Anf. 1 LARS TOBISSON (m)
Fru talman! Så här vid riksmötets slut är det naturligt att se tillbaka
på vad som hänt sedan valet i höstas. I särklass viktigast är att medbor-
garna i folkomröstning beslutat om Sveriges inträde i EU och att vi
sedan årsskiftet deltar fullt ut i det europeiska samarbetet - detta efter
den borgerliga regeringens förarbete och utan att den socialdemokratis-
ka ens kunde samla sig till en ståndpunkt i frågan.
Den nya regeringen var sedan i och för sig snabb med att driva ige-
nom skattehöjningar på över 50 miljarder kronor och därtill en rad
återställare på t.ex. arbetslivets område. Men i övrigt går förändrings-
arbetet trögt. Nödvändiga beslut på det ekonomiska området skjuts på
framtiden. Sverige uppträder inte precis som pådrivare i Europa. Och
även när det gäller välfärdssamhällets utveckling böjer sig regeringen
för etablerade intressen bakom den modell som fungerar dåligt. Den
stigande framtidstron under fyrpartiregeringen har därmed förbytts i en
stark övervikt för dem som befarar sämre tider.
Det har sitt intresse att jämföra regeringens bedömningar och poli-
tik med den socialdemokratiska partimotion som väcktes för ett år
sedan. Den var mest en stridsskrift inför valet med råskäll mot de bor-
gerliga. Men där avgavs också tydliga löften. Med socialdemokratisk
politik skulle bruttonationalprodukten öka 1995 med 4,5 %. Den öppna
arbetslösheten skulle dessutom pressas ner under 5 %.
Nu redovisar regeringen att tillväxten kommer att stanna under 3 %
både i år och nästa år. Ändå ligger man högt jämfört med andra bedö-
mare. På litet längre sikt räknar regeringen med att tillväxtutrymmet
blir mindre än 2 % om året. Det är en förfärligt dålig siffra både i his-
toriskt perspektiv och jämfört med andra länder. Skulle den bedöm-
ningen visa sig vara riktig, kommer Sverige att fortsätta sin snabba
utförsåkning i den internationella välfärdsligan för att snart inta en
bottenplats bland industriländerna.
Regeringen visar också en betydande pessimism beträffande arbets-
lösheten. Den väntas sjunka endast långsamt de närmaste åren för att
stabiliseras kring ca 10 % totalt sett - nära 500 000 personer. Den
öppna arbetslösheten bedöms fastna nära 6 % och alltså inte på denna
sidan år 2000 komma ner under den nivå som för ett år sedan angavs
Partiledardebatt
1 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 121
Prot. 1994/95:121
15 juni
Partiledardebatt
som möjlig att uppnå redan 1995. Det är en katastrof för socialdemo-
kratisk politik - och naturligtvis för alla dem som drabbas.
Men det finns inget ödesbundet i detta dystra scenario. Framtiden
på några års sikt blir vad vi gör den till. Vi moderater vill rikta in den
ekonomiska politiken på tillväxt, på nya jobb och på budgetsanering. I
den ordningen, inte därför att vi med tillväxt- och sysselsättningsstimu-
lerande insatser kan undvika nödvändiga saneringsåtgärder. Men dessa
senare måste utformas så att de inte motverkar utan befrämjar ekono-
misk tillväxt och aktivitet. Saneringspolitikens syfte är inte att strama åt
utan att frigöra resurser för ekonomisk utveckling.
Under arbetet med konvergensprogrammet har vi fått veta att till-
växten tänker regeringen ta itu med till hösten. Men redan nu måste
finanspolitiken avvägas så att den inte framkallar en recession i förtid.
Från denna synpunkt är skattehöjningar inte likvärdiga med besparing-
ar. Vad som måste eftersträvas är utgiftsminskningar, skattesänkningar
och avregleringar, som verkar stimulerande på arbete, företagande och
sparande.
Fru talman! Regeringen har nu offentliggjort sitt förslag till konver-
gensprogram. Det är bra att man verkar ta konvergenskraven på allvar.
Och de budgetpolitiska mål som ställs upp för att stabilisera statsskul-
den och eliminera underskottet i de offentliga finanserna finns det inget
att invända emot. Men enligt vår mening uppnås inte dessa mål med av
regeringen angivna medel. Felet är att kompletteringspropositionen från
början pekats ut som den ofrånkomliga basen.
Vi moderater vill redan nu binda oss för ett starkare budgetsaldo
1998. Men än viktigare är att våra förslag har en helt annan fördelning:
större utgiftsminskningar, som inte bara gör skattehöjningar onödiga
utan därutöver ger utrymme för betydande skattelättnader. Tillsammans
med våra förslag till avregleringar, inte minst inom arbetslivets område,
öppnar detta för en snabbare tillväxt och för tillkomsten av flera nya
jobb där de måste komma till stånd, nämligen inom den enskilda sek-
torn.
Regeringen erkänner nu att det fattas bortåt 20 miljarder kronor för
att få bort underskottet i de offentliga finanserna till 1998. Men varför
skjuter ni då beslutet om åtgärder på framtiden? Ett klart besked nu
skapar mycket större trovärdighet kring beslutsamheten att reda ut
Sveriges ekonomiska problem och skulle därmed få en välgörande
effekt på räntan och kronans värde.
Samma förhållande gäller beträffande Riksbanken. Enligt konver-
gensprogrammet avser regeringen att lägga förslag beträffande riks-
bankschefens ställning. Men detta är inte allt som krävs för att ge Riks-
banken det oberoende som Maastrichtfördraget förutsätter. Här kom-
mer även in frågor som rör fullmäktiges sammansättning, mandatperio-
den osv. Och återigen: Varför inte göra detta snabbt, om det nu ändå
måste göras?
Ett beslut som regeringen har fattat är att inte nu ta beslut om
svenskt deltagande i EMU:s tredje fas, när vi väl uppfyllt konvergens-
målen. Det ger inget övertygande intryck att ägna stort utrymme i pro-
grammets inledning åt att förklara att man inte vet om man vill vara
med fullt ut i det europeiska valutasamarbetet. Det vill vi moderater att
Sverige skall, så snart vi kan och får.
Fru talman! Regeringens tvekan och tövan, som naturligtvis bottnar
i splittringen i de egna leden, framträder även i andra avseenden i
förhållande till Europa. Beskedet att Sverige vill delta i Schengen-
samarbetet dröjde så länge, att det gav utrymme för kritik att riksdagen
togs med överraskning. Men fri rörlighet för människor inom EU ligger
ju redan i vårt medlemsavtal. Det är ingen överraskning.
I den aktuella debatten om Europasamarbetets framtid har social-
demokraterna en benägenhet att undvika ställningstaganden och att fly
till egna hjärtefrågor. Men den som ställer sig vid sidan av förverkli-
gandet av det fredsprojekt som EU i grunden utgör riskerar att margi-
naliseras och bli utan inflytande. Viktigast för Sverige i det kommande
översynsarbetet är att verka för EU:s utvidgning till hela Europa, och
då måste vi också vara beredda att finna institutionella lösningar som
gör denna utveckling möjlig.
Mer överraskande än att regeringen saknar tillväxtstrategi och Eu-
ropastrategi är att socialdemokraterna trevar och vacklar även på det
sociala området. Jag tänker då kanske inte i första hand på att man först
våldsamt kritiserade den borgerliga sänkningen av kompensationsnivån
inom socialförsäkringarna till 80 % för att nu själv förorda 75 %.
Mer avslöjande är t.ex. det långa dröjsmålet med att utfärda nya di-
rektiv till Sjuk- och arbetsskadeberedningen, vars uppdrag bygger på
en av krisuppgörelserna från hösten 1992. Och när de äntligen förelig-
ger, innebär de ett stopp för en mer genomgripande reform, där sjuk-
försäkringen samordnas med arbetslöshetsförsäkringen till ett komplett
skydd mot olika inkomstbortfall.
De nya direktiven tillåter dessutom endast en lösning av sådana
nyckelfrågor som antalet karensdagar, möjligheterna att variera försäk-
ringsskyddet efter den försäkrades livssituation, avvägning mellan
obligatoriskt skydd, kompletterande försäkring och eget sparande m.m.
Återigen har alltså inre motsättningar och ideologisk motvilja lett
till dröjsmål och halvmesyrer. Situationen blir inte bättre av att rege-
ringen söker samverkan med partier som strävar i en annan riktning än
den som är nödvändig beträffande ekonomin, den sociala tryggheten
och inte minst Europa.
Kontrasten är stor mot det som sker i vårt grannland Finland. Där
står en nytillträdd socialdemokratisk statsminister och en moderat fi-
nansminister för långtgående utgiftsminskningar, skattelättnader, större
flexibilitet på arbetsmarknaden, privatisering och en klar satsning på
jobb i småföretag och i tjänstesektorn i stället för offentlig verksamhet.
Tillväxttakten är långt högre och utsikterna till att uppfylla konver-
gensmålen klart bättre än för Sverige.
Regeringens dilemma är att när andra skall bedöma vad som i Sve-
rige görs för att få bukt med våra problem kan det alltid hävdas att
regeringen inte gör allt som är parlamentariskt möjligt. Man kommer
att peka på att det stora oppositionspartiet är berett - ja, rent av driver
på - att snabbare återupprätta vårt land som tillväxt- och företagarna-
Prot. 1994/95:121
15 juni
Partiledardebatt
Prot. 1994/95:121
15 juni
Partiledardebatt
tion. Och det kommer vi moderater att fortsätta att göra, nu närmast i
den kampanj som stundar inför EU-valet i höst.
(Applåder)
Anf. 2 GUDRUN SCHYMAN (v) replik
Fru talman! Jag skulle vilja ställa några frågor till Lars Tobisson.
Han började med att säga att det var naturligt att se tillbaka. Jag hoppas
att den här partiledardebatten kommer att vara en debatt där vi blickar
framåt. Jag tror att vi skulle må bra av det, inte minst i den politiska
debatten.
De framtidsvisioner Lars Tobisson berörde handlade om EU-
inträdet. Vi är ju redan där, men frågan är hur fortsättningen skall bli.
Jag skulle därför vilja ställa två frågor.
Anser moderaterna att Sverige skall arbeta aktivt för att vi skall få
en fullt ut gällande gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, dvs. ett
avskaffande av det veto som i dag finns för enskilda länder? Anser
moderaterna att Sverige bör sikta in sig på ett medlemskap i NATO,
vilket ju är en av de stora stötestenarna och aktuella debattfrågorna
inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken i dag? Det är de
två frågorna.
Vidare jag vill ta upp något som mer rör den inrikespolitik och den
samhällsutveckling som vi står inför. Lars Tobisson säger att modera-
terna vill ha större utgiftsminskningar och skattelättnader. Jag antar att
det betyder större utgiftsminskningar för den gemensamma sektorn,
men jag skulle vilja ha en precisering. Vad är det som skall minskas?
Jag skulle också vilja veta vad det är för skattelättnader Lars Tobisson
talar om. Vilka är det som skall få sänkta skatter enligt moderaterna?
Jag skulle också vilja veta på vilket sätt de saneringar man har tänkt
sig kommer att frigöra resurser. På vilket sätt frigörs resurser när det
som beslutades här i går nu blir verklighet, nämligen sänkt a-kassa,
sänkt sjukförsäkring och sänkta barnbidrag? Vilka resurser tillför detta
samhället? Vilka resurser tillförs i samhället, när vi skär ner på barn-
omsorgen, äldreomsorgen, sjukvården och utbildningen och låter
100 000 kvinnor gå ut i öppen arbetslöshet? På vilket sätt tillför detta
samhällsutvecklingen någonting positivt?
Anf. 3 LARS TOBISSON (m) replik
Fru talman! Det var många stora frågor för ett snabbt och kort re-
plikskifte. Vad beträffar våra utgiftsminskningar och skattelättnader har
Gudrun Schyman haft goda tillfällen, ända sedan i januari, till att ta del
av dem när de har presenterats.
Låt mig bara säga att syftet med detta, liksom med avregleringarna,
är naturligtvis att frigöra möjligheter för enskilda personer och enskilda
företag att erbjuda de jobb som vi alla är överens om måste komma i
den enskilda sektorn. Det gör man inte genom att höja skatter på före-
tag och på investeringar, vilket är den aktuella politiken.
Gudrun Schyman hade också två precisa frågor om EU. Det är
självklart att vi arbetar för att forma en gemensam utrikes- och säker-
hetspolitik. Men när det gäller de intressen som Sverige har direkt
beröring med, förbehåller vi oss fortsatt vetorätt. Vi kommer inte att gå
över från mellanstatligt till överstatligt beslutfattande.
Vi har självklart inga ambitioner att begära medlemskap i NATO.
Jag tror inte att NATO är öppet för en medlemsansökan från Sverige.
Det skulle bli ganska stora problem för NATO att hantera de försvars-
frågor som vi skall klara på egen hand.
Anf. 4 GUDRUN SCHYMAN (v) replik
Fru talman! Det är alldeles riktigt, Lars Tobisson, att jag har haft
möjlighet att studera moderaternas motioner och förslag. Men eftersom
det här är ett tillfälle för många fler, också utanför denna kammare, att
ta del av partiernas olika ställningstaganden, tycker jag att det är bra
om vi kan vara så konkreta och tydliga som möjligt. Det är bra om vi
kan tala i klarspråk, så att så många människor som möjligt förstår
vilken politik de olika partierna står för.
Jag tror nämligen att många i dagens politiska debatt blir förvirrade
av att allting låter likadant. Allt är väldigt svepande och ligger på ett
väldigt generellt plan. Jag vill faktiskt veta - det måste ju Lars Tobis-
son som väl sitter i finansutskottet kunna tala om - vilka personer, vilka
inkomstlägen, är det som skall få sänkt skatt. Vilka företag är det som
skall få sänkt skatt?
Det är ju faktiskt så, Lars Tobisson, att i dag går vi mot en allt stör-
re tudelning av samhället och av ekonomierna, både för enskilda indi-
vider, för familjer, för hushåll och för företag. De som har litet får allt
mindre, och de som har mycket får allt mer. Detta skapar ekonomiska
orättvisor och växande klyftor, och detta i sin tur skapar misär. Arbets-
lösheten spelar en stor roll och skapar social oro. Det finns en utveck-
ling som jag är väldigt oroad av och som karakteriseras av ökande
klassklyftor.
Jag undrar om moderaterna är medvetna om detta, eller, om ni är
det, om ni bryr er om det. Era förslag, så som jag har läst dem, innebär
faktiskt att människor som har arbete och som tjänar bra skall få skatte-
lättnader, och människor som är arbetslösa eller som tjänar litet skall
dra åt svångremmen ännu mer. Stora företag som gör stora vinster skall
få mer skattelättnader, och små företag får gneta på bäst de kan.
Denna tudelning är någonting som vi i Vänsterpartiet vill komma
bort ifrån. Därför undrar jag hur Moderaterna ser på det här. Är ni inte
oroade över denna samhällsutveckling? Vad är ert recept för att få så
många människor som möjligt i arbete med möjlighet att leva ett rim-
ligt, normalt och värdigt liv?
Anf. 5 LARS TOBISSON (m) replik
Fru talman! Sverige är ett högskatteland. Ingen annanstans är skatte-
trycket så hårt. Det betyder att även människor med lägre inkomster
belastas med mycket hårda skatteuttag. Vad vi går in för, när vi säger
att vi skall sänka skatter på arbete och företagande, är naturligtvis att vi
skall göra det över hela linjen.
Vi är det enda parti som konsekvent går in för att hålla nere kom-
munalskatten och t.o.m. ger premier till kommuner som sänker kom-
Prot. 1994/95:121
15 juni
Partiledardebatt
|
Prot. 1994/95:121 15 juni |
munalskatten, den skatt som drabbar rakt över, och som faktiskt på det |
|
Partiledardebatt |
Anf. 6 BIRGER SCHLAUG (mp) replik Fru talman! Det var väl ett förväntat replikskifte. Jag tänkte försöka med en annan vinkling på det här. Lars Tobisson Dessutom talas det litet slarvigt om tillväxten från Lars Tobissons Sedan till det här med marknaden. Marknaden skall lösa alla pro- Moderaternas typ av marknadsekonomi är att privatisera vinsterna Anf. 7 LARS TOBISSON (m) replik Fru talman! Det är inte oväntat att jag har en helt annan syn på des- Problemet för er är att när det verkligen blir nolltillväxt, som vi ty- Likaså anklagar man oss för att inte tro på marknaden, och man an- |
Anf. 8 BIRGER SCHLAUG (mp) replik
Fru talman! Jo, det är sant att Miljöpartiet vill förbjuda kärnkraft
från ett visst årtal, t.ex. år 2010. Vad jag talade om är det som är heligt
för Lars Tobisson: marknaden.
Varför låter Moderaterna inte sitt genuina marknadstänkande tränga
in på energipolitiken? Varför går man emot exempelvis miljöavgifter?
Varför går man emot skatteväxling? Varför går man emot skatter på de
externa kostnader som viss verksamhet ställer till med? Varför gillar
man inte uranskatt? Varför gillar man inte koldioxidskatt? Det handlar
alltså om sådana skatter som betalar för det som verksamheten ställer
till med.
