Riksdagens protokoll

1994/95:37

Onsdagen den 7 december

KL 9.00-14.22

Protokoll

1994/95:37

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 1 december.

2 § Meddelande om svar på interpellationer

Till riksdagen hade inkommit följande skrivelser:

Interpellation 1994/95:27

Till riksdagen

Beträffande interpellation 1994/95:27 av Sten Andersson (m), To-
talisatorskatten, får jag meddela att jag inte kan besvara denna inom
föreskrivna fyra veckor.

Skälet härtill är att vi inte funnit någon debattdag som passar inter-
pellanten och mig på grund av bl.a. utrikes tjänsteresor.

Jag kommer att besvara interpellationen den 19 januari 1995.
Stockholm den 29 november 1994

Göran Persson

Interpellation 1994/95:35

Till riksdagen

Beträffande interpellation 1994/95:35 av Ragnhild Pohanka, Uppe-
hållstillstånd p.g.a. familjeanknytning, får jag meddela att jag inte kan
besvara denna inom föreskrivna fyra veckor.

Skälet härtill är hög arbetsbelastning.

Jag återkommer med besked när interpellationen kan besvaras.
Stockholm den 29 november 1994

Leif Blomberg

1 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 37

Prot. 1994/95:37

7 december

3 § Hänvisning av ärende till utskott

Föredrogs och hänvisades

Motion 1994/95:UU25 till utrikesutskottet Meddelande om samlad votering Talmannen meddelade att samtliga ärenden skulle avgöras efter av- slutad debatt.

Öresundsbron O

4 § Öresundsbron Föredrogs Trafikutskottets betänkande 1994/95:TU2 Öresundsbron (prop. 1992/93:100 delvis) Anf. 1 OLOF JOHANSSON (c): Fru talman! Detta ärende är en gammal bekantskap - om jag får ut- trycka mig så. Även talarlistan är i någon mån bekant. Där finns de som kämpar på barrikaderna mot bron. Däremot finns det, såvitt jag kan se redan från början, bara en förskrämd anhängare. Detta ärende har inte varit en av de frågor där brobyggarna har velat stå på barrikaderna. Under min tidigare tillvaro som miljöminister har jag vid åtskilliga tillfällen i kammaren noterat att jag nästan alltid får medhåll i denna fråga. Men så är det inte överallt, t.ex. i en del rege- ringar som har haft att hantera denna fråga. Låt mig först ta upp några grundläggande värderingar. Först och främst är den tilltänkta bron i den utformning den har fått miljöfarlig för Öresund och Östersjön. Det är klart att det går att göra olika bedömningar i en sådan fråga. Jag är medveten om det. Men det finns ingen möjlighet att göra olika bedömningar om hur plågat och känsligt Östersjön är som innanhav. I så fall måste man vara blind och inte ha upptäckt vad som händer runt Östersjöns långa kust. Det är fråga om syresättningen, föroreningar som släpps ut och livet i innanhavet. Östersjön är beroende av att med jäm- na mellanrum få ordentlig tillförsel utifrån av salt och syre för att kunna leva vidare. Flora och fauna fungerar med smala marginaler. Vi kan konstatera att detta inte är något litet projekt utan är ett stort projekt. För säkerhets skull har de som vill ha bron valt att placera den där Öresund är som bredast - ungefar 16 km brett. Det betyder i sin tur att bron blir dyr, och det är detta som trafikutskottets betänkande nr 2 i första hand handlar om. Jag är fullt medveten om att det finns ett miljöprövningsbeslut. Det fattades av den tidigare icke-socialistiska regeringen utan Centerparti- ets medverkan. Då kan vän av ordning fråga sig varför ärendet skall diskuteras så här efteråt. Här finns det verkligen en skyldighet att rea-

gera på det faktum att bron inte är byggd. Tillstånd som ges behöver
inte utnyttjas, om det finns starka skäl däremot. Här finns det starka
skäl. Tillståndsbeslut i ett miljöprövningsärende måste inte med absolut
nödvändighet leda till att ett projekt förverkligas - även om tillstånds-
beslutet är positivt.

I betänkandet behandlas förslag om subsidier, dvs. avvikelser från
det normala ekonomiska ansvarstagandet. Det handlar om kapitaltäck-
ningsgaranti till Svedab. Det handlar om de ekonomiska konsekvenser-
na i allmänhet, dvs. de statliga garantier som finns i projektet så att
ingen skall behöva bära ansvaret för de konkreta riskerna för projektet
oavsett kostnaderna. Det är naturligtvis detta som är något av huvud-
frågan i dagsläget.

Jag har med stort intresse tagit del av utskottsbetänkandet. Jag
måste tyvärr konstatera att sällan har jag sett så mycket förutfattade
meningar som avskrivs med hänvisning till ett avtal som träffades
1991.

Utskottsmajoriteten för ingen argumentation. Attityden i betänkan-
det är: ”Här är besluten fattade. Vad är det ni bråkar om?” Betänkandet
tillför inget i sak. Här är det den gamla devisen som gäller: ”Här disku-
terar vi inte. Här voterar vi.” Det är synd. Beslutet innebär att efter
hand som projektet förverkligas kommer många att få kalla fötter - om
det förverkligas.

Ekonomin är mycket ofullständigt utredd. De senaste dagarna har
det kommit ytterligare bevis på detta. För dem i kammaren som inte är
helt uppdaterade vill jag nämna att den danska ekonomiministern i ett
tidigt skede har avsagt sig det ekonomiska ansvaret för projektet. Det är
rätt ovanligt - för att uttrycka det hela försiktigt - att en regeringsleda-
mot säger att han inte kan ta ansvar för något när han sitter i den an-
svariga regeringen.

Den danska ekonomiministern var naturligtvis i förväg informerad
om den mycket hårda kritik som skulle komma mot det sätt som projek-
tet har behandlats på i tidigare skeden. Jag antar att detta var situatio-
nen. I slutet av förra veckan kom det danska riksrevisionsverkets
mycket ampra skrivelse. Enligt uppgift skall skrivelsen diskuteras i det
danska folketinget på fredag. I stort sett sågas projektet och kalkylerna
från ekonomisk synpunkt.

Det finns två huvudinvändningar som det kan finnas anledning att
nämna här. Det finns flera, men jag konstaterar att i kapitel åtta redo-
görs för utvecklingen av realräntan under tidsperioden 1984-1993.
Realräntan har under de senaste tio åren varit 7,04 %, beräknat som
den genomsnittliga effektiva obligationsräntan, och 6,32 % beräknat
som räntan på den femåriga statsobligationen. Alla som är bevandrade i
det här ärendet vet att det är inte den kalkylen som gäller i det här fal-
let. För att få kalkylen att gå ihop har realräntekravet sänkts och amor-
teringstiden förlängts. Det har varit det sätt som fördyringarna under
projektets gång har hanterats på för att få kalkylen att gå ihop. Alltså är
realräntan nu 4 %.

Prot. 1994/95:37

7 december

Öresundsbron

Prot. 1994/95:37 7 december

Men det spelar ju ingen roll, därför att det finns både hängslen och livrem i projektet, dvs. skattebetalarna får betala om man inte kan klara

lönsamheten.

Öresundsbron

Sedan finns det en ventil till, för säkerhets skull - det är väl dubbla hängslen - och det är att man alltid kan variera trafiken och trafikflö- dena. Det betyder att man bakvägen tar tillbaka en del av det man har sagt är en viktig fråga i miljöprövningen, dvs. att trafiken inte får för- störa miljön i den här regionen. Men genom att man inte har kontroll på ekonomin och har tillåtit att konsortiet skall bestämma hur mycket trafik som skall flöda över en byggd bro, har man fullständigt eroderat grunden för miljöprövningen. Jag vet inte om man kan hitta den här typen av ärenden någon an- nanstans i statlig förvaltning och i samarbete mellan länder, men jag har aldrig träffat på ett ärende som har hanterats på det här sättet. Själ- va upprinnelsen är det sätt på vilket avtalet slöts 1991 - det genomsyrar hela betänkandet. Det är det som har tillåtits vara låsande för all dis- kussion därefter, så också i majoritetens skrivning i detta utskottsbetän- kande. Jag vet inte vad man skall göra för att få en seriös debatt om sakfrå- gorna i det här ärendet-jag erkänner det; jag har försökt. De som en gång har bestämt sig för att det här avtalet skall gälla och den här bron skall byggas tycks inte vara mottagliga för sakargument. Vi får se om den här debatten, fru talman, kommer att utgöra något undantag i det fallet. Avslutningsvis kan jag alltså konstatera att låsningarna i den här frågan tycks ha gjorts i första hand uppifrån. Trots att väldigt många människor är mot det här projektet har avtalet mellan staterna, som är folkrättsligt bindande, skapat låsningen. De partier som står på ja-sidan har uppifrån låst sina uppfattningar i ett tidigt skede, fastän många i den här kammaren har talat mot sina partier. Jag konstaterar vidare att det i det här fallet inte har varit något hymlande, utan man har klart konstaterat att betong går före miljö, före försiktighetsprinciper och före principen att förorenaren skall betala. Det som vi i andra högtidliga sammanhang talar om i miljöpolitiken gäller alltså inte på det här området. Detta gör att det är enkelt för mig att nu yrka bifall till reservation nr 1 om Öresundsförbindelsens genomförande och reservation nr 2 om den ekonomiska prövningen. Fru talman! Jag tycker att Sveriges riksdag och regering borde lyss- na på den danska riksrevisionens kritik mot de ekonomiska beräkning- arna kring Öresundsbroprojektet. Precis som Centern vid flerfaldiga tillfällen har understrukit, vilar broprojektets ekonomiska kalkyler på ohållbar grund. Med nuvarande realränta kommer statsgarantin att lösas ut, vilket kostar skattebetalarna mångmiljardbelopp. Trafikmängdsbe- räkningarna blir därmed lika löst grundade, och därmed riskerar miljön att få ta belastningen av en ökande trafik. Det är oförklarligt att rege- ringen vägrar att inse detta, särskilt i en tid när finansministern försöker göra sig hörd genom diverse skattehöjningar för att sanera statens fi- nanser. Det här handlar om statens finanser i framtiden.

4

Jag yrkar bifall till reservationerna.

Anf. 2 KARL-ERIK PERSSON (v):

Fru talman! Trafikutskottets betänkande skulle egentligen handla
om kapitalgarantin till Svedab, men i och med att behandlingen av en
hel massa motioner från den allmänna motionstiden 1992/93 har upp-
skjutits måste vi nu diskutera helheten, som Olof Johansson var inne
på. Det får inte vara så att man vid behandlingen av motioner som
väcktes för två år sedan skjuter in en annan del, så att helheten inte
skall diskuteras. Vi har alltså hamnat i en märklig situation.

Det är också konstigt att utskottsbetänkandet kan tolkas så att man
inte kan hålla detta avtal. På sidan 4 står det:

”Den slutliga utformningen av Öresundsförbindelsen skall enligt
avtalet göras med hänsyn till vad som är ekologiskt motiverat, tekniskt
möjligt och ekonomiskt rimligt så att skadliga verkningar på miljön
förebyggs.”

Om man då tittar både på miljön och på den ekonomiska grunden
för detta beslut måste man säga att avtalet inte kan hållas.

Jag har också läst Danmarks statsrevisorers uttalande, som jag fick i
går. Det är på 52 sidor. De gör ned projektet totalt, som Olof Johansson
sade. När avtalet slöts beräknades räntekostnaden för hela projektet till
4 %, men revisorerna talar om 6-7 %. I utskottsbetänkandet står det att
kostnaderna skall vara betalda på 30 år, men här talas det om 40 år.
Man handskas alltså med den här frågan på ett märkligt sätt.

När projektet kom till sades det att privata ekonomiska intressen
skulle vara med och finansiera det. Nu kan det konstateras att inga
privata intressen vill vara med om finansieringen. På det viset kan
projektet sägas vara totalt dött. Vissa skulle nog tycka att det vore bra
att ha privata intressen med, när staten går in som garant. Svenska och
danska folket skall stå som garanter för detta projekt. Det är vad som
kommer att hända när garantin skall utlösas.

Trafikutskottet besökte Rail-Forum, och dess ordförande Curt Ni-
colin ville göra en vadslagning med utskottets ledamöter. Om jag hade
varit broförespråkare hade jag antagit vadet. Curt Nicolin föreslog att
vi skulle slå vad om 100 kr om att räntekostnaden skulle överskrida
byggkostnaden. Ingen av de ja-förespråkare som var med ville anta
detta vad. Det bevisar ju att de som är ja-förespråkare faktiskt tror att
detta kommer att ske. Och vilken kostnad blir det då?

Om man läser vidare i utskottstexten finner man något som är
märkligt på sidan 12: ”Enligt vad utskottet erfarit beräknar regeringen
att Öresundsförbindelsens ekonomiska förutsättningar är stabila.”

Det låter som om man talar om en patient som ligger i koma på ett
lasarett, när man säger att läget är stabilt men att han kan dö när som
helst. Detta projekt borde gå den vägen att det aldrig kommer till stånd.

Sedan kommer frågan: Vem skall trafikera denna bro? Den störste
åkeriägaren i Skåne säger själv att han icke kommer att trafikera bron.
Jag har en minnesbild av en broförespråkare som sade att man nu skulle
kunna köra lastbil rätt över denna bro. Åkeriägaren tyckte att det var
konstigt att politikerna inte kan kartan. Han sade att de aldrig kommer

Prot. 1994/95:37

7 december

Öresundsbron

Prot. 1994/95:37 7 december

att köra rakt västerut och låta chaufförerna ligga och sova utanför Kö- penhamn. De som kör från Mellansverige ut mot Europas marknader

kan sova på färjorna, och därmed vinner de kanske ett halvt dygn.

Öresundsbron

Är det järnvägen som skall trafikera bron? I Europa pågår en stor diskussion om transporter av farligt gods. Det kommer troligtvis aldrig att inträffa att man kör farligt gods genom två så stora städer som Mal- mö och Köpenhamn. Det innebär att farligt gods som transporteras från Europa och uppåt eller från Sverige ner till Europa måste växlas om, och det kommer fortsättningsvis att transporteras på färjor. Lastbilar kommer troligtvis inte att tillåtas trafikera bron, på grund av olycks- fallsrisken. Vad händer om det sker en stor olycka? Allt det här talar för att det blir privatbilister eller snabbtåg mellan Malmö och Köpenhamn som kommer att trafikera bron. Det är helt fantastiskt: Vi bygger en bro till en ö för kanske 30 mil- jarder kronor, och svenska folket skall vara med och finansiera den. Vi ser inte någon som helst samhällsnytta med det. Företagarna kommer att utnyttja bron dåligt. Ändå håller man fast vid att det inte behöver göras någon ordentlig ekonomisk prövning. Vi talar mycket om miljöförstöringen i Östersjön och dess närhet, och hur skall länderna runt Östersjön uppfatta signalen att vi bygger en bro här? Man vet i dag att man inte klarar kravet på att slam inte får röras upp när muddringsverksamheten kommer i gång - det talar också de danska revisorerna om. Man vet också att laxen i Östersjön har svårt att fortplanta sig. Vad kommer att hända? Får vi ett stort, dött innan- hav? Fru talman! Med det här har jag tagit upp det som jag tycker är vä- sentligt - att man borde ompröva beslutet. I och med att man direkt kan säga att det som nu har framkommit innebär att avtalet inte kan hålla borde det inte vara någon större katastrof att man omförhandlar det och låter bron bli ett minnesmärke över en betongpolitik som aldrig kom till stånd. Det skulle glädja många, tror jag. Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reservationerna 1 och 2 till detta betänkande. Anf. 3 ELISA ABASCAL REYES (mp): Fru talman! Precis innan dagens sammanträde började fick jag höra att det var bra om folk höll sig till sak och att man kunde ha överseende med mig om jag inte höll mig till sak, eftersom jag är ung. Från min nya position skulle jag då vilja säga att jag skulle ha tyckt att det var väldigt glädjande om man hade just hållit sig till sak i det här ärendet. Jag är förundrad över hur långt man har lyckats driva den här bro- frågan. Projektet har dömts ut så många gånger och av så många perso- ner som verkligen har tyngd att det inte alls vore konstigt om man - om inte annat så åtminstone i ödmjukhetens namn - omprövade beslutet. Jag undrar om det är prestige som ligger bakom att man inte gör det. Jag tror inte att den gissningen är helt felaktig. Att bron skulle vara det bästa förslaget kan jag inte godta, och det kan inte heller Miljöförbundet, Greenpeace, Naturskyddsföreningen, Aktion Skåne Miljö, Miljöpartiet de gröna, Fältbiologerna, Svenska Transportarbetareförbundet, Koncessionsnämnden, diverse riksdags-

6

partier och majoriteten av riksdagspartiernas ungdomsförbund samt
Svenska Sjöfolksförbundet och många, många fler. Det finns en bred
opinion mot bron, och det är inte ett utslag av noja eller av bilhat från
vår sida.

Stockholms Handelskammare har beskyllt miljörörelsen för att vara
en flummig bilhatarklubb som inte håller sig till sak. Därför vill jag här
hänvisa till Koncessionsnämndens tre skäl för att avslå konsortiets
ansökan.

Men för att klargöra vad det är som får mig att säga nej till bron
måste jag först och främst säga att anledningen är att det helt enkelt är
fel tänkande. Vi som är aktiva, kunniga och engagerade i miljöfrågor
vet att motorvägar och lättnader för bilismen inte minskar den, utan
tvärtom. Redan Henry Ford på sin tid sade att med varje meter motor-
väg man bygger banar man väg för ytterligare bilar. Inom parentes sagt
är det någonting som dagens bilindustri glatt hakar på.

Det här fick vi i utskottet påpekat för oss av Mr. Keith Smith, en fö-
reträdare för labourpartiet som var här och besökte oss. I hans land har
det just kommit ut en rapport som klart visar att massbilismen är ohåll-
bar, olönsam och ett direkt hot mot vår miljö och vår välfärd.

Massbilismen kommer aldrig att vara miljömässigt hållbar. Sveriges
nationalrapport om klimatförändringar från Miljö- och naturresursde-
partementet från september i år visar klart att bilismen är en av de
största bidragande orsakerna till utsläppen av koldioxid, som är den
viktigaste växthusgasen, eftersom utsläppen är så pass kraftiga.

Det vore ju bra om naturen kunde anpassa sig till massbilismen,
men så är det inte - det vet vi alla. Med tanke på att Sverige nu kom-
mer med i den inre marknaden och att EU själv i sin senaste utredning,
European Task Force Report on Environment, har slagit fast att den
inre marknadens transportsystem kommer att vara en mycket tung och
allvarlig belastning finns det goda massbilismskäl att sätta sig emot ett
brobygge.

Jag uppmanar samtliga riksdagsledamöter och regeringen till abso-
lut nytänkande, progressivitet och ledningsförmåga på området. Det är
ingen naturlag att bilismen skall öka - det kan vi påverka.

Bilismens verkliga samhällskostnader redovisas inte ordentligt.
Folkhälsan försämras t.ex. genom ökad benägenhet för utveckling av
atopisk sensibilisering, vilket är ett mycket stort hot, även om de flesta
inte verkar ha insett det. Det visar att samhällskostnaderna för bilismen
är bra mycket högre än vad vi har kunnat redovisa i dag. Det pågår
omfattande forskning på det här området, bl.a. inom landstingen men
även internationellt.

Globalt sett är alltså massbilismen ett hot och därmed också lokalt
och regionalt. Det är ett etablerat faktum att växthuseffekt, skogsdöd,
övergödning och försurning är fruktansvärt allvarliga hot för hela vår
jord. Kanske tycker man att talet om globalt tänkande och miljö är litet
flummigt. Låt mig då i stället hänvisa till det Sverige direkt arbetar
med.

Sverige arbetar ju aktivt med Östersjöfrågor. Men med vilken rätt
kan Sverige vara ett föredöme för öststaterna när somliga här är bered-

Prot. 1994/95:37

7 december

Öresundsbron

Prot. 1994/95:37 7 december

da att direkt döma Östersjön, som är ett gemensamt hav och ett lån av framtida generationer, till döden? Bara för att man myglar och förskö-

nar detta är det inte mindre av ett miljömord. I dag är över en tredjedel

Öresundsbron

av Östersjöns botten död. Det är klart att man kan skylla på gamla miljösynder som PCB och DDT, men vi vet att i dag och i framtiden är det bilismen som tillsammans med jordbruket är det största hotet. Tyvärr är det bara att konstatera att Östersjön aldrig någonsin kommer att bli helt återställd. Men vi kan åtminstone se till att det inte blir värre. Vi kan hindra att Östersjön blir en stinkande, död, rutten pöl. Det är på det sättet jag förslår att de flesta här inne skall arbeta: kon- struktivt i stället för destruktivt. Att bygga en bro innebär dålig lön för det arbete som trots allt ge- nomförs och dålig avkastning på de resurser som Sverige har satsat på att arbeta för Östersjön. Ett sådant agerande är inte trovärdigt. Tittar man på EU:s skrivningar om sustainable mobility kan man få intrycket att framtiden ser väldigt ljus ut. Det gör den på papperet. Men problemet är att exempelvis Öresundsbron är en del av de planer som EU har på 12 000 km nya motorvägar i Europa. Och det är inte bara i Skandinavien som vi har problem med nya motorleder, påhejade av EU. Kring bygget i Val dTsére har det varit ett väldigt stormande, och det finns många andra exempel. Det här är verkligen inte helt okontro- versiellt. Varför har då EU vurmat så mycket för byggande av motorleder, när man klart och tydligt har uttryckt att man vill ha miljövänliga sats- ningar och ett miljöanpassat transportsystem? Det är ganska lätt att svara på den frågan. Det är för att bilindustrin i Europa liksom i Sveri- ge är oerhört stark och har mycket pengar och stora påtryckningsmöj- ligheter. Lobbyismen har varit påfallande när det gäller brobesluten. Om det finns anledning att ifrågasätta de demokratiska spelreglernas giltighet i de olika procedurerna är det verkligen ett bra tips att studera handläggningen av frågan om Öresundsbron. Det kan t.ex. nämnas att finansutskottet går emot sina egna riktlinjer när det gäller samma re- striktiva prövning av alla statliga garantier. Det kan sägas att Konces- sionsnämnden är överkörd. Det kan sägas att det finns en miljörörelse som är fullständigt överkörd. Osv. Det finns alltså viktiga instanser som här totalt har förbisetts. Miljösidans kritik av de ekonomiska resonemangen har tyvärr inte fått särskilt mycket gehör. Jag vet inte om den har ansetts osaklig eller partisk på något sätt. Men den danska riksrevisionen har gett en väldigt skarp kritik av projektet, och jag tror knappast att det är någon här inne som skulle ha mage att påstå att den skulle vara partisk eller osaklig på något sätt. Vidare har Danmarks industriminister sagt att det mycket väl kan bli aktuellt att finansiera bron via skatteintäkter, dvs. att det måste skjutas till skattemedel för att klara bron. Det är någonting som direkt strider mot grundavtalet om hur det här skulle gå till. Där finns ingen- ting om att staten skulle skjuta till medel direkt via skatter. Det bästa vore naturligtvis att bron inte byggdes. Men i nuläget måste vi se till vad vi först och främst bör göra, och det som absolut

8

behövs är en vettig, saklig ekonomisk utredning om broprojektet. I dag
finns det t.ex. ingen ordentlig känslighetsanalys för projektet, trots att
det är en väldigt stor satsning. Det har sagts att det kan kosta upp till 30
miljarder. Jag tror inte att de eventuella skadestånden på lång väg kan
bli så höga som vad vi kan få betala i framtiden. Vi kommer att få beta-
la en nota för orgier i ansvarslöshet och sifferbollande.

Den ekonomiska kalkylen har utsatts för så oerhört stark kritik att
jag inte förstår varför man inte är så ödmjuk att man åtminstone tillsät-
ter en ny ekonomisk utredning. Om man struntar i miljön, vilket var det
första kravet, och tänker sig ett miljömässigt stålbad, så kan man väl
åtminstone se till de ekonomiska faktorerna.

Argumentet att bron skulle sysselsätta folk via byggbranschen tyck-
er jag inte heller är något bra argument. Skall man lägga ut statliga
medel för det kan man åtminstone göra det på något vettigt. Varför
skall hederliga byggjobbare behöva bygga en bro? Jag tycker att de kan
rusta upp Sveriges skolor då - det innebär också en statlig utgift, men
det är betydligt bättre än att bygga en bro.

Så till kapitaltäckningsgarantierna. Det faktum att regeringen har
begränsat sin regressionsrätt visar ganska tydligt åt vilket håll det här
barkar. Statliga garantier och kapitaltäckningsgarantier till ett företag
som har ungefär 5 % solvens är ganska så anmärkningsvärt. Den upp-
backning av garantier som konsortiet har fått har ingen motsvarighet på
marknaden; de företagsekonomiska spelreglerna har fullständigt satts ur
spel. Det går helt enkelt inte att förklara. Det här är verkligen föremål
för granskning.

Jag skulle vilja referera en kommentar om de statliga garantierna.
Den är ur ett examensarbete av Anne Pyrstöjärvi vid Företagsekono-
miska institutionen vid Uppsala universitet.

Hon skriver att det även är viktigt att komma ihåg att varje garanti
utgör en potentiell skuld. Om ett bolag inte kan uppfylla sina åtaganden
måste staten gå in, och staten får då en direkt utgift. Finansutskottet har
därför förordat att nya garantier skall underkastas samma restriktiva
prövning som vanliga utgiftsåtaganden. Vid en prövning bör man sär-
skilt belysa den risk som är förknippad med projektet.

Hur stora riskkalkyler har det gjorts för broprojektet? Hur har man
t.ex. studerat trafikflödet? Har man tagit hänsyn till den oerhört stora
priskänsligheten på avgiften för att få trafikera bron? Har man studerat
hur det t.ex. kommer att drabba SJ om man blir tvungen att dumpa
priserna?

Nej, det har man inte. Det intressanta är att Finansdepartementet har
beviljat statliga garantier till förbindelsen utan att riskanalysen har
redovisats. Det betyder att man har gått emot sina egna riktlinjer. Jag
förstår inte varför man skall göra en sådan handläggning i just det här
fallet.

Det här projektet är mycket konstigt från början till slut. Det gäller
en bro. Det är ett skrytprojekt. Det är inte miljövänligt. Det är inte
ekonomiskt hållbart. Rent tekniskt är det kanske roligt att bygga broar,
men det finns tekniska satsningar som är bra mycket mera angelägna.

Prot. 1994/95:37

7 december

Öresundsbron

Prot. 1994/95:37 7 december

Vi har alternativ. Varför har de inte uppmärksammats? Varför har inte tunnelalternativet uppmärksammats? En järnvägstunnel är ett bra

alternativ. En tunnel är lönsam, milj ovänlig och ger tydliga signaler

Öresundsbron

från staten, riksdagen och politikerna om vilket slags trafiksatsningar vi vill ha i framtiden och vilken typ av trafik som skall växa. Jag är 21 år. Det kanske är litet ungt för att komma och skriva folk på näsan och tala om miljöförstöring och ifrågasätta projektet. Jag har respekt för mina kolleger och tror inte att de fifflar. Det här har trots allt gått rätt till. Men just därför vet jag att man även måste erkänna att det finns konstigheter i det här projektet. Det är lika bra att ta tag i dem, eftersom vi i alla fall kommer att få göra det förr eller senare. Jag yrkar bifall till reservationerna 1, 2 och 3. Anf. 4 BO NILSSON (s): Fru talman! Onsdagen den 12 juni 1991 fattade riksdagen sitt beslut om att godkänna avtalet mellan Sverige och Danmark om att gemen- samt bygga en kombinerad järnvägs- och vägförbindelse över Öresund. Avtalet är, som sagts, folkrättsligt bindande. Avtalet ratificerades av regeringen den 24 augusti 1991. Jag skall inte tala om för Olof Johans- son vilka partier som ingick i den regeringen. Det tror jag nog att han vet. Röstsiffrorna i riksdagen var 229 ja och 85 nej. Det är alltså inte det som dagens ärende handlar om. Olof Johansson talar om att folk var förskrämda. Jag tycker att det faktum att 229 riksdagsmän röstade ja inte tyder på att de var för- skrämda. Det fanns således en rejäl majoritet i den här riksdagen för detta avtal. Det fanns emellertid en förutsättning, och det var att det skulle gö- ras en noggrann miljöprövning av förbindelsen. Samma regering har prövat projektet i enlighet med två lagar - naturresurslagen och vatten- lagen. Den 16 juni beslutade regeringen att godkänna konsortiets för- slag. Det innebär att regeringen ansåg att projektet klarar högt ställda miljökrav. Härvid har bl.a. frågan om vattengenomströmningen till Östersjön, den s.k. nollösningen, ägnats mycket stor uppmärksamhet. Det är alltså inte det som dagens ärende handlar om. Än en gång vill jag säga till Olof Johansson att den regering som han ingick i faktiskt har prövat det här och funnit att miljöfrågorna går att lösa på ett bra sätt. Om Olof Johansson inte har förtroende för oss, borde han väl ändå ha haft det för den regering som han ingick i under flera år. Elisa Abascal Reyes från Miljöpartiet säger att vi som är miljömed- vetna säger nej. Väldigt många, både myndigheter och personer, som jag uppfattar som kunniga i miljöfrågor har trots allt sagt ja. Dessutom har regeringen därefter gjort en prövning och funnit att man kan säga ja av miljöskäl. Jag tycker att det är litet förmätet att tala om att de som är miljömedvetna säger nej. Det finns många, många som också säger ja. Till Karl-Erik Persson vill jag säga att skälet för att vi skulle vänta med behandlingen av dessa motioner känner Karl-Erik Persson själv till, eftersom han ingick i trafikutskottet redan då. Vi ville avvakta

10

miljöprövningen från regeringen. När miljöprövningen nu är gjord och
ett beslut är fattat finns det anledning att avskriva dessa motioner.

Fru talman! Ingen fråga har diskuterats, prövats och utretts så som
frågan om den fasta förbindelsen över Öresund. I mer än 100 år har
diskussioner pågått och förslag presenterats. Redan för 44 år sedan
uttalade sig riksdagen för första gången för en fast förbindelse över
Öresund. Efter regeringens prövning och godkännande enligt naturre-
surslagen och vattenlagen borde allt vara klart, men det fattas tyvärr
ytterligare en fråga. En del kallar det för en teknikalitet. Det gäller att
säkra det egna kapitalet i Svedab under de första åren. Detta bör det
svenska B an- och vägverket bemyndigas att göra. Det handlar alltså
inte om några utökade totala ekonomiska utfästelser från statens sida,
utan kapitaltäckningsgaranti erfordras av redovisningsmässiga skäl. Det
är det som dagens ärende handlar om.

Olof Johansson talade här om att man får kalla fötter. Man kan fun-
dera över hans egna kalla fötter. Han valde att avgå vid en tidpunkt då
han inte kunde befara att fälla en borgerlig regering. Det gäller att ha
kalla fötter på beställning.

Dagens betänkande behandlar också, som jag sade tidigare, ett antal
gamla motioner - om man får lov att säga så. Det gäller motioner som
man har avvaktat med beroende på det regeringsbeslut som jag tidigare
hänvisade till. Det beslutet fattades i juni i år. Det skedde visserligen
med stor vånda och medförde vissa konsekvenser, men regeringen
uppfattade ändå att miljöförutsättningarna var klart godkända. Jag
tycker att det nu finns skäl att behandla och avslå dessa motioner. Jag
yrkar på att riksdagen skall göra det.

Låt mig också för säkerhets skull konstatera att riksdagen redan har
fattat beslut om att regering och riksdag skall följa det här ärendet
genom årliga rapporter där det redovisas hur projektet faktiskt fortskri-
der. Härigenom får vi möjligheter att följa upp, inte minst, de ekono-
miska faktorerna.

Låt mig emellertid, inte minst därför att motståndarna alltid och i all
oändlighet tar upp och påtalar det som de anser vara negativt med för-
bindelsen, ta upp ett antal skäl till varför jag är positiv. Jag tror också
att detta är skälen till att riksdagen med stor majoritet har sagt ja till
Öresundsförbindelsen. Innan dess måste jag emellertid säga några
saker.

