Måndagen den 12 december
Justerades protokollen för den 5 och 6 december.
Talmannen meddelade att torsdagen den 15 december kl. 14.30
skulle statsminister Ingvar Carlsson lämna information om frågan om
bärgning av Estonia.
Talmannen meddelade att konstitutionsutskottets meddelanden
KU15 och KU21, finansutskottets betänkanden FiU2, FiU3 och FiU4,
lagutskottets betänkande LU5, försvarsutskottets betänkanden FöUl
och FöU2, socialförsäkringsutskottets betänkanden SfU6 och SfU9,
utbildningsutskottets betänkande UbU4, trafikutskottets betänkande
TU3, jordbruksutskottets betänkande JoU9, näringsutskottets betän-
kanden NU6, NU7 och NU 11 samt bostadsutskottets betänkanden
BoU7, BoU8 och BoU9 skulle avgöras i ett sammanhang vid arbets-
plenum onsdagen den 14 december.
Föredrogs
Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95 :KU15
Kyrkliga frågor (prop. 1994/95:80)
Anf. 1 ANDERS SVÄRD (c):
Fru talman! Jag vill först säga några ord om utskottsmajoritetens
förslag när det gäller prästgårdar som inte längre är bostad åt präst,
utan som med kyrkokommunala medel byggts om för annan använd-
ning.
Utskottsmajoriteten skriver att 1993 års kyrkomöte inte hade någon
invändning mot den föreslagna ordningen beträffande tid för brytpunkt.
Kyrkliga frågor
1 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 40
Prot. 1994/95:40
12 december
Kyrkliga frågor
1994 års kyrkomöte föreslog 1932 som en lämplig brytpunkt. Det är
möjligen att ta i. Att lägga brytpunkten i början av 1960-talet borde
dock alla kunna ställa upp på. Då tar man i stort sett bort behovet av
ekonomisk reglering mellan pastorat och egendomsnämnder som skulle
höra ihop med investeringar som gjorts i de aktuella fastigheterna -
investeringar som betalats med kyrkokommunala medel.
Hos de berörda egendomsnämnderna och pastoraten är enigheten
stor om att gränsen bör sättas långt tidigare än den 1 januari 1989. De
pekar på olika skäl för en tidigare brytpunkt. Med regeringens förslag
kommer förvaltningen av ett stort antal f.d. prästgårdar att fr.o.m. den 1
januari 1995 föras över från pastoraten till egendomsnämnderna.
Många av dessa prästgårdar har under senare årtionden byggts om av
pastoraten till kanslilokaler eller församlingshem eller för att kunna
användas för annat kyrkligt ändamål. De är i praktiken att jämställa
med kyrkokommunal egendom. Pastoraten har alltså bekostat ombygg-
naderna med skattemedel, och fastigheterna kan inte jämföras med
annan kyrklig jord som är avsedd att ge avkastning.
Jag kan utan överdrift påstå att utan dessa ombyggnader, som alltså
bekostats med kyrkokommunala medel, skulle de flesta fastigheterna
betinga ett mycket ringa värde.
Egendomsnämndernas samarbetsorganisation och pastoratsförbun-
det förordar tillsammans en tidigare brytpunkt. Det gäller att få med
tillräckligt många av de berörda fastigheterna samtidigt som man bör
undvika en så lång period att man får utredningssvårigheter. Den 1
januari 1962 nämns som en lämplig tidpunkt. Jag tar det som ett kraft-
fullt stöd för mitt förslag om den 1 janauri 1961. Jag yrkar alltså bifall
till reservation nummer 1.
När det gäller arbetsgivarföreträdare i fråga om prästtjänster vill jag
utöver de skäl för mitt förslag som jag angett i motionen peka på ett
mycket allvarligt praktiskt problem med att behålla nuvarande förhål-
landen, nämligen problemet med olika personalansvariga myndigheter i
ett pastorat. Ibland handlar det om arbetsplatser med inte särskilt
många anställda. Alltför ofta tas inte konflikter mellan präster och
andra anställda, eller konflikter mellan präster och förtroendevalda upp
i tid. Ingen har, på lokalplanet, ett samlande ansvar. Domkapitlet får,
ofta inte ens kännedom om förhållandena förrän det i praktiken är för
sent.
Jag vill tillägga att jag inte föreslår någon ändring när det gäller
domkapitlets tillsyn över prästernas ämbetsutövning. Jag är övertygad
om att den förändring jag föreslår måste genomföras; ju förr desto
bättre.
Till sist vill jag säga några ord om den kyrkokommunala kompeten-
sen. Svenska kyrkan är en rikstäckande öppen folkkyrka. Det är viktigt
att människor får möta en generös attityd från kyrkans sida. Det innebär
att det inte skall dras för snäva gränser när det gäller möjligheten att
utan kostnad få del av de kyrkliga handlingarna dop, konfirmation,
vigsel och begravning i en församling som man har anknytning till men
inte tillhör.
I min motion hänvisar jag till en dom från regeringsrätten enligt vil-
ken kyrkofullmäktige endast kan besluta att de som tillhör församlingen
kostnadsfritt får del av de kyrkliga handlingarna. Det kan finnas många
personliga band till en församling man tidigare tillhört. Det bör vara
möjligt för varje församling att bestämma om en ordning som på ett
rimligt sätt tar hänsyn till detta förhållande.
Kyrkan som trossamfund får inte uppfattas som en så strikt byrå-
kratiskt och formellt reglerad organisation att inte ens beslutande lokala
organ kan inta en generös attityd. Det handlar ju endast om personer
med en särskild anknytning till församlingen. Det kan t.ex. vara en
person som hela sitt liv bott i en församling och som av någon anled-
ning flyttat till en annan församling - det kan vara på grund av vårdbe-
hov eller på grund av att barn eller andra släktingar bor där. Om den
personen dör efter några månader skall han enligt utskottsmajoritetens
förslag behandlas som vilken utsocknes som helst. Det är inte bra. Det
handlar ju inte om upplåtande av gravplats och sådana kostnadskrävan-
de saker utan endast om de kyrkliga handlingarna. Det borde enligt min
mening vara onödigt att, som utskottsmajoriteten anför, vänta på en
regeringsproposition i ett så klart och enkelt ärende.
Därför, fru talman, yrkar jag bifall till reservation nr 2.
Anf. 2 CATARINA RÖNNUNG (s):
Fru talman! KU:s betänkande nr 15 tar upp vissa ändringar i kyrko-
lagen som beräknas träda i kraft den 1 januari 1995. Jag skall här berö-
ra innehållet i dessa.
I proposition nr 80 föreslås att en prästgård som inte används som
tjänstebostad blir församlingskyrkans fastighet. Pastoratet - inte stiftets
egendomsnämnd - förvaltar fastigheten för att underlätta att denna vid
byte av prästtjänst åter skall kunna tas i anspråk som tjänstebostad.
Kyrkomötet och vårt betänkande tillstyrker förslaget.
1994 års kyrkomöte begärde en övergångsregel som innebär att en
tidigare prästgård som upphört att vara tjänstebostad så tidigt som 1932
och som var kyrklig egendom vid utgången av 1994 skulle bli försam-
lingskyrkans fastighet.
En övergångsregel av den typ kyrkomötet skissat är motiverad. Men
gränsen för hur lång tid tillbaka den gäller bör i stället av praktiska och
administrativa skäl och av hänsyn till varaktigheten av de investeringar
som gjorts sättas till den 1 januari 1989.
Även reservanten anser att tidpunkten 1932 är väl generöst tilltagen
och föreslår i stället den 1 januari 1961. Utskottsmajoriteten följer här
propositionens förslag och stannar vid den 1 januari 1989.
Prästernas framtida löneförhållanden och arbetsgivarföreträdare till
prästtjänster tar inte riksdagen ställning till i dag. Vi avvaktar Kyrkobe-
redningens förslag. Kyrkoberedningen har sagt att det är möjligt att
frågan behöver en ytterligare utredning. Riksdagen är alltså inte beredd
att i dag ta ställning till dessa frågor.
Regeringen föreslog i en skrivelse till 1994 års kyrkomöte att de
kommunala kompetensprinciperna - lokaliserings- och likställighets-
principerna - skulle skrivas in i kyrkolagen. Kyrkomötet hade ingen
Prot. 1994/95:40
12 december
Kyrkliga frågor
Prot. 1994/95:40
12 december
Kyrkliga frågor
erinran mot detta. En kommande proposition kommer att beröra de
frågeställningar reservanten redan i dag vill att riksdagen skall ta ställ-
ning till.
Betänkandet behandlar och avstyrker dessutom sex motioner från
den allmänna motionstiden. Kyrkoberedningens slutbetänkande är för
närvarande ute på remiss. En proposition förväntas därefter rörande
förhållandet kyrka - stat. Den lämpliga tidpunkten för riksdagen att ta
ställning i många av de intressanta och angelägna frågor som berörs i
motionerna bör därför avvaktas.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.
Anf. 3 ANDERS SVÄRD (c):
Fru talman! Catarina Rönnung hänvisar till utskottsmajoriteten och
säger att av praktiska och administrativa skäl och med tanke på varak-
tigheten av gjorda investeringar bör man sätta brytpunktsåret till 1989.
Av exakt samma skäl är de berörda pastoraten och egendomsnämnder-
na överens om att man bör sätta en tidigare brytpunkt, nämligen för att
inte få administrativt trassel, för att inte behöva göra värderingar av vad
som är kvar av gjorda investeringar i form av icke avskrivna delar osv.
Utskottsmajoriteten har uppenbarligen inte förstått själva poängen. Det
kan jag inte göra mycket åt.
Anf. 4 CATARINA RÖNNUNG (s):
Fru talman! Utskottsmajoriteten har ansett att det är ganska oprak-
tiskt med en tidsgräns som gäller 33 år tillbaka i tiden.
Vitsen med att pastoraten skall ta hand om dessa f.d. prästgårdar
och att de skall vara församlingskyrkans egendom är ju att de på nytt
skall kunna förvandlas till någorlunda praktiska och välfungerande
tjänstebostäder för präster. Då tycker vi inte att de skall ha använts som
församlingshem eller dylikt alltför länge. Därför har vi stannat vid att
gränsen skall sättas till 1989.
Dessutom är det egendomsnämnderna som meddelar föreskrifter
om hur prästgårdarna skall skötas. De meddelar om ifall prästgårdarna
är särpräglade miljöer och av kulturhistoriskt intresse. Egendoms-
nämnderna har ansvaret för hur prästgårdarna skall ses om.
Anf. 5 ANDERS SVÄRD (c):
Fru talman! Problemet är ett annat än det som Catarina Rönnung
bemöter.
Om man har gjort investeringar med kyrkokommunala medel för
t.ex. 5-10 år sedan i de fastigheter som berörs uppstår ett problem i
fråga om hur den ekonomiska regleringen mellan egendomsnämnderna
och pastoraten skall gå till. Man kan nämligen inte anse att bygg-
nadsinvesteringar skall vara avskrivna på kortare tid än t.ex. 30 år. Det
är därför jag föreslår 30 år. Jag tycker fortfarande att det är ett mycket
välmotiverat förslag.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 14 december.)
Föredrogs
Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95 :KU21
Följdlagstiftning till förlängningen av valperioden och riksmötet (prop.
1994/95:87)
Anf. 6 CATARINA RÖNNUNG (s):
Fru talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets förslag.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 14 december.)
Föredrogs
Finansutskottets betänkande 1994/95:FiU2
Riksdagens revisorers verksamhet under budgetåret 1993/94 (redog.
1994/95 :RR1)
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 14 december.)
Föredrogs
Finansutskottets betänkande 1994/95 :FiU3
Riksbankens och Finansinspektionens beredskapsansvar (prop.
1994/95:47)
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 14 december.)
Föredrogs
Finansutskottets betänkande 1994/95 :FiU4
Ett Sverigehus i S:t Petersburg (prop. 1994/95:78)
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 14 december.)
Prot. 1994/95:40
12 december
Följdlagstiftning till
förlängningen av
valperioden och
riksmötet
8 § Oskäliga avtalsvillkor m.m.
Föredrogs
|
Lagutskottets betänkande 1994/95 :LU5 Oskäliga avtalsvillkor m.m. (prop. 1994/95:17 och 1994/95:44) Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld. | |
|
Totalförsvarsplikt |
9 § Totalförsvarsplikt Föredrogs Anf. 7 ANNIKA NORDGREN (mp): Fru talman! 218 män totalvägrade 1993. Det handlar alltså om män År 1993 dömdes 101 personer till fängelse för brott mot vapenfrila- De som vägrar göra värnplikt av samvetsskäl redovisas inte särskilt. Straffskalan i vapenfrilagen är böter eller fängelse i högst ett år och I fjol dömdes 356 personer till fängelse för brott mot vapenfri- och Fru talman! Det här kostar pengar. Jag har roat mig med att räkna ut Enligt min mening skulle dessa pengar kunna användas bättre, t.ex. Det är givetvis inte bara ekonomiska aspekter som får mig att för- Jag vill avslutningsvis skicka med följande historia från verklighe- |
Shalish Patel hotas av konkurs, inte för att han har misskött sig eller
sin verksamhet utan för att han hotas av fängelse. Han fick inte slippa
eller skjuta upp sitt deltagande i en militärövning.
Shalish blev inkallad när han som bäst höll på att bygga upp sitt fö-
retag. Han hade inte någon som kunde ta vid under den tid som öv-
ningen ägde rum. När han kom i gång med sin restaurang i Skövde
skrev han ett nytt brev till berörda myndigheter och skickade med ett
intyg från fastighetsägaren, som bekräftade hur viktigt det var för Sha-
lish att kunna fortsätta att driva sin rörelse utan ett avbrott och att han
inte hade någon som kunde rycka in för honom.
Det blev ett nytt avslag på ansökan, och nu skall hans öde avgöras i
rätten den 24 januari.
Min förhoppning är att Straffsystemkommittén skall komma med ett
förslag som lämnar utrymme för logiska och mänskliga ställningsta-
ganden i dessa frågor.
Under den tid som kommitténs arbete pågår anser jag att fängelse-
straff för totalvägrare inte skall utdömas, av ideologiska, medmänskliga
och - i och för sig av mindre betydelse - ekonomiska och kostnads-
mässiga skäl.
Fru talman! Jag förutsätter att de riksdagsledamöter som har motio-
nerat angående detta kommer att stödja reservationen, även om det inte
är deras partilinje.
Därför, fru talman, yrkar jag bifall till reservationen.
Anf. 8 LENNART ROHDIN (fp):
Fru talman! Det är ett stort steg som tas när riksdagen antar förelig-
gande förslag till lag om totalförsvarsplikt. Det är resultatet av en lång
och utdragen process. Därför är det så mycket mer glädjande att detta
nu kan ske i en bred parlamentarisk enighet.
Paradoxen i det svenska totalförsvaret har länge varit att hundratu-
sentals värnpliktiga har kallats in till en värnpliktsutbildning som inte
har lett till någon krigsplacering. Det ledde till att civilförsvaret inte
fick en i sak önskvärd föryngring och kvalitetshöjning. Men detta pris
ansåg man tydligen vara värt att betala för att vidmakthålla principen
om det militära försvarets absoluta företräde.
Det kan finnas anledning att påminna sig om detta förhållande när
den mytomspunna diskussionen om den allmänna värnplikten nu åter
blossar upp. Förhoppningsvis är det bara en sista flämtning.
Fru talman! 1992 föreslog en enig pliktutredning att en lag om total-
försvarsplikt skulle ersätta hittillsvarande lagar om värnplikt, civilför-
svarsplikt, vapenfri tjänst och olika civila tjänsteplikter. Hur många
som skall skrivas in med plikt och hur lång utbildning som skall ges för
olika funktioner skall styras av behovet av pliktpersonal under höjd
beredskap.
Mot den här bakgrunden är det självklart att Folkpartiet liberalerna
finner det utomordentligt angeläget att beslut nu kan fattas. Några bä-
rande principer i propositionen kan redan sägas vara i kraft genom
moment i 1992 års försvarsbeslut. Det viktigaste var att riksdagen då
Prot. 1994/95:40
12 december
Totalförsvarsplikt
Prot. 1994/95:40
12 december
Totalförsvarsplikt
slog fast att utbildningen av pliktpersonal skall styras av krigsorganisa-
tionens personalbehov.
Principen om totalförsvarsplikt kan sägas innebära den viktigaste
principiella förnyelsen sedan 1901 års beslut om att avskaffa indel-
ningsverket och basera försvarets personalförsörjning på värnplikt. Det
beslutet hade föregåtts av mer än 40 års plädering för värnplikt, med
liberaler som Viktor Rydberg, August Blanche, S.A. Hedlund, Adolf
Hedin och Julius Mankell som starkt pådrivande. I det perspektivet bör
de principiella aspekterna på införandet av en totalförsvarsplikt sättas i
främsta rummet.