Det är sant att Miljöpartiet inte är ett tillväxtparti. Vi menar på fullt
allvar att evig tillväxt är en omöjlighet. I ett materiellt moget samhälle
är det svårt att jaga fram ekonomisk tillväxt hur länge som helst. Därför
måste vi hitta andra vägar att skapa ett robust samhälle. Det kan vi göra
med skatteväxling. Det talar allt fler ekonomer om. T.o.m. i konver-
gensprogrammet är skatteväxlingen en central del av den ekonomiska
politiken, men Moderaterna ställer sig utanför.
En kort notering till. Carl Bildt är inte här i dag, utan Lars Tobisson
är här. Innebär det nu när Carl Bildt är fredsmäklare att Moderaterna
också tänker ställa sig bakom vårt krav på stopp för vapenexport? För 2
miljarder kronor har vi exporterat vapen till Jugoslavien, där Carl Bildt
nu är fredsmäklare. Förut var han vapenmånglare.
Anf. 9 LARS TOBISSON (m) replik
Fru talman! Det finns en bred enighet om att vi, för att kunna upp-
rätthålla ett starkt försvar, också måste ha viss vapenexport.
Föregående inlägg var betecknande. Birger Schlaug visar att han
inte tror på framtiden. Det gör vi moderater. Vi tror att människan
genom en utveckling av sina förmågor, sina resurser, förmår att verkli-
gen göra det bättre för oss alla - inte bara i Sverige utan över hela
världen. Det gör vi genom att utnyttja den bästa förutsättning för detta
som finns, nämligen marknadsekonomin.
Men det innebär inte att vi t.ex. rakt av är emot miljöavgifter. Dock
är det ett problem med Miljöpartiets uppläggning. Ni vill lägga skatt
och hoppas dra in pengar på det här. Vi vill med miljöavgifter stimule-
ra fram en bättre användning av våra naturresurser.
Anf. 10 OLOF JOHANSSON (c)
Fru talman! Vardagen förmörkas ofta av en brutal verklighet, så
också vid detta riksdagsårs slut. Rapporterna om ett alltmer brutaliserat
våld, inte minst bland ungdomar, växer i styrka. I natt kom den senaste
rapporten.
Knivbeväpning förefaller i vissa sammanhang och kretsar snarare
vara regel än undantag. Den som knivbeväpnar sig gör sig ju också
mentalt beredd att använda sitt vapen. Så har också skett. Flera unga
människor har under den senaste tiden fått sätta livet till, och andra har
skadats allvarligt.
Prot. 1994/95:121
15 juni
Partiledardebatt
|
Prot. 1994/95:121 15 juni |
Våldet har alltså brutaliserats. Detta måste mötas. Det finns natur- |
många olika åtgärder prövas. Attityder måste förändras. Men det tar
|
Partiledardebatt |
tid, och den tiden har vi inte. Normer måste förstärkas, och det tar I en del fall räcker det kanske om föräldrar eller kompisar sätter Grundläggande principer för det svenska välfärdssamhället måste Alla de som ställer upp för att motarbeta våldet gör en värdefull in- En översyn pågår av såväl vapenlagen som knivlagen. Det är själv- En kartläggning av knivvanorna sker på regeringens initiativ, och Jag tycker att vi skall ställa frågan till oss själva som personer: Är Jag tror att det är nödvändigt att vi ger ordningsmakten de befogen- Fru talman! Också utanför Sveriges gränser finns det våld i vår Jag vill passa på att uttala fullt stöd för Carl Bildts roll som medla- Det behövs insatser från hela Europa för att medverka till en fredli- |
8
Det är viktigt att vi talar tydligt, inte minst i det kommande EU-
parlamentsvalet som kommer att avgöra mycket av den här utveckling-
en i vår egen världsdel.
EU-parlamentsvalet står alltså för dörren. Avgörande frågor blir just
valet mellan breddning och fördjupning men också kampen mot arbets-
lösheten och miljöförstöringen, inte minst mot bakgrund av diskussio-
nerna kring konvergensprogrammet.
Ingen skall inbilla sig att det blir möjligt att skapa en bred folklig
uppslutning bakom åtgärderna för att anpassa svensk ekonomi till EU:s
krav utan att kampen mot arbetslösheten prioriteras. Det är farligt - och
vi är redan i dag inne i den negativa utvecklingen - när stora delar av
den svenska opinionen reagerar negativt mot allt som har med den
europeiska unionen att göra. Det kan inte vara så. Det kan inte vara
rimligt att politiska företrädare för partier aktivt arbetar i en organisa-
tion som folket inte accepterar eller tolererar. Denna varningssignal har
kommit tidigt den här gången, och den skall tas på allvar.
Kraven i konvergenssammanhang är bra ur disciplinsynpunkt. Oav-
sett medlemskap i EMU gäller att det är viktigt att som medlem i den
europeiska unionen mobilisera ett brett folkligt stöd för samarbete, i
synnerhet nu när detta samarbete vidgas. Det är därför vi säger: Folk-
omröstning igen, för att människor skall få säga sin mening om sådana
här stora och viktiga frågor!
Det blir inte möjligt att mobilisera ett stöd för den fortsatta europe-
iska utvecklingen om vi lämnar folket bakom oss, och det blir omöjligt
om inte arbetslösheten kan pressas ned.
Fru talman! Riksdagsåret har under våren inneburit en del sakpoli-
tiska framgångar för Centerpartiet. Ur den synpunkten tycker jag att det
har skett en väldigt positiv klimatförändring i den svenska politiken
åtminstone så som vi har upplevt det - andra kan naturligtvis se det på
ett annat sätt utifrån sina utgångspunkter.
Uppgörelsen här i riksdagen om att fullt ut utnyttja EU:s miljöstöd
för att hålla landskapet öppet blev en inkörsport till konstruktiva dis-
kussioner med regeringen. Bättre villkor för friskolorna och rättvisare
skatter för pensionärerna följde. Det här var inga dramatiska uppgörel-
ser, men så småningom ledde de fram till en överenskommelse om
vårbudgeten.
Det är klart att det är viktigt. Därigenom vann vi omedelbart poli-
tisk stabilitet och gav en signal om detta till omvärlden som vi tidigare
inte haft möjlighet till. Jag tror att vi har vunnit en del ur den synpunk-
ten. I övrigt vill jag inte överdriva vare sig effekten på räntor eller på
kronkurs.
Men våra resultat är trots allt underordnade. Vi har tagit ansvar för
Sveriges ekonomi i en situation som är så allvarlig att partipolitiken
måste stå tillbaka för nationell samling. Jag har tjatat om det här i den
föregående valrörelsen, men det var inte så många som lyssnade vid det
tillfället. Men jag är helt övertygad om att vi måste förändra vårt syn-
sätt när det gäller att se på partier som någon sorts egenvärde. Partier är
till för människorna, och vi har anledning att ta ansvar långt utanför
Prot. 1994/95:121
15 juni
Partiledardebatt
Prot. 1994/95:121
15 juni
Partiledardebatt
10
våra egna partigränser och försöka komma varandra närmare när krisen
kräver det, och det kräver den i dag.
Det finns inget annat acceptabelt slut på arbetet för att stabilisera
den svenska ekonomin än att lyckas. Många obekväma beslut har fat-
tats, fler kommer att följa. Låt mig bara deklarera att Centerpartiet
kommer att fullfölja arbetet för att sanera statens finanser, pressa tillba-
ka arbetslösheten och skapa uthållig tillväxt.
I samband med överläggningarna om konvergensprogrammet har
fler partier visat sin vilja till breda överenskommelser, men några har
valt att ställa sig vid sidan av. Men det förändrar inte vår övertygelse
om att arbetet måste fullföljas. Det finns många inslag som skulle kun-
na kommenteras i den uppgörelse om fyra enskilda propositioner som
Centern och regeringen träffade i april. Låt mig göra ett mycket snävt
urval. Det har att göra med den debatt som har förts därefter.
För det första: Vissa debattörer utgår faktiskt ifrån att, i alla fall de-
batterar de som om, den som är arbetslös är dömd att så vara för evigt -
en fruktansvärt pessimistisk syn på verkligheten. I själva verket måste
vår politik och det påbörjade samarbetet syfta till just motsatsen, dvs.
att människor inte skall behöva vara arbetslösa under långa perioder.
Det skall möjligen vara omställningen som kan accepteras men ingen-
ting annat. Genom ett minskat underskott i statens affärer och efterhand
en starkare kronkurs och lägre ränta kan fler få jobb. Dessa samband
måste upprepas gång efter annan.
Åtskilligt återstår för att få fart på nyanställningarna i småföretagen.
Men själva grunden är att skapa förutsättningar för fler investeringar
och därmed nya jobb och färre arbetslösa. En av dessa förutsättningar
är också att återskapa balans i den offentliga ekonomin. Jag delar fi-
nansministerns uppfattning, som han redogjorde för här i går, att har
man inte ordning och reda i de offentliga finanserna, så finns också
risken att ingenting händer i den privata sektorn, på grund av ren osä-
kerhet.
För det andra: De partier eller parter som inte tar ansvar för vårt
lands ekonomi glömmer ofta sambandet mellan lägre ränta och nya
jobb samt räntans betydelse för många familjers hushållsekonomi.
Bostadslånen: Bara ett bostadslån på 500 000 kr, vilket inte är
ovanligt, blir brutto drygt 400 kr billigare varje månad, om räntan kan
sänkas med en procentenhet. Detta säger den del. Allt slår inte igenom
omedelbart, eftersom en del har bundna lån, men efter hand slår det
igenom. Detsamma gäller hyrorna. Detta är oerhört viktigt för att åter-
skapa framtidstron.
För det tredje: Det odlas nu en populistisk myt som förutsätter att
folket egentligen ingenting begriper. Sanningen är ju att inga höjda
skatter i världen kan ta Sverige ur krisen, oavsett om staten skulle ta
100 % i skatt på de högsta inkomsterna. Jag tror att det är farligt att
föra den sortens debatt. Men vårbudgeten innebär att man lever upp till
målet om rättvis fördelning, att alla skall vara med. Den tiondel av
svenska folket som har den lägsta inkomster står för litet drygt 5 % av
budgetförstärkningen. Den tiondel som har högst inkomst svarar för
28 % av budgetförstärkningen.
Att begränsa samhällets stimulans för en framtida högre standard
för enskilda är en del av detta. Jag syftar på att vi begränsar avdragsrät-
ten för pensionsförsäkringar, precis som om det skulle vara något stort
ingrepp för dem som har pengar att spara. Så är det naturligtvis inte.
Men frågan är snarare om det är en effektiv åtgärd. Det kan man alltid
diskutera, och det vet man inte förrän efteråt. Men detta att göra det
fördelningspolitiskt rättvist är viktigt.
För det fjärde: Matmomssänkningen. Det är en skattesänkning som
mest riktas till dem med smala ekonomiska marginaler. Äntligen har vi
då fått en skattesänkning som, om jag får raljera litet, moderaterna går
emot. Men då flyr Vänsterpartiet från sin tidigare position. Jag måste
erkänna att jag har blivit något förbryllad över denna utveckling eller
vad man skall kalla det. Nu skall man inte söka strid i frågan. Vi får väl
klart och tydligt reda på i debatten vad det var för fel på den här åtgär-
den. Att det finns krafter till höger i politiken som tenderar att anse att
skattesänkningar främst skall ske på förmögenheter eller annat kapital
är begripligt. Men att Vänsterpartiet ansluter sig till motståndet till
sänkt matskatt, när alternativet är höjd matskatt till 25 %, är för mig
obegripligt. Jag tyckte inte att jag kunde uppfatta något svar på den här
frågan i gårdagens debatt heller, men det kommer kanske senare i dag.
Vårbudgeten innehåller, som sagt, också många positiva delar i öv-
rigt som skapar en beredskap framöver. När utgiftstaket införs blir det
ett kraftfullt instrument för att hålla de offentliga finanserna i schack
t.ex.
Låt mig, fru talman, få avsluta med några ord om en på nytt upp-
flammande debatt, som vi har fört många gånger i denna kammare. Det
handlar om kärnkraften som energikälla.
Från vår utgångspunkt och med våra värderingar är ju kretslopps-
samhället någonting som bygger på enkla principer, att användningen
av ändliga naturresurser skall vara minimal. Det som utvinns ur naturen
måste återföras till naturens eget kretslopp, och energiproduktionen får
inte utgöra något undantag.
Kärnkraften bygger på en ändlig naturresurs, driften av reaktorerna
är förknippad med betydande säkerhetsrisker och avfallsfrågorna är
olösta. Sambandet mellan kärnkraft och kärnvapen förnekas nu knap-
past av någon men förtigs förstås av dem som har stora ekonomiska
intressen i branschen. Lägg därtill att storskaligheten gör att kärnkrafts-
baserad energiproduktion är mycket sårbar osv.
Med kretsloppssamhället som övergripande mål blir svaren på frå-
gor om kärnkraft och andra miljöbelastande betongprojekt enkla att ge.
De ryms inte i kretsloppssamhället. Detta är bakgrunden till vår posi-
tion i dessa frågor, enkelt uttryckt.
När nu debatten flammar upp igen är det naturligtvis viktigt att veta
att det beror på att Energikommissionen kommer med förslag mot
slutet av året. Intressen som vill framtvinga ett brott mot resultatet av
1980 års folkomröstning om kärnkraften inser att det nu är allvar. Nya
propagandamiljoner mobiliseras.
Låt mig klart och tydligt säga att Centerpartiet respekterar 1980 års
folkomröstningsresultat, inklusive det som stod i hushållsbroschyren
Prot. 1994/95:121
15 juni
Partiledardebatt
11
Prot. 1994/95:121
15 juni
Partiledardebatt
inför valet - det som människor skulle ta ställning till, och allt kunde ju
inte fångas in på själva röstsedeln, som bekant. Samtidigt är det en
ödets ironi att vi som parti nu mest helhjärtat försvarar linje 2, eftersom
vi var linje 3-anhängare. Linje 2 fick ju då flest röster i folkomröst-
ningen. Men det här försvaret för linje 2 skall ju inte missförstås. I sin
andra fas är ju linje 2 liksom 3 ett avvecklingsalternativ med mer än
75 % av folket som stöd.
Jag hade för 15 år sedan aldrig några illusioner om att linje 2, först
med utbyggnad och sedan avveckling, tillkom med något helt ädelt
syfte. Men det var ju för att förhindra att linje 3 skulle vinna. Linje 2-
generalen Hans Blix har ju bekräftat detta manipulativa drag. Statsmi-
nistern Ingvar Carlssons klara besked om den moraliska förpliktelsen i
folkomröstningen står emellertid i bjärt kontrast till dem som vill mani-
pulera. Det är jag uppriktigt glad för.
I Centern gråter vi inte över spilld mjölk. Vi tar gärna kärnkrafts-
fajten en gång till, för miljöns skull men också för demokratins skull.
Det är svårare för partier - färska exempel finns ju - som tycker att
folkomröstningsresultat bara skall bejakas om de är i linje med den
egna uppfattningen.
(Applåder)
Anf. 11 GUDRUN SCHYMAN (v) replik
Fru talman! Det är beklagligt att fler inte utnyttjar tillfället att
åstadkomma litet livaktigare debatter här i kammaren. Debattreglerna
tillåter numera att vi kan prata litet då och då i stället för att ha långa
sjok. Jag tycks bli ensam om detta.
Jag vill ställa några konkreta frågor till Olof Johansson. Den ena
gäller frågan om EU och EMU, den ekonomiska och monetära unionen,
som ju Sverige, enligt mitt sätt att se, är på väg in i. Konvergenspro-
grammets utformande är en del av detta. Nu säger Olof Johansson att vi
måste ha en folkomröstning om fortsättningen av utvecklingen av detta
projekt. Det gläder mig, eftersom Göran Persson häromdagen sade att
det inte blir någon ny folkomröstning om Sverige skall träda in i EMU.
Då förstår jag att ni har olika uppfattningar om detta. Eftersom ni har
tänkt er ett mycket stabilt och långvarigt samarbete, lär det väl bli pro-
blem. Eller är det så att ni har diskuterat om denna fråga? Kommer
Olof Johansson att tillsammans med mig i denna politiska sakfråga
samarbeta om att vi skall ha en folkomröstning, om det är så att Sverige
skall träda in i den ekonomiska och monetära unionens sista fas? Jag
vill bara ha ett kortfattat ja eller nej på den frågan.
Den andra frågan, som ju också är en politisk sakfråga där vi är
överens - dvs. det som Olof Johansson tog upp på slutet av sitt anfö-
rande - gäller kärnkraften. Vi har exakt samma uppfattning, Centerpar-
tiet och Vänsterpartiet. Kan vi nu göra gemensam sak under hösten och
driva fram ett beslut i riksdagen om avveckling av kärnkraften i enlig-
het med tidigare fattade beslut i folkomröstningar och i riksdag? Ett
sådant samarbete över de traditionella blockgränserna skulle glädja mig
väldigt mycket.
12
Jag tycker dessutom att det är intressant att se att man utmålar sam-
arbetet mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet som så oerhört
stabilt, samtidigt som Centerpartiet var ett av de partier som var med i
den borgerliga regeringens enda väg som ju inte gick så bra. Man arbe-
tade också i valrörelsen för att få en icke-socialistisk regering. Hur är
det med det, Ingvar Carlsson? Vad är det för färg på den här regeringen
nu för tiden? Det kan man fråga sig, men den verkar åtminstone vara
stabil.