Som jag sade tidigare till Olof Johansson har det funnits en rejäl
majoritet i riksdagen för förslaget. Eftersom Elisa Abascal Reyes och
Miljöpartiet tillåter sig mycket stora överdrifter och hemska ord som
jag inte skulle vilja ta i min mun om bl.a. misstänksamhet, tänker jag
överdriva litet åt det positiva hållet. Det kan ju vara tillåtet efter den
salva som Elisa Abascal Reyes avlossade här.

Beträffande den danska rapporten om ekonomin vill jag säga att det
självklart finns - det tycker jag att man skall vara ärlig nog att säga -
osäkerheter i ett sådant stort projekt. Det vore konstigt annars. Det
skulle vara konstigt om exakta fakta skulle föreligga i alla avseenden.
Vi kan ta trafikflödet som exempel. Det är naturligtvis inte möjligt att
tala om exakt hur många bilar som kommer att passera den här bron.

Prot. 1994/95:

7 december

Öresundsbron

Prot. 1994/95:37 7 december

Olof Johansson, Elisa Abascal Reyes och Karl-Erik Persson m.fl. som är så duktiga kan ju redan nu tala om hur många bilar det rör sig om så

att vi också får veta. Ni vet det förmodligen redan.

Öresundsbron

Jag tycker att det finns skäl att vara litet ödmjuk och säga att det kan finnas variationer både uppåt och nedåt som kan påverka ekono- min. Dessa fakta får vi inte innan bron står klar och vi får möjligheter att bedöma hur attraktiv den är. För min del är jag säker på att den kommer att vara attraktiv. Karl-Erik Persson åberopar en negativ åkare. Jag skulle kunna åbe- ropa många positiva åkare och många positiva företag, inte minst i min egen hemstad, som tror att det här skall bli ett lyft för regionen. Det finns således både positiva och negativa effekter, och det tycker jag att man skall inse. Jag avser nu att ta upp några positiva argument för förbindelsen. Det gäller en kombinerad väg- och järnvägsförbindelse som kom- mer att knyta ihop Skåne och Själland. Det kommer att göra denna region stark och utvecklingsbar. Det kommer att innebära att vi på linjen Lund-Malmö-Köpenhamn-Roskilde bl.a. kommer att få värl- dens största universitet. Det kommer att betyda mycket stora möjlighe- ter till utbildning och forskning. På sjukvårdens och medicinteknikens område kommer det att bli ett styrkebälte med fyra universitetssjukhus och betydande kunskaper och utveckling när det gäller hälso- och sjuk- vården. Dessa knyts ihop med den fasta förbindelsen. Det kommer att öppna nya möjligheter för kulturellt utbyte mellan Skåne och Själland och mellan Sverige och Danmark i övrigt. Den nya förbindelsen kommer att få stor betydelse för infrastruktu- ren, den ekonomiska utvecklingen och sysselsättningen även långt borta från brofästen och tunnelöppningar. Även under byggnadstiden kommer det att betyda ett ganska stort tillskott av värdefulla, menings- fulla och riktiga arbetstillfällen. Det gäller en förbindelse som till sin utformning kommer att bli en sevärdhet i Norden. Efter mina kontakter med konsortiet i går kan jag berätta att det finns ett utomordentligt stort intresse internationellt för det arbete som nu pågår. Jag anser att denna förbindelse kommer att bli ett viktigt inslag för att stärka vår region. Jag är själv skåning. Det är det väl ingen som tvivlar på. Det här gäller i vårt land men framför allt i det nya Europa. Starka regioner är en nödvändighet för framtiden. Jag är förmäten nog att tro att Öresundsregionen har förutsättningar att bli den starkaste regionen i Norden. Bron har alla möjligheter att stärka kollektiv- och tågtrafiken i såväl Skåne som Själland. Pendlingsmöjligheterna ökar. En ny arbetsmark- nad öppnar sig. Men också nationellt menar jag att denna förbindelse verkligen ger tågtrafiken en chans. Till sist villl jag säga att förbindelsen blir en länk mellan Skandi- navien, Danmark och övriga Europa. Fru talman! Med denna korta redovisning vill jag påpeka att de positiva effekterna av Öresundsförbindelsen är betydande. Jag vill

12

också konstatera att dagens ärende egentligen gäller en kapitaltäck-
ningsgaranti för Svedab.

Fru talman! Med dessa ord yrkar jag bifall till hemställan i trafikut-
skottets betänkande nr 2 och avslag på motionerna och reservationerna.

Anf. 5 OLOF JOHANSSON (c) replik:

Fru talman! Det var roligt att äntligen få höra en broanhängare tala
fritt ur hjärtat. De har inte varit så många i den här talarstolen. Här har
det som sagt mera voterats än diskuterats.

Problemet är att man först voterade och därefter prövade om detta
var förenligt med miljön. Vi behöver inte ta upp den gamla debatten,
men denna anrättning kryddades dessutom med att Georg Andersson,
på den tiden då han var kommunikationsminister, sade till sin danske
kollega att tillståndsprövningen i Sverige mer var en formalitet än en
realitet. Detta uttalande finns för säkerhets skull dokumenterat i proto-
koll. Detta sades alltså innan tillståndslagstiftningen i Sverige hade
börjat tillämpas på det här ärendet. Det gäller vattenlagen och naturre-
surslagen. På det sättet låser man ett projekt.

Det är klart att det är svårt att efteråt erkänna att man hade fel. Det
är problemet, Bo Nilsson. När man beter sig på det här sättet kan man
inte ha fel sedan. I så fall måste man erkänna att man har gjort ett
grundläggande fel i själva handläggningen av ärendet som strider mot
intentionerna i den svenska miljölagstiftningen.

Jag skall också ta upp ekonomin. Det är mycket anmärkningsvärt att
ett projekt är försett med så många garantier. Om man vore så säker på
framgången skulle man naturligtvis inte begära några garantier över
huvud taget, men det gör man i alla sammanhang.

Det är svårt att hitta några svenska projekt där man är klar över ex-
akt hur man skall göra och hur allting skall byggas utan att kalkylerna
är klara.

Vad kommer t.ex. hela landanläggningen i Sverige att kosta? Vem
skall betala?

Citytunneln och förändringar i miljön är absolut nödvändiga när
tågsättens antal två- eller tredubblas genom Malmö. Jag har själv varit
nere och lyssnat på de människor som bor där. Jag förstår dem som har
svårt att inse varför just de skall drabbas av den här trafiken. Varför
skall det gå miljöfarlig trafik rakt igenom en tätort, som Karl-Erik Pers-
son undrade? Det är inte acceptabelt.

Jag konstaterar avslutningsvis att utskottet på sidan 12 skriver att
riksdagen skall ha möjlighet att följa hur olika ekonomiska faktorer
utvecklas. Det är detta vi ber om här. Varför beaktar man då inte vad
danskarna säger i ett nytt material som är förödande för hela projektets
framtid?

Anf. 6 BO NILSSON (s) replik:

Fru talman! Jag skall bara ge några korta kommentarer till Olof Jo-
hanssons påståenden. Han säger att ärendet har hanterats i fel ordning,
att man voterar först och prövar miljön sedan. Jag vill tala om för Olof
Johansson att jag skulle vara den förste som sade nej till det här projek-

Prot. 1994/95:37

7 december

Öresundsbron

13

Prot. 1994/95:37 7 december

tet om det hade konstaterats att miljöfrågorna inte skulle kunna lösas på ett tillfredsställande sätt.

Nu har man prövat detta. Den regering som Olof Johansson ingick i

Öresundsbron

under flera år har sagt att man kan lösa miljöfrågorna på ett bra sätt. Då tycker jag inte att Olof Johansson kan säga att det här ärendet har han- terats i fel ordning. Jag står här och är ärlig och säger att jag skulle vara den förste som skulle rösta nej till det här projektet om inte miljöfrågorna hade klarats av. När det gäller ekonomin kan man självfallet inte jämföra detta pro- jekt med många andra projekt. Det här är ett unikt projekt. Det är ett projekt som skall förbinda två länder. Om man skall klara av detta måste det självfallet finnas statliga garantier. Men på sikt skall projek- tet kunna finansieras med de avgifter som kommer in ifrån förbindelsen när den väl står färdig och trafiken kan gå på den. Därför är det mycket svårt att jämföra detta projekt med ett vanligt brobygge i t.ex. Sverige. Då är det visserligen lika osäkert med ekonomin, men samtidigt garan- terar Vägverket och därmed också staten ekonomin i sådana projekt. Jag tycker att det här projektet är unikt. Det går inte att jämföra med andra. Jag tycker att man skall vara ärlig och säga att det finns en osä- kerhet, men på lång sikt kommer projektet med nästan hundraprocentig säkerhet att gå ihop. Frågan är bara om det kommer att ta 35 år eller 40 år. Hur många år det kommer att ta kan vi icke bedöma med hundra- procentig säkerhet. Anf. 7 OLOF JOHANSSON (c) replik: Fru talman! Jag tycker att Bo Nilsson på ett ganska förtjänstfullt sätt bevisar just det som jag sade. Han tycker att det är normalt att först fatta ett folkrättsligt bindande beslut och förhandla fram ett avtal och sedan behandla miljöprövningen med de låsningar som avtalet innebär. I den regering som jag tillhörde noterade jag att låsningarna var för stora för att man över huvud taget i grunden skulle kunna pröva projek- tet färdigt. Därför lämnade jag regeringen. Jag tar inte ansvar för nå- gonting som jag inte får fullfölja. Det är just denna felaktiga tidsordning som har medfört att man har hamnat i en diskussion där man till varje pris måste försvara det som man har gjort i stället för att diskutera öppet. I annat fall vore det en självklarhet att man nu tog till sig det danska riksrevisionsverkets rap- port. Riksdagen har gång på gång utlovats årliga rapporter om den eko- nomiska utvecklingen av projektet. Vi har fått en rapport - låt vara att den kommer från ett annat land. Men den skall inte beaktas. Vi skall inte dra några slutsatser om realränteutvecklingen, om osäkerheter, om fördyringar i landanläggningar på den danska sidan, om kust-till-kust- anläggningen och om de oförklarligt senfärdiga kalkylerna på den svenska sidan; man får pressa fram information om vad det kostar att få trafikflödena att fungera.

14

Förslaget om Citytunneln hade inte kommit fram om inte Centern i
regeringen hade lyckats lyfta fram den frågan. Ingen har hittills anmält
sig frivilligt för att finansiera den. Det handlar om 4 miljarder.

Brukar vi i den här församlingen hantera poster på 4 miljarder på
det här sättet? Brukar vi först besluta och därefter ta konsekvenserna
oavsett vilka de blir?

Jag tycker att Bo Nilsson på ett utmärkt sätt har visat vilken felaktig
tågordning som har gällt för detta broprojekt.

Till sist vill jag säga att det är bra att vi är överens om att det finns
osäkerheter. Men varför i all världen skall skattebetalarna stå för dessa
osäkerheter? Det finns opiononsundersökningar som visar att majorite-
ten av skattebetalarna inte vill ha detta broprojekt. Varför skall inte de
som vill ha det betala?

Anf. 8 BO NILSSON (s) replik:

Fru talman! Jag hoppas att jag inte sade att detta är en normal
handläggning. Jag vet nämligen inte vad som är normalt i sådana här
sammanhang. Jag anser att projektet är unikt.

Däremot var det riktigt att redan när avtalet behandlades säga ifrån
att förbindelsen inte skulle byggas om miljöfrågorna inte skulle gå att
lösa. Då skulle avtalet inte gälla. Det tyckte jag var ett sätt att garantera
miljön.

Jag tycker också att Olof Johanssons regering har ett stort ansvar.
Man har sagt att man på ett mycket bra sätt kan klara av miljöfrågorna.
Efter all den prövning som har skett tror jag faktiskt att problemen går
att lösa.

Olof Johansson undrade varför vi inte tar till oss den danska rappor-
ten. Självfallet tar vi den rapporten på allvar. Vi följer den ekonomiska
utvecklingen när det gäller denna fråga i regeringen och i vår riksdags-
grupp. Vi nonchalerar inte någon rapport. Självfallet skall vi följa detta
ärende mycket noggrant både i partiet i regeringen och i partiet här i
riksdagen.

Citytunneln diskuteras för närvarande mycket seriöst i förhandling-
ar mellan de inblandade trafikhuvudmännen i regionen, men det går
inte att redovisa om det är ekonomiskt och praktiskt möjligt att kombi-
nera bron med en citytunnel - vilket jag personligen tycker skulle vara
en mycket bra lösning för tågtrafikens framtid i regionen - innan för-
handlingarna är färdiga.

Talet om riskerna för skattebetalarna tycker jag är ett riktigt dåligt
argument. Vi säger gång på gång att den här förbindelsen skall finansi-
eras genom avgifter. Att då gång på gång komma dragande med detta
argument är på gränsen till oärligt.

Anf. 9 KARL-ERIK PERSSON (v) replik:

Fru talman! Bo Nilsson säger att ekonomin inte är ett så stort pro-
blem, eftersom det i avtalet står att det skulle vara ekonomiskt försvar-
bart. Det verkar det vara, enligt Bo Nilsson i alla fall.

Man kan säga att det är tur att det är ett långt tidsperspektiv på minst
30—40 år. Varken Bo Nilsson eller jag kan, såvitt jag förstår, vara med

Prot. 1994/95:37

7 december

Öresundsbron

15

Prot. 1994/95:37 7 december

och försvara detta och ställas till ansvar för det. Det kan ju vara gläd- jande för kommande generationer i alla fall.

Sedan sägs det att vi skall följa broprojektet. Ja, det är ju jättebra.

Öresundsbron

Men, Bo Nilsson, om nu bron är byggd, miljöförstöringen har kommit till stånd och ekonomin går åt skogen, skall vi då putta bron i bäcken? Jag tror faktiskt att om bron är byggd så är den byggd. Då får vi stå för konsekvenserna. Jag tror faktiskt inte att man kommer att riva bron. Vad skulle då hända? Är bron byggd så är den. Då får vi ta konsekven- serna, som jag sade. Det är därför jag tycker att den danska rapporten, som vi kan ta del av, borde genomlysa detta på ett annat sätt. Man skulle kunna se över de ekonomiska konsekvenserna igen. Här talar man om 1990 års penningvärde. Var befinner vi oss nu? Hela tiden förskjuter vi detta och det kommer att bli dyrare. Vi vet inte dag vad räntekostnaden kommer att innebära. Men man säger i alla fall att den kommer att ligga på 6-7 % jämfört med 4 % som det var när man började räkna på detta. Det kommer hela tiden att bli ytterligare kostnader. Det är klart att det till syvende och sist blir skattebetalarna som får betala detta. Man kan inte öka på kostnaderna för dem som skall trafikera bron, så att ingen åker över den. Då blir det ju definitivt omöjligt att få in några pengar över huvud taget. Jag vill gå tillbaka litet grand till detta med farligt gods. Jag tror att det i framtiden aldrig kommer att tillåtas att det körs farligt gods på bron, vare sig det gäller lastbilar eller tåg. Då har vi återigen ställt till med problem som vi inte kan lösa. Var skall man t.ex. växla om när man kommer med farligt gods på tåg? Skall det växlas om i Malmö eller någon annanstans och tas via färja? Detta är också ett problem som man kommer att ställas inför. Anf. 10 BO NILSSON (s) replik: Fru talman! Karl-Erik Persson sade att jag inte tycker att det är sto- ra problem i ekonomin. Jag tycker att detta är ett jättestort projekt. Jag tycker att det är viktigt att man är ödmjuk inför detta och att man skall ta detta med ekonomin på allvar. Det är så självklart, så det behöver inte sägas. Jag tycker att det är inte ett stort problem men en stor fråga. Den skall vi naturligtvis följa med stor nogsamhet. När det gäller ekonomin kritiserar Karl-Erik Persson det antal år som skall användas osv. Men hur skulle Karl-Erik Persson klara av att göra bedömningar om ekonomin på ett annat sätt än detta? Om finan- seringen skall ske via avgifter, måste man räkna med att det tar ett antal år innan intäkterna täcker kostnaderna. Jag kan inte finna något annat sätt att klara detta. Men Karl-Erik Persson kanske är klokare än jag, så han kan kanske komma med ett förslag. Karl-Erik Persson sade att när bron sedan är byggd, så står vi där. I och för sig är detta en sanning. Det kan jag inte förneka. Men det är precis därför som vi har gjort en så noggrann prövning. Vi har prövat miljökonsekvenserna efter de lagar som finns och vi har prövat eko- nomin. Det är klart att det i alla projekt som sätts i gång finns en viss

16

risk. Det tycker jag att man måste bjuda på. Men om vi skulle ha hund-
raprocentig säkerhet för allting, så vore det inte mycket som kom till
stånd. Det är klart att man måste vara beredd att efter noggranna pröv-
ningar sätta i gång olika projekt i detta land. Det är ju det som utveck-
lar Sverige.

Återigen till den danska rapporten. Ekonomin i projektet kommer
att röra sig hela tiden. Det är en ständig förändring, räntor som rör sig,
trafikflöden som kommer att röra sig och internationella lägen etc. som
kommer att påverka. Självfallet måste man vara beredd på en viss rör-
lighet och förändring. Den tycker jag skall följas väldigt noggrant av
denna riksdag och den regering som vi har i landet.

Frågan om allvarligt gods menar jag är en fråga som egentligen inte
har med bron att göra, utan det är en fråga som vi måste lösa oavsett
vilket transportslag som används över Öresund eller över Östersjön till
södra Europa eller till Sverige. Detta är en mycket allvarlig fråga. Men
man löser den ju inte genom att inte bygga någon bro, för vi har ju ändå
farligt gods att hantera. Det är allvarligt, och det måste vi försöka att
lösa på bästa sätt. Men det har ju inte att göra med om man bygger bron
eller inte.

Anf. 11 KARL-ERIK PERSSON (v) replik:

Fru talman! Vem av oss som är klokast tycker jag att vi skall låta
andra bedöma. Det kanske vi får olika svar på beroende på vem vi
frågar.

Bo Nilsson kommer tillbaka till att vi inte kan se resultatet förrän
bron är byggd. Det är riktigt. Om någon över huvud taget kommer att
trafikera bron beror ju på vilka avgifter man sätter för dem som skall
trafikera den. Det är ju detta som blir problem. Sätter man avgifterna
för högt, kommer ingen att vilja trafikera den. Då står vi där med kost-
naderna i alla fall. Sätter man avgifterna för lågt, kommer vi ju att få de
miljöförstöringar som man säger att man inte vill ha i dessa områden.
Hur man än vänder på detta så blir det fel. Det är därför som jag tycker
att man inte skall bygga en bro mellan Malmö och Köpenhamn. Jag har
i stället förespråkat att man bygger en tunnel för järnvägen. Framför allt
skulle man då komma undan detta, som jag hela tiden har talat om, med
farligt gods som är ett problem.

Såvitt jag förstår vill SJ ha en tunnel - inte mellan Malmö och Kö-
penhamn - för att komma till rätta med transporter av farligt gods. Vi
kan inte komma ifrån att en tunnel skulle vara mycket bättre. Det är ju
för att undvika transporter av farligt gods genom stora städer som man i
dag bygger förbifarter utanför de stora städerna. Det har varit en av
anledningarna till de trafiksatsningar som har gjorts. I det här fallet
skall man inte göra detta. Det tycker jag är märkligt.

Anf. 12 BO NILSSON (s) replik:

Fru talman! Mycket kort till Karl-Erik Persson, som i slutet av sin
replik sade att han inte tycker att man skall bygga en bro, vill jag säga
att det är väl just på detta som hela debatten borde fokuseras.

Prot. 1994/95:37

7 december

Öresundsbron

2 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 37

Prot. 1994/95:37

7 december

Öresundsbron

18

Denna riksdag har med stor majoritet röstat för att man skall bygga
en kombinerad förbindelse. Regeringen har sedan prövat miljöfrågorna
och kommit fram till att de går att hantera. Därför tycker vi att man
skall bygga den förbindelse som denna riksdag faktiskt har beslutat om.

Frågan om tunneln är prövad. Det är bara att erkänna att det inte går
att klara finansieringen av en tunnel, annars hade jag också tyckt att det
skulle varit ett intressant förslag. Men nu är det på detta vis, och det är
något som vi bara har att rätta oss efter.

När det gäller det farliga godset håller jag med om att det är ett stort
och allvarligt problem som måste lösas, och det oavsett om det är en
fast förbindelse eller inte. Den diskussionen tycker jag att vi kan fort-
sätta.

Anf. 13 ELISA ABASCAL REYES (mp) replik:

Fru talman! Bo Nilsson säger att jag tar ord i min mun som han
aldrig skulle använda och att jag kör med starka överdrifter. Det tycker
inte jag att jag gör.

Om man ser på de ekonomiska kalkylerna märker man att redogö-
relsen för skillnader i uppskattad anläggningskostnad är otydlig. Under-
lag för prognostiserad trafik saknas, som Bo Nilsson själv påpekade.
Någon kalkyl över anslutningarna redovisas inte. Redovisningen av
finansieringen är otydlig. Någon känslighetsanalys redovisas inte.

Bo Nilsson säger att denna fråga har manglats väldigt länge. Det är
ett uttalande som får mig att reagera på två sätt. Först och främst: Var-
för har det då inte blivit ordentligt gjort? Andra frågan: Är det inte dags
att börja med litet nytänkande i så fall - är det inte dags att börja till-
lämpa nya lösningar?

Samhällsutvecklingen går faktiskt i en rasande takt. De miljökatast-
rofer som vi kan stå inför är inga överdrifter. De är verkliga hot. De
behöver inte inträffa. Men de är verkliga hot och inga överdrifter.

Det vanliga politikersnacket som de flesta nu kör med här är väl he-
dervärt och bra. Jag kritiserar inte detta. Men jag tycker inte att man
heller skall kritisera någon som pratar annorlunda, för det finns väldigt
många som uppskattar det.

Att det skulle vara förmätet att säga att vi är många aktiva och en-
gagerade som säger nej. Det är jämförelsevis en klar majoritet på folk-
rörelsenivå som har engagerat sig mot bron, bl.a. inom Bo Nilssons
eget parti, t.ex. kvinnoförbundet, Broderskapsrörelsen och ungdoms-
förbundet. Därför förstår jag inte varför det skulle vara så himla förmä-
tet att säga det. Vi rättar oss åtminstone efter myndigheter som anses
kompetenta på området, t.ex. Koncessionsnämnden.

Garantier är inga teknikaliteter. Det kan visst bli fråga om statlig
inlösen. Att argumentet skattemedel är så dåligt förstår jag inte heller.
Det sades i avtalet och det har sagts i diskussioner att bron skall bära
sina kostnader. Därför tycker jag att det är bra mycket ohederligare -
om vi nu skall prata om ohederlighet - med den stora risken för statlig
inlösen.

Om vi skippar rundsnacket, så tycker jag att det mest allvarliga är
att Bo Nilsson själv säger att det inte finns någon möjlighet att beräkna

hur många bilar som skulle trafikera bron. I så fall kan ju inte mil-
jöprövningen vara gällande, eftersom vi ju inte vet hur stora utsläppen
blir. I så fall kan inte den ekonomiska kalkylen vara gällande heller,
eftersom vi inte vet vilket pris vi skall sätta.

Det har i alla fall konstaterats att priset är mycket känsligt och har
hög elasticitet. Ni kan ju inte bara bygga bron för att se vad som händer
sedan. Det vore fruktansvärt naivt.

Anf. 14 BO NILSSON (s) replik:

Fru talman! Jag har sagt, och det tycker jag är viktigt, att det finns
en viss osäkerhet när det gäller kalkylerna och när det gäller antalet
bilar som skall trafikera bron. Jag tror att alla kan ställa upp på att det
inte går att med exakt säkerhet tala om hur det kommer att bli.

När det gäller ekonomin vet vi att det är stor oro på penningmark-
naden, vilket säkert kommer att förändras. En fråga som inte har tagits
upp här är att EU kanske kan lämna förmånliga lån till detta projekt,
och det finns ett intresse för det. Därmed skulle ekonomin förbättras för
att nu tala om något positivt. Jag tycker att man skall visa respekt inför
den här frågan.

Det finns meterhöga drivor av utredningar som jag uppfattar som
seriösa. Även om nu Elisa Abascal Reyes och Miljöpartiet är negativa
till projektet, så tycker jag att de skall åka ner och träffa folket som
jobbar med detta. Kolla alla de utredningar och fakta samt de litet lösa
påståenden som finns dokumenterade beträffande projektet!Jag tror att
det skulle vara mycket bra för kunskapen framöver. Det finns massor
av utredningar - det kan jag lova, eftersom jag har följt det här ärendet
så länge jag har suttit i riksdagen.

Sedan måste jag protestera mot en sak. Elisa Abascal Reyes säger
att vi reagerar mot att hon pratar annorlunda. Jag tycker inte att Elisa
Abascal Reyes pratar annorlunda. Jag reagerar inte ett skvatt mot hen-
nes sätt att prata. Men när hon tar till ett sådant ord som mygel t. ex.,
tycker jag att det är obehagligt. Jag anser inte att man skall använda så
starka ord här i kammaren. Jag tror inte att Elisa Abascal Reyes kan
klara ut och stå för dessa påståenden.

Till sist vill jag säga att jag har stor respekt för motståndarna. Jag är
ödmjuk inför min uppgift som riksdagsman. Men det innebär ju inte att
jag måste ställa mig bakom de argument som förs fram. Men jag har
naturligtvis stor respekt för att vi har olika åsikter i den här frågan. En
stor majoritet i riksdagen har sagt att vi skall bygga denna förbindelse,
och det har jag den allra största respekt för.

Anf. 15 ELISA ABASCAL REYES (mp) replik:

Fru talman! Den kritik som har riktats mot analyserna och kalky-
lerna är så pass stark att det finns anledning att tala om mera än ”en
viss osäkerhet”. Trafikflödet är det absolut avgörande, både ur miljö-
hänseende och ur ekonomiskt hänseende. Därför krävs det mycket goda
kunskaper och ett mycket stort förutseende. Det går inte att veta precis
på pricken hur många bilar det blir per dygn, det håller jag med om.
Men man måste ha något på fotterna.

Prot. 1994/95:37

7 december

Öresundsbron

19

Prot. 1994/95:37 7 december

Man har ju inte riktat kritik bara för att man tycker att det är kul. Det är inte något slags skojigt påhitt att säga nej till bron. Detta är en

symbolfråga för hela den samlade miljörörelsen. Det är klart att det

Öresundsbron

finns av vikare, men den samlade miljörörelsen har brofrågan som en symbol. Det är klart att EU kan skjuta till pengar, det tror jag absolut, sär- skilt som man redan har tillskjutit pengar via European Round Table för att skapa acceptans för bron. Det tycker jag är litet ”halvmygligt”, eftersom jag tycker att lobbyism är detsamma som mygel. Sedan får Bo Nilsson tycka vad han vill. Bo Nilsson säger att vi skall titta på fakta. Det är litet konstigt sagt. Vi skulle inte kritisera den här bron om vi inte hade någorlunda fakta bakom. Varför skulle vi göra det? Det är inte så att vissa människor föds med en nej-sägarstämpel i hjärnan. Vi har fakta bakom och vi har ett engagemang. Det är klart att jag inte tror att människor vill så illa som möjligt när de vill bygga en bro. Men det finns allvarliga konsek- venser som är ett klart hot. Om ingen annan tar detta på allvar, måste vi ta till kraftord för att det skall bli någonting gjort. Anf. 16 BO NILSSON (s) replik: Fru talman! Det är ju bra att Elisa Abascal Reyes erkände att det rå- der osäkerhet när det gäller biltrafiken och antalet. Det är med ganska stor säkerhet som man vet storleksordningen, men det finns naturligtvis risker nedåt och möjligheter uppåt. Sedan är jag litet förvånad över Elisa Abascal Reyes resonemang om att det är litet konstigt att man skall gå till konsortiet för att få reda på fakta. Jag tycker att det är hur naturligt som helst. Det är ju det här företaget som har det mesta materialet, myndighetsprövningarna och besluten. Det är hur naturligt som helst att man går dit för att få alla de fakta som finns där. Sedan kan man också gå på andra ställen. Men för mig är det självklart att detta företag är den organisation som har det allra mesta - för att inte säga allt - av det material som finns. Det vore mycket intressant att gå dit, och jag gör det gärna tillsammans med er. Till sist sade Elisa Abascal Reyes att bron innebär ett hot mot mil- jön. Det är ju precis därför som det har funnits förutsättningar. Jag kan säga precis samma sak till Elisa Abascal Reyes som jag sade till Olof Johansson: Om det hade varit så, att man vid miljöprövningen hade kommit fram till att vi inte klarar miljön på ett tillfredsställande sätt, då skulle jag ha varit den förste som stod här i kammaren och sade att vi inte skall bygga denna förbindelse. Nu har myndigheterna kommit fram till att det går att genomföra projektet mycket bra. Då har jag också att rätta mig efter detta. Därför tycker jag att vi nu skall sätta i gång att bygga denna förbindelse. Jag tror att den är bra för Skåne, för landet och för kollektivtrafiken, inte minst i det område där bron skall ligga. Anf. 17 KERSTIN WARNERBRING (c): Fru talman! All politisk anständighet kräver att Öresundsbroprojek- tet omprövas. Men till vilket pris som helst skall tydligen Socialdemo-

20

kraternas prestigeprojekt genomföras. Med regeringens tillåtelse spelas

det hasard med svenska folkets pengar. Statsskulden ökar med nästan 1
miljard varje dygn. Samtidigt predikar Göran Persson om de skarpa
sparförslag som är nödvändiga för att komma till rätta med budgetun-
derskottet. Hur kan man då vara beredd att satsa miljarder på ett pro-
jekt som innebär att man spelar hasard både om miljön och om eko-
nomin och som inte ens behövs?

Broprojektets ekonomiska glädjekalkyler håller inte. Och, Bo Nils-
son, detta handlar inte bara om osäkerhet! Beräkningsunderlaget som
enligt Bo Nilsson är ekonomiskt prövat var undermåligt och delvis
falskt redan när beslutet om bron fattades 1991. När brokalkylen inte
gick ihop, vad gjorde man då? Jo, man räknade helt enkelt baklänges,
både vad gäller trafikvolymen och vad gäller realräntan, tills man fick
fram de siffror som behövdes.

Jag läste redan under förra vintern en artikel i Sydsvenskan, där det
svenska Riksrevisionsverket kritiserade den ekonomiska kalkylen. Man
menade att trafikprognoserna var för vaga och att bara en mindre för-
ändring av räntan skulle stjälpa hela kalkylen. Räntan hade som bekant
räknats ned från ursprungliga 7 % till 5 %. Nu har man ytterligare räk-
nat ner räntan till 4 %, trots att den i verkligheten i dag ligger på nästan
det dubbla.

Förra veckan läste jag i danska tidningar rubriker som
”Århundradets skandal” och ”Politikerna ljög om Öresundsbron”. Detta
är rubriker som har kommit till efter det att det danska riksrevi-
sionsverket kommit med sin osedvanligt skarpt formulerade rapport
som innehöll kritik mot de ekonomiska beräkningarna. Man riktar
skarp kritik både mot beräkningarna av räntan och mot de beräknade
trafikintäkterna. Enligt det danska riksrevisionsverkets rapport har
Folketinget över huvud taget inte informerats om hur osäkra beräkning-
arna för miljardprojektet är, och vad värre är: Folketinget har inte in-
formerats om att förutsättningarna för brobudgeten har förändrats flera
gånger.

Som säkert de flesta känner till gjordes trafikprognosen mer opti-
mistisk från ursprungliga 6 500 bilar per dygn till 10 000 bilar per
dygn, vilket bara det innebar att ett miljardunderskott vänts till ett litet
överskott.

För övrigt tror jag att det är dags att påminna om att resandefre-
kvensen på denna sträcka har sjunkit betydligt efter den svenska kro-
nans fall. Trafikexperterna bedömer att den kommer att sjunka ytterli-
gare efter EU-inträdet.

