Onsdagen den 23 november
Justerades protokollet för den 17 november.
Föredrogs och hänvisades
Proposition
1994/95:122 till skatteutskottet
Förslag
1994/95:RB2 till finansutskottet
Motioner
1994/95:N3-N5 till näringsutskottet
1994/95:Skl9-Sk29 till skatteutskottet
1994/95:So5-So 11 till socialutskottet
1994/95:T15-T 17 till trafikutskottet
1994/95:K3 till konstitutionsutskottet
1994/95:N6 och N7 till näringsutskottet
1994/95:Sf7 och Sf8 till socialförsäkringsutskottet
1994/95:Sol2-Sol9 till socialutskottet
1994/95:Sk30-Sk32 till skatteutskottet
1994/95:Ubl3 och Ubl4 till utbildningsutskottet
1994/95:Sf9 och SflO till socialförsäkringsutskottet
1994/95 :A3-A 12 till arbetsmarknadsutskottet
1994/95:Jo4 och Jo5 till jordbrukutskottet
1994/95:A13-A16 till arbetsmarknadsutskottet
1994/95:Bo6 till bostadsutskottet
Anf. 1 Statsminister INGVAR CARLSSON (s):
Fru talman! Under denna politiskt intensiva höst har vi i Sverige
genomfört en valrörelse med val till kommuner, landsting och riksdag.
Val har förrättats till kyrkofullmäktige, och vi har nu senast varit med
EU-inträdet - redo-
visning av partiledarna
1 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 28
Prot. 1994/95:28
23 november
EU-inträdet — redo-
visning av partiledarna
om några intensiva kampanjveckor inför folkomröstningen om ja eller
nej till EU. Det är min förhoppning att det engagemang som så många
människor har visat skall leva vidare även efter valdagen.
Resultatet vid folkomröstningen blev mycket jämt men gav ändå ett
klart utslag till förmån för ett medlemskap i EU. Det innebär att Sveri-
ge nu kommer att bli medlem i Europeiska unionen i enlighet med det
avtal som har förhandlats fram mellan Sverige och EU:s medlemsstater.
Detta är ett historiskt steg för Sverige som nation - för hela det
svenska folket. När vi nu som medlemmar kommer att ta del av det
dagliga och praktiska arbetet i EU får vi emellertid inte glömma att det
sker mot bakgrund av en jämn folkomröstning. Det är viktigt att vi alla,
oavsett uppfattning i folkomröstningen, verkar för en nationell samling
kring Sveriges särskilda intressen i den europeiska unionen.
Medlemskapet ger oss nu ett direkt demokratiskt inflytande också
på Europanivån. Vårt uppdrag är att utnyttja detta inflytande på bästa
sätt. För att det skall bli möjligt behövs det en fortsatt vital politisk
debatt i hela landet.
I Sverige finns det en bred värdegemenskap kring många av de
centrala inrikespolitiska målen. Så är det också när det gäller att tillva-
rata svenska nationella intressen genom en aktiv utrikes- och säkerhets-
politik.
Min ambition är att söka samförstånd i riksdagen i olika sakfrågor.
Detta slår jag tydligt fast i regeringsdeklarationen. Även när det gäller
Europapolitiken kommer jag naturligtvis att anstränga mig för att för-
verkliga regeringsförklaringens ambitioner om samarbete, samförstånd
och ett nytt samarbetsklimat.
Nu börjar de viktiga förberedelserna inför regeringskonferensen
1996, då EU:s framtid skall bestämmas. Det innebär också att debatten
går in i ett nytt skede. Nu går inte skiljelinjen i första hand mellan ja
och nej. Nu handlar det om att diskutera hela skalan av politiska sak-
frågor. De olika partierna har en skyldighet gentemot väljarna att före-
träda det politiska program som de har gått till val på. Även om parti-
erna har vitt skilda uppfattningar i mångt och mycket behöver det inte
hindra ett samarbete när det krävs för landets bästa. Det handlar om att
åstadkomma resultat och hållfasta lösningar.
Det står nu klart att både Finland och Sverige kommer att ta steget
in som medlemmar i den europeiska unionen. Om några dagar kan
också Norge ansluta sig till skaran av nordiska länder i EU. Det är min
förhoppning att så sker. Detta skulle ge oss i Norden goda möjligheter
att sätta vår prägel på Europapolitiken. Norden har mycket att tillföra i
form av gemensamma intressen och värderingar. Jag tänker bl.a. på det
breda nordiska engagemanget för miljön, jämställdheten och den socia-
la välfärden.
De nordiska länderna kan också bidra till ett fortsatt stöd för den
pågående utvecklingen i Central- och Östeuropa mot demokratisk styr-
ka, välstånd och stabilitet. Våra baltiska grannar förhandlar nu om avtal
liknande dem som har slutits med sex länder i Central- och Östeuropa.
Vi kan från nordisk sida ge vårt stöd till de baltiska staterna i den pågå-
ende utvidgningsprocessen inom EU.
Fru talman! När Sverige blir medlem i EU öppnar sig en ny demo-
kratisk dimension för oss i Sverige. Svensk socialdemokrati kommer att
verka för ett Europa med en levande demokrati där alla människors lika
värde och delaktighet ligger till grund för politiken. Politiken skall
användas som ett instrument att balansera marknadskrafterna. Männi-
skorna måste engageras.
Det är därför nödvändigt att den offentliga insynen i EU ökar. Det
är också viktigt att riksdagen får ordentliga möjligheter att följa och
påverka den svenska regeringens arbete i ministerrådet. Jag är också av
den bestämda uppfattningen att Europaparlamentet måste ges initiativ-
rätt, att dess beslut skall gälla som förslag till ministerrådet. Vi ser i dag
alltför många prov på klåfingrighet från EU:s sida genom att man läg-
ger sig i allehanda småfrågor. Detta bör inte vara EU:s roll. EU skall
syssla med de stora och övergripande frågorna.
En viktig uppgift blir att verka för en alleuropeisk fredsordning där
såväl Ryssland som USA ingår. Den svenska militära alliansfriheten
kommer inte att rubbas genom medlemskapet i EU.
Från regeringens sida arbetar vi intensivt med ytterligare åtgärder
för att bekämpa arbetslösheten. Detta arbete underlättas när vi nu blir
medlemmar i EU. I Sverige skall vi fortsätta att driva en ambitiös och
mycket aktiv politik mot arbetslösheten. När vi blir medlemmar i EU
ökar trovärdigheten för vår ekonomiska politik som syftar till att kom-
ma till rätta med obalanserna i ekonomin. Företagen kan få mer stabila
villkor. Räntan kan pressas ner och investeringarna öka. Sysselsätt-
ningspolitiken får därmed draghjälp av medlemskapet.
I EU skall vi tillsammans med de övriga europeiska och socialde-
mokratiska partierna verka för att genomföra vårt gemensamma pro-
gram: Sätt Europa i arbete. Det är ett program som redan har bidragit
till att sätta sysselsättningen högt upp på EU:s dagordning.
Sysselsättningsfrågan och arbetet för en sund ekonomi kommer att
ges högsta prioritet när företrädare för Sverige nu tar plats i EU:s par-
lament och ministerråd. Det är nödvändigt för att man skall bli fram-
gångsrik i kampen för välfärden. Hög arbetslöshet och offentliga finan-
ser i olag undergräver den sociala tryggheten. Även när Sverige är
medlem i EU skall vi naturligtvis fortsätta att slå vakt om den svenska
välfärdsmodellen när det gäller skolan, vården och omsorgen om de
äldre.
För att lösa miljöproblemen krävs internationell samverkan. Strate-
gin för det svenska miljöarbetet i EU måste bygga på hårdare lagar och
regler för utsläpp och kemikalieanvändning. Det får inte löna sig att
vara miljöbov. Trafikproblemen måste bekämpas genom skärpta mil-
jökrav på fordon och konkreta åtgärder mot den ökade vägtrafiken.
Östersjöns miljöproblem behöver ges särskild uppmärksamhet, och det
är nödvändigt att EU ökar sina miljösatsningar i Östeuropa och det
forna Sovjetunionen.
Här har grunden lagts i det program som de nordiska socialdemo-
kratiska partierna har antagit: Europa - en chans för miljön. Nu bör vi
gå vidare och utarbeta motsvarande program tillsammans med övriga
socialdemokratiska partier i Europa.
Prot. 1994/95:28
23 november
EU-inträdet - redo-
visning av partiledarna
|
Prot. 1994/95:28 23 november |
Länderna i den europeiska unionen är sinsemellan väldigt olika. Det |
teten mellan olika delar av Europa så viktig för EU. Ekonomisk och
|
EU-inträdet - redo- |
social utjämning bidrar till en snabbare ekonomisk utveckling. Hela Den gemensamma jordbrukspolitiken är viktig för att åstadkomma Jag ser även ett stort behov av att vi från svensk sida driver på ut- Inom två år skall ledamöter direktväljas till Europaparlamentet. De Men vi har också ett gemensamt ansvar att åstadkomma resultat när Det handlar om att tillsammans skapa ett samarbetsklimat som un- Anf. 2 CARL BILDT (m): Fru talman! När Sverige nu helt och fullt tar steget in i det europe- Genom årtionden är det vi som har varit Europapartiet - kanske När vi tillsammans med övriga icke-socialistiska borgerliga partier- Det var ett mycket ambitiöst mål. Längs vägen kom våra möjlighe- När riksdagen nu inleder arbetet med att fatta de formella beslut |
4
svenskar får rösträtt i Europa och får vara med i diskussionen om den
gemensamma framtiden i Europa. Då är det viktigt att vi för vidare och
fördjupar den diskussion om inriktningen av vår samarbetspolitik som
redan inletts. Folkomröstningen får inte innebära slutet på diskussio-
nen. Den måste innebära att nu börjar den stora Europadiskussionen på
allvar.
Det är nationellt viktigt att detta sker. Förmår vi inte att få kraft i
och samling kring en nationell linje i viktiga frågor, riskerar Sverige att
stå svagt i den europeiska dialogen och debatten.
Det europeiska arbetet kommer att fortsätta. Statsministern nämnde
förberedelserna för regeringskonferensen 1996. Låt mig nämna tre för
oss viktiga Europaprojekt under de år som kommer att föra oss fram
och in i 2000-talet.
För det första är det fredsprojektet. Det handlar om att bygga ut och
förstärka arbetet för en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik. För oss
är det viktigt att medverka till att ge den en tydlig nordeuropeisk di-
mension. Även om vi kan bibehålla vår militära alliansfrihet så länge vi
upprätthåller ett starkt försvar, har vi ett starkt intresse av att aktivt
medverka i arbetet i den västeuropeiska unionen, inte minst när det
gäller dess kontakter med de centraleuropeiska och baltiska länderna.
Men fredsprojektet handlar dessutom om att nu börja bygga det samar-
bete som successivt måste vidgas för att inom ett decennium kunna
omfatta praktiskt taget samtliga europeiska demokratier. Det gäller
självklart de centraleuropeiska länderna. Men det gäller för Sverige och
Norden med speciell styrka och också de baltiska staterna.
För det andra handlar det om tillväxtprojekt. Europa utmanas när
det gäller tillväxt, välfärd och jobb dels av sin egen oförmåga under
gångna decennier, men dels allt kraftigare av den nya dynamik som
ligger i det globala och liberala systemskiftet och inte minst den revo-
lutionerande betydelsen av de nya informationsteknologierna. De ut-
maningarna kan bara mötas genom dels en bestämd inriktning på att
föra arbetet med fullbordan av den inre marknaden vidare till en eko-
nomisk och monetär union, dels en politik som i de olika länderna
avreglerar och förbättrar företagsamhetens förutsättningar. En bestämd
inriktning på att vidga den fria handelns förutsättningar och möjligheter
är också en avgörande del av det europeiska tillväxtprojektet.
För det tredje handlar det om rättsprojekt, dvs. att steg för steg byg-
ga en rättsordning på områden där det är uppenbart att nationalstaten är
för liten. Det är fråga om miljöpolitiken med klara och fasta rättsregler
över nationsgränserna. Vidare är det knarkbekämpningen, där samarbe-
tet ger oss möjligheter som vi tidigare saknat, och flyktingpolitiken, där
det är uppenbart att mer måste göras tillsammans.
Det är viktigt att vi på dessa och andra områden prövar möjligheten
att forma en nationell linje. Det är min mycket tydliga erfarenhet under
de förhandlingar som har lett oss fram till avtalet att en stark nationell
linje ger större inflytande och bättre möjligheter till framgång. Det är
mot denna bakgrund som vi moderater i riksdagen har lagt fram två
viktiga förslag. Dels att regeringen omedelbart tar initiativ till en par-
lamentariskt sammansatt grupp med sikte på att utforma en nationell
Prot. 1994/95:28
23 november
EU-inträdet - redo-
visning av partiledarna
|
Prot. 1994/95:28 23 november |
linje inför de ställningstaganden som regerings- och översynskonferen- |
ges representanter i Europaparlamentet, t.ex. tredje söndagen i septem-
|
EU-inträdet - redo- |
ber nästa år. Vi har alla sagt hur betydelsefulla demokrati- och insyns- Anf. 3 OLOF JOHANSSON (c): Fru talman! Svenska folket har i folkomröstningen den 13 novem- Centerns riksdagsgrupp respekterar folkets besked i folkomröst- Efter det kalla krigets slut, Öst- och Centraleuropas frigörelse från Framtiden är alltid osäker. Men det kan aldrig rättfärdiga passivitet, Sveriges styrka i det europeiska samarbetet är kvalitet mer än Därför har vi från Centerns sida manat andra partier att redovisa si- Det innebär risker. Andra krafter, utan politiskt ansvar, kan bli de Det finns ingen anledning att kora vare sig vinnare eller förlorare Detta är ingen ny position för Centerns del. Vi har kanske mer än När Sverige fullt ut blir en del av EU:s inre marknad ökar inte bara |
6
genom att motkrafterna mot koncentration på hemmaplan stärks. Men i
detta läge gör den svenska regeringen precis tvärtom.
När insatserna för regional utveckling och balans behöver stärkas
signalerar regeringen att ambitionsnivån skall sänkas. När behovet av
decentralisering är som störst föreslår regeringen centraliserande flytt-
lass.
När Sverige förhandlat fram omfattande miljöstöd till jordbruket
vill regeringen avstå från både förhandlingsresultatet och öppna land-
skap. Nu väntar vi bara på att EU skall användas som bromskloss i
miljöpolitiken i stället för som hävstång.
Svenska folket inbjöds att säga ja eller nej till det framförhandlade
avtalet. Det gäller vad vi är förpliktigade till gentemot EU. Men väljar-
na i Sverige är uppenbarligen mindre viktiga än EU. Därför ändras
avtalets av fyrklöverregeringen framförhandlade materiella innehåll
först efter folkomröstningen.
Invånarna i de regioner som haft en stark nej-övervikt i folkom-
röstningen får veta att Sveriges möjligheter vid medlemskap inte skall
utnyttjas. Helst skall de flytta. Avgifterna på arbetskraft höjs så att fler
arbetsplatser hotas. Det är verkligen ett övertydligt sätt att låta grupper
och landsdelar med nej-övervikt i folkomröstningen betala den största
delen av avgiften. Den som till äventyrs trodde att den den svenska
politiken här hemma och i den europeiska unionen skulle bli en strävan
till samarbete och nationell samling får tydligen tänka om.
EU ger enligt Centerns uppfattning stora möjligheter. Centern vill
fullt ut utnyttja de möjligheterna. Då kan medlemskapet i den europeis-
ka unionen komma att upplevas som positivt av allt fler. Problemet är
alltså inte EU-samarbetet, utan det är oförmågan till samarbete i Sveri-
ge-
(Applåder)
Anf. 4 BENGT WESTERBERG (fp):
Fru talman! Det var med stor glädje som vi liberaler på kvällen den
13 november kunde konstatera att en majoritet av svenska folket hade
sagt ja till svenskt medlemskap i EU. Det skedde så när som på två
dagar precis fem år efter att jag i ett tal för Folkpartiet liberalernas
räkning hade föreslagit att Sverige före sekelskiftet borde bli medlem.
Den gången avfärdades vårt förslag kategoriskt av ledande social-
demokrater, bl.a. Ingvar Carlsson. Nu förverkligas det ändå, långt tidi-
gare än jag då vågade hoppas. Det välkomnar vi varmt, liksom givetvis
att samme Ingvar Carlsson nu har tänkt om och på ett engagerat och
kanske avgörande sätt har medverkat till att det blev ett ja.
Jag är mycket stolt över den pådrivande roll som Folkpartiet har
spelat i den här processen. Mina partivänner runt om i landet har varit
mycket aktiva i arbetet för ett ja. Partiet har varit väl samlat och med
överväldigande majoritet slutit upp bakom den linjen. Hade Folkpartiet
varit lika splittrat som Socialdemokraterna är det inte osannolikt att det
hade blivit ett nej den 13 november.
Fru talman! Sveriges ja innebär ett moraliskt vägval. Medlemskapet
ger oss naturligtvis en chans att påverka beslut som är viktiga för oss
Prot. 1994/95:28
23 november
EU-inträdet - redo-
visning av partiledarna
|
Prot. 1994/95:28 23 november |
svenskar. Men det innebär framför allt att vi har förklarat oss beredda |
genom en nära och allt fastare samverkan mellan de europeiska demo-
|
EU-inträdet - redo- |
kratierna stärka de demokratiska strävandena också i andra länder och Till de viktigaste uppgifterna under de närmaste åren hör att för- Det är, vill jag hävda, Europas viktigaste fredspolitiska projekt un- Inför nästa utvidgning av EU med några av öststaterna, som bör Med säkrad demokrati i Öst- och Centraleuropa kommer en stabil Fru talman! Många svenskar röstade nej den 13 november. Självfal- Men det har också förekommit exempellösa överdrifter i nej-sidans Jag är övertygad om att många av dem som har röstat nej snart Fru talman! I diskussionen här i kammaren i anslutning till att Ing- |
8
Jag framhöll också att vi i Sverige har mycket att lära och vinna av
en medverkan i EU men också att vi har mycket att tillföra. Våra erfa-
renheter när det gäller arbetsmarknadspolitik, jämställdhet, miljöpoli-
tik, arbetsmiljö, drogbekämpning och annat gör att vi ingalunda går
tomhänta in i det europeiska samarbetet. Vi har anledning att arbeta för
att dessa frågor kommer högt på EU:s dagordning. Tillsammans kan vi
européer skapa ett bättre Europa. Nu kan och skall vi svenskar på ett
mer aktivt sätt än tidigare vara med och forma Europas framtid, ett
fredens och medborgarnas Europa.
(Applåder)
Anf. 5 GUDRUN SCHYMAN (v):
Fru talman! Vänsterpartiet lovade före folkomröstningen att följa
den rådgivande folkomröstningens resultat. Vi i Vänsterpartiet ansåg
oss ha argumenten för ett nej på vår sida. Men vi förstod också att
förutsättningarna för ja- respektive nej-sidan skulle vara mycket olika.
Ja-sidan hade stora ekonomiska resurser; ja-sidan hade etablissemanget
och medierna med sig. Om vi skall ha fler folkomröstningar måste
statsmakten, bättre än som nu skett, vårda principen om att förutsätt-
ningarna för olika alternativ skall vara likvärdiga.
Det vore positivt för demokratin om ja-sidan kritiskt diskuterade
frågor som det kraftiga medium- och resursövertaget och vad det inne-
burit för ett verkligt demokratiskt sätt att behandla dessa frågor. Hela
ja-sidan, inklusive Arbetsgivareföreningen och storföretagen, måste
redovisa sina ekonomiska satsningar för en ja-seger. Då kan klarhet
skapas för framtida analys och forskning.
Men vi är inga bittra förlorare. Nej-sidan hade kunnat vinna. Vi i
Vänsterpartiet kommer alltså att stå fast vid vårt löfte att rösta ja till
EU-medlemskapet. Vårt ställningstagande innebär inte att vi har ändrat
uppfattning. De beslut som nu kommer att fattas innebär en urholkning
av demokratin och rösträttens värde i Sverige. EU:s överstatliga inslag
kommer att leda till stora svårigheter när det gäller att föra en själv-
ständig politik inom många viktiga områden.
Vi kommer nu att inrikta vårt arbete på att noga följa vad som blir
av alla de löften som ni på ja-sidan gav. Ni på ja-sidan har lovat sänkt
ränta, ni har lovat ett sysselsättningspaket, ni har lovat bevarad välfärd,
ni har lovat garanterad offentlighetsprincip, ni har lovat fortsatt allians-
frihet och neutralitetspolitik. Ja, Mats Hellström har t.o.m. lovat att
berätta hur inte bara den svenska ministern röstat i rådet utan även hur
andra länders ministrar har röstat. I varje fråga skall vi följa utveck-
lingen. Ni på ja-sidan vann omröstningen. Nu skall ni uppfylla alla era
löften; det är en demokratisk skyldighet mot väljarna.
Fru talman! Vi är nu i en ny politisk situation. Om en dryg månad är
Sverige medlem i den europeiska unionen. Vänsterpartiet kommer att
inom EU aktivt arbeta för demokratisering, öppenhet och offentlighet i
hela EU-systemet. Vi kommer att tillsammans med andra progressiva
krafter arbeta för att Maastrichtfördraget omarbetas och för att ointres-
set för massarbetslösheten bryts. Kampen för rätten till arbete, social
och ekonomisk rättvisa och en bra miljö måste ställas i centrum.
Prot. 1994/95:28
23 november
EU-inträdet - redo-
visning av partiledarna
|
Prot. 1994/95:28 23 november |
Det är nödvändigt med en snabb breddning och öppning av EU för |
ropa som själva i demokratisk ordning väljer att ansluta sig skall få
|
EU-inträdet - redo- |
göra det snarast. Vi kräver också EU:s öppenhet mot den övriga värl- Vår huvudinriktning är att motarbeta EU:s stormaktsambitioner för En ny regeringskonferens väntar inom EU år 1996. Då kommer Fru talman! Nej-sidan förlorade omröstningen. Men vi på nej-sidan (Applåder) Anf. 6 BIRGER SCHLAUG (mp) Fru talman! Radiolyssnare och alla ni som sitter här i kammaren! När jag gick ut från nej-sidans valvaka tänkte jag att nu möter jag En god vän till mig som är EU-motståndare berättade att han i val- Det blev ingen folkfest. Visserligen blev aktieägarna 20 miljarder I den grundlag som vi skall underställas som EU:s medlemmar har |
10
Men pengar styr. De styr också folkomröstningar. Därför kräver
Miljöpartiet de gröna att regeringen tillsätter en kommission för att
granska hur mycket pengar ja-sidan förfogade över och hur mycket -
eller snarare hur litet - nej-sidan förfogade över. Det kan vara bra att
ha som underlag inför nästa folkomröstning - en sådan behöver vi
kanske.
Det mandat som politikerna fick från svenska folket var att föra
landet in i unionen, men inte att ansluta Sverige till en valutaunion
eller ett militärt försvar; så fördes debatten från ja-sidan. För varje nytt
steg i denna riktning som tas kräver Miljöpartiet en ny folkomröstning.
Därmed är det sagt att EU-frågan inte alls är överstökad, tvärtom.
Det är nu andra fasen börjar, andra fasen av kampen. Det är nu vi
skall se till att alla de löften som gavs verkligen hålls. Det är nu vi skall
granska om uppmaningar som ”lita på mig” var värda någon tilltro.
Men självklart skall vi också se framåt och ta ansvar både här Sverige
och i EU med vår röst i parlamentet.
Här hemma kan vi ta ansvar genom att på allvar ta del i arbetet för
att finansiera medlemsavgiften till EU. Vi har tagit det ansvaret. Och
jag är förvånad över att de borgerliga partierna - som var så engagera-
de före folkomröstningen - nu, när det gäller att betala vad man ställt
till, är väldigt tysta. Man uppträder märkbart likt ganska traditionella
missnöjespartier. Det är inte på det sättet vi kan lösa vare sig ekono-
miska eller ekologiska problem.
Vi i Miljöpartiet tänker ta vårt ansvar för att minska budgetunder-
skott och statsskuld. Samarbetet underlättas om regeringen tar sitt an-
svar när det gäller att komma till rätta med miljöproblemen och de
verkligt stora frågorna.
För Miljöpartiet handlar det alltså nu om att göra det bästa möjliga
av situationen. Vår utgångspunkt är att vi ställer upp i valet till EU-
parlamentet. Vi tänker naturligtvis, som enda svenska parti, arbeta i den
gröna parlamentarikergruppen. Målet är bl.a. att demokratisera EU,
klart definiera - men även reducera - de områden där överstatliga
beslut kan accepteras och stoppa alla planer på uppbyggnaden av en ny
stormakt. Vi arbetar alltså enligt det gemensamma program som de
gröna i hela Europa har antagit.
Här hemma avser vi att se till att offentlighet och demokrati upp-
rätthålls, att riksdagen inte förvandlas till en lam anka och att riksdags-
ledamöterna inte förvandlas till en lobbygrupp.
Det innebär bl.a.:
- att riksdagen måste besluta om svensk förhandlingsposition i EU,
- att EU-nämnden skall inhämta yttrande från respektive fackut-
skott, och
- att alla handlingar som kommer till EU-nämnden från EU skall
jämställas med svenska handlingar och underställas svensk offentlig-
hetslagstiftning.
Det är så vi tolkar löften som flera av ja-sidans företrädare gav före
folkomröstningen.
När jag gick hem från valvakan slog mig en tanke där jag gick förbi
de där tre som gapade på gatorna: Det var den närande delen av landet
Prot. 1994/95:28
23 november
EU-inträdet - redo-
visning av partiledarna
11
|
Prot. 1994/95:28 23 november |
som röstade nej. Där vattenkraften, skogen, malmen, turismen och vår |
90 % av vårt land. Det känns bra att ha stått på den närande delens sida
|
EU-inträdet - redo- |
i folkomröstningen. Men inte bara det: Det känns rätt - ja, jag är faktiskt stolt över det - Jag tror att det vi nu har upplevt kan bli början på framväxten av ett Hemlösheten och besvikelsen är stor hos många. Finns det i besvi- Kampen för deltagande, demokrati, människovärde och miljö har (Applåder) I detta anförande instämde Peter Eriksson, Thomas Julin, Roy Ot- Anf. 7 ALF SVENSSON (kds): Fru talman! Det måste vara självklart att Sverige som medlem av Demokratin handlar självfallet också om att visa respekt, förståelse Det känns skönt, fru talman, att svenska folket tog EU-valet så seri- Ganska ofta gör vi, en aning självtillräckligt, gällande att vi i Sveri- |
12
I sammanhanget kan jag inte låta bli att retoriskt ställa frågan, om
någon tror att Europa hade varit säkrare, mer fredsfrämjande eller mer
solidariskt inriktat om Europa levt kvar i sin mer eller mindre artificiel-
la nationalstatsindelning bakom tullmurar och gränsbommar. Männi-
skosynen, att varje individ är unik och har ett okränkbart värde, respek-
ten för varje medborgares integritet och för de universella mänskliga
fri- och rättigheterna har vi tillsammans med övriga Europa. Och jag
tror att det är tillsammans vi kan stärka denna demokratins grund i
Europa, men också i en värld där kampen för fri- och rättigheter måste
vara ständig.
Fru talman! Det var uppmuntrande att ta del av hur Östeuropa väl-
komnade Sveriges ja. Nu såg man där större möjligheter att själv kom-
ma med i gemenskapen.
Ingen har undgått resonemangen om att Europa bygger murar mot
tredje världen. Det finns ingen anledning att annat än beklaga att EU
ännu inte kommit längre i sina frihandelssträvanden. Jag tror emellertid
att Norden, som i sin biståndspolitik och i sitt utvecklingsarbete visat
progressivitet och engagemang, kan förmå EU att mer ta sig an den
absolut ofrånkomliga uppgiften, att minska klyftorna mellan i- och u-
land.
Vad kan det vara annat än en självklarhet att vi skall vara med och
besluta om det som angår oss och finnas med i den gemenskap som vi
tillhör?
I augusti 1992 var vi svenska kristdemokrater med om att anta ett
program från EPP, kristdemokraterna i Europa. Från EPP:s program är
följande meningar hämtade:
- Vi kristdemokrater, medlemmar av EPP, bekänner oss till varje
människas okränkbara värde. Vi betraktar människan som historiens
subjekt och inte som dess objekt.
- Präglade av de judisk-kristna värderingarna ser vi i varje människa
en person, ett unikt mänskligt väsen.
- Varje människa är beroende av gemenskapen med andra. Hon kan
delta i utformningen av samhället som fri, solidarisk och ansvarig per-
son.
Detta är alltså hämtat från de tre första satserna i principprogram-
met - det principprogram som antagits av kristdemokrater i EU, dvs. i
Holland, Belgien, Luxemburg, Tyskland, Spanien osv., och Sverige.
Låt mig, fru talman, läsa upp ytterligare något ur EPP:s princippro-
gram:
- För kristdemokraterna betyder solidaritet framför allt skydd för de
svagaste i vårt samhälle och världen i övrigt.
- Vördnad för skapelsen kräver ett ansvarsmedvetet umgänge med
biosfären och dess livsformer, vilka hör till mänsklighetens gemen-
samma arv och är oumbärliga för att människorna skall kunna leva
tillsammans i dag och i framtiden.
- Bärkraftig utveckling betyder speciellt att ekonomins och miljöns
krav försonas liksom att omsorgen om natur och miljö integreras i alla
ekonomiska, sociala och politiska beslut. Vi vill engagera oss i detta så
att de livsnödvändiga resurserna bevaras för kommande generationer.
Prot. 1994/95:28
23 november
EU-inträdet - redo-
visning av partiledarna
13
Prot. 1994/95:28
23 november
Grundlagsändringar
inför ett svenskt med-
lemskap i Europeiska
unionen
14
Fru talman! Det är vår förhoppning att tillsammans med övriga po-
litiker och partier kunna konkret främja dessa intentioner.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
Föredrogs
Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95 :KU9
Grundlagsändringar inför ett svenskt medlemskap i Europeiska unionen
(vilande grundlagsbeslut)
Anf. 8 KENNETH KVIST (v):
Fru talman! Folkomröstningens resultat innebär att Sverige skall bli
medlem i EU. Därför måste vår grundlag ändras nu, och den enda möj-
liga grundlagsändringen före årsskiftet är det föreliggande, vilande
förslaget. Vi hade dock hellre sett en annan lösning.
En anslutning till EU innebär omfattande förändringar i vårt konsti-
tutionella system. EU skiljer sig från varje annat internationellt samar-
bete genom att det är överstatligt. Beslut inom EU har därför ofta direkt
rättsverkan i medlemsländerna. EU-rätt går dessutom före nationell rätt,
oavsett den nationella rättens konstitutionella valör. En EU-förordning,
ja t.o.m. ett rättsgrundande beslut av EU:s domstol, kan tränga undan
varje motstridig svensk lag, även en grundlag.
Enligt svensk författning skall all offentlig makt utgå från folket,
varmed förstås dem som har rösträtt i Sverige. Riksdagen skall vara
folkets främsta företrädare. Därför skall riksdagen stifta lag. Men nu
kommer vi in i en ordning där riksdagens lag kan få vika för EU-lag.
Nu kommer vi in i en ordning där det på de områden EU omfattar finns
en högre lagstiftare än riksdagen och där riksdagen därmed på en väx-
ande mängd områden upphör att vara folkets främsta företrädare.
Vi underordnar nu en hyggligt väl fungerande demokrati ett system
som karakteriseras av ett demokratiskt underskott. Det är ett system där
på många områden de höga tjänstemännen i kommissionen har formella
monopol på initiativ till beslut. Det är ett system där regeringarna blir
delaktiga i själva lagstiftandet och där parlamenten riskerar att för-
minskas till rådgivande. Regeringen får makten att vara med och stifta
lag men får inte mer makt eller inflytande över denna lagstiftning än ett
litet minoritetsparti har i Sveriges riksdag, utom i de fall då besluten
kräver enhällighet.
All offentlig makt utgår därmed inte längre från folket. Har beslu-
tande EU-instanser en annan mening än folkmeningen är det EU:s
mening som gäller. Den makt som utgått från folket överförs nu på
stora - och växande - områden till EU-organen. När riksdagens beslu-
tanderätt överförs till EU är det nämligen folkets, väljarnas, möjlighet
att påverka politiken vi minskar. Så är EU uppbyggt. Folksuveräniteten
i vår författning får vika för överstatliga beslut. Makten förskjuts från
väljarna och riksdagen till regeringen, och från regeringen till de höga
herrarna - och, för den delen, några damer - i Bryssel.
Därför har vi bekämpat ett medlemskap i EU. Medlemskapet upp-
häver viktiga delar av den nationella självbestämmanderätten, som är
en grundval för vår demokrati.
Stora delar av de bestämmande skikten i vårt land - i näringslivet, i
förvaltningen, i de stora partiernas ledningar - har under flera år ener-
giskt arbetat för ett medlemskap. Trots de viktiga, starka och riktiga
skäl som talade däremot visste vi att det fanns en risk för ett ja i folk-
omröstningen.
Så verkar makten i samhället: Ja- och nej-sidan hade inte lika resur-
ser, varken ekonomiskt eller i inflytande. EU-anpassning genomfördes i
förväg för att markera EU-medlemskapet som något ofrånkomligt. EU-
anhängare kunde utifrån sina maktpositioner i näringsliv och samhälle
utså både hot och löften för den händelse det skulle bli ett ja. Ja-sidan
hade till sitt förfogande mångfaldigt större ekonomiska resurser än nej-
sidan. Medierna har haft en kraftig övervikt för ja-material. Företag har
haft intern ja-information till anställda och en systematisk påverkan
utan möjlighet för nej-sidan att argumentera emot. Inte heller förelåg
hela avtalstexten och Maastrichtfördraget lätt tillgängliga för medbor-
garna. Den statliga informationen har dessutom i många fall brustit i
opartiskhet och gett vinklad information med skönmålningar om vår
handlingsfrihet inom EU-systemet.
