Onsdagen den 30 november
Talmannen meddelade att tidigare aviserat plenum fredagen den 2
december kl. 9.00 för interpellationssvar var inställt. I stället skulle
kammaren sammanträda för bordläggning kl. 14.00.
Talmannen meddelade att konstitutionsutskottets betänkanden
KU 10, KU20, KU 13 och KU 16, skatteutskottets betänkanden SkU2
och SkU3, justitieutskottets betänkanden JuUl, JuU2, JuU3 och JuU4,
lagutskottets betänkande LU1, utrikesutskottets betänkande UU6, so-
cialutskottets betänkanden SoU6 och SoUll samt kulturutskottets
betänkanden KrU3 och KrU4 skulle avgöras i ett sammanhang efter
avslutad debatt.
Föredrogs
Konstitutionsutskottets betänkanden 1994/95:KU 10 och KU20
Vissa datalagsfrågor (prop. 1993/94:27) och
Överklagande av Datainspektionens beslut i vissa ärenden (prop.
1994/95:51)
Talmannen meddelade att konstitutionsutskottets betänkanden
KU 10 och KU20 skulle debatteras gemensamt.
Anf. 1 INGER RENÉ (m):
Fru talman! När det gäller betänkande KU 10 och KU20 är vi i ut-
skottet överens om det mesta.
Vi är överens om att föreslå en lagstiftning som gör det möjligt för
regeringen att bemyndiga Datainspektionen att utfärda generella före-
skrifter om personregister inom bestämda verksamheter.
Vi är överens om att register som inrättas och förs i enlighet med
sådana regler skall undantas från tillståndsplikten.
Vissa datalagsfrågor,
överklagande av Data-
inspektionens beslut i
vissa ärenden
1 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 32
|
Prot. 1994/95:32 30 november |
Vi är överens om att skyldigheten att begära Datainspektionens ytt- |
Utskottets majoritet vill däremot inte följa propositionens förslag att
|
Vissa datalagsfrågor, |
besluta att Datainspektionens beslut enligt datalagen skall överklagas Vi, folkpartister och moderater i utskottet, menar i likhet med förra Också den tidigare socialdemokratiska regeringen hade en bestämd Fru talman! För att fullfölja det arbete som den tidigare socialde- Anf. 2 TONE TINGSGÅRD (s): Fru talman! Som Inger René just har påpekat är utskottet när det Majoriteten i utskottet vill att regeringen skall kvarstå som över- Frågan om hos vem man skall överklaga Datainspektionens beslut I och med dagens beslut förs en mängd andra överklaganden bort Utskottsmajoriteten har pekat på ett uppmärksammat överklagande i |
2
I somras föreskrev Datainspektionen att uppgifterna inte fick an-
vändas för kontrollverksamhet mot enskilda bidragstagare. Då biföll
regeringen överklagandet och upphävde Datainspektionens föreskrift.
Oavsett vad man tycker om innehållet och utgången i just detta
speciella fall är det ändå rimligt att mena att regeringen skall vara
överklagningsinstans i just denna typ av ärende.
Fru talman! Mot denna korta bakgrund vill jag yrka bifall till ut-
skottets hemställan och därmed avslag på reservationen. Det betyder att
25 § i datalagen skall ha den lydelse som framgår av bil. 2 till utskottets
betänkande KU 10 och att 9 § i sekretesslagen enligt utskottens betän-
kande KU20 skall följdändras i överensstämmelse med detta.
Anf. 3 INGER RENÉ (m):
Fru talman! I det beslut som regeringen fattade tidigt på hösten var
det varken de statsfinansiella avvägningarna eller de samhällsmoraliska
avvägningarna som låg i vågskålen utan enbart de legala avvägningarna
och integritetsproblematiken. Dessa avvägningar kunde en förvalt-
ningsdomstol göra med samma legalitet som regeringen, så det argu-
ment som Tove Tingsgård framför i ärendet faller.
Jag yrkar fortfarande bifall till reservationen.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 16 §.)
Föredrogs
Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95: KU 13
Lagstiftningsprocessen m.m.
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 16 §.)
Föredrogs
Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95: KU 16
Ordensväsendet
Anf. 4 BIRGER HAGÅRD (m):
Fru talman! Det svenska ordensväsendet avskaffades i praktiken
1975, i varje fall för svenska medborgare. Det hade länge varit uppen-
bart att det behövdes någon form av reformering av det officiella belö-
ningssystemet. Däremot kom det som något av en chock, mot bakgrund
av en skäligen dålig utredning, när man 1975 beslöt sig för att så totalt
avskaffa det för svenska medborgare.
Prot. 1994/95:32
30 november
Vissa datalagsfrågor,
överklagande av Data-
inspektionens beslut i
vissa ärenden
Ordensväsendet
Prot. 1994/95:32
30 november
Ordensväsendet
Det blev snart också uppenbart att det behövdes någon form av re-
formerat officiellt belöningssystem. Därför har det också alltsedan
1986 varje år i denna riksdag förekommit motioner och förslag om att
regeringen bör lägga fram ett förslag till ett nytt system för officiella
belöningar.
Det kan då vara intressant att se vad det finns för officiella belö-
ningar som kan utdelas. När det gäller ordnarna är, som jag sade, det
svenska ordensväsendet avskaffat. Det finns två ordnar kvar: Serafi-
merorden, som bara kan utdelas till utländska statschefer, samt dess-
utom Nordstjärneorden, som i sin tur bara kan utdelas till utländska
medborgare. Det är här det veritabla ordensregnet förekommer en gång
om året. 200-300 utländska medborgare kommer i fråga för denna
belöning.
Serafimerorden kan bara utdelas till utländska statschefer. Serafi-
merriddarna får inte överstiga 32. Men den paradoxala situationen kan
alltså inträffa i framtiden, att en drottning Victoria kan utdela Serafi-
merorden till en utländsk statschef utan att själv kunna få den.
Svärdsorden som är avsedd för försvarsmakten och Vasaorden för
allmänt gagneliga gärningar är bägge avskaffade.
Hur ser det då ut på medaljsidan? Hans majestät konungen kan dela
ut fem medaljer: Serafimermedaljen kan delas ut, mycket sparsamt, för
samhällsgagnelig verksamhet. Hans majestät konungens medalj kan
förekomma för framför allt hovet. Litterusmedaljen Litteris et artibus
kan delas ut för litterära eller konstnärliga förtjänster till vanligtvis 4-6
personer årligen. Prins Eugen-medaljen för konstnärlig verksamhet
delas ut till högst tre personer per år. Prins Carl-medaljen för humanitär
verksamhet får maximum en person årligen.
Vidare finns det också statliga medaljer som delas ut för nit och
redlighet i rikets tjänst. De brukar förutsätta åtminstone 30 år i statlig
verksamhet. Utdelning sker relativt sparsamt.
Illis quorum meruere labores för kulturella och vetenskapliga gär-
ningar kan också delas ut, ett fåtal varje år.
Medaljen för medborgerlig förtjänst tilldelades tidigare kommunala
förtroendemän. Den kan nu också tilldelas andra. Det är bara ett fåtal
om året som kommer i fråga.
Sedan finns också Medaljen för berömliga gärningar, framför allt
livräddande insatser. Den har delats ut 18 gånger sedan 1944.
Det finns också en annan medalj, Medalj för omsorgsfull ren vård.
Den har delats ut två gånger under 1980-talet.
Detta är inte mycket. Det är ett ganska magert officiellt belönings-
system som vi har. Som vi också kan se är de svenska medborgarna
totalt diskriminerade när det gäller ordnarna.
Vid sidan av Irland och Schweiz är Sverige det enda land i Europa
som har ett system av den här magra typen.
Förvisso behövs det någon form av officiellt belöningssystem. På
det här området liksom på så många andra områden skulle det behövts
att man upprätthöll de gamla svenska traditionerna och inte så helhjär-
tat gick in för historielösheten.
Vad mera är, fru talman, är att det faktiskt finns ett färdigt förslag
till ett reformerat belöningssystem som ligger i Justitiedepartementets
skrivbordslådor. Det är bara att plocka fram det och lägga fram det för
riksdagen så att vi också kan komma i takt med andra civiliserade
nationer. Inte minst när de internationella kontakterna så avsevärt
fördjupas kan det vara av behov att vi inte mäler oss ut ur kretsen av
andra nationer.
Fru talman! Jag ber att få yrka bifall till reservationen i konstitu-
tionsutskottets betänkande nr 16.
Anf. 5 BARBRO HIETALA NORDLUND (s):
Fru talman! Som ny ledamot i riksdagen och i konstitutionsutskottet
är jag både häpen och smått road av det engagemang och den aktivitet
som denna fråga har väckt och fortfarande väcker här i riksdagen.
Närmare 40 motioner och debatter har sedan 1970-talet och fram till
dagens motioner behandlat frågor om det svenska ordensväsendet.
Precis som tidigare är också dagens motioner av moderat ursprung.
I KU:s betänkande behandlas fyra motioner. Samtliga avstyrks av ut-
skottsmajoriteten.
I motionerna yrkas bl.a. på en allmän översyn av det offentliga be-
lönings- och ordensväsendet. Det finns också förslag om återinförande
av ordnar för svenska medborgare och återupprättande av Vasaorden
och Svärdsorden.
Efter 1973 års beslut upphörde fr.o.m. 1975 utdelandet av svenska
riddarordnar. Av fyra kungliga ordnar blev Serafimerorden och
Nordstjärneorden kvar. De kvarvarande ordnarna har i dag karaktären
av svenskt propagandamedel genom att de endast utdelas till utländska
medborgare som har gjort insatser för Sverige och svenska intressen.
Inför beslutet 1973 gjordes, såvitt jag kan bedöma, en rejäl översyn
av ordens-, medaljs- och belöningssystemens utformning. Den refor-
mering som därefter genomfördes rensade bort det värsta från ett sys-
tem framsprunget ur ett föråldrat och odemokratiskt klassamhälle.
I reservationen från Moderaterna och Folkpartiet sägs att erfarenhe-
terna visar att det finns behov av ett mer nyanserat offentligt belönings-
system.
Fru talman! Jag konstaterar då att vi har olika erfarenheter och olika
behov.
Den nyansering som motionärerna efterlyser handlar om återinfö-
rande och återupprättande samt om grader, valörer och storlekar. Såväl
i motionerna som i reservationen framhålls det - vilket också framgick
av Birger Hagårds anförande i dag - att det kan ses som ett problem i
internationella sammanhang att svenska medborgare inte omfattas av
det inhemska ordensväsendet.
Fru talman! Jag kan inte föreställa mig att vårt svenska förhåll-
ningssätt till ordensväsendet skall vara så svårförklarat i europeiska
eller andra internationella kontakter.
När vi nu kunde vinna gehör ute i Europa för det svenska snusets
särställning kan vi säkert också få god acceptans för det svenska or-
densväsendets regelsystem.
Prot. 1994/95:32
30 november
Ordensväsendet
Prot. 1994/95:32
30 november
Ordensväsendet
Fru talman! Motionärer och reservanter förespråkar en utveckling
av ett offentligt belöningssystem. Vanligtvis är jag en mycket varm
anhängare av det offentliga ansvaret i samhället, men när det gäller
medaljer och utmärkelser hävdar jag att utbudet är rikt och skiftande
genom stiftelsers, föreningars och privata initiativ och resurser. Hjältar,
snillen och hedervärda medborgare utnämns, koras och medaljeras
ibland - som det kan tyckas - på löpande band.
Människor har behov av och förtjänar också uppmärksamhet och
uppskattning i sitt liv och i sin gärning. Vi borde ge varandra det litet
oftare. Men ordnar och medaljer har endast kommit ett fåtal, ofta redan
privilegierade människor i vårt samhälle till del.
Fru talman! Jag yrkar bifall till hemställan i utskottets betänkande.
Anf. 6 BIRGER HAGÅRD (m):
Fru talman! Barbro Hietala Nordlund visar här upp en förvånande
njugghet. Borde inte det officiella Sverige någon gång kunna kosta på
sig att tala om för en människa att han eller hon under sin livstid har
utfört en gärning som samhället uppskattar och som har betytt mycket
för landet? Borde inte svenska medborgare kunna få komma i åtnjutan-
de av det som utländska medborgare får komma i åtnjutande av? Varför
denna diskriminering av svenska medborgare?
Det är alldeles ovedersägligt att vi internationellt sett uppfattas som
en aning underutvecklade i detta sammanhang. Jag kan försäkra Barbro
Hietala Nordlund att det nog är rätt svårt att få förståelse för den svens-
ka historielösheten, för den svenska njuggheten och för oviljan att över
huvud taget ge något erkännande till personer som har utfört en gär-
ning.
I de gamla kommuniststaterna regnade det ju medaljer och ordnar
över olika förtjänta partikoryféer. Barbro Hietala Nordlund kan inte
finna många ställen i världen där det inte finns ett officiellt belönings-
system. Varför det? Jo, därför att det är ett billigt och effektivt sätt att
honorera medborgare för de förtjänster som de har ådagalagt i olika
sammanhang.
Barbro Hietala Nordlund är häpen över engagemanget, säger hon.
Det är alldeles uppenbart att det engagemang som visas i motionerna
kommer från personer som menar att vi bör göra någonting för att be-
löna dem som har utfört goda gärningar på ett litet bättre sätt än att bara
tacka dem för 30-40 års verksamhet genom att vid en fikastund utdela
en klocka eller en plånbok. Man skulle kunna göra sådana här tillfällen
litet mera högtidliga.
Anf. 7 BARBRO HIETALA NORDLUND (s):
Fru talman! Jag finner att det svenska ordensväsendet och me-
daljväsendet i dag har en rimlig proportion. Det föreligger inte någon
motion om att ta bort möjligheterna att utdela ordnar och utmärkelser.
Det finns alltså ett system som är reformerat och väl anpassat till da-
gens behov.
Birger Hagård talade om historielösheten. Jag vill då bara hänvisa
till historien när det gäller ordensväsendet. Det handlade mycket om att
förhöja konungars glans. Osökt vill jag anföra vad arvsprinsessan Lovi-
sa Ulrika skrev till sin bror Fredrik i Preussen i slutet av 1700-talet:
Man är sysselsatt med ordnar - i landet Sverige alltså. De som ej är
säkra på att få någon miste av ängslan lusten att äta och dricka.
Det förs en diskussion om att svenskar är diskriminerade. Jag tror
att detta är litet grand av en pseudodebatt. Folkflertalet går nog inte och
när sådana tankar eller saknar lusten att äta och dricka för den sakens
skull.
Anf. 8 BIRGER HAGÅRD (m):
Fru talman! Det är förvisso inte fråga om att ta bort ordensväsendet,
Barbro Hietala Nordlund. Man kan inte ta bort det som inte finns, eller
hur? Det finns inget ordensväsende för svenska medborgare. Alltså
finns det ingenting att ta bort. Man skulle naturligtvis kunna ta bort det
för de utländska medborgarna, men det vore kanske en dålig svensk
propaganda.
Det finns visserligen några medaljer, men det är inte ens ett tiotal
om året som delas ut.
Som sagt, det finns ett färdigt förslag till ett reformerat belönings-
system i Justitiedepartementets skrivbordslådor. Jag vill uppmana re-
geringen att plocka fram det förslaget. Det är ingen som har sagt att vi
skall gå tillbaka till det gamla belöningssystemet. Men plocka fram det
färdiga förslaget till ett nytt officiellt belöningssystem, så får vi titta på
det!
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 16 §.)
Föredrogs
Skatteutskottets betänkande 1994/95:SkU2
Dubbelbeskattningsavtal med Frankrike avseende arv och gåva (prop.
1994/95:29)
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 16 §.)
Prot. 1994/95:32
30 november
Ordensväsendet
Föredrogs
Skatteutskottets betänkande 1994/95 :SkU3
Dubbelbeskattningsavtal med Amerikas Förenta Stater (prop.
1994/95:60)
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 16 §.)
Prot. 1994/95:32
30 november
Handläggning av
ungdomsmål
Föredrogs
Justitieutskottets betänkande 1994/95:JuUl
Handläggning av ungdomsmål (prop. 1994/95:12)
Anf. 9 GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Vi vet alla att en av förutsättningarna för att mänsklig
gemenskap skall fungera är att vi har något så när gemensamma normer
och att vi också lever upp till dessa normer.
Vi vet också alla hur viktigt det är att överföra normer till våra barn
för att de skall kunna fungera i den mänskliga gemenskapen till sitt eget
och andras bästa.
Vi vet att bland förutsättningarna för att vi skall kunna överföra
normer till våra barn finns kraven på att vi är snabba, tydliga och kon-
sekventa i våra reaktioner när barnen inte följer de givna normerna.
Dagens betänkande syftar till att förändra den svenska kriminalpo-
litiken så, att just dessa principer som vi i alla andra sammanhang inser
vikten av också skall gälla för kriminalpolitiken när våra barn på ett
något grövre sätt bryter mot givna normer, de normer som kommer till
uttryck i den svenska straffrätten.
Detta är ett första steg på förändringens väg. Det rör sig om föränd-
ringar som påverkar handläggningen av ungdomsmål. Kravet på snabb-
het skall bl.a. uppfyllas genom att vi fastställer särskilda tidsfrister för
förundersökning i mål där unga människor misstänks ha begått brott.
Kravet på tydlighet skall bl.a. uppfyllas genom att domstolarna normalt
skall avkunna domen i samband med huvudförhandlingen. Den unge
skall få ett klart uttryck för kopplingen mellan rättegång, dom och det
brott mot normer som den unge har gjort sig skyldig till.
En annan viktig förändring är ökade krav på vårdnadshavarnas
medverkan och närvaro i samband med förhör. Det skall över huvud
taget ske ett medvetandegörande av föräldrarnas delaktighet i vad som
händer med barnet och av deras betydelse för barnets fortsatta utveck-
ling.
Men dagens betänkande är bara ett första steg. Till grund för betän-
kandet ligger i första steget Ungdomsbrottskommitténs betänkande och
därefter regeringens proposition, som följer de principer som Ung-
domsbrottskommittén drog upp. I regeringens proposition pekas också
på den fortsatta utvecklingen när det gäller utformningen av de påfölj-
der som skall kunna komma i fråga när unga människor gör sig skyldi-
ga till brott. Samma principer skall gälla för påföljderna som för själva
handläggningen av ungdomsmål.
Därför blir jag mycket besviken när jag nu noterar att även de som
stod bakom Ungdomsbrottskommitténs betänkande börjar att ”flumma
till” den framtida inriktningen. En av dem som satt i Ungdoms-
brottskommittén var Lars-Erik Lövdén. I Ungdomsbrottskommittén
ställde han sig bakom att vi skulle utmönstra överlämnande till vård
enligt socialtjänstlagen just för att skapa tydlighet och för att visa för de
unga att när man gör sig skyldig till brott bestämmer domstolen påfölj-
den. Man skall inte ges möjlighet att skylla på sina eventuella problem
som en grund för brottet. I detta finns ingen motsättning mot att våra
unga skall kunna få stöd och hjälp när de har problem. Men det måste
stå klart för dem vilket som är en reaktion på brottet och vilket som är
en reaktion på och en effekt av det sociala problemet eller problem av
annat slag.
I propositionen angavs inriktningen av den fortsatta beredningen av
påföljderna. Här finns en viktig skiljelinje mellan majoriteten i utskot-
tet och de fyra tidigare regeringspartierna. För vår del är det väsentligt
att vi inte bara talar om tydlighet och konsekvens utan att vi även i
dessa sammanhang lever upp till det som vi i alla andra sammanhang
anser vara en självklarhet, när vi skall försöka att ge våra unga en bra
start i livet.
Med det anförda yrkar jag bifall till reservation 2, som är fogad till
justitieutskottets betänkande 1.
Anf. 10 Andre vice talman GÖREL THURDIN (c):
Fru talman! Det är inte särskilt ofta förekommande att vi som före-
träder olika partier i riksdagen har olika uppfattning i den här typen av
etiska frågor. Det är egentligen inte så nu heller, för vi värnar alla våra
barn och ungdomar. Vi vill alla ha ett rättssäkert samhälle. Vi vill
egentligen inte ha våra ungdomar i fängelse alls om vi kan slippa det.
När mina barn gick i skolan och vi föräldrar hade kontakt med polis
och andra som arbetade särskilt med barn och ungdomar, fick vi vissa
saker inpräntade i oss utifrån den erfarenhet som dessa människor hade.
Det var att man aldrig får förringa allvaret i ett brott som begåtts, allva-
ret i en felaktig inställning till den som har begått ett brott, även om
förseelsen i sig kan betraktas som ringa.
Vi kan ta ett exempel. Ett barn snattar tuggummi, och ägaren kom-
mer på det här barnet. Så säger ägaren: Det var ju bara tuggummi, så
jag har överseende med vad du har gjort. Nästa gång kan det vara litet
mer. Så har man överseende igen därför att det handlar om barn och
ungdom. Så småningom är vi kanske inne på att man också tar en bil.
Polisen och andra hade den erfarenheten att just detta att man från
början inte visade barnet allvaret i förseelsen och tog kontakt med
föräldrarna och bearbetade det hela när brottet var ringa gjorde att
väldigt många från början fick en felaktig uppfattning i fråga om det fel
de hade begått.
Det är vi politiker som skall bestå samhället med ett signalverk, och
jag tycker att det är väldigt viktigt att vi gör det på ett så tydligt sätt
som möjligt.
Utifrån hur jag tycker att mina barn skulle ha behandlats om de ha-
de begått ett allvarligt brott tycker jag att barn borde behandlas på
samma sätt som äldre, som ju skulle ställas inför domstol i första hand.
Men i förlängningen handlar det sedan om att domstolen tillsammans
med socialtjänsten skall titta på vad som är lämpligt för den unga
människan, vilken åtgärd som är lämplig. Då tycker jag att vi i alla fall
får garantin att det i första hand inte är fängelse det handlar om, utan
om en riktig åtgärd.
Prot. 1994/95:32
30 november
Handläggning av
ungdomsmål
|
Prot. 1994/95:32 30 november |
Jag tycker att vi politiker har en skyldighet att ge tydliga signaler i |
och det är därför som vi i Centern yrkar bifall till reservation 2 i betän-
|
Handläggning av |
kandet och ställer oss bakom propositionen när det gäller handlägg- Anf. 11 SIW PERSSON (fp): Fru talman! Låt mig bara helt kort säga: Samhällets reaktion på ett Detta kunde vi tyvärr inte komma överens om i justitieutskottet. Vi i Anf. 12 ALICE ÅSTRÖM (v): Fru talman! När vi skall debattera och fatta beslut med anledning av Regeringen tillsatte därför en ungdomsbrottskommitté, som skulle Det talas också i detta sammanhang om likhet inför lagen. Man an- Med den här beskrivningen av problemet kan det anses att de åtgär- Det man gör med denna mycket snäva synen är att samhället |
|
10 |
samma sätt som vuxna vittnar om oförstånd, tycker jag. När man dess- |
utom vet att resurserna till arbetet med ungdomar och behandlingsin-
satserna minskats ter det sig ännu mer obegripligt.
Socialtjänsten, som i dag har det övergripande ansvaret, har fått allt
mindre resurser att bedriva ett kvalificerat arbete med dessa grupper.
Det här har skett i takt med att kommunerna fått dålig ekonomi. Även
inom andra områden har försämringarna kommit att drabba just de
grupper som behöver extra stöd och hjälp. Från skolan har t.ex. stödlä-
rare försvunnit, antalet skolkuratorer och skolpsykologer har minskat.
Inom fritidssektorn har det varit likadant med stängda fritidsgårdar,
färre fritidsledare. Allt detta har en oerhört stor betydelse för ett före-
byggande arbete när det gäller den här typen av problem.
All forskning har faktiskt visat att hårdare straff inte löser proble-
men med kriminalitet. Det tycker jag är en ovärderlig kunskap när man
nu skall bestämma vilka åtgärder samhället bör vidta. Det man väljer
att göra nu måste vara en långsiktig satsning för att reducera problemen
med ungdomsbrottslighet. Målet måste vara att återanpassa dessa
människor till de normer och regler som finns i samhället och på så sätt
göra samhället till en tryggare plats för alla människor, inte ha ett
strafftänkande som i stället riskerar att leda till att flera av dessa kom-
mer att hamna inom kriminalvården och på så sätt ännu mer kommer att
hamna vid sidan av de normer och regler som samhället har.
Kunskapen om hur man skall arbeta med dessa grupper ligger i dag
hos socialtjänsten, även om den i dag arbetar med knappa resurser. Om
man verkligen menar allvar med att man vill vidta åtgärder för att
verkligen komma till rätta med dessa problem är det där man skall göra
satsningarna, inte förstärka ett strafftänkande och lägga över ansvaret
på kriminalvården.
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet delar i stort sett denna
grundsyn, och det präglar ju utskottets betänkande. Socialdemokraterna
väljer att bibehålla hemställanspunkterna, och vi i Vänsterpartiet har
valt att yrka avslag på hela propositionen och utskottets hemställan. Jag
skall redovisa på vilka grunder.
Denna proposition måste ses i ett större sammanhang. Utgångs-
punkterna för arbetet med detta har varit att det skall vara en del i ett
reformeringsarbete som skall syfta till en förändring på synen på ung-
domsbrott och där målsättningen på sikt skall vara att de brott som
begås av unga skall vara en uppgift för rättsväsendet att döma och inte
för socialtjänsten. De förslag som nu har utarbetats i propositionen har
denna målsättning som grund. Jag är inte riktigt säker på att det kom-
mer att vara rätt åtgärder som vidtas. Jag anser att en del av dessa för-
slag kommer att få till konsekvens att de motverkar det som sägs i
betänkandet. Därför anser jag att den här frågan bör beredas på nytt så
att vi får ett nytt förslag att ta ställning till.
Det är de förkortade handläggningstiderna som kan ge negativa
konsekvenser när det gäller sociala myndigheters möjlighet att förbere-
da åtgärder och även att möjligheter till åtalsunderlåtelse vid återfall till
brott begränsas. Det innebär en väsentlig skärpning. Det kommer att
innebära att vi kommer att få fler ungdomar i våra fängelser, trots att
Prot. 1994/95:32
30 november
Handläggning av
ungdomsmål
11
|
Prot. 1994/95:32 30 november |
utskottet i betänkandet anser att ett fängelsestraff motverkar en ung |
Dessutom finns det en del i betänkandet, mom. 3, som är av princi-
|
Handläggning av |
piell art. Det är den del som handlar om ungdomsdomare. Enligt I betänkandet lyftes det fram som en fördel att man med ett begrän- Med anledning härav yrkar jag bifall till reservation 1 i justitieut- Anf. 13 GUN HELLSVIK (m) replik: Fru talman! Alice Åström säger att det offentliga frånsäger sig an- Jag tycker att det vore på sin plats att Alice Åström och andra som Anf. 14 ALICE ÅSTRÖM (v) replik: Fru talman! När man talar om föräldrars ansvar är det här en viktig Det ger inte samma grunder som föräldrarnas eget ansvar. Den de- |
|
12 |
len tycker jag således inte hör hemma här, dvs. att det är detta vi gör |
från samhällets sida. Vad vi då riskerar är att vi i stället ställer dessa
personer ännu mer utanför. De får en mindre kärleksfull behandling.
Gun Hellsvik och jag är helt överens om att det är just en kärleks-
full behandling som behövs. Men det uppnås inte med det här förslaget.
Anf. 15 ROLF ÅBJÖRNSSON (kds):
Fru talman! En av de viktigaste elementen i en rättsstat av väster-
ländskt slag är en domarkår som präglas av stor självständighet och
integritet. Den rättssökande allmänheten skall känna sig trygg att doma-
ren dömer efter lagen och inte tar ovidkommande hänsyn. Av dessa
skäl utses domare i mycket strikt ordning av de högsta statsorganen,
och de är i princip oavsättliga.
Nu föreslås en regel i rättegångsbalken av innehållet att domare i
ungdomsmål skall vara särskilt lämpade för att döma i dessa mål.
Lagen anger inte närmare hur denna lämplighet skall manifesteras,
annat än att domaren skall ha intresse och fallenhet för att döma i ung-
domsmål.
Lagen anger inte heller vem som skall avgöra vem som är lämplig
att vara ungdomsmålsdomare. Av förarbetena framgår att detta avgö-
rande faller på domstolschefen, dvs. lagmannen i tingsrätten och hov-
rättslagmannen i hovrätten.
Inom domarkåren införs sålunda ett rent förmansförhållande, där
chefen avgör om den ordinarie domaren är lämplig eller inte att döma i
vissa mål. Teoretiskt synes chefsdomaren först kunna ange att vederbö-
rande är lämplig för att därefter förklara att så är fallet.
Av det nu sagda framgår att ungdomsmålsdomaren ej har den
självständighet och integritet som rättsstaten kräver.
Hovrättspresidenterna i landets samtliga hovrätter har till justitieut-
skottet inkommit med en skrivelse i nu berört hänseende och därvid
framfört principiella betänkligheter mot föreslagen ändring i rätte-
gångsbalken. Det borde vara klokt att nogsamt lyssna när landets do-
mare på hög nivå gör invändningar beträffande ändringar inom deras
särskilda kompetensområde, nämligen central civillagstiftning. Det bör
särskilt noteras att lagparagrafen i sitt nuvarande skick utformats på
Justitiedepartementet. Den fanns sålunda inte med i det remissbehand-
lade betänkandet Reaktion mot ungdomsbrott, SOU 1993:35.
Dessa invändningar innebär inte att man skall avstå från att organi-
sera domstolsarbetet på så sätt att ungdomsmål handläggs i härför
lämpliga former. Detta måste ske på annat sätt än enligt förelagt för-
slag.
Med det anförda yrkar jag bifall till reservation 3 om särskilda ung-
domsdomare avseende mom. 3 i betänkandet.
Anf. 16 LARS-ERIK LÖVDÉN (s):
Fru talman! Den proposition som vi nu har att behandla och som tas
upp i utskottsbetänkandet lades fram av den borgerliga regeringen. Det
innebär inte att Socialdemokraterna tar avstånd från de konkreta förslag
som finns i denna proposition och som utskottet följt upp.
Prot. 1994/95:32
30 november
Handläggning av
ungdomsmål
13
|
Prot. 1994/95:32 30 november |
I huvudsak instämmer vi i de förslag som läggs fram och som syftar |
bättre ordning när det gäller handläggningen av ungdomsmål inom
|
Handläggning av |
rättsväsendet. Vi tror att de förslagen är ägnade att leda till ett bättre När det gäller de konkreta förslagen i propositionen delar alltså Däremot har vi reagerat mot de skrivningar i propositionen som Ungdomar under 18 år som begår brott skall enligt vår uppfattning Vi socialdemokrater har velat göra dessa markeringar om det fram- Gun Hellsvik åberopade i sitt anförande att Ungdomsbrottskommit- Jag skall citera vad som sägs av Ungdomsbrottskommittén i ett par ”När det gäller påföljderna och påföljdernas verkningar understry- Vidare säger Ungdomsbrottskommittén: ”De principer vi förespråkar bör enligt vår uppfattning styra på- |
|
14 |
ning en uppstramning av reaktionerna. Avsikten är däremot inte att |
denna uppstramning skall medföra en hårdare attityd mot de unga lag-
överträdarna.”
Det finns åtskilliga andra skrivningar från Ungdomsbrottskommit-
téns sida som väldigt klart markerar att en ökad repression, en hårdare
attityd eller åtgärder som mera ligger inom kriminalvårdens ram inte
leder till framgång när det gäller att bekämpa ungdomsbrottslighet.
Därför är Gun Hellsviks jämförelse med den enighet som fanns i
Ungdomsbrottskommittén och propositionen något haltande.
