
uran att användas för att producera energi. Följden har blivit bl.a. mil-
jöförstöring, koncentration och ett starkt utlandsberoende.
Herr talman! Nu är det hög tid att fasa över till en mera långsiktig
och hållbar utveckling, såväl i ekologisk som i ekonomisk mening. Det
måste till en omställning från kärnkraft och fossila bränslen till förny-
bar och miljöanpassad energi parad med energisparande och effektivare
energianvändning. Vi måste fasa över till en energipolitik där varje
energikälla anpassas till naturens eget kretslopp, vilket är en självklar
förutsättning för långsiktighet och varaktighet.
Beslutet 1980 om en avveckling av kärnkraften här i landet var
framsynt. Men det har gått 15 år sedan dess och ungefär lika lång tid
återstår till år 2010, som bl.a. näringsutskottet 1979/80 fastslog som det
år då ”den sista reaktorn skulle stängas”.
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Jordbrukspolitik och
miljöfrågor
167
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Jordbrukspolitik och
miljöfrågor
I partiöverenskommelsen 1991 mellan Socialdemokraterna, Folk-
partiet liberalerna och Centern konstaterades bl.a. att ”det bör slås fast
att den sista reaktorn skall stängas senast år 2010”. Fyrklöverregering-
en angav i sin regeringsförklaring att ”energiöverenskommelsen från
1991 ligger fast”. Nuvarande statsminister deklarerade i regeringsför-
klaringen 1994 att ingångna överenskommelser på energiområdet skall
gälla. Detta förutsätts gälla såväl överenskommelsen 1980 med svenska
folket som 1991 års energiöverenskommelse.
Mot denna bakgrund, mot bakgrund av den senaste tidens diskus-
sioner och för att skapa klara riktlinjer och förutsättningar samt för att
ge entydiga signaler beträffande framtida energisystem måste nu kärn-
kraftsavvecklingen tydliggöras i lagstiftningen. Av kärntekniklagen bör
framgå bl.a. att år 2010 skall kärnkraften i vårt land vara avvecklad.
Minst en reaktor bör avställas under innevarande mandatperiod. Då,
herr talman, ges den klara och entydiga signal som tekniker, elprodu-
center, industri m.fl. behöver för att ytterligare utveckla och arbeta med
de många alternativ som i dag finns.
Användningen av biobränslen, som i dag ger mer än 70 TWh, dvs.
16 % av vår totala energianvändning och mer än vad vi får från kärn-
kraften, kan till år 2010 mer än fördubblas.
Ett annat alternativ är förgasning i stället för förbränning av i dag
stora mängder ”svartlutar” m.m. Det kan ge ca 10 TWh el utan att ett
enda extra träd behöver fällas.
En rad svenska kommuner satsar nu på biobränslebaserad kraftvär-
meproduktion.
Vindkraften är inne i ett intensivt utvecklingsskede. I USA, Indien,
Kina, EU-länderna och Danmark sker en snabb utbyggnad av vind-
kraftverk. Tyskland passerar snart Danmark som EU:s vindkraftsledan-
de land. År 2010 kan vindkraften hos oss bidra med 10-15 TWh el.
Förutsättningen är dock bl.a. ett investeringsbidrag även till små vind-
kraftverk och att vindkraften vid lokalisering av vindkraftverk får status
som riksintresse. I dag finns alltför många onödiga hinder för en vettig
expansion av vindkraften.
Kalmar län, det skogsrikaste länet söder om Dalälven, som har
världens modernaste massafabrik i Mönsterås, som har stor energikom-
petens bl.a. vid Simpevarp i Oskarshamn, som har landets längsta
kuststräcka, som med Öland har tradition, kunskap och expansion på
vindkraftsområdet och som har en kvalificerad miljöinriktad högskola,
har alla förutsättningar att bli ett naturligt utvecklingscentrum på ener-
gins område med bl.a. en ny vindkraftsmyndighet lokaliserad till Kal-
mar.
Oskarshamn bör kunna bli ett naturligt centrum för framtida ener-
giutveckling vid överfasningen från kärnkraft till förnybara energikäl-
lor.
På samma sätt som Vattenkraftlånefonden på sin tid på ett bra sätt
bidrog till finansieringen av vattenkraftsobjekt bör nu en energiförnyel-
sefond inrättas, som skall bidra med finansieringen av investeringar i
förnybar energi.
168
Ökad solvärmeteknik, effektivare vattenkraftverk, effektivare ener-
gianvändning, naturgas som reservkraft tillsammans med förut om-
nämnda energiformer visar att alternativen för att ersätta kärnkraften
finns i dag.
Vad som nu behövs är bl.a. att svensk industri ges klara signaler om
överfasningen till den ”gröna energi” som mycket snart i ökad omfatt-
ning kommer att krävas av en alltmer miljömedveten marknad och
kundkrets.
Beslut om en snar övergång till förnybar energi kommer att medföra
innovationer, investeringar, nya arbetstillfällen och konkurrensfördelar.
Utbyggnaden bör givetvis ske successivt och vara samordnad med
kärnkraftens avveckling. Då kan en naturlig överfasning till ett hållbart,
varaktigt, miljövänligt, inhemskt och förnybart energisystem ske, detta
med bibehållande av en demokratisk trovärdighet och med anpassning
till naturens eget kretslopp där delarna bildar helheten och där all stor-
het, herr talman, är en samling litenhet.
Anf. 217 MICHAEL HAGBERG (s) replik
Herr talman! Sivert Carlsson är precis som jag ny i den här försam-
lingen. Jag tycker att han hade ett mycket intressant inlägg, ett inlägg
som jag har väntat på att få höra från en centerpartist. Jag har försökt
föra den här debatten så gott jag har kunnat tidigare från min kammare.
Jag har saknat den här debatten - jag har upplevt ett vakuum - framför
allt från Sivert Carlssons egen partivän, förra miljöministern Olof Jo-
hansson. Han borde ha tagit kraftfullare initiativ under föregående
period. Jag ser fram emot att Sivert Carlsson fortsätter med den här
debatten även i sin partigrupp. Tack så mycket!
Anf. 218 LENNART FREMLING (fp)
Herr talman! Liberal miljöpolitik, liksom all liberal politik, utgår
från den enskilda människan. Vår politik syftar till att ge individen
frihet att i samverkan med andra forma sitt liv. Miljöproblemen handlar
i grunden om enskilda individer som får sin frihet inskränkt av miljö-
förstöring. Vi vill ta ansvar för att göra det bättre för kommande gene-
rationer över hela världen. Ingen har rätt att skövla oersättliga natur-
värden. Mångfalden i naturen måste skyddas. Vi liberaler kallar det
förval tarskap.
Vi kan inte fortsätta att öka miljöskulden. Det är vår generation som
måste ändra den materialistiska slösande västerländska livsstilen och
skapa ett långsiktigt hållbart samhälle.
Herr talman! Vi behöver så snart som möjligt få den grundläggande
lagstiftningen på miljöområdet samordnad till en miljöbalk. Arbete
med detta har pågått, utan större partipolitisk oenighet, i mer än fem år.
Strax före valet 1994 lade den borgerliga regeringen fram sitt förslag
till riksdagen med ikraftträdande den 1 juli 1995. Av prestigeskäl har
den socialdemokratiska regeringen återkallat propositionen, utan att
precisera vad det är för förändringar som är så viktiga att man är be-
redd att ta på sig ansvaret för en avsevärd försening av hela detta ange-
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Jordbrukspolitik och
miljöfrågor
169
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Jordbrukspolitik och
miljöfrågor
170
lägna arbete. Ändringar borde ha kunnat göras som modifieringar i den
föreslagna miljöbalken.
Denna försening är oacceptabel. Jag vill fråga socialdemokraternas
representant: Hur stor blir förseningen egentligen? Det har talats om en
försening på ett till ett och ett halvt år. Men det har också sagts att
utredningsförslag skall läggas fram sommaren 1996. Detta måste sedan
ut på remiss, sedan beredas i regeringskansliet, sedan behandlas i Lag-
rådet. Därefter kan propositionen läggas fram för behandling i riksda-
gen. Från riksdagsbeslut bör också berörda få en tid på sig innan balken
träder i kraft. Detta gör snarare tre års försening, eller hur?
Herr talman! Vi behöver mer debatt om trafikmiljöfrågorna, särskilt
när man håller på att låsa sig för vissa stora investeringar för lång tid
framöver. Framtidens samhälle måste byggas på ett flexibelt sätt. Stor-
stadsmotorvägar är allt annat än flexibla. På lång sikt genererar de ny
biltrafik. Vi måste i praktiken genomföra den trafikpolitik som beslu-
tats 1988. Då måste vi resonera mer i samhällsekonomiska termer. Den
för trafikpolitiken grundläggande principen om att konsumenten bör
betala den samhällsekonomiska marginalkostnaden har tyvärr inte
slagit igenom ännu. Vi måste bättre beakta miljökostnaderna. Då mins-
kas de fysiska transporterna, och den teletekniska utvecklingen stimule-
ras. Många människor kommer att uppfatta denna förändring som upp-
offringar i vår levnadsstandard. Men det finns inget moraliskt hållbart
alternativ. Dagens livsstil vältrar faktiskt över flera kända problem på
kommande generationer. Jag tänker då på försurning, övergödning,
växthuseffekten och ozonhålet.
Inom trafikområdet, liksom inom flera andra områden, gäller det att
väva samman miljö och ekonomi och skapa långsiktigt hållbara regler.
Miljövänliga småföretag skulle då stimuleras och ökat utrymme för
egna initiativ skapas. Det måste löna sig att producera det som konsu-
menterna vill ha på ett sätt som tar hänsyn till alla miljöaspekter. Där-
för måste rätt kostnad belasta varje verksamhet. Det gäller alltså även
kostnaden för miljöpåverkan.
Dagens trafiksystem ger stor rörelsefrihet åt människorna i den rika
världen. Emellertid är det uppenbart att trafikens totala miljöpåverkan
kraftigt överskrider vad naturen tål. Järnvägstrafik måste därför få
möjlighet att hävda sig bättre på marknaden gentemot vägtrafik och
flygtrafik. Staten måste ändra sådana regler som strider mot principen
att enskilda måste känna marginalkostnaderna av sina beslut. Den
värsta avvikelsen från denna princip finns i beskattningen av tjänstebi-
lar, s.k. förmånsbilar, där marginalkostnaden blir noll för privat kör-
ning. Då får järnvägen självfallet inte rimliga konkurrensvillkor. I vår
partimotion har vi framhållit att skattereglerna måste ändras. Jag hop-
pas att regeringen är beredd att lägga fram sådana förslag till riksdagen.
Effekterna av reglerna för förmånsbilar har blivit allt allvarligare då
dessa utgör en ökande andel av försäljningen av nya bilar. För oss
liberaler är det naturligt att också beklaga att detta kraftigt snedvrider
konsumenternas efterfrågan av nyinvesteringar.
Herr talman! Inom miljöpolitiken behöver vi använda ekonomiska
styrmedel i ökad omfattning. Kan socialdemokraterna ge besked om
när utredningen om skatteväxling, som den borgerliga regeringen tog
initiativ till, kommer att tillsättas?
Miljöarbetet måste bedrivas i internationellt samarbete. Förutom det
viktiga arbetet inom Förenta nationernas ram gäller det också att utnytt-
ja våra nyvunna möjligheter att inom EU verka för skärpta miljökrav
och koldioxidskatt, skatteväxling och andra ekonomiska styrmedel
samt prov med överlåtbara utsläppsrätter.
Anf. 219 HANNA ZETTERBERG (v)
Herr talman! Miljöfrågorna är en central del av Vänsterpartiets po-
litik. Målet med det ekologiska samhället måste kombineras med en
internationellt rättvis fördelning av resurser, såväl ekonomiska som i
form av råvaror, samt kampen mot arbetslösheten. Dessa mål går att
förena. Större miljöhänsyn innebär att det krävs mer mänskligt tänkan-
de och mänsklig energi, dvs. fler människor i arbete. Om miljöproble-
men skall lösas måste vi i de rika länderna minska vår konsumtion och
förbrukning av de gemensamma naturtillgångarna. En svensk förbru-
kar, som ett exempel i mängden, 20-100 mer gånger energi än en invå-
nare i vissa länder i tredje världen. Samma förhållande gäller även för
vissa råvaror. Det är naturligtvis ohållbart. Ju längre vi väntar med att
rätta till dessa orättvisor, desto svårare kommer det att bli i framtiden
och kosta ännu mer.
Att skapa ett ekologiskt uthålligt samhälle handlar inte om att sänka
vår standard. Det handlar om att ändra vår standard. Rena hav och
sjöar, stadsmiljöer som inte är direkt hälsofarliga, dagis och skolor som
inte ger barn allergier och mycket mer sådant ingår i framtidens stan-
dardbegrepp. Standard enbart i form av materiell konsumtion är föråld-
rad. Många åtgärder för att uppnå dessa mål är relativt enkla, om den
politiska viljan finns. Om vi t.ex. konsekvent byter ut köksapparatur till
marknadens energieffektiva, byter glödlampor osv. till lågenergilam-
por, innebär det att vi sparar energi som motsvarar produktionen hos 1-
2 kärnreaktorer. Ur teknisk synvinkel är detta inget problem. Det som
behövs är politiska beslut och en ökad medvetenhet hos såväl produ-
center som konsumenter.
Vänsterpartiet har lagt omfattande förslag på miljöområdet. Om vi
utgår från retoriken i andras motioner förutsätter vi att det kan finnas
ett starkt stöd för delar av förslagen i kammaren.
Vi har bl.a. motionerat om en avgift på avfall, vilket verkar vara
möjligt att få igenom här. Miljöministern har sagt sig vara positiv,
motioner har kommit in från Folkpartiet, kds, Centern och Miljöpartiet.
Moderaterna har avstått från att ens diskutera en avfallsskatt. I sin par-
timotion om miljöpolitik är moderaternas enda yrkande kring avfalls-
hantering och kretslopp att energiåtervinning av avfall skall ses som en
naturlig del i kretsloppshanteringen. Det är ingen nyhet. Redan i dag är
avfallsbränning under strikta utsläppsvillkor vanlig i Sverige. Frågan är
till moderaterna: Varför har ni inga förslag kring hur avfallsmängden
skall minska, hur återvinning och återanvändning skall öka, hur pro-
duktionsprocesserna kan slutas osv.? Jag tycker att det faktiskt är be-
klagligt ur miljösynpunkt att landets näst största parti inte har kommit
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Jordbrukspolitik och
miljöfrågor
171
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Jordbrukspolitik och
miljöfrågor
längre i utvecklingen av sin miljöpolitik. I stället ägnar moderaterna
största delen av sin miljöpolitiska motion till att förespråka marknadse-
konomin som lösning på miljöproblemen. De menar t.o.m. att det be-
hövs mer av marknadsekonomi i EU:s miljöpolitik. Menar moderaterna
verkligen att EU:s lagstiftning vad gäller varor t.ex. behöver mer av
marknadsekonomi ?
Konsumenterna driver delvis marknaden mot en miljövänligare in-
riktning. Det är sant och väldigt viktigt att komma ihåg. Men det finns
en gräns för såväl konsumenter som producenter. I det yttersta läget gör
företagen det de tjänar pengar på. Till en viss gräns klarar vi konsu-
menter av att hålla koll på vad varor innehåller, hur de producerats osv.
Men för att underlätta för konsumenter måste vi komplettera med lag-
stiftning och reglering, inte genom att släppa marknaden fri, för mark-
naden gör det den tjänar pengar på, och inte alltför sällan strider det
mot miljöhänsyn.
Jag har också läst Folkpartiets motion om miljö. Jag förstår att de
har ett dilemma. Jag försöker tolka deras skrift. Å ena sidan konstaterar
man att ”miljöproblemen handlar i grunden om enskilda individer som
på olika sätt får sin frihet inskränkt av miljöförstöringen”, precis som
Lennart Fremling sade från talarstolen.
Å andra sidan konstaterar man att mänskligt förnuft och besinning
kan råda bot på problemen. Men folkpartisterna tycks ha klart för sig
att det är enskilda människor som står bakom frihetsinskränkningen för
andra via miljöproblemen och att det trots det mänskliga förnuftet
dumpas gifter i naturen, försurningen tilltar, vattenbrist hotar, osv.
Samtidigt är man för fri handel, fri marknadsekonomi och ekonomisk
tillväxt i gamla föråldrade tappningar.
Har ni i Folkpartiet funderat över vad som driver de enskilda indi-
viderna att trots sitt förnuft utföra miljövidriga handlingar? Jag tror att
det skulle vara klokt.
Herr talman! Min poäng är att vi inte kan prata konstruktiv miljö-
politik om vi inte förändrar våra konsumtionsmönster och ser att mark-
naden alltför ofta sätter käppar i hjulen för miljöarbetet.
Marknaden kommer inte att vara den som driver på i miljöpolitiken
ensam, om det inte går att tjäna pengar på det. Marknaden klarar inte
av att ensam lösa miljöproblemen. Då krävs det lagar och regleringar
samt en medveten politik.
Anf. 220 CARL G NILSSON (m) replik
Herr talman! Inte är det skatter vi behöver, Hanna Zetterberg, för att
komma till rätta med miljöproblemen. Vi behöver faktiskt en stark
ekonomisk tillväxt för att komma till rätta med miljöproblemen. Det
var Riokonferensen överens om. Därvidlag är Hanna Zetterberg och
hennes parti ingenting att ta efter. Er politik innebär en negativ tillväxt i
stället.
Kretsloppstänkandet, Hanna Zetterberg, genomfördes på initiativ av
den förra borgerliga regeringen. Den principen är det viktigaste i det
här sammanhanget.
172
Anf. 221 HANNA ZETTERBERG (v) replik
Herr talman! Det krävs absolut en stark ekonomisk tillväxt. Det
krävs också en stark ekonomi över lag. Om man jämför Sverige med
andra länder och Sveriges miljöengagemang med andra länders ser vi
också ganska tydligt att det har att göra med ekonomisk standard. Att
vara miljömedveten kräver att man har en stark ekonomi i grunden.
Men jag menar att vi i Sverige har den starka ekonomin.
Det som jag ser som faran är att man i motionen talar mycket om att
marknaden själv skall lösa problemen. Jag tror inte att det är så enkelt.
Marknaden kommer att göra det den tjänar pengar på och inte så
mycket mer, är jag rädd.
Anf. 222 CARL G NILSSON (m) replik
Herr talman! Det är enskilda människors miljöval som bidrar mest
till att vi får en bra miljö. Om det är någonting som skadar det framtida
miljötänkandet är det den planekonomi som Hanna Zetterbergs parti
står för.
Anf. 223 HANNA ZETTERBERG (v) replik
Herr talman! Jag har faktiskt inte pratat om någon planekonomi just
nu. Jag har pratat om grundsynen på ekonomin.
Jag håller med om att det finns problem i hur man strukturerar upp
ekonomin. Det finns också saker som är bra i er motion, som jag inte
har kommenterat. Men jag vill ha en ideologisk debatt om detta, och
jag förstår att vi är oeniga.
Jag kommer faktiskt inte riktigt ihåg hur Carl G Nilsson ställde frå-
gan. Men det gör inget, vi får ta det senare, utanför protokollet.
Anf. 224 LENNART FREMLING (fp) replik
Herr talman! Vi har nog olika synsätt på marknaden, Hanna Zetter-
berg och jag. Jag håller helt med om att marknaden inte ensam kan få
avgöra och bestämma. Det är vår uppgift här att stifta olika lagar som
ger ramar för agerandet inom marknaden. Det är på det sättet vi kan få
de enskilda individernas beslut att slå igenom på ett bra sätt.
Begreppet tillväxt är knepigt. Det får inte ses bara som tillväxt i
bruttonationalprodukt. Vi måste kraftfullt fortsätta det arbete som har
bedrivits med att åstadkomma en lämplig form av miljöräkenskaper, så
att vi inte bara använder BNP som det enda måttet på vår livskvalitet.
Vi måste skilja på naturkapital och människoskapat kapital. Vår välfärd
blir inte automatiskt större för att kapitalet växer, exempelvis när be-
fintliga hus åsätts ett högre värde.
Men genom ekonomiska styrmedel skapas ändå valfrihet för indivi-
den och möjligheter till utveckling. Det är glädjande att denna liberala
syn äntligen vunnit gehör bland svenska politiker från de flesta partier.
Jag välkomnar en vidare debatt och utveckling av de här frågorna. Det
är, som Hanna Zetterberg säger, inte enkelt att lösa de här problemen.
Visst finns det konflikter i den filosofi som ligger bakom.