Etablissemanget utnyttjade sina positioner och lyckades vinna en
majoritet. Vi visste att denna möjlighet förelåg. I grundlagsutredningen
inför EU, där samtliga partier var representerade, var samtliga partier
utom Vänsterpartiet och Miljöpartiet överens om att skriva in EU-
rättens automatiska överhöghet. Det var vi som slog larm om inskri-
vandet av denna automatiska överhöghet, denna plattläggningsparagraf,
som skulle göra det svårare att hävda våra nationella intressen och
ståndpunkter inom EU. Vi gjorde det därför att vi ville se en bättre
möjlighet att hävda våra nationella intressen och vår demokrati, om den
möjlighet skulle slå in som vi visste fanns att det skulle bli ett ja i folk-
omröstningen. Utredningens förslag övergavs också snabbt, och alla ja-
partier tvingades byta fot, åtminstone formellt, och närma sig vår
ståndpunkt.
Men den konstruktion som nu valts skiljer sig i sak bara delvis från
plattläggningsparagrafens ståndpunkt. Vi övergår nu från den gamla
s.k. EG-paragraf som infördes på 70-talet, att beslutanderätt kan över-
lämnas till mellanstatlig organisation i begränsad omfattning, till en ny
lydelse där beslutanderätt i obegränsad omfattning faktiskt kan överlå-
tas till EU, om besluten inte strider mot de mänskliga rättigheterna i
den europeiska konventionen och om beslutet bakom sig samlar tre
fjärdedels majoritet; då kan beslutet fattas vid ett tillfälle. Annars kan
det fattas i ordning som föreslås bli grundlagsstiftande.
Vi övergår därmed faktiskt också från ett system med en regerings-
form som väl skildrat de reella grunderna för vårt statsskick till ett
system där den verkliga makten - EU-makten - inte markeras mer än
Prot. 1994/95:28
23 november
Grundlagsändringar
inför ett svenskt med-
lemskap i Europeiska
unionen
15
Prot. 1994/95:28
23 november
Grundlagsändringar
inför ett svenskt med-
lemskap i Europeiska
unionen
16
indirekt. Vid sidan av grundlagsbeslutet har det redan beslutats om en
lag om hur EU-rätten, den EU-rätt som skall vara giltig i landet oavsett
vad vår egen rätt säger, kommer att meddelas oss.
Vi hade velat se en lösning där vi skulle ha preciserat de områden
som inte skulle vara överlåtbara till EU - bl.a. rätten till offentlighets-
principen, egen valuta, egen säkerhetspolitik, kommunalt självstyre och
riksdagens särställning som folkets främsta företrädare. Detta skulle ha
gett oss en regeringsform som i varje fall bättre hade kunnat vara en
grundval för en motmakt till Brysselmakten, eller åtminstone en bättre
grund för att hävda vår suveränitet. Vi är fortfarande av den övertygel-
sen att det hade varit det bästa.
Fru talman! Rimligt lika förutsättningar för motstående sidor eller
alternativ i en folkomröstningskampanj är ett villkor för folkets förtro-
ende för folkomröstningsinstitutet.
De motstående sidorna har denna gång fört en valkamp med mycket
skilda förutsättningar. Men oaktat detta: Folkomröstningens resultat
skall följas och respekteras.
Ett EU-medlemskap kräver grundlagsändring. En majoritet av de
röstande i folkomröstningen har sagt att vi nu skall gå in i EU. Trots att
vi alltså starkt ogillar det vilande förslaget till grundlagsändring och har
ett alternativ, måste vi nu godta det. Det finns inte någon annan möjlig-
het. Jag yrkar därför inget annat än att folkomröstningens resultat skall
följas. Det blir ett bifall till det vilande grundlagsförslaget, även om
detta bifall yrkas med tungt hjärta och emot min egentliga övertygelse.
Anf. 9 PETER ERIKSSON (mp):
Fru talman! I dag inleder vi en process med grundlagsändringar,
maktöverlåtelser och en mängd nya unionslagar som praktiskt taget
automatiskt kommer att bli svenska.
Vi skall också reglera förhållandet mellan riksdagen och regeringen
i den nya situationen. Redan har det kommit förslag som innebär att
riksdagen förvandlas till rådgivare och remissinstans i stället för att
vara beslutande. Är det verkligen så illa att den svenska riksdagen inte
vill ha makt, inte vill vara med och besluta om utvecklingen inom EU
och framtiden? De beslut som vi fattar under de närmaste veckorna
kommer att bli normgivande och avgörande för lång tid.
Processen inleds med dagens grundlagsändring. Jag anser att det är
en dålig början. Vi borde ha preciserat vilka befogenheter vi överlåter
till Bryssel - alternativt, som Kenneth Kvist här var inne på, åtminstone
ha preciserat det som vi inte överlåter, det som vi anser att vi inte kan
acceptera att unionen tar över - i stället för det generella beslut som vi
nu fattar.
Vi som agerat på nej-sidan har förlorat folkomröstningen och Sve-
riges suveränitet, den här gången. Vi har förlorat den viktiga första
ronden. Men ja-sägarnas seger har skett under mycket speciella villkor.
Det gäller det avtal som regeringen förhandlat fram, och det har skett
efter en debatt där alla stora svåra och övergripande frågor skjutits på
framtiden. Praktiskt taget alla ja-sidans företrädare har hävdat att den
gemensamma valutan, den gemensamma försvarspolitiken, det gemen-
samma försvaret och överstatligheten när det gäller utrikespolitiken,
den ekonomiska politiken och andra områden var något som folket inte
behövde ta ställning till nu. Det är frågor som kommer i framtiden och
som inte har med folkomröstningen att göra.
Vi har förlorat folkomröstningen och Sveriges suveränitet, den här
gången. Men det mandat som ja-partierna fått från svenska folket är
inte in blanco. Det gäller endast under mycket speciella förutsättningar.
Mandatet innebär att Sveriges riksdag även fortsättningsvis skall ha en
avgörande och självständig ställning i viktiga frågor.
Vi kommer att ha ett veto i utrikespolitiken, sade Pierre Schori. Det
är Sverige som beslutar om vi skall gå med i valutaunionen, sade Göran
Persson och Anne Wibble. Den gemensamma försvarspolitiken är en
senare fråga, sade Ingvar Carlsson. Jag kan göra listan längre - ja,
betydligt längre.
Mandatet ger inte ja-partierna rätten att överlåta nya områden till en
överstatlig union utan att de därmed bryter mot den överenskommelse,
det avtal som folkomröstningen måste anses utgöra. Nu är det tänkt att
vi skall ta det första och avgörande beslutet på vägen mot ett medlem-
skap i EU. Vi skall röja väg genom att såga bort det uttryckliga förbud
som Sveriges grundlag stadgar mot att överlåta svenska folkets rätt att
styra sig självt till en överstatlig organisation, där lagar fattas som gäl-
ler direkt för alla svenska medborgare.
Vi har förlorat folkomröstningen och Sveriges suveränitet, den här
gången, så vi får acceptera att det måste bli så. Men det mandat som
folket gett Sveriges riksdag innefattar inte nya maktöverlåtelser. Det
gäller bara det EU som finns i dag, det EU som vi har röstat om. Nya
överlåtelser kräver nya folkomröstningar. Grundlagsändringen borde
därför ha stannat vid de ändringar som behövs för att Sverige skall gå
in som medlem. Men majoriteten vill gå ett steg längre. Ni vill kraftigt
underlätta även nya överlåtelser. Det är naturligtvis ingen tillfällighet.
Den majoritet som har tagit fram det här förslaget tänker sig att nästa
steg i unionsprocessen skall ske utan att folket skall kunna säga sitt i
frågan vare sig i folkomröstning eller i val till riksdagen. Varför vill ja-
sägarna annars göra det ännu lättare att flytta ännu mera makt till Brys-
sel? Varför vill ni annars ha en garanti för att vi som vill värna folksty-
ret inte skall kunna hindra er?
Somliga i denna kammare mår ganska dåligt i dag. Somliga på ja-
sidan tycks faktiskt känna ångest över att man med maktmedel har
tryckt på svenska folket ett ja som egentligen inte önskades. Det var
inte med glädje jag röstade jag, sade bl.a. Lillemor Arvidsson.
Häromdagen såg jag en stort uppslagen artikel från Centern. Där
stod det att Centern vill ändra grundlagen för att se till att det inte blir
möjligt att flytta ännu mera makt till Bryssel. Det här var väl ett tecken
på eftertankens kranka blekhet. I dag skall dock samma centerparti
tillsammans med andra ja-partier rösta fram en grundlagsändring som
skapar helt nya möjligheter att just flytta ännu mera makt till unionen.
I dag skall ett nytt kärnkraftsprogram startas för att vi skall kunna
avveckla det längre fram.
Nåja.
Prot. 1994/95:28
23 november
Grundlagsändringar
inför ett svenskt med-
lemskap i Europeiska
unionen
2 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 28
|
Prot. 1994/95:28 23 november |
Vi har förlorat folkomröstningen och Sveriges suveränitet, den här |
vi kan inte stödja ett förslag som går långt utöver det mandat som
|
Grundlagsändringar |
svenska folket överlämnat. Miljöpartiet de gröna kommer därför att (Applåder) Anf. 10 HÅKAN HOLMBERG (fp): Fru talman! Det vilande grundlagsförslag som vi strax skall besluta Anslutningen till EU möjliggörs naturligtvis ytterst av folkomröst- EU-medlemskap innebär ju att medlemsländernas beslutsrätt på vis- Den exakta omfattningen av detta med att överlåta beslutsrätt på li- Men det är också viktigt att konstatera att de nationer som deltar Skulle det bli aktuellt med stora ändringar i de fördrag som gäller |
|
18 |
sätter enighet mellan alla de stater som deltar. |
Förslaget till ny paragraf i regeringsformen ger riksdagen möjlighet
att med kvalificerad majoritet utifrån gällande fördrag godkänna even-
tuella nya områden för gemensamt beslutsfattande och att godkänna
större förändringar i de former som krävs för grundlagsändring. Båda
möjligheterna nämns.
Det anges också klart att en förutsättning är att EU har ett skydd för
mänskliga fri- och rättigheter som motsvarar det som gäller i Sverige.
Detta är en utomordentligt viktig markering just därför att EU-
samarbetet får sitt berättigande genom att det skall stärka demokratin
och friheten i Europa. Det här är inte heller något som är kontroversi-
ellt eller problematiskt. Det är viktigt att understryka detta. Denna
respekt för grundläggande mänskliga fri- och rättigheter ingår i den
gemensamma europeiska rättstraditionen sedan lång tid. EU-domstolen
har sedan lång tid utvecklat en praxis som innebär att de fri- och rättig-
heter som finns i medlemsstaternas konstitutioner tillhör det rättsområ-
de som värnas av domstolen tillsammans med annat.
Dessutom har EU som organisation anslutit sig till Europakonven-
tionen om mänskliga rättigheter. Det finns alltså god grund för att häv-
da att EU:s rättighetsskydd inte på något sätt står det svenska efter.
Ändå är det naturligtvis viktigt med denna markering i den nya paragra-
fen i regeringsformen. Men den införs inte därför att det här skulle vara
kontroversiellt eller komplicerat, utan därför att det här är en självklar
förutsättning för att integrationen skall kunna bedrivas vidare mot det
mål som är gemensamt för de länder som deltar: att stärka gemenska-
pen mellan Europas demokratier.
I det vilande grundlagsförslaget finns det också förslag till föränd-
ringar i tryckfrihetsförordningen som syftar till att något vidga möjlig-
heten till förbud eller inskränkningar på reklamområdet till skydd för
hälsa eller miljöintressen. I praktiken handlar det om sådant som vilse-
ledande marknadsföring. Jag har inte uppfattat att detta är direkt kon-
troversiellt. Det är ändå värt att nämna att det är detta som saken gäller.
Det öppnas också en möjlighet till följd av anslutningen även för ut-
länningar som inte är bosatta i landet att kunna äga periodiska skrifter.
Också detta tycker jag är något som är tämligen okontroversiellt. Jag
tycker att det är rimligt att i den här debatten nämna det som en redo-
visning av vad saken handlar om. Det handlar inte om någonting annat
utan just om dessa begränsade förändringar.
Hela förslaget till förändring av grundlagen för att möjliggöra an-
slutning till EU har debatterats tidigare, och frågan om aktivt medlem-
skap i EU har beretts i flera led under många år.
Det förslag som har kommit fram efter denna långa och mycket
grundliga process fyller väl de krav som kan ställas från alla tänkbara
aspekter på frågan. Jag yrkar därför bifall till utskottets hemställan.
Anf. 11 BJÖRN VON SYDOW (s):
Fru talman! Vi skall i dag ta ställning till frågan om att göra det
möjligt för Sverige att inträda i EU. Det har gjorts inlägg som ansluter
till de särskilda yttranden som finns i konstitutionsutskottets betänkan-
de.
Prot. 1994/95:28
23 november
Grundlagsändringar
inför ett svenskt med-
lemskap i Europeiska
unionen
19
Prot. 1994/95:28
23 november
Grundlagsändringar
inför ett svenskt med-
lemskap i Europeiska
unionen
20
Vänsterpartiet understryker att det i regeringsformen skulle marke-
ras att vissa principer i svensk regeringsform skulle vara okränkbara.
Miljöpartiet har genom Peter Eriksson gjort ett liknande uttalande i
dag. Man önskar en precisering vad gäller möjligheterna att överlämna
en beslutanderätt.
I grunden handlar det nya förslaget om vilka krav som denna mel-
lanstatliga organisation, EU, uppfyller. Det framgår om man ser på
gällande föreskrifter i regeringsformen. Vi har ju nämligen redan nu
10-5-1-system för att kunna överlämna beslutanderätt till mellanfolkli-
ga organisationer för fredligt samarbete eller en mellanfolklig domstol.
I begränsad omfattning kan vi i dag överlämna sådan beslutanderätt.
Till detta är knutet mycket sådant som jag förstår att Vänsterpartiet och
Miljöpartiet är ute efter, nämligen tydliga undantag där beslutanderätt
inte får överlämnas. Det är också mycket höga trösklar här i riksdagen
för att vi skall kunna genomföra sådant överlämnande av beslutande-
rätt.
Även framtida beslut som fattas inom dessa mellanfolkliga organi-
sationer kan vi genom ett beslut i förväg ta på oss. Den regeln finns
redan i dag. Det passar sådana organisationer av typ FN, ESK och
andra. De består av stater som vi vill ha ett internationellt samarbete
med men där vi inte har att göra med demokratier. Det är stater som
delvis har statsskick och inre förhållanden som ligger långt ifrån vad vi
menar med demokrati.
EU, den regel som vi nu vill införa, ger ett öppnare mandat för
överlämnande av beslutanderätt. Det är helt klart. Men det finns re-
striktioner. Fri- och rättigheter måste uppfyllas, både de som finns i vår
regeringsform och de som finns i Europakonventionen. Tröskeln här är
lägre än i den tidigare regleringen. Grunden för detta är att vi anser att
dessa stater är demokratier. Det är därför vi kan ha en annan beslutsre-
gel än den tidigare. Vi kan överlåta mer till EU än till andra mellan-
folkliga organisationer genom lägre trösklar därför att EU:s stater är
demokratier.
Det hindrar emellertid inte att vi måste vara observanta på vad som
sker i EU:s beslutsprocesser. Svenska ministrar har verkligen stor an-
ledning att i ministerrådet vara observanta på att vad som där ligger på
bordet inte strider mot svensk grundlag. Strider det mot regeln att det
skall vara förenligt med våra fri- och rättigheter, inklusive tryckfrihets-
förordningens principer och yttrandefrihetsgrundlagen, är det mycket
viktigt att svenska ministrar bevakar detta. Vidare är det viktigt att de,
om en fråga skulle komma upp där det är tvistigt eller där det står klart
att det strider mot den svenska regel som vi nu går in för, vid över-
läggningarna hävdar att man måste anmäla att frågan inte kan bli före-
mål för överlämnande av beslutanderätt, om inte den svenska grund-
lagsfrågan hanteras i Sverige - antingen genom att vi genomför en
grundlagsändring eller genom att vi i ett speciellt fall förklarar att vi
inte kan göra detta. Följaktligen kan ett sådant beslut av ett EU-organ
inte vinna laga kraft i Sverige.
Vårt svenska statsskick innehåller också en reglering, en balans
mellan lagstiftande makt och dömande makt. Riksdagen, kammaren
och våra utskott är indragna i detta. Vår lagprövningsregel tillerkänner
regeringen och riksdagen en tolkningsrätt som är ganska vid.
Vi antog i förra veckan en regel till regeringsformen som ger riks-
dagen en betydande ställning när det gäller att se till att Europakonven-
tionen för mänskliga fri- och rättigheter är förenlig med svensk lag-
stiftning över huvud taget. Lagstiftaren riksdagen har en betydelsefull
del i att klarera att de olika lagstiftningsnivåerna hänger ihop i vårt
land.
De politiska partierna, och det gäller verkligen även Vänsterpartiet
och Miljöpartiet, har en uppgift att övervaka att det inte blir konflikter
mellan EU-rätten, svenskt agerande i ministerrådet och den svenska
grundlagsregel som vi nu föreslår likaväl som andra delar i vårt konsti-
tutionella system.
Med dessa ord vill jag yrka bifall till utskottets hemställan. De in-
vändningar som har gjorts av Miljöpartiet och Vänsterpartiet är inte
alls av den arten att de behöver föranleda oro eller tro att vårt svenska
konstitutionella system är utsatt för risker som sammanhänger med vårt
medlemskap.
Anf. 12 KENNETH KVIST (v) replik:
Fru talman! Det är riktigt att vi alla har ett ansvar att hävda Sveriges
intressen när vi kommer med i EU. Men jag vill ändå kommentera
något av det Björn von Sydow säger.
En av grundvalarna i den svenska konstitutionen är faktiskt riksda-
gens ställning. Riksdagens ställning i lagstiftningsprocessen uttunnas
när vi blir medlemmar i EU, eftersom det är regeringen eller dess före-
trädare som utövar Sveriges rösträtt i lagstiftningsarbetet inom EU.
Riksdagen blir snarast en samordningsinstans för utövandet av denna
rösträtt. Därmed upphör riksdagen att vara lagstiftare på de områden
som EU-samarbetet omfattar.
Björn von Sydow säger att det inte är så stor risk att lämna över
beslutanderätt till EU eftersom staterna där är demokratier. Men det är
ju inte i de olika staterna som Sverige går in som medlem, utan det är i
den överstatliga organisation som dessa stater har konstruerat och som
kallas EU, med dess stora makt för kommission och för domstol, med
dess beslutsfunktion bakom lyckta dörrar i ministerrådet och dess rela-
tivt maktlösa, om dock mångordiga, parlament.
Det är i och för sig sant att viss lagtolkningsrätt eller lagprövnings-
rätt också kan sägas föreligga i svensk riksdag. Men i EU har EU-
domstolen tolkningsrätten över de lagstiftningsområden som EU-
samarbetet omfattar. Enligt Maastrichtavtalet kan det i framtiden också
bli så att om vi tvingas följa domstolens beslut, kan en förnyad för-
handling leda till att vårt land döms till böter.
Visst kommer mycket att förändras, men säkert kan jag tala om att
vi kommer att fortsätta kampen för demokratin och för folkets intres-
sen.
Prot. 1994/95:28
23 november
Grundlagsändringar
inför ett svenskt med-
lemskap i Europeiska
unionen
21
|
Prot. 1994/95:28 23 november |
Anf. 13 BJÖRN VON SYDOW (s) replik: Fru talman! Riksdagen upphör i verkligheten inte att vara lagstifta- |
re. En svensk minister måste ju i sina överläggningar i ministerrådet
|
Grundlagsändringar |
vara övertygad om att hon eller han inte har en majoritet mot sig här i Parlamentarismen kommer alltså i verkligheten, som jag ser det, att Den andra punkt som Kenneth Kvist tar upp gäller hur man skall Det är en paradox att EU:s mest demokratiska element fortfarande Anf. 14 KENNETH KVIST (v) replik: Fru talman! En svensk minister skall veta att han inte har en majori- Nu är problemet bara att en svensk minister i EU:s ministerråd re- Det är också sant, som Björn von Sydow säger, att de inre förhål- |
22
just detta jag menar när jag säger att det inte är i staterna som vi skall
gå med utan i EU som, enligt mångas mening, präglas av ett s.k. demo-
kratiskt underskott och som dessutom har en överstatlighet. Det innebär
att de beslut som är fattade av instanser med demokratiskt underskott
har direkt rättsverkan i medlemsstaterna.
Detta skiljer EU från varje annat internationellt samarbete. Annat
internationellt eller mellanstatligt samarbete innebär förpliktelser för
staten som den har att uppfylla. Men ett överstatligt samarbete leder till
beslut som är direkt tvingande för medborgarna i det enskilda
medlemslandet att uppfylla. Det är det som är oroväckande för
demokratin i framtiden.
Men kampen för demokrati och folkligt inflytande, för rättvisa och
jämlikhet får nu föras utifrån de förändrade förutsättningar som ett
medlemskap innebär.
Anf. 15 BJÖRN VON SYDOW (s) replik:
Fru talman! Jag vill inte orda mycket mer än vad Kenneth Kvist
gjorde i slutet av sitt inlägg. Förutsättningarna är nu annorlunda, och nu
skall det föras en energisk svensk politik för att öppna och förtydliga
det överstatliga beslutsfattandet. Jag för min del hoppas att det skall
vara möjligt såväl vid svensk tillämpning av EU-rätt som inom EU:s
organ att kunna argumentera. Gäller det överstatlighet, skall EU:s be-
slutsprocesser göras så lika de nationella politiska processerna som
över huvud taget är möjligt. Är det fråga om mellanstatlighet - och det
gäller för betydande delar av detta samarbete - förefaller det som att vi
är överens om att det i så fall kan få föreligga vissa mindre tydliga
möjligheter till insyn.
Slutligen händer det i alla internationella sammanhang att man för-
lorar förhandlingar, att man inte får sin vilja igenom. Ändå tillträder
man en internationell traktat och ändå är man förpliktigad att uppfylla
den hemmavid. På samma sätt kommer Sverige säkerligen att förlora
voteringar i ministerrådet, men det gör ju inte att vi kan säga att organi-
sationen som sådan har ett demokratiskt underskott. Man får inte blan-
da ihop förhållandena med det populära uttrycket demokratiskt under-
skott. Den punkten ligger kanske framför allt vid insynen i förloppen i
ministerrådet.
Det förefaller nu att vara en snabb utveckling på gång i skandina-
visk riktning. Den danske utrikesministern hade rätt sensationella be-
sked om hur det verkligen förhåller sig nu och under det senaste halv-
året. Kritiken mot Maastricht har tydligen redan satt betydelsefulla spår
i praxis.
Anf. 16 PETER ERIKSSON (mp) replik:
Fru talman! Jag tycker inte att Björn von Sydow svarar på de frågor
som jag tidigare ställde. Varför vill Björn von Sydow göra det lättare
att flytta ännu mer makt till Bryssel? Detta är en avgörande fråga. Det
handlar om vilket mandat som folkomröstningen har gett Sveriges
riksdag. Varför skall vi i dag fatta beslut om att underlätta nya överlå-
Prot. 1994/95:28
23 november
Grundlagsändringar
inför ett svenskt med-
lemskap i Europeiska
unionen
23
|
Prot. 1994/95:28 23 november |
telser utöver det avtal som vi har träffat med EU och utöver det mandat |
Är det så att ja-sidan när det gäller de beslut som fattas vid den re-
|
Grundlagsändringar |
geringskonferens som man planerar inom EU 1996 vill ha möjlighet att Anf. 17 BJÖRN VON SYDOW (s) replik: Fru talman! I mitt anförande tog jag upp frågan om att den princi- Tänk på vilka som sitter eller har suttit i FN:s säkerhetsråd! Flera av Sedan ankommer det på svenska ministrar med stöd av agerandet Det gäller självfallet också att bevaka vad som skall gälla 1996. I Anf. 18 PETER ERIKSSON (mp) replik: Fru talman! Att EU består av demokratier och att vi därför skall un- Man kan i och för sig säga att EU består av demokratier och att det |
stämma om sådana överlåtelser och rätten att uttala sig innan riksdagen
fattar beslut om att överlåta ny makt till Bryssel.
Anf. 19 BJÖRN VON SYDOW (s) replik:
Fru talman! Även i detta förslag finns det trösklar, minoritetsrättig-
heter. Det är en kvalificerad majoritetsregel, vilket innebär att det inte
erfordras så stor majoritet här i riksdagen för att det skall vara två be-
slut med ett allmänt val emellan. I det sammanhanget finns också möj-
ligheten att utlysa en folkomröstning av beslutande art. Den regeln
finns, är möjlig att utnyttja och har belysts i olika sammanhang. Regeln
användes inte den här gången. Folkomröstningsresultatet var fram-
gångsrikt. Det visade sig att det inte blev några konstitutionella tvister i
vårt land på det sätt som Finland och möjligtvis Norge håller på att få.
Men folkomröstningsinstitutet är möjligt att använda om det föreligger
en tillräckligt stor minoritet här i kammaren.
Anf. 20 BIRGER HAGÅRD (m):
Fru talman! För många av oss blev den 13 november den glädjens
dag som vi hade hoppats på, men som vi ändå kanske inte hade vågat
tro skulle komma.
Det är många av oss som nu har sett en livslång kamp stå inför sitt
slut och att målet förverkligas, ett svenskt inträde i den europeiska
gemenskapen. För många av oss som en gång var aktiva i den moderata
ungdomsrörelsen i slutet av 1950-talet och början av 1960-talet var
Europafrågan en avgörande fråga. Det var den som gjorde att många av
oss över huvud taget kom att engagera oss i det politiska arbetet. Det
var inte en tillfällighet att 1962 års valrörelse - som var en av de första
som jag deltog i - till så stor del utkämpades just kring Europafrågan.
Alltjämt i dag har jag på hedersplats i mitt arbetsrum de affischer som
det står Ja till Europa på och som då var vägledande för oss.
Inte minst under ledarskap av Gunnar Heckscher, den sanne euro-
pén, entusiasmerades vi unga av uppgiften att leda in Sverige från na-
tionell egoism in i den europeiska gemenskapen och delta i det gemen-
samma arbetet.
Nu står vi där, och vi har nu att tillhandahålla de instrument som
behövs för att Sverige skall kunna anslutas till den europeiska gemen-
skapen.
Det har ordats rätt mycket om den vilande grundlagsändringen. Få
grundlagsändringar torde ha föregåtts av så noggranna utredningar som
den som vi nu har att fatta beslut om i dag. På det hela taget tror jag att
det kanske var lyckligt att man inte, som föreslogs för tre år sedan,
skulle ha företagit den ändring av regeringsformen som är nödvändig.
Som Björn von Sydow så riktigt påpekat kan Sverige redan i dag anslu-
tas till mellanfolkliga organisationer. Vi kan överlåta beslutanderätt i
begränsad omfattning. Det förs en diskussion om hur man skulle tolka
begreppet ”i begränsad omfattning”. Det var kanske klokt att vi fick till
stånd alla dessa utredningar. Det är nu ett noggrant och genomarbetat
förslag som riksdagen har att ta ställning till. Det är också det som
Prot. 1994/95:28
23 november
Grundlagsändringar
inför ett svenskt med-
lemskap i Europeiska
unionen
25
|
Prot. 1994/95:28 23 november |
kommer att ge oss möjligheter att utöva en rösträtt i Europa, den röst- |
Vi kommer alltså att kunna delta i alla de avgörande besluten, inte
|
Grundlagsändringar |
minst när det gäller förändringar av Europaunionens struktur och dess Fru talman! Med dessa ord yrkar jag bifall till hemställan i konsti- Anf. 21 HOLGER GUSTAFSSON (kds): Fru talman! Vår samhällsutveckling präglas av en mycket snabb Internationaliseringen kräver gränsöverskridande lagstiftningar, Svenska folket har vid folkomröstningen beslutat att Sverige till- För att detta skall vara möjligt måste Sveriges grundlag modifieras, Fru talman! Grundlagsändringarna är en konsekvens av folkom- Fru talman! Slutligen yrkar jag och övriga kristdemokrater bifall till Överläggningen var härmed avslutad. Beslut 1. utskottet Votering: 293 för utskottet 17 avstod 39 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: |
|
26 |
För utskottet: 144 s, 70 m, 26 c, 20 fp, 19 v, 14 kds |
Avstod: 17 mp
Frånvarande: 17 s, 10 m, 1 c, 6 fp, 3 v, 1 mp, 1 kds
Prot. 1994/95:28
23 november
På förslag av talmannen medgav kammaren att utrikesutskottets
betänkanden UU1 och UU3, lagutskottets betänkanden LU2 och LU3,
socialförsäkringsutskottets betänkande SfU4, näringsutskottets betän-
kande NU1 samt jordbruksutskottets betänkanden JoUl, JoU2 och
JoU4 fick avgöras i ett sammahang efter avslutad debatt.
Föredrogs
Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95:KU8
Grundlagsreglering av utlandssvenskarnas rösträtt (vilande beslut
m.m.)
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Föredrogs
Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95 :KU25
Lokalradiofrågor
I detta ärende hade framställts yrkande enligt 2 kap. 12 § regerings-
formen av förste vice talman Anders Björck m.fl. (m, fp, kds) om att
det i betänkandet framlagda lagförslaget skulle vila i minst tolv måna-
der.
Anf. 22 Förste vice talman ANDERS BJÖRCK (m):
Fru talman! Socialdemokraterna i Sverige har aldrig varit några sär-
skilt varma förespråkare för en vidgad yttrandefrihet och för en mång-
fald i etern eller, som det i dag kallas populärt, i elektroniska medier.
Under decennier har de varit bestämda förespråkare för det svenska
radio- och TV-monopolet. Sverige var i många avseenden, kanske i de
flesta, långt efter andra länder på det området. Synen på video, kabel-
TV och satellit-TV har kännetecknats av ett utpräglat förbudstänkande.
De förändringar som trots allt har skett i den socialdemokratiska
mediepolitiken har berott på att den tekniska utvecklingen har gjort det
Lokalradiofrågor
27
Prot. 1994/95:28
23 november
Lokalradiofrågor
omöjligt att upprätthålla den förbudsfilosofi vad avser radio och TV
som Socialdemokraterna nog innerst inne skulle vilja ha. Om inte sa-
tellit-TV och parabolantenner kommit till, skulle Socialdemokraterna
naturligtvis ha framhärdat i att vi alltfort skulle ha ett radio- och TV-
monopol i Sverige.
Den lokalradio som vi nu har fått tack vare den borgerliga regering-
ens insatser har naturligtvis känts som en nagel i ögat för de socialde-
mokratiska förbudsivrarna. När nu den sista etappen skall genomföras
och de återstående auktionerna äga rum i morgon, drar man sig inte för
att genom ett utskottsinitiativ stoppa att hela Sverige får privatägd
lokalradio.
Om tillvägagångssättet skulle mycket kunna sägas. Jag skall nöja
mig med några saker. Först skall understrykas att i förarbetena till den
lagändring som möjliggjorde för alla utskott att ta utskottsinitiativ sägs
det klart att sådana bara borde användas mycket sparsamt och att nor-
malt full enighet skulle råda i utskottet innan ett utskott tog ett initiativ.
Om den användningen och begränsningen av utskottsinitiativet var då
alla partier överens.
Men det här bryr sig Socialdemokraterna nu inte om. De bryr sig
inte heller om att Lagrådet enhälligt har avstyrkt att ett utskottsinitiativ
av det här slaget tas. Med det tillvägagångssätt man nu väljer har kam-
marens ledamöter, vilket jag tycker är allvarligt, inte heller motionsrätt
på det förslag som Socialdemokraterna lagt. Inte heller bryr man sig om
att en utannonsering inför auktionerna har ägt rum och att i laga ord-
ning ett antal ansökningar har inkommit för att sända lokalradio.
Inte heller bryr man sig om att med det här förfarandet, om det
skulle bifallas, kommer en bra stor del av Sverige att inte få den typ av
lokalradio som finns i landet i övrigt och alltså kommer att särbehand-
las i etermediahänseende. Vi får två olika system i Sverige, och det
beror alltså på var man råkar bo vilken möjlighet man får till lokalra-
dio.
Fru talman! Mot den här bakgrunden har det känts naturligt för ett
antal ledamöter i kammaren och i utskottet att utlösa den skyddsklausul
i grundlagen som ger en minoritet i kammaren rätt att stoppa förslag
som inskränker yttrandefriheten. Detta innebär att auktionerna då kan
äga rum i morgon i enlighet gällande lagstiftning och att de som nu har
sänt in underlag och ansökningar alltså kan få vara med om auktions-
förfarandet i enlighet med vad som har planerats.
Det finns alltså en möjlighet för kammarens ledamöter att nu klart
markera yttrandefrihetens vikt. Återställarpolitiken på mediaområdet
leder oss tillbaka till ett samhälle där yttrandefriheten var i händerna på
ett litet antal politiker och byråkrater vad gällde radio och television.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationen av Birgit Friggebo och
det förslag som jag tillsammans med nio andra ledamöter har lagt fram
för att det socialdemokratiska initiativet att inskränka yttrandefriheten i
radio och TV får vila i tolv månader innan kammaren tar slutgiltig
ställning.
28
Anf. 23 LARS LEIJONBORG (fp):
Fru talman! När jag var barn och bosatt i en Stockholmsförort, hän-
de någonting mycket spännande. Plötsligt kunde vi få höra på andra
radioprogram än de vanliga från Radiotjänst. Radio Nord fanns i etern.
Vi unga lyssnade mycket, för här fanns en helt annan radio än den som
vi hade vant oss vid.
Men lyckan blev kortvarig. Stränga politiker, som ansåg sig veta
bättre än vi själva vad vi borde lyssna på, bestämde att Radio Nord
skulle tystas, om det så skulle ske med polisens hjälp. Den här upple-
velsen i barndomen har betytt en del för mig, när jag i mitt politiska liv
har arbetat för frihet i etern.