Erfarenheterna visar att alla gigantiska byggnadsprojekt blir ca 50
% dyrare än beräknat. Bara för de danska anläggningarna har kostna-
derna redan stigit med 38 %. De beräknade 1,9 miljarderna för de
svenska landanläggningarna räcker inte på långt när. Kostnaderna för
enbart en eventuell citytunnel och en ny yttre ringväg beräknas till 5,5
miljarder. Till detta skall vi komma ihåg att saneringen av den gamla
soptippen på Lernacken kommer att kosta åtskilliga summor. Därtill
kommer också kostnaderna för belysning på bron, kostnaderna för
säkerhetssystem i tunneln - detta är över huvud taget inte inräknat -
och fördyringarna för att uppnå en nollösning, vilka uppgår till ca 2

Prot. 1994/95:37

7 december

Öresundsbron

21

Prot. 1994/95:37

7 december

Öresundsbron

22

miljarder. Det är faktiskt ofattbart att regeringen kan påstå att ekono-
min är stabil! Det är alldeles uppenbart att det blir skattebetalarna som
får stå för fiolerna, och det innebär ett avtalsbrott.

Det är lika ofattbart med påståendet att bron ingår i ett miljöanpas-
sat transportsystem. Bo Nilsson litar till hundra procent på den mil-
jöprövning som den förra regeringen gjorde och som Olof Johansson
till sist blev tvungen att avsäga sig därför att han helt enkelt inte fick
slutföra den. Men, Bo Nilsson, miljöprövningen gällde Östersjön.

Jag är inte född i Skåne, det hörs. Jag bor i Skåne. Det är min hem-
bygd. Jag är rädd om den. Men Bo Nilsson, som själv är skåning, borde
hålla med om att det faktiskt inte har gjorts någon miljöprövning av
Malmöregionen. Hur man kan påstå att detta är ett miljöanpassat trans-
portsystem som kommer att leda till en avsevärt förbättrad samhälls-
planering för regionen är för mig en gåta. För övrigt, fru talman, vill
jag tillägga att alla broanhängare totalt tycks ha glömt bort Konces-
sionsnämndens nej när det gällde Östersjön.

Låt oss se på Malmöregionen. Den har redan de allvarligaste mil-
jöproblemen i hela vårt land, framför allt relaterat till trafiken. Öre-
sundsbroprojektet uppmuntrar och kräver ökad biltrafik, helt enkelt
därför att projektet skall finansieras med bilavgifter. Hur kan det då
kallas miljöanpassat? Är systemet miljöanpassat då det tvingar fram
mer än fördubblad kapacitet av tung godstrafik på kontinentalbanan,
som ju passerar rakt igenom flera bostadsområden och berör 10 000
personer? Redan i dag förorsakar det svåra bullerstörningar. Den
eventuella citytunneln löser ingalunda några regionala trafikproblem,
för den har inte någon beröring med de stora pendlarkommunerna.

Är det ett miljöanpassat transportsystem då det krävs en 90 meter
bred motorvägs- och järn vägskorridor med elva planfria korsningar
tvärs igenom det sista öppna landskapet med stort kulturellt värde söder
om Malmö?

Fru talman! Detta säger man samtidigt som Delegationen för miljö-
inriktad planering i Skåne har i uppdrag att särskilt se över möjlighe-
terna att överföra trafik till milj ovänligare trafiklösningar, att tillskapa
mer allemansrättslig mark och att ta till vara kultur- och naturvärden.

Fru talman! Tala om spel för gallerierna!

Öresundsbron är ett gigantiskt prestigeprojekt, som också är hopp-
löst omodernt redan på planeringsstadiet. Dels har Europa förändrats
under planeringen av bron, dels bygger den på en föråldrad transport-
teknologi. Lager ständigt på väg och det logistiska synsättet med just in
time-leveranser, regularitet, pålitlighet och begränsning av transport-
skador är relevanta transportkriterier för vår export- och importindustri,
som under senare år har gett land-färje-transporterna stora konkurrens-
fördelar. Någon sådan fördel står inte att finna i att transporter, som till
övervägande del över huvud taget inte skall till Danmark, skall behöva
via en bro passera Danmark med den försening som det innebär, för att
sedan ytterligare försenas i den nordtyska trafikinfarkten.

Framsynta beslutsfattare måste kasta Öresundsbroprestigen och inse
att behovet av det effektivaste transportsättet för trafiken till kontinen-
ten löses genom kombitrafik, dvs. lastbil, järnväg och färja via Skånes

sydkusthamnar. Behovet av att förbättra regionaltrafiken mellan Malmö
och Köpenhamn löses bäst genom en tågtunnel direkt från Malmö
central till Danmark.

Först med dessa åtgärder kan man tala om effektiva miljöanpassade
transportmedel, dessutom till en bråkdel av den kostnad som broprojek-
tet förorsakar.

Bo Nilsson säger att den här bron har det talats om i över hundra år.
Enligt uppgift förelädes i mars 1936 de svenska och danska myndighe-
terna broplanerna så som de ser ut i dag. Sedan dess har mycket vatten
runnit under broar här och var. Medan Öresundsbroförespråkarna bitit
sig fast i betongstolparna har verkligheten på alla sätt passerat dem.
Ansvarsfulla politiker måste inse att 2000-talets trafiklösningar inte kan
bygga på 1930-talets värderingar. Därför, fru talman, yrkar jag bifall
till reservationerna 1 och 2.

Anf. 18 BO NILSSON (s) replik:

Fru talman! Kerstin Warnerbring var ett bra exempel på överdrifter
som tillåts från det ena hållet, men inte från det andra. Det var eländes
elände och åter elände. Så är det naturligtvis inte i verkligheten. I alla
andra sammanhang när det gäller infrastruktursatsningar i Sverige och
ute i världen är man överens om att infrastrukturen måste byggas ut, för
den är viktig för utvecklingen, för att folk skall kunna mötas och för
näringslivets transporter - utom här. Här är det föråldrat. En utbyggd
och modern infrastruktur förbättrar möjligheterna för människorna att
fungera i en region och i ett land samt mellan länder. Det är därför som
jag tror att det här är riktigt. Men aldrig någonsin kan motståndarna till
projektet ta upp de positiva effekterna. Vad det här betyder för syssel-
sättningen på kort och lång sikt, hur många människor som får me-
ningsfulla jobb under byggnadstiden, hur många jobb man skapar för-
utsättningar för när förbindelsen står klar diskuteras aldrig. Det är pre-
cis som om det inte finns, eller så går det inte in hos dem som till varje
pris skall vara mot projektet.

Kerstin Warnerbring tog upp några frågor som jag tycker att det
finns skäl att kommentera. Det var det här med statsskulden och den
svenska ekonomin, som hon blandar ihop med den här frågan. Det här
projektet skall finansieras med avgifter. Det skall inte utgöra en be-
lastning vare sig när det gäller den svenska statsskulden eller när det
gäller budgetunderskottet. Jag tycker att det är att föra folk bakom
ljuset när man talar om att det är skattebetalarna som får betala. Man
återkommer till det ständigt. Meningen är ju att det här skall betalas
med avgifter och därmed inte belasta den svenska ekonomin. Jag tycker
att det är viktigt att vara litet ödmjuk, precis som vi ja-sägare kostar på
oss att vara. Det finns risker för fel vid bedömningarna av trafikmängd
osv. Vi kan inte nå exakta fakta. Man måste inse att det i alla större
projekt finns en viss osäkerhet.

Debatten är litet sned. Ni talar bara om elände och åter elände. Ta
upp de positiva sakerna någon gång! Det här kan främja utvecklingen i
vår region. I ett nytt Europa kommer regionerna att stärkas. Det är
viktigt med starka regioner. Jag är förmäten nog - där är jag inte öd-

Prot. 1994/95:37

7 december

Öresundsbron

23

Prot. 1994/95:37 7 december

mjuk - att påstå att den här regionen kommer att kunna bli en mycket viktig region i det nya Europa, en stark region, kanske den starkaste i

Norden.

Öresundsbron

Anf. 19 KERSTIN WARNERBRING (c) replik: Fru talman! Det är inte så svårt att låta bli att ta upp alla de positiva sakerna med det här projektet, eftersom det inte finns några. Det talas så varmt om hur bra det här skall vara för regionen. Om det här skall vara så bra för regionen förstår jag inte varför staten skall gå in med statsgarantier. Varför är det inte enbart regionen som skall bekosta det? Jag och - märk väl, Bo Nilsson - en överväldigande majoritet av den skånska befolkningen har inte kunnat hitta någonting positivt med projektet. Att knyta ihop Malmö och Själland går precis lika bra med en tunnel, som dessutom skulle kosta betydligt mindre. Bo Nilsson talar om hur viktigt detta är för företagen. Jag har talat med oändligt många företagare i Skåne och de säger: Vad vi behöver är en psykologisk bro till Danmark. Den får vi genom informationstekno- logi. Häromveckan var trafikexperter från hela Europa i Malmö. De för- läde sitt möte dit därför att de var förundrade över vad vi håller på med som planerar tunnelbanor under den lilla staden Malmö och en enorm bro för att bygga ihop Malmö och Köpenhamn. I hela Europa i övrigt satsar man i stället bara på miljöförbättrande transportsystem, inte på transportsystem som uppmuntrar biltrafik. Man sade också att Malmö skulle bli den stora förloraren. All erfarenhet visar att det är den största staden av de två som man bygger ihop som vinner på det hela. Utländska trafikexperter är alltså synnerligen förvånade över vad vi håller på med där nere. Det är också skåningarna. Det finns ingen an- ledning att förstöra miljön ännu mer för att med en bro fästa Sverige till Danmark, när man precis lika gärna kan göra det med en tunnel. Broprojektet förstör totalt innerstadens miljö i Malmö därför att det blir nödvändigt med en utbyggnad av Kontinentalbanan. Lägger man i stället en järnvägstunnel norr om staden behövs inte dessa utbyggnader av vare sig Citytunneln eller Kontinentalbanan. Detta borde ligga i alla skåningars intresse, förutom att ekonomin ligger i hela svenska folkets intresse. Anf. 20 BO NILSSON (s) replik: Fru talman! Kerstin Warnerbring fortsätter att argumentera på samma sätt som i sitt inledningsanförande. Det finns inga positiva ef- fekter, säger hon. Det tycker jag faktiskt är på gränsen till löjligt. I den här riksdagen har 229 av våra ledamöter röstat för projektet. Jag utgår från att de har funderat över det här och tyckt att det finns något posi- tivt i det, annars skulle de inte ha röstat ja. Men vad vet jag? Kerstin Warnerbring kan ju fråga sina borgerliga kolleger om detta. Det var 85 som röstade nej. Det finns många sympatisörer till projektet. Jag tycker att det finns skäl för er motståndare att inse detta en gång för alla, pre- cis som vi insett för länge sedan att det finns motståndare till projektet.

24

Sedan försöker Kerstin Warnerbring med ekonomiska argument.
Varför betalar inte regionen? frågar hon. Finns det något projekt i den
här storleksordningen i hela världen där regionen själv har betalat? Det
här skall finansieras med avgifter, och då måste man ha statliga garan-
tier. Jag tycker inte att det är ett dugg konstigt.

När man sedan talar om ekonomi och säkerhet och dessutom föror-
dar en tunnel tycker jag faktiskt att kommentarer är överflödiga.

Kerstin Warnerbring säger också att Europa inte satsar på vägtrans-
porter. Men vi har ju nu börjat få säkra kontakter nere i Europa - om vi
inte tidigare haft sådana. Det finns ju en mängd vägprojekt i Europa
som EU tycker att det är viktigt att vi satsar på. Viljan finns att bygga
ut dem. Man är t.o.m. beredd att ekonomiskt stödja sådana här projekt.

Man måste ändå inse vad som är verklighet. Jag är den förste att
vilja gynna kollektivtrafiken. Jag är den förste att välja tåget när jag
åker hit. Men man måste ändå inse att biltrafiken inom en överskådlig
framtid kommer att vara det dominerande transportsättet. Även om vi
vill satsa på andra trafikslag måste vi inse att även biltrafiken i både
Europa och Sverige måste fungera. Därför tror jag att den här bron
behövs.

Anf. 21 KERSTIN WARNERBRING (c) replik:

Fru talman! Bo Nilsson återkommer ständigt till detta med att bron
skall avgiftsfinansieras. Ja, men allt fler ekonomiska bedömare börjar
begripa att det inte kommer att fungera, därför att kalkylen gjordes
utifrån felaktiga och falska underlag och därför att alla trafikbedömare
bedömer att trafiken kommer att minska - inte öka.

Uppenbarligen är man ute efter att på alla sätt och vis se till att tra-
fiken ökar, därför att man absolut vill ha bron.

I det första beräkningsunderlaget står det nämligen att den bästa fi-
nansieringen av bron skulle vara att ta 35 kr per bil i avgift. Då skulle
det behövas 40 000 bilar för att detta skall gå i lås. Det är naturligtvis
därför som man tänker bygga en fyrfilig motorväg som skall kunna
svälja 30 000-40 000 bilar. Men varför en fyrfilig motorväg när det
bara handlar om att förflytta folk mellan Malmö och Köpenhamn?
Detta är ju icke en sträcka på vilken gods kommer att transporteras.

Inga företagare är intresserade av den enorma försening som det här
innebär vid förflyttning till Europa. Tyskland har inga som helst planer
på att bygga någon förbindelse över Fehmarn Belt. Jag vet detta, därför
att jag har tagit reda på det. Inom en överskådlig framtid finns det inget
intresse för detta, därför att i Tyskland är man helt upptagen med att
bygga ut infrastrukturen i de östra delarna.

Bo Nilsson sade också att vi måste vara hemskt dumma när vi inte
begriper hur viktigt detta är för sysselsättningen. Det här skapar ju
jobb, säger han. Ja, det skapar några jobb under fyra, fem eller högst
sex års tid. Men sedan?

Det är alltså sådant här kortsiktigt ekonomiskt vinningstänkande
som ända sedan 60-talet har styrt politiken i det här landet. Det måste
bli ett slut på det.

Prot. 1994/95:37

7 december

Öresundsbron

25

Prot. 1994/95:37 7 december

229 av riksdagens ledamöter har röstat för detta. Jag skulle i dag för det första vilja rekommendera alla dessa riksdagsledamöter att ta en

ordentlig titt på vad detta innebär för Malmöregionen, för Skåne som

Öresundsbron

helhet och, i en förlängning, för Östersjön samt för det andra vilja på- minna dem om att de har fattat sina beslut utifrån felaktiga och falska beräkningsunderlag. Anf. 22 MARIANNE SAMUELSSON (mp): Fru talman! Jag tänkte börja med att kommentera litet av det som Bo Nilsson tagit upp i sina repliker och i sitt anförande. Bo Nilsson sade att vi som säger nej till en bro sysslar med över- drifter. Enligt honom är det bara elände, elände och åter elände som vi talar om. Men vad Bo Nilsson gör är att han talar om glädjekalkyler, glädjekalkyler och åter glädjekalkyler. Jag skall återge några av Bo Nilssons ”kraftord”, och där tycker jag att han tagit i här i debatten. Bron ger världens största universitet. Fyra universitetssjukhus knyts ihop, och vi får ett ökat kulturellt utbyte. Det är vad som sägs. Tillåt mig att tvivla. Var finns det något som säger att en bro ger ett ökat universitetssamarbete? Det är faktiskt ganska omodernt att tro att man i dag mellan universiteten transporterar rapporter med lastbilar eller bilar. Det sköts via elektronisk post och med modern datateknik. För det behövs det ingen bro. Dessutom behöver universiteten ha eko- nomiska möjligheter för att klara ett bra arbete. Då är risken stor att bron stjäl från universitetens möjligheter. En annan stor överdrift - också här tycker jag alltså att Bo Nilsson tog i - är att detta inte är något som helst problem för miljön. Bo Nils- son påstår att miljön inte behöver få några som helst problem och att inga miljöproblem skulle förorsakas - det hade sagts i miljöprövning- arna. Vidare hänvisar Bo Nilsson till en mängd rapporter, som vi påstods inte ha läst. Det tycker jag är mycket märkligt. Är det några som är pålästa i den här frågan, så tror jag att det är vi som säger nej till bron. Och vi gör det utifrån faktakunskaper. Vi har läst om miljökonsekven- serna. Vi har tittat på de ekonomiska kalkylerna, och vi har tittat på helhetsaspekten. Vi har sedan kommit fram till att ni försöker plottra sönder det här i små delmål. Ni väger inte in helheten, utan denna fat- tas. Det finns en internationell konvention som antogs på Riomötet och som gäller försiktighetsprincipen. Den innebär att kan inte miljökon- sekvenserna med säkerhet fastställas, skall man avstå från det miljöpå- verkande projektet. Vad säger då miljöprövningarna? Koncessionsnämnden prövade bara en liten del av bron, den del som skall gå över Sundet. Man var mycket tveksam och begärde en hel del förändringar, just därför att bron skulle klara miljöprövningen. Vattendomstolen var inte heller odelat positiv utan snarare negativ och påpekade att gör man inte de stora ändringarna i projektet, bl.a. gällde det flyttningen av ön i fråga, kan man inte godkänna det hela.

26

Vidare har man inte prövat helheten. Jag tillhör dem som var med
på Koncessionsnämndens sammanträde i Malmö. Vad fann jag? Jo, att
Koncessionsnämnden hela tiden konsekvent klagade på att man hade
för litet underlag och för dåliga rapporter och på att det saknades ma-
terial.

När det gäller helhetsaspekterna kunde man titta på, kan det tyckas,
en så enkel liten sak som brofästet. Det skall ju byggas på en industri-
tipp. Vad sade man? Jo, man sade: Det skall vi inte ta med i beräkning-
en nu, därför att det skall Koncessionsnämnden pröva efter det att bro-
beslutet är taget.

Jag har svårt att tro att en koncessionsnämnd av miljöskäl skulle
våga säga att det här med soptippen är ett så stort problem att vi måste
säga nej till brobygget när allt annat är beslutat.

Det gäller alltså miljön. Men det gäller också de ekonomiska kon-
sekvenserna. När det gäller de ekonomiska kalkylerna tycker jag att
man också där borde tillämpa försiktighetsprincipen. De är nämligen så
osäkra att det inte finns något som talar för att vi har råd med detta
bygge eller som säger att det inte kommer att innebära en ökad belast-
ning på den redan dåliga svenska ekonomin. Detta får bäras av de re-
dan i dag svaga grupper i samhället som har svårt att klara sin ekonomi.
Det kommer inte att bäras av de grupper som möjligen kan göra en
eller annan förtjänst på brobygget i sig.

Skulle det vara av arbetsmarknadsskäl som vi skall bygga bron - för
att åstadkomma jobb - kan jag komma med förslag till en mängd bättre
arbetsmarknadsåtgärder som skulle innebära att vi fick betydligt bättre
valuta för de pengar som satsas när det gäller en bra miljö och en bra
arbetsmarknadssituation i Sverige.

Anf. 23 BO NILSSON (s) replik:

Fru talman! Egentligen var det inte särskilt mycket nytt som Mari-
anne Samuelsson tog upp, utan det är samma argument som återkom-
mer. Och egentligen vet jag inte om jag skall fortsätta replikskiftet.

Men en sakfråga vill jag kommentera. Marianne Samuelsson förlöj-
ligade det här med universiteten och samarbetet. Det skulle bara handla
om att flytta papper. Jag tycker att det är signifikativt för det sätt på
vilket den här debatten förs. Det är synd att debatten förs på den nivån,
därför att det gagnar inte saken - tvärtom.

Marianne Samuelsson hade också en ny runda om miljön. Jag har
många gånger sagt att jag, om miljöprövningen inte kunde godkännas,
vore den förste att säga nej till den här förbindelsen. Här vänder jag
mig även till Kerstin Warnerbring. Förutsättningen för att detta skulle
bli av var ju att vi klarade miljöprövningen. Men då sägs det: Vi är
rädda om miljön i Skåne. Ja. Jag jag själv bor också i Skåne. Självklart
är jag rädd om min, om familjens och om framtidens miljö. Därför
skulle jag, som sagt, vara den förste att säga nej, om miljöprövningen
inte hade klarats. Det är ett konstaterande som jag tycker att man inte
kan komma ifrån.

Trots allt var det under en borgerlig regering som den slutliga
prövningen gjordes. Det var inte regeringen som gjorde jobbet, utan det

Prot. 1994/95:37

7 december

Öresundsbron

27

Prot. 1994/95:37 7 december

var naturligvis en mängd kunniga myndigheter som gjorde en prövning och som kom fram till att man skulle klara det här. Efter detta är det,

tycker jag, fritt fram för att bygga den här förbindelsen. Det är ju det

Öresundsbron

som vi har bestämt tidigare, och det är för detta som kapitaltäcknings- garantin behövs. Jag yrkar, precis som tidigare, bifall här. Anf. 24 MARIANNE SAMUELSSON (mp) replik: Fru talman! Jag tillhör dem som inte tror på att bron är avgörande för samarbetet mellan universiteten, utan det är andra faktorer som är avgörande för universitetssamarbetet. Det finns ingenting i kalkylerna som tyder på att just bron skulle innebära att universitetssamarbetet ökar, utan det är som sagt andra faktorer. Det var det jag tog upp, och det tycker jag är fullt legitimt, eftersom Bo Nilsson hävdade att universitetssamarbetet skulle bli så mycket bättre än vad är i dag, om vi skulle få en bro. Om Bo Nilsson menar att miljön för honom är en så avgörande frå- ga, tycker jag att det är konstigt att han inte tagit mer allvarligt på den kritik som ändå finns med i Koncessionsnämndens prövning och även i Vattendomstolens dom. Det är också märkligt att Bo Nilsson inte går på försiktighetsprincipen, som ändå är en internationell konvention som vi har sagt oss vilja följa. Så till dagens egentliga fråga, den ekonomiska kalkylen. De kost- nadsberäkningar som gjorts är inte så helt säkra, utan underlaget för att fatta ett så stort beslut är mycket dåligt i det ekonomiska läge som vi i dag har i landet. Det är viktigt för riksdagen, som har att ta ansvar för ekonomiska beslut, att ha det underlag som krävs för att vi skall kunna fatta de riktiga besluten. Jag anser att det här underlaget är alltför osä- kert och dåligt. Anf. 25 GUDRUN LINDVALL (mp): Fru talman! Mänskligheten står inför en av sina största utmaningar, konstaterade man på Riokonferensen 1992, nämligen miljöförstöringen. Man jobbar nu mycket ute i kommunerna för att skapa lokala Agenda 21, som skall visa hur vi kan nå en ekologiskt hållbar utveck- ling så att även kommande generationer får ta del av den välfärd som är möjlig på jorden. I skenet av Agenda 21 kan man säga att Öresundsbron är ett förle- gat projekt. Det bygger på ett gammalt synsätt, som saknar de insikter om ekologi och hållbarhet för samhället som i dag måste ingå i pröv- ningen av alla projekt. Utifrån ett Agenda 21-perspektiv borde brobe- slutet omprövas. Resultatet kan då bara bli ett: Bron skall aldrig byg- gas! Bo Nilsson sade att han skulle vara den förste att avstyrka bron, om miljöprövningen visar att det finns tveksamheter. Koncessionsnämnden avstyrkte faktiskt bron. Vi kan läsa i regeringens skrivelse 1993/94 Redogörelse för handläggningen av prövningen av ansökan om en fast förbindelse över Öresund:

28

”Koncessionsnämnden för miljöskydd avstyrker bifall till Öre-
sundskonsortiets ansökan om tillstånd enligt naturresurslagen till den
fasta förbindelsen över Öresund.

Som skäl för avstyrkan anför Koncessionsnämnden dels att Öster-
sjön, som är särskilt känslig från ekologisk synpunkt, kan skadas, dels
att Lommabukten och Lundåkrabukten samt Limhamnströskeln, som är
områden av riksintresse för yrkesfiske respektive naturvård, påtagligt
kan skadas. Nämnden avstyrker också av hänsyn till samhällets mål vad
gäller miljöanpassade transportsystem.”

Om regeringen inte före prövningen hade sagt att man skulle
överpröva Koncessionsnämndens beslut, skulle utslaget ha blivit nej.

Vilka miljöhot är det då som finns?

Östersjön är ett mycket speciellt innanhav. För att det skall fungera
krävs det att det kommer in friskt salt och syresatt vatten. Forskarna är
oense om huruvida en bro allvarligt kan förhindra denna vattentillför-
sel. Redan det förhållandet att forskarna är oense borde göra att man av
försiktighetsskäl inte bygger bron.

När det gäller Skåne har man egentligen aldrig tittat på konsekven-
serna. Skåne är vår kornbod, och lantbruket är här en viktig sysselsätt-
ning. Vad som följer av en ökande biltrafik är att vi får alltmer marknä-
ra ozon, som är ett gift för växter. I USA har man räknat på hur många
miljarder jordbruket förlorar just på grund av marknära ozon. Framstå-
ende forskare kan i dag visa att jordbruket håller på att förlora på grund
av det marknära ozonet. En stigande biltrafik ökar det marknära ozonet,
och det är ett direkt hot mot jordbruksnäringen i Skåne. Det borde
stämma Bo Nilsson till eftertanke.

De försurande utsläppen från bilarna påverkar också pH-värdet i
marken i Skåne, och det är mycket allvarligt. Det innebär att många
metaller löses ut och kommer in i grödan och att jordarna på sikt blir
obrukbara. Detta oroar många forskare i Skåne, men det kom aldrig
med i miljöprövningen.

Jag har haft förmånen att ha kontakt med många marinekologer i
Baltikum, och jag kan säga att Sveriges anseende som ett land intresse-
rat av miljöfrågor har fått en allvarlig knäck just på grund av Öre-
sundsbron. Man menar att om vi kan göra sådana avsteg när gäller
försiktighetsprincipen och besluta om ett projekt som så påtagligt på-
verkar även alla andra stater runt Östersjön, har vår trovärdighet inte
samma lyskraft som tidigare. Marinekologen Jiiri Tenson menar att
egentligen borde alla stater runt Östersjön ha varit med och diskuterat
om den här bron skulle byggas eller inte. Men det vågade man inte från
svensk sida.

Jag skulle vilja påstå att det inte är en slump att många ungdoms-
förbund säger nej till det här projektet. Jag vill påstå att det här handlar
om ekologisk kunskap. Det här är ett projekt som inte hör framtiden
till. De kommande parlamentarikerna, som skall ta ansvaret för detta,
säger i dag nej. Det borde också stämma de riksdagsledamöter som
tidigare sagt ja till en viss eftertanke. Det vore kanske bra om man hade
sina ungdomsförbund med sig när man beslutar om projekt som uppen-
bart får konsekvenser för framtiden.

Prot. 1994/95:37

7 december

Öresundsbron

29

Prot. 1994/95:37 7 december

Vi i Miljöpartiet anser att det behövs en uppryckning av kunskap- snivån när det gäller ekologin, och vi kommer att verka för att Det

naturliga stegets Karl-Henrik Robert får föreläsa här i kammaren. Fak-

Öresundsbron

tum är att många av er som sitter här aldrig har fått ekologiundervis- ning. Men det har de unga, och jag tror att det är avgörande för deras ställningstagande i många politiska frågor. Man har kunskapen om ekologin i ryggmärgen. Det skulle jag önska att alla ledamöter i den här kammaren hade. Här har socialdemokraterna faktiskt chansen att visa att man tänker nytt, att man vågar tänka om och att man kan ta till sig ny kunskap. Dessutom kommer man att spara pengar till statskassan, något som man i många andra frågor säger sig värna enormt om. Här finns chansen. Man skulle spara pengar och man skulle spara miljön, om man vågade lämna den gamla typen av tänkande, om man vågade börja tänka nytt, och om man vågade börja tänka på vad som är ekologiskt hållbart för framtiden och titta på varje projekt ur nya synvinklar. Om man vågade det är jag övertygad om att det finns bara ett svar: Det här projektet hör forntiden till - det hör inte framtiden till. Det leder oss inte till ett sam- hälle i ekologisk balans, och det leder inte till en hållbar utveckling. Det måste utgå! Använd Agenda 21 även i den här kammaren! Anf. 26 EVA GOÉS (mp): Fru talman! Gudrun Lindvall var inne på detta projekt Gigantic. Är det inte nog med kärnkraftens sårbarhet, och att man har JAS-planet? Det som håller på att ske inför våra ögon är ett ekonomiskt-ekologiskt vansinne. Det sägs att som biologisk varelse orkar man inte ta emot alla nega- tiva intryck längre än till elva års ålder, om man inte lyckas slussa ut dem på olika sätt. Det är inte konstigt om man känner vanmakt i det här samhället, när politikerna hela tiden kör över folkmajoriteten. Jag var nere på koncessionsförhandlingarna den tredje veckan i ja- nuari. 70 % av Malmös befolkning sade nej till bron, och det var många närvarande. De enda som talade positivt om bron var portföljbä- rarna, som talade om att man måste ha förbindelse mellan Malmö och Köpenhamn, precis som om det tidigare inte varit möjligt. Vilka har inte turat mellan Malmö och Köpenhamn eller mellan Helsingborg och Helsingör? Nej, det här projektet ingår inte i ett kretsloppssamhälle och inte i ett framtida samhälle, precis som mina kamrater i Miljöpartiet har sagt. ”Vi har inte råd att fortsätta med miljöförstöringen” har Björn Gill- berg sagt. Döm om min förvåning när det var han som stod där och förde talan för bron. Men jag vill då påpeka att han visade på saker som måste ändras, eftersom de premisser man haft att utgå från var helt felaktiga. Det var massor av fel, och han sade att man inte kunde bygga bron enligt de tänkta planerna. När jag nu läser betänkandet ser jag att det är ungefär samma skisser som man hade 1993 som ligger till grund för beslutet.

30

När jag var i Malmö sades det från Vägverkets sida att man absolut
inte kunde tänka sig en enplanslösning utan att det måste vara två plan
- ett för motorvägen och ett för järnvägen, eftersom det skulle bli såda-
na vibrationer.

Från Sjöfartsverket, som hade simulerat den tänkta sjöfarten, framkom
det att man absolut inte kunde ha 300 meter mellan bropelarna utan att
det måste vara 400 meter. Dessutom sades det att man måste höja bron,
eftersom den annars skulle bli påkörd; man hade gjort 14 eller 17 simu-
leringar, och man hade kört på bron varenda gång. Det här menar jag
att man inte har tagit med i de ekonomiska beräkningarna.

Men det är inte bara det. Det finns socioekonomiska saker som man
inte heller har tagit upp, för att inte tala om miljön och de ekologiska
konsekvenserna av Öresundsprojektet. Jag ser det som att Öresunds-
bron är en ekonomisk ruin för Sverige. Hur kan man tänka sig att kasta
20 - 40 miljarder kronor i sjön, för detta är att kasta pengarna i sjön.

Jag, som norrlänning, hade rest ned för att få yttra mig å Norrlands
vägnar när det gäller torskfisket. Vi bryr oss faktiskt om var torskarna
sätter sina första spår, var ynglen kommer till och var de får växa. Den
här gången talade man också om att salthalten skulle sjunka med 11-
10,97 % på botten och 7 - 6,97 % på ytan i Östersjön, och det skulle
slå ut torskrommen. Fiskeriverket bedömde att den kritiska gränsen låg
vid 0,25 - 0,5 % sänkt salthalt. Är det här döden för torsken? Det kan
man fråga sig.

Vad är det för risker man tar? Det här kallas ett riksintresse, men
jag säger att det är ett riskintresse när det gäller miljö, människa och
ekonomi. Det är kortsiktigt, och man tänker inte på kommande genera-
tioner.

Bo Nilsson var inne på att man skall förbinda två länder. Det är
livsviktigt att förbinda. Vi kan förbinda oss med de baltiska staterna,
men inte bygger vi en bro. Men snart är väl också det på gång. Jag
tyckte att jag hörde någon som sade att man skulle bygga en bank över
Kvarken. Man tror inte sina öron.

Jag tycker att det är känslomässiga argument som kommer från ja-
sägarna, och det är fakta som kommer från dem som säger nej.