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Jordbrukspolitik och
miljöfrågor
173
|
Prot. 1994/95:57 8 februari |
Anf. 225 HANNA ZETTERBERG (v) replik Herr talman! Det var bra att Lennart Fremling sade att det finns |
konflikter. Jag tolkar inte er motion på precis det sättet. Jag tycker
|
Allmänpolitisk debatt |
också att det är mycket bra att Lennart Fremling pratar om tillväxt och |
|
Jordbrukspolitik och |
gehör för det här i kammaren. Jag tror att det finns möjligheter till det Jag tror i och för sig att Lennart Fremling och jag har olika syn på Anf. 226 LENNART FREMLING (fp) replik Herr talman! Det är säkert så att Hanna Zetterberg och jag har litet Men visst är det också som Hanna Zetterberg säger att enskilda fö- Anf. 227 HANNA ZETTERBERG (v) replik Herr talman! De som styr den svenska och den internationella Jag vet att vi kommer att prata vidare om det i samband med miljö- Anf. 228 BODIL FRANCKE OHLSSON (mp) Herr talman! Sivert Carlsson höll ett snabbt och dynamiskt anföran- Jag kommer att gå ned på gräsrotsnivå, därför att jag tror att om vi Vi behöver alltså alternativa energikällor, och vindkraft är en av |
|
174 |
i Sverige. |
Ett av de vanliga argumenten är att det förfular landskapsbilden.
Det kan faktiskt räcka för att planer på ett vindkraftverk måste skrin-
läggas. Blivande grannar protesterar, och miljövinsten blir ointressant
och kommer i bakgrunden.
Jag skall ta upp vindkraften från en annan synvinkel, som har var-
ken med landskapsbild eller med miljövinster att göra, nämligen vind-
kraft som en liten lönsam investering i den speciella ägarform som
kallas samfällighetsägande.
Att vara vanlig delägare i ett vindkraftverk kan ha sina risker, t.ex.
om en delägare går i konkurs. Övriga delägare kanske måste köpa in
andelen och sedan försöka hitta en ny delägare. De problemen finns
inte i en samfällighet.
Ett samfällighetsägande är knutet till en fastighet. Det kan vara en
gård, en villa och även en köpelägenhet, om alla i bostadsrättshuset är
eniga om att bli samfällighetsägare. Vid arv eller försäljning följer
ägandet fastigheten, inte ägaren. Den nye fastighetsägaren blir automa-
tiskt ny samfällighetsägare i vindkraftverket, om inte den ursprunglige
ägaren önskar flytta med andelarna till en ny fastighet.
Man får köpa andelar. Men det viktiga är att man inte får köpa fler
andelar än som motsvarar den elförbrukning i kilowattimmar per år
som man själv har. Och man fortsätter att köpa och betala sin elför-
brukning hos sin elleverantör precis som vanligt. Vindkraftssamfällig-
heten i sin tur säljer den vindproducerade strömmen till ett lämpligt
elverk.
Det här gäller generellt i hela Malmöhus län. Om jag bor i en villa i
Helsingborg kan jag vara med i en samfällighet för ett vindkraftverk
som står utanför Lund, men andelarna är knutna till min villa i Helsing-
borg. Det är bara i fyra län i Sverige som man har den här möjligheten.
Om jag har ett sommarhus i nordligaste Skåne och bor i södra Skå-
ne, kanske jag vill ha in huset i norra Skåne i min samfällighet. Då kan
jag inte det, för husen ligger i olika län. Lantmäteriet fungerar ännu inte
över länsgränserna när det gäller vindkraft, och varje län har sitt eget
slutna fastighetsregister.
Själva anläggningslagen känner inga sådana territoriella begräns-
ningar. Under förutsättning att bestämmelserna i anläggningslagen är
uppfyllda och lagen kan tillämpas finns det inga hinder på den grunden
att de båda husen ligger i olika län. Inom kort, någon gång i början av
hösten, får vi också ett centralt fastighetsregister som täcker hela Sveri-
ge och som har detaljerade upplysningar om varje fastighet.
Det finns därför all anledning, menar jag, att se över samfallighets-
ägande och vindkraftverk så att samma praxis kan gälla i hela landet.
Oavsett hur långt från en vindmölla jag bor eller hur långt från de få
områden som är lämpliga för vindkraft jag bor, kan jag faktiskt tjäna en
slant på att bli samfällighetsägare och dessutom göra en miljöinsats.
Det finns säkert många intresserade runt om i landet som skulle ta
chansen att bli ägare till ett vindkraftverk om det var praktiskt möjligt.
Ett vindkraftverk jag känner till i Skåne som har en effekt på 500
kilowatt räcker till 60 hushålls elförbrukning, värmen inkluderad. Av-
kastningen på insatta pengar är 17 %. Av det sätter man av 3 % till en
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Jordbrukspolitik och
miljöfrågor
175
|
Prot. 1994/95:57 8 februari |
fond för reparationer och underhåll och till inköp av ett nytt maskinhus, |
i avkastning. Det är alltså ganska förmånligt för den som gillar att
|
Allmänpolitisk debatt |
stödja vindkraft på det här sättet. Vindkraft är en lönsam, varaktig inhemsk energikälla som inte för- |
|
Jordbrukspolitik och |
orenar naturen. När ett vindkraftverk plockas ned lämnar det inga syn- Vi måste bort från beroendet av fossila bränslen och från kärnkraft. Anf. 229 TUVE SKÅNBERG (kds) Herr talman! Vi kristdemokrater redovisar vår radikala miljöpolitik Tiden i denna debatt räcker bara till att ta upp en enda enskild del Östersjöns situation är allvarlig men inte hopplös. I Forsknings- Inför denna situation undrade man vad den socialdemokratiska re- Våren 1992 undertecknade Östersj östaterna en reviderad Östersjö- Ett åtgärdsprogram för att komma till rätta med de 150 värsta ut- |
|
176 |
ventionen. Kostnaden för att rena dessa utsläppspunkter beräknades till |
ca 130 miljarder kronor. Det finns skäl att grundligt utreda den eko-
nomiska effektiviteten i satsningarna på en bättre Östersjömiljö.
Man kan t.ex. fråga sig om satsningen på traditionell VA-teknik i de
baltiska länderna är riktig. Vi kristdemokrater förordar i stället för en
förlegad 60-talsteknik att man satsar på kretsloppsanpassade toalettsys-
tem. Vi vill att Sverige som medlem i EU skall verka för att de baltiska
länderna tillförs resurser från EU:s budget för en rationell, framtidsin-
riktad teknik och infrastruktur.
Kristdemokraterna anser att en effektivitetsutredning bör genomfö-
ras för att största möjliga nytta för varje satsad krona skall uppnås.
I stället för regeringens nedskärningar i budgeten på miljösatsningar
i Östersjön vill vi kristdemokrater öka resurserna till miljöinsatser i
Östersjöområdet med 246 miljoner kronor mer än vad regeringen före-
slår. Det står i vår miljömotion. Vi anser att anslaget för dessa miljöin-
satser i Östersjöregionen bör stanna kvar under Miljödepartementets
huvudtitel.
Jag går vidare till att tala om de svenska vattendragens transport av
fosfor och kväve till kusten. Här kan man inte ur tillgänglig statistik
utläsa någon minskning. Den kustnära övergödningen är ett stort pro-
blem i Sydsverige. Jag flög hit från Skånes östkust väl medveten om
den årliga algblommningen och de stinkande tångdrivor som finns
längs kusten sommartid. De plågar fiskarna, turisterna, ortsbefolkning-
en och vem som helst som kommer i kontakt med havet.
Denna kustnära övergödning har i allt väsentligt skapats genom
svenska utsläpp och kommer just av de åar och vattendrag som avvatt-
nar jordbruksbygden och som transporterar stora mängder fosfor och
kväve till Östersjökusten.
Förutom höjda miljöavgifter på handelsgödsel bör det ställas gene-
rella krav i skötsellagen på lantbrukarna att de skall lämna en odlingsffi
zon på 5-10 meter längs alla vattendrag. Sådana gröna zoner skulle ha
stor effekt för att ta upp kväve och fosfor så att inte åarna blir övergöd-
da.
Samma funktion får man av att bevara och nyanlägga våtmarker och
översilningsängar. Dräneringsvattnet kunde också samlas i dammar och
under torrperioder åter tillföras åkrarna. Sådana projekt kunde man
lämpligen finansiera från EU-stödet.
Herr talman! När jag talar om de ökade satsningarna på Östersjöns
miljö som vi kristdemokrater vill göra vill jag också till sist nämna
något om de ökade anslagen till miljöinsatser på 420 miljoner kronor
som kristdemokraterna föreslår. Därav vill vi att 38 miljoner skall gå
till kalkningsåtgärder för svenska sjöar.
Vi kan inte acceptera regeringens nedskärning av kalkningsansla-
gen. Vi menar i stället att en strategi effektiviserade och utökade kalk-
ningsinsatser bör utarbetas på länsstyrelsenivå. Det gäller inte minst
Mellansverige och norra Sverige.
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Jordbrukspolitik och
miljöfrågor
177
12 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 57
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Jordbrukspolitik och
miljöfrågor
178
Anf. 230 INGEMAR JOSEFSSON (s)
Herr talman! Det är för alla uppenbart att miljöfrågan är en interna-
tionell fråga. Vi är alla sammanbundna med varandra, och ett lands
miljöproblem är också en angelägenhet för andra länder.
I debatten hör man dock i dag de som menar att vi har kommit så
långt i Sverige att vår största insats på miljöområdet gör vi inte i Sveri-
ge utan genom insatser i andra länder. Jag vill varna för att tro på att vi
har kommit så långt i Sverige.
Det vi hittills lyckats med är de ”enkla” klippen där varje insatt
krona givit förhållandevis stor utdelning. Varje ny förbättring kommer
att vara mer komplicerad men därför inte mindre nödvändig.
Låt mig ge ett exempel. Om vi ser till världens utsläpp av koldioxid
och räknar per capita släpper periodens invånare globalt ut fyra ton
koldioxid per invånare. Men ser vi enbart till u-länderna släpper dessa
ut två ton per invånare, medan i-länderna svarar för hela tolv ton koldi-
oxid per invånare och år. Det är en klen tröst att t.ex. Sverige och Japan
släpper ut åtta ton. Det är ändå fyra gånger mer än för u-länderna.
Koldioxid bidrar som alla vet till växthuseffekten. Som framgår av
mitt exempel är det fortfarande vi i i-världen som måste ta vårt ansvar.
För att på sikt stabilisera klimatet måste vi i i-världen minska koldiox-
idutsläppen med ca 80 %.
Mitt exempel visar också att Sverige internationellt måste verka för
att i-världen tar ett totalt miljöansvar. En början kunde vara att inom
EU få igenom de hårdare miljökrav vi har på olika områden.
Åter till Sverige. Det finns mycket som återstår. Medvetenheten om
problemen ökar, men det förvånar mig att de som förorsakar problemen
också kräver att samhället skall stå för kostnaderna. Tanken är att ner-
smutsarna skall hållas skadefria. Det gäller både företag och enskilda.
Vi måste hålla på principen att den som orsakar problemen också står
för kostnaderna.
Till företagen kan vi säga att en bra miljömedvetenhet och en bra
miljöanpassning utöver bra miljö ofta leder till konkurrensfördelar. Det
är fördelar som samhället bidragit till, men som företagen, och då
främst exportföretagen, får vinsten av. Vi måste slå fast det verkliga
producentansvaret.
Till den enskilda medborgaren blir budskapet att man inte skall tro
att det endast är företagen som bidrar till miljöproblemen. Det är en
alltför spridd uppfattning att endast företagen förorsakar miljöproble-
men och att den egna konsumtionen praktiskt taget är negligerbar för
miljön. Låt mig då bara nämna den egna bilen, fritidsbåten, alla våra
kemiska preparat i hemmen och avfallsproblemet.
I mitt tidigare exempel med koldioxidutsläppen står t.ex. transport-
sektorn för drygt 40 %. Av dessa 40 % står den enskilda människan för
en stor del.
Staten har stimulerat kommunerna till en omfattande verksamhet
kring kretsloppssamhället. Många av landets hälsoskyddsnämnder har
ett ambitiöst arbete på gång trots kommunernas tuffa ekonomiska si-
tuation. Jag tror att satsningen skall ses mot bakgrund av att problemen
ofta märks först på det lokala planet.
Staten måste nu svara upp mot det arbete man initierat. Hur skall
det följas upp? Hur skall allt material användas? Hur vill vi gå vidare?
Fanns det någon plan över vart detta arbete skulle leda nationellt? Hur
skall staten för egen del, inom sina verksamhetsområden, på motsva-
rande sätt som kommunerna inventera sitt ansvar för kretsloppssamhäl-
let?
Herr talman! Låt mig sammanfatta. Jag vill att den framtida miljö-
politiken bl.a. slår fast att Sverige verkar för att i-världen tar ett totalt
miljöansvar, att miljösatsningarna i Sverige inte kan ersättas med insat-
ser i andra länder, att vi återigen bekräftar att nersmutsarna också skall
stå för kostnaderna, att vi med lagstiftning och inte bara bidrag söker
åstadkomma en bättre utveckling, att vi måste engagera de enskilda
medborgarna till eget miljöansvar och att staten tar ansvar för uppfölj-
ningen av initierat kretsloppsarbete i kommunerna.
Herr talman! Jag vill också säga att jag i stort sett kan instämma i
trafikdelen av Lennart Fremlings anförande. Jag känner stor sympati
för en rad av de synpunkter som han förde fram där.
Anf. 231 LENNART DALÉUS (c) replik
Herr talman! Man kan känna en viss sympati för innehållet i det
Ingemar Josefsson säger, men det är litet besvärligt att Ingemar Josefs-
son förmodas representera den här regeringens miljöpolitik. Det be-
svärliga ligger i att Ingemar Josefsson ställer fler frågor än han lämnar
svar på socialdemokratins och regeringens attityd i dessa frågor.
Företagen skall ta sitt ansvar och betala kostnaderna. Översätter
man det till svenska blir det skatteväxling. Då blir min fråga till Inge-
mar Josefsson: I vilken grad är socialdemokratin beredd att ställa upp
på skatteväxling? Vilka belopp kan under kommande budgetår växlas
från arbete till att läggas på miljöanvändning och användningen av
naturresurser?
Ingemar Josefsson talar om oron för transportsektorns miljöpåver-
kan. Jag delar gärna den. Kan Ingemar Josefsson bekräfta att socialde-
mokraterna i riksdagen och i regeringsarbetet kommer att medverka till
att stoppa de trafikleder som annars kommer att härja runt den stad som
vi befinner oss i och orsaka miljöproblem från trafiken?
Ingemar Josefsson talar om kommunerna och att detta bör stärkas
av staten när det gäller det lokala kretsloppsarbetet, dvs. Agenda 21.
Regeringen har dess värre dragit undan mattan för den statliga bered-
ning som skulle hålla i det här arbetet, nämligen Miljövårdsberedning-
en. Hur tänker socialdemokraterna och Ingemar Josefsson se till att det
finns en central punkt på vilken man kan hänga det kommunala lokala
arbetet med Agenda 21? Hur skall staten följa upp sitt ansvar när det
gäller att se till att i-världen tar sitt ansvar?
Jag tror att svaren från socialdemokraterna är mer intressanta än
frågeställandet.
Anf. 232 INGEMAR JOSEFSSON (s) replik
Herr talman! Det är väl bra om man får sympati för sitt anförande.
Det är väl en god början för att diskutera olika frågor.
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Jordbrukspolitik och
miljöfrågor
179
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Jordbrukspolitik och
miljöfrågor
När det gäller trafiken och miljöutvecklingen vill jag säga att i det
arbete som pågår med trafiken i Stockholm finns det tre komponenter.
Den ena är miljön, den andra är framkomligheten och den tredje är
regionens utveckling. Jag säger dem i den ordningen just för att miljön
är avgörande för varje insats och varje steg som skall tas. Det görs en
analys inför varje projekt som skall tas fram. Som Lennart Daléus vet
har jag också själv ställt mig kritisk till en del av det som ingått i pake-
tet.
När det gäller Miljövårdsberedningen och det arbete som sker i
kommunerna tycker jag att det är lättvindigt från statens sida att tro att
det ambitiösa arbete som sker i kommunerna skulle klaras av bara av en
miljöberedning. Regeringen har där försökt att skärpa den lokala upp-
följningen via länsstyrelserna. Jag förutsätter också att det statliga ver-
ken, bl.a. Naturvårdsverket, tar del i, initierar och ser till att det arbete
som sattes i gång i kommunerna fullföljs.
Jag anser att den föregående regeringen svek kommunerna när man
lade ut jobbet utan att på ett riktigt sätt följa upp vad som sedan skulle
ske. Men det kan vi kanske få en rättelse på nu.
Anf. 233 LENNART DALÉUS (c) replik
Herr talman! Jag känner sympati även för det här inlägget. Som ett
mått på undanglidande svar är det fantastiskt. Det innehåller inget svar
på de här frågorna som är de mest centrala på miljöområdet i dag. Vi är
litet betjänta av att Ingemar Josefsson säger att han själv har ställt sig
kritisk till delar av det som regeringen står för. Det är mindre intres-
sant. I dag behöver vi veta hur regeringen kommer att hantera några av
de mest centrala miljöfrågorna.
Jag försöker ta detta tillfälle i akt att på något sätt få ett auktoritativt
svar från socialdemokraterna på hur de ställer sig till lederna runt
Stockholm när det gäller den nationella hanteringen och hur de ställer
sig till arbetet med lokala Agenda 21. Det är uppenbart att de har miss-
uppfattat hela arbetet. Det skall inte komma uppifrån, det skall inte
komma från regeringen, det skall inte komma från myndigheter, det
skall inte komma från Naturvårdsverket. Det lokala arbetet med Agen-
da 21 skall växa upp i kommunerna. Det var hela poängen med Rio-
konferensen. Det var därför vi hade en Riokonferens. Detta skulle flyt-
tas till de lokala institutionerna, men man skulle ha möjlighet att ha en
nationell krok att få litet förtröstan från när man behöver råd och hjälp.
Den kroken är alltså undandragen i den nuvarande regeringens arbete.
Sedan säger Ingemar Josefsson att man skall väga trafiklösningar
för och emot. Det har vi alltid vetat. Vi har också vetat att det planeras
en Väster- och en Österled i den här huvudstaden. Regeringen har möj-
lighet att påverka den genom sin syn på krediter och mycket annat. Jag
vädjade bara om ett svar på just dessa punkter. Var står socialdemokra-
terna? Det är kanske inte så intressant att veta om Ingemar Josefsson är
kritiskt till socialdemokratin.
180
Anf. 234 INGEMAR JOSEFSSON (s) replik
Herr talman! Låt mig börja med kretsloppssamhället och kommu-
nerna. Jag menar att det är rätt att börja på det lokala planet. Men om
det sker ett arbete där skall den centrala nivån inte känna sig för god att
ta in de synpunkter som finns där. Det borde ingått i arbetet. Man
slänger inte bara ut en fråga, utan man skall också bry sig om kommu-
nerna.
Det borde ha varit självklart att inte bara slänga ut en uppgift till
kommunerna, utan också bry sig om vad som sker där. Tidigare släng-
de man bara ut en uppgift som man inte hade för avsikt att följa upp
centralt. Det är inte att bry sig om vad som sker på den lokala nivån.
Det är faktiskt upprörande att låta många människor vara engagerade
lokalt utan att ha tänkt igenom hur man själv skall följa upp detta i ett
senare skede.
Jag har sagt att jag tyckte att det var rätt att börja lokalt, men jag
hoppas nu att vi skall bry oss om det som vi har initierat.
Vad gäller trafiklederna ställde sig Centerpartiet utanför arbetet
med att få fram dessa. Vi fick inte en chans att få med Centerpartiet i
det arbetet för att få fram en lösning i Stockholm. Riksdagen har sedan
tagit ställning till hela trafikpaketet. Då fanns inte jag här, men däremot
Lennart Daléus.
Anf. 235 TUVE SKÅNBERG (kds) replik
Herr talman! Lennart Daléus tyckte inte att han fick något svar. Låt
oss se om den aspekt på miljöpolitik som jag tog upp i mitt anförande
får något svar från Ingemar Josefsson. Han representerar ju faktiskt den
socialdemokratiska regeringen, och vi vill få besked från honom i den-
na hans egenskap.
Jag tyckte att Ingemar Josefsson hade en ambitiös inriktning i sitt
tal. Jag tyckte också att regeringsförklaringen hade en ambitiös ansats.
Men hur rimmar de vackra orden med att man nu vill skära ned miljö-
forskning och miljöinsatser i Östersjöregionen? Hur kan Ingemar Jo-
sefsson acceptera och försvara en sådan politik?
