Riksdagens protokoll

1994/95:23

Onsdagen den 16 november

Kl. 9.00-13.22

Protokoll

1994/95:23

1 § Avsägelser

Talmannen meddelade att Sören Lekberg (s) och Ingegerd Sahl-
ström (s) avsagt sig sina uppdrag att vara suppleanter i valprövnings-
nämnden.

Kammaren biföll dessa avsägelser.

2 § Anmälan om kompletteringsval till valprövningsnämnden

Talmannen meddelade att socialdemokratiska riksdagsgruppen på
grund av uppkomna vakanser anmält Björn von Sydow och Lena Sand-
lin som suppleanter i valprövningsnämnden efter Sören Lekberg re-
spektive Ingegerd Sahlström.

Talmannen förklarade valda till

suppleanter i valprövningsnämnden

Björn von Sydow (s)

Lena Sandlin (s)

3 § Ledighet

Talmannen meddelade att Bertil Persson (m) ansökt om fortsatt
sjukledighet under tiden den 30 november - den 16 december.

Kammaren biföll denna ansökan.

Talmannen anmälde att Percy Liedholm (m) även i fortsättningen
skulle tjänstgöra som ersättare för Bertil Persson.

1 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 23

Prot. 1994/95:23

16 november

4 § Meddelande om muntliga frågor till regeringen den 17 no-
vember

Talmannen meddelade att följande statsråd skulle närvara vid frå-
gestunden torsdagen den 17 november kl. 14.30:

Utrikesminister Lena Hjelm-Wallén, justitieminister Laila Frei-
valds, näringsminister Sten Heckscher, statstrådet Mats Hellström,
statsrådet Jan Nygren och statsrådet Ylva Johansson.

Utrikesministern besvarar såväl allmänpolitiska frågor som frågor
inom sitt eget ansvarsområde inom regeringen. Frågorna till övriga
statsråd förutsätts beröra deras ansvarsområden inom regeringen.

5 § Hänvisning av ärende till utskott

Föredrogs och hänvisades
Proposition

1994/95:110 till kulturutskottet

Meddelande om samlad votering

Talmannen meddelade att konstitutionsutskottets betänkanden KU1,
KU2, KU3, KU4, KU5, KU6, KU7, KU11 och KU12 skulle avgöras i
ett sammanhang efter avslutad debatt.

Valperiodens längd

m.m.

6 § Valperiodens längd m.m.

Föredrogs
Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95:KU1
Valperiodens längd m.m. (vilande grundlagsbeslut)

Anf. 1 PETER ERIKSSON (mp):

Fru talman! Miljöpartiet har, som kanske en och annan känner till,
inte deltagit i riksdagens första beslut om dessa nu vilande grundlags-
frågor. På grund av den praxis som har utvecklats i grundlagsfrågor har
vi inte heller någon formell möjlighet att yrka på något slag av ändring-
ar och inte heller strykningar. Jag skall återkomma till den frågan i ett
senare ärende.

I detta ärende, där huvudfrågan handlar om en förlängning av val-
perioden till fyra år, är vi positiva. Men vi är inte nöjda. Det hade varit
ett lämpligt tillfälle att genomföra en förändring för att skapa skilda
valdagar med kommunalvalen för sig och riksdagsvalen för sig. Särskilt
i den situation vi är i dag, när riksdagen är på väg att avveckla sig själv
som lagstiftare, ter det sig orimligt att mer eller mindre marginella
riksfrågor skall tillåtas störa de viktiga kommunalvalen.

2

Skilda valdagar skulle vara en betydelsefull injektion för den lokala
demokratin i en tid när medborgarinflytande allt mer kommit att handla
om pengar. Men det är uppenbart att majoriteten inte vill ha det så.

Kanske är det fråga om en rädsla från de gamla och alltmer desori-
enterade partierna att detta skulle innebära slutet för dem. Men jag är
inte alls säker på att det skulle vara så dåligt. Nya partier mer i takt
med folkviljan och tiden är antagligen nödvändiga för att folkstyret
över huvud taget skall överleva.

Anf. 2 BIRGER HAGÅRD (m):

Fru talman! Det är inte nu tillfälle eller anledning att ta upp en stör-
re debatt om dessa betänkanden som gäller vilande grundlagsbeslut.
Den debatten har vi fört tidigare. Men jag vill göra några anmärkningar
med anledning av det Peter Eriksson sade.

Han uppehöll sig särskilt vid det önskvärda att vi skulle få skilda
valdagar vid landstings-, kommunal- och riksdagsval. Jag kan instäm-
ma helt med honom på den punkten. Detta är en synpunkt som förts
fram gång efter annan ifrån Moderata samlingspartiets sida.

Men vi vet också att partiledaröverläggningar föregick dessa förslag
till ändringar i grundlagen. Vid de partiledaröverläggningarna blev
resultatet, som alltid i en demokrati, en kompromiss. Vi ansåg det för
vårt vidkommande viktigare att vi fick en utökning mandatperiodens
längd, och då fick vi acceptera att ytterligare en tid ha den gemensam-
ma valdagen. Jag är övertygad om att utvecklingen på sikt kommer att
driva fram en åtskillnad mellan de olika valen.

När det i övrigt gäller Peter Erikssons reflexioner om lagstiftnings-
arbetet i denna kammare delar jag inte hans synpunkter. Jag tror att
kammarens ledamöter under de närmaste åren kommer att få erfara att
det är en myckenhet av arbete som väntar dem.

Fru talman! Med detta ber jag att få yrka bifall till utskottets hem-
ställan i konstitutionsutskottets betänkande.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 14 §.)

7 § Reformera riksdagsarbetet

Föredrogs

Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95 :KU2

Reformera riksdagsarbetet. (vilande grundlagsbeslut m.m.) (förs.

1993/94:TK1 och TK2 samtprop. 1993/94:77)

Anf. 3 KENNETH KVIST (v):

Fru talman! Vid den första behandlingen av detta ärende förelåg en
meningsyttring från Vänsterpartiet. Jag har i ett särskilt yttrande till
KU:s betänkande nr 2 velat markera att vi även om vi accepterar för-
ändringarna i förslagen till reformering av riksdagsarbetet står fast vid
de ståndpunkter som vi där framhöll.

Prot. 1994/95:23

16 november

Valperiodens längd

m.m.

Reformera riksdags-
arbetet

Prot. 1994/95:23

16 november

Övergången till att budgetåret skall överensstämma med kalender-
året är i sig rimlig. Men den borde enligt vår mening av arbetsmässiga

skäl ha lett till att valdagen flyttats till något veckoslut kring månads-

Reformera riksdags-
arbetet

skiftet maj/juni. Vi kommer senare under mandatperioden att aktualise-
ra den frågan.

Genomförandet av den s.k. rambeslutsmodellen kan komma att
medföra en del problem ur praktisk men även principiell synpunkt som
det också finns anledning att diskutera och kanske behandla på nytt när
vi har vunnit konkreta erfarenheter av reformen.

Enligt regeringsformen är riksdagen folkets främsta företrädare.
Med det förstås hela riksdagen. Denna formulering i första kapitlet
innebär att en del av riksdagen inte kan ställas över den övriga riksda-
gen, om vi ser saken principiellt. Men nu ger vi ju faktiskt finansutskot-
tet en viss överhöghet. Då kan det visserligen hävdas att det blir i frå-
gor som gäller dess kompetens. Men samtidigt finns det i det vilande
förslaget, i 3 kap. 7 § riksdagsordningen, ett stadgande som innebär att
finansutskottet även kan gå in på andra utskotts fackområden. Enligt
vår mening bör det egentligen aldrig få ske utan att berörda fackutskott
får yttra sig.

Det är vidare så att det måste finnas en marginal för de särskilda
fackutskotten att ta initiativ utan att hindras av finansutskottet. Om det
så krävs skall alltså ett utskott kunna föreslå riksdagen extra insatser
eller omfördelning av resurser mellan utskott.

Faran med det föreslagna systemet är att det centraliserar makten i
riksdagen till finansutskottet. Det återverkar också på livet i de olika
partierna och partigrupperna. Det leder till en centralisering av makt.
Det kan skapa demokratiska problem. Det blir alltför få människor som
har den egentliga beslutsbefogenheten när det gäller de ekonomiska
frågorna.

Systemet kan också leda till en något märklig arbetsbelastning på
skatteutskottet. Det upphör visserligen att vara ett obligatoriskt utskott i
riksdagen, och man kan fråga sig om avsikten är att finansutskottet
framdeles helt skall ta över skatteutskottets uppgifter.

Det föreslagna systemet kanske inte besannar dessa farhågor när det
verkar i praktiken, men det bör granskas kritiskt utifrån dessa aspekter
när det har fungerat en tid. Det finns alltså anledning att återkomma i
de här frågorna.

Vi har också velat markera att det är viktigt, när finansutskottet nu
får en vidgad roll, att alla partier som har kommit in i riksdagen genom
att nå över 4 % i riket skall ha rätt att delta i finansutskottets arbete. Nu
är det så den här mandatperioden, men det bör egentligen läggas fast
även för framtiden om detta system skall bestå.

Med dessa markeringar vill jag tillstyrka förslagen i KU:s betän-
kande nr 2.

Anf. 4 PETER ERIKSSON (mp):

Fru talman! Förslagen i den här frågan om reformering av riksda-
gens arbete är också bra i viktiga delar. De är kanske också nödvändi-
ga. Men det finns också mindre bra sidor.

4

Förslaget att EU-anpassa det statliga budgetåret är t.ex. vettigt. Ni
vet väl att det finns ett EU-direktiv som säger att statsbudgeten skall
följa kalenderåret? Men en fullständigt självklar följd av att budgetåret
förändras vore naturligtvis att ändra valdagen också. Det var Kenneth
Kvist också inne på tidigare.

I den nya riksdagsordningen kommer det nu att stå följande:
”Under år då riksdagsval hålles i september, skall budgetpropositionen
avlämnas senast en vecka efter riksmötets öppnande.

Om hinder möter till följd av regeringsskifte att iakttaga vad som
föreskrivits i första stycket, skall budgetpropositionen avlämnas inom
tio dagar efter att en ny regering har tillträtt, dock senast den 15 no-
vember.”

Därefter skall motioner lämnas och hela budgetprocessen i riksda-
gen gås igenom. Jag anser inte att det är möjligt för en ny regering och
en ny riksdag att klara ett seriöst budgetarbete på så kort tid som man
nu kommer att tvingas till. Det gäller särskilt om man bildar en minori-
tetsregering som är en koalition mellan flera partier. Då måste det i stor
utsträckning behandlas i riksdagen senare.

Detta vet naturligtvis alla om, men ändå skall vi nu fatta ett beslut
som ingen egentligen vill ha. Det allmänna valet blir kvar på hösten i
stället för att flyttas till våren, vilket vore naturligt.

En annan fråga som jag också tycker är viktig att diskutera fram-
över är den överordnade ställning som ges till finansutskottet. Jag tyck-
er att det principiellt är ganska tvivelaktigt. Som flera debattörer har
sagt, bl.a. en avgående talman, finns det inget empiriskt stöd för att
riksdagen och den nuvarande budgetprocessen har lett till ökade utgif-
ter och varit budgetdrivande. Detta har i stället helt andra förklaringar,
t.ex. problemen med de allt större underskott som vi har haft i stats-
budgeten de senaste åren. Det är dessa förklaringar vi måste hitta i
stället för att söka efter skenförklaringar som skall se vackra ut.

Men å andra sidan är det rimligt att skapa en mer samlad budget-
process. Den har ju varit mycket splittrad i riksdagen. Det jag ser som
mest problematiskt är att regeringen ges en större maktställning på
bekostnad av riksdagen. När man nu lyfter bort mycket av lagstift-
ningsmakten från riksdagen genom EU-medlemskapet och dessutom
centraliserar en hel del av budgetprocessen till finansutskottet och ger
regeringen mer makt i ekonomiska frågor och i budgetfrågor är risken
stor att riksdagens inflytande minskar väsentligt även på det området.
Därför vore det rimligt att göra en grundlig utvärdering av det här sys-
temet efter några år.

Vi yrkar bifall till förslagen i propositionen.

Anf. 5 BIRGER HAGÅRD (m):

Fru talman! Även detta är frågor som har stötts och blötts under
lång tid och på många håll i riksdagen. Det tog sin tid innan man kunde
enas om de beslut som har föregått det slutgiltiga beslut som vi skall
fatta i dag.

Prot. 1994/95:23

16 november

Reformera riksdags-
arbetet

Prot. 1994/95:23

16 november

Jag fäste mig vid framför allt tre frågor som togs upp av de föregå-
ende talarna.

Det var övergången till kalenderår för den statliga budgeten och

Reformera riksdags-
arbetet

statens finanser över huvud taget. Jag kan försäkra Peter Eriksson att
detta inte har något med ett EU-direktiv att göra. Den här frågan har
tagits upp och diskuterats i riksdagen långt innan EU fanns. Det har
varit rätt opraktiskt att ha ett budgetår för kommuner och ett annat för
staten. I det här fallet har det varit staten som fått anpassa sig.

Den andra frågan som togs upp var frågan om valets förläggande.
Jag befinner mig i den svåra sitsen att jag måste dela de tidigare talar-
nas uppfattning i den här frågan. Jag tror - och det har framförts från
mitt parti vid olika tillfällen - att det sannolikt blir mycket besvärligt att
ha ett val förlagt till hösten. Budgetarbetet får svårt att fungera. Vi
skulle föredra att ha valdagen förlagd till våren, om vi nu skall ha en
permanent valdag över huvud taget. Jag tror att det vore mer praktiskt
av många olika skäl.

Den tredje frågan som togs upp i sammanhanget gällde finansut-
skottets roll. Vi kanske behöver en reformering av hela budgetproces-
sen. Då har det tett sig rimligt att ge finansutskottet en viktigare roll att
spela i de här sammanhangen. Men det är mycket möjligt att vi, när
någon tid har förflutit, säger oss att dessa reformeringar av riksdagens
arbete inte var de bästa. Då är vi väl inte sämre damer och herrar än att
vi kan ändra oss och fatta de nya beslut som kan erfordras.

Med detta ber jag att få yrka bifall till hemställan i konstitutionsut-
skottets betänkande nr 2.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 14 §.)

En ombildning av
arbetsgivarorganisa-
tionen för det statliga
området

8 § En ombildning av arbetsgivarorganisationen för det statliga
området

Föredrogs

Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95:KU3

En ombildning av arbetsgivarorganisationen för det statliga området
(vilande grundlagsbeslut och följdlagstiftning) (prop. 1993/94:77)

Anf. 6 KENNETH KVIST (v):

Fru talman! Det föreliggande grundlagsförslaget ingår som en del i
en större förändring som Vänsterpartiet motsatt sig. Denna förändring
innebär att Statens arbetsgivarverk omvandlas och att organisationen på
det statliga arbetsgivarområdet ges en alltmer självständig ställning. Vi
ser denna helhet som ett led i politiken att länka samman det statliga
uppträdandet som arbetsgivare med övriga arbetsgivarintressen.

Vi menar att staten i görligaste mån måste stå neutral i kampen
mellan kapital och arbete. Staten bör då snarare befordra jämlikhet och
en solidarisk lönepolitik genom sin löne- och arbetsgivarroll gentemot
de statligt anställda. Staten borde leva upp till att vara en mönsterar-

6

betsgivare. Vi har menat att själva helheten, där det vilande grundlags-
förslaget ingår, har en helt annan utgångspunkt än detta och kommer
därför under innevarande riksdagsperiod att återkomma med förslag till
en annan politik på området än den där detta förslag ingår.

Därför fullföljer jag vår tidigare inställning i frågan och yrkar bifall
till de båda reservationer som jag fogat till betänkandet, i den form de
har fått när de har delats på kammarens bord, vilket innebär att jag
yrkar avslag på de båda grundlagsförändringarna.

Anf. 7 OLA KARLSSON (m):

Fru talman! Den föreslagna ombildningen av arbetsgivarorganisa-
tionen är en av många viktiga bitar för att förändra den statliga organi-
sationen. Utskottets majoritet tycker att det är viktigt att den ökade
självständighet som det här förslaget innebär också kommer till stånd,
varför jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 14 §.)

9 § Förvaring av allmänna handlingar hos andra organ än myn-
digheter

Föredrogs

Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95:KU4

Förvaring av allmänna handlingar hos andra organ än myndigheter
(vilande grundlagsbeslut och följdlagstiftning) (prop. 1993/94:113)

Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.

(Beslut fattades efter 14 §.)

10 § Inkorporering av Europakonventionen och andra fri- och
rättighetsfrågor

Föredrogs

Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95 :KU5

Inkorporering av Europakonventionen och andra fri- och rättighetsfrå-
gor (vilande grundlagsbeslut) (prop. 1993/94:117)

Anf. 8 BJÖRN VON SYDOW (s):

Fru talman! Ett sätt skulle kunna vara att faktiskt ha sådan högläs-
ning som har förekommit i Finlands riksdag. Här finns ett dokument att
läsa som jag tror att de flesta skulle tycka vara väldigt intressant och
som föreligger i ny svensk översättning, nämligen Europakonventio-
nen. Det är en betydelsefull konvention. Den är betydelsefull för hela
Europas folk, för vårt folk men kanske ännu mera för de nya staterna,
som på det sättet får en europeisk rätt till hjälp för sina samhällsskick.

Prot. 1994/95:23

16 november

En ombildning av
arbetsgivarorganisa-
tionen för det statliga
området

Inkorporering av
Europakonventionen
och andra fri- och
rättighetsfrågor

Prot. 1994/95:23

16 november

Nu är den här konventionen i många stycken en mycket bred kon-
vention, inte så precis. Konventionsorganen tolkar den, och de tolkar

den med hjälp av den nationella rätten. Därför är det betydelsefullt hur

Inkorporering av
Europakonventionen
och andra fri- och
rättighetsfrågor

den nationella rätten ser ut, och det är därför som inkorporeringen, dvs.
att den kommer att gälla direkt i Sverige, också har ett sammanhang
med hur svensk nationell rätt ser ut och hur svensk grundlag ser ut.

Det är av det skälet som det finns ett sammanhang mellan de här
två frågorna, och det är av den anledningen som vi från majoriteten i
konstitutionsutskottet menar att de särskilda yttranden som finns från
Peter Eriksson och från Kenneth Kvist inte är rimliga.

Ersättningsfrågorna är reglerade tidigare i regeringsformen men blir
tydligare reglerade i det här förslaget vad gäller rådighetsinskränkning-
ar.

Allemansrätten, som hittills har varit oreglerad, blir det nu, och det
är en betydelsefull signal till konventionsorganen, om det skulle kom-
ma upp tvister vad gäller allemansrätten.

Jag vill också framhålla att med den föreslagna nya lydelsen gäller
att ersättning skall bestämmas enligt grunder som anges i lag. Det är
sålunda vanlig lag som skall tillämpas i Sverige, och här finns det ut-
rymme för svenska politiska partier att formulera lagstiftningen, natur-
ligtvis under regeringsformens bestämmelser, och här finns också för-
utsättningar för de svenska myndigheterna att tillämpa svensk lag i
enlighet med något skiftande praxis genom tiderna.

Med dessa ord vill jag yrka bifall till konstitutionsutskottets hem-
ställan.

Anf. 9 KENNETH KVIST (v):

Fru talman! Vänsterpartiet har förordat att vi skall inkorporera Eu-
ropakonventionen i svensk grundlag. Vi är alltså mycket nöjda med att
detta nu genomförs.

Vi är också nöjda med att allemansrätten nu - om än på ett allmänt
sätt - blir omnämnd i vår regeringsform och tycker att den föreslagna
formen lyckas undvika de svårigheter som kan uppstå att mera i detalj
reglera en sedvanerätt.

Vi är också för att i det andra kapitlet skrivs in en paragraf om rätt
till utbildning.

Vad vi däremot icke är överens med utskottsmajoriteten om är att
egendomsskyddet förstärks i regeringsformen.

Egendomsskydd i den allmänna form som det anges i tilläggsproto-
koll 1 till konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna kan accepteras. Däri heter det: ”Varje fysisk
eller juridisk person skall ha rätt till respekt för sin egendom. Ingen får
berövas sin egendom annat än i det allmännas intresse och under de
förutsättningar som anges i lag och i folkrättens allmänna grundsatser.”

I den svenska regeringsformen har angivits att man har rätt till er-
sättning om ens egendom tas i anspråk. Men i det nu föreliggande för-
slaget vidgas skyddet för egendom ytterligare, i en detaljmässighet
dessutom som dispositionsmässigt inte står i paritet med behandlingen
av övriga rättigheter i 2 kap. regeringsformen.

8

Denna förstärkning av egendomsskyddet har inte varit påkallad av
inkorporeringen av den europeiska konventionen. Socialdemokraterna
och de borgerliga partierna har gjort gemensam sak för att stärka egen-
domsskyddet, och Björn von Sydow säger det uttryckligen, för att söka
påverka den europeiska konventionen och få till stånd att konventionen
också beaktar detta med rätt till ersättning.

Detta är alltså inte en följd av den europeiska konventionen - då
hade jag ju inte kunnat invända, eftersom jag vill ha konventionen
införd - utan det är ett eget initiativ för att påverka konventionens
innehåll, vilket framgår av utskottets betänkande och också av vad som
sades av utskottsmajoritetens talesman.

Därför är kopplingen mellan dessa båda ärenden konstruerad och
icke nödvändig.

Enligt min mening kan alltså den europeiska konventionen inkorpo-
reras i vår regeringsform utan att det behöver medföra att vi förstärker
egendomsskyddet i regeringsformen.

Då dessa ärenden emellertid har bakats ihop av en majoritet i riks-
dagen och givits ett konstruerat samband finns det ingen möjlighet att
samtidigt stödja en inkorporering av den europeiska konventionen och
yrka avslag på antagande av förslag om förstärkning av egendoms-
skyddet.

Skälet som anges är att paragraferna måste ses som en helhet. Jag
menar att det reser betänkligheter av principiell natur. Om en konstel-
lation av partier blandar olika grundlagsparagrafer som inte med nöd-
vändighet följer av varandra till ett s.k. paket, medför det faktiskt att
man stänger möjligheten att rösta för den ena förändringen, men mot
den andra, om man nu har de ståndpunkterna.

Grundlagsstiftning skall ske med två likalydande beslut med mel-
lanliggande val. Väljarna skall i valet i princip ha möjligheten att på-
verka grundlagsbeslutet. Om det t.ex. sker en majoritetsförskjutning
från partier som har intresse av att stärka äganderätten till partier som i
varje fall inte borde dela detta intresse har frågan blivit upplåst genom
paketlösningen.

Väljarna, som i teorin skall kunna påverka grundlagsstiftning i va-
let, får härigenom inte möjligheten att uttrycka ett ja till Europakon-
ventionen men ett nej till förstärkning och skydd av äganderätten. Idén
med grundlagsstiftning - två likalydande beslut med mellanliggande
val - förlorar något av sitt innehåll när frågan låses på detta vis.

Frågan om skydd i grundlag för egendom och utnämnande av egen-
dom som en grundläggande fri- och rättighet är problematisk och något
som tidigare hela arbetarrörelsen, men nu tyvärr enbart det mindre
partiet, varit motståndare till.

Om egendom bara vore förvärvad genom på egna arbetsinsatser
grundade inkomster skulle problemet inte finnas. Ingen vill ge samhäl-
let rätt att slita kläderna av folk, men det är skillnad mellan att äga sina
tröjor och byxor och att äga Saab, Electrolux eller Kinnevik. Det är
skillnad mellan att äga sin egen bostad och att äga många andras bostä-
der.

Prot. 1994/95:23

16 november

Inkorporering av
Europakonventionen
och andra fri- och
rättighetsfrågor

Prot. 1994/95:23

16 november

De väsentliga egendomsförhållandena i samhället, som paragrafen
egentligen avser, är ägande av företag och naturtillgångar. Det är egen-

domsslag som ofta och historiskt sett har sin grund i expropriering och

Inkorporering av
Europakonventionen
och andra fri- och
rättighetsfrågor

i rikedom skapad genom att man via sin egendom kunnat tillägna sig
frukterna av andras arbete.

Ägande av produktionsmedel, antingen det är industrier eller
massmedieföretag, ger makt över andra. Ägandeförhållandet är inte en
relation mellan människa och ting, mellan företagsägaren och hans
företag, utan en maktrelation mellan företagsägaren och hans anställda
eller andra människor i samhället.

Den egendom som ger makt över andra ger också makt över deras
rätt till arbete och utkomst och över deras möjligheter att utöva demo-
kratiska fri- och rättigheter på arbetsplatsen. Den ger också rätt att
avgöra, även om det finns vissa inskränkningar, om människorna skall
ha en arbetsplats att gå till över huvud taget.