Handläggningen av det här ärendet är under all kritik. Den har inte
följt den demokratiska processen. Handläggningen av beslutsprocessen
rörande Öresundsbron strider mot internationella konventioner, lagar
och regler samt svensk rättspraxis. Regeringsformen säger att myndig-
heten skall pröva utifrån lagar, ej utifrån avtal, dvs. det svensk-danska
avtalet.

När man har prövat har man gjort miljökonsekvensbeskrivningen
utifrån avtalets begränsningar. Det är avtalet som har begränsat möjlig-
heten att göra riktiga miljökonsekvensbeskrivningar. Om det, som vi i
Miljöpartiet vill, infördes en livscykelspecifikation på varor - alltså en
bedömning av om varan från vaggan till graven är miljöstörande eller
miljöfarlig - skulle vi inte hitta någon punkt där Öresundsbron skulle
kunna gå igenom utan att vi skulle säga att den var miljöstörande.

Detta anser man i dagens Sverige att man har råd att kasta ut pengar
på, när man inte har riktiga ekonomiska kalkyler, för att inte tala om att

Prot. 1994/95:37

7 december

Öresundsbron

31

Prot. 1994/95:37 7 december

man inte har de långsiktiga ekologiska kalkylerna färdiga, och man har inte analyserat konsekvenserna.

Jag säger nej till Öresundsbron och nej till sådana här gigantiska

Öresundsbron

projekt som man inte kan överskåda konsekvenserna av. Anf. 27 STEN ANDERSSON (m): Elerr talman! Jag noterar att jag tillhör den del av den här försam- lingen som baserar sitt agerande på känslor och icke på fakta. Männi- skan har alltid där det har funnits tekniska och ekonomiska möjligheter byggt broar. Det är det näst äldsta kommunikationsmedel som vi kän- ner till. Herr talman! Man skall inte skämta i en sådan här allvarlig fråga, men om nu Öresundsbron är så pass eländig som den i dag har beskri- vits, varför river man då inte en masse alla övriga befintliga broar i Sverige? De måste ju innebära exakt samma negativa konsekvenser. Eva Goes pratade om att hon har varit nere i Malmö och hört på motståndarna. Hon talade om att 70 % av malmöborna var emot bron och att alla var närvarande. Jag bor i Malmö och känner på ett ungefär till Malmös faciliteter. Att 70 % av befolkningen skulle befinna sig på samma ställe på samma gång är tveksamt. Den största samlingsplatsen i Malmö är såvitt jag vet Malmö stadion. Där kan man ta emot 31 000 åskådare. Några 300 000 lär inte vara möjligt. Det har pratats om ekonomi. Låt mig säga att om järnvägen skall få en chans att överleva gäller faktiskt en bro. Skulle det bli en tunnel och järnvägen skulle stå för sina egna kostnader, då kan vi garanterat säga att skattebetalarna kommer att behöva rycka in. Det finns ingen möjlig- het att resenärerna i en eventuell tågtunnel själva skulle kunna betala de priser som krävs. Det har vi sett. Det är baserat på all erfarenhet värl- den över. Att det inte blev en tunnel mellan Helsingborg och Helsingör beror på att danskarna inte ville ha det på det viset. I dag pratar man om att svenska staten skall stå som delrisktagare. Från början ville man i och för sig finansiera detta privat, men danskarna, som ändå kan betecknas som Nordens greker, alltså skickliga affärsmän, föreslog att detta skulle vara ett statligt projekt. Och när danskarna, som lyckats rätt hyggligt i övriga affärsmässiga sammanhang, har den uppfattningen finns det ingen anledning för oss att ha en motsatt sådan. Det har också pratats om Helsingborgsåkaren som inte vill åka över en eventuell bro. Om hans kunder, som han lever av, anser att frakterna skall gå över bron får han nog ändra sig. Jag kan bara notera och med- dela kammarens ledamöter att Malmös åkeriförening kör runt med en text på sina lastbilar där man talar om att bygga bron och det snabbt. Jag tror inte att de gör det under någon som helst form av tvång. Till sist, herr talman, något om mer akuta Malmöproblem. Det har sagts att den här frågan är oerhört intensivt debatterad i Malmö och att malmöborna är bestämda motståndare till byggandet av en Öresunds- bro. Detsamma har sagts om regionen runt Malmö. Det är möjligt att man inte fattar så mycket här i världen, men kan då någon i den här kammaren förklara för mig varför Centerpartiet i

32

Malmö på 70-talet hade mellan 8 och 10 mandat i Malmö kommun-
fullmäktige. I valet 1994 fick partiet 1 mandat, detta tack vare att man
förändrat valkretsindelningen. Annars hade Centern varit ute. Om den
här frågan är så pass viktig för malmöborna, varför har Centern i likhet
med Vänsterpartiet och Miljöpartiet lyckats få så litet gehör i den här
frågan som man bevisligen har fått? Kan det möjligtvis bero på att
deras politik i övrigt är så litet attraktiv för malmöborna?

När man lyssnat till debatten här i dag har man fått uppfattningen att
detta är en ödesfråga för malmöborna. Men om inte valet i september
1994 var helt fejkat tyckte tydligen malmöborna i stort sett den hela
och raka motsatsen.

Anf. 28 EVA GOÉS (mp) replik:

Herr talman! Naturligtvis var det ett syftningsfel. Alla från Malmö
som skulle ha kunnat vara där var inte närvarande vid den här konces-
sionsförhandlingen. Men 70 % av befolkningen är emot att man bygger
en bro i Malmö.

Anledningen till att de är emot är att Malmö blir en slasktratt. De
vet inte vilka miljökonsekvenser alla de här tillfartsvägarna kommer att
medföra. Samma sak gäller de ekonomiska konsekvenserna.

När Sten Andersson nämner att åkerinäringen vill ha bron, kan jag
också hänvisa till det här mötet. Transportarbetareförbundet hade testat
företagens inställning till bron och mötts av ointresse från buss-, åkeri-
och järn vägsbranschen. Det är motsägelsefulla uppgifter. De väljer
hellre att åka järnvägslänken Malmö-Trelleborg-Sassnitz.

Anf. 29 STEN ANDERSSON (m) replik:

Herr talman! Jag ställde i mitt anförande, baserat på den i kamma-
ren i dag framförda argumentationen för att bron mellan Köpenhamn
och Malmö skulle vara ytterst negativ, frågan om vi kan förvänta oss ett
förslag från Miljöpartiet om att alla befintliga broar i Sverige skall
rivas. Det skulle ju bli konsekvensen, om man nu skulle drabbas av ett
anfall av logik.

Jag har vidare, herr talman, noterat att Transportarbetareförbundet
och Sjöfolksförbundet har sagt nej till bron, men jag misstänker innerst
inne att det beror litet grand på egenintresse, på samma sätt som när
arbetarna i Manchester på 1800-talet kastade ut maskinerna därför att
dessa äventyrade deras arbetstillfällen. Vi har sett att detta på sikt var
fördärvligt. Eva Goés gjorde en del referenser till Malmö, och jag tror
att reaktionerna där bygger på exakt samma grund.

Anf. 30 EVA GOÉS (mp) replik:

Herr talman! Det framkom tydligt att åkerinäringen och Trans-
portarbetareförbundet vill se en utveckling av en järnvägslink Malmö-
Trelleborg-Sassnitz med en kombination av järnväg och färja.

När det sedan gäller broar vill jag bara framhålla att vi naturligtvis
har arbetat emot Vedabron eller Höga kusten-bron. Vi anser att det inte
är sådana projekt som man skall satsa på, om man skall följa försiktig-

Prot. 1994/95:37

7 december

Öresundsbron

3 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 37

Prot. 1994/95:37 7 december	hetsprincipen och vill ansluta till Riokonferensens mål om en hållbar utveckling.
Öresundsbron	Anf. 31 STEN ANDERSSON (m) replik: Herr talman! Jag har nu fått Eva Goes att acceptera även Vedabron uppe i hennes härliga hemtrakter. Men låt oss tala om något mera när- beläget, nämligen Västerbron i Stockholm. Skall vi riva också den? Skall vi behöva sätta in färjor där i stället? Varför är just Öresundsbron så eländig, när alla andra broar är så efterfrågade? Det gäller här användningen av det bevisligen näst bästa kommunikationsmedel som någonsin har funnits. Anf. 32 ELISA ABASCAL REYES (mp) replik: Herr talman! Jag vill svara på Sten Anderssons fråga. Jag trodde först inte att han ville få den besvarad, men eftersom den har ställts två gånger, skall jag besvara den. Varför vill Miljöpartiet inte riva alla broar som finns, t.ex. Väster- bron, och varför säger vi då nej till Öresundsbron? Det har med vanlig enkel miljökunskap att göra. Det är ett ämne som faktiskt inte ligger så långt från logiken. Ett litet anfall av miljöinsikt skulle inte passa dåligt i detta sammanhang. Vi motsätter oss en satsning på ökad framkomlighet för bilismen, och man främjar här möjligheterna att utöka massbilismen. Sten An- dersson anför att bilen skulle vara det näst bästa transportmedlet. Massbilismen är i dag ett kraftigt hot mot Östersjön, och det är inte bra. Vi hatar inte bilar. De är praktiska och lätta att använda, och vi vill inte att bilarna skall försvinna från jordens yta. Jag kan själv emellanåt åka bil. Jag tycker att männisior som bor på landsbygden kan ha bil osv. Men varför skall vi fortsätta att satsa på en vansinnesindustri som vi vet har mycket negativa konsekvenser? Det är bakgrunden till att vi inte vill att Öresundsbron skall byggas. Det är precis så som Henry Ford har sagt: För varje meter motorväg som man bygger tillkommer ytterligare en bil. Vi måste bedriva en aktiv miljöpolitik även på transportområdet. Det ankommer särskilt på oss att reagera när gammalt tänkande och gamla lösningar tillämpas på nya problem. Den inställningen står Mil- jöpartiet för. Jag vill avslutningsvis ta upp frågan varför Miljöpartiet inte får mer gehör för sina idéer. Jag kan - även om det inte berör Sten Anderssons parti - påpeka att i EU-omröstningen nyligen närmare 47 % röstade nej, trots att nej sägarna inte har 47 % representation i riksdagen utan snarare 15. Människor kan faktiskt ibland ha en självständig uppfatt- ning i förhållande till det egna partiet. Anf. 33 STEN ANDERSSON (m) replik: Herr talman! Jag har noterat att Elisa Abascal Reyes från Miljöpar- tiet anser att människor i allmänna och fria riksdagsval inte har en
34	självständig uppfattning men däremot förmodligen har det i EU-frågan.

Men tillbaka till litet mera jordnära områden. Är inte Västerbron en
förutsättning för massbilismen? Den vill Miljöpartiet behålla. Det
skulle vara ytterst intressant och säkerligen givande för många att få en
hygglig förklaring till detta något egendomliga ställningstagande.

Anf. 34 ELISA ABASCAL REYES (mp) replik:

Herr talman! Det är självklart att svenska folket har en självständig
uppfattning. Jag sade bara att man kan tänka självständigt på vissa
punkter i förhållande till sitt parti även i sakfrågor. Jag tror inte att det
kan motsägas. Det har den senaste folkomröstningen bevisat.

Miljöpartiet arbetar t.ex. aktivt för att förändra Dennispaketet och
motorledssatsningarna i Stockholm, så att dessa framför allt skall
komma att inriktas på kollektivtrafik. Vi tycker att det i det samman-
hanget görs en ojämn fördelning. Det handlar framför allt om de inves-
teringar som görs. Bilsituationen i Stockholm är tragisk, eftersom den
har lett till att 40 % i Stockholmsregionen är allergiker.

Herr talman! Sten Andersson talar om jordnära saker. Jag skulle
vilja redovisa en ”vattennära” argumentation när det gäller Östersjön.
Massbilismen är fortfarande ett hot. Över en tredjedel av Östersjöns
botten är död, och det går förmodligen inte att göra någonting åt det.

Västerbron finns, men varför skall vi satsa mer pengar på gamla
lösningar? Om man behöver ett nytt klädesplagg, går man inte ut och
köper ett trasigt. Om det är sommar köper man inte en vinterkappa, och
om det är vinter köper man inte sommarplagg. Det har nu blivit vinter,
och det krävs annorlunda lösningar av problemen.

Att Miljöpartiet inte vill ha Öresundsbron beror på att den helt en-
kelt är en föråldrad lösning. Det finns ingen framtid för den. Ett enda
ungdomsförbund är för bron, och det är moderaternas ungdomsför-
bund. Övriga ungdomsförbund är faktiskt mot bron, och jag tycker att
det är ganska talande.

Anf. 35 STEN ANDERSSON (m) replik:

Herr talman! Jag vill först tala om att ungdomsförbundens andel av
svenska folket är ganska liten. Andelen människor som deltar i allmän-
na och fria val lär däremot uppgå till ca 90 %.

Sedan några ord om ekonomi. Om man är smart, Elisa Abascal
Reyes, köper man sommarkläder på vintern. Då spar man mycket peng-
ar. Jag noterar att Miljöpartiet på sikt har ambitionen att riva Väster-
bron. Det skulle då bli en stor förödelse för kommunikationerna i
Stockholm. Applicerad på det övriga Sverige skulle en sådan politik bli
en miljömässig katastrof.

Anf. 36 KERSTIN WARNERBRING (c):

Herr talman! Jag måste helt enkelt uttrycka min förvåning över två
saker. Först kan jag konstatera att ja-företrädarna - två av dem är re-
presenterade i kammaren just nu - inte har några som helst verkliga
argument för att bygga bron. Icke något sådant argument har fram-
kommit under hela denna stund.

Prot. 1994/95:37

7 december

Öresundsbron

35

Prot. 1994/95:37 7 december

Jag måste vidare med sorg konstatera att Skånepolitikerna inte vill se den verklighet som vi i Malmöregionen lever i. Det är på sin plats att

påminna om att samtliga riksdagens ledamöter i torsdags fick en liten

Öresundsbron

skrift med titeln ”Får vi liv i Östersjön?” Normalt sett mycket optimis- tiska forskare har där på ett pessimistiskt sätt framställt Östersjöns framtid. Man menar att oerhört mycket av livet i Östersjön helt enkelt beror på om vi skall kunna minska bilismen eller inte. Ett område där vi då är tvungna att försöka minska bilismen är just Malmöregionen. Det är Sveriges tätast befolkade område. Vi har där den absolut tätaste biltrafiken, och de allra största föroreningarna kommer just från biltrafiken. Detta måste vi förändra, och det gör vi inte genom att bygga en bro som skall avgiftsfinansieras. Sten Andersson skyller här hela Öresundsbroprojektet på Danmark. Det är otroligt. Det var Danmark som inte ville ha någon bro mellan Helsingör och Helsingborg, den närmaste sträckan. Det var Danmark som har sagt att bron skall avgiftsfinansieras och att det skall finnas statsgarantier. Har verkligen inte svenska riksdagsledamöter haft några som helst egna åsikter i denna fråga? Är det ändå inte dags att ledamö- terna i Sveriges riksdag sätter sig ner och tänker efter vad ”lilla Dan- marks” krav ställer till för Sveriges del? Det är i sanning på tiden att hela detta projekt omprövas, inte minst för Skåneregionens del, Sten Andersson och Bo Nilsson. Som jag tidi- gare sade för det med sig oändligt svåra miljökonsekvenser för många människor, direkt via kontinentalbanan och indirekt via ökade luftföro- reningar. Vi har inte råd med detta, vare sig ekonomiskt eller miljö- mässigt. Anf. 37 STEN ANDERSSON (m): Herr talman! Jag noterar att vi som förespråkar en bro enligt Kerstin Warnerbring inte har några som helst faktaargument, till skillnad från den minoritet som efter moget övervägande har valt att rösta på de partier som inte förespråkar en bro. Argumentationen är ibland litet konstig. Det är väl inte så att danskarna har krävt att bron skall avgiftsfinan- sieras. Det har varit bestämt hela tiden, ända sedan debattens begynnel- se. Det som Kerstin Warnerbring säger om det är ett nytt påfund. Som ledamot från Skåne skall man inte stå här och prata om ”lilla Danmark”. Det kan ju hända att man någon gång hamnar i Köpenhamn, och då är det uttrycket kanske inte det mest populära man kan åstad- komma. Herr talman! Om nu frågan är av en sådan dignitet och betydelse som vi har fått höra här i kammaren i dag, varför har då bara ett ytterst litet antal av malmöborna röstat på de partier som i åratal har varit motståndare mot bron? Det är ju bevisligen i Malmö det ena brofästet skall ligga. Beror det på att argumenten från motståndarna inte är bä- rande eller beror det på att dessa tre partiers politik i övrigt är så litet attraktiv, att människorna i allmänna och fria val inte kan tänka sig att lägga sina på dem?

36

Anf. 38 KERSTIN WARNERBRING (c):

Herr talman! Jag torde vid det här laget behöva påminna Sten An-
dersson om att det han kallar för en minoritet i dag är en mycket stor
majoritet av hela svenska folket. Även längst uppe i norr är man enga-
gerad i denna brofråga. Det är man helt enkelt därför att man förstår att
när staten så småningom kommer att få lägga så mycket pengar på detta
broprojekt, blir det inget över till regional planering, till de inffastruk-
tursatsningar som behövs i resten av Sverige.

Vad gäller Skånedelen finns en mycket seriös undersökning som
gjordes sent i våras som visar att tre fjärdedelar av skåningarna inte är
intresserade av någon bro. Det säger faktiskt ganska mycket om till-
ståndet i Skåne.

Sten Andersson återkommer ideligen till valresultatet. Sten Anders-
son borde vara väl insatt i att valresultat är något mycket komplicerat.
Jag kan för övrigt nämna att Centern nådde ett mycket gott valresultat,
speciellt i de valkretsar som berörs av Citytunneln och kontinentalba-
nan. Folk har klart sagt ifrån att de inte är intresserade.

Anf. 39 STEN ANDERSSON (m):

Herr talman! Hela Sverige är emot bron, enligt Kerstin Warner-
bring. Jag vet inte om det har varit någon seriös omröstning om det. Jag
noterar i alla fall att de partier som klart och tydligt har sagt att de är
för bron trots detta har erhållit en överväldigande majoritet i allmänhet
och i synnerhet bland de skånska väljarna. På Centerns valaffischer
fanns bara nej och åter nej till bron. Av malmöbornas 180 000 fick
man endast 1 %. Så många ansåg alltså att Centern var det mest gång-
bara alternativet.

Herr talman! Jag noterar att ingen har svarat på mitt påstående om
att en tunnel skulle vara den verkliga ekonomiska katastrofen. Om en
tunnel inte skall skattefinansieras utan resenärerna fullt ut skall betala
varje krona av kostnaden, hur mycket skulle det kosta per person att
färdas i en järnvägsvagn via en tunnel mellan Malmö och Köpenhamn?
Den summan lär bli astronomisk.

Anf. 40 KERSTIN WARNERBRING (c):

Herr talman! Tunnelalternativet har över huvud taget aldrig fått nå-
gon riktigt ordentlig ekonomisk analys, helt enkelt därför att man band
upp sig för broalternativet till att börja med. Den synnerligen undermå-
liga analys som gjordes av tunnelalternativet gav det inte samma eko-
nomiska villkor som broalternativet.

Sten Andersson sade i ett tidigare inlägg att det vore döden för
järnvägen om vi byggde en tunnel i stället för en bro. Det verkar som
om den här bron håller på att bli döden för järnvägen redan nu. SJ
liksom företagets danska motsvarighet börjar dra öronen åt sig. De
kommer att få betala en oerhört stor del av kostnaderna varje år. De
förstår att om trafikavgifterna skall kunna finansiera hela broprojektet,
måste avgifterna sänkas till en nivå som innebär att SJ helt enkelt inte
kommer att kunna klara av sin trafik. Den kommer att gå med alltför
stort underskott.

Prot. 1994/95:37

7 december

Öresundsbron

37

Prot. 1994/95:37 7 december

Det krävs en ordentlig ekonomisk analys av tunnelalternativet. Det har det alternativet aldrig fått.

Herr talman! Låt mig till sist konstatera att Sten Andersson, i likhet

Öresundsbron

med Bo Nilsson, inte har kommit med något enda argument för denna bro. Han har inte kommit med något argument, utan han har hållit på med oseriöst tal om att riva broar som redan finns. Han vill inte se att detta nya projekt skulle innebära mycket svåra följder för både eko- nomi och miljö här i landet. Anf. 41 STEN ANDERSSON (m): Herr talman! Jag noterar att Kerstin Warnerbrings ekonomiska analys nog knappast kan få högsta betyg. Om tunneln skall betalas fullt ut av dem som åker med järnvägen blir det bevisligen dyrt. Det är bara att dividera kostnaden med antalet resenärer. Det finns ingen annan möjlighet. Vi som pratar för ja-sidan i dag är mindre vetande, och vi baserar vårt ställningstagande på känslor. Det har jag förstått. Den minoritet i riksdagen som röstar nej besitter tydligen all världens klokskap. Om detta kan vi tvista. Men låt framtiden utvisa vem som har rätt. Herr talman! Jag är övertygad om att exakt samma sak händer med Öresundsbron som har hänt med alla övriga broar i världen sedan ur- minnes tider. Initialt har det funnits ett motstånd. Efter hand har nej-anhängarna sedan reducerats i mycket stor omfattning. Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut fattades efter 16 §.)

Handläggning av prövningen av ansökan om en fast förbindelse över Öresund

5 § Handläggningen av prövningen av ansökan om en fast för- bindelse över Öresund Föredrogs Bostadsutskottets betänkande 1994/95 :BoU5 Handläggningen av prövningen av ansökan om en fast förbindelse över Öresund (skr. 1993/94:95) Anf. 42 ROY OTTOSSON (mp): Herr talman! Detta betänkande handlar om hur regeringen har handlagt prövningen av Öresundsbron enligt naturresurslagen och vat- tenlagen. Från Miljöpartiets sida är vi mycket kritiska till hur det har gått till. Den tillåtlighetsprövning som Koncessionsnämnden för miljöskydd gjorde enligt naturresurslagen gav ett klart nej till Öresundsbron. Öre- sundsbron är inte tillåtlig enligt svensk miljölagstiftning och inte heller enligt de miljömål som Sveriges riksdag har fattat beslut om. Det är nämndens slutsats, men så blir det inte. Regeringen hade för- behållit sig rätten att avgöra tillåtligheten innan man tillät Koncessions-

38

nämnden att titta på ärendet. På det sättet förhindrar man en saklig
miljöprövning. Det blev en politisk fråga redan från början.

För övrigt kom Naturvårdsverket fram till precis samma sak när
man gjorde prövning enligt naturresurslagen, dvs. att projektet egentli-
gen inte är tillåtligt ur miljösynpunkt. Man sade inte nej, för man insåg
att regeringen redan hade fattat beslut om att det var tillåtligt, och då
tyckte man att det var bättre och mer konstruktivt att falla till föga och i
stället gå in på detaljer. Naturvårdsverkets styrelse backade, om ni
kommer ihåg den historien. Det skrevs ganska mycket om det när det
var aktuellt.

På s. 11 i bostadsutskottets betänkande finns det en bilaga där ut-
skottet går igenom hur besluten har fattats när det gäller Öresundsbron.
Den 23 mars 1991 skrev regeringen på ett avtal med Danmark om att
bygga Öresundsbron. I det avtalet framgår klart och tydligt att rege-
ringen då ansåg att projektet var tillåtligt ur miljösynpunkt. Ändå skrev
man in i samma avtal att två villkor skulle uppfyllas. Man skulle klara
miljöprövningen, och man skulle klara det ekonomiska kravet, dvs. att
bron inte skulle kosta skattebetalarna ett öre. Det fanns alltså en motsä-
gelse redan i avtalet.

Detta har lett till litet olika tolkningar. Naturvårdsverket insåg att
det egentligen betydde att regeringen sade ja redan då. Koncessions-
nämnden körde raka spåret och insåg att man naturligtvis skulle pröva
ärendet enligt svensk miljölagstiftning. Då skulle det ju bli nej.

Litet senare på hösten - den 15 augusti - beslutade regeringen att
Öresundsbron skulle prövas enligt 4 kap. 2 § i naturresurslagen, vilket
innebar att regeringen förbehöll sig rätten att göra den slutgiltiga tillå-
telseprövningen. På det sättet förhindrade man miljömyndigheterna att
avgöra frågan. Man förhindrade en saklig prövning. Man gjorde det till
en rent politisk fråga från början.

Det har dykt upp talare här i dag, liksom många gånger tidigare,
som påstått att de skulle vara emot Öresundsbron om det visade sig att
den skulle vara otillåtlig ur miljösynpunkt. De borde läsa innantill, stå
för vad de säger och vara emot. Men saken är den, att det är en rent
politisk fråga. Man har från början bestämt sig för att man vill ha en
bro av helt andra skäl än miljöskäl. Miljöskälen får inte hindra, utan det
gäller att täcka upp.

Bilaga 1 i bostadsutskottets betänkande är tendentiös. Koncessions-
nämndens beslut redovisas inte, och inte heller Naturvårdsverkets. I
synnerhet när det gäller Koncessionsnämnden framgår det klart att
bygget egentligen inte är tillåtet. Det förbigås med tystnad. Detta visar
att även bilagan är en politisk inlaga som gjorts för att rättfärdiga ett
politiskt beslut som fattades redan våren 1991.

Herr talman! Om prövningen hade gjorts på rätt sätt skulle rege-
ringen naturligtvis inte förbehållit sig denna rätt. Man skulle ha låtit
miljömyndigheterna göra en saklig miljöprövning.

Jag tycker att miljöprövningen borde ha skett enligt miljöskyddsla-
gen, eftersom den mer entydigt tar sikte på miljöproblemen. Naturre-
surslagen är för luddig. Olika intressen ställs mot varandra på ett sätt
som inte gagnar miljön. Vägprojekt kan betraktas lika mycket som

Prot. 1994/95:37

7 december

Handläggning av
prövningen av ansökan
om en fast förbindelse
över Öresund

39

Prot. 1994/95:37 7 december

riksangelägenhet som oersättliga naturtillgångar och miljövärden gör. Det är orimligt.

Miljöprövningen har inte skett på det sättet.

Handläggning av prövningen av ansökan om en fast förbindelse över Öresund

En sådan miljöprövning borde också ha föranlett samråd med alla berörda Östersj östater, eftersom Öresundsbron kommer att påverka hela Östersjöns ekologi på ett eller annat sätt. Detta samråd skulle ha skett öppet innan några beslut om tillåtligheten fattats - vare sig reellt eller formellt. Det har inte skett. Vad man gjorde var att i efterhand, när alla reella beslut hade fattas mellan Sverige och Danmark, skicka ut information. Då fick man gans- ka sura reaktioner från Finland. Så småningom har man lyckats få andra stater att inte reagera alltför mycket - förmodligen genom utfästelser om att bron inte kommer att påverka fisket negativt osv. De andra län- derna har låtit sig nöja med det. Det har alltså inte gjorts en egen själv- ständig bedömning av miljöeffekterna i de andra berörda länderna, utan de har låtit sig nöja. Hade man gjort en riktig miljöprövning och haft ett rejält samråd hade man självfallet fått en helt annan situation. I princip borde varje Östersj östat ha vetorätt i en sådan här fråga. Det handlar om en basal naturresurs som hotas. Med det, herr talman, vill jag yrka bifall till reservationen och också instämma i det yttrande som fogats till betänkandet. Anf. 43 OWE HELLBERG (v): Herr talman! Jag tänker inte kräva att riksdagen gör en överpröv- ning av regeringens handläggning av brofrågan. Ett enigt jordbruksut- skott konstaterar att det inte är juridiskt gångbart. Den fortsatta hante- ringen av regeringens ärende får ske i Regeringsrätten. Om det krävs får ärendet granskas i konstitutionsutskottet. Däremot vill jag kommentera det särskilda yttrande som Vänster- partiet och Miljöpartiet enats om, där det bl.a. skrivs att regeringens förprövningsrätt i tillståndsfrågan föregripit en allsidig miljöprövning innan bindande beslut fattas. Den förprövningsrätten bör avskaffas, vilket Vänsterpartiet också krävt i en motion som avslogs i kammaren i förra veckan. Jag är övertygad om att en allsidig miljökonsekvensbeskrivning av ärendet skulle givit ett entydigt besked om att bron inte skall byggas. Enligt naturresurslagen skall mark och vatten användas så att en ekologisk, social och samhällsekonomisk långsiktig hushållning gyn- nas. En allsidig miljökonsekvensbeskrivning hade kommit fram till att en långsiktig hushållning innebär minskad bilism och flygtrafik till förmån för järnväg och modern miljövänlig sjöfart. Fyrfiliga motorvägar över en bro kommer naturligtvis att öka bilis- men. Jag tror att prognossiffrorna för biltrafiken över bron är betydligt underskattade. Det leder till ökade avgasutsläpp och miljökonsekvenser som inte alls är beskrivna. Biltrafikens luftföroreningar, framför allt kväveoxiderna, är ett hot mot naturen. Skåne tar emot 25 kilo per hektar och lokalt så mycket

40

som 60 kilo per hektar. 2-10 kilo är acceptabla värden. Utsläppen

kommer att öka i ett område där ca 40 % av granarna är allvarligt ska-
dade och ek- och bokskogarna hotade. Järnvägstunnelalternativet är
dåligt utrett, inte minst ekonomiskt. Alternativa placeringar och lös-
ningar i kombination med modern färjetrafik skulle ha utretts grundligt.
Järnväg och färja är mer fördelaktigt ur miljösynpunkt, eftersom vi
måste minska vår energikonsumtion inom samhällets alla områden.

Transportsektorn är den sektor där energikonsumtionen ökar mest.
Det beror på bilismen. Långväga transporter måste samordnas bättre
genom att man förbättrar de kollektiva lösningarna. Nya motorvägar är
fel signal till transportsektorn.

Den nuvarande lösningen har förordats av Skanlink-förespråkarna.
Vägtransporter är huvudlösningen på transportproblematiken.

Projektet har kommit att fokuseras runt huruvida genomströmning-
en av vatten till Östersjön skall kunna säkras genom den s.k. nollös-
ningen. Man måste muddra för att kompensera de avstängningsfaktorer
som en ö, halvöar och betongblock utgör. Muddringsmetoderna är
oprövade, och en rad forskningsinstitut och enskilda forskare har kriti-
serat dem när de tagit del av broprojektets modellstudier om hur ge-
nomströmningen påverkas.

Östersjön är ett ytterst känsligt ekosystem som redan i dag är svårt
skadat av en rad mänskliga aktiviteter. Vissa områden hotas av kollaps.
En vägledande princip i det avseendet bör bl.a. vara att inga ytterligare
aktiviteter får tillåtas som kan tänkas förvärra Östersjöns situation. Det
stämmer väl överens med den försiktighetsprincip som Sverige var med
och beslutade om under Riokonferensen i globala miljöfrågor.

De ekonomiska beräkningarna har många redan tagit upp under da-
gens debatt. Jag skall inte förlänga debatten med att ta upp dem, utom
på en punkt. Det gäller att bron kommer att utsättas för hårt väder och
en tuff miljö. Det gör det svårt att bedöma underhållskostnaderna. Inte
minst Ölandsbroprojektet har ju visat det.

Helt avgörande för beslutet om projektet är naturligtvis brons mil-
jökonsekvenser. Förstörd miljö kan inte ersättas med pengar. Därför
räcker konstaterandena från Koncessionsnämnden för miljöskydd på tre
grundläggande punkter för att avstå från det här brobygget.

De säger att bron inte kan ingå i ett framtida miljöanpassat trans-
portsystem eftersom vägtrafiken kommer att öka. Vattenströmningen
genom Östersjön kan inte garanteras, och då skall försiktighetsprinci-
pen råda. De lokala och regionala naturvärdena och naturresurserna
hotas, bl.a. fisket och marina miljöer i närområdet.