Anf. 236 INGEMAR JOSEFSSON (s) replik
Herr talman! Till en del kommer svaren i ett senare inlägg, som inte
jag kommer att svara för, och därför avstår jag nu från att svara.
Anf. 237 LENNART FREMLING (fp) replik
Herr talman! Jag uppskattar det synsätt som Ingemar Josefsson re-
dovisar. Det är mycket viktigt att inte problemen i andra länder får
legitimera att vi inte gör något i Sverige.
Men som här också har framhållits är Ingemar Josefsson regerings-
partiets företrädare här, och han kände en viss sympati för det som jag
sade om trafikpolitiken. Jag vill fråga om jag skall uppfatta detta så, att
regeringen är beredd att lägga fram förslag om ändring av beskattning-
en av förmånsbilarna.
Jag vill också upprepa frågan i mitt anförande om miljöbalken: Kan
man räkna med att miljöbalkens ikraftträdande blir ungefär tre år förse-
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Jordbrukspolitik och
miljöfrågor
181
|
Prot. 1994/95:57 8 februari |
nat, eller är regeringen beredd att snabba på behandlingen och lägga |
Min sista fråga gällde utredningen om skatteväxling, som den bor-
|
Allmänpolitisk debatt |
gerliga regeringen tog initiativ till. Kommer den att inrättas, bemannas |
|
Jordbrukspolitik och |
Anf. 238 INGEMAR JOSEFSSON (s) replik Herr talman! Regeringen återkommer med förslag på just de områ- Miljöbalken har dragits tillbaks för att kunna förbättras och bli mer Anf. 239 INGER SEGELSTRÖM (s) Herr talman! De socialdemokratiska kvinnorna, Broderskapsrörel- Sverige har beslutat att avveckla kärnkraften, minska koldioxidut- Att vi inte kommit längre i arbetet med förnybara energikällor och Vi s-kvinnor anser att det är en mycket pessimistisk syn på den mo- Vad innebär en energipolitik på miljöns villkor? Vad kan vi göra Vi kan minska elanvändningen genom effektiviseringar i hemmen, |
182
tas ur drift utan några större uppoffringar, eftersom vi i dag har en
överproduktion.
I ett pressmeddelande hävdar Arne Pontenius, Electrolux, att in-
dustrin kan spara in på 20 % av sin energi utan några större investe-
ringar. De bästa fönstren och kylskåpen på marknaden är 30 % mer
energieffektiva än konventionella sådana, och dessa byter vi nu suc-
cessivt ut. Effektivare ventilation och belysning i lokaler kan mer än
halvera elkostnaden och därtill förbättra miljön.
Självklart klarar vi inte en omläggning av energipolitiken enbart
genom effektivisering och hushållning. Biobränsle, vindkraft, naturgas
m.m. behövs för att producera såväl el som värme. Biobränslets andel
kan fördubblas, och naturgas kan vara en lösning under en övergångs-
period. Hade det inte funnits realistiska alternativ när riksdagen tog sitt
beslut, hade riksdagen säkerligen inte vågat besluta om en omställning
av Sveriges energisystem.
En miljöanpassad energipolitik kräver förutom effektivisering na-
turligtvis också effektiva styrmedel. Några av dessa tar vi upp i motio-
nen:
- de ekonomiska,
- de administrativa, exempelvis krav på energiplanering och ener-
gibyggnormer, samt
- branschvisa frivilliga avtal om minskad elanvändning.
För miljöns skull är det nu och i framtiden viktigt att elpriset speg-
lar respektive energikällas miljöproblem och kostnaderna för dessa.
Särskilt viktigt blir det inför en eventuell framtida elavreglering.
När vi i motionen pekar på hur andra har gjort är det lösningar från
Norge, Danmark och England som vi berättar om.
Kärnkraften betalar i dag inte de fulla kostnaderna för sina miljö-
och olycksrisker. Det finns ingen anledning att fortsätta att gynna
kärnkraften. Olycksgarantin har höjts men täcker knappast kostnaderna
för en olycka.
Det är inte bara vi s-kvinnor i Sverige som har stor respekt för
kärnkraftverk och en rädsla för ett nytt Tjernobylhaveri. Italien stängde
sina verk efter Tjernobyl. Österrike tog aldrig sina under uppbyggnad
varande kärnkraftverk i drift. I Nordamerika sker ingen expansion i
dag. Kärnkraften är för osäker inte bara ur olycksfallssynpunkt utan
också för avfallets skull. Ansvaret för kärnkraftens avfall har vi för lång
tid framåt - avfall som både kostar att förvara och ställer omfattande
säkerhetskrav.
Herr talman! Jag vill slutligen särskilt nämna några av våra yrkan-
den:
- en kartläggning av olika energiskatters effekter på en uthållig
miljöpolitik
- samordning av insatser
- en olycksgaranti.
Riksdagen har beslutat om avveckling av kärnkraften, och vi har här
en förpliktelse inför Sveriges folk att följa detta demokratiskt fattade
beslut.
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Jordbrukspolitik och
miljöfrågor
183
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Jordbrukspolitik och
miljöfrågor
Anf. 240 TUVE SKÅNBERG (kds) replik
Herr talman! Det Inger Segelström här säger är i många stycken
mycket sympatiskt. Hennes och s-kvinnornas oro för kärnkraften hade
varit värd en egen mässa, och jag delar i mycket hennes oro. Jag vill
också se en avveckling av kärnkraften.
Nu har Ingemar Josefsson skickat över frågan om neddragningen av
miljöinsatserna för Östersjön till Inger Segelström. Då ställer jag till
henne den fråga som Ingemar Josefsson inte ville svara på, om nu Inger
Segelström är den på den socialdemokratiska sidan som vill svara:
Hur kan Socialdemokraterna dra ner miljöforskning och miljösats-
ningar i Östersjön så kraftigt? Hur är detta försvarbart?
Anf. 241 INGER SEGELSTRÖM (s) replik
Herr talman! När Ingemar Josefsson tidigare hänvisade till att sva-
ret skulle lämnas av en annan ledamot, var det inte mig han menade
utan Michael Hagberg. Så Tuve Skånberg får vänta litet till på svaret.
Anf. 242 TUVE SKÅNBERG (kds) replik
Herr talman! Det ser ut som en tanke, när den ena efter den andra
av de socialdemokratiska ledamöterna skickar frågan vidare. Jag skall
med stort intresse höra vad tredje man vill säga.
Anf. 243 MICHAEL HAGBERG (s)
Herr talman! Det gläder mig att vi även den här perioden har möj-
lighet att förväxla titlarna herr talman och fru talman. Eftersom jag har
jobbat mycket med jämställdhetsfrågor, tycker jag att det är bra.
Jag vill precis som Tuve Skånberg ta upp en diskussion i den all-
mänpolitiska debatten om miljön kring Östersjön. Jag tar mig också
friheten att åberopa ett antal forskare som har lämnat ett antal rapporter
som jag sympatiserar väldigt varmt med. Jag kommer själv från ett
Östersjölandskap, Sörmland. Jag vill därför tala om Östersjön.
Att åka efter Östersjöns kuster och se den yttre och den inre skär-
gården från Trosa ner mot Bråviken är att få uppleva någonting som jag
ser som en gåva, en gåva som jag vill att många fler skall få ta del av.
Nu kan man få se sälar i vattnet. Fiskgjusestammen har ökat. Man ser
att djurlivet börjar må litet bättre, en bild av en Östersjö som faktiskt är
på bättrings vägen. Det har som sagt gått bättre för vissa djurarter att
återhämta sig, då miljögiftema DDT och PCB har minskat.
På sommaren, när det är varmt ute, kan havet visa upp ett helt annat
ansikte. Stränderna kan vara fulla av ruttnande tång och sjögräs. Vatt-
net kan vara starkt missfärgat, ett övergött hav i obalans.
80 miljoner människor i 14 länder bor i tillrinningsområdet för detta
unika, ständigt stressade innanhav. Östersjön lever redan i naturligt
tillstånd på en knapp marginal. Varje ny förändring, varje nytt tillskott
av utsläpp, ökar problemen. Sedan sekelskiftet har halten av fosfor
åttadubblats och halten av kväve fyrdubblats, precis som Tuve Skån-
berg nämnde i sitt inlägg. Ingen kan förvåna sig över att mer än en
tredjedel av Östersjöns botten är syrefri och nästan helt död.
184
Men nu börjar det hända saker. På ett par år har hotbilden föränd-
rats radikalt. Gamla miljöhot som tidigare uppfattats som nästan eviga,
DDT och PCB, har börjat ge vika. Andra hot kvarstår - det gäller
övergödning och fosforutsläpp - och nya problem kommer. Ta t.ex.
den mystiska fisksjukdomen M74 som hotar att slå ut hela laxstammen.
Forskarna tror att även andra fiskarter hotas.
Fritidsbåtarnas avgaser är också ett stort problem som vi måste titta
på. De ger tydligen skador på abborre och regnbågslax.
Samtidigt kommer nya glädjande uppgifter om att syrehalten efter
det senaste saltvattensinbrottet faktiskt ökar på många av Östersjöns
tidigare helt döda bottnar. Ännu finns det alltså en chans att torskstam-
men skall kunna hämta sig.
Herr talman! Allt medan fler stora miljöhot från de forna öststaterna
uppdagas har ännu ett omfattande uppstädningsarbete inom internatio-
nell ram börjat på de sydöstra kusterna. Nu byggs det kommunala av-
loppsreningsverk i Polen, Baltikum och Ryssland som förhoppningsvis
kommer att stoppa det enorma utflödet av fosfor och kväve från Wars-
zawa, Gdansk m.fl. städer.
Antalet stora lokala föroreningskällor minskar. Men blir Östersjön
därmed renare? Eller får vi leva med samma gamla halvkvävda hav
flera år till?
Vi måste titta på de största kvävekällorna, det industriella jordbru-
ket och vägtransporterna. Det räcker inte med de insatser som görs. Vi
måste göra mycket mer än det. En förändring av livsstil både här i
Västeuropa och i det forna Östtyskland måste till. Antalet bilar och
andra transportfordon har fullkomligt exploderat, även det enligt fors-
karnas rapport, och det ser man ju i verkligheten också.
Det är nog faktiskt så att det lokala Agenda 21-arbetet måste få ett
större genomslag, både i vårt land och i de andra länderna. Vi måste få
en annan syn på hur vi skall ta tag i miljöfrågorna. Vi måste se till att
bygga upp en folkrörelse som skall komma underifrån, inte från kom-
munerna utan ända från bostadsområdena - ända från köksbordet, som
en forskare formulerade sig. Vi måste vända på den resurskrävande
livsstil som vi har, om vi skall kunna rädda Östersjön.
Det finns nu stora möjligheter att stärka miljöinsatserna runt Öster-
sjön, både interregionalt i vårt land och i näraliggande länder, med EU
som bas. Låt Barbro Anderssons m.fl. motion om samarbete mellan
Mälarregionen och sydvästra Finland bli en förebild för ett utvecklat
arbete på miljöns område! Och det finns fler förebilder. Vattenbruk vid
Stensund kan också vara ett bra exempel på att föra ut kunskap om hur
vi skall kunna få en bättre miljö.
Vi måste satsa mer på forskning kring fisksjukdomen M74. Vi
måste se till att öka samarbetet mellan enskilda, kommunala, regionala
och centrala instanser, även inom EU-området. Det är viktigt, för nu
sprider man ut resurser och kunskaper nästan som fjädrar för vinden.
Vi måste också lyfta ffam sådana saker som tvättanläggningar.
Nästa vecka skall ett gäng från jordbruksutskottet titta på en biltvättan-
läggning där man återanvänder både vattnet och kemikalierna.
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Jordbrukspolitik och
miljöfrågor
185
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Jordbrukspolitik och
miljöfrågor
186
Den fråga som Tuve Skånberg har ställt får jag tydligen svara på i
en replik. Så jag måste be honom att han ställer den igen.
Anf. 244 TUVE SKÅNBERG (kds) replik
Herr talman! Med största nöje skall jag upprepa frågan, för tredje
gången gillt, till Michael Hagberg.
Hur i all världen kan Michael Hagberg efter den genomgång han
gjorde av Östersjöns kritiska läge ändå medverka till att insatserna för
Östersjöns miljö skärs ned?
Det var för övrigt intressant att följa med i forskningsrapporten ”Får
vi liv i Östersjön?”, där Michael Hagberg använde i stort sett inled-
ningen och sammanfattningen som stomme för sitt tal. Eftersom jag är
ledamot av FRN gläds jag åt den användning som Källa-litteraturen får.
Men när han nu använde den här faktagrunden, varför drar han då
slutsatsen att vi skall dra ner på forskningen? Han säger i sitt tal att vi
måste satsa mer på forskningen. Hur kan Socialdemokraterna göra en
faktisk neddragning av resurserna för forskning och miljö när det gäller
Östersjön och samtidigt säga så vackra ord, byggda på både Källa och
egna funderingar?
Det enda konstruktiva i hela Michael Hagbergs tal var orden ”vi
skall titta på”. Det räcker inte långt.
Anf. 245 MICHAEL HAGBERG (s) replik
Herr talman! Vi skall i praktiken titta på en miljövårdsanläggning
där man återanvänder vatten och kemikalier.
När det gäller nedskärningarna reagerade vi på samma sätt i jord-
bruksutskottet. Det är på det viset att de medel som fanns för att öka
miljöinsatserna i Östersjöområdet inte användes fullt ut av den förra
regeringen. De medlen skall stå även till vårt förfogande den här bud-
getperioden.
Dessa pengar plus det som vi redan har med i budgetarbetet kom-
mer att göra att vi satsar lika mycket på Östersjön den här perioden som
tidigare. Det kan jag med glädje tillstå att vi har fått information om
från Miljödepartementet.
Vi skall också komma ihåg att jag inte heller är riktigt nöjd med
satsningarna på miljöns område. Tänk om vi hade en ekonomi i balans!
Tänk om vi inte behövde sätta in alla våra klutar för att rätta upp sta-
tens finanser! Tänk om vi kunde diskutera visioner och framtid, hur vi
skulle kunna förbättra vår miljö och kampen mot arbetslöshet i stället
för att hela tiden jobba med besparingar! Jag ser statsbudgetproblemet
som det största problemet på miljöns område.
Anf. 246 TUVE SKÅNBERG (kds) replik
Herr talman! Michael Hagberg vill ha en diskussion om visioner
och framtid. Ja visst, men då blir det ju ord, precis som regeringsdekla-
rationen bara var ord och precis som hans båda företrädare i talarstolen
bara har kommit med vackra ord. Det räcker ju inte!
När Michael Hagberg kommenterar mitt räkneexempel säger han att
det sker en neddragning, men att det i själva verket går lika mycket till
detta område som förra budgetåret. Den matematiken går inte ihop. Det
fungerar inte på det viset. Varje krona behövs i detta arbete, och att
säga att pengarna inte har använts på ett tillfredsställande sätt är inte en
ursäkt för att dra ned när vi hör att det tar 100 år att återställa Öster-
sjön. Då lever varken Michael Hagberg eller jag.
Jag blev glad av att höra att han inte var riktigt nöjd med s-
regeringens förslag. Det är inte jag heller. Vill ni ha förslag på bespa-
ringar och på inkomster har vi i vår motion finansierat ett tillägg på 420
miljoner kronor just till denna typ av miljöinsatser. Det har vi finansie-
rat genom en skatt på avfall som kommer att ge 2 miljarder, så det blir
pengar över. Följ kds förslag! Det kommer att betala sig. Det kommer
att gynna Östersjön.
Anf. 247 MICHAEL HAGBERG (s) replik
Herr talman! ”Följ kds förslag” säger Tuve Skånberg argt. Det skall
jag göra när det gäller avgifter på sopor och avfall. Det kan jag ställa
upp med. Jag har visserligen läst mig till att sådana förslag har tagits
upp vid två tillfällen utan att kunna läggas på bordet. Nu vet jag att en
enmansutredare skall titta på dessa frågor. Vi skall hand i hand föra
ffam frågan och tillsammans utveckla ett system med avgifter för att
förstärka miljön. Det tycker jag är glädjande.
Men vi får inte glömma det som hände under förra budgetåret. Man
utnyttjade inte de medel som fanns till satsningar på miljön i området.
Det tycker jag är tråkigt. I och med det har vi hamnat i ett visst vaku-
um. Kampen för en bättre miljö i Östersjön kommer att gå litet för
sakta.
Jag sade att det tar hundra år att återställa Östersjön. Men jag ser
det som en gåva att få vara vid Östersjön och i Östersjön. Den gåvan
vill jag föra vidare till det uppväxande släktet.
Utbildningsfrågor
Anf. 248 BEATRICE ASK (m)
Herr talman! Att på sex minuter i denna sena timme säga allt som är
väsentligt när det gäller utbildnings- och forskningspolitik är en utma-
ning. Jag skall därför gå rakt på sak.
Vi moderater är djupt bekymrade över att Socialdemokraterna han-
terar utbildningsfrågorna som en avdelning inom arbetsmarknadspoliti-
ken. Regeringen saknar en sammanhängande tanke om utbildningens
syfte och vägarna för att nå väsentliga mål. Det som till nöds har pres-
terats på fyra månader i regeringsställning är förslag om allvarliga
nedskärningar i anslaget till högre utbildning och forskning och tanke-
gods från 70-talet.
Utbildningsministerns försök att ta ifrån de fristående forsk-
ningsstiftelserna resurser, förslag om fler politiker i olika organ liksom
en ny SIA-utredning förmedlar inget intryck av nytänkande och ut-
veckling. Tvärtom ger det oss känslan av att Socialdemokraterna inte
riktigt har hängt med i allt det som hänt på utbildningsområdet under
senare år. Men mycket har faktiskt hänt.
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Jordbrukspolitik och
miljöfrågor
Utbildningsfrågor
187
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Utbildningsfrågor
Ansvarsfördelningen har förändrats, och den tidigare centralstyr-
ningen har brutits. Högskolor och universitet har getts ökat ansvar både
vad gäller utbildningen som sådan och när det gäller resursanvändning-
en. Den högre utbildningen har byggts ut kraftigt, kombinerat med
stora ansträngningar för att höja och säkra kvaliteten. Beslut om bl.a.
nya läroplaner och ökad valfrihet för eleverna har fattats.
Det är viktigt att dessa insatser kan fullföljas. Utbildning och
forskning är Sveriges intellektuella infrastruktur. På tröskeln till det
som brukar kallas kunskaps- och kompetenssamhället är det alldeles
nödvändigt med moderna och väl genomtänkta satsningar på detta
område. Struntar man i långsiktigheten och fuskar med kvalitetsfrågor-
na riskerar vi att snart stå där med ett nedslitet, smalt och kurvigt ut-
bildningsnät fyllt av tjälskott och återvändsgränder.
Den socialdemokratiska politiken saknar långsiktiga mål, och man
har inte heller brytt sig om att titta i backspegeln. Även under 1980-
talet var utbildningsfrågorna en del av den socialdemokratiska arbets-
marknadspolitiken. Då snurrade de ekonomiska hjulen, och trots att
bl.a. UHÄ påpekade att det var viktigt att bygga ut den högre utbild-
ningen gjorde den socialdemokratiska regeringen inte mycket. Propåer
om fler utbildningsplatser viftades bort, och arbetsmarknaden ryckte
ungdomarna direkt från gymnasieskolan, om de ens hann fullfölja sin
utbildning.
I dag - och det understryker tidsaspekterna - har vi många vuxna
som saknar den akademiska utbildning de och svensk arbetsmarknad
skulle behöva. Men det är inte enkelt att reparera den bristen, varken
för det enskilda eller staten. I dag har vi dessutom stor ungdomsarbets-
löshet. Vad händer? Jo, återigen låter ni socialdemokrater arbetsmark-
nadspolitiken styra utbildningen.
Jag är den första att instämma i att det är bra om arbetslösa kan ges
adekvat utbildning. Men socialdemokraterna, som tidigare inte gjorde
tillräckligt för att bygga ut den högre utbildningen, rusar nu i väg som
vettvillingar med rena hugskott. Förslaget att arvodera 9 000 vuxna
som läser naturvetenskaplig/teknisk utbildning i två år med 12 000 kr i
månaden är ett sådant förslag. I det fallet begär regeringen riksdagens
godkännande av riktlinjerna till en kostnad av 3 miljarder kronor utan
att prestera något underlag om vilken utbildning det handlar om, vilka
förkunskaper eller resultat man tänker sig nå och utan en analys av
vilka konsekvenser detta får för övriga studenter.