Fru talman! Införandet av en totalförsvarsplikt ger möjligheter att
använda pliktlag för att tillgodose väsentliga samhällsfunktioner under
beredskap och krig. Detta måste slås fast med stort eftertryck, vilket
utskottet också har varit enigt om. Pliktutredningen gav förslag och
exempel på en rad civila verksamheter som i krig behöver personella
förstärkningar. I krig kommer det att vara brist på viktiga kategorier
personal.
Exakt vilka uppgifter som till mindre eller större del kräver särskild
utbildning inom ramen för en pliktlag kan knappast fastläggas för en
lång tid. Inför varje försvarsbeslut bör man därför analysera vilka
funktioner som behöver tillföras mer pliktpersonal med grundutbild-
ning och vilka som kan klara sig med mindre personal än tidigare.
Fördelning och utveckling av personaltillgången blir därmed ett av de
viktigaste inslagen i framtida totalförsvarsbeslut. Utskottet delar, som
framgår, denna uppfattning.
"Rätt individ på rätt plats" hellre än det gamla "rätt man på rätt
plats" - bör vara målet för totalförsvarets personalhantering. Genom
åren har många upplevt hur svårt detta varit att uppfylla i verkligheten,
både vid uttagning till värnpliktsutbildning och vid överföringar till
civila totalförsvarsuppgifter.
Pliktutredningen har ganska ingående behandlat frågor kring uttag-
ning till utbildning av pliktpersonal. Det måste enligt vår mening i det
enskilda fallet bli en sammanvägning av medicinska och andra egen-
skaper, vederbörandes utbildning, den enskildes egen önskan och ope-
rativa förhållanden.
Fru talman! Ett problem som vi blivit alltmer uppmärksammade på,
som en följd av mer eller mindre tragiska händelser, ligger i att utbild-
ning på handeldvapen och sprängämnen minst av allt är önskvärd för
personer som kan missbruka denna utbildning genom våld eller hot mot
andra. Problemet ligger inte bara i att vederbörande ges kunskap i
hantering av vapen utan också i att han under utbildningen olovligt kan
komma över ammunition, handgranater, rökammunition och andra
farliga produkter.
Så länge inriktningen var att utbilda så många män som möjligt
fanns knappast utrymme för att undanta personer med hänsyn till dessa
risker. Men i det nya systemet borde det vara en strävan att undvika att
ge vapenutbildning åt våldsbenägna personer. För allmänheten måste
det te sig stötande att staten utbildar våldsmän i bruk av vapen.
Frågan är naturligtvis vilka möjligheter som finns att vid tidpunkten
för inskrivningen bedöma riskerna för att en individ överlagt eller im-
pulsivt kommer att kunna använda vapen på detta sätt. Det brukar
emellertid sägas att avancerade vanebrottslingar i allmänhet visat klara
missanpassningar redan i tidiga tonår. Den som visat våldstendenser
och annan kriminalitet redan tidigt har därför i många fall uppmärk-
sammats genom detta hos skolan, polis, sociala myndigheter, sjukvår-
den, domstolar och andra organ.
Fru talman! Ett specialfall utgörs av organiserade extremistgrupper
som hyllar våldsutövning och i en del fall kanske också aktivt utövar
eller hotar med våld mot olika etniska grupper eller mot företrädare för
demokratiska synsätt. I det gamla systemet fanns få möjligheter att
förvägra extremister militärutbildning, men i det nya systemet borde
möjligheterna vara betydligt större.
Individer i den här kategorin säger sannolikt att de har ett stort in-
tresse av att få en kraftfull militär utbildning. Men självfallet finns
starka allmänpreventiva skäl för att söka undvika att ge dem en utbild-
ning som riskerar att missbrukas.
Frågan om möjligheten att undanta våldsbenägna personer från va-
penutbildning är inte bara teoretisk. Senare tid har givit allvarliga ex-
empel på hur militärt utbildade använt sina kunskaper för att döda eller
för att begå avancerade brott.
Fru talman! 1992 slog riksdagen fast att pliktutbildning skall få
åläggas den enskilde endast om detta krävs för att fylla uppgifter inom
totalförsvaret. Tidigare hade allmän värnplikt tolkats som att i princip
alla män skulle utbildas, oavsett behoven i krigsorganisationen. Att
motståndet varit stort - och fortfarande inte är nedkämpat - har visat
sig inte minst under de senaste veckorna.
Det är möjligt att en del aktörer motiverade förändringen med hän-
visning till ekonomiska skäl. Försvaret hade under lång tid en svår
obalans mellan kvalitet och numerär. Från 1987 hade statsmakterna
drivit på för en omstrukturering syftande till en mindre men bättre
utrustad och bättre utbildad organisation. Den minskade militära orga-
nisationen kräver därmed färre värnpliktiga, vilket i sin tur också är en
förutsättning för att få loss pengar till den nödvändiga moderniseringen.
Folkpartiet liberalerna har däremot - inte minst min företrädare på
Gävleborgsbänken Hans Lindblad - i över 20 år pläderat för en sådan
strukturomvandling. Men principen om att totalförsvarsplikten endast
skall få användas för den utbildning som krävs för uppgifter inom total-
försvaret har för Folkpartiet aldrig varit en budgetfråga. Oavsett eko-
nomisk ram måste det gälla att man inte skall slösa med skattebetalar-
nas pengar utan söka få ut så god effekt som möjligt för varje satsad
krona.
Men lika viktigt är ett moraliskt skäl gentemot den enskilde. Att ge
en effektiv utbildning för en uppgift i totalförsvaret går att motivera.
Men hur skall man kunna förklara för en person att han eller hon med
plikt tas ut för ett antal månaders försvarsutbildning som inte motsvaras
av något behov?
Prot. 1994/95:40
12 december
Totalförsvarsplikt
|
Prot. 1994/95:40 12 december |
Fru talman! En grundläggande princip sedan 1992 är således att to- |
grundutbildning. Samma princip leder till att utbildningstiderna måste
|
Totalförsvarsplikt |
komma att variera kraftigt mellan olika funktioner. Sannolikt kommer vi inom de civila delarna av totalförsvaret att få Fru talman! Att utbilda värnpliktiga utan inriktning på krigsplace- En sådan ordning skulle vara direkt destruktiv genom att en icke Ur allmän samhällssynpunkt kan det inte heller rimligen finnas ett Fru talman! Jag yrkar bifall till hemställan i försvarsutskottets be- Anf. 9 ÅKE CARNERÖ (kds): Fru talman! Förslaget till lag om totalförsvarsplikt inleds med be- Skyldigheten att tjänstgöra inom totalförsvaret regleras genom olika Tjänstgöringsskyldigheten blir nu gemensam för hela totalförsvaret, |
|
10 |
och det är behovet av personal för att lösa det militära och civila för- |
svarets uppgifter i krig som skall styra inskrivning och utbildning.
Beträffande det civila försvaret är det viktigaste inte att i förväg ange
ett visst antalsmässigt behov av pliktpersonal, utan det centrala är att
det civila försvaret får en kvalitetshöjning genom tillförsel av yngre
personal.
Tjänstgöringen skall fullgöras som värnplikt, civilplikt eller allmän
tjänsteplikt. Både värnplikt och civilplikt omfattar grundutbildning,
repetitionsutbildning, beredskapstjänstgöring och krigstjänstgöring.
Den allmänna tjänstgöringsplikten innebär endast tjänstgöringsskyldig-
het under höjd beredskap.
Fru talman! Övergången till en totalförsvarsplikt är värdefull och
har stor principiell betydelse. Innebörden är att totalförsvaret ses som
en helhet, där olika behov vägs mot varandra och där tillgängliga per-
sonalresurser fördelas på ett rationellt sätt. Krig och beredskap innebär
alltid mycket stora påfrestningar. Genom att utnyttja hela befolkningens
kunskap och kompetens inom totalförsvarets alla viktiga områden, får
vi bästa möjliga förutsättningar att värna vårt land. Direktrekryteringen
till det civila försvaret kommer att innebära en föryngring samt medfö-
ra att statusen av det civila försvaret höjs. Totalförsvarets förmåga
grundas främst på det fredstida samhällets resurser och dess förmåga
till omställning.
Målet för inskrivning bör vara att utbilda den som är bäst lämpad
för en befattning. Enligt förslaget bör därför alla män mönstras och alla
frivilliga kvinnor antagningsprövas. Om den totalförsvarspliktige där-
vid bedöms ha förutsättningar att tjänstgöra inom totalförsvaret bör han
eller hon inskrivas. Den myndighet som skall handha registreringen av
all pliktpersonal är Totalförsvarets pliktverk. Inskrivning är en förut-
sättning för att en totalförsvarspliktig skall vara skyldig att göra värn-
plikt eller civilplikt.
Fru talman! Den vapenfria tjänsten föreslås inte längre regleras som
ett undantag från värnpliktstjänstgöring utan som ett av flera tjänstgö-
ringsalternativ. Den som har en allvarlig personlig övertygelse om att
inte använda vapen mot någon annan skall ges rätt att efter ansökart
slippa tjänstgöring som är förenad med vapenbruk.
Beslutet 1991 om förenklat prövningsförfarande innebar att en an-
sökan skulle bifallas utan ytterligare utredning om det inte fanns sär-
skilda skäl för närmare prövning av den sökandes inställning till bruk
av vapen. Enligt den statistik som utskottet tagit fram har antalet an-
sökningar om vapenfri tjänst inte ändrats nämnvärt medan antalet bi-
fallna ansökningar ökat från 77,9 % år 1991 till 99,7 % år 1994. Pro-
positionens förslag överensstämmer i stort med gällande regler.
Fru talman! Det finns ingen utvidgning i lagen till att kvinnor skall
bli skyldiga att mönstra, s.k. könsneutral totalförsvarsplikt. Regeringen
skriver i propositionen att det, i ett läge med krympande resurser och
där inte alla män tas ut, inte finns några skäl att utvidga pliktlagen.
Dock betonas det att kvinnor bör ha samma möjlighet som män att
delta i det svenska totalförsvaret.
Eftersom frivillighet råder finns bestämmelser om antagningspröv-
ning av kvinnor som vill fullgöra värnplikt eller civilplikt samlade i en
Prot. 1994/95:40
12 december
Totalförsvarsplikt
11
Prot. 1994/95:40
12 december
Totalförsvarsplikt
12
särskild lag. När en kvinna samtycker till inskrivning för värnplikt eller
civilplikt omfattas hon av samma bestämmelser som män. Därmed blir
kvinnorna jämställda med männen i plikthänseende, vilket stärker
kvinnnornas roll i totalförsvaret.
Utskottet har dock vid behandlingen av frågan om kvinnors tjänst-
göring gjort ett tillägg. För att ta till vara kvinnors positiva försvarsin-
tresse skall kvinnor, efter frivilligt åtagande, ges möjlighet att placeras i
utbildningsreserven. Detta medför också en likabehandling av män och
kvinnor. Placeringen i utbildningsreserven upphör vid utgången av det
år när den totalförsvarspliktige fyller 30 år.
Fru talman! Statsmakterna har ansett det nödvändigt att tillgripa
straff när totalförsvarspliktiga inte fullgör sina skyldigheter enligt rå-
dande bestämmelser. Brott mot totalförsvarsplikten föreslås ge böter
eller fängelse i högst ett år. Propositionen innehåller inga förslag om
nytt påföljdssystem vid totalvägran. Utskottet utgår från att den pågå-
ende utredningen benämnd Straffsystemkommittén kommer att ge för-
slag till påföljder vid brott mot pliktlagen.
Fru talman! Med denna lag utökas möjligheterna för medborgarna
till aktiva insatser inom olika delar av totalförsvaret. Utskottet poängte-
rar behovet av kvalitetsförstärkning inom vissa delar av det civila för-
svaret. Totalförsvarsplikten ger oss möjlighet att tillgodose viktiga
samhällsfunktioners behov av utbildad personal. Med detta yrkar jag
bifall till utskottets hemställan i betänkandet.
Anf. 10 ULLA HOFFMANN (v):
Fru talman! Nyligen utbröt en stor debatt i medier angående de avi-
serade besparingarna på försvaret. ÖB ville spara genom att öka på den
s.k. utbildningsreserven, dvs. öka på antalet unga män som inte kom-
mer att göra sin militära grundutbildning.
Bland dem finns säkert många som gärna skulle vilja fullgöra sin
värnplikt eller civilplikt. Samtidigt bestraffas de som av olika skäl inte
vill fullgöra sin plikt. I det läget verkar det helt osannolikt att vi fortsät-
ter att döma s.k. totalvägrare till fängelsestraff.
När försvaret inte klarar av att ta emot alla unga män, borde man
snarast vara tacksam över att det finns människor som inte ställer dessa
krav. I stället bestraffas de med fängelsevistelse av varierande längd.
Frågan om ett nytt påfölj dssystem för totalvägrare utreds för närva-
rande av Straffsystemkommittén. Den förväntas redovisa sina förslag
under våren 1995. I uppdraget ingår också att utreda en vidgad sam-
hällstjänst som påföljd. Ett beslut om ett nytt påföljdssystem kan träda i
kraft tidigast sommaren 1995. Fram till dess kommer uppskattningsvis
750 totalvägrare att ha avtjänat fängelsestraff om vardera fyra månader
till en total kostnad för samhället på över 75 miljoner kronor.
Om kostnaden för fängelsestraff för totalvägrarna hade bokförts på
försvaret, hade det inneburit att ÖB hade tvingats skära ned ytterligare
på grundutbildningen. I dessa dagar då finansministern jagar miljoner
borde försvarsutskottet hjälpa honom att spara 75 miljoner kronor
genom att ge amnesti till totalvägrare till dess ett nytt påföljdssystem
har trätt i kraft.
Fru talman! Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets motion och därmed
också till reservationen om amnesti för totalvägrare, mom. 6.
Anf. 11 SIGRID BOLKÉUS (s):
Herr talman! Jag har anmält mig till debatten med anledning av min
motion Fö3.
Propositionen innehöll inga förslag om frågan om värnpliktigas to-
talvägran, och även om motionen blir avslagen ger jag inte upp hoppet
om att ingen totalvägrare skall kallas in på nytt när en lagändring är på
gång. Möjligheten att bestraffa finns ju kvar, men senareläggs. Utskot-
tet har i motionssvar under årens lopp visat en otålighet över att frågan
om totalvägran har dragits i långbänk.
En rad utredningar har tagit upp frågan om samhällstjänst som al-
ternativ till fängelse. När samhällstjänst infördes på prov 1990 kunde
totalvägrare inte komma i fråga. De har inte behov av övervakning.
I min första motion väckt 1991/92 ville jag ha en utredning om av-
kriminalisering av totalvägran mot värnplikt och möjligheten att, som i
Nederländerna, överföra handläggning av samhällstjänst för totalvägra-
re till t.ex. Socialdepartementet. Förslag om avkriminalisering finns
också med i detta betänkande i motion Föl av Birthe Sörestedt och
Bengt Silfverstrand.
Genom att återigen hänvisa till Straffsystemkommittén har utskottet
gett besked om att totalvägran skall ses som ett brott även i framtiden.
Jag är ledamot av Straffsystemkommittén, och vi har inte i uppdrag att
överväga avkriminalisering av något slags brott.
År 1990/91 avslogs motionerna om totalvägran, och utskottet erin-
rade om att Pliktutredningen skulle tillsättas.
Året därpå ansåg utskottet att Pliktutredningen skulle avvaktas.
Samma år, den 24 april 1992, i en interpellationsdebatt, fick jag följan-
de besked av försvarsminister Anders Björck: ”Jag kan försäkra att
Pliktutredningen sysslar med denna problematik inklusive de utländska
alternativ som finns---.” Varför kom det inte något förslag från
utredningen? Jag har inte ens hört talas om något underlag för fortsatt
beredning.
Eftersom historien är intressant, fortsätter jag med försvarsutskot-
tets betänkande år 1992/93. Där framgick det att Pliktutredningen an-
såg att det var angeläget att överväga frågan och att detta bör ske inom
den s.k. Straffsystemkommittén. Utskottet utgick från att regeringen
skulle ta erforderliga initiativ. Där fanns en otålighet från utskottets
sida.
Inte kom det något uppdrag till utredningen. För ett par veckor se-
dan tog jag upp frågan vid ett sammanträde. Vi fick veta att en infor-
mell kontakt togs för cirka två år sedan från departementet med utred-
ningens sekretariat. Frågan dryftades om Straffsystemkommittén kunde
ta sig an ett nytt påföljdssystem för brott mot pliktlagarna. Resultatet
blev att departementet önskade ett snabbare förfarande än vad vi kunde
åstadkomma.