Jag vill så ta upp ett par frågor som nämnts under debattens gång av
Alice Åström och Rolf Åbjörnsson och som gäller den särskilda ord-
ningen med ungdomsdomare.
Jag tror att det är av stor vikt att man ser till att de domare som är
särskilt lämpade för att behandla ungdomsmål också får möjlighet att
göra det här inom domstolarna. Alla domare har sannerligen inte fal-
lenhet och lämplighet att behandla ungdomsmål, vilka kräver ett sär-
skilt engagemang och intresse. Jag tror att det skulle vara väldigt bra
om vi kunde åstadkomma ett förhållande inom domstolsväsendet som
gör att de domare som har fallenhet för ungdomsmål och som har ett
engagemang när det gäller ungdomsbrott också får möjlighet att utöva
dömandet i den typen av ärenden.
En motsvarande specialisering har vi inom polis- och åklagarväsen-
det. Jag kan inte se varför de motiv som ligger till grund för den spe-
cialiseringen inom polis- och åklagarväsendet inte har bärighet också
på domstolsväsendet.
Ungdomsbrottskommittén förordade ju en särskild ordning med
ungdomsrotlar, i alla fall vid de större tingsrätterna, där man skulle få
den här specialiseringen. Men propositionen bygger på ett något annor-
lunda förslag. Effekterna blir dock likartade, nämligen att man får en
viss form av specialisering och att vissa domare får handlägga ung-
domsmål i framtiden. Jag tror att det kan ha stor betydelse för ung-
domsmålen att man har den kontinuiteten och att man har domare som
har särskilt intresse och särskild fallenhet för att handlägga den här
typen av ärenden.
Fru talman! Ungdomsbrottskommittén gjorde ett annat viktigt kon-
staterande som jag gärna vill nämna här: Åtgärder inom rättsväsendet
har nog ganska ringa betydelse när det gäller att bekämpa ungdoms-
brotten. Det är andra faktorer som styr utvecklingen av ungdomsbrotts-
ligheten - inte så mycket åtgärder eller system inom rättsväsendets ram.
Det är samhällsstrukturen. Det är samhällsförhållandena i allmänhet.
Det är den sociala utvecklingen. I de avseendena har utvecklingen
under de senaste åren gått i en riktning som inger allvarlig oro när det
gäller brottsutvecklingen för unga i framtiden.
Den mycket kraftigt ökade segregationen i boendet under den senas-
te 5-1 O-årsperioden, segregationen inom skolväsendet som en följd av
skolpengssystemet, urholkningen av fritidsinsatserna, arbetslösheten
och den nästan permanent höga ungdomsarbetslösheten har nog en mer
avgörande betydelse för utvecklingen av ungdomsbrottsligheten än
själva åtgärderna inom rättsväsendets ram.
Prot. 1994/95:32
30 november
Handläggning av
ungdomsmål
15
|
Prot. 1994/95:32 30 november |
Jag tror att det skulle vara ganska befriande om vi kunde föra debat- |
en mera realistisk hållning till vad åtgärder inom rättsväsendet kan
|
Handläggning av |
innebära för brottsutvecklingen och föra debatten så att vi frågar: Vad i Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan i dess helhet Anf. 17 GUN HELLSVIK (m) replik: Fru talman! Först när det gäller frågan om förslaget att därtill sär- Bakgrunden till detta är att Ungdomsbrottskommittén fick i uppdrag I övrigt vill jag bara något kommentera främst vad Lars-Erik Löv- Vi kanske skall se tillbaka på de 40 år under vilka vi hade succes- Det innebär att vi bör ha lärt oss att vi inte löser problemen med Sedan vill jag också läsa upp ett avsnitt ur propositionen. Lars-Erik Där sägs: ”Det finns i detta sammanhang anledning att betona att Jag hoppar över ett stycke. Därefter sägs: ”De unga lagöverträdarna |
16
Anf. 18 LARS-ERIK LÖVDÉN (s) replik:
Fru talman! Man kan naturligtvis märka ord och säga att jag sade
”nog” i mitt anförande. Men det är utan tvekan så - och det säger de
flesta kriminologer, samhällsdebattörer och även socialtjänstpersonal -
att den allmänna samhällsutvecklingen har större betydelse för brotts-
utvecklingen och möjligheterna att förhindra ungdomsbrotten än åtgär-
der inom rättsväsendet.
Nu gör Gun Hellsvik den klassiska jämförelsen med vad som har
hänt 40 år tillbaka. Det har dykt upp ett samhälle med service, åtgärder,
skola och fritidsverksamhet. Hon säger att vi haft en brottsutveckling
under dessa 40 år som har varit ganska dramatisk. Visst har vi haft det.
Det har alla västeuropeiska länder och västländer haft.
Vi har dock i Sverige, om man jämför med andra länder som inte
har satsat liknande resurser på de offentliga välfärdssystemen, haft en
mindre dramatisk brottsutveckling. Det går bra att jämföra med ut-
vecklingen i amerikanska storstäder för att se att det faktiskt är så att
allmänna samhällsåtgärder har en brottspreventiv effekt. Jag tycker nog
att jämförelsen och diskussionen om de 40 åren är något haltande.
Det är självklart att socialtjänsten även efter det att eventuella åt-
gärder vidtas i den riktning som föreslås i propositionen skall ha ett
ansvar för ungdomars uppväxtförhållanden. Men vad vi har varit rädda
för med de skrivningar som finns i propositionen är att man flyttar en
del av ansvaret, och inte en obetydlig del, från socialtjänsten till krimi-
nalvården och rättsväsendet. Vi tycker att det är en olycklig utveckling.
Det är därför som vi i utskottsbetänkandet på den punkten har gått emot
propositionen.
Anf. 19 GUN HELLSVIK (m) replik:
Fru talman! Jag är övertygad om att det allra viktigaste för att få en
god utveckling är att vi på alla sätt blir bättre på att överföra normer till
våra unga, att lära våra unga hänsynstagande till sina medmänniskor.
För detta krävs snabbhet, tydlighet och konsekvens.
Precis som vi förväntar oss detta av föräldrarna skall vi också för-
vänta oss att det offentligas reaktionssystem skall uppfylla dessa krav.
Anf. 20 LARS-ERIK LÖVDÉN (s) replik:
Fru talman! Jag har självfallet inte något att invända mot Gun
Hellsviks synsätt att det är viktigt att överföra normer till ungdomar.
Men samtidigt tycker jag att det är litet illavarslande när Gun Hellsvik
inte medger att samhällsutvecklingen på olika områden - exempelvis
arbetslösheten, den tilltagande boendesegregationen, utslagningen av
ungdomar inom skolväsendet och liknande faktorer - har en avgörande
roll när det gäller undomsbrottsutvecklingen.
Det är litet illavarslande att Gun Hellsvik förbigår den diskussionen
och i stället i sin argumentation uppehåller sig vid normbildningen,
vilken är viktig. Men även de andra faktorerna har en mycket avgöran-
de betydelse för brottsutvecklingen.
Vi har under senare år sett en utveckling med en ökad utslagning
och svårare förhållanden för barn och ungdomar i deras uppväxtsitua-
Prot. 1994/95:32
30 november
Handläggning av
ungdomsmål
2 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 32
|
Prot. 1994/95:32 30 november |
tion. Det är saker som vi nog har anledning att fundera mer kring än |
|
Handläggning av |
Anf. 21 GUN HELLSVIK (m) replik: Fru talman! För det första blir jag upprörd varje gång jag hör litet För det andra finns det mängder av olika utredningar som visar att Anf. 22 ROLF ÅBJÖRNSSON (kds): Fru talman! Jag vill kort beträffande Lars-Erik Lövdéns funderingar När det gäller domstolarna, domare och rättsväsende är legalitets- Att i allmänna ordalag säga att vederbörande skall ha särskild fal- Det är en oerhörd känsla att stå på golvet inför en domstol. Att inte Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut fattades efter 16 §.) 8 § Ett effektivare brottmålsförfarande Föredrogs Justitieutskottets betänkande 1994/95 :JuU2 Ett effektivare brottmålsförfarande (prop. 1994/95:23) Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld. (Beslut fattades efter 16 §.) |
18
Föredrogs
Justitieutskottets betänkande 1994/95 :JuU3
Teleavlyssning och teleövervakning (skr. 1994/95:32)
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 16 §.)
Föredrogs
Justitieutskottets betänkande 1994/95:JuU4
Fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag (prop. 1994/95:33)
Anf. 23 ALICE ÅSTRÖM (v):
Fru talman! Vänsterpartiet har tagit ställning till denna fråga vid ett
flertal tillfällen. Vårt ställningstagande har varit detsamma, nämligen
att avslå propositionen.
Propositionen behandlar bestämmelser om straffprocessuella
tvångsmedel som innebär att den enskildes rättsliga skydd blir väsent-
ligt svagare än vad som gäller enligt rättegångsbalkens regler. Lagen är
på grund av detta tidsbegränsad. Men tidsbegränsningen har egentligen
bara bestått av att man formellt har beslutat om dess förlängning varje
år.
I propositionen redovisas på några rader att Säkerhetspolisen anser
att lagen är nödvändig, att den utnyttjas i stor omfattning och att det är
av utomordentlig vikt att giltighetstiden förlängs. Även om utskottet i
och för sig har möjlighet att inhämta information om lagens tillämpning
anser jag att det underlag som har redovisats i propositionen är otill-
räckligt. Insynen i hur lagen används är begränsad. Den utgör därige-
nom ett hot mot rättssäkerheten. Tillämpningen av lagen innebär stora
risker för integritetskränkningar.
Jag anser att ett beslut om en förlängning av giltighetstiden inte kan
fattas utan att regeringen närmare redovisar i vilken utsträckning lagen
används och ger mer ingående skäl till varför den behövs. Jag yrkar
därför bifall till reservationen i denna del.
Anf. 24 GÖRAN R HEDBERG (m):
Fru talman! Den här lagen med särskilda bestämmelser om tvångs-
medel ger utökade möjligheter utöver rättegångsbalkens tillåtanden att
uppdaga brott som rör rikets säkerhet eller brott av allmänfarlig natur.
Den har förlängts årsvis, senast till utgången av det här året. Nu gäller
frågan att ytterligare en gång förlänga lagen ett år.
I reservationen sägs att med tanke på att insynen i hur lagen an-
vänds är begränsad och på att tillämpningen av lagen innebär stora
risker för integritetskränkningar anser reservanten att beslut om en
förlängning av giltighetstiden inte kan fattas utan att användningens
Prot. 1994/95:32
30 november
Fortsatt giltighet av
1952 års tvångsme-
delslag
19
|
Prot. 1994/95:32 30 november |
omfattning närmare redovisas och att skälen till att den behövs utveck- |
Det är naturligtvis sant att varje medborgare skall vara skyddad
|
Fortsatt giltighet av |
gentemot det allmänna i ett demokratiskt samhälle när det gäller in- Fru talman! Sådana begränsningar får aldrig gå utöver vad som är Den sammanfattande redovisningen i betänkandet av Säkerhetspoli- Bestämmelserna om de straffprocessuella tvångsmedlen är, som Fru talman! I avvaktan härpå får vi väl som vanligt hoppas att så Fru talman! Jag yrkar avslag på Alice Åströms yrkande och bifall Anf. 25 ALICE ÅSTRÖM (v) replik: Fru talman! Det råder inget tvivel om att vi är överens i sak och att Anf. 26 GÖRAN R HEDBERG (m) replik: Fru talman! Det är riktigt att skälen bör vara kända. Detta är en |
20
Anf. 27 KIA ANDREASSON (mp):
Fru talman! Miljöpartiet stöder Vänsterpartiets reservation och yr-
kar avslag på propositionen om fortsatt giltigthet av 1952 års tvångs-
medelslag.
Eftersom flera utredningar pågår, vilket Miljöpartiet har efterlyst
vid tidigare behandling av propositionen, och dessa blir färdiga inom
kort - en av dem senast den 1 maj 1995 och en annan den 31 december
1994 - vill vi avvakta och se vad dessa utredningar kommer fram till.
Det har även Vänsterpartiet efterlyst. Vi vill ha mer information.
Vi anser att tidsbegränsning av lagar bör användas med försiktighet
och endast när det är absolut nödvändigt. Det bör inte användas slentri-
anmässigt, som det har gjorts nu, eller med tanken att giltighetstiden
ändå kommer att förlängas. Vi får ta ställning till om det finns ett behov
av lagen när vi har läst utredningarna.
Svagheten med 1952 års tvångsmedelslag är att det inte ställs krav
på redovisning av lagens användning och att den enskildes rättsliga
skydd är mindre än i rättegångsbalkens regler. Tillräckliga skäl för
bifall till propositionen saknas därför för tillfället.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 16 §.)
Föredrogs
Lagutskottets betänkande 1994/95 :LU1
Ändringar i aktiebolagslagens firmaregler m.m. (prop. 1993/94:196)
Anf. 28 CARIN LUNDBERG (s):
Fru talman! Lagutskottets betänkande tar upp förslag till ändringar i
aktiebolagslagen, vilka utskottet påbörjade förra året. Regeringens
proposition innehöll då bl.a. ett förslag till beteckningar för både publi-
ka aktiebolag och privata aktiebolag. Vi påbörjade behandling i denna
del, men kom under ärendets gång fram till att de föreslagna förkort-
ningarna ”pub” och ”priv” kanske kunde missförstås i internationella
sammanhang, speciellt av engelsktalande människor. ”Pub” är ju en
beteckning på ett utskänkningsställe. ”Priv” lär vara slang för den in-
rättning som man därefter besöker.
Dessutom uttryckte alla som uppvaktade utskottet skilda meningar
om vilken bolagsform som skulle ha beteckningen, de publika, de pri-
vata eller båda, som regeringen föreslagit.
Vi har nu slutbehandlat frågan. Efter en ny remissomgång och efter
en ordentlig diskussion i utskottet har vi gemensamt kommit fram till
det förslag som nu ligger på riksdagens bord. Vi har också, som van-
ligt, haft ett mycket gott stöd från vårt kansli, vilket vi tackar för.
Vi föreslår att endast de publika aktiebolagen, de med minst
500 000 kronor i aktiekapital skall ha en särskild tilläggsbeteckning,
”(publ)”, som skall åtfölja firman, dvs. bolagets namn. Beteckningen
Prot. 1994/95:32
30 november
Fortsatt giltighet av
1952 års tvångsme-
delslag
Ändringar i aktiebo-
lagslagens firmaregler
m.m.
21
|
Prot. 1994/95:32 30 november |
”(publ)” skall alltså inte ingå som en del i firman. De som vill kan ha |
krävs ingen ändring av firman och ingen extra bolagsstämma som med-
|
Ändringar i aktiebo- |
för extra kostnader. För de privata aktiebolagen, dvs. bolag med minst 100 000 kronor i Vi föreslår också, i enligt med ett av EG:s bolagsrättsliga direktiv, Med denna förklaring till varför vi behandlar propositionen i två Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut fattades efter 16 §.) |
|
Svenska åtgärder på |
12 § Svenska åtgärder på nedrustningsområdet Föredrogs Anf. 29 INGER KOCH (m): Fru talman! I det betänkande som vi nu debatterar redogör rege- När dessa frågor diskuterades här i riksdagen i våras rådde stor Frågan om kärnvapen och folkrätten diskuterades ingående här i |
|
22 |
kammaren i våras. Vi moderater anser att det är viktigt att på alla sätt |
försöka stödja de insatser som görs för att förhindra användningen av
kärnvapen. Arbetet med att förhindra en kärnvapenspridning är nu den
mest centrala frågan på den internationella nedrustningsagendan. Att
stärka och förlänga icke-spridningsfördraget, NPT, samt att söka förmå
alla stater att ansluta sig till fördraget är därför en viktig uppgift för
Sverige.
Sverige har också försökt att få ett avtal om ett fullständigt stopp för
alla kärnvapenprov. I juni 1993 presenterade den dåvarande svenska
regeringen vid nedrustningskonferensen i Geneve ett förslag som inne-
bar att alla kärnsprängningar, även s.k. fredliga kärnsprängningar,
skulle förbjudas. I december 1993 kompletterades detta med ett detalje-
rat förslag om hur efterlevnaden av ett sådant förbud kan kontrolleras.
Detta förslag innehåller den enda fullständiga avtalstext som hittills
presenterats vid nedrustningskonferensen.
Frågan om kärnvapenanvändningen är förbjuden i folkrätten har
diskuterats vid olika tillfällen. Frågan blev åter aktuell genom att WHO
vid sitt möte i maj förra året beslöt att begära ett yttrande av Internatio-
nella domstolen i Haag i frågan. Alla medlemsstater gavs tillfälle att
avge ett yttrande i denna fråga.
Socialdemokraterna föreslog i en motion att den svenska regeringen
i ett yttrande till Internationella domstolen skulle klargöra att kärn-
vapenanvändning inte står i överensstämmelse med internationell rätt.
Den fråga som WHO ställde till Internationella domstolen i Haag avsåg
innehållet i nu gällande folkrätt.
Fru talman! Det råder olika uppfattningar bland världens ledande
folkrättsexperter om vad som enligt folkrätten kan läggas till grund för
ett ställningstagande rörande kärnvapenanvändningen. Inom den inter-
nationella rätten existerar sedan länge en princip om att krigförande
länder inte har oinskränkt rätt att välja stridsmedel eller stridsmetoder.
Sedvanerättsliga distinktionsprinciper och proportionalitetsprinci-
per begränsar användningen av kärnvapen. Vid en attack mot militära
mål får t.ex. inte oproportionerligt stora skador tillfogas civilbefolk-
ningen eller civil egendom.
Det står enligt vår uppfattning klart att användning av kärnvapen i
många fall leder till konsekvenser som otvetydigt står i strid med olika
delar av folkrätten. Men det är också uppenbart att det kan finnas fall
av kärnvapenanvändning där rättsläget inte är lika självklart, eftersom
kärnvapen som sådana inte är förbjudna i folkrätten. Samtidigt ligger
det i Sveriges liksom i alla små nationers intresse att folkrätten tolkas
strikt och inte urvattnas genom politisering. När det gäller kärnvapen
måste en entydig reglering av kärnvapenanvändningen i folkrätten
eftersträvas, inte en tolkning som vilar på tveksamt underlag.
Fru talman! Vi har med den reservation som är fogad vid dagens
betänkande från utrikesutskottet återigen önskat markera vår inställning
i denna fråga.
Anf. 30 VIOLA FURUBJELKE (s):
Fru talman! Inger Koch har beskrivit innehållet i betänkandet, och
det handlar i stort sett om två frågor. Den ena är att Sverige skall verka
Prot. 1994/95:32
30 november
Svenska åtgärder på
nedrustningsområdet
23
|
Prot. 1994/95:32 30 november |
för ett totalförbud mot antipersonella minor. Regeringen har i sin skri- |
regeringen nu driver denna fråga vid konferensen om översyn av kon-
|
Svenska åtgärder på |
ventionen om särskilt inhumana vapen liksom med att man vid de för- Det återstår att se hur framgångsrik man blir vid den slutliga konfe- I den andra frågan, som gäller en olagligförklaring av kärnvapnens Vi socialdemokrater är angelägna om att få kärnvapen olagligför- Moderaterna skriver i sin reservation ”att det är ett angeläget mål att Moderaterna skriver i sin reservation också ”att det kan finnas fall Jag yrkar bifall till utskottets hemställan och avslag på reservatio- Anf. 31 INGER KOCH (m) replik: Fru talman! Viola Furubjelke säger att vi har olika mål när det gäl- Men det är en annan sak att tolka den folkrätt som nu gäller. Vi an- |
24
Jag tycker att det vore mycket bra om Internationella domstolen i
Haag nu kunde avgöra denna fråga, så att alla kan få veta vad som
gäller, men jag anser inte att vi moderater kan tolka detta, utan det skall
göras av de experter som sysslar med detta. Vi kan därför inte så enty-
digt ställa oss bakom det som utskottet tidigare har sagt och vad det
också nu uttalar.
Denna fråga är nu föremål för diskussion i FN:s första utskott, och
det skall bli mycket intressant att ta del av FN:s ställningstagande i
detta ärende.
Anf. 32 VIOLA FURUBJELKE (s) replik:
Fru talman! Jag är inte jurist eller folkrättsexpert, och det är såvitt
jag vet inte heller Inger Koch. Internationella domstolen däremot besit-
ter sådan kompetens. Ändå skickade den till regeringarna en förfrågan,
och regeringen tillställde riksdagen denna fråga. Då utgår jag ifrån att
vi på politisk grund och med den kompetens som vi besitter som folk-
valda skulle försöka avge ett svar utifrån den kompetensen.
Det är också så majoriteten i utskottet har fattat det hela. Därför bad
vi regeringen framföra till Internationella domstolen i Haag att enligt
riksdagens uppfattning skulle det inte vara förenligt med folkrätten att
använda kärnvapen. Jag tror att vi återspeglar den svenska folkviljan
och opinionen väl i det uttalandet.
När det sedan gäller om vi har olika mål eller inte, är det självfallet
väldigt bra om vi inte har det. Men det är så att reservationen som Mo-
deraterna har avgivit handlar mera om att begränsa spridning och till-
gänglighet av kärnvapen än att se till att kärnvapen aldrig används, att
förbjuda dem och göra dem olagliga.
Därför utgick jag ifrån att vi ser litet olika på det här, att vårt mål,
en kärnvapenfri värld, inte delas av Moderaterna, som anser att det kan
finnas fall av kärnvapenanvändning där rättsläget inte är bindande och
att det angelägnaste målet är att begränsa tillgängligheten. Därvid skil-
jer vi oss.
Anf. 33 INGER KOCH (m) replik:
Fru talman! Jag vill återigen säga att det är ingen skillnad i synsätt.
Där får väl Viola Furubjelke tro oss på vårt ord.
De instrument som vi nu har att verka efter är de konventioner som
i dag gäller inom FN. Målet är nu naturligtvis i första hand att stärka de
konventionerna, att se till att de efterlevs, för det kommer i dagens läge
att kunna begränsa kärnvapenanvändningen.
Det långsiktiga målet - det har jag redan sagt - delar vi, Viola Fu-
rubjelke. Där har vi ingen annan åsikt.
Anf. 34 VIOLA FURUBJELKE (s) replik:
Fru talman! Jag skall inte ytterligare förlänga debatten, men när In-
ger Koch återigen upprepar att vi är överens i den här frågan, då kan
jag inte se annat än att reservationen är ganska onödig. Vi skulle ha
kunnat skriva oss samman i ett enigt betänkande i så fall.
Prot. 1994/95:32
30 november
Svenska åtgärder på
nedrustningsområdet
25
|
Prot. 1994/95:32 30 november |
Anf. 35 EVA ZETTERBERG (v): Fru talman! Sverige har en lång tradition på nedrustningsområdet. |
Jag känner stolthet över att kvinnor som Alva Myrdal, Inga Thorsson,
|
Svenska åtgärder på |
Maj Britt Theorin och många många fler har bedrivit ett mycket aktivt Det här betänkandet handlar dels, som tidigare talare varit inne på, Från olika organisationer, från Rädda barnen liksom från Svenska Jag ser arbetet för att få bort minor, både tillverkning och spridning Förra perioden krävde ett enigt utrikesutskott att regeringen aktivt Vad gäller kärnvapen är vi däremot tyvärr inte eniga i utskottet. Jag Jag menar alltså att det är oerhört viktigt att vi från svensk sida fort- |
26
skall uttrycka är Sveriges vilja på området och vad vi tycker är viktigt
att genomföra.
Så, fru talman, jag stannar där, och jag vill yrka bifall till utskottets
hemställan.
Anf. 36 INGER KOCH (m):
Fru talman! Jag hoppas också, i likhet med Eva Zetterberg, att Sve-
riges nuvarande regering skall engagera sig starkt när det gäller kärn-
vapen och kärnvapenbekämpningen. Där är vi helt överens. Men när
det gäller att tolka gällande rätt anser vi fortfarande att vi inte så klart
kan säga vad som gäller, utan det måste expertisen uttala sig om.
Det finns många olika meningar om det här. I många stycken håller
jag med om att vi visst kan säga att kärnvapen kan anses vara förbjud-
na, men i andra stycken är det inte lika klart. Därför kan vi inte säga
klart att så är det, utan det måste bli föremål för tolkningar inom dom-
stolen, och så småningom, FN:s vilja hur man vill använda konventio-
nerna.
Men det framtida målet är vi överens om. Det tycker jag att vi skall
se fram emot och verka för.
Anf. 37 EVA ZETTERBERG (v):
Fru talman! Inger Koch säger att vi i riksdagen skall göra expertbe-
dömingen huruvida man kan uttala sig eller inte. Jag menar att vi här
skall göra en politisk bedömning. Vi skall bedöma vad vi hävdar är en
riktig ekonomisk politik, nämligen att kärnvapen över huvud taget inte
skall användas och över huvud taget inte tillverkas. Därför blir det fullt
logiskt att driva kravet på att förklara kärnvapen olagliga.
Jag vill bara påminna Inger Koch och andra om att vi börjar bli så
pass gamla många av oss här att vi faktiskt kommer ihåg att det även i
Sverige har förts en diskussion och faktiskt funnits förslag, på 5O-talet,
om att utrusta det svenska försvaret med kärnvapen. Tack vare en oer-
hört stark opinion i Sverige lyckades vi avvärja detta hot.
Det var inte så omöjligt att Sverige hade anskaffat kärnvapen, och
därför menar jag att det styrker det folkliga kravet mot att över huvud
taget tillverka och använda kärnvapen. Det är detta Sverige skall föra
fram i internationella fora.
Anf. 38 INGER KOCH (m):
Fru talman! Jag tycker att det är viktigt att slå fast att lagar aldrig
får bedömas politiskt. Vi har sett hur man genom politiska beslut an-
vänder lagarna i många diktaturländer. Detta får aldrig ske. Lagar
måste bedömas enligt experterna, och experterna måste tolka lagarna åt
oss.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 16 §.)
Prot. 1994/95:32
30 november
Svenska åtgärder på
nedrustningsområdet
27
|
Prot. 1994/95:32 30 november |
13 § Folkhälsofrågor |
Föredrogs
|
Folkhälsofrågor |
Socialutskottets betänkande 1994/95:SoU6 Folkhälsofrågor (skr. 1993/94:247) Anf. 39 STIG SANDSTRÖM (v): Fru talman! Det har blivit ett ökat intresse för folkhälsofrågor de Tyvärr är folkhälsoarbetet fortfarande ganska ostrukturerat i Sveri- Att det fortfarande är svårt att komma till rätta med problemen kan Jag vill mena att man gör det ännu svårare för sig med de centrali- Det är därför vi från början har krävt en utvärdering av det lokala Ute i landet har det faktiskt pågått ett praktiskt inriktat folkhälsoar- Folkhälsoarbetet fick en mycket bra stimulans i början på 80-talet I många fall ligger man i landstingen före de centrala instanserna. Vi menar från Vänsterpartiets sida att det måste vara värdefullt att |
|
28 |
ett svårt arbete. Det går inte att kommendera fram eller komma med |
något dekret uppifrån och säga att det skall göras si och så för att vi
skall få fart på verksamheten. Man får lirka litet grand och komma med
nya metoder och idéer. Man måste framför allt ta till vara de erfarenhe-
ter och den kompetens som har byggts upp ute i landet.
Fru talman! Det finns ytterligare ett skäl till att vi vill lyfta fram
denna fråga. De hårda neddragningarna i sjukvården och de omstruktu-
reringar som har gjorts med köp-sälj-system och husläkeri har visat sig
vara ett hot mot det förebyggande arbetet. Det är lätt att spara på ett
sådant område som folkhälsoarbetet, eftersom man inte ser resultaten
omedelbart, vilket man kanske gör vid en operation eller en medicinsk
behandling. Det är ett mer långsiktigt arbete, och därför är det lätt att
dra in på de resurserna. Därför vore det också bra att få en samlad bild
över vad som har hänt de senaste åren på det området.
Det är därför vi har lyft fram frågan, och vi hoppas att det skall bli
en annan infallsvinkel på nästa folkhälsoproposition, som vi antar
kommer om några eller något år.
Fru talman! Vi har också yrkat på att man skall anslå tio miljoner
till alkoholforskningen. Jag skall inte argumentera mycket för det. Jag
kan nämna ett ord, och det är EU, som jag tycker är skäl nog för att vi
bör satsa på den forskningen. Det råder väl ingen tvekan om att vi
måste öka beredskapen och framförhållningen när vi nu framöver kan
förvänta oss en ny alkholpolitik. Fortfarande finns det stora brister på
alkoholforskningens område. Anslagen har dragits ned under senare år.
Anf. 40 BO HOLMBERG (s):
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets bedöm-
ning och avslag på reservationen.
Den reservation som vänstern har gjort innehåller egentligen två yr-
kanden. Det ena gäller tio miljoner nya kronor till forskning om alkoho-
len, och det andra gäller att man skall gå in och titta på hur det lokala
och det regionala folkhälsoarbetet ser ut.
Utskottet har sagt nej till de tio miljoner nya kronorna av naturliga
skäl. Pengarna brukar vi ju hantera i samband med budgetpropositio-
nen. Jag utgår från att regeringen kommer att pröva penningmängden
till alkoholforskningen i kommande budgetproposition.
Det andra yrkandet gäller lokalt och regionalt folkhälsoarbete. För
det första vill jag säga att Folkhälsoinstitutet inte bara har uppgiften att
jobba med folkhälsofrågorna nationellt - i ett Sverigeperspektiv - utan
också att stödja och utveckla det lokala och regionala folkhälsoarbetet.
Det är alltså en huvuduppgift man har.
För det andra vill jag säga att Hälso- och sjukvårdsutredningen hade
uppgiften att undersöka vad som händer med folkhälsoarbetet mot
bakgrund av den tidigare regeringens nedskärningar - precis på det sätt
som yrkas. De uppgifter vi fick till utredningen hade många dystra
inslag, vill jag säga. I många landsting hade de lokala hälsoplanerarna
helt enkelt avskedats på grund av penningbrist, och det lokala folkhäl-
soarbetet stannade av.
Jag vill i likhet med Stig Sandström säga att husläkarreformen varit
negativ. I tidigare beslut lade riksdagen fast ett nationellt mål, dvs. att
Prot. 1994/95:32
30 november
Folkhälsofrågor
29
|
Prot. 1994/95:32 30 november |
man skulle ha ett befolkningsansvar och jobba förebyggande. Det var |
husläkarreformen blev det enda nationella målet att alla skulle ha en
|
Folkhälsofrågor |
doktor. Det var upp till varje landsting och husläkare att förhandla om Nu kommer som bekant husläkarreformen att upphävas, och jag ut- De tankar som vänstern har och som Stig Sandström gav uttryck för Anf. 41 STIG SANDSTRÖM (v): Fru talman! Jag tackar för inlägget från Bo Holmberg. I sak är vi Vår kritik gäller den proposition som den borgerliga regeringen har Jag kan också passa på tillfället att yrka bifall till min reservation. Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut fattades efter 16 §.) |
|
Detaljhandel med |
14 § Detaljhandel med receptfria läkemedel m.m. |
|
m.m. |
Föredrogs Socialutskottets betänkande 1994/95:SoUll Detaljhandel med receptfria läkemedel m.m. (skr. 1994/95:30) Anf. 42 LEIF CARLSON (m): Fru talman! Socialutskottets betänkande SoUll Detaljhandel med Fru talman! Det är ett accepterat faktum att avreglering och konkur- |
|
30 |
både samhället och individerna till del i form av bättre produkter till |
rimliga priser. Det gäller egentligen alla monopol, såväl privata som
offentliga.