Men det räcker inte med det. I samma proposition föreslår regering-
en stora nedskärningar i anslagen till högre utbildning och forskning.
Den långsiktiga kompetensuppbyggnaden får ge vika för kortsiktiga
förslag. Det är inte bara pengarna det handlar om, utan i minst lika hög
grad de signaler denna politik skickar till ungdomar och till utbild-
ningsanstalter.
Till ungdomar säger ni socialdemokrater nu att det inte är så viktigt
att inrikta sig på ett krävande studieförberedande gymnasieprogram
eller en längre akademisk utbildning. Det går ju att fixa, och man får ju
premier om man gör det någon gång senare. Till högskolor och uni-
188
versitet skickar ni signalen att kvantitet är viktigare än kvalitet. I båda
fallen är det fel signaler.
Vi moderater sparar mer än ni socialdemokrater i vårt budgetalter-
nativ totalt sett. Men vi avvisar regeringens nedskärningar när det gäl-
ler högre utbildning och forskning, och det är en mycket medveten
prioritering. Vi är nämligen övertygade om att Sverige måste höja
kunskapsnivån generellt och att vi måste kunna ligga i täten i olika
forskningssammanhang. Det förutsätter i sin tur någorlunda fasta spel-
regler och stadga i anslagstillsdelningen.
Att socialdemokraterna har ett horn i sidan när det gäller de fristå-
ende forskningsstiftelserna har jag redan konstaterat. Men det är tra-
giskt att ett parti som tidigare faktiskt ansågs vara ett forskningsvänligt
parti nu t.o.m. ger sig på grundforskningen. Särskilt märkligt tycker jag
det är att regeringen kapar den ”nyfikenhetsforskning” som borde vara
en del av statens huvudansvar. Ett annat mycket märkligt grepp är att
regeringen har valt att ge sig på Lantbruksuniversitetet i alldeles sär-
skild ordning. Där ligger om inte en hund, så en ilsket röd räv begra-
ven.
Herr talman! Jag har koncentrerat mig på att kritisera den kortsik-
tighet som socialdemokratisk utbildnings- och forskningspolitik nu
visar. I våra moderata motioner finns många goda idéer och förslag
som jag hoppas att kammaren så småningom skall behandla i positiv
anda. Andra moderata ledamöter kommer att ta upp några av de viktiga
förslag vi har lagt fram under den allmänna motionstiden.
Anf. 249 MARIE WILÉN (c)
Herr talman! En god utbildning lägger grunden för utvecklingen av
hela vårt samhälle. Det går inte att ta upp alla frågor på denna korta tid.
Jag vill ta upp några frågor som Centern ser som mycket viktiga.
Till att börja med vill jag ta upp grundskolan och föräldra- och
elevinflytandet. Människor vill ta mer ansvar. Människor vill få större
möjlighet att välja och bestämma. Det gäller också på skolans område.
Demokratin i skolan måste stärkas. Samspelet mellan föräldrar och
skola är en viktig trygghetsfaktor för eleverna och bidrar till att alla
känner sig delaktiga. Undersökningar visar också att det leder till bättre
studieresultat.
Medborgare har, enligt Lokaldemokratiutredningen, stor tilltro till
skolornas förmåga att ge kunskaper och färdigheter. Däremot anser
majoriteten av föräldrarna att de har små möjligheter att påverka skolan
och skolmiljön. Föräldrainflytandet är i dag alltför opreciserat, och vi
vill gå längre.
Centern vill genomföra en decentraliseringsreform som ger nya
möjligheter för föräldra- och elevinflytande i skolan. Vi menar att
kommunerna skall delegera vissa beslut till skolstyrelser som inrättas
vid varje skola, för att garantera föräldrarnas och elevernas inflytande
över och ansvar för verksamheten.
Jag vill också ta upp frågan om en tioårig grundskola utifrån bar-
nens behov. Centerns målsättning är en tioårig sammanhållen grund-
skola, där barnen börjar i förskoleinriktad verksamhet vid sex års ålder.
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Utbildningsfrågor
189
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Utbildningsfrågor
190
Jag vill understryka att det är viktigt att kommunerna ges en rimlig
övergångsperiod för att planera och förbereda detta.
En tioårig grundskola måste utgå från vad som är lämpligt för bar-
nen och deras utveckling. Det är därför angeläget att påskynda en fort-
satt utveckling av samverkan mellan förskola och skola. Genom att
integrera förskolans sexårsgrupp i grundskolan ges möjligheter att
utveckla samarbetet. Förskolans arbetssätt kommer grundskolan till del,
och grundskolan kan möta eleverna ett år tidigare.
Jag vill så gå över till utvecklingen av de mindre och medelstora
högskolorna. Vi vill fortsätta utbyggnaden av den högre utbildningen.
Det är viktigt för att få en högre kompetensnivå och utbildningsstan-
dard, vilket gagnar hela nationen. Den högre utbildningen är också
viktig ur ett regionalt perspektiv. De mindre och medelstora högskolor-
na spelar här en avgörande roll.
Centern vill genomföra en särskild satsning på de minsta högsko-
lorna som har upp till ett par tusen studenter. Det vill vi göra för att de
skall ges möjlighet att fortsätta en önskad expansion och utveckling, för
att uppnå en rimlig storlek och säkerställa en god akademisk miljö. De
allra minsta högskolorna måste få en ordentlig tilldelning av nya ut-
bildningsplatser. Det måste ske satsningar för att stärka utbildnings-
kvaliteten och ge möjlighet för bredare ämnesinriktning.
För de mindre och medelstora högskolorna förespråkar vi ett enhet-
ligt anslag för forskning och utbildning, där forskningsdelen differenti-
eras beroende på vilka examensrättigheter högskolan har. De högskolor
som medges rätten att utfärda magisterexamen bör även ges fasta
forskningsresurser. Som ett steg i detta arbete har vi i Centern före-
slagit en kraftig förstärkning av budgetanslaget till forskningsstödjande
åtgärder.
Sist vill jag också ta upp s-regeringens budgetförslag om att ta bort
CSN-kortet. Centern avvisar detta. Vi vill värna CSN-kortet. Det är
viktigt för studenter som har långa resor eller pendlar till hemorten. Vi
anser att man skall underlätta för människor som har långa avstånd till
studieorter att skaffa sig högre utbildning, inte försvåra, som socialde-
mokraterna gör med detta förslag. Borttagande av CSN-kortet leder
också till ekonomisk orättvisa mellan studenter, och det anser vi är helt
oacceptabelt.
Anf. 250 MARGITTA EDGREN (fp)
Herr talman! Jag hade inte tänkt ta upp någonting ur den aktuella
propositionen i denna allmänpolitiska debatt, eftersom vi får många
tillfällen att diskutera den. Jag har i stället några funderingar utifrån en
konferens som Nordiska rådet anordnade i Lund våren 1994, där ärke-
biskopen i Åbo, John Vikström, talade på temat Icke av bröd allenast -
några tankar om kompetensändringar och kvalifikationskrav i det
kommande århundradet. Jag kommer till viss del att knyta an till det
han sade.
Folkpartiet liberalerna har i inledningen till årets partimotion inom
detta område markerat att vi menar att högskolan möter unga männi-
skor i ett skede av livet då de fortfarande är öppna och påverkbara i vid
mening. Högskolan bör därför förmedla attityder och värderingar som
skapar ansvarstagande medborgare. Vår önskan är att studenterna skall
lämna högskolan med kunskaper av högsta kvalitet och en lust att lära
vidare. De bör också få med sig en humanistisk människosyn, civilku-
rage och en vilja till nationellt och globalt ansvarstagande.
Vad är då kompetens och kvalitet inför det nya århundradet utifrån
den grundsynen? Svaret på frågan beror givetvis på i vems intresse
frågan besvaras. Samhället i stort, näringslivet, kulturlivet, folkrörel-
serna - alla har säkert sina intressen att bevaka när det gäller utbildning
och forskning.
Samhällsintressen har i hög grad påverkat kompetens- och kvalifi-
kationskrav. På senare tid har särskilt arbetslivets och näringslivets
behov betonats. Landets skolsystem har med all rätt betraktats och
betraktas fortfarande som ett medel för samhällets utveckling. Landets
ekonomiska och kulturella konkurrensförmåga tenderar att bli ett vik-
tigt kriterium vid bedömning och planering av utbildning och forsk-
ning. Människan utbildas för nationen och regionen.
Jag delar emellertid John Vikströms uppfattning att vi under nästa
århundrade mer än hittills måste utgå från individens behov och intres-
sen när vi definierar den kompetens och de kvalifikationer vi vill uppnå
med vårt utbildnings- och forskningssystem. På längre sikt kommer det
att visa sig att det också är i samhällets intresse. Det blir allt tydligare,
trots alla tekniska innovationer, att det ändå är människan som är sam-
hällets största resurs. Det är således inte endast moraliskt riktigt utan
också klokt att utgå från och investera i själva människan.
Vad behöver en människa just därför att hon är människa? I en jäm-
förande nordisk undersökning för några år sedan, under ledning av
professor Erik Allard, användes ett välfardsbegrepp med tre komponen-
ter - having, loving and being. En populär översättning skulle kunna
lyda : Människan behöver något att leva av, någon eller några att leva
med och något att leva för. Den tredje komponenten, något att leva för,
kräver speciell uppmärksamhet under de kommande årtiondena och det
kommande århundradet. Det handlar om människans behov av att be-
härska sitt liv, att ta sitt liv och sin framtid i egna händer, att förstå sig
själv, sin omgivning, att förverkliga och utveckla sig själv, sina möjlig-
heter, sin kreativitet, sina drömmar och visioner.
I och för sig är detta inget nytt. I den riktningen har väl människor
alltid strävat och skapat vad vi kallar för kultur och bildning. Men jag
tror att just denna dimension nu kräver speciell uppmärksamhet.
I vilka situationer skall då dessa behov tillgodoses under det kom-
mande århundradet?
Aktuella trender tyder mycket på att människans yttre livssituation
kan betecknas med ordet rörlighet. Kapital, tjänster, arbetskraft och
idéer kommer av allt att döma att röra sig allt friare och snabbare. Den-
na rörlighet innebär inte bara en ökad internationalisering med ökad
konfrontation och växelverkan mellan olika kulturer, regioner och
värderingar, utan den medför också en ökad pluralism inom ett lands
eller en regions gamla gränser. Det blir nödvändigt för människan att
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Utbildningsfrågor
191
|
Prot. 1994/95:57 8 februari |
under sin livstid ha flera yrken och flera utbildningar och att samtidigt |
Rörlighet innebär säkert stora möjligheter, men också en ansträng-
|
Allmänpolitisk debatt |
ande nödvändighet att leva i en splittrad, svåröverskådlig och svårge- |
|
Utbildningsfrågor |
Vilka kunskaper och färdigheter behöver människan för detta än- Hon behöver smidighet, rörlighet och mångfald inom det utbild- Den erforderliga kompetensen omfattar inte enbart teoretiska kun- Anf. 251 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v) Herr talman! Jag skall ägna min korta taletid åt att något reflektera Framtiden är inte vad den har varit. Ständigt öppnas nya gränser I en ffamtidsstrategi för utbildning krävs det förnyad tilltro till vux- Utbildningsklyftan kommer sannolikt att bli än mer komplex och Vad vi behöver är en förnyad diskussion om de fördelningspolitiska I Sverige saknar 1/3 av arbetskraften gymnasieutbildning. I viktiga Vänsterpartiet delar i många avseenden regeringens syn på högsko- |
|
192 |
lepolitiken. Vad som skiljer oss åt är i första hand dimensioneringen av |
antalet platser. Det finns ett omvittnat behov av högskoleutbildade på
både kort och lång sikt. Vi vill därför permanenta 5 000 av de nya
platserna i regeringens förslag och fördela dem på naturveten-
skap/teknik och på humaniora/samhällsvetenskap.
Intresset för civilingenjörsutbildningarna tycks nu ha ökat. Under
de senaste åren har det i genomsnitt varit 1,8 sökande på varje utbild-
ningsplats. Vi vill alltså satsa på en långsiktig ökning av antalet utbild-
ningsplatser för att möta det framtida behovet.
Sedan gäller det forskningen. Vi tycker att forskningen är oerhört
viktig. Det behövs fler doktorander och alltså fler doktorandtjänster, så
att man kan känna den trygghet som det innebär att få studera på det
sättet.
I förhållande till regeringens förslag vill vi inrätta så mycket som
ytterligare 300 doktorandtjänster, också inom området naturveten-
skap/teknik. Beträffande de platserna tycker vi att det skulle vara
lämpligt att försöka med någon form av könskvotering.
Motiven till de här satsningarna är flera. Vid internationella jämfö-
relser framstår den högre utbildningen i Sverige som långt ifrån färdig-
byggd. Rekryteringen till högskolan är dessutom betydligt lägre i Sve-
rige än den är i våra konkurrentländer.
Tomma platser på högskolan är faktiskt ovanligt. Hösten 1992
sökte ca 25 000, dvs. 23 %, av alla 19-åringar till högskolan. Ungefär
hälften av dem kom in.
I Japan är det närmare 10 % naturvetare, att jämföra med Sveriges
4%.
Vi tror att de akademikergrupper som framför allt kommer att efter-
frågas i framtiden är tekniker och ekonomer. Det är svårt att jämföra
med ingenjörer från olika länder och deras utbildning. Men vi ligger
helt klart långt efter Japan då det gäller antalet utbildade. Räknas också
mellaningenjörerna in ligger vi efter både de ledande EU-länderna och
USA. Det är dystra siffror, eftersom det finns ett tydligt samband mel-
lan produktivitet och utbildningsnivå inom företagen.
Enligt Långtidsutredningen innebär det en förbättrad produktivitet
på drygt 11 % om man på ett arbetsställe höjer den genomsnittliga
utbildningstiden från tio till elva år.
Man kan också avläsa vikten av en god utbildning genom att det är
den kunskapsintensiva industrin som har haft den bästa produktivitets-
utvecklingen. I Sverige gäller det läkemedelsindustrin och teleproduk-
tionen. Men sådan industri konkurrerar ofta inte med priset utan med
produktdifferentiering och kvalitet. Därför gäller alltså långsiktiga
lösningar för att klara de här problemen och behoven.
Vidare tycker vi att regeringens satsning på sommaruniversitetet är
bra. Men vi tycker inte att det skall begränsas till en enda sommar.
Varför inte låta detta åtminstone omfatta även sommaren 1996 under
det här första nya budgetåret?
Sedan vill jag önska utbildningsministern lycka till i hans försök att
återerövra en demokratisk insyn i och ett demokratiskt inflytande över
forskningsstiftelserna. Som det nu ser ut finns faktiskt risken att grund-
forskningens resurser urholkas i förhållande till den tillämpade forsk-
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Utbildningsfrågor
193
13 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 57
|
Prot. 1994/95:57 8 februari |
ningen. Såvitt vi förstår står det i direkt motsättning till regeringens |
om hur en sådan utveckling skall kunna undvikas.
|
Allmänpolitisk debatt |
Anf. 252 GUNNAR GOUDE (mp) |
|
Utbildningsfrågor |
Herr talman! Vi i Miljöpartiet har när det gäller utbildning och Den svenska skolan - såväl grundskolan som gymnasiet - har under Vi måste få tid att prova det nya och att diskutera vilka förändringar Eleverna måste genom erfarenheterna under skoltiden få respekt I grundskolan finns det emellertid några brister som är av den arten Ca 100 000 elever i svenska skolor i dag är mobbningsoffer. Flerta- Ungefär 10 % av eleverna har specifika läs- och skrivsvårigheter, Mobbning och dyslexiproblemet berör direkt mer än vart tionde Herr talman! Universitet och högskolor har liksom grundskolan och |
|
194 |
gymnasieskolan genomgått stora förändringar under den förra regering- |
en. Här har man emellertid missat betänkligt i reformarbetet, och de
stora problemen ligger kvar olösta. Den nya regeringen har ännu inte
avslöjat särskilt mycket av vad man tänker göra.
Låt mig kort nämnda några av Miljöpartiets förslag till förbättring-
ar.
Sedan 60-talet har man i Sverige byggt upp en mycket stor sektors-
forskning, tillämpad forskning vid departement, statliga verk och olika
institut. Satsningarna har inte alltid varit väl genomtänkta, och verk-
samheterna har legat kvar utan ordentlig utvärdering i ett bredare sam-
hällsperspektiv. Sektorsforskningen förfogar totalt över närmare 25
miljarder kronor per år. Forskningsråden, som finansierar grundforsk-
ningen, har tillsammans ungefär 2,5 miljarder kronor.
Det råder alltså en stor obalans mellan grundforskning och tilläm-
pad forskning. Rationaliseringsutrymmet kan sägas vara mycket stort
inom den tillämpade forskningen. Att överföra ca 10 % av den tilläm-
pade forskningens och sektorsforskningens medel till forskningsråden
skulle innebära en avsevärd effektivisering av svensk forskning. En
inriktning av sektorsforskningen mot de stora framtida problemen är
den andra delen i en sådan önskvärd rationaliseringsprocess. Miljö-
forskning, freds- och konfliktforskning är exempel på högprioriterade
områden.
Herr talman! Vid universitet och högskolor måste också de yngre
forskarnas situation förbättras. Kvinnliga forskarstuderande måste få
samma möjligheter som sina manliga kamrater i forskarutbildningen.
Dynamiken i svensk forskning och högre utbildning måste frigöras.
När det t.ex. gäller de universitetsanställda lärarna och forskarna finns
det fyra typer av tjänster: forskarassistenter, adjunkter, lektorer och
professorer. Tre av dessa är i praktiken livstidstjänster. Det betyder
alltså att stora delar av det svenska universitetet sedan länge har gått i
stå. En sådan tjänstestruktur måste brytas upp och kompletteras med ett
flertal tjänster av olika karaktär men med begränsade förordnandetider.
3-5 år vore en lagom period. Det skulle skapa möjligheter för yngre
forskare och kvinnor att komma in i verksamheten. En sådan förändring
ökar också forskarnas rörlighet och gagnar därmed utbytet mellan uni-
versitet, näringsliv och offentliga sektorer.
Ökad rörlighet och flexibilitet är en förutsättning för att våra uni-
versitet och högskolor skall kunna möta framtidens krav.
Anf. 253 INGER DAVIDSON (kds)
Herr talman! Att kalla det som pågår här i kammaren för debatt är
väl ändå att ta i. Men det kanske delvis beror på att dem som vi hade
hoppats på att få debattera med inte finns här. Jag hade t.ex. tänkt mig
att få debattera med Ylva Johansson och kanske också med vår nyvalde
ordförande. Men det är trevligt att utbildningsministern är här och
kanske kan svara på en del frågor.
Från min tid som lärare minns jag väldigt väl hur reaktionerna var
när nyheterna uppifrån duggade alltför tätt. Det kunde handla om ett
nytt sätt att räkna på, mängdlära, eller ett nytt sätt att lära ut division i
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Utbildningsfrågor
195
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Utbildningsfrågor
196
matematiken, läxornas vara eller inte vara, inställningen till skolans
fostrande roll osv.
Det utvecklades en försvarsmekanism som bestod i en avvaktande
hållning till det nya som introducerades, helt enkelt därför att man inte
visste om det fortfarande skulle gälla när fortbildningen väl var genom-
förd.
För en skola som skall fungera i ett samhälle som utvecklas så
snabbt som vårt är ju denna inställning naturligtvis förödande. Det
krävs en beredskap för nya metoder, kurser, ny teknik osv. om skolan
skall hänga med i utvecklingen och helst ligga steget före. Men om den
beredskapen skall finnas kvar krävs det också en förståelse från stats-
maktens och politikernas sida för den verklighet som lärare och övrig
skolpersonal befinner sig i. Det duger inte att ändra redan fattade beslut
bara för ändrandets egen skull. Det måste finnas en långsiktighet i
basstrukturer som bidragssystem, betygssystem och läroplansmål för att
den nödvändiga flexibiliten när det gäller kursinnehåll, tidsavgränsade
projekt och liknande skall hinnas och orkas med i verkligheten.
De som mer än andra har anledning att oroa sig för långsiktigheten i
sin verksamhet just nu är de fristående skolorna. Under valrörelsen
gjordes uttalanden som bara kunde tolkas så, att de fristående skolornas
överlevnadsmöjligheter verkligen kunde ifrågasättas om Socialdemo-
kraterna skulle vinna valet.
När Ylva Johansson hade tillträtt som skolminister lät hon ana en
positiv inställning till det skolpengssystem som den förra regeringen
införde och som innebär att en fristående skola som godkänts av Skol-
verket är garanterad 85 % av vad en genomsnittselev kostar i den of-
fentliga skolan. Det är ett system som har lett till att också föräldrar
med tunna plånböcker för första gången har fått möjlighet att välja en
annan skolan än den de har tilldelats från början.