Dessa frågor skulle jag vilja ha svar på. Sedan skall jag kort redo-
göra för varför vi inte tycker att det var vettigt och klokt att sänka
momsen i dagens läge.
Eftersom den sänkta momsen finansieras med sänkt ersättningsnivå
i a-kassa, i sjukförsäkring och sänkta barnbidrag, vilket innebär större
hål i portmonnäerna och plånböckerna hos de människor som har litet
pengar i dag än om vi hade låtit bli detta, tycker vi helt enkelt att det
var dumt. Människor som har litet pengar skall väl inte berövas det lilla
de har. Det kan inte kompenseras med att alla får billigare mat. Så
enkelt är det. Förslaget i sig är bra, men det hänger ihop med hur poli-
tiken ser ut för övrigt och inte minst med ekonomin när det gäller hur
det skall finansieras.
Anf. 12 OLOF JOHANSSON (c) replik
Fru talman! Jag skall gärna svara på frågor. Gudrun Schyman har i
allmänhet fler frågor än svar, så jag förstår att hon inte behöver så
mycket tid för sitt anförande. Vi har ju olika stil här i världen.
När det gäller EMU har vi ju inte intagit någon ny position. De som
följde valdebatten vet ju att vi tog ställning för att ett inträde i tredje
steget skulle kombineras med folkomröstning långt innan vi var till-
tänkta som partner i ett samarbete med socialdemokratin. Så det har
inte funnits någon koppling därvidlag, utan det här har vi klart för oss
sedan tidigare.
Vad jag vill understryka - och det är det viktiga och grundläggande
nu - är att folket måste vara med. Vi har sett hur opinionen svajar. Och
det skall man ta på allvar, i annat fall gör man ett stort misstag. Då har
inte Sveriges agerande i den europeiska unionen någon kraft kvar. Det
är bara det folkliga stödet som kan ge kraften.
Sedan sade Gudrun Schyman att vi är överens om kärnkraften. Hon
använde dessutom ordet ”exakt”. Det var en överdrift. Jag blev väldigt
förvånad en morgon - visserligen är jag inte riktigt vaken så tidigt - då
jag såg ett morgonprogram i TV. Jag hörde alldeles tydligt - rätta mig
om jag har fel, Gudrun Schyman, jag kan ju ha drömt - att Gudrun
Schyman sade att hon minsann kunde tänka sig att man kunde skjuta på
avslutningsåret. Gudrun Schyman får tala om vad hon tycker i det här
fallet, därför att i det sammanhanget var hon undanglidande. Det går
säkert att plocka fram utskrifter av det som hon sade.
När det gäller stabilitet i samarbete har det med mognad att göra.
Både Ingvar Carlsson och jag är mogna människor i våra bästa år. Jag
förstod att det samarbete som han hade med Vänsterpartiet inte var så
moget.
Prot. 1994/95:121
15 juni
Partiledardebatt
|
Prot. 1994/95:121 15 juni |
Beträffande matmomsen återstår det fortfarande frågor. Gudrun |
ningsnivån i socialförsäkringssystemen är en smärtsam åtgärd. Den
|
Partiledardebatt |
skall bära över tiden. Vi skall inte försätta Sverige i en situation där Anf. 13 GUDRUN SCHYMAN (v) replik Fru talman! Olof Johansson, förklara detta för dem som i går fick EMU-ffågan är en sak. Jag utgår ifrån att vi tillsammans, Olof Jo- Jag ser också fram emot samarbetet när det gäller att få igenom be- Anf. 14 OLOF JOHANSSON (c) replik Fru talman! Med tanke på det senaste som Gudrun Schyman sade |
14
När det gäller matmomsen är det bara att konstatera att Vänsterpar-
tiet står för höjd matmoms. Det blir nämligen följden om man ställer
upp på låg pressmoms och på tre momssatser som EU föreskriver.
Anf. 15 LARS LEIJONBORG (fp)
Fru talman! Det är inte så många som får den möjlighet som jag nu
har, att tala om valfritt ämne inför Sveriges riksdag och dessutom få det
man säger utsänt till svenska folket direkt via radio och TV.
Det känns ansvarsfullt. Helst skall ju de här debatterna öka intresset
för politiken och tilltron till demokratin, och detta har jag dragit några
slutsatser av.
Den första är att jag tänker lägga tonvikten på arbetslösheten. Jag
tror att vår uppdragsgivare - svenska folket - förväntar sig att arbets-
lösheten skall spela en väldigt central roll i denna debatt, dels på grund
av att den drabbar så många människor hårt, dels på grund av
följdverkningarna, t.ex. de sociala problemen och våldsexplosionen,
som Olof Johansson talade om, dels också på grund av de ekonomiska
indirekta problemen, att vi som folkhushåll blir fattigare och tvingas till
besparingar i den offentliga sektorn, som Gudrun Schyman talade om.
Min andra slutsats är att i dag försöka undvika att hamna i den van-
liga polemiken som vi annars så ofta hamnar i, om vem som har skul-
den och om vem som sade vad och när osv. Den polemiken kan vara
viktig för oss politiker, men tyvärr har jag märkt att för allmänheten är
den typen av debatter sällan särskilt intressanta. Jag skall försöka kon-
centrera min polemik på områden där det verkligen finns sakliga skill-
nader mellan oss, för där är debatten nödvändig.
Min tredje slutsats inför uppläggningen av mitt anförande är att jag,
trots att jag avser att tala om ett mycket stort problem och dessutom
som oppositionspolitiker förväntas instämma i alla eländesbeskrivning-
ar, ändå tänker börja med en positiv ansats.
Jag är nämligen övertygad om att det som mest kännetecknar da-
gens Sverige är inte problemen utan möjligheterna. Vi lever i möjlighe-
ternas tid och vi har fantastiska chanser om vi bara förmår ta dem.
Genom befrielsen av Östeuropa finns det nu i vår närhet nya snabbt
växande marknader som är vidöppna för samarbete med svenskt nä-
ringsliv. Många länder som vi sedan tidigare har vant oss vid att betrak-
ta som u-länder har gjort stora framsteg på senare år, och genom att det
världsomspännande tullsänkningsavtalet nu successivt slår igenom
öppnas helt nya möjligheter för Sverige på nya marknader.
Genom att kapprustningen har ersatts av nedrustning frigörs eko-
nomiska resurser till vettigare ändamål. Genom att vi nu deltar i ett tätt
europeiskt samarbete inom Europeiska unionen har vi goda möjligheter
att nå resultat på områden där det hittills gått för långsamt, t.ex. när det
gäller de internationella miljöproblemen.
Jag blev engagerad i rikspolitiken omkring 1970. Om jag ser tillba-
ka på den tjugofemårsperiod som gått sedan dess slår det mig faktiskt
först och främst att vi i de frågor som engagerade oss som då var unga
har egentligen kommit längre än vad vi vågade hoppas på. Vi har na-
turligtvis enorma problem kvar när det gäller att bekämpa diktaturer,
Prot. 1994/95:121
15 juni
Partiledardebatt
15
Prot. 1994/95:121
15 juni
Partiledardebatt
16
svält och fattigdom och när det gäller att motverka krig och mil-
jöproblem, men trots allt har vi nått väldigt långt.
För mig ligger det nära till hands att påpeka att vi ofta har nått långt
genom en kombination av demokratiskt opinionsarbete och marknadse-
konomiska reformer.
Men om jag anlägger samma tidsperspektiv på det ekonomiska om-
rådet - nu närmar jag mig arbetslösheten - så blir ju bilden betydligt
dystrare.
I själva verket kan man säga att Sveriges grundläggande ekonomis-
ka problem på många sätt har lämnats olösta under hela den perioden.
Den höga arbetslöshet som vi nu ser är ett symtom på ekonomiska
problem som har funnits hela tiden men som vi sett på ett annat sätt. Vi
har haft högre inflation än många andra länder, vi har ständigt tvingats
till devalveringar och ständigt haft bytesbalansunderskott osv.
En fråga som jag tycker att det är viktigt att föra in i debatten är:
Varför har svensk ekonomi under två och ett halvt decennium utveck-
lats sämre än andra jämförbara ekonomier? Varför har vi tappat vår
växtkraft? För att ta ytterligare ett exempel: Varför har vi under alla
dessa år inte lyckats hitta ett system som gör att våra lönerörelser inte
resulterar i inflation?
Arbetslösheten framstår mer och mer som det dominerande sociala
och ekonomiska problemet i vårt land. Trots att vi nu är inne in en
kraftig högkonjunktur ligger den kvar på i stort sett samma nivå som
när lågkonjunkturen var som djupast för ett par år sedan.
Vi liberaler söker ofta lösningen på problem på mikroplanet. Det
ligger i vår ideologi. Vi utgår från den minsta byggstenen i samhälls-
bygget, den enskilda människan. Det är hennes drömmar och drivkraft
som till sist skall forma samhällsutvecklingen. De tjusiga planritningar-
na och de enhetliga systemen lämnar vi åt andra, liksom klassen och
nationen, som politiska mål. Politikens syfte är att se till att vi männi-
skor under den stund vi lever på jorden skall ha bästa möjliga förut-
sättningar till växt.
När vi under årens lopp har debatterat t.ex. marginalskatter med
socialdemokraterna har vi tagit som exempel hur de slår för vanliga
människor, hur vi förmår en undersköterska att vidareutbilda sig en
sjuksköterska osv. Till sist är det de hundratusentals beslut som enskil-
da människor fattar som avgör hur den makroekonomiska utvecklingen
blir. Ett tema mellan socialdemokraterna och oss inför 1994 års val var
hur vi utformar de mikroekonomiska förutsättningarna för de männi-
skor som driver företag eller funderar på att starta företag så att de blir
så bra som möjligt. Det handlar verkligen om att kunna avläsa de signa-
ler rätt som kommer från människor i sådana situationer. Här är vår
mångåriga erfarenhet den att socialdemokraterna dels har för dålig
kontaktyta gentemot dessa människor, dels har en för tung ideologisk
ryggsäck av skepsis mot fri företagsamhet att bära för att framgångsrikt
kunna lösa dessa problem.
Vi var fullt beredda att skriva på det konvergensprogram som rege-
ringen arbetar med, men för oss var den avgörande frågan: Har den
socialdemokratiska regeringen insett vilka grepp som nu krävs för att få
fart på företagandet? Tyvärr kom vi efter ett antal samtalsomgångar
fram till att så inte var fallet.
För ett par veckor sedan kom ny statistik om nyföretagandet här i
landet under första kvartalet 1995. Det visar sig att nyföretagandet nu
åter minskar efter det att utvecklingen vänt uppåt under de borgerliga
åren. Minskningen är inte dramatisk jämfört med läget 1994, men den
är dramatisk jämfört med vad vi borde nå om vi skall kunna få bukt
med arbetslösheten. Debatten inför 1994 års val handlade just om hur
vi skall få ett sådant sving i näringslivet att vi får många nya jobb.
Jag tycker att ni socialdemokrater borde resonera så här: Visserli-
gen är vi socialdemokrater, och vi har åkt runt och på många förstama-
jtåg talat illa om kapitalismen, fri företagsamhet och marknadsekono-
mi, men just därför att vi är socialdemokrater måste vi sätta kampen
mot arbetslösheten främst. Den bästa vägen att få fram nya jobb är att
satsa på nyföretagandet. Lika väl som vi kunde använda vårt öppna
mandat från valrörelsen till att med Vänsterpartiet försämra för företa-
garna kan vi använda det till att med t.ex. liberalerna förbättra för före-
tagarna.
Så resonerar tyvärr inte socialdemokraterna.
När man lyssnar på företagare och dem som funderar på att starta
nytt får man ungefär samma synpunkter på vad som behövs. De syn-
punkterna stämmer ganska väl överens med vårt program för att få fram
fler jobb.
För det första: Räntan måste ner. Den nuvarande nivån är fullstän-
digt orimlig. Det ligger mycket i det Olof Johansson sade. Han hade ett
räkneexempel där han sade: om räntan sjunker 1 %. Problemet är bara
att räntan inte har sjunkit särskilt mycket sedan samarbetet inleddes.
För ett par månader sedan sade Göran Persson beträffande smärtgrän-
sen att när vårriksdagen är slut måste de långa räntorna ligga under 10
%. När penningmarknaden öppnade för en stund sedan låg de långa
räntorna klart över 10 %. Vi har gång på gång påpekat att den enda
vägen att pressa ner räntorna är ett trovärdigt saneringsprogram för
statsfinanserna.
Jag vill skjuta in en liten parentes. Göran Persson har sagt att det
fjärde året i mandatperioden kan visa sig gudasänt. Jag är den siste att
förneka gudomliga ingripanden, men just på den punkten vill jag ändå
påpeka att jag har hjälpt till en del. När jag drev frågan om fyraåriga
mandatperioder var det för att vi politiker skulle ha större möjligheter
att när det fortfarande var långt till nästa val fatta de tuffa men nöd-
vändiga ekonomiska besluten. Men Göran Persson använder det fjärde
året som ett argument för att kunna skjuta besluten framåt.
För det andra: Det måste finnas riskkapital. Det var helt fel att börja
straffbeskatta riskkapitalet vid årsskiftet genom återinförande av dub-
belbeskattningen.
För det tredje: Företagsskatterna måste vara rimliga. Det var fel att
höja arbetsgivaravgiften vid årsskiftet. Det är lika fel med en engångs-
skatt 1996 som ni genomför i form av de nya momsinbetalningsregler-
na.
Prot. 1994/95:121
15 juni
Partiledardebatt
17
2 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 121
Prot. 1994/95:121
15 juni
Partiledardebatt
För det fjärde: Det får inte vara för krångligt - t.ex. arbetsrätten
måste reformeras snabbt.
För det femte: Det är fel att motarbeta fri företagsamhet på de om-
råden som länge varit monopoliserade av stat och kommun. Även här
skall man ha ett mikroperspektiv, se det underifrån. Varför skall patien-
ter som vill välja en privat läkare vägras den möjligheten? Varför skall
en duktig daghemsföreståndare med egna pedagogiska idéer vägras
rätten att förverkliga dessa och driva ett eget daghem i form av ett
privat företag?
Jag såg nyligen en lista på hur socialdemokraterna i 20 kommuner
motarbetat enskilda skolor. Er attityd till den offentliga sektorns förny-
else förvärrar också de problem som den offentliga sektorn nu brottas
med.
Låt mig innan jag slutar säga ett par ord om EU. Jag tror att också
Europeiska unionen kan betyda en hel del i kampen mot arbetslösheten.
Det är viktigt att snabbt inlemma länderna i Östeuropa bl.a. av det skäl
som jag talade om i början av mitt anförande. Det är också viktigt att få
bindande majoritetsbeslut när det gäller miljöskatter, bl.a. för att den
vägen få fram de resurser som krävs för en skatteväxling så att vi kan få
lägre beskattning inom tjänstesektorn. Det är där de många nya jobben
kan skapas.
I det perspektivet oroar det oss att socialdemokraterna är så vilsna i
Europafrågan. Jag såg en sammanställning på hur den socialdemokra-
tiska gruppen i Europaparlamentet röstat. I flera frågor var gruppen
delad precis mitt itu. Här i riksdagen har vi ett kvittningssystem mellan
partierna när vi är borta någon gång. Det slog mig att man skulle kunna
spara en del pengar om socialdemokraterna införde ett kvittningssystem
inom det egna partiet. Då kunde nej-socialdemokrater kvitta ut ja-
socialdemokrater, så behövde man inte åka ner över huvud taget.
Allvarligt talat tycker jag det är viktigt att socialdemokratin be-
stämmer sig för vad man vill med EU-medlemskapet och börjar driva
det.
Till sist vill jag säga några ord om Bosnien. Övergången ter sig na-
turlig, eftersom Europas oförmåga att ena sig om en linje när det gäller
konflikten på Balkan har bidragit till att den konflikten har förlängts.
För mig understryker detta hur viktigt det är att hitta arbetsformer på
det utrikespolitiska området så att Europa kan agera mer samfällt.
Maria Leissner har till Carl Bildt framfört sina och Folkpartiets väl-
gångsönskningar inför hans oerhört viktiga men svåra medlingsupp-
drag. Vi har inte alltid delat Carl Bildts uppfattning om hur Sverige bör
agera i Bosnienfrågan, och det är klart att vi liksom många andra kän-
ner en fasa att resultatet av medlingsprocessen skall bli att etnisk rens-
ning och väpnad aggression på något sätt belönas. Men samtidigt är det
nödvändigt att parterna har en samtalsmöjlighet och att omvärlden
genom medlarna verkar för en lösning som bygger på att en bestående
fred också måste vara en rättvis fred.
För mig illustrerar det som nu händer i Bosnien, när vi samtidigt fi-
rar 50-årsminnet av andra världskrigets slut, att Europa måste hitta
18
samverkanslösningar som tvinnar oss så nära att krig inte bara framstår
som en orimlighet utan också som en praktisk omöjlighet.
(Applåder)
Anf. 16 Statsminister INGVAR CARLSSON (s)
Fru talman! Lars Leijonborg är orolig för splittringen inom social-
demokratin. Vi är i alla fall fortfarande en grupp som existerar - bor-
gerligheten finns ju inte längre i det avseendet. Den är så uppsplittrad
att den över huvud taget inte existerar som alternativ. Jag tror nog Lars
Leijonborg har andra bekymmer än socialdemokratin på närmare håll.