I detta fall har vi möjlighet att luckra upp ett offentligt monopol för
att förbättra förhållandet för medborgarna. Det är viktigt för en optimal
funktion. Det gäller även Apoteksbolaget. Det finns flera kritiska syn-
punkter mot Apoteksbolagets produktivitet som framförts av remissin-
stanserna i samband med att slutbetänkandet från Läkemedelsutred-
ningen har behandlats.
Fru talman! Även om Apoteksbolaget också har en god geografisk
täckning skulle tillgängligheten till receptfria läkemedel öka om Apo-
teksbolagets monopol upphörde. Syftet med förslaget är också att öka
tillgängligheten till dessa läkemedel för att på så sätt ge de enskilda
medborgarna bättre möjligheter till egenvård.
Samtidigt kräver självklart en ändring att farmakologisk kompetens
finns tillgänglig. Det vidgar arbetsmarknaden för farmaceuter, som nu
är tämligen begränsad. Det är aldrig bra att ha en så snäv arbetsmark-
nad med få arbetsgivare.
Det har också utvecklats mycket avancerade system för prisfråge-
terminaler, där man kan ha läkemedelsinformation inbyggd på ett
mycket effektivt och tydligt sätt. Människor vänjer sig alltmer vid att
använda modern informationsteknologi. Här ser vi en möjlighet för
egenvårdsapoteken till ytterligare förbättringar genom den moderna
tekniken.
Fru talman! Behovet av egenvård i högre grad för att ta hand om de
banala sjukdomarna har framhållits bl.a. i ett delbetänkande från priori-
teringsutredningen. Det är därför angeläget att det förslag som lagts
fram i motionen kommer till stånd, så att inte vårdapparaten belastas i
onödan. Detta är ett första steg för att bryta ett monopol som såväl
Konkurrensverket och Riksförsäkringsverket som Riksrevisionsverket
anser är ineffektivt. Det är viktigt att starta det nu och inte vänta. Enligt
Riksförsäkringsverket är det uppenbart att handeln med ej receptbelag-
da läkemedel inte bär sina kostnader, vilket innebär att läkemedelsför-
skrivningen via pålägg på receptbelagda läkemedel subventionerar
övrig försäljning. Det är oacceptabelt. Det understryker hur angeläget
det är att snarast ta första steget för att utsätta detaljhandeln med läke-
medel för konkurrens. Det finns ej skäl att vänta med de receptffia
läkemedlen.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationen i dess helhet.
Anf. 43 BO HOLMBERG (s):
Fru talman! Först till formfrågan. Utskottet tycker att det är rimligt
att en nytillträdande regering får göra sin egen bedömning av hur man
vill hantera frågor om läkemedel, läkemedelskostnader och Apoteksbo-
laget. Så har det varit vid regeringsskiften tidigare, Leif Carlson. Det är
inte ovanligt att en nytillträdande regering själv vill hantera sakområ-
dena. Det tycker vi är rimligt.
Det andra gäller sakfrågan. Jag instämmer inte i Leif Carlsons be-
dömning att situationen när det gäller apoteken och läkemedel skulle
vara så nerkörd att man skulle behöva en privatisering och något av en
Prot. 1994/95:32
30 november
Detaljhandel med
receptfria läkemedel
m.m.
31
|
Prot. 1994/95:32 30 november |
efterfrågestyrd situation. Redan nu kan vi se vad ett sådant marknads- |
Jag kommer från Västernorrland och kan se avigsidorna av Postens
|
Detaljhandel med |
avreglering. De människor som bor i Norrlands inland får inte sin Tanken bakom att vi skall ha monopol är att vi skall ha en likvärdig Också av ideologiska skäl har vi en annan uppfattning, Leif Carl- Av formskäl, sakskäl och ideologiska skäl yrkar jag bifall till ut- Anf. 44 LEIF CARLSON (m): Fru talman! Det kan nog synas rimligt att en regering får dra tillba- Bo Holmberg talar om tillgången i Norrland. Men jag tror att det är Anf. 45 BO HOLMBERG (s): Fru talman! Leif Carlson kan vara förvissad om att regeringen Jag utgår från att läkemedelsfrågorna kommer att vara en del av re- |
|
32 |
geringens kommande sjukvårdspolitik. På ett eller annat sätt återkom- |
mer nog regeringen, och vi får tillfälle att diskutera dessa frågor ytterli-
gare.
Anf. 46 LEIF CARLSON (m):
Fru talman! Jag förutser att man återkommer i ärendet.
Vi menar att det är så pass angeläget att bryta upp en monopolstruk-
tur att detta bör göras när det finns ett gott underlag. Det finns nu.
Just denna inställning att offentliga monopol inte har denna negati-
va effekt är märklig. Vi vet att om det inte finns konkurrens blir all
verksamhet ineffektiv. Vi vet att den kraftiga förbättring som Bo
Holmberg alldeles riktigt har sagt har skett inom Apoteksbolaget beror
på hotet från annan verksamhet. Då sker en skärpning. Det är vad
Apoteksbolaget har gjort.
Låter vi situationen vara finns det inget skäl att tro att verksamheten
fortsätter på samma sätt. Konkurrens är nödvändig för ett effektivt
fungerande system. Finns det inte ett effektivt fungerande system blir
det hela till nackdel för patienterna. Så vill vi inte ha det. Vi vill att
verksamheten skall skötas så bra som möjligt för de patienter ute i
landet som i högre grad måste bedriva egenvård än vad som sker i dag.
Anf. 47 BO HOLMBERG (s):
Fru talman! Situationen för svenska läkemedel jämfört med andra
länders är hygglig vad avser tillgång, kvalitet och kostnader. Det finns
ingen anledning, Leif Carlson, att föra in någon nyliberal systemskif-
tespolitik på läkemedels- eller sjukvårdssidan.
Jag hörde ett intressant föredrag som hölls av en nationalekonom
för en tid sedan. Vederbörande skilde mellan utvecklingskraft och
konkurrenskraft. Det är något som det nyliberala lägret borde ta till sig.
Det kanske finns områden där konkurrenskraften är sämre och där man
i stället borde fundera på utvecklingskraften, dvs. långsiktighet. I fråga
om läkemedel gäller det kopplingen mellan forskningen och utveck-
lingen. Sedan är det också kompetensutvecklingen, inte bara en kort-
siktig vinst i årsbokslutet.
Jag kan försäkra att regeringen kommer att främja effektivitet,
kvalitet och tillgänglighet över hela landet. Men det kommer inte att
ske med hjälp av nyliberal systemskiftespolitik.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 16 §.)
Föredrogs
Kulturutskottets betänkande 1994/95:KrU3
Kulturmiljöfrågor
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 16 §.)
Prot. 1994/95:32
30 november
Detaljhandel med
receptfria läkemedel
m.m.
3 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 32
Prot. 1994/95:32
30 november
34
Föredrogs
Kulturutskottets betänkande 1994/95 :KrU4
Allmänna kulturfrågor
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Beslut
Mom. 1 (överklagande av Datainspektionens beslut)
1. utskottet
2. res. (m, fp)
Votering:
211 för utskottet
88 för res.
1 avstod
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 1 m, 23 c, 17 v, 14 mp, 11 kds
Förres.: 66 m, 20 fp, 2 kds
Avstod: 1 m
Frånvarande: 16 s, 12 m, 4 c, 6 fp, 5 v, 4 mp, 2 kds
Per Bill (m) anmälde att han avsett att rösta nej men markerats ha röstat
ja.
Moment 2 och 3
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Kammaren biföll utskottets hemställan
Kammaren biföll utskottets hemställan.
1. utskottet
2. res. (m, fp)
Votering:
199 för utskottet
98 för res.
1 avstod
51 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 21 c, 17 v, 14 mp, 2 kds
För res.: 67 m, 20 fp, 11 kds
Avstod: 1 c
Frånvarande: lös, 13 m, 5 c, 6 fp, 5 v, 4 mp, 2 kds
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Mom. 1 (avslag på propositionen)
1. utskottet
2. res. 1 (v)
Votering:
280 för utskottet
20 för res. 1
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 68 m, 22 c, 19 fp, 13 mp, 13 kds
För res. 1: 1 c, 1 fp, 17 v, 1 mp
Frånvarande: lös, 12 m, 4 c, 6 fp, 5 v, 4 mp, 2 kds
Rigmor Ahlstedt (c) anmälde att hon avsett att rösta ja men markerats
ha röstat nej.
Mom. 2 (avsnitt 4 i propositionen)
1. utskottet
2. res. 2 (m, c, fp, kds)
Votering:
174 för utskottet
125 för res. 2
2 avstod
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 15 v, 14 mp
För res. 2: 68 m, 23 c, 21 fp, 13 kds
Avstod: 2 v
Frånvarande: lös, 12 m, 4 c, 5 fp, 5 v, 4 mp, 2 kds
Mom. 3 (särskilda ungdomsdomare)
1. utskottet
2. res. 3 (v, kds)
Votering:
267 för utskottet
32 för res. 3
50 frånvarande
Prot. 1994/95:32
30 november
35
Prot. 1994/95:32
30 november
36
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 66 m, 22 c, 21 fp, 13 mp
För res. 3: 1 c, 17 v, 1 mp, 13 kds
Frånvarande: lös, 14 m, 4 c, 5 fp, 5 v, 4 mp, 2 kds
Mom. 4 och 5
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
1. utskottet
2. res. (v)
Votering:
270 för utskottet
31 för res.
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 68 m, 23 c, 21 fp, 13 kds
Förres.: 17 v, 14 mp
Frånvarande: lös, 12 m, 4 c, 5 fp, 5 v, 4 mp, 2 kds
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Mom. 1-4
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Mom. 5 (det lokala folkhälsoarbetet)
1. utskottet
2. res.(v)
Votering:
284 för utskottet
17 för res.
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 45 s, 68 m, 23 c, 21 fp, 14 mp, 13 kds
För res.: 17 v
Frånvarande: lös, 12 m, 4 c, 5 fp, 5 v, 4 mp, 2kds
1. utskottet
2. res. (m, c, fp, kds)
Votering:
177 för utskottet
123 för res.
1 avstod
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 144 s, 2 c, 17 v, 14 mp
För res.: 1 s, 68 m, 21 c, 20 fp, 13 kds
Avstod: 1 fp
Frånvarande: 16 s, 12 m, 4 c, 5 fp, 5 v, 4 mp, 2 kds
Andreas Carlgren (c) anmälde att han avsett att rösta nej men markerats
ha röstat ja.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Prot. 1994/95:32
30 november
På förslag av talmannen medgav kammaren att återstående ärenden
på föredragningslistan fick avgöras i ett sammanhang efter avslutad
debatt.
Föredrogs
Utbildningsutskottets betänkande 1994/95 :UbUl
Tillsyn av skolan (förs. 1993 /94 RR11)
Anf. 48 INGER DA VIDSON (kds):
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 2
och 3 i utbildningsutskottets betänkande UbU 1.
Utvecklingen går mot en allt större frihet för kommunerna att inom
olika områden utforma verksamheten utifrån de förutsättningar som
finns i respektive kommun. Staten formulerar målen men detaljreglerar
inte verksamheten. Det är en positiv utveckling som ligger helt i linje
med kristdemokratiska värderingar. Om den utvecklingen skall kunna
fortsätta är det samtidigt nödvändigt att statens möjligheter att följa
Tillsyn av skolan
TI
Prot. 1994/95:32
30 november
Tillsyn av skolan
38
utvecklingen förbättras på olika sätt. Annars är risken stor att det åter
ställs krav på lagstiftning som styr verksamheten i detalj.
På skolans område, som debatten handlar om i dag, är det Skolver-
kets uppgift att svara för att de statliga målen uppfylls. Det gör man
genom uppföljning, utvärdering och tillsyn av verksamheten. Riksda-
gens revisorer som har granskat Skolverket menar i sin skrivelse med
förslag om tillsyn av skolan att just tillsynen behöver utökas inom vissa
utpekade områden. Den uppfattningen delar vi kristdemokrater. Det
gäller bl.a. tillsynen av hur kommunerna tar ansvar för sin egenkontroll
av skolverksamheten och vilka förutsättningar som finns inom kommu-
nerna att uppfylla kravet på en likvärdig utbildning över hela landet. Vi
instämmer också i utskottsmajoritetens mening att tillsynen bör bli mer
aktiv från Skolverkets sida.
Enligt den programplan som Skolverket gjort upp för tillsynspro-
grammet skall verket utöva regelbunden, s.k. planmässig, tillsyn av
fristående skolor, första gången under skolans andra verksamhetsår och
därefter vart tredje eller vart fjärde år. För det ändamålet har en sär-
skild organisatorisk lösning skapats.
När det gäller det offentliga skolväsendet finns däremot ingen
planmässig tillsyn organiserad. Här arbetar Skolverket i stället med s.k.
egeninitierad tillsyn utifrån signaler från uppföljnings- och utvärde-
ringsverksamheten. Detta har enligt revisorerna inte fungerat särskilt
väl. De finner det t.ex. anmärkningsvärt att signaler som har kommit
från olika program inte har givit anledning till tillsynsinsatser.
Vi kristdemokrater menar att statens tillsynsverksamhet inte bara
behöver bli mer aktiv utan också i princip borde fungera på samma sätt,
vare sig skolorna är fristående eller har kommunal huvudman. Framför
allt gäller det inom grundskolan. I dag används 1 % av det totala ansla-
get för Skolverket till tillsynsverksamhet. Tiden för tillsyn av fristående
skolor utgör omkring hälften av den totala tiden för tillsyn. Den pro-
portionen är knappast rimlig med tanke på att bara ungefär 2 % av alla
elever i dag går i en fristående skola.
Det är också viktigt att Skolverket skaffar sig förstahandsinforma-
tion om hur olika skolor fungerar. Den kan man bara få om man gör
besök ute på de enskilda skolorna. Här tycker vi att undervisningsråden
har en viktig funktion att fylla med sin kompetens och erfarenhet. Där-
för menar vi kristdemokrater att arbetet skall organiseras så att mer tid
från undervisningsrådens sida kan avsättas till besök både i fristående
och i kommunala skolor. Det skulle få flera positiva effekter. Staten får
på det sättet förstahandsinformation om tillståndet i skolan. Vid skolbe-
söken förmedlas inte bara signaler om eventuella behov av ytterligare
statliga insatser - de ger också möjlighet till en dialog mellan skolan
och den statliga tillsynsmyndigheten, och det kanske är det allra vikti-
gaste i sammanhanget. Eventuella felaktigheter kan åtgärdas på ett
smidigt sätt, och elevernas rättssäkerhet ökar. Tidigare erfarenheter
från skolor som har haft regelbundna inspektioner utan förekommen
anledning visar dessutom att skolorna upplever besöken positivt och ser
dem mer som stöd än som kontroll.
Med detta yrkar jag bifall till reservationerna 2 och 3.
Anf. 49 EVA JOHANSSON (s):
Herr talman! Riksdagens revisorer har i sin granskning påtalat att
det finns brister i tillsynen av skolan. Det gäller både den statliga tillsy-
nen, som Skolverket har ansvaret för, och kommunernas egenkontroll.
Såväl styrsystemen som organisationen och relationerna mellan
staten och kommunerna är relativt nya till sina former, och det kan
naturligtvis vara en förklaring till att det finns brister.
Desto viktigare är det dock att vi nu skaffar oss tillräckliga kunska-
per om skolans utveckling och vardag. Sådana kunskaper behövs både
här i riksdagen och i kommunerna för våra viktiga beslut om t.ex. re-
sursfördelning, styrmedel och utvecklingsinsatser.
Vi socialdemokrater har länge oroat oss över allt fler tecken på att
kravet på likvärdighet i utbildningen inte upprätthålls.
Skolan har, vilket har sagts här tidigare, under lång tid varit försatt i
ett så gott som ständigt förändringsarbete. Det har gällt innehåll och
arbetsmetoder men också något som i det här sammanhanget är av stor
vikt, nämligen omvälvande förändringar av skolans styrsystem. Många
av de beslut som tidigare fattades på central nivå, i riksdagen eller av
regeringen, fattas nu i kommunerna eller på de enskilda skolorna. Det
innebär en avsevärd förändring. Kommuner och skolor kan på ett helt
annat sätt än tidigare ta hänsyn till de skilda förutsättningar som finns
för deras verksamhet. Det är mest av godo. Det lockar fram personalens
professionalitet, och det ger utrymme för elevernas och föräldrarnas
inflytande över sin skola. Detta är någonting som vi skall slå vakt om.
Förändringarna har de senaste åren kombinerats med mycket krafti-
ga besparingar i skolans verksamhet och med olika resursfördelnings-
system av skolpengsmodell. Detta har, på sina håll, bidragit till att öka
klyftorna mellan skolor och elever med vitt skilda förutsättningar. Ut-
vecklingen har gått på tvärs mot både den gamla och den nya läropla-
nen. Den förändringen har inte drivits fram av några pedagogiska skäl,
vilket alla kan förstå, utan är resultatet av mycket starkt ideologiskt
styrda beslut från främst moderata kommunledningar, stödda av ett
moderatstyrt utbildningsdepartement. De har gjort misstaget att koppla
rätten att välja skola - vi är alla överens om att den rätten skall finnas -
till ett orättvist resursfördelningssystem. Det är ett av hoten mot den
likvärdiga skolan. Skall likvärdigheten kunna uppnås, krävs att resur-
serna fördelas efter behov i stället för efter en grovt tillyxad schablon.
Vi har under flera år begärt att få den här frågan särskilt belyst. In-
tresset har tidigare varit svalt. Med glädje kan vi nu konstatera att
Skolverket har påbörjat ett projekt för att ge oss ett tillförlitligt under-
lag. Det är bra och nödvändigt. Det är bra att även revisorerna nu har
konstaterat att det finns brister.
Revisorerna konstaterar också att det finns brister i kommunernas
egenkontroll av skolan. I det nya styrsystemet ligger en stor del av
ansvaret hos kommunerna. Det ställer nya stora krav på dem.
Först och främst handlar det om att varje kommun måste lägga fast
sin egen skolplan, som tydliggör kommunens mål med sin skola och
där man också redovisar hur man vill arbeta för att uppnå de nationella
målen.
Prot. 1994/95:32
30 november
Tillsyn av skolan
39
Prot. 1994/95:32
30 november
Tillsyn av skolan
Skrämmande många kommuner saknar sådana dokument. Självfal-
let går det inte att vare sig utvärdera, följa upp eller utöva en effektiv
tillsyn av en verksamhet som man inte har lagt fast målen för.
Många kommuner har dessutom så allmänt hållna skolplaner att
de visat sig svåra att utvärdera. Mycket arbete återstår alltså när det
gäller att få ett komplett nytt styrsystem för skolan. Utbildningsutskot-
tet utgår från att kommunerna utvecklar sina styrsystem och skaffar sig
den kompetens och de övriga resurser som behövs för att avhjälpa
dessa brister. Vi betonar också att Skolverket har en viktig roll att spela
när det gäller tillsynen av kommunernas egenkontroll.
Det är ett enigt utskott som vill ge regeringen till känna vad riksda-
gens revisorer föreslår. Därmed tillgodoses också en socialdemokratisk
motion i ärendet.
Jag vill mycket kort kommentera de reservationer som fogats till
betänkandet.
I reservation 1 kräver Miljöpartiet tydliga anvisningar för kommu-
nerna om hur deras tillsyn skall gå till.
Skolverket har redovisat att man har för avsikt att ta fram ett infor-
mationsmaterial som tydliggör för kommuner och skolor vilka krav
staten ställer på deras egenkontroll. Någon åtgärd behövs alltså inte
från riksdagens sida. Därför yrkar jag avslag på reservationen. Om
Miljöpartiet med sin reservation vill styra hur kommunernas egenkon-
troll skall gå till - jag tycker att det är litet oklart - vill jag också yrka
avslag. Det finns ingen anledning att införa en sådan statlig styrning av
hur det går till. Huvudsaken är att kommunerna vet vilka krav som
ställs på dem.
I reservation 2 yrkar Miljöpartiet och kds att den statliga tillsynen
skall vara likartad för kommunala och fristående skolor. Hela utskottet
har i enighet strukit under att samtliga skolformer och utbildningar som
står under Skolverkets tillsyn, samt skolhälsovårdens organisation och
funktion bör omfattas av aktiva tillsynsinsatser. Vi gör också - enigt -
ett tillkännagivande om utökade och mer aktiva sådana tillsynsinsatser.
Jag anser att det på ett tillräckligt starkt sätt stryker under Skolverkets
ansvar också för tillsynen av den kommunala skolan.
Jag vill å det bestämdaste avråda från att riksdagen fattar beslut som
skulle kunna uppfattas som att kommunernas ansvar för egentillsynen
av skolorna skulle minska. Det är kommunerna som är närmast invå-
narna, skolans elever och deras föräldrar. Det är på den nivån de bästa
förutsättningarna finns för att snabbt fånga upp och undersöka förhål-
landena när något kan ha blivit fel. Jag yrkar avslag på reservation 2.
I reservation 3 vill Miljöpartiet och kds att riksdagen skall uttala att
undervisningsråden skall fylla en aktiv roll i Skolverkets tillsynsarbete.
Det gör de redan. Skolverket arbetar dessutom nu med en organisa-
tionsförändring som skall göra tillsynsarbetet effektivare och undvika
de svårigheter som kan ligga i att en och samma person samtidigt skall
arbeta med att stimulera utvecklingsarbetet i en skola och dessutom
utöva den formella tillsynen. Vi anser inte att det behövs något sådant
uttalande. Jag yrkar därför avslag på reservation 3.
40
Herr talman! Däremot vill jag yrka bifall till hemställan i utbild-
ningsutskottets betänkande nr 1.
Anf. 50 CONNY SANDHOLM (fp):
Herr talman! Det betänkande som kammaren nu har att behandla -
Tillsyn av skolan - innehåller mot bakgrund av revisorernas skrivelse,
enligt min mening, en riktig avvägning när det gäller kommunernas
egenkontroll och ansvar. Det är också en bred uppslutning kring utskot-
tets betänkande.
Det finns inte bara brister i tillsynen. Det finns också brister ute i
landet. För visst kan man känna att arbetet ute i kommunerna inte har
gått så snabbt som önskats. Många kommuner har ännu inte fastställt
någon lokal skolplan. Den lokala skolorganisationen har då inte kvitte-
rat med motsvarande arbetsplaner. Än mindre har alla skapat en organi-
sation och metodik för den egna uppföljningen.
Jag vet av egen erfarenhet att kommunerna många gånger har fått
prioritera den ekonomiska hanteringen med att få skolbudgeten att gå
ihop. Övergången till en ny politisk organisation där den forna Skolsty-
relsen ersatts av beställarnämnder har också bidragit till att arbetet med
skolplaner och tillsyn har kommit på undantag. Samtidigt visar signa-
lerna att man har tagit sig an uppgiften.
I den situationen är det viktigt att riksdagen och Skolverket i sin
iver att hjälpa till och rätta till håller fingrarna borta för att inte ta till-
baka det ansvar som man tidigare har lagt ut på kommuner och deras
skolverksamhet. Det finns starka krafter och önskningar hos både
skolledare, lärare och en del politiker att gå tillbaka till centralstyrning.
Herr talman! Det är viktigt att kommunerna får den tid de behöver
för den stora omställningen. Därför stöder jag texten i utskottets betän-
kande.
Mot bakgrund av vad jag har sagt om vikten av kommunal egentill-
syn oroas jag av Inger Davidsons reservation. Det är dock möjligt att vi
har missförstått varandra. Motionen och reservationen talar om en
likartad tillsyn av kommunala skolor och friskolor. Den tanken och den
målsättningen är riktig, och jag delar detta till fullo. Men när man läser
vidare gäller den likartade tillsynen att Skolverket skall ha en planmäs-
sig och regelbunden tillsyn av de kommunala skolorna, på samma sätt
som gäller friskolorna. Är detta meningen - jag kan inte få det till något
annat när jag läser texten - är det stopp, åtminstone från Folkpartiets
sida. Det är att gå tillbaka till det gamla och att ta över det kommunala
ansvaret. Det får som en logisk följd att kommunerna ger upp och pas-
siveras i sitt uppföljningsarbete.
Lika tillsyn, med vårt sätt att se, innebär i stället att man fortsätter
utvecklingen på den inslagna vägen. Vi kan se skolan och dess tillsyn i
ett mer långsiktigt perspektiv. Tiden då den lokala skolutvecklingen
kom i gång med såväl planer som egen tillsyn och uppföljning ligger
inte så långt borta.
Det är viktigt att väcka frågan om lika tillsyn för kommunala skolor
och friskolor. Detta har vi också tangerat i vår betygsmotion. Det be-
hövs en fortsatt diskussion. Men då, herr talman, måste diskussionen gå
Prot. 1994/95:32
30 november
Tillsyn av skolan
41
|
Prot. 1994/95:32 30 november |
ut på att kommunen i sin egen kontroll också har ett ansvar för ffisko- |
Jag menar att det först är då som kommunen har det fulla ansvaret
|
Tillsyn av skolan |
för alla sina barn, vare sig de går i en kommunal skola eller i en Jag yrkar bifall till utskottets hemställan i dess helhet. Anf. 51 INGER DA VIDSON (kds) replik: Herr talman! Det är självfallet viktigt att kommunernas egen tillsyn Det är också viktigt att Skolverkets, dvs. den statliga tillsynsmyn- Anf. 52 CONNY SANDHOLM (fp) replik: Herr talman! Den bild som Inger Davidson nu ger är mer nyanse- Anf. 53 BEATRICE ASK (m): Herr talman! Den socialdemokratiska kritiken av det kommunala Det är snarast kommunernas dåliga ekonomi som har varit ett be- Utskottet är, som framgår av handlingarna, i huvudsak enigt när det |
|
42 |
Genom ett tillkännagivande till regeringen om en utökad och mer aktiv |
tillsyn har vi önskat markera den vikt som riksdagen lägger vid upp-
följning, utvärdering och tillsyn. Vi har också funnit anledning att pre-
cisera de olika begreppen något, eftersom revisorerna använder be-
greppet tillsyn för litet olika typer av uppföljning. Detta har vi försökt
reda ut.
Jag har också konstaterat att det faktum att vi under de senaste åren
har genomfört en mycket stor förändring när det gäller ansvaret för
skolan gör att det blir allt viktigare med kontrollen av att regler och
annat efterlevs. Tyvärr har utvärderingen, uppföljningen och tillsynen
av skolväsendet under många år varit eftersatt. Det beror delvis på att
vi tidigare hade en regelstyrd skola som gjorde att detta inte ansågs
vara så nödvändigt. Jag vill också hävda att en orsak till de brister som
finns är att intresset för att ta reda på vilka resultat som uppnås inte har
haft någon större prioritet i den socialdemokratiska utbildningspoliti-
ken. Därför är jag glad över att mycket har hänt på senare år, att det
finns ett annat intresse också hos Socialdemokraterna i dag, vilket
framgår av betänkandet.
Men det finns också brister och tillkortakommanden. Det framgår
av revisorernas rapport. Därför är det bra att Skolverket underhand har
åtgärdat eller tagit sådana initiativ som måste tas för att rätta till bris-
terna. Betänkandet ger bilden av att vi är på rätt väg men att mycket
återstår att göra.
Från Moderaternas sida har vi ett särskilt yttrande med anledning av
den motion som Inger Davidson har väckt. Vi anser att den tillsyn av
skolan som skall göras skall vara likvärdig oberoende av vilken hu-
vudman en skola har. Det viktiga är ju undervisningens kvalitet och att
verksamheten i övrigt sker inom de ramar som har fastlagts. Däremot är
jag inte säker på att man skall ha en planmässig tillsyn eller en tillsyn
som är densamma oberoende av om det handlar om offentliga eller
fristående skolor. Min uppfattning är att det är riktigt att Skolverket har
tillsynsansvaret för de fristående skolorna, eftersom de fristående sko-
lorna godkänns av Skolverket. Det är en naturlig koppling.
Vi har ett ganska stort mått av egenansvar för kommunerna vad
gäller uppföljningen av hur man lyckas nå de olika mål som finns.
Detta gör att det går att ha något olika modeller för hur resultaten följs
upp. Däremot skall det vara helt klart att likvärdigheten skall gälla.
Om man ser på hur tillsynsarbetet bedrivs i dag finner man nog att
Skolverket behöver lägga litet extra kraft på att se vad som sker och
inte sker i de offentliga skolorna. Tillsynsarbetet bedrivs nämligen, som
sagt, i ganska liten utsträckning i dag.
Jag delar alltså den vilja som uttrycks i Inger Davidsons motion,
men jag har tolkat motionens konkreta ställningstagande som att det
kan innebära en risk för att man behöver lägga väldigt mycket resurser
på Skolverket, som jag inte tror finns. Ansvaret delas inte upp på det
sätt som vi moderater tycker är rimligt.
Anf. 54 EVA JOHANSSON (s):
Herr talman! Med anledning av att Beatrice Ask inte har uppfattat
att vi är intresserade av att ta reda på skolans resultat vill jag bara på-
Prot. 1994/95:32
30 november
Tillsyn av skolan
43
Prot. 1994/95:32
30 november
Tillsyn av skolan
minna om att likvärdigheten i utbildningen är en av grundpelarna i den
svenska undervisningen och den svenska skolan.
Vi har under en rad av år tryckt på för att få fram mer kunskaper om
vad som har hänt i den svenska skolan på grund av besparingar, resurs-
fördelningssystem - som ser olika ut i olika kommuner - och snabba
och stora förändringar när det gäller kommunernas organisation. Olika
utförar- och beställarorganisationer, köpa-sälj-system och annat har
utan tvivel påverkat skolan i hög grad.
För detta, Beatrice Ask, visade inte den dåvarande regeringen - där
Beatrice Ask hade ett betydande inflytande just över dessa frågor -
mycket intresse.
Om vi har dåliga kunskaper om hur det ser ut i skolan får det nog
stå för oss båda. Jag tycker att ansvaret för de tre senaste åren faller
tyngst på Beatrice Ask.
Anf. 55 BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Vi skulle kunna träta länge om detta. Eva Johansson
kunde ha läst den utvecklingsplan för skolväsendet som riksdagen fick
på sitt bord. Om hon hade tittat på Skolverkets olika program hade hon
funnit att de ofta har handlat om en uppföljning av den ekonomiska
utvecklingen i skolan, av hur det står till med stödet till svaga elever
osv.
Problemet under den förra mandatperioden var att Eva Johansson
ständigt drog förhastade slutsatser som det inte fanns belägg för. I
egenskap av skolminister var jag många gånger tvingad att säga: Låt
oss för Guds skull vänta tills det finns ett underlag som sakligt kan
belägga hur det ser ut!
När det gäller likvärdigheten vet vi emellertid något. Vi vet att en
del av de stadsdelsnämndsorganisationer som har prövats har skapat
problem vad gäller likvärdigheten i kommunala skolor. I Göteborg kan
vi se detta mycket tydligt. Det har vi någon gång också diskuterat i
kammaren. Jag utgår från att Eva Johansson kommer att visa något
intresse nu när även Stockholm är på väg att gå samma olyckliga väg
vad gäller skolväsendets organisation. Vi har i dag erfarenheter av att
det skapar problem vad gäller likvärdigheten.
Jag hävdar att den förra regeringen gjorde en hel del. Dess värre
måste man alltid vänta på en insamling av statistik och annat innan man
kan dra slutsatser. Tyvärr hade inte Eva Johansson det tålamodet, men
det kanske kommer nu när det är en ny regering.
Anf. 56 EVA JOHANSSON (s):
Herr talman! Jag kommer att vänta lika otåligt på att vi skall få des-
sa kunskaper.
Under dessa år har vi fått många oroande tecken på att klyftorna
mellan skolor och mellan elever med skilda behov snarare har ökat än
minskat. Vi har frågat om dessa kunskaper. Vi har redovisat dessa
oroande tecknen, men beskedet från den förra skolministern har varit
att vi får vänta och se.