Denna egendom är egentligen grunden för ojämlikheten i samhället.
Den är grunden för en klass makt över andra. Det kan verkligen ifråga-
sättas om grunden för ojämlikhet i samhället - grunden för ett fåtals
sociala, ekonomiska och kulturella övermakt - skall betraktas som en
grundläggande fri- och rättighet.

Den förstärkning av egendomsskyddet som nu sker och som blan-
dats ihop med Europakonventionen för att påverka också innehållet i
denna konvention är alltså på principiella grunder enligt min mening
felaktig. I praktiken kan den leda till att t.ex. miljövårdsarbete försvå-
ras, genom att genomförandet av krav på t.ex. skogs- och markägare att
ta miljöansvar i sin markanvändning försvåras.

Frågan om ett stärkt egendomsskydd har nu knutits ihop med andra
ändringar som vi bedömer vara mycket positiva. Eftersom förslaget
måste antas i sin helhet nödgas vi att inte rösta emot det. Jag har i detta
anförande velat markera att vår kritik mot grundlagsskyddet av ägande-
rätten och förstärkningen av detta skydd består. Vi kommer därför
senare under mandatperioden att ställa förslag om ändrad lydelse av
regeringsformens 2 kap. 18 §.

Anf. 10 BJÖRN VON SYDOW (s) replik:

Fru talman! Det är alldeles riktigt att det handlar om gällande rätt
som får en utökad grundlagsreglering. Det gäller både ersättningsfrågor
vid rådighetsingrepp och allemansrätten. Allemansrätten kan sägas vara
ungefär motsatsen till den ideologiska utveckling som Kenneth Kvist
gjorde angående naturtillgångarna och deras tillgänglighet för alla
svenska medborgare.

Det är betydelsefullt att vi gör denna markering gentemot kommis-
sionsorganen så att de inte träffar domslut som går emot gällande
svensk rätt. Vi undviker att ersättningsprinciperna vidgas eller att alle-
mansrätten tolkas på ett sätt som vi inte är beredda att acceptera uppe i
Sverige.

Jag vill också säga att det finns ett direkt samband i regeringsfor-
men mellan konventionen och de föreslagna regleringarna. Det gäller §
23, som knyter ihop Europakonventionen och riksdagens tolkning av

10

konventionens tillämpning i förhållande till andra lagstiftningar i vårt
land.

Det påstående som görs om att sakerna inte hänger ihop måste avvi-
sas. Det är i verkligheten inte blott en överenskommelse mellan flera
partier. Det finns även ett sakligt samband mellan frågorna.

Anf. 11 KENNETH KVIST (v) replik:

Fru talman! Frågorna har blivit en enhet genom en överenskommel-
se mellan flera partier, men om man inte hade kommit överens hade
frågan kunnat formuleras på ett annat sätt. Det finns inte någonting i
Europakonventionen som föranleder oss att stärka det egendomsskydd
som redan finns i 2 kap. 18 §.

Det är som Björn von Sydow sade i sitt första anförande, och som
det står att läsa i utskottets betänkande: Riksdagsmajoriteten vill med
denna åtgärd påverka innehållet i konventionen.

Jag håller med om det som sägs om allemansrätten. Det är en av de
punkter jag omnämner som skäl till att vi icke kommer att rösta emot
förstärkandet av egendomsrätten, trots att vi skulle vilja göra detta. Vi
vill se Europakonventionen inkorporerad i svensk grundlag, och det är
också omnämnadet av allemansrätten som gör att vi inte kommer att
rösta emot förändringen. Jag har ändå velat markera att detta icke inne-
bär att vi accepterar ett ökat skydd för egendomsrätten. Till den frågan
kommer vi att återkomma.

Anf. 12 BJÖRN VON SYDOW (s) replik:

Fru talman! Det är inte frågan om det som återkommer i Kenneth
Kvists inlägg, att stärka egendomsskyddet. Det är frågan om att preci-
sera det. Det finns ett element där gällande rätt för ersättning för rådig-
hetsingripanden får grundlagsskydd. Det betyder samtidigt att alle-
mansrätten, som är en precisering av att allmänheten har rätt att nyttja
enskild egendom, också får en precisering.

Det väsentliga är att det under grundlagsregleringen kommer att
finnas ett utrymme för vanlig lagstiftning. Det kan inte vara så att rege-
ringsformen här anger exakt eller skall tillämpas direkt av myndigheter
och domstolar, utan det är vanlig, underliggande lag som skall ha direkt
rättsverkan. Här finns en möjlighet för Kenneth Kvists parti och andra
partier att göra sina synpunkter gällande, liksom det finns en möjlighet
för tillämpande organ att förändra rättspraxis.

Anf. 13 KENNETH KVIST (v) replik:

Fru talman! Man har naturligtvis alltid möjlighet att göra precise-
ringar av egendomsrätten i vanlig lag. Det gäller också för andra fri-
och rättigheter som omnämns i andra kapitlet i regeringsformen. Men i
detta fall gör man en långtgående precisering jämfört med den man
åstadkommer när det gäller andra fri- och rättigheter, så att intrycket
för läsaren blir att äganderätten skulle vara den kanske viktigaste av de
fri- och rättigheter som omnämns i 2 kap. 18 § regeringsformen.

Prot. 1994/95:23

16 november

Inkorporering av
Europakonventionen
och andra fri- och
rättighetsfrågor

11

Prot. 1994/95:23

16 november

Jag menar att detta är principiellt felaktigt och dessutom icke en
nödvändighet föranledd av att vi vill inkorporera Europakonventionen.

Det är därför att ni vill påverka tolkningen av Europakonventionen som

Inkorporering av
Europakonventionen
och andra fri- och
rättighetsfrågor

ni för in denna förstärkning av egendomsskyddet i den svenska grund-
lagen.

Anf. 14 PETER ERIKSSON (mp):

Fru talman! Det är utmärkt att Europakonventionen inkorporeras i
den svenska grundlagen. Det är ett krav som Miljöpartiet har drivit
länge och som vi nu har fått gehör för. Jag kommer ändå att ta upp en
som jag anser principiellt mycket viktig fråga kring detta med grund-
lagsändringar och också en sakfråga.

Vid grundlagsändringar måste ju två beslut fattas med mellanlig-
gande val, och besluten skall vara likalydande. Den praxis som har
utvecklats i Sverige innebär att besluten inte bara skall vara likalydande
utan identiska i alla delar.

Jag menar att grundlagen är sund men praxis är dålig. Den riskerar
att binda upp den nyvalda riksdagsmajoriteten på ett mycket olyckligt
sätt.

Poängen med att ha ett mellanliggande val måste vara att folket ge-
nom sina röster skall kunna ha en påverkan på de vilande grundlags-
förslagen. Det är en mycket dålig praxis när folkets påverkan endast
kan handla om att anta eller förkasta ett paket, som i detta fall, särskilt
som förslagen ofta blir dåliga kompromisser i vissa delar. Man blandar
äpplen och päron, och alla kan vara eniga om en huvudfråga, men dis-
kussionen handlar om delar i paketet som inte är nödvändiga i sam-
manhanget eller som helt och hållet saknar samband med det övriga. I
detta förslag finns ett sådant typfall.

Jag menar att riksdagen borde införa en ny praxis som innebär att
det är möjligt att stryka delar av ett vilande grundlagsförslag. Det stri-
der enligt min åsikt inte mot den nu gällande grundlagen. Det innebär
att besluten blir identiska i de delar som antas.

Nuvarande praxis är orimlig, eftersom den kan leda till att ett felak-
tigt kommatecken inte går att justera. Det visar också den diskussion
som förts i KU om det är möjligt att ändra på en felstavning som fanns

1 ett av de grundlagsärenden som är uppe i dag.

Miljöpartiet de gröna reagerar mycket starkt mot att man grundlags-
fäster egendomsskyddet i en detaljregel på det sätt som görs i

2 kap. 18 § regeringsformen. Enligt förslaget skall ersättning tillförsäk-
ras om pågående markanvändning inom berörd del av fastigheten avse-
värt försvåras. På ett avgörande sätt försvårar man härigenom möjlighe-
ten att avkräva areella näringar ett naturvårdsansvar som är rimligt i
förhållande till ägande och ekonomiska resurser. Möjligheten att uppnå
övergripande mål som biologisk mångfald och artbevarande minskar
också. Därför instämmer vi i den kritik som framförts i flera motioner
vid den första behandlingen av ärendet och också av många organisa-
tioner utanför riksdagen.

12

Denna fråga handlar om en gammal strid som förts mellan framför
allt naturvårdens intressen och skogsägarna. Det är en orimlig princip
som innebär att skogsägarna kan undandra sig ett anständigt ansvar för
att bibehålla den biologiska mångfalden. För praktiskt taget alla andra
näringar har man i dag accepterat att den som påverkar eller skadar
miljön måste ha ett ansvar och ta miljöhänsyn även om det kostar litet
grand.

Ett grundlagsarbete bör inte styras av särintressen och detaljerat ki-
neseri. Denna typ av detaljregleringar har inte att göra i en grundlag.
Denna regel saknar allt samband med Europakonventionen, om man
inte vill hävda att allt som har med egendomsskydd att göra bör införas
i grundlagen. Även majoriteten i konstitutionsutskottet måste inse att
det vore en rätt orimlig tolkning.

Orsaken till att regeln över huvud taget finns med är att det ligger
en kvalificerad kohandel bakom, där vissa partier, sin vana trogen, hårt
drivit kraven på att skydda sina intressegrupper från att behöva ta ett
miljö- och naturvårdsansvar.

Majoriteten i konstitutionsutskottet har inte tillåtit Miljöpartiet att
yrka på att denna del av grundlagsförslaget stryks. Jag anser att det är
att rida på paragrafer men måste tyvärr böja mig för det. Effekten är att
om jag vill säga nej till att markägare skall få en grundlagsfäst frisedel
från miljöhänsyn, måste jag också säga nej till Europakonventionen om
mänskliga fri- och rättigheter. Det är orimligt, när det inte finns något
som helst samband mellan dessa två frågor.

Anf. 15 BJÖRN VON SYDOW (s):

Fru talman! Vi är inne på samma tema igen. Vad som har föresvä-
vat oss har varit följande. Vad skulle hända om man fick till stånd en
prövning inom Europakommissionen eller Europadomstolen när det
gäller ersättningar i en fråga som den Peter Eriksson tar upp? Vilket
skulle utfallet bli? Vår uppfattning har varit att det har varit ett stöd för
vettiga avslut i de organen om man kan visa på att vi i Sverige har en
konstitutionell regel som visar vilka principer som skall tillämpas.
Observera sedan att det under det skall finnas - måste finnas - ett ut-
rymme för vanlig lagstiftning. Vi menar att detta är verkligheten.

En precisering kan mycket väl innebära att det blir tillfredsställande
möjligheter att klara de önskemål som anförs när det gäller att mark-
ägare skall ta miljö -och naturvårdshänsyn och göra det på egen be-
kostnad. Praxis i svensk rätt är inte så ogynnsam som anförs. Ägarna
får vara med och betala förhållandevis stora belopp redan i dagens
rättsläge.

Anf. 16 PETER ERIKSSON (mp):

Fru talman! Jag menar att vi skogsägare också har möjlighet att ta
naturvårdsansvar. Däremot måste det ifrågasättas om man skall föra in
sådana regler i grundlagen. Det finns naturligtvis en mängd detaljregler
i grundlagen som man måste ta hänsyn till när man dömer i fall som
berör Europakonventionen. Reglerna behöver dock inte finnas i
grundlagen, eftersom man även tar hänsyn till vanliga lagar.

Prot. 1994/95:23

16 november

Inkorporering av
Europakonventionen
och andra fri- och
rättighetsfrågor

13

Prot. 1994/95:23

16 november

Att föra in allt egendomsskydd och alla detaljerade preciseringar i
grundlagen för att inkorporera Europakonventionen är orimligt. Varför

skall man just i denna fråga göra en så detaljerad precisering i grund-

Inkorporering av
Europakonventionen
och andra fri- och
rättighetsfrågor

lag, vilket man annars inte gör?

Det är fråga om en dålig kompromiss som Socialdemokraterna har
varit med om. Jag tycker att ni gott kan säga att det är så, men att ni
ville göra så för att få en bred majoritet. I viss mån kan man ibland
respektera dåliga kompromisser. Det är dock ganska extremt att föra in
dessa regler i svensk grundlag.

Anf. 17 BJÖRN VON SYDOW (s):

Fru talman! Ersättning vid rådighetsingripanden karaktäriserar
flertalet stater i Europa, såvitt jag kan förstå. Däremot har vi i Sverige
ett speciellt fall som inte är känt i Europa, nämligen allemansrätten.

Allemansrätten utgör kanske den största vinningen i relationen till
Europaorganen. Detta har vi uppnått genom preciseringar. Samtidigt
har vi ställt det faktum att vi inte tillerkänner ersättning vid utnyttjande
av allemansrätt mot den huvudregel som i övrigt gäller, nämligen att
rådighetsingrepp i mark och byggnader skall kunna leda till ersättning.
Allemansrätten är inte känd i Europa i övrigt. Det måste vi stå för.

Anf. 18 PETER ERIKSSON (mp):

Fru talman! Jag har inte kritiserat att ni har tagit upp allemansrätten.
Det är ingen sådan detaljregel som berörs i 2 kap. 18 § om berörd del
av fastighet. Allemansrätten är viktig i sammanhanget, eftersom det är
en negativ faktor som måste föras in för att inte domstolen skall göra
våld på den sedvanerätt vi har i vårt land. Det är bra att man tar upp
allemansrätten.

Däremot kritiserar jag att ni vill föra in detaljfrågor i grundlagen
som inte har något samband med konventionen.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 14 §.)

Ytterligare åtgärder
mot barnpornografi

11 § Ytterligare åtgärder mot barnpornografi m.m.

m.m.

Föredrogs
Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95:KU6

Ytterligare åtgärder mot barnpornografi m.m. (vilande grundlagsbeslut)
(prop. 1993/94:118)

Anf. 19 CATARINA RÖNNUNG (s):

Fru talman! I ett särskilt yttrande till detta betänkande upprepar vi
vår ståndpunkt i barnpornografifrågan. Det är djupt beklagligt att våra
ansträngningar i KU för att få till stånd verkningsfulla åtgärder redan
från den 1 januari 1995 gick om intet. Med verkningsfulla åtgärder
menade vi en kriminalisering av innehav av barnpornografi och en
skärpning av spridningsrekvisitet.

Som lagen nu är utformad medger vi att barnpornografi får spridas
av en person till en diffust definierad bekantskapskrets och att innehav
är tillåtet. En lagändring på dessa två vitala punkter kan inte träda i
kraft förrän tidigast den 1 januari 1999.

Detta uppskov innebär att många barn helt i onödan kommer att få
schavottera i för dem förödmjukande situationer. Utvidgade konfiske-
ringsmöjligheter för polisen enades vi slutligen om. Det är en i och för
sig otillräcklig åtgärd om den inte kombineras med ett spridningsför-
bud.

Fru talman! Svenska folket har aldrig tidigare uttalat en så klar vilja
till riksdagen som i våras: Kriminalisera innehav av barnpornografi
snarast. Det var budskapet. Konstitutionsutskottet fick 400 000 nam-
nunderskrifter på upprop med detta innehåll.

Uppmaningen var: Skydda barnen mot sexuella övergrepp. Skydda
barnen från de upprepade kränkningar som det innebär att figurera i
barnpornografi. Det sätter spår för livet. Gör något så snart det är möj-
ligt för att ytterligare komma åt den mycket lukrativa bransch som
spridning av barnpornografi är. Agera så att inte fler barn tappar fotfäs-
tet i tillvaron och känner sig utlämnade till en kall vuxenvärld, med sin
skam och sin skuld - även om det i själva verket är barnet som är den
förfördelade parten.

Majoriteten i utskottet har också velat ge uttryck för att barnporno-
grafi är ett brott som samhället ser mycket allvarligt på. Vi vill komma
åt detta brott med alla de medel som står oss till buds.

Ett starkt och långtgående grundlagsskydd för tryckfrihet och ytt-
randefrihet är själva kärnan i vår demokrati. Vi är med skäl stolta över
att Sverige har ett av de mest långtgående skydden i världen för dessa
omistliga tillgångar, därtill med djupa historiska rötter. När är det då
skäl att inskränka dessa rättigheter? Jo, det är när man med fog kan tala
om att de missbrukas. Barnpornografi är utan tvivel ett sådant miss-
bruk. Barnpornografi på fotografisk bild, i film eller videogram skildrar
i regel en brottslig handling - ett sexuellt övergrepp.

De stora beslag som gjorts i Huddinge och Norrköping av 100 re-
spektive 2 000 filmer och videogram visar att övergreppen har förråats
och att en del är att betrakta som ren tortyr. Det beslag som gjordes i
Trelleborg uppvisar ett kundregister med 3 000 namn. Innehavarna har
förmodligen tjänat miljoner på detta.

Hur kommer det sig då att regeringen inte velat kriminalisera inne-
hav? Det är ju en mycket effektiv metod att komma åt barnpornografi,
eftersom det blir möjligt att förverka och förstöra den beslagtagna
pornografin. Det är också ett sätt för statsmakterna att klart säga: Den-
na avart av yttrandefriheten tolererar vi inte. Detta är också ett sätt att
få respekt ute i världen. Land efter land kriminaliserar nu innehav, och
Sverige riskerar att bli centrum för handel med denna vara. Bl.a. USA
har påtalat hur många alster som kan härledas till vårt land.

Redan på hösten 1992 påtalade Rädda barnen i en skrivelse till re-
geringen att något måste göras. Den borgerliga regeringen försatt sin
möjlighet att agera, och nu är det 1994. Den borgerliga regeringen lät
utreda frågan och beslutade därefter att lämna innehavskriminalisering

Prot. 1994/95:23

16 november

Ytterligare åtgärder
mot barnpornografi
m.m.

15

Prot. 1994/95:23

16 november

och skärpning av spridningsrekvisitet därhän. Ingen proposition lämna-
des till riksdagen.

I det då uppkomna läget ansåg sig KU böra agera för att inte onö-

Ytterligare åtgärder
mot barnpornografi
m.m.

digtvis fördröja ett beslut för en svag och oskyddad grupp - barnen. I
KU behövdes femsjättedels majoritet för att åstadkomma en lagändring
som hade kunnat träda i kraft den 1 januari 1995. Tyvärr fick vi inte
moderaterna och en av folkpartisterna med oss vid omröstningen. En
överväldigande majoritet av riksdagsledamöterna var våren 1994 för en
lagändring - en överväldigande majoritet av svenska folket likaså.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan i föreliggande
betänkande.

Anf. 20 SIVERT CARLSSON (c):

Herr talman! Vi har i det här ärendet att ta ställning till förslag om
ytterligare åtgärder mot barnpornografi. Från Centerns sida har vi un-
der diskussionens gång, via motioner, särskilda yttranden, m.m., redo-
visat hur vi ser på saken. Jag tänker därför inte här och nu bli mångor-
dig. Men ärendets vikt, skyddet för våra barn, deras framtid och där-
med vår framtid, gör att jag något vill utveckla tankarna bakom vårt
särskilda yttrande.

För att skydda barn mot de övergrepp och de kränkningar som
barnpornografi bevisligen innebär räcker inte nuvarande förslag. Det är
min fasta förvissning att det behövs mer effektiva och mer avskräckan-
de åtgärder.

En sådan åtgärd är att straffbelägga, att kriminalisera innehav av
barnpornografi. Det är att beklaga att vår riksdag inte vill enas om eller
förmår uppnå tillräcklig majoritet för den åtgärden redan från den 1
januari 1995. Nu kan denna åtgärd tyvärr sättas in tidigast den 1 januari
1999. Ytterligare barn kommer under tiden att oskyddat utnyttjas,
kränkas, förstöras och utsättas för vuxnas övergrepp.

Vi har som vuxna, menar jag, att ta ansvar för barnen, som inte i
något fall bett att få komma till den här världen, inte i något fall bett att
få bli utsatta för vare sig våld, kränkning eller övergrepp men ändå blir
det, inte i något fall bett att få bli utnyttjade vid barnpornografiskt
handlande eller skymfande men ändå blir det, inte i något fall sagt sig
inte behöva de vuxnas skydd men ändå inte får det.

Vi borde som vuxna litet oftare tänka på att ta vårt gemensamma
vuxenansvar för de barn vi förmedlat till världen och översätta barn,
små plantor, mot de övergrepp, fysiska och psykiska, som dessa tankar
i handling. Att bl.a. med alla till buds stående medel skydda barnpor-
nografin innebär hör i allra högsta grad till detta vuxenansvar. Här går
också gränsen för grundlagsbefästa friheter.

Därför beklagar jag, herr talman, att viljan inte finns i riksdagen att
redan nu kriminalisera innehavet av barnpornografi utan att vi måste
vänta till 1999. Jag önskar att vi ändå kunde vara överens om att under
tiden, fram till dess, intensifiera såväl vårt vuxenansvar som arbetet för
att ge ett om inte fullgott så ändå ökat skydd åt våra barn och deras
framtid. Varje barn är värt den omtanken och det skyddet.

16

Med detta, herr talman, och i avvaktan på ytterligare förslag, vill
jag ändå yrka bifall till utskottets hemställan i KU:s betänkande nr 6.

Anf. 21 HÅKAN HOLMBERG (fp):

Herr talman! Jag vill först gärna instämma i det som Catarina Rön-
nung och Sivert Carlsson har sagt i allmänna ordalag om den vämjeliga
hantering som barnpornografi innebär och om behovet av att alla kän-
ner ett större vuxenansvar än vad som kanske har varit fallet.

Samtidigt vill jag uttrycka min glädje över att vi nu kan besluta om
något som faktiskt är en avsevärd skärpning av den lagstiftning som har
funnits förut, något som är en verkningsfull åtgärd - kanske inte den
enda tänkbara, men ändå en verkningsfull åtgärd.

Jag vill också reagera litet grand mot att vi nu igen från de två före-
gående talarna fick exempel på uttryckssätt som gav intryck av att
barnpornografi på något sätt skulle vara tillåtet i Sverige. Så är det ju
inte. Det är förbjudet att producera sådant, och det blir efter dagens
debatt inte ett dugg mindre förbjudet än vad det har varit tidigare. Det
har alltså varit förbjudet länge. Jag tycker därför inte att det är rimligt
och riktigt att från riksdagens talarstol sprida föreställningen att det här
på något sätt är tillåtet och accepterat.

Om det förslag vi nu skall fatta beslut, dvs. beslutet som gäller
konfiskering och möjligheten att förverka den ekonomiska vinningen
av barnpornografi, råder enighet, och det finns därför ingen anledning
att fördjupa sig i någon omfattande debatt om det.

Riksdagen beslutade i våras om ännu en grundlagsändring, den som
dock tas upp för definitivt avgörande först efter nästa riksdagsval. Jag
vill bara här påminna om det särskilda yttrande på denna punkt som
företrädare för Folkpartiet och Moderata samlingspartiet har fogat till
utskottets betänkande.

Vi menar att det, i synnerhet i en fråga med så stora konsekvenser,
är olyckligt att besluta om ett vilande grundlagsförslag som inte skall
träda i kraft förrän den 1 januari 1995. Det hade varit rimligare att en
eventuell kriminalisering av innehav och eventuella andra åtgärder som
kan tänkas som komplement till det vi nu skall besluta om fick utredas
ordentligt, med tanke på de ganska omfattande konsekvenser som så-
dana förändringar kan få. Det skulle vara fullt möjligt att genomföra en
sådan utredning och lägga fram ett förslag till eventuella ytterligare
åtgärder i god tid före nästa riksdagsval, och vi skulle då få ett beslut
som var mer genomarbetat och kanske mer effektivt för de syften som
vi är överens om, men som ändå skulle kunna träda i kraft den 1 januari
1995.

Jag vill påminna om de andra områden som den föreslagna åtgär-
den, dvs. kriminalisering av innehav, kan tänkas beröra. Det handlar
om så grundläggande principer för tryckfrihetslagstiftningen och ytt-
randefrihetslagstiftningen som rätten att inneha s.k. informationsbärare,
även om dessa som sådana innehåller något som innebär tryckfrihets-
brott, det handlar om synen på censur, det handlar om rätten att ge ut
och sprida material av olika slag, och det handlar om ensamansvaret.

Prot. 1994/95:23

16 november

Ytterligare åtgärder
mot barnpornografi
m.m.

2 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 23

Prot. 1994/95:23

16 november

Allt detta är grundläggande principer för svensk och även för andra
länders tryckfrihetslagstiftning.