I propositionen från 1990/91 står att Koncessionsnämnden för mil-
jöskydd har en viktig roll vid beredningen av ärendet och skall ge en
allsidig belysning av miljöskyddsaspekterna. Nämnden avstyrker
broprojektet enligt naturresurslagen i sitt remissvar. Jag tycker att det
är ett tungt vägande skäl för att stoppa projektet och ett skäl för rege-
ringen att återigen titta på de föresatser som gällde inför miljöpröv-
ningen.

Prot. 1994/95:37

7 december

Handläggning av
prövningen av ansökan
om en fast förbindelse
över Öresund

41

Prot. 1994/95:37

7 december

Handläggning av
prövningen av ansökan
om en fast förbindelse
över Öresund

42

Anf. 44 PER LAGER (mp):

Herr talman! Den här frågan har stötts och blötts i många år. Det är
också en mycket stor fråga. Miljöhänsyn och försiktighetsprincipen
borde från början ha väglett diskussionen. Nu blev det i stället så att
man i första hand såg till de infrastrukturella önskemålen och tänkta
eventuella vinster. Först därefter tittade man närmare på miljö och
hälsa.

Samråd med de stater som indirekt berörs av broförbindelsen och
effekterna av denna har enligt vår mening skötts på ett icke önskvärt
sätt. Östersjöstaterna borde ha varit med från början innan beslut fat-
tats. De borde ha fått delta i ett regelrätt och omfattande samråd vad
gäller bron. Det som nu skett liknar proceduren i en annan betydande
havs- och miljöfråga, nämligen norrmännens planer och beslut i Stor-
tinget om provborrningar efter olja i Skagerrak.

Men där är det Sverige som begärt, men ännu inte fått, ett regelrätt
samråd, inkluderande miljökonsekvensbeskrivningar värda namnet. I
den frågan är alla partier i Sverige överens. Kravet på inflytande över
de norska planerna är självklart. Vi hävdar den nordiska miljökonven-
tionen och Esbokonventionen. Jag tror att vi alla gläder oss över de
internationella överenskommelser som finns, inklusive Riodeklaratio-
nen.

Vi borde självfallet ge Östersjöstaterna samma möjligheter att sätta
sig in i och kunna påverka broplanerna i ett tidigt skede. Vi borde vara
ett föredöme.

Enligt vår och många andras mening är Öresundsbroprojektet fel
både ur miljösynpunkt och ur ekonomisk synpunkt. Koncessionsnämn-
den för miljöskydd har i sitt yttrande anfört att Öresundsbron skulle
strida mot gällande miljölagar på flera punkter. Detta borde vara till-
räckligt för att avstå från projektet.

Det är en bakvänd hänsynsordning att först väga ekonomiska, in-
frastrukturella, arbetsmarknads- och naturintressen mot varandra och ge
alibi till projektet och först därefter mer seriöst pröva de avgörande
tunga miljö- och hälsofrågorna. Det är inte ett lämpligt prövningsförfa-
rande om vi menar allvar med våra internationella överenskommelser
vad gäller miljö, och om vi, herr talman, menar allvar med vårt ansvar
inför framtiden och kommande generationer.

Herr talman! Hur många gånger har det påpekats att miljön inte är
förhandlingsbar. Jag yrkar naturligtvis bifall till min reservation om
kontakterna med andra länder och instämmer i Miljöpartiets och Väns-
terns särskilda yttrande angående tillåtlighetsprövningen enligt miljö-
lagstiftningen.

Anf. 45 LENNART NILSSON (s):

Hen talman! Man kan naturligtvis ha uppfattningar om provborr-
ningar i Nordsjön, om huruvida man skall bygga motorvägar i form av
Scandinavian Link, som har sagts här, eller om Öresundsbron.

Men faktum är att nu har den här debatten pågått under snart tre
timmar. Det är inte detta som det här utskottsbetänkandet handlar om.
Det handlar rent formellt om huruvida regeringen, utifrån de lagar vi

har att fatta beslut kring, har skött det här. Vi har inte funnit att det
finns något att erinra om i det fallet, även om man kan ha olika upp-
fattningar om en regering. Men detta handlar inte om det.

Det som handlar om rättsliga och konstitutionella saker handläggs
naturligtvis i konstitutionsutskottet i vederbörlig ordning. Mot den
bakgrunden yrkar jag bifall till hemställan i utskottets betänkande.

Anf. 46 ROY OTTOSSON (mp):

Herr talman! Jag förstår att Lennart Nilsson inte vill gå in i sakfrå-
gan på ett mer detaljerat sätt. Det är ju pinsamt hur det här har hante-
rats. När det visar sig att svensk miljölagstiftning inte tillåter ett pro-
jekt, när det visar att regeringen har förbehållit sig rätten att politiskt
avgöra en sakfråga och när det visar sig att det inte har varit ett riktigt
samråd med omgivande länder som påverkas av detta passar man kan-
ske helst och tycker att bron skall byggas.

I den reservation som finns i betänkandet påpekas att regeringen
snarast bör ta de nödvändiga kontakterna med övriga Östersj östater i
syfte att få till stånd ett verkligt samrådsförfarande med miljökon-
sekvensbedömningar som utförs självständigt av de berörda länderna.
Där skall man verkligen väga den eventuella nyttan av det här projektet
mot de risker man tar, inte minst med hänsyn till Riokonferensens utta-
landen om försiktighetsprincipen. Man måste ta hänsyn till betydelsen
av de naturresurser som finns i Östersjön nu och i framtiden. Det bör de
andra länderna få göra självständigt.

Ett sådant samrådsförfarande har egentligen inte skett. Det bör ske.
Jag yrkar därför bifall till reservationen.

Anf. 47 LENNART NILSSON (s):

Herr talman! Det är inte jag som gör politik av detta. Jag skulle na-
turligtvis kunna diskutera Öresundsbron, men det har man gjort under
snart tre timmar här. Bostadsutskottet har att granska en skrivelse från
regeringen om huruvida det här har skötts enligt de lagar som finns.
Det är det vi har att handlägga i bostadsutskottet. Sedan får naturligtvis
konstitutionsutskottet och andra instanser pröva det här rättsligt från
andra utgångspunkter.

Anf. 48 ROY OTTOSSON (mp):

Herr talman! Jag noterar att Lennart Nilsson inte kommenterar den
reservation som finns fogad till betänkandet. Den går faktiskt ut på att
man skall samråda med Östersjöstaterna innan man går vidare med
projektet, och detta med anledning av den handläggning som har varit.
Det som redovisas när det gäller den här handläggningen är att man har
meddelat de andra länderna, men man har inte haft ett reellt samråd.
Det är en konkret brist här.

Det har väckts motioner om detta från två partier, kds och Miljö-
partiet, och det finns en reservation. Om man från majoritetens sida
tycker annorlunda borde man åtminstone kommentera reservationen.

Jag hävdar fortfarande att ett samråd bör genomföras. Jag yrkar allt-
så bifall till reservationen.

Prot. 1994/95:37

7 december

Handläggning av
prövningen av ansökan
om en fast förbindelse
över Öresund

43

Prot. 1994/95:37 7 december	Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut fattades efter 16 §.)
Nationalparken Ulriksdal-Haga- Brunnsviken- Djurgården	6 § Nationalstadsparken Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgår- den Föredrogs Bostadsutskottets betänkande 1994/95 :BoU6 Nationalstadsparken Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården (prop. 1994/95:3) Anf. 49 OWE HELLBERG (v): Herr talman! Vänsterpartiet ser mycket positivt på tillblivandet av en nationalstadspark inom Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården- området. Nationalstadspark är ett nytt begrepp som lagfästs i naturre- surslagen och därmed ger ett övergripande skydd mot fortsatt exploa- tering inom området som förändrar dess karaktär eller gör att det mister i omfång. Vi är särskilt nöjda med detta, eftersom Vänsterpartiet varit pådrivande i frågan för att komma fram till detta beslut. Avgränsningen av området är vi inte riktigt nöjda med. Det stärkta skyddet bör omfatta även området runt KTH, Kungliga tekniska hög- skolan, som med sina tidstypiska tegelbyggnader företräder just be- greppet kultur i natur, och Hjorthagenområdet, som är ett ovanligt lyckat exempel på funktionalismens strävan att bygga högklassiga arbe- tarbostäder luftigt lagda i naturen. Hjorthagen är också viktig som en naturkorridor mellan norra och södra Djurgården. Just där finns en trång passage som behöver komp- letteras med Hjorthagenområdet för att säkerställa den ekologiska spridningen inom hela området. Både området kring KTH och Hjorthagen hotas av starka exploate- ringsintressen där natur- och grönområden kan tas i anspråk för trafik- platser och utbredd bebyggelse. Det största hotet mot parkens överlev- nad är dock de planerade vägutbyggnaderna i form av Norra länken och Österleden, med planer på ända upp till sexfiliga stadsmotorvägar. Risken för ökade avgasutsläpp hotar den biologiska mångfalden. De trafiktekniska lösningar som gjorts av ekonomiska skäl ger inte det skydd som är nödvändigt för parkens fortlevnad. Det visar inte minst de olika förslag som Solna kommun och Stockholms stad tagit fram, där Solnas förslag ser bättre ut men är dyrare. Det räcker därför inte med att konstatera att kravet på en utbyggd infrastruktur sammantaget skall medföra en förbättring av miljön inom nationalstadsparken. Infrastrukturens utbyggnad skall gagna en lång- siktigt hållbar utveckling inom parken och regionen i övrigt. Kortsikti- ga ekonomiska intressen får inte stå över långsiktiga miljöaspekter. Vänsterpartiet stöder också Miljöpartiets krav om att ekologiska spridningskorridorer upprättas utanför området i det kommunala planarbetet för att bevara den biologiska mångfalden inom national-
44	stadsparken. Ett biologiskt utbyte måste säkerställas. Annars finns det

risk för försvagning av arternas möjlighet till fortbestånd. Innan sköt-
selplaner m.m. fastställs behövs ett tillfälligt interimistiskt skydd upp-
rättas så att inte träd av misstag eller slarv huggs ner innan skötselpla-
nerna är fastställda.

Jag kan slutligen konstatera att begreppet nationalstadspark behöver
lyftas fram med informationsinsatser och andra åtgärder för att belysa
vad det är för något. Därför stöder jag Miljöpartiets krav att staten skall
skjuta till medel. Det gäller inte minst för symbolvärdet att markera
nationalstadsparkens status och för att visa sitt engagemang i frågan.

Detta område är unikt för Stockholm. Men det finns säkert andra
områden i Sverige som kan kvalificera sig för att få bli national-
stadsparker, t.ex. Slottskogen i Göteborg eller området runt Uppsala
slott. Stor restriktivitet bör iakttas när man skall utnämna nya områden
till nationalstadsparker.

Regeringen bör därför ta initiativ till en utredning där man dels
upplyser intresserade kommuner om vad som gäller för att inrätta en
nationalstadspark, dels gör en inventering av möjliga områden som kan
vara aktuella. Härmed yrkar jag bifall till motionerna 3, 4, 7, 8 och 9 i
betänkande BoU6.

Anf. 50 EWA LARSSON (mp):

Herr talman! Vi står nu framme vid målet efter många års intensivt
arbete, bl.a. från tidigare riksdagsledmöter. Jag tänker då kanske främst
på Anna Horn af Rantzien, som var en av dem som väckte frågan om
nationalstadspark en gång i tiden. Jag tänker också på alla stockholma-
re som har engagerat sig i olika intresseföreningar för att få denna Sve-
riges första nationalstadspark att bli verklighet.

Nu står vi inför det historiska beslutet. Ett unikt historiskt kultur-
landskap skall få ett långsiktigt skydd mot exploatering utifrån en sam-
lad syn på områdets utveckling. Men målet kanske bara är början på en
ny väg, och det brukar ju vara vägen som räknas.

Målen för nationalstadsparken vill vi skall vara att värna, vårda och
visa. Jag skall bara nämna några delmål.

När det gäller att värna skall inga byggprojekt tillåtas som skadar
området eller natur- och kulturvärden, och man skall inte kunna ta
några nya grönområden i anspråk. Eventuella byggprojekt skall ha
starka restriktioner mot skador under byggtiden.

För att nämna något delmål när det gäller att vårda kan jag säga att
ekologiska skötselplaner baserade på vetenskapliga inventeringar skall
utarbetas för nationalstadsparkens grönytor. Man bör också återplante-
ra växter och djurarter i nationalstadsparken så att det som har gått
förlorat kommer tillbaka. Vi tycker också att kulturminnen skall restau-
reras, liksom parker och trädgårdar.

När det gäller delmålen för att visa tycker vi att nationalstadsparken
skall fungera som en pedagogisk port till natur och kultur för Stock-
holms invånare och besökare. Den skall marknadsföras som en unik
attraktion för Sverige och kunna användas i utbildningssammanhang i
hela Sverige.

Prot. 1994/95:37

7 december

Nationalparken
Ulriksdal-Haga-
Brunnsviken-
Djurgården

45

Prot. 1994/95:37

7 december

Nationalparken
Ulriksdal-Haga-
Brunnsviken-
Djurgården

46

Nu vill jag att vi tittar litet närmare på målet att värna. I den före-
slagna nya paragrafen, 3 kap. 7 § naturresurslagen, står att i en natio-
nalstadspark får bebyggelse, nya anläggningar och andra åtgärder en-
dast vidtas om det kan ske utan intrång i parklandskap eller naturmiljö
och utan att det historiska landskapets natur- och kulturvärden i övrigt
skadas.

Detta låter ju väldigt bra. Men sedan säger bostadsutskottet i sitt
betänkande att syftet med nationalstadsparken är att områdets hu-
vudstruktur vad avser natur- och bebyggelseområden inte får ändras.
Därefter tillägger utskottet att ett sådant synsätt emellertid inte hindrar
etablerade verksamheter inom eller intill nationalstadsparken från att
utvecklas eller fungera.

För att inte tveksamhet skall uppstå framöver om hur tolkningen av
begreppet utveckling skall göras, en tolkning som förmodligen blir
väldigt olika beroende på vem det är som tolkar, yrkar Miljöpartiet på
att vissa förtydliganden görs.

Vi vill avvisa en del exploateringar och ge nationalstadsparken ett
tillfredsställande skydd för natur-, kultur-, och friluftsliv. Vi vill med-
verka till att arbete med ekologiska skötselplaner inleds redan nu.

Vi vill att restaureringsplaner, bullerskydd, försköningsprogram och
ekologiska stadsdelsprojekt för en uthållig livsstil i storstaden kommer
till stånd.

Vi vill lyfta fram dessa punkter för att visa på vår inriktning. Risken
finns att andra tolkar ordet utveckling på helt andra sätt. Vi vet ju att
alla ännu inte anser att en utbyggnad för t.ex. massbilism är en föråld-
rad, fördummande, ekologiskt förkastlig och ekonomiskt vansinnig
samhällsplanering. I synnerhet vi som har lyssnat på debatten om Öre-
sundsbron vet detta. Därför tror vi i Miljöpartiet att det är viktigt att vi
är extra tydliga.

Jag vill ge några exempel på exploateringar som inte kan anses för-
enliga med intentionerna för nationalstadsparken.

1. Österleden kan inte anses förenlig.

2. Norra länken, Norrtull, Bellevue, Kräftriket och Värtan. Här
måste tas stor miljöhänsyn.

3. Husarviken, Storängsbotten och OS år 2004 kan inte anses för-
enligt. Alltså behöver det inte ske någon planering för OS.

4. Norrtull och Japanskrapan är inte förenlig. Det vill vi tala om nu
så att det inte blir några nya planer.

5. Vetenskapsstaden, norra Djurgårdens institutionsområde. Här
måste stor miljöhänsyn tas.

6. Ladugårdsgärde. Expo 97 kan inte anses förenlig med national-
stadsparkens intentioner.

7. Kaknäs skjutbana kan inte anses förenlig.

8. Sörentorp. En ny stadsdel kan inte anses förenlig!

9. Exploatering intill nationalstadsparken i Solna. Här måste ut-
byggnadsplanerna kraftigt reduceras.

10. Trafik och buller. Aktiva åtgärder måste vidtas med hjälp av
bullerskydd. Det gäller buller från både flyg, väg och skjutbana.

11. Visuella störningar. Vi kan omedelbart ta bort olaga vägreklam.

Vi önskar att projektens relation till nationalstadsparken tydliggörs
på så sätt att det framgår att de inte är förenliga. Ett interimistiskt skydd
skulle vara på sin plats.

Vidare har vi Stockholms gröna fingrar. De är de spridningskorri-
dorer som möjliggör biologisk mångfald inom nationalstadsparken. Vi
tycker att de skall säkras redan nu. Exempel på sådana områden är
Ulriksdalsfältet, Järvafaltet, Lilla Frösunda och Vanadisparken.

Att kommunerna i sina översiktsplaner uttryckt ambitioner som
överensstämmer i syfte med intentionerna med nationalstadsparken -
som utskottet skriver - ser inte utskottet som något hinder för att riks-
dagen skall ge regeringen till känna att spridningskorridorerna utanför
området skall säkras. Tvärtom! Detta kan fungera som ett stöd för
kommunerna när kommunernas ambitioner kommer i kläm i det kort-
siktiga ekonomiska tänkandet. Tänk på de omfattande hoten jag har
redogjort för.

Herr talman! Jag stöder naturligtvis Miljöpartiets alla reservationer.
Men jag vill särskilt yrka bifall till reservation 2, mom. 3, själva mål-
sättningen med arbetet med nationalstadsparken. Vidare reservation 4,
mom. 5, nödvändigheten av spridningskorridorer. Reservation 5, mom.
6, skötselplan och interimistiskt naturreservat. Till sist reservation 8,
mom. 9, Norra länken.

Anf. 51 INGRID SKEPPSTEDT (c):

Herr talman! Riksdagen har i dag att besluta om Sveriges första na-
tionalstadspark. Med en nationalstadspark avses ett riksintresse som har
stor betydelse för det nationella kulturarvet, för en tätorts eller tätorts-
regions ekologi och för människors rekreation.

Områden i tätorter och tätortsregioner där parklandskap, naturmil-
jöer och bebyggelsemiljöer flätas samman till unika historiska land-
skap, skall kunna ges ställning som nationalstadspark och få ett samlat
och långsiktigt skydd mot exploateringsföretag m.m.

Det område vi i dag skall ta ställning till är Ulriksdal-Haga-
Brunnsviken-Djurgården. Området har genom århundraden uppskattats
för sin skönhet. Det har nyttjats för rekreation av alla stockholmare
samt av besökare från när och ljärran. Det historiska landskapets hu-
vuddrag har bevarats, och dess kvaliteter vidmakthållits från generation
till generation tack vare en kombination av kungligt markägande och
inflytande, allmän opinion och framsynta kommunpolitiker.

Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgårdens kulturhistoriska värden
har även uppmärksammats av den europeiska organisationen Europa
Nostra. I en skrivelse till statsrådet Görel Thurdin i oktober 1993 un-
derstryker organisationen att hotet mot de kungliga parkerna i hjärtat av
Stockholm väcker internationell uppmärksamhet. Organisationen, som
organiserar 200 medlemsorganisationer från 29 europeiska länder,
yrkar även på att den svenska regeringen skall vidta åtgärder till skydd
för denna värdefulla del av det europeiska kulturarvet.

I samband med Förenta nationernas miljökonferens i Rio de Janerio
år 1992 ställde sig Sverige bakom miljömål som bl.a. gäller bevarande
av den biologiska mångfalden. Att slå vakt om området Ulriksdal-

Prot. 1994/95:37

7 december

Nationalparken
Ulriksdal-Haga-
Brunnsviken-
Djurgården

dl

Prot. 1994/95:37 7 december

Haga-Brunnsviken-Djurgården, med dess mångsidiga naturvärden och innehåll av utrotningshotade växt- och djurarter, är ett uttryck för Sve-

riges vilja att följa upp dessa mål.

Nationalparken Ulriksdal-Haga- Brunnsviken- Djurgården

Förslaget arbetades fram under den förra mandatperioden under be- redning av miljöminister Görel Thurdin. Regeringen hade ett nära sam- arbete med både Stockholms och Solna kommuner om hur de enligt plan- och bygglagen avsåg att tillgodose naturvårdens, kulturmin- nesvårdens och friluftslivets intressen i det aktuella området. Respektive kommun fastställde ett program för området som över- lämnades till länsstyrelsen för yttrande. Länsstyrelsen framhöll i sitt yttrande att de oexploaterade och kulturhistoriskt värdefulla miljöerna i området borde få ett permanent och effektivt skydd i form av en sär- skild lagstiftning. Regeringens bedömning var att kulturmiljöerna och naturvärdena i Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården-området borde ges ett långsiktigt skydd i naturresurslagen. I den breda remissbehand- ling som genomförts har i stort sett samma synpunkter framförts. Frågan gäller nu närmast den lagtekniska lösningen som förs fram i propositionen. Den innebär att begreppet nationalstadspark tas in i naturresurslagen i en ny paragraf - 3 kap. 7 §. I paragrafens första stycke anges att området Ulriksdal-Haga- Brunnsviken-Djurgården är en nationalstadspark. I andra stycket anges att inom en nationalstadspark får ny bebyggelse och nya anläggningar komma tills stånd och andra åtgärder vidtas endast om det kan ske utan intrång i parklandskap eller naturmiljö och utan att det historiska land- skapets natur och kulturvärden i övrigt skadas. Det finns några reservationer som är fogade till betänkandet. De har avstyrkts av utskottet, de flesta på grund av att det inte ankommer på riksdagen att besluta i dessa frågor. Jag har också i ett särskilt yttrande tagit upp behovet av att särskild hänsyn tas till de unika natur- och kulturvärden som finns i området när vissa väginvesteringar skall göras vid Norra länken. Andreas Carlgren återkommer till detta. Det känns bra att vi i dag skall fatta detta beslut - ett historiskt så- dant - om en nationalstadspark i Stockholm. Vi undantar på detta sätt viktiga och känsliga områden för vidare exploatering. Det är områden som är viktiga för bevarande av byggnader, djur och växter och som ger så mycket rekreation för alla som besöker de delarna av staden. Sverige är redan känt långt utanför landets gränser för det fina och rena vattnet. En ytterligare attraktion blir säkerligen nationalstadsparken. Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag. Anf. 52 CARINA MOBERG (s): Herr talman! I denna fråga är det mycket som vi är överens om par- tierna emellan, såväl på den kommunala nivån som på riksnivån. Jag tycker att det känns viktigt att ta fasta och utgå från detta i den fortsatta diskussionen inför det beslut vi skall fatta. Vad som alltså föreslås i propositionen - och som tål att upprepas - är en ändring i naturresurslagen, NRL.

48

Jag känner en viss stolthet över att det är just området Ulriksdal-
Haga-Brunnsviken-Djurgården i Solna och Stockholms kommuner som
föreslås bli landets första nationalstadspark. Det är ett på sitt sätt unikt
beslut som jag som storstadsbo, och här företrädare för bostadsutskot-
tet, känner mig väldigt glad över.

Området i sig är för landet som sådant ett mycket betydelsefullt om-
råde i den mest utpräglade tätortsregionen vi har i Sverige, till en del
likställt med allas vår huvudstad Stockholm.

Den lagtekniska lösningen som förs fram i förslaget innebär att be-
greppet nationalstadspark tas in i naturresurslagen i en ny paragraf.
Detta ger en möjlighet att få en allsidig bedömning av frågor som rör
olika åtgärder och företeelser.

Det jag tycker är viktigt att ta fasta på i det arbete som föranlett
detta förslag är den enighet som till största delen varit det som gällt.
Det är endast genom ett ömsesidigt ansvarstagande mellan stat och
kommun som någonting som en nationalstadspark kan komma att fun-
gera.

Vad vi nu gör är att öppna ett nytt lagrum. Vi skall försöka komma
överens om de principer som gör detta möjligt. Utöver det kan man ha
synpunkter och förslag på en mängd områden, såsom vad parken skall
heta, att fler områden borde ingå, att andra områden i vårt land också
borde bli nationalstadsparker osv.

Även om allt vad som anförts i yrkanden och reservationer med an-
knytning till denna proposition tillgodosågs, skulle säkerligen lika
många och fler förslag återstå. Därför skall vi komma ihåg att det är
grunderna för nationalstadsparken vi skall fatta beslut om i dag, gestal-
tade av den här nämnda.

I det kärva ekonomiska läge som vårt land befinner sig i handlar
politik i mycket stor utsträckning om tilltron till varandra, partikamrater
emellan såväl som i relationerna mellan kommun och stat. I detta fall
kan speciellt understrykas vikten av att vi som lagstiftande församling
måste känna tilltro till kommunerna.

Under utskottets beredning av ärendet har man inte i någon motion
eller reservation föreslagit någonting som inte går att förena med det
presenterade lagförslaget. Utskottet har tillstyrkt förslaget.

I flera av motionsyrkandena hänvisas dock till frågor som är av den
naturen att det inte kan vara riksdagen som fattar beslut om dem. Jag
skall snabbt redogöra för delar av dessa.

Här finns motionsyrkanden om bl.a. frågor om ärendets fortsatta be-
redning, avgränsningen av parken samt vissa åtgärder som syftar till att
ge parken ytterligare skydd.

Flera frågor är sådana som skall behandlas av kommunerna inom
ramen för den fysiska planeringen. Till grund för avgränsningen av
området ligger översiktsplanerna för Solna och Stockholm. Utskottsma-
joriteten väljer att utgå ifrån dessa.

Vad gäller skötseln av parken har den uppmärksammats i proposi-
tionen, och åtgärder i linje med motionsförslaget kommer att vidtas. Ett
av syftena med parken är ju just att slå vakt om regionens ekologi.
Länsstyrelsen i Stockholms län kommer av regeringen att få i uppdrag

Prot. 1994/95:37

7 december

Nationalparken
Ulriksdal-Haga-
Brunnsviken-
Djurgården

4 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 37

Prot. 1994/95:37 7 december

att i samråd med berörda intressenter överväga skötselfrågorna. Även frågan om informationsinsatser behandlas i de kommande övervägan-

den som länsstyrelsen kommer att göra.

Nationalparken Ulriksdal-Haga- Brunnsviken- Djurgården

Vad gäller de trafiktekniska lösningarna och en långsiktigt hållbar utveckling inom parken kontra infrastrukturinvesteringar, är syftet med nationalstadsparken att områdets huvudstruktur vad avser natur- och bebyggelseområden inte får ändras. Detta hindrar dock inte etablerade verksamheter inom eller intill parken från att utvecklas och fungera. Tilläggas för framtiden kan också, att med den ansvarsfördelning beträffande ärenden om fysisk planering som gäller är det naturligt att frågor om disposition av marken i första hand initieras av kommunerna. Detta handlar om tilltro till kommunerna, och jag måste säga att jag tycker att vi borde ha högre tankar om våra kommuner. Vi skall nu bidra med vår del i det arbete som krävs för att vi skall få till stånd en lagändring utifrån vissa principer. Av dessa skäl yrkar jag avslag på samtliga förslag som har kommit upp här och bifall till utskottsmajoritetens förslag. I detta anförande instämde Björn von Sydow (s). Anf. 53 EWA LARSSON (mp) replik: Herr talman! Carina Moberg säger att vi skall ta fasta på den enig- het som har legat till grund för arbetet med nationalstadsparken. Det är jättefmt att vi har kommit fram till beslut i ärendet i dag, även om det har gått ett antal år - men det är ju vägen som räknas. Vi står nu inför ett i många avseenden bra beslut. Carina Moberg tog i slutet av sitt anförande upp just det som jag citerade ur betänkandet, nämligen om intentionen med national- stadsparken. ”Ett sådant synsätt hindrar emellertid inte etablerade verk- samheter inom eller intill nationalstadsparken från att utvecklas och fungera.” Hur definierar då Carina Mobergs parti ordet ”utveckling”? Från Miljöpartiets sida hade vi gärna sett att man gått in och preciserat vissa stora projekt som är planerade i området, t.ex. OS och Expo 97. Inne- bär dessa projekt en utveckling eller försköning av området? Det hade varit fint om man klargjort det. Därför står vi naturligtvis kvar vid våra reservationer. Anf. 54 CARINA MOBERG (s) replik: Herr talman! Visst skulle man kunna göra ytterligare förtydliganden och skrivningar i ett så här viktigt och positivt ärende, men vi från mitt parti och tillika majoriteten i utskottet anser att det som är skrivet är fullt tillräckligt. Det skall naturligtvis kompletteras genom att kommu- nerna tar sitt ansvar, och länsstyrelsen har en samordnande funktion. Trafikutvecklingen hör till samma område, även om Ewa Larsson i och för sig inte tog upp den frågan nu. Vi kan tyvärr inte tänka bort att två tredjedelar av de stora vägarna norr om Slussen går igenom det här området. Men i det här ärendet behandlas inte trafiken och inte heller OS som företeelse.

50

Däremot ger detta lagrum möjligheter till ett samlat skydd mot en
stor del av exploaterings verksamheten. Det är alltså denna lagändring
som gör detta möjligt, och vi i mitt parti tycker att det är bra.

Anf. 55 EWA LARSSON (mp) replik:

Herr talman! Sveriges första nationalstadspark är en nationell fråga,
av stor dignitet, vilket ett eventuellt OS också torde vara. Här vet vi att
Stockholms stad har olika synpunkter och att partierna tycker olika,
men hela landet har ett nationellt intresse av OS. Det vore därför bra
med ett förtydligande: Är ett OS att betrakta som utveckling? Eller
skall vi se det som planerad bebyggelse i nationalstadsparken?

Om man kunde förtydliga intentionerna skulle vi nog tjäna på det i
ett eventuellt fortsatt planarbete. Det skulle innebära att ett visst
planarbete över huvud taget aldrig behöver komma till stånd.

Anf. 56 CARINA MOBERG (s) replik:

Herr talman! Om det nu skulle bli så att vi får ett OS till vår huvud-
stad kommer det beslut vi fattar i dag att kunna ligga till grund för att vi
skall kunna se till att allt går rätt till. Vi kommer att kunna se till att
våra historiska landskap och natur- och kulturvärden inte skadas.

Dessutom skulle jag vilja tillägga att det är en nationalstadspark vi
skall fatta beslut om, inte ett museum.

Anf. 57 OWE HELLBERG (v) replik:

Herr talman! Den här frågan handlar om två saker, dels lagstiftning-
en, som Carina Moberg var inne på, dels utformningen av just den här
nationalstadsparken. Visst skall vi lita på kommunerna, men man
kommer aldrig ifrån att intressen, särintressen, kan ställas mot varand-
ra.

När det gäller nationalstadsparkens utbredningsgräns är det ingen
tillfällighet att den ser ut som den gör. Det är naturligtvis fråga om en
kompromiss mellan departement och berörda kommuner. Att man inte
har tagit med KTH-området och Hjorthagen, vilket en rad remissin-
stanser förespråkade, beror naturligtvis på att det finns exploateringsin-
tressen i området. Det är osäkert om dessa klarar att uppfylla de villkor
som gäller enligt den nya lagstiftningen. Det är beklagligt.

Att stifta lagar är inte tillräckligt för att skydda nationalstadsparkens
framtid. Det som är avgörande för parkens överlevnad på sikt är hur
trafikproblemen i området skall lösas, inom parken men framför allt
utanför parken. Man blir då litet orolig när man läser svaren från vissa
remissinstanser, t.ex. Stockholms läns landsting och Banverket, som
betonar att de trafiktekniska lösningarna inte får förhindra en utbyggd
väg- och järnvägstrafik enligt de planer som finns. Därför är det viktigt
att tillstyrka Vänsterpartiets reservation 8 till betänkandet.

Anf. 58 CARINA MOBERG (s) replik:

Herr talman! Om jag skall tillägga någonting till det som jag har
sagt tidigare, vill jag trycka på detta att naturresurslagen inte är utfor-
mad för att utgöra grund för ingripanden mot pågående verksamhet

Prot. 1994/95:37

7 december

Nationalparken
Ulriksdal-Haga-
Brunnsviken-
Djurgården

51

Prot. 1994/95:37 7 december

eller för att hindra pågående markanvändning. Vid behov griper de lagar in som är anknutna till naturresurslagen - den är ju en paraplylag.