44
Nu har Skolverket satt i gång - för sent, tycker jag - ett utvärde-
ringsprogram som skall ge oss en del av dessa kunskaper. Det är bra.
Vi behöver se till att det arbetet blir klart så fort som det någonsin går.
Det hade varit utmärkt om skolministern hade snabbat på det jobbet.
Hon hade de största möjligheterna att göra det.
Anf. 57 BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Jag vill påpeka att Socialdemokraterna hade ansvaret
för skolväsendet under ganska många år innan jag tillträdde som skol-
minister. Då gjordes mycket litet för att få fram en nationell utvärdering
och statistik över vad som sker och inte sker i skolan.
Jag är glad över att Eva Johansson tycker att det som nu sker är
positivt. Jag vill dock påpeka att det knappast är den nya regeringens
förtjänst att detta arbete pågår. Den utvecklingsplan som den förra
regeringen fattade beslut om - och andra beslut - har gjort att utvärde-
ringsarbetet och tillsynsarbetet när det gäller den svenska skolan har
utvecklats och utökats. Mycket återstår att göra, men den kritik som
Eva Johansson framför är helt oberättigad. Hon kastar sten i eget glas-
hus.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 27 §.)
Föredrogs
Utbildningsutskottets betänkande 1994/95:UbU2
Vissa skolfrågor
Anf. 58 CONNY SANDHOLM (fp):
Herr talman! Nu har vi att behandla ett betänkande som tydligen
består av en del gamla motioner från den förra perioden. Under mom. 5
finns en motion från Folkpartiet av Elver Jonsson och Bengt Rosén.
Motionärerna lägger fram förslag om en nordisk språkexamen.
När jag tittar på den tycker jag att motionärernas tankar ligger rätt i
tiden; de kanske ligger före tiden. Mot den bakgrunden blir jag både
förundrad och besviken när utskottsmajoriteten, visserligen efter en
ganska omfattande och korrekt historieskrivning, drar helt felaktiga
slutsatser. Man väljer nämligen att låta frågan bero, att inte ta något
initiativ.
Jag har tyvärr ännu inte funnit någon riktig förklaring till varför
man inte kan tänka sig att ta ett initiativ till ett nordiskt samarbete kring
en gemensam språkexamen. De elever, och andra, som jag har talat
med tycker att idén och målet är nödvändigt och bra - i synnerhet mot
bakgrund av att ungdomars studier kommer att bli mer internationella.
Det som är positivt - det skall man ju plocka fram - är att Centerns
Andreas Carlgren instämmer i detta. Han inser behovet av ett nordiskt
Prot. 1994/95:32
30 november
Tillsyn av skolan
Vissa skolfrågor
45
|
Prot. 1994/95:32 30 november |
samarbete i den här frågan och stöder vår reservation. Men egentligen |
på folkpartimotionen hade sagt: Vi skall ta initiativ för att få fram en
|
Vissa skolfrågor |
nordisk språkexamen. Projektet har tidigare initierats och diskuterats i Nordiska samar- Frågan gäller primärt om vi skall ta initiativ och vara pådrivande för Det är klart att man kan ställa sig frågan varför man skall ta fram en Visserligen har Norge nu sagt nej, vilket jag och många andra be- Det har hänt att svenska ungdomar inte har fått godkänt för sina Hen talman! I förra veckan kom det ett pressmeddelande. Det I det här fallet, herr talman, håller jag fullständigt med utbild- Anf. 59 AGNETA LUNDBERG (s): Herr talman! Betänkande UbU2, Vissa skolfrågor, innehåller nio Flera socialdemokratiska motioner tar upp skolbibliotekens verk- I två motioner framför motionärerna en oro över att den registrerade |
|
46 |
Utskottet vill med anledning av motionsyrkandena anföra följande: |
Enligt 1 kap. 4 § i grundskoleförordningen skall grundskolan ha
lämpligt fördelade bibliotek. I propositionen om ny läroplan för grund-
skolan framhöll regeringen att föreskrifterna i grundskoleförordningen
bör gälla också i framtiden och garantera att det i varje kommun finns
minst ett bibliotek knutet till skolan där.
Utskottet vill framhålla skolbibliotekens centrala roll i modern un-
dervisning. I läroplanen för det obligatoriska skolväsendet och de fri-
villiga skolformerna sägs att eleverna skall kunna orientera sig i en
komplex verklighet med ett stort informationsflöde och en snabb för-
ändringstakt. Därför understryks att studiefärdigheter och metoder att
tillägna sig och använda ny kunskap är viktiga.
Kommunerna har det fulla ansvaret för skolans verksamhet och be-
stämmer därmed mål och ambitionsnivå för skolbiblioteksverksamhe-
ten.
Utskottet vill erinra om rektorns övergripande ansvar för verksam-
heten. I läroplanen har det slagits fast att rektorn har ansvar för ut-
formningen av skolans arbetsmiljö så att eleverna får tillgång till hand-
ledning, läromedel av god kvalitet och annat stöd för att själva kunna
söka och utveckla kunskaper. Sådant stöd kan t.ex. vara bibliotek,
datorer och andra hjälpmedel.
Statens kulturråd har regeringens uppdrag att genomföra ett hand-
lingsprogram för vidgat deltagande i kulturlivet. Även Skolverket har
medverkat i uppdraget. En viktig del av uppdraget avser hur barn- och
ungdomskultur kan främjas i olika sammanhang.
I Kulturrådets underlag till Socialstyrelsens rapport om barn och
ungdomars villkor har rådet särskilt uppmärksammat skolbiblioteken.
Av rådets analys framgår bl.a. att antalet skolbibliotekscentraler mins-
kade med 10 % 1992.
I det program för kultur för barn och ungdom som Kulturrådet pre-
senterade våren 1994 beskrivs skolbibliotekens förändrade villkor mot
bakgrund av kommunernas ekonomiska situation. Enligt Kulturrådets
bedömning saknas både en tydlig målsättning för skolbiblioteken och
en samlad kunskap om deras aktuella situation.
Utskottet betonar skolbibliotekens betydelse i undervisningen. Det
är av stor vikt att arbetsformerna i skolan utformas så att biblioteken
används flitigt.
Enligt utskottets mening bör informationssökning och bibliotek-
skunskap inte ses isolerade, utan integreras i den ordinarie undervis-
ningen. Självklart försvåras detta om bokbestånden skärs ned och
skolbibliotekscentralema stängs.
Utskottet utgår från att Skolverket inom ramen för sin uppföljande
verksamhet och som tillsynsmyndighet bevakar och ger akt på skolbib-
liotekens situation.
Utskottet erinrar om att kulturens roll i skolan betonas i regerings-
förklaringen från oktober i år. I anslutning därtill berördes även frågan
om en bibliotekslag.
Herr talman! I motionen 1993/94:Ub324 begärs att riksdagen utta-
lar sig för att ett nordiskt samarbetsprojekt för en gemensam språkexa-
Prot. 1994/95:32
30 november
Vissa skolfrågor
47
Prot. 1994/95:32
30 november
Vissa skolfrågor
men skall stödjas av Utbildningsdepartementet och Skolverket. Frågan
bör också tas upp i Nordiska rådet.
Motionärerna hävdar att det förekommer att bl.a. svenska ungdo-
mar, som vill studera i England och USA m.fl. länder, inte får sina
gymnasiebetyg godtagna av värdlandet. Ungdomarna måste då på egen
bekostnad avlägga någon internationellt accepterad språkexamen. Det
nordiska projektet Nordic Foreign Language Examination syftar till att
ta fram för Norden gemensamma prov för examensbevis i engelska
språket - på längre sikt även i franska och tyska - och att verka för att
denna examen accepteras internationellt som bevis på fullvärdiga
språkkunskaper.
Det samordnade ansvaret för NFLE-projektet har avdelningen för
språkpedagogik vid Göteborgs universitet. Projektet är utarbetat i sam-
råd med företrädare för olika universitet i Norden. Examen skall ligga
på en hög nivå och beräknas kunna avläggas av 10 % av elevpopulatio-
nen.
En ansökan om anslag till projektet avslogs av Nordiska samarbets-
nämnden för humanistisk forskning vid dess möte i juni 1993. I maj
1994 beslutade man vid ett sammanträde på Skolverket, med represen-
tanter från Finland och Island, att lägga planerna på ett nytt nordiskt
språkcertifikat åt sidan. Projektet får inte längre stöd av nordiska län-
der.
I fortsättningen inriktas arbetet på att utreda möjligheterna att i
stället för NFLE i utökad utsträckning erbjuda elever något av de inter-
nationella språkcertifikaten, i första hand de brittiska Cambridgeproven
och de amerikanska Test of English as a Foreign Language.
Enligt vad utskottet erfarit handlar det inför utlandsstudier ofta om
att utländska läroanstalter har svårt att definiera vad de svenska bety-
gen och kursplanerna i gymnasieskolan står för.
Skolverket utarbetar därför material på engelska över programmål,
kursplaner och betyg som svenska studenter kan bifoga till den utländ-
ska läroanstalten.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 27 §.)
Föredrogs
Ubildningsutskottets betänkande 1994/95:UbU3
Vissa högskolefrågor
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 27 §.)
48
Föredrogs
Trafikutskottets betänkande 1994/95 :TU1
Slutligt godkännande av Eurocontrolkonventionen m.m. (prop.
1993/94:104)
Anf. 60 ELISA ABASCAL REYES (mp):
Herr talman! Det anförs ofta att det europeiska luftrummet är ett
kaos utan like. Några konsekvenser av detta är en större bränsleåtgång,
dvs. negativ miljöpåverkan, att det är svårare att planera, mindre säker-
het och ökade kostnader.
Därför kan Eurocontrolkonventionen sägas vara ett bra sätt att lösa
de problem som uppenbarligen finns. I denna anges noga en förvaltning
och dess funktioner för att verka för luftfartens säkerhet och för att ge
en bra luftfartsservice. Detta är givetvis ett bra samarbete som uppen-
barligen behövs.
Vi har i vår reservation till betänkandet yrkat avslag. Anledningen
till detta är att vi velat se hanteringen av luftrummet som en fråga med
ett vidare perspektiv.
Jag citerar ur konventionens första artikel, stycke IB: ”---utarbe-
ta gemensamma planer för kvalificerad utbildning, för förfaringssätt
samt för forsknings- och utvecklingsprogram med avseende på anord-
ningar och tjänster för säkerhet, effektivitet och snabbhet i flygtrafi-
ken”. Vidare: ”Samordna alla andra åtgärder som är nödvändiga för att
trygga ett säkert och välordnat trafikflöde---.” Och stycke E:
”samordna sin verksamhet med avseende på flödesplanering (AFTM)
genom att införa ett internationellt system för flödesplanering för att
säkerställa ett så effektivt utnyttjande av luftrummet som möjligt.”
Liknande formuleringar påträffas vidare i texten, där mål och upp-
gifter preciseras.
Det är ingen hemlighet att flygtrafiken är en stor miljöbov, trots
milj ovänligare flygbränslen och ett effektivare utnyttjande av luftrum-
met. Det är inte heller någon hemlighet att Miljöpartiet hellre vill satsa
på miljövänligare transportsätt.
Det finns en annan aspekt av detta som jag vill att ni skall beakta.
Om man jämför ett tåg och ett flygplan finner man att den förstnämnda
har en bra mycket större variation i resenärernas socioekonomiska
ställning. Tåget är dessutom ett tillgängligare alternativ för majoriteten.
Om det här kan man prata ganska länge, men jag återgår till kon-
ventionen.
För att inget missförstånd skall uppstå, måste jag säga att alternati-
vet för oss inte är att ha en så osäker luftfart som möjligt för att främja
andra miljövänligare transportsätt. Inte heller menar vi att flyget alltid
är förkastligt.
Vi tycker att konventionen egentligen är bra, särskilt när det gäller
luftfartssäkerheten. Anledningen till vår reservation är att organisatio-
ner som den som anges i konventionen är nyckelinstanser i infrastruk-
turplaneringen, särskilt som den här organisationen kommer att få
Prot. 1994/95:32
30 november
Slutligt godkännande
av Eurocontrolkon-
ventionen m.m.
4 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 32
|
Prot. 1994/95:32 30 november |
mycket stora befogenheter. Vi hade hellre sett en konvention där orden |
tone en gång.
|
Slutligt godkännande |
De trafikpolitiska beslut vi fattar nu blir avgörande för utvecklingen Nu ligger den här propositionen kvar sedan förra mandatperioden. Med anledning av vad som anförts vill vi att reservationen uppfattas Anf. 61 KRISTER ÖRNFJÄDER (s): Herr talman! Jag vill inledningsvis konstatera att vi behöver bra Vi behöver det för att våra företag skall ha sådana förutsättningar I Europa finns det en organisation vid namn Eurocontrol. Denna or- En samordnad flygtrafikledning och flödesplanering enligt Eu- Herr talman! Jag vill med detta yrka bifall till utskottets hemställan. Anf. 62 ELISA ABASCAL REYES (mp): Herr talman! Det är precis det vi har talat om, att man nu via sam- |
50
viktig, inte minst ur säkerhetssynpunkt, men det måste ändå finnas
miljöhänsyn att ta i beaktande.
Vad gäller att i full utsträckning utnyttja organisationens tjänster,
står det faktiskt i konventionen att man erbjuder flygtrafiktjänster och
andra former av tjänster till parter som icke är anslutna till organisatio-
nen. Det föreligger inget problem att använda dessa.
Jag vill understryka att vi är för ökad säkerhet, men inte för ett ökat
flöde.
Anf. 63 KRISTER ÖRNFJÄDER (s):
Herr talman! Det vi försöker att göra är att utifrån den situation som
råder i dag få bästa möjliga förutsättningar att ta hand om de problem
man har. Vi är av den uppfattningen att det, i den mån flygtrafiken är
miljöstörande, i första hand gäller att se till att trafiken bedrivs i luften
så kort tid som möjligt. Därför är det nödvändigt att se till att de flöden
som finns på de olika flygplatserna fungerar så bra som möjligt.
Det som Elisa Abascal Reyes säger motsäger inte utskottets förslag.
Snarare är det på det sättet att man vill precis samma sak som vi med
den i dag existerande trafiken.
Anf. 64 ELISA ABASCAL REYES (mp):
Herr talman! Jag tycker visst att det står i en viss motsättning. Det
finns inte några miljöhänsyn angivna i konventionen. Det finns inga
sådana planer. Dessutom leder en effektivisering av luftrummet, dvs.
ett ökat flöde, automatiskt till större miljöstörningar.
Det spelar ingen roll om man är litet tid i luften. Jag menar att inri-
kesflyget också är skadligt i och med att det krävs så mycket bränsle
när man lyfter och landar, framför allt när man lyfter.
Vi hade hellre sett att man uppmanat företagen att satsa på tågtrans-
porter där det är möjligt och framför allt att göra det möjligt.
Konventionen är bra ur säkerhetssynpunkt, men inte i miljöhänse-
ende. Även om man får ett effektiviserat flöde ger det inte särskilt stora
miljövinster. Det ger ett ökat utrymme för att utveckla flygtrafiken, och
det är ingen miljövinst.
Anf. 65 KRISTER ÖRNFJÄDER (s):
Herr talman! Jag påstår att det är en miljövinst. Jag påstår också att
det är en mycket stor säkerhetsvinst.
Sedan är det på det sättet att de företag som använder sig av flygets
tjänster gör det när det är det absolut bästa alternativet för dem. Låt
mig säga som så: Ni får inte använda flyget! Men det kan vara litet
svårt för ett företag att exempelvis se till att några av dess representan-
ter skall ta sig per tåg - nu är jag litet extrem, men i alla fall - från
Stockholm till Tokyo eller Hongkong. Då är flyget det enda alternati-
vet.
Min uppfattning är att om ett annat alternativ finns så väljer företa-
gen detta, framför allt om det är billigare och konkurrenskraftigare.
Elisa Abascal Reyes vill att det skall vara inskrivet att man skall
syssla med miljön. Jag har ingenting emot detta. Men om ordet miljö
Prot. 1994/95:32
30 november
Slulligt godkännande
av Eurocontrolkon-
ventionen m.m.
51
Prot. 1994/95:32
30 november
Miljölagstiftningen
52
nu inte finns med i konventionen, är det min och utskottets uppfattning
att den största förutsättningen för att kunna få med detta ord är att man
själv är med i den organisation som skriver in sina egna regler. Står
man utanför, finns det absolut ingen förutsättning att få med ordet.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 27 §.)
Föredrogs
Jordbruksutskottets betänkande 1994/95:JoU8
Miljölagstiftningen (skr. 1994/95:30)
Anf. 66 LENNART DALÉUS (c):
Herr talman! Från tid till annan får man vara med om en politisk
klåfingrighet som ibland kan få mycket allvarliga konsekvenser. Det vi
nu skall diskutera är just ett sådant ärende.
Den tidigare regeringen presenterade efter många års utredande i
Miljöskyddskommittén ett gediget arbete. Efter detta arbete lade den
tidigare regeringen fram en lagrådsremiss angående samlandet av den
svenska miljölagstiftningen i en särskild miljöbalk. Lagrådet lämnade
en del synpunkter som regeringen sedan tog hänsyn till och arbetade in
i det som sedan blev en proposition till riksdagen om just en samlad
och skärpt miljölagstiftning i form av en miljöbalk för Sverige.
Sedan den nya regeringens tillträde har förslaget om en miljöbalk
dragits tillbaka. Jag menar att man därmed allvarligt bromsar mycket av
det nödvändiga framåtsyftande miljöarbetet i landet.
De skäl som angavs i valrörelsen till att man drog tillbaka förslaget
om en miljöbalk - jag vill understryka att det gjordes i valrörelsen -
var att förslaget var undermåligt och saknade alla de tunga inslag som
en miljölag skulle ha. Man tryckte särskilt på att vattenlagen saknades.
Den då tilltänkta och sedermera blivande miljöministern gick till poli-
tisk storm mot den tidigare regeringens förslag.
När det gäller just vattenlagen var kritiken litet lustig, därför att det
som tidigare hänt var att de borgerliga partierna i utredningen faktiskt
hade reserverat sig i ett tidigare betänkande till förmån för vattenlagens
införande i den samlade miljöbalken. Men efter diskussioner i Miljö-
skyddskommittén, där Socialdemokraterna aktivt deltog, kom kommit-
tén överens om att vattenlagens införlivande i lagstiftningen kunde
skjutas upp och senare bli föremål för inarbetning. Mycket riktigt re-
serverade sig inte heller Socialdemokraterna i slutbetänkandet till för-
mån för att vattenlagen skulle ingå i miljöbalken. Man talade över
huvud taget inte om det.
Vad som nu har hänt är att förslaget till miljöbalk är tillbakadraget
under föregivande av starka politiska skäl. Nu vet vi inte riktigt vad
som kommer att hända, men miljöministern har i olika sammanhang
sagt att nya saker nu skall utredas och att ett nytt förslag skyndsamt
skall föreläggas riksdagen. Vad hon menar med nya utredningar är
såvitt man kan förstå utredningsdirektiv till den tidigare organisations-
utredningen som bedrevs efter det att Miljöskyddskommittén blev klar
med sitt egentliga politiska arbete.
Jag har all respekt för organisationsutredningen. Det är en kvalifice-
rad, kompetent jurist som sitter i spetsen för denna. Men jag har litet
svårt att förstå att man med en juridisk, organisatorisk utredning skall
kunna fylla igen det som man före valet angav som stora svarta hål i det
förslag som den tidigare regeringen lade fram.
Herr talman! Det var detta jag menade när jag började mitt anfö-
rande med att tala om klåfingrigheten. Man får på något sätt bestämma
sig. Tycker man att detta var något av det sämsta som kunde läggas
fram när det gäller svensk miljölagstiftning, skall naturligtvis hela frå-
gan utredas igen. Då skall man naturligtvis tillsätta en parlamentarisk
grupp som rejält skall gå igenom vilka politiska brister det aktuella
materialet har. Jag kan acceptera ett sådant resonemang. Jag tycker att
det är felaktigt, men jag skulle ha förstått en sådan hantering av frågan.
Men vad man i valrörelsen gjorde var att man riktade en våldsam ka-
nonad mot materialet. Efteråt säger man: Nå, nu skall vi se till att en
organisationsutredning reder ut dessa frågor. Då, menar jag, kommer
klåfingrigheten i dagen. Är det på det viset, finns det naturligtvis inget
allvar bakom den kritik man tidigare riktade mot materialet.
Det som gör saken än mer betänklig, herr talman, är att vi nu står
inför vårt inträde i EU, förhoppningsvis den 1 januari nästa år. För det
svenska miljöarbetet i EU hade det varit av avgörande betydelse om vi
hade kunnat stå på en fast, solid grund - en gemensamt samlad miljö-
lagstiftning där alla de aktuella frågeställningarna fanns med. Det må
vara kretsloppsanpassning, producentansvar, ansvar för bioteknik och
en mängd sådana centrala frågor i lagstiftningen. Vi står nu utan detta.
Vi vet inte när de nya direktiven kommer att finnas, när utredningen
kommer att gå av stapeln, när den gått igenom den kvarn som förvisso
finns i kanslihuset för att sedan landa i vad som skall vara ett nytt full-
lödigt dokument om den nya miljölagstiftningen.
Jag beklagar allt detta. Jag beklagar Socialdemokraternas och sär-
skilt miljöministerns agerande i frågan.
Herr talman! Självfallet vill jag yrka bifall till reservationen i jord-
bruksutskottets betänkande nr 8.
Anf. 67 LENNART FREMLING (fp):
Herr talman! Vi har varit ense över alla partigränser om att det är
viktigt för miljön att samla ihop ett antal miljölagar till en miljöbalk.
Alla partier har deltagit i ett omfattande arbete under många år.
Den borgerliga regeringen lyckades också att få fram en proposition
som innebar att en ny miljöbalk skulle kunna träda i kraft den 1 juli
1995.
Nu har den återkallats av den socialdemokratiska regeringen utan
någon tydlig motivering. Därför verkar det onekligen vara en prestige-
fråga för Socialdemokraterna att själva få lägga fram den balk som nu
kanske kan träda i kraft 1997. Det hade varit bättre att låta balken träda
Prot. 1994/95:32
30 november
Miljölagstiftningen
53
|
Prot. 1994/95:32 30 november |
i kraft för att sedan arbeta vidare för successiva förbättringar. För mil- |
Jag instämmer i Lennart Daléus kritik mot den socialdemokratiska
|
Miljölagstiftningen |
regeringens handlande och beklagar verkligen att politisk prestige får Anf. 68 DAN ERICSSON (kds): Herr talman! Jag vill börja med att också yrka bifall till reservatio- Jag deltog i en frågedebatt här i kammaren med miljöministern den Jag minns också den debatt som fördes här i samband med den all- Jag konstaterar att Miljöpartiet har bidragit till förseningen. Man Det är minst sagt förvånande att det var Miljöpartiet som i rege- Den 25 oktober hade jag här en frågedebatt med Anna Lindh. Vi Sedan är det precis som Lennart Daléus sade, att frågan om ifall Angående miljöorganisationernas talerätt finns det en möjlighet att |
|
54 |
terna och Miljöpartiet som bär huvudansvaret för detta |
Anf. 69 INGEMAR JOSEFSSON (s):
Herr talman! Dagens fråga gäller i mycket regeringens rätt att åter-
kalla en proposition. Utskottet erinrar om att det är regeringen som
disponerar över rätten att återkalla propositioner.
Enligt utskottets mening är det ett naturligt led i den politiska pro-
cessen att en regering efter ett regeringsskifte prövar i vad mån tidigare
framlagda förslag bör förändras från politiska, sakliga eller andra ut-
gångspunkter.
Med hänsyn till att det inte föreligger något propositionsförslag har
utskottet sagt att frågan inte kan prövas i dag. Det är inte meningsfullt
att påbörja en beredning av de lagförslag som förelåg, eftersom det inte
fanns någon proposition att behandla.
Två av de tidigare talarna har i en motion yrkat bifall till förslagen i
den återkallade propositionen. Motionen kan i det här fallet betraktas
som en demonstration och också som en markering av att Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet och Centern företräder en identisk miljö-
politik. För övrigt avstyrker reservanterna i utskottet motionen. Men
jag hörde nu att Folkpartiet yrkade bifall till motionen. Men, herr tal-
man, såvitt jag kan förstå kan detta inte vara riktigt. Det som man yrkar
bifall till i motionen finns inte till avgörande. Jag misstänker att det inte
kan ställas under proposition.
Den andra sakfrågan lyder: Finns det skäl att återkalla propositio-
nen eller inte? Vi menar att det finns sådana skäl. Det finns brister i den
framlagda propositionen. Möjligheterna att infoga hela eller delar av
vattenlagen skulle ha prövats och funnits med. En översyn av straffbe-
stämmelserna i miljöbalken och miljöanknutna lagar utanför balken
borde ha funnits med och prövats. En tydligare ansvarsordning för
äldre miljöskador borde ha inarbetats. En översyn av de lagar som rör
jord- och skogsbruk borde ha funnits med. En sammansmältning av
miljö- och hälsoskyddsreglerna borde ha prövats i detta sammanhang,
liksom även möjligheterna att stärka miljöorganisationernas rätt att föra
talan - detta närmast som exempel på vad som borde komma med vid
en sådan här prövning.
Detta är ett uttryck för att den nya regeringen vill ha en mer genom-
gripande och samordnad miljölagstiftning.
När jag nu hör Lennart Daléus måste jag säga att det förefaller fin-
nas mycket bitterhet, eftersom Centerns framgång nu på upploppet har
stoppats upp. Jag tror att man får bortse från partiintresset. Det är av
intresse för riksdagen att lagen omarbetas.
Dan Ericsson tog upp frågan - som han också har ställt till miljö-
ministern - om tiden. Miljöministern säger ett till ett och ett halvt år.
Jag noterar också att det av protokollet framgår att Dan Ericsson för
fram frågor som borde inarbetas i en ny lagstiftning. Om propositionen
återkallas ber han miljöministern att föra in ytterligare frågor i lagen.
Man säger att man borde ha klarat detta i utskottet. Som ny ledamot
av riksdagen och av utskottet vill jag rent allmänt säga att jag efter
detta utskottsarbete faktiskt är förvånad över vilket dåligt samar-
betsklimat som jag tycker att ordföranden på miljöområdet försöker att
åstadkomma. Jag känner inte att vi når varandra och inte att utskottet
Prot. 1994/95:32
30 november
Miljölagstiftningen
55
Prot. 1994/95:32
30 november
Miljölagstiftningen
56
hittills har varit rätt forum för att genomföra de förändringar som är
nödvändiga i lagstiftningen.
Med det anförda vill jag yrka bifall till utskottets hemställan.
Anf. 70 LENNART DALÉUS (c) replik:
Herr talman! Först beklagar jag om Ingemar Josefsson inte känner
sig hemma i arbetet i det utskott som har avgett detta betänkande. Det
är första gången, herr talman, som jag hör en socialdemokrat på det
sättet uttrycka att han inte känner sig hemma i det klimat som råder i
utskottet. Om det är representativt för socialdemokraterna i jordbruks-
utskottet - vilket jag har svårt för att tro - bådar detta naturligtvis inte
gott för det fortsatta arbetet. Jag beklagar uppriktigt att Ingemar Josefs-
son har den inställningen.
Det är litet underligt med det här juridiska ”finliret” som Ingemar
Josefsson ägnar sig åt. Han säger att utskottet inte kan behandla frågan.
Eftersom regeringen har dragit tillbaka propositionen finns det ingen
möjlighet att diskutera substansen. Detta är litet av ett moment 22-
resonemang, inte sant? Hur skall vi kunna hantera den här frågan när vi
själva ha dragit tillbaka den?
Jag har förståelse för att man i utskottet inte kan hantera substansen.
Vad vi yrkar i reservationen är ju att regeringen omedelbart skall åter-
komma med det förslag som man har dragit tillbaka - detta för att
undvika förändringen i tid när det gäller möjligheten till ett ikraftträ-
dande av en samlad miljölagstiftning.
Herr talman! Ingemar Josefsson nämnde ett antal frågor som nu
skall bli föremål för förändring. Jag har noterat detta, och jag är över-
tygad om att de kommer att finnas med i riksdagsprotokollet. Det rör
sig om vattenlagen, straffbestämmelser, hanterandet av de äldre mil-
jöproblemen, jord- och skogsbrukslagstiftningen, miljö- och hälso-
skyddsproblemen samt miljöorganisationernas talerätt. Det skall bli
intressant att se om just dessa frågor skyndsamt kommer att återkomma
till riksdagen i sådan förändrad form som inte hade varit möjligt att
åstadkomma genom ett gediget utskottsarbete, ett utskottsarbete som
Ingemar Josefsson uppenbarligen på förhand förkastar.
Det hade varit, herr talman, fullt möjligt att åstadkomma det arbetet
i riksdagen och i utskottet. Det finns möjligheter till förändring särskilt
då det gäller ett parti som nu förfogar över en majoritet. Det förvånar
mig att det skulle vara skälet till att man inte ville låta ärendet ligga
kvar i riksdagen.
Jag beklagar det, herr talman. Uppenbarligen är samarbetet på mil-
jöområdet svårt att åstadkomma i utskottet. Jag skall göra vad som
ankommer på mig. Om Ingemar Josefsson kan svara mot det skulle jag
uppskatta det.
Anf. 71 INGEMAR JOSEFSSON (s) replik:
Herr talman! Först när det gäller utskottsarbetet. Det kanske var
mera mina förväntningar på utskottsordföranden som gjort mig besvi-
ken än själva utskottet i övrigt. Jag har träffat Lennart Daléus i andra
sammanhang och då uppfattat honom som en kämpe på miljöområdet.
Jag tycker att jag inte sett så mycket av det i utskottsarbetet. Det var
alltså mer en personlig besvikelse.
Lennart Daléus går in i formalia. Han talade i sitt första inlägg om
hur regeringen skall pröva den återkallade propositionen. Han menade
att det inte längre räcker med att göra det på det föreslagna sättet, utan
man skall fördjupa det arbetet. Är inte det att medge att det behövs en
förändring i den återkallade propositionen?
Anf. 72 LENNART DALÉUS (c) replik:
Herr talman! Det kanske inte är så intressant att de socialdemokra-
tiska ledamöterna i en kammardebatt försöker göra en bedömning av
mig som person i utskottet. Det har kanske inte så stort värde i diskus-
sionen kring miljöbalken.
Jag har oroat mig, herr talman, för ett tillbakadragande på det här
sättet, som jag vidhåller är direkt klåfingrigt för så vitt man inte avser
att göra en fullständig omarbetning av materialet. Med detta menar jag
att det inte räcker att lägga frågan i händerna på en aldrig så kompetent
juridisk-organisatorisk utredning. Vad som oroar mig är att när nu
socialdemokraterna tar tillbaka förslaget, kommer ett antal förslag och
åtgärder att återkomma som man tidigare har arbetat med på det här
området. Låt mig som exempel ta hanteringen av miljöärenden som inte
ligger inom det sedvanliga förvaltningshanterandet.