Under 1993/94 har utskottet erfarit att Pliktutredningen i den del
som avser överväganden om nytt påföljdssystem har överlämnats till
Prot. 1994/95:40
12 december
Totalförsvarsplikt
13
|
Prot. 1994/95:40 12 december |
Justitiedepartementet, där frågan för närvarande bereds. Utskottet för- |
När jag nu har läst min interpellationsdebatt med försvarsminister
|
Totalförsvarsplikt |
Anders Björck den 24 april 1992, är jag inte förvånad över att frågan Jag påtalade att Sverige står på Amnestys lista över länder som har Ulla Hoffmann nämnde andra siffror angående kostnader. Men i Jag skall hålla mig till totalvägrare. De hamnar först i tingsrätt, och Anders Björck ansåg det vara ett fullkomligt absurt resonemang att Nog om den debatten. Nu har vi en ny försvarsminister. Sedan den Herr talman! Utskottet skriver att en del total vägrar av ekonomiska Bengt som avtjänar sitt straff nu har betalat 7 200 kr i böter, han Jag har brevväxlat med flera totalvägrare, och jag vet att de inte För min del känner jag mig medskyldig till vad dessa unga grabbar Jag har varit lärare i 25 år. Jag minns fredsmarscher, fredsdemon- |
|
14 |
strationer, fredssånger och dikter om fred, vänskap och skrotade vapen. |
Hur många duvor, fredens symbol, har inte Sveriges elever klippt och
ritat? Vi avbryter slagsmål och ägnar en stor del av undervisningstiden
i skolan till konfliktlösning utan att ta till våld. Inom barnomsorgen
förmanar vi skjutglada grabbar med leksakspistoler. Vi, dvs. samhället,
stöderdet faktum att det inte skall finnas krigsleksaker att köpa. När
denna icke-våldsfostran leder till en icke-våldsideologi hos dem så att
de totalvägrar, får de samma samhälles hårdaste straff - nämligen
fängelse.
Ja, jag tycker att det är ovärdigt vårt land. Jag beundrar Bengts för-
äldrar som oavlönade tar hand om unga samhällstjänstdömda och är
handledare inom nykterhetsrörelsen, medan deras egen son just nu
sitter i fängelse för totalvägran och längtar sig nästan sjuk efter sambon
och dottern på tio månader. Det flesta som hittills dömts till samhälls-
tjänst har begått våldsbrott.
Det finns även många inom polisen, domstolarna och kriminalvår-
den som tycker att det är orimligt att totalvägrare skall avtjäna fängel-
sestraff. Visst kan hotet om fängelse tänkas få några att acceptera va-
penfri tjänst inom försvaret. Men det beror inte på respekten för försva-
ret utan på rädsla för fängelsevistelsen.
I utskottsbetänkandet motiverar utskottet sitt avstyrkande av min
motion med att Straffsystemkommittén nyligen erhållit tilläggsdirektiv.
I dessa tilläggsdirektiv gavs vi i uppgift att följa försöksverksamheten
om samhällstjänst. Vi befriades från att lägga fram ett särskilt delbe-
tänkande om villkorlig frigivning. Den borgerliga regeringen kunde
inte invänta utredningens förslag utan genomdrev tvåtredjedelsfrigiv-
ning i stället för halvtidsfrigivning för alla utom långtidarna.
Varken sekretariatet eller vi som ingår i utredningen känner till att
vi har fått några som helst direktiv föra att överväga påföljder för brott
mot pliktlagarna och inte heller några andra utpekade brottstyper.
Vad kan då vi i Straffsystemkommittén göra? Jo, vi kan utvidga
möjligheten att man kan dömas till t.ex. samhällstjänst i stället för
fängelse. Det gör vi bl.a. genom att föreslå att kravet på övervakning
skall tas bort. Det har varit den stötesten som har gjort att bl.a. total-
vägrare inte kommit i fråga för samhällstjänst. Totalvägraren vill göra
samhällstjänst bortkopplad från försvaret. Den önskan uppfylls med
vårt förslag. Om totalvägraren inte går med på samhällstjänst återstår,
som för övriga brott, att straffet avtjänas i fängelse.
Även om utskottet talar om att förslag och beslut skall fattas utan
dröjsmål kommer det att ta tid innan den nya lagen om samhällstjänst
träder i kraft. Den 31 oktober 1995 skall vårt stora betänkandet, där
samhällstjänsten är en del, ha lämnat tryckeriet. Därefter skall vi ha en
remissomgång som inte kan hastas igenom, propositionsskrivande och
riksdagsbehandling. Skall vi låta ännu fler av våra unga normalt sköt-
samma pojkar sitta i fängelse medan vi väntar på att den nya lagen om
samhällstjänst skall träda i kraft?
Det är min innerliga önskan att militära myndigheter avhåller sig
från att på nytt kalla in totalvägrare när en lagändring är förestående.
Jag frågar: Ställer försvarsministern och utskottet upp på en sådan
vädjan eller rekommendation?
Prot. 1994/95:40
12 december
Totalförsvarsplikt
15
Prot. 1994/95:40
12 december
Totalförsvarsplikt
16
Herr talman! Jag har inget yrkande, men jag kommer att stödja
Miljöpartiets reservation.
Anf. 12 EVA FLYBORG (fp):
Herr talman! I dag debatterar vi totalförsvarsplikten och lag om
civilt försvar. Förslaget innebär en flexiblare användning av totalför-
svarets personalresurser. Hur många som skall skrivas in till
plikttjänstgöring och hur lång utbildning de skall genomgå skall styras
av behovet av pliktpersonal. Detta kan anses som självklart, men det
har ingalunda varit fallet under tidigare år. Det är utmärkt att vi nu får
en sådan ändring till stånd. Att också samordna all plikt inom både den
civila och militära delen i en totalförsvarsplikt är en nödvändig åtgärd
för effektivitet i planeringen.
I betänkandet föreslås också att kvinnor skall ha rätt att frivilligt
fullgöra värnplikt utan att behöva binda sig för en fortsatt officerskarri-
är. Kvinnor som mönstrat skall också ha rätt att ingå i utbildningreser-
ven. Men detta räcker inte.
Samma grundkrav på deltagande i rikets totala försvar måste ställas
på både kvinnor och män. Vi måste ta ytterligare steg framåt och lik-
ställa flickor med pojkar även inom försvarsmaktens område. Vi måste
som ett litet land tillvarata all den kompetens som vi förfogar över och
inte välja bort halva nationen innan vi ens har prövat dugligheten. Där-
för menar jag att underlaget för värnpliktstjänstgöring skall utökas till
att gälla såväl kvinnor som män.
Med den totalförsvarsplikt som nu föreslås finns också möjligheten
att övergå till en könsneutral tillämpning. Antalet värnpliktiga påverkas
inte eftersom det är krigsorganisationens storlek som styr det årliga
rekryteringsbehovet. Den förändring det skulle innebära är att vi bred-
dar rekryteringsunderlaget och därmed ökar möjligheten till kvalitativa
förbättringar.
Under de snart 20 år som Folkpartiet pläderat för en totalför-
svarsplikt har partiet envist hävdat att denna bör göras könsneutral. Då
skulle man tillgodose de samlade personalbehoven inom civilt och
militärt försvar genom att utgå från hela befolkningen. Det hittillsva-
rande talet om en allmän värnplikt har i själva verket varit en manlig
värnplikt. Vi anser att det skall vara hela folkets försvar och inte halva
folkets.
Förslaget att göra män och kvinnor lika skyldiga att på olika sätt va-
ra med och försvara sitt land är alltså främst kvalitativt. Men det finns
också en jämställdhetsaspekt som är väl värd att anföra.
Kvinnors rätt att försvara sig är något som man sällan talar om. Vi
är mer vana att se kvinnan som ett försvarslöst offer såväl i krig som i
fred. Men som jag ser det är det alla kvinnors rätt att lära sig att försva-
ra sig själva, sina barn och sitt land. Vad är det egentligen för gudomlig
lag som säger att den rätten bara är mannens? Det hela handlar egentli-
gen bara om traditioner och attityder. Där förväntas vi politiker gå före
och utmana systemen så att de utvecklas och förbättras i takt med tiden.
Särskild vikt bör därför läggas vid hur Sverige som nation och
statsmakt ser på sina unga kvinnor och män. Detta synsätt anger, som
jag ser det, tonen för alla i samhället om hur kvinnor och män skall
bemötas, bedömas och behandlas, dvs. vad man duger till. Det är på
detta sätt och på tusen andra sätt som attityder grundas och könsroller
cementeras. Därför är det av yttersta vikt att staten behandlar alla lika.
Herr talman! Jag har i dag inget särskilt yrkande att göra, men jag
vill på detta sätt peka på ett antal argument för ett likställt deltagande
för kvinnor i rikets försvar. Inte minst måste frågan noga utredas inför
1996 års försvarsbeslut. Detta kommer att bidra till en kompetenshöj-
ning inom vårt totalförsvar och samtidigt bidra till den viktiga jäm-
ställdheten i vårt land. Man har sagt: Hela lönen, halva makten och
delat ansvar även i försvaret.
Anf. 13 KARIN WEGESTÅL (s):
Herr talman! Försvarsutskottets betänkande Totalförsvarsplikt be-
handlar den i proposition 1994/95:6 föreslagna lagen om totalför-
svarsplikt. Propositionen bygger på Pliktutredningens förslag som
lämnades till den föregående regeringen i december 1992. Samtliga
riksdagspartier stod bakom detta förslag.
Lagen om totalförsvarsplikt reglerar skyldigheten för hela svenska
folket att stå till försvarets förfogande fr.o.m. 16 års ålder till dess man
fyller 70 år. Lagen är föreslagen att träda i kraft den 1 juli 1995.
Tjänstgöringsskyldigheten, som benämns totalförsvarsplikt, skall
kunna fullgöras som värnplikt, civil plikt eller allmän tjänsteplikt. Hur
många personer som skall skrivas in med plikt och hur lång utbildning
de skall genomgå kommer att styras av behovet av pliktpersonal vid
förhöjd beredskap. Förslaget innebär att möjlighet skapas för flexiblare
användning av totalförsvarets personalresurser.
Alla män som är svenska medborgare föreslås, liksom i dag, vara
skyldiga att mönstra och fullgöra värnplikt med s.k. lång grundutbild-
ning. De skall också kunna direktrekryteras för tjänstgöring i det civila
försvaret.
Betänkandet följer propositionens förslag utom i tre avseenden.
För det första. Propositionen föreslår en begränsning av antalet ci-
vilpliktiga i förhållande till Pliktutredningens förslag. I propositionen
bedöms behovet vara minst 1 500, dvs. samma antal som i dag gör
vapenfri tjänst. Det stämmer inte överens med Pliktutredningens inten-
tioner att det civila försvarets behov av utbildad personal skall ges
större tyngd inom totalförsvaret. Beträffande det civila försvaret är det
viktigaste att det ges en väsentlig kvalitetshöjning genom tillförsel av
yngre personal.
Pliktutredningen har gjort en omfattande kartläggning av behovet
av pliktpersonal som skulle kunna direktrekryteras till det civila försva-
ret. Denna bedömning bör kunna ligga till grund för rekryteringsbeho-
vet utan att man på förhand binder sig för just detta antal. Utskottet
anser därför mot denna bakgrund att riksdagen med anledning av mo-
tionerna Fö4 och Fö6, yrkandena 1 och 2, bör ge regeringen till känna
vad utskottet har anfört om behovet av kvalitetsförstärkning inom vissa
områden av det civila försvaret.
Prot. 1994/95:40
12 december
Totalförsvarsplikt
2 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 40
Prot. 1994/95:40
12 december
Totalförsvarsplikt
18
För det andra. Propositionen föreslår att den kortaste utbildningsti-
den för totalförsvarspliktiga inom det militära försvaret skall vara 220
dagar. Detta avviker från en annan viktig princip i Pliktutredningens
förslag, nämligen att utbildningsmålet skall bestämma utbildningens
längd och att ingen, varken inom det militära eller det civila försvaret,
skall utbildas längre än nödvändigt med hänsyn till detta mål.
I motionen Fö4 anses att då propositionen ställer sig bakom dessa
värderingar bör lagen om totalförsvarsplikt inte ange en kortare tid för
grundutbildning av värnpliktiga och att lagförslaget bör omformuleras i
enlighet härmed.
Utskottet anser att grundutbildningen skall syfta till att ge de total-
försvarspliktiga sådana grundläggande färdigheter att de kan fullgöra
sina krigsuppgifter i förband och i organisationer där de tjänstgör.
Utbildningens teoretiska och praktiska innehåll skall styras av detta
mål, vilket framgår av både Pliktutredningen och propositionen. Härav
följer att ingen skall ges längre utbildning än vad som behövs med
hänsyn till uppgiften.
Utskottet föreslår därför med bifall till motionerna Fö4, yrkande 2,
och Fö6, yrkande 8, att riksdagen antar lagförslaget i denna del med
den förordade ändringen.
Den tredje ändringen som utskottet förslår i förhållande till propo-
sitionen består i att kvinnor i enlighet med Pliktutredningens förslag
skall kunna välja att frivilligt ingå i utbildningsreserven.
Under 1980-talet öppnades alla militära yrken för kvinnor. Förut-
sättningen för att kvinnor skall kunna genomgå grundutbildning inom
det militära försvaret har dock hittills varit att de vid uttagningen har
bedömts lämpliga till befäl. En särskild lag kommer att ersätta lagen
om militär grundutbildning för kvinnor. Där föreslås att de kvinnor som
så vill skall få möjlighet att fullgöra värnplikt och civil plikt med längre
grundutbildning.
Kvinnors antagning till grundutbildning föreslås ske efter ansökan
om en särskild antagningsprövning som motsvarar mönstring. Kvinnor-
nas antagningsförhållanden kommer att behandlas i en särskild lag på
grund av att deras ansökan är frivillig till skillnad från männens. Om
kvinnan samtycker till inskrivning skall hon skrivas in för värnplikt
eller sådan civil plikt där grundutbildningen överstiger 60 dagar. Däref-
ter omfattas hon av samma bestämmelser som en man då gör, med stöd
av lagen om totalförsvarsplikt som har skrivits in för motsvarande
utbildning.
Ansvaret för de totalförsvarspliktigas mönstring har det nyligen in-
rättade Totalförsvarets pliktverk, vars utredning om de totalför-
svarspliktigas förutsättningar skall ligga till grund för uttagning till det
militära eller civila försvaret. Den skall säkerställa att ingen åläggs
uppgifter utöver sin förmåga, och ingen skall kallas till mönstring som
uppenbart saknar förmåga att fullgöra såväl värnplikt som civilplikt.
De nuvarande möjligheterna att befrias från tjänstgöring kommer att
finnas kvar. Efter mönstring eller antagningsprövning skrivs den prö-
vade in i totalförsvarets pliktverk och placeras på grundval av resultatet
i en befattningsgrupp. Hänsyn skall härvid tas till den enskildes önske-
mål. De som tas ut till utbildning skall vid utbildningstillfället få be-
sked om vilken befattning som utbildningen syftar till samt var och när
utbildningen skall äga rum. Bara så många totalförsvarspliktiga som
behövs för krigsorganisationen och för den fredstida beredskapen skall
tas ut till utbildning. Resten placeras i utbildningsreserven, som är
gemensam för det militära och det civila försvaret.
Utbildningsreserven kan bara tas i anspråk efter beslut av regering-
en om det med hänsyn till Sveriges försvarsberedskap behövs. Bara de
i utbildningsreserven som är yngre än 30 år kan komma i fråga för
utbildning. Vid normala förhållanden gäller att bara den som inkallats
före det år som vederbörande fyller 24 år är skyldig att fullgöra
grundutbildning.
Personer som placerats i utbildningsreserven kan vid behov rekryte-
ras till utbildning inom det civila försvaret, men bara om utbildningen
är kortare än 60 dagar.
Som redan har nämnts anser utskottet, till skillnad från vad som fö-
reslås i propositionen, att även kvinnor skall kunna ingå i utbildnings-
reserven, om de så önskar. Detta föranleder motsvarande lagändring.
Motiveringen härtill är lika behandling av män och kvinnor och att de
kvinnor som ansetts lämpliga för olika uppgifter inom totalförsvaret,
men som inte har kunnat beredas plats, är en viktig resurs som skall tas
till vara.