Vi skjuter inte beslut framför oss. Vi har fattat beslut om 120 mil-
jarder kronor för att sanera Sveriges statsfinanser. Det tyder inte på
beslutsförlamning. Det är den starkaste budgetsanering som något
OECD-land över huvud taget har genomfört.
Vidare, Lars Leijonborg, hyser vi ingen skepsis mot småföretag. Vi
vet att det är där den nya sysselsättningen måste skapas. Det är där vi
måste expandera. Problemet är bara vilken politik vi behöver föra för
att åstadkomma detta. Under den tid som Lars Leijonborgs partivänner
satt i regeringen och hade ansvar för finansministerposten gick 50 000
småföretag i konkurs. Ni trodde nämligen att enbart sänkta skatter och
någon sorts avreglering på arbetsrättens område skulle lösa det här.
I går kväll redovisades i A-Ekonomi en undersökning om företagar-
nas inställning till skattesystemet och lagarna i Sverige. Den visade att
det är få som tycker att detta är något egentligt problem. Problemet var
att ni körde svensk ekonomi och efterfrågan i botten.
Nu har på ett år 108 000 fler människor fått arbete. Därmed kom-
mer vi att kunna skapa en efterfrågan. Därmed kommer småföretag att
kunna leva igen. Därmed kommer optimism och framtidstro att uppstå.
Det är så man måste driva politiken, om man inte har fastnat i förlegade
nyliberala tankegångar.
Anf. 17 LARS LEIJONBORG (fp) replik
Fru talman! Jag tänkte den här gången inte fastna i den här skuld-
frågan, inte gå i skuldfällan, så jag lämnar det.
Jag tycker det räcker att se på fakta. Budgetsaneringen måste ju va-
ra otillräcklig, eftersom de som skall låna oss pengar tycks tvivla på att
vi har kontroll över statsutgifterna. I går hände något som man i och för
sig inte skall överdriva men som ändå är litet illavarslande: Staten fick
inte låna det man behövde låna. Riksgäldens emission misslyckades.
Det är ett exempel på att det på marknaden finns en misstro mot den
budgetsanering som drivs. Den borde vara ännu något tuffare.
Det är riktigt att det är något fler i arbete nu än för ett år sedan,
även om de flesta av dessa i och för sig tillkom före valet. Men det som
vi politiker oftare borde påminna oss är att det i stort sett är lika många
arbetslösa nu som för ett år sedan. Skillnaden är ju, såsom jag var inne
på, att vi nu har en högkonjunktur.
Slutligen vill jag säga att vad än företagarna hade sagt i den enkät
som redovisades i TV kvarstår det faktum att nyföretagandet nu sjun-
ker, enligt statistik som kom häromveckan. Eftersom även nu Ingvar
Prot. 1994/95:121
15 juni
Partiledardebatt
19
|
Prot. 1994/95:121 15 juni |
Carlsson säger att det är nyföretagandet som är räddningen är ju det en |
|
Partiledardebatt |
Anf. 18 Statsminister INGVAR CARLSSON (s) Fru talman! Jag förstår att Lars Leijonborg över huvud taget inte Något fler är i arbete i dag, säger Lars Leijonborg. 108 000 är Det finns en misstro mot Sveriges ekonomi som är mycket stark - Anf. 19 LARS LEIJONBORG (fp) replik Fru talman! Sverige har genom åren varit väldigt bra på ambitioner Frågan är hur det är nu. Göran Persson sade för några månader se- Anf. 20 GUDRUN SCHYMAN (v) replik Fru talman! Jag tyckte det var intressant att höra vad Lars Leijon- Vänsterpartiet och Folkpartiet har ju varit duktiga på att samarbeta |
|
20 |
färdsfrågorna är ju de som står på dagordningen i dag. Vad jag inte |
begriper är varför Folkpartiet ger sig i väg ut i en ekonomisk politik
som innebär nedskärningar inom barnomsorgen, skolan, sjukvården,
äldreomsorgen, kulturen - bastryggheten i våra vardagsliv. Det är
dessutom en ekonomisk politik som innebär att ungefär 100 000 kvin-
nojobb försvinner de kommande åren. Det får jag inte att gå ihop med
ert fagra tal om välfärd och jämställdhet - jämställdheten brukar ju vi
samarbeta omkring.
Anf. 21 LARS LEIJONBORG (fp) replik
Fru talman! Jag kan säga precis det Gudrun Schyman önskar. Trots
att vi har en del känslomässiga svårigheter att samarbeta med Vänster-
partiet på grund av dess historiska bakgrund skall vi ändå samverka
med alla krafter för att försvara välfärden, för att försvara en generös
flyktingpolitik, för att försvara en progressiv jämställdhetspolitik. Gud-
run Schyman kan lita fullständigt på Folkpartiet!
Jag förmodar att Gudrun Schyman med sitt inlägg syftade på en del
besparingar som nu sker i kommuner och landsting. De är ett resultat
av att pengarna är slut. Det är så att säga en politisk nödvändighet att ta
tag i det faktum att vi har kommit till vägs ände när det gäller skatte-
höjningar. Det finns ingen annan väg än att effektivisera den offentliga
sektorn, och det kan också innebära uppsägningar i kommuner och
landsting. Men det är ju oerhört viktigt att vi får ordning på svensk
ekonomi - jag talade om det i mitt anförande - och de här besparingar-
na syftar till just det. Det är viktigt bl.a. av det skälet att det någon gång
måste bli ett slut på dessa nedskärningar - jag håller helt med Gudrun
Schyman om att vården, omsorgen och utbildningen är fundament i
välfärdspolitiken som vi måste vara oerhört rädda om.
Anf. 22 GUDRUN SCHYMAN (v) replik
Fru talman! Det är klart att man kan säga, som Lars Leijonborg gör,
att det här är ett resultat av att pengarna är slut. Men det handlar ju om
hur vi fördelar de pengar som finns. Det handlar ju om vad vi väljer att
satsa de kronor och ören på som vi har i statskassan. Det handlar ju om
hur mycket vi vill föra in och hur mycket vi vill dela ut, var vi vill ta
pengarna och hur vi vill fördela dem. Detta är en fråga om fördelning.
Jag förstår inte hur Folkpartiet kan välja att fördela på ett sådant sätt
att ni väljer att dra bort pengar från just kommunerna, som har hand om
omsorgen, välfärden och grundtryggheten och där en övervägande del
av kvinnojobben finns. Det är ju det ni gör i er ekonomiska politik. Ni
gör indragningar på 9 miljarder kronor de kommande åren. Det innebär
att 100 000 jobb försvinner. Det är ett obegripligt val!
Anf. 23 LARS LEIJONBORG (fp) replik
Fru talman! Vi ser med väldig oro på den utveckling som nu pågår i
flera kommuner och landsting där vårdgarantierna upphör, köerna
förlängs och segregationsproblemen tilltar. Ändå är det tyvärr så att vi
inte har några pengar att fördela. Det vi fördelar är ju underskott! Om
statsbidraget till kommunerna skulle öka skulle möjligen kommunernas
underskott minska, men statens underskott skulle ju då öka i stället.
Prot. 1994/95:121
15 juni
Partiledardebatt
21
|
Prot. 1994/95:121 15 juni |
Om Gudrun Schyman menar att vi skall ta pengarna från företagen eller |
sämrar bara ytterligare Sveriges ekonomiska utveckling. Tyvärr finns
|
Partiledardebatt |
det alltså ingen enkel lösning på detta problem. På den här punkten Anf. 24 BIRGER SCHLAUG (mp) replik Fru talman! Alla ni som lyssnar på radio och ser på TV! Pengarna Då frågar man sig: Vilket är det största hotet? Är det militärt? Eller Pengarna är inte slut, men de slösas på fel saker. De slösas på mili- Lars Leijonborg var också inne på jämställdheten och arbetslöshe- När jag sedan hörde Folkpartiets företrädare tala om skatteväxling Det vore intressant att få besked från Folkpartiet om var ni står när Valutaunionen gillar Folkpartiet skarpt. Samtidigt pratar Lars Lei- |
|
22 |
Blir Sverige medlem i EU:s valutaunion har ju individen inte mycket |
att säga till om över huvud taget. Det är t.o.m. så att individen - den
som Folkpartiet säger sig skydda - måste betala skatt som kommer att
gå till att betala böter till Bryssel om Sverige inte gör vad Bryssel be-
stämmer när det gäller den ekonomiska politiken. Sådana är ju spelreg-
lerna i valutaunionen. Är det frihet, Lars Leijonborg?
Anf. 25 LARS LEIJONBORG (fp) replik
Fru talman! Pengarna är slut, och min debattid är snart slut, så jag
hinner inte gå in på alla de här frågorna.
När det gäller försvaret förstår jag inte varför Birger Schlaug tar
upp den frågan med mig. Vi är fullständigt överens om att försvar-
skostnaderna kan skäras ned kraftigt. Vi väntar bara på förslag från
Thage Peterson om hur en sådan nedskärning kan genomföras.
När det gäller arbetstiden är problemet just att pengarna är slut. Då
kan man inte jobba mindre, utan då behöver man jobba mer.
Något svenskt NATO-medlemskap är, som Lars Tobisson tidigare
svarade, inte aktuellt nu, men vi utesluter inte att det i Europa kan upp-
stå ett säkerhetspolitiskt läge där det är mycket naturligt att Sverige blir
medlem av NATO.
Vi är intresserade av EMU-samarbetet just därför att det är ett sätt
att fördjupa det europeiska samarbetet och få fram flera jobb och - det
borde Birger Schlaug gilla - att motverka marknadskrafternas härj-
ningar; de som nu spekulerar mot den svenska kronan får då mycket
svårare att göra det.
Anf. 26 BIRGER SCHLAUG (mp) replik
Fru talman! Jag är litet förvånad över att Lars Leijonborg säger det han
säger. Lars Leijonborg och andra folkpartister och vänsterpartister - ja,
alla utom miljöpartisterna - satt här och röstade för att vi skall inteckna
55,8 miljarder de närmaste åren för inköp av militärt material, Arthur,
Bill och allt vad de olika vapensystemen heter. Samtidigt säger samma
politiker i den här riksdagen att vi inte längre har råd med vård och
omsorg, vi måste skära. Då måste man ändå fråga sig: Vad är hotet mot
Sverige i dag? Vad är hotet mot demokratin i dag? Jo, det är de ökade
klyftorna i Sverige.
När det gäller arbetslösheten gick Lars Leijonborg tyvärr i en falla,
och det är synd. Vi behöver jobba mer och inte mindre, sade han, och
därför kan vi inte sänka arbetstiden. Men om vi sänker arbetstiden och
delar på jobben, då jobbar vi ju lika mycket totalt, men vi är fler som
delar på jobben. 40 timmars arbetsvecka är ingen naturlag. Vi måste
dela på jobben. Vi måste sänka arbetstiden. Det handlar om livskvali-
tet, fler jobb och jämställdhet.
Anf. 27 GUDRUN SCHYMAN (v)
Fru talman! Jag blir ibland anklagad för att ställa för många frågor
och ge för få svar. Jag har blivit det också i dag, av Olof Johansson.
Jag tror faktiskt det är viktigt att man lär sig att ställa frågor, att
man har en viss ödmjukhet i politiken och inte alltid tror att man har de
rätta svaren.
Prot. 1994/95:121
15 juni
Partiledardebatt
23
|
Prot. 1994/95:121 15 juni |
Jag tror framför allt att det är en konst att ställa de riktiga frågorna. |
Det finns en del saker som jag frågar mig utifrån den utveckling vi
|
Partiledardebatt |
nu är inne i. En sådan fråga gäller mitt privatliv i den bemärkelsen att Detta oroar mig, och jag tror att jag delar den oron med väldigt Jag känner mig orolig för hur det skall gå för henne när hon går ut Jag har inte alltid de rätta svaren när hon frågar mig om miljöför- Jag har en mamma som är litet över 80 år och som fick ont i benet i Hon är orolig, och den oron gör att hon säkert går fem gånger extra Jag har varit förälder, jag har varit dotter, jag har varit den männi- Jag ser den tudelning, som jag talade om tidigare, som ett mycket Arbetslösheten är en motor, en kärna i denna problematik. Det går Det är vårt ansvar som politiker att se till att vi skapar den verklig- Jag blir ofta väldigt besviken på den politiska debatten, just därför |
24
människor. Hur många av dem som suttit och lyssnat i dag har begripit
vad man talar om här? Hur många känner sig berörda över huvud taget
av det som sägs från denna talarstol? Hur många känner till konver-
genskraven och alla de tjusiga ord vi slänger omkring oss?
När det självklara plötsligt har blivit det omöjliga, då har vi hamnat
fel i politiken.
Självklart borde det vara bättre att människor får arbeta än att gå på
bidrag och sitta passivt arbetslösa framför en TV. Men när det sista har
blivit norm, då är vi fel ute.
Självklart borde det vara bättre att fler människor jobbar sex timmar
än att färre jobbar åtta, och därtill övertid, och resten är arbetslösa.
Men när en sådan enkel lösning framställs som omöjlig, då är det något
fel.
När vi inte har råd att arbeta, inte har råd att vara arbetslösa, inte
har råd att spara, inte har råd att handla, då har vi inte råd att leva.
Pengarna är slut, säger man. Det måste vara något grundläggande
fel i dessa resonemang.
Jag kan inte förstå varför vi inte skulle kunna höja den politiska de-
batten och utgå ifrån verkligheten och mer tala om det önskvärda. Det
framtida samhälle som vi vill skapa, hur skall det se ut? Det finns inte
givna lösningar på allting. Vi måste formulera frågorna, Olof Johans-
son. Vad är det för samhälle vi vill ha? Vad är det för värderingar som
vi vill ha? Hur skall vi utveckla den framtida arbetsmarknaden, den
framtida välfärden?
Det är väl klart att de gamla institutionerna, de gamla lösningarna,
inte är giltiga i den nya tid som vi lever i. Vi måste tänka nytt - nytt
när det gäller arbetslivet, nytt när det gäller utbildningen, välfärden,
kulturen. Vi måste bryta ner de gamla institutionerna och mönstren som
i dag låser oss fast i gamla tankebanor och som försvårar för oss att
genomföra sådana enkla saker som sex timmars arbetsdag.
Nu säger man att det inte kan genomföras för vi har inte råd därför
att det är olika portmonnäer. Landstinget är arbetsgivare, men det är
staten som står för a-kassan. En så enkel sak omöjliggörs därför att vi
har sektorsgränser som förhindrar självklara lösningar.
Varför har vi inte ett självklart samarbete inom den gemensamma
sektorn, som utgår ifrån medborgarperspektivet, från oss människor
som lever här och nu, våra behov av trygghet, utbildning, omsorg,
kultur? Att vi inte organiserat vårt samhälle på det sättet hittills får väl
ändå inte innebära att vi inte kan tänka framåt och tänka nytt.
Jag blir upprörd när vi i Vänsterpartiet beskylls för att vi ställer de
här enkla frågorna. På grund av att vi diskuterar de här vardagsnära
frågorna så beskylls vi för att vara populister.
Såvitt jag förstår betyder populism att man gör saker och ting lätt-
förståeliga och att man talar om det som många människor känner sig
berörda av och som angår dem och att man kommer med lösningar som
många människor tycker är bra. Ordet har fått en dålig klang därför att
man sammankopplar det med att inte ta ansvar för dessa lösningar, att
man säger en sak, men gör någonting annat. Så är det faktiskt inte med
vår politik. Vi har faktiskt pengar till det vi föreslår.
Prot. 1994/95:121
15 juni
Partiledardebatt
25
|
Prot. 1994/95:121 15 juni |
När vi föreslår sex timmars arbetsdag avsätter vi en miljard kronor |
om pengar.
|
Partiledardebatt |
När vi säger att vi inte vill sänka ersättningen från a-kassan så avsät- På samma sätt är det inom företagssektorn. Har man ett stort företag Jag tror också att många delar uppfattningen att det inte bara hand- Det går att få en samstämmighet kring dessa frågor om vi vågar Jag menar att detta inte är populism; det är att faktiskt ta sig an de Jag tror att det finns en grund för detta. Vänsterpartiet utgör inte Detta har man sagt i många år, men det är lika giltigt i dag som för Det är därför som vi måste utveckla politiken; den är vårt sätt att (Applåder) Anf. 28 Statsminister INGVAR CARLSSON (s) Fru talman! Gudrun Schyman efterlyste i början av sitt inlägg en Jag vill då ställa en grundläggande ideologisk fråga till Gudrun Vänsterns partisekreterare Lars Ohly sade den 7 januari i år - 1995 |
|
26 |
fortsätter jag att göra. |
Talar partisekreteraren i Gudrun Schymans parti sanning när han
säger att han fortfarande är kommunist?
Anf. 29 GUDRUN SCHYMAN (v) replik
Fru talman! Jag utgår från att vår partisekreterare inte ljuger. Han är
medlem i ett demokratiskt, socialistiskt vänsterparti, som inte är ett
kommunistiskt parti.
Anf. 30 Statsminister INGVAR CARLSSON (s)
Fru talman! Gudrun Schyman har tidigare i dag sagt att hon vill ha
debatt, att det är viktigt att ställa de rätta frågorna.