”Arbetarrörelsen står utan mediapolitik.” Orden är inte bara mina
utan inledde en motion till den senaste socialdemokratiska partikon-
gressen av ett antal tunga företrädare för Socialdemokratin: Lars
Engqvist, Marita Ulvskog, Gunilla Thorgren, Anders Ehnmark och
Håkan Bengtsson.
Motionärerna går vidare i sitt resonemang med att konstatera att ar-
betarrörelsens mediepolitik i modern tid har bestått i att säga nej till
utökad frihet. De konstaterar att socialdemokratin sade nej till närradi-
on när den kom på 70-talet och att socialdemokratin har varit återhål-
lande till den vidgade friheten på TV-området, och de fortsätter:
”Arbetarrörelsen har alltför länge passivt eller aktivt försökt bromsa
denna utveckling, framför allt beroende på rädsla för de risker en
ohämmad reklam i radio och TV innebär och problemet att yttrandefri-
heten inte kommer alla till del, en hållning som utvecklats till en besvä-
rande återvändsgränd.”
Motionärerna skriver vidare: ”Arbetarrörelsen bör stå för etable-
ringsfrihet på radio- och TV-området. För detta talar de principiella
argumenten för yttrandefriheten.”
Nu är vi där igen. Nu har arbetarrörelsen återigen hamnat i en
ståndpunkt att man försöker inskränka friheten i etern. Jag måste säga
att jag inte riktigt förstår varför det är så farligt att människor får välja
själva vad de skall lyssna på.
Den reform vi nu talar om, lokalradioreformen, har blivit en stor
mediepolitisk succé. Mer än en miljon svenskar lyssnar varje dag på
privat lokalradio. I de områden där man har det här alternativet sker en
tredjedel av lyssnandet på dessa stationer. Men någonting gör att Soci-
aldemokraterna och deras stödparti Vänsterpartiet avskyr denna val-
möjlighet och avskyr den så till den grad att man med ett dramatiskt
lagstiftningsinitiativ försöker stoppa något som skall äga rum i morgon.
Jag vill framhålla att det är inte alls så att utvecklingen av detta nya
medium på något sätt har kommit överraskande. Det faktum att en del
av det här stationerna tillhör nätverk var inte alls främmande för någon
av oss när lagstiftningen infördes. Det är precis tvärtom.
Alla som deltog i debatten var fullständigt på det klara med vad
som skulle ske. Det var nämligen förklaringen till att vi införde i lagen
ett särskilt stadgande om en minsta andel lokal produktion. Om vi inte
hade trott att nätverk skulle bildas, hade ju ett sådant stadgande inte
behövts. Så det faktum att nu en del av stationerna samverkar i nätverk
Prot. 1994/95:28
23 november
Lokalradiofrågor
29
Prot. 1994/95:28
23 november
Lokalradiofrågor
30
är definitivt inget skäl att döma ut reformen. Jag tillhör inte dem som
tycker att det politiska systemet inte skall kunna ha kulturpolitiska eller
samhälleliga åsikter om det totala medieutbudet. Jag är t.ex. för en
public service-verksamhet på radioområdet. Vi har också som bekant
ett antal stationer som ägs av en statlig stiftelse som bedriver sändning-
ar utan reklam och i enlighet med det avtal som staten och Sveriges
Radio har ingått. Därutöver har jag, visserligen under hårt socialdemo-
kratiskt motstånd men dock, bidragit till att införa ytterligare en sär-
skild radio med särskilda, politiska fastställda villkor - en föreningsra-
dio. Det är det vi brukar kalla för närradion. Den tekniska utvecklingen
har nu lett till att det finns ytterligare frekvenser att tillgå. Då är frågan:
Skall också de frekvenserna underkastas politikernas övertyckande
eller skall de utnyttjas av dem som tror sig göra bäst radio, en radio
som lockar många lyssnare?
Det billigaste av alla argument i debatten möter vi när man hävdar
att det system som infördes under förra mandatperioden innebär att
yttrandefrihet heter pengar. Var och en som reflekterar ett ögonblick på
det yttrandet inser att det gäller många områden av yttrandefriheten.
Det är t.ex. inte alls gratis att ge ut en tidning. Även på detta område
påverkar tillgången till pengar ens möjlighet att utöva sin yttrandefri-
het. Poängen med dessa stationer är ju inte att det är rika människor
som slösar bort sina pengar på radiokanaler. Poängen är att de får
sändningstillstånd som är beredda att betala mest. De är beredda att
betala mest som tror sig kunna göra bäst program.
Denna reform har inneburit ganska stora intäkter till statskassan,
pengar som den förra regeringen kanaliserade till reformer på kul-
turområdet. I den meningen har detta definitivt varit ett kulturpolitiskt
framsteg. Jag menar att det också i ett vidare perspektiv är ett kultur-
politiskt framsteg. Det innebär att hundratusentals svenskar varje dag
ges en valmöjlighet som de inte tidigare har haft. Jag talar här i egen
sak, skall jag gärna erkänna. Jag tillhör dem som dagligen lyssnar på
den privata lokalradion. Det har berikat mitt liv att dessa alternativ
finns.
Det som är fascinerande och skrämmande är att socialdemokraterna
inte har något alternativ till hur denna fördelning skall gå till. Det är
precis som i den motion jag citerade - arbetarrörelsen står utan medie-
politik. Skulle ni inte ha kunnat vänta med ert anlopp mot denna frihet
tills ni funderat ut vilket slags tvång ni vill sätta i denna frihets ställe?
Era kumpaner i det reformerade kommunistpartiet är tydligare. De
hade i sin reservation när detta beslut fattades en modell som innebar
att den som ville sända skulle lämna in sin idé. Sedan skulle någon
tjänsteman, förmodligen på varje länsstyrelse om jag förstår rätt, avgö-
ra vilka som hade de trevligaste programidéerna. De skulle sedan få
tillfälle att sända. Var och en inser att detta i praktiken innebär att vi får
politiska smakdomare på denna del av frekvensområdet. Jag tycker att
det skall undvikas.
Jag tycker att den process som föregick statsmakternas upplåtande
av koncession för TV 4 inte är något efterfölj ans värt exempel. Den
processen, som delvis utspelades på den socialdemokratiska partikon-
gressen och där sändningsrätten blev föremål för ett politiskt schack-
rande, är inte efterföljansvärd. Jämfört med den processen kommer det
som förhoppningsvis äger rum i morgon att vara en öppen, ärlig och
förhållandevis ren process.
Jag är medveten om att det har förekommit inslag i detta auktions-
förfarande som det finns anledning att fundera över. Det har före-
kommit bulvanaffärer, t.ex., som strider mot gällande lag. Det bör
naturligtvis åtgärdas av de rättsvårdande myndigheterna. I stort sett är
ändå detta förfarande, att den som lägger det bästa budet och är beredd
att överlåta störst antal kronor till statsverket får sändningsrätten, en
form som jag starkt föredrar.
Just i år har Radio Nords korta existens i början av 1960-talet upp-
märksammats både i en bok och i TV-program. Jag tror att många av
oss som såg detta TV-program tänkte att sådant här kunde hända på 60-
talet, men det kommer knappast att hända igen. Nu är vi där. Det all-
varliga är att det har framgått av uttalanden från såväl socialdemokrater
som deras stödparti här i riksdagen Vänsterpartiet, att man inte nöjer
sig med att hindra de orter som nu är aktuella - Kalmar, Skövde, Hu-
diksvall, Östersund, Örnsköldsvik och några till - från att få den möj-
lighet vi andra har. Man är också beredd att gå vidare och under löpan-
de koncessionsperiod använda statsmedel till att lösa ut och betala de
skadestånd som det innebär att frånta de stationer som fått sändnings-
rätt denna möjlighet.
Jag och mitt parti har arbetat för ett grundlagsskydd för de fria ra-
dio- och TV-stationerna. Då har vi mött argumentet ”det förstår du väl
att inte ens socialdemokraterna på 90-talet kan tänka sig att ta ifrån
stationer som fått sändningsrätt den rätten”. Nu har sådana hot uttalats.
Det illustrerar återigen hur viktigt det skulle vara att få detta grundlags-
skydd. Den frågan får vi anledning att återkomma till.
Fru talman! För dagen nöjer jag mig med att yrka bifall till reserva-
tionen i KU:s betänkande.
Anf. 24 ROSE-MARIE FREBRAN (kds):
Fru talman! Vi kristdemokrater är inte representerade i konstitu-
tionsutskottet. Jag vill därför här i kammaren deklarera vår inställning
till frågorna i konstitutionsutskottets betänkande KU25.1 omröstningen
kommer vi att stödja reservationen.
Vi delar reservanternas uppfattning att ingen ny utredning behöver
tillsättas. Den pressutredning som arbetar har fått direktiv som täcker in
de frågor som kräver en översyn. När det gäller själva lagförslaget i
syfte att stoppa nya tillstånd att sända lokalradio delar vi Lagrådets syn.
Outnyttjade, lediga radiofrekvenser leder inte till ökad yttrande- och
informationsfrihet.
Fru talman! Hur urval skall göras bland sökande till dessa tillstånd
är en fråga som inte var enkel att hantera. Jag deltog i den process som
föregick beslutet här i riksdagen, i den grupp som arbetade tillsammans
med statssekreteraren på Kulturdepartementet. Det var en svår fråga att
hantera. Ibland är man som beslutsfattare i den situationen att man inte
har att välja mellan ett bra förslag och ett dåligt. Då är det enkelt. I
Prot. 1994/95:28
23 november
Lokalradiofrågor
31
Prot. 1994/95:28
23 november
Lokalradiofrågor
detta fall bedömde några av oss att det inte fanns något bra, självklart
sätt att göra detta. Öppna auktioner var för en del av oss det minst
dåliga och framstår fortfarande som det. Det finns inget bra alternativ.
Jag kan i det sammanhanget hänvisa till KU:s betänkande 15 från
riksmötet 1992/93. Där beskrivs vilka problem man skulle få om man
gjorde på ett annat sätt. Jag instämmer fortfarande i den bedömning
som gjordes då.
Fru talman! Därför yrkar jag bifall till reservationen och till det ut-
delade yrkandet om att lagförslaget skall vila.
Anf. 25 KURT OVE JOHANSSON (s):
Fru talman! Lars Leijonborg förde i långa stycken egentligen en fel-
aktig diskussion. Den diskussion vi för i dag gäller inte ett ja eller nej
till privat lokalradio utan frågan om hur regelsystemet skall leda till
ökad mångfald och en i reell mening lokalt förankrad lokalradio.
Jag vill gärna säga till Lars Leijonborg att de riktlinjer vi nu för
fram ligger väl i linje med budskapet från de unga socialdemokrater
Leijonborg hänvisade till i sitt anförande.
När det gäller Rose-Marie Frebrans anförande vill jag gärna göra ett
tillrättaläggande. Det är inte så att Presstödsutredningen fortfarande har
uppgiften att utreda frågan om ägarkoncentration. Den uppgiften har
fråntagits Presstödsutredningen och kommer att läggas på en annan
utredning, vilket framgick av regeringsdeklarationen här i kammaren
för några veckor sedan.
Lars Leijonborg försöker göra ett nummer av att Socialdemokrater-
na skulle sakna mediepolitik. Det beror naturligtvis på vem man jämför
med. Om man jämför med den programförklaring som Leijonborg
gjorde alldeles nyss - nämligen att den som betalar mest gör bäst pro-
gram - är den socialdemokratiska mediepolitiken vida överlägsen den
som Lars Leijonborg försöker presentera.
Fru talman! Den lokalradiolag som nu gäller genomdrevs i riksda-
gen för mindre än två år sedan med hjälp av Folkpartiets stödparti på
den tiden - Ny demokrati. Jag är snarare stolt över att man kan samar-
beta med andra partier i den mån det är fråga om samarbete.
Det faktum att nära hälften av riksdagens ledamöter kände ett starkt
motstånd mot denna lag tog man från Folkpartiets sida den gången inte
någon som helst hänsyn till. I en mycket skarpt formulerad reservation
kritiserade vi socialdemokrater det föreslagna auktionsförfarandet och
sättet att fördela sändningstillstånden. Bakom den hårda kritiken stod
också Vänsterpartiet.
Vi kan nu konstatera att våra värsta farhågor - att regelsystemet inte
skulle leda till ökad mångfald utan endast till en oönskad ägarkoncent-
ration - i hög grad har besannats. Vi hade rätt i vår bedömning att
propositionen led av allvarliga brister och egentligen var otjänlig när
det gällde att ligga till grund för ett riksdagsbeslut.
Rent sakligt borde även Folkpartiet och Moderaterna, som reserve-
rat sig i det KU-betänkande vi nu behandlar, kunna medge att utveck-
lingen sedan lokalradiolagen antogs har gått i en helt annan riktning än
32
den som under högtidliga former proklamerades och utstakades i pro-
position 1992/93:70.
Det gamla ordspråket säger att man i och för sig inte skall tala om
den snö som föll i fjol. Det ligger förvisso mycket i detta. Men nog
finns det skäl att erinra om den ödets ironi som ligger däri att det parti
som flitigast av alla uttalade sig för att avstå från allt samröre med Ny
demokrati, utan betänkligheter kastade sig om halsen på just detta parti
för att få igenom en hårt kritiserad lag med anknytning till yttrandefri-
hetsgrundlagen.
Det finns, Leijonborg, lagar som man inte bör besluta om och som
inte bör antas om det inte finns breda majoriteter. Lokalradiolagen är
enligt min mening en sådan. En lag av denna karaktär skall ju kunna
bestå även vid ett regimskifte, så att de som erhåller radiotillstånden
skall kunna planera sin verksamhet långsiktigt till kända och hållbara
regler.
Att trumfa igenom en lokalradiolag med några få rösters övervikt,
vilket skedde våren 1993, är mycket osvenskt. Jag vill påstå att Birgit
Friggebo som kulturminister tyvärr i denna fråga saknade den finger-
toppskänsla som krävs när det gäller att hantera viktiga demokratifrå-
gor. Den oenighet som kommer till uttryck här i dag har faktiskt sin rot
i den okänslighet som ligger i att inte ta hänsyn till den starka opposi-
tion som fanns i riksdagen och som kom till uttryck vid behandlingen
av proposition 70 våren 1993.
Det är mot denna bakgrund som KU:s initiativ skall ses. Bakom
initiativet står utskottets alla partier med undantag för Moderaterna och
Folkpartiet. Det finns således i dagens riksdag en solid majoritet för en
ordentlig översyn av den nuvarande lokalradiolagen.
Den privata lokalradion har nu funnits i drygt ett år. Många tecken
tyder på att den mångfald och lokala förankring som det talades om i
propositionen i stor utsträckning har uteblivit. I stället förefaller det
som om lokalradion domineras av ett fåtal kapitalstarka nätverksföre-
tag. Dominansen verkar har förstärkts under senare tid genom att tidi-
gare självständiga tillståndshavare har överlåtit verksamheten till före-
tag som står nätverken nära.
Om jag förstod rätt menade Lars Leijonborg att den utvecklingen
var förutsedd. Det är en intressant upplysning. Om det förhåller sig på
det sättet vilseleddes riksdagen när man fattade beslutet våren 1993.
Lagen skulle ju motverka den typen av ägarkoncentration.
Vårt utskottsinitiativ syftar till att skapa en bred överenskommelse
om hur lokalradiotillstånden skall fördelas. Vi vill åstadkomma en
ordning som reellt leder till mångfald och lokalt förankrade radioföre-
tag, vilket det talades så vackert om i propositionen men hittills bara är
tomma ord.
För att nå dit måste de politiska partierna i riksdagen sätta sig ned
och diskutera. Det kan ske genom en utredning som arbetar snabbt och
effektivt. Att döma av uttalanden som har gjorts är den nya regeringen
beredd att ta ett sådant initiativ.
För oss som står bakom utskottets initiativ är det viktigt att förhind-
ra en fortsatt utveckling mot ökad ägarkoncentration. Det är därför vi
Prot. 1994/95:28
23 november
Lokalradiofrågor
3 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 28
Prot. 1994/95:28
23 november
Lokalradiofrågor
har lagt fram ett förslag som skall stoppa den utauktionering av lokal-
radiotillstånd som avses äga rum i morgon. Vårt förslag går vidare ut
på att ingen auktion skall hållas före utgången av 1995 i avvaktan på en
ny lagstiftning som bygger på resultatet av den utredning jag nyss tala-
de om.
Moderaterna och Folkpartiet vill nu, som vi har hört sägas från ta-
larstolen, till varje pris stoppa alla möjligheter att få till stånd en bättre
tingens ordning. Det faktum att propositionens mål om mångfald, opi-
nionsbildning, nyheter, information och underhållning på lokal nivå har
gått i stöpet är tydligen inte skäl nog för att stämma dem till eftertanke.
Fru talman! Moderaternas och Folkpartiets reservation i detta be-
tänkande måste vara ett av de allra blekaste dokument som har presen-
terats i denna riksdag. Som ett sista halmstrå att klamra sig fast vid
hänvisar reservanterna till Lagrådets yttrande. Man läser yttrandet på
sitt lilla enögda sätt och anser sig finna att utskottsmajoritetens förslag
till lag inte skulle vara förenligt med yttrandefrihetsgrundlagens 3 kap.
2 § första stycket. Så är naturligtvis inte fallet.
Den som tar del av Lagrådets hela yttrande finner att Lagrådet ock-
så sagt att lagförslaget kan godtas om det blir utrett att den eftersträva-
de mångfalden och den lokala förankringen inte uppnås. Ett material
som bekräftar att så är fallet finns faktiskt tillgängligt. Det känner ut-
skottet väl till. Reservanternas argumentering på denna punkt faller
således platt till marken.
Fru talman! Jag är ändock ganska kritisk till Lagrådet. Man skall
naturligtvis ha stor respekt för Lagrådet så länge som det förblir vid sin
läst. Där sitter mycket kompetenta personer. Det betyder emellertid inte
att all klokhet finns där och att Lagrådet alltid har rätt. Det har jag
kunnat konstatera många gånger under de 18 år som jag har suttit i
riksdagen. T.o.m. de allra bästa kan komma fel ibland. Lagrådet utgör
därvidlag inget undantag.
Särskilt illa kan det gå för Lagrådet om det råkar komma utanför sitt
kompetensområde och hamnar på det politiska slagfältet, Lars Leijon-
borg, vilket i viss utsträckning har skett i det här fallet. På det området
har Lagrådet ingenting att skaffa och åtnjuter inte någon särskild re-
spekt.
Den grundlagsparagraf som Lagrådet åberopar i sitt yttrande är en
kompromiss som föregick beslutet om yttrandefrihetsgrundlagen 1990.
Det här känner Lars Leijonborg mycket väl till. Framför allt ville Folk-
partiet ha en mer utförlig reglering i grundlagen om hur fördelningen av
frekvenserna skulle gå till. Men vi motsatte oss detta. Vi ansåg att
grundlagen skulle vara neutral i den här frågan. Så blev också, Lars
Leijonborg, riksdagens beslut. Paragrafen är en målsättningsparagraf
och ingenting annat.
Paragrafen hindrar inte en riksdagsmajoritet att utforma de regler
för frekvensfördelning som den anser bäst uppfyller målsättningen om
vidaste möjliga yttrande- och informationsfrihet, så länge dessa regler
inte på ett flagrant sätt åsidosätter yttrandefriheten. Det finns nu obe-
stridligen, Lars Leijonborg, en majoritet i riksdagen som anser att lo-
34
kalradiolagens regler inte tillgodoser målsättningen i grundlagsparagra-
fen. Majoriteten måste då ha rätt att vidta vissa åtgärder.
Avsikten med den stopplag som vi föreslår är att hindra en fortsatt
utveckling av ägarkoncentration och nätverksbildning som den nuva-
rande ordningen medger. Genom ett sådant stopp blir det möjligt att på
ett meningsfullt sätt genomföra en reform av lokalradion, vilket majori-
teten eftersträvar. Detta är just en sådan situation som grundlagsmoti-
ven förutsåg. Inte ens Lars Leijonborg kan väl förneka att det förhåller
sig på det sättet.
När Lagrådet i strid med grundlagsmotiven konstruerar konstitutio-
nella hinder mot lagförslaget ger sig Lagrådet således in i den politiska
striden om hur reglerna om hur lokalradion bäst bör utformas. Det bör
Lagrådet inte göra. Jag tycker att Lars Leijonborg borde vara ärlig nog
att erkänna även detta.
När reservanterna under debattens gång har blivit trängda och ar-
gumentbristen har gjort sig kraftigt gällande, har man hotat med att
man skall använda sig av regeringsformen 2:12. Ingen har bestritt att
bestämmelsen är tillämplig här. Men det måste ändå anses som an-
märkningsvärt att använda denna bestämmelse i regeringsformen i
destruktivt syfte mot bakgrund av vad utskottets majoritet har föresla-
git-
Det enda Moderaterna och Folkpartiet tycks vilja åstadkomma är att
förhindra att en bred majoritet i riksdagen skall kunna skapa ett brett
samförstånd i en viktig demokratifråga och få till stånd en ordning på
det privata lokalradioområdet som leder till verklig mångfald, lokalt
förankrade program och lokala radioföretag.
Utskottsmajoriteten, Lars Leijonborg, erbjuder med sina förslag
precis det som regeln i RF 2:12 syftar till. Det är i högsta grad förvå-
nande att Moderaterna och Folkpartiet genom sitt agerande försöker
förvandla bestämmelsen i RF 2:12 till en ren obstruktionsparagraf. Fru
talman! Jag vill gärna säga att jag tycker att denna form av obstruktion
är helt otillständig att tillämpa i den här situationen.
Anf. 26 LARS LEIJONBORG (fp) replik:
Fru talman! Det är riktigt att vi inte anser att grundlagen skall vara
neutral. Vi anser att den skall stå på informationsfrihetens sida. Det
kämpade jag för i den beredning som utformade yttrandefrihetsgrund-
lagen. Jag fick till sist nöja mig med denna kompromiss: ”frekvenserna
skall utnyttjas på ett sätt som leder till vidast möjliga yttrandefrihet och
informationsfrihet”.
Jag visste redan när jag ingick denna kompromiss att den rymde ett
mycket stort problem, eftersom Socialdemokraterna använder ett
nyspråk på detta område. När Kurt Ove Johansson talar om verklig
mångfald, menar han egentligen att han längtar tillbaka till ett system
där public service-kanalerna har alla sändningsrättigheter. Det är det
som under årtionden har gjort den mediapolitiska debatten så besvärlig
i Sverige, precis som motionärerna till er partikongress konstaterade.
Ni har motsatt er varje vidgning och ansett att den inte ökar mångfal-
den.
Prot. 1994/95:28
23 november
Lokalradiofrågor
35
Prot. 1994/95:28
23 november
Lokalradiofrågor
36
Jag är mycket stolt över den lag vi nu diskuterar. Jag anser att lokal-
radioreformen är en stor mediepolitisk framgång, vilket jag också sade
i mitt första anförande. 59 sändningstillstånd har fördelats. Av dessa
ingår 22, mindre än hälften, i något nätverk. Dessa 22 tillstånd ägs av
tre olika nätverk. Dessa nätverk är helt fristående från varandra. Det är
alltså en betydande mångfald som präglar detta område.
Jag skulle vilja ställa en fråga till Kurt Ove Johansson. Socialdemo-
kraternas aktion på detta område har vållat stor oro, inte bara på de
orter som nu skall förnekas rätten att lyssna till reklamfinansierad lo-
kalradio utan också på de stationer som redan har fått tillstånd. Innebär
det Kurt Ove Johansson säger här att också de 59 stationer som har fått
sändningsrätt skall behöva känna sig hotade? Är ni beredda att via
skadestånd och vilka rättsliga metoder det nu kan bli fråga om i det
avseendet gå vidare och också stoppa deras sändningsrättigheter?
Möjligheten i 2 kap. 12 § regeringsformen finns för att en minoritet
skall kunna förmå en majoritet att besinna sig när den vill inskränka
informationsfriheten. Det var fullkomligt självklart för oss att använda
den möjligheten i det här sammanhanget.
Anf. 27 KURT OVE JOHANSSON (s) replik:
Fru talman! Det var ändå ett medgivande från Lars Leijonborg att
den nuvarande yttrandefrihetsgrundlagen - i det här fallet 3 kap. 2 § -
har en neutral formulering. Lars Leijonborg säger visserligen att Folk-
partiet hade en annan önskan. Det har jag varit väl medveten om. Men
nu diskuterar vi den här lagparagrafen som den nu är utformad. Då är
det uppenbart, vilket Lars Leijonborg nu medger, att den har en neutral
formulering och att det är fråga om en målsättningsparagraf.
Då är det jag säger fullkomligt rätt. Då hindrar inte den här mål-
sättningsparagrafen en riksdagsmajoritet att utforma de regler för fre-
kvensfördelning som den anser bäst uppfyller målsättningen om vidaste
möjliga mångfald. Detta innebär att Lars Leijonborg har gett mig rätt
på den punkten.
Då begriper jag ännu mindre att Folkpartiet är berett att försöka ut-
nyttja 2 kap. 12 § i regeringsformen för att förvägra oss den rätt som
grundlagsparagrafen ändå ger oss. När beslutet om den här lagen fatta-
des hade också vi mycket väl kunnat använda 2 kap. 12 §, men vi ville
inte göra det. Vi tycker att den här paragrafen i regeringsformen - som
är en viktigt paragraf och som i vissa situationer är obestridligt betydel-
sefull - inte skall missbrukas.
Lars Leijonborg medger nu att detta är en målsättningsparagraf och
att lagstiftningen på det här området är neutral. Jag tycker uppriktigt
sagt att det är ett rent missbruk att då förhindra att den nya majoriteten i
riksdagen får driva sin politik.
Dessutom är det så, Lars Leijonborg, att det vi vill åstadkomma är
mer mångfald och i reell mening lokalt förankrade radioföretag som är
fria från nätbildningar. Det är faktiskt en politisk målsättning som
stämmer bättre överens med yttrandefrihetsgrundlagen än det resultat
som har blivit följden av det regelsystem som ni genomdrev tillsam-
mans med bl.a. Ny demokrati.
Mot den bakgrunden är det oerhört egendomligt att utnyttja 2 kap.
12 § i grundlagen och förhindra den nya majoriteten i riksdagen att
driva sin politik i den här frågan.
Anf. 28 LARS LEUONBORG (fp) replik:
Fru talman! För mig är det uppenbart att denna reform har ökat
mångfalden, eftersom en miljon människor varje dag lyssnar på dessa
nya stationer. Vilka krav har Kurt Ove Johansson på ökad mångfald?
Är det att 2 miljoner människor lyssnar varje dag?
För åhörare till denna diskussion blir det naturligtvis litet svårför-
ståeligt eftersom orden har olika innebörd för debattörerna. Men, som
jag beskrev i min förra replik, när socialdemokrater använder ordet
mångfald menar de i första hand det system som rådde förr då public
service-kanalerna hade monopol. Om de menar monopol när de talar
om mångfald har vi litet svårt att föra en begriplig diskussion.
Jag medger att jag redan när jag ingick den här kompromissen insåg
att socialdemokraterna skulle kunna säga att de anser att privata kanaler
inte står för någon mångfald och att de därför skall dra in de tillstånden.
Jag insåg att den risken fanns. Jag trodde - det var därför jag ingick
kompromissen - att man för skams skull drar sig för den slutsatsen.
Men nu efter två månader med den nya regeringen får jag erfara att den
inte drar sig för detta. Den är beredd att tolka denna paragraf så att man
har rätt att både hindra nya tillstånd och att inskrida mot redan bevilja-
de tillstånd, som jag har hört socialdemokrater säga. Kurt Ove Johans-
son svarade inte på den frågan.
Margot Wallström har ju framställts som ungdomens minister i den
nya regeringen. På TV i går kunde vi se hur hon använder moderna IT-
hjälpmedel för att kunna arbeta från sin hemort. En mycket stor del av
Sveriges ungdomar lyssnar på dessa kanaler om de har glädjen att bo
på de orter där dessa stationer finns. Jag kan inte förstå hur ett statsråd
som känner ett särskilt ansvar för ungdomarna skall inskränka deras
möjligheter på det här sättet. Därför har det förvånat mig att Margot
Wallström så ivrigt har applåderat den utskottsmajoritet som finns i det
här ärendet.
Anf. 29 KURT OVE JOHANSSON (s) replik:
Fru talman! Det ligger kanske litet utanför debatten vem som appel-
lerar mest till ungdomen, Margot Wallström eller Lars Leijonborg.
Men om jag skall vara domare och försöka avgöra den tävlingen tror
jag nog att Margot Wallström har gått segrande ur den striden med
tanke på valresultatet. Det är helt enkelt obestridligt att det förhåller sig
på det sättet, Lars Leijonborg.
Att många människor lyssnar på reklamradio är inget argument som
kan bestrida det faktum att det nuvarande regelverket främjar ägarkon-
centration och nätverksbildningar. Lars Leijonborg har ju varit med i
diskussionen i utskottet. Där har vi sett material som visar att det verk-
ligen förhåller sig på det sättet.
Fru talman! Här i min låda har jag 158 ansökningar till de 23 fre-
kvenser som skall utauktioneras i morgon. Jag kan försäkra Lars Lei-
Prot. 1994/95:28
23 november
Lokalradiofrågor
37
Prot. 1994/95:28
23 november
Lokalradiofrågor
jonborg att det finns uppgifter i det här materialet som visar att de nät-
verk som växer sig allt starkare inte kommer försvagas vid morgonda-
gens auktion, om den genomförs. Lars Leijonborg får gärna ta del av
dem.
Fru talman! Det här är kanske mitt sista inlägg mot Lars Leijonborg.
Därför vill jag gärna säga att det faktiskt finns två möjligheter att få
stopp på detta auktionselände. Den ena är att stödja majoriteten i da-
gens votering och avstå från att på ett otillständigt sätt utnyttja 2 kap.
12 § i regeringsformen.
Den andra möjligheten är att den som är chef för verket har lyssnat
på den här debatten. Då har hon faktiskt möjligheter att inställa auktio-
nen i morgon på ganska goda grunder, dels därför att det finns en bred
majoritet i Sveriges riksdag, dels därför att det har visat sig att det
nuvarande regelsystemet går stick i stäv mot den proposition som riks-
dagen antog våren 1973. Med dessa sakförhållanden som grund borde
man kunna avlysa morgondagens auktion.
Anf. 30 KENNETH KVIST (v):
Fru talman! Det initiativ som den socialdemokratiska gruppen i
konstitutionsutskottet tog för att söka stoppa ytterligare utauktionering-
ar på rent kommersiella grunder av lokalradiostationer, för att vinna
möjlighet att se över lokalradiolagen, har vårt fulla stöd. Jag kan också
ansluta mig till det som Kurt Ove Johansson har anfört i denna debatt.
Denna utauktionering har ju inte lett till den stora mångfald och den
spridda ägarbild som man hade avsett. Det hette i propositionen att den
nya lokalradion skulle utformas så att antalet självständiga röster ökar
väsentligt. Det hette vidare att man skulle motverka en utveckling mot
ett fåtal centralt kontrollerade kedjeföretag och att det skulle skapas
goda förutsättningar för att de lokalradiosändande företagen skulle få
en självständig och lokal inriktning.
Av detta är egentligen inget uppfyllt, med några undantag. Det finns
en koncentration. Det finns gemensamt ägda kedjeföretag vilka har
skaffat sig flera tillstånd, sett över landet, trots att det hette att varje
ägare skulle få bara ett tillstånd. Bonnierkoncernen och Kinnevik står
bakom flera tillståndsägare, och därigenom uteblir den lokala förank-
ringen.
Anders Björck, som har hållit ett inlägg men inte nu är närvarande i
kammaren, sade att om majoritetens uppfattning skulle komma att
gälla, kommer en del av Sverige inte att få tillgång till privat lokalra-
dio. Jo, det kommer man visst att få, men efter en tid, nämligen den tid
som det tar att komma fram till ett annat urvalssystem än det rent kom-
mersiella.
Björck och Leijonborg yttrar sig i ungefär samma riktning. Björck
varnar för ett samhälle där yttrandefriheten åter kommer i händerna på
ett litet antal politiker och byråkrater. Leijonborg spär på med att arbe-
tarrörelsen säger nej till ökad frihet. Han frågar t.o.m.: Varför skulle
det vara farligt att låta människor välja vad de vill lyssna på? Han säger
att socialdemokrater och vänsterpartister avskyr valfrihet.
38
Men nu handlar det inte om att lyssnarna väljer det som de vill lyss-
na på, utan det är faktiskt den som har mest pengar som får sändnings-
tillståndet. Lars Leijonborg har för sig att den som är rikast också är
den som kan göra de bästa programmen, men något sådant samband
finns inte. Det är inte heller så att den som tror mest på sin egen idé är
den som kan betala bäst för sig. Det är en ganska naiv liberal stånd-
punkt att tro att marknadsmekanismen är så fullkomlig när det gäller att
fördela resurser.
Leijonborg råkade också säga att han talade i egen sak. Det ligger
kanske någon dubbel sanning förborgad i det - vad vet jag.
Faktum är att det gäller att skapa en valfrihet som inte bara är dikte-
rad av de ekonomiska tillgångarna. Det gäller att skapa en valfrihet där
även de som har goda idéer och stor kunskap på radioområdet men litet
med pengar skall ha en chans att skapa radiostationer och bidra till det
massmediala utbudet. Det är ju detta som skapar en verklig frihet. Det
gäller kanske ett system där vissa kanaler trots allt måste utbjudas
kommersiellt men där andra kanaler utbjuds till organisationer och
enskilda på andra grunder.
Vi borde få utreda principerna för detta. Men en minoritet i riksda-
gen vill låsa möjligheterna härtill. Man vill inte att det skall finnas en
möjlighet till ett nytt system. I varje fall fram till dess att vi får tillgång
till de allra modernaste systemen på radioteknikens område, som t.ex.