Men skolministern blev genast åthutad av sina partivänner. Nu har
frågan skjutits på framtiden genom att en parlamentarisk kommitté
skall tillsättas för att utreda både bidragssystem, krav för godkännande
och tillsynssystem.
Samtidigt som regeringen med munnen bekänner friskolornas rätt
att existera och t.o.m. talar om dem som en naturlig del av skolväsendet
för att föräldrarna skall kunna välja skola för sina barn visar man en
njugg inställning när det gäller att garantera deras ekonomiska möjlig-
heter.
Att säga att rätten finns samtidigt som man inte ger praktiska förut-
sättningar är inte särskilt hedervärt. Känslan man får är att Socialdemo-
kraterna helst skulle vilja göra likadant med barnomsorgen som med
den fria etableringsrätten. Den existerar inte längre, kanske för att den
inte har hunnit att få fram så starka försvarare inom det socialdemokra-
tiska partiet som friskolorna faktiskt har. Det är nog ingen tillfällighet
att Nordbankens chefekonom Nils Lundgren, som är socialdemokrat,
valts till ordförande för det nybildade Friskolornas riksförbund.
Å friskolornas vägnar - de som i dag alltså inte vet om de har möj-
lighet att överleva - skulle jag i dag ha ställt frågor till skolministern,
men jag vänder mig nu till Carl Tham i stället. Kan Carl Tham i dag
garantera att de i framtiden kommer att få tillräckliga resurser, dvs.
resurser som är likvärdiga med den offentliga skolans? Vågar de göra
utfästelser till elever och föräldrar, anställa lärare, köpa in skolböcker
och andra läromedel, skriva kontrakt på lokaler och anställa övrig per-
sonal inför höstterminen? Jag tror att det vore bra om de fick ett lug-
nande besked i dag och inte bara en hänvisning till den utredning som
ännu inte fått vare sig direktiv eller ledamöter, såvitt jag känner till.
Även om de fristående skolorna i bästa fall får likvärdiga resurser
som de kommunala kommer ändå en stor majoritet av eleverna att
fortsätta att gå i kommunala skolor också i framtiden. Det visar erfa-
renheter från andra länder. Det är också en ganska naturlig utveckling.
Att kvaliteten inom det offentliga skolväsendet upprätthålls och förbätt-
ras både när det gäller kompetensen hos lärare och annan personal och
när det gäller skolmiljön i vid mening är därför en fråga för långt fler
föräldrar och elever.
Vi kristdemokrater ser skolan, barnomsorgen och äldreomsorgen
som prioriterade områden när kommunerna måste spara. Men hur
kommunpolitikerna skall kunna göra några satsningar över huvud taget
är en gåta med de enorma försämringar som regeringens politik leder
till för kommunerna.
När den förra regeringen gjorde en indragning från kommunerna på
drygt tre miljarder blev det ett ramaskri, och det var verkligen tufft för
många kommuner att klara av detta. Nu skriver regeringen i budgetpro-
positionen följande: ”De statliga budgetförstärkningar som nu åstad-
koms genom avgiftsminskningar utformas på ett sådant sätt att den
kommunala verksamheten prioriteras före nivåerna i transfereringssys-
temen. Statsbidragen till kommuner och landsting berörs således inte
nu av utgiftsminskningarna.”
Så långt låter det ju bra. Men när man ser på helheten i budgeten
blir bilden en annan. De ökade egenavgifterna som regeringen före-
slagit minskar kommunernas skatteinkomster med upp till 8,5 miljarder
fram till 1998. Om inflationstakten blir som beräknats innebär det att
kommunerna förlorar 5 miljarder ytterligare eftersom statsbidragen
frysts.
Jag tänker fortsätta att berätta om indragningarna i nästa inlägg,
herr talman.
Anf. 254 Utbildningsminister CARL THAM (s)
Herr talman! Vi kanske får förbereda oss på en nattlig följetong om
olika ekonomiska problem.
Jag tänker först ta upp några allmänna frågor som har rests här, inte
minst i anslutning till Margitta Edgrens sympatiska och tänkvärda re-
flexioner kring det eviga temat utbildning respektive bildning.
En frågeställning som alltid är levande i alla utbildningspolitiska
sammanhang är hur tyngdpunkten skall läggas. Vad är det som ger oss
de bästa möjligheterna att också genom utbildningen och utbildnings-
politiken forma framtiden? Utbildning är ju inte bara en passiv sak, där
man anpassar sig till givna samhällsförhållanden, en given arbetsmark-
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Utbildningsfrågor
197
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Utbildningsfrågor
198
nad och en given ekonomi, utan det är också ett instrument för sam-
hällsförändring.
Då är det naturligt att utgå ifrån individens egna föreställningar och
tankar om vad som intresserar vederbörande och vad som han/hon tror
är det bästa just för honom/henne.
Samtidigt finns det naturligtvis också en skyldighet för oss att ange
vår egen uppfattning om detta bildningsideal så att det får brytas mot
individuella ideal. Det gör vi genom läroplaner och på många andra
sätt, men jag skall inte fördjupa mig i det. Den grundläggande frågan -
som jag ser det - som accentueras under de kommande åren är hur vi
skall skaffa oss ett utbildningssystem som på alla nivåer ger individerna
och därmed kollektivet, gemenskapen, möjligheter att utnyttja och styra
teknologin och inte låta oss styras av den. Jag uppfattar det som en
grundläggande civilisatorisk fråga.
Jag skulle framför allt vilja exemplifiera den genom medieområdet
och allt vad det innebär med den nya teknologin som erbjuder så
många möjligheter. Det tycks mig som att det finns oerhört mycket av
teknikberusning i dag, att det är just teknologin som är det fina i
kråksången och inte till vilket syfte den utnyttjas eller vad den innebär.
Skall den hanteras krävs det också kunskap, bildning och utbildning.
Det är någonting som gäller på alla nivåer inom utbildningssystemet.
Det har hänt mycket inom svenskt utbildningsväsende under de se-
naste sju åtta åren, inte minst på högskolans område. I själva verket är
det så att på flera av de punkter som här har berörts och som också
återfinns i regeringens proposition och i motioner finns det en betydan-
de enighet om färdriktningen. De grundläggande besluten om högsko-
lans reformering fattades redan under den föregående socialdemokra-
tiska regeringen med påbyggnad och accentuering under den borgerliga
regeringen. Det har också skett en kraftig ökning och expansion av
högskolan sedan slutet av 8O-talet och början av 90-talet. Det innebär
att vi i höst kommer att få ca 300 000 hel- eller deltidsstuderande vid
högskolan. Det är en ökning under tio år med ca 50 %. Bara under det
senaste året uppgår ökningen till 20 000 studerande.
Detta vittnar om den kraftfulla satsning som har skett och som fort-
sätter. Enligt regeringens proposition innebär satsningarna tillsammans
med också det som riksdagen fattade beslut om i höstas en utvidgning
av högskolan med ca 18 000 platser inom i stort sett samtliga områden.
Även om det finns en stor enighet om huvudinriktningen och om
utbildningens betydelse finns det naturligtvis också ideologiska skillna-
der. De kommer kanske tydligast till uttryck genom vad å ena sidan
regeringen förordar och vad å andra sidan moderaterna föreslår.
Beatrice Ask talade om besparingar. Hon sade att det moderata
budgetalternativet totalt sett innebär större besparingar än vad rege-
ringens budget innebär. Jag måste medge att jag tvivlar på det. Men
även om så skulle vara fallet är det helt säkert att när man var i rege-
ringsställning och verkligen hade möjlighet att genomföra besparingar
gjordes det inte några tillräckliga besparingar. Det är det läget som vi
har i dag och som ofrånkomligen innebär att det måste sparas på samt-
liga samhällsområden.
Det är då intressant att se hur det moderata budgetalternativet
framläggs just på utbildningens område. Där ges mera pengar till hög-
skolan - ja, det är sant. Men varifrån tas då dessa pengar? Jo, de tas
från all utbildning som på något sätt innehåller prefixet vuxen eller
arbetslivet. Det är där nedskärningarna görs. Det rör sig om nedskär-
ningar av den kommunala vuxenutbildningen och givetvis om kraftfulla
nedskärningar av folkbildningen. Man går självfallet emot den särskil-
da satsningen på teknisk och naturvetenskaplig utbildning för äldre
personer. Det är fråga om stora nedskärningar när det gäller satsningen
på Arbetarskyddsstyrelsen, på Arbetsmiljöinstitutet, på Institutet för
arbetslivsforskning och på arbetsmiljöforskningen. Det är där som
finansieringen tas. Detta visar i ett nötskal den ideologiska skillnad som
finns i synen på utbildningspolitiken.
Den utbildningspolitik som jag företräder betonar just den åter-
kommande utbildningen för alla individer, och den betonar bredden. Vi
vill ge chansen till dem som inte har fått utbildning tidigare. Det är
visserligen inte sant att Sverige är ett underutbildat samhälle, som det
ibland påstås. Vi ligger väl till internationellt sett. Likväl är det stora
grupper som inte har fått mer utbildning än grundskola eller gymnasie-
skola. Vi vill ge också dem nya chanser.
Moderaterna skriver i sin motion apropå komvux att det inte är
rimligt att kommuner skall erbjuda den som så önskar kostnadsfri vux-
enutbildning. Jo, det är just det som vi anser vara rimligt. Det är en sak
som vi vill sträva efter. Det kan inte alltid genomföras för alla som
önskar det, men det är en rimlig princip att också de äldre som inte haft
chansen skall få den. Det gäller naturligtvis många andra satsningar
som jag exemplifierade. Här går alltså en viktig skiljelinje.
Det går också en viktig skiljelinje beträffande synen på skolan, In-
ger Davidson. Det skall nu tillsättas en parlamentarisk kommitté som
skall studera hur man skall konstruera det framtida bidraget när det
gäller den allmänna skolan och privatskolor, vilket det ju handlar om.
Det går inte att ge några garantier för hur dessa bidrag kommer att
se ut i framtiden. Syftet med prövningen är ju just att få ett system som
är rimligare än det som hittills har gällt och som har installerats av den
borgerliga regeringen. Det systemet har gett ett väldigt försteg för pri-
vata skolor.
Vad som jag däremot kan garantera är att socialdemokratin strävar
efter en skola som är gemensam för alla barn. Vi är övertygade om att
det finns få saker i ett samhälle som snabbare skapar en segregation än
ett skolsystem där det sker en uppdelning mellan den offentliga skolan
och den privata skolan. Det är typiskt att den borgerliga regeringen har
ägnat så mycket tid, så mycket omsorg och så mycket engagemang åt
de privata skolorna som kanske utgör några få procent av det totala
antalet skolor. Den stora viktiga skolan är man inte lika intresserad av.
Jag kan garantera att vi kommer att vara intresserade av den, också i
fortsättningen. Det är det som är vår utbildningspolitik.
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Utbildningsfrågor
199
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Utbildningsfrågor
200
Anf. 255 BEATRICE ASK (m) replik
Herr talman! Utbildningsministern vill gärna diskutera bildningssyn
och kunskapssyn. Det är naturligtvis ett viktigt område. Jag förstår om
utbildningsministern inte har tagit del av den debatt som föregick läro-
plansbesluten. Men jag kan nämna att Läroplanskommitténs förslag
hette En skola för bildning. Den debatten ledde till parlamentarisk
enighet om den kunskapssyn och inriktning som skall prägla arbetet
framöver. Där finns det alltså mycket att hämta och diskutera, men jag
tror ändå att man skall gå in mer på de konkreta frågorna.
Jag utgår ifrån att utbildningsministern tycker att det är viktigt att
fler skaffar sig en akademisk utbildning. Då måste jag ställa en fråga
som rör kvalitet och högre utbildning: Vilken analys gör utbildnings-
ministern av möjligheterna att upprätthålla kvalitet i den högre utbild-
ningen när man dels kräver att fler skall utbildas, dels genomför stora
besparingar, vilket ni socialdemokrater nu föreslår?
Det andra som jag tycker är intressant är att utbildningsministern
ifrågasätter om moderaterna sparar mer än vad regeringen gör. Det är
nog ändå så, men låt oss debattera det en annan gång eftersom det rör
alla frågor.
Sedan påstod utbildningsministern att den borgerliga regeringen
inte gjorde tillräckligt när det gällde den ekonomiska politiken, och det
är skälet till att Carl Tham nu tvingas skära ner högre utbildning och
forskning. Det är ju ett intressant påstående, eftersom socialdemokra-
terna under den förra perioden nästan inte i något avseende applådera-
de de ansträngningar som den borgerliga regeringen då gjorde för att
minska kostnaderna för staten. Tvärtom ifrågasatte man de flesta för-
slag som vi lade fram. Några egna förslag hade man inte.
Till sist vill jag bara säga angående vuxenutbildning att det som vi
säger i våra motioner är att arbetsmarknadspolitiskt motiverad utbild-
ning bör finansieras via arbetsmarknadsmyndigheterna. Dessutom vill
vi att man skall se över kraven på kommunerna när det gäller att ta
ansvar för vuxenutbildningen, för det fungerar inte i dag.
Anf. 256 Utbildningsminister CARL THAM (s)
Herr talman! Jag skall inte återupprepa den debatt som fördes här
på förmiddagen mellan partiledarna. Låt mig bara kort och gott konsta-
tera att alldeles oavsett hur det var med röstningen i olika frågor, var
det den borgerliga regeringen som hade ansvar för den ekonomiska
politiken. Budgetunderskottet var vad det var när den regeringen av-
gick. Det är det budgetunderskottet som vi nu måste hantera. Det får
konsekvenser, som naturligtvis på många sätt är obehagliga. Men alter-
nativet - det tror jag att vi är överens om - är värre.
Låt mig då säga några ord om kvaliteten. Vi skall komma ihåg att
det blir ett betydande resurstillskott till högskolan. De 18 000 nya plat-
ser som jag talade om är inte oftnansierade. Det är ett betydande re-
surstillskott till högskolan i själva verket.
Det är också så att kraven på högskolan leder till en ansträngning att
ge bättre utbildning. Kvalitetskraven är höga. Mitt intryck är att hög-
skolan kommer att klara detta. Men jag är helt införstådd med att detta
är en fråga som man måste följa mycket uppmärksamt. Vi måste också
för framtiden noga studera hur kvaliteten utvecklas inom högskolan.
Det är en av de viktiga uppgifter som den sittande utredningen om
uppföljningen av resurstilldelningssystemet skall ta itu med.
Anf. 257 BEATRICE ASK (m) replik
Herr talman! Visst är det ett betydande resurstillskott som regering-
en föreslår i vissa speciella avseenden. Medel motsvarande ett helt
universitet vill ni lägga på en utbildningssatsning där ni inte ens kan
redovisa vad det är för utbildning det handlar om. Det är 9 000 elever
som skall få 12 000 kr i månaden. Vilka konsekvenser detta får för
utbildningen som helhet är inte utrett. Det här är oerhört mycket peng-
ar. Ställt i relation till de besparingar som görs blir det mycket märkliga
effekter, det är jag tvärsäker på.
Jag är glad över att utbildningsministern tar upp detta med kvalitet.
Jag tolkar det begynnande intresset för kvalitetsfrågorna, som jag inte
upptäckt tidigare, som att man kanske funderar över om ändå inte kvali-
tetspremier i resurstilldelningssystemet borde införas. Syftet med den
delen i resurstilldelningssystemet är att noga följa och stimulera hög-
skolornas kvalitetsarbete. Det är oerhört glädjande om regeringen har
påbörjat ett omtänkande i den frågan. Jag tycker också att utbild-
ningsministern skall gå tillbaka till detta med den kommunala vux-
enutbildningen, där han kritiserade oss moderater. Vad vi föreslår är en
skärpning av kommunernas ansvar. Av vilken anledning tycker utbild-
ningsministern att kommunerna skall kunna dra ner i sin kommunala
vuxenutbildning, därför att man gömmer detta i arbetsmarknadspolitis-
ka insatser? Det vi föreslår är enbart att de pengarna synliggörs och att
arbetsmarknadsmyndigheterna själva kan köpa de utbildningsplatser
hos olika anordnare som behövs av arbetsmarknadspolitiska skäl.
Anf. 258 Utbildningsminister CARL THAM (s)
Herr talman! Faktum är att moderaterna yrkar på nedskärningar på
samtliga de områden som jag nämnde. Det är ingen tillfällighet. Man
yrkar på kraftiga minskningar på folkbildning, kommunal vuxenut-
bildning och på de forskningsinstitut som sysslar med arbetslivet. Det
har ett samband. Man är inte intresserad av arbetslivets förutsättningar,
man är inte särskilt intresserad av de personer som inte redan skaffat
sig en högskoleutbildning eller har den chansen i dag.
Regeringen gör här en annan prioritering. Det är därför vi gör denna
satsning. Det är viktigt också för den långsiktiga kompetensutveckling-
en i Sverige. Vi skapar inte en god ekonomi enbart genom att ha många
välutbildade i toppen. Vi skapar en god ekonomi och, vill jag säga, ett
gott samhälle genom att utbildningen är god på bredden och genom att
alla får möjlighet att ta del av utbildningen. Det är naturligtvis det som
ligger bakom tanken på en satsning på teknik och naturvetenskap för
äldre. Jag måste säga att det är förbluffande att man är så negativ till att
ge människor som varit ute i förvärvslivet en ny möjlighet, dessutom på
områden där vi vet att vi har brister och där vi behöver mer satsningar
för framtiden.
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Utbildningsfrågor
201
|
Prot. 1994/95:57 8 februari |
Jag kan till sist säga att vi inte har någon avsikt att ompröva syste- |
riksdagen beslöt. Det systemet leder till centralisering och godtycke.
|
Allmänpolitisk debatt |
Högskolan har ett ansvar för kvaliteten. Alla högskolor skall ha detta |
|
Utbildningsfrågor |
nedstigande förmåga i det avseendet. Anf. 259 MARIE WILÉN (c) replik Herr talman! Herr statsråd! Jag skulle vilja få litet mera reda på re- Sedan vill jag ta upp en annan sak, och det är, som jag nämnde tidi- Anf. 260 Utbildningsminister CARL THAM (s) Herr talman! Jag tror att vi är helt överens om betydelsen av de Beträffande CSN-kortet vill jag bara helt kort säga att det är en fel- Anf. 261 MARIE WILÉN (c) replik Herr talman! Förslaget om att efter särskild prövning inrätta profes- |
|
202 |
surer är positivt. Men vi skulle också gärna se att man förstärkte detta |
med ökade medel för de forskningsstödjande åtgärderna. De mindre
högskolorna tycker också att regeringens förslag är positivt, men det
förutsätter mer resurser för forskningsstödjande åtgärder.
Sedan säger statsrådet att resekortet är en praktisk förmån, som
egentligen inte har någon betydelse. Det tycker jag är litet förvånande
därför att det betyder mycket för studenter med liten ekonomi, som
kanske har ett långt avstånd till studieorten, att kunna resa hem. Det är
viktigt att komma ihåg detta. Det spelar roll när man väljer utbildning.
Man måste ha råd att ta sig mellan studieort och hemort. Det avskräck-
er om man tar bort CSN-kortet.
Anf. 262 Utbildningsminister CARL THAM (s)
Herr talman! Jag tillåter mig att betvivla att någon enda student
kommer att bli avskräckt av detta. Dessutom kommer det med all sä-
kerhet bli så att när detta beslut väl är fattat här i riksdagen, kommer
trafikföretagen tillsammans med studenternas egna organisationer att ta
fram ett rabattkort som kan ge fördelaktiga villkor. Det är en stor och
onekligen mycket ressugen konsumentgrupp som vi här har att göra
med. Det är inget fel i det, men det är inte säkert att dessa resor måste
subventioneras av staten.
Till sist vill jag säga att de mindre och medelstora högskolorna får
nya resurser. De får inte så mycket som de skulle önska, det är jag helt
på det klara med, men det får ingen i dagens samhälle. Men det blir 10
miljoner i nya pengar, och dessutom har vi permanentat anslag som
redan finns och som tidigare var tillfälliga. Mitt intryck är att den sats-
ning som nu görs kommer att leda till en förstärkning. Sedan hoppas vi
naturligtvis att vi i en framtid när de ekonomiska möjligheterna det
medger skall kunna fortsätta med detta.