Den tidigare regeringen föreslog en gedigen miljöombudsman-
nainstitution för att kunna hantera de litet udda ärendena, klagomålen,
vanliga människors oro inför enskilda miljöfrågor. Socialdemokrater-
nas förslag var att miljöombudsmannen skulle vara en tjänsteman på
Naturvårdsverket. Jag har all respekt för Naturvårdsverket, men att tro
att det skulle vara ett sätt att ge utrymme för enskilda frågeställningar,
enskild oro på miljöområdet är närmast bisarrt. Detta drev socialdemo-
kraterna igenom i den tidigare Miljöskyddskommittén. Kanske kan
Ingemar Josefsson nu ge besked: Är det ett förslag som man vidhåller
från socialdemokratins, numera regeringens, sida, att man alltså vill ha
miljöombudsmannen som en tjänsteman på Naturvårdsverket? Den
andra frågan, som naturligtvis är intressant, är om Ingemar Josefsson
ändå kan hålla med om att förslaget om vattenlagen är någonting som
socialdemokratin inte drivit förrän i valrörelsen efter det att den tidiga-
re regeringen lagt fram ett förslag om en miljöbalk. Vattenlagen är
någonting som över huvud taget inte funnits med i den socialdemokra-
tiska tankevärlden när det gäller vad som skulle införlivas i miljöbal-
ken. Om Ingemar Josefsson åtminstone kunde ge svar på dessa frågor,
utöver de tidigare bedömningarna av utskottet och dess ledamöter,
skulle det vara klädsamt.
Anf. 73 INGEMAR JOSEFSSON (s) replik:
Herr talman! Jag uppfattar Lennart Daléus som motsägelsefull. Å
ena sidan är han emot att man återkallar propositionen. Å andra sidan
säger han att det sätt man tänker omarbeta den på inte är tillräckligt.
Det behövs en mer omfattande omarbetning enligt honom. Där finns en
motsättning. Antingen är det mindre frågor som skall ses över eller så
Prot. 1994/95:32
30 november
Miljölagstiftningen
57
|
Prot. 1994/95:32 30 november |
är det större frågor. Där menar jag att det finns flera saker som behöver |
Frågan om en miljöombudsman å sin sida har diskuterats från flera
|
Miljölagstiftningen |
utgångspunkter. Jag är inte lika imponerad som Daléus av effekterna av Anf. 74 LENNART FREMLING (fp) replik: Herr talman! Även efter att ha lyssnat till Ingemar Josefsson hävdar Det viktiga nu är att få en struktur på lagstiftningen. Sedan kommer Ingemar Josefsson uppehöll sig en del kring formalia. Jag har inte Jag yrkar som förut bifall till reservationen. Jag hoppas att jag inte Anf. 75 DAN ERICSSON (kds) replik: Herr talman! Ingemar Josefsson sade att debatten handlade om re- Många av de saker som Ingemar Josefsson räknade upp som skäl Jag tittade också i snabbprotokollet. Miljöminister Anna Lindh sade |
|
58 |
inte klara. Jag har inte fått se några direktiv. Jag undrar om ens den |
tidsgränsen kommer att hålla med tanke på den omfattning som man nu
ger arbetet med de nya argument som framförts i debatten i dag.
Vidare sade Ingemar Josefsson att jag i debatten hade framfört syn-
punkter när det gäller förändringar. Man passar väl på att föra fram
synpunkter om det nu ändå kommer att bli en omarbetning. Jag förde
fram en synpunkt, preskriptionstiden för miljöbrott, och frågade om
man kommer att ta upp den igen. Eftersom jag ännu inte sett några
direktiv vore det intressant att få höra från Ingemar Josefsson om just
den punkten finns med när man skall omarbeta förslaget.
Anf. 76 INGEMAR JOSEFSSON (s) replik:
Herr talman! Jag börjar med detta med tiden. Jag har uppfattat det
så när det gäller direktiven och tiden att det mer är en fråga om tryck-
kapacitet, om att få fram trycket, så det ligger väldigt nära nu att vi kan
ta del av direktiven.
I mitt inlägg tog jag upp två delar: dels rätten att dra tillbaka pro-
positionen, eftersom det hela var väldigt markerat i och med att motion
väckts, dels frågor som borde prövas när det gäller omarbetningen.
Inlägget bestod alltså av två delar, och båda frågorna vägdes mot var-
andra.
Anf. 77 GUDRUN LINDVALL (mp):
Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till hemställan i utskot-
tets betänkande.
För oss i Miljöpartiet är det här med en samlad miljöbalk en av våra
hjärtefrågor. Vi har tidigare drivit detta och tänker oss en miljöbalk
som är heltäckande, samordnad och effektiv. Dessutom skall det vara
fråga om en radikal miljölagstiftning.
Konsekvensen av det förslag som den förra regeringen lade fram
var att vår ledamot i Miljöskyddskommittén hoppade av, just därför att
förslaget ansågs vara för dåligt. Snart hoppade också Naturskyddsfö-
reningens representant av. Detsamma gjorde Socialdemokraternas och
Vänsterpartiets representanter.
Anledningen var alltså att den förra regeringens förslag var för då-
ligt. I vissa fall var förslaget t.o.m. sämre än dagens lagstiftning. Man
kan säga att det blev flera steg tillbaka. Jag skall ge några exempel för
att visa varför det här förslaget absolut måste förkastas.
I Miljöskyddskommitténs förslag fanns dels miljökvalitetsnormer,
dels generella föreskrifter för att kunna genomföra det här. De generel-
la föreskrifterna togs tillbaka. Det innebar att det i praktiken skulle bli
mycket svårt att genomföra miljökvalitetsnormerna. På denna punkt
skulle miljöbalken bli ett kraftfullt slag i luften.
Man hade också skrivit in en paragraf som säger: De allmänna akt-
samhetsreglerna skall tillämpas i den utsträckning det är ekonomiskt
rimligt med hänsyn till å ena sidan den risk för skada eller olägenhet
som en verksamhet av det slag som det är fråga om kan medföra och å
andra sidan nyttan av verksamheten samt kostnaden för skyddsåtgärder.
Återigen: Ekonomin sätts före miljön. Det anser vi i Miljöpartiet
vara absolut oacceptabelt. Nej, det förslag som den förra regeringen
Prot. 1994/95:32
30 november
Miljölagstiftningen
59
Prot. 1994/95:32
30 november
Miljölagstiftningen
lade fram var, skulle jag vilja säga, den minsta gemensamma nämnaren
av vad de fyra borgerliga partierna kunde komma överens om.
Det blir inte en miljöbalk bara därför att man för ihop vissa av la-
garna och kallar det för en miljöbalk. Det blir en miljöbalk först när
samtliga lagar finns som berör miljöområdet och när det finns gemen-
samma grundläggande regler för hur problemen skall hanteras. Dess-
utom handlar det om samma straffbedömning och straff. Också Lagrå-
det kommenterade att detta saknades. Man riktade alltså allvarlig kritik
mot det miljöbalksförslag som lades fram.
De lagar som saknas är bl.a. vattenlagen, biotekniklagen, strål-
skyddslagen och alla lagar som rör jord- och skogsbruk. Framför allt de
sistnämnda lagarna handlar ofta om biologisk mångfald. Det är därför
mycket angeläget att de finns med.
Här finns en miljöombudsman, som vi i Miljöpartiet kan stödja,
men inte på bekostnad av miljöorganisationernas talerätt, vilket i det
borgerliga var borttaget.
Jag måste säga att jag personligen är mycket förvånad framför allt
över att man i Centerpartiet var nöjd med det här förslaget. Jag kan
förstå att man haft problem när det gällt att få ihop en miljöbalk, sär-
skilt som man måste vara överens framför allt med Moderaterna. Man
verkar ha haft problem i detta arbete. Vad man kom fram till var vad
alla fyra partierna kunde enas om, nämligen en halvmesyr.
Det är dags att Centerpartiet tar klivet ur det borgerliga båset och
börjar fundera på hur man kan få tillbaka den gröna profilen. Det här
förslaget kan väl ni i Centerpartiet inte vara nöjda med. Vi i Miljöpar-
tiet är inte nöjda! Därför anser vi att det är mycket bra att förslaget har
dragits tillbaka. Det behövs en rejäl översyn.
Vi håller med den nuvarande regeringen om att en parlamentarisk
utredning inte är nödvändig. Miljöskyddskommitténs förslag var bra i
mångt och mycket. Det fanns vissa brister även där, men det var betyd-
ligt bättre än det förslag som den borgerliga regeringen lade fram.
Vi förutsätter att den socialdemokratiska regeringen noga ser över
Miljöskyddskommitténs förslag. Dessutom ser vi fram emot en riktig,
och en rejäl, miljöbalk som är vad den skall vara: en heltäckande, sam-
ordnad, effektiv och radikal miljölagstiftning. Vi i Miljöpartiet kommer
att göra vad vi kan för att hjälpa den socialdemokratiska regeringen i
det arbetet, och vi förutsätter att detta kommer att gå förhållandevis
fort.
Anf. 78 LENNART DALÉUS (c) replik:
Herr talman! Det sista uttalandet kunde det vara intressant att få li-
tet förtydligat. Det handlar då om på vilket sätt Miljöpartiet kommer att
hjälpa den socialdemokratiska regeringen i arbetet med att utarbeta
förslag till en ny miljöbalk. Jag visste inte hur nära samarbetet på mil-
jöområdet var när det gäller dessa två partier. Möjligen kan Gudrun
Lindvall förtydliga detta litet och säga om hon eller någon annan från
Miljöpartiet kommer att ingå i utredningen eller tala om på vilket annat
sätt samarbetet och, framför allt, nämnda hjälp kommer att ta form.
60
Sedan vore det intressant att höra om Gudrun Lindvall vet huruvida
socialdemokratin är intresserad av den hjälp i detta arbete som Gudrun
Lindvall och Miljöpartiet nu erbjuder.
Den iakttagelse som Gudrun Lindvall gör är inte originell, dvs. att
det material som lades fram i form av en proposition från den tidigare
regeringen är, som Gudrun Lindvall vid ett tillfälle säger, den minsta
gemensamma nämnaren av något som alla de fyra regeringspartierna
kom överens om. Nej, själva finessen med förslag från en regering är
just att det är något som alla regeringspartier står bakom - så även när
det gäller det miljöbalksförslag som den tidigare regeringen lade fram.
Herr talman! Självklart rymmer det här ett visst mått av kompro-
missande. Men jag vågar också säga att den kompromiss som, efter
vederbörligt hänsynstagande till Lagrådet, sprang fram ur detta arbete
hade många goda förutsättningar i sin ursprungliga form men också när
det gäller dess möjlighet att utvecklas just till ramverket för en samlad
miljölagstiftning i Sverige.
Gudrun Lindvall säger att det saknas en del lagar. Särskilt nämner
hon biotekniklagstiftningen. Det är inte riktigt sant. Vi i Centern lyck-
ades märkligt nog driva fram - och över en natt, höll jag på att säga, få
Socialdemokraterna att vända, att ta sitt ansvar och att vara med på att
biotekniken borde regleras i - en lagstiftning, en lagstiftning som dess
bättre har antagits av riksdagen och som för övrigt har verkställts av
den tidigare regeringen.
Gudrun Lindvall säger också att jord- och skogsbrukslagarna skall
in i miljöbalken. Hade jag haft möjlighet att även denna gång ställa en
fråga till Ingemar Josefsson skulle jag ha tyckt att det var intressant att
få veta om jord- och skogsbrukslagarna genom arbete av en organisa-
tionsutredning och juridisk utredning kommer att införlivas i miljöbal-
ken. I sådana fall är det ett litet underligt sätt att införa starka politiska
krav och inslag i fråga om en tillbakadragen proposition och ett tillba-
kadraget material.
Anf. 79 GUDRUN LINDVALL (mp) replik:
Herr talman! Först vill jag säga, Lennart Daléus, att det förekommer
kontakter mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet när det gäller
den framtida miljöbalken. Lennart Daléus och jag gör olika bedöm-
ningar. Vi i Miljöpartiet anser att föreliggande förslag inte är ett bra
förslag till miljöbalk. Vi anser att det skall gå betydligt längre på
många områden. Jag tror att Lennart Daléus innerst inne också anser
det, även om det kan vara svårt att bryta med den gamla regeringen.
Jag är övertygad om att även Lennart Daléus kommer att vara mera
nöjd med det förslag som kommer än med det förslag som den borger-
liga fyrklöverregeringen lade fram. Om vi skall vara ärliga, Lennart
Daléus, får vi väl säga: Det var ingen slump att Naturskyddsföreningen
hoppade av Miljöskyddskommittén, utan det berodde på att det förslag
som ni då lade fram inte var bra.
Prot. 1994/95:32
30 november
Miljölagstiftningen
61
|
Prot. 1994/95:32 30 november |
Anf. 80 LENNART DALÉUS (c) replik: Herr talman! Det måste vara någon ordning på begreppen. Jag kan |
hålla med om att det var fråga om ett visst mått av avhopp från Miljö-
|
Miljölagstiftningen |
skyddskommittén mot slutet av dess arbete. Också Miljöpartiets sak- Efter det att lagrådsremissen var avklarad så införlivades - som jag Herr talman! Det som förvånar mig mest i Gudrun Lindvalls inlägg Gudrun Lindvall säger till mig att Lennart Daléus kommer att bli Det hade varit bättre om Gudrun Lindvall hade berättat vilka krav Anf. 81 GUDRUN LINDVALL (mp) replik: Herr talman! Det är möjligt att jag gör en felbedömning av Center- En miljöbalk som saknar generella föreskrifter för miljökvali- Jag är övertygad om att mycket av det som både Ingemar Josefsson Jag är också övertygad om att den miljölagstiftning som förhopp- |
|
62 |
ningsvis är klar inom ett år kommer att vara mer lik det förslag som |
Miljöskyddskommittén lade fram. Det förslaget var, även om det hade
vissa brister, betydligt bättre än det urvattnade förslag som den borger-
liga regeringen så småningom presterade.
Anf. 82 DAN ERICSSON (kds):
Herr talman! Jag har egentligen en huvudfråga till Gudrun Lindvall.
I debatten här i kammaren den 19 oktober angående miljöbalken
sade Roy Ottosson, som då företrädde Miljöpartiet, så här: ”Vårt krav
på regeringen var att få en bra miljöbalk. I det krav som vi ställt ingår
att införandet av den inte skall försenas en dag.”
En vecka senare gav miljöministern beskedet att det kommer att
dröja ett och ett halvt år. Vi vet att det ibland kan ta längre tid. Det
handlar om beredningar, propositioner osv. Vi vet inte när vi kommer
att få se en ny samlad miljöbalk.
Om Gudrun Lindvall är nöjd med de besked som gavs om att det
skall bli en förbättring, är ni då också nöjda med beskedet att regering-
en inte har levt upp till det löfte som enligt Miljöpartiet gavs att miljö-
lagstiftningen inte skall försenas en dag? Är ni nöjda med detta?
Gudrun Lindvall har också nämnt rättsverkande miljökvalitetsnor-
mer som ett argument för att förslaget skall återförvisas. Också på den
punkten skulle man kunna föra ett resonemang. Det är inte någonting
som Socialdemokraterna har framfört i argumentationen, utan det har
fortfarande i huvudsak varit fråga om vattenlagstiftningen och talerät-
ten för miljöorganisationer.
Jag har tidigare sagt att vi skulle kunna resonera oss fram på de
punkterna. Egentligen finns det ingenting nytt i det Gudrun Lindvall
har sagt. Miljöpartiet har ställt upp in blanco på regeringens förslag att
dra tillbaka detta förslag. Därmed har man försenat miljöarbetet.
Det sades att Miljöpartiet skulle vara en blåslampa. Miljöpartiet har
blivit en bromskloss för en offensiv miljöpolitik.
Anf. 83 GUDRUN LINDVALL (mp):
Fru talman! Detta är vad som kan kallas bombastiskt politiskt tal,
men det är inte något som har med verkligheten att göra.
Vi hade gärna sett att den borgerliga regeringen hade lagt fram ett
förslag till en bra miljöbalk som betydligt mer hade anslutit sig till det
förslag som Miljöskyddskommittén lagt fram. Det hade varit det bästa
ni kunde ha gjort.
Men när det kommer ett förslag till miljöbalk som är så urvattnat
och så dåligt att representanter för både Naturskyddsföreningen och
Miljöpartiet känner sig nödgade att hoppa av måste ni väl förstå att det
var stora brister i det förslaget.
Vi vill ha en bra miljöbalk. Vi vill inte ha en miljöbalk som till
namnet men inte alls till innehållet är en bra miljöbalk, utan i vissa fall
är en sämre miljölagstiftning än den vi har i dag och i många fall tar ett
steg tillbaka. Det är inte en bra miljöbalk.
Vi anser därför att den enda möjligheten var att att dra tillbaka för-
slaget. Det förslag som förelåg var för dåligt för att utskottet skulle
kunna börja arbeta med det. Det fanns för stora brister. Det saknades
Prot. 1994/95:32
30 november
Miljölagstiftningen
63
|
Prot. 1994/95:32 30 november |
för mycket av det vi anser absolut nödvändigt för att det skall vara en |
Vi hoppas naturligtvis att Socialdemokraterna skyndsamt skall job-
|
Miljölagstiftningen |
ba vidare med detta. Vi vet att Miljöskyddskommitténs förslag kommer Anf. 84 DAN ERICSSON (kds): Fru talman! Som framgår av inlägget från Gudrun Lindvall har Vad säger Miljöpartiet om detta? Tycker ni att det är ett bra utfall Gudrun Lindvall säger att det förslag till miljöbalk som den förra Jag har arbetat med detta ett antal år. Vi hade ett bra förslag som Anf. 85 GUDRUN LINDVALL (mp): Fru talman! Jag kan ge ett exempel på vilket sätt förslaget innebär Det förvånar mig att kds, som försöker profilera sig som ett parti Inte heller ni kan vara nöjda med det här förslaget till miljöbalk. Överläggningen var härmed avslutad. |
|
64 |
(Beslut fattades efter 27 §.) |
Föredrogs
Näringsutskottets betänkande 1994/95:NU4
Införlivande av vissa direktiv om enskilda näringsidkare enligt EES-
avtalet, m.m. (prop. 1994/95:39)
Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 27 §.)
Föredrogs
Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1994/95 :AU2
Arbetstid m.m.
Anf. 86 BARBRO JOHANSSON (mp):
Fru talman! Ledamöter i arbetsmarknadsutskottet och kammarens
övriga ledamöter! En stor fråga för mitt parti har länge varit att införa
kortare lagstadgad arbetstid.
Vi kan titta tillbaka i historien och se att arbetstiden i slutet på
1800-talet var 60 timmar i veckan. År 1940 hade vi kommit ner till 48
timmar i veckan. På 1960-talet infördes 45 timmars arbetsvecka, och på
1970-talet hade vi fått en arbetstid på 40 timmar i veckan. Det är inte
för alltid fastslaget att arbetstiden skall vara just 40 timmar.
När företagen började rationalisera försvann en mängd arbeten. Ro-
botisering genomfördes, och det minskade arbetsstyrkan ytterligare. Så
länge det är bra tider är detta på grund av låg arbetslöshet och god
tillgång på arbeten inte så tydligt. Men nu, fru talman, när arbetslöshe-
ten är så otroligt hög, visar sig effektiviseringens stora konsekvenser på
arbetsmarknaden. Det börjar att gå bättre för företagen nu med fler
order. Men detta genererar inte så många fler jobb. Här vill jag citera
SKF-chefen i nyheterna klockan sex på morgonen efter den ödesdigra
dagen den 13 november. Detta var alltså den 14 november klockan sex
när han sade: Några nya jobb blir det endast marginellt trots en bra
orderingång.
Förutsättningarna för en mängd jobb är alltså borta. Då måste vi
börja tänka om. Vi måste ha en ny helhetssyn på hur arbetstillfällen
skall skapas.
Livet gestaltar sig mycket annorlunda nu mot innan rationalisering-
arna, robotiseringarna och effektiviseringarna började. Allt är så effek-
tivt och livet snurrar så fort att man inte får tid för sin familj och sina
vänner. Vi får i stället införa livskvalitet som ett honnörsord.
Fru talman! Miljöpartiet vill införa en arbetstidsförkortning. Vi fö-
reslår att arbetstiden skall sänkas till 37 timmar i veckan nästa år med
sikte på en sänkning till 35 timmars arbetsvecka innan 1998. En viktig
synpunkt på detta är den sociala dimensionen. Vid en sänkning av
Prot. 1994/95:32
30 november
Arbetstid m.m.
5 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 32
|
Prot. 1994/95:32 30 november |
arbetstiden får man mer tid att själv bestämma över. Fritiden ökar, och |
Med ökad värdefull fritid kan samhällsekonomiska vinster göras.
|
Arbetstid m.m. |
Inom flera yrkesområden dras man med arbetsskador i form av be- En lag från 1992 gör att arbetsgivaransvaret är mycket större än ti- Av byggnadsarbetarna arbetar endast ca 3 % fram till 65 års ålder. För att effektivisera användningen av dyrbara maskiner vid byggen Fru talman! Flera försök med kortare arbetstid har gjorts inom den I Kiruna arbetar hemtjänstpersonalen sex timmar per dag med bibe- Fru talman! Miljöpartiet beräknar att en arbetstidsförkortning på två Men Miljöpartiet vill gå längre under denna mandatperiod och få En sänkt arbetstid leder till att förutsättning för verklig jämställdhet |
66
lösa som med förödande stor sannolikhet slås ut från arbetsmarknaden
för gott.
Fru talman! Miljöpartiet önskar att det privata arbetslivet satsar på
en arbetstidsförkortning liksom man tidigare gjort inom den offentliga
sektorn. Vi vill att pengar till detta förs över från arbetsmarknadsåtgär-
der. Detta kompenseras i sin tur av sänkt arbetslöshet och samhällseko-
nomiska vinster i form av mindre tid i barnomsorg, minskade transfe-
reringar, minskad sjukfrånvaro och sist men inte minst en ökad liv-
skvalitet.
Miljöpartiet vill bifalla intentionerna i yrkandena 6 och 7 i motion
A715, men vi vill gå längre och införa en lagstadgad arbetstidsförkort-
ning.
Anf. 87 LAILA BJURLING (s):
Fru talman! Riksdagledamöter! I arbetsmarknadsutskottets betän-
kande behandlas 18 motioner om arbetstid m.m. De flesta är väckta
under den allmänna motionstiden. De finns en reservation och ett sär-
skilt yttrande till betänkandet.
Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan och avslag på
samtliga motioner med hänvisning till den utredning på arbetstidsom-
rådet som aviserats av statsministern samt avslag på reservationen.
Mängden motioner visar med all önskvärd tydlighet att detta är frå-
gor som väcker stort engagemang. Som jag ser det handlar det om tre
delar. Det är arbetstidens längd, arbetstidens förläggning och över-
tidsuttaget.
Arbetstidens längd i form av veckoarbetstid har rört sig sakta nedåt
under 1900-talet. Sedan 40-timmars veckan infördes har någon enstaka
yrkesgrupp, bl.a. skiftesarbetare, fått ytterligare förkortning. I övrigt
har det stått still. Utrymmet för arbetstidsförkortning har i stället an-
vänts till semester och föräldraledigheter. Men kraven på ytterligare
förkortning av veckoarbetstiden har däremot inte tigit still.
Många grupper och organisationer, inte minst mitt eget kvinnoför-
bund, har drivit på frågan om sex timmars arbetsdag, men vi tror inte
att det är medicin mot arbetslösheten. Vi tror inte att det är ett sätt att få
fler jobb eller att dela på jobben. Men vi är fullständigt övertygade om
att det vore ett stort kliv framåt för jämställdheten. Vi får inte glömma
bort att före kvinnornas inträde på arbetsmarknaden var familjens ar-
betsdag utanför hemmet 8-10 timmar medan den i dag är 14-16 tim-
mar.
Runt om i landet pågår det försöksverksamhet med förkortad ar-
betstid i olika former. Vi har hört en hel del räknas upp här. Jag behö-
ver inte upprepa dem en gång till.
Men som framgår är det de offentliga arbetsgivarna som är alerta i
den här försöksverksamheten. De skulle vara intressant om fler bran-
scher vågade sig på det. Men utskottet anser inte att staten behöver ta
sådana initiativ i dag och föregripa den kommande utredningen. Där-
emot kommer vi att med intresse ta del av de lokala försöksverksamhe-
terna.
Prot. 1994/95:32
30 november
Arbetstid m.m.
67
Prot. 1994/95:32
30 november
Arbetstid m.m.
68
Miljöpartiet skriver i sin reservation att normalarbetstiden skall an-
passas till verkligheten. Det låter sig sägas, men till vems verklighet
skall den anpassas? Är det till den ensamstående flerbarnsmammans,
direktörens i det internationella storföretaget, affärsbiträdets, metallar-
betarens eller rent av riksdagsledamotens? Jag tror att deras behov och
deras verklighet ser litet olika ut, varför det kan finnas behov av flera
olika lösningar och flexibla arbetstider.
Miljöpartiet skriver också att de inte tycker att den nuvarande ar-
betstidsnormen kan anses vara en naturlag. Det tycker inte jag heller,
och jag har faktiskt aldrig hört någon som har påstått det. Däremot
finns det många, som jag har sagt tidigare i dag, som kämpar för att
ytterligare arbetstidsförkortningar skall komma till stånd.
Miljöpartiet anser också att riksdagen skall ställa medel till förfo-
gande för försök med kortare arbetstid. Skulle det visa sig genom för-
söksverksamhet eller genom den utredning som aviserats att staten kan
spara stora belopp i transfereringssystemet genom en kortare daglig
arbetstid, skall vi naturligtvis ta till oss den möjligheten. Ibland kan ju
pengarna användas betydligt effektivare om inte olika konton sätter
gränser för deras användning. FINSAM-projektet mellan försäkrings-
kassan och vissa landsting är ett sådant exempel. Men nog måste er-
sättningen till de anställda för utfört arbete, oavsett arbetsdagens längd,
vara en fråga för parterna, inte för riksdagen.
Förutom kravet på kortare arbetstid behandlar en mängd motioner
arbetstidens förläggning. Det är tydligt att nuvarande regelsystem inte
passar in på ett modernt arbetsliv. Den nutida familjebildningens
många variationer kan också innebära större behov av flexibla lösning-
ar för arbetstidens förläggning. De många motionskraven tyder, som
sagt, på det.
Slutligen tar man i motionerna upp frågan om det stora övertidsut-
taget. Det tycks som om arbetsgivarna hellre beordrar övertid än anstäl-
ler ny personal.
Rent matematiskt motsvarar dagens övertidsuttag ca 50 000 heltids-
arbeten. Det är inte sannolikt att en begränsning av övertiden skulle ge
så många nya arbetstillfällen, men det känns ändå fel att hundratusen-
tals människor går utan arbete medan andra sliter med övertid.
Fru talman! Behoven av förändringar tycks stora, och frågorna är,
som framgår, många. Utskottet hälsar därför med stor tillfredsställelse
att statsministern aviserat en utredning på detta område.
Mina yrkanden redovisade jag i början av anförandet.
Anf. 88 BARBRO JOHANSSON (mp) replik:
Fru talman! Vi i Miljöpartiet anser att det är så angeläget att genom-
föra en förkortning av arbetstiden att vi vill att en sådan sker så snabbt
som möjligt, gärna den 1 juli 1995, såsom vi har yrkat i vår budgetmo-
tion. Vi yrkar att arbetstiden skall sänkas den 1 juli 1995 och att någon
utredning inte skall avvaktas, detta trots att vi tycker att det är bra att en
utredning kommer till stånd. Vi tycker också att det är bra att det soci-
aldemokratiska partiet är positivt till att kanske så småningom en korta-
re arbetstid införs, såsom nu sker ute i Europa.
Jag yrkar bifall till reservationen.
Som bekant kostar arbetslösheten 100 miljarder kronor. Varifrån tar
man dessa 100 miljarder? Den miljard som krävs i reservationen kan
återfås i form av en minskning av arbetslösheten, transfereringar och,
som jag sagt, en bättre livskvalitet.
Anf. 89 LAILA BJURLING (s) replik:
Fru talman! Miljöpartiet tycks tro att en arbetstidsförkortning skall
ge fler arbetstillfällen och därigenom minska arbetslösheten. Det byg-
ger på att det i dag inte skulle finnas arbetsuppgifter som inte blir ut-
förda. Min bestämda uppfattning är att det i dag finns mängder av ar-
betsuppgifter som bara väntar på att bli utförda, om någon vill betala
för det. Jag tror därför inte att vi i dagens läge har behov av att dela på
arbetet för att få något att göra.
Vad åter gäller de pengar som staten skall ställa till förfogande kan
det möjligtvis genom en utredning eller på annat sätt visa sig att trans-
fereringssystemet kan ändras så, att pengarna kan användas bättre. Det
kan ändock inte vara rimligt att riksdagen skall fatta beslut om att sta-
ten skall betala ersättning för människors arbete ute på den ordinarie
arbetsmarknaden. Jag menar att vi bör passa oss mycket noga för detta.
Anf. 90 BARBRO JOHANSSON (mp) replik:
Fru talman! Det viktigaste för Miljöpartiet är inte antalet miljarder
utan att vi verkligen kan komma till skott vad gäller en arbetstidsför-
kortning. Enligt beräkningar skall en arbetstidsförkortning, t.ex. ned till
35 timmar, som jag förut sade, medföra 230 000 nya jobb.
Lilla Edets pappersbruk, som använder returpapper, avskedade t.ex.
för ett antal år sedan 2 000 anställda. Bruket har genomfört rationalise-
ringar och har nu fått en orderökning. Företaget kan dock inte efterfrå-
ga mer än 200 nya anställda. Detta exempel visar att rationaliseringar,
insättande av industrirobotar, datorisering och effektivisering verkligen
har medfört att antalet arbetstillfällen har minskat.
Anf. 91 LAILA BJURLING (s) replik:
Fru talman! Arbetstidsförkortningar har genomförts på kontinenten
och har inte lett till någon större minskning av arbetslösheten. Det
gäller t.ex. i Tyskland.
Det förvånar mig ganska mycket att höra en miljöpartist som inte
tycks tro att det finns arbetsuppgifter som inte blir utförda. Vi talar i
varje fall inom socialdemokratin ganska mycket om att det i miljöarbe-
tet, inom den gröna sektorn, finns många arbetsuppgifter som i dag inte
blir utförda. Sådana skulle säkerligen kunna skapa arbetstillfällen,
varigenom arbetskraften kan utnyttjas utan att för den skull staten be-
höver betala för den.
Anf. 92 CHRISTEL ANDERBERG (m):
Fru talman! Utskottsmajoriteten avstyrker samtliga motioner under
hänvisning till pågående utredningsarbete på området. Såväl mot bak-
grund av motionerna som av olika uttalanden från arbetsmarknadsut-
Prot. 1994/95:32
30 november
Arbetstid m.m.
69
|
Prot. 1994/95:32 30 november |
skottet under senare år kan man lugnt konstatera att den nu gällande |
relikt från äldre tider med en helt annan arbetsmarknad än den som vi
|
Arbetstid m.m. |
har i dag eller kan emotse för framtiden. Så långt finns det politisk I ett antal motioner, främst från vänsterhåll, väcks krav på en gene- I en vänstermotion påkallas ett anslag om 1 miljard kronor för en Jag skulle vilja citera litet grand ur OECD:s sysselsättningsstudie, ”Lagstadgad allmän arbetsdelning angriper inte arbetslöshets- Dessa ord från OECD vill vi moderater med skärpa understryka och Den sociala dimensionen är nog så viktig, Barbro Johansson, men i |
70
blev jag något lugnad när jag hörde av Laila Bjurling att även Social-
demokraterna tycks ha viss insikt om detta förhållande.
I två moderata motioner, A704 och A707, begärs en översyn av se-
mesterlagens bestämmelser om semesterlönegrundande frånvaro. Om
man tar del av betänkandet SOU 1994:41, ”Ledighetslagstiftningen -
en översyn”, och inte minst av de synpunkter från organisationerna på
arbetsmarknaden som utredningen inhämtat, står det klart att kraven i
dessa motioner är väl motiverade. Utskottet har emellertid avstyrkt
motionerna med motiveringen att den breda utredning på arbetstidsom-
rådet som regeringen har aviserat skulle omfatta även semesterreglerna,
eftersom årsarbetstidsbegreppet skall ingå i utredningsuppdraget, dvs.
att arbetstids- och ledighetsregler eventuellt skall föras samman i en
gemensam lag.