Den vapenfria tjänsten föreslås inte längre regleras som ett undan-
tag från värnpliktstjänstgöring utan som ett av flera tjänstgöringsalter-
nativ inom ramen för totalförsvaret. Ansökningsförfarandet har redan
tidigare förenklats, och nu anpassas lagen om vapenfri tjänst till den
nya lagstiftningen fr.o.m. den 1 januari 1995 genom att lägsta antal
tjänstgöringsdagar inte längre lagregleras för vapenfria tjänstepliktiga.
Vapenfria kommer därmed att kunna tas ut till befattningar inom det
civila försvaret där utbildningstiden är kortare än 220 dagar. I de fall
tjänstgöring har påbörjats före den 1 januari 1995 kan utbildningstiden
förkortas om den tjänstgöringsskyldige så önskar.
I flera motioner tas frågan om straffpåföljd vid totalvägran upp. Ut-
skottet konstaterar att propositionen inte innehåller några förslag om ett
nytt påföljdssystem vid totalvägran. Man vill avvakta den översyn av
straffrättsliga system som pågår inom Straffsystemkommittén.
Utskottet anser att den pågående utredningen bör slutföras, och man
förutsätter att regeringen snarast därefter återkommer till riksdagen
avseende påföljder vid brott mot pliktlagarna.
Detta har redan varit uppe till diskussion. Jag vill gärna påpeka att
utskottet följer frågan. Vi förväntar oss att vi skall få ett besked så snart
som möjligt. Samtidigt är det så att de vapenfria - de som inte vill göra
tjänst med vapen - i dag har så stora möjligheter att få en tjänst som
passar dem. Situationen är därför en helt annan än vad den tidigare har
varit. De som kan ställas inför rätta på grund av vägran är de som inte
vill delta på något sätt, inte delta vid bränder, inte hjälpa nödställda
osv. Det är dessa vapenfria som vi talar om när det gäller totalvägran.
Därför anser utskottet att riksdagen inte bör bifalla motionerna Föl, (s),
Fö2, (c), yrkande 2, och Fö3, (s), yrkande 2.
Prot. 1994/95:40
12 december
Totalförsvarsplikt
19
|
Prot. 1994/95:40 12 december |
Utskottet utgår vidare från att till dess att riksdagen har tagit ställ- |
brott mot pliktlagstiftningen behandlas i enlighet med gällande lag.
|
Totalförsvarsplikt |
Riksdagen bör därför också avslå motionerna Fö2, (c), yrkande 1, Fö3, Herr talman! Lagen om totalförsvarsplikt är en viktig lag som un- Utskottets betänkande följer i stort sett Pliktutredningens förslag Herr talman! Jag yrkar härmed bifall till hemställan i betänkandet Anf. 14 ANNIKA NORDGREN (mp) replik: Herr talman! Karin Wegestål anförde att de nuvarande möjligheter- Tillåt mig också att notera att vi inte har hört någon från försvarsut- Anf. 15 KARIN WEGESTÅL (s) replik: Herr talman! För det första väntar vi på en sittande utredning. Det För det andra: Att man i dag döms till fängelse vid totalvägran be- Anf. 16 SIGRID BOLKÉUS (s) replik: Herr talman! Jag har redan talat om att Straffsystemkommittén öpp- Som jag fattar det skall regeringen nu överväga en särbehandling av Det finns stora möjligheter för totalvägrarna, sade Karin Wegestål. Det står i FN:s konvention om mänskliga rättigheter att den vapen- |
20
Jag vill i alla fall ställa frågan till Karin Wegestål: Skall vi låta ännu
fler av våra unga normalt skötsamma pojkar sitta i fängelse medan vi
väntar på att den nya lagen om samhällstjänst skall träda i kraft?
Anf. 17 KARIN WEGESTÅL (s) replik:
Herr talman! Förslaget till lagändring diskuterades ganska genom-
gående i Pliktutredningen. Åsikten där var att om det fanns någon möj-
lighet att i lagrummet använda sig av samhällsplikt var i alla fall Plikt-
utredningen positiv till detta. Men jag tycker inte att vi kan föregripa
detta. Det måste bli en behandling när det föreligger ett förslag till ny
lagstiftning.
Anf. 18 SIGRID BOLKÉUS (s) replik:
Herr talman! Det har ju tagit sorgligt lång tid. Visst kan vi föregri-
pa. Jag kan inte förstå varför man inom försvaret inte kan visa tålamod
med dessa totalvägrare när man har ett sådant tålamod med dem som
vägrar att lämna in sina vapen. Det fattas t.ex. 2 000 M 40. Det är re-
servofficerare och yrkesofficerare som vägrar att lyda order. De har
haft två år på sig. Det var Bengt Gustafsson som gav den ordern - det
var ingen rekommendation. Varför kan man då inte ha samma tålamod
med de totalvägrande unga grabbarna som man har med dessa äldre
män som förväntas kunna lyda order? Jag ser inga rimliga proportioner
i detta.
Anf. 19 HENRIK LANDERHOLM (m):
Herr talman! Det är inte utan att man känner sig litet högtidlig i dag
den 12 december 1994. Det är en stor dag då vi skall göra ett viktigt
principiellt ställningstagande. Jag skulle t.o.m. vilja säga att detta är en
milstolpe i försvarets och personalrekryteringens historia.
Den svenska värnplikten har en lång historia, från medeltidens
truppmassor som togs ur den svenska befolkningen, som gick man ur
huse för att försvara sin hembygd ända fram till 1901 års beslut om
indelningsverkets avskaffande.
Under detta århundrade - från 1901 och framåt - har värnplikten
haft olika utformning. Det har förts många diskussioner om hur många
som skulle tas ut och hur lång tid de skulle tjänstgöra. Efter 1925 års
försvarsbeslut handlade det om huruvida alla skulle genomgå vinter-
utbildning eller inte. Kategoriklyvningen under den tidsperioden var ett
annat kärt debattämne.
Under beredskapsåren kom värnplikten att bli en del av den svenska
folksjälen. Värnpliktens betydelse för den folkliga förankringen fram-
stod efter den tiden som klar för alla.
Vi bör också komma ihåg att för väldigt många människor är för-
svarspolitiken ibland - tyvärr - väldigt mycket en fråga om just värn-
plikten.
Men värnplikten är ingen princip som kan förbli oförändrad århund-
raden igenom. Till skillnad från Napoleonkrigen då värnplikten började
tillämpas räknar det moderna kriget inte främst antalet mannar utan
Prot. 1994/95:40
12 december
Totalförsvarsplikt
21
Prot. 1994/95:40
12 december
Totalförsvarsplikt
22
kvaliteten och kompetensen när det gäller att hantera olika vapensys-
tem. Det är detta som styr den moderna tillämpningen av värnplikten.
Sverige är ett stort land och måste därför har tämligen många men
framför allt skickliga soldater.
År 1991 tillsatte den dåvarande regeringen en utredning som flera
härvarande ledamöter satt med i. Den blev färdig vid nyåret 1992.
Den viktigaste uppgiften för den utredningen var att definiera beho-
vet av pliktpersonal och annan typ av personal i vårt totalförsvar. Vi
utvärderade varje funktion för att se vilken typ av personalrekrytering
som behövdes. Vi undersökte om frivillig rekrytering var möjlig, vi
utvärderade yrkesrekrytering och pliktrekrytering. Vi kom dels med
förslag, dels med litet lösare bedömningar av hur man skulle kunna
tillämpa pliktsystemet.
Resultatet blev i stort sett det som nu ligger på riksdagens bord, ett
förslag till lag om totalförsvarsplikt som är en sammanslagning, precis
som tidigare talare har framhållit, av en mängd äldre lagar kombinerad
med delvis nya principer.
Syftet är att pliktrekrytera personal till vårt totalförsvar. Den bred-
dar grundutbildningen för det traditionella militära försvaret till att
också gälla de civila delarna i mån av behov. Avvägningen, dvs. vilket
antal som skall tas ut till plikttjänstgöring i fred, görs i samband med
varje försvarsbeslut. Jag vill ändå framhålla - det var långa diskussio-
ner om det i utredningen - att grundanledningen till att vi har valt en så
pass hård pålaga på befolkningen som plikttjänstgöringen ändå utgör är
det militära försvarets behov av många soldater.
Till skillnad från tidigare utbildar vi inte alla vapenföra män. Det
var en grundprincip i den gamla värnpliktslagen. I utskottets betänkan-
de fastslås att behovet i krigsorganisationen, alltså oavsett om det är
den militära eller den civila krigsorganisationen, skall vara styrande för
vilket antal som tas ut till grundutbildning, utbildas och krigsplaceras.
Övriga lämpliga förs till en utbildningsreserv. Jag tycker att det är en
bra förändring. Ibland kan värnpliktsdebatten ge intryck av att försvaret
är till för att utbilda soldater. Utskottets lagförslag klargör enligt min
uppfattning det faktum att vi skall utbilda det antal soldater och andra
pliktiga för att fullgöra viktiga samhällsfunktioner som behövs för att
försvara landet militärt eller civilt.
Herr talman! Till slut vill jag säga några ord om enighet. Frågan har
stötts och blötts i en utredning. Jag vill passa på att skänka en tanke åt
Roland Brännström, som på ett mycket förnämligt sätt ledde utredning-
en i mål. Frågan har blötts i departement och i en försvarsberedning för
att slutligen hamna i en ganska långvarig beredningsprocess i för-
svarsutskottet.
Frågan om medborgarnas skyldigheter gentemot det gemensamma
kräver enligt min uppfattning samsyn och samstämmighet. Plikten i
fred genom en grundutbildning eller i krig är ett av de kraftigaste
tvångsmedel som samhället förfogar över. Därför är det en oerhörd
styrka för det svenska försvaret att utskottets förslag är enhälligt. Just
det allvarliga med tvångsmedlen gör att vi måste ha ett sanktionssystem
som upprätthåller dem. Land skall med lag byggas. Vi i utskottet är
eniga om att lagarna skall tillämpas. Precis som Karin Wegestål påpe-
kade är det en diskussionsfråga vilken typ av sanktioner och påföljder
som skall finnas, en fråga som är under beredning just nu. Förhopp-
ningsvis kommer man fram till en lösning där. Jag vill bestämt vända
mig mot att man inte skall tillämpa de lagar som finns.
Min uppfattning är att år 1994 i försvarshistorien kommer att bli ett
lika viktigt år som år 1901. Det beslut som kammaren kommer att fatta
är ett lika viktigt beslut som beslutet 1901. Vi får en modern krigslag-
stiftning där rätt mängd, rätt kompetens och rätt plats är de styrande
slagorden - om jag får uttrycka det så.
Jag yrkar på utskottets vägnar bifall till föreliggande förslag.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 14 december.)
Föredrogs
Försvarsutskottets betänkande 1994/95 :FöU2
Lag om civilt försvar (prop. 1994/95:7)
Anf. 20 ANDERS SVÄRD (c):
Herr talman! I lag om civilt försvar föreskrivs att staten skall betala
ersättning till kommunerna för deras beredskapsförberedelser med
utgångspunkt i varje kommuns utsatthet och risker i krig. För lands-
tingens vidkommande föreslås att ersättning skall utgå för sådan ut-
bildning som utgör ett led i beredskapsförberedelserna, dvs. samma
ersättningssystem som för närvarande. Men de kyrkliga kommunerna
ställs utanför varje form av ersättning, vilket innebär att hänsyn inte tas
till CFR-utredningens förslag i detta avseende. Utredningen föreslog i
sitt förslag till lag om civilt försvar att staten skulle betala ersättning
också till den kyrkliga kommunen med hälften av kostnaderna för be-
redskapsförberedelser, utbildning och övning i den mån kostnaden var
skälig. Ersättning skulle utgå till såväl de lokala kyrkliga kommunera
som stiften.
Enligt lagförslagets andra stycke blir, till skillnad från dagens för-
hållanden, de lokala kyrkokommunerna skyldiga att bedriva verksam-
het för invånare från andra kyrkliga kommuner och för utlänningar som
söker skydd i Sverige på samma sätt som gäller för dem som bor i den
egna kyrkliga kommunen.
Det här åläggandet kommer i första hand ställa väsentligt ökade
krav på planeringen av begravningsverksamheten, särskilt som ansvar
på det området också omfattar såväl andra kristna samfunds som icke-
kristna trossamfunds medlemmar. I sammanhanget förtjänar att påpekas
det förhållandet att det i dag finns ca 1 miljon människor i Sverige som
tillhör andra trossamfund än Svenska kyrkan, av vilka ca 150 000 är
muslimer som utifrån sin religiösa hållning och tradition kommer att
ställa alldeles särskilda krav på begravningsverksamheten och dennas
Prot. 1994/95:40
12 december
Totalförsvarsplikt
Lag om civilt försvar
23
|
Prot. 1994/95:40 12 december |
praktiska hantering. Svenska kyrkan förväntas också ta ett särskilt an- |
krigssituation.
|
Lag om civilt försvar |
Inte minst med hänsyn till den förändrade ekonomiska situation som Jag kan, herr talman, inte säga hur mycket pengar det hela kan Jag yrkar därför bifall till reservation 1 och i övrigt bifall till utskot- Anf. 21 ANNIKA NORDGREN (mp): Herr talman! I propositionens förslag till lag i 9 kap. 2 § heter det som är svensk medborgare och pålitlig ur säkerhetssynpunkt.” Detta innnebär att man måste bedöma berörda befattningshavares Jag anser att riksdagen i avvaktan på detta förslag bör avslå rege- Herr talman! Jag yrkar bifall till Miljöpartiets reservation. Anf. 22 ÅKE CARNERÖ (kds): Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 1 och i övrigt till ut- Det moderna kriget är totalt och drabbar därför hela samhället. För Det samhälle som skall skyddas, dvs. fredssamhället, är därför själ- |
sammansättning och beredskap att en angripares förluster och andra
uppoffringar i samband med försök att utnyttja vårt land inte ter sig
rimliga i förhållande till fördelarna.
För att vi skall ha en god beredskap att möta hot av olika slag måste
en mängd verksamheter kunna fungera såväl i kriser som i krig. Förbe-
redelserna på civil sida blir lika viktiga som på militär sida. Bered-
skapsfrågorna är en angelägenhet för hela samhället, vilket innebär att
såväl statliga myndigheter, kommuner, landsting och kyrkliga kommu-
ner som organisationer, företag och enskilda skall samverka mot en
gemensam hotbild både i fredstid och under krigsförhållanden.
I samband med försvarsbeslutet 1992 fastställdes uppgifterna för
den civila delen av totalförsvaret. Dessa är att värna civilbefolkningen
mot verkningar av krigshandlingar under kriser och krig, att trygga en
livsnödvändig försörjning, att under kriser och i krig stödja försvar-
smakten samt att för fullföljandet av dessa uppgifter under kriser och i
krig upprätthålla de viktigaste samhällsfunktionerna.
Den nuvarande lagstifningen om civilförsvaret härrör från 1944 års
civilförsvarslag. Det regelbruk som finns numera är svåröverskådligt.
Därför har det blivit angeläget att sammanföra de olika lagar som finns.
Synen på samhällets beredskapsåtgärder har genomgått förändringar.
Principen att den som har ansvaret för en verksamhet i fred skall behål-
la detta ansvar under krig, den s.k. ansvarsprincipen, har accepterats,
och kommunerna har tilldelats en viktig roll när det gäller det civila
försvaret på lokal nivå.
Herr talman! I den föreslagna lagen om civilt försvar fastläggs
kommunernas, landstingens och de kyrkliga kommunernas ansvar för
de beredskapsförberedelser som behövs för deras respektive verksam-
het under höjd beredskap. Detta innebär att kommunstyrelse, lands-
tingsstyrelse och kyrkoråd skall ansvara för att beredskapsförberedel-
serna får en enhetlig inriktning och genomförs på ett ändamålsenligt
sätt. I lagförslaget betonas vikten av samverkan mellan berörda myn-
digheter, kommuner och landsting samt kyrkliga kommuner. Den kyrk-
liga kommunen skall även samverka med övriga trossamfund, såväl
kristna som icke-kristna, som finns på lokal nivå.
Herr talman! Enligt lagförslaget skall kommunerna få ersättning av
staten för sina beredskapsåtgärder. Ersättningen skall bestämmas med
utgångspunkt i varje kommuns utsatthet och risker i krig. Landstingen
skall få ersättning för utbildning som är ett led i beredskapsförberedel-
serna. Vi kristdemokrater finner det dock anmärkningsvärt att de kyrk-
liga kommunerna inte föreslås få ersättning. Principen lika för alla bör
här råda, varför vi ställer oss bakom och yrkar bifall till reservation 1.1
lagförslaget betonas att varje kyrklig kommun är skyldig att bedriva
verksamhet för invånare från andra kyrkliga kommuner och för utlän-
ningar som söker skydd i Sverige, på samma sätt som gäller för dem
som bor inom den egna kyrkliga kommunen.