Såväl plan- och bygglagen som naturvårdslagen och kulturminneslagen

Nationalparken Ulriksdal-Haga- Brunnsviken- Djurgården

kan väntas få mycket stor betydelse i denna fråga. Nu får vi alltså grunden genom det beslut vi skall fatta i dag. Vi kommer naturligtvis att använda de verktyg som därutöver finns att ta till om det skulle behövas. Anf. 59 OWE HELLBERG (v) replik: Herr talman! Jag tror att det är nyttigt och av stor vikt att göra de ytterligare markeringar som vi förespråkar när det gäller fortsatt lag- stiftning i de här frågorna. Anf. 60 CARINA MOBERG (s) replik: Herr talman! Jag skulle slutligen bara vilja understryka att vi måste ha en tilltro till våra kommuner och deras översiktsplaner. I dessa översiktsplaner behandlas många av de frågor och problem som vi har diskuterat här i dag. Jag känner själv en stark tilltro till våra kommuner. Det handlar om ett gemensamt ansvarstagande. Vi har länsstyrelsen i Stockholms län till vår hjälp. Anf. 61 ANDREAS CARLGREN (c): Herr talman! I dag diskuterar vi skyddet av ett unikt område mitt i Stockholm. Det är ett fantastiskt naturområde, där det trots att det lig- ger så nära storstaden finns 250 fågelarter; något hundratal av dem häckar regelbundet där. Vi har vidare en ädelskog, framför allt en ek- skog, som är ett av Sveriges värdefullaste bestånd för insekter som lever av bark och ved, och med ett sjuttiotal växt- och djurarter som finns på Naturvårdsverkets nationella hotlista. Men det är också ett historiskt landskap, som flera har nämnt. Det här var det område på södra och norra Djurgården som Karl XI på sin tid gjorde till kunglig jaktpark, där man faktiskt kunde jaga varg och björn i en inhägnad. På 1700-talet gjorde Gustav III området kring Brunnsviken till ett väldigt parkområde, inspirerat av den engelska parken. Det är naturligtvis oerhört viktigt för hela landet att vi bevarar natur- och kulturvärdena som finns i området, och det är därför vi ger det namnet nationalstadspark. Jag vill framhålla hur viktiga de insatser har varit som Görel Thur- din som mark- och planminister har gjort för att få fram hela det här beslutet. Ewa Larsson kallade det här för ett historiskt beslut. Vi cen- terpartister säger gärna att Gustav III uppförde Ekotemplet i Hagapar- ken och att Görel Thurdin gjorde Haga till ett tempel i ekoparken. Det är många som har bidragit till idéerna bakom skapandet av na- tionalstadsparken. Det är Projekt Ekoparken, det är Förbundet för Eko- parken, Naturskyddsföreningen, Stockholmscentern och en rad andra. Men det viktiga har varit att åstadkomma ett regeringsförslag och se till att det finns politisk majoritet för det. Jag kunde inte låta bli att säga detta efter att ha lyssnat på debatten

52

och framför allt de inlägg som miljöpartister och vänsterpartister har

gjort. Jag tycker att många av de idéer som ni har är bra. Men det räck-
er ju inte med att tycka bra saker - det gäller att få dem genomförda
också. Det har vi lyckats med, kan jag konstatera, och det är jag som
centerpartist ganska stolt över.

Nu skapas det ett skydd, och det viktiga är att det är ett verktyg vars
styrka avgörs av hur man använder det. Det kommer att vara upp till
regeringen och Miljödepartementet att visa att man klara att använda
det verktyget.

Det finns nämligen flera hot mot området. Ett är naturligtvis den
planerade Österleden, som är tänkt att gå rakt under Djurgården och
komma upp nära Gärdet. I planerna, som har sett olika ut i olika ske-
den, har det ingått två stora trafikplatser vid Frihamnen och Storängs-
botten, ett flertal avgastorn och trafikökning på flera gator inom eko-
parksområdet.

Dessutom har vi hotet från de tänkta OS-exploateringarna, som
skulle göras för två veckors OS. Tanken är t.ex. att den stora invig-
nings- och friidrottsarenan i kanten av Lill-Jans-skogen efter två OS-
veckor skall förvandlas till kontor motsvarande sju Hötorgsskrapor.
Vid Husarviken har man tänkt sig en OS-by för 16 000 personer.

Universitetsområdets utbyggnad till Vetenskapsstaden är ytterligare
ett hot mot det här området. Det visar hur viktigt det är att vi i stället
verkar för en universitetsutbyggnad på Södertörn. I en utredning för
någon tid sedan visade man ett utbyggnadsbehov på 360 000 m² vid
universitetet och Tekniska högskolan, vilket naturligtvis skulle göra
viktiga intrång på området.

Efter att ha lyssnat på debatten vill jag särskilt till Carina Moberg
säga att jag litar på kommunerna, men jag litar i det här fallet inte på
Socialdemokraterna. Till skillnad från Miljöpartiet och Vänsterpartiet
vill jag säga att det här är en fråga som inte bara går att reglera i lagtext

- det krävs politisk vilja också, och det är där jag inte litar på Social-
demokraterna. Frågan måste ju vara om Socialdemokraterna är beredda
att avbryta exploateringsplanerna, överge planerna på Österleden,
skrota planerna på OS-exploateringar i ekoparken. Det är en politisk
fråga, och det går inte att dölja genom att bara hänvisa till kommunerna

- det är politiker som bestämmer i kommunerna också.

Jag har i en särskild motion tagit upp hur viktigt det är att utforma
Norra länken så att den anpassas till natur- och kulturvärdena i områ-
det. Nu citerar utskottet kravet i propositionen när det gäller det här.
Där sägs att Norra länken kan förenas med nationalstadsparken ”under
vissa förutsättningar”, bl.a. förläggning i tunnelläge under national-
stadsparken och anslutningar och anordningar som hör till leden ovan
jord på ett sådant sätt att områdets natur- och kulturvärden inte skadas.
Utskottet citerar detta och säger att skyddet skall vara så starkt att det
inte behövs något särskilt riksdagsuttalande. Är skyddet så starkt har
jag ju nått vad jag vill. Tillsammans med övriga centerpartister kommer
jag att noga följa och granska hur såväl Stockholms stad som myndig-
heter och regeringen agerar för att se till att det skyddet verkligen re-
spekteras. Allt detta visar hur viktigt det beslut som vi skall fatta i dag
är.

Prot. 1994/95:37

7 december

Nationalparken
Ulriksdal-Haga-
Brunnsviken-
Djurgården

53

Prot. 1994/95:37 7 december

Anf. 62 EWA LARSSON (mp) replik: Herr talman! Om Andreas Carlgren tycker att det som Miljöpartiet

och Vänsterpartiet har skrivit i reservationerna är så bra så välkomnar

Nationalparken Ulriksdal-Haga- Brunnsviken- Djurgården

jag Centerpartiet att stödja dem. Det är fortfarande möjligt att göra det. Vi litar inte heller på en del partier när det gäller stora exploate- ringsprojekt. Det är för att få ett förtydligande av intentionerna med nationalstadsparken som vi har reserverat oss. Vi behöver ett sådant förtydligande, tycker vi, för att stärka det redskap som vi i dag har - vi vet ju att det finns mycket delade meningar. Men jag hoppas att Andre- as Carlgren har rätt i att det här ger ett bra stöd åt oss att politiskt opi- nionsmässigt arbeta vidare mot projekt som Österleden och OS. Men nog skulle det väl vara skönt om vi i dag kunde få ett något bättre red- skap med intentionerna tydliggjorda - tycker inte Andreas Carlgren det? Anf. 63 ANDREAS CARLGREN (c) replik: Herr talman! Jag förstod att Ewa Larsson skulle säga som hon gjor- de, när jag sade som jag gjorde. Det är bara det att reservationer har hittills aldrig räddat världen. Som jag ser det är poängen att vi har lyckats skapa en politisk ma- joritet, t.o.m. enhällighet, för ett skydd som kommer att betyda väldigt mycket för det här området. Det tycker jag är det viktiga. Ewa Larsson kunde gärna ge oss ett erkännande för det, tycker jag. Jag ger gärna ett erkännande för att det finns goda idéer i det som Miljöpartiet slåss för. Men vi åstadkommer ju ingenting genom att ansluta oss till Miljöparti- ets reservationer här - det gör vi genom ett politiskt beslut, och ett sådant kommer vi att fatta, tack vare Centern. Sedan vill jag säga att socialdemokraterna är ju ett politiskt pro- blem, inte ett lagstiftningsproblem. Därför gäller det att fortsätta att sätta politisk press på Socialdemokraterna. En del av det har vi också gjort genom att dra tillbaka förslagen om statliga garantier för Öster- och Västerleden. I det här fallet gäller det Österleden - den skulle vara ett av hoten. Det har vi också åstadkommit. Det är mera sådant vi måste åstadkomma, och det gör man genom politisk press. Det bör såväl Miljöpartiet som Centern och miljökrafterna i Stockholm se till att verka för. Anf. 64 EWA LARSSON (mp) replik: Herr talman! Jag tror att vi förstår varandra. Jag tyckte att jag i mitt huvudanförande framförde att jag gladdes åt att vi nu står inför ett historiskt ögonblick, att vi nu har kommit så långt att vi kan få de red- skap som vi i dag får. Vad Centern skulle kunna bidra med i det fortsatta arbetet - jag tror nämligen att alla är överens om att det är vägen som räknas - genom att stödja några av våra reservationer är att visa på att även Centern har ögonen på de exploateringsvilliga partierna. Genom att vi på så sätt blir fler som tydliggör exempelvis vårt motstånd mot Österleden kan vi tillsammans ge ökat stöd till de grupper inom dessa partier som inte vill

54

ha den. Det kan ju inte vara så att Andreas Carlgren helt och hållet
utdömer förekomsten av reservationer i det politiska arbetet.

Anf. 65 ANDREAS CARLGREN (c) replik:

Herr talman! Jag utdömer självfallet inte förekomsten av reserva-
tioner. Men jag säger att det gäller att välja vad man reserverar sig för,
att avge reservationer som leder vidare.

Ingen behöver tvivla på att vi har ögonen på exploateringsvilliga
intressen. Men det räcker ju inte med ögon. Det gäller att ha hand ock-
så. Det menar jag att vi har haft. Vi har använt händerna - vi har skapat
ett verktyg. Nu finns det ett verktyg, som jag dessutom menar är starkt.
Vi skall fortsätta att använda det - det är den stora poängen. Om man
sedan bifaller en reservation, t.ex. om att området borde ha ett annat
namn, eller inte är ju inte fullt så väsentligt som att faktiskt ha skapat
verktyget.

Jag tror inte att debatten för oss längre. Nu gäller den viktiga fort-
satta politiska striden vad för idéer som skall få styra hur Stockholm
skall utvecklas. Det är inte exploatering som gagnar Stockholm.

Anf. 66 SYLVIA LINDGREN (s):

Herr talman! Låt mig redan från början säga att jag tillhör dem som
tycker att det här området är oerhört unikt, inte minst i ett storstadsom-
råde, och därför självfallet skall bevaras, behandlas, värnas och vårdas
på allra bästa sätt.

Rent spontant tycker jag också att det låter bra och behj ärtans värt.
Jag är också övertygad om att det kan vara nödvändigt att ha en natio-
nalstadspark för att slå vakt om bevarandet av de områden som är ak-
tuella i den här propositionen. Men jag känner mig tveksam till att man
inte har analyserat den här frågan tillräckligt. Jag tycker inte heller att
man riktigt har berört de långsiktiga konsekvenserna. Det är anledning-
en till att jag står bakom en motion, som vill att man skall beröra de
ekonomiska konsekvenserna.

Nuvarande lagstiftning ger ett förhållandevis bra skydd. Jag sympa-
tiserar således med intentionerna bakom förslaget, men jag är bekym-
rad över konsekvenserna och den regionala utvecklingen. Jag tycker att
det är svårt att överblicka. Det framgår inte vem som har kostnads-
ansvaret. Om man stiftar en sådan här lag, förutsätter jag att staten tar
över kostnaderna. Men om det säger man intet. Jag får känslan av att
man avser att överlämna kostnadsansvaret till kommunerna. Jag känner
en oro inför detta.

Jag tycker att det behövs klarare riktlinjer, t.ex. när det gäller hur
man skall hantera befintlig verksamhet där man vill utvidga eller ändra
inriktning. Man kan inte blunda för regionala intressen som även har
vital betydelse för huvudstadens kommunikationer och vidareutveck-
ling.

Just nu vill t.ex. Sveriges television utvidga sin verksamhet vid Sto-
rängsbotten. Det är en mycket känslig del av nationalstadsparken. Vem
står för de merkostnader som kan komma att uppstå här? Gör staten

Prot. 1994/95:37

7 december

Nationalparken
Ulriksdal-Haga-
Brunnsviken-
Djurgården

55

Prot. 1994/95:37 7 december

det? Icke. Jag tycker därför att man borde ha belyst den frågan mycket bättre, vilket motion Bo3 går ut på.

Ett av de viktigare syftena med plan- och bygglagen var att förtyd-

Nationalparken Ulriksdal-Haga- Brunnsviken- Djurgården

liga ansvarsfördelningen mellan stat, kommun och övriga parter. Kommunerna har sålunda tilldelats ökade befogenheter och ett ökat ansvar. Syftet med att ge det nu aktuella området ett förstärkt skydd överensstämmer också med de mål som man bl.a. har uttalat från Stockholms stad. Det gäller bl.a. det unika i det här området. Med föreliggande förslag kan det ifrågasättas var kommunens befo- genheter och ansvar finns vid behandling av frågor som berör national- stadsparken. I betänkandetexten där man svarar på motion Bo3 som föreslår att staten skall ta ett klarare ekonomiskt ansvar står: ”Om sta- ten anser sig i annan form böra ta ett ekonomiskt ansvar för genomfö- randet av nationalstadsparken blir det anledning för regeringen att återkomma till riksdagen i frågan. Riksdagen får - om frågan anhäng- iggörs - då pröva den och därvid också ta ställning till den medelsan- visning som kan bli aktuell.” Jag blir inte riktigt klok på det här. Vem tar det ekonomiska ansva- ret? Det här är ett stort problem för mig. Jag tycker faktiskt att man borde ha löst den frågan eller åtminstone gett regeringen detta till kän- na. Tyvärr har man inte velat ta upp detta i betänkandet. För övrigt tycker jag absolut att man skall lita på Socialdemokrater- na när det gäller dessa frågor och vikten av att bevara miljöintressena. Man skall dock också vara medveten om att man skall pröva frågorna noggrant. Det viktigaste är väl ändå att vi vet vilka beslut vi fattar. Det vill Socialdemokraterna utreda mycket noga innan ett beslut fattas. Det tycker jag faktiskt är ett gott tecken. Anf. 67 ANDREAS CARLGREN (c): Herr talman! Sylvia Lindgren är orolig för att analysen bakom för- slaget inte är tillräcklig. Jag måste säga att jag inte delar den oron mot bakgrund av promemorian från regeringen, det omfattande remissarbe- tet och alla de synpunkter som har kommit in under arbetets gång. Sylvia Lindgren är orolig för att det beslut vi nu skall fatta inte är tillräckligt klart. Det är egentligen inte problemet. Problemet är fortfa- rande, som jag sade, att det politiska syftet, framför allt bland social- demokrater och moderater i skön förening i Stockholmsområdet, är oklart. Dess värre är det inte bara oklart. På många punkter är planerna mycket bestämda, men de går i en helt annan riktning än ett skydd av nationalstadsparken, dvs. att bygga Österleden, att göra enorma OS-exploateringar i området och att satsa på en utbyggnad av universitetsområdet som skulle kunna hota skyddet av kultur- och naturvärdena. Det är inte det beslut som vi kommer att fatta i dag som blir oklart. Det är socialdemokraternas politiska inställning som är oklar. Ni älskar att säga att ni är för miljön. Det är dock sällan ni vill ta de prak- tiska konsekvenserna. Därför menar jag att Sylvia Lindgrens viktigaste insats inte är att skriva en motion i riksdagen utan att övertyga sina partivänner i Stockholm om att de inte skall driva de exploateringsin-

tressen som hotar det område som vi här i dag i riksdagen försöker
skydda.

Anf. 68 EWA LARSSON (mp):

Herr talman! Jag känner stor sympati för Sylvia Lindgrens oro. Som
gammal kommunalpolitiker i Stockholm vet jag att man måste få bud-
geten att gå ihop i kommunen också. Därför tog jag i mitt anförande
upp att om intentionerna med nationalstadsparken hade formulerats
tydligare hade det hjälpt kommunernas ambitioner i översiktsplanen när
de står inför kortsiktiga ekonomiska beslut. Alla kommuner måste få
sin budget att gå ihop. Jag tror att om vi hade varit litet tydligare skulle
vi ha hjälpt kommunerna att upprätthålla sina höga ambitioner i över-
siktsplanerna.

Anf. 69 SYLVIA LINDGREN (s):

Herr talman! Jag kan hålla med Ewa Larsson om att det finns otyd-
ligheter i betänkandet. På sidorna 4 och 6 finns direkta motsättningar.
Jag tror att vi menar exakt samma avsnitt.

Min huvudpoäng gäller ändock det ekonomiska ansvaret. Här
kommer vi att fatta ett beslut om en nationalstadspark. Det är litet
otydligt vad det innebär och vad det får för konsekvenser.

Men det är självklart att jag som politiker och boende i Stockholm
är mycket intresserad av den regionala utvecklingen av huvudstaden.
Det måste finnas arbetstillfällen, utvecklingsmöjligheter, möjlighet till
konkurrens med andra huvudstäder osv. Det är nödvändigt. Om försla-
get får till effekt att verksamheter som i dag fungerar här måste flytta
till andra delar undrar jag vem som skall stå för kalaset. Är det staten
som skall göra det? Det säger man ingenting om. De ekonomiska kon-
sekvenserna är inte belysta. Är det kommunerna som skall ta ansvaret
eller hur skall det gå till?

Dessa frågor är inte riktigt utredda - därav mina funderingar och
min något fundersamma uppfattning om vad lagen går ut på.

Anf. 70 ANDREAS CARLGREN (c):

Herr talman! Sylvia Lindgren har fortfarande inte svarat på kritiken,
dvs. att vi här skall fatta beslut om införande av en lagparagraf som
innebär ett starkt skydd för nationalstadsparken samtidigt som social-
demokraterna inte ger besked politiskt om man i Stockholm är beredd
att följa upp det skydd som kommer att behövas.

Det enda Sylvia Lindgren har att säga är att det eventuellt blir för
dyrt att skydda parken. Det gör mig ännu mer orolig.

Låt mig ta ett konkret exempel. Universitetsbyggnaderna faller un-
der statens ansvar. Skulle vi t.ex. utveckla en universitetsstruktur - som
det heter på ett fint språk - på Södertörn innebär det en kostnad som
staten får vara med och stå för. Det är inte oklart.

Jag vidhåller dock att det finns oklarheter i den här frågan, eftersom
socialdemokraterna och moderaterna i Stockholmsområdet tillsammans
driver planerna på Österleden och på att göra enorma OS-
exploateringar. Som tur är kommer det inte bara att avgöras i Sverige

Prot. 1994/95:37

7 december

Nationalparken
Ulriksdal-Haga-
Brunnsviken-
Djurgården

57

Prot. 1994/95:37 7 december

om en OS-exploatering skall komma till stånd. Från internationellt håll har man visat stort intresse för att bevara nationalstadsparken. Det är

faktiskt inte bara ett nationellt intresse. Man får hoppas att det finns

Nationalparken Ulriksdal-Haga- Brunnsviken- Djurgården

mera förnuft på annat håll än just i Stockholm. Här har socialdemokra- ter och moderater drivit den linjen. Det är det politiska och verkliga hotet mot nationalstadsparken. Anf. 71 SYLVIA LINDGREN (s): Herr talman! Jag kommer att med kraft verka för en bra miljöpolitik i Stockholm. Jag kommer också att allt vad jag kan verka för att behålla arbetstillfällen och för att utveckla regionen. Jag är övertygad om att näringspolitik, arbetsmarknadspolitik och miljöpolitik måste gå hand i hand. Egentligen hade jag inte behövt kommentera vad Andreas Carlgren sade avslutningsvis. Han sade själv att det enda Sylvia Lindgren känner oro för är att det blir för dyrt. Ja, jag är orolig för det, eftersom man inte har talat om vem som skall betala. Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut fattades efter 16 §.) 7 § Redogörelse för företag med statligt ägande, m.m. Föredrogs Näringsutskottets betänkande 1994/95:NU2 Redogörelse för företag med statligt ägande, m.m. (skr. 1994/95:20 och förs. 1994/95:RR3) Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld. (Beslut fattades efter 16 §.) 8 § Allmänna pensionsfondens verksamhet år 1993 Föredrogs Näringsutskottets betänkande 1994/95:NU3 Allmänna pensionsfondens verksamhet år 1993 (skr. 1994/95:13) Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld. (Beslut fattades efter 16 §.) 9 § Konkurrensverkets ställning i överklagade ärenden enligt konkurrenslagen Föredrogs Näringsutskottets betänkande 1994/95:NU5

58

Konkurrensverkets ställning i överklagade ärenden enligt konkur-
renslagen (prop. 1994/95:44)

Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 16 §.)

10 § Ändring i lagen om ömsesidig handräckning i skatteärenden

Föredrogs
Skatteutskottets betänkande 1994/95:SkU9
Ändring i lagen om ömsesidig handräckning i skatteärenden (prop.

1994/95:62)

Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 16 §.)

11 § Ökat skydd för barn

Föredrogs
Justitieutskottets betänkande 1994/95:JuU5
Ökat skydd för barn (prop. 1994/95:2)

Anf. 72 BIRTHE SÖRESTEDT (s):

Herr talman! En av samhällets viktigaste uppgifter är att värna om
barnens behov och rättigheter. Det handlar om att ge alla barn en trygg
uppväxt.

Under de senaste åren har det kommit allt fler signaler om att ned-
skärningen främst drabbar barnen. Inte minst påverkar den utarmning
av barnomsorgen, skolan och fritidsverksamheten som håller på att ske
barns uppväxtmiljö.

Den ökade arbetslösheten och den tilltagande segregationen leder
till att människor far illa. Familjer får ändrade levnadsförhållanden, och
tryggheten försvinner. Detta påverkar också barnen.

Barn och ungdomar behöver oss vuxna. De behöver någon att lita
på. När inte familjen räcker till måste det finnas ett extra skyddsnät.
Det är samhällets skyldighet att sätta barnens intresse främst.

FN:s konvention om barnens rättigheter som Sverige ratificerade
1990 innehåller bestämmelser som är avsedda att tillförsäkra barnen
grundläggande rättigheter. Det innebär att vi har ett ansvar för att bar-
nens behov uppfylls i fråga om ekonomiska, sociala, och kulturella
rättigheter. Vi har skyldighet att göra vårt yttersta för att uppfylla kon-
ventionen. Det gäller också barns rättighet att bli beskyddade från alla
former av sexuella övergrepp och utnyttj anden. De förändringar som
föreslås i det betänkande som vi behandlar i dag är ett viktigt led i detta
arbete.

Prot. 1994/95:37

7 december

Ökat skydd för barn

59

Prot. 1994/95:37 7 december

Justitieutskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat frågor i syfte att stärka barnens rättigheter. Utskottet har också krävt en allmän över-

syn av bestämmelsen om sexuellt umgänge med barn.

Ökat skydd för barn

De förändringar som nu föreslås ligger helt i linje med utskottets tidigare ställningstaganden. Ändringarna innebär ett förstärkt skydd för barn, oavsett om det fö- religger ett beroendeförhållande eller inte till den som förmår barnet att delta i en sexuell handling. Lagstiftningen vill tydligt förmedla den vuxnes ansvar. Nu föreslås att straffvärdet vid grovt sexuellt utnyttjande blir det- samma som för våldtäkt. Härigenom har utskottets tidigare uttalanden tillgodosetts. Preskriptionstiden är en annan fråga som har varit föremål för mycket diskussion. Genom att man låter preskriptionstiden för sexual- brott som riktar sig mot barn börja löpa först den dag då målsäganden fyller eller skulle ha fyllt 15 år kan brott, som har begåtts mot barn i tidig ålder men som inte upptäcks förrän långt senare, beivras och ska- destånd utdömas. Men dessa åtgärder är inte tillräckliga. Det behövs fler åtgärder så- väl när det gäller barnens rättsliga skydd som när det gäller barnens situation i samhället. Vi måste gå vidare med översynen av sexualbrotten. Inte minst har några domar som har avkunnats under senare tid visat att det fortfaran- de finns brister. Det som särskilt har uppmärksammats är att sexualbrott mot mycket små barn inte har bedömts som våldtäkt med motiveringen att våld i brottsbalkens mening inte har förekommit. Det kan givetvis ifrågasättas om det kan krävas att ett litet barn gör motstånd för att omfattas av det skydd som våldtäktsbestämmelsen är avsedd att ge. Mot bl.a. den bak- grunden är det angeläget att det snarast görs en översyn av våld- täktsbestämmelsen. Kriminalisering av innehav av barnpornografi är också ett led i kampen mot sexuellt utnyttjande av barn. Genom att med alla tänkbara medel angripa marknaden för barnpornografi kan vi förhoppningsvis bidra till att minska efterfrågan på sådant material och därigenom också minska omfattningen av sexuella övergrepp mot barn. Regeringen har nyligen tillsatt en utredning om de samlade åtgärderna mot barnporno- grafi. Ett annat värdefullt inslag i strävan att öka barns skydd mot över- grepp är den internationella konferens som Sverige skall vara värd för 1996. Jag konstaterar också med tillfredsställelse att justitieministern har aviserat att regeringen kommer att ta initiativ till en samlad generell översyn av bestämmelserna om sexualbrott i brottsbalken. Herr talman! Barnen måste sättas i centrum. Det behövs bättre ut- redningsresurser när det gäller arbetet med att utreda och lagfora an- mälningar om brott mot barn. De människor som kommer i kontakt med barn och verkar i deras närhet måste bli mer observanta på att

60

upptäcka brott och anmäla dessa. En annan viktig fråga är barns rätt att

komma till tals i domstolarna när det gäller mål och ärenden som angår
dem.

För att trygga barns uppväxtmiljö och motverka våld och utslagning
måste vi vidta generella åtgärder för att stärka välfärden för alla. Att
öka jämställdheten är också en betydelsefull åtgärd i detta samman-
hang.

En aktiv opinionsbildning och upplysning kan också medverka till
ett ökat medvetande om olika övergrepp mot barn, vilka orsaker som
ligger bakom och hur de kan motverkas.

Skärpta straff är naturligtvis ett sätt att angripa sexuella övergrepp,
men om vi skall komma till rätta med övergreppen måste vi också som
ett led i det förebyggande arbetet ge gärningsmännen särskilda behand-
lingsinsatser för att förhindra att de upprepar sin brottslighet.

Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i justitieutskottets be-
tänkande.

Anf. 73 GUN HELLSVIK (m):

Herr talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till hemställan i jus-
titieutskottets betänkande.

Det betänkande som vi har att ta ställning till i dag har som ut-
gångspunkt att en av samhällets viktigaste uppgifter är att skydda barn
mot alla former av sexuella kränkningar. Sexuella övergrepp mot barn
är ett extremt uttryck för att den vuxne inte respekterar ett barns behov
och självklara rätt till kroppslig integritet. Barn som utnyttjas i sexuella
sammanhang tar både social och känslomässig skada.

Även om Sverige internationellt sett ligger förhållandevis långt
framme vad avser lagstiftningen om barns rätt finns det skäl att hela
tiden vara uppmärksam på eventuella brister och att ta till vara de möj-
ligheter som finns att ytterligare stärka barns och ungdomars skydd.

I olika sammanhang har brottsrubriceringen ”sexuellt umgänge med
barn” diskuterats. Detta utmönstras enligt betänkandet och skall i stället
rubriceras som sexuellt utnyttjande. Bakgrunden till detta är att ordet
umgänge vanligen åsyftar sexuella handlingar av frivilligt slag. För
mig, och för de flesta andra, är ordet umgänge positivt laddat, och
ordets makt skall inte underskattas. Sexuella handlingar med barn är
från barnets sida inte i verklig mening frivilliga. Det är viktigt att lag-
stiftningen tydligt visar att det är fråga om ett utnyttjande om ett barn
deltar i en sexuell aktivitet med en vuxen.

Även höjningen av straffmaximum för det grova sexuella utnyttjan-
det är en viktig markering. Genom att man höjer maximistraffet så att
det motsvarar straffmaximum för våldtäkt visar man att handlingar där
exempelvis egentligt fysiskt våld inte har förekommit ändå betraktas
med samma allvar.

En viktig förändring sker också genom att bestämmelsen om sexu-
ellt ofredande utvidgas så att det blir straffbart att förmå även den som
är över 15 år men inte 18 år att medverka vid framställning av porno-
grafisk bild eller vid sexuell posering. Unga människor som utnyttjas i
pornografiska sammanhang kan inte själva överblicka de långsiktiga
konsekvenserna av sitt handlande. Risken är stor att de skadas känslo-

Prot. 1994/95:37

7 december

Ökat skydd för barn

61

Prot. 1994/95:37 7 december

mässigt. Den som utsätter våra unga för sådana risker bör därför drab- bas av straff.

En ytterligare viktig förändring är förlängningen av preskriptionsti-

Ökat skydd för barn

den. Barn som utsätts för sexuella övergrepp kan ofta på grund av beroendeställning, lojalitet mot gärningsmannen, rädsla eller bristande mognad inte berätta om vad de har utsatts för förrän de har kommit upp i tonåren. Effekterna av övergreppen är ofta svåra, livsvariga psykiska skador. Det starka intresse som uppbär det straffrättsliga skyddet mot att barn utsätts för sexuella kränkningar sammantaget med det förhål- landet att anmälan för sådana brott ofta görs en lång tid efter kränk- ningen motiverar att preskriptionstiden förlängs. Jag har emellertid en liten undran med anledning av betänkandet. Till grund för betänkandet ligger den förra regeringens proposition. I denna proposition förs ett resonemang om behandlingen av barn som har berövats friheten. Bl.a. konstateras att frihetsberövade barn enligt barnkonventionen skall hållas åtskilda från vuxna. Med hänvisning till att Ungdomsbrottskommittén har lämnat förslag som syftar till att för- bättra situationen för unga intagna lades det i detta sammanhang inte fram något förslag till förändringar. Det kan då vara på plats att notera att en majoritet av riksdagens le- damöter för en vecka sedan sade nej till den inriktning som hade före- språkats av Ungdomsbrottskommittén. Hur har den majoritet som mot- satte sig förbättringarna tänkt göra i stället? Anf. 74 ALICE ÅSTRÖM (mp): Herr talman! Det betänkande som vi i dag skall fatta beslut om är oerhört viktigt på många olika sätt. Det har också tidigare talare berört. Det är samhällets skyldighet att skydda barn från att utsättas för denna form av övergrepp. Jag instämmer i det mesta som har sagts här tidigare, men jag skulle vilja lyfta fram några av frågorna i betänkan- det, som jag anser vara särskilt viktiga. Det är just att man efter den diskussion som har varit om begreppet sexuellt umgänge, som antyder att det finns en frivillighet i relationen, lyfter ut begreppet och i stället använder den mycket mer riktiga be- nämningen, ett sexuellt utnyttjande, vilket det alltid är när det rör sig om sexuella handlingar med barn. En viktig förändring är också att man utvidgar begreppet sexuellt ofredande så att det blir straffbart att förmå även dem som fyllt 15 men inte 18 år att företa eller medverka i en handling med sexuell innebörd, om handlingen är ett led i en framställning av en pornografisk bild eller utgör en posering i annat fall än när det är fråga om framställning av bild. Det är nog fler än jag som har följt TV-programmen, där det har vi- sats upp många unga flickor som har utnyttjats i dessa sammanhang och som i dag har stora psykiska lidanden. Mot detta har vi inte haft någon laglig möjlighet att ingripa. En viktig del är att stärka dessa unga män- niskors skydd. Ett av de viktigaste förslagen är också förlängningen av preskrip-

62

tionstiden. Det är oerhört vanligt att dessa barn inte visar symtom på

det som det egentligen gäller. Det är mycket vanligt att de först när de
börjar komma i tonåren uppvisar psykiska problem, och det är först vid
arbetet med de här ungarna som upptäckterna görs. Då är det mycket
viktigt att man har en preskriptionstid som hör ihop med brottet.