Nu ställer jag den grundläggande frågan, om Vänsterpartiet i Sveri-
ge som andra man i partiet och närmaste medarbetare till Gudrun
Schyman har en person som fortfarande är kommunist.
Är detta möjligt efter kommunismens sammanbrott, efter avslöjan-
det av denna ideologis oförmåga att ta ansvar för människors sociala
trygghet - den ideologi som har ställt till ett fullständigt obeskrivligt
elände när det gäller miljön i världen och som har trampat på männi-
skor frihet och rättigheter?
Är partisekreteraren i Vänsterpartiet i dag kommunist? Alla som har
lyssnat på denna debatt får döma av Gudrun Schymans svar, både här i
kammaren och utanför.
Men om Vänsterpartiet vill tas på allvar räcker det inte med att
ställa frågor. Man måste kunna ge svar på de grundläggande frågor som
ställs, svar som är upplysande för väljarna.
Man har tagit bort ordet kommunist från partibeteckningen men
väljer en partisekreterare som betecknar sig själv som kommunist. Vad
är taktik och vad är verklig omprövning? Gudrun Schyman deklarerar
en åsikt och partisekreteraren Ohly den rakt motsatta.
Svara nu, Gudrun Schyman! Vad står Vänsterpartiet för?
Anf. 31 GUDRUN SCHYMAN (v) replik
Fru talman! Jag tyckte att jag var mycket tydlig när jag sade att
Vänsterpartiet är ett modernt, demokratiskt, socialistiskt parti, som står
för de grundläggande värderingar som vi delar med socialdemokrater-
na. Historiskt sett kommer vi från samma parti, Ingvar Carlsson.
Arbetarrörelsens grundläggande värderingar om rättvisa, solidaritet
och respekt för varje människas lika värde är grunden för det parti som
jag företräder.
I mitt parti finns medlemmar som rubricerar sig själva som kom-
munister. De har en vision om det klasslösa samhället, där människor
skall kunna leva i jämlikhet utan att kliva på varandra och utan att olika
klasser förtrycker varandra.
Jag kan känna sympati för den visionen, men för mig innebär kom-
munism mycket av det som Ingvar Carlsson tog upp, t.ex. förtryck och
partidiktatur. Det vill inte jag vara med om, och därför är jag ordföran-
de i ett parti som är socialistiskt.
Prot. 1994/95:121
15 juni
Partiledardebatt
27
|
Prot. 1994/95:121 15 juni |
Anf. 32 BIRGER SCHLAUG (mp) Fru talman! Här bränns det broar på löpande band, tycks det som. |
Denna pinsamma debatt var intressant på många sätt.
|
Partiledardebatt |
När jag hörde de tre första talarna i dag funderade jag över om po- Vi måste utgå från en dröm om ett annat samhälle. Vi skall ju inte Då måste vi kunna tänka nytt. Vi måste släppa gamla idéer och Det största akuta hotet just nu, förutom det ekologiska hotet, är det Hur svarar regeringen på detta? Hur svarar riksdagen och majorite- Jo, genom att öka klyftorna i samhället - genom att dra undan Fru talman! Alla ni som lyssnar och ser på TV! Från denna sal i Det är inte någon naturlag att man måste skära på just de områden Jag tog upp denna fråga förut: Hur kommer det sig att samma poli- Det största hotet är inte militärt i dag. Lösningarna finns inte i nya Budskapet från Sveriges riksdag nådens år 1995 är kärvt: Mänskli- Jag hävdar att detta budskap är fantasilöst, färglöst och bygger på Vi måste ha visioner om det goda samhället! Det rättvisa samhället Den dagen man ligger på sin dödsbädd och skall summera är frågan |
|
28 |
det rent av är doften av nytvättade lakan och upplevelsen av att barnen |
kommer hem från skolan? Är det kanske detta som är värdet? Eller
består värdet här i livet bara av att man konsumerar och äger mer och
mer?
Vi måste ställa de här frågorna, och vi måste också ge svar. Miljö-
partiet ger svar. Vi menar att framtidens vision inte ligger i att vi skall
köpa mer och äga mer utan att vi skall leva mer, känna mer, älska mer
och kanske t.o.m. gråta och skratta mer. Det är det som är värdet i livet.
Det går att bygga ett bra samhälle. Jag är helt övertygad om det.
Men vi måste tänka nytt.
För det första måste vi slå fast att jämställdhet och jämlikhet är ef-
fektivt. Får man säga så i Sverige nu när Bo Södersten, professorn i
Lund, verkar ha blivit något slags gud både för Moderaterna och för
Folkpartiet och även för delar av socialdemokratin? Jag tror dock inte
att han är det för Ingvar Carlsson - tack och lov.
Jämlikhet är effektivt! Låt oss slå fast det en gång för alla.
För det andra måste vi sänka arbetstiden. 40-timmarsveckan är ing-
en naturlag. Vi måste anpassa arbetstiden till verkligheten. En gång i
tiden var det bra med 40-timmars arbetsvecka, det är det inte i dag.
Vi måste sänka arbetstiden och dela jobben. Det ökar livskvaliteten,
ger fler jobb och ökar jämställdheten.
Sänker vi redan om ett halvår till 35 timmar i veckan kan vi snabbt
skapa ungefär 130 000 nya jobb. Det är människor som i dag står utan-
för arbetsmarknaden som kan komma in. Då säger politikerna och
majoriteten att det inte går. 40 timmars arbetstid är en naturlag. Så skall
det vara och så har det alltid varit - åtminstone sedan 1972.
Vi måste tänka nytt. Vi måste anpassa de politiska spelreglerna till
verkligheten.
För det tredje måste vi se till att det som är hållbart långsiktigt ock-
så blir lönsamt kortsiktigt. Det kan vi göra genom en skatteväxling,
dvs. genom att sänka skatt och avgifter på arbete och i stället höja på
energi, råvaror och utsläpp. Det skapar fler jobb, teknikutveckling och
en bra framtid. Det skapar grunden för ett bra kretsloppssamhälle.
Vi måste se till att det som är hållbart långsiktigt också blir lönsamt
kortsiktigt. I dag är det precis tvärtom. Det som inte är hållbart lång-
siktigt är ofta lönsamt kortsiktigt. Inte heller det är en naturlag. Det är
följden av de politiska spelregler och ekonomiska styrmedel som vi i
den här kammaren har fattat beslut om.
Det värsta är faktiskt att om politiker inte hade funnits och ställt till
det med ekonomiska styrmedel som har gött miljöförstöringen hade
miljöförstöringen inte varit så illa som den är. Politiker har totalt sett
ställt till det mera än de har löst.
För det fjärde måste vi sanera statens finanser så att välfärdens kär-
na inte drabbas. Jag trodde att det rent ideologisk i den här kammaren
borde finnas en stor majoritet för just detta. Men så är det uppenbarli-
gen inte.
Man skär i välfärdens kärna - det som är grunden för varje männi-
skas liv - samtidigt som man satsar på 20 miljarder i medlemsavgift till
EU eller 55,8 miljarder till nya vapen. Detta gör man nu - 1995 - när
hotbilden ser helt annorlunda ut. Det finns faktiskt pengar.
Prot. 1994/95:121
15 juni
Partiledardebatt
29
|
Prot. 1994/95:121 15 juni |
Även om vi sparar på det militära och inte köper så mycket av de |
vi ändå spara. Det är sant. Vi kommer inte undan att t.ex. skära i social-
|
Partiledardebatt |
försäkringssystemen. Men man kan skära på ett solidariskt riktigt sätt. Varför skära lika för alla? I gruppen alla ingår människor som har Varför skall vi skära i a-kassan lika för alla, i föräldraförsäkringen Därför säger vi att man skall införa en brytpunkt i alla dessa för- För det femte måste vi ta energipolitiken på allvar. Kärnkraften Jag har läst i tidningsintervjuer att Ingvar Carlsson slår fast detta, Inom energipolitiken finns en enorm potential. Genom skatteväx- Vi skall vara bäst när det gäller solceller - 2000-talets stora teknik. För det sjätte måste vi medvetet och klokt ta till vara den resurs som Det som sker i Sverige i dag är att det byggs murar mellan oss som För det sjunde måste vi inse att EU-konceptet inte är den väg till pa- |
30
Fru talman! Ledamöter! Minns ni löftena? Minns ni Mona Sahlins
och Marit Paulsens brev till Sveriges kvinnor? Läs det gärna en gång
till ni som har det kvar och se hur det blev. Hur blev det med narkoti-
kakontrollen i Helsingborg? Hur blev det med salmonellan i Östergöt-
land, och hur blev det matpriserna som skulle sjunka?
Sällan har så många blivit så lurade av ett så enigt etablissemang.
Hur blev det med knarkbekämpningen, Alf Svensson? Är det bra att
lastbilarna far i stort sett helt fritt över gränserna i dag? Är det bra att
Per Gahrton har fått ett svar av EU-kommissionen som säger att stick-
provskontroller tyvärr inte är tillåtet? Bekämpar det knarket eller inte?
Lars Leijonborg, Folkpartiet var ute vecka efter vecka efter vecka
inför folkomröstningen och pratade om att matpriserna skulle sjunka.
Håller Lars Leijonborg med om att Statistiska Centralbyrån har rätt när
den säger att matpriserna har ökat med 3 % sedan folkomröstningen
och att priset på grönsaker har ökat med mellan 40 och 50 %?
Olof Johansson, hur var det med miljögarantin? Var det någon ga-
ranti som Lennart Daléus och andra ledande centerpartister var ute och
pratade om - att varje land skall ha rätten att gå före och ställa högre
miljökrav? Var det så? Nej, det var inte så.
Vi på nej-sidan hade rätt. Det var ingen garanti. Tvärtom kan det
ibland med EU:s regler lägga tak på hur långt länder får gå när det
gäller att ställa miljökrav. Då är spelreglerna fel. Det är ett av de stora
felen med EU:s grundkoncept - man lägger tak på att enskilda länder
skall ha rätten att gå före och ställa hårdare krav på t.ex. förpackningar
och varor.
Det är en rätt som Kalifornien har men som EU fråntar Sverige och
andra delstater i den nya framväxande superunionen.
Vetorätten, Ingvar Carlsson, var den livlina som garanterade
svenskt inflytande, hette det. Nu är vetorätten, den där livlinan ni pra-
tade om, förvandlad till ett litet tunt och trasigt julpaketssnöre. Det var
inte mer än så.
Vad röstar man egentligen på när man röstar på Socialdemokraterna
i EU-parlamentsvalet? Är det Maj-Lis Lööws idé om våldsam överstat-
lighet eller röstar man på det ni sade innan folkomröstningen?
Mycket har hänt på miljöområdet det senaste året, både sådant som
är bra och sådant som inte är bra. Det som är bra tycker jag faktiskt att
Miljöpartiet har varit inblandat i. Jag är kanske part i målet, men aller-
gisaneringen är bra, satsningen på bidrag för solvärme är bra och att
skatteväxlingen har skrivits in i den svenska regeringens rapport till EU
är bra. Det finns en hel del som är väldigt bra.
Det finns också annat som är väldigt dåligt. Jag hoppas att det var
en engångsföreteelse när Sveriges miljöminister skrev till Norge och
förklarade att man skulle hålla sams inom den socialdemokratiska fa-
miljen, så vi i Sverige skall inte skälla på Norge när det gäller jakten på
vikval. Jag hoppas att det var ett misstag. Jag hoppas att ett sådant
misstag aldrig återkommer.
Fru talman! Jag skall avsluta med att ta upp en för mig och Miljö-
partiet mycket väsentlig fråga. Återigen räds vi folkvalda den s.k.
marknaden. Vi har sett hur det går till när marknaden jonglerar med
Prot. 1994/95:121
15 juni
Partiledardebatt
31
|
Prot. 1994/95:121 15 juni |
demokratin. Vi måste vara tysta och snälla, sade Göran Persson i går, |
riktigt. Så är det. Man har ju släppt alla spelregler.
|
Partiledardebatt |
Marknaden blir aldrig mätt. Det är det som är det stora problemet. Det behövs politiker som vågar stå upp och säga: Vi skall tygla (Applåder) Anf. 33 ALF SVENSSON (kds) Herr talman! Den som spar den har. Jag har 25 minuter på mig nu, Först skulle jag vilja lyckönska Carl Bildt till det utomordentligt an- Birger Schlaug sade att när han lyssnat på de tre första talarna fun- Jag tror inte, herr talman, att det finns något parti här i kammaren Säkerhetspolitiken har varit uppe till debatt, och det har sagts att där De senaste veckorna har vi svenskar fått lära oss ordet konvergens. |
32
jag visste när jag gick hit i morse att jag inte var bland de första talarna
och att det skulle talas mycket ekonomi och divergens.
Jag fastnade i går kväll för en mening i ett brev. Brevet började med
meningen: Vår tid är full av rädslor.
Det är tydligen så, och det är kanske inte så konstigt. En ekonomi i
obalans föder givetvis rädslor. Människor blir rädda för att förlora
jobb, och människor som inte har jobb blir rädda för att inte få jobb.
Många ängslas för om de skall kunna betala hyra och ha råd att bo
kvar. Andra är rädda att inte pengarna skall räcka till det man så väldigt
gärna vill ge sina barn.
Men vi gör fel, påstår jag, om vi menar att rädslorna enbart är
kopplade till Sveriges ekonomi, till en ekonomi i obalans. Under mina
tre år som biståndsminister lärde jag mig verkligen att det inte finns
någon absolut relation mellan plånbokens volym och människors känsla
och upplevelse av trygghet, lycka och tillförsikt.
Om det vore så att det funnes en absolut relation mellan vad männi-
skor har materiellt och den trygghet de upplever, skulle, om jag får
uttrycka det litet drastiskt, knivdåden i ett land som Bangladesh vara
hur många som helst.
Herr talman! Jag är faktiskt besviken på mig själv. Det är jag av
många anledningar, men bl.a. av den anledningen att jag tydligen aldrig
lyckas förklara i den här kammaren och kanske över huvud taget inte
att när vi kristdemokrater har talat om kristen etik handlar det inte om
att påtvinga någon en kristen tro. Det handlar om en värderingarnas
konvergens. Vi skall komma närmare varandra i samhället när det gäl-
ler ett etiskt minimum. Det klarar sig inget samhälle utan.
Vi skall slå vakt om pluralismen i vårt samhälle. Vi skall verkligen
våga visa att vi inser att varje individ är unik. Vi skall däremot aldrig
inbilla oss att ett samhälle kan hålla sig med något slags pluralistisk
grundetik. Det samhället existerar inte.
Man kan inte vara absolut lti och absolut trygg. Beroendet är en del
av tryggheten. Kravlöshet är inte kärleksfullhet. Att låta våra barn och
våra ungdomar i vår så komplicerade värld, med så ofantligt många
impulser, genom trial and error, genom eget experimenterande finna
fram till sina egna värderingar tycker inte vi kristdemokrater är om-
tanke och kärlek. Jag tycker att det är andlig brutalitet.
En poet har sagt: Att vara utan väggar är inte frihet. Det är hemlös-
het.
Har vi inte, jag säger vi, förpassat våra ungdomar ut i ett folkhem
där det knappast finns väggar? Normer, moral och etik har presenterats
som något relativt. Vi kristdemokrater tycker det.
När den s.k. knivdebatten är på var människas läppar, när knivdåd
är en av de stora rädslorna - då är det givetvis både nödvändigt och
självklart att respekten för knivförbudet skärps, att knivar samlas in, att
metalldetektorer får användas, att varenda förälder och varenda lärare
tar ett rejält och allvarligt samtal, inte en gång, utan gång på gång, med
tonåringen så att han eller hon förstår det vansinniga i att bära kniv.
Jag kan inte heller se det angelägna i att affärsmän saluför vilka
våldslockande knivtyper som helst.
Prot. 1994/95:121
15 juni
Partiledardebatt
3 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 121
|
Prot. 1994/95:121 15 juni |
Herr talman! Lika väl som vi alltid har varit ense om att ställa frå- |
Kalle kniv?
|
Partiledardebatt |
Jag tror att vi alltför ofta ser beteendet i stället för människan. Vi Det är också viktigt att komma ihåg att rädslan inte enbart sitter i Det råder känslokyla i många ungdomskretsar. Varför är det så? Är Herr talman! De anställda i den offentliga sektorn kan sin sak. De- Vi kristdemokrater har sagt det många gånger, och jag säger det Regeringen har nu igen tillsatt professor Leif G W Persson som ut- Då, för fem år sedan, skrev kommissionen följande: ”Barnomsorg, Ungdomsbrottsligheten ligger på en oroväckande hög nivå. Det är Låt oss nu se till att föräldrarna verkligen får bli den största brotts- Det är självklart bra! Men det fordras konsekvens! Det krävs re- Det är på familjen vi bygger det goda samhället. Sörgården existe- |
|
34 |
rar inte. Det vet vi alla. Det finns olika typer av familjer. Det är sanner- |
ligen också sant och skall respekteras. Men vågar vi inte slå fast att
relationen mellan föräldrar och barn är samhällets starkaste trygghetsli-
na flyr vi den verklighet vi är satta att förbättra.