Anf. 263 MARGITTA EDGREN (fp) replik
Herr talman! Till Carl Tham vill jag säga att begreppet bildning är
viktigt därför att det har både en individuell och en samhällelig inne-
börd. Men detta har i sig inget instrumentelit värde. Det är visserligen
viktigt för samhället och för nationens utveckling, men principiellt är
bildningen ett mål i sig, därför att människan med bildning är ett mål i
sig.
Där lägger socialdemokraten Carl Tham och liberalen Margitta Ed-
gren tonvikten på olika delar av bildningsbegreppet. Carl Tham marke-
rar tydligt att det för honom i första hand är ett instrument för samhälls-
förändring. Och jag vill mot det lägga att det för mig är individens eget
fria val som är den viktigaste delen i detta bildningsbegrepp som vi har
fört en debatt om.
Jag vill ta tag i en annan del av Carl Thams anförande. Jag kan ha
hört fel, men jag tyckte att det fanns ett litet förakt i rösten när det gäll-
de teknikutveckling och teknikberusning. Om vi knyter an till bildning
är det för mig att med öppen blick titta på, inse och försöka använda
teknikens möjligheter och samtidigt med en skepticism inse att det
finns begränsningar.
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Utbildningsfrågor
203
|
Prot. 1994/95:57 8 februari |
Här är också en balans nödvändig, kanske en annan typ av insats, |
heten, men samtidigt den här lätt skeptiska insikten om att det finns
|
Allmänpolitisk debatt |
begränsningar. Jag skulle också vilja säga några ord om komvux, men det tillåter |
|
Utbildningsfrågor |
inte talmannen. Anf. 264 Utbildningsminister CARL THAM (s) Herr talman! Jag lyssnade uppmärksamt på Margitta Edgren, och När jag talar om utbildning som ett instrument för samhällsföränd- Hela tiden måste det pågå en dynamisk debatt om vad detta bild- Det är väl snarare så att jag menar att tekniken skall användas för Förhoppningsvis gäller det också komvux, även om Margitta Ed- Anf. 265 MARGITTA EDGREN (fp) replik Hen talman! Jag tycker nog att utbildningsministern tog litet stora I komvuxavsnittet finns, som jag uppfattar det, starkt kvinnofientli- Detta förvånar mig väldigt mycket, när Carl Tham ändå säger att vi |
|
204 |
skor en andra chans i livet, och kanske ibland till och med en tredje. Att |
till detta lägga det, som jag tycker, starkt fientliga förslaget förstår jag
inte riktigt.
Anf. 266 Utbildningsminister CARL THAM (s)
Herr talman! Jag vill bara säga om detta att vi återigen talar om be-
sparingar som är ofrånkomliga beroende på budgetläget. I det här spe-
cifika fallet vill jag för det första framhålla att vi väl ändå får lov att
inte enbart betrakta frågan om bamtillägget som en kvinnofråga.
För det andra menar vi att frågan om de familjepolitiska
engagemangen och problemen inte kan lösas med
studiefinansieringssystemet. Det är därför vi har valt att göra just den
här specifika besparingen. Det är klart att man kan diskutera
besparingar av annat slag inom det studiesociala systemet. Men vi tror
inte att den här besparingen kommer att ha den negativa effekt som
Margitta Edgren befarar.
Anf. 267 INGER DAVIDSON (kds) replik
Herr talman! Det är intressant med en filosofisk diskussion om
bildning. Jag skulle önska att vi fick ägna en hel utbildningsdebatt åt
det någon gång. Det är ett förslag som jag härmed framför.
Nu är det den brutala ekonomiska verkligheten som gör sig påmind
och som gör att vi måste diskutera litet mer konkreta frågor. Jag kan
försäkra Carl Tham om att jag verkligen ömmar för den offentliga
skolan. Jag har själv arbetet i den i 17 år, och jag har tre barn som har
gått i den offentliga skolan. Därför vet jag rätt mycket om den. Jag vet
vilka behov som finns, och jag vet hur problematiskt det är för lärarna
att genomföra det vi förväntar oss att de skall genomföra. Jag vet också
vilken miljö elever och lärare arbetar i.
När nu regeringens politik leder till att kommunerna får 18 miljar-
der mindre att röra sig med fram till 1998 - man kanske kan räkna
tillbaka något om arbetslösheten minskar och skattebasen ökar - är det
en enorm minskning för kommunerna. Då undrar jag hur det går ihop
med talet om att värna kärnverksamheterna, där skolan är en av de
viktiga. Går det att hålla en jämn och hög kvalitet på skolan ute i kom-
munerna med de här ekonomiska förändringarna?
Jag håller också med Margitta Edgren när det gäller vuxenutbild-
ningen, som Carl Tham talar så varmt för och som jag instämmer i.
Man skall få en andra chans. Då betyder just de i det enskilda fallet små
tilläggen mycket, nämligen barnstödet i SVUX och SVUXA. Det är
just att man får det här lilla tillägget som gör att man vågar gå tillbaka
och utbilda sig.
Samma sak gäller CSN, som gör mig mycket förvånad. Det är en
liten besparing för staten, men den leder till en mycket stor orättvisa
mellan dem som bor nära ett universitet och dem som måste åka kanske
50 mil.
Anf. 268 Utbildningsminister CARL THAM (s)
Herr talman! Beträffande CSN-kortet vill jag påpeka att de flesta av
dem som utnyttjar kortet förvisso inte behöver använda det i någon
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Utbildningsfrågor
205
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Utbildningsfrågor
206
sorts dagligt bruk, utan det är helt andra resor man gör med det här
kortet. Det finns heller inga som helst undersökningar, inte ens det
idoga SFS, som av naturliga skäl starkt bekämpar det här förslaget, har
lyckats presentera en enda siffra som visar att ungdomars intresse för
studier avgörs av huruvida de får 50 % rabatt på SJ eller inte. Det är
inte på det sättet. Det är andra faktorer som påverkar detta.
Självklart är det en besparing. Som alla besparingar slår den. Jag
kan förstå att man gärna vill behålla rabatten. Men den har icke den
sociala innebörd som påstås.
Dessutom vill jag säga att så fort det här beslutet har fattats kommer
det att ordnas rabatterade resmöjligheter också för studerande, som vi
ju har för andra ungdomar i samhället. Man skall inte glömma bort att
alla inte är studerande. Även andra ungdomar har resebehov. Det är
inte något specifikt problem just för studenterna. Det kommer säkert att
skapas nya möjligheter också för dem till billiga och trevliga resor.
Anf. 269 INGER DAVIDSON (kds) replik
Herr talman! Jag hoppas att Carl Tham har rätt i att det blir nya ra-
battsystem, därför att det finns inte heller någon undersökning som
visar att det utbildningsministern säger är rätt, nämligen att det inte får
några sociala konsekvenser. Det visar sig ju så småningom.
För att gå tillbaka till friskolorna, som utbildningsministern föredrar
att kalla de privata skolorna, för att ge bilden av de gamla överklassre-
servaten, på min tid Franska skolan och Carlssons skola här i Stock-
holm, som bara de allra rikaste föräldrarna kunde skicka sina barn till.
Det är en mycket förlegad bild. Privatskolor, friskolor, ser helt annor-
lunda ut i dag. De drivs av engagerade föräldrar och lärare som ofta har
någon speciell pedagogik som man vill genomföra, eller man vill satsa
på barn med läs- och skrivsvårigheter osv.
Att vi ömmar så för de här skolorna beror på att det har med föräld-
rarätten att göra. Vi har skrivit under internationella konventioner som
säger att föräldrarna skall ha den här rättigheten. Men socialdemokra-
terna tycker inte att föräldrarna skall ha det. Det har väckts sju motio-
ner angående fristående skolor från socialdemokraterna. Sex av dem är
negativa. Den enda som är positiv är fritänkaren Widar Andersson. I en
av de här motionerna står det: Genom bestämmelserna om fristående
skolor kan starka föräldrar desavouera de kommunala besluten genom
att med hänvisning till lagstiftning---.
Det är socialdemokraternas syn på föräldrarätten, och den skräm-
mer mig.
Anf. 270 Utbildningsminister CARL THAM (s)
Herr talman! Det föräldrar kräver och har all rätt att kräva är att de-
ras barn får en god utbildning. Det är vår skyldighet att se till att sådana
möjligheter erbjuds. Det är grundtanken i vår utbildningspolitik.
När det sedan gäller de privata skolorna, som är privata skolor, be-
strider jag inte att det finns engagerade människor där. Tvärtom, det
finns säkert många engagerade personer där. Likväl är de privata sko-
lor. Det är vad det handlar om.
Det är också riktigt att vi har ett åtagande på den punkten. Det be-
tyder inte att just de ersättningsregler som nu gäller är någonting som
måste förbli för evigt eller måste utformas på ett visst sätt. Det är också
därför som vi nu skall tillsätta den här parlamentariska beredningen för
att se över de regler som i vissa fall på ett enligt vår uppfattning oac-
ceptabelt sätt har gynnat de privata skolorna i förhållande till det all-
männa skolväsendet.
Anf. 271 GUNNAR GOUDE (mp) replik
Herr talman! Jag har tittat på de problem som finns inom skola och
utbildning. Det är två problem som enligt min mening är av sådan
dignitet att de är allvarligare än alla andra. Det är problemet med
mobbning och problemet med dyslexi. Det är stora grupper av unga
människor som kommer till skada. Jag skulle bra gärna vilja höra vil-
ken beredskap Carl Tham har för att åtgärda detta.
Jag kan förstå att Carl Tham inte känner så väldigt starkt för att i
detalj gå in på frågor som gäller huvudsakligen lågstadiet i grundsko-
lan. Men jag kan bara påminna om att problemet med dyslexi är ett
problem också för vuxna. Det finns ungefär 300 000 vuxna här i landet
som på grund av dyslexi inte kan läsa och skriva på ett acceptabelt sätt.
Så kort om rationaliseringen av universitetens utbildning och
forskning. Den förra regeringen levde i tron att man kunde rationalisera
universitet och skolor genom att utsätta dem för konkurrens. Mark-
nadskrafterna skulle klara problemet.
Dess bättre fick vi inte se det satt i verket. Ingen tror väl längre att
marknadskrafterna skulle kunna klara av detta. Men det skulle vara
intressant att höra vad den nya regeringen har tänkt sig för rationalise-
ringar.
Miljöpartiet hade ett förslag som innebär att man utan att tillföra
några ytterligare medel kan åstadkomma markanta förbättringar för
forskningssituationen i landet. Hur ställer sig den socialdemokratiska
regeringen till den typen av rationaliseringar?
Sedan kort till en tredje fråga om CSN-kortet, bara så att det nämns.
Det är naturligtvis så att CSN-kortet har en betydelse. Det ger en möj-
lighet för studenter att resa. Är det någon grupp i samhället som skall
vara rörlig och ha möjligheter att nå andra universitet och träffa andra
studenter är det just studentgruppen. CSN-kortet har faktiskt en funk-
tion här.
Anf. 272 ULFMELIN(m)
Herr talman! Jag skall tala om lärarrollen inför 2000-talet. Jag gör
det ur två utgångspunkter. Den ena är de förändrade krav som omvärl-
den ställer på skolan och därmed på läraryrket. Den andra är hur vi
skall göra läraryrket mer attraktivt och hur vi skall höja yrkets status.
Om skolan skall kunna förbereda eleverna för en värld där kun-
skapssökandet, kompetensen, förmågan till förnyelse och den ständiga
strävan efter förbättringar är honnörsbegrepp måste skolan också präg-
las av samma anda.
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Utbildningsfrågor
207
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Utbildningsfrågor
De krav som vi förväntar oss att framtiden ställer på skolan innebär
behov av förändringar inte bara av undervisningen. Därmed berörs
också i hög grad lärarrollen. Läraren bör ses mer som en kvalificerad
ledare av undervisningen än som enbart förmedlare av kunskap. Förut-
om gedigna teoretiska och praktiska kunskaper i sina ämnen måste
läraren ha förmåga att stimulera, leda, vägleda och att samverka med
hemmen, skolan och arbetslivet.
Det är av stor vikt att ny kompetens kan tillföras skolan genom oli-
ka vägar till läraryrket. Skolan måste i detta hänseende bli mer öppen.
Det gäller att skapa ingångar till läraryrket. Den s.k. Unckel-
utbildningen är ett utmärkt exempel på detta.
Läraren brukar betraktas som behörig att utöva läraryrket efter en
genomgången lärarutbildning. Det är sällan som lärare blir avstängda
från yrkesverksamhet med hänvisning till att de har visat brist på yr-
kesmässiga kvaliteter. Det finns lärare som undervisar i skolan som inte
passar för yrket. Därför bör lärarutbildningarna ha någon form av an-
tagnings- eller lämplighetstest vid antagning till en lärarutbildning.
Vi måste ha mer av vardagsteknik i lärarutbildningen. Alla lärare
behöver en god teknisk allmänbildning. Denna består i att ha insikt om
teknikens betydelse och användbarhet i vardagslivet.
Jag läste en artikel där den ansvarige på en större lärarutbildning
ansåg att dataundervisning för blivande lärare inte var deras bord. Om
inte lärarutbildningarna lär ut till de blivande lärarna hur de skall an-
vända datorn som ett hjälpmedel och läromedel är det illa ställt.
Kraven på de anställdas kompetens har ökat kraftigt i arbetslivet,
inte minst i fråga om teoretisk kompetens. Detta beror på den tekniska
utvecklingen och övergången till en förändrad och mer kundorienterad
produktionsteknik. Av bl.a. denna anledning har yrkesutbildningen i
den reformerade gymnasieskolan betydligt större teoretiskt inslag i
yrkesämnena än den man hade i det gamla tvååriga linjesystemet.
Mot denna bakgrund är det nödvändigt att höja kraven på ämneste-
oretisk kunskap och kompetens för gymnasielärare i yrkesämnen. Det
är förvånande att regeringen uppenbarligen inte avser att lägga fram
någon proposition under våren när det gäller kunskaps- och kompe-
tenskraven för den här gruppen av lärare, eftersom någon sådan inte
återfinns i propositionsförteckningen.
Det har inte skett några förändringar eller förbättringar sedan kom-
munerna övertog huvudansvaret för fortbildningen. Den är fortfarande
slentrianmässig och generell. Det vanliga förfaringssättet är att den som
har ansvaret för fortbildningen inom skolan frågar lärarna vilken fort-
bildning de önskar och behöver. Efter detta lämnar man in uppgifterna
till olika fortbildningsavdelningar som sedan producerar en kurskata-
log.
Kurskatalogen kommer ut till skolan. Den läggs i bästa fall ut i lä-
rarrummet, och läraren får fylla i vilken kurs som han eller hon önskar.
Utifrån detta gör sedan den som är ansvarig en prioritering och ser hur
långt resurserna räcker. Frågan är om läraren får den fortbildning som
han eller hon behöver. Samma gäller även om skolan via fortbildningen
208
får ut det den behöver. Det troliga svaret är nej på båda frågeställning-
arna.
Vad som behövs är att staten och kommunerna blir betydligt aktiva-
re när det gäller att välja ut vilka insatser som skall göras, och det skall
kombineras med att rektor årligen efter utvecklingssamtal skall upprätta
en individuell utvecklingsplan för varje lärare som redovisar inom vilka
områden läraren bör få fortbildning.
I dagens skola har läraren lön efter antal år i yrket oavsett kompe-
tens, intresse och deltagande i fortbildning. Det är en stor brist i nuva-
rande lönesystem att vi har så få möjligheter att premiera den skicklige
och ambitiöse läraren.
För att klara framtidens utmaningar och höja kvaliteten på under-
visningen måste lärarlönesystemet ändras. Detta är i detaljerna inte en
politisk fråga. Men det bör ligga i allas intresse att åstadkomma ett
lönesystem som ger lön efter prestation. Med ett individuellt lönesys-
tem kan den framstående pedagogen eller utvecklaren premieras.
Ett system med lärarcertifikat bör snarast införas. Certifikatet skall
bl.a. innehålla examensbevis från föreskriven högskoleutbildning och
visa genomgången fortbildning. Detta innebär att ribban höjs vad gäller
kompetensutveckling och kontinuerlig kvalitetskontroll.
I dagens skola är de enda karriärvägarna för lärare att bli skolleda-
re, rektor eller möjligtvis skolchef. Det gäller att se till att framstående
lärare är kvar i sin lärargärning. Det kan ske genom att den duktige
pedagogen leder det pedagogiska utvecklingsarbetet. Andra områden
som bör utvecklas är metodarbete och läromedelsutveckling.
Detta är några förslag som vi tror kommer att leda till att läraryrket
blir mer attraktivt i framtiden.
Anf. 273 TOMAS ENEROTH (s)
Herr talman! Jag tänker uppehålla mig kring den delen av budget-
propositionen som behandlar den högre utbildningen och situationen
vid våra högskolor och universitet.
Det är en kärv ekonomi vi lever i, och den ger knappast något ut-
rymme för några större sensationer i denna sektor av utbildningsområ-
det. Men det presenteras ändå en prinicpiellt viktig förändring i bud-
getpropositionen. Det är att högskolan ges den principiella rätten och
möjligheten att inrätta egna professurer, självfallet efter godkännande
av Kanslersämbetet.
För alla oss som har kämpat för de små och medelstora högskolorna
är naturligtvis förslaget efterlängtat. Nu ges äntligen möjligheten att
höja kompetensnivån på utbildningen och ge det stöd som forsknings-
resurser på plats medför.
Alldeles för länge har alternativet varit att efter några års studier vid
en högskola flytta till Lund, Göteborg eller andra universitet. Nu kan i
stället utvecklingen ske ute i landet vid våra högskolor. Det är rätt
signal, och det är en viktig signal att ge. Satsning på kompetensutveck-
ling måste ske i hela landet.
När jag läser motionerna noterar jag att det i de utbildningsmotioner
som väckts av oppositionspartierna endast är Moderaterna som katego-
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Utbildningsfrågor
209
14 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 57
|
Prot. 1994/95:57 8 februari |
riskt avvisar förslaget. Jag hoppas givetvis att det därmed bör vara |
kommer i så fall att markera ett uppbrott från den linje som drevs under
|
Allmänpolitisk debatt |
Per Unckels ledning i Utbildningsdepartementet. Det är något som jag |
|
Utbildningsfrågor |
Folkpartiet noterar i sin motion vikten av att Kanslersämbetet nog- Förslaget att inrätta egna professurer kommer dessutom vid en ut- Däremot ser jag ett principiellt problem med de satsningar som nu Jag är väl medveten om det statsfinansiella läget och att det är svårt Jag tror att bildandet av dessa forskningsstiftelser kanske kommer Där betonas vikten av att forskningsstiftelsernas medel även måste Det fiffiga i inrättandet av dessa privata forskningsstiftelser är att Jag kan bara tänka mig hur det hade låtit här i kammaren om en so- |
|
210 |
cialdemokratisk majoritet hade gjort om löntagarfonderna till privata |
stiftelser och satt Stig Malm - för att vara riktigt elak - som ordförande
på livstid i de här stiftelserna. Då hade det sannolikt blivit annat ljud i
skällan på Dagens Nyheters och Svenska Dagbladets ledarsidor.
Att dagen innan valet fatta sådana här beslut som låser fast nästa
majoritet för avsevärd tid framöver måste ses som ett utomordentligt
olyckligt sätt att bidra till svensk samförståndsanda.
Jag hoppas och jag tror att Unckels tillvägagångssätt blir en histo-
risk parentes. Det vore mycket olyckligt om framtida regeringar, oav-
sett politisk färg, medverkar till liknande beslut.
Nu får vi framöver hoppas på de samtal som pågår mellan företrä-
dare för stiftelserna och Utbildningsdepartementet. Förhoppningsvis
kommer klarare besked i samband med kompletteringspropositionen
under våren. Men för egen del måste jag ändå medge att det känns
mycket otillfredsställande att varken riksdag eller regering har någon
möjlighet att besluta om de gigantiska summor som det handlar om.
Forskningen är för viktig för att helt ställas utan demokratisk kon-
troll och insyn. Jag är övertygad om att stiftelsernas fördelning av
forskningsmedel knappast - med anledning av det jag sade tidigare -
kommer de små eller medelstora högskolorna till del.
Nåväl, jag får väl tills vidare glädjas åt det principiella förslaget att
man godkänner inrättandet av professurer vid högskolorna. Jag får väl
avvakta när det gäller den långsiktiga finansieringen. Men den är viktig
om vi skall klara av de satsningar på kompetensutveckling som behövs
för att klara av utvecklingen i landet.
Anf. 274 BEATRICE ASK (m) replik
Herr talman! Jag har ingen annan uppfattning än vad många andra
har om att det är trevligt med satsningar på mindre och medelstora
högskolor. Men det må ju förlåtas oss moderater om vi har en något
mindre positiv inställning till att utvidga rätten att inrätta professurer i
ett läge där man faktiskt drar ner på anslagen till forskning och annat.