Det hade inte varit rimligt att utan att ens genomföra den mycket

Ytterligare åtgärder
mot barnpornografi
m.m.

korta analys av frågan som genomfördes i våras få fram ett förslag till
kriminalisering som skulle kunna antas redan nu. Det hade varit att
hantera tryckfrihetslagstiftningen på ett sätt som inte var seriöst och
förtroendeingivande. Det är inte heller rimligt att under de år som vi nu
har på oss behandla frågan som om det räcker med det vilande grund-
lagsförslag som dock antogs i våras för förverkligande den 1 januari
1995, utan det är rimligt att vi använder den tid som nu finns för att
analysera och utreda vad som egentligen var avsikten, vilka konsekven-
ser detta vilande grundlagsförslag kan få.

Jag vill med anledning av detta ställa en fråga till Catarina Rön-
nung. Är ni från Socialdemokraternas sida beredda att se till att vi nu
får en sådan grundlig genomlysning av vad en kriminalisering av också
innehav kan medföra? Om vi kan få till stånd en sådan kommer vi
också att veta vad det är fråga om, och då får vi förhoppningsvis en
bättre kvalitet på det beslut som kanske ändå fattas den 1 januari 1995.

Det är mycket angeläget för den här frågan och för alla de sakfrågor
som vi diskuterar här, både de yttrandefrihetsrättsliga och de som gäller
möjligheten att med full effektivitet kunna vidta åtgärder mot barnpor-
nografi i alla de tänkbara former som detta otyg kan ha, att vi får en
sådan genomlysning och att vi inte bara låter frågan vila och nöjer oss
med den debatt som fördes i våras, under stundtals litet ovärdiga och
litet upphetsade former. Det är viktigt att vi får en ordentlig genomlys-
ning.

Catarina Rönnung har här möjlighet att svara på frågan: Tänker ni
från socialdemokratins sida, nu när ni har alla möjligheter, se till att vi
får denna genomlysning av vad en kriminalisering betyder och vilka
konsekvenser det kan få på andra områden?

I detta anförande instämde Birger Hagård (m).

Anf. 22 CATARINA RÖNNUNG (s) replik:

Herr talman! Vi är fullt medvetna om att produktion och distribu-
tion i kommersiellt syfte redan är förbjudet, men vi har velat gå ytterli-
gare ett steg och förbjuda innehav. Jag lägger egentligen ansvaret på
den borgerliga regeringen, som försatt tillfället att lägga fram en pro-
position med förslag i det här ämnet.

Det är naturligtvis inte meningen att vi den här stunden skall föra en
alltför djupgående polemik. I dag kan vi inte göra mycket åt saken.
Naturligtvis motsätter vi oss inte att frågan bereds så omsorgsfullt som
möjligt, så att riksdagen har bästa möjliga beslutsunderlag att ta ställ-
ning till.

Jag hoppas att alla partier samfälligt kan föra den här frågan till en
slutlig, lyckosam lösning, så att barnen inte drabbas i onödan. Det är
barnen som vi vill skydda från att utsättas för så ovärdiga förhållanden
som barnpornografi innebär.

18

Anf. 23 HÅKAN HOLMBERG (fp) replik:

Herr talman! Jag vill tacka Catarina Rönnung för det beskedet. Jag
utgår från att det kommer att tas initiativ så att det blir en rejäl genom-
lysning av vad en kriminalisering kan innebära, vilka konsekvenser den
kan ha på andra områden och vilka gränsdragningar som är nödvändiga
så att vi inte av oaktsamhet ställer till sådant som jag inte tror att någon
i denna kammare vill vara med om.

Jag vill erinra om den vikt som debattörer från båda sidor i den of-
fentliga debatten kring EU-anslutningen fäste vid den svenska grundla-
gen och skydden för våra och även för andra demokratiska länders
centrala principer.

Jag gläder mig också åt att Catarina Rönnung inte gör något försök
att bestrida att barnpornografi eller produktion av sådan smörja är
förbjuden i Sverige. Det blir inte ett dugg mer tillåtet efter denna de-
batts slut än vad det har varit förut.

Vi har olika syn på hur den förra regeringen borde ha agerat. Min
uppfattning är fortfarande att det, med tanke på behovet av en effektiv
lagstiftning som uppfyller de kvalitetskrav som en sådan här lagstift-
ning måste uppfylla, hade varit mindre ansvarsfullt att kasta fram ett
förslag som över huvud taget inte hade kunnat bli föremål för någon
djupare analys och utredning.

Jag tolkar Catarina Rönnungs besked så, att vi kommer att få en så-
dan här genomlysning. Därmed är jag nöjd.

Anf. 24 MARGARETA ISRAELSSON (s):

Herr talman! Låt mig inledningsvis få instämma i det anförande som
Catarina Rönnung höll. Som en upplysning till Sivert Carlsson vill jag
säga att det inte är något problem med viljan i den här riksdagen som
gör att det inte blir en kriminalisering av innehav av barnpornografi den
1 januari 1995. Det handlar närmast om den bristande vilja som fanns i
den föregående riksdagen.

Efter alla års arbete för barns rättigheter och mot barnpornografi är
det beklämmande att lyssna till en del av det som sägs i dag. Det är
naturligtvis väldigt positivt att vi har kommit därhän att vi nu får en
möjlighet att konfiskera material.

Jag vill att kammarens ledamöter för en kort stund försöker sätta sig
in i det oerhörda arbete som poliserna har fått gå igenom när de har
utrett dessa vidriga härvor. Det måste ha känts oerhört besvärligt för
dem att efter ett sådant arbete tvingas lämna tillbaka materialet till
förövarna. Det handlar om vidriga filmer, som en del av oss har sett
avsnitt av. Polisens handläggare tvingas titta på dessa sekund för se-
kund. Hela tiden har de varit medvetna om att detta snusk, denna tortyr
och detta barbari i fråga om barns rättigheter skall återlämnas till för-
övarna. Det är inte någon stolthet som vi kan känna över att vi efter
detta harvande till slut har kommit fram till detta beslut. Vi får närmast
känna oss litet generade över att det har tagit så lång tid.

Desto mer beklämmande är motsättningarna i den lagstiftning som
vi nu har. Talet om tryckfrihet, yttrandefrihet och rätt att äga blir litet
motsägelsefullt när det samtidigt blir tillåtet att konfiskera innehav. Nu

Prot. 1994/95:23

16 november

Ytterligare åtgärder
mot barnpornografi
m.m.

19

Prot. 1994/95:23

16 november

finns det ett skydd i lagen, dvs. alla har rätt att inneha barnpornografi.
Även om det, som Håkan Holmberg mycket riktigt säger, är kriminellt

att framställa barnpornografi och kriminellt att utföra sexuella över-

Ytterligare åtgärder
mot barnpornografi
m.m.

grepp finns det en grundlagsskyddad rätt i Sverige att inneha barnpor-
nografi. Den rätten finns hur olagligt det än är att framställa barnpor-
nografi.

Om man däremot av någon anledning kommer på någon får man ta
ifrån personen i fråga det som han eller hon enligt grundlagen egentli-
gen har rätt att inneha. Detta är litet märkligt. Jag ställer inte upp på
den typen av grundlagsskydd. Jag måste säga att grundlagen vacklar
något. Vi kan tala så tydligt för rätten att inneha barnpornografi och
säga att detta måste utredas så noga. Samtidigt säger vi att det är tillåtet
att konfiskera barnpornografi.

Det är positivt att man inte längre kan tjäna de stora pengarna, men
det hänger fortfarande på om vi kommer på förövarna eller inte.

Jag tycker inte att vi i dag fattar ett beslut som från den 1 januari
1995 ger oss några verkningsfulla åtgärder mot barnpornografi. Vi
skall ändå vara medvetna om, som Catarina Rönnung var inne på, att
det fortfarande finns människor i detta land - barn, ungdomar och vux-
na - som tvingas leva dag efter dag med vetskapen om den där våldtäk-
ten, den där tortyren och de där vidrigheterna som de tvingades vara
med om, t.ex. i ett annat land för att få ihop pengar till mat. Då sitter
man i Sverige och talar om grundlagsskyddet.

Det är mycket skrämmande att vi har en grundlag som säger att den
här rätten är så viktig. Vi måste naturligtvis få till stånd en förändring. I
debatten i våras sade jag att vi självfallet skall värna om tryckfriheten
och rätten att få uttrycka sig. Men jag instämde i vad Ylva Annerstedt
sade. Jag tycker nämligen att vi skall ha en grundlag som tar ställning
för barnen om det handlar om att ta ställning för barnen eller pedofiler-
na. Barnen är också en del av vårt samhälle, och det är på dem vi skall
bygga framtiden.

Nu har regeringen faktiskt beslutat att tillsätta en parlamentarisk
kommitté. Det finns ett kommittédirektiv för en utredning kring åtgär-
der mot barnpornografi. Där tas också den här frågan upp. Jag vill
gärna citera från sammanfattningen av uppdraget: ”Kommittén skall
därför undersöka på vilka områden det krävs insatser för att på ett ef-
fektivt sätt förebygga att det produceras och distribueras barnporno-
grafiskt material. Med en sådan undersökning som utgångspunkt skall
kommittén närmare överväga vilka ändringar i lagstiftningen och vilka
andra åtgärder som kan anses motiverade för att förhindra förekomst
och spridning av barnpornografiskt material. Därvid skall frågor om
kriminalisering av innehav och annan befattning med barnpornografi
övervägas särskilt.”

Jag hoppas att vi får just den belysning som Håkan Holmberg efter-
frågade, men jag vill också understryka att det hade varit fullt möjligt
för den föregående borgerliga regeringen att göra den genomlysningen
om man hade lyssnat på de varningsord och de upprepade uppvakt-
ningar som gjordes av barnorganisationerna, främst Rädda barnen som

20

har drivit denna fråga under en lång tid. Det fanns god möjlighet för
den borgerliga regeringen att göra det.

Eftersom Håkan Holmberg tog upp det här med EU vill jag säga att
samma dag, dvs. den 18 december förra året, när tidsfristen gick ut för
den borgerliga regeringen att lägga fram ett förslag till grundlagsänd-
ring för att hinna få ett andra beslut till stånd om kriminalisering av
innehav att gälla fr.o.m. den 1 januari 1995, antog EU-parlamentet en
rekommendation om att medlemsländerna torde kriminalisera innehav
av barnpornografi. När Sverige nu blir medlem får vi väl se det som ett
positivt led att också den vägen kanske få ett ökat tryck för en krimina-
lisering av innehav. Jag ser också med tillförsikt fram emot vad utred-
ningen kan ge.

Anf. 25 HÅKAN HOLMBERG (fp) replik:

Herr talman! Det var utmärkt av EU-parlamentet att fatta ett sådant
beslut. Om Sverige hade varit medlem tidigare och jag hade råkat ingå i
den församlingen hade också jag förmodligen röstat för det förslaget.
Rekommendationen är utmärkt. Men det löser inte problemet med hur
lagstiftning skall se ut i vart och ett av medlemsländerna. Det är icke
desto mindre en fråga som faktiskt måste utredas - detta förskräckligt
tråkiga och byråkratiska ord. Men det är tyvärr nödvändigt av det enkla
skälet att det här handlar om grundläggande principer som har bäring
också på helt andra frågor än just den som vi nu talar om. Det är ofrån-
komligt.

Jag kan inte riktigt förstå hur man skulle ha kunnat åstadkomma en
lagstiftning på en så kort tid som efterlystes i våras, en lagstiftning om
vilken vi med någorlunda säkerhet skulle kunnat säga att det var just
den som behövdes. Det är faktiskt inte så enkelt. Det är inte ett riktigt
ansvarsfullt sätt att behandla en så här svår fråga på. Vi vill ju åstad-
komma åtgärder som inte bara blir slag i luften utan som faktiskt går att
använda för det ändamål som vi är överens om.

Jag håller i och för sig med om att hela denna debatt, och den förra
regeringens funderande kring dessa frågor, borde ha startat långt tidiga-
re. Självfallet borde vi ha haft en debatt om dessa frågor för länge se-
dan. Men det är nog, med några undantag, väldigt få av oss som kan
säga sig ha varit fullt på det klara med vilken omfattning detta elände
hade, innan denna härva rullades upp i våras. Jag tror att de flesta av
oss får idka en smula självkritik. Vi får nog säga oss att vi allihop bor-
de ha funderat över denna hantering långt tidigare. Då hade det kanske
varit möjligt med en mer omfattande grundlagsändring på bordet, än
vad vi kan ha i dag. Men detta faktum kan ju inte på något sätt lösa oss
från kravet att se till att det beslut om vad som skall komma att ske,
utöver det som kommer att beslutas till följd av dagens debatt, är ge-
nomarbetat och så utformat att det verkligen fungerar för de syften vi
har.

Prot. 1994/95:23

16 november

Ytterligare åtgärder
mot barnpornografi
m.m.

21

Prot. 1994/95:23

16 november

Anf. 26 MARGARETA ISRAELSSON (s) replik:

Herr talman! I samband med promemorian från Justitiedepartemen-

tet om ökat skydd för barn och ytterligare åtgärder mot sexuella över-

Ytterligare åtgärder
mot barnpornografi
m.m.

grepp motionerade jag och den tvärpolitiska barngruppen om behovet
av kriminalisering av innehav i januari 1993. Som svar fick vi att detta
skulle bli en stor och omfattande utredning som på alla sätt skulle bely-
sa problematiken kring en kriminalisering; det underströks också i
debatten den 25 mars. Vi visste också att utredningen skedde i januari
1993. Nog har det funnits tid att genomgående belysa och bearbeta
frågan om man så önskat. Men man ville inte det utan avstyrde frågan
med några rader i betänkandet. Man ansåg nämligen inte frågan vara så
viktig.

Jag stoltserar inte på något sätt med denna beklaglighet; jag tycker
också att det är beklagligt. Det är naturligtvis bra att också Håkan
Holmberg säger: Det här kunde vi ha tänkt på tidigare. Men jag vill få
fört till protokollet att det inte var så att ingenting hänt i frågan innan
den dök upp. Det var inte så att frågan först dök upp genom en folk-
storm eller genom ett drev på vårkanten 1994. Vi har nämligen drivit
frågan mot barnsexturism, mot utnyttjande av barn och mot barnporno-
grafi i flera år i denna kammare.

Det är därför viktigt att komma ihåg att om den föregående rege-
ringen hade menat något med den utredning som skulle göras hade den
kunnat komma med ett förslag. Men man tyckte inte att barnens rätt var
viktigare att skydda än yttrandefriheten, dvs. innehavet av barnporno-
grafi.

Anf. 27 HÅKAN HOLMBERG (fp) replik:

Herr talman! Som framgått har jag inte någon annan åsikt än Mar-
gareta Israelsson i sakfrågan, inte heller när det gäller att hela denna
process gott hade kunnat starta tidigare. Men om det skall riktas kritik
när det gäller senfärdighet och när det gäller att man utfärdat löften att
ta itu med saker och att det sedan dröjt mycket länge innan något gjorts
vill jag för ordningens skull påminna om att den kritiken bör riktas mot
betydligt fler befattningshavare under modern tid i Sverige än mot dem
som satt i den förra regeringen.

Framför mig har jag en första sida av Aftonbladet från oktober
1988. Dåvarande justitieminister talar här om att barnpornografin
måste stoppas och aviserar om åtgärder. Denna fråga är ju, precis som
Margareta Israelsson säger, en fråga som funnits med under ganska
lång tid. Och även under den tidigare socialdemokratiska regeringen
utfärdades löften om att något mer rejält, än vad som skett, snart skulle
göras. Men det dröjde som bekant. Den självkritik som nog är klädsam
för många av oss är inte partifärgad. Den gäller säkerligen för de allra
flesta, både för föregående regeringen och för den som satt dessförin-
nan.

22

Anf. 28 MARGARETA ISRAELSSON (s) replik:

Herr talman! Nu är det väl bara att vänta att Ola Karlsson begär or-
det och drar upp vad Lennart Geijer sagt. Det var ju där vi började
debatten, med ett harvande om att Socialdemokraterna en gång tyckt si
och så. Men jag vill klart deklarera att Socialdemokraterna har en his-
toria med en annan inställning i en del av dessa frågor. På den tiden
såg också barnpornografibrotten något annorlunda ut. Men vi social-
demokrater har ändrat oss. Vi har en helt annan inställning nu.

För några år sedan konstaterade vi att med den utveckling som rå-
der på barnpornografiområdet måste vi som vuxna människor, som
föräldrar och morföräldrar, som politiker och kanske främst som lag-
stiftare i denna församling ta vårt ansvar för barnen och se till att få
bort barnpornografin. Då måste vi kriminalisera innehavet.

Visst är det så, att vi socialdemokrater har ändrat oss och att vi har
haft en annan inställning. Men nu ser situationen annorlunda ut. Och vi
väntar och hoppas på att också den del av kammarens ledamöter som
inte tycker att innehavet skall kriminaliseras skall komma att ändra sig
och komma till samma inställning som vi socialdemokrater har. Då kan
vi tillsammans, för barnens rätt, fatta ett beslut om kriminalisering av
innehav av barnpornografi. Trots att barnen får vänta till den 1 januari
1999 är det väl ändå positivt om de kan känna att stödet från oss finns.
Det är ju, precis som Håkan Holmberg sade, vi som är vuxna som
måste ta ansvar för att barnpornografin försvinner. Det kan ju inte bar-
nen göra.

Anf. 29 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Herr talman! Det råder väl inget tvivel om att alla i den här kamma-
ren vill komma till rätta med de ohyggligheter som händer inom områ-
det barnpornografi. Men som vi har hört har frågan blivit fördröjd.

Jag lyssnade på Margareta Israelsson, och hon sade att det nu gäller
att de i kammaren som inte är övertygade om att vi skall kriminalisera
innehav av barnpornografi måste ändra sig.

Det finns en majoritet i kammaren som är för en kriminalisering av
innehav av barnpornografi. Jag har tagit fram det betänkande som vi
tog ställning till i våras, då en klar majoritet i riksdagen var för en kri-
minalisering. Det fanns en reservation från ledamöter i konstitutionsut-
skottet som när ärendet kom till kammaren blockerade möjligheten för
oss att ta ställning till att göra en ändring från den 1 januari 1995.

När vi tog ställning till den reservationen i kammaren röstade 223
ledamöter för en kriminalisering och 93 mot. 2 avstod från att rösta,
och 31 ledamöter var frånvarande. Det finns alltså en majoritet för en
kriminalisering.

Det är fråga om ren tortyr av barn. De som har tagit del av material
på det här området är övertygade om detta. Jag har själv haft tillfälle att
se materialet hos polisen i Norrköping. Det måste stoppas. I den frågan
är vi överens, men inte när det gäller processen för att komma dithän.

I valet mellan att ha friheten att ta del av sådant här material och att
strypa den friheten har mitt ställningstagande hela tiden varit klart: Det
är barnens rätt som går före.

Prot. 1994/95:23

16 november

Ytterligare åtgärder
mot barnpornografi
m.m.

23

Prot. 1994/95:23

16 november

Vi säger ofta att friheten inte får gå så långt att den skadar en med-
människa - då har individens frihet gått för långt. Men det är precis vad

som sker på det här området. Friheten skadar barn.

Ytterligare åtgärder
mot barnpornografi
m.m.

Vi säger också att land skall med lag byggas. Det är den här för-
samlingen som stiftar lagarna, och här har alltså under en lång period
funnits en tveksamhet inför att ta detta steg. Vilket är viktigast i det här
fallet, att skydda värnlösa barn eller att ha rätten att med åberopande av
tryckfriheten ges möjlighet att ta del av barnpornografi på film och
bild?

Det finns, som jag har sagt, en majoritet för kriminalisering, och
den kommer 1999.

Olyckligtvis blockerades detta beslut i konstitutionsutskottet. Om
utredningen hade kommit fram något tidigare hade vi säkert haft möj-
lighet att göra lagstiftningen klar inför nästa år. Nu får vi göra det bästa
av situationen. Man har i alla fall flyttat fram positionerna, genom att
det nu blir möjligt att konfiskera materialet. Polisen är tacksam att få
den möjligheten.

Jag har velat säga de här orden för att klargöra min inställning i frå-
gan. Jag beklagar att vi tappade tempo. Vi kunde ha haft lagen 1995,
för barnens skull.

Anf. 30 EVA ZETTERBERG (v):

Herr talman! När riksdagen nu behandlar betänkandet om ytterliga-
re åtgärder mot barnpornografi kan det för den oinvigde lätt te sig som
om vi nu skall ta ställning till ytterligare åtgärder, efter att redan ha
fattat viktiga beslut som på allvar skulle minska risken för förekomst av
barnpornografi i vårt land. Så är beklagligtvis inte fallet. Vad det
handlar om är att det enda man kunde få ett beslut om i våras i riksda-
gen gällde konfiskation av barnpornografiska alster och frågor som hör
ihop med detta.

Jag undrar om det är någon fråga som har engagerat svenska folket
så som denna fråga om barnpornografi. Den folkstorm som ägde rum i
våras var välgrundad, utifrån kampanjer från Rädda barnen, sakligt
belagt material och de rättegångar som förekommit under senare år i
vårt land.

Det fanns alltså mycket god grund för att redan den 9 juni här i
riksdagen fatta beslut om kriminalisering av innehav.

Nu vet vi att det beslut vi fattar i dag bara gäller konfiskation och
åtgärder som hör ihop med det och att det träder i kraft den 1 januari
1995. De övriga åtgärderna, dvs. kriminalisering av innehav, får vänta
till den 1 januari 1999. Jag vill instämma i vad Catarina Rönnung och
Margareta Israelsson har sagt tidigare i det här fallet.

Jag kan bara konstatera att jag som ledamot av Sveriges riksdag
skäms inför er nya ledamöter och inför svenska folket för att vi i riks-
dagen i våras inte kunde fatta detta beslut.

Riksdagen behandlade ärendet den 9 juni, och jag vill påpeka att
det var en ytterst barnovänlig dag som hade valts för debatten. Det var
nämligen skolavslutning i många av Sveriges skolor, vilket gjorde att
många av oss inte kunde delta i debatten - vi som prioriterar barnen.

24

Men det var tillräckligt många som deltog och som på ett kraftfullt sätt
kunde motivera sitt ställningstagande.

Jag vill rekommendera er nya ledamöter som inte har tagit del av
det att läsa protokollet. Det visar mycket tydligt hur de här frågorna har
diskuterats i riksdagen på ett omsorgsfullt sätt och att det har funnits ett
mycket gott sakmaterial.

Håkan Holmberg är en representant för dem som blockerade beslu-
tet i våras, han talade om att det är förbjudet med barnpornografi och
att vi som hävdar att så inte är fallet far med osanning. Faktum är att
det är förbjudet att producera och att sprida barnpornografi. Men vi vet
mycket väl att det inte är förbjudet att inneha barnpornografi. Det kan
uppfattas så att de som inte ville fatta det snabba beslutet anser att det
inte är farligt att bara inneha. Men vi vet ju att det bakom varje produ-
cerad barnpornografisk film ligger tortyr och ett otroligt lidande för
varje enskilt barn som tvingats delta. Varje gång filmen spelas upp, för
en eller flera människor, förstärks den processen. Varje gång bekräftas
kränkningen av ett barn.

Vi vet också att det inte är förbjudet att låna ut ett exemplar av en
film eller för en enskild person att inneha denna. Det blir alltså mycket
märkliga förhållanden.

Håkan Holmberg talar om att idka självkritik. Ja, det är nödvändigt.
Men även om man kan rikta kritik mot tidigare socialdemokratiska
regeringar - Margareta Israelsson tillstod också en senfärdighet hos
tidigare socialdemokratiska regeringar när det gällde att ta itu med det
här - var det framför allt under den borgerliga tiden som vi blev upp-
märksammade på allvaret i ökningen av antalet barnpornografiska
alster, ökningen av tortyr och upptrappningen av våld i dessa filmer.

Jag tror inte att detta stod fullt klart för de flesta av oss, därför att
det var få av oss i kammaren som hade tagit del av alstren innan vi blev
uppmärksammade på dem av Rädda barnen och andra organisationer.

Håkan Holmberg säger att ett så stort beslut som kriminalisering av
innehav måste utredas ordentligt och att vi inte under en period kan
fatta ett beslut som skall gälla från den 1 januari 1995. Vad är det då
för typ av beslut, som gör att vi tvingar barn att bli utsatta för sexuella
övergrepp under ett flertal år? Vad motiverar att riksdagen inte tar
ställning, att riksdagen inte agerar, när vi skulle kunna göra det? Jag
anser att det är en oerhört stor fråga och att vi på detta sätt indirekt
accepterar att barn utnyttjas.

Jag vill också understryka att detta inte var en ny fråga som dök upp
under våren 1994. Flera av oss hade redan hösten 1992 möjlighet att
genom Rädda barnen ta del av det omfattande material som hade
kommit fram vid olika rättegångar.