Alldeles nyss hörde jag en hittills obekräftad uppgift - jag har näm-
ligen ännu inte sett några direktiv till utredningen - om att arbetsmark-
nadsministern skall ha uttalat att frågan om semesterlönegrundande
frånvaro inte omfattas av utredningens uppdrag. Det vore allvarligt om
så är fallet, för det innebär ju att ett enigt utskott har fattat beslut röran-
de dessa motioner på helt felaktiga grunder. Jag hoppas att Laila Bjur-
ling kan upplysa om hur det faktiskt förhåller sig med detta. Jag vill
också erinra om att arbetsmarknadsutskottet kan sägas ha uppfordrat
regeringen att ta med även frågan om semesterlönegrundande frånvaro i
direktiven till utredningen.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan och avslag på
reservationen.
Anf. 93 BARBRO JOHANSSON (mp) replik:
Fru talman! Ja, Christel Anderberg, vi kanske skall prata om den
ekonomiska dimensionen, och då vill jag referera till mitt inlägg om
byggnadsarbetarna. Det har visat sig att det uppstår stora ekonomiska
effekter till följd av att man minskar arbetstiden. Man kan t.ex. effekti-
visera vägbyggen, där det används mycket stora maskiner, genom att
man förkortar genomförandetiden för byggena. En person kan köra
maskinen i sex timmar, och sedan kan man låta en annan köra den i
ytterligare sex timmar.
På så sätt minskar arbetsskadorna. Det är visat genom utredningar
och på sjukhus hur den mänskliga kroppen reagerar. I sex timmar orkar
kroppen arbeta. Det är alltid under arbetsdagens sista två timmar som
arbetsskador inträffar - fall från tak, belastningsskador av olika slag,
man fastnar i en maskin, osv. Det innebär samhällsekonomiska vinster
att människor undviker sjukskrivning och förtidspensionering. Som jag
sade, är det 3 % av byggnadsarbetarna som arbetar till 65 års ålder.
Men den sociala dimensionen tycker jag är väldigt viktig. Bygg-
nadsarbetarna kan få en bättre livskvalitet, som jag ser det, genom att
kunna vara mindre sjuka och kanske också arbeta under en större del av
livet.
Prot. 1994/95:32
30 november
Arbetstid m.m.
71
Prot. 1994/95:32
30 november
Arbetstid m.m.
72
Anf. 94 CHRISTEL ANDERBERG (m) replik:
Fru talman! Jag värnar också om byggnadsarbetarnas hälsa. Men
det vore bra för att klara ut begreppen, om Barbro Johansson ville tala
om för kammaren hur hon har tänkt sig att de två timmarna som man
sänker arbetstiden skall betalas.
Skall arbetsgivaren betala för två timmar då den enskilde inte utför
något arbete, eller skall staten gå in och betala mellanskillnaden? Eller
skall rent av byggnadsarbetaren själv avstå från en fjärdedel av sin lön,
och skulle det i så fall enligt Barbro Johanssons uppfattning leda till att
han får högre livskvalitet?
Anf. 95 BARBRO JOHANSSON (mp) replik:
Fru talman! Om lönerna kommer naturligtvis arbetsmarknadens
parter att föra förhandlingar. Man kan göra på många olika sätt.
De anställda kan exempelvis avstå från löneförhöjning nästa år. Det
kan också vara så, som jag sade tidigare, att man åstadkommer sådana
effekti viseringar att de anställda behåller sin lön. Att det är möjligt har
påvisats vid försök som utförts inom den offentliga sektorn, t.ex. på
Södertälje lasarett. Där var det inga lönesänkningar, utan personalen
behöll sin lön, och arbetstidsförkortningen genomfördes inom befintlig
budget.
Anf. 96 LAILA BJURLING (s) replik:
Fru talman! Christel Anderberg sade att hon blev glad över att So-
cialdemokraterna tycks ha en viss insikt om att ekonomin spelar en roll
i samhället. Det förvånar mig att Christel Anderberg uttalar sig på det
sättet, för är det någonting som vi socialdemokrater verkligen har insikt
om så är det de ekonomiska förhållandena. Det har väl finansministern
visat med all önskvärd tydlighet.
Sedan har Christel Anderberg ställt frågor om vad utredningsdirek-
tiven kan innehålla som regeringen i dag håller på att diskutera. Det är
inte min uppgift, tycker jag, att stå här i kammaren och spekulera i vad
som kan komma att stå i direktiven, utan jag får hänvisa till utskottets
betänkande, där utskottet har utgått ifrån att direktiven är så vida att
man kan lägga in de arbetstidsfrågor som befinns lämpliga att ta upp.
Dit räknar vi från utskottets sida semesterfrågorna.
Detta är utskottets utgångspunkt. Vad regeringen kommer att säga i
dag eller i morgon vill jag inte spekulera i.
Anf. 97 INGRID BURMAN (v):
Fru talman! Vänsterpartiet har länge arbetat för en övergång till sex
timmars arbetsdag. Vi gör det av jämställdhetspolitiska skäl, för en
jämnare balans mellan mäns och kvinnors yrkesliv och familjeansvar.
Vi gör det av generella välfärdsskäl, för att göra livet drägligare genom
att skapa utrymme för familj och sociala behov. Vi gör det av arbets-
marknadspolitiska skäl; genom att omfördela arbetstider skall fler kun-
na sysselsättas utan att priser och produktion för den skull ändras.
Det är glädjande att konstatera att Vänsterpartiets gamla krav på sex
timmars arbetsdag i dag har ett brett och växande stöd hos befolkning-
en och hos ett stort antal fackförbund. Det är också bra att regeringen
har bejakat Vänsterpartiets motion så långt att den beslutat tillsätta en
arbetstidsutredning för att utreda en allmän arbetstidsförkortning och
en begränsning av övertidsuttaget. Vi betraktar detta som en framgång
för vår politik i arbetstidsfrågan.
Det faktum att frågan om en allmän arbetstidsförkortning nu
hänskjuts till en utredning får inte betyda att försöksverksamheten med
sex timmars arbetsdag avstannar eller fördröjs. I stället är det mycket
angeläget att verksamheten utvecklas så att den omfattar fler branscher
och fler sektorer.
Den försöksverksamhet som i dag bedrivs inom den offentliga sek-
torn pekar entydigt på att en arbetstidsförkortning i stort finansierar sig
själv efter vissa initialkostnader. Det kan man avläsa på minskad sjuk-
frånvaro, minskade vikariekostnader, lägre personalomsättning, lägre
rehabiliteringskostnader och minskad förtidspensionering.
När det gäller den privata sektorn saknar vi erfarenhet. Vi saknar
också försöksverksamhet.
Vänsterpartiet har i den motion som nu behandlas föreslagit en för-
söksverksamhet som skulle finansieras av statskassan med en miljard
kronor. Men eftersom riksdagen i en tidigare behandling har avslagit
detta förslag till finansiering av försöksverksamheten har vi i dag valt
att inte reservera oss till förmån för motionen, utan accepterar och
stödjer utskottets förslag att frågan skall utredas.
I stället måste det bli utredningens första uppgift att initiera denna
försöksverksamhet brett och över många sektorer.
Som jag tidigare sade saknar vi erfarenhet och konsekvenser av ar-
betstidsförkortning inom den privata sektorn. Vi får i dag i stället
hämta våra exempel från den internationella världen. Det beror på att
normalarbetstiden inte har ändrats i Sverige sedan 1973. Det står i stark
kontrast till utvecklingen i övriga Europa.
Om man jämför veckoarbetstiden inom metallindustrin i 14 europe-
iska länder ser man att Sverige kommer först på tolfte plats - nästan
längst ned - med våra 40 timmar. Tyskland, som Sverige ofta jämförs
med, kommer 1995 att vara nere i 35 timmars normalarbetstid per
vecka. Även i de andra skandinaviska länderna har man avsevärt
mycket kortare arbetstid än i Sverige. I Danmark, t.ex., är veckoarbets-
tiden 37 timmar.
I Tyskland finns det dessutom en dokumenterad forskning om följ-
derna av arbetstidsförkortningen under 80- och 90-talet. Den visar att
arbetstidsförkortningen i Tyskland har ökat sysselsättningen med mel-
lan 35 och 80 % per förkortad tidsenhet. Det innebär att en arbetstids-
förkortning som motsvarar t.ex. 1 000 arbetstimmar skulle ersättas med
mellan 350 och 800 nya anställningstimmar.
Arbetstidsförkortning har alltså en direkt effekt på sysselsättningen
och ger därmed också en ren samhällsvinst. Det finns forskning. Den
finns inte i Sverige utan i Tyskland, för det är där man har haft mod att
genomföra en arbetstidsförkortning.
Vi kan också konstatera att den snabbt stigande arbetslösheten var
ett av de viktigaste argumenten för att förkorta arbetstiden i Tyskland.
Prot. 1994/95:32
30 november
Arbetstid m.m.
Prot. 1994/95:32
30 november
Arbetstid m.m.
74
Vi vet alltså att förkortad arbetstid ger fler arbetstillfällen. Vad vi
inte vet med säkerhet är hur arbetstidsförkortningen slår rent företags-
ekonomiskt. Det är därför vi i Vänsterpartiet driver kravet på en utökad
försöksverksamhet som även omfattar den privata sektorn. Att minskad
arbetstid medför lägre frånvaro, produktivitetshöjningar och andra
positiva effekter vet vi redan. Det har försöken i den offentliga sektorn
visat. Problemet är att vi inte kan beräkna storleken på besparingarna
inom övriga sektorer. Vi vet inte hur de slår när vi jämför dem med
ökade lönekostnader.
Om den utredning som regeringen nu beslutat tillsätta skall kunna
arbeta seriöst och snabbt i riktning mot en allmän arbetstidsförkortning
- vilket vi glädjande nog verkar ha majoritet för i denna kammare -
och mot en normalarbetstid på sex timmar per dag, krävs det att utred-
ningen blir en aktiv part när det gäller att initiera och tillskapa försöks-
verksamhet inom den privata sektorn och inom olika branscher där. Det
är Vänsterpartiets uppfattning. Det är nämligen under de närmaste åren
som Sverige har råd och möjlighet att införa en generell arbetstidsför-
kortning.
När den förra arbetstidsutredningen presenterades 1989 konstatera-
de man att vi i Sverige inte kunde införa någon arbetstidsförkortning
eftersom vi hade brist på arbetskraft. En arbetstidsförkortning skulle
innebära att vi tvingades importera arbetskraft eller höja pensionsål-
dern. I dag är läget det motsatta. Vi saknar arbetstillfällen, och flera
hundratusentals människor är ofrivilligt arbetslösa. Dessutom finns i
dag nästan en miljon människor frivilligt eller ofrivilligt i deltidsarbete.
Ett har de gemensamt: De har själva valt att bekosta sin arbetstidsför-
kortning. De är i stor utsträckning kvinnor.
En kortare arbetsdag med lönekompensation för de lågavlönade
skulle minska löneskillnaden mellan män och kvinnor och öka jäm-
ställdheten mellan könen. Det finns ett utrymme för och ett behov av en
arbetstidsförkortning för att skapa fler jobb och för att öka jämställdhe-
ten mellan könen.
Sverige befinner sig dessutom i en konjunkturuppgång. Stora delar
av exportindustrin genererar stora vinster. Industrin bör kunna bära
vissa kostnader av en arbetstidsförkortning utan försämring av konkur-
rensförmågan.
Ett annat viktigt argument är de senaste årens faktiska förlängning
av den genomsnittliga arbetstiden. Försämringar av t.ex. sjukledighet
och förkortad semester har lett till en förlängning av arbetstiden. Den
genomsnittliga arbetstidens ökning beror också på en ökning av uttag
av övertid. Utvecklingen under senare år har alltså inneburit att allt fler
arbetar alltmer, medan allt fler står utanför arbetslivet.
Fru talman! Med detta vill Vänsterpartiet understryka vikten av en
allmän arbetstidsförkortning med inriktning mot sex timmars arbetsdag.
Vi har inget emot att frågan utreds. Tvärtom ser vi det som en seger för
vår politik att vår motion bejakas och blir en del av underlaget för den
kommande arbetstidsutredningen.
Vad jag i mitt inlägg här och vad vi vänsterpartister i vårt särskilda
yttrande vill understryka är att behovet av en bred försöksverksamhet
inom olika sektorer och branscher kvarstår. Att avvakta utredningens
förslag innebär att man förlorar tempo i frågan. I stället måste det bli
utredningens mest prioriterade uppgift att snabbt och i samverkan med
arbetsmarknadens parter initiera försöksverksamhet med kortare ar-
betstid.
Anf. 98 CHRISTEL ANDERBERG (m):
Fru talman! Ingrid Burman uppehöll sig i sitt anförande mycket vid
internationella jämförelser. Det kan låta bestickande att Sverige i jäm-
förelse med många andra europeiska länder har längre lagstadgad ar-
betstid. Men om man läser vidare i Vänsterpartiets egen motion fram-
går det redan där att om man tar in den faktiska årsarbetstiden, med
hänsyn tagen till våra mer frikostiga regler för semester, rätt till föräld-
raledighet, studieledighet m.m., framstår Sverige som en mycket gyn-
nad nation.
Vi, eller rättare sagt tidigare socialdemokratiska regeringar, har valt
den inriktningen på ledighetsförmåner av olika slag. Vi har accepterat
längre arbetstid men har många andra sociala förmåner som saknas
eller är mindre långtgående i andra länder. Tycker Vänsterpartiet att vi
i Sverige både kan äta upp kakan och ha den kvar?
Jag sade tidigare att Miljöpartiet saknar ekonomiska dimensioner.
Det vet vi sedan gammalt att Vänsterpartiet också gör. Ingrid Burman
talar om att företagen nu börjar visa stora vinster. Då tycker hon genast
att det finns utrymme för att inteckna de vinsterna i form av en sänk-
ning av den allmänna arbetstiden. Är Ingrid Burman och Vänsterpartiet
inte medvetna om att det finns någonting som heter budgetunderskott
och statsskuld och att det kanske finns goda skäl att först ta itu med de
problemen, om vi skall kunna bibehålla välfärden på detta område på
litet sikt?
Anf. 99 INGRID BURMAN (v):
Fru talman! Jag är mycket medveten om att det finns budgetunder-
skott och statsskuld. Jag var icke medveten om att Moderaterna var ett
parti som tillsammans med oss ansåg det angeläget att dra in övervins-
terna från exportindustrin för att betala det. Jag ställer gärna upp och
diskuterar med moderaterna om hur vi skall kunna åtgärda det. På nå-
got annat sätt kan jag inte tolka Christel Anderbergs inlägg när det
gäller sammankopplingen mellan exportindustrins övervinster och
statsskulden.
När det gäller arbetstidsförkortningen och kopplingen till hur t.ex.
årsarbetstiden slår i de olika länderna kan jag konstatera att jag i mitt
inlägg sade att i Sverige jobbar allt färre mer och allt fler står utan
sysselsättning. I Sverige jobbar kvinnor deltid. Att införa en arbetstids-
förkortning innebär att vi utjämnar arbetstiden mellan individer.
I vårt förslag och vår motion har vi sagt att detta är en angelägen
social reform. Vi har också sagt att vi inte är intresserade av att delta i
en arbetstidsutredning som har till uppgift att verka för förlängd semes-
ter eller andra typer av förlängd ledighet. Vi vill koncentrera oss på den
dagliga arbetstidsförkortningen. Där ligger den stora skillnaden mellan
Prot. 1994/95:32
30 november
Arbetstid m.m.
75
|
Prot. 1994/95:32 30 november |
de siffror som Christel Anderberg stödjer sig på och dem jag redogör |
Jag är mycket medveten om att vi i Sverige kan uppvisa en annan
|
Arbetstid m.m. nr. |
statistik om vi tar med de långtidssjuka, föräldraledighet och olika Anf. 100 CHRISTEL ANDERBERG (m): Fru talman! Jag tänker inte förlänga debatten ytterligare. Jag vill ba- Vi moderater noterar att det efter de tre borgerliga regeringsåren nu Anf. 101 INGRID BURMAN (v): Fru talman! Under de borgerliga åren skedde en förtäckt devalve- Jag är beredd att tillsammans med parterna på arbetsmarknaden ini- Anf. 102 CHRISTEL ANDERBERG (m): Fru talman! Ingrid Burmans anförande utgår från inställningen att Jag kommer inte att medverka till det som Ingrid Burman nu före- Sveriges ekonomiska läge är i dag inte sådant att vi kan inteckna |
Den miljard som Ingrid Burman talar om, varifrån skall vi få den?
Vem skall betala?
Anf. 103 INGRID BURMAN (v):
Fru talman! Jag tror att Christel Anderberg har varit något oupp-
märksam om hon inte har noterat att vi inte har reserverat oss just för
den miljarden. Anledningen är att riksdagen i budgetbehandlingen
avslog det förslaget. Den miljarden finns inte. Vad vi i stället har lyft
fram i vårt särskilda yttrande är att det nu blir utredningens uppgift att
initiera försöksverksamhet. Jag har använt min taletid till att redovisa
att det bör finnas ekonomiskt utrymme på arbetsplatserna inom delar av
industrin för att genomföra en försöksverksamhet i stället. Utredningen
bör ta tag i detta.
Jag blir ganska bekymrad när jag förstår att Christel Anderberg till-
hör dem som under tider av högkonjunktur säger att vi inte kan förkorta
arbetstiden på grund av arbetskraftsbrist och som under tider av lågkon-
junktur eller när folk står utan sysselsättning säger att vi inte kan för-
korta arbetstiden därför att det tär på företagsamheten. Skulle samtliga
ledamöter av Sveriges riksdag diskutera som Christel Anderberg, skulle
det inte bli någon arbetstidsförkortning vare sig 1995 eller år 2010, för
då skulle det aldrig vara möjligt.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 27 §.)
Föredrogs
Bostadsutskottets betänkande 1994/95:BoUl
Vissa fastighetsrättsliga frågor m.m.
Anf. 104 TORSTEN GA VELIN (fp):
Fru talman! Detta ärende gäller en liten ändring i tillämpningen av
fastighetsbildningslagen vid delning av skogsfastigheter. Den lilla för-
ändringen skulle få lagen att fungera på avsett sätt i hela landet, även i
vårt norra inland.
Dagsläget är följande. Med den ändring som trädde i kraft den 1 ja-
nuari 1994 ville riksdagen att det skulle bli enklare att bilda små fastig-
heter. Motivet bakom ändringen var bl.a. önskemålet att öka syssel-
sättningen och att få fler att bo på landsbygden. Det har också uppnåtts
i stora delar av landet, men inte i norra Sverige. Där har det i stället
blivit svårare att bilda små fastigheter - tvärt emot vad lagstiftarna
menade.
Varför har det gått så tokigt? Enligt reglerna i 3 kap. 7 § andra
stycket får fastighetsbildning som innebär skadlig delning av skogs-
bruksfastighet inte äga rum. I propositionen har tagits upp vad som kan
anses vara skadlig delning. Där sägs bl.a. att man skall förhindra att
fastigheter delas upp i mindre produktionsenheter som skulle bli så små
Prot. 1994/95:32
30 november
Arbetstid m.m.
Vissa fastighetsrättsli-
ga frågor m.m.
77
|
Prot. 1994/95:32 30 november |
att de blir mindre intressanta att sköta. Departementschefen anger som |
på 200-250 skogskubikmeter.
|
Vissa fastighetsrättsli- |
En konsekvens av detta blir att fastigheter kan bildas i Sydsverige Skillnaden gäller enbart skogsfastigheter. Men eftersom jordbruket I reservationen av Erling Bager föreslås att regeringen skall ges i Anf. 105 BENGT-OLA RYTTAR (s): Fru talman! Den lag som Torsten Gavelin vill ändra på är inte fullt Det har hänt saker och ting under resans gång. Vi har nyligen sett i Fru talman! Därför vill jag yrka avslag på reservationen och bifall Anf. 106 TORSTEN GAVELIN (fp): Fru talman! Jag håller fullständigt med Bengt-Ola Ryttar att det är |
78
Jag skulle vilja fråga Bengt-Ola Ryttar om en formulering i ut-
skottsbetänkandet. Nästan längst ner på s. 3 i betänkandet står det föl-
jande: ”Bestämmelser om möjlighet att ta regionalpolitiska hänsyn vid
bildning av skogsfastigheter som motionärerna anser skall införas i 7 §
återfinns således redan i 5 §. Bestämmelserna i 7 § syftar som ovan
angivits till att ge ett skydd för skogsnäringen och för skogsmiljön.”
Betyder detta att utskottet menar att man kan ta regionalpolitiska
hänsyn även vid tillämpningen av 7 §?
Anf. 107 BENGT-OLA RYTTAR (s):
Fru talman! Det är precis som det står i utskottets betänkande. Det
måste innebära det Torsten Gavelin frågar om.
När det gäller den skogsskövling vi har bevittnat under den senaste
tiden finns det naturligtvis ett samband med fastighetsbildningslagen.
Det är den som har gett möjligheter att klyva skogsinnehaven till såda-
na storleksordningar att det har blivit möjligt att bedriva denna sköv-
ling. Jag tror att det vore ett klart förhastat beslut av riksdagen att i dag
vidta åtgärder. Vi behöver veta mer för att kunna bemöta dessa attentat
mot våra skogar.
Anf. 108 TORSTEN GAVELIN (fp):
Fru talman! Därom råder det inga delade meningar oss emellan,
Bengt-Ola Ryttar. Jag är helt inne på samma linje som Bengt-Ola Ryt-
tar. Syftet med reservationen är inte att det skall ske styckningar av
mark som sedan skall kalavverkas. Det måste definitivt stoppas.
Tycker Bengt-Ola Ryttar att det är rimligt att det i norra Sveriges
inland inte kan bildas skogsfastigheter som är mindre än 80-90 hektar,
när det i södra Sverige går att bilda skogsfastigheter som är 15 hektar?
Anf. 109 BENGT-OLA RYTTAR (s):
Fru talman! Jag tycker att det är rimligt att ta tid på sig för att se hur
den nya lagstiftningen fungerar. Visar det sig att lagen i någon mån
missgynnar Norrland får man återkomma till den frågan vid senare
tillfälle. Jag tror att det skulle vara förhastat att göra något nu.
Jag misstänker inte alls Torsten Gavelin för att gå skogsskövlarnas
ärenden.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 27 §.)
Föredrogs
Bostadsutskottets betänkande 1994/95:BoU2
Plan- och byggfrågor.
Prot. 1994/95:32
30 november
Vissa fastighetsrättsli-
ga frågor m.m.
Plan- och byggfrågor
79
Prot. 1994/95:32
30 november
Plan- och byggfrågor
80
Anf. 110 SIW PERSSON (fp):
Fru talman! Under minst tio år har luftvärmens vara eller inte vara
diskuterats i fackkretsar och i pressen.
Enligt förespråkare för luftvärme är det nödvändigt att använda
återluft i dessa system för att de över huvud taget skall kunna fungera.
Förespråkarna säger också att utan återluft blir luften inne alldeles för
torr och att trovärdigheten i exportsammanhang ifrågasätts.
Det var främst under 70-talet som ventilationssystem med återluft
blev populära på grund av de energibesparande åtgärderna. Många
återluftssystem underhölls dåligt. Ibland gjordes t.o.m. felaktiga in-
grepp, som medförde en minskad mängd frisk tilluft och som därmed
hade effekt på luftkvaliteten.
Under våren förra året var Boverket på gång med förberedelser för
att förbjuda återluft och därmed kanske också luftvärme. För att ut-
trycka mig milt kan jag säga att en livlig diskussion utbröt mellan
myndigheter och vissa ventilationstillverkare och återluftsförespråkare.
Av det tilltänkta totalförbudet mot återluft blev det ett förbud mot
återluft till sovrum, och krav infördes på att återluft skall renas. De här
reglerna trädde i kraft den 1 januari i år.
Enligt de nya reglerna tillåts återluft i bostäder endast om installa-
tionen utformats så, att luft från en lägenhet återförs till en och samma
lägenhet, den återförda luften renas och kraven på luftkvalitet, ventila-
tion och installationer i avsnitten 6:21-6:24 i de nya byggreglerna är
uppfyllda.
Återluft får inte föras till rum eller avskilj bara delar av rum för
sömn och vila. Återföring av frånluft från kök, hygienrum eller andra
utrymmen med lägre krav på luftkvalitet är inte heller tillåtet.
Hur har vi det då med återluften i barnstugor?
Återluft i barnstugor och andra lokaler för motsvarande verksamhet
tillåts endast där det genom särskild utredning har påvisats att det är
lämpligt samt under förutsättning att den återförda luften renas och att
kraven på luftkvalitet, ventilation och installationer i övrigt är uppfyllda
i enlighet med nämnda avsnitt. Det här är alltså nya regler.
Arbetarskyddsstyrelsens ventilationsföreskrifter trädde i kraft den 1
januari i år. De stadgar: ”Ventilationssystem med återluft får installeras
endast om särskild utredning har visat att de är lämpliga.” I den här
särskilda utredningen skall man visa hur dessa system skall skötas och
underhållas. Men föreskrifterna gäller enbart nya installationer.
På Arbetarskyddsstyrelsen bedömer man att antalet ansökningar om
nya återluftssystem är väldigt litet efter det att de nya, väsentligt
skärpta, ventilationsföreskrifterna trädde i kraft. Enligt uppgift har det
endast kommit in enstaka ansökningar för ”mycket speciella fall”. Det
är Yrkesinspektionen som granskar ansökningar om ventilationssystem.
Under senare tid har luftvärmeförespråkare - dessa sade tidigare att
man för att ha luftvärme måste ha återluft - faktiskt ändrat uppfattning.
De pläderar nu för luftvärme utan återluft som det bästa alternativet sett
ur många synvinklar.
I april i år sade Thomas Carlsson, som jobbar på Provningsanstalten
i Borås, i nr 4 av tidningen VVS Forum - och han är en av dem som
tidigare sade att det är fullständigt omöjligt att ta bort återluft - att det
går utmärkt att slopa återluften. Thomas Carlsson har undersökt saken
och jämfört hur det blir i ett och samma hus med återluft respektive
utan återluft. Först och främst blir energiförbrukningen, som han tidiga-
re sade skulle bli mycket större, oförändrad. Temperaturskillnaderna i
bostaden blir oförändrade. Den relativa fukthalten, som han tidigare
sade skulle bli förstörd, blir också oförändrad. Beträffande luftkvalite-
ten har Thomas Carlsson funnit att emissionsnivåerna också är oföränd-
rade. Och håll i er! Tilluften blir rent av bättre om man inte har återluft
- och den som skulle bli sämre. Vi andra som inte är experter har ju
hela tiden trott att luft utan återluft måste bli bättre, för det säger sunda
förnuftet. Dessutom minskar bullret, som ju är ett stort problem. Kost-
naderna för installationer blir lägre!
Sammantaget visar det sig bli mera förmånligt att inte ha återluft.
Återluft i djurstallar är i dag i praktiken förbjudet, eftersom ventila-
tionsföretag, lantbruksforskare och länsstyrelsens lantbruksenhet avrå-
der från återluft. Man hävdar med bestämdhet att kanalsystem är oac-
ceptabla.
Länge har det varit dags att se till att alla barn, oavsett om det är
människans eller djurens barn, skall få rätt till så ren inomhusluft som
möjligt.
Förbjud all återluft i främst barnstugor, men naturligtvis även i alla
andra utrymmen där levande varelser vistas!
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 3.
Anf. 111 OWE HELLBERG (v):
Fru talman! Först några ord om två vänsterpartimotioner, i fråga om
vilka vi inte reserverar oss utan avvaktar regeringens hantering av de
beslut som följer.
Först gäller det kvalitetsmärkning av bostäder. Det är ett krav som
vi länge haft på vår dagordning, inte minst med tanke på alla sjuka hus
som byggts under en lång period.
Bostadsutskottet finner att starka skäl talar för att ett system för
kvalitetsmärkning av bostäder bör utvecklas, men av bostadsmarkna-
dens parter. Om detta inte kommer till stånd, förutsätts det att regering-
en tar de initiativ som erfordras för att utvecklingsarbetet kommer till.
Möjligen kan man tycka att utskottets skrivning är litet vag när det
gäller regeringens ansvar för det här. Men vi kommer att bevaka frågan
noga och återkomma med vårt krav, om ingenting händer.
När det gäller kommunernas möjligheter att i den kommunala plan-
processen se till att största möjliga miljöhänsyn tas när det gäller mark-
och vattenanvändning så avvaktar vi den plan-och byggutredning som
är ute på remiss och under beredning och vars intentioner väl stämmer
överens med vår motion.
Så, fru talman, till våra reservationer. Det är bra att Boverkets
byggregler från den 1 juli 1994 innehåller regler om skärpta krav på
energihushållning i alla bostadshus liksom kravet på en effektiv elan-
vändning. Men det räcker inte för att få en helhetssyn och ett ekologiskt
tänkande i byggandet. Ett tänkande som minimerar energiåtgången i
Prot. 1994/95:32
30 november
Plan- och byggfrågor
6 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 32
|
Prot. 1994/95:32 30 november |
alla led, från byggmaterialtillverkningen till det färdigproducerade |
på samhällets alla områden måste vara med och bidra till en minskad
|
Plan- och byggfrågor |
energiåtgång nu när vi skall börja avveckla kärnkraften och satsa på För att detta skall kunna klaras bör regeringen utreda frågan och Det behövs åtgärder på flera områden, därför att det finns en stor Stimulanser kan uppnås genom en översyn av skattelagstiftningen, Systemen för energiförsörjning inom fastigheter måste utvecklas för Energihushållande åtgärder och system bidrar inte till sjuka hus, om För att den här processsen skall ta fart ute i kommunerna tror jag att I propositionen om vissa ekonomisk-politiska åtgärder finns tankar Anf. 112 PER LAGER (mp): Fru talman! Vi står inför en avgörande omställning när det gäller |
|
82 |
energikällor brådskar. Trots att kunskaper och erfarenhet finns, och |
trots att vi har skrivit under internationella deklarationer och konven-
tioner uppträder vi mycket tvekande på väg in i det ekologiskt hållbara
och socialt rättvisa samhället. Vi måste ge klara, entydiga och trovärdi-
ga signaler nu. Det ekologiska tänkandet skall genomsyra hela vårt
samhälle och påverka alla led. Just helhetssynen är viktig för trovärdig-
heten.
Ett steg på vägen är att stimulera och stödja det ekologiskt anpassa-
de byggandet och boendet. Därför bör byggreglerna anpassas och möj-
ligheter ges till styrning med skatter och avgifter. Det som är långsiktigt
bra för miljön och vår hälsa skall också vara kortsiktigt lönsamt. Mate-
rial och metoder som inte uppfyller högt ställda miljökrav skall vara
dyra. Miljöskulden måste få ett ansikte, och kopplingen mellan orsak
och verkan måste bli klarare. Vi får inte blunda eller huka oss inför den
verkligheten.
Miljöpartiet de grönas krav är en 25-årig energihushållningsplan
med minst 2 % reduktion av energiförbrukningen varje år. Det är dags
att börja nu.
Fru talman! För att kunna leva upp till Riokonferensens överens-
kommelser och få verkliga resultat i det lokala Agenda 21-arbetet ute i
kommunerna krävs satsningar på bl.a. energirådgivning. Sedan det
statliga stödet togs bort 1986 har just denna viktiga information i
många kommuner kommit på undantag och lagts ned. Det är dags att
åter stärka informationsinsatserna och införa en miljö- och energiråd-
givning - en kvalificerad sådan - i landets samtliga kommuner.