DAB, är antalet kanaler begränsat. Om man fördelar antalet kanaler
bara efter principen att den ekonomiskt starke skall få sändningsrätten,
har man då faktiskt tillsett att yttrandefrihet heter pengar. Yttrandefrihe-
ten är mera värd än så och borde också fördelas bättre. Jag yrkar därför
bifall till utskottets hemställan.
Anf. 31 LARS LEIJONBORG (fp) replik:
Fru talman! Det är inte så att den som är rikast gör de bästa pro-
grammen. Poängen med min syn är att den som gör de bästa program-
men blir rikast, och jag tror att det system som vi har valt är det bästa
för att på den aktuella delen av frekvensområdet tillgodose lyssnarnas
önskemål.
Kenneth Kvist säger att vi bör söka oss fram till ett annat system,
kanske där några kanaler bjuds ut kommersiellt och andra till organisa-
tioner. Detta var jag med om att genomföra på 7O-talet. Då införde vi
närradion. En liten poäng i sammanhanget var att Kenneth Kvists parti-
vänner var emot det då, men man har tydligen så småningom mognat på
denna punkt och är nu för närradion. Intresserade föreningar som inte
har så mycket pengar att de kan bjuda på ett tillstånd har ju möjlighet
att sända i närradion.
Jag vill ge Kenneth Kvist en eloge på en punkt: Han går längre än
socialdemokraterna gör när det gäller att utforma ett alternativ. När
motsvarande ärende behandlades under den föregående perioden hade
Vänsterpartiet till skillnad från Socialdemokraterna i sin reservation
ändå en skiss till hur tillstånden skulle fördelas. Men om man rensar
bort en del ord i denna kvarstår att tillstånden skall fördelas med en
politisk eller byråkratisk metod.
Prot. 1994/95:28
23 november
Lokalradiofrågor
39
Prot. 1994/95:28
23 november
Lokalradiofrågor
Då är vi tillbaka till huvudfrågan: Är det sannolikt att lyssnarna
därmed i högre grad får program som de uppskattar än med det nuva-
rande systemet? Jag tror för min del att vi har funnit en utmärkt mix,
med flera public service-kanaler och många närradiostationer, och där
det som återstår utbjuds på kommersiella villkor. När man lyssnar på
Kenneth Kvist får man också intrycket att man kanske kan ha gott hopp
om att även Vänsterpartiet till sist kommer att landa just där.
Anf. 32 KENNETH KVIST (v) replik:
Fru talman! Lars Leijonborg säger trosvisst att den som gör bäst
program blir rikast. Det är möjligt att marknaden fungerar på detta sätt.
Men för att visa att man gör bäst program måste man först få en chans
att göra program. Därigenom kan man bli rikast.
Vid auktionstillfället avgör inte auktionsutroparen vem som har bäst
förmåga att göra program. Då avgör auktionsutroparen enbart vem som
redan är rikast, innan programmen sänds. Sändningsrätten går alltså till
den som redan är rikast. Den som kanske är väldigt skicklig på att göra
bra program och skulle locka till sig mycket reklam och många sponso-
rer och göra sig rik får inte chansen, eftersom det finns stora koncerner
på medieområdet som har nästan oändliga resurser. De kan trissa upp
priserna på auktionerna och därmed också få de sändningstillstånd som
de vill ha. Det är det som frågan gäller. Yttrandefrihet blir en fråga om
pengar, och det är en skam.
Anf. 33 LARS LEIJONBORG (fp) replik:
Fru talman! Kenneth Kvist tillhör den hårda kärna i Vänsterpartiet
som alltid har försvarat de gamla värderingarna i det partiet och som
motsatte sig att k:et i vpk ströks. Han är såvitt jag förstår ideologiskt
inte för en marknadsekonomi på något område.
Han skildrar helt korrekt hur det kommer att gå till i morgon om
auktionen blir av. Auktionsförrättaren ger tillstånd till den som lägger
det högsta budet. Situationen när det gäller allt nyföretagande är ju
sådan att ingen vet vilken affärsidé som kommer att lyckas, men den
som kan få fram ett startkapital och har en stark affärsidé har också
möjlighet att lyckas.
Om man lyssnar till den allmänna debatten är det uppenbart att det
är svårt för många människor att förstå själva tanken bakom auktions-
förfarandet. Vi som tror på auktionsförfarandet skulle ha en mycket
lättare sits om ni som inte gör det hade ett alternativ. Då skulle det
nämligen framgå att alternativet till detta fördelningsinstrument är ett
politiskt byråkratiskt instrument. Då uppstår frågor: Varför kan man
inte lägga in det här i närradion? Varför kan man inte låta Sveriges
Radio svara för detta inom ramen för någonting som skulle kunna kal-
las för t.ex. allemansradion, om det ändå är det politiska systemet som
ytterst skall avgöra?
Jag tror att många svenskar har uppskattat att vi nu vid sidan av
public service-verksamheten och närradion, som jag uppskattar, också
har fått den här reklamfinansierade radion. Jag är glad för att detta
40
minoritetsskydd i grundlagen finns. Då kan vi se till att den här auktio-
nen i morgon trots allt kan genomföras.
Anf. 34 KENNETH KVIST (v) replik:
Fru talman! Jag vet inte riktigt vad Lars Leijonborg har för infor-
mation om Vänsterpartiets interna debatter. Han borde kanske lyssna
på litet mer än ryktesspridningar i vissa borgerliga medier innan han
yttrar sig om hur personer har ställt sig i olika frågor. Han har kanske
några interna kanaler. Jag känner i alla fall inte till dem, eftersom han
beskriver mina åsikter på ett något märkligt sätt.
Lars Leijonborg tillhör kanske inte den hårda kärnan - eller hur det
var han uttryckte sig - i Folkpartiet. Men han tillhör i varje fall dem
inom Folkpartiet som lär ha en frisinnad bakgrund eller som har en
ideologi vars grundare en gång uttalade att månglarna måste ut ur
templet. Leijonborg har nu reviderat denna uppfattning, eftersom han
tycker att månglarna skall dominera radioetern. Jag tror i övrigt att jag
har klarlagt skillnaden mellan oss. Leijonborg förfäktar att det åt den
som redan har skall varda givet, medan vi säger att det måste till en
rimligare fördelning också när det gäller rätten att använda det fria
ordet.
Anf. 35 CATARINA RÖNNUNG (s):
Fru talman! Rubriken på mitt anförande borde rätteligen vara: Vem
förhalade egentligen lokalradions tillkomst?
Jag vill passa på att opponera mot Anders Björcks sätt att beskriva
socialdemokratisk mediepolitik. Det är både grovt insinuant och ove-
derhäftigt. Lika uppskruvad som han har låtit i den här debatten, lika
resonabel har han faktiskt varit i de medieberedningar som vi båda har
haft tillfälle att arbeta i.
Vår nyligen stiftade yttrandefrihetsgrundlag och det regelverk som
omgärdar den tredje marksända kanalens TV 4 är exempel på vad vi
eftersträvar i svensk mediepolitik, dvs. konsensus, samsyn.
De politiska partierna var ense om bl.a. att åsiktsreklam inte skulle
vara tillåten i TV 4. Möjligen kan man säga att Socialdemokraterna har
varit mer måna om vårt kvalitetsmässigt högtstående public service-
företag, Sveriges Radio, och om att tillräckliga licensmedel skall ställas
till förfogande för verksamheten, men partigränserna är knappast skar-
pa härvidlag.
I den beredning som sommaren 1991 föregick TV 4 diskuterade vi
hur vi gemensamt i fortsättningen skulle ta oss an de reklamfinansiera-
de fristående radiostationerna. I den mån de inte inkräktade på Sveriges
Radios möjlighet att sända rikstäckande program borde lediga frekven-
ser upplåtas så fort som möjligt. Detta var givetvis ett sätt att vidga
yttrandefriheten och ge Sveriges Radio konkurrens. Var fanns i det
sammanhanget, Lars Leijonborg, de socialdemokratiska förbudsivrar-
na?
Hösten gick, men ingenting hände på radiofronten. I mars året därpå
efterlyste jag och Åke Gustavsson i en interpellation en radioberedning.
Inte var väl detta ett sätt att förhala frågan från vår sida?
Prot. 1994/95:28
23 november
Lokalradiofrågor
41
Prot. 1994/95:28
23 november
Lokalradiofrågor
I augusti snabbsammankallades en beredning som arbetade under
tidspress - för att inte säga tidsnöd. Ingen gemensam överenskommelse
om hur ärendet skulle hanteras hann då mogna fram.
Propositionen som sedan lades fram sent på hösten var ett hastverk
fullt av motsägelser och ologiska resonemang. I riksdagen hände något
unikt. En borgerlig konstellation från kulturutskottet, med Lars Leijon-
borg som extra förstärkning, utsatte propositionen för en snabb ombe-
arbetning. Ny demokrati spelade i detta avseende en nyckelroll.
Av lokalradions 39 lagparagrafer ändrades inte mindre än 22 sedan
också konstitutionsutskottets kansli hade kopplats in.
Vi socialdemokrater ansåg, trots denna genomgripande bearbetning,
att propositionen var otjänlig som grund för ett riksdagsbeslut. Ombe-
arbetningen blev så omfattande att inget lagförslag kunde läggas fram
under hösten. Lagrådet gavs också möjlighet att ge sin syn på det nya
omarbetade förslaget. En huvudinvändning var att propositionen föror-
dade försäljning av tillstånden på auktion. Alla andra kompletterande
möjligheter att fördela sändningstillstånden på avfärdades på det mest
lättvindiga sätt. Det som regeringen stannade för, dvs. det rena auk-
tionsförfarandet, att pengar skulle vara det enda utslagsgivande för att
få tillstånd, visste man på förhand skulle stöta på absolut motstånd från
Socialdemokraternas och Vänsterns sida. Lars Leijonborg hade den
dåliga smaken att kalla Vänstern för våra kumpaner i sammanhanget.
Yttrandefriheten skulle enligt vårt förmenande inte vara till salu. Var
fanns i detta läge någon vilja till konsensus mellan partierna?
Vi socialdemokrater ville trots allt inte i det då uppkomna läget an-
vända oss av den s.k. uppskovsparagrafen, 2 kap. 12 § i regeringsfor-
men. Vi var i stället angelägna om att lokalradiostationerna skulle starta
på ett riktigt, lagreglerat sätt. Vi var mycket medvetna om att det rådde
ett tillstånd där många privatradiostationer redan tjuvstartat sina re-
klamradiosändningar efter en lång utdragen väntan, och de hoppades
undgå rättslig påföljd för detta.
Vi socialdemokrater var angelägna om att frågan skulle avgöras
snabbt. Ett sammanträde ägde rum den 20 januari under den allmänna
motionstiden.
Att KU:s majoritet tar initiativ för att få till stånd en stopplag som
förhindrar auktionsförfarandet och därtill vill ha en parlamentarisk
utredning som tar sig an nätverks- och koncentrationstendenser och
bulvanköp, borde mot bakgrund av vad jag har sagt inte förvåna någon.
Det dröjer nog ett litet tag till innan man kan kalla den kommersiella
radion för en stor mediepolitisk succé, Lars Leijonborg. 59 tillstånd har
givits, varav 22 ingår i ett nätverk av något slag.
Fru talman! Jag yrkar bifall till hemställan i detta betänkande.
Anf. 36 LARS LEIJONBORG (fp) replik:
Fru talman! Jag ber om ursäkt om ordet kumpaner har en negativ
biton för Catarina Rönnung. Vi kan säga samarbetspartner.
Jag tycker naturligtvis att det är önskvärt med samförstånd i medie-
politiken. På detta område, som på flera andra områden, bör aktörerna
42
ha tillgång till långsiktigt hållbara regler. Därför är det olyckligt att det
har varit så mycket konflikter kring mediepolitiken.
Nu har dessa konflikter under några år varit något mindre omfattan-
de. Det är väl delvis ett resultat av det vakuum som har uppstått för att
Socialdemokraterna - som motionärerna har påpekat - inte har haft
någon mediepolitik.
Jag tycker att det vore angeläget att vi fick en större samsyn. Det
pågår en livlig diskussion inom socialdemokratin om hur man t.ex.
skall se på public service-företag. Jag tycker att det är mycket angeläget
att vi gemensamt skyddar public service-företag från reklam. Jag hop-
pas verkligen att den delen av socialdemokratin går segrande ur den
interna maktkampen.
Jag vill inte hålla med om Catarina Rönnungs beskrivning av att
Socialdemokraterna har varit mer angelägna än Folkpartiet att slå vakt
om public service-företag. Gunnar Helén, Ingemar Eliasson och Jan-
Erik Wikström har alla från styrelsepositioner inom koncernen verkat
också i det politiska systemet för att slå vakt om public service-företag.
Vi kommer att göra det även i fortsättningen. Däri tycker vi ingår att
motsätta oss tankegångar som finns inom socialdemokratin att reklam-
finansiera detta företag.
Det är min förhoppning att Socialdemokraterna så småningom for-
mulerar en mediepolitik och att den blir av ett sådant slag att det är
möjligt att skapa breda lösningar.
Anf. 37 CATARINA RÖNNUNG (s) replik:
Fru talman! Jag kan konstatera att Lars Leijonborg har dämpat ton-
gångarna väsentligt. Från att ha utdelat rallarsvingar sjunger han nu
samsynens lov, både när det gäller Sveriges radio och när det gäller den
övriga mediepolitiken. Därmed kan jag inte låta bli att förundra mig
över varför Lars Leijonborg var motståndare till att rösta för att Press-
utredningen skulle få tilläggsdirektiv. Man skulle väldigt noga gå ige-
nom ägarkoncentrationen även på radioområdet.
Lars Leijonborg gjorde ett stort nummer av Radio Nord i början.
Den typen av sändning är förbjuden enligt Europakonventionen, som
Sverige förbundit sig att följa. Jan Pennlöv har i en av sina utredningar
föreslagit att vi även fortsättningsvis skall följa konventionen.
Nu när Anders Björck har kommit är det något bekant att erinra om
att Anders Björck till denna riksdag motionerade om att Radio Nords...
Anf. 38 ANDRE VICE TALMANNEN:
Jag får påminna om att repliken avser Lars Leijonborg.
Anf. 39 LARS LEIJONBORG (fp) replik:
Fru talman! Jag delar uppfattningen att koncentrationstendenser på
medieområdet bör hållas under uppsikt. För att tala i klartext: Den
maktposition som Jan Stenbeck börjar få inom svenska massmedier är
bekymmersam. Jag tycker att det är bra att vi för en diskussion om
koncentrationsproblem.
Prot. 1994/95:28
23 november
Lokalradiofrågor
43
Prot. 1994/95:28
23 november
Lokalradiofrågor
Anf. 40 PETER ERIKSSON (mp):
Fru talman! För några år sedan hade vi en omfattande debatt om
reklamfmansierade lokalradiosändningar. Kritikerna påtalade då risken
för ökad koncentration, oligopol och monopoltendenser, i stället för en
ökad mångfald, lokal förankring och största möjliga yttrandefrihet.
Den dåvarande regeringen viftade bort farhågorna. Man ville inte
ha några spärrar mot mediekoncentrationen, trots att vi redan då hade
sett en kraftigt ökad mediekoncentration inom många områden. Stora
företag som Bonniers och Kinnevik har i dag en stark ställning inom
radio och TV. De hade det redan tidigare.
Nu har vi facit. Det har blivit en ökad koncentration på många håll.
Just de stora koncernerna har utvidgat sina möjligheter att tala och
sprida sitt ord, på bekostnad av en lokalt förankrad lokalradio. Vi
måste naturligtvis reagera. Så var ju inte syftet, även om regeringen
sade att man inte ville ha några spärrar.
Jag tycker att Socialdemokraterna har tagit ett bra initiativ genom
att ta upp denna fråga till diskussion, för att se till att vi i framtiden inte
ytterligare förvärrar koncentrationstendenserna inom medier.
Det kanske märkligaste i debatten är de inlägg som Lars Leijonborg
har gjort här i dag. Han har gjort uttalanden om att de som bjuder högst
på auktionen kan göra den bästa radion, och att de som har mest pengar
från början också skall ha rätten att tjäna mest pengar i framtiden.
Det är där som problemet ligger. De som inte har kapitalstarka äga-
re och dessa resurser från början har inte samma förutsättningar. Jag
tror aldrig att man kan komma i en sådan situation där alla har samma
förutsättningar ekonomiskt för att starta t.ex. en radiokanal. Men man
kan göra någonting för att stoppa en ökad koncentration.
Jag tycker att det vore rimligt att ta fram någon form av spärrar ef-
ter att man fått ett stopp på det auktionsförfarande som nu pågår. Jag
utesluter inte heller att det blir ett auktionsförfarande även i framtiden.
Men det kan då ske på andra villkor, där man inför sådana tydliga spär-
rar som jag är ute efter.
Decentralisering, mångfald och lokal förankring måste vara viktiga
mål för lokalradioverksamheten inte bara i teorin utan också i verklig-
heten. Det är det jag tycker att vi måste försöka att skaffa oss genom
den stopplag som Socialdemokraterna initierar och den utredning som
skall följa därav.
Nu säger nej-partierna, Moderaterna och Folkpartiet, att de inte vill
acceptera valutslaget i valet till riksdagen, utan de vill sätta sig på
bakhasorna och i det parlamentariska läge vi nu har stoppa förslaget
under en övergångstid. De har rätten och möjligheten att göra det. Men
jag tycker att de skall betänka att de också tar en risk.
Det vore inte lyckligt om det blev prejudicerande, dvs. att alla mi-
noriteter försöker använda alla möjliga tillgängliga resurser för att
stoppa majoriteten att genomföra förändringar. Då hindrar man också
folkviljan från att fungera.
44
Anf. 41 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):
Fru talman! Orsaken till att Centern stöder utskottsinitiativet är föl-
jande.
Det finns bevis för att lagen om lokalradio, som Centern stödde,
inte fungerar. Syftet var att öka mångfalden i etern och motverka domi-
nans i nyhetsförmedling och opinionsbildning.
Nu finns det tecken på bulvanköp av radiofrekvenser. När konstitu-
tionsutskottet behandlade ärendet efter det att lagrådet yttrat sig lades
fram bevis för att nätverksbildning har ägt rum. Man tycks t.o.m. ha
kringgått lagens krav på egen lokal produktion genom att köra en inspe-
lad skiva under natten och enbart centralt producerat material på dagen.
Lagrådet lämnar öppet att godta lagförslaget om ”det i ärendet blir
utrett att de som under lagens giltighetstid kan förväntas få tillstånd till
sändningar ingår i närverksbildningar eller är på annat sätt så lierade
med varandra att den eftersträvade mångfalden och lokala förankringen
inte uppnås”. Jag anser att det finns stor risk för detta.
Jag yrkar därför bifall till utskottsmajoritetens förslag, som innebär
ett ettårigt moratorium för utauktionering av de kvarvarande radiofre-
kvenserna och tillsättandet av en parlamentarisk kommitté som skynd-
samt utreder hur fortsatt ägarkoncentration kan hävas och riksdagens
intentioner bättre tillvaratas.
Anf. 42 LARS LEIJONBORG (fp):
Fru talman! Det har sagts ett en del här i debatten som jag skulle
vilja kommentera.
En mindre sak var att Kenneth Kvist tog fasta på det jag själv hade
sagt om att jag här talar i egen sak. Han sade att Lars Leijonborg kan-
ske gör det i dubbel mening.
Jag framhöll mycket klart att jag talade i min egenskap av lyssnare.
Jag anser mig företräda en mycket stor grupp svenskar när jag försvarar
rätten att välja de kanaler vi själva vill lyssna på. Det är inte så att jag
talar i egen sak i någon dubbel mening. Kenneth Kvist tycktes antyda
att jag på något sätt hade ägarintressen i några av dessa radiokanaler.
Det har jag inte.
Vad som är betydligt värre är vad konstitutionsutskottetts vice ord-
förande Kurt Ove Johansson sade i slutet av sitt allra sista inlägg, näm-
ligen då han uppmanade en myndighetschef att inte följa svensk lag.
Det är kristallklart att lokalradiolagen innebär att tillgängliga frekven-
ser skall försäljas. Av det skälet har Socialdemokraterna tagit initiativ
till att låta den lagens verkan anstå en tid.
Nu antyder Kurt Ove Johansson, eller säger nästan i klartext, att han
tycker att verkschefen, även om grundlagsregeln i RF 2:12 tillämpas
och en minoritet stoppar detta initiativ, ändå skall avstå från att följa
lagen och ställa in morgondagens auktion.
Jag har följt de uttalanden som kulturminister Margot Wallström
har gjort den senaste tiden. Hon har i en rad intervjuer uttalat sig för att
den här auktionen inte bör genomföras. Det har legat snubblande nära
ministerstyre. Men uppenbarligen har den akutella myndigheten, Ra-
Prot. 1994/95:28
23 november
Lokalradiofrågor
45
Prot. 1994/95:28
23 november
Lokalradiofrågor
dio- och TV-verket, bestämt sig för att självfallet följa lagen och ge-
nomföra morgondagens auktion.
Kurt Ove Johansson kan ju inte anklagas för ministerstyre. Men det
är ändå att på ett ganska flagrant sätt överträda de principer som bör
gälla när konstitutionsutskottets vice ordförande uppmanar en verks-
chef att inte följa gällande lag.
Anf. 43 KURT OVE JOHANSSON (s) replik:
Fru talman! Det enda som var riktigt i Lars Leijonborgs anförande
var när han sade att Kurt Ove Johansson inte kan anmälas för minister-
styre. I övrigt måste jag säga att jag är väldigt förvånad över hans reso-
nemang.
Vad jag sade i mitt anförande var - jag kan gärna upprepa det för
Lars Leijonborg om det är nödvändigt - att det finns två möjligheter att
få stopp på auktionseländet.
Jag konstaterade att ett sätt var att man från Folkpartiets och Mode-
raternas sida inte utnyttjade 2 kap. 12 § i Regeringsformen på ett otill-
börligt sätt, vilket man nu gör. Lars Leijonborg och jag har under de-
batten blivit överens om att 3 kap. 2 § i Yttrandefrihetsgrundlagen är en
målsättningsparagraf. Det är väl styrkt att en majoritet i riksdagen kan
driva den här frågan såsom skett från initiativtagarnas sida.
Det andra sättet att få stopp på auktionseländet är att den som har
utlyst auktionen till i morgon - med utgångspunkt från de starka argu-
menten att det finns en majoritet här i riksdagen, och det faktum att
resultatet av den proposition som riksdagen antog år 1993 på våren har
gått i direkt motsatt riktning än den propositionen gav uttryck för -
avstår från att genomföra den.
Anf. 44 ANDRE VICE TALMANNEN:
Får jag be kammarens ledamöter att respektera talarna så att de hör
varandra.
Anf. 45 LARS LEIJONBORG (fp) replik:
Fru talman! Kurt Ove Johanssons sak blev inte bättre av att han än
en gång upprepar denna uppmaning. Det räcker inte att det i en riks-
dagsdebatt framförts argument mot en lag för att man sedan skall bryta
mot denna lag. Det faktum att det framförts argument i en riksdagsde-
batt kan ju inte vara tillräckligt argument för en myndighetschef. Jag
vidhåller att det är ytterst anmärkningsvärt att konstitutionsutskottets
vice ordförande uppmanar en svensk myndighetschef att inte följa
gällande lag.
Anf. 46 KURT OVE JOHANSSON (s) replik:
Fru talman! Jag måste få upplysa Lars Leijonborg om att det inte
finns någon lag i Sverige som säger att auktion skall äga rum den 24
november. Det finns ingenting som säger att den som utlyst en auktion
inte kan avlysa den. Så enkelt är det!
46
Anf. 47 LARS LEIJONBORG (fp) replik:
Fru talman! Lagrådet har rett ut detta mycket tydligt. Jag hade ingen
anledning att försvara Lagrådet mot Kurt Ove Johanssons påhopp tidi-
gare. Men Lagrådet klargör att lagen innebär att tillgängliga frekvenser
skall tas i anspråk. Den socialdemokratiska stopplagen innebär att
också grundlagens syften, i den paragraf som Kurt Ove Johansson
nämnde, åsidosätts.
Jag håller med Kurt Ove Johansson om att auktionen inte behöver
genomföras den 24 november, men det skulle vara anmärkningsvärt om
den sköts upp längre än till den 25 november.
Anf. 48 KENNETH KVIST (v):
Fru talman! Jag vill inte förlänga debatten så värst mycket. Men in-
för det som komma skall i denna votering, där två partier tänker använ-
da sig av 2 kap. 12 § regeringsformen för att förskjuta ett ärende i
framtiden, vill jag ändå lufta en känsla.
Förra ärendet som behandlades i denna kammare i dag handlade om
grundlagsändringar med anledning av ett ja i folkomröstningen till ett
svenskt medlemskap i EU. Mot djupet av min övertygelse följde jag det
demokratiskt fattade beslutet i folkomröstningen och röstade ja i kam-
maren för den grundlagsändring som jag egentligen är emot.
Vi har också haft ett allmänt val till riksdagen, där folkviljan ut-
tryckts på det viset att vi fått en ändrad majoritet. Det ger onekligen en
märklig smak i munnen att redan i ärendet efter det att man mot sin
övertygelse har fogat sig i den demokratiska folkviljan få se två partier
icke acceptera att det nu är ändrade majoritetsförhållanden i riksdagen
och få se dem utnyttja sina möjligheter att förhala ett beslut. Detta ger
verkligen en något märklig smak i munnen för mig som är ny i denna
kammare.
Anf. 49 LARS LEIJONBORG (fp):
Fru talman! Gällande grundlag i Sverige ger en minoritet möjlighet
att be en majoritet besinna sig under ett år, när inskränkningar i de
medborgerliga fri- och rättigheterna föreslås. Självklart utnyttjar vi
denna möjlighet.
Någon sade här tidigare att det inte bör bli praxis. Jag hoppas att det
blir praxis, när inskränkningar i de medborgerliga fri- och rättigheterna
föreslås, att 2 § kap. 12, denna besinningsparagraf, används. Vi kom-
mer i varje fall att fortsätta att göra det i försvaret av yttrande- och
informationsfriheten.
Anf. 50 KENNETH KVIST (v):
Fru talman! Det är sant att denna möjlighet finns, men möjligheter
kan man bruka eller låta bli att bruka. Ni kunde haft den goda smaken
att låta valresultatet i de nya majoritetsförhållandena få ett genomslag i
den lagstiftning som detta ärende gäller.
Prot. 1994/95:28
23 november
Lokalradiofrågor
Överläggningen var härmed avslutad.
47
|
Prot. 1994/95:28 23 november |
Beslut |
Mom. 1 (utredning om lokalradion)
|
Lokalradiofrågor |
1. utskottet 2. res. (fp, m) i motsvarande del Votering: 208 för utskottet 103 för res. 38 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet 146 s, 25 c, 20 v, 17 mp För res.: 70 m, 19 fp, 14 kds Frånvarande: 15 s, 10 m, 2 c, 7 fp, 2 v, 1 mp, 1 kds Mom. 2 (avbrytande av tillståndsgivningen på lokalradioområdet) 1. utskottet 2. res. (fp, m) i motsvarande del Votering: 208 för utskottet 102 för res. 39 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 146 s, 25 c, 20 v, 17 mp För res.: 69 m, 19 fp, 14 kds Frånvarande: 15 s, 11m, 2 c, 7 fp, 2 v, 1 mp, 1 kds Yrkande om att lagförslaget skulle vila: 1. att anta lagförslaget 2. att lagförslaget först skulle vila Votering: 208 för att anta lagförslaget 103 för att lagförslaget först skulle vila 38 frånvarande För att lagen slutligt skulle antas krävdes att minst fem sjättedelar av de Kammaren hade således beslutat att lagförslaget skulle hänvisas till Partivis fördelning av rösterna: För att anta lokalradiolagen: 146 s, 25 c, 20 v, 17 mp För att lagförslaget skulle vila: 70 m, 19 fp, 14 kds Frånvarande: 15 s, 10 m, 2 c, 8 fp, 2 v, 1 mp, 1 kds |
48
Föredrogs
Utrikesutskottets betänkande 1994/95:UU1
Krigsmaterielexport (skr. 1993/94:237)
Anf. 51 EVA ZETTERBERG (v):
Fru talman! Den här veckan har Sverige gästats av Elisabeth Expos-
to, som är en ung kvinna från Östtimor. Hon lämnade sitt land när hon
var ett litet barn och lever som flykting i Australien. Hon har gästat
Sverige för att för oss beskriva situationen för befolkningen på Östti-
mor, speciellt kvinnor och barn.
Hon beskrev hur hon vid en återresa till Östtimor hade väntat sig att
träffa en öppen och vänlig befolkning som tog emot henne, som var
barnfödd i landet, med öppna armar. Hon beskrev hur hon i stället fann
kvinnor, barn och män som var rädda. De var rädda för att tala med
henne, trots att hon har samma ursprung, de var rädda för att över hu-
vud taget beskriva sin situation och de problem man har. Hon hänvisa-
de till brev som kvinnor på Östtimor har skrivit till Hillary Clinton och
till organisationer världen över. Man begär där stöd för kravet på
mänskliga rättigheter även på Östtimor och visar hur just kvinnor och
barn har drabbats extra hårt: hur kvinnor har våldtagits och hur barn har
förlorat sina föräldrar.
Kanske inte någon av de uppgifter hon lämnade var ny för oss, men
allvaret i hennes beskrivning, allvaret i hennes egen situation och hen-
nes engagemang har bekräftat det vi redan visste.
Sedan Indonesien fick en militärdiktatur 1965 och Östtimor annek-
terades 1975 har Östtimor levt under ett mycket hårt förtryck. 200 000
människor - av en mycket liten befolkning - har utrotats eller tvingats i
landsflykt. Vi är väl många som under den konferens för asiatiska län-
der som nu i november äger rum i Indonesien har kunnat konstatera att
ett flertal ungdomar har dödats, mördats, av militär och polis. Flera
hundra människor har gripits på grundval av mycket orimlig kritik.
Många har skadats.
En liknande beskrivning av situationen på Östtimor har också gjorts
av Indro Tjahyono och Juan Fedirer från Östtimor, som förra veckan
gästade utrikesutskottet och många andra här i Sverige.
Jag skulle kunna använda hela mitt anförande till att beskriva situa-
tionen på Östtimor och till Indonesiens mycket grova övergrepp mot de
mänskliga rättigheterna. Men tyvärr finns det väldigt många fler exem-
pel på det här området att ta upp. Låt mig bara konstatera: Situationen i
Indonesien och Östtimor är sådan att om man pratar med människor
runt om i vårt land som är intresserade av de här frågorna och undrar
om det här är ett land som man kan tänka sig att exportera vapen till
svarar alla självklart: Nej - det är stört omöjligt. Men just det gör vi
faktiskt.
Svenska freds- och skiljedomsföreningen har tillsammans med Am-
nesty gjort en ingående beskrivning av olika stater dit svensk vapenex-
Krigsmaterielexport
49
4 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 28
|
Prot. 1994/95:28 23 november |
port äger rum. Man tar upp Saudiarabien som ett exempel på ett land |
förra året. Man tar upp Bahrain, där spöstraff utdelas. Man har tagit
|
Krigsmaterielexport |
upp Mexico, där det var ett uppror i Chiapas förra året. Man har vidare Alla dessa länder är länder där mänskliga rättigheter kränks - det är Jag undrar var vi har den minister som är ansvarig för de här frå- Till mitt intresse läste jag i Dagens Nyheter i dag att försvarsminis- Sedan den 1 januari 1993 har vi en ny lag om krigsmateriel. Jag kan Vi tycker inte heller att den rådgivande nämnd som har tillsatts fyl- I betänkandet från utrikesutskottet kan vi se att vi har fått en skärp- Det är också mycket positivt att utskottet har tagit in och lyssnat på |
|
50 |
vapenembargo, exempelvis när det gäller Indonesien. Det är positivt att |
den rådgivande nämnden i framtiden ändå bör konsultera organisatio-
ner för mänskliga rättigheter. Det är ett steg framåt.
Fru talman! Vänsterpartiet har ett flertal reservationer. Det gäller
frågan om redovisning, där vi vill ha kopplingen mellan land och pro-
dukt. Vi menar att FN:s redovisning är långt ifrån tillräcklig. Det är
många länder som fattas där.
Vi menar också att det måste till åtgärder för en avveckling av
svensk krigsmaterielexport och en omställning till annan produktion.
Vi hävdar dessutom att det inte är tillräckligt att utskottet bara har
antagit en allmän formulering och uttryckt sin oro beträffande krigsma-
teriel till enskilda stater. Vi menar att det är viktigt att land för land
visa precis var vi står i de här frågorna liksom de allra värsta exemplen.
Vänsterpartiet menar också att vi bör ta initiativ i FN för stopp av
vapenexport till Mellanöstern, i enlighet med det man har uttryckt i den
parlamentariska delen av Europarådet.
Fru talman! Jag hänvisar till Vänsterpartiets reservationer. Jag
hänvisar också till det särskilda yttrande där vi har tagit upp frågan om
följdleveranser, som jag menar är djupt misskött från svensk sida. Men
jag yrkar bara bifall till vissa av de här motionerna. Det gäller omställ-
ning av svensk krigsmaterielindustri till civil produktion, och det gäller
frågan om krigsmateriel till enskilda stater.
Herr talman! Jag vill avslutningsvis bara fråga: Hur kommer det sig
att ni socialdemokrater kan acceptera att man enbart stoppar ny export,
exempelvis till Indonesien? Hur kommer det sig att ni inte insisterar
även när det gäller följdleveranser, exempelvis de fyra kanoner som det
fanns tillstånd att exportera från Bofors under 1993? Kommer ni inte
att aktivt agera för att stoppa även följdleveranser och övrig krigsmate-
riel, inte bara krigsmateriel för strid?