Flera talare har refererat till dessa filmer. Jag vill bara understryka
det som flera andra har sagt. För oss som tog del av filmerna under fem
minuter kändes det som att det rörde sig om timmar. Bilderna levde och
lever kvar på min näthinna under lång tid framöver, sannolikt under
hela livet. De som har utrett frågan har tvingats att se dessa filmer un-
der hundratals timmar.

Prot. 1994/95:23

16 november

Ytterligare åtgärder
mot barnpornografi
m.m.

25

Prot. 1994/95:23

16 november

Flera av oss motionerade och tog upp frågan redan i januari 1993,
men det var då bara fråga om enskilda motioner. Vi hade stora för-

hoppningar på propositionen. Vi trodde att regeringen skulle ta tag i

Ytterligare åtgärder
mot barnpornografi
m.m.

detta, därför att det var ju det svar som flera av oss fick när vi tog upp
frågan i riksdagen.

Det var alltså en stor besvikelse att den borgerliga regeringen inte
ville ta itu med frågan. Jag och många uppfattade det som att frågan
inte var partiskiljande. Det handlar inte om ett socialistiskt eller ett
borgerligt block, utan det handlar om hur vi ser till våra barns rättighe-
ter och rätten att vara barn. Det visade sig att så inte var fallet. Då kom
den sista möjligheten under våren 1994, nämligen att KU kunde agera.
Det fanns en mycket god grund med partimotioner från flera partier och
en tvärpolitisk motion från barngruppen här i riksdagen. Men inte hel-
ler detta hjälpte. Jag tycker att detta är mycket pinsamt för riksdagen.

Vi fattar nu beslut i dag. Sedan kommer man att gå vidare med en
utredning, som jag i och för sig tycker är angelägen, även om vi hade
kunnat fatta beslut om att kriminalisera innehav från den 1 januari
1995. Jag anser att en utredning om barnpornografi ändå hade varit
viktig. Varför det? Jo, därför att beslutet om kriminalisering av innehav
och konfiskering och de andra beslut som vi är på väg att fatta långt
ifrån är tillräckliga. De är bra och nödvändiga, men jag hade önskat att
beslutet i dag hade gällt även kriminalisering av innehav.

Det handlar också om en hel del andra frågor. Det handlar om re-
surser för polisen för att man skall kunna utreda brotten. Det gäller
resurser för behandlingsinsatser i fråga om de barn som har utsatts för
dessa sexuella övergrepp och för behandlingsinsatser när det gäller
förövarna. Det är väl ingen av oss som tror att någon som har gjort sig
skyldig till det här brottet — åstadkommit en barnpornografisk film
eller uppenbarligen ha njutit av att ha sett en sådan — efter att ha suttit
i fängelse ett par år släpps fri med full insikt om att detta är ett brott
mot barn, ett brott mot människor, om man inte får någon behandling.
Utan någon insikt om vad man faktiskt har gjort är man fullt kapabel att
gå ut och göra om samma sak.

Jag anser att det är en rad andra insatser än kriminalisering av inne-
hav som krävs. Det var det som jag hade önskat att utredningen framför
allt skulle syssla med. Man borde se till att vi inte bara fattar beslut om
lagar utan också se till att de kan tillämpas. Framför allt bör man stävja
tillkomsten av barnpornografisk film.

Hen talman! Till sist vill jag bara säga att det inte är rimligt att
Sverige skall vara ett av de få länder i världen som är en frizon för
barnpornografisk film. Det är mycket häpnadsväckande att så är fallet
och att vi inte tidigare har kunnat förmå en enig riksdag att fatta dessa
beslut.

Avslutningsvis tillstyrker jag KU:s förslag till beslut på den här
punkten.

Anf. 31 HÅKAN HOLMBERG (fp) replik:

Herr talman! Jag noterar med glädje att Eva Zetterberg i slutet av
sitt anförande sade att det också behövs en rad andra insatser än krimi-

26

nalisering för att komma till rätta med det elände som barnpornografin
innebär. Det är vi överens om. Det var väldigt bra att Eva Zetterberg
sade detta. Just genom att hon gjorde det medger hon ju faktiskt att det
är inte så att det här problemet försvinner genom ett beslut om krimi-
nalisering av innehav. Tidigare i hennes inlägg och i en del andra in-
lägg nu och tidigare har det intrycket skapats att det är precis det som
det handlar om. Med denna enda åtgärd löser man hela detta enorma
problem. Så enkelt är det ju inte. Detta är ju ett elände och en härva av
olika typer av kriminalitet inom och utom Sverige, som dessutom tar
sig olika former beroende på hur lagstiftningen ändras. Det gäller ju att
inte fixera sig vid denna enda åtgärd och tro att det är inställningen till
den som avgör huruvida man står på barnens sida eller inte, som det
ibland heter. Jag reagerar väldigt starkt mot den typen av formulering-
ar.

Som varenda människa säkerligen gör håller naturligtvis också jag
med om att barnens rätt går före osv. Allt detta är helt riktigt. Men det
löser ju inte problemet med att utforma en lag. Man kan inte skriva in i
lagen att barnens rätt går före. En lag kan inte se ut så. En förändring av
tryckfrihetsförordningen måste ju utformas på ett sådant sätt att man
klarar av att göra distinktioner mellan det som vi inte under några om-
ständigheter vill se och det som vi inte tycker att man skall reglera på
ett sådant sätt att man skadar t.ex. möjligheten att uttrycka avvikande
åsikter i samhället eller nya synpunkter i kulturella frågor. Det finns
distinktionsproblem som på något sätt måste lösas. De som håller med
om att det är bra att det skall göras en utredning bekräftar egentligen att
det inte är så lätt som att bara lagstifta och sedan tro att problemet
därigenom är löst. En lagstiftning måste ju utformas på något sätt. Den
måste innehålla någonting som går att använda när man konfronteras
med det verkliga problemet. Därför har jag uppfattat att mycket av den
diskussion som har förts under våren, och som vi nu kan höra en viss
efterklang av, inte har handlat så mycket om sakproblemet utan det har
varit en diskussion mera om hur man skall föra en demonstrationspoli-
tik med beslut vars egentliga värde vi inte riktigt vet. Vi skall se till att
vi får en lagstiftning som verkligen går att använda på det sätt som vi är
överens om.

Anf. 32 EVA ZETTERBERG (v) replik:

Herr talman! Jag blir överraskad när Håkan Holmberg säger att vi
som har talat för kriminalisering av innehav av barnpornografiska alster
skulle tro att det vore enda metoden. Självfallet menar vi att det krävs
en rad andra åtgärder på området. Men vad vi har betonat är att det
också krävs att man har en lag i grunden som förbjuder även innehav.
Jag tror att om Håkan Holmberg talar med de poliser som har skött
utredningarna får han nog ett väldigt entydigt svar att detta är nödvän-
digt. Jag behöver nog inte uppehålla mig så länge vid den punkten.

Men om Håkan Holmberg tror att vi inte har andra förslag och att vi
inte inser att det inte räcker med lagstiftning utan att det krävs fler
åtgärder, går det ju bra att gå tillbaka till motionerna. Det finns en
tvärpolitisk motion från januari 1994 och en från Västerpartiet med

Prot. 1994/95:23

16 november

Ytterligare åtgärder
mot barnpornografi
m.m.

27

Prot. 1994/95:23

16 november

Gudrun Schyman som första namn, där vi bl.a. tog upp detta med ål-
dersgränser för barnpornografibrott som är en annan viktig punkt.

Det finns alltså ingen motsättning här. Men man behöver ju bra

Ytterligare åtgärder
mot barnpornografi
m.m.

lagstiftning i botten för att man skall kunna gå vidare med insatser som
visar att vi tydligt och klart har tagit ställning när det gäller vad som är
tillåtet och vad som inte är tillåtet i vårt land.

Anf. 33 HÅKAN HOLMBERG (fp) replik:

Herr talman! Jag uppfattar situation så att vi ändå är överens om att
ytterligare lagstiftning, utöver den som vi kommer att definitivt besluta
om i dag, måste vara genomarbetad och klargöra vad som är förbjudet
och inte är förbjudet. Den kan inte ha formen av allmänna uttalanden.

Det som jag tidigare reagerade litet grand emot är den ton som har
funnits i ett och ett annat inlägg. Inställningen till precis detta förslag
och till om man skall fatta beslut genast eller om man skall ge sig tid att
analysera vad beslutet närmare bestämt bör innehålla har varit det enda
kriteriet på huruvida man över huvud taget anser eller inte anser att
barnpornografi är ett elände som vi måste försöka att få bort från detta
land. Den typen av inlägg reagerar jag fortfarande skarpt emot.

Det som Eva Zetterberg sade i slutet av sitt huvudanförande tycker
jag ändå var en klar förbättring i förhållande till en del av de orimlighe-
ter som tidigare har förekommit. Det har i debatten bl.a. förekommit
tillmälen mellan olika personer som har haft olika synpunkter på just
denna del.

Anf. 34 EVA ZETTERBERG (v) replik:

Herr talman! Visst är det bra att vi är överens om att man skall skri-
da till handling. Men jag tycker ändå inte att detta kan bortförklara det
faktum att man i den borgerliga regeringen och från vissa delar av de
borgerliga partierna missade möjligheten att påskynda ärendet. Det är
inte sant som Håkan Holmberg säger att det inte har funnits tid att utre-
da frågan, vilket Justitiedepartementet skulle göra, men man tog inte
sin uppgift på allvar. Det är ju inte så att vi som har drivit frågan om en
kriminalisering av innehav har talat i allmänna ordalag. Vi anser att det
krävs lagstiftning som grund. Hur skall man annars kunna sätta in be-
handlingsåtgärder när det gäller en person som inte uppfattar att han
eller hon har begått ett brott? Det blir ju inte tal om något fängelse-
straff, och det blir inte tal om behandlingsinsatser för någon som inte
har begått ett brott, eller hur? Därför menar jag att självkritiken och
försumligheten faller väldigt hårt på den förra regeringen och på de
borgerliga representanter som under förra mandatperioden hade möj-
lighet att genom KU agera och reparera den försyndelse som regering-
en gjorde sig skyldig till.

Det handlade inte om att agera alltför snabbt, Håkan Holmberg. Det
handlade om att man inte tog möjligheten att göra verklighet av de
förslag som fanns. Jag beklagar det. Nu börjar detta bli historia. Nu är
det bråttom att sätta till alla resurser, både för att få en kriminalisering
av barnpornografin och för att få till stånd de andra åtgärder som jag
talade om.

28

Anf. 35 EWA LARSSON (mp):

Herr talman! Att komma sist så här i debatten, där så mycket klokt
är sagt av mina kvinnliga systrar här i plenisalen, är inte så lätt.

Men först vill jag ändå uttrycka en förvåning över Håkan Holm-
bergs attityd här i salen. Han sitter som någon form av domare och
kritiserar de olika kvinnliga inläggens attityder, kommatecken och
punkt. Jag trodde att det var sakfrågan vi diskuterade.

Eftersom Miljöpartiet är nytt i riksdagen får jag väl ändå instämma i
en del av vad som tidigare har sagts. Jag börjar med att instämma i det
Eva Zetterberg sade om att Sverige har blivit barnpornografins förlo-
vade land.

Det var den 3 maj 1994 som KU röstade - en dag med sorgkant
kring. Det var då man skulle besluta om kriminalisering av innehav av
barnpornografi. Men när utskottets folkpartist Håkan Holmberg och de
fyra moderaterna röstade emot, erhölls inte den majoritet som krävs för
att få igenom en grundlagsändring. Sveket mot barnen var bekräftat.

Kravet på kriminalisering som en av åtgärderna för att få slut på
denna lukrativa marknad är ju gammalt. Det är mer än ett decennium
gammalt. Det har debatterats tidigare här i kammaren, och allt fler
politiker har satt sig in i frågan och förstått hur grova kränkningarna är.
Under den tid som diskussionerna har pågått har marknaden förråats
och övergreppen blivit allt grövre.

Som också tidigare har nämnts har man nu gått så långt i Sverige att
vi har fått in porrfilmer med tortyr av minderåriga. Här har man använt
en metod som kallas subliminal perception som populistiskt brukar
kallas för cocacolaeffekten. Man gör snabba inklipp i en längre sekvens
som tar mindre än en sekund - det tar ungefär två sekunder att kritiskt
analysera en bild. Denna cocacolaeffekt har mer och mer börjat använ-
das också i den här typen av porrfilmer.

Vid det beslag som man gjorde i Norrköping hittade man också i en
flera timmar lång porrfilm den här typen av inklipp på grov tortyr.
Detta är bara vad polisen hittar. Hur hög den svarta siffran är, allt de
inte hittar, kan vi bara misstänka.

Är gränsen nådd i Sverige nu? Det kan säkert bli värre så länge vi
politiker inte markerar att det är slut. Porrindustrin vill ju tjäna pengar.
Det är så marknaden fungerar.

Justitiekanslern, som är den som väcker åtal vid den här typen av
brott, begärde självfallet smugglaren i Norrköping häktad. Men lag-
mannen ansåg inte att det fanns någon grund för detta, så mannen för-
sattes på fri fot. Ja, det är verkligheten i dag. Sveket mot barnen är
bekräftat igen.

Det finns väl ingen fråga som har varit och är så förankrad hos
svenska folket som kriminaliseringen av innehav av barnpornografi.
Här behövs det ingen folkomröstning kantad med ekonomiskt starka
lobbyister. När Norrköpingsfallet togs upp i pressen var hela svenska
folket lobbyister. Men dåvarande justitieministern ansåg att yttrandefri-
heten hotades om innehav av den här typen kriminaliserades, och ytt-
randefriheten ville hon försvara till varje pris.

Prot. 1994/95:23

16 november

Ytterligare åtgärder
mot barnpornografi
m.m.

Prot. 1994/95:23

16 november

Jag tror att det var 259 ledamöter i riksdagen som ville ta ett ansvar
för denna debatt, sätta stopp för frågan och rösta för kriminalisering.

Men nu dröjer till 1999 innan denna extrema form av liberalism kan

Ytterligare åtgärder
mot barnpornografi
m.m.

stoppas, på barnens bekostnad.

Vissa frågor mår bra av att dras i långbänk. Men när det gäller den
här frågan undrar jag om det inte borde vara kriminellt att inte krimi-
nalisera innehav av barnpornografi. Ibland går det väldigt lätt att ändra
i svensk grundlag med hänvisning till marknaden, men när barn an-
vänds som marknad verkar det som om det vore låst för vissa politiker.

Genom vår lagstiftning visar vi ju på attityder i den här frågan. Den
är ett medel att visa på attityder, och jag vill påstå att riksdagen hitin-
tills grovt har misslyckats.

Anf. 36 HÅKAN HOLMBERG (fp) replik:

Herr talman! Jag skall inte upprepa de argument som jag tidigare
har fört fram. Jag vill bara upplysa Ewa Larsson om att jag inte var
ledamot av konstitutionsutskottet i våras. Den person som hon rätteli-
gen borde attackera är Ingela Mårtensson. Detta säger jag just av det
skälet att Ewa Larsson gång på gång upprepade att det skulle finnas
någon form av skillnad mellan män och kvinnor i deras inställning i
frågan. Det är ett synsätt som jag reagerar utomordentligt skarpt mot.

Ewa Larsson må tycka att jag är en utomordentligt usel företrädare
för det manliga släktet när jag lägger fram de synpunkter som jag tyck-
er, tyvärr, är nödvändiga. Det har att göra med att lagar som vi beslutar
om bör hänga ihop och vara utformade så att de passar in i den normala
tryckfrihetsrättsliga grund som vi har. Det är alltså viktigt, vilket jag
tidigare har sagt, att utforma lagar om kriminalisering så att de inte
strider mot centrala tryckfrihetsrättsliga principer på andra områden.
Här har tidigare talare i debatten, Sivert Carlsson och K-G Biörsmark,
en annan ståndpunkt än jag. De tillhör också detta usla manliga släkte.

Hädanefter skulle jag bara vilja slippa den här sortens inlägg med
just den typen av argument. Använd gärna alla de andra argumenten,
men påstå inte att detta är något skiljer män och kvinnor åt.

Anf. 37 EWA LARSSON (mp) replik:

Herr talman! Den tolkningen får Håkan Holmberg själv stå för. Han
kanske gör tolkningen beroende på att han just nu är den man som här
försvarar KU:s inställning. Jag ber om ursäkt för att jag personifierade
ställningstagandet genom Håkan Holmberg.

Jag vill ändå säga till Håkan Holmberg att man ibland får göra ideo-
logiskt avkall. Så är det för oss alla. I den här frågan hade det varit
högst rimligt om verkligheten hade legat till grund för beslut för Mode-
raterna och Folkpartiet i KU.

Här borde skyddet för barnen mot de övergrepp som barnpornografi
innebär ha vägt tyngre än ideologiska skäl.

30

Anf. 38 DAN ERICSSON (kds):

Herr talman! Jag vill bekräfta det som Håkan Holmberg nyss sade.
Det finns flera män som är motståndare till den uppfattning han har,
och jag är en av dem.

Den 9 juni i våras fördes en lång och omfattande debatt i den här
frågan. Flera kristdemokrater var då uppe i debatten och redogjorde för
på vilket sätt vi har drivit den här frågan från kds sida för att få till
stånd en innehavskriminalisering.

Jag måste nu som flera andra här beklaga att vår riksdag inte lyck-
ades samla sig till detta självklara beslut att få till stånd en innehav-
skriminalisering av barnpornografi från den 1 januari 1995. Ansvaret
för att så är fallet ligger hos Moderaterna och Folkpartiet. Dessa två
partier har fördröjt innehavskriminaliseringen med fyra år. Det är flera
talare före mig som har beskrivit effekterna av detta för dem som ut-
sätts för dessa kränkningar.

Dessa två partier bär också ansvaret för att fyrklöverregeringen inte
lade fram ett sådant förslag. Håkan Holmberg har här sagt att man inte
skall kasta fram förslag. Man måste ge sig tid att analysera beslut, osv.
Som också har framgått av debatten här har det funnits tid. Justitiede-
partementet hade under förra året en lång tid på sig att ta fram ett för-
slag, men man gjorde inte det.

När kds inte fick med sig övriga partier i den dåvarande regeringen
om att lägga fram ett sådant förslag ställde vi vår förhoppning till Sve-
riges riksdag. Det var i konstitutionsutskottet som vi tillsammans med
Socialdemokraterna och flera tog initiativ till att här i parlamentet söka
få den nödvändiga majoriteten för att få till stånd en innehavskriminali-
sering redan från årsskiftet 1994/1995. Men dess värre misslyckades
också detta.

Håkan Holmberg sade att man inte kände till omfattningen och att
det inte skulle vara ansvarsfullt att nu fatta dessa drastiska beslut, som
han uttryckte det. Han skulle ha röstat för en innehavskriminalisering i
EU-parlamentet, men här hemma i Sverige visste vi inte tillräckligt för
att få fram denna lagstiftning. Man måste i en sådan här fråga kunna
ställa ett krav på oss lagstiftare att vi klarar av att hantera en lagstift-
ning i detta ärende.

Håkan Holmberg hävdade att lagstiftning är det enda som vi har
pläderat för. Det har framgått här att det är inte bara detta det handlar
om. Men det är ett verksamt redskap för att komma åt denna hantering.
Det är vad det handlar om.

Håkan Holmberg sade att vi som vill få till stånd ett sådant beslut,
som vi hade hoppats skulle gälla nu från årsskiftet, skulle föra en de-
monstrationspolitik. Vad innebär detta, Håkan Holmberg?

Jag tror att Folkpartiet och Moderaterna har gjort tryckfrihetslag-
stiftningen en björntjänst. Det är inte på detta sätt som vi skapar tilltro
till vår lagstiftning. Det är inte på detta sätt som vi skapar tilltro till
parlamentets möjligheter, kraft och styrka att agera i en för folket viktig
fråga. Jag tror att man undergräver tilltron, och då är det allvarligt.

Prot. 1994/95:23

16 november

Ytterligare åtgärder
mot barnpornografi
m.m.

31

Prot. 1994/95:23

16 november

I detta läge finns det nu ingenting annat att göra än att rösta igenom
detta förslag. Vi får vänta fyra år på ett verksamt medel att komma åt

barnpornografin, och det beklagar jag.

Ytterligare åtgärder
mot barnpornografi
m.m.

Anf. 39 HÅKAN HOLMBERG (fp):

Herr talman! Jag vill bara för klarhetens skull påminna Dan Erics-
son om det jag sade för ett tag sedan om beslutet i EU-parlamentet. Jag
skulle gärna ha röstat för det. Jag hoppas att alla ledamöter här om de
suttit i detta parlament hade gjort samma sak.

Men detta löser inte problemet med hur en lag skall utformas i de
enskilda medlemsländerna, och inte heller i Sverige. Vi har här i alla
fall exakt samma praktiska problem att ta hänsyn till. Det måste man
göra när man fattar beslut.

Vilka lagar det än är fråga om, och i synnerhet grundlagar och så-
dana ändringar av grundlagar som berör utomordentligt centrala och
fundamentala principer, måste man ge sig tid och möjlighet att över-
blicka konsekvenserna.

Det vi nu kommer att fatta beslut om - konfiskering och förverkan-
de av vinster på grund av befattning med barnpornografi - är inte
åtgärder som har den här typen av svåröverblickbara konsekvenser. En
kriminalisering av innehav är tyvärr inte riktigt lika enkelt.

Därför är jag mycket glad att det nu kommer att bli en ordentlig ut-
redning så att vi får belyst vad en sådan lagstiftning, om den kommer
till stånd, verkligen innebär och hur gränsdragningsproblem och annat
kommer att lösas.

Anf. 40 DAN ERICSSON (kds):

Herr talman! Återigen säger Håkan Holmberg att lagstiftning inte
löser problemet. Vem har sagt det? Det är ett viktigt redskap för att
komma åt den här hanteringen, Håkan Holmberg. Det ni har gjort är att
ni motsatt er att vi får fram det redskapet nu vid årsskiftet. Ni har för-
dröjt detta ytterligare fyra år.

Man kan inte överblicka konsekvenserna, säger Håkan Holmberg.
Jag minns från debatten i våras att man talade om snabbspår när det
gäller grundlagsändringar och att man inte skall använda detta snabb-
spår, som man uttryckte det. Men det går tydligen ändå att göra det när
det handlar om konfiskering.

Varför skulle man inte kunna fatta ett sådant beslut om innehav-
skriminalisering? Vi vet att det finns underlag för att fatta ett beslut.
Det är lätt att ta fram en lagstiftning. Vi vet att andra länder har en
sådan. Men här i Sverige mälde sig Moderaterna och Folkpartiet ut så
att vi inte fick fram detta verksamma beslut.

Anf. 41 HÅKAN HOLMBERG (fp):

Herr talman! Den enkla skillnaden är den att man är tvungen att
fundera över en förändring av en grundlag. Sådant är något som man
skall ta på ett mycket stort allvar. Det är inget man skriver ihop på en
kafferast, och det tror jag inte någon på allvar menar.

32

Om man skall förändra grundlagar, och i synnerhet sådana som be-
rör så fundamentala principer för hela vårt statsskick som de principer
som aktualiseras i kriminaliseringsfrågan, är detta svårare än att fatta
beslut om konfiskering. Där finns inte den här typen av svåröverblick-
bara konsekvenser.

Det har över huvud taget inte att göra med hur allvarligt man bedö-
mer barnpornografi eller om man föreställer sig att lagstiftning av det
ena eller andra slaget är det enda som hjälper. Jag tror inte att någon
här på allvar tror att det bara är det som hjälper.

Det jag har reagerat över vid några tillfällen i debatten är att det fö-
rekommit inlägg där det har låtit som om detta var den enda åtgärd som
över huvud taget är relevant. Det tycker jag inte är ett rimligt sätt att
beskriva en situation där det redan råder förbud mot produktion av
barnpornografi.

Vi kommer dessutom i dag att fatta beslut om ytterligare skräpning-
ar av den lagstiftning som redan finns som innebär att vi skapar möjlig-
het för konfiskering och förverkande av vinster. Jag tycker att detta är
ett stort framsteg.

Anf. 42 DAN ERICSSON (kds):

Herr talman! Man tar inte fram en lagstiftning på en kafferast, sade
Håkan Holmberg. Nej, det är sant. Men det är inte heller någon som har
begärt det.

Dåvarande ansvarige för Justitiedepartementet hade lång tid på sig.
Det har pågått utredningsarbete. Också konstitutionsutskottet hade viss
tid på sig att klara av att hantera detta lagstiftningsarbete.

Det finns exempel på andra utskott i detta parlament som tagit fram
mycket omfattande lagstiftningar på eget initiativ. Men i den här frågan
kunde inte konstitutionsutskottet samla sig och ta fram ett förslag. Jag
begärde inte att man skulle göra det på en kafferast. Jag vet att man
hade så oerhört mycket längre tid på sig.