Säger man A - vilket regeringen nu gör - borde det rimligen, om
det skall bli meningsfullt, innebära att man också vill säga B. Då måste
man också vara beredd att anslå de medel som kommer att krävas för
att dessa professorer, som möjligen kan dyka upp, skall ha möjlighet att
arbeta.
Tomas Eneroth vet säkert också att vi under den tidigare mandat-
perioden faktiskt fattade beslut som innebär att professorer arbetar vid
mindre och medelstora högskolor. Det är möjligen ett försiktigt steg,
men det är ändå oerhört betydelsefullt och mycket uppskattat. Det är
något som jag tror är riktigt i det läge som vi befinner oss i.
Sverige är ett litet land med mycket begränsade resurser för forsk-
ning trots allt. Jag tror att det är olyckligt att då smeta ut det mer och
mer.
Jag förstår att socialdemokraterna har svårt med det faktum att den
borgerliga regeringen såg till att löntagarfonderna avskaffades och att
det inrättades fristående forskningsstiftelser för att på professionell
grund se till att medel tillförs forskning av hög kvalitet.
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Utbildningsfrågor
211
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Utbildningsfrågor
212
Tomas Eneroth var bekymrad över vad som skulle ha hänt om so-
cialdemokraterna hade utsett Stig Malm till ordförande på livstid i en
sådan stiftelse. Jag förstår att socialdemokraterna tänker i de banorna,
men det skulle aldrig ha föresvävat oss att utse någon som icke hade
forskningskompetens till den typen av arbetsuppgifter eller ansvarsom-
råden.
Anf. 275 TOMAS ENEROTH (s) replik
Herr talman! Jag tycker att det är allvarligt hur Beatrice Ask be-
handlar ordet kompetens. För mig är inte kompetens lång akademisk
utbildning eller sakkunskap i alla hänseenden, utan kompetens är kan-
ske också det mandat vi har att faktiskt se till någon form av allmänin-
tresse.
Låt mig svara på Beatrice Asks fråga om nedskärningar i forsk-
ningsanslagen. Problemet är att ni har tagit pengarna. Problemet är att
pengarna är privatiserade i stiftelser som vi inte har någon insyn i eller
någon kontroll över.
Nu brottas vi inte med några tankar på att göra liknande konstruk-
tioner med Stig Malm i spetsen. Jag sade det snarare som ett sätt att
raljera över hur hemsk tanken egentligen skulle vara. Jag tror inte att
det vore lämpligt. Och jag tror framför allt inte att det är bra att man
binder upp kommande majoriteter för så lång tid framöver. Det gjorde
man faktiskt när man inrättade dessa stiftelser.
Vi har liten eller ingen möjlighet att påverka 17 miljarder kronor.
Det tycker jag är allvarligt ur någon form av principiell demokratisk
inställning.
Jag kan gärna diskutera vad kompetens skall innefatta, men inrät-
tandet av forskningsstiftelserna är unikt i svensk politisk historia. Jag
hoppas att det kommer att fortsätta att vara unikt.
Anf. 276 BEATRICE ASK (m) replik
Herr talman! Det är ett stort problem i Sverige att vi under lång tid
har haft offentliga monopol där bara politiker har ansetts ha den kom-
petens som krävs för svåra överväganden.
När det gäller satsningar på forskning är det naturligtvis mycket
komplicerade överväganden som skall göras. Det må ju förlåtas de
moderata ledamöterna i den här salen om vi faktiskt tror att forskar-
samhället har mer kompetens att bedöma var begränsade insatser skall
läggas för att Sverige skall hålla sin position på forskningens område så
hög som det någonsin går.
Jag tror att det är riktigt att vi har lagt mycket kraft bakom forskar-
världens olika institutioner och att vi också har hittat en form för stiftel-
ser där man på professionell grund försöker göra bedömningar fristå-
ende från statsmakten.
I budgetförslaget skär ni socialdemokrater ner på det staten borde se
till att garantera, nämligen den typ av forskning som handlar om nyfi-
kenheten och kunskapssökandet i vid mening. Men det ger ni er på. Det
är statens traditionella ansvarsområde. Det är en mycket märklig poli-
tik.
Anf. 277 TOMAS ENEROTH (s) replik
Herr talman! Det är klart att det finns kompetens i sakfrågor när det
gäller vilka satsningar som skall göras inom forskningsstiftelserna.
Samtidigt är den typen av kompetens som har sett till att vi har en kraf-
tig manlig dominans inom hela den akademiska världen. Det är den
typen av kompetens som ser till att man kanske inte forskar tillräckligt
på arbetsskador och arbetslivsforskning utan lägger pengarna på andra
områden.
Jag tror att det är ganska viktigt att man har politisk insyn och poli-
tisk styrning från övriga samhällsintressen och inte bara från forskar-
och akademikervärlden. Jag tror att det är otroligt värdefullt. Därför
tycker jag att det är allvarligt att man nu privatiserar så stora delar av
forskningsfinansieringen som forskningsstiftelsernas inrättande faktiskt
innebär.
Anf. 278 TOMAS HÖGSTRÖM (m)
Herr talman! Det är illavarslande att regeringen Carlsson via försla-
get till budget inom utbildningsområdet mer eller mindre medvetet
förskingrar de investeringar som sedan tidigare har gjorts. Den nya
utbildningspolitiken kännetecknas dessutom av klåfingriga politiker
som vill styra och lägga sig i mer samt av kortsiktiga förslag och lös-
ningar.
Satsningarna inom utbildning och forskning måste fortsätta. Det
handlar om investeringar i vår framtid. Vad vi sår nu, kommer vi också
att få skörda. Därför är det viktigt att prioriteringarna ligger inom ut-
bildning och forskning. Målet skall självklart vara att skapa Europas
bästa skola.
Det är viktigt att det förnyelsearbete som nu pågått under några år
får fortsätta - en förnyelse som varit till nytta för skola, elever och
personal.
Förnyelsearbetet har bl.a. medfört att friskolor startats på flera håll i
landet. Jag kommer själv från en kommun, Västerås, där friskolerefor-
men, trots hårt motstånd från socialdemokraterna, har inneburit att nya
skolor startats och att villkoren för befintliga friskolor, bl.a. Waldorf-
skolor, förbättrats. Fryxellska skolan i Västerås är Sveriges största
friskola, och den försvarar väl sin ställning som en kvalitativt bra skola.
Friskolereformen har även inneburit ökade valmöjligheter för elever
och lärare samtidigt som den positivt bidragit till att förändringsarbetet
inom den kommunala skolan tagit fart. Numera finns möjligheter för
kommunala skolor att profilera sig. Numera marknadsför sig kommuna-
la skolor utifrån vad de är bra på. Så var det inte under tidigare social-
demokratiska regeringar. Det är först i och med friskolereformen och
att bildandet av nya friskolor har tagit fart som ett reellt alternativ till
de kommunala skolorna har vuxit fram. Därför har de kommunala
skolorna varit tvungna att mer medvetet och aktivt profilera sig.
Jag kan bara beklaga att den socialdemokratiska regeringen nu
tycks avisera att stödet till fristående skolor skall försämras och att
reglerna för godkännande av nya skolor skall skärpas. I budgetproposi-
tionen skriver regeringen att man har för avsikt att tillsätta en parlamen-
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Utbildningsfrågor
213
15 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 57
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Utbildningsfrågor
214
tarisk beredning för att bl.a. behandla frågor som rör bidrag, avgifter,
godkännande av och tillsyn över de fristående grundskolorna. Carl
Tham har tyvärr lämnat salen. Han får väl ta del av mitt inlägg via
protokollet, som brukligt är. Carl Tham klargjorde i sitt anförande att
uppgiften för beredningen är att dra ner på friskolornas möjligheter.
Moderaterna anser att beredningen är onödig. Jag vill som moderat
sträcka mig ännu längre och säga att jag motsätter mig förslaget. Det är
ett förslag som syftar till att undergräva de insatser som har gjorts inom
friskoleområdet.
Utbildningssystemets kvalitet är helt avgörande för att människor
skall få en bra start i livet. Därför menar vi att grundskolan, gymnasiet,
vuxenutbildning och högre utbildning måste präglas av kvalitetstän-
kande. Kunskaperna måste stå i centrum. Eleverna, föräldrarna och
lärarna måste garanteras rätt att utforma undervisningen efter de behov
som eleverna har. Här har friskolorna en viktig funktion, en funktion
som bl.a. utbildningsministern vill förvägra dem.
Entreprenadverksamhet har vunnit inträde i skolans värld. Före-
tagsdrivna tekniska gymnasielinjer finns numera. Denna utveckling är
bra och nödvändig. Den måste stödjas, inte motarbetas, som nu sker
från den socialdemokratiska majoriteten.
Herr talman! Vi måste slå vakt om de fristående skolorna och deras
möjligheter att verka på likvärdiga villkor, för att tillförsäkra alla val-
frihet och utbildningen mångfald. Det är en väsentlig del i arbetet att
skapa Europas bästa skola.
Anf. 279 KRISTINA ZAKRISSON (s)
Herr talman! Vi har i Sverige i dag en framskjuten position när det
gäller rymd- och miljöforskning. Redan i slutet på 5O-talet etablerades
ett geofysiskt laboratorium i Kiruna. Sedan mitten på 60-talet har Sve-
rige deltagit i det europeiska rymdsamarbetet. Vid Abisko naturveten-
skapliga station bedrivs avancerad internationell miljöforskning. Kiru-
nas geografiska läge har i de här sammanhangen haft stor betydelse.
Under de senaste årtiondena har målmedvetna satsningar gjorts för
att bygga upp infrastrukturen inom dessa områden. Det ger i dag Kiru-
na unika förutsättningar för etablering av nya forskningsrelaterade
verksamheter.
Esrange, som väl är det som är mest känt hos allmänheten, är ett av
norra Europas mest avancerade rymdcentrum. Verksamheten består
bl.a. av ballonguppsändningar för vetenskapliga ändamål, uppskjutning
av sondraketer och satellitkontrollstationer.
Som dotterbolag till Svenska Rymdbolaget har Satellitbild i Kiruna
AB vuxit fram. Företaget bearbetar och förädlar satellitdata till produk-
ter för kartering, naturresursinventering och miljöstudier.
Esrange är också bas för omfattande kampanjer inom ozonforsk-
ning.
Dessutom finns i Kiruna IRF, Institutet för rymdfysik, som bedriver
grundforskning och utbildning i rymdfysik.
Det som är unikt för Kiruna är bl.a. det geografiska läget, som läm-
par sig väl för ozonforskning. Förutom att forskare som använder sig av
raket- och ballonguppsändningar för faktainsamling i hög grad söker
sig till Kiruna har Abisko naturvetenskapliga station gott internationellt
rykte bland miljöforskare. Här uppe finns relativt ostörda ekosystem.
Växter och djur på de här breddgraderna reagerar generellt starkare och
snabbare på miljöförändringar. Ökningen av koldioxidkoncentrationen
i atmosfären och ozonuttunningen är större här än i Europa för övrigt.
Det medför att liknande goda förutsättningar för miljöforskning knap-
past finns på annat håll i Europa.
Traditionell forskning kombinerad med satellitdata blir allt viktiga-
re för miljöövervakning och planering för hushållande med naturresur-
serna. Redan i dag finns goda tekniska möjligheter för miljöövervak-
ning med hjälp av satellitdata. Vad som ytterligare behövs är en verk-
samhet där mängden av fakta som kan fås via satellit samordnas och
analyseras.
Institutionen för samhällsbyggnadsteknik vid Tekniska högskolan i
Luleå arbetar med en förstudie angående samverkande geografiska
databaser på uppdrag av MDC:s styrelse. MDC betyder miljödatacen-
ter. Styrelsen har tillkommit för att planera för ett miljödatacenter i
Kiruna, vars syfte är att underlätta för användare av miljödata att få
tillgång till information.
Herr talman! Sammantaget finns många goda förutsättningar för
forskning inom olika områden. Forskare från hela världen nyttjar de
möjligheter som finns i Kiruna, trots att kommunikationerna till och
från Kiruna kunde vara mycket bättre.
För att behålla den position Kiruna i dag har inom forskningsvärl-
den krävs fortsatta satsningar på utveckling av rymd- och miljöforsk-
ning.
På uppdrag av Utbildningsdepartementet har Forskningsrådsnämn-
den gjort en utredning om ett rymd- och miljöforskningsinstitut i Kiru-
na. Uppdraget bestod i att utreda förutsättningarna för att bygga upp ett
forskningsinstitut baserat bl.a. på befintliga forskningsresurser i Kiru-
naområdet och också att undersöka möjligheterna till finansiering ge-
nom EU:s strukturfonder och de resurser som anslås till mål 6 i EU:s
regionalpolitik. Ansökan har också inlämnats till Mistra, en av de
forskningsstiftelser som bildats.
Förslaget till institut omfattar sju separata satsningar, bl.a. miljöda-
tacenter för satellitinformation och forskningsenhet för atmosfärkemi.
Utredningens förslag, förverkligat i sin helhet, skulle innebära en
mycket värdefull förstärkning av miljö- och rymdforskningen i Kiruna
och i Sverige som helhet.
Herr talman! Kiruna är ett av de samhällen som på kort tid har ge-
nomgått en revolutionerande förändring vad gäller näringslivet. För
bara något tiotal år sedan var Kiruna helt beroende av gruvbrytningen.
Nu måste andra näringar utvecklas. LKAB är fortfarande av stor bety-
delse för samhället, men det krävs fler stabila verksamheter för Kirunas
framtid.
Jag vill med mitt inlägg göra riksdagen uppmärksammad på att fort-
satt satsning och utveckling av rymd- och miljöforskning är av avgö-
rande betydelse för Kirunas fortlevnad. Det är också viktigt att högsko-
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Utbildningsfrågor
215
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Utbildningsfrågor
216
lorna ute i landet får forskningsresurser, så att inte resurserna samlas i
de forskningsmässigt redan starka storstäderna.
Anf. 280 BEATRICE ASK (m) replik
Herr talman! Det är ju fantastiskt att höra en socialdemokrat på ett
så utmärkt sätt belysa de positiva effekterna och de möjligheter som
finns när det gäller satsning på forskning i exempelvis Kiruna.
Jag har inga invändningar mot Kristina Zakrissons inlägg, men jag
skulle vilja fråga: Vilka slutsatser drar Kristina Zakrisson av de kon-
sekvenser som de socialdemokratiska besparingarna på forskningsan-
slagen får för projekten som rör just Kiruna? Har ni diskuterat effekter-
na i den socialdemokratiska gruppen, och hur bedömer Kristina Zakris-
son att de kommer att slå i just Kiruna?
Anf. 281 KRISTINA ZAKRISSON (s) replik
Herr talman! Jag är medveten om att vi inte har kunnat öka anslag
på nästan något område som det ser ut i Sverige i dag. Men jag hoppas
att de stiftelser som bildades, där våra löntagarfondspengar bands in,
skall kunna använda pengar till att utveckla forskning i Kiruna.
Anf. 282 BEATRICE ASK (m) replik
Herr talman! Jag tror att det kan finnas gott hopp om det, utan att
vara insatt i hur de fristående forskningsstiftelserna arbetar, av den
enkla anledningen att jag är väl medveten om den kvalitet som finns i
forskningsprojekten just i Kiruna.
Nu är ju Norrbotten inte ett moderat fäste, vilket gör att jag även
tror att en politisk styrning av forskningsmedel möjligen skulle kunna
gynna Kiruna. Men jag får väl ändå säga att det är intressant att Kristi-
na Zakrisson sätter sin tillit till de fristående forskningsstiftelser som
andra socialdemokrater här i salen så frejdigt har ifrågasatt.
Anf. 283 KRISTINA ZAKRISSON (s) replik
Herr talman! Jag är övertygad om att Socialdemokraterna än mer än
Moderaterna är måna om att utveckla det som finns i Kirunaområdet.
Att jag sedan sätter min tillit till forskningsstiftelserna är därför att
pengarna har bundits upp där, och de måste användas på ett vettigt sätt.
Anf. 284 CHRISTINA AXELSSON (s)
Herr talman! Jag skall tala om behovet av informationsteknologi -
ny teknik för funktionshindrade förskolebarn.
Jag har fått förmånen att representera Socialdemokraterna i riksda-
gen sedan den 10 januari detta år. Under denna period har jag läst, hört
och talat mycket mer om informationsteknik än någonsin annars, i
budgetpropositionen, i samtal mellan riksdagsledamöter och inte minst
den 19 januari, då regeringen presenterade sina direktiv till IT-
kommissionen och inrättade Ungdomens IT-råd.
Vi vet att informationstekniken får en allt större roll i vårt samhälle,
och det är viktigt i detta skede att låta tekniken komma alla till del inom
så många samhällssektorer som möjligt.
Vi vet också att det är de starka, de med tekniskt intresse och fram-
för allt unga pojkar som först kommer att ta för sig. Det är ju en av
anledningarna till att ungdomsrådet skall föreslå åtgärder för att få fler
flickor att bli intresserade av den nya tekniken.
Men informationsteknik ger inte bara möjligheter för statsöverhu-
vuden att kommunicera med varandra. För en grupp människor ger det
möjlighet till kommunikation över huvud taget, möjlighet till förströel-
se och möjlighet att, som exempel, göra sina egna läxor.
Jag talar om personer med funktionshinder.
Bland människornas mest grundläggande behov finns behovet att
kommunicera med andra människor. En grundläggande rättighet är att
kunna delta i samhället och kunna påverka samhällsutvecklingen. Tek-
niken medger i dag att personer med även mycket grava handikapp kan
ges möjlighet att kommunicera, delta och påverka.
Dessa personer, som kanske har den största nyttan av datorer, måste
tillåtas att börja öva tidigt, redan i förskoleåldern. För många funk-
tionshindrade kan datorn bli det verktyg som behövs för att kunna läsa
och skriva, förstå och bli förstådd.
Hur ser det då ut i dag? Får handikappade barn tillgång till datorer?
Nej, handikappade förskolebarn får inte tillgång till datorer annat än
i mycket få undantagsfall. Hjälpmedelscentralerna ordinerar inte dato-
rer till förskolebarn för att de i sin Hjälpmedelsförteckning har klassat
datorerna som ”kommunikations- och skrivhjälpmedel”. Detta betyder
att förskolebarn, som inte kan skriva, inte heller får en dator.
Tänk, om vi införde regeln att en penna endast får användas till att
skriva med! Inget barn skulle då få tillgång till en penna förrän det
börjar skolan.
Datorn kan för handikappade bli den penna de inte kan hålla i han-
den. Möjlighet måste ges att handikappade barn får lära sig behärska
datorn - deras penna - innan de börjar skolan.
En dator kan dessutom användas till så mycket mer än att skriva.
Med hjälp av en dator kan handikappade barn leka själva och inte bara
vara åskådare till andras lek. Om de inte kan stapla klossar till ett torn,
kanske de kan bygga med hjälp av ett rejält tangentbord och en bild-
skärm.
När barnet börjar skolan och får tillgång till en dator i klassrummet,
ges det dock inte möjlighet att som andra barn själv göra sina läxor.
Hemma får mamma eller pappa hålla i pennan. Barnen får vänta till
högstadiet innan det får en dator även hemma.
De handikappade barn som kan fatta en penna och med stor möda
forma bokstäver får inte tillgång till en dator över huvud taget. De kan
ju skriva. Man tar sedan inte hänsyn till att barnen får ägna all möda åt
att skriva i stället för vad det är de skriver.
I dag får föräldrarna själva informera sig om och bekosta datorer
och program. De datatek, en form av lekotek där handikappade barn
kan prova på datorer, som i dag finns på vissa ställen i landet har års-
långa köer.
De program och läromedel som finns är också starkt begränsade.
För synskadade är det en självklarhet att barnböcker och läromedel
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Utbildningsfrågor
217
|
Prot. 1994/95:57 8 februari |
finns på annat än tryckt papper. För rörelsehindrade barn finns inte |
tillåtet att föra över exempelvis en pekbok via diskett till en dator som
|
Allmänpolitisk debatt |
barnet med pannlampeindikator själv kan bläddra i. För att snabbt lösa |
|
Utbildningsfrågor |
I det pressmeddelande som Statsrådsberedningen skickade ut med Det finns naturligtvis mycket mer att säga, fler exempel att ta upp. Herr talman! Jag vill avsluta med att om Sverige skall bli ett före- Anf. 285 BEATRICE ASK (m) replik Herr talman! Det är bra när nya ledamöter tar till orda i debatten, Den socialdemokratiska regeringen har varit mycket senfärdig när Jag ville inte kritisera detta utan lyfta fram det Christina Axelsson Jag vill gärna skicka med Christina Axelsson en synpunkt. I rege- Jag tycker att det vore bra om initiativ när det gäller datasatsningar i Anf. 286 CHRISTINA AXELSSON (s) replik Herr talman! Jag kan bara säga att IT-kommissionen för ungdomar |
|
218 |
- Juniorkommissionen, som man säger - inte ens har hunnit komma i |
gång ännu. Jag tror att det är viktigt att man tar med funktionshindrade
ungdomar för att diskutera mer hur man skall kunna komma till rätta
med problemen så att också de får ta del av den nya tekniken.