Till den socialdemokratiska representanten, eftersom ministern sak-
nas, vill jag ställa frågan: Hur kommer det att bli med tillverkningen i
tredje land? Vi vet att det i dag finns en samproduktion mellan Sverige
och Tyskland samt andra länder, och att det är uppenbart att tillstånd
kommer att ges i det andra landet. Sverige har därför mycket svårt att
påverka. Hur kommer ni att agera för att förhindra tillverkning?
Herr talman! Jag började med en beskrivning av situationen för de
mänskliga rättigheterna i Östtimor och några andra stater. Jag kan bara
beklaga att den lista jag gjorde var mycket kort i förhållande till situa-
tionen i världen och konstatera att det minsta vi kan göra från svensk
sida är att se till att våra svenska vapen inte bidrar till att ytterligare
kränka mänskliga rättigheter i världen. Det bidrar vi beklagligtvis med
nu.
Anf. 52 PER GAHRTON (mp):
Herr talman! Den svenska vapenexporten är en bedrövlig historia,
som de flesta vet. Få saker har varit till så stor glädje för freds- och
neutralitetspolitikens dödgrävare som hyckleriet kring den svenska
vapenexportpolitiken, där man talar fred på förmiddagen och säljer
vapen på eftermiddagen.
Prot. 1994/95:28
23 november
Krigsmaterielexport
51
Prot. 1994/95:28
23 november
Krigsmaterielexport
Skandalerna har duggat genom åren. Det har talats mycket vackert
här i kammaren om en restriktiv vapenexportpolitik, men i själva verket
har vi sett att svenska vapen dyker upp på en mängd ställen där de inte
borde finnas. Ibland går vapenexporten tillfälligt ned, men nu tycks
den vara på väg upp igen.
Efter det beslut som kammaren fattade för ett tag sedan, om ändring
av grundlagen för att möjliggöra EU-medlemskap, känns det något
nattståndet att diskutera en svensk vapenexportpolitik. Anpassningen
till EU har pågått ganska länge. Samproduktion och en gemensam
vapenmarknad håller på att ta form. Svenska vapenexportregler har
redan förändrats så att alla EU-stater automatiskt har jämställts med de
nordiska länderna, som tidigare hade en särställning.
Hur Sverige skall kunna bedriva en egen vapenexportpolitik i fram-
tiden framstår för mig mer och mer som en gåta. När man dessutom ser
den nya tullagen, där de praktiska möjligheterna för tullen att se till att
det inte från Sverige förs ut vapen som inte borde få föras ut härifrån i
själva verket allvarligt begränsas, inser man mer och mer att avsikten
egentligen inte är att vi skall kunna bedriva en självständig vapenex-
portpolitik.
När jag besökte Bofors för ett antal år sedan såg man där med
mycket stor glädje fram emot ett svenskt EU-medlemskap, eftersom
man var helt övertygad om att det efter en del turer fram och tillbaka
säkert skulle komma att innebära en förändring av vapenexportpoliti-
ken i praktiken, så att man skulle komma att gå in på alla de marknader
som man då önskade sig, t.ex. Mellanöstern och andra marknader där
det behövs vapen.
Miljöpartiet har den principiella uppfattningen att vapen över huvud
taget inte skall exporteras från Sverige. Det har visat sig vara i prakti-
ken omöjligt att bedriva en sorts restriktiv vapenexportpolitik. Vapnen
rinner ut på alla möjliga sätt i alla fall. Boforsskandalerna har visat
detta ganska så klart.
Detta har vi framfört i en reservation, nr 2, som är den centrala av
våra reservationer, där vi envetet står fast vid att vill man ha en svensk
fredspolitik måste det vara en politik utan svensk vapenexport. Jag
yrkar alltså bifall till reservation 2.
Vi har ytterligare två reservationer, men jag kan i Eva Zetterbergs
efterföljd avstå från att yrka bifall till dem. Men jag yrkar alltså bifall
till reservation 2.
Anf. 53 MAJ BRITT THEORIN (s):
Herr talman! I detta betänkande behandlas dels regeringens skrivel-
se om vapenexporten 1993, dels motioner. Det är sex reservationer
fogade till betänkandet. Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemstäl-
lan i dess helhet och avslag på samtliga reservationer.
Det är alldeles riktigt att vapenexporten så sent som i förra veckan
diskuterades här i kammaren, och det kan vara på sin plats att notera
utrikeshandelsministerns deklaration att den socialdemokratiska rege-
ringen kommer att verka för en mer restriktiv vapenexportpolitik. Inte
52
minst bör noteras den restriktivitet som Mats Hellström markerade
såväl vad beträffar Mellersta Östern som Indonesien.
En rad motioner kräver förändringar i den svenska vapenexport-
lagstiftningen. Av riktlinjerna framgår det att tillstånd till export av
krigsmateriel inte bör beviljas om landet befinner sig i krig eller har
inre väpnade oroligheter. Den här nya lagen antog vi hösten 1992, och
den gäller från den 1 januari 1993.
Utskottet anser att de nu gällande principerna alltjämt bör gälla,
men förutsätter att regeringen vid lämpligt tillfälle gör en utvärdering
och översyn av såväl lagstiftningen och riktlinjerna som tillämpningen
av dem. Det är också på sin plats att notera att utskottet på nytt under-
stryker att uppfyllandet av mänskliga-rättighets-kriteriet är ett centralt
villkor för att tillstånd för svensk krigsmaterielexport skall beviljas.
Utskottet är också enigt om att den rådgivande nämnden bör utnyttja
möjligheten att konsultera oberoende MR-organisationer vid bedöm-
ningen av mänskliga rättigheter i aktuella köparländer.
I reservation 1 krävs en mer öppen och detaljerad redovisning av
vapenexporten; vilken typ av materiel det är som sålts till respektive
land och vilka tillstånd som lämnats för svenska företags avtal om
utlandssamarbete. Utskottet anför för sin del att den svenska redovis-
ningen är mera öppen än vad som gäller för flertalet övriga stater som
exporterar krigsmateriel, men anser att regeringen fortsatt bör efter-
komma önskemålet om att ta med alla de uppgifter som det inte finns
skäl att hemlighålla.
I reservationerna 2, 3 och 4 krävs det att regeringen bör verka för
ett lagförslag om ett totalförbud mot export av krigsmateriel och åtgär-
der för avveckling av den svenska vapenexporten. Det ställer inte ut-
skottet upp på, men betonar vad riksdagen redan tidigare har sagt, att
exporten inte får stå i strid med de utrikespolitiska målen som demo-
krati, mänskliga rättigheter, avspänning och nedrustning. MR-kriteriet
är ett centralt villkor för att tillstånd för svensk vapenexport skall bevil-
jas.
När det gäller kravet på regeringen att utarbeta en plan för omställ-
ning av svensk krigsmaterielindustri är utskottet kortfattat och anger att
de angivna skälen från motionärerna inte motiverar att riksdagen upp-
drar åt regeringen att utarbeta en plan. Däremot är det centralt och
viktigt att Sverige fullföljer sina initiativ för att internationellt arbeta
för en begränsning av vapenhandeln. Det FN-register som Sverige har
medverkat till är för närvarande frivilligt och omfattar endast tyngre
vapen. Sverige har tidigare i olika FN-forum drivit kravet om att FN-
registret bör vara obligatoriskt och omfatta alla vapen. Utskottet utgår
från att regeringen även framgent kommer att verka för en kontroll och
begränsning av den internationella vapenhandeln.
Reservationerna 5 och 6 gäller vapenexport till vissa stater, framför
allt Indonesien och Mellersta Östern. Utskottet har gjort en fördjupad
granskning av MR-situationen i Indonesien, Turkiet och Gulfstaterna.
Vi ägnade faktiskt ett antal sammanträden åt detta. Vi har lyssnat till
såväl krigsmaterielinspektören som Amnesty och UD:s politiska av-
delning.
Prot. 1994/95:28
23 november
Krigsmaterielexport
53
|
Prot. 1994/95:28 23 november |
Vi har funnit att MR-situationen i de berörda länderna alltjämt ger |
de inre oroligheterna har förvärrats i Turkiet och utgår från att rege-
|
Krigsmaterielexport |
ringen delar denna bedömning beträffande samtliga dessa länder och När det gäller kravet på att ta initiativ i FN för stopp av vapenex- Låt mig till slut, på grund av att Per Gahrton sade att lagen om den Det finns också, det känner Per Gahrton väl till, i Romfördraget Eva Zetterberg ställde frågan hur det blir med tredje land om man Vi har också tagit ministerns uttalande som mycket signifikativt, att Anf. 54 EVA ZETTERBERG (v) replik: Herr talman! Först frågan om tillverkning och försäljning till tredje |
Sedan vill jag komma till frågan om mänskliga rättigheter och ex-
port till de länder som vi särskilt har pekat ut: Indonesien, Gulfstaterna
och Turkiet. Jag var glad åt att Mats Hellström markerade att det
självklart inte kan ske någon export av nya produkter. Det var däremot
mycket oklart, Maj Britt Theorin, vad gäller följdleveranser och övrig
krigsmateriel. Jag uppfattar inte att man från regeringens sida har gett
ett mycket klart och entydigt svar att några sådana tillstånd över huvud
taget inte kommer att ges under detta år. Det går bra att läsa det i pro-
tokollet. Vi frågade särskilt om inte regeringen borde ge ett negativt
förhandsbesked, så att man vet från industrins sida att det till de länder-
na över huvud taget inte kan bli fråga om någon som helst export. Det
tycker jag hade varit det allra bästa. Så var inte fallet.
Till frågan om att utarbeta en plan för avveckling av svensk vapen-
tillverkning, Maj Britt Theorin. Jag hade välkomnat ett sådant förslag.
Jag menar, att om Sverige som ett trovärdigt land skall driva frågorna
om nedrustning och minskning av kostnader till försvar och försvarsin-
dustri i FN och andra internationella organ är det väl mycket lämpligt
att vi själva går före på ett helt annat sätt än vi har gjort. Det skall inte
råda något som helst tvivel om att vi själva vill nedrusta och avveckla
vår egen vapenindustri.
Vi vill gärna ha ett omedelbart stopp. Men till skillnad från Miljö-
partiet, som kräver detta omedelbart, tror jag och Vänsterpartiet att det
tar minst fem sex år att göra en sådan omställning från militär produk-
tion till civil produktion. Det kommer att ta den tiden. Det är vi beredda
att acceptera. Men det första man kan göra är att åtminstone se till att
inte exportera till de länder där det sker uppenbara kränkningar av
mänskliga rättigheter.
Jag frågade också Maj Britt Theorin om hur Sverige kommer att
agera som EU-land. Hur kommer man att agera för att se till att ett
vapenembargo mot Indonesien upprättas i EU och så småningom i FN?
Hur kommer man att agera för att stoppa t.ex. möjligheten för England
att exportera vapen för över 22 miljarder till Indonesien?
Anf. 55 MAJ BRITT THEORIN (s) replik:
Herr talman! Låt mig först säga till Eva Zetterberg att det alltid har
varit fallet under mina 23 år i Sveriges riksdag att försvarsindustrin haft
ett stort intresse av att sälja vapen. Det har också varit min ambition att
se till att försvarsindustrins uppgift enbart är att producera vapen för
det svenska försvarets behov och inte att som huvuduppgift producera
vapen för att kunna exportera.
Detta är också fastlagt i den lagstiftning som vi följer i landet. Jag
tror t.o.m. att Mats Hellström klart poängterade det i debatten i förra
veckan. Men självklart måste vi hjälpas åt att bevaka detta.
Om jag inte läste fel tror jag till och med att det var ministern själv
som tog upp frågan om att också kunna ge ett negativt besked, så att
man inte från försvarsindustrins sida skall uppfatta att man kan gå fram
med marknadsföring hur lätt som helst. De skall också vara beredda på
att det, även om de marknadsför en vara, inte alls är säkert att de får
tillstånd att exportera.
Prot. 1994/95:28
23 november
Krigsmaterielexport
55
Prot. 1994/95:28
23 november
Krigsmaterielexport
56
Det viktigaste budskapet som gavs var emellertid restriktiviteten
från svensk sida. Den gäller oavsett om vi har gått in i EU eller inte.
Eftersom jag själv har ägnat så många år i Sveriges riksdag åt att
försöka begränsa den svenska vapenexporten och i mitt arbete i FN
begränsa den internationella vapenexporten har jag naturligtvis samma
grundinställning: Vapen skapar inte fred. Alla tänkbara metoder måste
tillgripas för att minska vapenflödet. Det har vi också vid ett antal till-
fällen fått bekräftat i utrikesutskottet, bl.a. av flyktingkommissarien i
Somalia, som bad oss att just arbeta för detta.
När det gäller lagstiftningen svarade utrikeshandelsministern
mycket tydligt, att inga nya tillstånd kommer att ges. Beträffande
följdleveranser kommer han naturligtvis att vara lika restriktiv, att
granska om det finns möjlighet eller inte att skicka i väg följdleveran-
ser. Men som vi alla vet finns en möjlighet i lagstiftningen att ge till-
stånd till följdleveranser när man en gång har gett tillstånd att skicka
vapen. Det är en fråga som får aktualiseras på annat sätt.
Sverige kommer naturligtvis, om jag har förstått det rätt, att även i
EU agera för en begränsning av den internationella vapenhandeln. Det
är en klar svensk ståndpunkt.
När det gäller frågan om avvecklande av den svenska försvarsin-
dustrin - det finns ett sådant yrkande och det behandlades ganska kort-
fattat av utskottet - har såväl Inga Thorsson som jag arbetat fram olika
planer på hur man skulle kunna göra en omställning. Ännu har det inte
varit en klar majoritet i Sveriges riksdag för att genomföra detta. Det
finns alltså redan material och program, om man vill genomföra det och
när tiden är mogen att göra det.
Anf. 56 EVA ZETTERBERG (v) replik:
Herr talman! Jag är väldigt klar över att Maj Britt Theorin varit med
och konkret/praktiskt själv utarbetat förslag just till omställning i fråga
om hur man kan få regementen att bli gröna regementen - exempelvis
för att motverka miljöförstöring. Det gäller också en omställning i
vapenindustrin till civil produktion. Just därför hoppas jag verkligen att
Maj Britt Theorin kommer att ha en framgångsrik kamp inom det soci-
aldemokratiska partiet. Det är ju mycket klart och tydligt att det inte är
det socialdemokratiska partiets uppfattning. Detta beklagar jag djupt.
Så till frågan om följdleveranser. Maj Britt Theorin uppfattar att
Mats Hellström gav ett väldigt entydigt svar. Men jag tycker inte att
svaret var helt entydigt. Han säger nämligen: Försvarsindustrin kan
därför inte påräkna nya affärer med övrig krigsmateriel i denna region
som något givet.
Detta gäller i Mellanösternområdet och rör övrig krigsmateriel och
följdleveranser. Mats Hellström kunde dock mycket klart och tydligt ha
sagt: Det blir inga som helst följdleveranser eller leveranser av övrig
krigsmateriel till berörda områden. Men han valde att inte svara på det
sättet utan visade på en öppning och en möjlighet.
Jag anser det vara oerhört viktigt att vi gemensamt här i riksdagen
bevakar detta och även i organisationer för mänskliga rättigheter, i
Freds- och skiljedomsföreningen och i andra organisationer av den
typen. Trots att man tidigare också uttalat intresse för en restriktiv linje
kom det förra året ett flertal tillstånd till export för länder. Vi har talat
om dem. Det gäller Indonesien, Turkiet och Gulfstaterna. Men också
Mexico var föremål för export. Dessutom har vi Pakistan, Indien, Ba-
hrein och en rad andra områden. Det är inte fråga om stora leveranser,
men det är ändå en export, och jag anser denna vara mycket olämplig.
Vi får väl hjälpas åt med bevakningen så att det inte blir export,
utan så att man i första hand, för att tillgodose den svenska försvarsin-
dustrins behov, begränsar sig till försvarsmakten i Sverige.
Anf. 57 MAJ BRITT THEORIN (s) replik:
Herr talman! När det gäller utrikeshandelsministerns uttalande vill
jag bara säga att han var väldigt tydlig när han klargjorde att han gav
uttryck för en restriktiv inställning vad gäller export till Indonesien.
Samma restriktivitet återfinns i den socialdemokratiska motion som
lades fram förra året.
Jag tror nog att vi kan lita på Mats Hellström i det här fallet. På
samma sätt har han kommit med ett klargörande när det gäller Mellers-
ta Östern.
I frågan om en omställning av försvarsindustrin till civil industri
kan jag säga att Inga Thorsson först har gjort en stor FN-utredning och
sedan en motsvarande utredning för svensk del. Det blev stor reaktion
hos försvarsindustrin och etablissemanget i Sverige. Därefter bearbeta-
de jag utredningen och lade fram ett annat förslag - det var vad jag
syftade på. Tyvärr har det ännu inte funnits en majoritet för ett förslag
om att ålägga försvarsindustrin några som helst krav när det gäller att
förbereda en omställning till civil produktion. Egentligen vore det ju
ganska naturligt att man gjorde det, eftersom statsmakterna är den stora
köparen.
Så till detta med gröna regementen. Här har jag dock stöd av den
socialdemokratiska gruppen när det gäller att använda militära resurser
för att rädda och återställa miljön. Det får vi väl återkomma till så
småningom.
Jag tror nog att vi gemensamt skall hjälpas åt både med utskottets
mycket kraftiga skrivning om restriktivitet när det gäller vapenexporten
och med förväntningarna på regeringen att titta om de regler som finns
och också lagen i sig behöver ses över. Vi förväntar oss nog att rege-
ringen kommer att göra det inom rimlig tid.
Anf. 58 PER GAHRTON (mp) replik:
Herr talman! Jag har stor respekt för Maj Britt Theorins engage-
mang i fredsfrågor. Vi har ju stått på samma barrikader och försäkrat
svenska folket att den som tror att Sverige kan bli medlem i EU och
samtidigt behålla sin neutralitetspolitik är vilseförd och naiv.
Jag har dock litet svårt att få det att riktigt gå ihop med Maj Britt
Theorins här framförda tro på att vi kan vara medlemmar i EU och
ändå i fortsättningen bedriva en självständig vapenexportpolitik. Det är
väl på samma sätt där: Om man är oerhört formell, kan man säga att det
är så. Det kan man också göra när det gäller alliansfriheten och neut-
Prot. 1994/95:28
23 november
Krigsmaterielexport
57
|
Prot. 1994/95:28 23 november |
raliteten. Men om man har en litet större realitetsinsikt om det som |
försvarspolitiken integreras i unionen håller också vapenmarknaden på
|
Krigsmaterielexport |
att integreras till en gemensam vapenmarknad, där det blir ganska svårt Den enda möjligheten vore, som jag ser saken, att vi gick så radikalt Resultatet av den svenska vapenexportpolitiken är ändå ganska ab- Varför skall vi egentligen ha vapenexport? Det är nu så absurt att På något sätt är det att sätta sig mellan stolarna. I stället för att ha en Anf. 59 MAJ BRITT THEORIN (s) replik: Herr talman! Det är naturligtvis alltid mycket enklare att ropa på Eftersom det är min principiella inställning att mera vapen föder Per Gahrton kan faktiskt Maastrichtavtalet och Romfördraget gans- Det är alltså inte så med EU-medlemskapet att man därmed auto- |
58
har börjat samarbeta utan några politiska direktiv. I så måtto är vi
överens.
Det kan vara en önskedröm med ett totalförbud av vapen över hu-
vud taget i världen. Jag tror att man måste gå fram den väg som vi har -
med internationella avtal, internationella traktat, där vi sätter upp regler
för vad som skall ske. De reglerna måste vara att man kraftigt begrän-
sar det internationella vapenöverförandet. Det man börjat med i FN,
bl.a. på svenskt initiativ, är ju att göra upp ett register över vapen. Det
är nu frivilligt, och det handlar bara om tyngre vapen.
Där har utskottet varit väldigt tydligt och sagt ifrån att Sverige bör
fortsätta att driva kravet på att det registret skall göras helt obligato-
riskt. Varje land skall anmäla vad man köper och säljer samt vem man
exporterar till. Det skall dessutom omfatta alla vapenslag. Såvitt jag vet
är bra nära 90 % av de vapen som människor dödas av inte tyngre
vapen, utan det handlar om lättare vapen. Därför måste också de kom-
ma med.
Ett sådant internationellt register, kombinerat med oerhört restrikti-
va nationella lagstiftningar, är instrument för att minska vapenflödet i
världen. Jag tror att det är en realistisk väg att gå fram på det viset.
Anf. 60 PER GAHRTON (mp) replik:
Herr talman! Det är ju i och för sig positivt att Maj Britt Theorin
har en så oerhört stark tro på att 223 § skall överleva även efter över-
synskonferensen, men jag är inte lika säker på det. Dessutom undermi-
neras den av samproduktion av en del andra saker för gemensam va-
penmarknad och förändringar i tullagen som gör att det blir väldigt
svårt att övervaka de restriktioner som vi faktiskt har.
Ingvar Carlsson hade rätt när han tidigare här i dag sade att man
formellt kan behålla alliansfriheten. Men reellt är det inte många på
nej-sidan som tror att det blir möjligt. På samma sätt behåller vi for-
mellt kontrollen över vapenhandeln. Men hur det reellt skall fungera i
en integrerad marknad i framtiden är för mig en stor gåta.
När det sedan gäller detta med revolution, så är det ingen revolution
vi föreslår. Vi föreslår principbeslut om att vapenexporten på sikt skall
totalavvecklas. Det är ju inte mer revolutionärt än att denna riksdag ju
faktiskt har fattat beslut om att en annan stor industri, nämligen kärn-
kraftsindustrin, skall avvecklas. Där är det hela industrin och inte bara
exporten som skall avvecklas. Problemen med detta beslut handlar mer
om tidsperspektiv, att det håller på att urholkas innan det hinner ge-
nomföras osv. Men där finns en väldigt klar signal. Det är ju naturligt-
vis av nationalekonomiskt större dignitet än att sätta stopp för vape-
nexporten. Har riksdagen kunnat klara av att fatta ett så pass radikalt
eller revolutionerande beslut, som jag hoppas också skall genomföras
någon gång, så vore det faktiskt betydligt mindre omvälvande att klara
av ett principbeslut om att vapenexport skall upphöra totalt. Det skulle
innebära en mycket marginell nationalekonomisk förlust men en oer-
hörd prestigevinst och vinst för förtroendet för svensk fredspolitik av
ett fullständigt oskattbart värde.
Prot. 1994/95:28
23 november
Krigsmaterielexport
59
|
Prot. 1994/95:28 23 november |
Som vi ju vet, Maj Britt Theorin, är svensk fredspolitik sedan ett |
delar av världen, inte minst i tredje världen. Tyvärr är detta ett faktum.
|
Krigsmaterielexport |
Anf. 61 MAJ BRITT THEORIN (s) replik: Herr talman! Jag beklagar om Per Gahrton har den uppfattningen. Låt mig bara säga att man måste hålla isär två saker. Det ena är vil- Om lagstiftningen har hål, skall man täppa till hålen. Om stora, Det är litet underligt att Per Gahrton skall åka ner till EU- Jag tror att vi kan vara överens om en sak, nämligen att detta betän- Vi tycker också att man med de utfästelser och uttalanden som har Sedan kan jag gärna hålla med om att vapenexport i sig, numerärt Vi har en klar regel som säger att vapen skall produceras för det Anf. 62 GÖRAN LENNMARKER (m): Herr talman! Detta betänkande är det första som kommer med den |
60
vidgad definition. Detta är alltså det första tillfället att granska till-
lämpningen sedan den nya lagen trädde i kraft.
Det är bra att det råder en bred enighet i dessa frågor. Samtliga mo-
tionsyrkanden har besvarats eller avslagits, och det finns en betydande
samsyn i dessa frågor. Jag tror att det är viktigt, för frågan om vape-
nexport måste bygga på en stabilitet och samsyn. Det gör att den här
verksamheten kan bedrivas i stabila former.
Det finns några frågor i betänkandet som jag vill kommentera. Det
ena är detta med internationell registrering av vapenhandeln. Vi i Sve-
rige är mycket öppna på den punkten. Det finns all anledning för oss att
i FN och även i ESK verka för att få en öppen registrering till stånd.
Det kan vara ett av de viktigaste sätten för att just kartlägga vapenhan-
deln. Det kan framför allt vara ett led i icke-spridningsfrågorna som
blir allt viktigare, detta att kunna identifiera den del av vapenhandeln
som har negativa effekter, som bidrar till instabilitet eller som används
för förtryck och sådant som vi är emot.
Det är också viktigt att betona de mänskliga rättigheterna. Det låg ju
till grund för lagen när den antogs. Det betonas också i betänkandet att
det finns en bred enighet i synen på de mänskliga rättigheterna som en
central del i bedömningen av vapenexporten.
När det sedan gäller begreppet begränsning av vapenexport har vi
moderater gjort ett särskilt yttrande, därför att vi tycker att man skulle
ha valt en litet noggrannare definition. Vi säger i yttrandet att begreppet
internationell begränsning av vapenhandel inte avser en begränsning av
all vapenhandel. Vissa kategorier av vapen är totalförbjudna.
Men det finns naturligtvis en handel som är legitim, nämligen han-
del med vapen som är avsedda att försvara frihet, mänskliga rättigheter
och demokrati. Det är ju faktiskt så att det inte alltid och överallt finns
frihet, mänskliga rättigheter och demokrati. Det finns också ställen där
detta hotas med vapen av andra krafter. Detta har också stöd i FN-
stadgans artikel 51, där den naturliga rätten till individuellt eller kol-
lektivt självförsvar i händelse av väpnat angrepp slås fast. Detta bör vi
hålla i minnet när vi diskuterar vapenexportfrågorna.
Låt mig slutligen ta upp ytterligare två frågor. Den ena gäller den
europeiska unionen och vapenexporten. Jag har svårt att föreställa mig
att medlemskapet i Europeiska unionen skulle innebära att Sverige på
något sätt skulle pressas till en ökad vapenexport. Är det någonting
som andra länder skulle se, så är det väl snarare att vi upphör med den.
Det handlar ju om en konkurrenssituation.
Jag delar Maj Britt Theorins uppfattning att det inte finns någonting
som på något sätt skulle tvinga Sverige att ändra sin vapenexport - att
på något annat sätt driva en mer liberal eller mer restriktiv linje - där-
för att det är ett nationellt område. Det finns heller ingen press på oss
att indirekt eller av andra skäl öka vapenexporten.
Låt mig också säga att en orsak till att det i vissa avseenden bedrivs
en ökad handel - vi skall komma ihåg att den stora förändringen inne-
bär en minskad handel - är att det sker en betydande nedrustning. Det
innebär att den nationella vapenindustrin tappar tillräckligt underlag,
särskilt i små länder där det kan vara svårt att upprätthålla en egen
Prot. 1994/95:28
23 november
Krigsmaterielexport
61
Prot. 1994/95:28
23 november
Krigsmaterielexport
vapenindustri. Därför är naturligtvis små länder särskilt beroende av
möjligheten att skaffa sig vapen för självförsvar. Det är ju inte enbart
Sverige som är i den situationen att man anser sig vara tvungen att
behålla ett försvar för sitt nationella oberoende. Det är ju något som
också gäller andra länder. Skulle man förbjuda all vapenhandel, är det
naturligtvis de små länderna som riskerar att tappa den förmågan.
Med detta, herr talman, ber jag att få yrka bifall till hemställan i ut-
skottets betänkande UU1.
Anf. 63 HELENA NILSSON (c):
Herr talman! Riktlinjerna för svensk krigsmaterielexport beslutades
med ett mycket brett partipolitiskt stöd i riksdagen vid behandlingen av
den nya krigsmateriellagstiftningen 1992. Skrivelsen från den dåvaran-
de regeringen om krigsmaterielexport avser alltså 1993. Det var första
gången som den dåvarande regeringen tillämpade den nya lagen och de
nya riktlinjerna, där mänskliga rättigheter spelar en mycket central roll.
Som framgår av skrivelsen har exporten av krigsmateriel minskat
med 33 % jämfört med 1992. På ett år har alltså denna export gått ner
med en tredjedel.
Mot bakgrund av att lagen tillämpats under så kort tid ser vi i Cen-
tern ingen anledning att nu föra fram några förslag om förändringar.
Men vi välkomnar - vilket också står att läsa i betänkandet - att den
nytillträdda regeringen vid lämpligt tillfälle gör en översyn och utvär-
dering av såväl lagstiftningen som riktlinjerna och tillämpningen av
dessa.
Vid behandlingen av skrivelsen och av olika motioner med anled-
ning av denna valde utskottet att särskilt granska förhållandena i Indo-
nesien, Turkiet och Gulfstaterna. Vid granskningen fann vi att mänskli-
ga-rättighets-situationen i dessa länder gav anledning för oss att reage-
ra. Med ett brett partipolitiskt stöd i utskottet utgår vi ifrån att regering-
en delar denna vår uppfattning och beaktar den vid eventuellt nya an-
sökningar om krigsmaterielexport till dessa länder.
Därför vill jag yrka bifall till hemställan i utrikesutskottets betän-
kande.
Anf. 64 MAJ BRITT THEORIN (s) replik:
Herr talman! Helena Nilsson nämnde att vapenexporten har minskat
med 33 %. Jag vill då bara markera att det inte är så enkelt som att man
kan göra en matematisk bedömning och säga att restriktiviteten i lag-
stiftningen från 1992 nu har satt sina spår. Det hänger delvis samman
med inneliggande beställningar, order och annat. Man får nog ha ett
väsentligt mycket längre perspektiv innan man kan se om den svenska
vapenexporten har minskat eller ej som ett resultat av den ändrade
lagstiftningen.
Anf. 65 HELENA NILSSON (c) replik:
Herr talman! Det är ändå viktigt att man i redogörelsen pekar på att
vapenexporten faktiskt har minskat under ett och samma år. Precis som
62
Maj Britt Theorin utgår jag ifrån att man i ett senare skede får ta reda
på varför.
Anf. 66 INGRID NÄSLUND (kds):
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till hemställan i det
betänkande som vi nu behandlar.
Det internationella arbetet för att stärka freden är både tidskrävande
och tålamodsprövande. Dit hör ansträngningarna att begränsa och i
sista hand förbjuda massförstörelsevapen och specifika vapenkategori-
er.
Även om detta arbete går långsamt, behöver vi ändå påminna oss
om att det går framåt. Låt mig bara nämna ett exempel. Internationella
samtal om att försöka att få bort kemiska stridsmedel påbörjades i S:t
Petersburg för ca 100 år sedan. Nu finns 1993 års konvention mot
kemiska vapen, och det är glädjande.
Fram t.o.m. 1960-talets första hälft arbetade man i FN främst med
förslag om allmän och fullständig nedrustning. Visst är det många av
oss som gärna skulle vilja se att en allmän nedrustning ägde rum, men
det gäller också att vara realist i den värld som vi lever i. Sedan har
arbetet mer och mer inriktats på mer begränsade åtgärder inom specifi-
ka områden. Arbetet går ändå sakta men säkert framåt på flera områ-
den. Det ger anledning till tillfredsställelse, även om vi helst skulle
vilja se en snabbare takt i utvecklingen.
För att minska risken för krig måste det internationella samarbetet
öka, nedrustningen måste fortsätta och fattigdomen bekämpas. Här har
Sverige spelat och spelar en betydelsefull roll. Därför har vi också ett
stort ansvar när det gäller sättet att hantera vår vapenexport.
Herr talman! Vi kristdemokrater anser att vapenexporten skall reg-
leras med restriktiv lagstiftning och noggrann kontroll och begränsas
till demokratiska stater. Inte minst när det gäller den sista punkten visar
betänkande UU1 om krigsmaterielexport att det finns anledning till
större försiktighet i fråga om exporten av vapen till vissa stater där vi
vet att de mänskliga rättigheterna inte respekteras.
Sedan 1984/1985 har Sverige årligen redovisat den svenska krigs-
materielexporten. Sverige har också internationellt varit pådrivande för
att uppnå större öppenhet när det gäller vapenexport. Det är bra, men
det betyder också att Sverige bör efterkomma önskemålet om största
möjliga öppenhet och undvika all onödig sekretess, vilket också påpe-
kas i betänkandet.
Beträffande tillämpningen av de lagar och riktlinjer som vi har för
samverkan med andra länder på krigsmaterielområdet har regeringen
det politiska ansvaret för besluten. Vi konstaterar med tillfredsställelse
att utskottet anser att regeringen bör göra en utvärdering och översyn
av både lagstiftning och riktlinjerna och inte minst när det gäller till-
lämpningen.
Herr talman! Till sist vill jag ta upp den viktiga frågan om relatio-
nen mellan vår export av krigsmateriel och våra utrikespolitiska mål,
främjandet av demokrati, mänskliga rättigheter, avspänning och ned-
Prot. 1994/95:28
23 november
Krigsmaterielexport
63
|
Prot. 1994/95:28 23 november |
rustning samt bekämpande av fattigdomen. Det är utmärkt att särskilt |
Både folk från Utrikesdepartementets politiska avdelning och Am-
|
Krigsmaterielexport |
nesty International rapporterar om att mänskliga rättigheter kränks i Det är angeläget att inte gamla bedömningar slentrianmässigt får Anf. 67 JAN JENNEHAG (v): Herr talman! Eva Zetterberg och andra debattörer har i anföranden Det har här hänvisats till en debatt i förra veckan med Mats Hell- Vi i Vänsterpartiet och i Miljöpartiet kräver en avveckling av Krigsmaterielindustrin är offentligfinansierad till 100 %, som |
64
Den omedelbara effekten av ett svenskt förbud mot vapenexport
skulle naturligtvis, precis som Per Gahrton påpekade, vara tämligen
marginell för Sverige som nation. När vi i Sverige beställer vapensys-
tem, eller krigsmateriel i största allmänhet, med förutsättningen att
detta skall vara för svenska ändamål, så får vi naturligtvis fram pro-
dukter som är mycket väl användbara även i andra delar av världen.