Jag vill gärna instämma i följande stycke ur rapporten ”Familj,
uppväxt och brott” från Brottsförebyggande rådet, BRÅ:
”Ungdomars kontakt och tillit till föräldrarna utvecklas redan tidigt
under uppväxten. Denna tidigt utvecklade emotionella kontakt mellan
föräldrar och barn bildar grundvalen för den fortsatta kontakten när den
unge börjar frigöra sig från föräldrarna. En nära kontakt torde innebära
att ungdomarna oftare tillbringar kvällarna i hemmet, vilket minskar
tillfällena att begå brott. En god relation innebär också att föräldrarna
genom en öppen kommunikation med sina ungdomar har bättre kontroll
över vad de gör när de inte är hemma. Föräldrarna får i det dagliga
umgänget veta vilka kamrater deras ungdomar är tillsammans med, var
de befinner sig när de är ute och vad de gör. Ungdomarna berättar för
sina föräldrar om skola och skolproblem, föräldrarna hjälper efter bästa
förmåga till att lösa problemen.”
Glöm inte, värderade åhörare, att lagen om sådd och skörd alltid
fungerar. Och det är inte länge sedan familjen nära nog betraktades
som ett nödvändigt ont och hemmet som något slags kropparnas garage
under nätterna. Decennier av kollektivism och förmynderi har berövat
individen och familjerna mycket av deras naturliga ansvarstagande.
När vi nu talar om sådd och skörd vill jag passa på att understryka
vikten av att vi vet vilka krafter vi stöder och stärker när vi röstar till
EU-parlamentet i höst. Birger Schlaug talade om stickprovskontroller
vid vårt lands gränser, och det var bra, men glöm heller inte att berätta
att de gröna i Europa har drogliberaler bland sina främsta företrädare!
Är det dessa miljömarodörer som nu skall få stöd från Sverige? Det
kallas tydligen miljöpolitik att låta narkotikan ta död på Europas allra
finaste och värdefullaste plantor: våra barn och ungdomar.
Glöm heller inte den nyliberala dansen kring guldkalven, att unga
människor hänsynslöst trampas ner under parollen ”Sköt dig själv och
strunta i dina medmänniskor”! Är det de krafterna som skall ha Sveri-
ges stöd i Europaparlamentet?
Det kan kanske verka övermaga att jag här mot slutet vänder mig
till föräldrarna direkt. Men jag dristar mig att göra det. Det finns inget
så svårt - och här talar jag av erfarenhet - som att vara förälder. Ofta
har vi fått oss itutade att vi är otillräckliga, att det fordras experter. Det
fordras säkert experter, men varje förälder är expert på sitt eller sina
barn - det tycker jag måste få sägas.
Vi kristdemokrater säger att barnen är det finaste och värdefullaste
vi har, och det finns ingen som motsäger oss på den punkten. Men visar
vi svenskar i vårt sätt att leva och att prioritera att vi sätter barnen
främst? - Tid är den stora bristvaran i våra dagar, säger psykologen
Margareta Berggren. Och det behöver knappast en psykolog säga. Vi
vet att det är så. Tänk om vi föräldrar och vi alla nu inför midsomma-
ren, inför sommar och semester, kunde bestämma oss för att utöka tiden
med våra barn, för att mer bry oss om våra ungdomar, för att verkligen
hålla reda på vad de gör, var de finns, och lyssna på dem, lyssna på
Prot. 1994/95:121
15 juni
Partiledardebatt
35
Prot. 1994/95:121
15 juni
Partiledardebatt
36
deras rop efter kontakt, efter svar på de egna frågorna, ge tid åt exis-
tensiella funderingar och inte enbart åt materiella!
Minns ni Arne Tammer - jag är säker på att många gör det - han
som bad oss att ge honom en kvart om dagen, så skulle han få fason på
våra kroppar? Jag skulle i stället vilja uppmana mig själv och alla andra
föräldrar att ge de egna barnen ytterligare en timme i veckan. Jag är
säker på att det skulle resultera i tryggare och lyckligare individer.
Kära föräldrar, syskon och alla andra vuxna! Fall inte för tjat, bli
inte langare, tro inte att era barn och era ungdomar blir lyckliga om ni
inte bryr er om dem! Det är varje individs heta önskemål och längtan
att känna att någon bryr sig om en och att ha någon som man själv får
bry sig om.
På tre år har ungdomars alkoholkonsumtion ökat med nära 50 %.
Samtidigt vet vi att tre fjärdedelar av alla våldsbrott begås under infly-
tande av alkohol. För varje förälder och vuxen som avstår från att langa
alkohol till sina ungdomar inför midsommarhelgen minskar naturligtvis
risken för ännu ett knivdåd, för ännu en våldtäkt, för att ännu en ton-
åring skall kvävas av sina egna spyor. Den som trodde att en ökning om
50 % av alkoholkonsumtionen inte skulle dra med sig ökad kriminalitet
måste befinna sig på en annan planet.
Och ni affärsmän som säljer folköl till barn, ni sitter väl inte sedan
framför TV-apparaten och oj ar er när ölet ni sålde rivit alla hämningar-
nas trösklar? Naturligtvis skall ni omgående förlora rätten att sälja öl,
om ni nonchalerar 18-årsgränsen. Och ni restaurangägare som serverar
öl eller andra alkoholdrycker till minderåriga: Era utskänkningstillstånd
skall bort, och det är allt fråga om ni är kapabla att bedriva servering
och restaurangverksamhet över huvud taget.
Det är förstås inte bara föräldrar och köpmän som behöver ta an-
svar. Vi skall tillsammans vältra tillbaka, tränga undan våldet. Och vi
måste självfallet alla ta vårt ansvar, på arbetsplatser, i kvarteret, som
medmänniskor i tunnelbana, på gator och torg osv. Och skolan måste se
det som sin viktigaste uppgift att inskärpa respekt för människovärdet.
Det är i vardagslivet vi måste se människorna omkring oss. Vi får inte
stänga in oss i den egna kretsen, framför TV:n, i den egna föreningen
eller egna kyrkan. Vi måste allihop inrikta oss på att göra livet lättare
att leva, att få våra barn och ungdomar att känna mening med tillvaron.
Om vi inte får med våra barn och vår ungdom i vår samhällsgemen-
skap, bildar de sitt eget samhälle. Också där finns det regler. Också där
växer något upp som man kallar heder. Men vi vet att det är en annan
kultur, byggd på andra värderingar och utifrån ett annat sätt att värdera
medmänniskan.
Låt oss hjälpa våra barn ur det gruppförtryck som ofta finns, det
grupptryck som knuffar ut dem i alkohol- och narkotikaträsken - hjälpa
dem genom att vi bryr oss om dem och deras kamrater. Och sätt grän-
ser!
Den kloke ekonomen Gunnar Wetterberg yttrade i en Expressenin-
tervju ganska nyligen:
- Det paradoxala är att när det offentliga tog över så bäddade det
för en extrem atomisering av samhället. Vi har dragit oss tillbaka från
nästan alla gemensamma angelägenheter. Vi betalar skatt och hyra,
sedan tar någon annan hand om allting.
Jag tycker att det är klokt talat. Vi måste våga inse att våldsfilmer-
nas grymheter sätter ärr i sinnet. Det är inte bara den fysiska miljön
som måste skonas från förgiftning, det måste också människans inre
miljö.
Jag tror att det är i de små nära sammanhangen, vid köksbordet eller
i soffhörnan, som vi måste lära oss att lösa konflikter med ord i stället
för med våld. Även själva språket, vilka ord vi använder, har betydelse
för hur barn skapar sin verklighetsbild. Med ett förgrovat språkbruk,
där man säger ”Jag ska slå ihjäl dig” men menar ”Jag är arg på dig”,
riskerar man förstås att sudda ut gränserna också i verkligheten. Och
inom idrotten skulle man må väl av att inte när man ogillar ett domslut
genast vråla: ”Döda domar’n!”
Låt oss inte fastna i förtvivlan, värderade åhörare. Det är en ljusare
morgondag, det är en tryggare framtid, det är mer av meningsfullhet vi
skall uppnå. Vi har tillsammans insikten. Låt oss skapa visionerna!
(Applåder)
Anf. 34 Statsminister INGVAR CARLSSON (s)
Herr talman! Den senaste tidens ungdomsvåld, som Alf Svensson
nyss utförligt berörde, lägger ett stort ansvar på oss som vuxna. Vi
måste klart och tydligt visa var gränsen går och vad som kan tillåtas i
ett modernt och öppet samhälle. Det är oacceptabelt att människor
känner sig otrygga på gator och torg, på festpaltser och restauranger, i
bostadsområden, i bussar och i tunnelbanan. Det är oacceptabelt att
ungdomar beväpnar sig när de egentligen går ut för att umgås och roa
sig.
Jag hävdar att vårt land liksom många andra länder står inför ett
moraliskt vägskäl. I ena riktningen ser vi konfrontation, våldsamma
sociala spänningar, ökande klyftor mellan fattig och rik, mellan invand-
rare och den som är född i Sverige och mellan ung och gammal. I den
andra riktningen finns mer gemensamt ansvar, samarbete och mer av en
känsla för vad stundens allvar kräver av oss.
Vill vi undvika det hårda och brutala samhället måste vi enligt min
mening välja den senare vägen. Samhället måste självfallet reagera med
fasthet och tydlighet mot våld och brott. Det är nödvändigt med be-
stämda och klara normer. Överträdelser måste få konsekvenser.
Men den som bara ropar på lag och ordning kommer aldrig till rätta
med våldet. Det krävs åtgärder på mycket bred front. Det är nödvändigt
med kraftfulla åtgärder för att få ned ungdomsarbetslösheten. Skolan är
naturligtvis en väldigt viktig resurs. Detsamma gäller folkrörelser och
frivilligorganisationer. För att konkretisera det som Alf Svensson be-
rörde om föräldraansvaret kan jag nämna Farsor och Morsor på Stan,
som visar att man bryr sig om just där ungdomarna är på lördagkvällar-
na. Polisen kan med sina närpoliser förebygga att våldet breder ut sig.
Regeringen presenterade nyligen ett samlat program för hur våldet
skall bekämpas. Många av de verksamheter som pågår och redovisas i
programmet växte fram, skall jag säga, under den borgerliga regering-
Prot. 1994/95:121
15 juni
Partiledardebatt
37
|
Prot. 1994/95:121 15 juni |
en. Här finns alltså en gemensam grund att stå på. Det är genom att |
brutala vålet. Jag vill instämma med dem som har sagt att vi måste
|
Partiledardebatt |
samlas över partigränserna. Herr talman! För åtta månader sedan vann Socialdemokraterna va- Regeringen och den socialdemokratiska riksdagsgruppen har verk- Jag är också övertygad om att den borgerliga regeringen hyste Nu kan vi se effekterna av den socialdemokratiska regeringens po- Vi kan också se resultaten på andra områden. Det är nu 108 000 fler Industriinvesteringarna beräknas öka med mellan 50 och 60 % på Lars Tobisson försökte göra någon sorts poäng av jämförelsen med Lars Tobisson åberopade också Finland som ett föredöme. I vissa De som har hävdat att en aktiv och rättvis ekonomisk politik skulle |
38
mycket intressant land att investera i. Det beror inte bara på bolagsskat-
ten. Välutbildad arbetskraft och politisk stabilitet gör också Sverige
lockande.
Men det är klart att många av de beslut som regeringen och den so-
cialdemokratiska riksdagsgruppen har fattat har varit svåra och smärt-
samma. Det vill jag inte undanskymma ett ögonblick. Det har krävts
stora uppoffringar. Men det finns en radikal skillnad mot tidigare. Vi
har åstadkommit resultat med våra åtgärder. Vi fördelar bördorna rätt-
vist. De 10 % som har de högsta inkomsterna har fått stå för 28 % av
saneringen. De 10 % som har de lägsta inkomsterna har också fått
bidra, men med 5 % av budgetsaneringen. När man räknar ihop sänk-
ningen av socialförsäkringarna, den minskade avdragsrätten för pen-
sionsförsäkringar och matmomsen får de 450 000 som tjänar minst mer
i plånboken. De som tjänar mest får mindre i plånboken. Det är rättvi-
sa.
Värnskatten ger staten över 4 miljarder kronor. Den som tjänar en
halv miljon får betala 14 300 kr extra i skatt. Den som tjänar 225 000
på ett år betalar endast 164 kr mer. Det är rättvisa.
Sänkningen av matmomsen gynnar barnfamiljer, pensionärer och
dem med lägre inkomster.
För en trebarnsfamilj innebär sänkningen av matmomsen 5 000 kr
mer i plånboken. Det är rättvisa.
Herr talman! Vare sig det är en familj som lånar till sin bostad eller
staten som lånar betyder höga räntor osäkerhet och beroende. 1 % lägre
ränta betyder 9 miljarder kronor mindre för staten i utgifter. För den
som har bostadslån på en halv miljon innebär 1 % lägre ränta en
minskning av kostnaderna med drygt 4 000 kr. Efter uppgörelsen med
Centerpartiet har räntorna sjunkit. Vi har tillsammans åstadkommit
trovärdighet i den ekonomiska politiken. Detta tror jag är väldigt avgö-
rande för framtiden.
Socialdemokraterna fick väljarnas förtroende för en politik för arbe-
te och rättvisa. Vi kan känna tillfredsställelse över vad vi har åstad-
kommit på åtta månader, även om mycket återstår innan vi är helt nöj-
da. Men vi tar ett steg i taget. Vi har börjat med att släcka en skogs-
brand som kunde blivit helt förödande. Nu skall det röjas och nyplante-
ras. Sverige skall växa igen. Människor skall kunna växa igen.
Vi står inför en utmaning som inget industriland hittills har klarat,
vi skall inse det, nämligen att ta ner arbetslösheten när man väl en gång
har släppt upp den på mycket höga nivåer. Då duger det inte att bara
säga nej till det som görs. Det krävs en sammanhållen politik och en
helhetssyn, annars går det inte. Det krävs också ansvarstagande.
Regeringen kommer envist att fortsätta kampen mot arbetslösheten.
Jag utgår från att denna riksdag kommer att vara lika konstruktiv i det
fortsatta arbetet som hittills. Nu gäller det att ta nästa steg för högre
tillväxt och fler jobb. Nu skall vi fullfölja regeringens sysselsättnings-
politiska program. Nu skall vi fortsätta att mejsla ut en politik för till-
växt.
Herr talman! Jag hade här tidigare ett meningsutbyte med Gudrun
Schyman där jag försökte få in ideologin i debatten. Vilka värderingar
Prot. 1994/95:121
15 juni
Partiledardebatt
39
Prot. 1994/95:121
15 juni
Partiledardebatt
40
är det som styr partierna? Jag vet att Vänsterpartiet inte vill diskutera
det förgångna. Men nu ställde jag en fråga om hur det är i dag. Gudrun
Schymans närmaste medarbetare, partisekreteraren, säger i dag att han
är kommunist, och Gudrun Schyman vill komma bort från detta med
mycket allmänt tal.
Men partisekreteraren har ansvaret för partiorganisationen. Man
kan inte tänka bort partisekreteraren i ett demokratiskt parti. Därför
återkommer frågan: Var står Vänsterpartiet ideologiskt? Det är inte
bara att rensa ut ett namn i beteckningen på partiet. Är det så att ledan-
de företrädare för partiet tror på kommunismens idéer? Skall vi tro på
vad de själva säger?
Jag noterar också en högst märklig kluvenhet från Vänsterpartiet.
Först kritiserar man regeringen våldsamt, men i nästa ögonblick tillgo-
doräknar man sig de positiva effekterna av regeringens politik. Med
Vänsterpartiets förslag skulle det ha blivit högre matpriser för barn-
familjerna, för låginkomsttagarna och pensionärerna. Med Vänsterpar-
tiets politik skulle vi fått högre boendekostnader och högre arbetslöshet
än med regeringens politik.
Vänsterpartiet vill inte pressa ner utgifterna på samma sätt som re-
geringen. Vänsterpartiets politik skulle ofelbart ha lett till högre räntor,
som ju slår mot bostadslånen och hotar att knäcka högkonjunkturen i
förtid. Går vi in i nästa lågkonjunktur med för höga räntor och för stort
utgiftstryck kommer vi inte att klara välfärdssystemen, och vi kommer
inte att klara jobben.
Utmärkande för svensk socialdemokrati är att vi i varje läge har
varit beredda att ta ansvar för vårt land, även i de svåraste situationer.
Vänsterpartiet orkar uppenbarligen inte ta det nödvändiga hel-
hetsansvaret. Därför, Gudrun Schyman: Försök inte att framställa er
som någon sorts bättre socialdemokrater, med någon sorts högre moral
eller starkare känsla för jämlikhet! Er ideologi ger er inte rätt till det,
inte heller er historia.
Sverige byggdes på reformismens grund av socialdemokratin, ofta i
strid med Gudrun Schymans parti. Det Vänsterpartiet har stått för har
tillämpats i andra länder med förödande resultat. Det är bra om Gudrun
Schyman nu tar avstånd från sitt partis förflutna. Ingen kan heller hind-
ra Vänsterpartiet att vara för det som är lätt och emot det som är svårt.
Men för att vara socialdemokrat krävs något helt annat.
Herr talman! Den viktigaste erfarenheten från det gångna riksdags-
året är enligt min mening att vi närmar oss ett nytt samarbetsklimat i
svensk politik. Jag tyckte att Olof Johansson redovisade detta på ett
utmärkt sätt i sitt inlägg. Den socialdemokratiska regeringen har strävat
efter att träffa överenskommelser med övriga partier i riksdagen. Såda-
na har också åstadkommits. På så sätt kan vi visa upp en politisk sta-
bilitet gentemot omvärlden.