Alla har inte hunnit så långt än, och jag tror att vi ändå har kommit
en bit på väg i Sverige i och med att vi har inrättat såväl IT-
kommissionen som Ungdomens IT-råd.
(forts, prot. 58)
6§ Kammaren åtskildes kl. 22.41.
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 5 § anf. 24 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. anf. 53 (delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. 108 (delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. anf. 152 (delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. anf. 202 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. anf. 251 (delvis) och
av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
GUNNAR GRENFORS
Prot. 1994/95:57
8 februari
Allmänpolitisk debatt
Utbildningsfrågor
/Barbro Nordström
219
220
1 § Meddelande om val av ordförande och vice ordförande i
vissa utskott.................................................................................1
2 § Hänvisning av ärenden till utskott.............................................1
3 § Hänvisning till utskott av under allmänna motionstiden
avlämnade motioner....................................................................1
4 § Hänvisning av ärenden till utskott.............................................2
5 § Allmänpolitisk debatt..................................................................2
Partiledardebatt........................................................................2
Anf. 1 TALMANNEN............................................................2
Anf. 2 CARL BILDT (m).......................................................2
Anf. 3 GUDRUN SCHYMAN (v) replik...............................5
Anf. 4 CARL BILDT (m) replik.............................................6
Anf. 5 GUDRUN SCHYMAN (v) replik...............................6
Anf. 6 CARL BILDT (m) replik.............................................7
Anf. 7 OLOF JOHANSSON (c).............................................7
Anf. 8 MARIANNE SAMUELSSON (mp) replik................11
Anf. 9 OLOF JOHANSSON (c) replik.................................11
Anf. 10 MARIANNE SAMUELSSON (mp) replik..............11
Anf. 11 OLOF JOHANSSON (c) replik...............................12
Anf. 12 LARS LEIJONBORG (fp) replik............................12
Anf. 13 GUDRUN SCHYMAN (v) replik...........................16
Anf. 14 LARS LEIJONBORG ($) replik............................16
Anf. 15 GUDRUN SCHYMAN (v) replik...........................17
Anf. 16 LARS LEIJONBORG (fp) replik............................17
Anf. 17 GUDRUN SCHYMAN (v)......................................17
Anf. 18 MARIANNE SAMUELSSON (mp)........................21
Anf. 19 CARL BILDT (m) replik.........................................24
Anf. 20 MARIANNE SAMUELSSON (mp) replik..............24
Anf. 21 CARL BILDT (m) replik.........................................25
Anf. 22 MARIANNE SAMUELSSON (mp) replik..............25
Anf. 23 ALF SVENSSON (kds)...........................................25
Anf. 24 Statsminister INGVAR CARLSSON (s)................29
Anf. 25 CARL BILDT (m) replik.........................................35
Anf. 26 Statsminister INGVAR CARLSSON (s) replik......36
Anf. 27 CARL BILDT (m) replik.........................................37
Anf. 28 Statsminister INGVAR CARLSSON (s) replik.....38
Anf. 29 OLOF JOHANSSON (c) replik...............................39
Anf. 30 Statsminister INGVAR CARLSSON (s) replik......40
Anf. 31 OLOF JOHANSSON (c) replik...............................40
Anf. 32 Statsminister INGVAR CARLSSON (s) replik......41
Anf. 33 LARS LEIJONBORG (fp) replik............................41
Anf. 34 Statsminister INGVAR CARLSSON (s) replik......43
Anf. 35 LARS LEIJONBORG (fp) replik.............................43
Anf. 36 GUDRUN SCHYMAN (v) replik............................44
Anf. 37 Statsminister INGVAR CARLSSON (s) replik.......45
Anf. 38 GUDRUN SCHYMAN (v) replik............................46
Anf. 39 Statsminister INGVAR CARLSSON (s) replik........46
Anf. 40 MARIANNE SAMUELSSON (mp) replik..............47
Anf. 41 ALF SVENSSON (kds) replik.................................48
Anf. 42 CARL BILDT (m)....................................................49
Anf. 43 OLOF JOHANSSON (c)..........................................50
Anf. 44 GUDRUN SCHYMAN (v)......................................50
Anf. 45 MARIANNE SAMUELSSON (mp)........................51
Anf. 46 ALF SVENSSON (kds)............................................51
Skattepolitik m.m.....................................................................52
Anf. 47 BO LUNDGREN (m)...............................................52
Anf. 48 ROLF KENNERYD (c)...........................................54
Anf. 49 BO LUNDGREN (m) replik....................................55
Anf. 50 ROLF KENNERYD (c) replik.................................56
Anf. 51 BO LUNDGREN (m) replik....................................56
Anf. 52 ROLF KENNERYD (c) replik.................................57
Anf. 53 ISA HALVARSSON (fp).........................................57
Anf. 54 BO LUNDGREN (m) replik....................................59
Anf. 55 ISA HALVARSSON (fp) replik...............................59
Anf. 56 BO LUNDGREN (m) replik...................................59
Anf. 57 ISA HALVARSSON (fp) replik...............................60
Anf. 58 LARS BÄCKSTRÖM (v).......................................60
Anf. 59 BO LUNDGREN (m) replik....................................62
Anf. 60 ANDRE VICE TALMANNEN................................62
Anf. 61 BO LUNDGREN (m) replik....................................62
Anf. 62 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik..............................63
Anf. 63 BO LUNDGREN (m) replik....................................63
Anf. 64 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik..............................64
Anf. 65 ROLF KENNERYD (c) replik.................................64
Anf. 66 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik..............................65
Anf. 67 ROY OTTOSSON (mp)...........................................66
Anf. 68 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik..............................67
Anf. 69 ROY OTTOSSON (mp) replik.................................68
Anf. 70 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik..............................68
Anf. 71 ROY OTTOSSON (mp) replik.................................69
Anf. 72 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds)..........................70
Anf. 73 LARS HEDFORS (s)...............................................71
Anf. 74 BO LUNDGREN (m) replik....................................73
Anf. 75 LARS HEDFORS (s) replik.....................................74
Anf. 76 BO LUNDGREN (m) replik....................................74
Anf. 77 LARS HEDFORS (s) replik.....................................75
Anf. 78 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds) replik...............75
Anf. 79 LARS HEDFORS (s) replik.....................................76
Anf. 80 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds) replik...............77
Anf. 81 LARS HEDFORS (s) replik.....................................77
Anf. 82 ROLF KENNERYD (c) replik.................................77
Anf. 83 LARS HEDFORS (s) replik.....................................78
Prot. 1994/95:57
8 februari
221
Prot. 1994/95:57
8 februari
222
Anf. 84 ANDRE VICE TALMANNEN...............................78
Anf. 85 ROLF KENNERYD (c) replik................................78
Anf. 86 LARS HEDFORS (s) replik.....................................79
Anf. 87 ISA HALVARSSON (fp) replik..............................79
Anf. 88 LARS HEDFORS (s) replik.....................................79
Anf. 89 ISA HALVARSSON (fp) replik..............................80
Anf. 90 LARS HEDFORS (s) replik................................. 80
Anf. 91 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik.............................81
Anf. 92 LARS HEDFORS (s) replik.....................................81
Anf. 93 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik.............................82
Anf. 94 ANDRE VICE TALMANNEN...............................82
Anf. 95 LARS HEDFORS (s) replik.....................................83
Anf. 96 ROY OTTOSSON (mp) replik................................83
Anf. 97 LARS HEDFORS (s) replik.....................................83
Anf. 98 ROY OTTOSSON (mp) replik................................84
Anf. 99 LARS HEDFORS (s) replik.....................................84
Anf. 100 STEN ANDERSSON (m)......................................85
Anf. 101 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik...........................86
Anf. 102 STEN ANDERSSON (m) replik...........................86
Anf. 103 BO LUNDGREN (m) replik..................................86
Anf. 104 PER ROSENGREN (v).........................................87
Anf. 105 BO LUNDGREN (m) replik..................................89
Anf. 106 PER ROSENGREN (v) replik...............................90
Anf. 107 BO LUNDGREN (m) replik..................................91
Anf. 108 PER ROSENGREN (v) replik...............................91
Anf. 109 FANNY RIZELL (kds)..........................................92
Anf. 110 SONIA KARLSSON (s)........................................93
Anf. 111 BO LUNDGREN (m) replik..................................95
Anf. 112 SONIA KARLSSON (s) replik..............................95
Anf. 113 BO LUNDGREN (m) replik..................................96
Anf. 114 SONIA KARLSSON (s) replik..............................97
Anf. 115 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik...........................97
Anf. 116 SONIA KARLSSON (s) replik..............................98
Anf. 117 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik...........................98
Anf. 118 SONIA KARLSSON (s) replik..............................99
Näringspolitik.........................................................................99
Anf. 119 PER WESTERBERG (m)......................................99
Anf. 120 KJELL ERICSSON (c)........................................101
Anf. 121 EVA FLYBORG (fp)..........................................103
Anf. 122 LENNART BEIJER (v).......................................104
Anf. 123 PER WESTERBERG (m) replik.........................106
Anf. 124 LENNART BEIJER (v) replik.............................106
Anf. 125 PER WESTERBERG (m) replik.........................107
Anf. 126 LENNART BEIJER (v) replik.............................107
Anf. 127 EVA GOES (mp).................................................107
Anf. 128 GÖRAN HÄGGLUND (kds)..............................109
Anf. 129 Näringsminister STEN HECKSCHER (s)..........111
Anf. 130 PER WESTERBERG (m) replik.........................114
Anf. 131 Näringsminister STEN HECKSCHER (s)..........114
Anf. 132 PER WESTERBERG (m) replik.........................115
Anf. 133 Näringsminister STEN HECKSCHER (s)...........115
Anf. 134 KJELL ERICSSON (c) replik..............................115
Anf. 135 Näringsminister STEN HECKSCHER (s)...........116
Anf. 136 KJELL ERICSSON (c) replik..............................117
Anf. 137 Näringsminister STEN HECKSCHER (s)...........117
Anf. 138 EVA FLYBORG (fp) replik.................................118
Anf. 139 Näringsminister STEN HECKSCHER (s)...........118
Anf. 140 EVA GOÉS (mp) replik.......................................118
Anf. 141 Näringsminister STEN HECKSCHER (s)...........119
Anf. 142 EVA GOÉS (mp) replik.......................................119
Anf. 143 Näringsminister STEN HECKSCHER (s)...........120
Anf. 144 GÖRAN HÄGGLUND (kds) replik.....................120
Anf. 145 Näringsminister STEN HECKSCHER (s)...........121
Anf. 146 GÖRAN HÄGGLUND (kds) replik.....................121
Anf. 147 Näringsminister STEN HECKSCHER (s)...........121
Anf. 148 YVONNE RUWAIDA (mp)................................122
Anf. 149 MARIE GRANLUND (s).....................................124
Anf. 150 PER WESTERBERG (m) replik..........................125
Anf. 151 LENNART KLOCKARE (s)................................125
Anf. 152 PER WESTERBERG (m) replik..........................127
Anf. 153 LENNART KLOCKARE (s) replik.....................128
Anf. 154 PER WESTERBERG (m) replik..........................128
Anf. 155 LENNART KLOCKARE (s) replik.....................128
Anf. 156 LAILABÄCK(s).................................................128
Anf. 157 PER WESTERBERG (m) replik..........................130
Anf. 158 KJELL ERICSSON (c) replik..............................130
Anf. 159 LAILA BÄCK (s) replik......................................131
Anf. 160 KJELL ERICSSON (c) replik..............................131
Anf. 161 DAG ERICSON (s)..............................................131
Anf. 162 PER WESTERBERG (m) replik..........................133
Anf. 163 DAG ERICSON (s) replik....................................133
Anf. 164 PER WESTERBERG (m) replik..........................134
Anf. 165 DAG ERICSON (s) replik....................................134
Anf. 166 KJELL ERICSSON (c) replik..............................135
Anf. 167 DAG ERICSON (s) replik....................................135
Anf. 168 KJELL ERICSSON (c) replik..............................136
Jordbrukspolitik och miljöfrågor..........................................136
Anf. 169 INGVAR ERIKSSON (m)...................................136
Anf. 170 LENNART DALÉUS (c).....................................138
Anf. 171 EVA ERIKSSON (fp)..........................................139
Anf. 172 MAGGI MIKAELSSON (v)................................141
Anf. 173 INGVAR ERIKSSON (m) replik........................143
Anf. 174 MAGGI MIKAELSSON (v) replik......................143
Anf. 175 INGVAR ERIKSSON (m) replik.........................144
Anf. 176 MAGGI MIKAELSSON (v) replik......................144
Anf. 177 LENNART DALÉUS (c) replik...........................144
Anf. 178 MAGGI MIKAELSSON (v) replik......................145
Anf. 179 GUDRUN LINDVALL (mp)...............................145
Anf. 180 INGVAR ERIKSSON (m) replik.........................147
Anf. 181 GUDRUN LINDVALL (mp) replik.....................147
Prot. 1994/95:57
8 februari
223
Prot. 1994/95:57 Anf. 182 INGVAR ERIKSSON (m) replik........................148
8 februari Anf. 183 GUDRUN LINDVALL (mp) replik....................148
---------------- Anf. 184 DAN ERICSSON (kds).......................................148
Anf. 185 LENNART DALÉUS (c) replik..........................150
Anf. 186 DAN ERICSSON (kds) replik.............................150
Anf. 187 LENNART DALÉUS (c) replik..........................151
Anf. 188 DAN ERICSSON (kds) replik.............................151
Anf. 189 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s)......................................................................151
Anf. 190 LENNART DALÉUS (c) replik..........................154
Anf. 191 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s)......................................................................154
Anf. 192 LENNART DALÉUS (c) replik..........................155
Anf. 193 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s)......................................................................155
Anf. 194 GUDRUN LINDVALL (mp) replik....................156
Anf. 195 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s)......................................................................156
Anf. 196 GUDRUN LINDVALL (mp) replik....................157
Anf. 197 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s)......................................................................157
Anf. 198 DAN ERICSSON (kds) replik.............................158
Anf. 199 ANDRE VICE TALMANNEN...........................158
Anf. 200 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s)......................................................................158
Anf. 201 DAN ERICSSON (kds) replik.............................159
Anf. 202 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s)......................................................................160
Anf. 203 INGVAR ERIKSSON (m) replik........................160
Anf. 204 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s)......................................................................160
Anf. 205 INGVAR ERIKSSON (m) replik........................161
Anf. 206 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s)......................................................................161
Anf. 207 MAGGI MIKAELSSON (v) replik.....................162
Anf. 208 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s)......................................................................162
Anf. 209 MAGGI MIKAELSSON (v) replik.....................163
Anf. 210 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s)......................................................................163
Anf. 211 EVA ERIKSSON (fp) replik...............................163
Anf. 212 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s)......................................................................164
Anf. 213 EVA ERIKSSON (fp) replik...............................165
Anf. 214 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s)......................................................................165
Anf. 215 CARL G NILSSON (m)......................................165
Anf. 216 SIVERT CARLSSON (c)....................................167
Anf. 217 MICHAEL HAGBERG (s) replik.......................169
Anf. 218 LENNART FREMLING (fp)..............................169
224
Anf. 219 HANNA ZETTERBERG (v)...............................171
Anf. 220 CARL G NILSSON (m) replik.............................172
Anf. 221 HANNA ZETTERBERG (v) replik.....................173
Anf. 222 CARL G NILSSON (m) replik.............................173
Anf. 223 HANNA ZETTERBERG (v) replik.....................173
Anf. 224 LENNART FREMLING (fp) replik.....................173
Anf. 225 HANNA ZETTERBERG (v) replik.....................174
Anf. 226 LENNART FREMLING (fp) replik.....................174
Anf. 227 HANNA ZETTERBERG (v) replik.....................174
Anf. 228 BODIL FRANCKE OHLSSON (mp)..................174
Anf. 229 TUVE SKÅNBERG (kds)....................................176
Anf. 230 INGEMAR JOSEFSSON (s)...............................178
Anf. 231 LENNART DALÉUS (c) replik...........................179
Anf. 232 INGEMAR JOSEFSSON (s) replik.....................179
Anf. 233 LENNART DALÉUS (c) replik...........................180
Anf. 234 INGEMAR JOSEFSSON (s) replik.....................181
Anf. 235 TUVE SKÅNBERG (kds) replik.........................181
Anf. 236 INGEMAR JOSEFSSON (s) replik.....................181
Anf. 237 LENNART FREMLING (fp) replik.....................181
Anf. 238 INGEMAR JOSEFSSON (s) replik.....................182
Anf. 239 INGER SEGELSTRÖM (s).................................182
Anf. 240 TUVE SKÅNBERG (kds) replik.........................184
Anf. 241 INGER SEGELSTRÖM (s) replik.......................184
Anf. 242 TUVE SKÅNBERG (kds) replik.........................184
Anf. 243 MICHAEL HAGBERG (s)..................................184
Anf. 244 TUVE SKÅNBERG (kds) replik.........................186
Anf. 245 MICHAEL HAGBERG (s) replik........................186
Anf. 246 TUVE SKÅNBERG (kds) replik.........................186
Anf. 247 MICHAEL HAGBERG (s) replik........................187
Utbildningsfrågor..................................................................187
Anf. 248 BEATRICE ASK (m)...........................................187
Anf. 249 MARIE WILÉN (c)..............................................189
Anf. 250 MARGITTA EDGREN (fp).................................190
Anf. 251 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v).... 192
Anf. 252 GUNNAR GOUDE (mp).....................................194
Anf. 253 INGER DAVIDSON (kds)...................................195
Anf. 254 Utbildningsminister CARL THAM (s)................197
Anf. 255 BEATRICE ASK (m) replik................................200
Anf. 256 Utbildningsminister CARL THAM (s).................200
Anf. 257 BEATRICE ASK (m) replik................................201
Anf. 258 Utbildningsminister CARL THAM (s)................201
Anf. 259 MARIE WILÉN (c) replik...................................202
Anf. 260 Utbildningsminister CARL THAM (s)................202
Anf. 261 MARIE WILÉN (c) replik...................................202
Anf. 262 Utbildningsminister CARL THAM (s)................203
Anf. 263 MARGITTA EDGREN (fp) replik......................203
Anf. 264 Utbildningsminister CARL THAM (s)................204
Anf. 265 MARGITTA EDGREN (fp) replik......................204
Anf. 266 Utbildningsminister CARL THAM (s)................205
Anf. 267 INGER DAVIDSON (kds) replik........................205
Prot. 1994/95:57
8 februari
225
Prot. 1994/95:57 Anf. 268 Utbildningsminister CARL THAM (s)...............205
8 februari Anf. 269 INGER DAVIDSON (kds) replik........................206
----------------- Anf. 270 Utbildningsminister CARL THAM (s)...............206
Anf. 271 GUNNAR GOUDE (mp) replik..........................207
Anf. 272 ULFMELIN(m).................................................207
Anf. 273 TOMAS ENEROTH (s)......................................209
Anf. 274 BEATRICE ASK (m) replik................................211
Anf. 275 TOMAS ENEROTH (s) replik............................212
Anf. 276 BEATRICE ASK (m) replik................................212
Anf. 277 TOMAS ENEROTH (s) replik............................213
Anf. 278 TOMAS HÖGSTRÖM (m).................................213
Anf. 279 KRISTINA ZAKRISSON (s)..............................214
Anf. 280 BEATRICE ASK (m) replik................................216
Anf. 281 KRISTINA ZAKRISSON (s) replik....................216
Anf. 282 BEATRICE ASK (m) replik................................216
Anf. 283 KRISTINA ZAKRISSON (s) replik....................216
Anf. 284 CHRISTINA AXELSSON (s).............................216
Anf. 285 BEATRICE ASK (m) replik................................218
Anf. 286 CHRISTINA AXELSSON (s) replik...................218
(forts, prot. 58)......................................................................219
6 § Kammaren åtskildes kl. 22.41..................................................219
226
gotab 48675, Stockholm 1995