Herr talman! I motion Fö9 har Kristdemokraterna lyft fram hur vik-
tigt det är att samhällets förmåga att möta störningar under kriser och i
krig upplevs som en angelägenhet för oss alla och att medvetenheten
om dessa frågor sprids. Hemskyddet, som nu blir lagreglerat, skall vara
Prot. 1994/95:40
12 december
Lag om civilt försvar
25
Prot. 1994/95:40
12 december
Lag om civilt försvar
26
en beredskapsorganisation som skall fungera som en informationslänk
mellan de kommunala myndigheterna och befolkningen. Det skall även
verka för att skydda, rädda och hjälpa befolkningen i samband med
stridshandlingar och verka för att trygga en sådan försörjning som är
nödvändig för befolkningens överlevnad.
Respekten för människovärdet ålägger oss att i allt samarbete se på
den enskilda människan och skapa sådana regler att riskerna för
kränkningar av människovärdet förhindras. Den kommunala äldre- och
handikappomsorgen kommer att utsättas för stora påfrestningar i ett
kris- och krigsläge. Antalet äldre ökar i vårt land och allt fler får hem-
tjänst, och eftersom hemtjänsten i ett krisläge kan behöva avlasta akut-
sjukvården innebär detta stora krav på hemtjänstpersonalen.
Hemskyddet blir här en viktig och användbar organisation - särskilt
i storstädernas innerområden, där många gamla lever anonymt med
inga eller få kontakter med närboende. I samarbete med Socialtjänsten
kan hemskyddet bli en värdefull resurs i arbetet med att planera för
omhändertagande av äldre och handikappade.
Genom att kommunerna nu får en sammanhållande roll i bered-
skapsföreberedelserna och skall ta initiativ till samråd som krävs med
andra myndigheter är grunden lagd för en god planering av Socialtjäns-
tens åtaganden.
Herr talman! För att de statliga myndigheterna skall kunna få en så
heltäckande sammanställning som möjligt av beredskapsläget i kom-
munerna är det nödvändigt att systematisera de samlade redovisningar-
na. Staten behöver också få veta vilket stöd kommunerna önskar vad
gäller utbildning och materialutveckling. I Kristdemokraternas motion
framhålls därför att länsstyrelsernas roll som stödresurs måste upp-
märksammas. Även när det gäller skyddsrumsbyggandet är länsstyrel-
sernas medverkan av stor betydelse. De har en bättre överblick över
planeringsunderlaget och större möjligheter att bedöma skyddsbehoven
ur ett regionalt perspektiv än vad den enskilda kommunen har. Både
större och mindre kommuner kan alltså behöva hjälp med planering.
Försvarsutskottet har aktualiserat frågan genom en särskild rapport
rörande problem inom den kommunala beredskapen. De förändringar
som nu planeras kommer att medföra omställningar såväl i länsstyrel-
sernas arbetssätt som i personalens kompetens. Bättre metoder för
uppföljning betonas.
Utskottet menar att länsstyrelserna självklart måste ha för ändamålet
anpassade resurser till sitt förfogande och har erfarit att regeringen
kommer att beakta dessa synpunkter i kommande föreskrifter. De syn-
punkter som finns i Kristdemokraternas motion kommer därmed i allt
väsentligt att bli tillgodosedda.
Herr talman! Kristdemokraterna anser att Sverige skall upprätthålla
ett effektivt totalförsvar. Detta innebär för oss att det civila försvaret
måste ha tillräckliga resurser för att kunna garantera befolkningen ett
gott skydd mot effekterna av aktuella hotbilder. Den nya lagen förank-
rar det civila försvaret nära medborgarna och blir ett viktigt instrument
i arbetet med att förbereda oss alla på de stora påfrestningar och för-
ändringar som vi kan ställas inför i ett kris- eller krigsläge.
Jag yrkar därför bifall till reservation 1 och till hemställan i utskot-
tets betänkande.
Anf. 23 ARNE ANDERSSON (m):
Herr talman! I stället för att hålla ett litet längre anförande tänker
jag på grund av en synnerligen besvärande snuva begränsa mig till ett
yrkande och helt kort till ett par synpunkter.
Jag yrkar alltså bifall till utskottets hemställan i betänkandet på
samtliga punkter.
Det civila samhällets möjligheter att upprätthålla alla sina funktio-
ner i händelse av krig är av avgörande betydelse såväl för det civila
samhällets möjligheter att fungera som för, och icke minst, det militära
försvarets möjligheter att fullgöra sina uppgifter.
Att det civila samhället har möjligheter att fungera, och då under
sämre betingelser än eljest, är vad som krävs. Detta kräver en särskild
lagstiftning. Det är en sådan vi nu tar ställning till när det gäller den
förnyade lagen.
När vi nu antar en ny lag om civilt försvar handlar det om regler för
kommunernas, landstingens och kyrkans ansvar inom det civila försva-
ret.
Vi har hört av Anders Svärd att det kan föreligga meningsskiljak-
tigheter i fråga om ersättningen avseende de här nya uppgifterna. Här-
vidlag säger utskottet att kommunerna får ersättning för det som över-
förs från staten till kommunerna, nämligen avseende beredskapsplan-
läggningen. Någon motsvarande överföring av uppgift till kyrkan och
landstingskommunerna har inte gjorts. Vi tar oss t.o.m. friheten att säga
att de uppgifterna är av mindre omfattning och för den skull kanske inte
i detta fall berättigade. Detta ansluter jag mig till. Men därmed är det
inte sagt att det är en oberättigad synpunkt som framförs i motionen. I
utskottet har man emellertid inte varit beredd att ställa sig bakom detta.
Med dessa ord, herr talman, yrkar jag ännu en gång bifall till utskot-
tets hemställan.
Anf. 24 ANDERS SVÄRD (c) replik:
Herr talman! Tveklöst kommer Svenska kyrkan genom det här be-
slutet att få nya och vidgade uppgifter. Det är alldeles klart.
I ett annat betänkande som vi har behandlat tidigare i dag, nämligen
KU15, slås fast att Svenska kyrkans församlingar inte får döpa, konfir-
mera eller hålla begravningsgudstjänst utan att ta ut avgift när det gäller
andra än församlingsmedlemmar.
I detta betänkande tvingas samma kyrkliga kommuner att utan er-
sättning ta ett ansvar utanför det egna ordinarie kompetensområdet. Jag
tycker att det är en betydande inkonsekvens i fråga om dessa två bety-
dande beslut som kommer att fattas på onsdag.
Anf. 25 BRITT BOHLIN (s):
Herr talman! Jag skall fatta mig mycket kort, även om detta lilla
betänkande kunde förtjäna långa litanior från denna talarstol.
Prot. 1994/95:40
12 december
Lag om civilt försvar
27
|
Prot. 1994/95:40 12 december |
Den lag om civilt försvar som riksdagen i övermorgon skall fatta |
formverket för hur vi värnar civilbefolkningens liv. Det är egentligen
|
Lag om civilt försvar |
det som är det viktiga med denna lilla lag. Vidare handlar det om hur samhällets robusthet kan öka just av När vi pratar om den lagen och om vilken betydelse den egentligen Den här lagen ger oss egentligen verktygen och möjligheterna att Sedan skulle jag något vilja kommentera de två reservationerna. Herr talman! Nog är det så, Anders Svärd, att kommunerna har vä- Att jämföra med kyrkans nya uppgifter tycker jag inte är riktigt rätt. När det sedan gäller Miljöpartiets reservation vill jag bara säga att Jag yrkar således avslag på de två reservationer som finns här samt Anf. 26 ANNIKA NORDGREN (mp) replik: Herr talman! Jag konstaterar att frågan om en lagreglering av säker- |
|
28 |
driva igenom detta när det inte finns någonting konkret att peka på? |
Om jag vore ansvarig för personaltillsättningar, anställningsinter-
vjuer osv. skulle jag vilja ha något att luta mig emot när jag skall be-
döma en person från säkerhetssynpunkt.
Anf. 27 BRITT BOHLIN (s) replik:
Herr talman! Medan vi avvaktar nya förslag och kanske bättre un-
derbyggda former för hanteringen av säkerhetsfrågorna kan vi inte leva
i ett laglöst land. Vi har helt enkelt valt att fram till den dag då vi har
ett underlag på bordet använda oss av det lagutrymme och de regelverk
som finns i dag och som vi arbetat med väldigt länge när det gäller
statens ansvar för exakt samma uppgifter. Därför har det varit och är
naturligt att om uppgiften flyttas, följer också säkerhetsskyddet med på
exakt samma sätt. Denna hantering har varit naturlig för oss.
Vad som händer i framtiden får vi avvakta. Det återstår att se om
det blir förändringar i säkerhetsskyddet eller om det är det nuvarande
säkerhetsskyddet som skall fortsätta att gälla.
Anf. 28 ANDERS SVÄRD (c):
Herr talman! Britt Bohlin säger att lagstiftningen innebär att kom-
munerna åläggs väsentligt större och mer omfattande uppgifter, om
man jämför med de som åläggs kyrkans församlingar. Jag har inte tagit
upp den frågan. Självfallet är det mycket mer omfattande. Vad jag har
hävdat är att principen om ersättning borde vara densamma för alla
kommuntyper som åläggs nya arbetsuppgifter.
Jag hänvisar än en gång, herr talman, till det beslut som vi kommer
att fatta i anledning av KU:s betänkande nr 15 gällande kyrkans för-
samlingars möjligheter att utföra tjänster utanför deras kompetensom-
råde. Som jag tidigare sade råder det en betydande inkonsekvens i de
två betänkandena.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 14 december.)
Föredrogs
Socialförsäkringsutskottets betänkande 1994/95:SfU6
Förändringar i finansieringen av det allmänna pensionssystemet (prop.
1994/95:41)
Anf. 29 ULLA HOFFMANN (v):
Herr talman! Genom att ge sken av att ATP-systemet står inför
omedelbar konkurs antogs här i riksdagen sent i våras en principuppgö-
relse om ett nytt pensionssystem, som inte bara kraftigt försämrar pen-
sionerna utan också innebär ett ideologiskt systemskifte. Vi går från ett
stort offentligt sparande till ett privat sparande i ett premiereservsys-
tem. Vi går från ett förmånsbaserat system till ett avgiftsbaserat system.
Prot. 1994/95:40
12 december
Lag om civilt försvar
Förändringar i
finansieringen av det
allmänna pensions-
systemet
29
|
Prot. 1994/95:40 12 december |
Vi går från ett helt arbetsgivaravgifts- och skattefinansierat system till |
I dag finansieras ålderspensionen med arbetsgivaravgifter, AP-
|
Förändringar i |
fondernas avkastning och skattemedel. Genom den uppgörelse som Genom egenavgifter försvagas den kollektiva tanken, det samhälls- När förslaget om egenavgifter blev känt ledde det till en kraftig de- Egenavgiften kommer att göras avdragsgill, vilket innebär att den Att synliggöra kostnaderna för arbetstagaren hade kunnat genomfö- Den egenavgift på 1 procent som nu föreslås för att finansiera det |
|
30 |
taren till pensionssystemet togs ut över tak skulle det inbringa ca 500 |
miljoner kronor. Om även egenavgifterna i sjukförsäkringssystemet
togs ut över tak skulle det inbringa strax under 1 miljard. Jag är förvå-
nad över att biträdande socialministern anser sig ha råd att avvara dessa
1,5 miljarder kronor.
Av 18,5 % i ålderspensionsavgift kommer 16,5 % att användas till
fördelningssystemet, dvs. de skall betala dagens utgående pensioner.
De återstående 2 procentenheterna kommer att avsättas i en s.k.
premiereserv. Pensionen kommer därmed att till en del bli avhängig
olika kapitalförvaltares skicklighet och den enskilda individens
kännedom om kapitalmarknaden. Ju skickligare placering, desto högre
avkastning och därmed högre pension.
Efter det att riksdagen antagit riktlinjerna till nytt pensionssystem
jublade finansmarknaden. De nya premiereservfondernas kapital, som
fullt utbyggda kommer att uppgå till 1 700 miljarder kronor, ses som en
väldig kapitalinjektion på marknaden.
AP-fonderna kom till för att utgöra en buffert, dels vad gäller spa-
randet, dels för att förhindra alltför snabba svängningar i avgiftsuttaget
och pensionsutbetalningarna. Fonderna ökade kraftigt det offentliga
sparandet, vilket haft stor betydelse för 60- och 70-talens samhälls- och
bostadsbyggande. Uppbyggnaden av stora kapitalfonder hos privata
fondförvaltare innebär att samhället förlorar möjligheten att använda
kapitalet för nationens bästa. Staten kommer dessutom att tvingas låna
pengar till ockerräntor hos privata kapitalinstitut som därigenom kan
utöva påtryckningar på staten. Därmed blir demokratin lidande, och det
blir marknaden som styr.
AP-fonderna är av stort och viktigt ideologiskt intresse. Omvand-
lingen av sparandet i AP-fonderna till ett sparande i ett premiereserv-
system är ideologiskt. Starka privata kapitalintressen får styra. Vi skall
inte glömma bort att utländska pensionsfonder bidrog till spekulatio-
nerna mot kronan.
Av de skäl som jag här har anfört reserverade sig Vänsterpartiet i
Pensionsarbetsgruppen mot införandet av en premiereserv av den typ
som Pensionsarbetsgruppen föreslog. Vi reserverar oss fortfarande mot
en premiereserv.
I proposition 1994/95:41 om förändringar i finansieringen av det
allmänna pensionssystemet föreslår statsrådet en interimistisk förvalt-
ning av den s.k. premiereserven. Den interimistiska förvaltningen inne-
bär att antingen Riksgälden eller AP-fonderna får stå för den. Avkast-
ningen skall vara marknadsmässig och ”poolas”. Detta förslag innebär
ett fortsatt offentligt sparande och därmed minskad spekulation. Av-
kastningen blir inte beroende av den enskildes skicklighet och intresse
för kapitalmarknaden.
Förslaget till nytt pensionssystem som antogs i våras håller nu på att
bearbetas i en särskild genomförandegrupp som arbetar under största
sekretess. Riksdagen har ingen insyn i arbetet och därför inte heller
möjlighet att påverka. Vi har nu en ny majoritet i riksdagen, vilket
innebär att de parlamentariska förhållandena är förändrade. Jag menar
inte att det löfte som de fem partierna givit varandra om att vårda över-
enskommelsen skall brytas. Däremot borde man se över innehållet i
Prot. 1994/95:40
12 december
Förändringar i
finansieringen av det
allmänna pensions-
systemet
31
|
Prot. 1994/95:40 12 december |
överenskommelsen och se vad som kan göras åt detta. Att låta den |
även framgent innebär inte något brott mot överenskommelsen om ett
|
Förändringar i |
premiereservsystem, utan bara att det blir ett annat innehåll i premiere- I vår motion med anledning av det nya pensionssystemet anger vi Herr talman! Jag yrkar bifalll till Vänsterpartiets motion beträffande Anf. 30 RAGNHILD POHANKA (mp): Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 1, mom. 1, och stöder Det är inte läge att här föra en allmän pensionsdebatt, då pensions- En studerande mammas föräldrapenning jämfört med en högin- Tidigare har ju folkpensionen varit en rättighet för alla, även vid En visserligen knaper men dock regelbunden bastrygghet övergår Jag vänder mig också starkt emot att det skall krävas 40 års tjänst- Men detta ärende behandlar i första hand finansieringen av pen- |
|
32 |
ensamma räcka till fem års pensionsutbetalningar. |
Eftersom ATP anses vara för dyrt skall det föreslagna systemet bli
billigare för staten, och det betyder att det drabbar några. Det har tidi-
gare varit en solidarisk och fördelningspolitiskt någorlunda rättvis
finansiering.
Miljöpartiet vänder sig med skärpa mot egenavgifter både i sjukför-
säkringen och inom pensionssystemet. Vi vill ha ett solidariskt och
skattefinansierat pensionssystem, med avgifter även på inkomster över
förmånstaket 7,5 basbelopp.
Vi vänder oss också emot premiereservsystemet, där 2 % av hela
svenska folket skall placeras. Hela folket kommer att delta i ett jätte-
stort Bingolotto, eller aktielotto kanske passar bättre. Pengarna un-
dandras från att användas inom det allmänna pensionssystemet.
Jag har som sagt redan yrkat bifall till reservation nr 1.
Anf. 31 LENNART KLOCKARE (s):
Herr talman! Riksdagen beslöt den 8 juni 1994 att godkänna förslag
till en genomgripande reformering av det allmänna ålderspensionssys-
temet. I propositionen som låg till grund för det här förslaget angavs
riktlinjer för en reformering av nuvarande system och förslag till hur ett
reformerat system för allmän ålderspension och övergång till detta
skulle utformas.