Detta är grunden till den handel som vi har sett. Det finns alltså ingen
svensk exklusivitet i det här fallet som gör att man kan säga att vi bara
tillverkar för svenska ändamål. Så länge möjligheten hålls öppen för att
bedriva export kommer exporten att fortsätta. Marknaden har i det
stycket en synnerligen effektiv funktion. Att förvänta sig att svensk
industri skall göra någonting annat än att utnyttja möjligheterna är
naturligtvis en chimär. Det är endast mycket tydliga signaler av den
karaktär som har nämnts här som kan få ändring på det.
Självklart finns det en begränsning här. Den politiskt accepterade
kostnaden för svenskt militärt försvar och materialbeställningar har
naturligtvis en övre gräns. Det finns delar av svensk industri som rim-
ligtvis inte kan ta ut priser som kan konkurrera i den internationella
handeln. Men det menar jag är någonting som vi får acceptera. Det är
alltså en nödvändig del av den politik som vi menar måste till för att vi
skall bli trovärdiga.
Krigsmaterielindustrins roll som mottagare av kvalificerade sam-
hällsbeställningar är strategisk. Det finns mängder av områden där
marknaden inte kan ha den funktionen, bl.a. på grund av beställningar-
nas omfattning och utsträckning i tiden. Svensk industri, liksom all
industri som är tekniskt avancerad, kräver naturligtvis kapital, kräver
att det skall kosta mycket. Det är själva funktionen. Ett av de få områ-
den där vi har politisk acceptans för att plöja ner mycket pengar är
försvarsindustrin. Marknaden kan inte få den funktionen, om det inte
gäller tämligen triviala produkter där man snabbt kan ta hem de inves-
teringar som gjorts. Ett exempel har vi i Volvos nu mycket framgångs-
rika 850-modell. När den för ett antal år sedan presenterades var det
nästan en del av marknadsföringen att påstå att den hade kostat 16
miljarder att ta fram. Det är en fullkomligt häpnadsväckande siffra, som
naturligtvis bara till en del är sann. 16 miljarder var vad man i teorin
var beredd att betala, eftersom man hade föreställningen om - en riktig
sådan - att det skulle gå att ganska snabbt ta hem igen. Men detta var i
utvecklingsteknisk mening en trivial produkt. Den skiljer sig inte på
något avgörande sätt från andra existerande produkter på marknaden.
Däri ligger den avgörande skillnaden mellan exempelvis 16 miljarder
till Volvo och 16 miljarder till JAS. JAS-projektet hade vid den tid-
punkten kostat ungefär 16 miljarder. Här var det alltså fråga om en
kvalifikationsgrad av ett helt annat slag. Där kan man tala om kvalitati-
va språng, även om flygplanet vid den tidpunkten hade vissa problem
med att flyga. Men det är en helt annan sak. Funktionen att vara motta-
gare av en kvalificerad samhällsbeställning fanns där.
Detta kommer vi inte runt när vi skall diskutera omställning av
svensk krigsmaterielindustri. Industrin måste alltså få dessa beställ-
ningar av samhället, och svenskt samhälle måste rikta dem efter civila
Prot. 1994/95:28
23 november
Krigsmaterielexport
5 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 28
|
Prot. 1994/95:28 23 november |
behov. Där finns det mängder av behov som skall tillfredsställas och |
Man kan hitta mängder av behov inom fältet miljöteknik, transporttek-
|
Krigsmaterielexport |
nik m.fl. Världen behöver teknisk utveckling, och den behöver det på På denna grund är det omöjligt att säga till industrin: ”Ställ om, Herr talman! Det som har sagts om mänskliga rättigheter är en Anf. 68 INGRID NÄSLUND (kds) replik: Herr talman! Jag vill bara säga, med tanke på Jan Jennehags kom- När det gäller omsorgen om mänskliga rättigheter skulle man, om Anf. 69 JAN JENNEHAG (v) replik: Herr talman! Den sista delen av Ingrid Näslunds replik kan jag in- I övrigt är uttalandet från Ingrid Näslunds sida att vapenexporten |
|
66 |
skall vara så restriktiv som möjligt. Det är en avvägning som är omöjlig |
att göra. Ingrid Näslund och jag kan kanske stå här i kammaren och ha i
sak samma uppfattning om vad som är önskvärd restriktivitet, men det
hjälper inte, när det finns så starka ekonomiska krafter i rörelse och när
det finns samhällsintressen som går i annan riktning.
Det är detta som jag menar är ett dilemma och svårigheten att
komma vidare till en situation där vi i framtiden kommer att avstå från
att exportera krigsmateriel.
Anf. 70 INGRID NÄSLUND (kds) replik:
Herr talman! Jag kan hålla med om att det är oerhört viktigt att vi
allesammans hjälper till att driva på i rätt riktning. Därför är jag glad
över att utskottet har varit enigt om att anse det självklart att man verk-
ligen skall se till att i fortsättningen inga vapen exporteras till länder
där mänskliga rättigheter kränks. Det blir vår gemensamma uppgift att
gång på gång komma tillbaka till detta för att se till att så inte sker.
Som jag sade förut, är det här ett långsamt arbete. Vi skulle önska
att det gick fortare, men framsteg har skett, och därför tycker jag att
Sverige har spelat en positiv roll. Det betyder inte att vi kan slå oss för
bröstet, utan vi får också sätta strålkastarljuset mot oss själva i det här
sammanhanget.
Anf. 71 JAN JENNEHAG (v) replik:
Herr talman! Det Ingrid Näslund just har sagt illustrerar det jag på-
stod. Vi har i moraliska överväganden en samsyn, men när dessa över-
väganden kommer i konflikt med ekonomiska frågor och frågor som
har med samhällsutvecklingen i stort att göra, kommer dessa principer
till korta, om vi inte lyckas få fler med på vår linje.
Jag menar att kds har ett särskilt ansvar. Jag vill inte påstå att det är
större än mitt partis, men jag menar att den grupp som kds definierar
sina politiska ställningstaganden på ger möjlighet för utomstående att
också kräva konsekvens och stringens och att man, när konflikten upp-
står, konsekvent väljer att företräda de mänskliga rättigheternas syn-
punkter.
Anf. 72 MAJ BRITT THEORIN (s):
Herr talman! Jag vill bara helt kort ifrågasätta Jan Jennehags tolk-
ning av utrikeshandelsministern, att man visserligen skulle vara restrik-
tiv när det gäller mänskliga rättigheter men hålla dörren öppen för
export. Det är att lyssna till Mats Hellström ungefär som en viss poten-
tat läser Bibeln, om jag får säga så.
Han svarade för det första på frågan om att den socialdemokratiska
regeringen kommer att verka för en mer restriktiv svensk vapenexport-
politik. För det andra klargjorde han att han på ett tidigt stadium, oav-
sett om företagen marknadsför eller inte marknadsför varor, är beredd
att ge dem ett besked, ett klart nej. De skall inte räkna med att de skall
få framtida leveranser till alla länder där de nu marknadsför sina varor.
Han svarade också mycket tydligt, att eftersom försvarsindustrin
ägnar sig mycket intensivt åt lobbyverksamhet och utnyttjar kraftfulla
påtryckningsfaktorer, vilket kan vara legitimt från dess sida, är det
Prot. 1994/95:28
23 november
Krigsmaterielexport
67
|
Prot. 1994/95:28 23 november |
viktigt att man där har klart för sig att vårt regelverk utgår ifrån att det |
skall förekomma. Export enbart för exportens skull är som bekant inte
|
Krigsmaterielexport |
förenlig med regelverket, utan det skall i så fall handla om export av Det var väl alldeles tydliga och klara markeringar från ministerns Så kanske det är på sin plats att säga att bekymret som försvarsin- Anf. 73 JAN JENNEHAG (v): Herr talman! Jag önskar att Maj Britt Theorin har rätt, att vi faktiskt Men jag är skeptisk. Det räcker med att gå tillbaka i historien, tyck- När det sedan gäller att svensk försvarsindustri tillverkar produkter Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut fattades efter 15 §.) |
|
Nordiskt samarbete |
8 § Nordiskt samarbete Föredrogs Anf. 74 INGER KOCH (m): Herr talman! Den nya europeiska öppenheten och integrationen in- |
68
De nordiska statsministrarna stadfäste redan i Bornholmsdeklara-
tionen sitt gemensamma intresse för att delta i ett utbyggt utrikespoli-
tiskt, säkerhetspolitiskt och ekonomiskt samarbete i Europa.
Som en följd av utvecklingen i Central- och Östeuropa har säker-
hetsbegreppet vidgats. Det omfattar nu t.ex. även områden som eko-
nomi, miljö och mänskliga rättigheter.
De etniska och nationella motsättningarna i Östeuropa utgör i dag
en stor säkerhetsrisk i vårt närområde. Detta har också lett till ett starkt
nordiskt engagemang inom ramen för ESK-processen och där den nor-
diska Bosnienbataljonen är ett bidrag. Det är viktigt att de nordiska
länderna gemensamt på alla sätt bidrar till att trygga demokratin, värna
om de mänskliga rättigheterna och medverka till att skapa en ekono-
miskt bärkraftig utveckling i hela Europa. Detta kan vi klara endast i
samarbete med EU, och när nu även Finland och Sverige från årsskiftet
blir medlemmar av Europeiska unionen ökar våra möjligheter att driva
en aktiv närområdespolitik.
På många områden har de nordiska länderna gemensamma intressen
och värderingar, och det skapar förutsättningar för en gemensam nor-
disk plattform, som gör det möjligt att verka för nordiska lösningar i
det framtida europeiska samarbetet.
I det ökade regionala samarbete som nu växer fram i vår närhet har
de nordiska länderna redan en given roll. Detta samarbete med de eu-
ropeiska institutionerna har berört också det traditionella nordiska
samarbetet inom Nordiska rådets ram. Jag tänker då på det etablerade
samarbetet inom Östersjöområdet, det baltiska investeringsprogram-
met, Nordiska rådets arbetsprogram för Baltikum och Östeuropa och
Nordiska investeringsbanken.
Samarbetet inom Barentsregionen - Barents Euro-Arktiska råd -
där frågor som rör miljö, ekonomi, teknik och vetenskap samt in-
frastruktur skall diskuteras är ett bra exempel på ett nytt sätt att samar-
beta. Även befolkningsfrågor, mänskliga kontakter, kulturella förbin-
delser och turism diskuteras i rådet. Av stort värde är också Barentsrå-
dets medverkan i den särskilda kommitté som bildas för regionernas
Europa inom unionen. Ett varaktigt samarbete över Storkalotten kom-
mer också att bidra till fortsatt stabilitet i vårt norra närområde.
Vid Nordiska rådets 45 :e session i Tromsö för en vecka sedan be-
slöt man också att utöka de gemensamma nordiska insatserna i Nordens
närområde och att utvidga samarbetet till att omfatta även S:t Peters-
burgsregionen och Kaliningrad. Man betonade också vikten av en fort-
satt gemensam nordisk närvaro i Baltikum genom de nordiska informa-
tionskontoren. Sveriges, Finlands och förhoppningsvis även Norges ja
till ett medlemskap i Europeiska unionen ger de nordiska länderna inte
bara en unik möjlighet att bygga ut samarbetet sinsemellan utan också
att stärka Nordens röst i Europa och i världen i övrigt. Det är därför
viktigt, herr talman, att det förnyelsearbete som nu inletts i syfte att
finna former för ett starkt och dynamiskt nordiskt samarbete inom en
vidare europeisk ram hela tiden prövas, effektiviseras och anpassas till
förändrade förhållanden.
Prot. 1994/95:28
23 november
Nordiskt samarbete
69
|
Prot. 1994/95:28 23 november |
Jag välkomnar därför Nordiska rådets beslut vid sessionen i Tromsö |
snarast efter EU-folkomröstningarna föra en reell prioriteringsdiskus-
|
Nordiskt samarbete |
sion utifrån den situation det nordiska samarbetet då har att verka i. Rådet beslutade också enhälligt på förslag av den konservativa Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i utrikesutskottets be- Anf. 75 INGRID NÄSLUND (kds): Herr talman! Med anledning av utrikesutskottets betänkande om Vi vet nu att både Finland och Sverige blir medlemmar och väntar Anledningen till att jag hoppas på ett medlemskap för alla nordiska Redan nu talar de nordiska länderna nästan alltid med gemensam Jag vill lyfta fram några områden där jag tror att ett fortsatt starkt |
|
70 |
tionerna är intresserade av att något skall hända på det området. |
För att på ett effektivt och konstruktivt sätt kunna driva dessa frågor
i Europa är det en stor fördel om det råder samsyn i de nordiska län-
derna. Det kan vi väl säga att det gör i stor utsträckning.
Under sommaren som gick ställde jag en fråga till Nordiska minis-
terrådet. Jag undrade om ministerrådet var villigt att uttala sig för att på
ett starkt sätt gemensamt driva frågan om att motverka den liberalise-
ring när det gäller narkotikafrågan som har blivit så aktuell i Europa.
Jag fick då till svar att man ville vänta litet med att uttala sig. Frågan
var under behandling, men man var övertygad om att det rådde samsyn
i denna fråga.
Det var inte långt därefter som vi fick höra från danskt myndighets-
håll att man där inte på samma sätt som tidigare skulle, som man sade,
jaga brukare och användare av lättare narkotika, även om man inte
talade om liberalisering. Då är man redan inne och tummar på detta
område. Jag menar att det är oerhört viktigt att man från svenskt rege-
ringshåll försöker se till att man är överens med de andra nordiska
länderna i dessa frågor, för att vi gemensamt skall kunna driva dem
med stor kraft inom den europeiska unionen.
Andra frågor har vi redan hört nämnas här. Jag skall inte fördjupa
mig i dem. Det gäller miljöfrågorna, som har en oerhört stor betydelse i
samarbetet mellan de nordiska länderna men också sträcker sig utanför
de nordiska ländernas område, till närområdet. Det arbetet tror jag
också kommer att få ökad styrka och kraft i och med att vi samarbetar
inom den europeiska unionen och där kan driva dessa frågor vidare.
Sedan har vi Civildepartementets initiativ 1991, under Inger Da-
vidson, att tillsätta en arbetsgrupp för samarbete över riksgränserna.
Där ingår representanter för Civildepartementet, Utrikesdepartementet,
Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet. Tre studier har
gjorts. En gäller gränsregionala samarbetsformer i Europa. Man har
också jämfört lokala och regionala samhällsförvaltningar i de nordiska
länderna och gjort en kartläggning av svenska kommuners, landstings
och länsstyrelsers pågående och planerade samarbete över riksgränser-
na. Jag tror att alla dessa samarbetsformer har möjlighet att förstärkas
och ytterligare utvecklas i och med det europeiska samarbetet. Det vi
har lärt oss på det nordiska området kan vi också dra fördel av i det
europeiska samarbetet. Jag hoppas att så kommer att ske genom bl.a. de
åtgärder som Inger Koch här pläderade för.
Anf. 76 ELVER JONSSON (fp):
Herr talman! De politiska frågor som kan betraktas som nordiska är
förvisso många. Vi har gemensamma intressen och många gemensam-
ma värderingar. Mycket av detta samarbete är så självklart att vi av det
skälet inte diskuterar det särskilt ofta eller kraftfullt. Därför, herr tal-
man, tycker jag att det är bra att vi med anledning av utrikesutskottets
betänkande om ett tiotal motioner får tillfälle att lyfta fram frågor där vi
parlamentariker aktualiserar och kanske rent av driver på.
Den svenska delegationens berättelse om det nordiska samarbetet
har gett anledning till kommentarer från utskottet. Kommentarerna
gäller inte bara samarbetet inom Norden utan också samarbetet med
Prot. 1994/95:28
23 november
Nordiskt samarbete
71
Prot. 1994/95:28
23 november
Nordiskt samarbete
72
utomnordiska länder. Där har de baltiska länderna en särställning. Även
i övriga Östersjöländer finns mycket angelägna frågor som berör oss i
Norden.
Utrikesutskottet har valt att redovisa det som kan upplevas som
viktigt, bl.a. de förändringar som gäller ökade befogenheter på budget-
området. Det talas också om nya grepp genom att statsministrarna på
senare år har tagit ett större ansvar för det nordiska samarbetet på
regeringssidan. Det tror jag är bra. Det sätter ytterligare tryck på
samarbetet.
För en vecka sedan avslutades Nordiska rådets fyrtiofemte session i
Tromsö. Det var första gången som sessionen hölls så långt norrut. Vi
befann oss i en mycket turbulent situation. Det var dagen efter den
svenska EU-omröstningen, men det var tolv dagar före den norska
omröstningen om EU. Det kom också att prägla sessionens första dag
och den utrikespolitiska debatten. Alla var dock eniga om att det finns
viktiga uppgifter för det nordiska samarbetet oavsett utgången av den
norska folkomröstningen.
Norden utgör en relativt väl sammansvetsad region - också i ett in-
tegrerat Europa. När- och särlösningar kan utarbetas inom regionen.
Den nordiska identiteten grundar sig på kulturella, språkliga och histo-
riska element samt, som jag sade förut, gemensamma värderingar.
Mot den bakgrunden har ministerrådet i synnerhet under de senaste
åren budgetmässigt prioriterat en satsning på kultur och undervisning
för att stärka den nordiska identiteten. Vidare har stödet till närområde-
na i öst aktualiserat behovet av solidaritet med länderna där, och också
med Nordens västligaste områden, då stora delar av Västnorden i alla
hänseenden kommer att stå utanför EU - åtminstone under överskådlig
tid.
När det gäller det nordligaste samarbetet vill jag säga att Norge,
även om man inte blir medlem i EU, kommer att beröras av EES-
avtalet. Den ryska delen av Barentsregionen får då anknytning till EU-
systemet genom avtalet mellan EU och Ryssland som släpps i juni. EU-
samarbetet och Barentssamarbetet är sålunda överlappande. Det finns
stora uppgifter på miljösidan i det nordiska området, inte minst genom
uppröjning av militärt och civilt atomavfall och kämfysiskt material.
EU:s intresse för Barentssamarbetet är inte minst ett led i arbetet att
få in Ryssland i en dialog med de västliga delarna av Europa. Ryssland
ser Barentssamarbetet som ett fönster mot Europa.
Med nordiska medlemmar i EU kan man förvänta sig ett starkare
engagemang av EU i Barentsregionen. Den framtida utvecklingen i EU
är i dag omöjlig att förutse, och de kulturella skillnaderna mellan öst
och väst är stora. Men med Barentssamarbetet tänds ett hopp som vi
alla bör understödja. Det nordiska miljöfinansieringsbolaget NEFCO
kommer att göra en kartläggning av konkreta miljöprojekt i Barentsre-
gionen som skulle kunna lämpa sig för nordiska insatser.
Herr talman! Utrikesutskottets betänkande nr 3 andas mycket välvil-
ja, men knappast någon större kraftfullhet. De områden som är berörda
i motionerna är ju miljön, kärnkraftssäkerhet, det samarbete i Barents-
regionen som jag nyss nämnde, gränsregionalt samarbete, en svensk-
isländsk kulturfond och visum för baltiska medborgare. Alla dessa
frågor har utskottet behandlat välvilligt. Man har närmast önskat de
inblandade lycka till och talat om att områdena bör utvecklas. Det är
naturligtvis bra i sak.
På en punkt har man dock yrkat avslag på en motion. Det är en mo-
tion av Hugo Bergdahl om gemensam tid i Norden. Det kan förefalla
som en enkel och tämligen lättlöst fråga, men det visar sig att så inte
var fallet. Inte bara Nordiska rådet har haft kalla fötter i denna fråga.
Man hänsköt den till ministerrådet, som i sin tur lät Finland fundera på
frågan därför att man där hade uttryckt tvekan. Slutresultatet blev att
finländarna inte ville ändra, och så kom man till slutsatsen att det inte
föreligger förutsättningar för att verkställa önskemålet. Det skulle ha en
rad praktiska fördelar att vi hade samma tid i Norden. Utrikesutskottet
har inte heller funnit skäl att aktualisera frågan att riksdagen skulle
uppmana den svenska regeringen att driva på i det ärendet.
Herr talman! De nordiska regeringarna och parlamenten kan utnytt-
ja det nordiska samarbetet som en gemensam plattform för att utveckla
strategier, men också för att vinna stöd i ett vidare europeiskt samarbe-
te. Nordiska rådets sessioner har givit och kommer också framöver att
ge unika möjligheter till utbyte av åsikter och tankar tvärs över na-
tionsgränser, och de behövs oberoende av Europalösningama. Rådet är
och förblir en viktig regional parlamentarikerförsamling - också inom
en utvidgad union.
Den nordiska samarbetsmodellen har framstått ur en lång tradition
av praktiskt samarbete. Jag sade i generaldebatten att vi har ett nordiskt
kitt som håller oss samman på ett sätt som andra länder respekterar och
beundrar. Därför är det rimligt att vi utvecklar och förmedlar det till
EU och andra länder. Norden har flera idéer som bildligt talat skulle
kunna bli goda exportprodukter. Jag har också den uppfattningen, herr
talman, att Norden behöver EU, men att EU förvisso också behöver
Norden. Ett helt och samlat Norden skulle vara oerhört värdefullt.
Därför håller åtminstone jag tummarna i den norska folkomröstningen.
När ett av Nordiska rådets utskott besökte EU-kommissionen i april
i år påpekade man från kommissionens sida att det nordiska inflytandet
redan var betydande genom Danmarks deltagande i kommissionen.
I januari förra året väckte vi en flerpartimotion om nordiskt samar-
bete där vi bl.a. hemställde att riksdagen i det europeiska och i det
övriga internationella samarbetet i ökad utsträckning skulle använda sig
av Nordiska rådet som parlamentens gemensamma nordiska samar-
betsorgan. Vidare föreslog vi att riksdagen för att effektivisera bered-
ningen av och markera sambandet mellan de nordiska och de europeis-
ka frågorna genomför en samordning mellan Nordiska rådets svenska
delegations kansli och riksdagens internationella sekretariat.
Vid rådets session i Tromsö i förra veckan antogs en rekommenda-
tion om en med ministerrådet gemensam utredning för att utarbeta
förslag till en framtida struktur och till arbetsuppgifter inför en situation
där flera nordiska länder är medlemmar i EU. Det var en allmän be-
dömning att rådets roll som gemensamt nordiskt forum i EU-
Prot. 1994/95:28
23 november
Nordiskt samarbete
73
|
Prot. 1994/95:28 23 november |
perspektivet kommer att förstärkas. Det innebär alltså att vi nu fått stöd |
De nordiska folken har denna flerhundraåriga erfarenhet av prak-
|
Nordiskt samarbete |
tiskt samarbete. Vi har i mer än fyra decennier samverkat inom Nordis- Anf. 77 PER GAHRTON (mp): Herr talman! Det är utomordentligt rörande att höra alla dessa be- Det nordiska samarbetet har ju vuxit fram nedifrån. Det har handlat Financial Times skrev häromdagen att det var en väldig tur att Sve- Det vill man naturligtvis inte alls ha. Att den nordiska samhällsmo- Hoppet står nu till Norge. I motsats till andra talare här hoppas jag Det är intressant att Elver Jonsson här ändå noterade att hela Nor- |
|
74 |
insikten ofta har lyst med sin frånvaro. Det är faktiskt så att Färöarna |
inte ingår i EU. Grönland har t.o.m. trätt ur. Det brukade framhållas
som ett bevis för att det är så lätt att träda ur. Island har såvitt vi vet
inga som helst planer på att gå in i Europeiska unionen.
Det talas om ett nordiskt samarbete. Menar man då hela Norden?
Det har hur som helst hela tiden stått klart att hela Norden inte kommer
att samlas i Europeiska unionen.
Det är ganska oroande att man nu alltmer betraktar det nordiska
samarbetet bara som ett annex till EU. Det är också uppenbart, och jag
fick höra det senast i går, att man planerar att slå ihop EU-
delegationens sekretariat och Nordiska rådets sekretariat här i riksda-
gen. Det är ganska symtomatiskt för försöken att utplåna det nordiska
samarbetet som står på egna ben. Det skall uppenbarligen förvandlas
till ett bihang till den delstatsstatus som vi dessvärre är på väg till i den
europeiska unionen.
Ja-sidan har lovat att det nordiska samarbetet nu skall blomstra. Det
är storslagna löften. Vi får se vad det blir av det. Ett sätt att ge det
samarbetet någon form av självständig status vore att ta ett förslag som
vi från Miljöpartiet länge har framfört på allvar, nämligen att man skall
ha direktval till Nordiska rådet. Vi går nu in i en union där vi skall ha
direktval till EU-parlamentet. Det tas som helt självklart. Vad är det för
fel på förslaget om direktval till Nordiska rådet? Avsikten är inte att
Nordiska rådet skall bli ett lagstiftande parlament. Vi menar dock att ett
direktval skulle manifestera att Nordiska rådet står på egna ben. Det
skulle kunna ha en mycket begränsad beslutsrätt i gränsöverskridande
miljöfrågor, liksom vi vill att det skall finnas på europeisk och global
nivå.
Om man menar allvar med det nordiska samarbetet måste man ändå
se till att det får ny fart nu, så att det inte bara blir ett forum för ett slags
förberedelse för vad de nordiska länderna skall göra i EU. Det vore att
definitivt begrava det nordiska samarbetet.
Slutligen vill jag bara göra en kommentar till detta med gemensam
tid. Jag tycker att finländarna har visat ett visst mått av realism. Om de
skulle anpassa sin tid till tiden i det övriga Norden, skulle de få ytterli-
gare en timmes skillnad i förhållande till sina närmaste grannar i öster,
t.ex. S:t Petersburg. Det kan tänkas att de ivrigaste finländska EU-
anhängarna har begripit att geografin trots allt inte ändras genom ett
EU-medlemskap. Det är en insikt som tydligen inte har nått de svenska
folkpartisterna.
Anf. 78 EL VER JONSSON (fp) replik:
Herr talman! Jag tycker att Per Gahrton avslöjar sin egen inställning
när han anser att tajmingen med Ryssland är viktigare än med Norden.
Finland är trots allt ett helnordiskt land. Den geografiska skillnaden har
ändå en sådan spännvidd att det skulle vara föga originellt om Finland
fick samma tid som det övriga Norden.
Per Gahrton säger att det inte blir något EU-medlemskap i Västnor-
den. Nej, inte i det korta perspektivet. Men han far med osanning när
han säger att det inte finns något intresse på Island. Det finns det för-
visso. Dessutom är det klart i stigande.
Prot. 1994/95:28
23 november
Nordiskt samarbete
75
|
Prot. 1994/95:28 23 november |
Han använde sina gamla slagord om att det förtalas. Man undrar |
nordisk debatt något mer än under dessa EU-debattdagar, skulle han ha
|
Nordiskt samarbete |
upptäckt att vi har talat om hur angeläget det är med nordiskt samarbe- Per Gahrton har också en något yrvaken fundering över vad det är Fortfarande talar Per Gahrton lyriskt om det nordiska alternativet. I Anf. 79 PER GAHRTON (mp) replik: Herr talman! Jag skall gärna erkänna att ni lyckas ta kål på det ena När det gäller ett statsministererkännande är jag kanske inte lika re- Jag vidhåller att direktval vore ett bra sätt att höja upp Nordiska rå- Det nordiska samarbetet är faktiskt den enda samarbetsform som |
|
76 |
det nordiska samarbetet vet att det alltid har funnits en stark folklig |
vilja att fördjupa ett nordiskt samarbete. Det är inte för att vi skulle
tillhöra någon sorts gemensam ras eller något annat sådant förfärligt
och vansinnigt. Skälet är i stället att man känner att det finns en sam-
hällsmodell som förtjänar att stärkas och som skulle kunna fungera som
ett inspirerande exempel för andra delar av världen. Det har funnits
personer - även här hemma - som har velat förstöra den modellen. Det
är de som dessvärre tills vidare har avgått med segern.
Anf. 80 ELVER JONSSON (fp) replik:
Herr talman! Jag känner mig bekymrad nu allteftersom Per Gahrton
utvecklar sin terminologi. Han talar om stormaktsbyggare och stor-
maktsunion som om han inte vore medveten om att ett samlat Norden
kommer att ha ett mycket betydande inflytande i den europeiska unio-
nen. Därför hoppas jag att Per Gahrton talar väl om Norden och kanske
även om det svenska parlamentet nu när han blir talesman nere i Stras-
bourg och Bryssel. Jag tror att det skulle tjäna nordiska intressen.
Sedan sade Per Gahrton att hoppet står till Norge. På den punkten,
herr talman, är jag helt överens med Per Gahrton. Mitt hopp står också
till Norge, även om jag hoppas på ett annat svar än vad vår skånske
ledamot drömmer om.
Anf. 81 PER GAHRTON (mp) replik:
Herr talman! Det är tur att vi kan vara överens om någonting. Jag är
säker på att norrmännen gör det som de brukar kunna ganska väl, näm-
ligen att tacka nej till unionen.
När det gäller EU-parlamentet kommer jag förvisso inte att repre-
sentera hela Sverige. Jag kommer att representera den del av Sverige
som har röstat nej till ett EU-medlemskap. Jag kommer framför allt att
representera Miljöpartiet och en grön politik. I EU-parlamentet fram-
träder man inte som en nationell representant. Jag skall gärna säga i det
här sammanhanget att jag tycker att det är en av de sympatiska sakerna
i det systemet. Det skall faktiskt bli ganska skönt att slippa representera
en del av Sverige och kunna representera dem som är likasinnade i
stället.
Men debatten skulle ju handla om Norden. Jag tycker inte att den
argumentation som Elver Jonsson har lämnat här för att inte pröva
direktval till Nordiska rådet är särskilt stark. Om man hade menat all-
var med nordiskt samarbete även efter EU-anslutningen hade det varit
den naturligaste sak i världen att ha direktval till Nordiska rådet. Man
skulle kunna ha det på samma valdag som till EU-parlamentet. Varför
skulle det inte gå? Vi har andra gemensamma valdagar. Här skulle vi
kunna ha en gemensam internationell valdag.
Anf. 82 MARIANNE ANDERSSON (c):
Herr talman! Mycket av det nordiska samarbetets långa tradition
och de förändringar som skett och sker har beskrivits här tidigare av
Inger Koch, Ingrid Näslund och Elver Jonsson. Jag kan instämma i det
mesta av det som de sade och bara beröra några frågor.
Prot. 1994/95:28
23 november
Nordiskt samarbete
77
|
Prot. 1994/95:28 23 november |
Nordiska rådets arbete har ju under det gångna året präglats mycket |
alla länder mycket klart slagit fast att oavsett hur det blir med EU-
|
Nordiskt samarbete |
medlemskapet är det nordiska samarbetet nu viktigare än någonsin. Nu Hur det än går där kan vi nu använda det nordiska samarbetet som Då gäller det också att stärka den nordiska samhörighetskänslan, Språkförståelse, barn och ungdom och medier är viktiga områden Nils G Åsling leder en utredning för att undanröja de formella hin- Herr talman! Utrikes- och säkerhetspolitiken har efter det kalla kri- Därför är det glädjande att den nordiska arbetsgrupp som tillsattes Den svenska regeringen har ett stort ansvar för att följa upp arbets- |
78
finansieringsformer. Det gäller att vara ytterligt flexibel och uppfin-
ningsrik.
Jag vill alltså rikta en mycket stark uppmaning till den svenska re-
geringen att visa den kraften och ta det ansvaret. Det är nödvändigt för
en uthållig utveckling i Norden, i Öst- och Centraleuropa och natur-
ligtvis i hela Europa.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 15 §.)
Föredrogs
Lagutskottets betänkande 1994/95:LU2
Ideella föreningar, franchising och godtrosförvärv
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 15 §.)
Föredrogs
Lagutskottets betänkande 1994/95 :LU3
Förmynderskapslagstiftningen (prop. 1993/94:251)
Anf. 83 LENNART FRIDÉN (m):
Herr talman! Detta är ett enigt betänkande. Jag har inte motionerat i
frågan. Men jag vill ändå liksom gamle biskopen Brask lämna med en
liten lapp av tveksamhet när vi handlägger detta ärende. Till skillnad
från biskop Brask skall jag inte dölja den under ett sigill utan öppet
redovisa att det finns vissa tveksamheter. Jag känner en viss skepsis på
en del av dessa punkter. Det är uppenbarligen så att man även finner
den tveksamheten hos utskottet när man ser hur betänkandet har utfor-
mats.
Vi kan på en gång titta på vad utskottet säger. På s. 12 i betänkandet
säger man att: ”Det är väsentligt att en så pass genomgripande reform
följs upp och utvärderas relativt snart. Inte minst gäller detta frågan om
avregleringen leder till att lagstiftningens grundläggande syfte att tryg-
ga de omyndigas egendom riskerar att komma i kläm. Utskottet utgår
från att regeringen ser till att en sådan uppföljning och utvärdering av
reformen kommer till stånd.”
Två sidor längre fram säger man: ”Även här vill utskottet under-
stryka vikten av att förändringarna följs upp och utvärderas relativt
snart. Utskottet vill också understryka betydelsen av att de kompetens-
höjande insatser som, med anledning av överförmyndarnas utvidgade
uppgifter, kan bli erforderliga kommer till stånd redan under över-
Prot. 1994/95:28
23 november
Nordiskt samarbete
Förmynderskapslag-
stiftningen
79
|
Prot. 1994/95:28 23 november |
gångstiden fram till det att reformen avses träda i kraft, nämligen den 1 |
Herr talman! Jag kan inte tolka detta på annat sätt än att utskottet
|
Förmynderskapslag- |
har tagit intryck av en del av den kritik eller de farhågor som har re- När detta en gång i tiden genomfördes i Sverige - första gången i en Nu kommer ett förslag om att man skall underlätta överförmyndarna Jag har själv arbetat nio år som överförmyndare, och detta är ett En av mina tidigare medarbetare har sagt att det inte framför allt är Det finns också ett par andra punkter i förslaget som man kan känna Det görs och skall även i fortsättningen göras en hel del legala be- Det är också uppenbart att man inom departementet har hyst tvek- |
80
Herr talman! Det finns alltså ett par punkter i det här ärendet som
kan ifrågasättas. Jag har dock inte kommit fram till att jag borde ha
motionerat i detta läge, men liksom utskottet utgår jag från och vill
starkt understryka att det på de tveksamma punkterna är mycket viktigt
att vi har en uppföljning och att den sker ganska snabbt. Om det visar
sig att förslagen inte fyller kraven på skydd för de underåriga, de för-
ståndshandikappade och de andra vilkas medel man förvaltar, bör vi
snabbt kunna göra en sådan förändring att problemen kan undanröjas.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 15 §.)