Det är därför glädjande att Socialdemokraterna, Centerpartiet,
Miljöpartiet och kds nu gemensamt står bakom konvergensprogram-
met. Riksdagen och dess partier har kunnat demonstrera den nödvändi-
ga beslutsamheten och uthålligheten. Demokratin har visat sin kraft och
sin mognad.
Vi skall naturligtvis fortsätta att bryta argument i hårda debatter
också i framtiden. Men vi har ett gemensamt ansvar att se till helheten
och till Sveriges bästa. Vi har en gemensam möjlighet att visa att det
går att samarbeta, att det går att lösa konflikter med ord, argument och
demokrati, utan knytnävar, knivar och våld.
(Applåder)
Anf. 35 LARS TOBISSON (m) replik
Herr talman! Jag är enig med Ingvar Carlsson i avståndstagandet
från Vänsterpartiet. Jag är självklart också enig om att vi skall ha en
bred samverkan om åtgärder mot våldet, särskilt bland unga.
Jag vill påminna om det initiativ som har tagits här i riksdagen från
socialutskottet. Det har hållits en utfrågning om de problem som upp-
står med dopning och drogberoende. Utskottet har också efter ett ut-
skottsinitiativ lämnat en begäran till regeringen om åtgärder. Vi skall
naturligtvis fortsätta att arbeta med detta.
Ett tema för Ingvar Carlsson är att den borgerliga regeringen för-
därvade ekonomin, men att det nu går så bra. Får jag påminna om hur
det var den gången som Kjell-Olof Feldt förutspådde arbetslöshetens
stålbad, och sedan i ren uppgivenhet kastade in handduken? Tillväxten
var på väg att bli negativ. Det var en snabbt ökande inflation och väx-
ande obalans i utrikesaffärerna. Alla kurvor pekade fel. Tre år senare
pekade de rätt igen.
Nu står vi inför en ny försämring: höjda skatter, minskade chanser
för tillväxt och jobb. Arbetslösheten är nu hög, men ännu värre är att
den förutses förbli det.
Jag tror att regeringens problem är att man hindras från nödvändiga
åtgärder av motstånd i de egna leden. Detta är delvis självförvållat.
Under oppositionstiden och i valrörelsen förde man ut budskap om att
allt skulle bli bra - hög tillväxt och låg arbetslöshet - bara man återgick
till traditionell socialdemokratisk politik. Men i botten ligger naturligt-
vis också en ideologisk motvilja mot att efter att i alla år ha höjt skatter
och ökat offentliga åtagande nu gå åt motsatt håll. Därav denna tvekan,
dessa dröjsmål och halvmessyrer.
Jag ser en tydlig likhet med socialdemokraternas förra period vid
makten. Då hade man segrat i valet genom att väcka falska förhopp-
ningar. Det har vi dåvarande finansministerns ord på. Man tvangs till
eftergifter för den hårda verkligheten i form av marginalskattesänk-
ningar och medlemsansökan till EU. Däremellan snubblade man sig
fram med tillfälliga uppgörelser. Den tidens tvångssparande var en
motsvarighet till dagens sänkning av matmomsen. Vi moderater har
som bekant inget emot sänkta skatter, men det finns så många andra
lättnader som bättre skulle få fart på Sverige och ge nya jobb.
Efter Ingvar Carlssons anförande här drar jag slutsatsen att social-
demokraterna saknar ekonomisk politik. Hur kan ni tro att samma poli-
tik som förde oss in i krisen skall kunna föra oss ur den? Och hur kan ni
tro att man genom att höja skatter på arbete, sparande och företagande
skall kunna få fler jobb? Varför väntar ni till hösten med att lägga fram
förslag som skall få i gång tillväxten?
Prot. 1994/95:121
15 juni
Partiledardebatt
4 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 121
|
Prot. 1994/95:121 15 juni |
I början i veckan hölls en intressant konferens här i Stockholm. In- |
ar och inte skattehöjningar, dvs. det vi moderater har sagt. Då kan
|
Partiledardebatt |
statsskulden minskas utan att ekonomin går in i en recession. Man kan Nu råder det en bred samstämmighet om att de nya jobben skall Anf. 36 Statsminister INGVAR CARLSSON (s) Herr talman! Lars Tobisson kan säkert anklaga mig för mycket, men Men hur var det med moderaterna när ni skulle ta ansvaret? Utma- På den avgörande punkten utnyttjade ni regeringsmakten för att Nu ser vi resultaten av vår politik, Lars Tobisson. Vi har fått Vi har infört värnskatten. Vi höjde kapitalbeskattningen till 30 %. Samtidigt vill jag gärna säga att jag förstår att moderaterna kan vara |
|
42 |
besvikna. Ideologin, nyliberalismen, har brutit samman. Där är teorin |
att sänka skatterna för de rika och låta marknaden klara resten och
tränga undan politiken. Den har blivit en katastrof överallt där den har
tillämpats. Det blev bara ökad arbetslöshet, ökade ekonomiska skillna-
der och ökad otrygghet.
Moderaterna är naturligtvis också besvikna över sina tre år vid
makten. Det var första gången på 60 år som moderaterna fick chansen
att styra det här landet från statsministerposten. Det blev en ekonomisk
katastrof för Sverige. Moderaterna kan rimligen inte vara nöjda själva
med den utgången. Det blev en fördubbling av statsskulden på tre år.
Vi lånade lika mycket som under hela Sveriges tidigare historia. Det
kan inte vara god, sund, moderat ekonomisk politik att det blir så.
Möjligheterna för moderaterna att inom rimlig tid återta statsminis-
terposten ter sig inte så ljusa, om jag uttrycker mig försiktigt efter de
uttalanden som gjorts t.o.m. av Maria Leissner.
Den konfrontation som moderaterna försökte åstadkomma genom
en stenhård skiljelinje mellan blocken - det var ju en grundläggande
moderat strategi - har nu ersatts av samarbete över blockgränsen.
Därför kan jag förstå en moderat frustration, Lars Tobisson, utan att
det skall missförstås. Men det kommer inte att på något sätt hindra
socialdemokratin att fortsätta att fullfölja linjen med en handlingskraf-
tig samarbetsregering.
Anf. 37 LARS TOBISSON (m) replik
Herr talman! Att vi moderater är orättvisa är ju ett slitet tema från
Ingvar Carlssons sida. Basen för kritiken är bl.a. vad fyrpartiregeringen
gjorde på det sociala området. Man kan minnas den indignation som
visades när vi hade förslagit en sänkning av kompensationsnivån i
arbetslöshetsförsäkringen till 80 %.
Då är frågan hur situationen är nu när ni sänker till 75 %. Nu kallas
det för en strukturåtgärd, ett sätt att hävda arbetslinjen i socialförsäk-
ringen. Jag håller i och för sig med, men hur går det ihop för er del?
Vill ni fortfarande återgå till 90 %, som partikongressen har uttalat sig
för? Varför vill ni inte att alla yrkesverksamma skall få tillgång till
samma skydd inom ramen för en allmän arbetslöshetsförsäkring?
Ett annat tema är borgerlig splittring. Det är riktigt att vi är skilda
partier. Det är också riktigt att vi moderater mest konsekvent fullföljer
den borgerliga regeringens politik för att återupprätta Sverige som
tillväxt- och företagarnation. Vi har goda förhoppningar om att det går
att samlas på denna grund inför och efter nästa val. Det har visat sig
förr att spådomar om motsatsen kommit på skam.
Nu måste jag fråga Ingvar Carlsson - som själv har bestritt att so-
cialdemokraterna är splittrade - hur ni har det med t.ex. EU. Inför
folkomröstningen kunde eller vågade ni inte inta en bestämd stånd-
punkt-ja eller nej. Det betydde att den nybildade regeringen inte hade
någon uppfattning i frågan. Förekomsten av EU-motståndare bland
statsråden gjorde att ett klart ställningstagande skulle ha framkallat en
regeringskris och kanske en sprängning av partiet.
Nu kunde ni komma undan att lägga fram förslag eftersom fyrparti-
regeringen redan hade gjort det. Men det blev inte lika lätt att undvika
Prot. 1994/95:121
15 juni
Partiledardebatt
43
|
Prot. 1994/95:121 15 juni |
ett ställningstagande till EMU:s tredje steg. Finansministern har med- |
Jag har sagt att det är bra att regeringen nu visat att ni tar konver-
|
Partiledardebatt |
genskraven på allvar. Men varför skjuter man på besluten i frågor där Man får besked om besparingar, om tillväxtprogrammet, om Riks- Varför inte klargöra Socialdemokraternas avsikter beträffande Innan vi återses här i kammaren skall det hållas val. Den som till Ingen behöver sväva i tvivelsmål om var vi moderater står. Vi är (Applåder) Anf. 38 Statsminister INGVAR CARLSSON (s) Herr talman! Här kommer Tobisson upp i sitt första inlägg och an- Det var därför som klyftorna i Sverige tyvärr började öka igen, och Vi har nu uppdraget att dels ta Sverige ur den ekonomiska krisen, Lars Tobisson talar återigen om splittring. Vi är ett stort parti. Vi |
|
44 |
representerar nästan halva svenska valmanskåren. Men det avgörande |
är: Förmår vi att i denna riksdag komma fram till beslut? Jag vill påstå
att vi har den förmågan. Det är en betydande skillnad mot när Modera-
terna hade ansvaret för hur politiken skulle skötas och Ny demokrati
var tungan på vågen. Det är en viss skillnad mot hur det var förra vå-
ren, Lars Tobisson. Per-Ola Eriksson talade om hur han då försökte sy
ihop det och om det fasta, klara samarbete som har varit den här våren.
När det gäller EU kanske det vore klädsamt, Lars Tobisson, att
stämma ned tonen litet grand. Vad hade hänt om Moderaterna hade fått
igenom sin linje att vi skulle ha folkomröstning i juni 1994? Tror Lars
Tobisson verkligen att vi i så fall hade varit medlemmar nu? Jag är inte
säker på den saken.
Jag vet att det var de som spekulerade i att socialdemokratin skulle
splittras. Jag vet att man från början var kritisk mot vår uppläggning av
den frågan. Men när vi nu kan summera det, kan vi slå fast: Svensk
demokrati klarade den folkomröstningen på ett bra sätt. Vi har anled-
ning att vara stolta över det. Socialdemokratin sprack inte i två delar.
Vi kommer inte att göra det nu heller.
Men det är inte, Lars Tobisson, de 22 ledamöter som skall väljas i
höstens val som skall avgöra om Sverige skall gå med i EMU eller inte.
Det skall denna riksdag göra. Jag kommer inte att vara med om att
flytta ut det beslutet från denna riksdag.
Men jag ställer motfrågan: Menar alltså Moderaterna nu att de går
ifrån den överenskommelse vi hade mellan alla partier om att frågan
om det tredje steget skall komma upp i Sveriges riksdag innan vi beslu-
tar om det? Det är i så fall ett ganska sensationellt besked vi har fått här
i dag.
Jag vet inte, herr talman, om Lars Tobisson har rätt att svara mer.
Jag har som princip att då inte utnyttja mitt inlägg till att ställa ytterli-
gare frågor, så jag avstår från det. Men jag kan försäkra, herr talman,
att när vi ses i höst har jag en del ytterligare saker som jag skulle vilja
klara upp med Moderata samlingspartiet.
I avvaktan på det vill jag önska Lars Tobisson och moderaterna,
inte minst Carl Bildt, och alla ledamöter en riktigt trevlig sommar. Jag
gör det i förskott, innan jag tar ett par nappatag också med några andra
ledamöter av kammaren.
(Applåder)
Anf. 39 GUDRUN SCHYMAN (v) replik
Herr talman! Jag vill påminna Ingvar Carlsson om att vi hade ett
samarbete med utgångspunkt i valresultatet. Det är det som ger mig
mandat att tala här över huvud taget. Det samarbetet ledde till att det
blev möjligt för Ingvar Carlsson att över huvud taget vara statsminister
i den regering han nu företräder.
Sedan hade vi ett samarbete om ett stort saneringsprogram för att få
ordning på Sveriges ekonomi. Det omslöt totalt 114 miljarder kronor.
Det var väl avvägt i besparingar och skattehöjningar. Det var en del
mycket svåra beslut för vår del.
Resultatet av denna stora budgetsanering redogjorde Ingvar Carls-
son själv för här i början. Det var ett positivt resultat.
Prot. 1994/95:121
15 juni
Partiledardebatt
45
|
Prot. 1994/95:121 15 juni |
Men det som vi är missnöjda med är att arbetslösheten står stilla. |
Vi är inte överens med regeringen om att det skall fördelas orättvist.
|
Partiledardebatt |
När jag står här och säger att det är orättvist att sänka ersättningen i a- Däremot välkomnar jag väldigt gärna en ideologisk debatt mellan Jag skulle kunna ställa frågan: Vad är det för ideologi numera i det (Applåder) Anf. 40 Statsminister INGVAR CARLSSON (s) Herr talman! Nu underskattar Gudrun Schyman grovt de svenska Vad jag i dag har försökt få klarhet i, är: Har Vänsterpartiet bara Det är inte bara jag som har rätt att då få svar på frågan: Var står Jag tycker att vi har möjlighet att föra både en ideologisk debatt och Det var inte Vänsterpartiet som gjorde mig till statsminister, fak- |
46
Sedan går det inte att bara tycka illa om marknaden, Gudrun Schy-
man. Skall man kunna återta till demokratin vad demokratin tillhör,
krävs ekonomisk handling och politisk handling, och det krävs en hel-
het i politiken om man skall kunna göra något åt situationen och ta
landet ur krisen.
Er politik gör inte tillräckligt mycket åt räntan. Därför leder den till
högre boendekostnader och till ökad arbetslöshet, och era förslag när
det gäller matmomsen leder till att pensionärerna, låginkomsttagarna
och inte minst barnfamiljerna får mycket högre matkostnader än om
man hade stött Socialdemokraternas och Centerns linje.
Det är fakta, Gudrun Schyman. Det räcker inte att prata vackert om
solidaritet och annat. Det är effekten av hela politiken som är avgöran-
de, och det är där Vänsterpartiets politik skulle få så negativa konsek-
venser.
(Applåder)
Anf. 41 BIRGER SCHLAUG (mp) replik
Herr talman! Jag har kort tid till mitt förfogande, och det kräver
korta frågor som kan få korta svar, så här i slutet av debatten.
Mina frågor till Ingvar Carlsson är mycket enkla och raka, och han
kan också ge mycket enkla och raka svar.
För det första: När skall kärnkraften vara avvecklad? Gäller riks-
dagsbeslutet om avveckling år 2010?
För det andra: Är regeringen öppen för en folkomröstning den dag
när EU har förändrats så pass mycket, efter regeringskonferensen, att
det finns skäl att ompröva beslutet? Kan detta då ske i en folkomröst-
ning? Är Ingvar Carlsson öppen för det?
För det tredje: Tycker Ingvar Carlsson att det är rimligt, när man
skär i kommuner, sjukvård och omsorg, att samtidigt inteckna 55,8
miljarder kronor till nya vapensystem? Är det rimligt, ja eller nej?
I övrigt önskar jag både kammaren och Ingvar Carlsson en riktigt
grön sommar.
(Applåder)
Anf. 42 Statsminister INGVAR CARLSSON (s)
Herr talman! Jag vet inte för vilken gång i ordningen jag gör det,
men jag skall gärna för Birger Schlaug upprepa att för mig är en folk-
omröstning ett utomordentligt viktigt instrument i demokratin. Har man
valt att underställa folket en fråga, kan man inte utan vidare nonchalera
dess beslut.
Därför är detta inte bara en energipolitisk fråga för mig. Det är ock-
så en moralisk fråga. Svenska folket har sagt ifrån genom att rösta för
en avveckling 2010, och då kan vi inte bara ändra på det. Vill man göra
något sådant får man gå tillbaka till folket.
Birger Schlaug tog också tidigare upp vetorätten. Vi kommer under
inga förhållanden att låta vår alliansfria utrikespolitik underställas nå-
gon omröstning utanför den här kammaren. Det är vi själva som avgör
den saken och ingen annan.
Prot. 1994/95:121
15 juni
Partiledardebatt
47
Prot. 1994/95:121
15 juni
Partiledardebatt
Vi har talat om att det i framtiden kan bli fråga om att ändra majori-
tetsreglerna i någon utrikes- eller säkerhetspolitisk fråga. Det kan
handla om insatser för mänskliga rättigheter eller liknande. Men innan
vi bestämmer oss för det skall vi själva lägga fast att där skulle vi kun-
na diskutera en sådan förändring av reglerna.
Om jag förstod det rätt gällde frågan dessutom om vi skall ha en
folkomröstning om det tredje steget, EMU. Vi hade den stora avgöran-
de folkomröstningen i november förra året, och vi skall ha ett val till
EU nu i september. Jag tänker för min del vänta med att ta ställning till
ytterligare folkomröstningar tills vi har ett faktaunderlag som gör det
möjligt att bedöma frågan. En akademisk diskussion tycker jag inte är
särskilt intressant, utan vi får återkomma till den frågan längre fram.