Det är angeläget att gå vidare i arbetet med att stärka skyddet för
dessa barn. Vi har under senare tid också sett en del domslut som visar
att vi måste gå vidare med detta arbete, för det har varit domslut som
inte ligger i linje med det som vi i justitieutskottet strävar efter.

Vi får inte glömma att det här är en del i ett stort problem. Det är
viktigt att utredningsverksamheten byggs ut så att den fungerar bättre
vid upptäckter av dessa fall. Det är oerhört många fall som i dag aldrig
ens går till åtal. Det är en viktig fråga att arbeta vidare med.

Det är också angeläget att följa upp just detta att det är fråga om ett
stort psykiskt lidande. Det kommer att ta lång tid innan dessa männi-
skor kommer till rätta med sina liv igen. I dag görs i Sverige, tyvärr,
alldeles för litet behandlingsinsatser. Det finns alldeles för litet model-
ler för att arbeta med dessa grupper. Det är ett arbete som måste vidgas.
Man måste gå vidare med att utveckla modeller för arbete med de
grupper som har varit utsatta för sexuella övergrepp. Dem kan man inte
arbeta med under vanliga förutsättningar. Den kränkningen, den skam-
men, den förtvivlan och det som har förstörts själsligt kräver ett långt
arbete i en trygg miljö och med mycket erfaren personal. Därför måste
man även inom detta område gå vidare och utveckla metoder.

Men det beslut vi fattar i dag är en viktig del i att stärka skyddet för
dessa barn. Jag yrkar därmed bifall till utskottets hemställan.

Anf. 75 KIA ANDREASSON (mp):

Herr talman! Alla partier är överens om att det är nödvändigt med
ytterligare åtgärder mot sexuella övergrepp. Det förekommer därför
inga motsättningar mellan partierna när det gäller minderåriga. Som vi
här har hört skall lagen skärpas på vissa punkter. Miljöpartiet skulle på
vissa av punkterna vilja gå litet längre.

Just begreppet ålder, att det inte endast är barn under 15 år utan
ungdomar under 18 år som skall fredas, tycker vi är viktigt.

I FN:s barnkonvention slås fast att varje människa under 18 år är ett
barn. Sverige har ju skrivit under konventionen. Det är ett mycket vik-
tigt konstaterande när man i domstolar skall tolka det inträffade och
döma i mål rörande sexualbrott mot barn.

Andra talare här har sagt ungefär vad jag hade tänkt att säga, för vi
är ju så eniga i denna fråga. Det är mycket positivt att begreppet sexu-
ellt umgänge har ändrats till sexuellt utnyttjande. Men jag tycker att
det skulle behövas ännu ett förtydligande av innebörden. Det är ju inte
bara fråga om utnyttjande, utan barnet i fråga skadas ju också. Därför
borde termen ändras till övergrepp.

Bestämmelsen om sexuellt ofredande utvidgas, som vi har hört, till
att gälla även ungdomar under 18 år när det gäller tvång vid posering
eller vid medverkan till pornografisk bild. Men vi tycker att bestäm-
melsen skall gälla oavsett om medverkan kan anses vara frivillig. Barn

Prot. 1994/95:37

7 december

Ökat skydd för barn

63

Prot. 1994/95:37

7 december

Ökat skydd för barn

under 18 år kan inte överblicka vidden av ett sådant deltagande och bör
därför skyddas så långt lagen räcker.

Även en skärpning av lagtexten föreslås i detta sammanhang, så att
sexuellt ofredande ändras till sexuellt övergrepp. Som Alice Åström
sade får ett sådant här deltagande stora konsekvenser som inverkar på
hela ens liv.

Barnkonventionen konstaterade, som jag sade, att personer under
18 år är barn. Det tycker vi skall vara vägledande vid alla resonemang
när det gäller sexualbrott.

Preskriptionstiden för vissa grövre sexualbrott bör därför löpa från
den dag offret fyller 18 år. Det tar tid för en person att bearbeta sina
upplevelser från det att symtomen visar sig. Den förlängda preskrip-
tionstiden skulle behövas för detta.

Det kommer förmodligen att göras en ny översyn av lagen. För-
hoppningsvis blir det en total översyn som gör lagen mer lättåskådlig
och konsekvent. Men man kan tyvärr inte bara förändra lagar för att
uppnå en förändring, även om de är grunden för samhällets åsikt.

Det gamla manssamhället gör sig fortfarande gällande i åsikter. Det
ser vi när det gäller bedömningar och domslut vid våra domstolar.

Upprepade gånger har pressen publicerat domslut som upprört
många på grund av åsikter om att barn i samband med övergrepp inte
gjort tillräckligt motstånd eller att de på andra sätt bidragit till att de
blivit utnyttjade. Domstolarna har alltså dömt gärningsmännen mildare
och menat att barn bidragit och omedvetet medverkat till händelser.

Jag fick till riksdagen ett upprop från elva socialsekreterare som ar-
betar i Vällingby. De uttrycker i brevet sin upprördhet över en dom mot
en far som föregripit sig mot sina två flickor. Domarna för gärningarna
var inte lika. Den mindre flickan, som bara var tre år, hade han inte
hållit fast utan lagt sig på. Domen blev då sexuellt utnyttjande och inte
våldtäkt.

Det finns många exempel på den typen av resonemang som är
mycket stötande.

Den nya lagändringen bör förhoppningsvis göra det lättare för rät-
tens ledamöter att döma till barnens upprättelse. En undersökning visar
också att tingsrätterna dömer mycket mildare. Om en dom överklagas
till hovrätten, så skärper den bedömningarna i mycket stor utsträckning.

Det är därför viktigt att domstolarna och allmänheten blir informe-
rade om riksdagens och regeringens åsikter om sexualbrott mot barn.
Insikten får inte stanna i lagparagrafer utan skall spridas för kännedom
till de som utsätts för övergreppen och de som berörs av besluten.

Anf. 76 BIRTHE SÖRESTEDT (s):

Herr talman! Vi i utskottet har varit helt överens när det gäller re-
geringens proposition. Vi har varit helt överens om de åtgärder som
måste vidtas.

Kia Andreasson pekade här i talarstolen på en del olika begrepp i
lagstiftningen som hon anser bör ändras. Det har nu aviserats att det
skall göras en samlad generell översyn av bestämmelserna om sexual-

64

brott. Förhoppningsvis kommer man vid översynen att gå igenom varje
begrepp. Det är viktigt att vi får detta belyst.

Vidare är det inte bara lagstiftningsåtgärderna som behöver belysas,

Prot. 1994/95:37

7 december

utan det behöver också
vidtas åtskilliga åtgärder
för barnens situation i

Konsumentpolitikens
mål och inriktning

Ökat skydd för barn

samhället.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 16 §.)

12 § Undantag från tillsyn över stiftelser i vissa fall

Föredrogs

Lagutskottets betänkande 1994/95:LU10

Undantag från tillsyn över stiftelser i vissa fall (prop. 1994/95:65)

Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 16 §.)

13 § Konsumentpolitikens mål och inriktning

Föredrogs

Lagutskottets betänkande 1994/95 :LU 14
Konsumentpolitikens mål och inriktning.

Anf. 77 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m):

Herr talman! Det är att beklaga att regeringen drar tillbaka den kon-
sumentpolitiska propositionen som ligger på riksdagens bord. Vi kän-
ner viss oro inför vad regeringen kan tänkas återkomma med. Vi hop-
pas att den socialdemokratiska konsumentpolitiken inte kommer att
frånta konsumenterna den påverkan på marknaden som konsumenter-
nas fria val utgör och som påverkar produktutbud och håller priserna i
schack på en fri marknad.

Det gäller att stärka konsumenternas ställning som aktörer på mark-
naden. Då krävs omsorg om konsumentens rättsliga ställning och om
konsumentens hälsa och säkerhet. Det finns ingen anledning att införa
statliga åtgärder där det finns andra lösningar. Konsumenterna börjar
för övrigt att utveckla en allt större konsumentmedvetenhet och pro-
duktkunskap, något som bör stärkas, men inte alls omvandlas till en
inlärd hjälplöshet.

Konkurrensen är den bästa garantin för att konsumenterna skall få
så bra varor och tjänster som möjligt till rimliga priser. Här kommer
EU-medlemskapet att bidra.

Det är också av avgörande betydelse för den internationella konkur-
renskraften hos svenskt näringsliv att konkurrensen upprätthålls också
på hemmamarknaden.

Konsumentpolitikens
mål och inriktning

5 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 37

Prot. 1994/95:37

7 december

66

Ser man till 1972 års riktlinjer för den statliga konsumentpolitiken
kan man ana oråd. I det dåvarande slutbetänkandet kan man läsa föl-
jande: ”Vid bedömningen av hushållens behov kan man i Konsument-
verkets arbete inte i någon avgörande grad bygga på konsumenternas
anspråk. Det är känt att anspråksnivån på några områden kan vara allt-
för låg. Behovet måste här som i annat samhällsarbete formuleras med
utgångspunkt från samhällets ambitioner om individernas välbefinnan-
de.”

Vi får hoppas att den socialdemokratiska konsumentpolitiken sedan
dess har blivit mer marknadsorienterad.

Med det anförda vill jag yrka bifall till reservationen i LU14.

Anf. 78 BIRGITTA CARLSSON (c):

Herr talman! Vi lever i ett föränderligt samhälle, och det gäller att
vi tar till vara de förändringar som händer runt omkring oss på ett kon-
struktivt sätt.

Den framtida konsumentpolitiken, prop. 1994/95:16, som avlämna-
des av den förra regeringen tidigare i höst innehåller många viktiga
förändringsförslag inom konsumentpolitiken. Propositionen bygger på
Konsumentpolitiska kommitténs betänkande Konsumentpolitik i en ny
tid (SOU 1994:14), som avlämnades till regeringen i januari 1994.
Detta betänkande var sedan ute på remiss. Nu finns förslagen till för-
ändringar inom konsumentpolitikens område på riksdagens bord, men
vad händer då? Jo, den nya regeringen drar tillbaka detta förslag som
skulle ha flyttat fram våra positioner på detta område.

1972 antog riksdagen riktlinjer för en ny konsumentpolitik, och
1986 fattades ett nytt beslut om en ny konsumentpolitik. Det är förvå-
nande med tanke på de uttalanden som civilministern gjort om intresset
inom konsumentpolitiken, att vi inte nu 1994, efter det arbete som har
lagts ned genom utredning och remissomgång, kan vara beredda att
fatta detta konsumentpolitiska beslut.

Den framtida konsumentpolitiken innehåller nya mål för konsu-
mentpolitiken som är formulerade på följande sätt.

Ett första mål för konsumentpolitiken skall vara att främja hushål-
lens möjligheter att utnyttja sina resurser enligt egna önskemål, inbe-
gripet möjligheten att genom god överskådlighet på marknaden göra
välöverlagda val.

Ett andra mål skall vara att främja konsumenternas rättsliga ställ-
ning, inbegripet deras förmåga att göra sina rättigheter gällande.

Ett tredje mål skall vara att främja konsumenternas hälsa och säker-
het.

All verksamhet inom den statliga konsumentpolitiken skall ta sikte
på ett eller flera av dessa mål. Verksamheten skall dessutom vara för-
enlig med en eller flera av följande prioriteringsgrunder. Den skall
alltså:

- stödja människor som på grund av sina individuella förhållanden
är förhindrade att fungera som brukare eller konsumenter på bästa sätt,

- avse hushållens baskonsumtion eller

- undanröja brister i marknadens funktionssätt.

För första gången finns det förslag om att miljöfrågorna skall vara
klart definierade och inskrivna som ett mål. Därför lyder det ljärde
målet så här:

Konsumentpolitiken skall som ett fjärde mål ha att främja konsu-
menternas intresse av en från miljösynpunkt långsiktigt hållbar utveck-
ling samt att därvid verka för att konsumenternas önskemål om en god
miljö får genomslag på marknaden.

Att miljöfrågorna lyfts fram i den framtida konsumentpolitiken är
för oss i Centern en självklarhet. Miljömedvetna konsumenter är vad vi
behöver nu och i framtiden, om miljöfrågorna skall få den genomslags-
kraft som är nödvändig för att man skall kunna hushålla med våra änd-
liga resurser. Miljömedvetenheten hos oss alla ökar, och inom det om-
rådet har det hänt väldigt mycket under den förra mandatperioden. Vi
har antagit en kretsloppsproposition, och den kommer att innebära stora
förändringar både för oss konsumenter och kanske främst för producen-
terna genom det producentansvar som infördes från den 1 januari 1994.

Miljöfrågorna är globala, men de orsakas oftast av enskilda männi-
skors dagliga livsföring. Genom miljömedvetna konsumenter kan vi
skapa konsumentopinion och ett marknadstryck som resulterar i mins-
kad miljöförstöring.

Som jag nämnde i början av mitt anförande lever vi i ett föränder-
ligt samhälle. Det har hänt mycket inom konsumentpolitikens område
sedan jag som tonåring i början av 60-talet lyssnade på Hushållnings-
sällskapets hemkonsulent som reste runt och bedrev konsumentupp-
lysningskampanjer. Hon lärde oss bl.a. att alltid vid köp läsa varudekla-
rationsetiketterna på olika varor. Det är en kunskap som med det enor-
ma utbud av varor som finns i dag är minst lika viktig för dagens kon-
sumenter.

Med tanke på att vi har fått en ny läroplan för skolan är det väldigt
viktigt att de konsumentpolitiska frågorna kommer in i utbildningen.
För att konsumenterna skall kunna fungera som brukare och mark-
nadsaktörer på ett så väl övervägt sätt som möjligt krävs att vi har kun-
skaper. Utbildning är därför ett viktigt medel i konsumentpolitiken.
Konsumentfrågorna bör integreras i undervisningen i olika ämnen,
främst i grundskolan men också i gymnasial utbildning.

Den 13 november röstade vi ja till ett medlemskap i EU. Om det
går som planerat kommer vi att fr.o.m. den 1 januari 1995 ansluta oss
till EU. Även detta beslut, men kanske framför allt EES-avtalet med fri
rörlighet för varor, tjänster, människor och kapital, påverkar oss som
konsumenter. Det hade därför varit en fördel om den framlagda pro-
positionen hade behandlats nu.

Vårt land har en längre tradition inom konsumentpolitikens område
än vad EU har, och det är angeläget att vi ligger rätt i tiden med vår
politik inom detta område vid en anpassning till EU.

Herr talman! Som en av reservanterna i utskottet yrkar jag bifall till
vår reservation i lagutskottets betänkande nr 14. Jag tycker att de för-
ändringar som är föreslagna i propositionen är angelägna och att de
skall genomföras nu.

Prot. 1994/95:37

7 december

Konsumentpolitikens
mål och inriktning

67

Prot. 1994/95:37 7 december

Anf. 79 KARIN OLSSON (s): Herr talman! Den borgerliga regeringen lade fram en proposition

till riksdagen om den framtida konsumentpolitiken. Propositionen in-

Konsumentpolitikens mål och inriktning ÄQ

nehöll förslag som inte var förenliga med den regeringsförklaring som statsministern avgav den 7 oktober. Av det skälet återkallades proposi- tionen Den framtida konsumentpolitiken genom regeringens skrivelse 1994/95:30 den 18 oktober. Konsumenternas intressen är viktiga. De måste lyftas fram och ges en klar inriktning. Målen och riktlinjerna måste stämma överens med den grundsyn som i det här fallet regeringsförklaringen uttrycker. Jag citerar: ”Den gemensamma marknaden innebär ett rikare utbud av varor och tjänster. För att denna marknad skall fungera väl behövs en gemensam europeisk konsumentpolitik. Sverige skall bidra till en stärkning av konsumenternas ställning i Europa vad gäller varornas och tjänsternas pris, kvalitet och säkerhet.” Det är viktigt att vi värnar jämförprissystemet, som vi har sett som ett viktigt instrument när vi skall välja vilka varor vi skall köpa. Därför är det bättre att vänta ytterligare några månader för att kunna ta ställ- ning till en ny proposition om den framtida konsumentpolitiken. Till Charlotte Cederschiöld och Birgitta Carlsson vill jag bara säga: Känn ingen oro för den framtida konsumentpolitiken som den nuvaran- de regeringen kommer att lägga fram förslag om. Socialdemokratisk konsumentpolitik står på konsumenternas sida. Jag yrkar härmed bifall till utskottets hemställan och avslag på re- servationen. Anf. 80 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m): Herr talman! Jag vill bara uttrycka en viss glädje över att man i Ka- rin Olssons anförande kunde notera att den socialdemokratiska konsu- mentpolitiken står mer på konsumenternas sida, som hon uttryckte det nu. Om man jämför med riktlinjerna i 1972 års statliga konsumentpoli- tik förefaller det som att den socialdemokratiska konsumentpolitiken är mer på väg över åt vårt håll. Det vill jag uttrycka min glädje över. Anf. 81 KARIN OLSSON (s): Herr talman! Jag har litet svårt att förstå Charlotte Cederschiölds påpekande om att den socialdemokratiska konsumentpolitiken inte skulle ha stått på konsumenternas sida. Med mina erfarenheter av kon- sumentpolitik under mer än 20 års tid vill jag påstå att socialdemokra- terna alltid har värnat om konsumenterna och deras rättigheter. Anf. 82 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m) replik: Herr talman! Det finns alltså en liten diskrepans - i många avseen- den är vi överens - när det gäller konsumentpolitiken i det som uttryck- tes i 1972 års riktlinjer. Man trycker så hårt på att det handlar om sam- hällets gemensamma önskemål, respektive individernas och de enskilda konsumenternas egna önskemål. Det finns nu en viss skillnad i konsu- mentpolitiken, där jag tycker mig kunna förmärka att socialdemokratin är på väg över i vår riktning.

Anf. 83 KARIN OLSSON (s) replik:

Herr talman! I det fallet är det väl så att samhällets ansvar gynnar
också den enskilda konsumenten. Jag ser egentligen ingen skillnad i
den politik som vi för nu i förhållande till den konsumentpolitiska in-
riktningen i 1972 års politik.

Anf. 84 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m) replik:

Herr talman! Om det inte hade funnits någon skillnad, skulle det in-
nebära att alla människor vore exakt lika. Då skulle vi behöva bara en
tvål, en tandborste och en tandkräm. Men eftersom alla inte är exakt
lika utan har litet olika önskemål, finns det en viss diskrepans mellan
något slags övergripande samhällelig syn på vilka produkter som skall
konsumeras och vilka produkter den enskilde individen vill konsumera.

Anf. 85 KARIN OLSSON (s) replik:

Herr talman! Charlotte Cederschiöld och jag har litet olika politiska
inriktningar. Det finns ingen anledning att kommentera det ytterligare.
Det finns ingen socialdemokrat som har sagt att vi skall ha en tvål och
en tandborste. Det tror jag är klart för alla.

Anf. 86 BIRGITTA CARLSSON (c):

Herr talman! Vid genomläsning av propositionen kan jag inte annat
än att tycka att även den står på konsumenternas sida. Men jag tycker
att det hade varit bättre om vi hade kunnat fatta ett beslut med tanke på
det EU-medlemskap som vi har framför oss. Vi hade legat väl framme i
tiden. Men några månaders förskjutning kanske inte spelar så stor roll.

Anf. 87 KARIN OLSSON (s):

Herr talman! Det känns bra att Birgitta Carlsson och jag är överens
i denna fråga. Det är bättre att vi har någon månad på oss. Då får vi en
sammanhållen politik och kan även ta in det faktum att vi nu efter en
folkomröstning avser att bli medlemmar i Europeiska unionen.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 16 §.)

14 § Socialforsäkringsregister

Föredrogs

Socialförsäkringsutskottets betänkande 1994/95:SfU3
Socialforsäkringsregister (prop. 1994/95:8)

Anf. 88 MARGIT GENNSER (m):

Herr talman! Det föreliggande ärendet handlar om grundläggande
regler för databaserade socialforsäkringsregister. Det har varit en
mycket lång lagstiftningsprocess, och det är bra. Det här lagförslaget
handlar om väldigt känsliga avgöranden. Effektivitet ställs mot männi-
skors integritet, människors rädsla för att avslöja alltför mycket om

Prot. 1994/95:37

7 december

Konsumentpolitikens
mål och inriktning

Socialförsäkrings-
register

69

Prot. 1994/95:37 7 december

nära detaljer för myndigheter och rädsla för att dessa uppgifter kan komma på villovägar. Jag tycker att det är bra att vi har fått arbeta så

länge med det här ärendet.

Socialförsäkrings- register

I stort sett är vi eniga. Det finns bara en liten meningsskiljaktighet, som återfinns i reservationen till betänkandet. Det gäller en informa- tionsfråga. I 20 § i lagen står det vilken sorts information som de regis- teransvariga är skyldiga att lämna till allmänheten. Här har två motio- närer menat att man då också skulle ha en uppgift om vem som på myndigheten är registeransvarig, att det alltså skall finnas en sådan. I praktiken kommer det naturligtvis att betyda att myndigheten, ifall man vill utföra sin uppgift på ett bra sätt och följa förvaltningslag osv., kommer att utse en registeransvarig. Jag skulle vilja säga att reservationen har ett väldigt stort syfte. Det är en liten påminnelse till dem som skall hantera den här lagstiftningen om att se till att de lämnar ut namnet på en person och telefonnummer så att det är lätt för allmänheten att ta kontakt, att man inte behöver besvära växeln på myndigheten i alltför hög grad. Utskottet hade kunnat ta in det här påpekandet, och man kunde göra som man gjorde i det här fallet. Jag tycker inte att det är en stor sak. Det är viktigt att det är nerskrivet i en reservation. Jag yrkar bifall till reservationen. Anf. 89 SVEN-ÅKE NYGÅRDS (s): Hen talman! I detta betänkande behandlas regeringens förslag till lag om socialforsäkringsregister. Där föreslås en författningsreglering för flertalet personregister på ADB-medium vid Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. Det är fråga om register som behövs för handläggningen av ärenden om socialförsäkringsförmåner och andra förmåner. Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1995. Utskottet anser att förslaget ligger i linje med inriktningen att ta fram särskilda registerförfattningar för integritetskänsliga personuppgif- ter. Vidare konstaterar utskottet att den föreslagna lagen kommer att innebära ett förstärkt skydd för de registrerade personernas integritet. Utskottet tillstyrker propositionen, men vi har förtydligat förslaget något när det gäller innehållet i registren. Utskottet är helt överens om detta betänkande, utom i en liten detalj. Moderaterna anser att det skall göras ett tillägg som innebär att informationen även skall omfatta upp- gift om vem som är registeransvarig. KU, som har haft ärendet på re- miss, har avvisat moderaternas förslag. Ett liknande förslag har nyligen avslagits av riksdagen. Konstitutionsutskottet har i sitt yttrande över moderaternas förslag sagt att det inte finns anledning att ta in en särskild bestämmelse i lagen om detta. Förslaget avstyrktes av konstitutionsutskottet, och socialför- säkringsutskottet delar KU:s uppfattning och avstyrker reservationen.

70

Hen talman! Jag hemställer att kammaren bifaller utskottets förslag
i detta betänkande och därmed avslår den moderata reservationen.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 16 §.)

15 § Svensk hemslöjd

Föredrogs

Kulturutskottets betänkande 1994/95 :KrU5
Svensk hemslöjd.

Anf. 90 MARIANNE ANDERSSON (c):

Herr talman! Här har vi återigen ett enigt betänkande från kulturut-
skottet. Man kan då fråga sig varför jag skall ta kammarens dyrbara tid
i anspråk när det inte är fråga om polemik. Jag gör det för att i någon
lyfta kulturfrågorna i kammaren. Inte minst mot bakgrund av den senas-
te helgens fruktansvärda händelse här i Stockholm framstår det som
alltmer nödvändigt att vi inser kulturens betydelse för att skapa enga-
gemang och identitet samt förhindra utanförskap och rotlöshet, alldeles
särskilt bland barn och ungdomar.

I betänkandet behandlas en motion om hemslöjden. I texten be-
skrivs dess stora betydelse för kulturarvet, för vår identitet och för vår
bild gentemot omvärlden. Utskottet instämmer, men yrkandet om ökade
resurser avstyrks med motiveringen att detta bör övervägas i det ordi-
narie budgetarbetet. Det är riktigt.

Jag vill tillägga några saker som inte riktigt framkommer i texten
men som har den största betydelse inför dessa överväganden. Det är
hemslöjdsrörelsens prioritering av arbete bland barn och ungdomar.
Det är en mycket medveten satsning som nu växer starkt. Utställningen
Slöjdtåget turnerar runt om i landet från maj i år och hela nästa år. Den
riktar sig mot skolorna och ger barn och ungdomar möjligheter att
använda sin fantasi och sin kreativitet. Tåget är ett utmärkt exempel på
denna prioritering och har fått mycket stort gensvar. Många barn som
besökt Slöjdtåget under dagen vill fortsätta på kvällen. De förstår att
det här med hemslöjd inte är något töntigt och bara förknippat med
knätofs utan är någonting som verkligen ligger i tiden. Nu följer Hem-
slöjdsförbundet upp verksamheten genom olika aktiviteter. Jag skall ge
några exempel utifrån landet.

Man kan ordna s.k. slöjdfredag på en ungdomsgård. Man kan ha en
öppen slöjdverkstad dit ungdomar kan komma och pröva på. Ett
slöjdkafé för ungdomar och en slöjdskola för både större och mindre
barn, knyppelskola för barn är andra exempel, liksom inspirationskur-
ser för fritidsledare och fritidspedagoger, lärare osv.

Det här ger inspiration till att pröva på verksamhet i samband med
aktiviteter som ”kulturnatta”, julmarknader och andra evenemang där
mycket folk samlas. Idéspån är en annan aktivitet där man tar vara på
invandrarungdomars hantverksbakgrund, ger dem stärkt indentitet samt

Prot. 1994/95:37

7 december

Svensk hemslöjd

71

Prot. 1994/95:37 7 december

bygger broar mellan svenskar och invandrare. Det finns många fler exempel. Allt detta har mötts att väldigt stort intresse.

Jag är alldeles övertygad om att slöjden är en väg att kanalisera den

Svensk hemslöjd

kraft som finns inom barn och ungdomar att på ett konstruktivt sätt fånga upp dem som kanske inte passar in eller som är intresserade av andra verksamheter - idrott, musik osv. Alla olika delar behövs om vi skall ha en chans att möta de stora problem som vi i dag står inför och som till mycket stor del orsakas av rotlöshet, utanförskap, historielöshet och brist på meningsfull syssel- sättning. Någon har sagt att den kultur dör där man upphör att förena praktik och teori - handens arbete och hjärnans arbete. Därför är det väldigt viktigt att vi håller ihop det här. Slöjden är ett av många redskap i det arbetet. Mycket av det här arbetet sker på ideell basis. Men det är också nödvändigt med utökade resurser för att detta skall kunna växa till- räckligt. Jag hoppas, och förutsätter, att regeringen i budgetarbetet tar detta med i beräkningen. Jag yrkar bifall till hemställan i betänkandet. Anf. 91 IRÉNE VESTLUND (s): Herr talman! Det är faktiskt första gången som slöjdfrågorna be- handlas i riksdagen sedan de överfördes till Kulturdepartementet. Tidi- gare hörde de, tror jag, till Näringsdepartementet - vad departementet just då hette kommer jag alltså inte riktigt ihåg. Det här är också en markering av vad Marianne Andersson tar upp, nämligen traditionen, bevarandet, kulturarvet och förnyelsen. I dag känns det som om Kulturdepartementet är rätta stället som hemvist för oss inom hemslöjdsrörelsen. Marianne Andersson har tagit upp flera av de saker som vi faktiskt väldigt intensivt arbetar med, inte minst från marknadsföringssynpunkt. Det är väldigt intressant att höra och se att inte minst ungdomar, och då även ungdomar i ”svåra åldrar”, är mycket intresserade av gammalt hantverk. Hör och häpna! Under flera år har vi haft ett speciellt slöjdstånd på Rockfestivalen i Hultsfred. Det har varit både förbluffande och ibland litet gripande att se de hårdrockande ungdomarna med sina frisyrer sitta och pula med träskedar och lära sig att knyppla. De har med stolthet burit med sig de alster som de har åstadkommit. Gemensamt har de frågat: Varför har vi inte förut fått reda på att det går att slöjda och göra något med sina händer? Vad jag lyfter fram i min motion är det sorgliga faktum att det i dag inte går så väldigt bra för alla våra butiker som hemslöjdsrörelsen tidi- gare varit involverad i. Det har ofta tagits som intäkt för att hemslöjds- rörelsen är på väg ut. Tvärtom! Hemslöjdsrörelsen lever väldigt starkt, framför allt i den ideella rörelsen. Men både Nämnden för hemslöjdslfågor och vi som en ideell rörel- se har ett sammantaget ansvar för marknadsföring och för att se till att

72

slöjden får en rättmätig plats också för dem som försöker försörja sig

på sådant här. Det är ju inte intressant att behålla traditioner och att
utveckla traditionerna till kvalitetsalster om det inte också finns möj-
ligheter till en viss försäljning. Detta stimulerar slöjdarna att komma in
till våra museer. Vi ser väldigt många goda exempel. Jag skulle kunna
uppmana till besök på Nordiska museet, där vi just nu har en utställning
som heter Slöjdjul. Vi från hemslöjdsrörelsen ger ett stipendium till en
aktiv slöjdare, som via Nordiska museet får gå in i dess samlingar och
med kvalificerad och kunnig hjälp får botanisera bland traditionerna för
att kanske få fram nya uttryck för gamla ting.

Det här med marknadsföring låter väldigt pretentiöst, och vi tänker
ta det på väldigt stort allvar. Det har vi också gjort när det gäller våra
olika satsningar. Men för att man skall kunna klara av det här behövs
det ett visst ekonomiskt stöd. Ansvaret för marknadsföringen ligger
naturligtvis även ute i den ideella organisationen. Men med ideellt
arbete orkar man inte med hur mycket som helst. Vi på det centrala
planet har ansvaret för de övergripande förutsättningarna för marknads-
föringen och framför allt när det gäller att se till att man alltid talar om
slöjden, slöjdarna och våra alster på det positiva sätt som den delen av
vår kulturtradition kräver.

Jag är väldigt glad över utskottets mycket positiva skrivning, och
jag är medveten om att man i dag inte kan så att säga bryta sig in i en
budget för att få fram pengar. Men jag ser det faktiskt, herr talman, som
ett ganska bastant löfte att man från utskottets sida kommer att arbeta
för den här resursförstärkningen - den svenska kulturen, traditionen
och slöjdarna till godo.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 16 §.)

Prot. 1994/95:37

7 december

Svensk hemslöjd

16 § Riksdagens revisorers förslag till följd av statens stöd till
Saab-Scanias bilfabrik i Malmö

Föredrogs
Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1994/95: AU 1
Riksdagens revisorers förslag till följd av statens stöd till Saab-Scanias
bilfabrik i Malmö (förs. 1992/93:RR7)

Anf. 92 PER UNCKEL (m):

Herr talman! Det ärende som riksdagen nu skall diskutera är en
smula gammalt. Det daterar sig till 1980-talet och till den förrförra
regeringens handlande. Det är emellertid viktigt både i sak och från
principiella utgångspunkter - principiellt därför att det handlar om
riksdagens behandling av förslag föranledda av granskningar av Riks-
dagens revisorer och i sak därför att det är svårt att frigöra sig från
intrycket att det som ärendet egentligen handlar om, nämligen statligt
stöd i anslutning till Saab-Scanias etablering i Malmö, når ett högstämt
crescendo när det gäller ett enskilt statsråds lättsinne i fråga om dennes
ämbetsutövning.