Fru talman! Jag stöder reservation 1 och yrkar bifall till reserva-
tion 2.
Anf. 113 LILIAN VIRGIN (s):
Fru talman! I betänkandet behandlas 21 motioner väckta under den
allmänna motionstiden i våras. Motionerna är alltså skrivna under den
borgerliga regeringens tid. Nu har vi en ny regering, och den nuvarande
regeringen har planer som tillgodoser vissa av motionskraven.
Riksdagen har i juni 1994 beslutat om ändringar i PBL som vi har
haft synpunkter på och som senare under hösten kommer att bli föremål
för kammarens behandling, bl.a. vad avser ikraftträdandet.
Den genomgripande översynen av plan- och bygglagen som inled-
des hösten 1992 har förutom det beslut som fattades i juni 1994 resulte-
rat i ytterligare två betänkanden som nu övervägs i regeringskansliet
och som så småningom kommer till riksdagen för behandling.
Fyra motioner tar upp ökad miljöhänsyn i planeringen. Gemensamt
för motionerna är att de lyfter fram plansystemets betydelse som in-
strument för miljöarbetet i kommunerna. De ger också uttryck för upp-
fattningen att det skall ställas krav på ökad miljöhänsyn i planeringen.
Vi delar denna uppfattning, och det är viktigt att i den fortsatta be-
handlingen av plan- och byggutredningen se till att kommunernas
ställning i detta avseende inte försvagas utan snarare förstärks.
I den förändring av byggreglerna som Boverket beslutat om är vi
kritiska till bl.a. det som gäller bostädernas utformning. Vi är rädda för
att de kan leda till sämre bostäder där de tvingas bo som inte har råd att
Prot. 1994/95:32
30 november
Plan- och byggfrågor
83
|
Prot. 1994/95:32 30 november |
bo någon annanstans. Utskottet säger nu att det är viktigt att kvaliteten i |
förutsätter då att regeringen följer detta och tar de initiativ som är er-
|
Plan- och byggfrågor |
forderliga för att leva upp till detta. Fru talman! I en reservation begär Vänsterpartiet och Miljöpartiet Vänsterpartiet har också reserverat sig mot att riksdagen inte inför I flera motioner förordas att det i byggreglerna skall ställas krav på Det finns enligt utskottets mening anledning att på olika sätt skynda Folkpartiet har i en reservation velat göra ett tillkännagivande om Centerpartiet har slutligen yrkat att det i byggreglerna skall ställas |
84
goda. Utskottet menar att man bör vara restriktiv vid införande av nya
byggregler, och därför avstyrks motionen.
Fru talman! Med det anförda yrkar jag bifall till utskottets hemstäl-
lan och avslag på reservationerna.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 27 §.)
Föredrogs
Bostadsutskottets betänkande 1994/95:BoU3
Vissa frågor om naturresurslagen.
Anf. 114 INGRID SKEPPSTEDT (c):
Fru talman! Rätten att leva i en miljö som inte innebär risk för liv
och hälsa är en fundamental rättighet. Kommunerna har ett övergripan-
de ansvar för människors hälsa och för miljön i kommunen. Kommun-
innevånarnas representanter i kommunfullmäktige måste därför ha rätt
att bestämma om och i så fall vilka typer av miljöfarliga anläggningar
och verksamheter som skall finnas i kommunen.
Den kommunala vetorätten, som innebär att en kommun har rätt att
säga nej till etablering av miljöstörande anläggningar i den egna kom-
munen ger en sådan rätt. Den är också en av hörnstenarna i den kom-
munala självbestämmanderätten och en förutsättning för en reell demo-
krati.
Genom riksdagsbeslut under riksmötet 1989/90 gjordes kraftiga in-
skränkningar i den kommunala vetorätten. Regeringen gavs då möjlig-
heter att köra över den kommunala demokratin genom att bestämma om
lokalisering av vissa typer av anläggningar i strid med en kommuns
uttalade vilja.
Ett exempel på lokalisering som regeringen skall kunna tvinga en
kommun att ta emot är anläggning för förvar av utbränt kärnbränsle.
Den kommunala självstyrelsen är starkt förankrad i vårt land. Ge-
nom en stark kommunal självstyrelse underlättas medborgarnas möjlig-
heter att påverka sin miljö.
Den genomförda inskränkningen i den kommunala vetorätten rycker
undan grunden för en stor del av den kommunala självstyrelsen och
därmed människornas möjligheter att själva påverka sin livsmiljö.
Sett ur ett EU-perspektiv är det också viktigt att stärka den lokala
självstyrelsen. Den s.k. närhetsprincipen, som innebär att beslut skall
fattas på så lokal nivå som möjligt, talar också för en förstärkning av
den kommunala vetorätten.
Fru talman! Jag yrkar härmed bifall till reservation nr 1.
Anf. 115 LENNART FREMLING (fp):
Fru talman! Delar av Gideälven och Österdalälven bör skyddas en-
ligt naturresurslagen.
Prot. 1994/95:32
30 november
Vissa frågor om natur-
resurslagen
85
|
Prot. 1994/95:32 30 november |
Vi kan konstatera att det finns intresse av att skydda naturen. Ett |
naturskyddets betydelse för turismen, biologisk mångfald, osv.
|
Vissa frågor om natur- |
Det finns också intresse av produktion av elektrisk energi. Båda Det finns också ett starkt lokalt stöd för detta hos berörda länssty- Anf. 116 OWE HELLBERG (v): Fru talman! Vänsterpartiet stöder Centerpartiets motion när det När vi i Sverige satte i gång en energiteknik som bevisligen skapar Avfallsanläggningens placering måste ha en folklig acceptans. Där- Vänsterpartiet anser dock att vi naturligtvis skall ta hand om vårt Fru talman! Så till frågan om skydd mot utbyggnad av Gideälven. Eftersom Socialdemokraterna i opposition under den förra mandat- I utskottsbehandlingen fanns en majoritet för att Gideälven skulle Jag yrkar även bifall till reservation 3 om skydd för Österdalälven. |
86
Anf. 117 PER LAGER (mp):
Fru talman! När Sverige nu har beslutat sig för att ingå i den euro-
peiska unionen - med detta svällande och ur demokratisk synpunkt
minst sagt otympliga detaljregelverk - är det än viktigare att vi hävdar
den regionala och lokala självbestämmanderätten.
Ett centralt inslag i den gröna ideologin är decentraliserat beslutsfat-
tande. Huvudprincipen i allt samhälleligt arbete skall vara att besluten
fattas så nära dem som är berörda av besluten som möjligt. I och med
att riksdagen våren 1990 införde undantag i den kommunala vetorätten,
bl.a. när det gäller anläggningar för slutförvaring av kärnavfall, rycktes
en grundläggande del av den kommunala självstyrelsen undan.
Jag kan ta Kynnefjällsfrågan som exempel. De tre inblandade
kommunerna Tanum, Munkedal och Dals-Ed har sagt nej till att för-
vandla berget till en avfallstipp för utbränt högaktivt kärnbränsle. Men
varken SKB, Svensk Kärnbränslehantering AB, eller regeringen har
kunnat ge ett klart besked om huruvida Kynnefjäll blir aktuellt eller
inte för provborrning.
Traktens befolkning vågar inte lita på politikernas eller, för den
delen, kraftföretagens vaga löften - särskilt inte efter införandet av
undantag i den kommunala vetorätten. Befolkningen har nu snart vaktat
sitt berg dygnet runt i 15 år.
Det redan producerade svenska kärnavfallet skall givetvis tas om-
hand i Sverige. Men det skall ske efter noggranna överväganden och
nationella, regionala och lokala diskussioner om hur, var och när. I dag
kan kommuner i praktiken köras över. Detta är, fru talman, enligt min
uppfattning en grundläggande demokratisk fråga.
För övrigt lär det inte finnas en enda miljökonsekvensbeskrivning i
världen vad gäller kärnkraften och dess avfall. Det visar vad det kanske
egentligen handlar om. Det visar också hur viktigt det är att vi genast
börjar med avvecklingen av kärnkraften i Sverige och hur viktigt det
lokala folkliga inflytandet är - den lokala vetorätten.
Med det anförda yrkar jag bifall till reservation 1 och stöder i övrigt
reservationerna 2 och 3.
Anf. 118 ULF BJÖRKLUND (kds):
Fru talman! Jag skall koncentrera mig litet på ärendet om Österdal-
älven, och jag börjar med att yrka bifall till reservation 3, som är föran-
ledd av en kds-motion.
Motionen har fått ett fint stöd. Centern, Folkpartiet, Miljöpartiet
och Vänsterpartiet stöder motionen i en gemensam reservation.
En utbyggnad av Österdalälven vid Brunnsberg i Älvdalens kom-
mun har diskuterats i bygden under lång tid. Under många år har alla
tänkbara argument både för och emot en utbyggnad upprört känslorna i
bygden. Försök att skydda den här älvsträckan har gjorts. Frågan har
också prövats enligt naturresurslagen - senast för drygt ett år sedan. Då
beslutade man här i kammaren att göra ytterligare överväganden och
fortsätta med en inventering av övriga tänkbara skyddsvärda sträckor i
landet.
Prot. 1994/95:32
30 november
Vissa frågor om natur-
resurslagen
|
Prot. 1994/95:32 30 november |
I en promemoria från år 1992 skisserade man och beskrev på ett |
ven. Det handlade om sportfiske, rara floror och faunor som behöver
|
Vissa frågor om natur- |
skyddas och inte minst möjligheter för turismen. Det gäller alltså det Så sent som för bara någon månad sedan har detta också bekräftats Jag har en fråga, om nu Lars Stjernkvist vill besvara den: Vad krävs Anf. 119 LARS STJERNKVIST (s): Fru talman! I det här betänkandet är det två punkter vi inte är över- För det första är det fråga om det kommunala vetot. Vi har olika Jag tror att vi är helt överens i sak när det gäller behovet av ökat Dessutom finns det i båda dessa fall en mycket stark lokal opinion, Som Ulf Björklund påpekade var vi oense även när den här frågan Jag skulle vilja höja ett varningens finger här. Jag tror inte att det är Däremot menar vi att man ändå måste ha en viss respekt för de be- |
88
halvt år sedan att majoriteten här i kammaren ville avvakta den översyn
som nu pågår. När det gäller Gideälven pågår det dessutom en rättslig
process som alldeles snart kommer att vara avklarad. Genom votering-
en som ett maktmedel blev vi övertygade om att vi skulle avvakta. Vi
tycker att anständigheten kräver att vi faktiskt avvaktar till dess att den
här översynen är klar och att vi därefter får göra en ny prövning. Men,
som sagt, vår utgångspunkt är fortfarande precis densamma som för ett
och ett halvt år sedan - det krävs ett ökat skydd. Vi föreslår ett avslag
på de kraven på rent formella grunder.
Så till frågan om den kommunala vetorätten. Denna fråga, liksom
de flesta andra frågor i detta land, är just nu föremål för översyn och
utredning. Här finns också, Ingrid Skeppstedt och övriga motionärer,
meningsskiljaktigheter i sak. Vi socialdemokrater tycker självfallet att
vetorätten är viktig. Det är en oerhört väsentlig byggsten i vår kommu-
nala självstyrelse att kommunerna har rätt att säga nej till vissa typer av
anläggningar. Vi får dock inte överdriva vetorättens betydelse. Den
innebär bara en möjlighet att säga nej. Höjden av inflytande måste ändå
vara att man har hela makten och ansvaret.
Man måste ha möjlighet att säga nej om man ogillar någonting men
också ett ansvar att peka ut vad som är ett bättre alternativ. I den me-
ningen är vetorätten inte fullständig. Den ger kommunerna en rätt att
säga nej, men den har den tydliga begränsningen att kommunerna för
den skull inte har ansvaret att peka ut en bättre lösning. Det finns en
risk med detta. Detta sagt med all respekt för de kommunpolitiker vi
har i landet. Om statsmakten bestämmer sig för att vi måste ha anlägg-
ningar som utgör ett hot mot miljön och det dessutom finns en kommu-
nal vetorätt, finns det naturligtvis en risk för att det inte blir den kom-
mun som ur miljösynpunkt är mest lämpad som tar emot anläggningen.
Det finns en risk för att med vetorätten som vapen blir det i stället den
kommun som av t.ex. ekonomiska eller sysselsättningsskäl inte anser
sig ha råd eller möjlighet att säga nej som får anläggningen.
Även om vetorätten är värdefull och skall finnas tycker jag att det
måste finnas en ventil. Den skall inte finnas därför att vi misstror kom-
munpolitikerna utan därför att vi måste se till att det finns en garanti, så
att vi kan fatta de beslut som sett ur nationell synpunkt är de miljömäs-
sigt absolut bästa.
Detta är ett skäl till att vi avvisar förslaget om att täppa till den här
ventilen i vetorätten.
Jag tror att Per Lager sätter tummen på det som den här frågan
egentligen handlar om. Vetorätten används för att, som Per Lager sade,
förhindra slutförvaring av kärnavfall. I första hand tror jag att det
handlar om att vi har olika uppfattning om kärnkraften. Jag har all
respekt för att miljöpartister, vänterpartister och många socialdemokra-
ter känner en oerhörd osäkerhet inför kärnkraften, men jag tror inte att
man skall bekämpa kärnkraften med juridiken som vapen.
Det finns en risk för att vi i den här kammaren bygger instrument
med vetorätt och annat - dvs. använder juridiken - för att stoppa nå-
gonting som vi tycker är dåligt i stället för att använda argumentens,
politikens, makt.
Prot. 1994/95:32
30 november
Vissa frågor om natur-
resurslagen
89
|
Prot. 1994/95:32 30 november |
Om detta i grunden handlar om att vi har olika uppfattningar om |
skall egentligen inte diskutera formerna för den kommunala självstyrel-
|
Vissa frågor om natur- |
sen. Det är en annan fråga, även om det självfallet finns kopplingar. Av dessa skäl - som delvis är formella men också sakligt motivera- Anf. 120 ULF BJÖRKLUND (kds) replik: Fru talman! Lars Stjernkvist säger att vi i sak är överens och att op- Utredningsmannen har när det gäller Gideälven och framför allt Det har faktiskt hänt en annan sak också. Det har varit en folkom- Jag noterar att Lars Stjernkvist säger att vi i sak är överens. Det När det gäller Österdalälven är allt arbete förberett. Allt är klart. Anf. 121 LARS STJERNKVIST (s) replik: Fru talman! Det är synd att Ulf Björklund är så modig och stursk nu Jag skall inte bråka om det som jag tror att vi i grunden är ganska Vi tycker att det finns anledning att återigen ta upp den här frågan |
90
Jag tror inte att det vore bra om vi i denna kammare betade av vat-
tendrag efter vattendrag och diskuterade om de skulle ha skydd var och
en för sig. Det är rimligt att man - precis som den förra regeringen
gjorde och som den nuvarande nu planerar - vid några tillfällen samlat
diskuterar vilka älvar som behöver ett förstärkt skydd. Utgångspunkten
från vår sida är, som sagt, att det finns ytterligare vattendrag, däribland
Österdalälven, som behöver ett ökat skydd.
Anf. 122 ULF BJÖRKLUND (kds) replik:
Fru talman! När det gäller Österdalälven ligger allt material färdigt.
Vi kan inte vänta år ut och år in bara därför att man skall inventera alla
ytterligare tusentals älvsträckor som finns i det här landet.
Om materialet inte hade varit fullständigt skulle jag hålla med Lars
Stjernkvist. Men det handlar ju om att inte stoppa ett planeringsarbete i
bygden. Det handlar om viktiga vägdragningar och brodragningar som
faktiskt har med den lokala planeringen i framtiden att göra. Det är inte
vår uppgift att bromsa och stoppa sådant. Vår uppgift är snarare att
hjälpa till att lösa sådana problem. Därför kan man faktiskt behandla
Österdalälven separat. Det är faktiskt vår uppgift att hjälpa till med det.
Anf. 123 LARS STJERNKVIST (s) replik:
Fru talman! Det tillhör den här kammarens obegripligheter att vi
ibland kan bli mycket oense om sådant som vi egentligen är överens
om. Det kanske är en av mekanismerna i den här församlingen.
Jag tyckte faktiskt att Ulf Björklund alldeles nyss sade att det för-
slag som utredningsmannen hade beträffande Österdalälven inte var
särskilt bra. Det förslag som har lagts fram skulle egentligen behöva
skärpas. Det tycker jag talar för att man skall använda tiden fram till
våren 1995 till att fundera på hur den älvsträckan - och ytterligare
sträckor - bäst skall skyddas.
Anf. 124 PER LAGER (mp) replik:
Fru talman! Roten till det onda är just kärnkraften när det gäller den
kommunala vetorätten, Lars Stjernkvist.
Problemet är att man genom att frånta kommunerna vetorätten i av-
fallsfrågan legaliserar möjligheten att köra över dem just i den här
frågan.
Jag tror inte att kommunerna därmed frånsäger sig sitt ansvar för
avfallet. Det som redan är producerat skall vi självfallet ta hand om.
Detta visar än en gång hur farlig kärnkraften är. Vi behärskar
egentligen inte avfallsfrågan ännu. Kommunerna vill i huvudsak inte ta
emot avfallet.
Ännu värre kan det bli med tanke på att vi går in i EU. Hur skall det
framtida miljöfarliga avfallet hanteras? Då är det ännu viktigare att den
kommunala vetorätten återtas och upprätthålls.
Prot. 1994/95:32
30 november
Vissa frågor om natur-
resurslagen
91
|
Prot. 1994/95:32 30 november |
Anf. 125 LARS STJERNKVIST (s) replik: Herr talman! Jag tycker att både det som Per Lager nu säger och det |
som Owe Hellberg, som har samma uppfattning, sade förut beskriver
|
Vissa frågor om natur- |
hur oerhört svårt detta är. Ni talar med kraft om att den kommunala vetorätten är oerhört vik- Vi måste, hur besvärligt och smärtsamt det än är, tillsammans som Anf. 126 PER LAGER (mp) replik: Herr talman! Jag tror inte, Lars Stjernkvist, att de här ståndpunkter- Det viktiga nu tycker jag är att det inte skall behöva bli som i kom- Jag menar att kommunerna tillsammans med SKB och regeringen Anf. 127 LARS STJERNKVIST (s) replik: Herr talman! Jag vill gärna understryka att den ventil som i dag Svårigheterna med kärnkraften är att vi fortfarande inte har en bra Sedan kan vi aldrig, hur gärna vi än skulle vilja, med vetorätt eller |
92
Anf. 128 INGRID SKEPPSTEDT (c) replik:
Herr talman! Jag tror att vi till största delen är överens i den här
frågan, Lars Stjernkvist. Det gäller vetorätten, och den har koppling till
kärnavfallet.
Vi vill naturligtvis också att utgångspunkten skall vara att vi skall ta
hand om vårt eget avfall här hemma i Sverige. Men som jag ser det
gäller det att vi får fram ett så bra sätt som möjligt att förvara det ut-
brända kärnbränslet på. Då försvinner rädslan hos befolkningen ute i
kommunerna. Jag tror att det går lättare att få förståelse för det här om
det blir en säker förvaring. Det är det vi inte har i dag.
Anf. 129 OWE HELLBERG (v) replik:
Herr talman! Att Lars Stjernkvist vände sig till kds i den här frågan
var förståeligt, eftersom man har hoppat litet fram och tillbaka, liksom
socialdemokraterna gör.
Vänsterpartiet har varit konsekvent. Vi röstade för ett älvskydd i ut-
skottet vid förra tillfället. Vi kommer att göra det nu också. Av tekniska
skäl blev riksdagens beslut tyvärr inte det som vi förväntade oss förra
gången. Därför tycker vi att det skulle vara viktigt om det blev så i dag.
En annan viktig sak att poängtera är att en utbyggnad av vattenkraf-
ten i fortsättningen måste handla om att effektivisera och bygga om
befintliga anläggningar. Om den pågående utredningen, som så små-
ningom skall lägga fram sitt resultat, kommer fram till andra ställnings-
taganden är det bara att beklaga. Det kan finnas en viss risk för det i
och med att vi vet vad vi har framför oss när det gäller kärnkraftsav-
veckling osv. Man kan bli litet sugen på att ordna energi på annat sätt.
Därför tycker vi att det är viktigt att fatta beslut om Gideälven och
Österdalälven i dag, så att vi får den här saken ur världen.
Den kommunala vetorätten är en mycket kontroversiell fråga ute i
kommunerna. Vi vet att den upprör många. Känslorna svallar. I det här
fallet tycker jag att man måste ta till sig människornas ängslan och oro.
Det bästa sättet är att visa att man på alla sätt kan övertyga dem om att
ett slutförvar i just deras kommun är det allra säkraste, att de inte kom-
mer att uppleva några negativa effekter av den här anläggningen. Att
övertyga människor måste vara bättre än att tvinga dem.
Hamnar vi trots allt i en situation där vi inte kan lösa detta, får vi
återkomma till lagstiftning på ett annat sätt.
Precis som Lars Stjernkvist sade finns det signaler i dag om att
kommunalrådsordförande i norrländska kommuner går ut och säger: Vi
skall nog kunna ta emot den här anläggningen. Vilka skäl hänvisar man
till? Jo, det handlar om arbetsmarknadsskäl, att skapa arbetstillfällen i
de egna kommunerna. Det tycker vi är en olycklig diskussion. Det här
måste bygga på helt andra förutsättningar.
Anf. 130 LARS STJERNKVIST (s) replik:
Herr talman! Får jag först säga, så att ingen tror att jag är oartig, att
skälet till att jag inte begärde replik på Ingrid Skeppstedts inlägg var att
jag håller med.
Prot. 1994/95:32
30 november
Vissa frågor om natur-
resurslagen
93
|
Prot. 1994/95:32 30 november |
Ingen skugga skall falla över Owe Hellberg och Vänsterpartiet. |
gorna.
|
Vissa frågor om natur- |
I och för sig är det kanske delvis ett bekymmer. Jag har aldrig hört Jag tycker att den här diskussionen ändå har visat att de här frågor- Utgångspunkten är, som jag har sagt tidigare, att vi vill ge ett ökat Anf. 131 OWE HELLBERG (v) replik: Herr talman! Det är en konservativ syn, Lars Stjernkvist, att bara Anf. 132 RAGNHILD POHANKA (mp): Herr talman! Jag instämmer i reservanternas anföranden till så gott Våldtaget land i Storsveriges skugga är titeln på en bok som en man Älvdalens kommun med sina ca 8 500 invånare och sin stora yta, Den återstående älvsträckan är mot all förmodan en levande älv- Här gäller det friluftsliv och fiske. Det spiller även över på vinter- |
byggda längs älven. Här förekommer också mycket s.k. vildcamping,
som också spiller över på affärer bl.a. i Älvdalen. Det är en billig form
av semester för människor som inte har råd med dyra semestrar. Det är
inte möjligt överallt, men här fungerar det ganska bra.
Även kulturellt är det viktigt med en pulsåder, som Dalälven är här
uppe. Känslomässigt betyder den mycket och den är oerhört viktig för
turismen i Älvdalen.
Det är 10 mil mellan Älvdalen och Idre, och där finns fjällen. Man
har inga fjäll i Älvdalen, men man har sin älv. Där finns utter som be-
höver isfritt vatten vintertid.
Man sänker vid utbyggnaden en stenbro från 1700-talet, värdefulla
slåtterängar, outforskade fångstgropssystem, kanske från bronsåldern,
sannolikt också en gammal boplats. Värdefull skogsmark sätts under
vatten. Boendet blev plötsligt tusen år äldre i Älvdalen när man fann
flintstensyxor nära Nässjön. En utbyggd älvsträcka kan ju aldrig åter-
ställas. Länsstyrelsen ger älvsträckan högsta skyddsvärde från såväl
geologisk och zoologisk som botanisk synpunkt. Även landskapsbilden
är vikten. Det är fantastiska utsikter och ett rörligt friluftsliv uppe i
Älvdalen. Åk gärna dit!
Det skulle från början bli en damm i Älvdalen. Nu är de fyra:
Trängslet, Åsen, Väsa och Blyberg.
Vattenfall har egentligen inget intresse av utbyggnaden. Den ger ba-
ra 65 GWh. Det skulle behövas 1 000 kraftverk av den här typen för att
avveckla kärnkraften, vilket ju förstås inte skall göras enbart genom
vattenkraft.
Däremot kan Älvdalen bidra med skog till biobränslen. Hälften av
kärnkraften går åt till att värma upp hus och då är biobränsle en mycket
lämplig energikälla. De beräknade kostnaderna är över 200 miljoner.
Enligt Vattenfall skulle det bara få kosta en fjärdedel för att bli lön-
samt. Men jordägarna, bl.a. Stora, har så mycket pengar att de vill satsa
på detta. Stora avstod för resten just i det här fallet. Stora styr energi-
produktionen i Brunnsberg via Trängslet och Åsendammen. Det gör att
jordägarna vid en utbyggnad får svårt att finna egna kunder, då de inte
kan styra produktionen. Ibland låter man vattnet rinna fritt, då norsk el
blir billigare. Den beskattas inte på samma sätt.
Jordägarna är något speciellt för Älvdalen med sina besparingssko-
gar. Vid omröstningen på deras stämmor gäller inte en man - en röst.
Man röstar efter grader. Det har inneburit att inte ens bland jordägarna
är det antalet personer för en utbyggnad som räknas, men det är antalet
röster som räknas.
Vid folkomröstningen den 13 november om älvutbyggnaden röstade
mycket riktigt 72 % emot. Delar man upp kommunen, Idre och Särna
för sig och Älvdalen för sig - Idre och Särna berörs inte av utbyggna-
den eftersom de ligger högre upp - är det t.o.m. 85 % i själva Älvdalen
som röstat emot. Det är en förkrossande majoritet.
4 000 namnunderskrifter har också samlats in, och det i en kommun
med 8 500 invånare. Däri är ju barnen inräknade förstås.
Arbetstillfällen kan man glömma när det gäller Älvdalen. Man hade
ett vägbygge i Älvdalen som gav tio arbetstillfällen. Nio av de anställda
Prot. 1994/95:32
30 november
Vissa frågor om natur-
resurslagen
95
|
Prot. 1994/95:32 30 november |
kom utifrån och en från Älvdalen. Förhållandena blir säkert desamma |
kortvariga arbetstillfällen.
|
Vissa frågor om natur- |
Det finns således mycket starka skäl mot en utbyggnad. Dessa har Jag yrkar bifall till vår motion. Det skulle vara mycket sorgligt om Anf. 133 KNUT BILLING (m): Herr talman! Jag begärde egentligen ordet för att närmast påpeka Med detta vill jag biträda de yrkanden som framställts om bifall till Anf. 134 RAGNHILD POHANKA (mp): Herr talman! Jag vill stödja Ulf Björklund i att man i Älvdalen har Rädslan är stor där uppe. Rädslan är stor för skjutfältet med alla Människorna behöver detta beslut nu, så att de kan känna att de har Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut fattades efter 27 §.) |
|
Vattenrätt |
27 § Vattenrätt Föredrogs Bostadsutskottets betänkande 1994/95:BoU4 |
96
Anf. 135 OWE HELLBERG (v):
Herr talman! När någon vill starta miljöfarlig verksamhet är det
normalt länsstyrelsen eller Koncessionsnämnden för miljöskydd som
ger tillstånd och ställer villkor för detta. Regeringen har dock rätt att
ge tillstånd när det gäller anläggningar som är av betydande omfattning.
Ett exempel på detta är avtalet med Danmark om att bygga Öresunds-
bron. Koncessionsnämnden kan inte påverka valet av plats eller avstyra
projektet, även om den inser att miljön påverkas allvarligt.
Regeringens intresse av att olika projekt skall komma till stånd kan
göra att miljöintressena inte får den särställning som de i dag måste ha
inom all samhällsplanering.
Att kompromissa om miljökrav innebär en utveckling som på sikt
blir ohållbar. Kompromissa om våra ekonomiska levnadsvillkor kan vi
göra mellan våra partier, men vi kan inte kompromissa om miljön. Det
har vi ingen rätt till med tanke på våra barn och barnbarn och deras
framtid.
Regeringens förprövningsrätt har inte heller samma tyngd längre
med tanke på dagens ordning, där enligt naturresurslagen en miljökon-
sekvensbeskrivning skall göras som en förutsättning för ett projekts
genomförande. Den skall ge underlag för en samlad bedömning av
vilken inverkan projektet har på miljön, människors hälsa och säkerhet
samt hushållningen med naturresurser. Denna bedömning skall natur-
ligtvis vara klar innan regeringen tar ställning till de alternativ som
finns och skall vara underlag för ett beslut som vilar på bästa miljö-
mässiga grund. Då kan vi trygga framtiden för kommande generationer
på bästa sätt.
Regeringen har en svår uppgift i att bedöma den samhällsnytta ett
projekt har gentemot den miljöskada som uppstår. Ibland är regeringen
till råga på allt en ägarrepresentant. Då inser ju alla att det är svårt att
vara opartisk i sin miljöbedömning.
Det som saknas i dag är också goda ekonomiska beräkningsgrunder
för den miljöskuld som uppstår när vi utnyttjar naturresurser på olika
sätt. Det är ett viktigt instrument för att påvisa miljöns betydelse när vi
i framtiden upprättar statsbudgetar. Dock måste man ha i minnet att den
miljöpåverkan som skadar naturen så allvarligt att den biologiska
mångfalden minskar inte kan betalas eller repareras med pengar. Därför
skall vi avskaffa regeringens förprövningsrätt enligt naturresurslagen.
Jag yrkar bifall till reservationen i bostadsutskottets betänkande nr
4, mom. 1.
Anf. 136 PER LAGER (mp):
Herr talman! För att leva upp till våra internationella åtaganden när
det gäller miljön måste vi faktiskt låta miljöhänsyn gå före andra intres-
sen.
Miljön är ju som bekant inte förhandlingsbar. Gränserna finns, och
vi känner till dem. Vi vet också att vi i de flesta fall redan klampat över
dem. Skall vi över huvud taget kunna bygga och leva för framtiden, får
vi se till att hålla till innanför de givna ramarna. Därför är det också
viktigt att vi har en lagstiftning som i första hand tar de ekologiska
Prot. 1994/95:32
30 november
Vattenrätt
7 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 32
Prot. 1994/95:32
30 november
Vattenrätt
98
hänsynen och inte ställer dem bredvid tillfälliga starka ekonomiska
intressen eller för den delen infrastrukturella arbetsmarknadspolitiska
eller regionalpolitiska hänsyn. Det måste vara fel att inte först se vad
naturen tål, se om projekten kan hållas inom ramarna och därefter göra
övriga överväganden.
Såsom det nu är och som vi sett i Öresundsbrofrågan blir regering-
ens prövning enligt naturresurslagen bakvänd och knappast i linje med
hur vi skall handla för att skapa ett uthålligt ekologiskt samhälle, där
vår aktsamhet om den omgivande miljön är själva huvudförutsättning-
en. Vad spelar sedan andra miljöskyddsprövningar för roll?
Hur gick det t.ex. vid utbyggnaden av E 6 i Bohuslän? Där klassifi-
cerades motorvägsbygget som riksintresse. Av regeringen fastslogs det
vara av större vikt än den natur av riksintresse som skulle förstöras.
I praktiken blir naturresurslagen en tandlös lag som tillåter rege-
ringen att handla efter eget godtycke. Kravet på miljökonsekvensbe-
skrivningar och prövning i Koncessionsnämnden för miljöskydd bör
därför snarast ersätta nuvarande ordning. Det är självklart att ett sådant
prövningssystem förs in i den nya miljöbalken, som vi också hoppas
görs såväl heltäckande och samordnande som effektiv.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 1.