Sedan säger Håkan Holmberg att det låtit som om lagstiftning varit
det enda sättet att komma åt den här hanteringen. Det må vara att det
har låtit på det sättet, men det är ingen som har sagt det. Det kan inte
vara ett bärande argument för att avvisa det här lagstiftningsförslaget.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 14 §.)

12 § Normgivningsfrågor på dataskyddsområdet m.m. (vilande
grundlagsbeslut)

Föredrogs

Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95 :KU7

Normgivningsfrågor på dataskyddsområdet m.m. (vilande grundlags-
beslut) (prop. 1993/94:116).

Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.

(Beslut fattades efter 14 §.)

Prot. 1994/95:23

16 november

Ytterligare åtgärder
mot barnpornografi
m.m.

3 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 23

Prot. 1994/95:23

16 november

13 § Vallagsfrågor m.m.

Föredrogs

Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95: KU 11
Vallagsfrågor m.m.

Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 14 §.)

Förvaltningsfrågor

14 § Förvaltningsfrågor

Föredrogs
Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95:KU12
Förvaltningsfrågor.

Anf. 43 OLA KARLSSON (m):

Herr talman! Utskottets betänkande behandlar ett antal förvaltnings-
frågor av större eller mindre betydelse för vårt land. Jag tänkte helt kort
beröra den reservation som finns i betänkandet.

Vi reservanter begär att regeringen skall få i uppdrag att göra en
aktiv inventering av de områden där myndighetsutövning utan problem
kan överlämnas till privata företag eller organisationer. Vi anser att det
behövs ett aktivt uppdrag till regeringen för att detta skall bli gjort.
Majoritetens passiva förhållningssätt kommer enligt vår mening att leda
till att ingenting händer på det här området.

Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till reservationen och i
övrigt till hemställan i utskottets betänkande.

Anf. 44 PÄR-AXEL SAHLBERG (s):

Herr talman! Här är svängningarna stora från den stora, svåra och
komplicerade frågan om barnpornografi till dessa förvaltningsfrågor
som tycks vara av mer begränsad administrativ art.

Socialdemokraterna, Centern, Vänstern och Miljöpartiet har i kon-
stitutionsutskottet avstyrkt Ylva Annerstedts motion. Hon motionerar
om myndighetsutövning. Motionen är litet mer vittsyftande än vad vi
nyss hörde. Den avser nämligen att mer organiserat föra över myndig-
hetsutövningen till privata företag eller organisationer.

Den 18 september i år gick det svenska folket till valurnorna. Det
valde i en överväldigande majoritet av kommuner och landsting en
socialdemokratisk politik. Även i riksdagsvalet röstade en majoritet för
förändring. Allra tydligast var dessa välj artendenser i de kommuner
som längst, snabbast och kanske slarvigast rusat fram längs privatise-
ringsspåret.

Därför är det inte förvånande att denna motion i den gamla andan
fortfarande ligger på riksdagens bord. Mer bekymmersamt är det att
moderater och folkpartister ingenting lärt. Myndighetsutövning är den
del av den offentliga verksamheten som tydligast och mest märkbart för
individen visar på den starka relation som finns mellan kollektivet stat
eller kommun respektive den enskilde. Därför är det den gemensamma

34

verksamhet som måste utföras med störst hänsynstagande och med
stora inslag av omsorg.

Att planmässigt privatisera denna del av verksamheten förefaller
därför inte omdömesgillt. Att sedan föregående talare kallar motsatsen
till denna planmässiga privatisering för passivitet är möjligen ett minne
av de gamla och misslyckade tongångarna.

Att det sedan finns vissa områden inom myndighetsutövandet som i
begränsad omfattning kan lämpa sig för såväl privatisering som kon-
kurrens motsäger inte det jag sagt.

Vi socialdemokrater har därför initierat beslutet att avvisa motionen
och i stället formulerat majoritetens ställningstagande. Där talar vi om
att överlämnande av myndighetsutövning skall ske med stöd av lag.
Beslutet bör föregås av noggranna överväganden och aktualiseras först
när behov uppstår. Det är alltså ett helt annat angreppssätt på proble-
met.

Jag tillstyrker därför konstitutionsutskottets förslag i det avseendet
och i dess helhet i betänkande nr 12 och avvisar Folkpartiets och Mo-
deraternas förslag om att begära förslag från regeringen på områden där
myndighetsutövning utan problem kan överlämnas till privata företag
eller organisationer.

Överläggningen var härmed avslutad.

Beslut

KU1 Valperiodens längd m.m. (vilande grundlagsbeslut)
Kammaren biföll utskottets hemställan.

KU2 Reformera riksdagsarbetet (vilande grundlagsbeslut m.m.)
Kammaren biföll utskottets hemställan.

KU3 En ombildning av arbetsgivarorganisationen för det statliga
området (vilande grundlagsbeslut med följdlagstiftning)

Mom. 1 (ändring i regeringsformen)

1. utskottet

2. res. 1 (v)

Votering:

275 för utskottet

20 för res. 1

54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:     136 s, 67 m, 23 c, 22 fp, 16 mp, 11 kds

För res.:          1 s, 19 v

Frånvarande:    24 s, 13 m, 4 c, 4 fp, 3 v, 2 mp, 4 kds

Mom. 2
Kammaren biföll utskottets hemställan.

Prot. 1994/95:23

16 november

Förvaltningsfrågor

Prot. 1994/95:23

16 november

KU4 Förvaring av allmänna handlingar hos andra organ än myn-
digheter (vilande grundlagsbeslut och följdlagstiftning)

Kammaren biföll utskottets hemställan.

KU5 Inkorporering av Europakonventionen och andra fri- och
rättighetsfrågor (vilande grundlagsbeslut)

Kammaren biföll utskottets hemställan.

KU6 Ytterligare åtgärder mot barnpornografi m.m. (vilande
grundlagsbeslut)

Kammaren biföll utskottets hemställan.

KU7 Normgivningsfrågor på dataskyddsområdet m.m. (vilande
grundlagsbeslut)

Kammaren biföll utskottets hemställan.

KU 11 Vallagsfrågor m.m.

Kammaren biföll utskottets hemställan.

KU12 Förvaltningsfrågor

Mom. 2 (myndighetsutövning)

1. utskottet

2. res. (m, fp)

Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Beslut om samlad votering

På förslag av förste vice talmannen medgav kammaren att återstå-
ende ärenden fick avgöras i ett sammanhang efter avslutad debatt.

15 § Haparanda skärgårds nationalpark

Föredrogs

Jordbruksutskottets betänkande 1994/95 :JoU3

Haparanda skärgårds nationalpark (prop. 1993/94:254)

Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 29 §.)

36

16 § Miljöklasser för bensin m.m.

Föredrogs

Jordbruksutskottets betänkande 1994/95:JoU5

Miljöklasser för bensin m.m. (prop. 1994/95:4)

Anf. 45 GUDRUN LINDVALL (mp):

Herr talman! Vi står i begrepp att fatta ett beslut angående miljök-
lassning av bensin. Enligt förslaget får vi en klass 2 och en klass 3, och
den bensin som innehåller minst bly får en lägre skatteklass. Det är i
och för sig ett mycket bra förslag. Miljöpartiet tycker att vi skall an-
vända ekonomiska styrmedel för att få det som är minst miljöfarligt att
gynnas på marknaden.

Men det har visat sig att i och med det här förslaget missgynnas den
petroleumprodukt som är minst miljöskadlig, nämligen någonting som
kallas för akrylatbensin.

Alkylatbensin är en petroleumprodukt, precis som vanlig bensin,
men den tas fram på litet annat sätt, och den är betydligt miljövänligare
än alla andra petroleumprodukter som finns. Den har betydligt lägre
svavelhalt. Den har betydligt lägre blyhalt. Den innehåller mycket litet
bensen, som är ett av de ämnen som man skall undvika i petroleumpro-
dukter och som är mycket giftigt. Den innehåller betydligt färre aroma-
ter.

Vid bifall till hemställan i det betänkande som vi skall ta ställning
till i dag kommer alkylatbensinen att missgynnas därför att den har en
annan sammansättning som gör att den är flyktigare - ångtrycket är
annorlunda. Med det förslag som finns i dag kommer den bensinen inte
att kunna klassas som blyfri. Den kommer att hamna i en skatteklass
som innebär att den beskattas som blyade produkter. Den kommer
alltså att klart missgynnas på marknaden.

Vi har fått reda på i jordbruksutskottet att det här egentligen är ett
förbiseende från Naturvårdsverket som man djupt beklagar. Från Mil-
jöpartiets sida måste jag bara instämma i det beklagandet. Naturligtvis
skall det vara så att när vi fattar beslut om skatteklasser skall den ben-
sin som är bäst också ha just de fördelar som man velat åstadkomma
med ekonomiska styrmedel.

Hur skall vi då kunna komma till rätta med det här? Såvitt jag för-
står, har man i Norge gjort det lätt för sig. Man har sagt att i och med
att alkylatbensin är den petrolumprodukt som är miljöbäst beskattas
den inte alls!

Alkylatbensin används i första hand till skotrar, till gräsklippare, till
tvåtaktsmotorer och till sågar. Det är mycket viktiga användningsområ-
den, därför att många av dessa redskap hanteras på ett sådant sätt att
människor står nära avgaserna. I och med att man kan använda alkylat-
bensin utsätts man för betydligt mindre hälsoproblem än man gör när
man använder bensin med låg blyhalt.

Jag har förstått att vi i utskottet egentligen är litet bekymrade över
att alkylatbensinen kommer att missgynnas så kraftigt. Jag har också
förstått att regeringen håller på att se över frågan och har tänkt sig att

Prot. 1994/95:23

16 november

Miljöklasser för bensin

m.m.

37

Prot. 1994/95:23

16 november

komma med ett tillägg som gör att alkylatbensinen så snabbt som möj-
ligt hamnar i rätt skatteklass. Den skatteklassen borde vara bättre än det

vi i dag kallar miljöklass 2.

Miljöklasser för bensin

m.m.

Vi diskuterade i jordbruksutskottet i går om vi skulle återremittera
ärendet just för att inte missgynna alkylatbensinen under den tid det tar
för regeringen att få fram ett förslag som gör att bensinen hamnar rätt.
Jag har förstått att Miljöpartiets synpunkt, dvs. att ärendet egentligen
borde återremitteras, av skilda skäl inte kommer att vinna bifall. Man
menar att det är lika bra att köra nu, och sedan får man klara av de
olycksfall som har skett i efterhand. Under den tiden kommer alkylat-
bensinens konkurrenskraft att snedvridas kraftigt. De som köper denna
bensin, framför allt till motorsågar, kommer alltså att få köpa en pro-
dukt som är betydligt dyrare än den bensin som klassas som miljöklass
2. Det finns en stor risk för att många av dessa människor kommer att
använda den bensin som är billigast av ekonomiska skäl och utsätta sig
för en betydligt större hälsorisk och miljörisk än vad som är nödvän-
digt. Det är mycket olyckligt.

Förbiseendet från Naturvårdsverket och från de partier som har
jobbat med propositionen - både förra regeringen och denna regering -
är litet märkligt. Det är väl känt att denna produkt finns på marknaden.
Om man menar allvar med att indela i skatteklasser så att det som är
miljöbäst också gynnas är det konstigt att inte alkylatbensinen har varit
en av de bensinsorter som man verkligen har sett över i sammanhanget.

Vi har förstått att regeringen avser att skyndsamt lägga fram förslag
om en förändring så att alkylatbensinen i fortsättningen inte kommer att
missgynnas. Jag anser dock att vi inte skall släppa fram betänkandet
innan alkylatbensinen är med i betänkandet. Därför yrkar jag på åter-
remiss av ärendet.

Anf. 46 LENNART BRUNANDER (c):

Herr talman! Det är egentligen ett ganska viktigt beslut om miljök-
lassning av bensin vi har att fatta. Vi har arbetat med frågan ganska
länge. Vi har försökt att få fram ett bra förslag, och det har vi lyckats
med till slut.

Men ingenting är fullkomligt - ej heller detta. De bekymmer som
Gudrun Lindvall har redovisat är i allt väsentligt riktiga. De ansträng-
ningar som har gjorts för att få fram bättre bensin, både ur hälsosyn-
punkt och ur miljösynpunkt, tillgodoses inte i förslaget. Naturvårdsver-
ket har som sagt gjort ett förbiseende när man har klassat bensinen.

Man skall naturligtvis inte överdriva alltför mycket, eftersom det i
pengar räknat inte gäller så förfärligt mycket. Alkylatbensinen kostar
4-5 kr mer per liter än den vanliga bensinen just därför att den är dyra-
re att framställa. Detta beslut innebär att den direkt kommer att kosta
ytterligare 6 öre mer per liter. I slutskedet kommer det naturligtvis att
bli litet mer eftersom priset formeras på vägen fram till konsumenten.
Det har naturligtvis ingen ekonomiskt avgörande betydelse, men det är
fel signal.

Det är rätt att vi därför, som Gudrun Lindvall sade, har diskuterat
att lägga fram ett förslag om återremiss för att göra något åt det. Men vi

38

gör inte det. Det finns en del saker som gör att det är viktigt att hela
förslaget går igenom.

Det är tänkt att skatteklassningen skall råda redan från den 1 de-
cember, och det är kopplat till skatteutskottets förslag i nästa ärende
om skattefrågorna. Det är också kopplat till överenskommelser med
petroleumbranschen. Om vi har rätt uppgifter har dessutom regeringen
uppmärksammat frågan. De statssekreterare som jobbar med dessa
frågot samlas enligt de uppgifter vi har fått i dag för att diskutera en
förändring och ett nytt förslag som kan korrigera misstaget. Det tycker
jag att vi orkar med att vänta på.

Därför yrkar jag bifall till hemställan i betänkandet. Vi får ha upp-
märksamheten riktad på att ändringarna kommer till.

Själv har jag engagerat mig mycket för att försöka få bort skatten på
denna typ av bensin i kammaren under många år, men det har inte
lyckats. Den majoriteten har jag inte lyckats skapa. Det hör egentligen
inte till detta ärende, utan det tas upp litet längre fram.

Eftersom Gudrun Lindvall nämnde Norge kan jag som kuriosa säga
att de motioner vi har väckt i den svenska riksdagen och resultatet av
den behandling frågan har fått här skickades över till de företag i Norge
som gör denna bensin. Där antog man helt enkelt förslaget. Ansträng-
ningarna i den svenska riksdagen gav bättre resultat i Norge. Det är
kanske att beklaga för oss som har jobbat med frågan.

Det faktum att alkylatbensinen inte skall tillhöra miljöklass 2 är inte
bra. Det är fel signal. Det är ingen katastrof eftersom det inte rör så
förfärligt mycket i pengar räknat, och vi förväntar oss att man snabbt
får fram en förändring. Därför yrkar jag bifall till hemställan i betän-
kandetjust nu.

Anf. 47 GUDRUN LINDVALL (mp) replik:

Herr talman! Lennart Brunander tar upp en del saker som jag har
misstänkt när det gäller förslaget, nämligen att det finns olika intressen.
Petroleumindustrin har legat bakom många av de parametrar som har
fastställts för miljöklass 2. Jag tycker att det är märkligt att parametrar-
na har satts precis på ett sådant sätt att alkylatbensin inte kan innefattas
i miljöklass 2.

De stora producenterna som tillverkar bensin i miljöklass 2 gynnas
nu naturligtvis framför de små prodeucenterna som producerar alkylat-
bensin. Det är inte de stora oljebolagen som producerar alkylatbensin i
Sverige i dag, utan det är de små. Det innebär också att de små bolag
som verkligen vågar satsa på en miljöriktig produkt får totalt fel signa-
ler från Sveriges riksdag. Det anser jag är ytterst allvarligt. Vill vi ha i
gång en miljöindustri i Sverige, och vill vi ha bolag som vågar satsa
rätt, måste vi också vara mycket nogranna när vi tar fram förslagen så
att vi inte hamnar så fel som vi gör nu.

Det är förvånande att höra Lennart Brunander säga att Centern har
engagerat sig mycket i denna fråga. Det borde ha märkts i det betän-
kande som har tagits fram, som ju egentligen kommer från den borger-
liga regeringen. Man är kanske inte helt överens inom Centern om att

Prot. 1994/95:23

16 november

Miljöklasser för bensin

m.m.

39

Prot. 1994/95:23

16 november

alkylatbensinen skall gynnas framför en del andra petroleumprodukter.
Jag bara undrar.

Miljöklasser för bensin

m.m.

40

Anf. 48 LENNART BRUNANDER (c) replik:

Herr talman! Man kan gärna få undra över hur olika saker kommer
till, Gudrun Lindvall. Det gör man ibland.

Centerpartiet har varit ganska ensamt om att slåss för att ta bort
skatten på alkylatbensinen. Men det har inte med detta ärende att göra.
Det vi talar om är miljöklassning av bensin.

Gudrun Lindvall och jag är helt överens om vad som är fel och hur
det skall rättas till. Jag tror inte att vi skall måla upp spöken och säga
att någon har varit med och petat för att det skulle bli fel. Jag tror att
det är blott och bart ett förbiseende. Man har inte varit uppmärksam på
denna fråga på Naturvårdsverket.

Det har som Gudrun Lindvall också sade att göra med ångtrycket.
En av fördelarna med denna typ av bensin är att den har ett lågt ång-
tryck. Nu ligger det lägre än reglerna säger, och då faller bensinen
utanför miljöklassen. Det är inte bra. Vi har haft samma bekymmer
med blandningarna mellan paraffin och rapsolja. Det var exakt samma
sak. Vi har haft svårt att få det att rättas till också.

Man har sagt att det skall kunna ske förändringar ganska snabbt.
Det är vår uppgift att se till att det blir så.

Anf. 49 GUDRUN LINDVALL (mp) replik:

Herr talman! Det märkliga är just att vi har fått krav på ett ångtryck
som ligger precis så högt att alkylatbensin inte kommer med. Man
borde ha varit observant på detta i ett tidigare skede, när frågan be-
handlades i jordbruksutskottet. Även vi i Miljöpartiet borde naturligtvis
ha varit observanta, vilket vi tyvärr inte var. Eftersom Lennart Brunan-
der kände till förhållandena är jag förvånad över att frågan inte togs
upp i den diskussion vi hade runt betänkandet i jordbruksutskottet. Jag
aktualiserade frågan i jordbruksutskottet i går efter att ha blivit uppvak-
tad av industrin.

Jag hoppas att Miljöpartiet, förhoppningsvis tillsammans med i alla
fall delar av Centern, kan se till att alkylatbensinen blir befriad från
skatt och att vi tillsammans kanske kan vara mer framgångsrika än vad
Centern uppenbarligen har varit hittills.

Anf. 50 LENNART BRUNANDER (c) replik:

Herr talman! Jag förutsätter också att vi kan hjälpas åt. Jag tror att
det behövs fler som hjälper till för att vi skall få igenom förändringen.
Jag utgår också från att den nuvarande regeringen kommer att hjälpa
till.

Anf. 51 INGA-BRITT JOHANSSON (s):

Herr talman! Vi är alla överens om att det är en miss som är gjord,
och vi beklagar det. Däremot är vi inte överens om att det skulle vara
till någon fördel att återremittera detta ärende och därmed förhindra
den miljövinst som vi gör genom att de nya skattesatserna kan träda i

kraft den 1 december. Jag yrkar bifall till utskottets hemställan och
avslag på återremissyrkandet.

Det är beklagligt att sådana här missar sker och att de hänger med
rakt igenom. Jag vill poängtera det faktum att det inte fanns någon
motion från Miljöpartiet som försökte rätta till det hela när vi behand-
lade ärendet i utskottet. Att frågan kom upp över huvud taget berodde
på att den berörda industrin kontaktade oss ledamöter från olika håll nu
under helgen.

Nu har jag talat med departementet. Där säger man att Naturvårds-
verket har gjort ett underlag som kommer till departementet inom en
vecka och att man utgår från att det skall gå att lägga fram en proposi-
tion som behandlar alkylatbensinen före jul. Sedan beror det naturligt-
vis på oss i riksdagen hur snabbt vi behandlar den. Med den korta tid
som det handlar om kan jag inte alls tro att det kommer att slå ut den
industri som tillverkar alkylatbensinen, utan vi kan få en tillfredsstäl-
lande behandling.

Anf. 52 GUDRUN LINDVALL (mp) replik:

Herr talman! Det är riktigt att det inte fanns någon motion från
Miljöpartiet om detta. Det beror på att industrin inte hade kontaktat oss
utan Socialdemokraterna. Det gjordes i mitten av oktober, alltså innan
vi behandlade ärendet i jordbruksutskottet. Det gör det så mycket un-
derligare att det inte fanns synpunkter från Socialdemokraterna på detta
när vi behandlade ärendet i jordbruksutskottet.

Jag skall ta kontakt med den berörda industrin och tala om vilka vä-
gar man bör gå i fortsättningen för att de synpunkter man framför verk-
ligen skall komma fram till utskottet. Det är uppenbart att det brev som
skickades den 18 oktober till Socialdemokraterna, till miljöministern,
inte har föranlett någon fortsatt diskussion inom den socialdemokratis-
ka gruppen. Det kan jag bara beklaga. Hade det gjort det, hade vi kun-
nat rätta till detta vid behandlingen i jordbruksutskottet.

Jag fick kännedom om detta i fredags och har agerat så fort jag har
kunnat, vilket var på jordbruksutskottets sammanträde i går. Hade jag
fått vetskap om felaktigheten på ett tidigare stadium, hade jag natur-
ligtvis försökt rätta till den när ärendet behandlades i jordbruksutskot-
tet.

Jag hoppas att jag i fortsättningen kan se till att jag är bättre infor-
merad i tid. Det beror kanske också på att det är så kort tid efter valet.
Vad jag hoppas på är att socialdemokraterna menar allvar med att man
skyndsamt skall utreda frågan och komma fram med ett förslag som
helst gör att vi får, som i Norge, en skattebefrielse för alkylatbensinen.
Det är vad som behövs för att denna produkt skall öka på marknaden.

I dag används alkylatbensin i första hand som ett tvåtaktsbränsle.
Men den kan mycket väl användas i fyrtaktsmotorer. Den håller på att
bli billigare. Produktionsförhållandena gör att priset på produkten sjun-
ker. Den kommer snart, om vi får en riktig skatteklassning, att vara
mycket konkurrenskraftig på marknaden. Men då krävs det att vi politi-
ker verkligen menar allvar när vi säger att vi skall gynna de miljöriktiga

Prot. 1994/95:23

16 november

Miljöklasser för bensin

m.m.

41

Prot. 1994/95:23

16 november

produkterna och se till att vi får en skatteklassning som gynnar denna
produkt. Det är bråttom, Socialdemokraterna!

Miljöklasser för bensin

m.m.

Anf. 53 INGA-BRITT JOHANSSON (s) replik:

Herr talman! Liksom Gudrun Lindvall fick jag och, såvitt jag för-
står, de flesta andra information om detta i fredags och lördags. Vi har
alltså agerat lika fort allihop.

Huruvida det kommande förslaget från regeringen kommer att inne-
hålla någon skattebefrielse eller inte har jag faktiskt ingen uppfattning
om. Det enda jag har en uppfattning om är att det kommer ett förslag
och att det förslaget kommer tämligen snabbt.

Anf. 54 GUDRUN LINDVALL (mp) replik:

Herr talman! Det brev som jag har fått mig till handa är skrivet till
miljöminister Anna Lindh, och hon har fått det den 18 oktober.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 29 §.)

Differentierad, skatt på
blyfri bensin

17 § Differentierad skatt på blyfri bensin

Föredrogs
Skatteutskottets betänkande 1994/95:SkUl

Differentierad skatt på bly fri bensin (prop. 1994/95:11)

Anf. 55 LARS BÄCKSTRÖM (v):

Herr talman! Detta ärende hänger till stor del samman med det förra
ärendet. Jag erinrar mig att min mormor brukade säga åt mig att fort
och väl inte följs åt. Man skulle kunna tro att detta ärende har beretts
oerhört skyndsamt, och därför har det blivit en del lapsusar. Så är det
inte. Detta ärende har gått ganska långsamt. Ibland kan tyvärr sakta och
bristfälligt också följas åt.

Från Vänsterpartiets sida motionerade vi om dessa frågor i januari i
år. Vi konstaterade att detta var ett uppdrag som Naturvårdsverket fick
1992 och att det sedan länge har funnits ett färdigt utredningsförslag
som har remissbehandlats och godkänts. Vi motionerade därför i janu-
ari om att man skulle få denna miljödifferentiering inom klass 2 skynd-
samt.

Det hände ingenting från regeringssidan, den dåvarande borgerliga
regeringen. Detta var en av de sista propositioner som regeringen, och
Bo Lundgren som dåvarande skatteminister, avlämnade. Man får väl
säga att det var tur att han hann med detta innan regeringen fick avgå.
Annars hade det sett mycket illa ut.