Riksdagens revisorers
förslag tillföljd av
statens stöd till Saab-
Scanias bilfabrik i
Malmö

6 Riksdagens protokoll 1994A)5. Nr 37

Prot. 1994/95:37

7 december

Riksdagens revisorers
förslag tillföljd av
statens stöd till Saab-
Scanias bilfabrik i
Malmö

74

I det senare hänseendet, herr talman, är detta ärende anmält till
konstitutionsutskottet. Jag utgår från att utskottet, sin vana trogen, noga
kommer att granska detta och även kommer med nödvändiga anmärk-
ningar.

Som jag sagt har Riksdagens revisorer granskat detta ärende och
kommit fram till en enig bedömning. Riksdagens revisorer har funnit
att den dåvarande industriministern, Thage G Peterson, gjorde sig
skyldig till och brast i fråga om konsekvensanalyser. Det brast i fråga
om den allmänna hanteringen av lokaliseringsbidrag. Det brast i fråga
om hanteringen av avskrivnings- och återbetalningsregler. Därutöver
fann revisorerna anledning att apropå detta också understryka att för-
siktighet borde iakttagas med den typ av tillfälliga krispaket som var
den regeringens alldeles speciella signum.

Får jag, herr talman, innan jag går vidare från principiella utgångs-
punkter säga ett par ord om hur jag menar att riksdagen skall hantera
förslag från Riksdagens revisorer.

Riksdagen har ju inte tillsatt sina revisorer av en tillfällighet utan
därför att revisorerna fristående skall kunna granska sådant som det är
av allmänt intresse att få belyst. I den reservation som återfinns i utskot-
tets betänkande säger vi att man från riksdagens sida måste kunna anfö-
ra mycket starka argument mot det som revisorerna anfört för att finna
tillräckliga skäl att avvisa vad revisorerna har kommit fram till. Jag vill
gärna tillägga, herr talman, att detta i särskilt stor utsträckning gäller
när revisorerna har kommit fram till en enig bedömning. Som framförs
i reservationen så finns det inga sådana starka argument anförda vare
sig vid utskottets behandling eller i det som utskottet anför i sitt yttran-
de.

Likväl, herr talman, och det är det anmärkningsvärda, så vägrar ut-
skottet av någon för oss alldeles outgrundlig anledning att göra det
självklara: säga att Riksdagens revisorers kritik är välmotiverad. I stäl-
let blir revisorskritiken ett allmänt politiskt schackrande, som framstår i
en alldeles särskilt egenartad belysning när nu ärendet slutbehandlas
efter det att riksdagen fått de unika förutsättningarna för att i praktisk
gärning bedöma hur det faktiskt gick, nämligen illa, med det som den
dåvarande industriministern försökte göra i Malmö. Facit finns alltså
tillgängligt när riksdagen om en stund skall gå till ställningstagande om
revisorskritiken.

Jag har mot denna bakgrund, herr talman, svårt att frigöra mig från
intrycket att vad utskottet nu försöker göra är ett missriktat försök att
försköna det som alldeles uppenbart är helt omöjligt att dölja, nämligen
påtagliga och uppenbara misstag från den dåvarande industriministern.

Nu är det emellertid så att verkligheten kommer att rösta på ett an-
nat sätt än jag misstänker att riksdagen om en stund kommer att göra.
Riksdagen har därmed en mäktig överman. Verkligheten står där som
ett bevis på hur det egentligen är fatt.

Därför, herr talman: Om riksdagen skulle följa det som utskottets
majoritet har anfört, blir den enda egentliga konsekvensen av det att
man undergräver den auktoritet som Riksdagens revisorer rätteligen
bör behandlas med och att man drar litet av ett löjets skimmer över

politiken när man inte är beredd att erkänna ens de mest uppenbara
politiska missgrepp.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till den reservation som finns
fogad till utskottets betänkande.

Anf. 93 MARTIN NILSSON (s):

Herr talman! Jag skall säga som det är. När jag läste den reservation
i utskottet som Moderaterna är ensamma om, tyckte jag att det var en
av de mer tunna reservationer som jag har sett under mina år i riksda-
gen.

I den del av Riksdagens revisorers förslag som handlar om lokali-
seringsstöd och i den del där revisorerna skriver att det behövs tydliga-
re regler och praxis för hur lokaliseringsstöd skall tilldelas och even-
tuellt återbetalas har utskottet tillstyrkt revisorernas förslag och gått
med på ett tillkännagivande till regeringen.

Revisorernas förslag handlar vidare om möjligheterna till bättre
konsekvensanalyser och berör frågan om man skall fatta beslut om
tillfälliga krispaket eller inte. På båda dessa områden delar utskottet
uppfattningen att det behövs konsekvensanalyser och att man skall vara
restriktiv med tillfälliga krispaket. Det står tydligt i utskottsbetänkan-
det. Det är en politik som har tillämpats och som tillämpas. Den frågan
har vi haft en diskussion om här i riksdagen, och konstitutionsutskottet
krävde i sitt betänkande 1993/94:KU30 tydligare regler när det gäller
konsekvensanalyser.

Härigenom blir moderaternas reservation till betänkandet helt ett
slag i luften. Agerandet i det enskilda fallet, nämligen Thage G Peter-
sons och den dåvarande regeringens handläggning av denna fråga, är
någonting som skall behandlas av konstitutionsutskottet, och det har
ingenting med detta betänkande att göra.

Vad det nu handlar om är den principiella synen på frågan om det
skall finnas möjligheter till tillfälliga krispaket och frågan om kon-
sekvensanalyser.

I vissa lägen kan det finnas ett starkt behov av sådana här tillfälliga
krispaket. Självfallet skall man iaktta restriktivitet, men man måste inse
att det finns tillfällen då sådana åtgärder är lämpliga.

I det samhällsekonomiska läge som vi nu har ser vi en situation med
massarbetslöshet på nationell nivå. Vi har svårt att urskilja de problem
som fanns på 1980-talet med stora regionala problem, som föranledde
tillfälliga krispaket i Norrbotten, Bergslagen, Uddevalla och Malmö.
Men det fanns då ett behov av dessa krispaket.

Det är alltid lätt att vara efterklok och att hitta fel - något som Per
Unckel gjorde här i talarstolen. Det är just vad Moderaterna här ägnar
sig åt. Jag har under ett par dagar läst moderata reservationer i de ut-
skottsbetänkanden som skrevs med anledning av Malmöpaketet samt
krispaketen för Norrbotten och Bergslagen. I dessa betänkanden finns
inga reservationer där man säger att man inte vill vara med om detta på
grund av att konsekvensanalyserna är för dåliga. Man yrkade inte av-
slag med en sådan hänvisning, utan man framförde andra synpunkter

Prot. 1994/95:37

7 december

Riksdagens revisorers
förslag till följd av
statens stöd till Saab-
Scanias bilfabrik i
Malmö

75

Prot. 1994/95:37 7 december

och gjorde en del andra korrigeringar. Men i reservationerna finns inte ett ord om bristande konsekvensanalyser.

Man yrkade inte heller avslag med hänvisning till att man inte gilla-

Riksdagens revisorers förslag till följd av statens stöd till Saab- Scanias bilfabrik i Malmö

de tillfälliga krispaket. Tvärtom föreslog man när det gällde Malmöpa- ketet andra insatser - utbildningsinsatser, beredskapsarbeten för äldre och en rad andra åtgärder, som också kan betraktas som krispaket. Därmed faller den moderata kritiken just när det gäller handläggandet platt till marken - det finns ingenting kvar. Vad som nu är viktigt och som utskottsmajoriteten konstruktivt äg- nar sig åt är att se framåt när det gäller revisorernas påpekanden. Vi har då sagt att det är viktigt att konkretisera och förtydliga de regler som finns om lokaliseringsbidraget och om återbetalningen samt vilken modell som skall gälla vid beviljandet, dvs. investerings- eller syssel- sättningsmodellen. Om det har vi varit eniga i utskottet. Revisorerna har också påpekat att det bör vara tydligare regler när det gäller konsekvensanalyser. I konstitutionsutskottets betänkande 1993/94:KU30 framhålles att detta arbete är på gång i regeringskansli- et. I Finansdepartementet överväger man hur konsekvensanalyserna i framtiden skall kunna förbättras och förstärkas. Den tredje delen i revisorernas förslag handlar om tillfälliga krispa- ket. Utskottet delar uppfattningen att det skall råda restriktivitet. Det har det också gjort. Vi hade under hela 1980-talet fyra krispaket. Det finns inget behov av ett tillkännagivande just på grund av att det har varit en restriktiv tillämpning. När man läser moderaternas reservation kan man inte undgå att tro att de har något slags principiell ovilja mot krispaket, att det är norm- politiken inom näringspolitiken som skall vara det avgörande, att man skall ha fasta spelregler och sedan hoppas att marknaden löser alla problem. Jag tycker att verkligheten har bevisat att så inte alltid är fallet. Behov av krispaket kan uppstå, och regeringen kommer att visa restriktivitet. Men när det finns ett behov av krispaket skall den möjlig- heten också finnas. Jag yrkar bifall till utskottets hemställan i dess helhet. Anf. 94 PER UNCKEL (m): Herr talman! Martin Nilsson gör ett förtvivlat försök att få Modera- terna att framstå som ett parti som egentligen lika mycket som något annat var för krispaket till Malmö. Han gör ett lika desperat försök att meddela att Moderaternas stora problem egentligen är att Moderaterna inte gillar krispaket. Herr talman! Jag håller med om det andra men inte om det första. Sedan har jag bara en stillsam fråga till Martin Nilsson: Vad är det som har inträffat sedan den tid då socialdemokraterna tillsammans med alla andra i Riksdagens revisorer ansåg det motiverat med den typ av påpekanden som vi här har att behandla? Nu anser samma socialdemo- kratiska parti plötsligt beträffande två vitala punkter att något påpekan- de inte behöver göras.

76

Martin Nilsson får ursäkta mig om jag då misstänker att det finns ett
starkt drag av att försöka försköna en industriministers insatser, dessa
har verkligheten redan avslöjat inpå bara kroppen.

Anf. 95 MARTIN NILSSON (s):

Herr talman! Per Unckel frågade varför vi inte skulle kunna gå med
på ett sådant förslag, och han trodde att motivet skulle vara att vi ville
försköna en socialdemokratisk tidigare industriminister. Per Unckel
borde fråga sina tidigare borgerliga regeringskamrater vad de har för
intresse av att försköna en socialdemokratisk före detta industriminis-
ter. Deras motiv härför borde vara synnerligen litet.

Men det är ju inte detta det handlar om. Vad det handlar om är att
det revisorerna föreslår redan är på gång. Moderaterna vill lägga in en
vidare betydelse i förslaget, nämligen ett stopp för tillfälliga krispaket.
I den mån Per Unckel tar fel när han nämner det första och det andra
synsättet på tillfälliga krispaket gav det kanske en ganska bra bild av
hur man resonerar inom Moderata samlingspartiet. Det har faktiskt
skett en förändring bort från synen att man kan acceptera tillfälliga
krispaket till en mer fast normpolitik.

Jag tycker att Per Unckel borde läsa betänkandena från 1985/86.
Det står där tydligt vilka förslag Moderaterna framlagt. I den mån det
finns en skuld, så är den i högsta grad delad. Men det är inte skulden vi
nu diskuterar, utan det är framtiden, principerna för lokaliseringsstöd
och en skärpning av konsekvensanalyserna för tillfälliga krispaket. Där
har Moderaterna en reservation som helt är ett slag i luften. Ni är
emellertid ensamma om reservationen - inget annan parti ställer sig
bakom den.

Anf. 96 PER UNCKEL (m):

Herr talman! Moderaterna reserverar sig gärna ensamma till förmån
för ett enhälligt förslag från Riksdagens revisorer, om detta nu skulle
behövas.

Martin Nilsson bad mig gå tillbaka och läsa riksdagshistoria från
1980-talet. Det gör jag mycket gärna. Vid samma läsning kommer
Martin Nilsson att finna att det spektakel som den dåvarande socialde-
mokratiska regeringen utsatte Malmö för i anslutning till lokaliserings-
stödet till Saab-Scanias bilfabrik i Malmö sade moderaterna nej till.

Martin Nilsson är mig ännu svaret skyldig på frågan vad det är som
gjort att socialdemokraterna nu vänder sina egna partivänners bedöm-
ning ryggen, såsom denna bedömning kommer till uttryck i Riksdagens
revisorers förslag. Var det något fel på det som socialdemokraterna
sade i detta Riksdagens revisorers enhälliga betänkande? Har det inträf-
fat någonting som gjort att socialdemokraterna plötsligt haft anledning
att byta fot? Eller har högre makter inskridit och sagt att så får goda
socialdemokrater inte säga och att det är bättre att göra revisorernas
förslag till föremål för det politiska schackrande som riksdagen dess
värre sannolikt kommer att göra sig skyldig till?

Prot. 1994/95:37

7 december

Riksdagens revisorers
förslag tillföljd av
statens stöd till Saab-
Scanias bilfabrik i
Malmö

77

Prot. 1994/95:37 7 december

Anf. 97 MARTIN NILSSON (s): Herr talman! Det är snarare så att Per Unckel om möjligt bör förkla-

ra varför han inte har tillit till sina moderata kolleger i konstitutionsut-

Riksdagens revisorers förslag till följd av statens stöd till Saab- Scanias bilfabrik i Malmö

skottet, om de nu gått med på skrivningen i utskottets betänkande nr 30 under förra riksmötet, där man just betonar vikten av fler kon- sekvensanalyser. Det arbetet pågår, och det behövs inga fler beslut om den saken. Vi har noterat vad revisorerna tycker. Moderaterna försöker av detta göra en politisk missnöjesmarkering beträffande ett enskilt statsråds agerande, en fråga som för övrigt inte skall behandlas av ar- betsmarknadsutskottet utan av konstitutionsutskottet längre fram under riksmötet. Den frågan får vi diskutera när den tiden kommer. Nu pågår ett arbete för att stärka konsekvensanalyserna. Det är dessutom så att vi är tveksamma till den innebörd som Moderaterna försöker lägga in i revisorernas förslag när det gäller tillfälliga krispa- ket. Vi tror att man ibland kan behöva tillfälliga krispaket. Moderaterna vill göra sådana till i det närmaste en omöjlighet, och så låtsas man som om man aldrig varit för tillfälliga krispaket. Läs än en gång reservationerna till arbetsmarknadsutskottets betän- kande 1985/86:AU18. Det kan behövas, Per Unckel! Överläggningen var härmed avslutad. Beslut TU2 Öresundsbron Mom. 1 (Öresundsförbindelsens genomförande) 1. utskottet 2. res. 1 (c, v, mp) Votering: 224 för utskottet 59 för res. 1 14 avstod 52 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet:    129 s, 72 m, 13 fp, 10 kds För res. 1:        1 s, 22 c, 1 fp, 19 v, 16 mp Avstod:          11 s, 3 fp Frånvarande:    20 s, 8 m, 5 c, 9 fp, 3 v, 2 mp, 5 kds Mom. 2 (ekonomisk prövning) 1. utskottet 2. res. 2 (c, v, mp) Votering: 231 för utskottet 59 för res. 2 7 avstod 52 frånvarande

78

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    137 s, 72 m, 13 fp, 9 kds

För res. 2:        1 s, 22 c, 1 fp, 19 v, 16 mp

Avstod:          3 s, 3 fp, 1 kds

Frånvarande:    20 s, 8 m, 5 c, 9 fp, 3 v, 2 mp, 5 kds

Mom. 3 (kapitaltäckningsgaranti)

1. utskottet

2. res. 3 (mp)

Votering:

252 för utskottet

17 för res. 3

28 avstod

52 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    138 s, 72 m, 14 c, 16 fp, 2 v, 10 kds

Förres. 3:       1 s, 16 mp

Avstod:          2 s, 8 c, 2 fp, 16 v

Frånvarande:    20 s, 8 m, 5 c, 8 fp, 4 v, 2 mp, 5 kds

Mom. 4-6

Kammaren biföll utskottets hemställan.

BoU5 Handläggningen av prövningen av ansökan om en fast för-
bindelse över Öresund

Mom. 2 (kontakterna med andra länder)

1. utskottet

2. res. (mp)

Votering:

279 för utskottet

16 för res.

1 avstod

53 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    139 s, 72 m, 22 c, 17 fp, 19 v, 10 kds

Förres.:        16mp

Avstod:          1 s

Frånvarande:    21 s, 8 m, 5 c, 9 fp, 3 v, 2 mp, 5 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Prot. 1994/95:37

7 december

79

Prot. 1994/95:37

7 december

80

B0U6 Nationalstadsparken Ulriksdai-Haga-Brunnsviken-
Djurgården

Mom. 3 (målsättningen med arbetet med nationalstadsparken)

1. utskottet

2. res. 2 (mp)

Votering:

279 för utskottet

17 för res. 2

53 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:     140 s, 72 m, 22 c, 18 fp, 17 v, 10 kds

För res. 2:        1 v, 16 mp

Frånvarande:    21 s, 8 m, 5 c, 8 fp, 4 v, 2 mp, 5 kds

Mom. 4 (avgränsningen av nationalstadsparken)

1. utskottet

2. res. 3 (v, mp)

Votering:

262 för utskottet

35 för res. 3

52 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    140 s, 72 m, 22 c, 18 fp, 10 kds

Förres. 3:       19 v, 16 mp

Frånvarande:    21 s, 8 m, 5 c, 8 fp, 3 v, 2 mp, 5 kds

Mom. 5 (spridningskorridorer m.m.)

1. utskottet

2. res. 4 (v, mp)

Votering:

262 för utskottet

35 för res. 4

52 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:     141 s, 71 m, 22 c, 18 fp, 10 kds

Förres. 4:       19 v, 16 mp

Frånvarande:    20 s, 9 m, 5 c, 8 fp, 3 v, 2 mp, 5 kds

Mom. 6 (skötselplan och interimistiskt naturreservat m.m.)

1. utskottet

2. res. 5 (v, mp)

Votering:

263 för utskottet

35 för res. 5

51 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    141 s, 72 m, 22 c, 18 fp, 10 kds

För res. 5:       19 v, 16 mp

Frånvarande:    20 s, 8 m, 5 c, 8 fp, 3 v, 2 mp, 5 kds

Mom. 9 (Norra länken)

1. utskottet

2. res. 8 (v, mp)

Votering:

262 för utskottet

36 för res. 8

51 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:     141 s, 72 m, 21 c, 18 fp, 10 kds

Förres. 8:       1 c, 19 v, 16 mp

Frånvarande:    20 s, 8 m, 5 c, 8 fp, 3 v, 2 mp, 5 kds

Mom. 11 (ytterligare områden som nationalstadspark)

1. utskottet

2. res. 9 (v)

Votering:

276 för utskottet

19 för res. 9

3 avstod

51 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    141 s, 72 m, 22 c, 18 fp, 13 mp, 10 kds

För res.9:         19 v

Avstod:        3 mp

Frånvarande:    20 s, 8 m, 5 c, 8 fp, 3 v, 2 mp, 5 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

NU2 Redogörelse för företag med statligt ägande, m.m.

Kammaren biföll utskottets hemställan.

NU3 Allmänna pensionsfondens verksamhet år 1993

Kammaren biföll utskottets hemställan.

NU5 Konkurrensverkets ställning i överklagade ärenden enligt
konkurrenslagen

Kammaren biföll utskottets hemställan.

SkU9 Ändring i lagen om ömsesidig handräckning i skatteärenden

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Prot. 1994/95:37

7 december

81

Prot. 1994/95:37

7 december

JuU5 Ökat skydd för barn

Kammaren biföll utskottets hemställan.

LU10 Undantag från tillsyn över stiftelser i vissa fall

Kammaren biföll utskottets hemställan.

LU14 Konsumentpolitikens mål och inriktning

1. utskottet

2. res. (m, c, fp)

Votering:

176 för utskottet

120 för res.

53 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    141 s, 19 v, 16 mp

För res.:         71 m, 22 c, 17 fp, 10 kds

Frånvarande:    20 s, 9 m, 5 c, 9 fp, 3 v, 2 mp, 5 kds

SfU3 Socialforsäkringsregister

Mom. 3 (information om registeransvarig)

1. utskottet

2. res. (m)

Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

KrU5 Svensk hemslöjd

Kammaren biföll utskottets hemställan.

AU1 Riksdagens revisorers förslag till följd av statens stöd till
Saab-Scanias bilfabrik i Malmö

1. utskottet

2. res. i motsvarande del (m)

Votering:

222 för utskottet

72 för res.

1 avstod

54 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    141 s, 22 c, 16 fp, 19 v, 14 mp, 10 kds

Förres.:        72 m

Avstod:          1 fp

Frånvarande:    20 s, 8 m, 5 c, 9 fp, 3 v, 4 mp, 5 kds

82

17 § Anmälan om interpellation

Prot. 1994/95:37

7 december

Anmäldes att följande interpellation framställts

den 6 december

1994/95:42 av Stig Bertilsson (m) till civilministern om föreningslivets
lotteri- och spelverksamhet

Interpellationen redovisas i bilaga som fogas till riksdagens snabb-
protokoll tisdagen den 13 december.

18 § Anmälan om fråga

Anmäldes att följande fråga framställts

den 6 december

1994/95:205 av Rune Berglund (s) till kommunikationsministern om
postservicen i glesbygd

Frågan redovisas i bilaga som fogas till riksdagens snabbprotokoll
tisdagen den 13 december.

19 § Kammaren åtskildes kl. 14.22.

Förhandlingarna leddes

av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 4 § anf. 26 (delvis),

av förste vice talmannen därefter t.o.m. 11 § anf. 74 (delvis) och

av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets slut.

Vid protokollet

ULF CHRISTOFFERSSON

/Barbro Nordström

83

Prot. 1994/95:37

7 december

Innehållsförteckning

84

1 § Justering av protokoll.................................................................1

2 § Meddelande om svar på interpellationer..................................1

3 § Hänvisning av ärende till utskott...............................................2

Meddelande om samlad votering......................................................2

4 § Öresundsbron..............................................................................2

Trafikutskottets betänkande 1994/95 :TU2...............................2

Anf. 1 OLOF JOHANSSON (c):............................................2

Anf. 2 KARL-ERIK PERSSON (v):.......................................5

Anf. 3 ELISA ABASCAL REYES (mp):...............................6

Anf. 4 BO NILSSON (s):.....................................................10

Anf. 5 OLOF JOHANSSON (c) replik:................................13

Anf. 6 BO NILSSON (s) replik:...........................................13

Anf. 7 OLOF JOHANSSON (c) replik:................................14

Anf. 8 BO NILSSON (s) replik:...........................................15

Anf. 9 KARL-ERIK PERSSON (v) replik:..........................15

Anf. 10 BO NILSSON (s) replik:.........................................16

Anf. 11 KARL-ERIK PERSSON (v) replik:........................17

Anf. 12 BO NILSSON (s) replik:.........................................17

Anf. 13 ELISA ABASCAL REYES (mp) replik:.................18

Anf. 14 BO NILSSON (s) replik:.........................................19

Anf. 15 ELISA ABASCAL REYES (mp) replik:.................19

Anf. 16 BO NILSSON (s) replik:.........................................20

Anf. 17 KERSTIN WARNERBRING (c):...........................20

Anf. 18 BO NILSSON (s) replik:.........................................23

Anf. 19 KERSTIN WARNERBRING (c) replik:.................24

Anf. 20 BO NILSSON (s) replik:.........................................24

Anf. 21 KERSTIN WARNERBRING (c) replik:.................25

Anf. 22 MARIANNE SAMUELSSON (mp):.......................26

Anf. 23 BO NILSSON (s) replik:.........................................27

Anf. 24 MARIANNE SAMUELSSON (mp) replik:............28

Anf. 25 GUDRUN LINDVALL (mp):.................................28

Anf. 26 EVA GOÉS (mp):....................................................30

Anf. 27 STEN ANDERSSON (m):.......................................32

Anf. 28 EVA GOÉS (mp) replik:..........................................33

Anf. 29 STEN ANDERSSON (m) replik:............................33

Anf. 30 EVA GOÉS (mp) replik:..........................................33

Anf. 31 STEN ANDERSSON (m) replik:............................34

Anf. 32 ELISA ABASCAL REYES (mp) replik:.................34

Anf. 33 STEN ANDERSSON (m) replik:............................34

Anf. 34 ELISA ABASCAL REYES (mp) replik:.................35

Anf. 35 STEN ANDERSSON (m) replik:............................35

Anf. 36 KERSTIN WARNERBRING (c):............................35

Anf. 37 STEN ANDERSSON (m):.......................................36

Anf. 38 KERSTIN WARNERBRING (c):............................37

Anf. 39 STEN ANDERSSON (m):.......................................37

Anf. 40 KERSTIN WARNERBRING (c):............................37

Anf. 41 STEN ANDERSSON (m):.......................................38

(Beslut fattades efter 16 §.).....................................................38

5 § Handläggningen av prövningen av ansökan om en fast

förbindelse över Öresund..........................................................38

Bostadsutskottets betänkande 1994/95:BoU5.........................38

Anf. 42 ROY OTTOSSON (mp):..........................................38

Anf. 43 OWE HELLBERG (v):............................................40

Anf. 44 PER LAGER (mp):..................................................42

Anf. 45 LENNART NILSSON (s):.......................................42

Anf. 46 ROY OTTOSSON (mp):..........................................43

Anf. 47 LENNART NILSSON (s):.......................................43

Anf. 48 ROY OTTOSSON (mp):..........................................43

(Beslut fattades efter 16 §.).....................................................44

6 § Nationalstadsparken Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-

Djurgården.................................................................................44

Bostadsutskottets betänkande 1994/95:BoU6.........................44

Anf. 49 OWE HELLBERG (v):...........................................44

Anf. 50 EWA LARSSON (mp):............................................45

Anf. 51 INGRID SKEPPSTEDT (c):....................................47

Anf. 52 CARINA MOBERG (s):..........................................48

Anf. 53 EWA LARSSON (mp) replik:..................................50

Anf. 54 CARINA MOBERG (s) replik:................................50

Anf. 55 EWA LARSSON (mp) replik:..................................51

Anf. 56 CARINA MOBERG (s) replik:................................51

Anf. 57 OWE HELLBERG (v) replik:..................................51

Anf. 58 CARINA MOBERG (s) replik:................................51

Anf. 59 OWE HELLBERG (v) replik:..................................52

Anf. 60 CARINA MOBERG (s) replik:................................52

Anf. 61 ANDREAS CARLGREN (c):..................................52

Anf. 62 EWA LARSSON (mp) replik:..................................54

Anf. 63 ANDREAS CARLGREN (c) replik:........................54

Anf. 64 EWA LARSSON (mp) replik:..................................54

Anf. 65 ANDREAS CARLGREN (c) replik:........................55

Anf. 66 SYLVIA LINDGREN (s):........................................55

Anf. 67 ANDREAS CARLGREN (c):..................................56

Anf. 68 EWA LARSSON (mp):............................................57

Anf. 69 SYLVIA LINDGREN (s):........................................57

Anf. 70 ANDREAS CARLGREN (c):..................................57

Anf. 71 SYLVIA LINDGREN (s):........................................58

(Beslut fattades efter 16 §.).....................................................58

7 § Redogörelse för företag med statligt ägande, m.m.................58

Näringsutskottets betänkande 1994/95:NU2...........................58

Prot. 1994/95:37

7 december

85

Prot. 1994/95:37

7 december

(Beslut fattades efter 16 §.).....................................................58

8 § Allmänna pensionsfondens verksamhet år 1993.....................58

Näringsutskottets betänkande 1994/95:NU3...........................58

(Beslut fattades efter 16 §.).....................................................58

9 § Konkurrensverkets ställning i överklagade ärenden en-

ligt konkurrenslagen.................................................................58

Näringsutskottets betänkande 1994/95 :NU5...........................58

(Beslut fattades efter 16 §.).....................................................59

10 § Ändring i lagen om ömsesidig handräckning i skatteä-

renden.........................................................................................59

Skatteutskottets betänkande 1994/95:SkU9............................59

(Beslut fattades efter 16 §.).....................................................59

11 § Ökat skydd för barn...............................................................59

Justitieutskottets betänkande 1994/95:JuU5...........................59

Anf. 72 BIRTHE SÖRESTEDT (s):....................................59

Anf. 73 GUN HELLSVIK (m):............................................61

Anf. 74 ALICE ÅSTRÖM (mp):..........................................62

Anf. 75 KIA ANDREASSON (mp):.....................................63

Anf. 76 BIRTHE SÖRESTEDT (s):.....................................64

(Beslut fattades efter 16 §.).....................................................65

12 § Undantag från tillsyn över stiftelser i vissa fall....................65

Lagutskottets betänkande 1994/95:LU10...............................65

(Beslut fattades efter 16 §.).....................................................65

13 § Konsumentpolitikens mål och inriktning..............................65

Lagutskottets betänkande 1994/95:LU14...............................65

Anf. 77 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m):...................65

Anf. 78 BIRGITTA CARLSSON (c):..................................66

Anf. 79 KARIN OLSSON (s):..............................................68

Anf. 80 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m):...................68

Anf. 81 KARIN OLSSON (s):..............................................68

Anf. 82 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m) replik:........68

Anf. 83 KARIN OLSSON (s) replik:....................................69

Anf. 84 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m) replik:........69

Anf. 85 KARIN OLSSON (s) replik:....................................69

Anf. 86 BIRGITTA CARLSSON (c):..................................69

Anf. 87 KARIN OLSSON (s):..............................................69

(Beslut fattades efter 16 §.).....................................................69

14 § Socialforsäkringsregister........................................................69

Socialförsäkringsutskottets betänkande 1994/95:SfU3...........69

Anf. 88 MARGIT GENNSER (m):......................................69

Anf. 89 SVEN-ÅKE NYGÅRDS (s):...................................70

(Beslut fattades efter 16 §.).....................................................71

86

15 § Svensk hemslöjd.......................................................................71

Kulturutskottets betänkande 1994/95 :KrU5............................71

Anf. 90 MARIANNE ANDERSSON (c):............................71

Anf. 91 IRÉNE VESTLUND (s):..........................................72

(Beslut fattades efter 16 §.).....................................................73

16 § Riksdagens revisorers förslag till följd av statens stöd

till Saab-Scanias bilfabrik i Malmö..........................................73

Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1994/95: AU 1..............73

Anf. 92 PER UNCKEL (m):..................................................73

Anf. 93 MARTIN NILSSON (s):..........................................75

Anf. 94 PER UNCKEL (m):..................................................76

Anf. 95 MARTIN NILSSON (s):..........................................77

Anf. 96 PER UNCKEL (m):..................................................77

Anf. 97 MARTIN NILSSON (s):..........................................78

Beslut.................................................................................................78

TU2 Öresundsbron..................................................................78

BoU5 Handläggningen av prövningen av ansökan om en
fast förbindelse över Öresund..................................................79

BoU6 Nationalstadsparken Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-......80

Djurgården...............................................................................80

NU2 Redogörelse för företag med statligt ägande, m.m..........81

NU3 Allmänna pensionsfondens verksamhet år 1993.............81

NU5 Konkurrensverkets ställning i överklagade ärenden
enligt konkurrenslagen............................................................81

SkU9 Ändring i lagen om ömsesidig handräckning i skatteä-
renden ......................................................................................81

JuU5 Ökat skydd för barn........................................................82

LU10 Undantag från tillsyn över stiftelser i vissa fall.............82

LU14 Konsumentpolitikens mål och inriktning.......................82

SfU3 Socialforsäkringsregister................................................82

KrU5 Svensk hemslöjd............................................................82

AU1 Riksdagens revisorers förslag till följd av statens stöd
till Saab-Scanias bilfabrik i Malmö.........................................82

17 § Anmälan om interpellation.....................................................83

1994/95:42 av Stig Bertilsson (m) till civilministern om
föreningslivets lotteri- och spelverksamhet.............................83

18 § Anmälan om fråga...................................................................83

1994/95:205 av Rune Berglund (s) till kommunikationsmi-
nistern om postservicen i glesbygd..........................................83

19 § Kammaren åtskildes kl. 14.22....................................................83

Prot. 1994/95:37

7 december

87

gotab 48144, Stockholm 1995