Anf. 43 LARS LEIJONBORG (fp) replik
Herr talman! Ingvar Carlsson fortsätter att föra debatten på ett sätt
som jag tycker att vi skulle försöka undvika: Allt ont är andras fel och
allt gott är Socialdemokraternas förtjänst. Låt mig bara helt kort säga
att de avgörande vändpunkterna i ekonomin kom under de borgerliga
åren. Det var då sysselsättningen vände uppåt och budgetunderskottet
vände nedåt.
Vi har fått nya vändpunkter, men nu går tendenserna i ekonomin åt
fel håll. Pessimismen ökar, nyföretagandet minskar, räntan ligger fort-
farande klart över de 10 % som Göran Persson har angivit som smärt-
gränsen för just den här dagen. Det är av dessa skäl vi inte får fram de
nya jobb som vi så väl behöver.
Däremot tycker jag att det är mycket bra att Ingvar Carlsson nu tar
en rejäl debatt med Vänsterpartiet. Vi har känt oss litet ensamma i den
renhållningsuppgiften. Men glöm inte bort, Ingvar Carlsson, att ni nu
får skörda det ni själva har sått genom det sätt på vilket ni drev er po-
pulistiska oppositionspolitik under den förra mandatperioden, och
genom att ni efter valet medvetet tackade nej till erbjudandet om en
blocköverskridande regering och då valde att släppa in Vänsterpartiet
som regeringsunderlag.
Anf. 44 Statsminister INGVAR CARLSSON (s)
Herr talman! Lars Leijonborg har kanske glömt vilket parti det var
som satte sig i krisförhandlingar med den dåvarande regeringen, trots
att jag hade varnat i förväg och sagt: Tänk igenom det parlamentariska
underlaget.
Vi har träffat vissa uppgörelser med Vänsterpartiet. Det tyckte vi
var rimligt och nödvändigt. Vi har träffat uppgörelser också med Mil-
jöpartiet, och vi har framför allt träffat uppgörelser med Centerpartiet.
En koalition med Folkpartiet tror jag inte hade lett fram till ett så kraft-
fullt saneringsprogram, och jag är inte heller säker på att det hande
gagnat folkomröstningsresultatet.
48
Anf. 45 LARS LEIJONBORG (fp) replik
Herr talman! Utomlands har inte förtroendet för svensk ekonomisk
politik ökat på det sätt det borde ha gjort. Jag tror tvärtemot Ingvar
Carlsson att med en blocköverskridande regering med Folkpartiet hade
vi fått en helt annan utveckling.
Ingvar Carlsson tog upp Ny demokrati. Jag tycker det är en rimlig
parallell till Vänsterpartiet. Vi försökte verkligen klara den renhåll-
ningsuppgiften. Låt oss tillsammans klara den när det gäller Vänster-
partiet.
Anf. 46 ALF SVENSSON (kds) replik
Herr talman! Jag tycker också att det är alldeles utmärkt att Ingvar
Carlsson har dragit i gång det här ideologiska upprensningsarbetet.
Men, som Lars Leijonborg sade, Ingvar Carlsson tog ju Vänsterpartiet
upp i regeringsbåten. Såvitt jag begriper var det väl samma partisekre-
terare för det partiet då som det är i dag. Det hade kanske varit rimligt
att ställa frågan före i stället för efter.
I Ingvar Carlssons anförande kom temat tillbaka att den regering
som vi tillhörde var beroende av Nydemokraterna. Förvisso är det sant.
De var ett slags vågmästare. Men det berodde, Ingvar Carlsson, på att
ni mellan 1991 och 1994 drev en helt annan politik än den ni nu driver.
Hade ni då drivit den politik som ni nu driver och inte hela tiden hade
obstruerat och sagt nej till besparingar på löpande band, skulle jag vilja
säga, skulle situationen naturligtvis ha varit en annan.
Jag kan inte låta bli att kommentera Ingvar Carlssons sätt att sudda
när det gäller fördelningspolitik. Det är ju ändå klart att man, om de här
miljarderna tas från arbetslöshetsersättningen, vilket är synnerligen
diskutabelt, fördelningspolitiskt mera precist kan rikta dem till de eko-
nomiskt sämst ställda än om de läggs på en sänkning av momsen på
mat.
Har man 8 miljarder eller någonting sådant för att sänka momsen på
mat är det klart att de miljarderna kan riktas mycket direkt till de eko-
nomiskt sämst ställda och till dem som behöver sjukvård - gamla eller
vilka grupper det nu är som man vill prioritera. Man kan faktiskt inte
stå här och göra gällande att en momssänkning på 8 miljarder tvärs
över fördelningspolitiskt skulle vara den mest gynnade och rimliga
insats som kan göras. Vi vet att Ingvar Carlsson vet det. Därför tycker
jag att detta måste strykas under här.
Anf. 47 LARS TOBISSON (m)
Herr talman! Efter detta första riksdagsår tror jag att regeringen är
ganska besviken. Visserligen har den inte haft svårt att få majoritet här
i kammaren. Med vänsterns hjälp har man fått igenom skattehöjningar
och återställare. Man har åtminstone fått antaget ett program för att
sanera statsfinanserna och utlovat ett annat för tillväxten.
Men krona och ränta har vägrat att ta nämnvärda intryck. Det gäller
även efter det att konvergensprogrammet lagts fram. Arbetslösheten
ligger kvar på hög nivå, oavsett hur man mäter den. Inte ens regeringen
vågar ställa i utsikt mer än en marginell förbättring.
Prot. 1994/95:121
15 juni
Partiledardebatt
49
|
Prot. 1994/95:121 15 juni |
Många utsatta tycker att detta luktar kapitulation, att man av ideo- |
företag. Inte heller tycks det intryck som regeringen skapat hos med-
|
Partiledardebatt |
borgarna ha blivit särskilt fördelaktigt, att döma av aktuella opinions- I den valrörelse som stundar kommer vi moderater att entydigt stå Kampanjen kommer också att handla om politikens inriktning i Det skall bli intressant att se resultatet av denna kommande kraft- Anf. 48 OLOF JOHANSSON (c) Herr talman! Jag tycker att den debatt som förts här i dag har varit Vi har nu kommit fram till, och det är en början, att möjligheten Låt mig å Centerpartiets vägnar deklarera att vi inte ställer upp i Låt mig också säga att jag tycker att de erfarenheter som vi har av |
50
Osökt faller det mig i minnet att jag i morgon för ett år sedan läm-
nade en tidigare regering. Den frågan lever fortfarande. Jag vill skicka
en särskild sommarhälsning till min efterträdare Anna Lindh: Lyssna
väldigt noga på vad Naturvårdsverket säger när det gäller broar, tra-
fikflöden och sådant! Släng inte bra pengar efter dåliga!
Herr talman! Med dessa ord vill jag önska kammaren i övrigt en
väldigt glad och trevlig sommar och mer av nationell samling när vi
kommer tillbaka i höst.
(Applåder)
Anf. 49 ALF SVENSSON (kds)
Herr talman! Låt mig också önska statsministern, regeringen, kam-
marens ledamöter och riksdagens personal en riktigt skön och fin som-
mar. Alla som lyssnar eller tittar på oss och som har orkat med den här
förmiddagen önskas en riktigt fm sommar i ett av världens absolut
bästa länder, Sverige!
Nästa gång möts vi kanske på barrikaderna inför EU-valet. Ibland
får nog svenska folket sig till livs att EU handlar om jordgubbars stor-
lek, morkullejakt, rätten att spotta snus e.d. Men EU-idén från början är
en ffedsidé, att vi människor skulle hjälpas åt och komma närmare
varandra och lösa gemensamma problem som inte kan lösas inom en
nations gränser.
Det handlar om miljöfrågor. Det handlar om att bevara freden. Det
handlar om att ta itu med knarket. Det handlar om att få en flyktingpo-
litik där vi alla hjälps åt.
Jag tycker att vi skall försöka hjälpas åt med att presentera EU på
det sätt som fäderna ville ha EU presenterat, för visst är det så att det är
freden vi vill bevara, miljön vi vill förbättra, knarket vi vill sopa undan
och den sociala dimensionen vi vill stärka!
Anf. 50 Statsminister INGVAR CARLSSON (s)
Herr talman! På de sekunder jag har kvar vill jag säga till Lars To-
bisson att på en punkt finns det naturligtvis en viss besvikelse. Misstron
mot svensk ekonomi var faktiskt ännu större än jag trodde. Därmed var
det ännu mer hårdarbetat att få ner räntor och att stabilisera kronan.
Men det leder bara till att vi med ännu större beslutsamhet kommer att
driva politiken vidare. Vi måste få ner räntorna, och kronan är i dag
undervärderad.
Jag vet att det finns de som har antytt att EU är ett dåligt projekt.
Men det är fullständigt groteskt att efter fem och en halv månad som
medlemmar i EU betygsätta detta. Den som går ut och säger det, har
inte särskilt väl satt sig in i vad det här historiska projektet innebär.
Till slut har jag också en förhoppning om att det samarbetsklimat
som ändå har åstadkommits i denna kammare, inte minst över block-
gränserna, skall kunna bestå. Fortfarande är läget för landet, läget för
nationen, så utsatt att vi behöver det samarbetet. Vi kommer att behöva
det ett bra tag framåt.
Prot. 1994/95:121
15 juni
Partiledardebatt
51
Prot. 1994/95:121
15 juni
Jag kan försäkra som statsminister att jag, samtidigt som vi natur-
ligtvis måste föra den demokratiska debatten, kommer att verka för att
det samarbetet skall bestå och utvecklas.
Tack för debatten i dag!
(Applåder)
Partiledardebatten var härmed avslutad.
Justerades protokollet för den 9 juni.
Föredrogs och hänvisades
Skrivelse
1994/95:225 till konstitutionsutskottet
Förslag
1994/95 :RR 13 till justitieutskottet
1994/95:RR14 till finansutskottet
Kammaren biföll talmannens förslag om att motionstiden för skr.
1994/95:225 och förs. 1994/95:RR13 och RR14 med hänsyn till som-
maruppehållet skulle förlängas till den 6 oktober.
Motioner
1994/95:Jo38 och Jo39 till jordbruksutskottet
1994/95 :K24-K27 till konstitutionsutskottet
Anmäldes och bordlädes
Motioner
med anledning av prop. 1994/95:222 Ny ellagstiftning
1994/95 :N20 av Erik Arthur Egervärn (c)
1994/95:N21 av Sivert Carlsson (c)
1994/95 :N22 av Karl-Gösta Svenson (m)
1994/95:N23 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
1994/95:N24 av Per Westerberg m.fl. (m, fp)
1994/95:N25 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s)
1994/95:N26 av Eva Goes m.fl. (mp)
1994/95:N27 av Leif Marklund m.fl. (s)
52
med anledning av prop. 1994/95:228 Mästarbrev för hantverkare
1994/95:N28 av tredje vice talman Christer Eirefelt m.fl. (fp)
med anledning av prop. 1994/95:230 Kommunal översiktsplanering
enligt plan- och bygglagen, m.m.
1994/95:Bol 1 av Erling Bager och Lennart Fremling (fp)
1994/95:Bol2 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
1994/95:Bol3 av Inga Berggren och Ulla Löfgren (m)
1994/95:Bol4 av Rolf Kenneryd m.fl. (c)
1994/95:Bol5 av Dan Ericsson m.fl. (kds)
1994/95:Bol6 av Per Lager m.fl. (mp)
med anledning av prop. 1994/95:231 Allmän fiskevårdsavgift m.m.
1994/95:Jo40 av Eskil Erlandsson (c)
1994/95 :Jo41 av Elving Andersson (c)
1994/95:Jo42 av Göte Jonsson m.fl. (m)
1994/95:Jo43 av Jan Backman (m)
1994/95:Jo44 av Ulf Melin och Tomas Högström (m)
1994/95:Jo45 av Kent Olsson m.fl. (m)
1994/95:Jo46 av Bo Finnkvist (s)
1994/95:Jo47 av Hans Karlsson (s)
1994/95:Jo48 av Eva Eriksson m.fl. (fp)
1994/95 :Jo49 av Jan-Olof Franzén (m)
1994/95:Jo50 av Eva Björne (m)
1994/95:Jo51 av Lisbet Calner m.fl. (s)
1994/95:Jo52 av Rune Evensson (s)
1994/95:Jo53 av Carin Lundberg m.fl. (s)
1994/95:Jo54 av Maggi Mikaelsson m.fl. (v)
1994/95:Jo55 av Tom Heyman (m)
1994/95 :Jo56 av Inger René (m)
1994/95:Jo57 av Lennart Brunander m.fl. (c)
1994/95:Jo58 av Sylvia Lindgren (s)
1994/95:Jo59 av Dan Ericsson m.fl. (kds)
1994/95:Jo60 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp)
Finansutskottets betänkanden
1994/95 :FiU27 Sammanställning av anslag på tilläggsbudget våren
1995
1994/95:FiU28 Räntor på statsskulden, m.m.
1994/95 :FiU29 Statsbudgetens inkomster för budgetåret 1995/96
1994/95:FiU30 Statsbudgetens utgifter för budgetåret 1995/96
1994/95:FiU31 Statsbudget för budgetåret 1995/96
Prot. 1994/95:121
15 juni
53
Prot. 1994/95:121 5§ Kallelse till nytt sammanträde
------------------- Förste vice talmannen kallade kammaren till nytt sammanträde
kl. 12.40.
6 § Kammaren åtskildes kl. 12.27.
Förhandlingarna leddes av talmannen från sammanträdets början t.o.m.
1 § anf. 32 delvis och
av förste vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
GUNNAR GRENFORS
/Barbro Nordström
54
1 § Partiledardebatt...........................................................................1
Anf. 1 LARS TOBISSON (m)................................................1
Anf. 2 GUDRUN SCHYMAN (v) replik................................4
Anf. 3 LARS TOBISSON (m) replik......................................4
Anf. 4 GUDRUN SCHYMAN (v) replik................................5
Anf. 5 LARS TOBISSON (m) replik......................................5
Anf. 6 BIRGER SCHLAUG (mp) replik.................................6
Anf. 7 LARS TOBISSON (m) replik......................................6
Anf. 8 BIRGER SCHLAUG (mp) replik.................................7
Anf. 9 LARS TOBISSON (m) replik......................................7
Anf. 10 OLOF JOHANSSON (c)............................................7
Anf. 11 GUDRUN SCHYMAN (v) replik............................12
Anf. 12 OLOF JOHANSSON (c) replik................................13
Anf. 13 GUDRUN SCHYMAN (v) replik............................14
Anf. 14 OLOF JOHANSSON (c) replik................................14
Anf. 15 LARS LEIJONBORG (fp).......................................15
Anf. 16 Statsminister INGVAR CARLSSON (s).................19
Anf. 17 LARS LEIJONBORG (fp) replik.............................19
Anf. 18 Statsminister INGVAR CARLSSON (s).................20
Anf. 19 LARS LEIJONBORG (fp) replik.............................20
Anf. 20 GUDRUN SCHYMAN (v) replik............................20
Anf. 21 LARS LEIJONBORG (fp) replik.............................21
Anf. 22 GUDRUN SCHYMAN (v) replik............................21
Anf. 23 LARS LEIJONBORG (fp) replik.............................21
Anf. 24 BIRGER SCHLAUG (mp) replik.............................22
Anf. 25 LARS LEIJONBORG (fp) replik.............................23
Anf. 26 BIRGER SCHLAUG (mp) replik.............................23
Anf. 27 GUDRUN SCHYMAN (v)......................................23
Anf. 28 Statsminister INGVAR CARLSSON (s).................26
Anf. 29 GUDRUN SCHYMAN (v) replik............................27
Anf. 30 Statsminister INGVAR CARLSSON (s).................27
Anf. 31 GUDRUN SCHYMAN (v) replik............................27
Anf. 32 BIRGER SCHLAUG (mp).......................................28
Anf. 33 ALF SVENSSON (kds)............................................32
Anf. 34 Statsminister INGVAR CARLSSON (s)..................37
Anf. 35 LARS TOBISSON (m) replik..................................41
Anf. 36 Statsminister INGVAR CARLSSON (s).................42
Anf. 37 LARS TOBISSON (m) replik..................................43
Anf. 38 Statsminister INGVAR CARLSSON (s).................44
Anf. 39 GUDRUN SCHYMAN (v) replik............................45
Anf. 40 Statsminister INGVAR CARLSSON (s).................46
Anf. 41 BIRGER SCHLAUG (mp) replik.............................47
Anf. 42 Statsminister INGVAR CARLSSON (s).................47
Anf. 43 LARS LEIJONBORG (fp) replik.............................48
Anf. 44 Statsminister INGVAR CARLSSON (s).................48
Anf. 45 LARS LEIJONBORG (fp) replik.............................49
55
Prot. 1994/95:121
15 juni
Anf. 46 ALF SVENSSON (kds) replik.................................49
Anf. 47 LARS TOBISSON (m)............................................49
Anf. 48 OLOF JOHANSSON (c).........................................50
Anf. 49 ALF SVENSSON (kds)...........................................51
Anf. 50 Statsminister INGVAR CARLSSON (s).................51
2 § Justering av protokoll...............................................................52
3 § Hänvisning av ärenden till utskott...........................................52
4 § Bordläggning.............................................................................52
5 § Kallelse till nytt sammanträde.................................................54
6 § Kammaren åtskildes kl. 12.27.....................................................54
56
gotab 48720, Stockholm 1995