Vi tycker att det är bra att det äntligen har kommit ett förslag om en
differentiering. Men vi tycker att en differentiering på 6 öre är för svag.
Vi har sagt i vår motion att vi vill ha en kraftigare differentiering på
10-15 öre. Det skulle ge en större styrka för att få över konsumtionen

42

till en bättre miljöprofil. Vi har inte fått stöd för det i utskottet än så
länge. Vi tror att vi kommer att få det så småningom.

Vi har nu två moment att behandla. Det första är att godkänna den
differentiering som föreslås. Det stöder vi naturligtvis. När det gäller
mom. 2 i utskottets hemställan yrkar vi bifall till Vänsterpartiets för-
slag, att riksdagen skall ge regeringen till känna att det behövs en kraf-
tigare rabatt inom intervallet 10-15 öre.

Herr talman! Vi yrkar bifall till Vänsterpartiets yrkande beträffande
mom. 2.

Det har förekommit en debatt tidigare om alkylatdrivmedel - det är
väl produktnamnet Aspen man tänker på framför allt. Jag delar de syn-
punkter som Miljöpartiet har framfört, som också Socialdemokraterna,
regeringssidan, och även Centern håller med om. Men vi vinner ingen-
ting på att ännu en gång låta bli att ta ett steg i rätt riktning. Vi kan
mycket väl ta ett steg i rätt riktning nu och sedan tillsammans ta ännu
fler steg, så att vi kan komma till rätta med det fel som gjorts vad gäller
Aspen och alkylatbensinen.

Anf. 56 RONNY KORSBERG (mp):

Herr talman! Oavsett vem som har föreslagit vad och hur långsamt
eller snabbt ärendet har beretts när det gäller miljöklassningen, tycker
vi att det är bra att det äntligen sker någonting på detta område. Det är
en sak som Miljöpartiet har slagits för under en längre tid, att vi skall få
en tydlig skillnad mellan olika produkter, så att man, bl.a. med hjälp av
lagen om kemiska produkter, kan peta bort det som inte är så bra.

Om man tittar på förslaget till prisdifferentiering inser man ganska
lätt att den föreslagna skillnaden inte kommer att räcka till för att ge
den styreffekt och den förändring av konsumtionsmönstret vi eftersträ-
var.

Vi förutsätter också att frågan om alkylatbensin kommer att behand-
las snabbt, att vi får med den i miljöklassningen och att den hamnar i
den klass där den bör hamna.

Vi kan inte heller inse att den skillnad som Vänsterpartiet föreslår,
10-15 öre, skulle räcka till. Verkligheten är den att skillnaden för van-
lig bensin är minst 50 öre. Folk kommer alltså inte att upptäcka skillna-
den prismässigt på dessa olika produkter. Det är ju den styrsignalen vi
efterlyser. För att få den effekten är det nödvändigt med en skillnad
som är i storleksordningen 1 krona.

Det är därför vi har föreslagit det här. Vi kan inte acceptera synsät-
tet att det är produktionskostnadsskillnaden som skall vara avgörande
för vilken skatteskillnad det skall vara. Syftet med lagstiftningen är
självfallet att få till stånd en förändring av konsumtionsmönstret. Då
måste man använda sådana styrsignaler som uppfattas av marknaden -
av konsumenterna. De ser prislappen på bensinmackens skyltar. Därför
föreslår vi, som sagt, denna skillnad på 1 krona.

Mot bakgrund av det anförda vill jag yrka bifall till reservation 2.

Prot. 1994/95:23

16 november

Differentierad skatt på
bly fri bensin

43

Prot. 1994/95:23

16 november

Anf. 57 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s):

Herr talman! Skatteutskottets betänkande nr 1 tar upp frågan om

differentierad skatt på blyfri bensin. Det föreslås att de nya miljöklas-

Differentierad skatt på
blyfri bensin

serna för oblyad bensin läggs till grund för en differentiering av ben-
sinskatten. Det är enligt vad som anförts i proposition nr 11 lämpligt att
rabatten för miljöklass 2 bestäms så att den motsvarar skillnaden i
produktionskostnad mellan miljöklass 2 och miljöklass 3. Rabatten för
miljöklass 2 föreslås mot denna bakgrund uppgå till 6 öre per liter,
vilket uppnås genom en höjning av skatten för övrig bensin.

Bensinskatt skall således utgå med 3 kr och 14 öre per liter i miljök-
lass 2, 3 kr och 20 öre per liter i miljöklass 3 och 3 kr och 71 öre per
liter för blyad bensin fr.o.m. den 1 december 1994.

I motionerna Skl av Vänsterpartiet och Sk2 av Miljöpartiet fram-
förs bl.a. att man vill se en starkare stimulans för miljöklass 2 och en
större rabatt.

Utskottsmajoriteten tillstyrker förslaget om en differentierad skatt
på blyfri bensin enligt propositionens förslag, dvs. att rabatten skall
motsvara skillnaden i produktionskostnaden mellan miljöklass 2 och
miljöklass 3. Enligt de överväganden som Naturvårdsverket har redovi-
sat i sin rapport kan en alltför stor rabatt dels ge upphov till oönskade
förskjutningar i konkurrensavseende, dels medföra en alltför kraftig
styrning av goda bensinkvaliteter till den svenska marknaden med
påföljd att kvaliteten på andra marknader försämras.

När det gäller motionsyrkandena om större framtida rabatter utgår
utskottet ifrån att regeringen följer utvecklingen på området och vid
behov vidtar nödvändiga åtgärder.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan och avslag på
reservationerna.

Herr talman! Om det blir en återremiss av det föregående ärendet
måste även det här ärendet återremitteras, eftersom de hör samman.

Anf. 58 RONNY KORSBERG (mp):

Herr talman! Resonemanget om att produktionskostnadsskillnaden
på 6 öre skulle vara avgörande därför att man vill vidmakthålla ett slags
konkurrensneutralitet håller inte. Av förarbetena till det här förslaget
framgår att industrin säger att om man får en större rabatt och en större
skillnad kommer produktionsomställningen att gå mycket snabbare.
Fler bolag kommer att kunna investera i den förändring som är nöd-
vändig i produktionsanläggningar för att göra det möjligt att övergå till
produktion av bättre bensin.

Effekten av en sådan här liten skillnad blir faktiskt att man bromsar
industrins möjligheter att genomföra omställningar, trots att den kanske
vill. Det är självklart att man uppfattar signalerna från marknaden om
att bensinen måste bli bättre för miljön. Om man inte får de ekonomis-
ka incitamenten för att göra den investeringen, tror jag att man avvak-
tar. Det är trist att ett förslag som bromsar goda initiativ läggs fram,
eftersom man inte ordentligt har satt sig in i hur styrmekanismerna
fungerar. Man har inte heller lyssnat på signalerna från industrin, där

44

det framgår att industrin vill ha en ordentlig skillnad för att snabbt
kunna göra omställningar.

Anf. 59 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s):

Herr talman! Som jag sade i mitt huvudanförande har Naturvårds-
verket i sin rapport framfört att det är bra med just denna skillnad.
Utskottsmajoriteten har funnit att det är en lämplig nivå och att det
kommer att få genomslag ganska snabbt.

Anf. 60 RONNY KORSBERG (mp):

Herr talman! Jag är ganska övertygad om att det inte kommer att få
ett genomslag. Skillnaden är så liten att den inte märks på marknaden.
När man säger att det här är en lagom nivå grundar man sig på att man
inte vill rubba konkurrensförhållandet. Då skall man hålla i minnet att
marknaden själv rubbar balansen på ett ganska drastiskt sätt då och då
genom olika omkastningar. Det är en verklighet som man lever med i
företagen och är van att hantera.

Industrin säger själv, enligt förarbetena, att den är tacksam - om
man skall tolka det så - för starkare styrsignaler. Då skulle det gå snab-
bare att ställa om. Industrin behöver lönsamhet i investeringarna.

Anf. 61 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s):

Herr talman! Utskottsmajoriteten vidhåller att det här är en lämplig
nivå när det gäller skillnaden mellan de olika klasserna.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 29 §.)

18 § Verksamheten inom Europarådet

Föredrogs

Utrikesutskottets betänkande 1994/95 :UU2

Verksamheten inom Europarådet (redog. 1993/94:ER1 och skr.
1993/94:248)

Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 29 §.)

19 § Tillämpning i fråga om Haiti av lagen om vissa internationel-
la sanktioner

Föredrogs
Utrikesutskottets betänkande 1994/95:UU4
Tillämpning i fråga om Haiti av lagen (1971:176) om vissa internatio-

nella sanktioner (prop. 1994/95:24)

Prot. 1994/95:23

16 november

Differentierad skatt på
blyfri bensin

Tillämpning ifråga om
Haiti av lagen om
vissa internationella
sanktioner

45

Prot. 1994/95:23

16 november

Anf. 62 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Herr talman! När den demokratiskt valde president Jean-Bertrand

Aristide den 15 oktober i år återvände till Haiti för att fortsätta det

Tillämpning i fråga
om Haiti av lagen om
vissa internationella
sanktioner

svåra och mödosamma arbetet för demokrati i Haiti var det en viktig
milstolpe i Haitis historia.

Betänkande nr 4 från utrikesutskottet, Tillämpning i fråga om Haiti
av lagen om vissa internationella sanktioner, är ett märkligt betänkan-
de. Historien har nämligen hunnit i kapp och gått förbi Sveriges riks-
dag.

Haitis historia präglas av ett mödosamt arbete för demokrati med
många avbrott och långa perioder av diktatur. Haiti uppnådde själv-
ständighet redan 1804 och blev den första självständiga staten bland
kolonierna i Latinamerika. Den mest berömda perioden var nog Duva-
lierregimen 1957-1986 med Papa Doc och Baby Doc.

År 1990 höll man val. I januari 1991 valdes Aristide till president
med 67 % majoritet. År 1991 genomfördes kuppen med Raoul Cedras.
Aristide blev tvungen att tillsammans med många parlamentariker gå i
landsflykt. De vistades i USA och Kanada.

För att bryta det politiska dödläget antog FN den 6 maj 1994 en re-
solution om utökade sanktioner mot Haiti innebärande ett totalt handel-
sembargo. Den 29 september antog FN en ny resolution om hävandet
av sanktionerna dagen efter den dag då president Aristide återvände till
Haiti. Det ägde rum den 15 oktober i år. Historien har alltså i detta fall
hunnit i kapp och gått förbi Sveriges riksdag.

Vi kommer i dag att ta ställning till sanktioner som redan har upp-
hört. Jag förstår dock att det är nödvändigt med den här proceduren så
att man i efterhand kan reagera och åberopa lagen.

Tre dagar efter det att Aristide återkom till Haiti hade jag tillfälle att
besöka det haitiska parlamentet och tala i det såsom förste utländske
parlamentariker från ett demokratiskt land. Jag var där tillsammans
med andra parlamentariker från bl.a. Kanada för att ge stöd åt den
demokratiska processen. Syftet var också att hjälpa parlamentarikerna i
organisationen PGA - Parliamentarians for Global Action. Flera av
ledamöterna i denna riksdag är med i den organisationen. Den stöder
parlamentariker som har det besvärligt under olika perioder av diktatur.
Nu är dessa parlamentariker tillbaka i Haiti igen. Det demokratiska
arbetet fortgår. Tanken är att Haiti skall ha val i januari. Det är nu vik-
tigt att ge Haiti stöd i detta känsliga politiska läge.

Det finns väldigt små resurser att arbeta med. De parlamentariker
som har levt i exil och har kommit tillbaka till Haiti finner renskrapade
bord och tomma kassakistor. Det finns inte de allra enklaste faciliteter-
na för att genomdriva och genomföra parlamentariska fria, demokratis-
ka val. Det finns inte sådant som telefoner, telefax, dupliceringsappara-
ter - inte ens bensin - så att man kan möjliggöra ett realistiskt och bra
arbete.

Vi arbetar därför från olika länder i världen på att försöka få närva-
ra under valen i januari 1995, detta för att ge stabilitet åt processen och
se till att det blir fria och rättvisa val. Det planeras även ett demokrati-
seminarium efter valet. Jag tror att det är väldigt viktigt att man stöder

46

Haiti under det närmaste halvåret, så att den demokratiska processen
kan säkras. Även Sverige kan dra sitt strå till stacken genom att man
anslår mycket blygsamma medel för att hjälpa till i denna demokrati-
process.

Det är alltså glädjande att sanktionerna har upphört och att man är
på gång med den demokratiska processen i Haiti. Egentligen borde
detta betänkande inte behövas. Vi önskar lycka till i det viktiga val som
nu sker i januari.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 29 §.)

20 § Socialförsäkring - handläggning m.m.

Föredrogs
Socialförsäkringsutskottets betänkande 1994/95:SfUl
Socialförsäkring - handläggning m.m.

Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.

(Beslut fattades efter 29 §.)

21 § Vissa utlännings- och medborgarskapsfrågor

Föredrogs
Socialförsäkringsutskottets betänkande 1994/95:SfU2
Vissa utlännings- och medborgarskapsfrågor.

Anf. 63 SIGGE GODIN (fp):

Fru talman! I betänkande SfU 2 återkommer den gamla frågan om
förvar av asylsökande barn. Vi minns att det i en proposition från den
förra regeringen föreslogs att förvar av asylsökande barn i princip
skulle vara förbjudet. Skälet var att förvarstagandet av barn hade ökat i
motsats till den minskning som såväl regeringen som riksdagen förvän-
tade sig. Riksdagens beslut blev tyvärr att propositionen inte godkän-
des. En majoritet, där socialdemokraterna ingick, ansåg att förvarsta-
gande av asylsökande barn skulle fortsätta.

Under året har vi konstaterat att förvarstagandet har minskat men att
barn fortfarande i alldeles för hög grad tas i förvar. Om man läser sta-
tistiken kan man samtidigt konstatera att det i januari 1994 var lika
många i förvar som i januari 1993. I april 1994 var det tre gånger så
många som i april 1993.1 maj 1994 var det i stort sett lika många som i
maj 1993.

Detta är en situation som inte kan accepteras.

Charlotte Branting säger i sin motion, som utskottet har behandlat,
att färre barn tas i förvar och att fler barn hålls under uppsikt. Det är en
positiv utveckling. Samtidigt har den genomsnittliga förvarstiden ökat.

Prot. 1994/95:23

16 november

Tillämpning i fråga om
Haiti av lagen om
vissa internationella
sanktioner

Vissa utlännings- och
medborgarskapsfrågor

47

Prot. 1994/95:23

16 november

Det bekymrar oss. Varför kan inte ännu fler barn hållas under uppsikt i
stället för att tas i förvar?

Fru talman! Sverige har med kraft engagerat sig för FN:s barnkon-

Vissa utlännings- och
medborgarskapsfrågor

vention och därmed för barnens rätt. Därför är det förvånande att ma-
joriteten inte vill leva upp till barnkonventionen utan vill fortsätta att ta
barn i förvar. Det har i dag förts en engagerad debatt om barnens situa-
tion i andra sammanhang. Med tanke på det borde vi konstatera att alla
barn skall behandlas på samma sätt.

I reservation 2 säger vi reservanter att Invandrar- och flykting-
kommittén bör få i uppdrag att se över bestämmelserna om förvar av
barn och komma med förslag. Vi kräver ett tillkännagivande till rege-
ringen om detta.

Fru talman! Det blir intressant att se om den nya regeringen kom-
mer att leva upp till barnkonventionen och en human flyktingpolitik.
Det är ju alltid de konkreta handlingarna som gäller och inte enbart de
många välformulerade orden.

Eftersom antalet barn i förvar fortfarande är för stort och förvarsti-
derna är för långa vidhåller vi vårt krav på att ett förbud att ta barn i
förvar skall verkställas. Därför yrkar jag bifall till reservation 2 i detta
betänkande.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag ställa en fråga som är väl känd
till Maud Björnemalm: Vad är egentligen skälet till att majoriteten inte
tillmötesgår vår begäran? Vi är eniga om att förvar av barn måste vara
en sista utväg. Därför skall man behandla den här frågan med all den
respekt och grundlighet som den kräver.

Anf. 64 ULLA HOFFMANN (v):

Fru talman! Vänsterpartiet har länge varit ett av de få partier som
aktivt har arbetat för en flyktingpolitik som bygger på humanitet och
rättssäkerhet. Vi har med förtvivlan sett de försämringar som skedde
under den borgerliga mandatperioden. Vi såg fram emot en förändring
med en ny majoritet. I stället aviseras en skärpning av flyktingpolitiken.
De myndigheter som har att verkställa det som riksdagen beslutar ut-
vecklar en praxis som strider mot sunt förnuft och det allmänna rätts-
medvetandet.

Vi har reserverat oss mot att generella viseringskrav används som
metod för att hindra flyktingar från att söka asyl i Sverige. Vi har också
reserverat oss mot straff för människor som av ideella skäl hjälper
asylsökande in i landet. Viseringskrav, transportöransvar och andra
sanktioner i kombination skär nämligen av de nödställdas livlinor. Jag
står självfallet bakom båda dessa reservationer men kommer inte att
yrka bifall till dem, eftersom dessa våra krav genom folkomröstningsre-
sultatet i framtiden kommer att regleras av bl.a. Dublinkonventionen
och den yttre gränskontrollkonventionen. Det blir därför väldigt viktigt
vilka direktiv riksdagen kommer att ge våra förhandlare så att man
förhindrar att Sverige, som har en lång tradition som ett solidariskt
land, är med och bygger Festung Europa.

Vi reserverar oss också mot att vuxna människor som inte har be-

48

gått något annat brott än att söka skydd mot förföljelse och undan krig

behandlas som kriminella och placeras i häkten och polisarrester. Vi
anser att det är nödvändigt att omgående i lag förbjuda det.

Vi reserverar oss mot att barn kan tas i förvar i mer än 72 timmar
och att åldersgränsen för vem som betraktas som barn inte höjs från 16
år till 18 år, i enlighet med barnkonventionen. Genom att man inte
höjer åldersgränsen kan barn som i Sverige betraktas som barn behand-
las som vuxna, tas i förvar, behandlas som kriminiella och placeras i
häkten och polisarrester. Men i går fick vi bekräftat av Utlännings-
nämndens ordförande att svenska myndigheter inte behöver följa barn-
konventionen. Vi har som enda parti motionerat om att barnkonventio-
nen skall inkorporeras med svensk lag. På detta sätt skulle svenska
myndigheter bli skyldiga att tillämpa barnkonventionen. De skulle
därmed inte kunna hänvisa till att konventioner inte utgör svensk lag
och i och med det nonchalera dem.

Utskottet säger i sitt betänkande att man bör invänta yttrandet från
den sittande parlamentariska kommittén, Invandrar- och flykting-
kommittén. Denna kommitté har arbetat sedan våren 1993, och så vitt
jag förstår kommer den nu att förändras och få nya direktiv. Under
tiden behandlar vi asylsökande som kriminella. Vi tar barn i förvar och
betraktar barn som vuxna. Jag yrkar bifall till reservationerna 2 och 3
till momenten 4 och 6.

Vi anser att Invandrarverket i sin nuvarande form bör avvecklas och
att ansvaret för flyktingslussar, utslussning av de asylsökande till kom-
munerna m.m. skall föras över till en mindre myndighet som upprättas.
Vi anser också att medborgarskapsärenden bör handläggas av Justitie-
departementet och att olika invandrarpolitiska sakfrågor bör överföras
till respektive departement eller myndighet. Den senaste tidens turbu-
lens kring Invandrarverket visar att vi har rätt i att något måste göras.
Men även i detta fall anser utskottet att man bör avvakta resultatet av
Invandrar- och flyktingkommitténs arbete. Jag yrkar bifall till reserva-
tion 5 till moment 11.

Anf. 65 RAGNHILD POHANKA (mp):

Fru talman! Riksdagsledamöter! SfU2 är det första betänkande som
tas upp under riksdagsåret 1994/95 som berör flyktingfrågan. Här har
flera viktiga principiella frågor tagits upp.

I utredningen om översyn av vissa delar av utlänningslagstiftningen,
som i april -94 lade fram sitt betänkande, ansåg man att kravet på vise-
ring tagits med på grund av ”önskvärdheten och nödvändigheten av att
kontrollera och begränsa invandringen från vissa länder och av säker-
hetspolitiska skäl.” Det medges också att möjligheterna för personer
utan visering att ta sig hit samtidigt försvåras. Detta är ett hinder för
människor att kunna söka asyl på ett rättvist sätt. Asylrätten naggas i
kanten på det viset.

Ett annat effektivt sätt att försvåra för flyende att kunna utnyttja sin
rätt att söka asyl är transportbolagens skyldighet att avvisa redan vid
färjeställen och flygterminaler. Fullgörs inte denna skyldighet blir bo-
lagen betalningsskyldiga för flyktingar utan tillräckliga asylskäl. Detta

Prot. 1994/95:23

16 november

Vissa utlännings- och
medborgarskapsfrågor

4 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 23

Prot. 1994/95:23

16 november

är detsamma som att man låter personal utan utbildning sortera asylsö-
kande redan på nämnda platser.

Miljöpartiet de gröna anser att ett beslut fattat redan 1983/84, om

Vissa utlännings- och
medborgarskapsfrågor

att viseringen måste bli generösare, åter skall dammas av. Det har inte
heller fattats något annat, motstridigt, beslut senare.

Varje år tas också frågan om förvar av barn upp. Miljöpartiet de
gröna anser att allt förvar av barn skulle upphöra för att ändras till att
de ställs under uppsikt. Vi i Miljöpartiet ämnar återkomma med en
motion i ämnet under den allmänna motionstiden.

I detta betänkande har Miljöpartiet reserverat sig enligt reservation
2 och anser att Invandrar- och flyktingkommittén skall se över proble-
met med förvar av barn för att komma med ett förslag om att i princip
förbjuda detta.

Miljöpartiet de gröna anser att ideell hjälp när det gäller att hjälpa
flyktingar att fly ej bör vara straffbelagd. Vi i Miljöpartiet vänder oss
emot en skärpning av straffbestämmelserna för den som hjälper en
person att komma in i Sverige. Detta är ytterligare ett grundskott mot
asylrätten.

I ett särskilt yttrande när det gäller att få medborgarskap utan giltiga
identitetshandlingar anser Miljöpartiet de gröna att det är förödande att
en person efter lång vistelse i Sverige, självklart med klanderfri vandel,
inte skulle kunna bli svensk medborgare. Just flyktingar med starkt
flyktbehov kan sakna papper och vara förhindrade att skaffa sig dessa
papper. Och just dessa personer kan ha ett särskilt stort skyddsbehov.

Miljöpartiet de gröna yrkar bifall till reservation 1 som gäller mo-
tion Sf622, yrkande 15, och motion Sf627, yrkande 4. Miljöpartiet de
gröna yrkar också bifall till reservation 2, mom. 4, som gäller motion
Sf608, yrkande 13, och motion Sf615 samt motion Sf622 yrkande 21 -
de är ganska lika. Miljöpartiet de gröna yrkar också bifall till reserva-
tion 4, mom. 7 som gäller motion Sf622, yrkande 30, angående männi-
skosmuggling. Det särskilda yttrandet står för sig. Tack för ordet.

Anf. 66 MAUD BJÖRNEMALM (s):

Fru talman! Betänkande SfU2 föregås inte av någon proposition,
utan det betänkande som vi nu skall behandla gäller ett antal motioner
från föregående riksmöte, inte invandrar- och flyktingpolitiken i sin
helhet. Det gäller viseringsfrågor, människosmuggling, förvarstagande
av barn, förvarslokaler och säsongsarbetstillstånd. Det innehåller fem
reservationer och två särskilda yttranden.

Flera av de frågor som berörs i betänkandet har behandlats tidigare
och är också hänvisade till den parlamentariska utredningen om in-
vandrar- och flyktingpolitik.

Det är en något underlig situation att kommentera motioner som
egentligen är riktade mot den politik som den borgerliga regeringen
förde. Men den reservation som jag särskilt vill kommentera rör förvar
av barn. Det är en fyrpartireservation av Folkpartiet, Vänsterpartiet,
Miljöpartiet de gröna och kds. Frågan som reservanterna tar upp är inte
heller ny.

50

Reservationen går ut på att det skall vara helt förbjudet att ta barn i
förvar. Det är naturligtvis en mycket känslig fråga, en fråga som varit
föremål för många och långa diskussioner och behandlingar både i
utskott och här i kammaren. Frågan behandlades bl.a. i samband med
att den nya utlänningslagen antogs. Utskottet skrev då i betänkandet att
barn får tas i förvar endast om det är oundgängligen nödvändigt och
sedan det noga övervägts om det inte går lika bra att ställa barnet under
uppsikt. Det är förbjudet att sätta barn under 16 år i häkte, fängelse
eller på kriminal vårdsanstalt. Barn får inte heller skiljas från sin vård-
nadshavare.