Förmynderskapslag
stiftningen
Föredrogs
Socialförsäkringsutskottets betänkande 1994/95 :SfU4
Stimulansbidrag till kommuner (prop. 1994/95:26)
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 15 §.)
Föredrogs
Näringsutskottets betänkande 1994/95 :NU1
Redogörelse för avregleringsarbetet (skr. 1994/95:22)
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 15 §.)
Föredrogs
Jordbruksutskottets betänkande 1994/95 :JoUl
Tillsyn av djurskydd m.m. (förs. 1993/94:RR8)
Anf. 84 GUDRUN LINDVALL (mp):
Herr talman! I detta betänkande behandlas dels en översyn av djur-
skyddslagen, dels ett antal motioner, av vilka jag vill kommentera någ-
ra.
Den översyn av djurskyddslagen som Riksdagens revisorer har gjort
är mycket bra. Revisorerna konstaterar att djurskyddet i många kom-
muner inte bedrivs på det sätt som man skulle önska. Bakgrunden är
helt enkelt den att man inte har tillräckligt med personal. De menar att
även utbildningen bör ses över. Inspektörernas ställning bör i mångt
Tillsyn av djurskydd
m.m.
6 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 28
|
Prot. 1994/95:28 23 november |
och mycket förstärkas för att förbättra tillämpningen av djurskyddsla- |
Jag kommer från en kommun där man har jobbat mycket med djur-
|
Tillsyn av djurskydd m.m. |
skydd. Man hamnar när man skall tillämpa djurskyddslagen alltid i Det som gör det extra besvärligt att tillämpa denna lag är att i vissa Jag kan redogöra för ett exempel, som ligger mig nära eftersom det En kvinna hade haft hundar i hela sitt liv. Det skall erkännas att det En djuruppsyningsman i hennes hemkommun fick upp ögonen för Man har enligt djurskyddslagen rätt att avliva djuren, om man inte Det här fallet visar att vi måste ha en samsyn mellan djurskyddsin- Jag anser att sådana här saker inte får ske. Jag vill därför att det som Det borde egentligen vara så att ett omhändertaget djur får avlivas |
82
I betänkandet förs också diskussioner om 2 och 4 §§ i djurskydds-
lagen, vilka handlar om försöksdjur. I 2 § föreskrivs att djurskyddsla-
gen gäller för alla djur utom försöksdjur. Man har på många håll ansett,
även i samband med lagens införande, att försöksdjur borde omfattas
av djurskyddslagen. Så tycker även Miljöpartiet, och jag har avgivit en
reservation beträffande dessa frågor.
I den gamla skrivningen inbegreps försöksdjuren genom att det
stadgades att djur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande
och sjukdom. År 1991 lade man till en föreskrift innebärande att djur
som används för ändamål som avses i 19 § första stycket inte skall
anses vara utsatta för onödigt lidande eller sjukdom, om användningen
tillstyrkts av en djurförsöksetisk nämnd. Det är därvid försöksdjuren
som avses.
Detta innebär att djurskyddsinspektörerna i kommuner med för-
söksdjurs verksamhet egentligen inte kan använda djurskyddslagen. De
vågar inte göra tillsyn, eftersom de känner att denna verksamhet kolli-
derar med de bedömningar som den djurskyddsetiska nämnden har
gjort. I praktiken fungerar alltså inte denna lag. Dessa djur får egentli-
gen ingen tillsyn alls. Miljö- och hälsoskyddsnämnderna vågar inte
undersöka hur det i realiteten ser ut.
Om vi får bort det sista stycket, som undantar försöksdjuren från
djurskyddslagen, kan Miljö- och hälskoskyddsnämnden undersöka hur
det ser ut där försöksdjuren finns. Djurskyddslagen kommer då också
att innefatta försöksdjuren. Det borde vara det rätta.
I 4 § står det att djur som föds upp eller hålls för produktion av
livsmedel, ull, skinn eller päls skall hållas och skötas i en god djurmiljö
på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att
bete sig naturligt. Detta borde innefatta försöksdjuren. Det gör det inte i
dag, i och med att det i 2 § står att försöksdjuren är undantagna från
djurskyddslagen.
Jag skulle inte vilja återfödas som ett försöksdjur, om det nu finns
ett liv efter detta. Miljön för försöksdjuren är ofta mycket torftig. Det
borde vara en självklarhet att djuren skall ha möjlighet att bete sig
naturligt, i alla fall mellan försöksserierna, men så är det inte i Sverige i
dag. Det är sterila och kala miljöer som ofta inte ger någon som helst
möjlighet för djuren att bete sig naturligt. Om vi får till stånd en änd-
ring av 2 och 4 §§ kan djurskyddslagen även tillämpas på försöksdjur.
För Miljöpartiets räkning yrkar jag bifall till min reservation avse-
ende mom. 2 och 4.
Det finns även annat i detta betänkande som jag skall ta upp.
En motion om varroainfektioner hos bin behandlas.
Varroa är ett kvalster som angriper bin och som har kommit in i
Sverige. Det är en sjukdom som borde bekämpas. Kvalstret kom till
Gotland 1987. Sedan 1991 finns det i södra Sverige. Nu ser det ut som
om det sprider sig ganska snabbt.
Det skulle finnas en möjlighet att komma till rätta med varroainfek-
tionen om vi vidtog åtgärder nu. Jag anser att det har funnits en feghet i
hanteringen. Egentligen tror jag att denna feghet beror på att biodlarna
inte är överens. Det finns en skillnad i synen på detta mellan dem som
Prot. 1994/95:28
23 november
Tillsyn av djurskydd
m.m.
83
|
Prot. 1994/95:28 23 november |
producerar honung professionellt i stor skala och dem som är ama- |
Man kan bekämpa varroainfektionen med kemikalier, men för dem
|
Tillsyn av djurskydd m.m. |
som säljer honung i en liten burk och vill att det skall vara en absolut Storproducenterna säljer däremot ofta till kosmetika- och livsme- Det finns alltså olika synsätt hos olika biodlare. Detta skulle vi kun- I den reservation som finns från Centerpartiet, Miljöpartiet och vis- I betänkandet behandlas också en fråga angående saxfångst av djur. I en motion från Vänsterpartiet står det att Sverige naturligtvis bör Man tycker att det borde vara självklart att Sverige som har ett an- Man kan undra om vi människor verkligen måste gå klädda i andras Jag yrkar alltså bifall till de reservationer som jag just har talat om. Anf. 85 ANN-KRISTINE JOHANSSON (s): Fru talman! I betänkandet behandlas Riksdagens revisorers förslag Våren 1988 beslutade riksdagen om ett förslag till en ny djur- Vid den senaste debatten förutsatte utskottet att regeringen skulle |
84
Av revisorernas granskning framgår att det alltjämt kvarstår pro-
blem inom tillsynsorganisationen. Bl.a. verkar tillsynen i många kom-
muner vara en resursmässigt lågt prioriterad uppgift.
Det föreligger enligt rapporten vissa brister när det gäller t.ex. ut-
bildning, rådgivning och fortbildning av djurskyddsinspektörerna.
Vi delar revisorernas bedömning att en ny inventering av djur-
skyddsarbetet skall göras. Om en sådan undersökning skulle visa att
djurskyddstillsynen över lag uppvisar de brister som revisorerna pekar
på bör en omprövning ske av djurskyddstillsynens nuvarande organisa-
tion och finansiering. Utgångspunkten bör i så fall vara de nationellt
uppställda målen för djurskyddsarbetet.
Vi anser att kommunernas behov av vägledning för sitt tillsynsarbe-
te och arbetsfördelningen mellan Jordbruksverket och länsstyrelserna
särskilt skall uppmärksammas.
Som revisorerna säger kan det finnas skäl att i anslutning till en mer
övergripande översyn av djurskyddstillsynen pröva frågan om att i
lagstiftning precisera kraven på kompetens för djurskyddsinspektörer.
Vi föreslår att dessa frågor övervägs närmare av regeringen och att
regeringen återkommer till riksdagen med en redovisning och eventuel-
la förslag till erforderliga åtgärder.
Fru talman! Enligt 2 § i djurskyddslagen får djur inte utsättas för
onödigt lidande och sjukdom. Enligt 1990 års lagändring skall för-
söksdjur inte anses vara utsatta för onödigt lidande eller sjukdom vid
användningen om denna tillstyrkts av en djurförsöksetisk nämnd. I
samband med lagändringen sade utskottet 1990 bl.a. följande:
Användningen av försöksdjur skall enligt djurskyddslagen prövas
från etisk synpunkt innan försöket påbörjas. Prövningen skall göras av
särskilda nämnder. Dessa etiska nämnder skall ta hänsyn till å ena sidan
försökets betydelse och å andra sidan lidandet för djuren.
Nuvarande lydelse i 2 § förutsätter således en fungerande djur-
skydds tillsyn.
Det är viktigt att djurskyddstillsynen kan uppfyllas även när det
gäller försöksdjuren, och enligt vad utskottet har erfarit är frågan om en
eventuell utvidgning av tillämpningsområdet för 2 § föremål för en
beredning inom regeringskansliet.
Vi inser också att det finns vissa problem med de etiska nämndernas
arbete. Det är bl.a. problem med informationen till berörda kommunala
nämnder om vilka försök som pågår, och det behövs utbildning när det
gäller försöksdjurshållningen.
Vi överväger nu om frågan om en uppföljning och utvärdering av
de djurförsöksetiska nämndernas verksamhet kan aktualiseras i form av
ett uppföljningsprojekt under medverkan av riksdagens revisorer.
Fru talman! Till sist vill jag yrka bifall till utskottets hemställan och
avslag på samtliga motioner.
Tack!
Prot. 1994/95:28
23 november
Tillsyn av djurskydd
m.m.
85
|
Prot. 1994/95:28 23 november |
Anf. 86 GUDRUN LINDVALL (mp) replik: Fru talman! Jag vill kommentera 2 § i djurskyddslagen. Jag anser |
att det, när vi stiftar lagar, är viktigt att se över hur de fungerar i prakti-
|
Tillsyn av djurskydd m.m. |
ken. Det visar sig att 2 § inte fungerar i de kommuner där det finns ett Framför allt utövas aldrig någon tillsyn. Tanken med lagen var att miljö- och hälsoskyddsnämnderna skulle Nu har, såvitt jag förstår, Nordiska samfundet mot plågsamma djur- Anf. 87 LENNART BRUNANDER (c): Fru talman! Vi diskuterar motioner som berör den svenska djur- Centerpartiet var emot denna förändring när beslutet fattades. Men Det var naturligtvis bättre när de lokala hälso- och miljöskydds- Samma sak är det med den andra paragrafen. 4 § djurskyddslagen |
86
om man vill hålla sig med kor, grisar, höns osv. Däremot gäller det inte
för hobbyhästar, hundar osv. som inte används yrkesmässigt.
Regeringen fick för något år sedan i uppdrag att se över denna fråga
och föreslå en förändring. Det beslutet fattade vi i riksdagen i samband
med att vi skärpte reglerna för omhändertagande av djur som inte sköts
på rätt sätt. Det har också varit ett bekymmer. Den lagändringen trädde
i kraft för ett par år sedan. Då togs också denna fråga upp. Men den var
för stor för att vi skulle kunna fatta beslut direkt. Därför gavs regering-
en i uppdrag att komma tillbaka med ett förslag. Det kommer regering-
en att göra under våren 1995 samtidigt som 4 § ses över.
Vi får avvakta dessa förslag. Vi behöver inte återigen påpeka dessa
saker för regeringen. I dessa stycken yrkar jag bifall till utskottets
hemställan i betänkande 1994/95 :JoUl.
Jag yrkar också bifall till det förslag som framkommer i utskottets
hemställan angående tillsynen. Ann-Kristine Johansson beskrev den
frågan bra, och frågan har utretts av riksdagens revisorer. Det är bra
och riktigt att jobba på det sätt som föreslås här.
Sedan har vi frågan om varroakvalster. Varroa är ett kvalster som
angriper bin. Bina mår dåligt och dör så småningom. Detta är natur-
ligtvis ett bekymmer för biodlarna. Men det är även ett bekymmer för
hela naturen och det biologiska systemet. Biet är ett viktigt instrument i
vår biologiska mångfald, pollinering osv.
Jag tycker att man har varit litet för släpphänt i sättet att hantera
frågan. Kvalstret kom sent på 8O-talet till Sverige. Möjligheterna att få
bukt med dessa kvalster har gått ut på att vara hård och inte tveka i
bekämpningen. Det är precis som på samma sätt som vid bekämpning-
en av andra djursjukdomar. Vi ställer inte särskilt många frågor vid
salmonella, tuberkulos eller mul- och klövsjuka. Då slår vi till och
sanerar bort sjukdomarna. Så har inte skett vad gäller varroa.
Jag har tillsammans med Riksdagens revisorer granskat hur myn-
digheterna har hanterat denna fråga. Det går inte att säga att myndighe-
terna har gjort fel. Binämnden lägger fast de regler som skall gälla, och
myndigheterna har i stort sett följt dessa regler. Det går att ha synpunk-
ter på vad de har gjort i enskilda ärenden. Men det finns inte någon
direkt större kritik över hur de har fullföljt Binämndens intentioner.
Vi i riksdagen måste säga att det behövs en kursändring med en
hårdare linje. Det framkommer i reservationen. Jag yrkar bifall till
reservation 3, som tar upp frågan om varroakvalster.
Anf. 88 ANN-KRISTINE JOHANSSON (s) replik:
Fru talman! Det finns fortfarande en del frågetecken när det gäller
bekämpningen av varroa. I första hand är det en fråga för berörd myn-
dighet.
Vad gäller att definiera bin som husdjur är en fråga om att förändra
lagen. Det är svårt för sittande utskott, för att inte säga omöjligt, att ta
ställning till en sådan lagändring. Det är inte fråga om feghet, utan
respekt för den sakkunskap som finns hos de olika biodlarna och myn-
digheterna. Vi förutsätter att myndigheten och regeringen följer frågan
med uppmärksamhet och vidtar de åtgärder som behövs.
Prot. 1994/95:28
23 november
Tillsyn av djurskydd
m.m.
87
|
Prot. 1994/95:28 23 november |
Anf. 89 LENNART BRUNANDER (c) replik: Fru talman! Jag har inte ställt krav på att bin skall klassas som hus- |
djur. Vi tog bort den frågan eftersom vi tyckte att den var besvärlig.
|
Tillsyn av djurskydd m.m. |
Precis som Ann-Kristine Johansson säger var det ett för stort steg att ta Däremot tror jag inte att vi kan vänta på att få svar på allt innan vi Anf. 90 GUDRUN LINDVALL (mp) replik: Fru talman! Naturligtvis hade utskottet kunnat lägga fram synpunk- Jag hoppas att vi kan återuppta denna fråga i utskottet. Om bin klas- Men i det här fallet tror jag att det handlar om att många har svårt Anf. 91 LENNART BRUNANDER (c) replik: Fru talman! Gudrun Lindvall och jag är överens om hur det borde Vi tog bort frågan om bin skulle klassas som husdjur eller inte för Sedan säger Gudrun Lindvall att hon vill att regeringen skall åter- Gudrun Lindvall talade sjukdom. Det är i och för sig en sjukdom. |
88
Anf. 92 INGVAR ERIKSSON (m):
Fru talman! I jordbruksutskottets betänkande nr 1 angående tillsyn
av djur behandlas också en motion som jag väckte under allmänna
motionstiden i januari. Det gäller just bekämpning av varroakvalster
hos bin.
Mer än en tredjedel av landets bin har försvunnit den senaste fem-
årsperioden. Minskningen torde fortsätta. Detta är allvarligt då binas
betydelse inte minst som pollinatörer kan uppskattas till ett värde av
1,5-2 miljarder kronor per år. Därtill kommer honungsproduktionen
som ger ett nyttigt och högvärdigt livsmedel.
Den stora nedgången av antalet bisamhällen från 94 500 som invint-
rats år 1987 till 60 540 år 1992 kan förväntas bli ännu större på grund
av spridningen av det fruktade varroakvalstret i landet.
År 1987 upptäcktes varroa på Gotland, och det har försports att
samtliga Gotlands bin skulle ha infekterats. Biodlingen på ön har starkt
decimerats på sex år.
På fastlandet har varroa hittills konstaterats på flera håll i Sydsveri-
ge - Malmö, Helsingborgstrakten, Bjärehalvön, Ljungby trakten och
södra Halland. Nu hotas övriga Sverige av bisjukdomen om inte mer
kraftfulla åtgärder vidtas.
Infekterade bin kan inte av egen kraft nå Sverige, som ju har natur-
liga vattengränser. Därför måste införsel av bin ha skett. Man kan i
juridisk mening beteckna det som varusmuggling. Det är beklagligt att
inte någon utredning företagits om på vilket sätt infektionen kom in i
landet. Trots att inga kraftfulla försök företagits i syfte att slå ut infek-
tionen har spridningen ännu begränsad omfattning på fastlandet.
Då riksdagen för snart två år sedan behandlade frågan gav berörd
myndighet beskedet att bekämpning genom utslagning av infekterade
bisamhällen inte skulle räcka för utrotning. Alternativet blev då i stället
att söka hålla tillbaka infektionen med hjälp av bekämpningsmedel.
Man gav med andra ord upp kampen. Det är första gången svenska
myndigheter kastat in handduken i kampen mot en farsot hos husdjur.
Ännu finns dock aktiva biodlare som försöker komma till rätta med
varroa. En ny metod baserad på gamla erfarenheter som man vunnit
genom bekämpning av annan bisjukdom har prövats och prövas för
närvarande med lovande resultat. Metoden kallas Frigovarroametoden.
Den innebär i korthet frysning eller annan destruktion av det biyngel på
vilket varroan reproducerar sig, så länge som varroa finns. Metoden
befriar bin från kvalster utan att bisamhället avdödas. Temporär de-
struktion av yngel medför att bisamhället tillfälligt försvagas, varför
årets honungsskörd uteblir. Dock får bisamhället full styrka samma år.
Jag har i motion Jo515 velat få i gång ett pilotprojekt med denna
nya metod i ett fullskaleförsök med en jämförelse av avdödade bin i ett
annat försök enligt tidigare använda metoder. Detta skall göras just för
att utröna möjligheterna att få bukt med varroa. Kostnaderna skulle
täckas inom ramen för det anslag för bekämpning av smittosamma
husdjurssjukdomar.
Jag ville också att man skulle skärpa kontrollen när det gäller inför-
sel av bin. Det skulle vara mycket stor restriktivitet för vandring med
Prot. 1994/95:28
23 november
Tillsyn av djurskydd
m.m.
89
|
Prot. 1994/95:28 23 november |
bin inom infekterade zoner, som nu t.ex. i zon 1, så länge det finns |
Om man tidigare definierat bin som husdjur - som har nämnts här i
|
Tillsyn av djurskydd m.m. |
debatten, och som jag också tog upp i motionen - skulle också av allt Stora biologiska och ekonomiska värden står alltså på spel om inte Fru talman! I reservation nr 3 slås fast i ett tillkännagivande att re- I betänkandet nöjer man sig med en skrivning som man kallar kraft- Jag yrkar bifall till reservation 3 och i övrigt till utskottets hemstäl- Anf. 93 MAGGI MIKAELSSON (v): Fru talman! Detta betänkande behandlar ett antal olika frågor. Jag Vi närmar oss ju vintern med stormsteg. Då dyker också pälsarna Det är en mycket grym fångstmetod som utsätter det djur som har Eftersom vi inte har ett importförbud i Sverige i dag betyder det att Fru talman! Detta är inte en ny fråga. Den har varit aktuell i riksda- Den här gången hänvisar man till att den internationella standardi- |
90
fattat beslut som gällt från den 1 januari 1995 men har skjutit upp det i
väntan på förslag från standardiseringsorganisationen.
Man hänvisar också till att Sverige skall leva upp till sina interna-
tionella åtaganden. Men det kan knappast bryta mot några internatio-
nella konventioner om Sverige förbjuder import av pälsar från länder
som tillåter bensax.
Tvärtom skulle det kanske vara så att ett svenskt beslut kunde skyn-
da på beredningen i den internationella standardiseringsorganisationen,
ISO. Det finns ju inga garantier att ISO blir klar under nästa år heller.
Det vore ju ganska enkelt att ställa krav på att de länder som vill expor-
tera päls till Sverige skall omfattas av det förbud som vi har i Sverige.
Fru talman! Med det vill jag yrka bifall till reservation nr 2.
Anf. 94 GUDRUN LINDVALL (mp):
Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservationerna 1-3 i
betänkande JoUl. Jag vill också kommentera det särskilda yttrande
som Miljöpartiet de gröna har gjort, avseende turbekulos hos hjortdjur.
I dag har vi en frivillig kontroll av hjort som eventuellt skulle kunna
ha tuberkulos. Vi har fått in turbekulos på hjort, och man tror att denna
sjukdom är under kontroll, som tur är.
När man diskuterade införsel av kontrollprogram diskuterades det
också mycket om ifall detta skulle vara frivilligt eller inte. Resultatet
blev att det är frivilligt, och vi skall nu utvärdera kontrollprogrammet
den 1 maj 1996.
Från Miljöpartiet de grönas sida hyser vi en stor oro för denna
sjukdom. Man kan se att hjortar har en benägenhet att stundtals ta sig
ur hägnet, och det finns en liten risk för att turbekulossjukdomen skulle
kunna spridas till tamboskap, antingen direkt eller via andra vilda djur.
Vi har inte avgett någon reservation i detta ärende men menar att rege-
ringen och riksdagen måste hålla utvecklingen av denna sjukdom under
mycket nogrann kontroll. Och om så krävs, måste vi omedelbart kunna
införa ett obligatoriskt kontrollprogram i stället för det frivilliga som
finns i dag, kanske även före den 1 maj 1996 - men det är bara ett
särskilt yttrande.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 15 §.)
Föredrogs
Jordbruksutskottets betänkande 1994/95 :JoU2
Vatten- och luftvård m.m.
Anf. 95 EVA ERIKSSON (fp):
Fru talman! För att långsiktigt klara jobben och välfärden krävs
ekonomisk utveckling. Alldeles avgörande för framtiden är att tillväx-
ten sker på ett miljömässigt hållbart sätt.
Prot. 1994/95:28
23 november
Tillsyn av djurskydd
m.m..
Vatten- och luftvård
m.m.
91
Prot. 1994/95:28
23 november
Vatten- och luftvård
m.m.
92
För tillväxt i balans krävs en mix av stimulanser och ekonomiska
styrmedel som garanterar en miljömässigt acceptabel produktion och
konsumtion. Det är viktigt att hitta ekonomiska styrmedel som komplet-
terar varandra och som angriper olika problem, om vi skall kunna
anpassa utvecklingen till det som naturen tål.
Förutom traditionella miljöavgifter finns många idéer om vad som
kan göras. Mycket håller på att hända på detta område. Regeringen har
aviserat att målet är att förverkliga det ekologiskt uthålliga industri-
samhället. Miljöministern aviserade i kammaren under en frågestund i
går att regeringen kommer att tillsätta en utredning om skatteväxling.
Syftet är att öka miljöhänsynen vid ekonomiskt beslutsfattande; det är
bra.
Men ett ekonomiskt styrmedel som hittills inte har använts, men
som mer och mer studeras, är s.k. överlåtbara utsläppsrätter eller
”bubblor”. Modellen aviserades redan i kompletteringspropositionen
1992, men fortfarande har den inte konkretiserats.
Fru talman! Det finns två punkter som jag vill slå fast. Den första är
att utsläppsrätter kan användas för att minska utsläppen totalt i ett om-
råde. Den andra är att ingen kan köpa sig fri från miljöansvar utan att
utveckla modern miljöteknik.
I USA har man använt metoden länge. Systemet innebär att företag
kan köpa och sälja rättigheter att släppa ut föroreningar. Myndigheterna
fastställer ramarna för det tillåtna när det gäller hur mycket utsläpp som
får förekomma. Precis som vid miljöavgifter blir det den som smutsar
ner som får betala och ta på sig ansvaret. Men till skillnad från miljö-
avgifter kan man här reglera den totala utsläppsmängden. Med detta
system kan man inte köpa sig en rätt och påverka den totala ut-
släppsmängden. Däremot kan man köpa sig en rätt inom ”bubblan”.
Det är miljön som sätter gränsen, och vi måste på det sättet arbeta efter
vad naturen tål.
I Sverige har länge funnits en misstro mot tanken på överlåtbara ut-
släppsrätter på samma sätt som det under lång tid fanns mot miljöavgif-
ter. Visst finns det svårigheter - allt är svårt inom miljöpolitiken. Men
ett bra exempel kunde ha varit Hisingen 1982, men då fanns inget stöd
för det förslaget. Då, fru talman, med all respekt för den periodens
miljöminister, hade det funnits ett instrument, dvs. att sätta en ”bubbla”
över Hisingen.
Nu har vi inte råd med fler misstag. Flera har under senaste tiden
uttalat sitt stöd för denna idé här i kammaren. Finansminister Göran
Persson säger i en interpellationsdebatt den 17 november att han tycker
att det är tillräckligt intressant att pröva detta vidare. Ivar Virgin, från
Moderaterna, säger samma sak. Alltså finns det mycket bredare stöd för
att genomföra ett försök med utsläppsrätter än vad man kan utläsa av
min reservation i jordbruksutskottets betänkande nr 2, som vi nu be-
handlar. Men steget från insikt till handling är ofta mycket långt i mil-
jöpolitiken.
Fru talman! Vi står nu inför två utmaningar. Den första är möjlighe-
ten att minska utsläppen till förmån för miljön. Den andra är att stimu-
lera utveckling och ny teknik på miljöområdet. Detta, fru talman, är
skäl nog för mig att pröva nya metoder för att förverkliga det ekolo-
giskt hållbara samhället.
Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till reservationen, mom.
20, i betänkandet. I övrigt yrkar jag bifall till utskottets hemställan.
Anf. 96 SINIKKA BOHLIN (s):
Fru talman! Utskottet har i detta betänkande behandlat ett stort antal
motionsyrkanden från allmänna motionstiden. Flertalet motioner utgör
upprepningar av tidigare behandlade yrkanden. Med det menar jag inte
att yrkandena är onödiga om de sedan behandlar lokala, nordiska eller
internationella frågor, tvärtom.
Men de frågor som berörs har i huvudsak behandlats i samband
med 1990/91 års miljöpolitiska beslut om mål och inriktning för det
nationella och det internationella miljöarbetet samt i flera andra debat-
ter i denna kammare. Mycket av det som flera motionärer tar upp är på
gång på olika sätt.
Allmänt i den miljöpolitiska debatten kan man med god grund kon-
statera, vilket också Eva Eriksson sade tidigare, att det i vårt land sedan
länge föreligger betydande politisk enighet om miljöproblemens om-
fattning och karaktär.
Målen för den svenska miljöpolitiken är giltiga även i Sveriges age-
rande i det internationella miljösamarbetet men också i det samarbete
som vi i framtiden kommer att ha inom den europeiska unionen.
Det som motionerna och debatterna under de senaste åren har
handlat om är just vilka styrmedel som vi skall använda oss av, hur fort
vi skall gå fram och vem som har ansvaret, sektorsansvaret och produ-
centansvaret. De har varit de stora debattfrågorna.
Vid Rio-konferensen år 1992 lades målet om en hållbar utveckling
fast. Naturvårdsverkets program för ett miljöanpassat samhälle, Miljö
-93, är ett led i arbetet att nå målet om en hållbar utveckling. Det byg-
ger vidare på det aktionsprogram för bl.a. luft, hav, sötvatten och natur
som Naturvårdsverket presenterade 1990, på den politiska debatten och
på de politiska beslut som fattats åren därpå.
I programmet beskrivs miljösituationen i förhållande till miljömå-
len, och en bedömning av problemens allvar görs. Det följer vidare upp
internationella åtaganden och beslut fattade av riksdag och regering. I
programmet föreslås även åtgärder inom olika samhällssektorer, liksom
för internationellt samarbete. Det är med andra ord frågor som motio-
närer tagit upp i sina motionsyrkanden.
Fru talman! Härmed vill jag yrka bifall till utskottets hemställan.
Folkpartiet har en reservation som tar upp frågan om överlåtbara
utsläppsrätter. Det är just ett administrativt styrmedel, något som tidi-
gare har diskuterats ganska mycket i riksdagen, och som också väckt
ökat intresse.
Både i reservationen och i en motion har man nämnt Stockholms-
regionen som en försöksregion vad gäller en kvävebubbla. Man har
ändrat kravet i motionen och sagt i reservationen att man kan tänka sig
också andra bubblor än kvävebubblor.
Prot. 1994/95:28
23 november
Vatten- och luftvård
m.m.
93
|
Prot. 1994/95:28 23 november |
Den här frågan har, som sagt var, tidigare varit uppe i riksdagen. |
miljöbalk har dragits tillbaka från riksdagens bord, och det återkommer
|
Vatten- och luftvård m.m. |
senare. Regeringen har nu bollen och får fortsätta att diskutera bubblor, Det är viktigt att arbeta med dessa frågor. Eva Eriksson var ute efter Fru talman! Härmed vill jag återigen yrka bifall till utskottets hem- Anf. 97 EVA ERIKSSON (fp) replik: Fru talman! Med anledning av vad Sinikka Bohlin anför, får jag Det är väl inte så, Sinikka Bohlin, att vi genom försöksverksamhet Anf. 98 SINIKKA BOHLIN (s) replik: Fru talman! Det viktigaste i miljöarbetet för tillfället är just att hitta Jag sade att jag tycker att frågan, om bubblor är mycket intressant. Anf. 99 GUDRUN LINDVALL (mp): Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets hemstäl- Det talas mycket om de miljömål vi har, och de är naturligtvis bra. |
94
När jag läste zoologi i slutet på 6O-talet började vi tala om försur-
ningen. Den talar vi fortfarande om. Vi talade om övergödningen, och
den talar vi också fortfarande om. Vi konstaterar fortfarande att pro-
blemen faktiskt är större i dag än de var då. Det är alltså mer än 25 år
sedan.
Någon gång måste vi lägga om politiken så att vi börjar närma oss
miljömålen. Vi kan inte bara fortsätta att konstatera att träden växer
abnormt på många ställen i Sverige, att barrförlusten är stor, att sjöar
dör och att marken börjar få ett pH-värde som gör att svampmycelet
försvinner och att därmed trädens möjligheter att tillgodogöra sig me-
taller och mineral också försvinner. Vi måste ta krafttag i miljöpoliti-
ken.
Jag vill kommentera litet av det som har föreslagits i motionen an-
gående överlåtbara utsläppsrätter.
Miljöpartiet har föreslagit att vi skall gå in i en skatteväxlingsmo-
dell, att Sverige skall se till att sänka skatten på arbete och höja skatten
på utsläpp och energi i stället. Det här är vår modell för att få i gång
den teknikutveckling som vi talar om.
Jag måste säga att förslaget om överlåtbara utsläppsrätter blir ytterst
svårt att genomföra, framför allt det som sägs om kväveutsläpp i
Stockholmsregionen. Jag skulle ha förstått att det kunde vara möjligt
om försöket var begränsat till utsläpp av kväve till vatten. Då hade man
kunnat hitta de reningsverk som släpper ut, tittat på vilka tillstånd de
har, kanske begränsat de tillstånden och sett till att det gjorts ett försök.
När man säger att man vill ha försök när det gäller kväve i Stock-
holmsregionen tyder det på bristande kunskap om varifrån kväveut-
släppen kommer. De allra flesta är nämligen diffusa och kommer från
trafiken. Hur man skall kunna lägga en begränsning på alla som kör bil
i Stockholmsregionen och därmed ha utsläppsrätter som vi skall sälja
till varandra har jag svårt att se.
Vi har ett system i Sverige där Koncessionsnämnden ställer rejäla
krav på de stora utsläppskällorna, dvs. industri och verksamhet i kom-
munal omfattning. Där har vi lyckats få ner utsläppen från stora verk-
samheter. I dag är det framför allt utsläpp från små källor och via varor,
dvs. kemikaliespridningen, som hör till de största problemen.
Förslaget är att lägga en bubbla när det gäller kväve. Jag förmodar
att man även anser att man skall titta på NOX i luften. Det är en gigan-
tisk uppgift. Om man skall göra ett sådant här försök måste man se till
att begränsa det ytterst noga, och det får inte läggas upp på ett sådant
sätt att den industri som har fått strikta regler för hur mycket den får
släppa ut kan köpa en rätt att släppa ut mer. Då börjar vi gå ifrån den
svenska modellen, som säger att Koncessionsnämnden skall pröva
enskilda anläggningar. Den modellen kan naturligtvis skärpas och kra-
ven göras hårdare, men den har visat sig fungera för stora anläggningar.
Jag förstår av Eva Eriksson att Folkpartiet är villigt att ta vad som
helst, bara man får igenom ett försök med bubblor. Vi får se vad man
åstadkommer.
Det viktigaste är att vi kan fortsätta att gå före i miljöpolitiken när
vi har kommit med i EU, även när det gäller just kvävet i luften, som
Prot. 1994/95:28
23 november
Vatten- och luftvård
m.m.