Propositionen baserades på de förslag som Pensionsarbetsgruppen
lämnat i sitt betänkande, Reformerat pensionssystem (SOU 1994:20).
Pensionsarbetsgruppens förslag var resultatet av en överenskom-
melse som träffats inom arbetsgruppen mellan företrädare för Social-
demokraterna, Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Cen-
terpartiet och kds. Företrädare för dessa partier deltog också i bered-
ningen av propositionen och står bakom de revideringar som gjorts i
det ursprungliga förslaget med anledning av remissförfarandet.
Utgångspunkten för propositionen om reformering av det allmänna
pensionssystemet var att lägga fast principerna för det framtida pen-
sionssystemet. Pensionerna skall grunda sig på livsinkomstprincipen,
vilket gör att det blir en bättre samstämmighet mellan inbetalda avgifter
och de pensioner som man sedan får utbetalda.
Det innebär vidare att inkomsterna väger lika tungt oavsett när un-
der den yrkesverksamma tiden som de är intjänade.
Den inkomstrelaterade ålderspensionen skall kompletteras med en
garantipension för den som har låg eller inga inkomster under livet.
På några punkter togs det inte ställning till den slutliga utformning-
en av reformen utan hänvisades till fortsatt beredning. Den förra rege-
ringen tillsatte därför den s.k. genomförandegruppen med representan-
ter för de partier som stod bakom uppgörelsen.
Avsikten är att under våren 1995 lägga fram förslag till lagstiftning
om bl.a. intjänande och uppräkning av den inkomstrelaterade pensions-
rätten.
Det reformerade ålderspensionssystemet är avsett att träda i kraft
den 1 januari 1996. I vissa delar, bl.a. vad beträffar intjänande av pen-
sionsrätt, har dock reformen betydelse redan från år 1995. Enligt pro-
positionen och utskottets bedömning bör vissa förändringar som föran-
Prot. 1994/95:40
12 december
Förändringar i
finansieringen av det
allmänna pensions-
systemet
3 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 40
|
Prot. 1994/95:40 12 december |
leds av reformen ha sin verkan redan från den 1 januari 1995. Det gäl- |
tem med individuella pensionskonton inom ramen för ett premiereserv-
|
Förändringar i |
system. Fr.o.m. den 1 januari 1995 föreslås en finansiell förstärkning av Avgiften tas ut på inkomster upp till 7,5 basbelopp. Från den 1 ja- Vidare skall den del av inbetalda tilläggspensionsavgifter som kan 16,5 % av inbetalda avgifter skall användas till att betala utgående Avgifter skall inte tas ut av den som vid årets ingång fyllt 65 år. I en motion har Ulla Hoffmann, Vänsterpartiet, anfört vissa in- Utskottet finner att regeringens förslag ligger helt i linje med de Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan och avslag på Anf. 32 ULLA HOFFMANN (v): Herr talman! Jag var den person som representerade Vänsterpartiet Det som därför var positivt i detta - det var negativt att det fattades Jag tycker alltså att vi, eftersom vi har en ny majoritet, borde starta |
34
Anf. 33 LENNART KLOCKARE (s):
Herr talman! Ulla Hoffmann talar om premiereservsystemet och att
det var mycket bråttom med remissförfarandet. Det är klart att det gick
undan, men det var en bred politisk majoritet som stod bakom överens-
kommelsen.
I de principer som man har lagt fast finns trots allt saker som inte är
utredda. Här har också regeringen gett direktiv, bl.a. om hur kapitalför-
valtningen skall skötas och hur premiereservsystemet bör utformas.
Anf. 34 ULLA HOFFMANN (v):
Hen talman! Att det var en bred politisk majoritet må vara en sak,
och det är möjligt att den breda politiska majoriteten bestod av social-
demokrater och de borgerliga partierna. Vänsterpartiet uteslöts ur den
hemliga arbetsgrupp som jobbade med pensionssystemet.
Det må vara att det fanns en bred politisk majoritet där. Men folkets
breda lager hade inte en möjlighet att hinna ta ställning till hur det här
skulle se ut.
Först och främst vill jag påpeka att loppet inte är kört vad gäller
pensionssystemet. Det är den ena saken. Dessutom vidhåller jag att det
vore bra om vi kunde starta en debatt här i kammaren igen om hur
pensionssystemet skall utformas.
Anf. 35 LENNART KLOCKARE (s):
Herr talman! Jag skall inte tillägga något mer än att de frågor som
trots allt inte är klara nu kommer att beredas vidare. Hur de frågorna
kommer att behandlas i utskottet får vi se när de kommer dit.
Anf. 36 ULLA HOFFMANN (v):
Herr talman! Jag vill också påpeka en annan sak. Det är att förslaget
till nytt pensionssystem inte prövades ur jämställdhetssynpunkt, vare
sig ur kvinnoperspektiv eller ur mansperspektiv. Med de nya direktiv
som nu har kommit från jämställdhetsministern tycker jag att det vore
en bra sak att man också ser till att pröva förslaget till nytt pensionssys-
tem och det som kommer ut av den debatt som förhoppningsvis kom-
mer i gång i kammaren ur ett jämställdhetsperspektiv.
Anf. 37 LENNART KLOCKARE (s):
Herr talman! När det gäller rättvisan med pensionssystemet vill jag
säga att det är livsinkomstprincipen som skall gälla. Det kan vara till
fördel för den som är verksam under ett långt yrkesliv och som då får
större delen av sin inkomst tillgodoräknad. Det som kan betraktas som
orättvist är kanske en tolkningsfråga.
Anf. 38 ULLA HOFFMANN (v):
Herr talman! Jag vill bara påpeka att livsinkomstprincipen kommer
att verka negativt för kvinnor, därför att vi har lägre lön än män obero-
ende av var vi arbetar någonstans.
I och för sig kan inte ett pensionssystem ta ansvar för arbetsmark-
nadens parters misslyckanden i den här frågan. Men ett pensionssystem
Prot. 1994/95:40
12 december
Förändringar i
finansieringen av det
allmänna pensions-
systemet
35
Prot. 1994/95:40
12 december
Vissa studiestöds-
frågor
36
kan antingen förstärka de här effekterna eller försöka att lindra dem.
Därför menar jag att det är viktigt att ett sådant här förslag granskas ur
ett jämställdhetsperspektiv.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 14 december.)
Föredrogs
Socialförsäkringsutskottets betänkande 1994/95 :SfU9
Vissa studiestödsfrågor (prop. 1994/95:98)
Anf. 39 ULF KRISTERSSON (m):
Herr talman! Dagens Nyheter införde nyligen vinjetten ”Dagens
återställare” på sin politiksida, och det är väl under den rubriken som
dagens debatt och beslut kan antas falla.
Studiestödet är en liten men ganska viktig del av landets samlade
politik för den högre utbildningen. Praktiskt taget alla seriösa debattö-
rer är i dag rätt eniga om analysen av de fundamentala problemen i
svensk högre utbildning.
För det första är tiden nu förbi för den idé som vi under många år
hade om Sverige som landet med den breda och djupa kompetensen
och om att kompetensen var vårt främsta konkurrensmedel. Det är mera
en önskebild än en sann bild av hur Sverige ser ut. Sverige har halkat
efter när det gäller en djupgående och bred kompetens.
För det andra har Sverige en lägre andel än många andra länder av
personer med akademisk utbildning och akademiska examina.
För det tredje har de som har akademiska utbildningar ganska korta
sådana. En mycket liten andel har en treårig eller längre akademisk
utbildning.
För det fjärde är andelen oavslutade studier stor i Sverige. Inte
minst denna kammare uppvisar en god provkarta på personer med
oavslutade studier. Det gäller också människor som studerar lång tid
utan att bli färdiga och sådana som har ovanligt hög ålder för att vara
studenter på grundnivå.
För det femte återfinns en extremt hög andel av våra akademiker i
offentlig sektor. Omvänt har vi i Sverige en extremt liten andel av aka-
demiker inom den privata sektorn.
För det sjätte har vi en spännande debatt om livslångt lärande, om
lärande i organisationer, om en kompetensutveckling som sträcker sig
över många år och som inte bara handlar om att studera några år om-
kring 20-årsåldern utan om att återkomma i omfattande och avancerade
studier litet senare. Det handlar då inte om tvåveckorsutbildningar på
någon elegant konferensgård utan om ett till ett och ett halvt års kun-
skapsfördjupning. Härför krävs att vi har system som gör att människor
får råd att studera under sådana förhållanden.
För det sjunde och sista handlar det om att alltför många, av kultu-
rella eller historiska skäl, inte tar sig in. Det är ett bekymmer att ut-
bildningslinjerna domineras av medelklassens medelmåttor, som i reali-
teten utestänger många av arbetarklassens begåvningar från svenska
universitet och högskolor.
Detta är problem och frågor som diskuteras i en seriös svensk de-
batt om högre utbildning vid universitet och högskolor. Det handlar
långt ifrån bara om studiestöd, men studiestödet påverkar nästan varje
del av denna debatt. Ett dåligt studiemedelssystem och studiestödssys-
tem kan försvåra lösningen av alla dessa frågor och problem.
Dagens återställare syftar till att riva upp ett beslut som fattats för
att lösa en del av de problem som vi står inför. Det syftar över huvud
taget inte till något annat.
Jag har respekt, herr talman, för socialdemokraternas resonemang
att den utredning som kommer på det här området - det skall möjligen
påpekas att vi har haft gott om sådana utredningar - inte skall föregri-
pas av en mängd beslut.
Jag skulle ha haft ännu större respekt för socialdemokraterna om de
hade haft en egen idé om i vilken riktning vi skall gå, en egen idé om
vad som är lösningarna på dessa problem - inte bara idén att riva upp
det som någon annan har gjort. Men i brist på egna idéer på det här
området nöjer man sig nu med att upphäva ett försök att komma till
rätta med återbetalningssituationen, och det tycker jag är synd.
Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till reservationen vid betän-
kandet.
Anf. 40 MONA BERGLUND NILSSON (s):
Hen talman! En parlamentariskt sammansatt kommitté kommer in-
om kort att tillkallas. Den får till uppgift att dra upp riktlinjer för en
reformering av studiestödssystemet.
I proposition 1994/95:98 föreslås att riksdagens beslut i juni 1994
om vissa förändringar i studiestödssystemet skall upphävas. Det gäller
besluten om att studiebidraget i studiemedlen skall avpassas till upp-
nådda studieresultat. Det gäller även besluten om att studiestödet vid
deltidsstudier på mer än halvtid i kommunal och statlig vuxenutbild-
ning avpassas i förhållande till studiernas omfattning, att återbetalning
av studielån skall kunna ske genom annuiteter och att avskrivningen av
studielån vid 65 års ålder skall upphöra. Ändringarna skulle ha trätt i
kraft den 1 juli 1995.
Också beslutet om den höjning av bidragsdelen i studiemedlen som
skulle ha genomförts den 1 januari 1996 föreslås bli upphävt. Rege-
ringen anmäler i propositionen dessutom sin avsikt att återinföra rätten
till särskilt vuxenstudiestöd för studerande vid de s.k. YTH-utbildning-
arna.
Herr talman! Eftersom det nu skall tillsättas en kommitté med upp-
gift att utreda studiestödssystemet, är det motiverat att även dessa frå-
gor förs dit. Den parlamentariskt sammansatta kommittén aviserades i
proposition 1993/94:156. Den välkomnades då av ett enigt socialför-
säkringsutskott.
Prot. 1994/95:40
12 december
Vissa studiestöds-
frågor
4 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 40
|
Prot. 1994/95:40 12 december |
Av direktiven till kommittén kommer att framgå att den skall göra |
överväga behoven av förändringar i ett helhetsperspektiv. Jämställdhet-
|
Vissa studiestöds- |
saspekter skall särskilt redovisas. Meningen är att kommittén skall Herr talman! Det finns därför enligt utskottsmajoriteten goda skäl Det är, som jag tidigare framhållit, viktigt att utredningen om det Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan och avslag på Anf. 41 RAGNHILD POHANKA (mp): Herr talman! Miljöpartiet de gröna välkomnar att en parlamentarisk Förra året genomfördes att studerande ofta får 65 % av arbetslös- Hela tanken att man skall få mindre när man studerar än när man Kds yttrande att studiestödet vid deltidsstudier på mer än halvtid i Angelägenheten av att upphäva beslutet att man även efter 65 års När det gäller bidragsdelen i studiemedlen är det Miljöpartiets åsikt |
|
38 |
kronor i studielån, särskilt i dag när de inte ens är säkra på att få något |
arbete alls, ännu mindre ett arbete som gör att de någorlunda snabbt
kan betala av sina studielån.
Miljöpartiet ställer sig bakom s-förslaget att gå tillbaka till att ett
uppnått studieresultat om 15 poäng skall räcka för erhållande av fortsat-
ta lån. För närvarande kan en ordentlig halsfluss räcka för att man skall
bli av med lånet för följande termin. Dessutom bör inte enbart snabbhet
prioriteras när det gäller studier.
I övrigt yrkar Miljöpartiet i avvaktan på den parlamentariska ut-
redningen bifall till propositionen.
Anf. 42 ULF KRISTERSSON (m):
Herr talman! Ingenting är lättare än att föreslå ökningar av bidrags-
beloppen. Ingenting är heller just nu svårare än att finansiera den typen
av ökningar. Men det är på ett principiellt plan inte bara fråga om hur
generös man skall vara med skattebetalarnas pengar utan också en fråga
om ifall högre utbildning är en individuell investering och i vilken mån
det gäller en gemensam investering, som kommer hela samhället till
godo.
Jag inser mycket väl att det inte bara är en individuell investering.
När vi ser på kompetensutveckling i ett längre perspektiv, där det
handlar om att införa ganska omfattande och återkommande studieperi-
oder, kan vi inte lura oss själva att tro att detta är något som staten eller
kommunerna kan betala åt den enskilde. Det kommer att krävas ganska
ordentliga personliga investeringar, en vilja att uppoffra någonting
personligen, men också system som täcker in de risker som finns för att
man inte lyckas i sitt uppsåt och inte får ett bättre arbete som är mer
kvalificerat och ger högre lön.
Det finns ganska spännande resonemang just nu om kompetenskon-
ton och mycket annat som ligger utanför just den här debattens ram.
Men jag tycker att den gamla debatten, som gick ut på att tävla om att
höja bidragen mest av alla, är en debatt som vi som tur är inte längre
har råd med.
Anf. 43 RAGNHILD POHANKA (mp):
Herr talman! Staten lånar upp pengar och får ligga ute med dem un-
der så lång tid, med ränta på utlandslån t.ex., så det är tveksamt vad
staten tjänar på det. Vår riktiga plan är egentligen att det skall finnas en
studielön med samma krav som för lån. Det skulle i längden inte kosta
så mycket pengar som man har talat om. Vi gjorde en utredning förra
gången vi satt i riksdagen, men den är naturligtvis föråldrad i dag. Den
visar att ett system med studielön inte är så dyrbart. Centern gjorde på
samma sätt.
En studielön skulle löna sig, därför att man skulle få en rekrytering
av högskoleutbildade människor, som det finns brist på i dag. Det
handlar om det också. Vi har brist på högkompetent personal inom
många områden. Studielön skulle ge människor en möjlighet att satsa
på en ordentlig utbildning. Vi behöver det.
Som tur är har doktorandbidragen börjat sprida sig bland olika uni-
versitet och högskolor. Doktoranderna har lättare att satsa på en vidare
Prot. 1994/95:40
12 december
Vissa studiestöds-
frågor
39
Prot. 1994/95:40
12 december
Vissa studiestöds-
frågor
forskningsutbildning. Inom humaniora är detta inte klart än. Det finns
mycket att göra - även ekonomiskt. Studielön lönar sig i längden.
Anf. 44 ULF KRISTERSSON (m):
Herr talman! Jag tycker att det är litet väl enkelt att säga att allting
lönar sig i längden varje gång man skall motivera en ny kostnad. Det är
många saker som samverkar när vi inte lyckas rekrytera duktiga männi-
skor till akademisk utbildning. En sak som jag tycker är mer fundamen-
tal är att vi har elever i skolan under tolv års tid och ändå misslyckas
med att ge dem den kick de skulle behöva för att gå vidare till universi-
tet och högskolor. Det handlar mer om det misslyckandet än om miss-
lyckande med t.ex. studiemedel eller studielön.
”Studielön” antyder dessutom att det är en i allt väsentligt statlig
eller samhällelig sak att man skall få betalt för att utveckla och investe-
ra i sin egen kunskap och kompetens. Jag tror att det är helt fel tänkt.