Anf. 137 LARS STJERNKVIST (s):
Herr talman! För att jag inte skall glömma det vill jag först yrka bi-
fall till utskottsmajoritetens förslag - jag är litet osäker så här i början
av mandatperioden.
När det gäller förslagen i betänkandet är det en punkt där vi inte är
överens. Det gäller förprövningen av projektet. Precis som de båda
talarna här har sagt före mig är det Öresundsbron som är den egentliga
upprinnelsen till den här diskussionen.
Jag förstår den kritik som har riktats. Inte heller jag tycker att den
förra regeringens hantering av Öresundsbron har ökat respekten eller
förtroendet för svensk miljölagstiftning. Däremot delar jag inte slutsat-
sen att problemet i första hand är brister i lagstiftningen. Snarare rör det
sig om politiska och moraliska brister hos beslutsfattarna, de som an-
vänder lagen, som avslöjas i och med denna hantering.
Vi i bostadsutskottet skall nu kontrollera om regeringen har följt de
lagar som man skall följa vid behandlingen av ett sådant här ärende.
Det råder inga tvivel om att regeringen i formell mening har använt de
lagrum som finns. Däremot sätter åtminstone jag stora frågetecken i
kanten för hur man har tolkat lagarna.
Man har vänt ut och in på paragrafer för att motivera ett beslut om
byggandet av Öresundsbron. Det har man inte gjort därför att man in i
minsta detalj har velat analysera miljökonsekvenserna. Snarare har det
handlat mera om att försöka att hitta möjligheter för att rädda kvar den
förra regeringen. Nu röstade ju svenska folket bort den regeringen, men
det här är ett ganska tragiskt exempel på hur man kan missbruka den
lagstiftning som vi har.
Det som jag nu har sagt innebär inte att vi i utskottsmajoriteten an-
ser att den lagstiftning som vi har i alla stycken är perfekt. Precis som
när det gällde det förra ärendet anser vi även här att det finns skäl att
göra en översyn. Inte minst mot bakgrund av Öresundsbron kan man
fråga sig om man inte behöver genomföra en skärpning.
Då kan man fråga sig: Varför tillstyrker vi då inte motionsförslaget,
som handlar just om en översyn? Ja, det beror inte på att vi anser att
kravet på en förändrad lagstiftning är omotiverat, utan det beror på att
man i motionen pekar ut ett alternativ som skulle vara ännu sämre med
den lagstiftning som vi i dag har. Det alternativ som Owe Hellberg från
Vänsterpartiet tidigare var inne på innebär att man skulle införa en
regel där jurister hade en rätt att överpröva de beslut som politiker -
folkets förlängda arm - fattar. Den modellen används i många länder.
Såvitt jag förstår har just den modellen varit ett avgörande skäl till att
Västerpartiet tycker så illa om beslutsordningen i vissa av våra europe-
iska grannländer.
Jag tycker inte att detta vore en bra ordning. Jag anser att vi skall ha
en lagstiftning som innebär att vi som folkvalda har det yttersta ansva-
ret. Vi som makthavare måste känna att vi har det yttersta ansvaret -
återigen en parallell till det förra ärendet. Vi skall ta ansvar hur svåra
avgöranden det än är fråga om. Öresundsbron är självfallet just en
sådan fråga. Men vi skall inte med juridikens hjälp försöka att bolla
över avgörandet på någon annan, allra minst på några jurister. De har
sin givna uppgift att granska om vi följer lagarna, men det är vi som
fattar de avgörande besluten. Detta är alltså skälet till att vi avstyrker
reservationen. Vi anser att det behövs en översyn av miljölagstiftning-
en, men vi anser inte att det alternativ som anges i motionen är särskilt
bra. Jag yrkar därför bifall till hemställan i betänkandet.
Anf. 138 KNUT BILLING (m):
Herr talman! Jag tillstyrker utskottets hemställan, men jag begärde
ändå ordet för att erinra Lars Stjernkvist om att det faktiskt inte var
fyrpartiregeringen som lade fram förslaget om Öresundsbrons byggan-
de. Det var den socialdemokratiska regeringen, och beslutet fattades av
den dåvarande riksdagen. När föregående talare talade om dålig be-
redning och dåliga beslut är detta ett angrepp som faller tillbaka på
hans eget parti.
Anf. 139 LARS STJERNKVIST (s):
Herr talman! Det är sant. Det var den socialdemokratiska regering-
en som fattade det första beslutet och som också skrev under det avtal
som ligger till grund för byggandet av Öresundsbron. Men frågan är ju
än så länge inte slutligt avgjord.
Som Knut Billing mycket väl vet följer, efter det att beslutet fatta-
des, en rättslig process och en miljöprövning i ärendet, där det sker ett
växelspel mellan domstolar och beslutsfattare. Regeringen har då roll
som högsta instans och samtidigt ett politiskt ansvar. Det är den rollen
som vi har att granska. Inte ens med de mest moderata glasögon anser
jag att man rimligen kan säga att den förra regeringen skötte detta på ett
anständigt sätt. Den som påstår att det var miljöhänsyn och inte politis-
Prot. 1994/95:32
30 november
Vattenrätt
99
|
Prot. 1994/95:32 30 november |
ka hänsyn som dominerade när den dåvarande regeringen för ett halvår |
|
Vattenrätt |
Anf. 140 KNUT BILLING (m) replik: Herr talman! När det gäller handläggningen av Öresundsbron kom- Anf. 141 PER LAGER (mp): Herr talman! Lagstiftningen skall vara så stringent som möjligt för Anf. 142 LARS STJERNKVIST (s): Herr talman! Med all respekt för den här församlingens uppfin- Jag tror aldrig att vi hade kunnat förhindra. Anf. 143 TREDJE VICE TALMANNEN: Repliken gäller Per Lager. Anf. 144 LARS STJERNKVIST (s): Herr talman! Jag är fullt medveten om det. Jag tror inte att det finns någon miljölagstiftning i sinnevärlden som Anf. 145 PER LAGER (mp): Herr talman! Det tror jag, Lars Stjernkvist. Anf. 146 OWE HELLBERG (v): Herr talman! Här har både moderater och socialdemokrater bekla- Anf. 147 LARS STJERNKVIST (s): Herr talman! Vi socialdemokrater anser att det finns skäl att se över |
|
100 |
miljölagstiftningen, bl.a. mot bakgrund av de argument som Per Lager |
och Owe Hellberg har fört fram. Men vi kan aldrig stoppa dåliga poli-
tiker med hjälp av lagstiftning. Dem kan bara folket rösta bort, vilket
också skedde.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1994/95:32
30 november
Beslut
Mom. 1 och 2
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Mom. 3 (likartad statlig tillsyn av skolor med kommunalt huvudmanna-
skap och fristående skolor)
1. utskottet
2. res. 2 (mp, kds)
Votering:
266 för utskottet
34 för res. 1
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 64 m, 22 c, 20 fp, 14 v, 1 kds
Förres. 1: 4 m, 1 v, 16 mp, 13 kds
Frånvarande: 16 s, 12 m, 5 c, 6 fp, 7 v, 2 mp, 1 kds
Margareta E Nordenvall (m) anmälde att hon avsett att rösta ja men
markerats vara frånvarande.
Fanny Rizell (kds) anmälde att hon avsett att rösta nej men markerats
ha röstat ja.
Mom. 4 (undervisningsrådens roll i tillsynsarbetet)
1. utskottet
2. res. 3 (mp, kds)
Kammaren biföll utskottets hemställan genom uppresning.
Mom. 5 (nordisk språkexamen)
1. utskottet
2. res. (c, fp)
Votering:
261 för utskottet
42 för res.
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets henställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 146 s, 69 m, 1 fp, löv, 16 mp, 13 kds
För res.: 22 c, 19 fp, 1 kds
Frånvarande: 15 s, 11 m, 5 c, 6 fp, 6 v, 2 mp, 1 kds
101
8 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 32
|
Prot. 1994/95:32 30 november |
Övriga moment Kammaren biföll utskottets hemställan. UbU3 Vissa högskolefrågor Kammaren biföll utskottets hemställan. TU 1 Slutligt godkännande av Eurocontrolkonventionen m.m. Kammaren biföll utskottets hemställan. JoU8 Miljölagstiftningen Mom. 1 (lagförslagen i den återkallade proposition 1994/95:10 Miljö- 1. utskottet 2. res. (c, m, fp) Votering: 182 för utskottet 121 för res. 46 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 146 s, 4 m, 16 v, 16 mp För res.: 65 m, 22 c, 20 fp, 14 kds Frånvarande: 15 s, 11 m, 5 c, 6 fp, 6 v, 2 mp, 1 kds Birgitta Wistrand (m) anmälde att hon avsett att rösta nej men marke- Mom. 2 Kammaren biföll utskottets hemställan. NU4 Införlivande av vissa direktiv om enskilda näringsidkare Kammaren biföll utskottets hemställan. AU2 Arbetstid m.m. Mom. 1 (inriktningen av arbetstidspolitiken) 1. utskottet 2. res. (mp) Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation. Mom. 2 Kammaren biföll utskottets hemställan. BoUl Vissa fastighetsrättsliga frågor m.m. Mom. 1 (delning av skogsbruksfastighet) 1. utskottet 2. res. (fp) Votering: 278 för utskottet 21 för res. |
102
1 avstod
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 144 s, 69 m, 22 c, 14 v, 15 mp, 14 kds
Förres.: 20 fp, 1 v
Avstod: 1 v
Frånvarande: 17 s, 11 m, 5 c, 6 fp, 6 v, 3 mp, 1 kds
Mom 2-7
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Mom. 8 (krav på energihushållning)
1. utskottet
2. res. 1 (v, mp)
Votering:
267 för utskottet
32 för res. 1
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 143 s, 69 m, 22 c, 19 fp, 14 kds
Förres. 1: 16 v, 16 mp
Frånvarande: 18 s, 11 m, 5 c, 7 fp, 6 v, 2 mp, 1 kds
Mom. 9 (energirådgivning)
1. utskottet
2. res. 2 (v, mp)
Votering:
269 för utskottet
32 för res. 2
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 144 s, 69 m, 22 c, 20 fp, 14 kds
Förres. 2: löv, 16 mp
Frånvarande: 17 s, 11 m, 5 c, 6 fp, 6 v, 2 mp, 1 kds
Mom. 11 (återluft)
1. utskottet
2. res. 3 (fp)
Votering:
274 för utskottet
28 för res. 3
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 146 s, 69 m, 22 c, 7 v, 16 mp, 14 kds
Förres. 3: 20 fp, 8 v
Prot. 1994/95:32
30 november
103
Prot. 1994/95:32
30 november
104
Frånvarande: 15 s, 11 m, 5 c, 6 fp, 7 v, 2 mp, 1 kds
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Mom. 1 (den kommunala vetorätten)
1. utskottet
2. res. 1 (c, v, mp)
Votering:
248 för utskottet
52 för res. 1
1 avstod
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 68 m, 20 fp, 1 v, 14 kds
För res. 1: 21c, 15 v, 16 mp
Avstod: 1 s
Frånvarande: 15 s, 12 m, 6 c, 6 fp, 6 v, 2 mp, 1 kds
Lena Klevenås (s) anmälde att hon avsett att rösta ja men markerats ha
avstått från att rösta.
Eva Björne (m) anmälde att hon avsett att rösta ja men markerats vara
frånvarande.
Mom. 4 (Gideälven)
1. utskottet
2. res. 2 (fp, v, mp)
Votering:
247 för utskottet
55 för res. 2
1 avstod
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 69 m, 22 c, 11 kds
Förres. 2: 20 fp, 16 v, 16 mp, 3 kds
Avstod: 1 s
Frånvarande: 15 s, 11 m, 5 c, 6 fp, 6 v, 2 mp, 1 kds
Mom. 5 (Österdalälven)
1. utskottet
2. res. 3 (c, fp, v, mp, kds)
Votering:
216 för utskottet
86 för res. 3
1 avstod
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 146 s, 69 m, 1 mp
För res. 3: 21c, 20 fp, 16 v, 15 mp, 14 kds
Avstod: 1 c
Frånvarande: 15 s, 11 m, 5 c, 6 fp, 6 v, 2 mp, 1 kds
Gudrun Lindvall (mp) anmälde att hon avsett att rösta nej men marke-
rats ha röstat ja.
Övriga moment
Kammaren biföll utskottet hemställan.
Prot. 1994/95:32
30 november
Mom. 1 (regeringsprövning enligt NRL och VL)
1. utskottet
2. res. (v, mp)
Votering:
270 för utskottet
32 för res.
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 146 s, 69 m, 21 c, 20 fp, 14 kds
Förres.: löv, 16 mp
Frånvarande: 15 s, 11 m, 6 c, 6 fp, 6 v, 2 mp, 1 kds
Mom. 2-6
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Anmäldes och bordlädes
Motioner
med anledning av prop. 1994/95:43 Lageravgift på socker och ris
1994/95 :Jo 12 av Marianne Andersson och Stig Bertilsson (c ,m)
1994/95:Jol3 av Ivar Virgin m.fl. (m, c, fp, kds)
1994/95:Jol4 av Gudrun Lindvall (mp)
med anledning av prop. 1994/95:109 Vissa privatpraktiserande läkares
och sjukgymnasters etablering m.m.
1994/95:So20 av Sten Svensson m. fl. (m)
1994/95:So21 av Lars Leijonborg m.fl. (fp, m, c, kds)
1994/95:So22 av Rune Backlund m.fl. (c)
1994/95 :So23 av Barbro Westerholm och Kerstin Heinemann (fp)
med anledning av prop. 1994/95:112 Utrikessekretess m.m.
1994/95:K10 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
1994/95:K11 av Peter Eriksson och Per Gahrton (mp)
105
Prot. 1994/95:32
30 november
med anledning av prop. 1994/95:117 Lag om åtgärder beträffande djur
och växter som tillhör skyddade arter, m.m.
1994/95 :Jo 15 av Dan Ericsson (kds)
Anmäldes att följande frågor framställts
den 29 november
1994/95:178 av Bengt Silfverstrand (s) till justitieministern om friköp
av historiska arrenden
1994/95:179 av Margitta Edgren (fp) till statsrådet Ylva Johansson om
landstingens gymnasieprogram
Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksdagens snabbproto-
koll tisdagen den 6 december.
30 § Kammaren åtskildes kl. 15.57.
Förhandlingarna leddes av
talmannen från sammanträdets början t.o.m. 17 § anf. 48 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. 21 § anf. 82 (delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. 26 § anf. 124 (delvis) och
av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
TOM T:SON THYBLAD
/Barbro Nordström
106
|
Innehållsförteckning |
Prot. 1994/95:32 30 november |
1 § Meddelande om ändring i kammarens sammanträdes-
plan................................................................................................1
Meddelande om samlad votering.......................................................1
2 § Vissa datalagsfrågor, överklagande av Datainspektio-
nens beslut i vissa ärenden..........................................................1
Konstitutionsutskottets betänkanden 1994/95: KU 10 och
KU20.........................................................................................1
Anf. 1 INGER RENÉ (m):......................................................1
Anf. 2 TONE TINGSGÅRD (s):.............................................2
Anf. 3 INGER RENÉ (m):......................................................3
(Beslut fattades efter 16 §.).......................................................3
3 § Lagstiftningsprocessen m.m........................................................3
Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95:KU13..................3
(Beslut fattades efter 16 §.).......................................................3
4 § Ordensväsendet............................................................................3
Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95: KU 16..................3
Anf. 4 BIRGER HAGÅRD (m):.............................................3
Anf. 5 BARBRO HIETALA NORDLUND (s):......................5
Anf. 6 BIRGER HAGÅRD (m):.............................................6
Anf. 7 BARBRO HIETALA NORDLUND (s):......................6
Anf. 8 BIRGER HAGÅRD (m):.............................................7
(Beslut fattades efter 16 §.).......................................................7
5 § Dubbelbeskattningsavtal med Frankrike avseende arv
och gåva........................................................................................7
Skatteutskottets betänkande 1994/95:SkU2..............................7
(Beslut fattades efter 16 §.).......................................................7
6 § Dubbelbeskattningsavtal med Amerikas Förenta Stater..........7
Skatteutskottets betänkande 1994/95:SkU3..............................7
(Beslut fattades efter 16 §.).......................................................7
7 § Handläggning av ungdomsmål...................................................8
Justitieutskottets betänkande 1994/95:JuUl..............................8
Anf. 9 GUN HELLSVIK (m):.................................................8
Anf. 10 Andre vice talman GÖREL THURDIN (c):...............9
Anf. 11 SIW PERSSON (fp):................................................10
Anf. 12 ALICE ÅSTRÖM (v):..............................................10
Anf. 13 GUN HELLSVIK (m) replik:...................................12
Anf. 14 ALICE ÅSTRÖM (v) replik:....................................12
Anf. 15 ROLF ÅBJÖRNSSON (kds):...................................13
107
Prot. 1994/95:32 Anf. 16 LARS-ERIK LÖVDÉN (s):.....................................13
30 november Anf. 17 GUN HELLSVIK (m) replik:..................................16
----------------- Anf. 18 LARS-ERIK LÖVDÉN (s) replik:...........................17
Anf. 19 GUN HELLSVIK (m) replik:..................................17
Anf. 20 LARS-ERIK LÖVDÉN (s) replik:...........................17
Anf. 21 GUN HELLSVIK (m) replik:..................................18
Anf. 22 ROLF ÅBJÖRNSSON (kds):..................................18
(Beslut fattades efter 16 §.).....................................................18
8 § Ett effektivare brottmålsförfarande........................................18
Justitieutskottets betänkande 1994/95:JuU2...........................18
(Beslut fattades efter 16 §.).....................................................18
9 § Teleavlyssning och teleövervakning........................................19
Justitieutskottets betänkande 1994/95:JuU3...........................19
(Beslut fattades efter 16 §.).....................................................19
10 § Fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag.....................19
Justitieutskottets betänkande 1994/95:JuU4...........................19
Anf. 23 ALICE ÅSTRÖM (v):.............................................19
Anf. 24 GÖRAN R HEDBERG (m):....................................19
Anf. 25 ALICE ÅSTRÖM (v) replik:...................................20
Anf. 26 GÖRAN R HEDBERG (m) replik:..........................20
Anf. 27 KIA ANDREASSON (mp):.....................................21
(Beslut fattades efter 16 §.).....................................................21
11 § Ändringar i aktiebolagslagens firmaregler m.m..................21
Lagutskottets betänkande 1994/95 :LU1.................................21
Anf. 28 CARIN LUNDBERG (s):........................................21
(Beslut fattades efter 16 §.).....................................................22
12 § Svenska åtgärder på nedrustningsområdet..........................22
Utrikesutskottets betänkande 1994/95:UU6...........................22
Anf. 29 INGER KOCH (m):.................................................22
Anf. 30 VIOLA FURUBJELKE (s):.....................................23
Anf. 31 INGER KOCH (m) replik:.......................................24
Anf. 32 VIOLA FURUBJELKE (s) replik:..........................25
Anf. 33 INGER KOCH (m) replik:.......................................25
Anf. 34 VIOLA FURUBJELKE (s) replik:..........................25
Anf. 35 EVA ZETTERBERG (v):........................................26
Anf. 36 INGER KOCH (m):.................................................27
Anf. 37 EVA ZETTERBERG (v):........................................27
Anf. 38 INGER KOCH (m):.................................................27
(Beslut fattades efter 16 §.).....................................................27
13 § Folkhälsofrågor.......................................................................28
Socialutskottets betänkande 1994/95:SoU6............................28
Anf. 39 STIG SANDSTRÖM (v):........................................28
Anf. 40 BO HOLMBERG (s):..............................................29
Anf. 41 STIG SANDSTRÖM (v):........................................30
108
(Beslut fattades efter 16 §.).....................................................30
14 § Detaljhandel med receptfria läkemedel m.m.........................30
Socialutskottets betänkande 1994/95:SoUl 1..........................30
Anf. 42 LEIF CARLSON (m):..............................................30
Anf. 43 BO HOLMBERG (s):...............................................31
Anf. 44 LEIF CARLSON (m):..............................................32
Anf. 45 BO HOLMBERG (s):...............................................32
Anf. 46 LEIF CARLSON (m):..............................................33
Anf. 47 BO HOLMBERG (s):...............................................33
(Beslut fattades efter 16 §.).....................................................33
15 § Kulturmiljöfrågor....................................................................33
Kulturutskottets betänkande 1994/95 :KrU3............................33
(Beslut fattades efter 16 §.).....................................................33
16 § Allmänna kulturfrågor............................................................34
Kulturutskottets betänkande 1994/95 :KrU4............................34
Beslut.................................................................................................34
KU10 Vissa datalagsfrågor......................................................34
KU20 Överklagande av Datainspektionens beslut i vissa
ärenden....................................................................................34
KU 13 Lagstiftningsprocessen m.m..........................................34
KU 16 Ordensväsendet.............................................................34
SkU2 Dubbelbeskattningsavtal med Frankrike avseende arv
och gåva..................................................................................35
SkU3 Dubbelbeskattningsavtal med Amerikas Förenta Sta-
ter ............................................................................................35
JuUl Handläggning av ungdomsmål.......................................35
JuU2 Ett effektivare brottmålsförfarande................................36
JuU3 Teleavlyssning och teleövervakning..............................36
JuU4 Fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag...............36
LU1 Ändringar i aktiebolagslagens firmaregler m.m..............36
UU6 Svenska åtgärder på nedrustningsområdet......................36
SoU6 Folkhälsofrågor.............................................................36
SoUll Detaljhandel med receptfria läkemedel m.m...............37
KrU3 Kulturmiljöfrågor..........................................................37
KrU4 Allmänna kulturfrågor...................................................37
Beslut om samlad votering...............................................................37
17 § Tillsyn av skolan......................................................................37
Utbildningsutskottets betänkande 1994/95:UbUl...................37
Anf. 48 INGER DAVIDSON (kds):......................................37
Anf. 49 EVA JOHANSSON (s):...........................................39
Anf. 50 CONNY SANDHOLM (fp):....................................41
Anf. 51 INGER DAVIDSON (kds) replik:...........................42
Anf. 52 CONNY SANDHOLM (fp) replik:..........................42
Anf. 53 BEATRICE ASK (m):..............................................42
Prot. 1994/95:32
30 november
109
Prot. 1994/95:32
30 november
110
Anf. 54 EVA JOHANSSON (s):...........................................43
Anf. 55 BEATRICE ASK (m):.............................................44
Anf. 56 EVA JOHANSSON (s):...........................................44
Anf. 57 BEATRICE ASK (m):.............................................45
(Beslut fattades efter 27 §.).....................................................45
18 § Vissa skolfrågor.......................................................................45
Utbildningsutskottets betänkande 1994/95:UbU2..................45
Anf. 58 CONNY SANDHOLM (fp):....................................45
Anf. 59 AGNETA LUNDBERG (s):....................................46
(Beslut fattades efter 27 §.).....................................................48
19 § Vissa högskolefrågor...............................................................48
Ubildningsutskottets betänkande 1994/95:UbU3...................48
(Beslut fattades efter 27 §.).....................................................48
20 § Slutligt godkännande av Eurocontrolkonventionen
m.m.............................................................................................49
Trafikutskottets betänkande 1994/95 :TU1.............................49
Anf. 60 ELISA ABASCAL REYES (mp):...........................49
Anf. 61 KRISTER ÖRNFJÄDER (s):..................................50
Anf. 62 ELISA ABASCAL REYES (mp):...........................50
Anf. 63 KRISTER ÖRNFJÄDER (s):..................................51
Anf. 64 ELISA ABASCAL REYES (mp):...........................51
Anf. 65 KRISTER ÖRNFJÄDER (s):..................................51
(Beslut fattades efter TI §.).....................................................52
21 § Miljölagstiftningen..................................................................52
Jordbruksutskottets betänkande 1994/95:JoU8.......................52
Anf. 66 LENNART DALÉUS (c):.......................................52
Anf. 67 LENNART FREMLING (fp):.................................53
Anf. 68 DAN ERICSSON (kds):..........................................54
Anf. 69 INGEMAR JOSEFSSON (s):..................................55
Anf. 70 LENNART DALÉUS (c) replik:.............................56
Anf. 71 INGEMAR JOSEFSSON (s) replik:........................56
Anf. 72 LENNART DALÉUS (c) replik:.............................57
Anf. 73 INGEMAR JOSEFSSON (s) replik:........................57
Anf. 74 LENNART FREMLING (fp) replik:.......................58
Anf. 75 DAN ERICSSON (kds) replik:................................58
Anf. 76 INGEMAR JOSEFSSON (s) replik:........................59
Anf. 77 GUDRUN LINDVALL (mp):.................................59
Anf. 78 LENNART DALÉUS (c) replik:.............................60
Anf. 79 GUDRUN LINDVALL (mp) replik:.......................61
Anf. 80 LENNART DALÉUS (c) replik:.............................62
Anf. 81 GUDRUN LINDVALL (mp) replik:.......................62
Anf. 82 DAN ERICSSON (kds):..........................................63
Anf. 83 GUDRUN LINDVALL (mp):.................................63
Anf. 84 DAN ERICSSON (kds):.........................................64
Anf. 85 GUDRUN LINDVALL (mp):.................................64
(Beslut fattades efter 27 §.).....................................................64
22 § Införlivande av vissa direktiv om enskilda näringsid-
kare enligt EES-avtalet, m.m....................................................65
Näringsutskottets betänkande 1994/95:NU4...........................65
(Beslut fattades efter 27 §.).....................................................65
23 § Arbetstid m.m..........................................................................65
Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1994/95:AU2..............65
Anf. 86 BARBRO JOHANSSON (mp):................................65
Anf. 87 LAILA BJURLING (s):...........................................67
Anf. 88 BARBRO JOHANSSON (mp) replik:.....................68
Anf. 89 LAILA BJURLING (s) replik:.................................69
Anf. 90 BARBRO JOHANSSON (mp) replik:.....................69
Anf. 91 LAILA BJURLING (s) replik:.................................69
Anf. 92 CHRISTEL ANDERBERG (m):..............................69
Anf. 93 BARBRO JOHANSSON (mp) replik:.....................71
Anf. 94 CHRISTEL ANDERBERG (m) replik:....................72
Anf. 95 BARBRO JOHANSSON (mp) replik:.....................72
Anf. 96 LAILA BJURLING (s) replik:.................................72
Anf. 97 INGRID BURMAN (v):...........................................72
Anf. 98 CHRISTEL ANDERBERG (m):..............................75
Anf. 99 INGRID BURMAN (v):...........................................75
Anf. 100 CHRISTEL ANDERBERG (m):............................76
Anf. 101 INGRID BURMAN (v):.........................................76
Anf. 102 CHRISTEL ANDERBERG (m):............................76
Anf. 103 INGRID BURMAN (v):.........................................77
(Beslut fattades efter 27 §.).....................................................77
24 § Vissa fastighetsrättsliga frågor m.m......................................77
Bostadsutskottets betänkande 1994/95:BoUl.........................77
Anf. 104 TORSTEN GAVELIN (fp):...................................77
Anf. 105 BENGT-OLA RYTTAR (s):..................................78
Anf. 106 TORSTEN GAVELIN (fp):...................................78
Anf. 107 BENGT-OLA RYTTAR (s):..................................79
Anf. 108 TORSTEN GAVELIN (fp):...................................79
Anf. 109 BENGT-OLA RYTTAR (s):..................................79
(Beslut fattades efter 27 §.).....................................................79
25 § Plan- och byggfrågor...............................................................79
Bostadsutskottets betänkande 1994/95:BoU2.........................79
Anf. 110 SIW PERSSON (fp):..............................................80
Anf. 111 OWE HELLBERG (v):..........................................81
Anf. 112 PER LAGER (mp):................................................82
Anf. 113 LILIAN VIRGIN (s):.............................................83
(Beslut fattades efter 27 §.).....................................................85
26 § Vissa frågor om naturresurslagen..........................................85
Bostadsutskottets betänkande 1994/95:BoU3.........................85
Anf. 114 INGRID SKEPPSTEDT (c):..................................85
Anf. 115 LENNART FREMLING (fp):................................85
Anf. 116 OWE HELLBERG (v):..........................................86
Prot. 1994/95:32
30 november
111
Prot. 1994/95:32
30 november
Anf. 117 PER LAGER (mp):................................................87
Anf. 118 ULF BJÖRKLUND (kds):.....................................87
Anf. 119 LARS STJERNKVIST (s):....................................88
Anf. 120 ULF BJÖRKLUND (kds) replik:...........................90
Anf. 121 LARS STJERNKVIST (s) replik:..........................90
Anf. 122 ULF BJÖRKLUND (kds) replik:...........................91
Anf. 123 LARS STJERNKVIST (s) replik:..........................91
Anf. 124 PER LAGER (mp) replik:......................................91
Anf. 125 LARS STJERNKVIST (s) replik:..........................92
Anf. 126 PER LAGER (mp) replik:......................................92
Anf. 127 LARS STJERNKVIST (s) replik:..........................92
Anf. 128 INGRID SKEPPSTEDT (c) replik:.......................93
Anf. 129 OWE HELLBERG (v) replik:...............................93
Anf. 130 LARS STJERNKVIST (s) replik:..........................93
Anf. 131 OWE HELLBERG (v) replik:...............................94
Anf. 132 RAGNHILD POHANKA (mp):............................94
Anf. 133 KNUT BILLING (m):...........................................96
Anf. 134 RAGNHILD POHANKA (mp):............................96
(Beslut fattades efter 27 §.).....................................................96
27 § Vattenrätt................................................................................96
Bostadsutskottets betänkande 1994/95:BoU4.........................96
Anf.
Anf.
Anf.
Anf.
Anf.
Anf.
Anf.
Anf.
Anf.
Anf.
Anf.
Anf.
Anf.
135 OWE HELLBERG (v):..........................................97
136 PER LAGER (mp):................................................97
137 LARS STJERNKVIST (s):....................................98
138 KNUT BILLING (m):...........................................99
139 LARS STJERNKVIST (s):....................................99
140 KNUT BILLING (m) replik:...............................100
141 PER LAGER (mp):..............................................100
142 LARS STJERNKVIST (s):..................................100
143 TREDJE VICE TALMANNEN:.........................100
144 LARS STJERNKVIST (s):..................................100
145 PER LAGER (mp):..............................................100
146 OWE HELLBERG (v):........................................100
147 LARS STJERNKVIST (s):..................................100
Beslut...............................................................................................
101
112
UbUl Tillsyn av skolan........................................................101
UbU2 Vissa skolfrågor.........................................................101
UbU3 Vissa högskolefrågor..................................................102
TUI Slutligt godkännande av Eurocontrolkonventionen
m.m.......................................................................................102
JoU8 Miljölagstiftningen......................................................102
NU4 Införlivande av vissa direktiv om enskilda näringsid-
kare enligt EES-avtalet, m.m................................................102
AU2 Arbetstid m.m...............................................................102
BoUl Vissa fastighetsrättsliga frågor m.m...........................102
BoU2 Plan- och byggfrågor..................................................103
BoU3 Vissa frågor om naturresurslagen...............................104
BoU4 Vattenrätt....................................................................105
28 § Bordläggning..........................................................................105
29 § Anmälan om frågor...............................................................106
1994/95:178 av Bengt Silfverstrand (s) till justitieministern om fri-
köp av historiska arrenden................................................................706
1994/95:179 av Margitta Edgren (fp) till statsrådet Ylva Johans-
son om landstingens gymnasieprogram............................................106
30 § Kammaren åtskildes kl. 15.57..................................................106
Prot. 1994/95:32
30 november
113
gotab 48142, Stockholm 1995