95
|
Prot. 1994/95:28 23 november |
Eva Eriksson tog upp. Ett av de stora problemen med EU är nämligen |
göra en begränsning av trafiken och därmed av NOX i luften, men jag är
|
Vatten- och luftvård m.m. |
rädd för att bubblor för just den här föroreningen skulle te sig absolut Jag yrkar återigen bifall till utskottets hemställan. Anf. 100 SINIKKA BOHLIN (s) replik: Fru talman! Det är nästan oförskämt av Miljöpartiet att påstå att vi Det som Gudrun Lindvall sade är att man nästan inte har gjort nå- Det är alltså oförskämt att påstå att det inte har hänt någonting på Anf. 101 GUDRUN LINDVALL (mp) replik: Fru talman! Jag säger inte att det inte har hänt någonting. Jag säger Om det hade hänt tillräckligt skulle vi naturligtvis inte behöva dis- Men faktum är att de här problemen är större i dag än när vi började Vi har varit duktiga i Sverige på att åtgärda framför allt stora an- Där, Sinikka Bohlin, finns det fortsatt mycket att göra - det borde |
|
96 |
helt andra typer av lagar och regler för att komma till rätta med. |
Det är mycket svårare att lösa miljöproblemen i dag än det var på
60-talet. Jag säger inte att det inte har hänt någonting - jag säger att vi
fortfarande har problem med försurning och övergödning men utsläp-
pen kommer i dag från andra källor än de gjorde då. Stockholms vatten
är bättre, men det har blivit mer trafik.
Anf. 102 SINIKKA BOHLIN (s) replik:
Fru talman! Visst har vi problem - vi har lokala problem, och vi har
globala problem. Det som gör miljöpolitiken svår är att kunskapen om
problemen och deras orsaker växer dag för dag. Sverige är en väldigt
liten del av det globala sammanhanget. Vi har, som du säger, varit
duktiga på stora anläggningar, vi har klarat en del av våra miljöproblem
och försöker göra det så gott vi kan. Men lösa de stora miljöproblemen
för kommande generationer kan man bara göra tillsammans med andra
länder, inom Europa och inom Östeuropa, men också genom att följa
de frågorna globalt.
Men vi måste samtidigt fortsätta att diskutera hur vi skall lösa de
lokala frågorna. En av de frågorna är naturligtvis om vi i Sverige kan
ha någon typ av styrmedel som är effektiv. Den frågan får vi återkom-
ma till. I den här debatten diskuterar vi i stort sett en del restmotioner.
Vi får under våren återkomma till de stora frågorna, t.ex. frågan om
miljöstrategi.från Sveriges sida inom EU.
Anf. 103 GUDRUN LINDVALL (mp) replik:
Fru talman! Jag tycker att det är viktigt att slå hål på en myt som
många tycks tro på, nämligen att miljöproblemen bara är globala. Det
är inte så. Om miljöproblemen bara vore globala skulle Estland, Lett-
land och Litauen, som ligger så nära Sverige, ha samma problem som
vi, men de har inte det! De har en problembild som ser helt annorlunda
ut.
I Sverige är snart 50 % av dem som börjar i skolan allergiska. I
Estland, Lettland och Litauen är siffran ungefär 6 %. Där har de samma
siffror för allergier som vi hade på 50-talet. Våra allergier beror på
kemikaliesamhället - därom är alla ense, men exakt vad det är i kemi-
kaliesamhället som orsakar dem vet man inte. Men vore problemen så
globala som det sägs skulle naturligtvis Estland, Lettland och Litauen
också ha en stor andel allergier.
Våra problem har blivit annorlunda, därför att vi har gått in i ett
kemikaliesamhälle. Många av problemen måste vi lösa internationellt,
men många av dem kan vi lösa genom att förbjuda kemikalier, kemika-
liehantering och kemikalieanvändning i Sverige. Där skulle Sverige ha
goda möjligheter att vara ett föregångsland. Vi är kända för att ha press
på kemikalier, men vi är också ett av de länder som har mycket kemi-
kalier i omlopp. Här kommer krafttag att behövas - det hoppas jag att
vi kan vara överens om, Sinikka Bohlin. Men låt oss inte odla myten att
föroreningarna kommer från något annat håll. De flesta föroreningar i
Sverige är lokala - de kommer från svenskarna själva.
Prot. 1994/95:28
23 november
Vatten- och luftvård
m.m.
7 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 28
|
Prot. 1994/95:28 23 november |
Anf. 104 EVA ERIKSSON (fp) replik: Fru talman! Det oroar mig att Gudrun Lindvall blir så aggressiv i |
den här debatten. Min bild av henne och hennes miljöengagemang är
|
Vatten- och luftvård m.m. |
att hon har en insikt om miljöproblemen, och en sådan insikt företräder Om man är orolig för miljöns framtid tycker jag att det finns all an- Anf. 105 GUDRUN LINDVALL (mp) replik: Fru talman! Jag tror inte att Eva Eriksson och jag behöver något Jag hade gärna sett att ni hade kommit med ett förslag till en bubbla Om det genomförs ett försök, vilket jag inte på något sätt är emot - Jag tycker att det är synd att ni har valt just Stockholmsregionen Anf. 106 EVA ERIKSSON (fp) replik: Fru talman! Det är just det jag tycker är intressant med utsläppsrät- Det var bra att Gudrun Lindvall kom tillbaka till det här med Stock- |
|
98 |
hitta något annat område, men jag ser inga svårigheter att lägga en |
kvävebubbla över Stockholm för att se till att man minskar utsläppen
från bilarna. Det är väl bara att bestämma att man inte skall ha bilar i
tätorten.
Jag tycker ändå att det känns förhoppningsfullt nu när Gudrun
Lindvall i sin sista replik sade att ni är villiga att titta närmare på detta
och att man skall kunna pröva olika styrmedel i miljöpolitiken för att
komma till rätta med de stora miljöproblem som vi har och som - det
är vi eniga om - måste åtgärdas på något sätt.
Dessutom har jag helt andra uppgifter när det gäller naturvårdarnas
syn på utsläppsrätterna. Det finns många exempel i Amerika där man i
enskilda naturskyddsföreningar och liknande har använt sig av den här
metoden när det gäller vatten och andra problem som man har mött.
Anf. 107 GUDRUN LINDVALL (mp) replik:
Fru talman! Om Eva Eriksson kan garantera att Folkpartiet stöder
oss när vi försöker förbjuda trafik i storstäder kan vi två tillsammans
göra mycket nytta i den här riksdagen.
Anf. 108 CHATRINE PÅLSSON (kds):
Fru talman! Mitt parti är inte representerat i utskottet. Av det skälet
måste vi alltså framföra våra åsikter och yrkanden direkt här i kamma-
ren. Jag vill därför börja med att yrka bifall till motionerna
1993/94:Jo611 om dricksvattenförsörjning, 1993/94:Jo612 om ökade
insatser för kretsloppsbaserade toalettsystem samt 1993/94:T223 yr-
kande 1 om en högre ambitionsnivå för reducering av koldioxid-, kvä-
veoxid- och svaveldioxidutsläpp.
Frågorna om ett hållbart nyttjande av sötvattentillgångarna kommer
att alltmer behöva sättas i fokus. De senaste årtiondena har vi, i takt
med tilltagande försurning, övergödning, etc., blivit alltmer medvetna
om vattenekosystemets känslighet för negativ miljöpåverkan. Mil-
jökvalitetsmål för sötvatten har satts upp i Naturvårdsverkets aktions-
program, som kallas Miljö -93, men en långsiktig strategi för att nå
dessa mål och att ge ett skydd av dricksvattentillgångarna på lång sikt
saknas, både i det direkta skyddet av vattentäkter och i den fysiska
planeringen. Därför ser vi förslagen i motion Joöll som viktiga. Där
föreslås bl.a. att man skall tillsätta en parlamentarisk utredning i syfte
att göra en total och samlad analys av problemen, och den är mycket
angelägen.
Fru talman! I motion Jo612 utvecklar vi våra tankar kring nödvän-
digheten av att alternativa kretsloppsbaserade toaletter främjas.
Ett systemskifte inom VA-området som möjliggör att näringscirk-
larna sluts behöver komma till stånd. Den potential som finns i ett di-
rekt och korrekt omhändertagande av urin och fekalier måste utvecklas.
I dag misshushållar vi med två värdefulla resurser, både näring och
rent dricksvatten. I motionen pekar vi på de problem som finns inom
forskningen för alternativa system. Det saknas faktiskt i dag en samlad
resurs för detta forskningsfält som är helt nödvändig för att utveckling-
en skall gå framåt.
Prot. 1994/95:28
23 november
Vatten- och luftvård
m.m.
99
|
Prot. 1994/95:28 23 november |
Möjligheter i form av ekonomiska resurser och kompetens för att |
få genomslag saknas också ofta hos berörda enskilda personer, kom-
|
Vatten- och luftvård m.m. |
muner och små firmor. Vi föreslår därför att SNV ges ett samordnande I motion T223 yrkar vi att en högre ambitionsnivå måste till vad Fru talman! Jag påminner om våra yrkanden, som jag inledningsvis Överläggningen var härmed avslutad. |
|
Insatser på miljöområ- |
15 § Insatser på miljöområdet till Central- och Östeuropa Föredrogs (skr. 1993/94:252) Anf. 109 MAGGIMIKAELSSON (v): Fru talman! Det jag tänker prata om är en motion som vi skrev un- Anledningen till att jag har valt att ändå avge en reservation är att Vi vet i dag att Östersjön är ett mycket speciellt innanhav, och att På samma sätt skulle man ha behövt ha en helhetssyn på vad den Därför, fru talman, vill jag yrka bifall till vår reservation. Anf. 110 GUDRUN LINDVALL (mp): Fru talman! Vi i Miljöpartiet tycker att den motion som Vänster- |
100
Många av de miljöproblem som finns i öststaterna och som vi har
berört här är av den karaktären att de egentligen är ganska lätta att lösa.
Men det krävs en långsiktighet och en finansiering för att vi skall kla-
rat.
Ibland när svenskar åker till Östeuropa och pratar om miljöproblem
försöker man få östeuropéer att använda en sådan teknik som vi själva
känner tillhör framtiden, men som vi inte använder. Vi skall nog inse
att Östeuropa i dag gärna vill använda den teknik som vi själva använ-
der och som man ser fungerar. Men den tekniken är ofta dyr, fru tal-
man, och därför krävs det att vi ser till att göra en långsiktig plan och
även en finansiering för att komma till rätta med dessa förhållandevis
enkla miljöproblem.
Det handlar om avloppsverk som inte har någon rening. Det handlar
om skorstenar som bolmar föroreningar som vi har en bra teknik för.
Bifall till reservationen!
Anf. 111 SINIKKA BOHLIN (s):
Fru talman! En av de viktigaste frågorna i miljöarbetet i Sverige,
alltså nationellt, inom de nordiska länderna och inom Europa är just
insatser på miljöområdet i Central- och Östeuropa. Jag kan inte hålla
med föregående talar om att det är mycket enkelt att lösa dessa problem
vad gäller reningsverk och skorstenar. I dessa länder fattas mycket av
det som vi kallar demokratiska styrmedel, som är lika viktiga att bygga
upp.
Sverige är också en del av globen. Vi är en del av världen. Därför
är de globala problemen också våra problem. De är inte alla gånger så
lätta att lösa.
Vi socialdemokrater har under vår oppositionstid, de senaste tre
åren, i flera motioner begärt en redovisning av insatser på miljöområdet
i Central- och Östeuropa från den dåvarande regeringen. Vi har också
begärt samlad strategi för åtgärder.
Nu har vi från den föregående regeringen fått en skrivelse där man
redovisar det statliga finansiella stödet och övrigt bistånd på miljöom-
rådet som lämnats till länderna i Central- och Östeuropa.
Vi anser att denna redovisning är ett underlag i det fortsatta arbetet
med att intensifiera och ge en ny utformning, en samlad strategi, åt
samarbetet med Sveriges grannländer kring Östersjön liksom med
övriga Central- och Östeuropa, alltså det som den nya socialdemokra-
tiska regeringen framför i sin regeringsdeklaration.
Som framgår av regeringens skrivelse är hela samarbetet med Cen-
tral- och Östeuropa föremål för utvärdering. Studiens syfte är att analy-
sera ändamålsenligheten av och effektiviteten i samarbetet.
Fru talman! Vi utgår från att regeringen med stöd av dessa analyser
och på grundval av de erfarenheter som redan vunnits av det hittillsva-
rande samarbetet presenterar ett samlat program för Sveriges fortsatta
samarbete på miljöområdet inom Central- och Östeuropa.
Fru talman! Jag yrkar bifall till hemställan och avslag på reservatio-
nen.
Prot. 1994/95:28
23 november
Insatser på miljöområ-
det till Central- och
Östeuropa
101
8 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 28
|
Prot. 1994/95:28 23 november |
Anf. 112 GUDRUN LINDVALL (mp): Fru talman! Om vi tittar på vilka problem man har i öststaterna, Si- |
nikka Bohlin, ser vi att ett av de stora problemen är att man eldar med
|
Insatser på miljöområ- |
kol och att det därvid avgår mycket rök. Förbränningen är ofullständig, Man har också en hel del industrier och samhällen som inte har nå- Men det som skiljer miljöproblemen där från dem här är att utsläpp- Detta hoppas jag att ni vinner insikt om. Svaveldioxid är inte svårt Men det kräver rejält med pengar. Det kräver finansiering. Men Anf. 113 MAGGI MIKAELSSON (v): Fru talman! Jag vill bara efter att ha lyssnat på utskottets represen- Anf. 114 SINIKKA BOHLIN (s): Fru talman! Gudrun Lindvall tog i sin replik upp att det är mycket Vi kan ta ett exempel från S:t Petersburg som gäller reningsverken. Vi måste komma ihåg att det finns skillnader. Det viktiga är att vi |
102
Anf. 115 GUDRUN LINDVALL (mp):
Fru talman! Jag hoppas att vi kan vara överens om att vi behöver en
satsning på Östeuropa. Det är egentligen det som är det viktiga. Där är
vi överens.
Min hemkommun har en miljövänort i Estland. I våra kontakter kan
vi se att det finns en stor samsyn på vilka miljöproblem man har. Vi
skall inte undervärdera den kunskap som finns i Östeuropa och östlän-
derna. Man har ofta en hög teknisk och naturvetenskaplig utbildning.
Men man är medveten om att resurserna saknas.
Man vet också vad man skulle vilja göra om resurserna fanns. För-
oreningarna är som sagt ofta tekniskt lätta att åtgärda.
Insatser på miljöområ-
det till Central- och
Östeuropa
Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut
Mom. 3 (förändringar i krigsmateriellagstiftningen)
1. utskottet
2. res. 2 (mp)
Votering:
271 röster för utskottet
37 röster för res. 2
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
|
För utskottet: |
144 s, 71 m, 24 c, 19 fp, 13 kds |
|
För res. 2: |
20 v, 17 mp |
|
Frånvarande: |
17 s, 9 m, 3 c, 7 fp, 2 v, 1 mp, 2 kds |
Mom. 6 (omställning av svensk krigsmaterielindustri)
1. utskottet
2. res. 4 (v)
Votering:
284 röster för utskottet
22 röster för res. 4
43 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
|
För utskottet: |
144 s, 71 m, 24 c, 19 fp, 13 mp, 13 kds |
|
För res. 4: |
20 v, 2 mp |
|
Frånvarande: |
17 s, 9 m, 3 c, 7 fp, 2 v, 3 mp, 2 kds |
Mom. 9 (krigsmaterielexport till enskilda stater och områden)
1. utskottet
2. res. 5 (v, mp)
Votering:
270 röster för utskottet
103
Prot. 1994/95:28
23 november
104
37 röster för res. 5
1 avstod
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna
För utskottet: 143 s, 71 m, 24 c, 19 fp,13 kds
Förres. 5: 20 v, 17 mp
Avstående: 1 s
Frånvarande: 17 s, 9 m, 3 c, 7 fp, 2 v, 1 mp, 2 kds
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Mom. 2 och 4 (utvidgat tillämpningsområde för 2 och 4 §§ djurskydds-
lagen)
1. utskottet
2. res. 1 (mp) i motsvarande del
Votering:
282 röster för utskottet
21 röster för res. 1
4 avstod
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 144 s, 70 m, 22 c, 19 fp, 14 v, 13 kds
För res. 1: 1 m, 1 c, 2 v, 17 mp
Avstående: 1 c, 3 v
Frånvarande: 17 s, 9 m, 3 c, 7 fp, 3 v, 1 mp, 2 kds
Mom. 14 (saxfångst m.m.)
1. utskottet
2. res. 2 (v, mp)
Votering:
268 röster för utskottet
38 röster för res. 2
1 avstod
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 143 s, 71 m, 23 c, 19 fp, 12 kds
För res. 2: 1 s, 1 c, 19 v, 17 mp
Avstående: 1 kds
Frånvarande: 17 s, 9 m, 3 c, 7 fp, 3 v, 1 mp, 2 kds
Mom. 15 (bekämpning av varroakvalster hos bin)
1. utskottet
2. res. 3 (m, c, mp)
Votering:
218 röster för utskottet
86 röster för res. 3
4 avstod
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 144 s, 36 m, 18 fp, 20 v
För res. 3: 32 m, 24 c, 17 mp, 13 kds
Avstående: 3 m, 1 fp
Frånvarande: 17 s, 9 m, 3 c, 7 fp, 2 v, 1 mp, 2 kds
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Mom. 11 (dricksvattenförsörjning m.m.)
Yrkanden:
1. utskottet
2. mot. Jo611 och Jo612 (kds)
Votering:
295 röster för utskottet
13 röster för mot.
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 144 s, 71 m, 24 c, 19 fp, 20 v, 17 mp
För mot. 13 kds
Frånvarande: 17 s, 9 m, 3 c, 7 fp, 2 v, 1 mp, 2 kds
Mom. 12 (minskning av koldioxidutsläpp m.m.)
Yrkanden:
1. utskottet
2. mot. T223 yrk. 1 (kds)
Votering:
Prot. 1994/95:28
23 november
105
Prot. 1994/95:28
23 november
295 röster för utskottet
13 röster för mot.
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 144 s, 71 m, 24 c, 19 fp, 20 v, 17 mp
För mot.: 13 kds
Frånvarande: 17 s, 9 m, 3 c, 7 fp, 2 v, 1 mp, 2 kds
Mom. 20 (försöksprojekt med överlåtbara utsläppsrätter m.m.)
1. utskottet
2. res. (fp)
Votering:
287 röster för utskottet
19 röster för res.
43 frånvarande
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 142 s, 71 m, 24 c, 20 v, 17 mp, 13 kds
Förres.: 19 fp
Frånvarande: 19 s, 9 m, 3 c, 7 fp, 2 v, 1 mp, 2 kds
Eva Arvidsson (s) anmälde att hon avsett att rösta ja men markerats
vara frånvarande.
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Mom. 1 (insatser på miljöområdet till Central- och Östeuropa)
1. utskottet
2. res. (v, mp)
Votering:
270 röster för utskottet
37 röster för res.
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna
För utskottet: 144 s, 70 m, 24 c, 19 fp, 13 kds
Förres.: 20 v, 17 mp
Frånvarande: 17 s, 10 m, 3 c, 7 fp, 2 v, 1 mp, 2 kds
Mom. 2
Kammaren biföll utskottets hemställan.
106
Prot. 1994/95:28
23 november
Anf. 116 TALMANNEN:
Jag får meddela att justitieminister Laila Freivalds fredagen den 25
november kl. 9.00 lämnar information om åtgärder mot ekonomisk
brottslighet.
Anmäldes och bordlädes
Proposition
1994/95:97 Ändring i lagen (1971:176) om vissa internationella sank-
tioner
Motioner
med anledning av prop. 1994/95:25 Vissa ekonomisk-politiska åtgär-
der, m.m.
1994/95:Fi 1 av Carl Bildt m.fl. (m)
1994/95:Fi2 av Olof Johansson m.fl. (c)
1994/95:Fi3 av Bengt Westerberg m.fl. (fp)
1994/95:Fi4 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
1994/95:Fi5 av Birger Schlaug m.fl. (mp)
1994/95:Fi6 av Alf Svensson m.fl. (kds)
1994/95:Fi7 av Dan Ericsson m.fl. (kds)
1994/95:Fi8 av Arne Andersson m.fl. (m)
1994/95:Fi9 av Gun Hellsvik m.fl. (m)
1994/95:Fi 10 av Elving Andersson m.fl. (c)
1994/95 :Fi 11 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s)
1994/95 :Fi 12 av Anders Svärd (c)
1994/95:Fi 13 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s)
1994/95:Fil4 av Georg Andersson m.fl. (s)
1994/95:Fi 15 av Georg Andersson (s)
1994/95:Fil6 av Ronny Olander m.fl. (s)
1994/95:Fi 17 av Eskil Erlandsson (c)
1994/95:Fi 18 av Inger Lundberg m.fl. (s)
1994/95 :Fi 19 av Catarina Rönnung och Åke Gustavsson (s)
med anledning av prop. 1994/95:40 Budgeteffekter av Sveriges med-
lemskap i Europeiska unionen m.m.
1994/95:Fi20 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
1994/95:Fi21 av Lars Tobisson m.fl. (m)
1994/95:Fi22 av Per-Ola Eriksson m.fl. (c)
1994/95:Fi23 av Göran Hägglund m.fl. (kds)
1994/95:Fi24 av Anne Wibble och Lars Leijonborg (fp)
med anledning av prop. 1994/95:75 Vissa livs-medelspolitiska åtgärder
vid ett medlemskap i Europeiska unionen:
1994/95:Jo6 av Eva Eriksson och Lennart Fremling (fp)
107
Prot. 1994/95:28
23 november
1994/95:Jo7 av Gudrun Schyman m. fl. (v)
1994/95:Jo8 av Dan Ericsson m.fl. (kds)
1994/95:Jo9 av Ivar Virgin m.fl. (m)
1994/95:10 av Gudrun Lindvall och Marianne Samuelsson (mp)
1994/95:Jol 1 av Lennart Daléus m.fl. (c)
Anmäldes att följande interpellation framställts
den 22 november
1994/95:29 av Elver Jonsson (fp) till statsrådet Anna Hedborg om
alkohol- och drogpolitiken
Interpellationen redovisas i bilaga som fogas till riksdagens snabb-
protokoll tisdagen den 29 november.
Anmäldes att följande fråga framställts
den 22 november
1994/95:159 av Lars Stjernkvist (s) till justitieministern om åtgärder
mot organiserad brottslighet
Frågan redovisas i bilaga som fogas till riksdagens snabbprotokoll
tisdagen den 29 november.
19 § Kammaren åtskildes kl. 16.41.
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 6 § anf. 22 (delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. 7 § anf. 51 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. 13 § anf. 84 (delvis) och
av talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
GUNNAR GRENFORS
108
/Barbro Nordström
1 § Justering av protokoll.................................................................1
2 § Hänvisning av ärenden till utskott.............................................1
3 § EU-inträdet - redovisning av partiledarna...............................1
Anf. 1 Statsminister INGVAR CARLSSON (s):....................1
Anf. 2 CARL BILDT (m):.......................................................4
Anf. 3 OLOF JOHANSSON (c):.............................................6
Anf. 4 BENGT WESTERBERG (fp):.....................................7
Anf. 5 GUDRUN SCHYMAN (v):.........................................9
Anf. 6 BIRGER SCHLAUG (mp).........................................10
Anf. 7 ALF SVENSSON (kds):.............................................12
4 § Grundlagsändringar infor ett svenskt medlemskap i Eu-
ropeiska unionen........................................................................14
Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95:KU9..................14
Anf. 8 KENNETH KVIST (v):.............................................14
Anf. 9 PETER ERIKSSON (mp):.........................................16
Anf. 10 HÅKAN HOLMBERG (fp):........................ 18
Anf. 11 BJÖRN VON SYDOW (s):......................................19
Anf. 12 KENNETH KVIST (v) replik:.................................21
Anf. 13 BJÖRN VON SYDOW (s) replik:...........................22
Anf. 14 KENNETH KVIST (v) replik:.................................22
Anf. 15 BJÖRN VON SYDOW (s) replik:...........................23
Anf. 16 PETER ERIKSSON (mp) replik:.............................23
Anf. 17 BJÖRN VON SYDOW (s) replik:...........................24
Anf. 18 PETER ERIKSSON (mp) replik:.............................24
Anf. 19 BJÖRN VON SYDOW (s) replik:...........................25
Anf. 20 BIRGER HAGÅRD (m):.........................................25
Anf. 21 HOLGER GUSTAFSSON (kds):.............................26
Beslut.................................................................................................26
Beslut om samlad votering...............................................................27
5 § Grundlagsreglering av utlandssvenskarnas rösträtt..............27
Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95:KU8..................27
Beslut.................................................................................................27
6 § Lokalradiofrågor
Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95:KU25................27
Anf. 22 Förste vice talman ANDERS BJÖRCK (m):............27
Anf. 23 LARS LEIJONBORG (fp):......................................29
Anf. 24 ROSE-MARIE FREBRAN (kds):............................31
Anf. 25 KURT OVE JOHANSSON (s):...............................32
109
Prot. 1994/95:28 Anf. 26 LARS LEIJONBORG (fp) replik:...........................35
23 november Anf. 27 KURT OVE JOHANSSON (s) replik:....................36
----------------- Anf. 28 LARS LEIJONBORG (fp) replik:...........................37
Anf. 29 KURT OVE JOHANSSON (s) replik:....................37
Anf. 30 KENNETH KVIST (v):...........................................38
Anf. 31 LARS LEIJONBORG (fp) replik:...........................39
Anf. 32 KENNETH KVIST (v) replik:.................................40
Anf. 33 LARS LEIJONBORG (fp) replik:...........................40
Anf. 34 KENNETH KVIST (v) replik:.................................41
Anf. 35 CATARINA RÖNNUNG (s):..................................41
Anf. 36 LARS LEIJONBORG (fp) replik:...........................42
Anf. 37 CATARINA RÖNNUNG (s) replik:.......................43
Anf. 38 ANDRE VICE TALMANNEN:..............................43
Anf. 39 LARS LEIJONBORG (fp) replik:...........................43
Anf. 40 PETER ERIKSSON (mp):.......................................44
Anf. 41 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):..............................45
Anf. 42 LARS LEIJONBORG (fp):.....................................45
Anf. 43 KURT OVE JOHANSSON (s) replik:....................46
Anf. 44 ANDRE VICE TALMANNEN:..............................46
Anf. 45 LARS LEIJONBORG (fp) replik:...........................46
Anf. 46 KURT OVE JOHANSSON (s) replik:....................46
Anf. 47 LARS LEIJONBORG (fp) replik:...........................47
Anf. 48 KENNETH KVIST (v):...........................................47
Anf. 49 LARS LEIJONBORG (fp):.....................................47
Anf. 50 KENNETH KVIST (v):...........................................47
Beslut.................................................................................................48
7 § Krigsmaterielexport..................................................................49
Utrikesutskottets betänkande 1994/95:UU1...........................49
Anf. 51 EVA ZETTERBERG (v):........................................49
Anf. 52 PER GAHRTON (mp):............................................51
Anf. 53 MAJ BRITT THEORIN (s):....................................52
Anf. 54 EVA ZETTERBERG (v) replik:..............................54
Anf. 55 MAJ BRITT THEORIN (s) replik:..........................55
Anf. 56 EVA ZETTERBERG (v) replik:..............................56
Anf. 57 MAJ BRITT THEORIN (s) replik:..........................57
Anf. 58 PER GAHRTON (mp) replik:.................................57
Anf. 59 MAJ BRITT THEORIN (s) replik:..........................58
Anf. 60 PER GAHRTON (mp) replik:.................................59
Anf. 61 MAJ BRITT THEORIN (s) replik:..........................60
Anf. 62 GÖRAN LENNMARKER (m):...............................60
Anf. 63 HELENA NILSSON (c):.........................................62
Anf. 64 MAJ BRITT THEORIN (s) replik:..........................62
Anf. 65 HELENA NILSSON (c) replik:...............................62
Anf. 66 INGRID NÄSLUND (kds):.....................................63
Anf. 67 JAN JENNEHAG (v):.............................................64
Anf. 68 INGRID NÄSLUND (kds) replik:...........................66
Anf. 69 JAN JENNEHAG (v) replik:...................................66
Anf. 70 INGRID NÄSLUND (kds) replik:...........................67
110
Anf. 71 JAN JENNEHAG (v) replik:....................................67
Anf. 72 MAJ BRITT THEORIN (s):....................................67
Anf. 73 JAN JENNEHAG (v):..............................................68
(Beslut fattades efter 15 §.).....................................................68
8 § Nordiskt samarbete...................................................................68
Utrikesutskottets betänkande 1994/95:UU3............................68
Anf. 74 INGER KOCH (m):..................................................68
Anf. 75 INGRID NÄSLUND (kds):......................................70
Anf. 76 ELVER JONSSON (fp):..........................................71
Anf. 77 PER GAHRTON (mp):............................................74
Anf. 78 ELVER JONSSON (fp) replik:................................75
Anf. 79 PER GAHRTON (mp) replik:..................................76
Anf. 80 ELVER JONSSON (fp) replik:................................77
Anf. 81 PER GAHRTON (mp) replik:..................................77
Anf. 82 MARIANNE ANDERSSON (c):.............................77
(Beslut fattades efter 15 §.).....................................................79
9 § Ideella föreningar, franchising och godtrosförvärv................79
Lagutskottets betänkande 1994/95:LU2..................................79
(Beslut fattades efter 15 §.).....................................................79
10 § Förmynderskapslagstiftningen...............................................79
Lagutskottets betänkande 1994/95 :LU3..................................79
Anf. 83 LENNART FRIDÉN (m):........................................79
(Beslut fattades efter 15 §.).....................................................81
11 § Stimulansbidrag till kommuner..............................................81
Socialförsäkringsutskottets betänkande 1994/95:SfU4...........81
(Beslut fattades efter 15 §.).....................................................81
12 § Redogörelse för avregleringsarbetet......................................81
Näringsutskottets betänkande 1994/95 :NU1...........................81
(Beslut fattades efter 15 §.).....................................................8!
13 § Tillsyn av djurskydd m.m.......................................................81
Jordbruksutskottets betänkande 1994/95 :JoUl.......................81
Anf. 84 GUDRUN LINDVALL (mp):..................................81
Anf. 85 ANN-KRISTINE JOHANSSON (s):.......................84
Anf. 86 GUDRUN LINDVALL (mp) replik:........................86
Anf. 87 LENNART BRUNANDER (c):...............................86
Anf. 88 ANN-KRISTINE JOHANSSON (s) replik:.............87
Anf. 89 LENNART BRUNANDER (c) replik:.....................88
Anf. 90 GUDRUN LINDVALL (mp) replik:........................88
Anf. 91 LENNART BRUNANDER (c) replik:.....................88
Anf. 92 INGVAR ERIKSSON (m):......................................89
Anf. 93 MAGGI MIKAELSSON (v):...................................90
Anf. 94 GUDRUN LINDVALL (mp):..................................91
(Beslut fattades efter 15 §.).....................................................91
Prot. 1994/95:28
23 november
111
Prot. 1994/95:28
23 november
14 § Vatten- och luftvård m.m.......................................................91
Jordbruksutskottets betänkande 1994/95:JoU2.......................91
Anf. 95 EVA ERIKSSON (fp):............................................91
Anf. 96 SINIKKA BOHLIN (s):..........................................93
Anf. 97 EVA ERIKSSON (fp) replik:..................................94
Anf. 98 SINIKKA BOHLIN (s) replik:................................94
Anf. 99 GUDRUN LINDVALL (mp):.................................94
Anf. 100 SINIKKA BOHLIN (s) replik:..............................96
Anf. 101 GUDRUN LINDVALL (mp) replik:.....................96
Anf. 102 SINIKKA BOHLIN (s) replik:..............................97
Anf. 103 GUDRUN LINDVALL (mp) replik:.....................97
Anf. 104 EVA ERIKSSON (fp) replik:................................98
Anf. 105 GUDRUN LINDVALL (mp) replik:.....................98
Anf. 106 EVA ERIKSSON (fp) replik:...............................98
Anf. 107 GUDRUN LINDVALL (mp) replik:.....................99
Anf. 108 CHATRINE PÅLSSON (kds):..............................99
(Beslut fattades efter 15 §.)...................................................100
15 § Insatser på miljöområdet till Central- och Östeuropa.......100
Jordbruksutskottets betänkande 1994/95 :JoU4.....................100
Anf. 109 MAGGIMIKAELSSON (v):..............................100
Anf. 110 GUDRUN LINDVALL (mp):.............................100
Anf. 111 SINIKKA BOHLIN (s):......................................101
Anf. 112 GUDRUN LINDVALL (mp):.............................102
Anf. 113 MAGGI MIKAELSSON (v):..............................102
Anf. 114 SINIKKA BOHLIN (s):......................................102
Anf. 115 GUDRUN LINDVALL (mp):.............................103
Beslut...............................................................................................103
UU1 Krigsmaterielexport.....................................................103
UU3 Nordiskt samarbete......................................................104
LU2 Ideella föreningar, franchising och godtrosförvärv.......104
LU3 Förmynderskapslagstiftningen......................................104
SfU4 Stimulansbidrag till kommuner....................................104
NU1 Redogörelse för avregleringsarbetet.............................104
JoUl Tillsyn av djurskydd m.m............................................104
JoU2 Vatten- och luftvård m.m.............................................105
JoU4 Insatser på miljöområdet till Central- och Östeuropa.. 106
Meddelande om information från regeringen.............................107
Anf. 116 TALMANNEN:...................................................107
16 § Bordläggning.........................................................................107
17 § Anmälan om interpellation......................... 108
1994/95:29 av Elver Jonsson (fp) till statsrådet Anna Hedborg om
alkohol- och drogpolitiken...............................................................108
18 § Anmälan om fråga................................................................108
112
1994/95:159 av Lars Stjernkvist (s) till justitieministern om åtgär-
der mot organiserad brottslighet.......................................................108
19 § Kammaren åtskildes kl. 16.41..................................................108
Prot. 1994/95:28
23 november
113
gotab 48087, Stockholm 1995