Jag tror att vi kommer att förvrida människors motiv att satsa på ut-
bildningar som de själva tycker är viktiga och som de själva tror kom-
mer att ge någonting på lång sikt.
Det finns också mer praktiska problem. Pohanka säger att vi skall
behålla rätten att avskriva skulderna vid 65 års ålder. Det är en av de
saker som samverkar i ett slags skuldspekulation i studiemedel i dag.
Människor vet att man inte kommer att ha någon rimlig chans att betala
tillbaka sina studieskulder om de är tillräckligt höga. Det är orimligt att
ha system som gör att människor vid 20-25 års ålder leds in i ett reso-
nemang om att någon annan får betala till slut och spekulerar i detta.
Därför vore det bättre att genomföra de regler som säger att skulden
skall betalas så länge som möjligt.
Anf. 45 RAGNHILD POHANKA (mp):
Herr talman! Det är klart att man skall betala sina skulder, men var-
för kan man ofta inte göra det före 65 års ålder? Det beror på deltidsar-
bete - man har kanske småbarn - och som det ser ut i dag kan det ock-
så bero på att man är arbetslös. Vi menar att personen skall få betala så
mycket som den orkar. Om det skulle bli något kvar vid pensioneringen
avskrivs lånet. Jag tycker att det är naturligt. Om Ulf Kristersson har
lyssnat på pensionsdebatten tidigare skulle det som sagts där också
kunna ge honom en tankeställare.
Om man hade studielön eller åtminstone höjde bidragsdelen skulle
människor inte behöva kräva höga löner på grund av sina höga studie-
skulder. Staten skulle då inte behöva ge så höga löner som i dag. Har
man 250 000 i studieskuld behöver man en hög lön för att lånen över
huvud taget skall minska. Det är väl bara räntor man betalar.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 14 december.)
40
Föredrogs
Utbildningsutskottets betänkande 1994/95 :UbU4
Finska språkets ställning i Sverige (skr. 1994/95:1)
Anf. 46 RUNE RYDÉN (m):
Herr talman! Vi skall nu behandla regeringens skrivelse om det
finska språkets ställning i Sverige. Låt mig först säga att jag tycker att
betänkandet och framför allt den skrivelse som ligger bakom betänkan-
det är utomordentligt föredömliga på flera sätt. För det första behandlar
skrivelsen det finska språkets ställning i historisk belysning, och för
första gången har vi en bra skildring av utvecklingen under historiens
lopp.
För det andra kommer det i skrivelsen fram en lång rad förslag om
beslut som vi i utskottet ställer oss bakom och som vi tycker är viktiga
för att ytterligare stärka det finska språkets ställning här i Sverige. Det
är ett språk som har funnits här av hävd och som har en alldeles spe-
ciell ställning i det svenska samhället.
Låt mig därför, herr talman, utdela beröm till dem som har skött ut-
redningen och som ligger bakom skrivelsen. Det är inte alltid man får
del av så pass läsvärda tankegångar och framför allt konkreta och bra
förslag.
Den reservation till utskottets ställningstagande som jag skall tala
för berör därför inte några stora skillnader i synen på det finska språ-
kets ställning, utan mer skillnaden i uppfattning om de fristående sko-
lornas ställning i Sverige. Vi reservanter instämmer i den uppfattning
som kommer fram i skrivelsen, dvs. att möjligheten att stärka och driva
fristående finska skolor är en av de enskilt viktigaste insatserna för det
finska språkets utveckling här i Sverige. De ekonomiska villkoren för
dessa skolor måste därför enligt vår uppfattning tryggas.
Tyvärr är det så, herr talman, att vi reservanter inte känner oss sär-
skilt trygga på denna punkt med den nya regeringen. Det finns uttalan-
den från bl.a. ledande företrädare i utbildningsutskottet som visar att
dessa friskolor i framtiden kan komma att leva i en mycket farlig värld.
Därför yrkar jag bifall till reservation nr 1 till utbildningsutskottets
betänkande nr 4.
Jag vill också säga, herr talman, att det är helt klart att vi i utskottet
är helt eniga om de viktiga sakerna i regeringens skrivelse. Det gäller
t.ex. tillsättande av en parlamentarisk beredning för att utreda om vi i
Sverige skall underteckna Europarådets konvention om regional- och
minoritetsspråk.
I förstone kan det tyckas mycket enkelt att svara på den frågan. Sva-
ret är självfallet ”ja”. Men när man analyserar frågan litet närmare finns
det en hel del hållhakar och bekymmer som måste utredas innan vi i
Sverige kan underteckna den konventionen. Det räcker med att peka på
det faktum att vi har flera andra stora minoritetsspråk. Vi har också en
regional fördelning av de olika språken i Sverige som gör att vi inte
Prot. 1994/95:40
12 december
Finska språkets
ställning i Sverige
41
|
Prot. 1994/95:40 12 december |
ensidigt kan ställa upp på Europarådets konvention i den nuvarande |
Dessutom avser regeringen att besluta om särskilda anordningar på
|
Finska språkets |
skolans område som ytterligare stöder det finska språkets ställning här i Vi vill dock peka på att finskan redan i dag har något av en sär- Vi anser det också väsentligt att vi i Sverige har en naturlig två- Kort sagt, herr talman, tycker jag att regeringens skrivelse är något Anf. 47 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds): Herr talman! Jag vill säga några ord om den del i betänkandet som Regeringens förslag borde ha kompletterats med en diskussion av Tvåspråkig undervisning med goda resultat finns dokumenterad Den försöksverksamhet med tvåspråkig undervisning i grundskolan |
42
vilka omständigheter kommunerna är skyldiga att anordna tvåspråkig
undervisning för finskspråkiga elever i hela grundskolan.
Skolverket bör få i uppdrag att utforma förslag till timplan för sådan
tvåspråkig undervisning i grundskolan. Det är nämligen inte klart utta-
lat i kommunernas skolplaner att det finska språket har en särställning.
Det finska språket måste erkännas som ett inhemskt språk i Sverige.
Skolverket bör få i uppdrag att utforma sitt förslag till timplan för
tvåspråkig undervisning i enlighet med förslag från arbetsgruppen för
stärkande av det finska språkets ställning. Förslaget bör utformas så, att
det också kan gälla mindre grupper av elever än en hel klass och avse
en sverigefinsk utbildningslinje inom grundskolan. Förslaget bör också
innehålla regler om i vilka fall kommunerna har skyldighet att inrätta
en sådan utbildningslinje. Timplanen bör innehålla minimigränser för
antalet undervisningstimmar både på respektive i svenska och på re-
spektive i finska. Timplanen skall vara utformad så att studierna efter
grundskolan kan fortsättas i ett svenskt gymnasium samt, efter finskt
språkprov, även i ett finskt gymnasium.
Jag yrkar således bifall till Kristdemokraternas reservationer nr 1
och nr 2.
Anf. 48 RUNE RYDÉN (m) replik:
Herr talman! Vad Michael Stjernström säger kan i förstone verka
väldigt bestickande och självklart, men vid närmare analys faller det på
sin egen orimlighet. Han talar vältaligt för att tvåspråkig undervisning
skall finnas tillgängligt för finskspråkiga elever i hela grundskolan,
alltså överallt i Sveriges rike. Detta faller på sin egen orimlighet. Det
finns inte förutsättningar för att ge finskspråkiga elever möjligheter till
undervisning på finska utöver hemspråksundervisningen, dvs. att införa
tvåspråkighet i klasserna över hela riket.
Jag kan som exempel ta min egen kommun. Vi hade, om jag inte
har räknat fel, vid senaste folkräkningen 138 språk företrädda, och
finskan är ett av de mindre språken. Det är inte det allra minsta, men
det är helt klart ett av de mindre; i storleksordning kommer det ungefär
på hundrade plats bland de 138 språken. Det är ett litet språk med få
företrädare. I den skola där mina egna barn går kan jag inte erinra mig
någon enda finskspråkig elev. Det finns säkert någon här och där i de
lundensiska skolorna.
Skall man enligt Michael Stjernströms uppfattning ge möjligheter
för dessa fåtal finskspråkiga elever att gå i tvåspråkig undervisning? De
har ju, det vill jag peka på än en gång, möjligheter att ta del av
hemspråksundervisning. De finskspråkiga eleverna är också undantag-
na från de begränsningar som gäller för andra hemspråkselever. Bland
finskspråkiga elever är det nämligen inte nödvändigt att vara minst fem
elever i gruppen för att man skall få hemspråksundervisning, och det
finns heller inte någon begränsning vad gäller i hur många år dessa
elever kan få hemspråksundervisning.
Borde inte detta, Michael Stjernström, vara tillräckligt i de delar av
landet där de finska eleverna inte är så talrika? Man borde också betän-
Prot. 1994/95:40
12 december
Finska språkets
ställning i Sverige
43
|
Prot. 1994/95:40 12 december |
ka de tekniska problem som uppstår om vi i det här sammanhanget |
|
Finska språkets |
Anf. 49 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds) replik: Herr talman! Som jag sade i mitt anförande är det viktigt att finskan De närmare reglerna för detta får, som jag också sade, utformas av Jag tycker alltså att vi i jämförelse med vad som gäller i dag skall Anf. 50 RUNE RYDÉN (m) replik: Herr talman! Vi är helt överens om det Michael Stjernström sade För övrigt finns det olika uppfattningar om fördelarna med den två- Därför tycker jag att Michael Stjernström har gått litet för långt i Anf. 51 NALIN BAKSI (s): Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets hemstäl- Av skrivelsen och av vad som redovisats tidigare framgår att fins- |
44
Utskottet förutsätter sålunda att såväl skolhuvudmännen som elever
och föräldrar skall få information om de möjligheter som finns till
undervisning i och på finska.
Utskottet avstyrker reservation 1, eftersom en fristående skola i vis-
sa fall är ett alternativ till den undervisning som erbjuds i den kommu-
nala skolan. Kommunerna kan emellertid inte fritas från sitt ansvar
genom att hänvisa föräldrar och elever till möjligheten att starta egna
finskspråkiga skolor.
Utskottet avstyrker också den andra reservationen, men utskottet ser
positivt på den försöksverksamhet som i dag bedrivs med tvåspråkig
undervisning och noterar med tillfredsställelse regeringens avsikt i vad
gäller tvåspråkig undervisning. Utskottet är däremot inte berett att
redan nu föreslå att en skydlighet införs för kommunerna att anordna
sådan undervisning, inte minst mot bakgrund av att det alltjämt pågår
en vetenskaplig utvärdering av verksamheten. Utskottet utgår emeller-
tid från att regeringen kommer att fastställa en timplan för den aktuella
undervisningen.
När det gäller radio- och TV-sändningar på finska språket följer
utbildningsutskottet rekommendationen i kulturutskottets yttrande.
Utskottet är enigt på den punkten, så det är inte mycket att orda om.
Anf. 52 RUNE RYDÉN (m) replik:
Herr talman! Det är inte så stora skillnader mellan Nalin Baksis och
min uppfattning rörande utbildningsutskottets hemställan vad gäller det
finska språkets ställning i Sverige. Vi har dock olika uppfattningar på
en punkt, och det är där vi har reserverat oss. Det gäller de fristående
skolornas ställning och risken för att de i framtiden kan råka ut för
problem, vilket jag antydde i mitt anförande.
Jag vill peka på att vi helt ställer oss bakom det Nalin Baksi sade
om att kommunerna har det yttersta ansvaret för de finskspråkiga ele-
vernas språkliga och kunskapsmässiga utveckling. Kommunerna får
sålunda inte undandra sig ansvaret att anordna finskspråkig undervis-
ning eller undervisning i finska i form av hemspråk eller B-språk. På
den punkten skiljer sig våra uppfattningar inte åt.
Vad vi vänder oss emot är den misstro som då och då utsås av so-
cialdemokrater mot de fristående skolorna, en anda som också lyser
igenom i den motion av Sinikka Bohlin som utskottet har behandlat.
Det är skälet till att vi har reserverat oss på just den punkten. Vi har
emellertid inte reserverat oss vad gäller kommunernas ansvar, utan
därom är vi helt ense.
Anf. 53 NALIN BAKSI (s) replik:
Herr talman! Jag är glad över att Rune Rydén ställer sig bakom ut-
skottets hemställan. Att vi tar avstånd från skrivelsen beror på att vi
motsätter oss tanken att endast friskolorna skulle ha ansvaret för att
bära det finska kulturarvet. Vi har inte för avsikt att hindra friskolor,
utan möjligheten att välja friskola finns kvar. Vi håller nu på att se över
denna fråga.
Prot. 1994/95:40
12 december
Finska språkets
ställning i Sverige
5 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 40
|
Prot. 1994/95:40 12 december |
Det är fortfarande kommunerna som har ansvaret för att varje in- |
|
Finska språkets |
Anf. 54 RUNE RYDÉN (m) replik: Herr talman! Hur Nalin Baksi kan få det till att regeringens Jag har tidigare i dag berömt den här skrivelsen för den utomor- Anf. 55 NALIN BAKSI (s) replik: Herr talman! Som jag sade tidigare, håller Socialdemokraterna på Jag hoppas att Rune Rydén har läst sidan 6 i skrivelsen. Det står ex- Anf. 56 LENNART ROHDIN (fp): Herr talman! När riksdagen nu äntligen slår fast det finska språkets 1809 års fred innebar inte att Sverige förlorade Finland, utan att det Men vi får aldrig - vilket det ibland funnits tendenser till såväl i |
46
Trots de 185 år som gått sedan freden 1809 är det svenska i Finland
och det finska i Sverige ett historiskt och naturligt inslag och kan inte
tänkas bort. Det undanskyms inte av att det finska i Sverige många
gånger ringaktats eller gömts undan, också som resultat av myndighe-
ternas agerande. Det kanske är ett resultat av ett långvarigt trauma som
en följd av att våra vägar skildes i följderna av Napoleonkrigens härj-
ningar för snart 200 år sedan.
Herr talman! Det finska språket har således alltid varit i Sverige.
Det gäller inte bara i Tornedalen. Och det undanskyms inte heller av att
den största delen av den finsktalande befolkningen i vårt land i dag är
resultatet av en sentida invandring. Finnskog och finnmark är inte bara
geografiska namn i södra Norrland, Bergslagen, Dalarna och Värm-
land, utan speglar en närvaro som präglat dessa bygder och den folkliga
kultur som är en del av vårt svenska kulturarv. Detta förhållande gör att
frågan om det finska språkets ställning i Sverige är helt skild från andra
invandrargruppers ställning i vårt land.
Jag vill gärna instämma i det särskilda yttrande som Andreas
Carlgren fogat till utbildningsutskottets betänkande. Det vore, för att
hitta en rimlig hantering i praktiken av det finska språkets särställning,
säkert värdefullt om Sverige kunde ansluta sig till Europarådskonven-
tionen om regional- och minoritetsspråk.
Jag vill dock understryka att den parlamentariska beredning som
aviserats har en viktig uppgift när det gäller att klarlägga konsekven-
serna av ett biträdande till konventionen och också att klarlägga skill-
naderna i förhållande till de många invandrarspråken i vårt land. Detta
arbete har försenats, men det principiella ställningstagande riksdagen
nu gör om det finska språkets särställning i det svenska samhället bör
underlätta att hitta en hantering som inte får oförutsedda prejudicerande
effekter.
Europarådskonventionen har som bekant funnits i åtskilliga år utan
att de senaste regeringarna på allvar börjat bereda frågan om hur den
skall tillämpas i vårt land. Det ger inte några bra signaler till de många
invånare i Sverige som konventionen avses understödja. Det är hög tid
att arbetet med denna beredning kommer i gång.
Herr talman! Som framhålls i den gemensamma reservationen är
frågan om fristående finskspråkiga skolor kanske den viktigaste för att
de finsktalande i Sverige skall kunna göra allvar av vårt uttalande om
det finska språkets särställning i det svenska samhället. Den förra rege-
ringens beslut om skolpeng innebar i praktiken ett stort steg i förverk-
ligandet av dessa mål, liksom det var värdefullt också för våra invand-
rargrupper.