Undersökningar visade tyvärr att polisen inte följde riksdagens be-
slut att ställa barnen under uppsikt utan tog dem i förvar. Någon or-
dentlig förklaring till varför så skedde gick inte att få från polismyndig-
heterna.

Under förra mandatperioden lade dåvarande invandrarminister
Birgit Friggebo fram en proposition i vilket det föreslogs att barn under
16 år inte skall tas i förvar i andra fall än när det gäller avvisning med
omedelbar verkställighet. Det förbud som föreslogs i propositionen
skulle alltså gälla dem som vistas här i landet och som fått nej till up-
pehållstillstånd och därför skulle avvisas ur landet.

Propositionens förslag innebar att det inte skulle gå att avvisa en
barnfamilj som vill stanna i Sverige, och som vägrar att rätta sig efter
fattade beslut. Det är klart att det är en personlig tragedi för den som
begär asyl i Sverige, och som inte har tillräckliga skäl för att få stanna.

Den propositionen lämnade så många frågor obesvarade om vad
som skulle ske med barn som vistas illegalt i landet att ett enigt utskott
skickade propositionen på remiss till berörda myndigheter och ett antal
frivilligorganisationer, något som regeringen inte hade gjort.

Efter att ha tagit del av remissinstansernas synpunkter stod det klart
för de flesta ledamöterna i utskottet att något måste göras åt förslaget i
propositionen. Man måste göra något med den målsättningen att så
långt som möjligt begränsa möjligheterna att ta barn i förvar, men ock-
så med den principiella inställningen att det måste finnas en yttersta
möjlighet att avlägsna den som inte har rätt att stanna i landet och som
vägrar att rätta sig efter fattade beslut. De lagar som vi har måste efter-
levas om de skall få någon tilltro.

Utskottsmajoriteten ändrade propositionens förslag så, att om det
fanns skäl att tro att familjen i fråga inte skulle rätta sig efter avvis-
ningsbeslutet, utan gå under jorden, skulle man ställa barnet under
uppsikt, en uppsikt som visserligen är förknippad med vissa villkor,
men som inte är ett frihetsberövande. Barnet kan leva som tidigare och
röra sig fritt, antingen barnet vistas på förläggning eller någon annan-
stans.

Men om tillvägagångssättet att ställa barn under uppsikt prövats och
om barnet, eller familjen som det egentligen handlar om, vägrar att resa
frivilligt eller hållit sig undan när avresan skulle ägt rum, får även bar-
net tas i förvar när familjen påträffas. Barnet får dock endast tas i för-
var tillsammans med vårdnadshavare.

Prot. 1994/95:23

16 november

Vissa utlännings- och
medborgarskapsfrågor

51

Prot. 1994/95:23

16 november

Ansvaret, ansåg vi, vilar nu på familjen eller på barnets vårdnads-
havare att själv avgöra vad som är bäst för barnet - att familjen under

värdiga former lämnar landet frivilligt eller att familjen går under jor-

Vissa utlännings- och
medborgarskapsfrågor

den, tas i förvar när familjen påträffas och därefter avvisas.

Fru talman! Det finns också en särskild utredare som fått i uppdrag
att utreda frågorna om verkställighet av beslut om avvisning och utvis-
ning. Resultatet av den utredningen kommer också att få betydelse för
förvarsreglerna.

Invandrar- och flyktingkommittén har också att behandla förvars-
reglerna. Därför anser vi socialdemokrater att det inte behövs något
tillkännagivande.

Denna fråga är naturligtvis svår, och den skall behandlas med stor
hänsyn och med omtanke om barnens situation.

Fru talman! Med det vill jag yrka bifall till utskottets hemställan
och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 67 SIGGE GODIN (fp) replik:

Fru talman! Jag kan dela Maud Björnemalms uppfattning att det är
en viktig och grannlaga uppgift att se över frågorna. Maud Björnemalm
talar om motioner, och de måste tas på allvar. I den proposition som
Birgit Friggebo lagt fram föreslås det inte att det skulle vara fråga om
ett förbud. Principen skall vara ett förbud med vissa undantag.

Maud Björnemalm säger att målsättningen skall vara att barn inte
skall tas i förvar. Förutom den fråga jag ställde i mitt inledningsanfö-
rande, undrar jag om Maud Björnemalm tycker att vi har levt upp till
målsättningen att barn inte skall tas i förvar? Är det bra som det är?
Borde vi göra något ytterligare? Vi reservanter kräver ett tillkännagi-
vande i frågan. Vi är inte nöjda, och vi tycker inte att myndigheterna
har levt upp till den målsättning som vi kan vara överens om här.

Frågan kvarstår: Är det inte rimligt att Flyktingkommittén - där
Maud Björnemalm förmodligen kommer att sitta tillsammans med
andra ledamöter från denna kammare även i fortsättningen - ändå skall
ta denna fråga under allvarligt övervägande? Det går att hålla barn
under uppsikt. Låt oss pröva den modellen en tid. Sedan får vi se om
det finns några uppenbara nackdelar.

Om man i Flyktingkommittén arbetar igenom frågan kanske man
där kan hitta exakt den avvägning som vi kan komma överens om. På
så sätt löses problemet. Låt oss göra detta i stället för att år efter år
konstatera att det är barnen som kommer i kläm. Jag tycker inte att det
är rätt att de år efter år skall kunna sättas i förvar när det inte är nöd-
vändigt.

Anf. 68 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik:

Fru talman! Det är klart att ingen av oss tycker om att barn tas i för-
var. Det är därför som vi har försökt att hitta lösningen att ställa barnen
under uppsikt.

Men vad skall man göra, Sigge Godin? Det är ändå föräldrarna som
har ansvar för vad som händer barnen. Föräldrarna vägrar att rätta sig

52

efter fattade beslut och går under jorden. Jag tror ändå inte att Sigge

Godin vill att människor skall vistas illegalt i Sverige och att barnen
lever i något slags gråzon. De finns här, men finns ändå inte. De kan
inte gå i skola eller skaffa sig utbildning. Jag vet inte vad de skall leva
av. Jag tycker därför att det är inhumant att inte ha några som helst
regler.

Jag hoppas naturligtvis att vi i Invandrar- och flyktingkommittén
skall kunna komma med förslag som även Folkpartiet och Sigge Godin
kan ställa upp på.

Anf. 69 SIGGE GODIN (fp) replik:

Fru talman! Jag frågade Maud Björnemalm om hon tyckte att myn-
digheterna hade levt upp till målsättningen. Jag har inte fått något svar
på den frågan. Vi lagstiftare, Maud Björnemalm, kan inte säga att det
allenarådande ansvaret för att deras barn kommer i kläm är föräldrar-
nas. Vi kan inte frånta oss ansvaret som lagstiftare att inte lösa detta
problem på allra bästa sätt. Vi skall leva upp till målsättningen att barn
inte skall tas i förvar. Det går att göra det omvända, dvs. ta dem under
uppsikt. Jag tycker att det är den bästa modellen.

Varför kan vi inte göra ett tillkännagivande till regeringen om att
Flyktingkommittén även får denna uppgift? Då kan ni se det hela i ett
sammanhang även när ni behandlar de andra frågorna. Är det inte rim-
ligt efter alla dessa år av harvande i denna fråga och där någon lösning
inte har hittats? Kan vi inte göra så?

Anf. 70 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik:

Fru talman! Sigge Godin skall påverka polismyndigheterna, inte
mig. Det är polisen som verkställer avvisningen. Det är polisen som
avgör om barnet skall ställas under uppsikt.

Frågan om förvarstagande av barn och Invandrar- och flykting-
kommittén är en tvist om påvens skägg. Sigge Godin vet mycket väl att
tre av ledamöterna i socialförsäkringsutskottet ingår i Invandrar- och
flyktingkommittén. Vi har alla tre sagt att dessa frågor skall tas upp till
diskussion i kommittén. Därför anser vi att det inte behövs något till-
kännagivande till regeringen i frågan.

Anf. 71 GUSTAF VON ESSEN (m):

Fru talman! Det är intressant att höra att påven förekommer även i
denna diskussion.

Jag skulle vilja kommentera betänkandet utifrån mera allmänna
synpunkter. Maud Björnemalm, som representerar majoriteten, har sagt
det mesta. Vi har inga andra åsikter än vad hon har framfört i fråga om
detta betänkande.

I fråga om viseringsreglerna är det klart att världen är en ofullgång-
en konstruktion. Den kommer att förbli så länge. Därför måste det
finnas viseringsregler. EU-medlemskapet förutsätter deltagande i pro-
cessen att åstadkomma enhetliga viseringsregler. Jag har noterat att
Ulla Hoffman har insett detta. EU-medlemskapet kommer att innebära
att vi samordnar oss i den processen med övriga länder i Europa.

Prot. 1994/95:23

16 november

Vissa utlännings- och
medborgarskapsfrågor

53

Prot. 1994/95:23

16 november

Svenska ståndpunkter som skall framföras av regeringen bör för-
ankras på ett bra sätt i riksdagen och gärna i vårt utskott. Då kan vi

lägga fram synpunkter på vilka ståndpunkter regeringen skall inta i

Vissa utlännings- och
medborgarskapsfrågor

förhandlingarna.

Det finns en gammal motion som väcktes av nydemokraterna, men
även från annat håll, om viseringar av medborgare från Bosnien-
Hercegovina. Flyktingproblemen är svåra där. Jag anser att Sverige har
tagit sin del av ansvaret med råge när det gäller att engagera sig för
flyktingar från Bosnien-Hercegovina. Men med det stora inflödet av
flyktingar och de stora insatser som detta förde med sig, tror jag att det
var en riktig åtgärd från regeringens sida att införa visumtvånget för
medborgare från Bosnien-Hercegovina.

Insatser i närområdet är den flyktingpolitik som nu kan leda längst
för flyktingarna. Ett särskilt problem är bosnien-kroaterna, dvs. bosnier
med kroatiska pass. Detta har föranlett en motion där man föreslår att
visumtvång för kroater skall införas. Vi har avvisat det förslaget i olika
sammanhang. Men många bosnier med kroatiska pass avvisas från
Sverige. Det är tydligt att många sedan avvisas vidare in i Bosnien.

Det här är ett problem som vi är medvetna om, och jag hoppas att
regeringen noggrant följer detta, inte minst med tanke på den utveck-
ling som vi just i dag kan se i de delar av Bosnien som gränsar mot
Kroatien och Bihacområdet.

Jag vill också ta upp förvarstagandet. Personer som har fått avslag
eller slutligt besked om att de inte kan få stanna här i Sverige måste
kunna avvisas effektivt och i humana former. De beslut som svenska
myndigheter fattar måste kunna effektueras - det är inget som helst
tvivel om den saken. Då kommer man in på frågan om i vilken form
detta skall ske och hur det skall gå till. Jag menar att förvarstagande av
barn måste kunna göras i de fall då föräldrarna eller vårdnadshavarna
inte bedöms vilja samarbeta och efterleva det beslut som svenska
myndigheter har fattat. Däremot kan vi diskutera kvaliteten i förvarsta-
gandet.

Det är inte någon idealisk lösning från humanitär synpunkt att barn
cyniskt används som medel för att familjen skall hålla sig kvar i landet.
Förvarstagande ställs i det här fallet mot alternativet, som ofta är att
familjen göms och hamnar i den gråzon som Maud Björnemalm be-
skrev. Sett i ett helhetsperspektiv är detta inte en bättre lösning för
barnen. Jag tror att det i många fall kan vara en mer inhuman lösning än
ett förvarstagande.

Man får närmare gå igenom detta i den utredning som Rune
Backlund kommer att arbeta med, liksom i IFK, dvs. Invandrar- och
flyktingkommittén.

Vi måste ge mycket klara och entydiga signaler om att männi-
skosmuggling hit inte går för sig. Flyktingproblemen måste lösas på ett
annat sätt. De flyktingar som smugglas till Sverige finns i allmänhet i
Baltikum, och det är iranier, irakier, kurder eller andra folkgrupper. Vi
vet att de finns i Baltikum i risiga flyktingläger och lever under svåra
omständigheter. Det viktigaste vi kan göra är att försöka lösa proble-
men för dessa flyktingar tillsammans med de baltiska länderna och

54

även de övriga nordiska länderna. I egenskap av ordförande i kommit-
tén för kurdernas mänskliga rättigheter har jag skrivit till både utri-
kesministern och invandrarministern om detta.

När det gäller Invandrarverket och handläggningsordningen vill jag
säga att jag personligen är mycket intresserad av den diskussion som
Ulla Hoffman för med anledning av de vänstermotioner som tidigare
har väckts. Jag tror att det finns anledning att göra bedömningar i den
riktning som Ulla Hoffman avser. Jag sträcker här ut ett litet finger till
Vänsterpartiet, men det skall inte bli en vana.

Medborgarskapsffågan är besvärlig. Det tycks ha skett en skärpning
i fråga om vad som gäller för att man skall få svenskt medborgarskap.
Det är viktigt att de människor som inte har klara identitetshandlingar
och inte kan dokumentera sin identitet inte ges permanenta uppehålls-
tillstånd, utan får tillfälliga sådana, i avvaktan på att identiteten kan
fastställas. När det har gjorts kan normalt också resten klaras ut.

Kvalifikationen för att bli svensk medborgare får inte urholkas, utan
måste snarare skärpas. Kvalifikationstiden bör förlängas, och vandel
och identitet måste vara något så när hyggligt dokumenterade.

Det tycks vara så, under övergångsperioden när reglerna skärps, att
vissa familjer kommer i kläm. Det är naturligtvis olyckligt, men det
beror snarare på myndigheternas sätt att handlägga frågan.

Slutligen vill jag säga några ord om ceremonin. Vi moderater och
konservativa är mycket intresserade av ceremonier, och jag skulle gär-
na vilja se att det anordnades en bra, rejäl och värdig ceremoni för dem
som får sitt medborgarskap. Det får inte vara ett litet, kommunalt jippo,
utan det skall vara en tung, bra och fin ceremoni, som staten eller läns-
styrelsen i varje län kan anordna eller på annat sätt medverka till. De
invandrare som blir svenska medborgare skall märka att vi verkligen
uppmärksammar dem och att detta är någonting fint - det tycker jag att
det är.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 29 §.)

22 § Allmänna arvsfonden

Föredrogs
Socialutskottets betänkande 1994/95:SoUl

Allmänna arvsfonden (skr. 1993/94:241)

Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.

(Beslut fattades efter 29 §.)

Prot. 1994/95:23

16 november

Vissa utlännings- och
medborgarskapsfrågor

55

Prot. 1994/95:23

16 november

23 § Vissa hälso- och sjukvårdsfrågor

Föredrogs

Socialutskottets betänkande 1994/95:SoU2
Vissa hälso- och sjukvårdsfrågor.

Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 29 §.)

Äldreomsorg m.m.

24 § Äldreomsorg m.m.

Föredrogs
Socialutskottets betänkande 1994/95:SoU3
Äldreomsorg m.m.

Anf. 72 MY PERSSON (m):

Fru talman! Det är alls inte ovanligt att den som är gammal och sjuk
efter behandling på akutsjukhuset inte får den nödvändiga eftervård
som en god rehabilitering innebär. Det är heller inte ovanligt att en
gammal, förvirrad sjukhemsboende inte får sin självklara rätt till ut-
redning av en misstänkt demenssjukdom och därmed kanske inte heller
rätt vård. Det är tyvärr inte ovanligt att en gammal och sjuk eller döen-
de människa inte ges den värdiga vård i livets slutskede som vi väl alla
hoppas på.

Detta är fakta som Socialstyrelsen i sin nyligen presenterade tredje
utvärdering av ÄDEL-reformen också pekar på.

Allt detta beror inte på illvilja från vare sig vårdpersonal, planerare
eller politiker, utan snarare på att det i vårt ungdoms- och resultatfixe-
rade samhälle inte finns så stor medkänsla med den som är mycket
gammal och mycket sjuk. Därav följer att dessa äldres talan inte förs av
alltför många och inte heller med det engagemang som vore önskvärt.

Till detta skall läggas att dessa våra medmänniskor ofta, bokstavligt
talat, inte kan föra sin egen talan och att deras närstående - om de har
några sådana - även de är gamla och mycket lågmälda.

Under den föregående mandatperioden fick Sverige två nya statliga
ombudsmän, Barnombudsmannen och Handikappombudsmannen.
Inom den statliga förvaltningen hade vi fram till dess haft fyra statliga
ombudsmän, vilka omfattade oss alla. De nya ombudsmannafunktio-
nerna kom att skilja sig från de övriga, i det att de fick mandat att föra
en speciell grupps talan.

Nu står ytterligare grupper och intressen på kö för att också de få
sina ombudsmän - med risk för att mina tidigare framförda farhågor,
om att den statliga ombudsmannafunktionen alltmer kommer att urhol-
kas, blir besannade.

Men när vi nu tydligen ändå har valt att i rask takt utöka den statliga
ombudsmannaskaran borde tiden nu vara inne för den stora, tysta, allt-
mer växande skaran av mycket gamla och mycket sjuka att få sin tales-
man.

56

Därför har jag, som framgår av socialutskottets betänkande 3, åter-
igen motionerat om en äldreombudsman, någon som med kunskap och
med kraft och utifrån vidsträckta befogenheter kan föra våra äldres
talan. Jag talar då om den generation äldre som efter ett långt och sträv-
samt liv, präglat av hårt arbete, ekonomiska svårigheter och mycket
stora uppoffringar, drabbas av sjukdom och kanske social isolering, ja,
t.o.m. social misär. Deras behov av en talesman är stort. De har ingen
lag om full behovstäckning inom äldreomsorgen i ryggen. De har heller
ingen FN-konvention att luta sig mot. De har framför allt inte den stora,
kämpande skara medmänniskor som så många andra grupper i vårt land
har att lita till.

Fru talman! Man brukar säga att ett samhälles och dess människors
kvalitet kan bedömas efter hur de behandlar sina gamla. Skulle vårt
land bedömas utifrån sådana bedömningar är jag rädd för att vi alla har
anledning att vara skamsna. Det är nämligen inte nog att tillskjuta stat-
liga pengar till kvalitetsförbättringar inom äldreomsorgen eller att till-
sätta utredningar om bättre samarbete över de huvudmannaskapsgrän-
ser som man kanske har börjat inse att de inte var så lyckliga.

Vad som behövs är en attitydförändring hos oss alla till de äldre
byggd på kunskap och respekt för åldrandet. Att komma därhän vore
ett första steg för att hjälpa dessa våra gamla att göra sig hörda. Om vi
nu inte var och en själva kan föra deras talan kan vi om inte annat hjäl-
pa dem till en egen talesman som suveränt ser till deras bästa och slår
larm när så behövs.

Uppenbarligen har inte socialutskottets majoritet nu ansett tiden va-
ra mogen för en äldreombudsman. Jag tänker inte här framställa något
yrkande utifrån min motion. Men eftersom jag är en förtröstansfull
person och också mycket envis tror jag att droppen urholkar stenen.
Fram till dess vill jag hoppas att vi är många i denna kammare som
tillsammans med envishet, med kraft och kanske när så behövs med ett
visst mått av ilska kommer att föra de mycket gamlas och mycket sjuk-
as talan.

Anf. 73 HANS KARLSSON (s):

Fru talman! Utskottet har behandlat de frågor som My Persson här
tog upp. Där konstaterar vi att det sker en fortlöpande uppföljning från
Socialstyrelsens sida. Socialstyrelsen rapporterar till regeringen. Rege-
ringen har sedan i uppgift att följa upp dessa rapporter och vidta nöd-
vändiga åtgärder.

I den rapport som ganska nyligen presenterades finns det en hel del
synpunkter på hur det står till när det gäller äldreomsorgen. Men ut-
skottet har inte funnit anledning att föregripa regeringens uppgift att
pröva vad som behöver göras. Med dessa motiv har vi avstyrkt My
Perssons motioner. I det stycket yrkar jag bifall till utskottets hemstäl-
lan.

Sedan över till frågan om ombudsman för de äldre. Äldre är inte
någon homogen grupp. Man kan inte säga att alla är i lika stort behov
av en talesman. Det är inte alldeles enkelt att dra en skiljelinje och
klara ut för vilken grupp av de äldre som det skulle vara motiverat att

Prot. 1994/95:23

16 november

Åldreomsorg m.m.

5 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 23

Prot. 1994/95:23

16 november

tillsätta en särskild ombudsman. Detta är ett av skälen till att vi inte har
tillstyrkt motionerna i det sammanhanget.

Det finns en handikappombudsman. I gruppen äldre finns det gans-

Äldreomsorg m.m.

ka många som är handikappade och som självfallet har nytta av handi-
kappombudsmannen.

Fru talman! Med det anförda vill jag yrka bifall till utskottets hem-
ställan i dess helhet.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 29 §.)

25 § Ekonomisk reglering för år 1995 mellan landsting och kom-
muner med anledning av ökat kommunalt ansvar för psykiskt
störda

Föredrogs

Socialutskottets betänkande 1994/95:SoU4

Ekonomisk reglering för år 1995 mellan landsting och kommuner med
anledning av ökat kommunalt ansvar för psykiskt störda (prop.
1993/94:253)

Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 29 §.)

26 § Riksdagens revisorers förslag angående särskilda boende-
former för äldre

Föredrogs

Socialutskottets betänkande 1994/95 :SoU5

Riksdagens revisorers förslag angående särskilda boendeformer för
äldre (förs. 1993/94:RR 10)

Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 29 §.)

Museifrågor

27 § Museifrågor

Föredrogs

Kulturutskottets betänkande 1994/95 :KrUl
Museifrågor.

Anf. 74 BJÖRN KAALING (s):

Fru talman! I kulturutskottets betänkande nr 1 behandlas motioner
om museifrågor.

I stort kan motionerna delas in i två kategorier: dels motioner med

58

yrkanden om att staten skall inrätta nya museer, dels motioner med

förslag om att staten skall ge några redan befintliga museer nationell
status. En motion behandlar frågan om ökat statligt stöd till ett redan
existerande museum.

Kulturutskottet är i betänkandet enigt i sin syn på behandlingen av
motionerna. Rent principiellt menar utskottet att det är av stor vikt att
regionala och lokala initiativ tas för att Museisverige skall utvecklas.

Rent generellt anser jag att vi med fog kan påstå att vi har en god
bredd och ett rikt varierat utbud bland de svenska museerna. Vi är t.ex.
inte som en del andra länder tyngda av en viss tidsepok i vår historia
eller av något speciellt ämnesområde. Vi har bredden i museiutbudet.
Vad vi behöver göra är att öka tillgängligheten och se till att hela landet
och att fler grupper av människor får del av det som museerna kan
erbjuda. Detta är också någonting som den under 1993 och 1994 arbe-
tande statliga Museiutredningen har pekat på. Man säger att de statliga
museernas verksamhet inte berör hela landet i tillräcklig omfattning.
Därför är det naturligtvis viktigt att det finns lokala och regionala mu-
seer som fungerar.

Ett museum ger oss viktig information om vårt förflutna och funge-
rar som vårt gemensamma minne. Enligt min mening är museets vikti-
gaste uppgift att använda detta kollektiva minne för att ge oss kunskap
och bildning. Det gör oss medborgare bättre rustade att möta dagens
och morgondagens problem och möjligheter. Förutsättningen är natur-
ligtvis att minnet används, att kunskapen kommer oss människor till
del. Därför är det också viktigt att människor i hela landet kan nås av
en mångskiftande museiverksamhet.

Frågan om vilka museer som skall betraktas som riksintressanta har
mot bakgrund av motioner vid flera tillfällen behandlats av kulturut-
skottet. Det genomgående synsättet har varit och är också i detta betän-
kande att det inte ankommer på riksdagen att ta ställning i dessa enskil-
da frågor. Vi menar alltså att det i allmänhet inte är riksdagens sak att
bedöma kvalitet eller att klassindela de många museer som råkar kom-
ma upp till behandling via motioner till riksdagen.

En bedömning av statens engagemang i Museisverige görs bäst av
den som har den totala överblicken - för närvarande är detta Kulturrå-
det. Sedan får behandlingen av Museiutredningen, som avlämnades i
april, visa om det finns andra sätt att fördela det statliga ansvaret för
museifrågorna och om museiområdet kan organiseras annorlunda än i
dag.

Jag har inte ägnat detta korta anförande åt att i sak kommentera de
olika motionerna som behandlas i betänkandet, utan jag har valt att
resonera mera principiellt i ärendet.

Jag vill yrka bifall till hemställan i kulturutskottets betänkande nr 1.

Anf. 75 JAN BACKMAN (m):

Fru talman! Jag ber inledningsvis också att få yrka bifall till utskot-
tets hemställan i betänkande KrU 1.

Det kan tyckas överflödigt att ytterligare kommentera ett enhälligt
betänkande som bara innebär att utskottet avstyrker ett antal motioner

Prot. 1994/95:23

16 november

Museifrågor

59

Prot. 1994/95:23

16 november

om olika museer. Men några påpekanden kan kanske ändå vara motive-
rade.

Den svenska museikartan har förändrats ganska avsevärt under det

Museifrågor

senaste årtiondet. Ett antal lokala initiativ har medfört att nya museer
har skapats eller att slumrande museer har väckts till nytt liv.

Länsmuseerna som har tillförts ökade resurser både genom statsbi-
drag och från sina huvudmän har visat sig besitta ett stort mått av krea-
tivitet och förmåga till nytänkande och idéutveckling. Nya samarbets-
former har etablerats och nya intressenter har inneburit ytterligare vita-
lisering av museiverksamheten. Även mer speciella museiintressen har
kunnat tillgodoses, ibland med stora personliga insatser av eldsjälar och
entusiaster vid sidan av det offentliga museiväsendet.

Det var i detta klimat som Museiutredningen i våras lämnade sitt
betänkande med titeln Minne och bildning. Det är i ljuset av detta som
utredningens förslag skall ses.

Tanken att med statsbidrag kunna stödja utställningar och vård av
sådana föremål som ingår i vårt kollektiva nationella minne utan att de
finns på ett centralt statligt museum, vid sidan av de anslag som är
tänkta för länsmuseernas mer löpande drift, är ett viktigt inslag i utred-
ningens förslag. Detta kan få betydelse för t.ex. Kulturen i Lund,
glasmuseet i Växjö eller för regalskeppet Kronan för att nämna några
motionsämnen som är aktuella i det just nu diskuterade betänkandet.

Utredningens förslag om en vidgad museidefinition som mer mot-
svarar den internationella definitionen har väckt remissorganens intres-
se både positivt och negativt. Det är viktigt för museiverksamhetens
fortsatta utveckling att vi inte genom en alltför snäv definition ute-
stänger lokala initiativ och nya verksamhetsformer. Det handlar kanske
inte bara i första hand om pengar utan mer om t.ex. besöksstatistik,
samordning och erfarenhetsutbyte.

Speciellt avgränsningen mot begreppen industriminne och beva-
ringsvärda kulturmiljöer kan få betydelse för den verksamhet som be-
drivs av Ekomuseum Bergslagen som också finns med som motion-
sämne i det aktuella betänkandet.

Slutligen, fru talman, vill jag uttrycka förhoppningen att den sittan-
de Kulturutredningen med Museiutredningens betänkande och de 166
remissvaren som underlag kommer att presentera förslag som kan bidra
till utvecklingen av hela den svenska museivärlden. Därigenom kan det
av Museiutredningen uppmärksammade behovet av en kraftfull natio-
nell räddningsaktion för vård och konservering av museernas föremåls-
samlingar få en snabbare lösning.

Anf. 76 INGER LUNDBERG (s):

Fru talman! Björn Kaaling markerade tydligt den statliga museiut-
redningens intentioner och tankar, att de statliga museerna i alltför hög
grad har koncentrerats till huvudstadsregionen. Den är viktig, men det
är också viktigt att museiverksamheten når ut till hela landets alla delar.
Detta är viktigt om hela landet skall leva. Men det är också viktigt om
vi skall vara sanna mot vår historia. Museerna betyder mycket. De

60

betyder mycket för att vi skall söka våra rötter och som kunskapskällor
men också som inspirationer för framtiden.

Jag är glad att man nu börjar diskutera ett Nobelprismuseum i vårt
land, för Nobel har betytt så mycket. Han är en så viktig del av den
moderna historien. Nobelpriset har betytt så mycket, inte bara för vårt
land utan också för forskning, kultur och fred i hela världen.

Det var Tingsrätten i Karlskoga som fattade den historiska domen
om att Nobel hörde hemma i Sverige. I det land och i den stad där han
hade sina hästar, där hade han också sitt hem.

Men det är inte bara hästarna, fru talman! Karlskoga och Nobel hör
oupplösligt samman. Industrimännen Nobel har en strategisk samman-
koppling till industriorten Karlskoga. Här finns hemmet i Björkborn.
Där står skrivbordet som ser ut precis som det gjorde när Nobel lämna-
de det. Där finns labbet, där han utvecklade långt ifrån bara dynamit
som han är känd för utan också kreativitet runt konstsilke, aluminium
och allt möjligt - sådant som visar att de riktiga genierna är breda och
vågar det riktigt nya.

Kommunstyrelsen i Karlskoga känner starkt för Nobelarvet. Man
har med entusiasm tagit sig an frågan om att söka etablera ett Nobel-
prismuseum i Karlskoga. Man har förutsättningarna, inte bara arvet
utan en extremt spännande lösning i form av ett bergrum från kriget
som står där precis som om det var gjort för ett Nobelprismuseum.

Jag hoppas, fru talman, att ni skall få chansen att vandra igenom
där. Det är så spännande, så där finns verkliga förutsättningar för att
skapa ett gott museum.

Genom Karlskoga går vägen mellan Stockholm och Oslo - Nobel-
vägen.

Jag vädjar till både Kulturrådet och Nobelstiftelsen att ni, när ni
etablerar Nobelprismuseet, inte väljer den enklaste vägen. Pröva den
mest spännande!

Jag vet att det inte är riksdagen som skall besluta om detta ärende i
dag. Men vi har också uppgiften i riksdagen att inspirera.

Alfred Nobel var inte konventionell. Han sökte inte de enklaste
lösningarna. Han vågade tänka i nya banor. Jag hoppas att såväl No-
belstiftelsen och Kulturrådet som Kulturdepartementet vågar tänka i
spännande banor, för det får inte vara så att turisterna bara stannar i
Stockholm. Vi behöver ett starkt museiväsende i Stockholm, men vi
behöver inte bara sälja vår huvudstad. Vi behöver sälja hela vårt land.
Få orter är så tydligt sammankopplade med Alfred Nobel som just
Karlskoga. Där finns de praktiska förutsättningarna att ta emot ett mu-
seum som skulle kunna betyda oerhört mycket för vårt land.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 29 §.)

Prot. 1994/95:23

16 november

Museifrågor

61

Prot. 1994/95:23

16 november

28 § Grafisk museiverksamhet, m.m.

Föredrogs

Kulturutskottets betänkande 1994/95:KrU2

Grafisk museiverksamhet, m.m.

Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 29 §.)

62

29 § ILO:s konvention om förebyggande av storolyckor inom
industrin (prop. 1993/94:174)

Föredrogs

Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1994/95:AU3

ILO:s konvention om förebyggande av storolyckor inom industrin
(prop. 1993/94:174)

Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.

Beslut

JoU3 Haparanda skärgårds nationalpark

Kammaren biföll utskottets hemställan.

JoU5 Miljöklasser för bensin m.m.

Återförvisningsyrkande (mp)

För bifall räckte att en tredjedel av de röstande anslöt sig till detta.

Talmannen konstaterade att mindre än en tredjedel av de röstande hade
bifallit återförvisningsyrkandet.

Kammaren hade således avslagit återförvisningsyrkandet.

Kammaren biföll härefter utskottets hemställan.

SkUl Differentierad skatt på blyfri bensin

Mom. 1 (differentierad skatt på blyfri bensin m.m.)

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Mom. 2 (framtida förändringar av skatterabatten för miljöklass 2)

1. utskottet

2. res. 1 (v)

3. res. 2 (mp)

Förberedande votering:

Res. 2 ställdes mot res. 1 som biträddes med acklamation.

Huvudvotering:

260 för utskottet

33 för res. 1

1 avstod

55 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    138 s, 65 m, 24 c, 20 fp, 1 mp, 12 kds

Förres. 1:       19 v, 14 mp

Avstod:         1 mp

Frånvarande:    23 s, 15 m, 3 c, 6 fp, 3 v, 2 mp, 3 kds

Kia Andreasson (mp) anmälde att hon avsett att rösta nej men marke-
rats ha röstat ja.

Prot. 1994/95:23

16 november

UU2 Verksamheten inom Europarådet

Kammaren biföll utskottets hemställan.

UU4 Tillämpning i fråga om Haiti av lagen (1971:176) om vissa
internationella sanktioner

Kammaren biföll utskottets hemställan.

SfUl Socialförsäkring - handläggning m.m.

Kammaren biföll utskottets hemställan.

SfU2 Vissa utlännings- och medborgarskapsfrågor

Mom 1. (generellt viseringskrav)

1. utskottet

2. res. 1 (v, mp)

Votering:

259 för utskottet

35 för res. 1

55 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:

139 s, 65 m, 24 c, 19 fp, 12 kds

För res. 1
Frånvarande:

1 fp, 18 v, 16 mp

22 s, 15 m, 3 c, 6 fp, 4 v, 2 mp, 3 kds

Mom. 4 (förvar av barn)

1. utskottet

2. res. 2 (fp, v, mp, kds)

Votering:

228 för utskottet

65 för res. 2

2 avstod

54 frånvarnade

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:

137 s, 65 m, 24 c, 2 fp

För res. 1

18 fp, 19 v, 16 mp, 12 kds

Avstod:

2s

Frånvarande:

22 s, 15 m, 3 c, 6 fp, 3 v, 2 mp, 3 kds

63

Prot. 1994/95:23

16 november

Mom. 6 (förvarslokaler)

1. utskottet

2. res. 3 (v)

Votering:

275 för utskottet

19 för res. 3

1 avstod

54 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    139 s, 65 m, 24 c, 20 fp, 15 mp, 12 kds

Förres. 3       19 v

Avstod:        1 mp

Frånvarande:    22 s, 15 m, 3 c, 6 fp, 3 v, 2 mp, 3 kds

Mom. 7 (människosmuggling)

1. utskottet

2. res. 4 (v, mp)

Votering:

258 för utskottet

35 för res. 4

2 avstod

54 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    139 s, 65 m, 24 c, 18 fp, 12 kds

Förres. 4       19 v, 16 mp

Avstod:         2 fp

Frånvarande:    22 s, 15 m, 3 c, 6 fp, 3 v, 2 mp, 3 kds

Mom. 11 (ändrad handläggningsordning för medborgarskapsärenden)

1. utskottet

2. res. 5 (v)

Votering:

276 för utskottet

18 för res. 5

55 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    139 s, 65 m, 24 c, 20 fp, 16 mp, 12 kds

För res. 5         18 v

Frånvarande:    22 s, 15 m, 3 c, 6 fp, 4 v, 2 mp, 3 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

SoUl Allmänna arvsfonden

Kammaren biföll utskottets hemställan.

64

SoU2 Vissa hälso- och sjukvårdsfrågor

Kammaren biföll utskottets hemställan.

SoU3 Äldreomsorg m.m.

Kammaren biföll utskottets hemställan.

SoU4 Ekonomisk reglering för år 1995 mellan landsting och kom-
muner med anledning av ökat kommunalt ansvar för psykiskt
störda

Kammaren biföll utskottets hemställan.

SoU5 Riksdagens revisorers förslag angående särskilda boende-
former för äldre

Kammaren biföll utskottets hemställan.

KrUl Museifrågor

Kammaren biföll utskottets hemställan.

KrU2 Grafisk museiverksamhet, m.m

Kammaren biföll utskottets hemställan.

AU3 ILO:s konvention om förebyggande av storolyckor inom in-
dustrin

Kammaren biföll utskottets hemställan.

30 § Bordläggning

Anmäldes och bordlädes

Motioner

med anledning av prop. 1994/95:41 Förändringar i finansieringen av
det allmänna pensionssystemet, m.m.

1994/95 :Sf4 av Sigge Godin (fp)

1994/95:Sf5 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)

1994/95:Sf6 av Karin Falkmer (m)

31 § Anmälan om frågor

Anmäldes att följande frågor framställts

den 15 november

1994/95:132 av Nils T Svensson (s) till justitieministern om informa-
tion om företagsledningars anställningsförmåner

1994/95:133 av Lennart Beijer (v) till statsrådet Jörgen Andersson om
kraft- och värmelinjen

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksdagens snabbproto-
koll den 22 november.

Prot. 1994/95:23

16 november

65

Prot. 1994/95:23

16 november

32 § Kammaren åtskildes kl. 13.22.

Förhandlingarna leddes

av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 11 § anf. 19 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. 19 § anf. 62 (delvis) och
av talmannen därefter till sammanträdets slut.

Vid protokollet

TOM T:SON THYBLAD

/Barbro Nordström

66

Innehållsförteckning

Prot. 1994/95:23

16 november

1 § Avsägelser.....................................................................................1

2 § Anmälan om kompletteringsval till valprövningsnämn-

den.................................................................................................1

3 § Ledighet........................................................................................1

4 § Meddelande om muntliga frågor till regeringen den 17

november......................................................................................2

5 § Hänvisning av ärende till utskott

2

Meddelande om samlad votering.......................................................

6 § Valperiodens längd m.m..............................................................2

Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95:KU1....................2

Anf. 1 PETER ERIKSSON (mp):...........................................2

Anf. 2 BIRGER HAGÅRD (m):.............................................3

(Beslut fattades efter 14 §.).......................................................3

7 § Reformera riksdagsarbetet.........................................................3

Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95:KU2....................3

Anf. 3 KENNETH KVIST (v):...............................................3

Anf. 4 PETER ERIKSSON (mp):...........................................4

Anf. 5 BIRGER HAGÅRD (m):.............................................5

(Beslut fattades efter 14 §.).......................................................6

8 § En ombildning av arbetsgivarorganisationen för det

statliga området...........................................................................6

Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95:KU3....................6

Anf. 6 KENNETH KVIST (v):...............................................6

Anf. 7 OLA KARLSSON (m):...............................................7

(Beslut fattades efter 14 §.).......................................................7

9 § Förvaring av allmänna handlingar hos andra organ än

myndigheter..................................................................................7

Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95:KU4....................7

(Beslut fattades efter 14 §.).......................................................7

10 § Inkorporering av Europakonventionen och andra fri-

och rättighetsfrågor.....................................................................7

Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95:KU5....................7

Anf. 8 BJÖRN VON SYDOW (s):..........................................7

Anf. 9 KENNETH KVIST (v):...............................................8

Anf. 10 BJÖRN VON SYDOW (s) replik:...........................10

Anf. 11 KENNETH KVIST (v) replik:.................................11

67

Prot. 1994/95:23           Anf. 12 BJÖRN VON SYDOW (s) replik:...........................11

16 november              Anf. 13 KENNETH KVIST (v) replik:.................................11

________________        Anf. 14 PETER ERIKSSON (mp):.......................................12

Anf. 15 BJÖRN VON SYDOW (s):.....................................13

Anf. 16 PETER ERIKSSON (mp):.......................................13

Anf. 17 BJÖRN VON SYDOW (s):.....................................14

Anf. 18 PETER ERIKSSON (mp):.......................................14

(Beslut fattades efter 14 §.).....................................................14

11 § Ytterligare åtgärder mot barnpornografi m.m....................14

Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95:KU6..................14

Anf. 19 CATARINA RÖNNUNG (s):..................................14

Anf. 20 SIVERT CARLSSON (c):.......................................16

Anf. 21 HÅKAN HOLMBERG (fp):....................................17

Anf. 22 CATARINA RÖNNUNG (s) replik:.......................18

Anf. 23 HÅKAN HOLMBERG (fp) replik:.........................19

Anf. 24 MARGARETA ISRAELSSON (s):.........................19

Anf. 25 HÅKAN HOLMBERG (fp) replik:.........................21

Anf. 26 MARGARETA ISRAELSSON (s) replik:...............22

Anf. 27 HÅKAN HOLMBERG (fp) replik:.........................22

Anf. 28 MARGARETA ISRAELSSON (s) replik:..............23

Anf. 29 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):......................23

Anf. 30 EVA ZETTERBERG (v):........................................24

Anf. 31 HÅKAN HOLMBERG (fp) replik:.........................26

Anf. 32 EVA ZETTERBERG (v) replik:..............................27

Anf. 33 HÅKAN HOLMBERG (fp) replik:.........................28

Anf. 34 EVA ZETTERBERG (v) replik:..............................28

Anf. 35 EWA LARSSON (mp):...........................................29

Anf. 36 HÅKAN HOLMBERG (fp) replik:.........................30

Anf. 37 EWA LARSSON (mp) replik:.................................30

Anf. 38 DAN ERICSSON (kds):..........................................31

Anf. 39 HÅKAN HOLMBERG (fp):....................................32

Anf. 40 DAN ERICSSON (kds):..........................................32

Anf. 41 HÅKAN HOLMBERG (fp):....................................32

Anf. 42 DAN ERICSSON (kds):..........................................33

(Beslut fattades efter 14 §.).....................................................33

12 § Normgivningsfrågor på dataskyddsområdet m.m.

(vilande grundlagsbeslut).........................................................33

Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95:KU7..................33

(Beslut fattades efter 14 §.).....................................................33

13 § Vallagsfrågor m.m..................................................................34

Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95:KU11................34

(Beslut fattades efter 14 §.).....................................................34

14 § Förvaltningsfrågor..................................................................34

Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95: KU 12................34

Anf. 43 OLA KARLSSON (m):...........................................34

Anf. 44 PÄR-AXEL SAHLBERG (s):.................................34

68

Beslut.................................................................................................35

KU1 Valperiodens längd m.m. (vilande grundlagsbeslut).......35

KU2 Reformera riksdagsarbetet (vilande grundlagsbeslut
m.m.).................................................................................35

KU3 En ombildning av arbetsgivarorganisationen för det
statliga området (vilande grundlagsbeslut med följd-
lagstiftning).......................................................................35

KU4 Förvaring av allmänna handlingar hos andra organ än
myndigheter (vilande grundlagsbeslut och följdlag-
stiftning)...........................................................................36

KU5 Inkorporering av Europakonventionen och andra fri-
och rättighetsfrågor (vilande grundlagsbeslut)..................36

KU6 Ytterligare åtgärder mot barnpornografi m.m. (vilande
grundlagsbeslut)................................................................36

KU7 Normgivningsfrågor på dataskyddsområdet m.m.
(vilande grundlagsbeslut)..................................................36

KU11 Vallagsfrågor m.m........................................................36

KU12 Förvaltningsfrågor........................................................36

Beslut om samlad votering...............................................................36

15 § Haparanda skärgårds nationalpark.......................................36

Jordbruksutskottets betänkande 1994/95:JoU3.......................36

(Beslut fattades efter 29 §.).....................................................36

16 § Miljöklasser för bensin m.m...................................................37

Jordbruksutskottets betänkande 1994/95 :JoU5.......................37

Anf. 45 GUDRUN LINDVALL (mp):..................................37

Anf. 46 LENNART BRUNANDER (c):...............................38

Anf. 47 GUDRUN LINDVALL (mp) replik:........................39

Anf. 48 LENNART BRUNANDER (c) replik:.....................40

Anf. 49 GUDRUN LINDVALL (mp) replik:........................40

Anf. 50 LENNART BRUNANDER (c) replik:.....................40

Anf. 51 INGA-BRITT JOHANSSON (s):.............................40

Anf. 52 GUDRUN LINDVALL (mp) replik:........................41

Anf. 53 INGA-BRITT JOHANSSON (s) replik:..................42

Anf. 54 GUDRUN LINDVALL (mp) replik:........................42

(Beslut fattades efter 29 §.).....................................................42

17 § Differentierad skatt på blyfri bensin......................................42

Skatteutskottets betänkande 1994/95 :SkUl............................42

Anf. 55 LARS BÄCKSTRÖM (v):.......................................42

Anf. 56 RONNY KORSBERG (mp):....................................43

Anf. 57 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s):......................44

Anf. 58 RONNY KORSBERG (mp):....................................44

Anf. 59 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s):......................45

Anf. 60 RONNY KORSBERG (mp):....................................45

Anf. 61 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s):......................45

(Beslut fattades efter 29 §.).....................................................45

Prot. 1994/95:23

16 november

69

Prot. 1994/95:23

16 november

18 § Verksamheten inom Europarådet.........................................45

Utrikesutskottets betänkande 1994/95:UU2...........................45

(Beslut fattades efter 29 §.).....................................................45

19 § Tillämpning i fråga om Haiti av lagen om vissa inter-

nationella sanktioner.................................................................45

Utrikesutskottets betänkande 1994/95:UU4...........................45

Anf. 62 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):......................46

(Beslut fattades efter 29 §.).....................................................47

20 § Socialförsäkring - handläggning m.m...................................47

Socialförsäkringsutskottets betänkande 1994/95:SfUl...........47

(Beslut fattades efter 29 §.).....................................................47

21 § Vissa utlännings- och medborgarskapsfrågor......................47

Socialförsäkringsutskottets betänkande 1994/95:SfU2...........47

Anf. 63 SIGGE GODIN (fp):...............................................47

Anf. 64 ULLA HOFFMANN (v):.........................................48

Anf. 65 RAGNHILD POHANKA (mp):..............................49

Anf. 66 MAUD BJÖRNEMALM (s):..................................50

Anf. 67 SIGGE GODIN (fp) replik:.....................................52

Anf. 68 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik:........................52

Anf. 69 SIGGE GODIN (fp) replik:.....................................53

Anf. 70 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik:........................53

Anf. 71 GUSTAF VON ESSEN (m):...................................53

(Beslut fattades efter 29 §.).....................................................55

22 § Allmänna arvsfonden..............................................................55

Socialutskottets betänkande 1994/95:SoUl............................55

(Beslut fattades efter 29 §.).....................................................55

23 § Vissa hälso- och sjukvårdsfrågor...........................................56

Socialutskottets betänkande 1994/95:SoU2............................56

(Beslut fattades efter 29 §.).....................................................56

24 § Äldreomsorg m.m....................................................................56

Socialutskottets betänkande 1994/95:SoU3............................56

Anf. 72 MY PERSSON (m):................................................56

Anf. 73 HANS KARLSSON (s):..........................................57

(Beslut fattades efter 29 §.).....................................................58

25 § Ekonomisk reglering för år 1995 mellan landsting och

kommuner med anledning av ökat kommunalt ansvar
för psykiskt störda.....................................................................58

Socialutskottets betänkande 1994/95:SoU4............................58

(Beslut fattades efter 29 §.).....................................................58

26 § Riksdagens revisorers förslag angående särskilda bo-

endeformer för äldre.................................................................58

70

Socialutskottets betänkande 1994/95:SoU5............................58

(Beslut fattades efter 29 §.).....................................................58

27 § Museifrågor..............................................................................58

Kulturutskottets betänkande 1994/95 :KrUl............................58

Anf. 74 BJÖRN KA AL IN G (s):............................................58

Anf. 75 JAN BACKMAN (m):.............................................59

Anf. 76 INGER LUNDBERG (s):.........................................60

(Beslut fattades efter 29 §.).....................................................61

28 § Grafisk museiverksamhet, m.m..............................................62

Kulturutskottets betänkande 1994/95:KrU2............................62

(Beslut fattades efter 29 §.).....................................................62

29 § ILO:s konvention om förebyggande av storolyckor in-

om industrin (prop. 1993/94:174).............................................62

Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1994/95:AU3..............62

Beslut.................................................................................................62

JoU3 Haparanda skärgårds nationalpark.................................62

JoU5 Miljöklasser för bensin m.m..........................................62

SkUl Differentierad skatt på blyfri bensin..............................62

UU2 Verksamheten inom Europarådet....................................63

UU4 Tillämpning i fråga om Haiti av lagen (1971:176) om

vissa internationella sanktioner.........................................63

SfUl Socialförsäkring - handläggning m.m............................63

SfU2 Vissa utlännings- och medborgarskapsfrågor.................63

SoUl Allmänna arvsfonden.....................................................64

SoU2 Vissa hälso- och sjukvårdsfrågor...................................65

SoU3 Äldreomsorg m.m..........................................................65

SoU4 Ekonomisk reglering för år 1995 mellan landsting
och kommuner med anledning av ökat kommunalt an-
svar för psykiskt störda.....................................................65

SoU5 Riksdagens revisorers förslag angående särskilda bo-
endeformer för äldre.........................................................65

KrUl Museifrågor...................................................................65

KrU2 Grafisk museiverksamhet, m.m.....................................65

AU3 ILO:s konvention om förebyggande av storolyckor in-

om industrin......................................................................65

30 § Bordläggning............................................................................65

31 § Anmälan om frågor.................................................................65

1994/95:132 av Nils T Svensson (s) till justitieministern om in-
formation om företagsledningars anställningsförmåner...............65

1994/95:133 av Lennart Beijer (v) till statsrådet Jörgen Andersson
om kraft- och värmelinjen............................................................65

32 § Kammaren åtskildes kl. 13.22....................................................66

Prot. 1994/95:23

16 november

71

gotab 48056, Stockholm 1995