Även om den nya regeringens inställning till skolpengen motiveras
av andra skäl, finns det stor anledning till oro inför hur de fristående
finskspråkiga skolorna kan komma att drabbas och framför allt hur det
blir med dem som ännu inte kommit i gång. Här står ideologiska jäm-
likhetsskäl mot lika angelägna krav på verklig rätt till valfrihet och
mångfald - inte minst för att möjliggöra det mångkulturella samhälle
som vi ändå har och ibland t.o.m. berömmer oss för. Detta kan givetvis
Prot. 1994/95:40
12 december
Finska språkets
ställning i Sverige
47
|
Prot. 1994/95:40 12 december |
inte frita kommunerna från deras skyldigheter gentemot finsktalande |
Nu är det finska språkets särställning i det svenska samhället fast-
|
Finska språkets |
slagen - nu gäller det att fylla det med innehåll. Det återstår. Det gäller Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 1 och i övrigt till ut- Överläggningen var härmed avslutad. 14 § Tillsyn av spårbunden trafik Föredrogs Trafikutskottets betänkande 1994/95:TU3 Tillsyn av spårbunden trafik (förs. 1994/95:RR7) Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld. |
|
Frivillig miljöstyrning |
15 § Frivillig miljöstyrning och miljörevision Föredrogs Anf. 57 ROY OTTOSSON (mp): Herr talman! Det här ärendet gäller frivillig miljöstyrning och mil- Det intressanta i sammanhanget är den diskussion om miljörevision Detta tillfälle, med anledning av EU:s frivilligregler, har nu gått re- |
|
48 |
omröstningen om svenskt medlemskap, nämligen att Sverige inte |
kommer att utnyttja EU-reglerna som en plattform och avstamp för
radikalare regler på miljöområdet, utan tvärtom lägger sig på en mini-
minivå.
Det här är väldigt tydligt. Naturvårdsverket i Sverige har tidigare
tagit fram krav på miljörevision och utformningen av en sådan, och de
kraven är betydligt mera radikala än det här. Det sägs inte ett ord om
det i propositionen, utan man går förbi det. Jag tycker att det är synd att
regeringen inte utnyttjar den möjligheten.
Vi från Miljöpartiet de gröna återkommer under den allmänna mo-
tionstiden och tar upp mera radikala krav på utformningen av en miljö-
revision i Sverige. Vi hoppas också att vi kan få en bättre debatt här i
riksdagens kammare än den vi fått i dag.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 14 december.)
Föredrogs
Näringsutskottets betänkande 1994/95:NU6
Ändring i lagen om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, m.m.
(prop. 1994/95:82)
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 14 december.)
Föredrogs
Näringsutskottets betänkande 1994/95:NU7
Införande i EES-avtalet av direktiv om insättningsgaranti (prop.
1994/95:113)
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 14 december.)
Föredrogs
Näringsutskottets betänkande 1994/95:NU11
Ändringar i lagstiftningen för värdepappersfonder (prop. 1994/95:107)
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 14 december.)
Prot. 1994/95:40
12 december
Frivillig miljöstyrning
och miljörevision
Prot. 1994/95:40
12 december
Föredrogs
|
Bostadsutskottets betänkande 1994/95:BoU7 Förlängd försöksverksamhet med kooperativ hyresrätt m.m. (prop. Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld. | |
|
Ändrat ikraftträdande |
20 § Ändrat ikraftträdande av ändringar i plan- och bygglagen, Föredrogs 1994/95:106) Anf. 58 INGRID SKEPPSTEDT (c): Herr talman! De ändringar i plan-och bygglagen som antogs av Anledningen är, enligt regeringen, Boverkets skrivelse om att tiden Regeringen gör ingen annan bedömning, utan anför för sin del att De lagändringar i plan-och bygglagen, proposition 1993/94:178, I och med de förslag vi presenterade gavs en klar rollfördelning, där |
50
ning som i dag råder riskerar att förlängas om ikraftträdandet skjuts på
framtiden.
Vi vet att det finns mängder av s.k. sjuka hus, som har som
följdverkan att många människor mår dåligt. Att detta får fortsätta
ytterligare ett halvår innan några förändringar sker är djupt beklagligt.
Herr talman! Det förefaller rimligt att anta att byggandet kommer
att öka under våren 1995. Under denna tid kommer projektering att ske
och tillstånd för byggande att erhållas. Det vore synnerligen olyckligt
att med detta som bakgrund fortsätta med en oklar ansvarsfördelning
och ett till synes onödigt dubbelkommando. Det torde inte råda någon
oenighet om att dessa lagändringar är påkallade av praktiska skäl.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna till bostadsutskot-
tets betänkande nr 8.
Anf. 59 RUNE EVENSSON (s):
Herr talman! Det ärende vi nu behandlar avser ändrat ikraftträdande
av ändringar i plan- och bygglagen, PBL. Beslutet om dessa ändringar
fattades av riksdagen i juni i år. Majoriteten bestod då av de borgerliga
regeringspartierna och Ny demokrati.
Vi socialdemokrater yrkade avslag på lagförslaget därför att vi an-
såg att regeringen börjat i fel ände, när man i en genomgripande ge-
nomgång av hela lagen börjar med bygglovsbefrielse och kontroll. Vi
ansåg att regeringen borde ha börjat med översiktsplanen eller lagt
fram ett samlat förslag om hela PBL.
PBL genomfördes en gång genom en kompromiss i riksdagen mel-
lan Socialdemokraterna och Centern och till stora delar också Vänster-
partiet. Vi hade förväntat oss att Centern efter ett maktskifte skulle
samråda med oss om ändringar i lagen, eftersom vi gemensamt stod
bakom den. Så blev det inte. Det visar att Centern inte är att lita på i
dessa sammanhang, detta speciellt då frågan handlades av en center-
partistisk minister.
Lagändringen har bara i begränsad omfattning sin grund i erfarenhe-
ter av tillämpningen av PBL. Den har i hög grad styrts av önskan att
lämna mer av byggnaders utformning och kvalitet till den s.k. markna-
den.
Jag är inte den som är långsint, utan jag har föreslagit Miljödepar-
tementet samråd med andra partier inför de återstående delarna av
PBL-utredningens behandling.
Propositionen var hastigt ihopkommen och dåligt genomtänkt.
Många frågor om det praktiska hanterandet ute i kommunerna har inte
fått någon tillfredsställande lösning. Jag anklagade utredaren för att ha
dålig kontakt med handläggarna ute i kommunerna i de frågor som togs
upp i propositionen. Denna kritik är självklart i lika hög grad riktad
mot den förra regeringen.
I beslutet i juni delades byggloven upp i två delar, en lokalise-
ringsprövning och en kontrolldel. Byggherrens ansvar renodlas, och
detta är bra - det var oklart innan. Kontrollen kan ske genom dokumen-
terad egenkontroll eller genom anlitande av godkänd kontrollant. I
Prot. 1994/95:40
12 december
Ändrat ikraftträdande
av ändringar i plan-
och bygglagen, m.m.
51
|
Prot. 1994/95:40 12 december |
undantagsfall kan kommunens byggnadsinspektörer, som tidigare, få |
Då uppstår en underlig situation. Kontrollen är inte tjänsteutövning
|
Ändrat ikraftträdande |
utan skall utövas som konsultuppdrag, med det ansvar detta innebär. I utskottets betänkande förtydligas nu dessa saker. Den framskjut- Centern ensam tycker att lagen bör träda i kraft vid årsskiftet. De Under det halvår som ikraftträdandet nu skjuts upp får departemen- Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till utskottets hemstäl- Överläggningen var härmed avslutad. 21 § Rätt för ett dotterbolag till SBAB att fatta vissa myndighets- Föredrogs Bostadsutskottets betänkande 1994/95:BoU9 Rätt för ett dotterbolag till SBAB att fatta vissa myndighetsbeslut Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld. |
52
Föredrogs men bordlädes åter
Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95: KU 17
Finansutskottets betänkande 1994/95 :FiU5
Skatteutskottets betänkanden 1994/95:SkU6 och SkU8
Justitieutskottets betänkande 1994/95:JuU7
Utrikesutskottets betänkande 1994/95:UU5
Kulturutskottets betänkande 1994/95:KrU6
Trafikutskottets betänkande 1994/95 :TU7
Jordbruksutskottets betänkanden 1994/95:JoU6 och JoUlO
Prot. 1994/95:40
12 december
Anmäldes att följande interpellation framställts
den 9 december
1994/95:44 av Ulla Hoffmann (v) till statsrådet Leif Blomberg om
svenska kvinnors rätt att fritt välja make
Interpellationen redovisas i riksdagen snabbprotokoll tisdagen den
10 januari 1995.
24 § Kammaren åtskildes kl. 12.56.
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdet början t.o.m. 9 § anf. 10 (delvis),
av tredje vie talmannen därefter t.o.m. 12 § anf. 39 (delvis) och
av förste vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
TOM T:SON THYBLAD
/Barbro Nordström
53
54
1 § Justering av protokoll.................................................................1
2 § Meddelande om information från regeringen..........................1
Meddelande om uppskjuten votering...............................................1
3 § Kyrkliga frågor...........................................................................1
Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95: KU 15..................1
Anf. 1 ANDERS SVÄRD (c):................................................1
Anf. 2 CATARINA RÖNNUNG (s):......................................3
Anf. 3 ANDERS SVÄRD (c):................................................4
Anf. 4 CATARINA RÖNNUNG (s):......................................4
Anf. 5 ANDERS SVÄRD (c):................................................4
(Beslut skulle fattas den 14 december.)....................................4
4 § Följdlagstiftning till förlängningen av valperioden och
riksmötet......................................................................................5
Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95 :KU21..................5
Anf. 6 CATARINA RÖNNUNG (s):......................................5
(Beslut skulle fattas den 14 december.)....................................5
5 § Riksdagens revisorers verksamhet under budgetåret
1993/94.........................................................................................5
Finansutskottets betänkande 1994/95 :FiU2..............................5
(Beslut skulle fattas den 14 december.)....................................5
6 § Riksbankens och Finansinspektionens beredskap-
sansvar .........................................................................................5
Finansutskottets betänkande 1994/95 :FiU3..............................5
(Beslut skulle fattas den 14 december.)....................................5
7 § Ett Sverigehus i S:t Petersburg..................................................5
Finansutskottets betänkande 1994/95 :FiU4..............................5
(Beslut skulle fattas den 14 december.)....................................5
8 § Oskäliga avtalsvillkor m.m.........................................................6
Lagutskottets betänkande 1994/95 :LU5...................................6
(Beslut skulle fattas den 14 december.)....................................6
9 § Totalförsvarsplikt.......................................................................6
Försvarsutskottets betänkande 1994/95 :FöUl..........................6
Anf. 7 ANNIKA NORDGREN (mp):.....................................6
Anf. 8 LENNART ROHDIN (fp):..........................................7
Anf. 9 ÅKE CARNERÖ (kds):.............................................10
Anf. 10 ULLA HOFFMANN (v):.........................................12
Anf. 11 SIGRID BOLKÉUS (s):..........................................13
Anf. 12 EVA FLYBORG (fp):..............................................16
Anf. 13 KARIN WEGESTÅL (s):........................................17
Anf. 14 ANNIKA NORDGREN (mp) replik:.......................20
Anf. 15 KARIN WEGESTÅL (s) replik:..............................20
Anf. 16 SIGRID BOLKÉUS (s) replik:.................................20
Anf. 17 KARIN WEGESTÅL (s) replik:..............................21
Anf. 18 SIGRID BOLKÉUS (s) replik:.................................21
Anf. 19 HENRIK LANDERHOLM (m):..............................21
(Beslut skulle fattas den 14 december.)...................................23
10 § Lag om civilt försvar...............................................................23
Försvarsutskottets betänkande 1994/95:FöU2.........................23
Anf. 20 ANDERS SVÄRD (c):.............................................23
Anf. 21 ANNIKA NORDGREN (mp):.................................24
Anf. 22 ÅKE CARNERÖ (kds):...........................................24
Anf. 23 ARNE ANDERSSON (m):......................................27
Anf. 24 ANDERS SVÄRD (c) replik:...................................27
Anf. 25 BRITT BOHLIN (s):................................................27
Anf. 26 ANNIKA NORDGREN (mp) replik:.......................28
Anf. 27 BRITT BOHLIN (s) replik:......................................29
Anf. 28 ANDERS SVÄRD (c):.............................................29
(Beslut skulle fattas den 14 december.)...................................29
11 § Förändringar i finansieringen av det allmänna pen-
sionssystemet ..............................................................................29
Socialförsäkringsutskottets betänkande 1994/95:SfU6...........29
Anf. 29 ULLA HOFFMANN (v):.........................................29
Anf. 30 RAGNHILD POHANKA (mp):...............................32
Anf. 31 LENNART KLOCKARE (s):..................................33
Anf. 32 ULLA HOFFMANN (v):.........................................34
Anf. 33 LENNART KLOCKARE (s):..................................35
Anf. 34 ULLA HOFFMANN (v):.........................................35
Anf. 35 LENNART KLOCKARE (s):..................................35
Anf. 36 ULLA HOFFMANN (v):.........................................35
Anf. 37 LENNART KLOCKARE (s):..................................35
Anf. 38 ULLA HOFFMANN (v):.........................................35
(Beslut skulle fattas den 14 december.)...................................36
12 § Vissa studiestödsfrågor...........................................................36
Socialförsäkringsutskottets betänkande 1994/95 :SfU9...........36
Anf. 39 ULF KRISTERSSON (m):.......................................36
Anf. 40 MONA BERGLUND NILSSON (s):.......................37
Anf. 41 RAGNHILD POHANKA (mp):...............................38
Anf. 42 ULF KRISTERSSON (m):.......................................39
Anf. 43 RAGNHILD POHANKA (mp):...............................39
Anf. 44 ULF KRISTERSSON (m):.......................................40
Anf. 45 RAGNHILD POHANKA (mp):...............................40
(Beslut skulle fattas den 14 december.)...................................40
13 § Finska språkets ställning i Sverige.........................................41
Prot. 1994/95:40
12 december
55
Prot. 1994/95:40
12 december
Utbildningsutskottets betänkande 1994/95 :UbU4..................41
Anf. 46 RUNE RYDÉN (m):................................................41
Anf. 47 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds):........................42
Anf. 48 RUNE RYDÉN (m) replik:......................................43
Anf. 49 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds) replik:..............44
Anf. 50 RUNE RYDÉN (m) replik:......................................44
Anf. 51 NALIN BAKSI (s):..................................................44
Anf. 52 RUNE RYDÉN (m) replik:......................................45
Anf. 53 NALIN BAKSI (s) replik:.......................................45
Anf. 54 RUNE RYDÉN (m) replik:......................................46
Anf. 55 NALIN BAKSI (s) replik:.......................................46
Anf. 56 LENNART ROHDIN (fp):......................................46
(Beslut skulle fattas den 14 december.)..................................48
14 § Tillsyn av spårbunden trafik..................................................48
Trafikutskottets betänkande 1994/95:TU3.............................48
(Beslut skulle fattas den 14 december.)..................................48
15 § Frivillig miljöstyrning och miljörevision...............................48
Jordbruksutskottets betänkande 1994/95:JoU9.......................48
Anf. 57 ROY OTTOSSON (mp):.........................................48
(Beslut skulle fattas den 14 december.)..................................49
16 § Ändring i lagen om Konungariket Sveriges stadshypo-
tekskassa, m.m...........................................................................49
Näringsutskottets betänkande 1994/95 :NU6...........................49
(Beslut skulle fattas den 14 december.)..................................49
17 § Införande i EES-avtalet av direktiv om insättningsga-
ranti ............................................................................................49
Näringsutskottets betänkande 1994/95:NU7...........................49
(Beslut skulle fattas den 14 december.)..................................49
18 § Ändringar i lagstiftningen för värdepappersfonder............49
Näringsutskottets betänkande 1994/95 :NU 11.........................49
(Beslut skulle fattas den 14 december.)..................................49
19 § Förlängd försöksverksamhet med kooperativ hyresrätt
m.m.............................................................................................50
Bostadsutskottets betänkande 1994/95:BoU7.........................50
(Beslut skulle fattas den 14 december.)..................................50
20 § Ändrat ikraftträdande av ändringar i plan- och bygg-
lagen, m.m..................................................................................50
Bostadsutskottets betänkande 1994/95:BoU8.........................50
Anf. 58 INGRID SKEPPSTEDT (c):...................................50
Anf. 59 RUNE EVENSSON (s):..........................................51
(Beslut skulle fattas den 14 december.)..................................52
56
21 § Rätt för ett dotterbolag till SBAB att fatta vissa myn-
dighetsbeslut...............................................................................52
Bostadsutskottets betänkande 1994/95:BoU9.........................52
(Beslut skulle fattas den 14 december.)...................................52
22 § Förnyad bordläggning.............................................................53
23 § Anmälan om interpellation.....................................................53
1994/95:44 av Ulla Hoffmann (v) till statsrådet Leif Blom-
berg om svenska kvinnors rätt att fritt välja make...................53
2A § Kammaren åtskildes kl. 12.56....................................................53
Prot. 1994/95:40
12 december
57
gotab 48286, Stockholm 1995